– Den här typen av hjärnavbildningsstudier har inte gjorts på så små barn tidigare, och det är också första gången man mäter så djupt i hjärnan med just den här tekniken, säger Emma Jönsson, disputerad vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi, och med civilingenjörsexamen i bioteknik.
Studien omfattar 16 spädbarn, i genomsnitt åtta veckor gamla, som under 30-40 minuter utsattes för strykningar mot huden på armen i form av mjuka penseldrag i olika hastigheter. De låg alla tryggt i sin mammas famn, vakna eller sovande, och var försedda med elastiskt bandage runt huvudet som höll mätutrustningen på plats.
Utrustningen registrerade blodflöden i hjärnan. Högre tillförsel av blod till vissa områden av hjärnan indikerar att dessa områden hjälper till att bearbeta de stimuli som uppfattas, i detta fall de mjuka borststrykningarna.
Basal förmåga Barnen smektes på armen i två olika hastigheter, en relativt snabb (20 centimeter per sekund) och en långsammare (3 centimeter per sekund). Den långsammare ligger i det hastighetsintervall som människor vanligtvis använder för smekande beröring av andra människor, och anses därför mer social och affektiv än den snabba. Och det visade sig också att den långsamma gav mycket kraftigare reaktion i hjärnan än den snabba.
– Det vi har hittat är att den nyfödda hjärnan redan har ett annat sätt att bearbeta den mer sociala beröringen, om man jämför med den som är mindre social. Det tyder på att detta är något som prioriteras från väldigt tidig ålder, och att beröring är mycket viktigt i spädbarnsåldern. Även tidigare studier har visat på betydelsen av beröring, men det är först nu vi kan se det rent hjärnaktiveringsmässigt, säger Emma Jönsson.
– Olika delar av nervsystemet mognar olika fort, men hur mänsklig kommunikation sker är så basalt och då är det viktigt även för små barn att kunna uppfatta den. Vår hjärna är inställd på att bearbeta det här redan från födseln. Det är viktigt att tidigt knyta an till sina föräldrar och få beröringen för att utvecklas, fortsätter hon.
Svårt undersöka spädbarn Det finns flera svårigheter med att undersöka riktigt små barn. Dels kan de inte tillfrågas om sina upplevelser av beröringen, i studier på vuxna räknas även försökspersonernas egna skattningar, och dels har tidigare hjärnavbildningsmetoder krävt att huvudet varit fixerad, vilket är svårt när det kommer till spädbarn. Den aktuella metoden och utrustningen, som använder nära-infrarött ljus för att mäta blodflödena, tillåter att barnet i viss mån rör sig. Studien är genomförd i Åbo tillsammans med kollegor från Finland, Sverige och Tyskland.
Emma Jönssons avhandling omfattar även andra studier av mellanmänsklig affektiv beröring, fast på vuxna. Forskning som bland annat visar att en person i en långvarig relation är mindre benägen att uppleva en beröring som erotisk, och att känslan av behag vid beröring är starkare hos kvinnor än hos män. Studierna utgör nya byggstenar inom ett forskningsområde som väntas växa ytterligare.
– Beröring är studerat långt mycket mindre än hörsel och syn, men fältet har vuxit och blivit större bara under de få år jag jobbat med det, konstaterar Emma Jönsson.
Sverige kommer på en andraplats i världen efter Finland när det gäller hur vanligt typ 1-diabetes är bland barn. Sjukdomen utvecklas oftast under barndomen eller tonåren. Typ 1-diabetes uppstår när kroppen inte kan producera tillräckligt mycket insulinhormon, som behövs för att kroppens celler ska kunna ta upp socker från blodet.
Det har tidigare rapporterats att incidensen, alltså antalet nyinsjuknande i typ 1-diabetes, bland svenska barn har nått en stabil nivå. Men den nya studien ger en annan bild.
Fortsatt ökning av diabetes bland barn
Johnny Ludvigsson, senior professor vid Linköpings universitet, har analyserat uppgifter från det nationella kvalitetsregistret för barn- och ungdomsdiabetes, SWEDIABKIDS. Han har funnit att incidensen av typ 1-diabetes hos barn upp till 15 år fortsatt att öka till år 2015.
– Detta är mycket uppseendeväckande. Orsaken till typ 1-diabetes är en gåta, men det är skrämmande att de faktorer i vår miljö och livsstil som leder till typ 1-diabetes tycks bli än farligare, säger Johnny Ludvigsson, senior professor vid Institutionen för klinisk och experimentell medicin, som har gjort analysen.
Enligt analysen i den aktuella rapporten har antalet små barn upp till fyra år som insjuknar möjligen minskat under senare år, medan incidensen har ökat bland barn i 10–14-årsåldern, och också i åldrarna 15–17.
Diagnosen kommer alltför sent
Fler barn tycks få sin diabetesdiagnos oroväckande sent, enligt analysen. Kvalitetsregistret innehåller uppgifter om förekomsten av ketoacidos, ett tillstånd som beror på brist på insulin och som kan leda till medvetslöshet och vara livshotande. År 2009 rapporterades ett av sex barn (17,9 procent) ha ketoacidos vid diagnosen, vilket ökat till nästan ett av fyra barn (24,5 procent) år 2016.
– Detta är mycket allvarligt och det är tydligt att det krävs mycket mer information till både allmänhet och sjukvårdspersonal, säger Johnny Ludvigsson.
I registret finns också data om barnens HbA1c-värde, eller ”långtidssocker”, som är ett mått på hur blodsockernivån har varit de senaste veckorna. Även det genomsnittliga HbA1c-värdet hos barnen vid diagnosen har stigit något de senaste åren.
Vätgas, och bränsleceller drivna av vätgas, diskuterades under tidigt 2000-tal som energibäraren som skulle vara avgörande i utfasningen av fossila bränslen och dessas upphov till klimatförändringar. Fastän enorma summor investerades i att utveckla system för vätgasproduktion och – lagring, insåg man successivt att utmaningen med att hitta ett hållbart sätt att producera och använda vätgas på förnybar väg var större än man trott.
