Svår och ofta återkommande halsbränna och sura uppstötningar, så kallad refluxsjukdom, drabbar mellan 10 och 20 procent av den vuxna befolkningen. Den vanligaste behandlingen är läkemedel som gör magsäcksinnehållet mindre surt. För de allra flesta innebär det att symtomen minskar. Däremot hjälper behandlingen inte mot den bakomliggande sjukdomen.
Titthålsoperation En alternativ behandlingsmetod är operation med så kallad antirefluxkirurgi. Denna operation görs numera oftast med titthålsteknik, där man skapar ett mekaniskt hinder för magsäcksinnehållet att komma upp i matstrupen. Men operationerna har blivit ovanligare efter millennieskiftet, dels för att läkemedlen oftast är effektiva, men också på grund av att operationen kan medföra risk för komplikationer och återfall i refluxsjukdom. Äldre studier av återfall efter operation har varit små och visat varierande resultat, några av dessa studier har dock visat på väldigt hög återfallsrisk.
För att bättre klarlägga återfallsrisken efter antirefluxkirurgi med titthålsteknik har forskare vid Karolinska Institutet genomfört en stor studie, där man har följt upp alla vuxna refluxpatienter som genomgått sådan operation i Sverige mellan 2005 och 2014. Bland 2 655 opererade patienter kunde forskarna se att 18 procent hade fått återfall av reflux, vilket är lägre än i de flesta tidigare studierna. Av de patienter som fick återfall behandlades 84 procent med långtidsbehandling med läkemedel och endast 16 procent med en ny operation. Endast 4 procent av alla patienter i studien drabbades av någon komplikation, oftast handlade det om komplikationer av låg svårighetsgrad.
Återfall av reflux var vanligare bland kvinnor, äldre och personer med andra sjukdomar. Risken var lägst bland friska män under 45 år.
Alternativ för unga och friska – Denna typ av operation med förhållandevis låg risk för komplikationer kan vara ett underutnyttjat behandlingsalternativ, särskilt hos unga och friska personer med svår refluxsjukdom, säger Jesper Lagergren, professor vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi på Karolinska Institutet och huvudansvarig för studien.
Medicinerna är lättillgängliga och ger god symtomlindring men behandlar inte den bakomliggande sjukdomen. Medicineringen är oftast livslång och långvarig behandling kan på lång sikt ge komplikationer i form av benskörhet, lunginflammation och vissa typer av mag–tarminfektioner.
– Operation kräver ingen längre sjukhusvård och är en engångsbehandling, men medför risker för komplikationer och återfall av reflux. Tidigare jämförelser mellan medicinering och kirurgi har visat att livskvaliteten är bättre efter operation jämfört med medicinering och det har även bedömts sannolikt att det är mer kostnadseffektivt i ett längre tidsperspektiv, säger Jesper Lagergren.
Kontakt
Jesper Lagergren, professor och överläkare,
Institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet,
tel: 08-517 760 12, 070-227 40 88,
e-post: jesper.lagergren@ki.se
John Maret-Ouda, läkare, forskarstuderande
Institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet, tel: 070-349 15 52, e-post: John.Maret.Ouda@ki.se
– Med den nya behandlingen skulle vi kunna erbjuda betydligt bättre skydd mot frakturer och därmed kunna hjälpa många patienter med uttalad osteoporos, säger Mattias Lorentzon, medförfattare till studien, professor i geriatrik på institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin, och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Många patienter med uttalad benskörhet och hög frakturrisk kan ofta inte återfå sin ursprungliga skelettstyrka. De fortsätter att få frakturer även vid behandling enligt rådande standard med alendronat i tablettform varje vecka.
Alendronat ökar bentätheten genom att bromsa nedbrytning av skelettet och minskar därmed risken för fraktur med 20-50 procent. Många med osteoporos, inte minst äldre kvinnor, fortsätter dock att bryta sig, ibland bara genom fall från stående. Frakturerna leder till funktionsnedsättning och lidande, och vid höft- och kotfraktur ofta till för tidig död.
Lägre risk för fraktur
I den aktuella studien ingick 4 093 kvinnor, i genomsnitt 74 år gamla, med osteoporos och tidigare fraktur. De lottades till tolv månaders behandling med endera alendronat eller det nya läkemedlet romosozumab, en antikropp som blockerar ämnet sklerostin, som bromsar nybildning av ben. Behandling med romosozumab leder därmed till en snabb nybildning. Efter de första tolv månaderna fick alla patienter alendronat i tolv månader.
Risken för kotfraktur under studiens gång visade sig vara 48 procent lägre för de som fick romosozumab jämfört med gruppen som fick alendronat hela tiden. Andelen drabbade i de två grupperna var 6,2 respektive 11,9 procent.
Risken för klinisk fraktur, exempelvis fraktur på arm eller ben, var 27 procent lägre i gruppen som fick romosozumab. Här var andelen drabbade 9,7 respektive 13,0 procent i de olika grupperna.
Andelen biverkningar och allvarliga biverkningar var i stort sätt lika vanliga i båda behandlingsgrupperna. Man observerade dock att allvarliga kardiovaskulära händelser, som hjärtinfarkt eller stroke, inträffade hos 2,5 procent av patienterna som fick romosozumab, mot 1,9 procent i gruppen som fick alendronat under studiens första tolv månader.
Hjälp för högriskpatienter Enligt Mattias Lorentzon behöver säkerhetsaspekterna med det nya läkemedlet studeras ytterligare. En tidigare och nästan dubbelt så stor studie har dock visat att romosozumab inte ger någon ökad risk för kardiovaskulära händelser jämfört med placebo.
– Med romosozumab i behandlingsarsenalen skulle vi kunna förhindra många frakturer hos högriskpatienterna, avslutar han.
