Minnets funktion sträcker sig mycket längre än att ”bara” hjälpa oss att komma ihåg att låsa dörren och hämta barnet på förskolan. Vårt minne är anledningen till att vi är det vi är och att vi kan uppehålla oss samhället. Kort och gott: minnet formar vår självidentitet.
– Vi kategoriserar och förstår vår värld utifrån den kunskap vi har i vårt minne och det gör oss adaptiva att hantera de problem vi ställs inför, säger Mikael Johansson, professor i psykologi vid Lunds universitet.
Enligt honom är det dock långt ifrån säkert att förlita sig på minnet. Medan vi tenderar att tänka på minnet som något objektivt korrekt, som en filmkamera som spelat in det vi har varit med om, är minnet i själva verket högst adaptivt. Vår sanning behöver alltså inte betyda någon annans sanning. Eller en sanning överhuvudtaget.
– Vi minns händelser så som vi förstår dem och olika människor förstår en händelse på olika sätt. Det finns mycket forskning som visar på systematiska förändringar och att vi faktiskt konstruerar våra upplevelser så att de blir mer betydelsefulla för oss själva.
Falska minnen är mer troliga
Enligt Mikael Johansson minns man det som inte har hänt bättre, än det som faktiskt har hänt. Falska minnen fäster således bättre än korrekta minnen. Allt för att händelsen ska passa oss på bästa möjliga sätt.
Han nämner ett exempel från 1930-talet där forskaren och psykologen Frederick Bartlett gav sina elever i uppgift att återskapa ett portsätt flera gånger. Medan reproduktion nummer ett åtminstone påminde om originalet skiljde sig de följande avbildningarna mer och mer från den ursprungliga bilden. När eleverna var klara med reproduktion nummer fem var det omöjligt att se några som helst likheter med originalet.
– Efter ett tag blir reproduktioner mer i enlighet med våra förväntningar av hur ett porträtt brukar se ut. Vi tvingas alltså fylla i det som saknas i vårt minnet med vad vi förväntar oss att se.
Frederick Bartlett genomförde ett flertal liknande experiment, bland annat ett där en vit uggla efter flera reproduktioner blev en svart katt.
Möjligt att glömma ett minne
Mikael Johansson har även forskat på mekanismerna bakom minnesframplockning och nedtryckning av minnen. Genom att mäta hjärnaktiviteten på försökspersoner som aktivt försöker glömma, kom han och hans grupp fram till att det faktiskt går att träna på att glömma.
– Vi har sett att minnet hos människor som aktivt tränat på att trycka undan ett ord, har svårare att komma ihåg det när de verkligen försöker. Man kan alltså trycka undan ett minne så att det blir mindre tillgängligt i framtiden.
Genom att avläsa hjärnan såg de att prefrontalkortex, som påverkar arbetsminnet, blev mer aktiverat när försökspersonen försökte trycka undan minnet medan hippocampus, som normalt sett används för att plocka fram minnen, deaktiverades.
Huruvida minnena försvinner för alltid likt i filmen Eternal sunshine of the spotless mind där huvudkaraktärerna får smärtsamma minnen raderade, eller om de går att framkalla igen återstår dock att se.
– Vi har sett att den aktiva viljestyrda minnesframtagningen påverkas, men vi vet inte hur det kommer att se ut i framtiden. Vi vet inte om minnena försvunnit för alltid, kanske kan de som vid posttraumatiskt syndrom väckas till liv igen om man råkar trycka på fel knappar?
Fotbollsspelare glömmer mer
Långt ifrån alla har ett behov av att glömma mer än vad de redan gör. Fotbollsspelare till exempel. Enligt en studie vid University of Striling i Skottland är fotbollsspelare särskilt utsatta för minnesproblem. Genom att låta testpersoner genomföra ett minnestest, sedan sparka en boll i deras huvuden 20 gånger och sedan minnestesta dem igen kom forskarna fram till att regelbundna nickningar orsakar upp till 67 procent minnesbortfall. Eftersom 250 miljoner människor beräknas spela fotboll runt om i världen handlar det om en ganska omfattande minnesförlust.
Barbara Törnquist-Plewa är professor i öst- och centraleuropastudier vid Lunds universitet och leder nätverksprojektet ”In search of transcultural memory in Europe” som inkluderar forskare från 25 europeiska länder. Hennes forskning handlar om en helt annan typ av minnen än de som Mikael Johansson studerar, nämligen sociala minnen och minnen på gruppnivå.
– Alla artikulerade minnen är sociala minnen eftersom språket är ett socialt redskap. Det kan också vara minnen som har förmedlats till oss av någon annan eller kulturella minnen som är inkapslade i materiella objekt, säger hon.
I sin forskning har Barbara Törnquist-Plewa bland annat tittat på minnets relation till identiteten. Genom att identifiera sig med olika grupper blir människan delaktig i olika kollektiva minnen, även kallade nationella minnen, vilket skapar en känsla av tillhörighet.
– Minnet och identiteten hänger ihop, både individuellt och kollektivt.
Människor som flyttar sig över nationsgränser bär med sig nationella minnen och bidrar till att göra dem transnationella. Ett sådant exempel är förintelsen som gick från att vara ett nationellt till ett internationellt minne först under 1980-1990-talet.
– Minnet om förintelsen slog rot i Sverige först på 90-talet. Det fanns så klart i människors medvetande tidigare, men väldigt länge hade man bilden av att Sverige inte deltog och därför var det inte viktigt för svenskarna att minnas.
Då transnationella minnen ofta ligger till grund för nya kollektiva minnen, det vill säga en variation av den redan existerande kulturen, bör man enligt Barbara Törnquist-Plewa dock snarare prata om transkulturella minnen. Något som är synnerligen aktuellt i dagens samhälle.
– Transnationella minnen innebär inte bara att folk från olika kulturer minns tillsammans utan att man tar till sig varandras minnen. Det handlar om att öppna sig för varandras minnen och flytta fokus från sin egen kulturella gemenskap till en annan. Man måste se skapandet av transkulturella minnen som villkor för att skapa ett välfungerande samhälle och kanske bygga en ny sorts identitet.
I ett alltmer individualiserat och heterogent samhälle med en medieutveckling präglad av ökad fragmentisering, uttrycker många en oro för att den sociala sammanhållningen i Sverige är på väg att försvagas. För att se om detta stämmer har SOM-institutet vid Göteborgs universitet 2014, 2015 och 2016 ställt frågor om i vilken grad människor känner att de är en del av och behövs i samhället, samt i vilken grad människor känner samhörighet med andra än de i den egna gruppen. Undersökningen tittar också på hur medievanor påverkar den sociala sammanhållningen.
