Den aktuella forskningsstudien handlar om perovskit, ett nytt och lovande material i solcellsammanhang. I vanlig form är materialet mycket vattenkänsligt. Det löses helt enkelt upp i kontakt med vatten. Även vanlig luftfuktighet påverkar materialets kapacitet inom loppet av timmar och minuter, men nu verkar forskarna ha kommit förbi det problemet.
Illustrationen visar plattor av perovskit, sedda från sidan. Det färgade mönstret föreställer perovskit och de grå linjerna symboliserar de vattenavvisande ytorna.
– Vi har lyckats tillverka tunna blad med vattenavvisande ytor så att det hela blir mycket stabilare. Dessutom har vi lyckats med att orientera plattorna så att man får rätt okej solceller, med verkningsgraden tio procent, säger Tönu Pullerits, professor i kemisk fysik vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Tönu Pullerits ser stora utvecklingsmöjligheter för solceller baserade på perovskit, tack vare resultatet i den aktuella studien. Forskarna har inte bara byggt tunna plattor av materialet så att ytorna blir vattenavvisande, utan dessutom upptäckte de till sin förvåning att dessa perovskitplattor självorganiserade sig på ett sätt som ökade effektiviteten påtagligt.
Eftersom plattorna är så tunna måste man ha många plattor ovanpå varandra, lager på lager, för att få tillräckligt bra absorption av solljuset. Problemet som då uppstår är att de vattenavvisande ytorna inte låter elektroner röra sig fritt i materialet. Det blir svårt för elektronerna att hoppa från platta till platta, vilket innebär att effektiviteten hos solcellerna minskar.
Organiserade sig frivilligt
Forskarna testade först med två olika vattenavvisande ytor. De förväntade sig att den ena varianten skulle ge ett bättre resultat och att elektronerna skulle hoppa lättare mellan plattorna. Men istället blev det tvärtom – det andra alternativet gav mycket bättre resultat. Detta förvånade forskarna, som då påbörjade nya experiment för att förstå varför.
– Här blev våra laserexperiment avgörande. Vi kunde bevisa att de plattor som vi fick med det andra ytmaterialet självorganiserade sig så att de stod upp på kanten istället för att ligga platt mot varandra, säger Tönu Pullerits.
Tack vare plattornas självorganiserade struktur kunde elektronerna röra sig fritt mellan kontakterna, och då ökade effektiviteten avsevärt vad gäller kapaciteten att fånga in solenergi. Tönu Pullerits menar att resultaten är ett viktigt steg på vägen till att bygga stabila och effektiva solceller av perovskit.
– Stabilitet är en nyckelfråga för solceller, säger han.
Den aktuella studien är ett samarbete mellan Lunds universitet och Fudanuniversitetet i Shanghai. Studien publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Advanced Energy Materials.
Kontakt: Tönu Pullerits, professor i kemisk fysik, Kemiska institutionen, Lunds universitet Tel 046 – 222 81 31, 0707 – 20 61 42 tonu.pullerits@chemphys.lu.se
Björnens betydelse för renskötseln är omtvistad, bland annat för att det har gjorts så få vetenskapliga studier. Nu visar en avhandling från SLU omfattningen av de problem som björnen skapar på kalvningslandet, och att åtminstone en tredjedel av kalvarna kan bli björnföda i vissa områden i skogssamebyar. Vajor som kalvar i skogen verkar också ha begränsad möjlighet att undvika björnarna.
De stora rovdjuren har återhämtat sig i Sverige, och i andra delar av Europa, och stammarna har vuxit markant under de senaste 40 åren. I Sverige överlappar renskötselområdet utbredningsområdena för alla stora rovdjur utom varg. Det är därför nödvändigt att förstå hur dessa förändringar påverkar renskötseln och ekosystemet. Det finns flera studier på vildren (caribou) och björn i Nordamerika, men kunskapen om interaktioner mellan renar i renskötsel och björnar har varit begränsad.
Lägre risk att bli dödade på kalhyggen
Therese Sivertsen har i sitt doktorsarbete undersökt renars och björnars rörelsemönster i Udtja och Gällivare skogssamebyar i Norrbotten, med hjälp av data från GPS-halsband och radiosändare. Studierna visar att björnarna tar renkalvar under en begränsad period, från födseln och tre till fyra veckor framåt. I dessa områden tog björnarna mellan 16 och 29 procent av alla födda kalvar.
Analyser av GPS-data tyder på att björnarna sökte sig till områden med renar under predationsperioden, medan vajorna i mindre grad valde betesområde utifrån hur risken för björnpredation varierade inom kalvningsområdet. Vid en närmare undersökning av de platser där kalvar hade dödats av björn kunde Therese Sivertsen ändå se att vajorna delvis anpassade sig till risken för björnpredation. Det var till exempel lägre risk att bli dödad av björn på kalhyggen, på högre höjd och närmare större vägar.
Även om det på kort sikt kan vara en fördel för renarna att vistas på kalhyggen under kalvningsperioden kan det vara en nackdel på lång sikt allteftersom skogen växer, eftersom ungskog och uppvuxen skog föredras av björnar.
Mindre betesro i björntäta områden
I doktorsarbetet ingick också en studie som täckte sju olika samebyar (både skogs- och fjällsamebyar). Där analyserades renarnas rörelsemönster i relation till björntätheten under både kalvningstiden och sommarbetesperioden. Analysen visade att renar i områden med högre björntäthet har sämre betesro (högre aktivitet) och inte samma möjlighet till ett optimalt betesbeteende. Detta kan leda till sämre möjlighet att bygga upp hullet inför vintern, vilket i sin tur kan få konsekvenser för renskötselns bärkraft.
Therese Sivertsens arbete har bäring på det ersättningssystem som ska kompensera samebyar för rovdjursskador. När det gäller lodjur och järv ersätts samebyn för dokumenterade föryngringar, men när det gäller björn bygger ersättningen på storleken på samebyns barmarksbete. Skillnaden beror dels på att det görs så få inventeringar av björn, dels på bristande kunskap om björnpredationens omfattning.
– För att kunna upprätthålla en livskraftig rennäring, och mildra tvister mellan motstridiga intressen i renskötselområdet, behöver vi en solid kunskapsbas om björnens betydelse, säger Therese Sivertsen. Skogssamebyarna är troligen särskilt sårbara, dels för att renens kalvningsområden och björnens hemområden kan vara helt överlappande, dels för att det är svårare att övervaka kalvning i skogsterräng än i fjällterräng.
Tid: Onsdagen den 24 maj 2017, kl 09:15
Plats: Sal Audhumbla, VHC, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Professor Chris Johnson, University of Northern British Columbia, Prince George, Kanada
Kontakt: Therese Ramberg Sivertsen. Institutionen för husdjurens utfodring och vård, Sveriges lantbruksuniversitet +47 93498948, Therese.Sivertsen@slu.se
– Personer som i större utsträckning använder sig av information i tidningar, radio, tv och på internet tenderar att vara självsäkrare på sina förväntningar och tar en större finansiell risk men får i slutänden sämre aktieavkastning på besparingarna än de som använder dig av information som företag rapporterar i bland annat årsredovisningar, säger Oscar Stålnacke.