Artikeln är publicerad i The New England Journal of Medicine (NEJM):
– Högskoleprovet kan få väldigt stora konsekvenser för provdeltagarnas hela framtid eftersom det kan avgöra om man kommer in på en attraktiv utbildning. Därför är det viktigt att säkerställa att provet håller hög kvalitet, säger Jonathan Wedman.
I sin doktorsavhandling har han undersökt högskoleprovets så kallade validitet, det vill säga hur väl provet verkligen mäter vad det är avsett att mäta: studiefärdighet. Högskoleprovet förändrades kraftigt hösten 2011 genom att antalet uppgifter och delprov blev fler samt genom att provet delades upp i två separata delar, en kvantitativ del och en verbal del. Den förändringen medförde också att ny forskning behövdes, för att utvärdera det nya provets validitet, eller för att vara mer korrekt: för att utvärdera validiteten i tolkningarna och användningarna av provpoängen.
Robust teoretisk modell kan bli bättre
Jonathan Wedman har i fyra studier tagit fram ett förslag till en teoretisk modell för högskoleprovet samt gjort statistiska analyser av högskoleprovsdata från 100 000, respektive 140 000 och 250 000 provdeltagare. Resultaten visar att även om den teoretiska modellen är robust i sin nuvarande utformning, skulle vidare validitetsstudier gynnas av ett tydligare definierat innehåll för begreppet studiefärdighet.
Resultaten visar också att poängen på den kvantitativa och verbala delen ger en korrekt bild av provdeltagarnas styrkor och svagheter men att delprovspoängen inte gör det i samma utsträckning. Dessutom verkar det som att kvinnliga provdeltagare gynnas på ungefär en femtedel av ordförståelse-uppgifterna, medan manliga deltagare istället gynnas på lika stor del av uppgifterna i engelsk läsförståelse.
– Om könsmönstren kvarstår bör delproven i ordförståelse och engelsk läsförståelse studeras närmare för att se om några åtgärder behövs så att delproven genom sin utformning inte missgynnar något kön, säger Jonathan Wedman.
Jämförbara provresultat
Högskoleprovsresultat är giltiga i fem år och det innebär att det är mycket viktigt att provresultat från olika tillfällen är jämförbara så att konkurrensen till utbildningar blir rättvis. I avhandlingen har Jonathan Wedman också undersökt om den statistiska metod, som används för att göra provpoäng från olika provtillfällen jämförbara, är lämplig och om det är den bästa möjliga metoden för ändamålet. Resultatet tyder på att nuvarande metod är lämplig men resultatet var något oklart om det är den bästa metoden eller inte.
För mer information: Jonathan Wedman. Telefon: 090-786 55 27. E-post: jonathan.wedman@umu.se
Kombinerade effekter av klimatförändringar och resursutvinning kräver anpassningsbara strategier för att skapa och upprätthålla en livskraftig renskötsel i norra Skandinavien och Finland, även kallat Norra Fennoskandien. För att forma sådana strategier behövs det gemensamma åtgärder mellan renskötare, andra markanvändare, myndigheter och politiker på olika administrativa nivåer och integration av deras olika kunskaper.
Dessa slutsatser framhålls i en rapport som sammanfattar det omfattande forskningsprojektet TUNDRA, som bedrivs av flera universitet och forskningsinstitut i Finland, Norge och Sverige. I den nyligen publicerade slutrapporten kombinerar forskarna ekologiska resultat och workshops som renskötare deltog i med möjliga politiska ramar för styrning av renskötsel. Redaktörer för slutrapporten är Umeåforskaren Tim Horstkotte och professor Jukka Käyhkö vid Åbo universitet.
Fler träd och buskar Ett varmare klimat kommer att leda till ökad tillväxt av träd och buskar både norrut och uppåt bergshöjder, till exempel av björk och vide. Som följd minskar området av öppen tundra betydligt, med negativa konsekvenser för biodiversiteten i Arktis. Dessutom kommer ökande temperaturer under våren att påskynda snösmältningen. I kombination kan dessa effekter avsevärt sänka reflektionen av inkommande solstrålning, vilket kan leda till en förstärkande återkoppling till klimatförändringar.
Där trädgränsen redan har stigit behöver renskötare anpassa sitt sätt att bedriva renskötseln. Hittills är dessa ändringar emellertid inte allmänt sett som ett stort problem. I stället beror betydelsen av dessa förändringar på när och var vissa skötselstrategier äger rum.
– Renbete kan bryta den förstärkande återkopplingen mellan ökad tillväxt av träd och klimatuppvärmning. Genom att förhindra invasion av träd och buskar kan renar bidra till att hålla tundran öppen, vilket är en förutsättning för överlevnad och bevarande av många arktiska växter. Det är denna interaktion som potentiellt kan formas av renskötseln, men detta innebär ofta en avvägning mellan olika skötselalternativ, säger Tim Horstkotte, postdoktor på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Oklar lagstiftning I synnerhet betonade renskötare att kombinerade effekter av omvärldsfaktorer och mänskliga aktiviteter påverkar deras möjligheter att bedriva renskötseln. Till exempel begränsar andra former av markanvändning så som skogsbruk, vattenkraftsutbyggnad och infrastruktur deras möjligheter att anpassa sig till effekterna av klimatförändringen. Dessutom anser renskötare att en oklar lagstiftning och brist på självbestämmande är utmaningar.
– Det är tydligt att politiska beslut och maktförhållanden allvarligt påverkar renskötselns framtid. Att främja processer för gemensam kunskapsproduktion kan därför vara ett led i att undvika misstro i de politiska besluten samt bidra till ökad ömsesidig förståelse mellan berörda parter, säger Tim Horstkotte.
Rapport
Nordic Centre of Excellence (NCoE) TUNDRA How to preserve the tundra in a changing climate har varit ett femårigt projekt (2011–2015) inom ramen för Toppforskningsinitiativet (TRI) vid NordForsk.
Slutrapporten av TUNDRA är publicerad på engelska, svenska, finska och nordsamiska.