Kolskum och melamin
Det forskarna från Sverige, Finland och Vietnam nu lyckats med är att tillverka en katalysator baserad på kolskum av materialet melamin, kommersiellt tillgängligt till ett överkomligt pris; och att tillsätta en form av den naturligt förekommande metallen kobolt, i en tredimensionell struktur som på ett stabilt sätt agerar elektrod i tekniksystem som helt enkelt delar vatten till dess beståndsdelar.
Vatten består som bekant av grundämnena syre och väte. Båda är energirika och har stora användningsområden. Skulle man lyckas skapa ett system som kostnadseffektivt och kontinuerligt kan producera stora mängder vätgas, kan det till exempel användas i produktionen av drivmedel som diesel och flygplansbränsle, via kända mellansteg som även används i produktionen av fossilbaserade kolväten.
Pyrolys för att starta reaktionen
– Systemet vi har tagit fram är robust, skalbart och billigt. En ytterligare stor fördel är att vi använde en alkalisk saltvattenlösning. I princip skulle man kunna driva de här systemen med saltvatten från havet, säger Jyri-Pekka Mikkola, professor vid Umeå universitet och en ledande figur i forskningsmiljön Bio4Energy.
I sina laboratorieexperiment har forskarna använt pyrolys, en form av högtemperaturbehandling, för att starta den reaktion som katalysatorn sedan skyndar på, och som får vattendelningen, kallad elektrolys på fackspråk, att ske. Under framtida industriella förhållanden blir det istället fråga om att använda solenergi eller en annan förnybar energikälla för att ge den elektriska impuls som behövs för att driva reaktionen.
Vätgas går att använda till mycket
– Det här är ett system som generar väte och syre. Rent syre är explosivt och mycket energirikt. Väte är en väldigt mångsidig resurs. Du kan bränna det direkt till energi. Sedan kan du reducera material, till exempel i framtidens ståltillverkning.
I dag pumpar du in en massa cox i masugnen för att omvandla järn till stål.
– Då bildas samtidigt koldioxid. I stället skulle man i princip kunna mata in väte som reduceringsmedel, och då bildas ingen koldioxid. I dagens läge är det inte realistiskt eftersom väte är mycket dyrare och gjort av fossil naturgas, säger Jyri-Pekka Mikkola.
Om Bio4Energy: Bio4Energy är en stark forskningsmiljö inom bioenergi- och bioraffinaderi. Miljön inbegriper Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå och Luleå tekniska universitet, forskningsinstitut och ett omfattande industrinätverk. Läs mer om Bio4Energy
Kontakt: Jyri-Pekka Mikkola, professor vid kemiska institutionen, Umeåuniversitet, forskare i Bio4Energy Telefon: 090-786 52 84 E-post: jyri-pekka.mikkola@umu.se
Syftet med regeln som infördes 2012 var att stävja olaglig trafikskoleverksamhet. I nuläget saknas det kunskap om effekten av begränsningen och därför har VTI fått i uppdrag att utvärdera regelns införande.
Övningskörning för körkort tillsammans med en godkänd handledare, så kallad privat övningskörning, är reglerad i körkortslagen och körkortsförordningen. Transportstyrelsens föreskrift begränsar antalet godkännanden att handleda till 15 personer samtidigt. Det primära syftet var att stävja olaglig trafikskoleverksamhet.
– Infrastrukturministern har uttalat att Transportstyrelsen ska utvärdera vad bestämmelserna har fått för effekt. Det krävs därför mer kunskap om omfattningen av problemet med olagliga trafikskolor och en kartläggning behöver göras innan ytterligare åtgärder presenteras, säger Sonja Forward, forskare på VTI.
Signaler från trafikskolebranschen pekar på att olaglig trafikskoleverksamhet blir allt vanligare och ökar i omfattning. Från branschen finns det önskemål att begränsa handledarskapet ytterligare, men Transportstyrelsen vet inte om en begränsning leder till mer eller mindre olaglig verksamhet.
– Endast totalt 280 personer av de drygt 1 660 000 registrerade handledarna i vägtrafikregistret hade 20 elever eller fler registrerade då man införde begränsningen 2012, säger Sonja Forward.
VTI har nu fått i uppdrag att utvärdera effekter av införandet av reglerna. De mera specifika frågeställningarna är:
Vilka effekter har begränsningen lett till? Har effekterna varit bestående eller föränderliga över tid?
Har en begränsning av handledarskapet något faktiskt samband med olaglig trafikskoleverksamhet?
Har regelverket haft positiv eller negativ inverkan, det vill säga har den olagliga verksamheten minskat eller ökat sedan reglerna infördes”?
Finns det skäl att istället föreslå ett helt annat regelverk i syfte att stävja olaglig trafikskoleverksamhet?
Finns förslag på alternativa åtgärder för att stävja olaglig verksamhet på förarutbildningsområdet?
Projektet startade april 2017 och ska avslutas sista mars 2018.
Metoden, som nyligen publicerats i tidskriften Scientific Reports, bygger på så kallad molekylär spektroskopi och kan användas för att identifiera biokemiska profiler (”fingeravtryck”) som informerar om olika sjukdomsstadier. Forskarna tror att metoden kan ge bättre förståelse för de mekanismer på molekylär och cellulär nivå som ligger till grund för utvecklingen av diabetes.
Metoden är baserad på vibrationsmikrospektroskopiska metoder såsom Raman och FTIR (Fourier Transform InfraRed). Olika ämnen har unika molekylära vibrationer som med metoden kan avläsas när man lyser på dem med infrarött ljus eller med laser. Dessa vibrationer innehåller information om det studerade provets kemiska sammansättning, inklusive molekylernas karaktär, mängd och struktur.