Stabilt över tid
Resultaten som presenteras i ett förhandspublicerat kapitel från den kommande forskarantologin Larmar och gör sig till visar att den sociala sammanhållningen i Sverige är stark, och att förändringarna över tid är mycket små. Runt 95 procent känner att de är en del av det svenska samhället och runt 85 procent känner att de behövs i detsamma. Dessa siffror har varit stabila över samtliga tre undersökningsår.
De grupper som upplever sig stå längst ifrån samhället är de med lägre utbildning, låginkomsttagare, och de som sympatiserar med Sverigedemokraterna. 19 procent av de med annat än svenskt medborgarskap säger att de inte känner sig som en del av det svenska samhället, men denna grupp är relativt liten totalt sett i undersökningen.
– Social sammanhållning beskrivs som det kitt som håller samman i övrigt heterogena samhällen, och det viktigaste att ta med sig från de senaste mätresultaten är alltså att det finns mycket lite som talar för att den sociala sammanhållningen i Sverige skulle ha försvagats under de senaste åren, säger Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation samt författare till kapitlet Stabilitet i en föränderlig värld: medieanvändning och social sammanhållning.
Påverkar inte sammanhållningen
När det gäller samhörigheten med andra grupper än den egna känner människor störst samhörighet med de som har en helt annan utbildning, men de flesta känner också relativt stor samhörighet med de som har en helt annan ekonomi, helt andra politiska åsikter eller en annan sexuell läggning. De grupper som människor känner minst samhörighet med är de som har en helt annan etnisk bakgrund, en annan religion, en helt annan livsstil och de som kommer från en annan kultur. Även här är förändringarna över tid mycket små.
När det gäller sambanden mellan människors nyhetsmedieanvändning och den sociala sammanhållningen finns det teoretiska argument som talar för att ett ökat medieutbud och en ökad fragmentisering av nyhetsmedieanvändningen ska leda till försvagad social sammanhållning. Resultaten av de nationella SOM-undersökningarna visar dock att de samband som finns överlag är svaga.
– Dessa resultat är något förvånande, men kan möjligen förklaras av att det vi mäter i SOM-undersökningarna är människors nyhetsmedieanvändning. Möjligen skulle resultaten se annorlunda ut om man tog hänsyn till människors användning av olika alternativa medier, säger Jesper Strömbäck.
För mer information, kontakta:
Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation, Göteborgs universitet, tel: 070–684 66 15, e-post: jesper.stromback@jmg.gu.se
Faktaruta
Stabilitet i en föränderlig värld: medieanvändning och social sammanhållning, av Jesper Strömbäck är ett av ca 40 kapitel i den kommande forskarantologin från SOM-institutet: Larmar och gör sig till.
Kapitlen i Larmar och gör sig till baseras framförallt på data från den senaste nationella SOM-undersökningen, som besvarades av drygt 9800 slumpmässigt utvalda personer under hösten och vintern 2016/2017.
Hela Larmar och gör sig till släpps digitalt den 28 juni och blir då fritt tillgänglig på www.som.gu.se
Om användningen av kemisk bekämpning begränsas behövs därför stora satsningar på andra bekämpningsåtgärder, såsom biologisk bekämpning och resistensförädling.
De negativa effekter som vissa kemiska bekämpningsmedel har visat sig ha på pollinatörer har skapat stora rubriker under senare år. Bin som exponeras för till exempel neonikotinoider får högre dödlighet och sämre lokalsinne. Detta har använts som argument för att begränsa användningen av kemiska bekämpningsmedel i grödor som är beroende av insektspollinering.
Jordgubbar beroende av pollinatörer
Om användningen av kemiska bekämpningsmedel minskar så riskerar dock problemen med skadeinsekter att öka rejält. I en ny artikel i tidskriften Frontiers in Plant Science visar SLU-forskare från The Strawberry Lab (jordgubbslaboratoriet) vid SLU att pollinatörer undviker att besöka blommor som har angripits av skadeinsekter. Skadeinsekterna har dels en direkt negativ effekt på plantorna, dels en indirekt effekt via försämrad pollinering.
– Smultron och jordgubbe är beroende av insektspollinering och producerar förkrympta, deformerade bär om pollineringen försämras, förklarar Johan A. Stenberg som leder forskningen vid The Strawberry Lab.
Smultronblommor skadade av smultronlövbagge (Galerucella tenella). Foto: Alejandro Ruete
I pollineringsstudien användes en förädlad smultronsort (Rügen), men också vilda smultron som samlats in på olika platser i Uppland. De skadegörare som användes i försöket var två bladbaggsarter som ofta hittas i jordgubbodlingar: smultronlövbagge, som är vanligare i söder, och hjortronlövbagge, som är vanligare i norr. De viktigaste pollinatörerna var olika blomflugor och bin.
Viktigt utveckla integrerad växtskyddsstrategi
– Vi förespråkar inte en fortsatt storskalig användning av kemiska bekämpningsmedel, säger Stenberg, men det är viktigt att snabbt utveckla alternativa bekämpningsstrategier som är lika effektiva.
En integrerad växtskyddsstrategi för jordgubbsodling, med bland annat förbättrad växtresistens mot skadeinsekter kombinerat med effektiv biologisk bekämpning är nu under utveckling vid The Strawberry Lab. Vilda smultron från Sverige bidrar med resistensegenskaper som har gått förlorade i moderna jordgubbssorter.
– Vår integrerade växtskyddsmodell har dessutom den fördelen att skadeinsekterna inte kan anpassa sig till den lika snabbt som de gör till kemiska bekämpningsmedel, säger Stenberg.
Sju forskare har medverkat i studien, sex från Sveriges lantbruksuniversitet och en från Uppsala universitet.
Kontakt:
Anne Muola, postdoktor, Institutionen för ekologi, SLU Uppsala & Åbo Akademi, anne.muola@slu.se
Johan A. Stenberg, docent i biologi, Institutionen för växtskyddsbiologi, SLU Alnarp, johan.stenberg@slu.se, 040-41 53 78
Forskare vid Linköpings universitet har gjort en systematisk jämförelse av att dricka 750 kalorier som en söt lågfettdrink eller som en gräddbaserad högfettshake med samma kalorimängd och volym. Utöver betydelsen av mängden fett eller kolhydrater i drycken testade forskarna också om det gjorde skillnad att inta båda måltiderna som en stor drink eller uppdelade i fem mindre portioner med 150 kcal i varje en gång i halvtimmen.