Kontakt
Tim Horstkotte, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, telefon: 090-786 59 82, e-post: tim.horstkotte@umu.se
Doktoranden Sofia Serholt har undersökt hur mellanstadieelever i en västsvensk grundskola interagerar med en så kallad humanoid robot med människoliknande kropp, huvud och armar i klassrummet.
− Jag har testat hur barnen reagerar på vanliga undervisningsinstruktioner som ges av antingen en robot eller en lärare för att bygga en Lego-figur. Resultaten visar att barnen är villiga att lyssna på anvisningarna från roboten, men att de till skillnad från samspelet med läraren inte söker hjälp från den när de inte förstår, säger Sofia Serholt.
Hon har även analyserat barnens reaktioner på robotens sätt att prata och röra på sig. Det visade sig att barnen besvarade robotens sociala kommunikation, exempelvis att eleverna svarade när roboten sa hej, att barnen reagerade när de fick beröm för något de var bra på, och att eleverna replikerade på frågor som ställdes av roboten, som om att roboten var en betydelsefull aktör i klassrummet.
Förväntar sig att roboten ska förstå
− Å andra sidan såg jag att barnens samspel med roboten ofta misslyckades när den inte lyckades interagera med barnen på ett för dem meningsfullt sätt. Det är tydligt att barnen har förväntningar på roboten att den ska förstå och tolka deras intentioner. Men när detta inte sker så försvinner samspelet, säger hon.
Användandet av robotar i klassrummet kan ses som en naturlig följd av skolans pågående digitalisering, där digitala hjälpmedel så som exempelvis laptops och interaktiv teknik blir allt vanligare. En människoliknande robot kan i sin tur underlätta det digitala lärandet genom att förstärka det sociala samspelet mellan tekniken och eleven.
Med hjälp av intervjuer och enkätundersökningar som Sofia Serholt gjort med lärare och elever framträder också många etiska utmaningar med robotar i skolan.
− Hur säkerställer vi barnens integritet och vad blir konsekvenserna av robotar i klassrummet på sikt? Och vem bär ansvaret för robotar i skolan, inte bara i relation till vad som sker i klassrummet, utan även i händelse av oförutsedda och negativa konsekvenser som kan inträffa? Dessa frågor måste hanteras innan robotar kan ses som en möjlig teknologi i skolan, säger hon.
För mer information: Sofia Serholt, doktorand vid institutionen för tillämpad IT, Göteborgs universitet
E-post: sofia.serholt@ait.gu.se
Telefon: 073-710 8076
Idag är traktorn en självklar del i det helt mekaniserade lantbruket, och kanske också själva sinnebilden för det. Men hur gick det egentligen till under den tid då traktorer och motorplogar började säljas i Sverige för omkring ett sekel sedan? Och vad fanns det för skillnader mellan svensktillverkade och importerade maskiner? Om detta berättar Per Thunström i en avhandling från SLU.
Per Thunström har ett mer än trettioårigt intresse för svensk traktorhistoria bakom sig. Nu har han efter en systematisk genomgång av olika arkiv publicerat den förmodligen första akademiska skriften om traktorns intåg i det svenska jordbruket.
Fick stort inflytande I sin licentiatavhandling fokuserar Thunström på introduktionsperioden, åren 1905–1930. Han har kartlagt den tekniska utvecklingen i hela det utbud av traktorer och motorplogar som fanns på den svenska marknaden under denna tid, och även jämfört de svensktillverkade maskinerna med de som importerades. Han har också undersökt hur produktion och marknadsföring påverkade utvecklingen, och hur olika aktörer och deras nätverk banade väg för det motoriserade jordbruket. Detta aktörsnätverk visade sig vara ganska litet, men det kom att få stort inflytande på utvecklingen.
Den första traktorn som användes i praktisk drift i Sverige var en International Harvester 1908 vid Nyckelby gård utanför Bålsta i Uppland. Foto: A. Willmansson, Enköpings museum
Per Thunström visar att många skilda system och konstruktioner provades när förbränningsmotorn hade utvecklats till ett stadium där den även var möjlig att använda inom fältmekanisering. Efter hand kom traktorsystemet där redskapen drogs efter maskinen att bli allenarådande. Under första världskriget, då Sverige var utestängt från import, uppkom här i landet däremot en speciell typ av motorplogar som fick god spridning på den svenska marknaden. Dessa motorplogar hade plogkroppar som kunde lyftas individuellt och en motor som kunde frikopplas vid stenpåkörning.
Slog ut svenska motorplogar När importvägarna åter öppnades efter krigsslutet inkom ett flertal amerikanska traktorfabrikat, med den revolutionerande och prisbilliga Fordson-traktorn i spetsen. Dessa traktorer, tillsammans med de väl fungerande självlyftande bogserplogarna, gjorde att de svenska motorplogskonstruktionerna slogs ut. Utslagningen förstärktes av 1920-talets ekonomiska krisår, som även drabbade övriga inhemska och importerade traktorer.
Trots påverkan från de flercylindriga förgasarmotorer som de utländska traktorerna vanligen var utrustade med, fortsatte de kvarvarande svenska traktortillverkarna att använda sig av tändkulemotorer, som huvudsakligen kan ses som en svensk specialitet. Traktoranskaffningen fick en tillfällig nedgång under 1920-talets krisår, men tog därefter förnyad fart och spreds till nya köparkategorier, särskilt under senare delen av årtiondet.
Vid undersökningstidens slut hade traktorn förvandlats från en ”plöjningsmaskin” till en ”universaltraktor”, som en av Sveriges traktorpionjärer beskrev utvecklingen i tidskriften Lantmannen 1930. Vid denna tidpunkt hade det uppkommit ett fåtal dominerande traktortyper. Förutom den vanliga Fordson-typen fanns t.ex. bandtraktorer och ”row-crop”-traktorer, som då fått mer specialiserade uppgifter.