I sin doktorsavhandling har Oscar Stålnacke kombinerat data över individers aktieportföljer med en enkät som skickats ut till ett slumpmässigt urval av 3500 aktiesparare i åldrarna 18-73 år. Han har även studerat den finansiella riska som drygt 130 000 personer födda 1963 respektive 1973 har tagit under perioden 1999-2007.
En viktig förklaring till de förmögenhetsskillnader som finns såväl i Sverige som i andra länder, är att de som investerat i finansiella marknader, som till exempel aktier, har sett värdet av sina pengar öka i betydligt högre grad än de som stått utanför dessa marknader.
Minska förmögenhetsklyftor
Ett sätt att minska förmögenhetsskillnaderna i samhället är därför att öka andelen som investerar i finansiella marknader. För att kunna göra det krävs dock bättre förståelse för hur människor fattar finansiella beslut. Det handlar om beslut att ge sig in på aktiemarknaden och beslut om att köpa specifika aktier, och vad som påverkar människor när de fattar dessa beslut. Framför allt fokuserar avhandlingen på att öka förståelsen för den roll som individers förväntningar, informationsanvändning och interaktioner med andra spelar för besluten.
Resultat från tidigare studier visar bland annat att individer med längre erfarenhet från finansiella marknader, högre numerisk förmåga och större disponibel inkomst i större utsträckning köper aktier samt att de fattar bättre finansiella beslut. Resultaten i avhandlingen visar att dessa individer även har mer korrekta förväntningar som ligger närmare den faktiska risken och avkastningen på aktiemarknaden.
Resultaten i avhandlingen tyder även på att sociala interaktioner påverkar den finansiella risk som individer tar, vilket också är en viktig aspekt att ta hänsyn till för att förstå människors finansiella beslut.
– Om man politiskt vill öka antalet aktieägare för att minska förmögenhetsskillnaderna i samhället är det viktigt att förstå hur människor fattar ekonomiska beslut. Det är även av värde för banker att kunna se vilka risker människor är beredda att ta för att matcha dem med specifika fonder, säger Oscar Stålnacke.
Om disputationen Oscar Stålnacke, Handelshögskolan vid Umeå universitet, företagsekonomi, försvarar fredag 2 juni sin avhandling med den svenska titeln: Individuella investerares subjektiva förväntningar, informationsanvändning och sociala interaktioner vid finansiellt beslutsfattande (Engelsk titel: What do you expect? Individual investors’ subjective expectations, information usage, and social interactions in financial decision-making). Fakultetsopponent: Fil.dr. Anders Anderson, Handelshögskolan i Stockholm. Kl. 13.15-15.00. Samhällsvetarhuset, Hörsal C, Umeå universitet.
Sveriges lantbruksuniversitet ska nu studera hur den svartmunnade smörbultens etablering påverkar förekomsten av dessa blötdjur.
Svartmunnad smörbult är en invasiv art som ursprungligen kommer från Kaspiska havet och Svarta havet. Arten upptäcktes för första gången i Sverige 2008, i Karlskrona skärgård. Sedan dess har den snabbt spridit sig. Vid SLU Aquas provfisken vid Muskö utanför Nynäshamn fångades förra året fem gånger så många smörbultar som föregående år. Arten förekommer också strax utanför Mälarens mynning, vid Mörkö och i Bråviken.
– Det är bara en tidsfråga innan svartmunnad smörbult dyker upp i Mälaren, men eftersom den inte förekommer där ännu har vi nu en unik möjlighet att studera vad som händer med ekosystemet när en ny art etablerar sig, säger Patrik Bohman, forskningsassistent på institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua).
Mindre musslor närmare Mörbyfjärden
I ett nystartat projekt, ska SLU Aqua studera hur förekomsten av vandrarmusslor och stormusslor påverkas när den svartmunnade smörbulten etablerar sig i sjön. SLU Aqua kommer bland annat att genomföra så kallade koloniseringsförsök, där man undersöker hur frisimmande mussellarver sätter sig fast på (koloniserar) kakelplattor som fästs på snören i vattenmassan. Artsammansättning, täthet och storleksfördelning ska studeras med hjälp av video- och dykinventeringar.
– Idag finns inte något övervakningsprogram för musslor i Mälaren, så de här undersökningarna kommer att ge oss en bättre uppfattning av vilka arter av musslor och snäckor som förekommer och deras antal och storleksfördelning, säger Patrik Bohman. Med hjälp av video som sänks ner i vattnet ska vi även filma och få en uppfattning om musslor som befinner sig på större djup.
Under 2016 genomförde SLU Aqua dykningar på tolv olika platser i östra Mälaren, från Ekoln i norr till Mörbyfjärden i söder. Då upptäcktes att vandrarmusslan (Dreissena polymorpha) kraftigt gått tillbaka i östra Mälaren.
– Ju närmre Mörbyfjärden, desto glesare var bestånden av vandrarmusslan. Detta innebär alltså att vissa delar av Mälaren har drabbats hårdare av en eventuell nedgång hos vandrarmusslan, men vi känner ännu inte till orsaken till de minskade tätheterna. Det hoppas vi också få svar på genom det här projektet, säger Patrik Bohman.
Inom projektet planerar SLU Aqua även samarbete med Norrköpings kommun och Sigtuna Naturskola.
Rapportförfattarna jämför barn som hade mycket bly i sin närmiljö under de tre första åren av sina liv med barn som levde i områden med lägre blyföroreningar. De finner att de barn som levde i en blyförorenad miljö hade sämre skolresultat och lägre sannolikhet att avsluta gymnasiet. Gruppen hade även en något högre risk att begå brott.
När hänsyn tas till att familjer som bor i olika områden ser olika ut, till exempel har olika hög utbildning eller inkomst, har barn i blyförorenade områden betydligt sämre utfall. Effekterna är störst bland pojkar.
– Vi tycker att det är relativt stora effekter, säger Peter Nilsson, som är en av flera forskare som skrivit rapporten. En minskning av blyhalten i blodet från 10 till 5 mikrogram per deciliter leder till exempel till en ökning av sannolikheten att klara gymnasiet med 10 procent. Denna minskning motsvarar skillnaden mellan det tolererbara gränsvärde som gällde fram till 2012 och det som gäller i dag, och den ungefärliga skillnaden i blodblyhalter mellan barn som föddes i början respektive slutet av 1970-talet.
Effekterna är olika stora beroende på hur mycket bly barnen utsatts för.
Miljöpolitik minskade utsläppen
När den högsta tillåtna blyhalten i bensin sänktes med nästan 80 procent 1973 och 1981 minskade blyföroreningarna. Det uppstod ”naturliga experiment” då koncentrationen av bly i olika områden i Sverige påverkades i olika grad av regleringarna. Blynivåerna föll mest i områden med höga blynivåer vilket gör det möjligt för forskarna att jämföra utfallen för barn som råkade bo i områden med hög blyexponering med barn som bodde i områden med låg blyexponering. Det minskar risken att resultaten störs av andra faktorer. Rapportförfattarna följer 800 000 barn i mer än 20 år.