Undersökningen gjordes i ett strikt lottat upplägg på friska frivilliga personer, sju män och sju kvinnor, i åldrarna 20–26 år. Alla fjorton deltagarna testade alla fyra olika sätt att konsumera de sammanlagt 750 kilokalorierna och drack dryckerna i närvaro av studieledarna.
Äta mycket och sällan
– Vi mätte energiförbrukningen under de tre timmarna, det kostar nämligen energi att bryta ned mat. Vi såg att det gick åt mer energi att ta hand om en stor måltid än flera små, oavsett om det var fråga om en kolhydratrik eller kolhydratfattig dryck. Idén om att man ska äta lite och ofta för att hålla uppe energiförbrukningen är alltså helt fel, det fungerar precis tvärtom enligt vår studie, säger Fredrik Nyström, professor vid Institutionen för medicin och hälsa vid Linköpings universitet, som ledde studien.
Forskarna mätte också nivåerna av olika hormoner i blodet under de tre timmarna, bland annat mättnadshormonet GLP-1, vars funktion i dag utnyttjas i läkemedel mot fetma och diabetes typ 2. Mättnadskänslan undersöktes genom att deltagarna fick ange hur hungriga de kände sig varje halvtimme.
Mättare längre med högfettskost
Det visade sig att deltagarna kände sig mättare framåt slutet av undersökningstiden när de ätit högfettkost än när de åt samma kalorimängd baserat på en söt lågfettdryck. Detta passade enligt forskarna också in med fyndet att nivåerna av mättnadshormonet GLP-1 var högst vid det tillfälle deltagarna åt en enstaka stor måltid med mycket grädde jämfört med de andra tre tillfällena. Det hungerframkallande hormonet ghrelin däremot visade en klar tendens att ligga på lägre nivåer när deltagarna åt feta måltider jämfört med söta sådana.
– Allt detta passar med att det är lättast att äta för mycket om man äter lågfettkost. Man blir mindre mätt av söta kalorier än feta, säger Fredrik Nyström.
Studien har finansierats med stöd av Region Östergötland och Institutionen för medicin och hälsa vid Linköpings universitet, samt hjärt-lungfonden och stiftelsen Gamla Tjänarinnor.
Kontakt:
Fredrik Nyström, professor, överläkare, fredrik.h.nystrom@liu.se, 010–103 77 49 eller 073–656 93 03
– Fler och större träd i skogen ger en ökad konkurrens, berättar Jonas Dahlgren, analytiker vid Riksskogstaxeringen. Virkesförrådet på produktiv skogsmark fortsätter att öka och uppgår idag till drygt 3,1 miljarder kubikmeter, samtidigt som skogsmarksarealen är i stort sett oförändrad. Detta innebär att vi har fått tätare skogar, och på grund av detta ser vi att markvegetationens täckningsgrad har minskat med ca 10 procent sedan 1999. För t.ex. blåbärsris är minskningen drygt 20 procent.
Bärproduktion Utöver information om markvegetation har den officiella statistiken om tillstånd och förändring i skogen i år även utökats med en fördjupad redovisning av skogsskador samt uppgifter om bärproduktion.
– För första gången redovisar vi i år den totala blåbärs- och lingonproduktionen som en del av den officiella statistiken, säger Per Nilsson, redovisningsansvarig vid Riksskogstaxeringen. Under år 2016 producerades det 639 miljoner kilo blåbär i våra skogar. Det motsvarar drygt 60 kg per invånare.
Förutom presentationer av den officiella statistiken i tabeller, diagram och kommentarer, finns i årets Skogsdata ett temaavsnitt som visar uppgifter om skogsmarkens kolförråd. Temaavsnittet bygger på uppgifter från Markinventeringen, som samlar in information om markförhållanden och markkemi på Riksskogstaxeringens permanenta provytor med tio års återinventeringsintervall.
Mycket kol i skogen – Det finns stora mängder kol i svensk skogsmark, berättar Johan Stendahl, programchef för Markinventeringen och författare av årets temaavsnitt. Kunskapen om kolförrådets storlek och variation är viktig när vi ska ta fram strategier för hur man långsiktigt ska sköta skogarna ur ett klimatperspektiv.
Kolförrådet varierar inom markprofilen, med trädbeståndets utveckling och mellan olika platser och regioner. Det finns bland annat en kraftig förändring i förrådets storlek från södra till norra Sverige, med mer kol lagrad i marken i söder.
Publikationen Skogsdata 2017 är kostnadsfritt tillgänglig som pdf via Riksskogstaxeringens hemsida. Där finns även ingångar till vår statistikportal och till vårt interaktiva analysverktyg TaxWebb.
Vad är Riksskogstaxeringen?
Riksskogstaxeringen är en årlig landsomfattande stickprovsinventering av skog och mark i Sverige som utförs av SLU i Umeå. De insamlade uppgifterna används bland annat till att producera officiell statistik om tillstånd och förändringar i Sveriges skogar. Riksskogstaxeringens data används även för uppföljning och utvärdering av aktuell skogs-, miljö- och energipolitik.
Kontakt:
Per Nilsson, redovisningsansvarig, Riksskogstaxeringen, SLU, e-post: per.nilsson@slu.se, tel 090-786 84 72
Jonas Dahlgren, analytiker, Riksskogstaxeringen, SLU, e-post: jonas.dahlgren@slu.se, tel 090-786 82 93
Johan Stendahl, docent, Institutionen för mark och miljö, SLU, e-post: johan.stendahl@slu.se, tel 018-67 38 01
Kartor över kolförrådet i organiska horisonten, mineraljorden till 50 cm och sammanlagt. Produktiv skogsmark exkl. histosoler (torvjordar), nationalparker, naturreservat och naturvårdsområden skyddade från skogsbruk. Markinventeringen, 2003–2012. Illustration: Riksskogstaxeringen, SLU
Kartor över kolförrådet i organiska horisonten, mineraljorden till 50 cm och sammanlagt. Produktiv skogsmark exkl. histosoler (torvjordar), nationalparker, naturreservat och naturvårdsområden skyddade från skogsbruk. Markinventeringen, 2003–2012. Illustration: Riksskogstaxeringen, SLU
EU kräver att byggnader ska använda mindre energi och för att möta dessa krav gör vi byggnaderna mer lufttäta. Men när man använder vanliga metoder för ventilering så uppstår det problem med för täta byggnader.