– Traktorernas intåg i jordbruket var alltså beroende av utvecklingen av de tekniska funktionerna, men det påverkades också starkt av de ekonomiska konjunkturerna och av avspärrningarna under första världskriget, konstaterar Per Thunström.
Kontakt
Per Thunström, licentiat vid inst. för stad och land, avd. för agrarhistoria
Sveriges lantbruksuniversitet och akademiarkivarie vid enheten bibliotek, arkiv och historiska projekt, Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, tel 08-54 54 77 16, epost per.thunstrom@klsa.se
Avhandlingen publiceras även av KSLA, som nr 75 i serien Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden.
Disputation Per Thunström, institutionen för stad och land, försvarade sin licentiatavhandling Traktorernas intåg. Teknik, produktion och marknadsföring i Sverige under introduktionsperioden 1905–1930 den 1 september 2017 vid SLU i Uppsala.
Hundar har under domesticeringen från sin vilda förfader, vargen, till dagens husdjur utvecklat en unik samarbetsförmåga med människor. Bland annat är de snabba på att ”be om hjälp” när något problem tycks dem för svårt. Men variationen är stor även inom en och samma ras. Nu har en forskargrupp i Linköping, under ledning av professor Per Jensen, funnit en möjlig förklaring till att hundar är olika snabba på att söka samarbete med människor.
Oxytocin viktigt i sociala relationer
Forskarna misstänkte att hormonet oxytocin kunde vara inblandat. Oxytocin är välkänt för sin vikt för sociala relationer mellan olika individer hos både människor och djur. Effekten av oxytocin hänger ihop med funktionen hos mottagarstrukturen, receptorn, som interagerar med hormonet i cellerna. Bland annat har tidigare studier tytt på att skillnader i hundars förmåga att kommunicera kan vara associerat med variationer i arvsmassan i närheten av genen som kodar för oxytocinreceptorn. Forskarna studerade därför 60 golden retrievers när dessa försökte klara ett olösligt problem.
– Först lärde sig hundarna att på egen hand öppna ett lock för att få fatt i en godbit. Därefter fick de försöka när locket var fastskruvat och därför inte gick att öppna. Vi mätte hur lång tid det tog innan de vände sig till ägaren för att få assistans, säger Mia Persson, doktorand vid Institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM) och huvudförfattare till artikeln.
Före beteendetestet höjde forskarna hundarnas oxytocinnivåer i blodet genom att spraya hormonet i nosen. Som jämförelse fick hundarna också göra testet efter att ha fått en neutral saltvattensdusch på samma sätt. Forskarna samlade också in DNA genom att stryka en bomullstops på insidan av hundens kind och analyserade vilken variant varje individ hade av genen för oxytocinreceptorn.
Avlade på samarbetsförmåga
Resultaten visade att hundar med en särskild genetisk variant av denna receptor reagerade kraftigare på oxytocinsprayen än andra. Deras hjälpsökande beteende mot ägaren ökade när de fick oxytocin jämfört med när de fick den neutrala saltlösningen i nosen. Forskarna menar att resultaten hjälper oss förstå hur hundar förändrats under domesticeringen. De analyserade nämligen också DNA från 21 vargar och fann samma genetiska variation bland dem. Det talar för att den genetiska variationen fanns redan när hundens domesticering började för 15 000 år sedan.
– Det tyder på att människor valde ut vargar med särskilt gynnsam förmåga till samarbete när hundarna domesticerades och sedan avlade vidare på dem, säger Mia Persson.
Den genetiska variation forskarna studerat påverkar inte själva oxytocinreceptorn, utan är en markör som används av praktiska skäl. Det behövs ytterligare forskning för att ta reda på mer exakt vilka skillnader i arvsmassan som ligger bakom de effekter man sett.
Per Jensen framhåller att studierna visar hur socialt beteende till stor del styrs av samma genetiska faktorer hos olika arter.
– Oxytocin är oerhört viktigt för vårt eget sociala samspel med andra människor. Dessutom har vi liknande variation i gener inom det här hormonsystemet. Studier av hundars beteende kan därför hjälpa oss förstå oss själva och kanske på sikt bidra till mer kunskap om olika sociala funktionsstörningar, säger han.
Forskningen har finansierats med stöd av Europeiska forskningsrådet (ERC).
För mer information:
Per Jensen, professor, per.jensen@liu.se, 013-281298
– Det har hänt mycket inom damfotbollen. Den har fått ett annat erkännande, men förutsättningarna är ändå helt andra än vad som gäller för männen, och klubbarna jag undersökt vill utvecklas på egna premisser, säger Mattias Melkersson.
Mattias Melkersson har intervjuat klubbdirektörer och marknadschefer i fyra skandinaviska klubbar: Stabæk (Norge) och Fortuna Hjørring (Danmark) och Linköpings FC och LdB FC Malmö. Han har gått igenom pressarkiv och talat med sportjournalister, andra fotbollsexpert och med representanter för de olika kommunerna. Syftet har varit att undersöka hur klubbarna existerar i en utvecklingskontext.
– Jag har velat synliggöra vad klubbarna gör för att utvecklas. Hur formulerar de sin varumärkesidentitet och hur de kommunicerar den utåt. Varför klubben väljer att presentera sig som den gör, säger Mattias Melkersson.
Vill göra sin egen resa
Gemensamt för klubbarna är att de vill komma ifrån genusstereotyper där de hela tiden jämförs med herrfotbollen och antingen tvingas anpassa sig till eller utmana en manlig norm.
– Klubbarna vill inte bli som herrklubbarna, de vill göra sin egen resa. Men villkoren är helt andra än vad som gäller för männen. De fyra klubbar jag tittat på hör till Skandinaviens framgångsrikaste, så naturligtvis är det mycket tuffare för de flesta.
Medan Stabæk är en del av stor klubb i Norge, har Linköping stark koppling till stadens hockeylag. LdB FC, som numera är Rosengård, sponsrades av ett företag. Fortuna Hjørring arrangerar den stora tävlingen Dana Cup.