Hundratusentals svenskar tar läkemedel mot depression – men preparaten går ofta rakt genom kroppen och via avloppsystem och reningsverk ut i sjöar och andra vattendrag. I sin doktorsavhandling ”Selective Serotonin Re-uptake Inhibitors in the Environment – Effects of Citalopram on Fish Behaviour” ser Martin Kellner tydliga beteendeförändringar hos fisk som lever i vatten med spår av antidepressiv medicin.
Martin Kellner, forskare på institutionen för naturvetenskap, miljö och teknik på Södertörns högskola, har i sin doktorsavhandling studerat hur detta påverkar fiskar.
SSRI och fiskars psyke
– Avhandlingen undersöker beteendeeffekter av antidepressiva läkemedel på fisk – jag har riktat in mig på att titta på en grupp av antidepressiva som heter selektiva serotoninåterupptagshämmare, SSRI, berättar Martin Kellner.
Tillsammans med andra forskare på Södertörns högskola har Martin Kellner gjort olika försök på framförallt storspigg, en fiskart som är vanlig på norra halvklotet och som lever i såväl sötvatten som salt- och bräckt vatten, inte minst i Östersjön. Försöken gjordes också på zebrafisk. I flera studier fick infångad storspigg och zebrafisk vara i akvarier med låga halter av det antidepressiva läkemedlet citalopram under ett antal veckor.
Citalopram gjorde storspigg stresståliga
Storspigg och zebrafisk som levt i akvarium där det fanns låga halter av citalopram blev mindre stresskänsliga – ute i naturen kan det leda till ett mer riskfyllt beteende och ökad fara för att bli uppäten av rovfiskar. Fiskarna fick också kraftigt minskad matlust, något som kan leda till sämre förmåga att klara av svältperioder och dalande fortplantningsförmåga.
– Generellt har vi använt sådana exponeringsnivåer av antidepressiv medicin som man skulle kunna hitta utanför ett reningsverk, och uppåt. Samtidigt har vi i just de här försöken bara tittat på ett preparat, i verkligheten finns det ofta en cocktail av många olika läkemedel och andra substanser som påverkar på olika sätt. Det är svårt att säga hur fisk i naturliga miljö påverkas av detta, det är specifikt från vattendrag till vattendrag, säger Martin Kellner.
Martin Kellner och hans kollegor exponerade också fiskembryon för citalopram.
– När de sedan var vuxna var de oroligare, aggressivare och gjorde fler utfall mot mat jämfört med fiskarna i den kontrollgrupp vi hade. Sådana här försök på embryon har inte gjorts på fisk förr, säger Martin Kellner.
Syftet med studien var att ge en djup och bred kunskapsbas om dagens förarutbildning. Resultaten visar att den allmänna diskussionen om förarutbildningen fokuserar för mycket på tid och kostnad och mindre på kvalitet, vilket inte gynnar trafiksäkerheten.
– Våra fyra delstudier visar att det finns behov av en omfattande förändring av förarutbildningen och vi ger därför en rad rekommendationer som kan förbättra möjligheten för eleverna att bli bra bilförare, säger Sonja Forward, forskare på VTI.
Behov av nya pedagogiska metoder Resultatet från studien visar att det finns behov av nya pedagogiska metoder och verktyg för att få en god kvalitet på utbildningen. Exempelvis genom att eleven får sätta sig själv i olika trafikant-roller, uppleva konsekvenser av skilda körstilar och specifika körbeteenden, analysera konsekvenserna av trafik för säkerhet, miljö och framkomlighet. Samt komma till insikt om konsekvenser av riskfyllt beteende och olyckor för individ, omgivning och samhälle.
– Eleven bör inte vara en passiv part som bara lyssnar på vad läraren förmedlar. Utbildningen måste också ta sin utgångspunkt i elevernas individuella förutsättningar, säger Sonja Forward.
Inför fler obligatoriska moment Forskarna ger förslaget att dela upp riskutbildning del 1 på två till tre olika tillfällen med ett ökat fokus på gruppdiskussioner och gruppövningar, samt se till att denna del inte genomförs för tidigt i utbildningen. De vill också öka möjligheten att genomgå de obligatoriska delarna på olika språk och se till att det finns undervisningsmaterial av god kvalitet på så många språk som möjligt.
En annan rekommendation är att införa fler obligatoriska körmoment som är svåra att klara privat såsom halka, mörker, tät trafik, omkörning, miljövänlig körstil samt de djupare psykologiska och sociala kompetenser som ingår i kursplanen.
– Vi tycker också att man borde utreda möjligheten att införa en obligatorisk provuppkörning på trafikskola innan det riktiga förarprovet genomförs, vilket kan vara till stor hjälp för eleverna, säger Sonja Forward.
Vid privat uppkörning bör handledaren uppmuntras att ta kontakt med trafikskolan på ett tidigt stadium för att diskutera elevens utbildning med en trafiklärare. Men också se till att elever saxar privat körning med utbildning på trafikskola, vilket minskar risken att eleven lär sig ett felaktigt beteende.
Kvalitetssäkra trafiklärarutbildning och trafikskolor Säkerställ trafiklärarutbildningens kvalitet och utred möjligheter till en mer likformig utbildning i hela landet, råder forskarna. Se till att trafiklärare och instruktörer på trafikövningsplatser regelbundet genomgår fortbildning om trafiksäkerhet, miljö och pedagogik. Förstärk tillsynen av trafikskolor och trafikövningsplatser med fler tillsynstjänstemän och se till att den i högre utsträckning än idag fokuserar på den praktiska verksamheten med betoning på tips, råd och diskussion.
– Vi rekommenderar också åtgärder för att öka körkortstagarnas förståelse för provresultatet. Alldeles för många av dem som underkänns utgår ifrån att de inte gjort något allvarligt fel eller att förarprövaren varit för hård. Erbjud körkortstagare med svår nervositet ett speciellt körprov.
Forskarna råder om att se över dagens system med sammanhållna förarprov som kan leda till stress och att eleverna bokar ny tid för uppkörning trots att de inte är redo.
I rapporten rekommenderas dessutom att ge forskning och utveckling kring förarutbildningsfrågorna högre prioritet och genomföra utvärderingar av olika utbildningsinsatser i syfte att presentera förslag på ”best practice”.
Så gjorde forskarna studien
I rapporten ingår en litteraturöversikt, en olycksanalys av säkerhetsläget för unga förare samt körkorts- och provstatistik. Forskarna intervjuade elva personer som på ett eller annat sätt har kunskap om förarutbildningen om den svenska förarutbildningen, därefter genomfördes två enkätundersökningar, dels till nyblivna körkortsinnehavare om deras förarutbildning, dels till trafiklärare.
Studien har genomförts med ekonomiskt stöd från Sveriges Trafikskolors Riksförbund.
Socialt arbete med hästar, eller hästunderstött socialt arbete som det också kallas, bygger på att hästen medverkar i terapisessionen, där den blir som en tredje part tillsammans med terapeuten och klienten.
Catharina Carlssons avhandling bygger på intervjuer med åtta personal och nio ungdomar med självskadebeteende i åldrarna 15-21 år. I studien ingår också filmade observationer med tre av personalen och fyra av ungdomarna, vilket ger en bild av hästens mer specifika roll i det sociala arbetet.