Filtrerar bort brus
Vanligtvis är det mycket svårt att tolka de extremt komplexa resultat och enorma datamängder som denna typ av mätningar ger. Men med hjälp av avancerade statistiska metoder kan forskarna filtrera bort ”brus” (exempelvis naturligt förekommande variationer mellan individer) och därmed få en bättre överblick och fokus på viktiga faktorer.
– Den här metoden väl lämpad för att studera biologiska prover eftersom den inte förstör vävnaden, inte kräver några markörer som exempelvis antikroppsinfärgning, och kan användas i samband med mikroskopi. Det kan handla om att urskilja vilka celltyper som är påverkade i vävnaden, var och hur, säger András Gorzsás, som är forskare vid Kemiska institutionen och en av sisteförfattarna av artikeln.
Bukspottkörteln är ett nyckelorgan för utvecklingen av diabetes, en av våra stora folksjukdomar. Enligt International Diabetes Federation har idag ungefär 415 miljoner människor någon form av diabetes, en siffra som förväntas öka till 640 miljoner år 2040. Trots den stora utbredningen av sjukdomen har möjligheterna att studera biokemiska förändringar direkt i bukspottkörtelvävnaden hittills varit begränsade.
Bortfiltrerat brus i komplex data skapar överblick
I Scientific Reports beskriver forskarna hur de genom att använda en så kallad multivariat statistisk analysmetod kan behandla många variabler samtidigt och därmed analysera komplex vibrationsmikrospektroskopisk data från bukspottkörtelvävnaden. Med analysmetoden, som tidigare framförallt använts för att studera växtvävnad, visar forskarna att det går att upptäcka tidigare okända biokemiska förändringar i samband med utvecklingen av diabetes. Det är även möjligt att verifiera tidigare kända förändringar i vävnaden fast i ett tidigare skede av sjukdomsutvecklingen.
– Med metoden kan vi skapa biokemiska fingeravtryck av samtliga förändringar i bukspottkörtelvävnaden. Fingeravtrycken informerar oss om vilken celltyp det är vi studerar, men kan också avslöja vilken djurmodell den är från och hur långt diabetessjukdomen är framskriden. Dessa fingeravtryck är så pass exakta att även okända prov kan klassificeras om det finns referensmaterial att jämföra mot, säger Ulf Ahlgren, som är professor i molekylär medicin.
En metod som inte skadar vävnaden
Med metoden kan bukspottkörtlar från såväl mus som människa analyseras från utsidan, det vill säga utan att behöva ta ett vävnadsprov från organet. Forskarna visar även, i ett transplantationsexperiment, att bukspottkörtelvävnad (så kallade Langerhanska öar) kan studeras in vivo (i den levande organismen). Förutom att studera mekanistiska aspekter av hur diabetes utvecklas och manifesteras hoppas forskarna att metoden kan komma att utnyttjas för utvecklandet av bättre prognostiska och diagnostiska verktyg för att studera sjukdomen.
– Denna möjlighet att studera bukspottkörtelvävnad och framförallt de insulinproducerande Langerhanska öarnas biokemi i levande organismer är lovande för diabetesforskningen. Vi hoppas att metoden kommer kunna användas för att studera de direkta effekterna av till exempel olika antidiabetiska terapier på de insulinproducerande cellernas biokemi och funktion, säger Ulf Ahlgren.
Forskarna hoppas även att deras resultat kan ligga till grund för utvecklandet av bättre verktyg för att identifiera cancervävnad i samband med operativa ingrepp vid bukspottkörtelcancer. Studien, som är utförd i samarbete med forskare vid NTNU i Trondheim och Karolinska institutet, är finansierad av bland andra Vetenskapsrådet och Kempestiftelserna.
Kontakt: András Gorzsás, Kemiska Institutionen Telefon:090-786 59 18; 073-151 33 77
E-post: andras.gorzsas@umu.se”>andras.gorzsas@umu.se
Ulf Ahlgren, Umeå centrum för molekylär medicin (UCMM) Telefon: 090-785 44 34; 070-220 9228 E-post: ulf.ahlgren@umu.se
I en artikel publicerad i Molecular Psychiatry punkteras resonemanget om att det är psykologi som ligger bakom medicinernas antidepressiva effekt.
Förespråkarna för teorin, som rönt uppmärksamhet i svenska och internationella medier, hävdar att antidepressiva läkemedel, exempelvis så kallade SSRI-mediciner, inte har någon egentlig antidepressiv effekt. Upplevda förbättringar hos dem som medicinerar tillskrivs en placeboeffekt, att patienterna alltså mår bättre för att de förväntar sig just det.
Samma placeboeffekt har enligt kritikerna påverkat resultaten i kliniska studier. Även om varken läkare eller patient vet till vilken grupp en försöksperson lottats, den som ges riktiga preparat eller den som får verkningslösa tabletter, så har han eller hon själv kunnat räkna ut detta med stöd av uppkomna alternativt uteblivna biverkningar.
Teorin avfärdas Den gynnsamma effekt av SSRI-medel som visats i många studier skulle alltså inte bero på att medicinerna utövar en specifik biokemisk antidepressiv verkan, utan på att medlens biverkningar förstärker en psykologisk placeboeffekt.
För att testa teorins hållbarhet har en forskargrupp vid Sahlgrenska akademin analyserat data från de studier som låg till grund för att man en gång bedömde att två av de mest använda SSRI-medlen, är mer effektiva än placebo för behandling av depression.
– Frågan var om det är närvaro av biverkningar som gör att de patienter som fått SSRI i dessa studier svarat bättre än de som fått placebo, själva premissen för teorin, och vi visar väldigt tydligt att så är det inte. Vi är de första som ordentligt undersöker saken, och kan nu definitivt visa att teorin inte stämmer, säger Elias Eriksson.
Tydligt antidepressiva Analysen av totalt 3344 patienter, varav 2273 fick SSRI och 1071 fick placebo, visar att de två studerade medlen är klart överlägsna placebo vad gäller antidepressiv verkan, också hos de cirka 20 procent av de SSRI-behandlade patienterna som inte upplevde några biverkningar.