Geografisk förankring avgörande
– De har hittat olika sätt att ta sig fram. Gemensamt för alla fyras identitet är den starka förankringen i den lokala hemvisten; det är så de får erkännande och synlighet. Det är viktigt för dem att nätverka lokalt för att hittas sponsorer och bli kända på orten. Kommunerna säger också att lagen är ”ambassadörer för oss”. Det finns ett genuint intresse, säger Mattias Melkersson.
Trenden går, menar han, mot att storklubbar som Chelsea och Barcelona satsar på damfotboll. Det skulle han nu vilja fortsätta undersöka närmare.
– De vill bygga varumärken och knyta fler konsumenter till sig. Jag tror att storklubbarnas intresse gör det tuffare för våra klubbar framöver – här finns inte de pengarna.
Hur hoppas du att din avhandling ska användas?
– Jag har velat skriva en berättelse om de här fyra klubbarna. Jag hoppas att den ska väcka tankar och att även fotbollsrörelsen ska kunna ta den till sig, säger Mattias Melkersson.
– Min forskning handlar om att förstå ungdomars sömn och vilka faktorer som är kopplade till den. Jag är intresserad av varför många ungdomar sover för lite och vad man kan göra åt det.
Det säger Serena Bauducco som är knuten till Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete vid Örebro universitet.
Hon har nu lagt fram en avhandling som visar att ungdomar som sover för lite mår sämre psykiskt. Den här gruppen har sämre sömnrutiner och är mer stressade och oroliga för skolan än de som sover ordentligt. Dessa ungdomar har även med sig mobilen eller datorn i sängen i högre grad än andra.
Sömnbrist kopplad till högre frånvaro
Serena Bauducco konstaterar i avhandlingen också att problem med sömnen är direkt kopplat till högre skolfrånvaro.
– Ungdomarna som visade symptom på sömnsvårigheter hade tre gånger högre frånvaro än de som inte hade svårt att sova. Det är ganska mycket.
– Vi kontrollerade även andra saker som kan ha koppling till hög frånvaro – till exempel mobbning, depression och ångest. Men sambandet mellan sömnsvårigheter och varför de inte gick till skolan var mycket tydligt.
Hennes avhandling bygger på en studie där cirka 2 700 högstadieelever ingick. Studien visar att skolungdomar sover längre på helgerna. Men de går och lägger sig senare och vaknar senare, vilket gör att de kommer till skolan på måndagen med en förändrad dygnsrytm. Eller med andra ord – de lider av jetlag.
– Konsekvensen kan bli att de är trötta och griniga i skolan. Det finns studier som visar att för lite sömn kan påverka inlärningen, säger Serena Bauducco.
20 procent sover för lite För en del kan det ta tre-fyra dagar att ställa om – och då är skolveckan nästan slut. Men för det stora flertalet är den helgrelaterade jetlagen inget större problem. Nästan alla hade visserligen jetlag men en majoritet fick tillräckligt med sömn under veckan.
– Men det var ändå 20 procent av ungdomarna som sov för lite generellt sett, säger Serena Bauducco.
När barn kommer in i tonåren utvecklar de senare kvällsvanor och det tar längre tid för dem att somna när de lägger sig. Det är en naturlig del i utvecklingen men det kan naturligtvis ändå vara jobbigt.
Serena Bauducco och hennes forskarkollegor genomförde därför ett program med högstadieelever i Örebro. Syftet var att hjälpa ungdomarna att skaffa sig rutiner för att få en bra sömn. Det handlade om enkla saker som att inte ta med sig mobilen i sängen, inte skicka eller svara på sms efter klockan tio på kvällarna. Men också om att planera sin tid så att det fanns utrymme för både skola, fritid – och sömn.
– Ett resultat var att de ungdomar som sov minst fick bättre sömnrutiner. De blev mindre stressade och sov bättre.
Senare skolstart kan vara en lösning
Kan man dra slutsatsen att elever som sover dåligt också har svårt för sig i skolan?
– Det är inget som vi har tittat på, men det finns andra studier som visar på det.
Det finns skolor i Sverige som har infört senare start på skoldagen för att man vill anpassa sig till tonåringarnas dygnsrytm. Vissa forskare menar att sovmorgon kan leda till att elever presterar bättre.
Serena Bauducco tycker att det här är en intressant utveckling.
– Sen skolstart för med sig mycket annat, personalen måste ändra sina tider, busstidtabellerna måste göras om med mera. Jag tycker att det här ändå är värt att testa, bara man ser till att utvärdera det man gjort.
– Om det finns mer vattenaktivitet på Mars än vad vi tidigare trott ökar chanserna för att vi hittar någon form av liv under markytan, säger Anshuman Bhardwaj, biträdande universitetslektor i atmosfärsvetenskap och försteförfattare till en artikel i Scientific Reports.
De nya resultaten kan få stor inverkan på framtida utforskning av den röda planeten.
– Om vi konstaterar att det finns vatten överallt på de ekvatoriella och subekvatoriella områdena på Mars kommer det att påverka de planetära skyddsprogrammen. Sannolikt kommer det ställas hårdare krav på de instrument som landar på Mars på grund av risken för biologisk kontaminering. Samtidigt, om vi antar att flytande vatten är en förutsättning för någon form av liv på Mars, finns det livet sannolikt i just de här regionerna och de får därför stor astrobiologisk betydelse, säger Anshuman Bhardwaj.
Strimmor på sluttningarna De strimmor som forskarna intresserat sig för är karaktäristiska för Mars yta och uppstår på sluttningar. De bildas vid låga breddgrader på terräng med låg termisk tröghet och hög reflexionsförmåga (albedo) och är täckta av en relativt stor mängd fint damm. Orsaken till varför strimmorna uppstår är omdebatterad och hittills har den mest accepterade förklaringen varit att det beror på någon form av torr process, till exempel laviner av damm eller skalv. Som tidigare forskning vid Luleå tekniska universitet visat finns det salter, perklorater, som kan ta upp vatten i ytlagret på Mars. Vid specifika temperaturer och relativ fuktighet kan salterna absorbera vattenånga från atmosfären, en process som kallas delikvescens, och bilda mycket koncentrerade lösningar eller saltlösningar. Processen har hittats i området Gale Crater på Mars och nu finns det indikationer på att det kan äga rum även på andra delar av Mars.