Vad ungdomarna gjorde under det hästunderstödda sociala arbetet varierade, allt ifrån avslappningsövningar på hästryggen för att slippa ångest till övningar mer lika ridsportens, som dressyr och hoppning.
Hästen bidrog till bättre terapi
Resultaten visar att hästen kvalitativt kunde förändra den terapeutiska relationen mellan personal och ungdom. Relationen till personalen förändrades till det bättre när hästen var med, jämfört med terapisessioner i de traditionellt institutionella miljöerna. Med hjälp av hästen justerades hierarkin, där den professionella och klienten kunde bli mer jämbördiga med varandra. Socialt arbete med häst förstärkte också känslan av att vara i nuet, vilket öppnade upp för en medvetenhet om känslor hos klienterna.
− Hästen fungerar som en brygga mellan terapeuten och klienten, och på så sätt skapas ett gemensamt samtalsämne där terapeuten och klienten kan mötas. Genom att vi inte kan veta vem eller vad hästen responderar på fullt ut skapas en nyfikenhet och en dialog mellan ungdomarna och personalen som blir mindre hotfull vilket i sin tur skapar utrymme för att bygga relation till terapeuten snabbare, säger Catharina Carlsson.
Många av ungdomarna som Catharina Carlsson intervjuat i avhandlingen har höga ångestnivåer tillsammans med ett självskadebeteende och dålig självkänsla. Med hästen i det sociala arbetet bleknade den inre kritikern för att istället skapa rum för empati för hästen.
Ångesten försvann i stallet
− Många ungdomar beskrev hur ångesten försvann när de steg över tröskeln till stallet. Genom att flickorna har lättare med empati för hästen väcks även empati för dem själva och deras inre kritiker tystnar, som många unga med självskadebeteende har, säger Catharina Carlsson.
Catharina Carlsson menar att det finns mycket att lära sig av att använda hästen inom socialt arbete, speciellt när det gäller ungdomar som lider av självskadebeteende.
− Hästen upplevs som icke-värderande. Jag tror att det är viktigt att väga in och försöka anamma det som hästen bidrar med, att verkligen möta de här ungdomarna på ett öppet och icke-värderande sätt.
– Värmeböljor är på vissa håll i världen det väderfenomen som skördar flest liv, men trots att ökande temperaturer kanske är den mest omtalade effekten av klimatförändringarna, så är hälsoriskerna som värmeböljor för med sig mindre kända, säger Christofer Åström, som är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för yrkes- och miljömedicin.
Att höga temperaturer direkt påverkar hälsan i Europa och även ett nordligt land som Sverige har visats i flera studier bland annat av Umeåforskare. Enligt Christofer Åström kommer omfattningen av effekterna att förändras beroende på att temperaturerna ökar, men också till följd av att vi har en åldrande befolkning.
Hur höga temperaturer kommer att påverka Sverige och Europa beror till stor del på hur den befolkning som utsätts kommer att se ut. Bland äldre personer i befolkningen är det betydligt vanligare med sjukdomar och medicinering som visat sig öka hälsorisken vid höga temperaturer. Enligt en rapport från Europakommissionen kommer andelen personer i Europa över 65 år att öka från 18 till 28 procent mellan 2015 och 2060.
Värmevarningssystem för hälsoinverkan
Christofer Åström har i sitt avhandlingsarbete tagit fram underlag om temperatur och dödlighet som använts av SMHI för att skapa ett svenskt värmevarningssystem. I detta arbete har han tillsammans med sina kollegor vid Umeå universitet undersökt vilka faktorer som påverkar möjligheten att förutsäga hur stor hälsoinverkan höga temperaturer leder till i nuläget.
Christofer Åström beskriver troliga förändringar i befolkning och samhälle som kommer att styra hur folkhälsan påverkas av fler varma dagar. Det mesta tyder enligt avhandlingen på att den värmerelaterade ohälsan kommer att öka i Sverige och Europa också för att befolkningen blir allt äldre, men det finns också saker som förändras åt rätt håll:
Samtidigt som det blir fler äldre människor verkar dessa bli allt friskare med en generellt sjunkande dödlighet vilket kan motverka effekterna av en ökad andel äldre. Värmeböljor utgör en större hälsorisk för personer med hjärt-kärlsjukdom. Den minskande förekomsten av kardiovaskulära sjukdomar kan också komma att mildra effekterna av högre temperaturer.
Anpassningsåtgärder kan hindra förtida dödsfall
Riskökningen per grad högre temperatur kan minska i framtiden. I delar av världen där värmeböljor har varit ett känt problem, som exempelvis Frankrike, Italien och Storbritannien, har varningssystem och handlingsplaner införts. Studier tyder på att denna typ av anpassningsåtgärder har minskat de negativa hälsoeffekterna.
– Det finns indikationer på att en mer hälsosam och välinformerad befolkning kommer att kunna bromsa de negativa hälsoeffekterna av framtida värmeböljor. Men eftersom vi trots detta ändå ser en ökning av de värmerelaterade effekterna, så kommer det att krävas ytterligare insatser för att förhindra dessa förtida dödsfall, säger Christofer Åström.
Christofer Åström kommer från Umeå. Han är statistiker och doktorand på enheten för Yrkes- och Miljömedicin, Umeå universitet.
Kontakt: Christofer Åström, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för yrkes- och miljömedicin, Umeå universitet. Telefon: 070–278 35 72 E-post: christofer.astrom@umu.se
Om disputationen: Onsdagen den 24 maj försvarar Christofer Åström, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, sin avhandling med titeln: Hälsokonsekvenser av värmeböljor – kort- och långsiktiga prediktioner. Engelsk titel: Health effects of heatwaves: short and long term predictions.. Fakultetsopponent: Professor Scott Sheridan, Department of Geography, Kent University, United Kingdom. Huvudhandledare: Professor Bertil Forsberg. Disputationen äger rum kl. 9.00 i Triple Helix, Samverkanshuset, Umeå universitet.
– Innan har man utgått från att det mestadels berodde på Moderaternas nya profil och den borgerliga alliansens gemensamma agenda som Socialdemokraterna förlorade.
Dåvarande statsminister Göran Persson har också sagt att det var fastighetsskatten som avgjorde valet, men det stämmer inte heller. Vi ser att den bristfälliga hanteringen av de båda naturkatastroferna bidrog i mycket hög grad till förlusten, säger Lina M. Eriksson, doktorand vid statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet.
Partibyte vanligast där Gudrun härjade värst
Riksdagsvalet 2006 var ett historiskt val med den största andelen av blockbytare i svensk historia. Hela 150 000 socialdemokratiska väljare valde att byta sida till Moderaterna, vilket gjorde att Socialdemokraterna erhöll sitt lägsta röststöd sedan valet 1914. Från tidigare forskning vet vi att det var just den övergången som kom att bli den mest avgörande faktorn för regeringsskiftet.