– I den här studien har vi tittat på ett kärnsymptom vid depression, nedstämdhet eller depressed mood, och på summapoängen hos de många olika symptom som mäts med den oftast använda skattningsskalan. Båda dessa analyser visar att man har större chans att bli bättre om man får SSRI även om man inte har några biverkningar, säger Elias Eriksson.
– Depression är en potentiellt mycket allvarlig sjukdom där man med de här medicinerna ofta kan åstadkomma en markant symptomlindring. Att de i media felaktigt ofta beskrivs som ineffektiva är olyckligt eftersom det kan få patienter att avstå från en effektiv och kanske livräddande behandling, säger han.
Whisky är en kemiskt komplicerad dryck. Efter mältning, mäskning, jäsning, destillering och lagring i minst tre år på ekfat buteljeras whiskyn. Men först brukar den späs med vatten till en alkoholhalt runt 40 volymprocent, något som påtagligt förändrar dess smak. Av samma anledning brukar kännaren tillsätta lite vatten i sitt glas whisky.
Men varför och hur förhöjer vatten smaken på whisky? Det är inte helt klarlagt, men nu har Björn Karlsson och Ran Friedman, forskare i kemi vid Linnéuniversitetet, lagt en bit av pusslet för att bättre förstå en whiskys kemiska egenskaper.
Guajakol förhöjer smaken
– Smaken hos whisky är framför allt kopplad till så kallade amfipatiska molekyler, vilka är uppbyggda av delar som är vattengillande och vattenavvisande. En sådan molekyl är guajakol, ett ämne som uppstår när kornet torkas över torvrök hos maltwhisky och ger en rökig smak åt whiskyn, berättar Björn Karlsson.
Karlsson och Friedman genomförde datorsimuleringar av vatten/etanol-blandningar med guajakol och studerade de interaktioner som då skedde. De fann att guajakol främst anknöt till etanolmolekyler och att i blandningar med en alkoholhalt upp till 45 volymprocent återfanns mer guajakol vid gränsytan mellan vätskan och luften än nere i själva blandningen.
– Detta tyder på att man i ett glas whisky bör finna guajakol nära ytan, där den bidrar med både smak och doft. Intressant nog innebar en fortsatt spädning, ner till 27 procent, att andelen av ämnet vid ytan ökade. En förhöjd halt, över 59 procent, gjorde däremot att ämnet bands hårdare till etanolen, lämnade ytan och istället drogs in i blandningen, säger Ran Friedman.
Mängd vatten en smaksak
Tillsammans pekar detta på att smak- och doftupplevelsen av guajakol och liknande föreningar förstärks när man spär whiskyn innan buteljering, och att man kan förstärka smaken ytterligare genom att spä den i glaset. Men vilken är då den optimala mängden vatten att hälla i sin whisky?
– Hur vi upplever smak och doft är individuellt. Vissa tillsätter ju istället isbitar till sin whisky, för att kyla den så att den blir mildare. Därför finns det inget generellt svar på hur mycket vatten du ska tillsätta i din whisky för att få den bästa upplevelsen, säger Björn Karlsson.
Artikeln Dilution of whisky – the molecular perspective har publicerats online på Scientific Reports. Resultaten ger allmän kunskap om viktiga egenskaper hos icke-ideala lösningar, vilka påverkar egenskaper hos livsmedel (till exempel whisky) och hur man designar och ger läkemedel i olika form.
VTI har i uppdrag från regeringen att genomföra en studie om effektiva och innovativa lösningar som kan öka medborgarnas möjlighet och vilja att utnyttja kollektivtrafiken på landsbygd. Litteraturstudien är en del i uppdraget och syftar till att beskriva kunskapsläget när det gäller forskningen om landsbygdstransporter.
– En slutsats är att anropsstyrd eller flexibel kollektivtrafik kan fungera för att möta de olika mobilitetsbehov som finns, om den anpassas till tider på dygnet då befolkningen vill resa. Detta ställer dock krav på kunskap om invånarnas behov, säger Jessica Berg, forskare på VTI.
Studien visar också att multimodala lösningar behöver utvecklas bättre, exempelvis genom att stärka kollektivtrafikstråk och cykelbanor med möjligheter till trygga bil- och cykelparkeringar. Det är oklart om samåkningstjänster har potential att fungera som alternativ och därför behövs vetenskapligt baserade studier om hur samåkning bäst kan organiseras. En viktig slutsats är att det finns ett behov av lokala nedslag i svenska landsbygder för att visa på komplexiteten och exemplifiera hur människor på landsbygden planerar sina aktiviteter i vardagen beroende på hur tillgången till transporter ser ut.
Litteraturen pekar särskilt på tre faktorer som är viktiga för att utveckla en väl fungerande kollektivtrafik på landsbygd:
Samordning av färdtjänst, allmän kollektivtrafik och skolskjuts,
målgrupper måste identifieras och deras behov och förutsättningar måste kännas till samt
marknadsföring av nya projekt.
Problematiken med kollektiva transporter på landsbygden förklaras i flera studier av en minskande befolkning på landsbygden och demografiska förändringar, bland annat en åldrande befolkning. Efterfrågan är sällan tillräckligt stor för att kollektivtrafiken ska vara lönsam vilket hänger ihop med att bilen är det dominerande transportmedlet. Barn, äldre, människor med låga inkomster och människor med funktionshinder riskerar särskilt att få en låg mobilitet om det inte finns kollektivtrafik, ofta på grund av att de inte har tillgång till bil.
Om studien: I studien används inte någon specifik definition av landsbygd, eftersom sökkriterierna skulle bli alldeles för snäva. Sökningarna har koncentrats till publikationer från år 2000 och framåt. 27 artiklar valdes ut som relevanta för att kunna besvara syftet och forskningsfrågorna, 15 av dessa var från Storbritannien.