– Mot slutet av dagen i ett sådant hus börjar man känna sig yr och trött. Förkylningar och allergier ökar, hälsan och produktiviteten påverkas av luftkvaliteten. Dessutom är energikostnaden för ventilationen mycket hög, säger Alan Kabanshi, forskare vid Högskolan i Gävle.
Detta är vanliga symptom i öppna kontorslandskap, cafeterior och klassrum, platser där det finns många människor.
Skön känsla av en sval bris
Gävleforskarna har utvecklat ett helt nytt sätt att ventilera. Luftströmmar som kommer och går, via små munstycken som ger ett högt tryck, riktade ovanför huvudet på de sittande.
– Du får en skön känsla av en sval bris och det känns som om du stod ute, där den sköna brisen blåser mot dig. Du får denna känsla eftersom luften kommer stötvis, denna upplevelse får du inte om luften kommer i en jämn ström.
– Undersökningar visar att arbetsprestationerna förbättras och att man uppfattar luften i rummet som mycket fräschare.
Stor besparing
Metoden minskar kostnaden för ventilationen, vilket är den stora kostnaden, med upp till 60 procent. Den är ett resultat av att kostnaden för att kyla minskar, då luftstötarna verkar kylande.
– Detta är helt ny forskning, ett system som ventilerar med avbrott/pauser. Det ger speciellt bra effekt för stora arbetsplatser där många människor finns. I och med att luften kommer direkt till där man andas, kan man spara all denna energi.
Enligt Alan Kabanshi behövs mer forskning innan implementering och kommersialisering av systemet.
Avhandling:
Experimental study of an intermittent ventilation system in high occupancy spaces
Att människor överskattar sin förmåga och att män gör det i större grad än kvinnor har tidigare forskning visat. Det unika med den här studien är tillgången till återkoppling.
– En långdistanslöpare tränar regelbundet och har ofta god koll på sin löptid. Därmed bör hen också ha korrekta förväntningar inför ett tävlingslopp. Men min studie visar att så inte är fallet. Löpare överskattar sig själva och manliga löpare är överlag mer tidsoptimistiska än kvinnliga, säger Mitesh Kataria, som i huvudsak bedriver forskning inom beteendefrågor.
I sin studie har Mitesh Kataria samlat information från tio långdistanslopp, vilket innebär lopp på minst 21,1 km, däribland Göteborgsvarvet, Lidingöloppet och Stockholm maraton. Löparna har inför loppet fått registrera sin förväntade sluttid, vilken sedan har jämförts med den faktiska tiden. Resultat är tydligt: i samtliga lopp uppger män en snabbare förväntad sluttid än faktisk sluttid.
Män överskattar sin egen förmåga
Enligt Mitesh Kataria ska man vara försiktig med att överföra slutsatserna till andra områden men då övertro till sin egen förmåga kan anses vara ett karaktärsdrag kan det generera ett relativt konstant beteendemönster.
– Fenomenet att män tenderar att överskatta sin förmåga kan gälla även utanför löparbanan, exempelvis på arbetsmarknaden. Där vore det intressant att i förlängningen undersöka om mäns tendens till att överskatta sig själva till viss del kan förklara lönegapet mellan män och kvinnor.
En av studiens slutsatser är att vi människor inte presterar i den nivå vi säger oss göra.
– Vill vi i exempelvis en anställningssituation veta hur produktiv en person är bör vi hellre göra ett test där hen får visa sina förmågor. Låt hen ”walk the walk” istället för ”talk the talk”. För om vi endast lyssnar till vad hen säger om sig själv riskerar vi att favorisera männen, säger Mitesh Kataria.
Undersökningen är baserad på drygt 5000 löpare. Löparna uppskattade sin sluttid inom ramen för en kampanj arrangerad av en svensk tågoperatör samt löparsajt ett par dagar före respektive lopp. De löpare som bäst uppskattade sin tid hade chans att vinna gratis resor.
Kontakt:
Mitsh Kataria, docent, Institutionen för nationalekonomi med statistik, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet mitesh.kataria@economics.gu.se, 031-786 13 52Marie Andersson, kommunikatör, Institutionen för nationalekonomi marie.andersson@economics.gu.se, 031-786 13 49
Svår sepsis drabbar årligen cirka 25 000 människor i Sverige. Det är ett allvarligt tillstånd med organpåverkan till följd av en infektion i kroppen. Förutom att ge antibiotika och stöttande behandling av sviktande organfunktioner, finns idag inga specifika läkemedel för behandling av sepsis.
Det är forskaren Sara Cajander vid Region Örebro län som har studerat den nya metoden att mäta immunsvaret vid sepsis.
– När en patient med svår sepsis har överlevt den kritiska första fasen är faran ändå inte över. Vissa patienter har svårt att läka ut sina infektioner och drabbas av nya infektioner som vanligen endast drabbar patienter med nedsatt immunförsvar. I framtiden tror vi att dessa kan få hjälp med anpassad behandling för att stimulera immunsvaret, säger Sara Cajander, specialistläkare på infektionskliniken på Universitetssjukhuset Örebro och doktorand vid institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet.
Risken att få nya infektioner efter sepsis
Sepsis är ett allvarligt tillstånd med hög risk för död. Trots att få svenskar känner till begreppet orsakar sepsis fler dödsfall per år än våra tre vanligaste cancerformer bröst-, prostata- och tarmcancer, tillsammans. Forskning har visat att de patienter som idag överlever den akuta fasen av svår sepsis löper en risk för att få nya infektioner vilket ökar risken för ogynnsamt förlopp med förlängd vårdtid och sena dödsfall.
Detta tillstånd kallas sepsis-inducerad immunsuppression och innebär att immunsystemet efter en sepsis blir utmattat och reagerar försvagat vid kontakt med nya bakterier eller att det inte står emot att trycka ned virus som normalt sett är vilande i kroppen. Detta är ett problem eftersom sekundära infektioner oftare orsakas av bakterier eller virus som är svåra att behandla.
Målsättningen är därför att identifiera patienter med ett försvagat immunsystem för att ge behandling som återställer ett normalt fungerande immunsvar, så kallad immunstimulering. Problemet idag är hur man tidigt ska kunna upptäcka vilka sepsisdrabbade patienter som kommer att utveckla sepsis-inducerad immunsuppression.