På annandag jul 2004 drabbades Indiska oceanen av en tsunami. Omkring 300 000 människor dog, varav 543 svenskar. Två veckor senare, i januari 2005, drog stormen Gudrun in över Sverige. På några platser nådde den orkanstyrka och högsta hastighet som uppmättes var 42 meter per sekund. Stormen är den mest kostsamma naturkatastrofen i svensk historia, och beräknas ha kostat 1 procent av vår BNP.
Lina M. Erikssons avhandling visar att graden av partibytare vid riksdagsvalet 2006 sammanföll med i vilken grad som väljarnas hemkommuner drabbades av stormen Gudrun, och till viss del hur pass drabbade invånarna var av tsunamin.
Mätdata av vindstyrkan på kommunnivå
I arbetet med stormen Gudrun har Lina M. Eriksson intervjuat de socialdemokratiska politiker som var ansvariga för den krishanteringen, som dåvarande miljöminister Mona Sahlin och infrastrukturministern Ulrica Messing.
Hon har även intervjuat de mest aktiva oppositionspolitikerna inom Centerpartiet, Maud Olofsson och Eskil Erlandsson. Urvalet av parlamentariker för intervjuerna är baserat på en analys av de totalt 240 tidningsartiklar publicerade i DN och Sydsvenskan mellan stormdagen 5 januari 2005 och valdagen 17 september 2006 som berör Gudrun som händelse och krishanteringen som följde. I nyhetsartiklarna framgår det tydligt vilka parlamentariker som var aktiva i krishanteringsfrågan, vilket har utgjort urvalsprocessen av folkliga representanter inom Socialdemokraterna och Centerpartiet.
Konsekvenserna av stormen Gudrun har uppskattats via ett så kallat naturligt experimentupplägg: Genom att använda mätdata av vindstyrkan under stormen, på kommunnivå, har Lina M. Eriksson särskilt två grupper; de kommuner som drabbades hårdast och de som inte drabbades alls. Till skillnad från tidigare forskning, vars analys till stor del bygger på subjektiv enkätdata, är det här ett mer objektivt tillvägagångssätt i att analysera vad som kan ha påverkat hur valet 2006 föll ut.
S tappade mark innan alliansen formerat sig
Som en extra analys i sammanhanget har även opinionsdata använts. Tillsammans med valdataanalysen ger det en mycket intressant bild. När man jämför de drabbade kommunerna och kontrollgruppen ser man tydligt att populariteten för Socialdemokraterna sjönk i parallell med att den steg för Moderaterna redan innan alliansen hade format en gemensam agenda. Det här skedde inom ett sexmånaders intervall när stormen Gudrun inträffade.
– Det här är en tydlig indikation på att stormen Gudrun hade en betydande roll för regeringsskiftet. Det gör att vi måste fundera kring hur pass mycket man faktiskt kan tillskriva formandet av alliansen och deras gemensamma agenda som förklaringen till dess seger i valet 2006, säger Lina M. Eriksson.
Hanteringen av tsunamin spelade också roll
Vad det gäller tsunamin, är det Sveriges enskilt mest nyhetsbevakade händelse sedan medierapporteringen av andra världskriget. Det finns också mycket detaljerat material att tillgå i den rapportering som kriskommissionen utförde. Därför har inga intervjuer behövts, eftersom tillräckligt med information redan finns dokumenterad för att få en god förståelse för hur krishanteringen såg ut, vilka som ansvarade för att den utfördes, och hur den upplevdes av drabbade individer.
På grund av att valdataanalysen över tsunamin inte är lika experimentell i sitt upplägg som studien av Gudrun, så är analysen något mer svårtolkad. Men forskningsresultaten i sin helhet tyder på att en effekt sannolikt finns och att den rört sig i samma riktning som den av Gudrun.
– Faktum är att s-regeringens hantering av tsunamin är det första kända fallet av hur en naturkatastrof kan ha kommit att påverka ett riksdagsval på andra sidan planeten. Det här är mycket intressant utifrån ett demokratiperspektiv eftersom det belyser hur globaliseringen på ett ganska oväntat sätt kan skapa omständigheter som påverkar väljares röster, säger Lina M. Eriksson.
Centerpartiet kritiserade krishanteringen och vann väljare
Det går också att härleda vissa omfördelningar av partibytare bland övriga partier, även inom de båda politiska blocken, till händelserna. Exempelvis var Centerpartiets aktiva opposition och ställningstagande mot regeringens bristfälliga krishantering av båda händelserna uppskattad bland väljare, vilket också belönades vid valurnan.
Dessutom indikerar forskningsresultaten att väljare lämnade folkpartiet och gick till Centerpartiet, vilket kan kopplas ihop med Folkpartiets jämförelsevis blygsamma ställningstagande i krishanteringen av framförallt tsunamin.
– Att Centerpartiet tog ställning på de drabbades sida hjälpte sannolikt partiet att ta sig ifrån periferin av svensk partipolitik till att bli det tredje största partiet i riksdagen. Min slutsats blir därför att krishantering av naturkatastrofer är en viktig politisk fråga som står högt i kurs bland väljare, och att väljare till viss del belönar de partier som effektivt representerar dem i frågan, säger Lina M. Eriksson.
Kontakt: Lina M. Eriksson, doktorand vid statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet och centrum för naturkatastrofslära (CNDS), lina.eriksson@statsvet.uu.se, mobil: 0737-17 50 99
– Provtagningsstudier har genomförts på många platser i världen. Men det finns nästan inga studier som rapporterar plastföroreningar i Östersjön. Vi var förvånade över att hitta lika mycket mikroplast runt Stockholm som i Kalifornien, säger Berit Gewert, doktorand vid Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi (ACES), Stockholms universitet, studiens huvudförfattare.
Lite av det plastskräp som samlats in nära Stockholm. Foto: ACES/Stockholms universitet.
Plastproduktionen världen över har ökat med 60 gånger sedan 1950-talet. Plastskräp är nu närvarande överallt i vattenmiljön. De viktigaste källorna till plast är bland annat soptippar, avloppsreningsverk och fartyg. Små plastpartiklar som är mindre än 5 millimeter i diameter kallas mikroplast och kan bildas när större plastrester sönderdelas. Mikroplast sprids globalt, inklusive Östersjön och Stockholms skärgård.
– Plastföroreningar i hav identifierades nyligen som ett globalt hot eftersom föroreningarna sprids med havsströmmar och påverkar världshaven globalt. Det är också en utveckling som inte går att vända, säger Berit Gewert.
Ju närmare hamnen desto mer mikroplast Studien baseras på plastskräp som samlats från Stockholms skärgård med hjälp av en mantatrål, det vill säga ett nät som bogseras bakom ett forskningsfartyg och samlar prover från vattenytan. Två äventyrare, Oskar Kihlborg och Göran Kjellkvist, har också samlat vattenprover när de paddlade mellan Gotland och Stockholm på paddelbrädor.
Resultaten från dessa två provtagningar liknade varandra. Forskarna identifierade mikroplast i proverna med hjälp av avancerad mikroskopi. Kemiska analyser visade att polypropen och polyeten, som finns i förpackningsmaterial och tampar, var de vanligaste polymererna i partiklarna.