– Flitiga hörapparatsanvändare kände att de hade mer nytta av sin hörapparat, och andra började använda den mer när de förstod vad de kunde förvänta sig av den, säger Milijana Malmberg, audionom och disputerad vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi.
I arbetet med sin avhandling har hon följt totalt 163 hörapparatanvändare, 67 kvinnor och 96 män, i åldern 31-81 år. Syftet har varit att utvärdera möjligheterna och effekterna av kompletterande rehabiliteringsprogram på distans via brev eller internet.
Räcker inte med genomgångar
Milijana Malmbergs erfarenhet är att traditionella besök på hörselklinik med genomgångar och information ibland inte räcker. Den första entusiasmen över en ny hörapparat förbyts inte sällan i besvikelse när apparaten inte är den snabblösning som patienten kanske väntat sig. Ibland leder de kvarstående hörselproblemen till att hörapparaten läggs åt sidan.
– Patienten har en hörselnedsättning, vi har pratat om kommunikationsproblemen som de har hemma och på jobbet, och ändå kommer de på återbesök och säger att de inte vill använda sin hörapparat. Då gör det nästan lite ont, man vill att de ska ha nytta av detta, och man vill att de ska komma tillbaka till det sociala livet, säger Milijana Malmberg.
Problemen handlar dels om att kunna ta till sig all information, och dels att vänja hjärnan vid den nya ljudbild som hörapparaten ger. Ju längre en person gått med hörselnedsättning utan hjälpmedel ju svårare är det att acceptera ljudet av exempelvis tidningsprassel, som man kanske inte hört ordentligt på flera år.
Fem veckor lång distanskurs
De fem veckor långa distansprogram som provades, med post- eller mejlutskick varje vecka, innehöll både läsning och praktiska övningar som deltagarna fick utföra i sin egen miljö. Det kunde handla om hur ljud beter sig i ett rum, hur avstånd påverkar och hur man bäst placerar sig i förhållande till andra personer och ljudkällor. Insikten om att hörapparaten inte ger normal eller komplett hörsel var också viktig.
– De lärde sig vad som är realistiska förväntningar. Att man inte längre kan prata mellan olika rum, att man kanske måste dra ner på fläkten, och att man behöver se den man pratar med. Det kan låta väldigt basalt, men vi är vanemänniskor och det gäller att få insikt om de här beteendemönstren, säger Milijana Malmberg.
Patienterna som genomgick distansprogrammen blev mer orädda för att fråga om när de inte hörde, istället för att låtsas höra. De sökte sig åter till större sociala sammanhang, och började tillämpa de kunskaper som de i och för sig ofta hade redan innan.
– De fick sina kunskaper bekräftade i och med programmet, och började använda andra strategier. På det stora hela fick de ett annat begrepp om nyttan med en hörapparat, vilket gjorde att de vågade kommunicera mer än vad de hade gjort tidigare, säger Milijana Malmberg.
– Ofta kan du inte känna lukten av gas men om vi använder robotar som redan finns i området och ger dem ett luktsinne kan de varna människor, säger Achim Lilienthal.
Det finns sensorer för gas men de är för dyra för att ha överallt och används bara där du kan förvänta dig gasutsläpp. Ingen visste att fabriken stod ovanpå en ledning med naturgas som hade börjat läcka.
När Achim Lilienthals släkting kom till jobbet på morgonen och tände lampan – då exploderade hela fabriken. Det var 18 september 1973 i Baden Baden i Tyskland.
Sensorer som kartlägger omgivningen
– Vi har vidareutvecklat en prisvärd sensor, billig nog att sätta på alla robotar, även om deras främsta uppgift inte är att upptäcka gas, säger Achim Lilienthal.
Han har tillsammans med en internationell grupp forskare använt en så kallad Mox-sensor. Den ska inte bara kunna identifiera att det finns gas i rummet utan dessutom hitta källan. När sensorn har upptäckt gas börjar den leta sig fram.
– Tänk dig röken från en cigarett och hur den sprider sig i vinden. Röken virvlar iväg åt olika håll. Om du står långt bort kommer det en pust med rök då och då och den är ganska tunn.
– Ju närmare du kommer desto fler och tätare områden med rök passerar du, säger Erik Schaffernicht, som tillsammans med Achim Lilienthal och Victor Hernandez Bennett vann pris för bästa artikel på konferensen International Symposium on Olfaction and Electronic Nose.
Genom att kartlägga omgivningen och hur gasen sprider sig letar sensorn sig fram till källan. Örebroforskarnas mål är att sensorer ska finnas på fler platser för att undvika olyckor i framtiden.
Korsningar mellan två arter, så kallade hybrider, har enligt teoribildningen inte överlevt möten med rovdjur i lika hög grad som föräldrarna. Fältstudien vid biologiska institutionen från Lunds universitet visar att teori och verklighet stämmer överens. Hybridbarn efter de närbesläktade fiskarterna mört och braxen blev uppätna i långt högre grad än föräldrarna av fiskätande skarvar.
Enligt forskarna beror det sannolikt på att hybriderna inte fullt ut kan utnyttja de egenskaper som gör att rovdjur har svårt att fånga och äta föräldraarterna: snabbhet och kroppsform.
Förlorar specialegenskaper för överlevnad
Det är vanligt att de två arterna mört och braxen får gemensam avkomma. Avkomman är fertil men utvecklar inte de egenskaper som hos mört och braxen sannolikt fungerar som försvar mot rovdjur. Hybriden blir inte lika strömlinjeformad och snabb som en mört. Den blir inte heller lika högryggad och bred som braxen. Att en hybrid bara delvis utvecklar dessa egenskaper gör det enligt forskarna sannolikt lättare för fiskätande fåglar som skarvar att fånga och svälja den.