Blodprov kan identifiera vilka som kommer att drabbas
– Andra forskare har visat att blodprov som mäter monocytcellers uttryck av HLA-DR kan identifiera patienter som utvecklar sepsis-inducerad immunsuppression. Patienter med kvarstående lågt HLA-DR uttryck under förloppet av sepsis antas löpa risk för att drabbas av nya infektioner och högre risk för död, säger Sara Cajander.
I sin avhandling har hon studerat hur detta protein varierar över tid hos patienter med växt av bakterier i blodet.
– I min forskargrupp har vi kommit fram till att detta proteinuttrycket varierar mycket mellan olika patienter och över tid under sjukdomsperioden. Vi kunde se ett intressant fynd att uttrycksmönstret över tid samvarierar med vilken sorts bakterieinfektion patienten drabbades av, säger Sara Cajander.
Avhandlingen visar att den metod som används för mätning av HLA-DR idag innebär svårigheter att göra större studier då den kräver direkt omhändertagande och analys inom fyra timmar.
Alternativ mätmetod där proverna kan frysas
– Istället har vår forskargrupp studerat om uttrycket av HLA-DR kan mätas genom en alternativ mätmetod som tillåter att prover kan frysas ned och analyseras vid ett senare tillfälle. Resultatet visade att HLA-DR-uttrycket mätt med PCR-baserad teknik samvarierade med HLA-DR-uttrycket mätt med traditionell teknik, säger Sara Cajander.
Genom resultaten av avhandlingsarbetet hoppas hon kunna bidra till fortsatt forskning med utveckling av PCR-baserade tekniker för att studera immunsvar vid sepsis.
– Dessutom ger avhandlingens resultat stöd för att framtida sepsisstudier av immunsvaret bör ta större hänsyn till vilken typ av bakterie som har orsakat infektionen. Infektioner orsakade av bakterier med risk för långdragna förlopp vore de mest intressanta att prioritera i framtida behandlingsstudier med immunstimulering, säger Sara Cajander.
Monocyter – En celltyp i blodet som dirigerar funktionen av övriga immunceller och som är viktig för avdödning av bakterier. HLA-DR – Human leukocyte antigen-D related. Protein på cellytan av immunceller som presenterar antigen (delar av bakterier) för T-celler. En viktig del för ett fungerande immunförsvar vid bakteriella infektioner. PCR-baserad teknik (Polymerase chain reaction). Den aktuella metoden använder en molekylärbiologisk teknik som mäter mängden RNA i blod kodande för byggstenar till HLA-DR-proteinet.
Kontakt: Sara Cajander, specialistläkare vid Infektionskliniken,
Universitetssjukhuset Örebro, Region Örebro län sara.cajander@regionorebrolan.seTelefon: 070 – 226 10 26
Stress inom vården är inte ovanligt, ändå är det minimalt med fokus på detta under utbildningstiden. Marja van Vliet har i sin avhandling jämfört hur studenter som fått lära sig mindfulness och meditation hanterar stress jämfört med dem som inte lärt sig teknikerna.
Resultatet visar att de studenter som deltagit i undervisning kring mindfulness upplever mindre stress än de som inte deltagit i kursen, även ett år efter att kursen avslutats.
Stress och känsla av otillräcklighet vanlig
Marja van Vliets forskning visar att studenterna upplever att de har nytta av utbildningen i mindfulness. Studenterna i studien uppger att de inlärda strategierna hjälper dem att vara medvetet närvarande i sina liv och i relationer med andra människor. Och att de har lättare att få kontakt och känna empati för andra personer i sin omgivning än innan, berättar Marja van Vliet.
– De här resultaten är viktiga även för praktiserande vårdpersonal generellt eftersom de ofta känner sig stressade och otillräckliga, säger hon.
Sjuksköterske- och läkarstudenter både i Sverige och Nederländerna har deltagit i undersökningen. Ett nästa steg för fortsatt forskning är redan påbörjat med distriktsläkare i Nederländerna.
Marja van Vliet disputerar i hälsovetenskap 19 maj 2017, kl 10.00–13.00, sal E408 vid Mittuniversitetet, Campus Sundsvall
Kontakt: Marja van Vliet är doktorand i ämnet Hälsovetenskap, E-post: Marja.vanvliet@miun.se Tfn: 0031 626 97 5225
– Jag hoppas att mina resultat ska inspirera praktiker på fältet till att reflektera över hur de själva agerar. Avhandlingen kan också användas som diskussionsunderlag i lärarutbildningen och för kollegialt lärande, säger Björn Tolgfors som nu lagt fram sin avhandling i idrottsvetenskap vid Örebro universitet.
Han har undersökt hur fem olika versioner av BFL, bedömning för lärande, tar sig uttryck i praktiken genom en serie gruppintervjuer med idrottslärare, kombinerat med enskilda intervjuer med både lärare och elever. Dessutom har han observerat lektioner på såväl högskoleförberedande som yrkesförberedande gymnasieprogram.
Magkänslan och försämrad rättssäkerhet
Björn Tolgfors förklarar att ”magkänslan” hos idrottslärarna tidigare ofta fått styra i bedömningspraktiken, vilket äventyrat elevernas rättssäkerhet.
– Min avhandling tyder på att BFL i olika former istället kan bidra till elevernas lärande och vara en röd tråd mellan mål, innehåll och bedömning, säger Björn Tolgfors.
Han har med sina studier av hur undervisningen i idrott och hälsa på gymnasiet fungerar i verkligheten sett hur lärarna intar olika roller, som ger olika förutsättningar för eleverna. Eleverna påverkar i sin tur lärarnas undervisning vilket innebär att ämnesinnehållet tar form genom ett slags förhandling mellan lärare och elever i praktiken.
– Det spelar till exempel stor roll om läraren väljer att agera coach och ge individanpassad feedback till självständiga och kreativa elever som förväntas ta eget ansvar för att nå målen. Eller – om läraren ger samma standardiserade feedback till alla elever, med hjälp av bedömningsmatriser via en lärplattform, ungefär som en administratör av en datoriserad bedömningspraktik.
Möjlighet att kritiskt reflektera över sin egen undervisning
Insikter om hur olika former av BFL fungerar ger lärarna möjlighet att kritiskt reflektera över sin egen undervisning och förhållningssättet till elever med olika behov och förutsättningar.
– Det handlar för lärarna om att hitta en balans mellan att främja elevernas lärande och en likvärdig bedömning, säger Björn Tolgfors som konstaterar att likvärdighet inte får förväxlas med likriktning i detta ”kroppsliga” ämne.