– Teoretiskt är det möjligt att delikvescens förekommer på många fler områden på Mars. Vi försöker nu fastställa att vattenaktivitet inte är ett lokalt fenomen utan att det finns på en global nivå och att det är delikvescens som orsakar Mars strimmor, säger Anshuman Bhardwaj.
Analyserat bilder Genom att analysera bilder från två instrument, Context Camera och High-Resolution Imaging Science Experiment som finns ombord på Nasas Mars Reconnaissance Orbiter, har forskarna kartlagt var på Mars yta som strimmorna finns. I kombination med data om Mars geofysik och geokemi fann de ett tydligt samband mellan strimmorna och existensen av klorsalter, ytlagrets hydratiseringsnivåer och atmosfäriskt vatteninnehåll i det överliggande gränslaget. Sammantaget kan det alltså vara saltlösningar som sprider sig genom damm och skapar strimmorna på sluttningarna.
– Damm och gravitation spelar också viktiga roller här. Eftersom damm är poröst och har hög kapilläritet kan vatten ta sig fram genom det. Därtill är gravitationen på Mars svag vilket gör att vattnet kan rinna lättare, förklarar Anshuman Bhardwaj.
Delikvescensprocessen ligger bakom designen av instrumentet HABIT som Luleå tekniska universitet utvecklat och som kommer ingå i ESA: s ExoMars 2020-uppdrag.
Kontakt Anshuman Bhardwaj, forskare i atmosfärsvetenskap vid Luleå tekniska universitet 072 2074584, e-post anshuman.bhardwaj@ltu.se
– Det här är inte någon påhittad gestalt från sagornas värld, vad vi har studerat är en riktig militär ledare som råkar vara en kvinna, säger Charlotte Hedenstierna-Jonson, arkeolog och forskare vid Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet, som leder forskningsstudien, och som tidigare har varit verksam vid Stockholms universitet.
Måste ha varit officer Studien har genomförts vid en av de mest omtalade gravarna i vikingastaden Birka. Graven rymmer resterna av en krigare som är omgiven av olika vapen, inklusive ett svärd och pansarbrytande pilspetsar. I graven fanns också två hästar och en komplett uppsättning till ett brädspel.
– Spelet visar att kvinnan måste ha varit en officer, någon som arbetade med taktik och strategi och kunde leda trupper i strid. Krigaren begravdes i vikingasamhället Birka under mitten av 900-talet. Isotopanalyser bekräftar en kringresande livsstil, väl i linje med det krigarsamhälle som dominerade norra Europa under 700-900-talet, säger Charlotte Hedenstierna-Jonson.
Så här kan graven på Birka ha sett ut där den kvinnliga krigaren begravdes. Gravplanen är skapad av Evald Hansen och baserad på originalplanen från grav Bj 581 från Hjalmar Stolpes utgrävningar på Birka under slutet på 1800-talet (Stolpe 1889).
– Strukturen hos vissa skelettdelar tyder starkt på att hon var kvinna, men det här gravfyndet har varit ett slags typexemplar av en vikingatida krigare i över ett sekel, och därför behövde vi hitta ett säkert sätt att kunna fastställa könet, säger Anna Kjellström, forskare vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, som har deltagit i studien och undersökningen av gravfyndet.
DNA-test Arkeologerna i studien gjorde därför en DNA-undersökning av skelettdelarna för att kunna göra en könsidentifiering baserad på X- och Y-kromosomer.
– Att använda gammalt DNA för att identifiera kön är användbart när man arbetar med barn till exempel, men kan också bidra till att lösa kontroversiella fall som det här, säger Maja Krzewinska, forskare vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, som också har deltagit i arbetet.
Genom undersökningen kunde forskarna konstatera att skelettet innehöll X-kromosomer, men saknade Y-kromosomer, vilket innebar att krigaren en kvinna.
Antogs länge vara man – Den här gravplatsen grävdes ut på 1880-talet och har sedan dess fungerat som en modell för hur gravar för professionella vikingkrigare såg ut. Framförallt cementerade gravfynden tolkningen i över ett sekel. Det antogs automatiskt att krigaren var en man genom alla dessa år. Genom att använda nya tekniker, metoder och kritiska perspektiv visar det här resultatet vilken forskningspotential och vilket vetenskapligt värde som finns i våra museisamlingar, säger Jan Storå, professor vid Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet.
Studien är en del av det pågående ATLAS-projektet, ett forskningsprogram om Skandinaviens genetiska historia som bedrivs gemensamt av Stockholms universitet och Uppsala universitet. Projektet får stöd av Riksbankens Jubileumsfond och Vetenskapsrådet.
Kontakt
Charlotte Hedenstierna-Jonson,Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet, Tfn: 46-(0)8-519 55 724, 46-(0)70-371 07 17, e-post:charlotte.hedenstierna-jonson@arkeologi.uu.se
Anna Kjellström, Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, Tfn: 46-(0)73-756 50 91
Maja Krzewinska, Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, Tfn: 46-(0)8-16 49 72
I avhandlingen får 26 lärare berätta vad de senaste årens skolreformer kommit att innebära för dem och deras undervisning i historia på mellanstadiet.
Global trend Åren närmast efter 2011 var över hundratusen svenska grundskolelärare satta att hantera ett antal skolpolitiska reformer. Tidigare betyg, fler nationella prov och mer preciserade kursplaner, utgjorde en del av nyheterna. Bland flera utbildningsforskare har dessa förändringar beskrivits som uttryck för en global trend. Det har hävdats att ett ökat fokus på mätbarhet och individuella prestationer bidragit till att omdana såväl lärarens yrkestillvaro som skolans kunskapsinnehåll.