Uppifrån och ned: braxen, hybrid, mört. Fotograf: Christian Skov
Studien har gjorts av biologer vid naturvetenskapliga fakulteten i Lund. Tillsammans med kollegor från Danmark, Storbritannien och Schweiz har de undersökt hur fiskätande skarvar påverkar överlevnaden bland mört, braxen och korsningar mellan de två arterna. Enligt äldre teoribildning blir hybrider inte lika starka och överlever inte i lika hög utsträckning som föräldraarterna. Tills nu har forskare haft svårt att bevisa teorin i naturen.
Fler mikrochip från hybridfiskarna
Forskarna fångade 456 mörtar, braxnar och hybrider i en sjö. Varje individ märktes med ett mikrochip innan de släpptes ut i sjön på nytt. Tre år senare började forskarna undersöka marken vid skarvarnas övernattningsplats intill sjön och vid en skarvkoloni några kilometer bort. Med hjälp av en bärbar detektor som reagerar på mikrochipens signaler lyckades forskarna hitta 80 chip som skarvarna kräkts upp. Det motsvarar 17,5 procent av samtliga chip från de märkta fiskarna.
Fynden visade en markant skillnad i risken att bli uppäten av skarvar. Av alla chip som mörtarna märkts med återfann forskarna 14 procent. Motsvarande siffra för braxnar var 9 procent, medan hela 41 procent av hybridernas mikrochip hittades.
– Våra resultat kan vara en förklaring till varför nya och även närbesläktade arter inte får fler gemensamma avkommor som överlever. Hybriderna har helt enkelt en sämre anpassningsförmåga och blir uppätna, säger Kaj Hulthén, postdoc vid biologiska institutionen i Lund.
Rovdjur upprätthåller gränserna
– Rovdjur upprätthåller gränser mellan arter och bidrar till att det inte blir en massa nya hybrider, säger Anders Nilsson, professor vid biologiska institutionen i Lund samt Karlstads universitet.
Om det inte hade funnits några skarvar eller andra rovdjur i den undersökta sjön så hade hybriderna förökat sig och blivit vanligare. Det som skulle kunna hända under sådana förutsättningar är enligt forskarna att gränsen mellan föräldraarterna suddas ut och att de två arterna mört och braxen skulle kunna bli en gemensam art.
Kontakt:
Anders Nilsson, professor akvatisk ekologi, Biologiska institutionen, Lunds universitet +46 (0)46 222 83 65 +46 (0)70 346 25 66 anders.nilsson@biol.lu.seeller Institutionen för miljö- och livsvetenskaper – biologi, Karlstads universitet +46 (0)54 700 12 18, p.anders.nilsson@kau.se”>p.anders.nilsson@kau.se
Kaj Hulthén, postdoc akvatisk ekologi, Biologiska institutionen, Lunds universitet +46 (0)46 222 84 37, +1 (919) 397 9510 Kaj.hulthen@biol.lu.seSkype: kajan8306
Det finns ett akut behov av nya behandlingsstrategier för patienter med glioblastom – den mest aggressiva varianten av hjärntumör. Överlevnaden bland de drabbade är i genomsnitt 15 månader.
– Mycket tyder på att det enbart är en liten del av cellerna i en tumör – de så kallade cancerstamcellerna – som är resistenta mot behandling och därför påverkar tumörens återväxt, förklarar Alexander Pietras som lett studien på Lunds universitet.
– I våra studier dels i möss men även i mänskliga gliomceller, kartlagt de signalvägar som tycks skilja sig mellan behandlingsresistenta och behandlingskänsliga gliomceller och en del av förklaringen handlar om cellens svar på syrebrist.
Växer fortare än blodkärl bildas
Syrebrist uppstår ofta i tumörceller, dels på grund av att dessa växer fortare än nya blodkärl hinner bildas, och dels för att blodkärlen i tumörer ofta är av sämre kvalitet och därför inte kan tillföra syre i samma utsträckning. Sedan tidigare känner man till att tumörer med syrebrist ofta är mer aggressiva. Nu har forskargruppen i Lund upptäckt att en specifik markör (CD44) som finns på cancerstamcellernas yta interagerar med ett protein (HIF-2a) som är centralt vid syrebrist.
– När en cell får syrebrist stabiliseras HIF, vilket leder till en rad anpassningar som bland annat sparar energi och bidrar till bildandet av nya blodkärl. I just cancerstamceller tycks denna signalväg vara aktiv även då cellerna inte upplever någon syrebrist. Våra fynd tyder på att interaktionen med CD44 – som är specifik för cancerstamceller – är avgörande för denna syre-oberoende stabilisering av HIF.
Annorlunda svar på syrebrist
I vanliga fall regleras de här signalvägarna väldigt noggrant, men i cancerstamcellerna i glioblastom tycks dessa funktioner vara delvis satta ur spel. Fynden förklarar hur cancerstamceller kan utnyttja HIF trots att de i hjärntumören ofta befinner sig i de bäst syresatta delarna, alldeles intill blodkärl. Cancerstamcellernas svar på syrebrist regleras alltså annorlunda och följden blir mer aggressiva celler som inte svarar på behandling. Möjligen är det dessa cancerstamceller som sedan ger upphov till återfall i sjukdomen menar forskarna bakom studien.
– Vi vill använda dessa nya kunskaper för att påverka de resistenta cellerna i en mer behandlingskänslig riktning, genom att hämma signalvägen mellan CD44 och HIF-2a – en strategi som kan vara intressant även vid en rad andra tumörformer där HIF och CD44 tros vara av betydelse, som till exempel njurcancer, avslutar Alexander Pietras.
Kontakt: Alexander Pietras, forskare, Institutionen för laboratoriemedicin, Lunds universitet, 0709-928629, alexander.pietras@med.lu.se
Studien har finansierats med forskningsmedel från Ragnar Söderbergs stiftelse, Barncancerfonden, Vetenskapsrådet och Cancerfonden samt Ollie & Elof Ericssons stiftelse, Crafoordska stiftelsen, Jeanssons stiftelser, Gyllenstiernska Krapperupstiftelsen, Gunnar Nilssons cancerstiftelse, Segerfalkstiftelsen, Gösta Miltons minnesfond, Mary Beves stiftelse, Magnus Bergvalls stiftelse.