– Om vi ser individens och gruppens utveckling som hälsofrämjande faktorer är det befogat att anpassa undervisningen och bedömningen till eleverna, och inte eleverna till kunskapskraven, säger Björn Tolgfors och pekar på BFL som ett bra sätt att uppfylla detta strävande.
Anledningen till att tandvården förbiser patienter med RMD kan vara relaterat till problem med kliniskt beslutsfattande, enligt forskning från Umeå universitet.
– De viktigaste resultaten från våra studier av tandvården inom framförallt Västerbotten är att vi nu har ett vetenskapligt stöd för att screeningfrågorna fungerar, säger Anna Lövgren, som är doktorand vid Institutionen för odontologi och författare av avhandlingen.
– Resultaten kan bidra till att stärka kliniskt verksamma tandläkare i sin beslutsprocess för dessa patienter. På sikt borde vi då kunna se minskade skillnader mellan förväntat vårdbehov och given, utförd behandling.
Fler kvinnor har problem med käken
Anna Lövgren har utifrån ett stort befolkningsunderlag från Västerbotten utvärderat förekomsten av TMD. Tillståndet drabbar ungefär 10 procent av den vuxna befolkningen och majoriteten kan behandlas framgångsrikt inom tandvården.
Patienterna har besvarat screeningfrågorna i samband med en undersökning i Folktandvården. Resultaten visar att en betydande andel av befolkningen, framför allt kvinnor i arbetsför ålder, har symtom på smärta och funktionsstörning i käksystemet. Andelen med dessa symtom ökar under tonåren och framförallt bland flickor.
Kvinnor svarar ja på frågorna signifikant oftare än män i alla åldrar, utom i början och slutet av livsspannet. Den högsta prevalensen av positiva svar noterades för kvinnor i fertil ålder. Mönstret över livsspannet är jämförbart med det för andra belastningsrelaterade smärttillstånd såsom exempelvis ryggsmärta.
Kunskapsbrist eller tidsbrist
Frågorna är lämpliga som screeningmetod för att identifiera patienter som bör erbjudas en fördjupad utredning. Anna Lövgren visar att i allmänbefolkningen kvalificerar 74 procent av dem som svarat ja på minst en fråga även för en TMD-diagnos.
Resultaten visade också att de som svarat nej på samtliga frågor med stor sannolikhet inte kvalificerar för en TMD-diagnos. Resultaten från Västerbotten-studien visade samtidigt att två tredjedelar av patienterna inom allmäntandvården som svarat ja på minst en fråga inte får ett omhändertagande enligt deras tandvårdsjournaler. Detta kan tyda på att det finns kunskapsbrist eller tidsbrist bland allmäntandläkare och som leder till att symtom på smärta och funktionsstörningar i käksystemet förbises vid patienternas ordinarie undersökningar i tandvården.
– Det känns inspirerande att vi nu har ett vetenskapligt stöd för att screeningfrågorna är mycket lämpliga som beslutsstöd i tandvården. Utmaningen är nu att få tandläkare att använda beslutsstödet på bred front för att kunna hjälpa patienterna och höja kvaliteten i patientomhändertagandet, säger Anna Lövgren.
Anna Lövgren kommer från Umeå. Hon arbetar som tandläkare på Klinisk Oral Fysiologi, Tandläkarhögskolan, Umeå.
TMD Funktionsstörningar i käksystemet (temporomandibular disorders, TMD) är en gemensam benämning på sjukdoms- och smärttillstånd samt funktionsstörningar i käklederna, tuggmusklerna, tänderna och de närliggande vävnaderna.
De vanligaste symtomen vid TMD är ljud från käklederna, smärta i käklederna eller tuggmusklerna, begränsad gapning och störningar i underkäkens rörelseförmåga. Andra symtom är bland annat huvudvärk, ansiktsvärk och öronvärk.
Kontakt: Anna Lövgren, Institutionen för odontologi, Umeå universitet. Telefon: 070-310 32 14. E-post: anna.lovgren@umu.se
Rapsolja tillverkas av de svarta små fröna från rapsplantan. Av tre kilo frön får man ett kilo olja medan resterande två kilo pressrest torkas till pellets och ges till kor och grisar.
Av en tillfällighet upptäckte livsmedelsforskarna Marilyn Rayner och Karolina Östbring vid LTH, Lunds universitet att resterna innehåller flera högkvalitativa proteiner, bland annat flera livsnödvändiga aminosyror som är finns i soja men är sällsynta i andra vegetabiliska livsmedel. Dessutom blev de varse att rapsproteinerna innehåller det funktionella proteinet oleosin, vilket ökar möjligheten att få till en bra och saftig konsistens på rapsproteinet.
Bismak av gräs
– När jag och mina kollegor Marilyn Rayner och Ingegerd Sjöholm började kolla på varför rapsresten inte användas som människoföda sa vi till oss själva ”antingen är vi dumma i huvudet. Eller så är vi något stort på spåren”, berättar Karolina Östbring, livsmedelsforskare vid LTH.
En möjlig förklaring, blev de varse, till att rapsmassan tidigare ansetts olämplig är att den innehåller det oönskade ämnet glukosinolat. I tarmen bryts glukosinolatet ner till ett ämne som i större mängder kan påverka sköldkörteln negativt. I det rapstäta Kanada funderade man på 80-talet att förädla rapsproteinet men la ner planerna på grund av glukosinsolatet.
– Men sedan dess har filtreringstekniken utvecklats enormt. Vi är ganska så övertygade om att det idag går att filtrera bort glukosinolatet. Vår process är dessutom vattenbaserad vilket är en fördel eftersom de oönskade ämnena är vattenlösliga och på så sätt till viss del avskiljs när proteinerna plockas ut från rapspressresten, säger Karolina Östbring.
Hur smakar det, då?
Jo, det finns en bismak av gräs som Karolina Östbring och hennes kollegor arbetar på att mildra.
– Filtreringstekniken kommer in också här. Smaken sitter polyfenoler som finns på insidan av skalet. Genom att finjustera malningsgraden går det sedan att avskilja skalresterna i filtreringsprocessen så att skalresterna inte åker med, säger hon.
Samtidigt tror hon att vi konsumenter framöver får vänja oss vid en bismak av växter.
– Tänk på flytande havre eller sojamjölk, de smakar ju lite havre respektive soja, säger hon.
Raps i stället för soja För proteinskiftet, som skiftet från kött-protein till växt-protein kommit att kallas, kommer också till Sverige snart, tror hon.