I sin avhandling Lärartillvaro- och historieundervisning: Innebörder av ett nytt uppdrag i de mätbara resultatens tid undersöker Anders Persson, doktorand vid Umeå Universitet, vad de senaste årens svenska skolreformer kommit att innebära för tjugosex mellanstadielärare och deras undervisning i historia.
Exixtensfilosofiskt perspektiv Avhandlingen utgår från antagandet att läraruppdraget, likt livet i stort, kan betraktas utifrån ett existensfilosofiskt perspektiv. Efter flera omgångar av intervjuer och klassrumsbesök analyseras således vilka olika sätt att se på det egna yrket och historieundervisning som upplevs som möjliga att förena med, respektive hindrade av de senaste årens skolreformer.
Bland lärare i årskurs 4-6 som uttrycker uppskattning och bekräftelse märks både en tillfredställelse inför det som beskrivs som mer preciserade instruktioner och ett gillande inför ett mer akademiskt och analytiskt krävande historieämne. I berättelserna om olust och frustration skildras emellertid sorgen över att inte längre ha möjlighet att via genuina livsfrågor och inlevelsebaserade arbetsformer utforma en undervisning som upplevs som angelägen för de egna eleverna.
Resultaten antyder alltså att de senaste åren särskilt kommit att utmana de lärare som förknippar yrkets yttersta mening med en högre grad av frihet att själva utforma undervisningen tillsammans med eleverna för att därigenom i högre grad kunna tillvarata skolämnet historias humanistiska och livsberikande potential.
Om disputationen
Fredag 15 september försvarar, Anders Persson i ämnet historia med utbildningsvetenskaplig inriktning, Umeå universitet, sin avhandling Lärartillvaro- och historieundervisning: Innebörder av ett nytt uppdrag i de mätbara resultatens tid.
Disputationen äger rum kl. 10.00 vid Högskolan Dalarna, Falun, FÖ 5. Opponent är: Arja Virta, Professor of History and Social Science Education, Department of Teacher Education, University of Turku, Finland
Hur påverkar variationer i mikrostrukturen de mekaniska egenskaperna och deformationsbeteendet hos segjärn? Det är frågor som besvaras i en ny avhandling från Keivan Amiri Kasvayee, doktorand vid Tekniska Högskolan, Jönköping University.
Segjärn är världens näst mest använda gjutmaterial. Vid utveckling av komponenter i segjärn, är det viktigt att säkerställa att komponentens egenskaper är tillräckliga för att klara av belastningen vid olika punkter.
– När man gjuter i segjärn kan man få ett resultat där egenskaperna varierar i komponentens olika delar. Det här kan bero på själva gjutprocessen och på komponentens geometrier. I min avhandling har jag undersökt relationen mellan mikrostrukturer, mekaniska egenskaper och deformationsbeteendet under statisk och dynamisk belastning. Mätningarna har gjorts både med makro- och mikroskala, förklarar Keivan Amiri Kasvayee.
De experimentella och beräkningsmässiga undersökningar som presenteras i avhandlingen är ett försök att ta fram riktlinjer för produktion av gjutna komponenter med högre styvhet och lägre vikt, vilket bidrar till en ökad hållbarhet hos produkterna.
– Med tanke på den omfattande globala produktionen av segjärn, så kan varje liten förbättring vara av stor betydelse.
Kontakt
Keivan Amiri Kasvayee, telefon 036-10 19 65.
Förmaksflimmer är ett tillstånd med oregelbunden hjärtrytm som kan behandlas med elkonvertering, en behandling som korrigerar hjärtrytmen genom strömstötar. Men studien, som presenteras i en avhandling vid Umeå universitet, visar att förekomsten av sömnapné inte påverkades av att man genom elkonvertering återställt en normal hjärtrytm.
Viktigt undersöka – Resultaten i vår studie understryker hur viktigt det är att undersöka om patienter med förmaksflimmer också har sömnapné. Tidigare studier visar nämligen att behandlingen av förmaksflimmer underlättas om man samtidigt också behandlar för patientens sömnapné, säger Niklas Höglund, som är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
I den aktuella studien, som genomförts vid Norrlands universitetssjukhus, erbjöds 23 patienter som skulle behandlas för förmaksflimmer med elkonvertering att göra en sömnapnéutredning före och efter behandlingen. Ingen av patienterna i studien hade en tidigare känd sömnapné. Resultaten visade att 74 procent av studiedeltagarna hade obstruktiv sömnapné medan en fjärdedel (26 procent) hade central sömnapné. Fem personer i studien hade både obstruktiv och central sömnapné. Uppföljningen visade att elkonvertering som behandling av förmaksflimmer inte påverkade förekomsten av sömnapné.
Livsstilsförändring underlättar Obstruktiv sömnapné är ett tillstånd med andningsuppehåll som orsakas av att de övre luftvägarna blockeras. Central sömnapné orsakas av att signalerna från hjärnan till andningsmuskulaturen upphör under korta perioder. Tidigare forskning har påvisat ett samband mellan sömnapné och en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Obstruktiv sömnapné kan behandlas genom att sova med en mask som ger mekanisk andningshjälp eller med en bettskena som förhindrar att tungan faller bakåt och blockerar luftvägarna. Även livsstilsförändringar såsom viktminskning och minskad alkoholkonsumtion kan ha en effekt.
– Andningsuppehållen bidrar till uppkomsten av förmaksflimmer bland annat genom att det genereras ett undertryck i bröstkorgen då man försöker andas in mot stängda luftvägar, vilket påverkar förmaken i hjärtat. Därutöver bidrar också syrebrist, ökad koldioxidhalt i blodet och utsöndring av stresshormoner till utvecklingen av förmaksflimmer, förklarar Niklas Höglund.