Älgarnas pälsfärg är ett exempel på leucism – ett samlingsnamn för olika orsaker till vit eller blekgul pälsfärg hos djur där ögonen fortfarande är mörka, till skillnad mot albinos som har röda ögon. Forskarna har tillgång till prov från en vit älg och det är möjligt att den ståtliga ”kändisälgen” är far till den provtagna älgen. Fler prover från vita älgar ska också samlas in.
Sofia Mikko, som leder arbetet, berättar att forskarna ska jämföra arvsmassan hos de vita älgarna med den hos vanliga bruna älgar för att hitta den unika mutationen. Förekomst av vita och vitfläckiga älgar har inte bara beskrivits i västra Värmland. Även i Nordamerika har rapporter om vita älgar förekommit och bland ursprungsbefolkningen har dessa älgar setts som heliga och kallas för ”White spirit moose”.
Generna bakom den vita pälsen
– Den tekniska utvecklingen inom molekylärgenetiken har varit revolutionerande under de senaste åren och med den utrustning vi idag har på SLU, kan vi läsa DNA-sekvensen från en individs hela arvsmassa, säger kollegan Tomas Bergström.
För Sofia Mikko, som studerat färggenetik i över 20 år, finns dock redan några misstankar om vilka gener som kan vara inblandade och orsaka den unika pälsfärgen hos älgar i Värmland.
– Nu väntar vi bara på att DNA-sekvenseringen ska bli färdig så att vi kan börja leta efter den genetiska avvikelsen, säger Sofia Mikko. För mig är det extra roligt att göra den här studien eftersom älgen kommer från mina hemtrakter, Arvika. Jag har hört många berättelser om vita älgar, men aldrig sett någon själv, hittills.
De övriga SLU-forskarna i studien är Margareta Stéen och Göran Andersson.
Kontakt: Sofia Mikko, forskare, Institutionen för husdjursgenetik, SLU
018-67 19 79, 072-7348870, sofia.mikko@slu.se
En stor andel högtrafikerade vägar i Sverige har omvandlats till så kallade 2+1-vägar. Detta för att minska risken för frontalkrockar. Mötesfria vägar gör att säkerhetsnivåer liknande de på motorvägar kan åstadkommas till en mycket lägre kostnad än vid en ombyggnation till motorväg eller vägbana med dubbla körfält.
Men det nya rapporten från VTI visar alltså att mötesfria vägar bryts ner snabbare än traditionellt utformade vägar.
– Jämförelser har visat att utvecklingen av spårdjup ökade upp till 60 procent på de enfiliga sträckorna av mötesfria vägar. Det blir färre sidoförflyttningar av fordonen, vilket resulterar i slitage och att belastningen koncentreras till smala spår längs med vägsträckan, säger Terence McGarvey, forskningsingenjör på VTI.
Finns inte plats för rörelser i sidled
Forskarna har kvantifierat omfattningen av problemet genom att jämföra olika datauppsättningar med vägytors karakteristiska egenskaper. Dessutom gjordes undersökningar av fordonens position på vägen. Analysen bekräftade att fordonens begränsade utrymme att röra sig i sidled utgör en väsentlig del av problemet.
På enfiliga sträckor av 2+1-vägar minskade sidoförflyttning med 24 procent bland lätta motorfordon och 19 procent bland tung trafik. Minskningen för 1+1-vägar är ännu större: 44 procent respektive 39 procent.
– Den accelererade nedbrytningen uppstår på grund av designen. För att minska nedbrytningen behövs en förbättrad design, till exempel breddade mitt- och sidovägrenar som ökar sidoförflyttning av fordon eller modifierade asfaltsblandningar som står emot deformation. Sådana åtgärder kräver dock större initiala investeringsinsatser, säger Terence McGarvey.
Undermåliga slitlager ökar slitaget
Faktorer som filbredd, kantbredd, total bredd mellan vägkanten och den centrala barriären hade alla en viss inverkan på fordonets position och sidoförflyttning.
En genomgång av tekniska krav visade att det kanske inte är lämpligt att använda ett existerande slitlager när man designar mötesfria vägar. Beroende på volymen av trafik kan det behövas ökade tekniska krav i omvandlingen från en traditionell väg till mötesfri väg. Användande av undermåliga existerande slitlager kan öka slitaget med 30 procent.
Att göra intervjuer med yngre barn är utmanande, särskilt när det är viktigt att det berättade stämmer med det som hänt. Det är viktigt att det finns bra och tillförlitliga intervjumetoder i sådana situationer.
I studien intervjuades 60 barn i 4–5-års åldern. Under intervjun användes antingen en metod som liknar den poliser använder vid barnförhör, eller en datorassisterad metod som kallas In My Shoes.
Forskarna har använt de viktigaste evidensbaserade delar som används i dagens barnförhör. Till exempel genom att berätta för barnet att hen får säga ”jag vet inte” om hen inte vet svaret, att ställa öppna frågor till barnet, helt undvika ledande frågor samt att skapa en stödjande atmosfär där barnet har rätt att när som helst avbryta intervjun. Barnen har inte blivit förhörda i studien.
I In My Shoes sitter den vuxne och barnet tillsammans vid datorn och barnet uppmuntras berätta om sina känslor och upplevelser och har hjälp av bland annat förenklade bilder av känslor, personer och situationer. Det är en strukturerad intervju med olika moduler och barnet kan välja att peka på skärmen som svar. Dessutom har barnet mer kontroll över tempot och kravet på ögonkontakt minskar, vilket kan vara skönt för många barn.
Blyga barn berättar mer med hjälp av dator Forskarna ville ta reda på om barnen började kommunicera mer beroende på om de intervjuades med den ena eller andra metoden och beroende på om de var blyga. Därför observerade de hur barnen betedde sig i början av intervjun, under den del som går ut på att skapa kontakt med barnet och berätta vilka regler som finns. Därefter observerade de hur barnen betedde sig i början av den del som kallas den substantiella fasen, där barnet uppmuntras berätta om sina upplevelser.