– I USA nådde man år 2012 ”peak meat” då köttkonsumtionen enligt statistiken för första gången minskade jämfört med föregående år. Den trenden kommer säkerligen också till Sverige snart. Redan nu har köttätandet stannat upp i Sverige och ökar inte lika kraftigt som tidigare år. Vi närmar oss ”Peak meat”.
I projektet samarbetar forskarna med odlare, inte minst Gunnarshögs gård på Österlen. Också industrin har visat intresse.
– Odlarna är så klart mycket intresserade av att utnyttja det de skördar så långt möjligt. Idag säljer bonden rapspressresterna för två kronor per kilot. Om de kunde sälja pressresterna som råvara till nya produkter skulle försäljningspriset öka mycket. Det blir en win-win-situation där vi utnyttjar jordens resurser bättre samtidigt som vi förbättrar ekonomin och slipper importera så mycket soja.
Om allt går som planerat, kan produkten finnas på marknaden inom några år. Industriellt samarbete pågår och vetenskapliga artiklar är på gång.
I studien, som presenteras i Molecular Psychiatry, har forskare vid Karolinska Institutet mätt hur ansamlingar av det patologiska proteinet tau sprids i hjärnan under förloppet av Alzheimers sjukdom. Resultaten visar att ansamlingen och spridningshastigheten varierar påtagligt mellan olika individer och att stora mängder tau i hjärnan kan kopplas till ett sämre episodiskt minne.
Tau försämrar cellernas funktion med sämre minne som följd och är därför en attraktiv måltavla för vaccinforskare. Professor Agneta Nordberg vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle på Karolinska Institutet har tillsammans med sin doktorand Konstantinos Chiotis och övrig forskargrupp använt den hjärnavbildande tekniken positronemissionstomografi (PET) för att mäta spridning av tau-ansamlingar. De har även mätt de amyloida placken som förekommer vid Alzheimers sjukdom och kartlagt hjärncellernas energiomsättning med PET.
I den aktuella studien har forskarna bland annat undersökt hur dessa tre parametrar förändras under sjukdomsförloppet.
Troligen först – Det har varit en internationell kamp om att kunna mäta tau-spridning och troligen är vi först. Ingen har tidigare rapporterat hur tau-ansamling sprids efter 17 månader i sjukdomsförloppet. Resultaten kan öka förståelsen av tau-ansamling i Alzheimers sjukdom, hjälpa den pågående forskningen om att mäta effekten av vacciner mot tau, men också möjliggöra tidig diagnostik, säger Agneta Nordberg.
PET-undersökning visar tau-ansamlingar i hjärnan på en patient med tidig alzheimer. De varma färgerna markerar regioner med stora mängder tau, samt visar skillnaden i spridning mellan patientens första undersökning och efter 17 månader. Bild: KI
I studien ingick 16 patienter i olika stadier av Alzheimers sjukdom från Minnesmottagningen, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge. Patienterna genomgick förutom neuropsykologiska tester av minnet även flera PET-undersökningar med 17 månaders mellanrum. Alla 16 i studien hade riklig förekomst av amyloida plack i hjärnan. Men när det gäller tau varierade det påtagligt mellan individerna och även med vilken hastighet tau-ansamlingen hade brett ut sig i hjärnan.
Påverkar händelseminnet – Vi såg också en stark koppling mellan ökad tau-ansamling i hjärnan och ett sämre episodiskt minne. Det skulle kunna vara en förklaring till att förloppet av Alzheimers sjukdom varierar så mycket mellan olika patienter. Däremot tycktes tau inte ha så stor betydelse för det globala generella minnet som bättre kan relateras till hjärnans energiomsättning, säger Agneta Nordberg.
Studien har gjorts i samarbete med Uppsala Universitet där PET-undersökningarna har utförts.
Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet, Stiftelsen för Strategisk Forskning (SSF), Stockholms läns landsting (SLL) ALF-projektmedel, Strategiska forskningsområdet neurovetenskap vid Karolinska Institutet, Stiftelsen För Gamla Tjänarinnor, Axel Linders Stiftelse, Gun och Bertil Stohnes Stiftelse, KI:s fonder, Hjärnfonden, Alzheimerfonden, Demensfonden, Wenner-Gren Stiftelserna, KTH – SLL forskningsanslag och EU:s forskningsprojekt INMiND.
Kontakt:
Agneta Nordberg professor i klinisk neurovetenskap, Institutionen för Neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, tel: 08-585 85467, mobil: 0705-107 685, e-post: Agneta.K.Nordberg@ki.se.
Forskarna bakom den aktuella studien har tagit hjälp av ett gäng zebrafinkar för att studera magnetkompassen hos så kallade stannfåglar, det vill säga sådana arter som inte säsongsflyttar. Zebrafinkar är populära som burfåglar i många hem. Ursprungligen kommer de från Indonesien och Australien där de letar föda på ett nomadiskt sätt.
– Vi ville veta hur orientering via en magnetkompass fungerar hos en sådan icke-migrerande fågel, säger Atticus Pinzón-Rodríguez, forskarstudent i biologi vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Behändig burfågel För forskare är zebrafinken en behändig burfågel att jobba med då man vill utföra beteendestudier under kontrollerade former. Därför har Biologiska institutionen ett antal zebrafinkar på fältstationen Stensoffa utanför Lund.
I den aktuella studien har forskarna tittat närmare på zebrafinkarnas förmåga att utnyttja jordklotets magnetfält och vilka olika egenskaper denna inbyggda magnetkompass har. Resultaten visar att zebrafinkarna använder en magnetkompass med mycket liknande funktioner som flyttfåglar har, det vill säga med ett väldigt specifikt ljusberoende och därmed en känslighet för olika färger och ljusintensiteter.
Använder kompass – Våra resultat visar att magnetkompassen är en mer generell mekanism som finns hos både flyttfåglar och stationära fåglar. Det verkar som att även om zebrafinkar inte företar långa förflyttningar kan de fortfarande ha möjlighet att använda magnetkompassen för lokala orienteringsuppgifter, säger Atticus Pinzón-Rodríguez.
Även om magnetkompassen hos fåglar har studerats av forskarvärlden under lång tid är förståelsen för hur den fungerar fortfarande mycket ofullständig, konstaterar Atticus Pinzón-Rodríguez. Den aktuella studien publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Journal of Experimental Biology.