– I områden med hög fritidsbåtstrafik hittade vi höga koncentrationer, men de är fortfarande lägre än de som hittades nära Stockholm. Ju närmare hamnen desto högre koncentrationer av mikroplast i proverna, vilket indikerar att båtliv bidrar till mikroplast i Östersjön, säger Berit Gewert.
Kläder och kosmetika också källa till plastföroreningar Forskarna påpekar att förutom båtliv och förpackningsmaterial kan syntetiska kläder och kosmetika som innehåller plastkulor också bidra till mikroplastförorening i Östersjön. Men på grund av den minimala diametern hos de sistnämnda partiklarna fastnar de inte i trålen som användes i denna studie.
– För tillfället vet vi inte vad dessa koncentrationer av mikroplast betyder för Östersjön. Därför behövs fler studier för att bedöma de faror som mikroplast kan medföra för miljön, särskild vid de halter som vi hittar i dag, säger Berit Gewert.
Studien: Abundance and composition of near surface microplastics and plastic debris i the Stockholm Archipelago, Baltic Sea, av Berit Gewert, ACES, Stockholms universitet, Martin Ogonowski, ACES, Stockholms universitet och Aquabiota Water Research, Stockholm med flera är publicerad i Marine Pollution Bulletin.
Kontakt: Berit Gewert, Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi (ACES), Stockholms universitet. E-post: berit.gewert@aces.su.se; tel: 08-674 77 49, mobil: 070-6260 6133
Martin Ogonowski, Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi (ACES)/Aquabiota Water Research. E-post: martin.ogonowski@aces.su.se, tel: 08-674 76 03, mobil:070-8254 846
Studien av förkortade och förlängda tider mellan plantering och avverkning har gjorts av forskare från Sveriges lantbruksuniversitet och Skogforsk och resultaten publicerades i tidskriften Ambio.
– Att överhålla skog, det vill säga att vänta 10, 20 eller 30 år med att avverka, är ett sätt att skapa mer död ved, och träd med en mer komplex kron- och barkstruktur. Kort och gott strukturer som gynnar vissa skogslevande arter, säger Johan Sonesson, Skogforsk.
Johan Sonesson, Adam Felton och sex andra forskare inom skogsskötsel, skogsproduktion och ekologi har studerat vad som händer om man förändrar omloppstiden i olika typer av skogsbestånd.
Viktigt för arter överlevnad
Simuleringar med analysprogrammet Heureka visar hur olika omloppstider påverkar förekomsten av till exempel grova döda träd. Resultaten visar att justeringar av omloppstiderna på 20–30 år kan ha dramatiska effekter när det gäller hur landskapet tillhandahåller habitat och strukturer som är viktiga för en del skogslevande arter.
– Det här är en viktig insikt. Det svenska skogslandskapet består till mycket stor del av brukad skog, och livsmiljöerna i dessa skogar är därför väldigt viktiga för skogslevande arters överlevnad här i Sverige, säger skogsekologen Adam Felton, SLU.
De viktigaste verktygen för naturvård i skogen i Sverige idag är dels att skydda områden med skog som är värdefull för vissa skogslevande arter, dels att lämna död ved, högstubbar, lövträd och enstaka grova träd vid avverkning (det som brukar kallas naturhänsyn). Johan Sonesson föreslår att man skulle kunna tänka sig förlängd omloppstid som ytterligare ett verktyg som kan bidra till naturvärden och en ökad variation i skogen.
Risken för stormskador större
Men samtidigt finns det starka argument för att tillämpa kortare omloppstider. En skogsägare måste ta med risken för stormskador i beräkningarna och stormskador innebär ekonomiska förluster. Forskarna är medvetna om att det därför kan finnas en skepsis mot idén med att förlänga omloppstiderna.
– Kanske kan man välja skogsbestånd där risken för stormskador är liten? Kanske kan man låta skogsägare tillgodoräkna sig risktagandet som en form av naturvårdsinsats? Idag passar idén om att överhålla skog inte in i arbetet med certifiering och målklassning i skogsbruksplanerna, säger Johan Sonesson, som hoppas få till stånd en diskussion om vad kortare respektive längre omloppstider har för betydelse i skogslandskapet.
Omloppstidernas längd påverkar förekomsten av viktiga livsmiljöer i den brukade skogen.
Måttliga justeringar av omloppstiderna kan ge stora effekter på landskapsnivå.
Kontakt: Adam Felton, universitetslektor, Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap. Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp. 040-41 51 71, adam.felton@slu.se”>adam.felton@slu.se
Johan Sonesson, forskare i skogsskötsel, Skogforsk, Uppsala 018-18 85 89, johan.sonesson@skogforsk.se
– Det finns inte mycket forskning om hur vardagen kan se ut för de 7 000 personer som lever med hiv i Sverige. Idag är hiv i Sverige rent medicinskt mindre dramatisk än den var på 1980- och 90-talet, men på det sociala planet har inte tillräckligt ändrats. Det vittnar mina intervjupersoner om, säger Desireé Ljungcrantz, doktor på institutionen för Tema vid Linköpings universitet.
Genom tolv djupintervjuer, självbiografier, dokumentärfilmer och autofiktiva texter åskådliggör studien samhällets föreställningar om hiv och hur sjukdomen kan erfaras. Det är en ovanlig doktorsavhandling där författaren inte på ett tryggt och behörigt avstånd betraktar ett fenomen. Istället för att skildra ”den hiv-smittade” i smittskyddsinspirerade ordalag skriver hon nära hiv och berättar genom ett alter ego om sitt eget liv med hiv. Det är en avhandling som berör på ett helt annat sätt än en akademisk text brukar göra.
Komma ut ur hiv-garderoben Bilden som växer fram genom intervjupersonernas berättelser är en vardag full av övervägande om huruvida man ska berätta eller inte. Ska man säga på dotterns förskola att man har hiv? Kan man låta sina mediciner stå framme i köket till beskådan för eventuella gäster? Det är alltså i möten med andra människor som hiv blir påtagligt: På akuten, hos tandläkaren, i matlaget och vid familjemiddagen. Vid de tillfällen man väljer att berätta vittnar informanterna om tystnad och undvikande.
Rädsla och skam är också ett återkommande tema för intervjupersonerna. Det är olika sorters rädsla: rädsla för att bli illa bemött och bortstött, men också för att föra över hiv till någon annan, trots att medicinska studier konstaterat att överföringen är mycket låg för den som känner till sin hiv-status och medicinerar. Skammen träder in när man inser att man i andras ögon är en misslyckad person som avviker från förväntningar, ideal och normer.
– I Sverige distanserar vi oss ofta till hiv. Det är ”andra”, i tid och rum, som får sjukdomen. Därför var det viktigt för mig att nyansera den bilden, att komma nära personer med hiv och göra dem till individer. Jag hoppas att den här doktorsavhandlingen ger personer med hiv en röst, säger Desireé Ljungcrantz.
Råd som underlättar Utifrån de samtal Desireé Ljungcrantz har haft med sina informanter vill hon lyfta några punkter som kan underlätta vardagen för den som har hiv:
Träffpunkter behövs där personer med hiv kan träffas utan att behöva komma ut.
Öka medvetenheten inom skola och vård kring vad ett bra bemötande är.