Kontakt
Niklas Höglund, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin
tel: 070-441 7622, e-post: niklas.hoglund@medicin.umu.se
Om disputationen
Fredagen den 15 september försvarar Niklas Höglund, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, sin avhandling med titeln: Förmaksflimmer – behandling, associerade tillstånd och symtomskattning. Engelsk titel: Atrial Fibrillation – treatment, associated conditions and quantification of symptoms. Fakultetsopponent: Professor Juhani Koistinen, Åbo universitet
Huvudhandledare: Överläkare Steen Jensen.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Hörsal E04, Unod R01, Norrlands universitetssjukhus.
Studien grundas på intervjuer med elevvårdspersonal vid nio grundskolor. Mer specifikt riktas fokus i studien mot hur personalen talar om och använder olika former av neuropsykiatriska diagnoser, som ADHD, ASD och Aspergers syndrom, för att förklara situationer där elever hamnar i bråk, mobbning och trakasserier.
– Ett resultat i vår studie är att kritiken mot diagnoser av den här karaktären ofta är som bortblåst bland skolpersonalen.
– Idag ser de flesta, med få undantag, diagnoser som hjälp och stöd till utsatta ungdomar, säger Ylva Odenbring, docent i pedagogik som tillsammans med kollegorna Thomas Johansson och Kristina Hunehäll Berndtsson står bakom studien.
Risk för överdiagnostisering
En förklaring till det ökade användandet av neuropsykiatriska diagnoser bland unga sedan tidigt 1990-tal är bristen på ekonomiska resurser och behovet av stöd till vissa elever. Diagnoser ses då som en möjlighet att påtala behovet av stöd och som ett sätt att få mer ekonomiska medel till skolan.
Artikelförfattarna menar att det till och med är möjligt att i vissa sammanhang tala om en överdiagnostisering av barn och unga i dagens samhälle, att vi lever i en diagnostisk kultur och att detta märks inte minst i skolans värld.
– Risken med en sådan överdiagnostisering är att skolpersonalen vänder bort blicken från sociala faktorer och skolmiljöns betydelse när oro och konflikter i skolan uppstår. Istället fokuseras enbart på individen och dennes psykologiska tillstånd, säger Thomas Johansson, professor i pedagogik.
Skolan stirrar sig blind på diagnoser
Istället för att försöka påverka och ändra på skolmiljön i stort och det sociala klimatet i skolan, satsar personalen istället på neuropsykiatriska utredningar och psykiatriska interventioner.
– Resultaten pekar på att den professionella kulturen på skolan spelar en betydande roll för hur och på vilket sätt diagnoser används eller alternativt inte används som förklaringsmodeller på respektive skola, säger Ylva Odenbring.
Artikeln är publicerade i den vetenskapliga tidskriften Power & Education och skriven inom ramen för det nu pågående och av Vetenskapsrådet finansierade projektet Brottsplats skola: förrättsligande av unga som offer och förövare i skolan.
Kontakt: Ylva Odenbring, docent i pedagogik, telefon: 031-786 2840, e-post:ylva.odenbring@gu.se.
Thomas Johansson, professor i pedagogik med inriktning mot barn- och ungdomsvetenskap, telefon: 031-786 2003, e-post: thomas.johansson.2@gu.se
Kristina Hunehäll Berndtsson, biträdande forskare, e-post: kristina.hunehall.berndtsson@gu.se
– Resultatet visar hur viktigt det är att skydda huvudet även i tonåren. Cykelhjälm är ett sätt, säger Scott Montgomery.
Studien som publicerats i Annals of Neurology är ett samarbete mellan Örebro universitet och Karolinska Institutet och visar att hjärnskakning i tonåren ökade risken att senare i livet få MS (multipel skleros) med 22 procent, och att två eller fler hjärnskakningar ledde till en riskökning på 133 procent, mer än en fördubbling.
Men inte alla tonåringar löper samma risk:
– MS orsakas av en kombination av gener och andra faktorer. De flesta unga människor som får hjärnskakning behöver inte oroa sig eftersom de inte har den uppsättningen av gener som kan ge MS senare i livet, säger Scott Montgomery.
Inte coolt att strunta i hjälmen
Forskarna har utgått från register över barn upp till tio år och unga mellan 11 och 20 år som behandlats på sjukhus för hjärnskakning.Grupperna har sedan länkats till register över vuxna som diagnostiserats med MS.
– Vi tror att hjärnskakning hos tonåringar gör så att kroppens immunsystem attackerar en koppling mellan nervcellerna vilket leder till att nerverna med tiden slutar att fungera ordentligt, säger Scott Montgomery.
Vad är MS?
MS, multipel skleros, är en sjukdom som utvecklas över tid, och där kroppens immunsystem attackerar det centrala nervsystemet.
MS orsakas av en kombination av gener och yttre faktorer som ännu inte är helt identifierade. Den nya studien visar att hjärnskakningar i tonåren är en riskfaktor.
Hjärnans utveckling är en förklaring till att barn som drabbats av hjärnskakningar inte löper samma ökade risk att senare livet få MS. Barnets hjärna har en större förmåga att ”städa bort” effekterna av skador än tonårshjärnor, förklarar Scott Montgomery.
För honom är resultatet av studien ännu ett tungt argument för att skydda unga människor från skallskador:
– Tonåringar vill ofta ta risker, som att cykla utan hjälm. Om de visste vilka konsekvenser det kan få längre fram i livet, kanske de inte skulle tycka att det är coolt att strunta i hjälmen, säger han.
Skallskador i idrotten
Scott Montgomery säger att han är den siste som vill avråda från fysisk aktivitet hos unga. Däremot finns det anledning att se över sätt att minska riskerna för skallskador inom idrotten.
Nästa steg för forskarna är att specifikt undersöka de gener och kombinationer av gener som i sig är en riskfaktor för MS, och hur de påverkas av yttre faktorer. Det handlar om hjärnskakningar men också andra, till exempel infektioner.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