– Det visade sig att blyga barn som intervjuades med In My Shoes började prata mer, de svarade snabbare och behövde mindre uppmuntran för att prata. De blyga barnen som intervjuades med polismetoden började inte kommunicera mer. För oblyga barn spelade intervjumetoden ingen roll, säger Karin Fängström, doktorand vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet och legitimerad psykolog.
Hon påpekar att det är viktigt att komma ihåg att studien har gjorts på en liten grupp barn och att fler studier måste göras för att resultaten ska kunna bekräftas.
– Våra tidigare studier pekar på att In My Shoes hjälper barn att ge lika tillförlitlig information som när de intervjuas med den metod som liknar barnförhör. Nu kan vi också säga att In My Shoes verkar passa blyga barn som verkar spända och oroliga, särskilt bra, säger Karin Fängström.
Om metoden In My Shoes
In My Shoes utvecklades av forskare och psykologer i England som såg ett behov av ett datorassisterat hjälpmedel för att prata med barn som misstänkts ha varit utsatta för övergrepp eller vanvård. För att arbeta med In My Shoes behöver man genomgå en två-dagarskurs samt certifiering, därefter är programmet kostnadsfritt att använda. Kursen ges av den icke vinstdrivande organisationen Child and Family Training.
– Tyvärr har första generationens bioetanol fått så mycket kritik i Sverige att vi håller på att missa genombrottet för andra generationens biodrivmedel, säger Henrik Aspeborg.
Älgen, främst dess inre myller av magbakterier, kan bidra till utvecklingen av nya produkter baserade på skogsbiomassa.
Ny forskning från KTH om älgens magbakterier ger en inblick i hur dessa mikroorganismer bryter ned fiberrikt växtmaterial. Forskningen visar på möjligheter att förbättra hållbara processer för förädling av skogsråvara och även ta fram helt nya produkter baserade på vad skogen kan ge.
– Syftet med vårt arbete är att visa de möjligheter som finns för förädling av skogsråvara. Det kan i ett senare skede innebära framtagandet av helt nya produkter baserade på vad skogen kan ge, som till exempel bioplaster eller miljövänliga förnybara kemikalier. Framförallt så kan studien leda till effektivare och billigare produktion av andra generationens biodrivmedel, säger Henrik Aspeborg, en av de två forskarna och verksam vid skolan för bioteknologi vid KTH.
Han berättar vidare att första generationens biodrivmedel som idag är dominerande på marknaden, görs av stärkelse och socker från olika grödor. Kritik har dock riktats mot denna bioetanol eftersom produktionen kan konkurrera med samma naturresurser som används för livsmedelsproduktion.
Utmaning att bryta ner hårda växtdelar Alternativet är att använda växtdelar som människan inte äter, till exempel halm eller trä. Eftersom dessa växtdelar mest innehåller cellulosa, hemicellulosa och lignin brukar de kallas lignocellulosa. För att bioetanol baserad på lignocellulosa ska kunna konkurrera med fossila bränslen ekonomiskt, måste det enzymatiska nedbrytningssteget bli billigare och effektivare. Det är här Henrik Aspeborg och Anders Andersson arbete kommer in i bilden.
– Det är viktigt att förstå att det är en mycket större utmaning att enzymatiskt bryta ned lignocellulosa, jämfört med stärkelse eller sackaros, det vill säga vanligt bordssocker. Vi hoppas alltså med vår studie att hitta effektivare enzymer för nedbrytning eftersom älgvåmmen är en miljö där vi vet att effektiv nedbrytning pågår.
Älgens mat består till stor del av fiberrik föda. Särskilt under vintern då älgen betar grenar och bark från olika slags träd. För att tillgodogöra sig näring från svårsmälta växtdelar behöver älgen ha mikrober i sitt mag-tarmsystem som producerar vissa typer av enzymer som älgen saknar. De här mikroorganismerna finns främst i älgens förmage, våmmen. Mikroberna och enzymerna i älgvåmmen har utvecklats under miljontals år och är mycket väl anpassade för nedbrytning av de växter och träd som ingår i älgens diet, exempelvis tall och asp.
För att bättre förstå hur nedbrytningen går till har den internationella forskargruppen som leds från KTH, nu lyckats kartlägga arvsmassan av nästan hundra olika typer av bakterier i våmmen genom att använda en metod som kallas metagenomik vilket innebär att alla organismers DNA i ett prov extraheras, kartläggs och och analyseras.
Bakterier som sönderdelar växtfibrer Det är de senaste årens utveckling av snabba DNA-sekvenseringsteknologier och avancerade analys-algoritmer som banat vägen för metegenomiken och den stora fördelen är att även mikroorganismer som inte går att odla på laboratoriet kan identifieras och sekvensbestämmas.
– Vi har hittat många bakterier i våmmen som tillhör tidigare outforskade släkten och arter. Förmodligen har de förblivit outforskade just därför att de inte kunnat odlas.
Utöver de okända mikroberna har forskarna dessutom hittat släktingar till bakterier som anses vara bland de bästa på att sönderdela växtfibrer. En av studiens styrkor är just att forskarna lyckats sätta ihop så många i bakteriegenom från älgvåmmen, säger Anders Andersson, den andre av de båda KTH-forskarna.
– Vi vill gärna bidra till omställningen till bioekonomi och vi hoppas att få anslag för nästa steg. Det vore oerhört trist om vi på grund av brist på resurser inte kan få fortsätta studera det unika material vi har tagit fram. Vem vet, kanske är det just i älgvåmmen vi hittar bättre och mer verkningsfulla enzymer för miljövänlig och hållbar omvandling av växtbiomassa. Det finns säkerligen ett stort antal enzymer med kommersiell bioteknologisk potential bland alla de tusental som forskarna har identifierat i älgvåmmen, säger Henrik Aspeborg.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