Media behöver medvetenhet kring hur det kan rapporteras och skrivas om hiv på ett mindre känslomässigt sätt.
Samhället borde betänka läkarens roll som både omsorgsgivare och övervakare.
Läkaren är den som ska ge omsorg, men samtidigt övervakar hen att patienten följer smittskyddslagen, vilket försätter patienten i en sårbar sits.
Vem som helst kan få hiv. Behandla den som har hiv som du behandlar din vän.
Vi borde reflektera kring vad känslor såsom rädsla och skam gör med oss som människor och medmänniskor både på samhällsnivå och individnivå.
Det behövs fler normkritiska samtal om vilka slags sätt att leva och vilka personer som anses acceptabla. Vi borde reflektera kring hur vi skapar ”vi” och ett ”dem” och hur det utesluter vissa och inkluderar andra.
Kontakt:
Desireé Ljungcrantz, doktor vid Linköpings universitet, 013-28 22 84, e-post: desiree.ljungcrantz@liu.se
Uppsalaforskare har testat att mäta 92 olika proteiner på torkade prover, och visat att metoden har stor potential.
Sparade blodprover är av yttersta vikt för att hitta sjukdomsmarkörer som kan användas för att detektera sjukdomar tidigt, när de fortfarande är möjliga att bota. Idag sparas provrör med förhållandevis stora volymer blodplasma (milliliter) i stora energislukande frysar vid -80°C.
Patienten måste först ta sig till en vårdinrättning, där en utbildad sjuksköterska tar ett venöst blodprov som skickas till ett labb för plasmaseparering genom centrifugering. Efter detta kan provet analyseras och/eller sparas i en biobank för framtida studier. En resurskrävande metod som innebär att exempelvis Akademiska sjukhuset idag sparar endast en procent av alla prover i en biobank, resten kasseras efter en första analys.
Lättare bygga gigantiska biobanker
Den nya metoden skulle kunna förändra denna situation radikalt och få en avgörande betydelse för utvecklingen av framtidens sjukvård. Studien visar att mycket lite händer med proteinerna när de torkar. I många fall förblir helt oförändrade efter 30 år, eller ändras bara minimalt. Torkade prover skulle följaktligen kunna användas för sjukvårdens rutinkontroller, inom den snabbt växande servicelabsektorn där man kan undersöka sitt hälsotillstånd utan att engagera sjukvården samt för att bygga mycket storskaliga biobanker.
Kostnaderna inom vården skulle minska drastiskt, fler prover skulle kunna analyseras och en stor andel av de tagna proverna skulle kunna sparas.
– Det här betyder dels att man själv enkelt kan sticka sig i fingret och skicka in en torkad blodfläck med post. Det blir också möjligt att till en minimal kostnad bygga gigantiska biobanker. Vilket innebär att man kan ha prover redan tagna när en patient insjuknar vilket underlättar tidig diagnos och bättre möjlighet att bota, säger Ulf Landegren, professor i molekylär diagnostik och forskningsledare.
92 proteiner med relevans inom onkologi
I den aktuella studien analyserade forskarna torkade blodfläckar, dels nyligen insamlade blodprover, dels prover som förvarats upp till 30 år. De senare kommer från de svenska eller danska biobankerna med torkade blodfläckar som insamlas från alla nyfödda för screening av ett tjugotal medfödda metaboliska sjukdomar.
De två biobankerna förvarar sina torkade blodfläckar vid olika temperaturer; den svenska vid +4°C och den danska vid -24°C. Proverna användes för att analysera nivåer av 92 proteiner med relevans inom onkologi. Dessutom inkluderades våta plasmaprover som förvarats vid -70°C under motsvarande tidsperiod. Utöver detta genomfördes en omfattande studie av vad som händer med proteinerna under själva intorkningsprocessen för att kunna urskilja effekterna av långtidsförvaringen.
– Våra slutsatser är att vi med mycket hög precision och känslighet kan mäta nivåer av 92 protein med PEA-teknologi i de små utstansade diskarna av en torkad blodfläck. Själva intorkningsprocessen har en obetydlig inverkan på de olika proteinerna och effekten är reproducerbar vilket gör att den kan tas med i beräkningen, säger Jan Björkesten, doktorand vid Uppsala universitet och försteförfattare till studien.
Lång serie av blodprover kan underlätta diagnostik
Intresset att via biobanker söka efter proteiner eller RNA-molekyler som på ett dynamiskt sätt kan återspegla sjukdomsförlopp ökar starkt. Provinsamlingar med många regelbundet tagna prover från samma individer är av stor betydelse för att identifiera den här typen av biomarkörer. Två fördelar med detta är att individer kan verka som sina egna kontroller, och de många insamlade proverna ökar möjligheten att efter ett insjuknande hitta patientprover som tagits innan sjukdomen brutit ut, i en fas när tidig diagnostik kan omsättas i terapeutisk nytta. En förutsättning för detta är att ett stort antal prover samlas in regelbundet från många individer, något som ställer höga krav på låga kostnader för enskilda prover och på att hela processen från provtagning till förvaring är mycket enkel, helst utan krav på inblandning av sjukvårdspersonal.
Fördelar med torra blodprov
Användningen av torkade blodprover innebär en rad fördelar jämfört med ”våta” prover. Några exempel på detta är minimal påfrestning för patienten eftersom det räcker med ett litet stick i fingret som patienten kan ta hand om själv, låg kostnad för insamling och förvaring, inget krav på högutbildad personal vid provtagningen, möjlighet att skicka prover med vanlig post samt enkla förvaringsbetingelser. En av de stora begränsningarna med torkade prover har varit den lilla provmängden vilket exkluderar många traditionella analysmetoder.
Långtidsförvaring av torkade blodfläckar påverkar detekterbarheten hos vissa proteiner mer än andra. De flesta proteinerna förblir helt oförändrade efter 30 år eller förändras minimalt, medan uppmätta nivåer av vissa proteiner minskar så att halva mängden återstår efter en period på mellan 10 och 50 år.
PEA-metoden
Forskarna har också funnit att en lägre förvaringstemperatur är att föredra för de proteiner som påverkas av förvaring. Vid jämförelsen mot att förvara våt plasma vid -70°C fann vi att detta bevarade proteinerna bättre än att förvara torkade blodfläckar vid -24°C. Den här delen av analysen försvårades dock av ett antal förväxlingsfaktorer vilket gör slutsatsen mindre tillförlitlig.
Med PEA-metoden (proximity extension assay) går det att detektera nivåer av 96 proteiner från en 1,2 mm i diameter utstansad disk från en blodfläck intorkad på filterpapper (eng. dried blood spot, DBS). PEA bygger på forskning vid Uppsala universitet och har utvecklats till den kommersiella produkten Proseek Multiplex av Uppsalaföretaget Olink. Företaget har hittills använt metoden för att analysera en kvarts miljon våta plasmaprover.
Det tunnaste materialet som hittills skapats, grafen, består av ett enda lager kolatomer. De bildar ett mönster likt hönsnät, fast bara ett atomlager tjockt. Materialet har flera unika egenskaper. Det är ungefär 200 gånger starkare än stål och samtidigt böjligt. Det är genomskinligt, men ogenomträngligt för både gaser och vätskor. Dessutom leder det elektricitet mycket bra. Idéerna kring hur nanomaterialet skulle kunna användas är många och det forskas intensivt kring möjliga framtida tillämpningar.