Kontakt:
Atticus Pinzón-Rodríguez, forskarstudent vid Biologiska institutionen, Lunds universitet, tel 046-222 93 29, 076-596 14 14, epost:atticus.pinzon_rodriguez@biol.lu.se
– Bra munhälsa är viktigt för alla, men för barn med funktionsnedsättningar kan det vara extra viktigt. Dålig munhälsa kan förvärra en funktionsnedsättning och vice versa. Och ett barns intellektuella kapacitet och fungerande har stor betydelse för hur tandvården kan utföras, säger Johanna Norderyd.
Johanna Norderyd är specialist i barntandvård vid Kompetenscenter för sällsynta odontologiska tillstånd vid Odontologiska Institutionen i Jönköping. Hon har lång erfarenhet av att möta barn med funktionsnedsättningar och har saknat ett vetenskapligt sätt att beskriva helhetsperspektiv.
Barnets medicinska diagnos ger inte tillräcklig information om hur barnet kommer att fungera i tandvården. Genom att komplettera med information om hur barnet fungerar i olika situationer, ett så kallat biopsykosocialt perspektiv, så ökar möjligheterna till god tandvård.
Vidga perspektivet – Den medicinska diagnosen säger inte allt. Att barn är kariesfria i statistiken berättar inget om vilket jobb som har lagts ned. Mitt syfte har varit att vidga perspektivet på både munhälsa och omhändertagande och visa att det finns andra sätt att beskriva hur det är.
Den internationella studien omfattar barn med funktionsnedsättning från Argentina, Frankrike, Irland och Sverige. I arbetet har Johanna Norderyd använt sig av ICF-CY, som är världshälsoorganisationen WHOs internationella klassifikation för funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa. En checklista för oral hälsa baserad på ICF-CY fylldes i genom intervjuer med barnen och deras föräldrar. Detta kompletterades sedan med journaluppgifter om barnens munhälsa och utförd tandvård.
Specialisttandvård Johanna Norderyds avhandling beskriver samband mellan god munhälsa, tandvård och barns fungerande. En tidig remiss till specialisttandvård verkar till exempel vara gynnsamt för den orala hälsan hos barn med funktionsnedsättningar.
– Studien visar även att finns stora fördelar med att samordna flera olika vårdinsatser – alltså inte bara tandvård – i samband med narkos. Möjligheten till narkos är en viktig faktor för att kunna ge barn med funktionsnedsättningar samma förutsättningar till god tandvård som andra barn.
Johanna Norderyds arbete kommer att få betydelse även i ett internationellt perspektiv. ICF-CY är en omfattande klassifikation och därför pågår arbetet med att fram en mindre uppsättning av kategorier speciellt utvalda för oral hälsa. Delar av resultaten ingår i detta arbete som beräknas vara klart 2019.
Johanna Norderyd försvarade framgångsrikt sin avhandling ”A biopsychosocial approach to functioning, oral health and specialist dental health care in children with disabilities – Swedish and international perspectives” vid disputationen den 12 maj.
Kontakt: Johanna Norderyd, tel 0709-569282.
– Forskningen visar att man kan använda samma teknik som i torktumlaren och bergvärme för att minska elförbrukningen i en diskmaskin, säger Peder Bengtsson doktor i miljö- och energisystem. Vi har byggt om en vanlig hushållsdiskmaskin med värmepumpskomponenter. Testerna visar på en halvering av elförbrukningen för en värmepumpsdiskmaskin jämfört med en konventionell diskmaskin.
Värmepumpar i mycket
I dag sitter det en värmepump i många vanliga produkter. De flesta används för att skapa kyla. Mat kyls i affärens kyldiskar och i våra kylskåp och frysar. Vid skridskoåkning skapas isen av ett värmepumpssystem.
En annan användning för värmepumpsteknik är att skapa värme. Vid bergvärme är det ett värmepumpsystem som hämtar energi i marken och värmer upp huset. Ett annat exempel är torktumlare. Idag är det nästan uteslutande värmepumpstorktumlare som säljs på marknaden trots att de precis som jord- och bergvärme är dyrare i inköp. Besparingen i elförbrukning är så stor att konsumenten tjänar på värmepumpsalternativet på lång sikt.
Energi flyttas och lagras
I en diskmaskin med värmepump hämtas energin från en vattentank på cirka tre liter. Vid uppvärmningen av diskgodset och diskvattnet kyls samtidigt vattnet i tanken så att is bildas. Det mesta av energin hämtas vid fasövergången från vatten till is i vattentanken. När sköljningen i diskmaskinen är klar är diskmaskinen och diskgodset varmt och vattentanken fylld med is. Därefter sker torkningen av diskgodset. I en värmepumpsmaskin används ytan på den isfyllda vattentanken för att torka diskgodset. En fläkt transporterar varm fuktig luft från diskmaskinen mot den kalla ytan där vatten från den fuktiga luften kondenserar. När torkningen är slut har all is i vattentanken smält och både diskmaskin, diskgods och vattentank har en temperatur på cirka 20 grader.
– Istället för att förbruka energi så flyttas och lagras energi under en diskcykel. Det som sker är att energi transporteras från vattentanken till diskgodset under diskningen och sedan tillbaka igen från diskgodset till vattentanken under torkningen, säger Peder Bengtsson.
Bra miljöval
I en värmepumpsdiskmaskin måste man lägga till värmepumpskomponenter. Forskning har dock visat att 90 procent av hushållsprodukternas miljöpåverkan uppstår vid användning av produkterna, främst genom elförbrukning. Endast en tiondel sker vid tillverkning.
– En stor grupp konsumenter är beredda att betala lite extra för en produkt om de kan göra ett bra val för miljön. I det fallet går det att göra en parallell mellan en diskmaskin och bergvärme. I båda fallen är värmepumpsalternativet dyrare i inköp men man sparar in det med en lägre elförbrukning efter cirka fem år. Därefter är värmepumpen rena sparbössan, säger Peder Bengtsson.
Forskningen har genomförts inom Vipp forskarskola vid Karlstads universitet och finansierats av företaget Asko Appliances AB i Lidköping samt KK-stiftelsen.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
Långt ifrån alla har ett behov av att glömma mer än vad de redan gör. Fotbollsspelare till exempel. Enligt en studie vid University of Striling i Skottland är fotbollsspelare särskilt utsatta för minnesproblem. Genom att låta testpersoner genomföra ett minnestest, sedan sparka en boll i deras huvuden 20 gånger och sedan minnestesta dem igen kom forskarna fram till att regelbundna nickningar orsakar upp till 67 procent minnesbortfall. Eftersom 250 miljoner människor beräknas spela fotboll runt om i världen handlar det om en ganska omfattande minnesförlust.