– Grafen är ett väldigt fascinerande material, och samtidigt mycket utmanande att studera, säger Mikhail Vagin, förste forskningsingenjör vid institutionen för teknik och naturvetenskap samt institutionen för fysik, kemi och biologi.
Utmaning En av faktorerna som gör det till en stor utmaning att förstå hur grafen fungerar på atomnivå är att det är vad man kallar för ett anisotropiskt material. Det betyder att materialets egenskaper kan skilja sig åt beroende på om man mäter över kolatomskiktets plana yta eller över kanten. Forskarnas ansträngningar för att förstå vad som händer i grafen på atomnivå kompliceras dessutom av att det finns olika sätt att framställa grafen. Egenskaperna hos grafen i små flagor, med många kanter, skiljer sig på en del sätt från grafen som skapats som kvadratcentimeterstora sjok. Beroende på vilken typ av grafen som studeras kan materialet uppträda på olika sätt.
Forskarna bakom studien använde grafen som skapats på en skiva av kiselkarbid genom en process som utvecklats av forskare vid Linköpings universitet. När kiselkarbid värms upp till 2 000 °C övergår kiselatomer på ytan i gasform och endast kolatomerna blir kvar. På grund av den höga kvaliteten av grafenlagret reagerar materialet extremt långsamt med omgivningen, medan många tillämpningar är beroende av kontrollerad interaktion mellan materialet och andra ämnen, så som gasmolekyler. Inom forskningsfältet pågår en diskussion om huruvida det går att aktivera grafen på ytan eller om kanter behövs. För att förstå mer om hur grafen fungerar undersökte forskarna vad som händer när man på ett kontrollerat sätt skapar defekter i ytan.
– Anodisering är en elektrokemisk process som bryter sönder grafenlagret så att det skapas fler kanter. Vi mätte egenskaperna hos anodiserat grafen och såg att materialets förmåga att lagra elektricitet blev många gånger högre, säger Mikhail Vagin.
Öppnar möjligheter Det behövs vidareutveckling för att kunna tillämpa den nya kunskapen och få det att fungera i större skala. Forskarna har flera spår som de vill följa upp.
– Grafen på kiselkarbid går att göra över en större area än andra grafentyper. Om man kan påverka materialets egenskaper på ett kontrollerat sätt kan det bli möjligt att skräddarsy ytan för olika funktioner, exempelvis så att den kan fungera som en sensor som har ett eget batteri, säger medförfattaren Mikael Syväjärvi, förste forskningsingenjör vid institutionen för fysik, kemi och biologi och en av grundarna till Graphensic AB som kommersialiserar grafen på kiselkarbid.
Resultaten utvecklades som följd av ett examensarbete med samarbete mellan Graphensic och forskarna vid Linköpings universitet.
Artikeln: Monitoring of epitaxial graphene anodization, Mikhail Yu. Vagin, Alina N Sekretaryova, Ivan G. Ivanov, Anna Håkansson, Tihomir Iakimov, Mikael Syväjärvi, Rositsa Yakimova, Ingemar Lundström, Mats Eriksson, (2017) Electrochimica Acta, 238, 91-98; publicerad online 4 april 2017, doi: 10.1016/j.electacta.2017.04.016
Larvernas värsta fiender visade sig inte vara fåglar och däggdjur, utan myror och andra småkryp, kunde det internationella forskarlaget lett av Tomas Roslin från Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, konstatera.
Det är väl känt att det finns många fler arter i tropikerna än vid polerna, men finns det liknande mönster i hur kraftigt arterna påverkar varandra? Svaret är ja, åtminstone beträffande växtätares risk att själva bli mat, det vill säga predationsrisken, enligt den aktuella studien som publicerats i tidskriften Science.
En samling konstgjorda larver redo för tjänstgöring i Ithaca, New York. Foto: Saskya van Nouhuys
Forskarna placerade ut konstgjorda larver av modellera längs en nära 12 000 kilometer lång gradient från Arktis i norr till Australien i söder, totalt 31 platser inklusive två ställen i Finland och ett i Danmark.
– Det jag tycker var allra intressantast var att mönstret inte bara speglades på båda sidorna om ekvatorn, utan också kunde ses i höjdled. Vi upptäckte samma minskning av predationsrisken när vi gick uppför en bergssluttning som när vi rörde oss mot polerna från ekvatorn. Det verkar som att det finns en gemensam faktor – sannolikt knuten till temperaturen – som ligger bakom detta mönster, säger Tomas Roslin på institutionen för ekologi, SLU.
Författarna använde bitmärken på larverna för att identifiera det skyldiga rovdjuret. I det här fallet har larven fått upprepade nyp av en kilformad fågelnäbb. Foto: Tapani Hopkins
Genom att studera bitmärken på larverna kunde forskarna sedan se vad som attackerat dem.
– Om det var en bitande insekt som hade attackerat larven fanns två små hål efter käkarna, medan fågelnäbbar lämnade kilformade märken och däggdjur lämnade tandmärken, berättar Eleanor Slade, forskare på universiteten i Oxford och Lancaster, Storbritannien.
Ursprunget till försöket var att Eleanor Slade hade använt dessa konstgjorda i larver i regnskogen på Borneo, och där uppmätt väldigt många attacker. Tomas Roslin hade gjort liknande försök på Grönland – där larverna i stort sett fick vara ifred. Tillsammans funderade Tomas och Eleanor på om de kanske sett två extremer i ett globalt mönster, och det var ju exakt vad det visade sig vara.
Totalt arbetade 40 forskare från 21 länder tillsammans. Universitetet i Helsingfors skickade ut färdiga kit med konstgjorda larver och lim, eftersom det var viktigt att alla använde samma material. Sedan skickades larverna tillbaka till Helsingfors där Bess Hardwick med kollegor noggrant granskade dem för att få svar på vem som låg bakom attacken.
Det visade sig att det inte var fåglar och däggdjur som låg bakom det ökade predationstrycket närmare ekvatorn. I stället var det insekter, till exempel myror, som var drivande. Troligtvis har det lett till att larver närmare ekvatorn har utvecklat bättre försvar mot andra insekter än larver närmare polerna. Mönstret visar också att just rovlevande insekter är viktiga genom att hålla växtätande småkryp i schack.
– Vi bör uppskatta rovinsekternas arbete, som gör att världen förblir grön genom att förhindra att alla växter äts upp av hungriga larver. Och enligt våra resultat spelar de rovlevande insekterna ännu större roll närmare ekvatorn, säger Tomas Roslin.
Upptäckten hade varit omöjlig utan ett samarbete mellan forskare världen över. Genom att tillsammans utföra samma experiment på många platser är det möjligt att se mönster som enskilda forskargrupper aldrig kan få syn på.
Kontakt:
Tomas Roslin, professor, Inst. för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet, tel
018-67 23 83, +358 40 595 80 98, e-post:tomas.roslin@slu.se
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
