Tidigare forskning har visat att det finns ett samband mellan epigenetiska förändringar och några av våra vanliga folksjukdomar. Men vad betyder detta samband? En studie visar att det ofta är yttre faktorer, som livsstil, som påverkat både det epigenetiska mönstret och som orsakar sjukdomen. Resultaten publiceras i PLOS Genetics.
Risken för att drabbas av någon våra vanligaste folksjukdomar beror på såväl arv som miljö. De senast åren har även epigenetiska förändringar föreslagits kunna öka risken för olika sjukdomar. Epigenetiska förändringar är kemiska modifieringar av DNA:t som är kopplade till genernas aktivitet.
Svar på sjukdom I den aktuella studien från Uppsala universitet visar forskarna att epigenetiska förändringar till största delen uppkommer som svar på en sjukdom snarare än att vara en bakomliggande riskfaktor. Resultaten från studien är publicerade i den vetenskapliga tidskriften PLOS Genetics.
Idag vet vi att den miljö vi lever i samt vår livsstil kan leda till såväl epigenetiska förändringar i vårt DNA som till ökad risk för olika sjukdomar. Tidigare studier har visat att det finns en stark koppling mellan epigenetiska förändringar och risken för sjukdomar så som hjärtinfarkt, astma, reumatism och schizofreni. Däremot har det inte varit känt om epigenetiska förändringar direkt orsakar sjukdom, om de uppkommer på grund av sjukdom, eller om både epigenetiska förändringar och utvecklingen av en sjukdom beror på yttre faktorer, som till exempel vår livsstil.
Yttre faktorer I den nya studien har forskarna undersökt sambandet mellan genetisk variation, epigenetiska förändringar, och livsstilsfaktorer i relation till biologiska markörer för hjärt-kärlsjukdom, så kallade biomarkörer.
– Resultaten visar att den starka kopplingen mellan epigenetiska förändringar och sjukdomsbild till största delen beror på yttre faktorer, så som livsstil, eller på den genetiska variation som vi ärver från våra föräldrar, säger Åsa Johansson, forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, som har lett studien.
Till exempel visade forskarna att rökning påverkar både det epigenetiska mönstret hos vissa gener och samtidigt närvaron av olika sjukdomsbiomarkörer.
– Sådana fall kan lätt tolkas som att de epigenetiska förändringarna är det som orsakar sjukdomen, när det egentligen är rökningen som är den riktiga orsaken, säger Åsa Johansson.
På samma sätt kunde forskarna se att även genetisk variation påverkade det epigenetiska mönstret och också påverkade flera sjukdomsbiomarkörer. Däremot hittade de inga bevis för att epigenetiska förändringar påverkar sjukdomsrisken. Forskarna hoppas att studien ska kunna bidra till en bättre förståelse för den roll som epigenetiska förändringar spelar i sjukdomsförloppet, där epigenetiska förändringar bör ses som en markör för yttre faktorer snarare än något som i sig orsakar sjukdom.
Kontakt
Åsa Johansson, forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, asa.johansson@igp.uu.se, tel: 070 2513132
I sitt arbete på ett materiallabb fick Anton Bjurenstedt ofta i uppdrag att ta reda på varför en gjuten komponent hade gått sönder. Men ingen ställde frågan hur man kunde undvika att samma sak upprepades. Han sökte sig därför till Tekniska Högskolan vid Jönköping University för att fördjupa sig i vad som försämrade hållfastheten hos gjutet aluminium.
Fordonsindustrin, som är storanvändare av gjutna komponenter, har krav på sig att 95 procent av vikten av en bil ska kunna återvinnas. Produktion av återvunnen aluminium kan dessutom spara mycket energi; så lite som 5 procent av den energi som behövs för att producera nytt aluminium går åt vid återvinning. Men idag används vanligtvis inte återvunnet aluminium i komponenter där det behövs hög säkerhet, eftersom hållfastheten och tillförlitlighet inte är tillräckligt hög.
Järnet en pusselbit – När man blandar och smälter ner olika sorters skräp finns det en risk för att det innehåller mer och mer järn. Det är som att blanda ut salt i vatten; det går bara att lösa upp en viss mängd innan det bildas klumpar. I hög temperatur är järnet upplöst i aluminiumet, men när det stelnar bildas det som vi kallar för järnrika faser, mikroskopiskt små samlingar innehållandes järn i materialet, förklarar Anton Bjurenstedt.
Genom att förstå hur de järnrika faserna bildas, växer och påverkar mekaniska egenskaper, kan man göra återvunnet gjutet aluminium mer användbart. Och på lite längre sikt kanske de till och med kan bidra till en högre hållfasthet. Anton Bjurenstedt har bland annat genomfört experiment där han med hjälp av röntgenutrustning sett i realtid hur de järnrika faserna bildades när aluminiumet stelnade. Han har också genomfört dragprov i svepelektronmikroskop och undersökt brottytor och brottprofiler.
Oxider behåller sin bindning till det smälta aluminiumet, men mellan de två torra ytorna finns ingen bindning och den oxiden kommer att forma en spricka i smältan. Bild: Anton Bjurenstedt
Bland annat upptäckte han att om man tillsatte till exempel mangan eller krom förändrades formen på de järnrika faserna, de bildades lättare och fördelade sig sämre i materialet.
Oxid ett problem Aluminiumoxid är ett annat problem som tas upp i avhandlingen. Det bildas lätt på ytan av smält aluminium, ungefär som ett tunt tyg som ligger ovanpå en deg. När ”degen” blandas dras ”tyget” ner i blandningen och bildar veck. Mellan ”tyget” och ”degen” är det bra fästkraft, men där vecken bildas fäster materialet inte ihop.
– Problemet med oxider är att de inte går att mäta, säger Anton Bjurenstedt. De flesta är överens om att de gör hållfastheten sämre, men ingen har kunnat hitta sambandet.
Buller i havet syns inte och vi kan inte heller höra det ovan ytan. Ljud i havet går nästan fem gånger snabbare än i luft och det transporteras enormt mycket längre.
– Vi kan spela in båtar som befinner sig långt utom synhåll och ljudet är i princip oförändrat. Man skulle kunna jämföra det med att bo i Göteborg och samtidigt höra alla bilar köra i Stockholm. Det skulle bli ett väldigt brus och det skulle troligen inte tillåtas, eftersom det överstiger buller som anses vara skadligtr, säger Eva-Lotta Blom, författare till avhandlingen, som undersöker hur sand- och lerstubbars parning påverkas av ljud i vattnet.
– Detta gäller dock inte i havet där vi inte har tydliga regler för bullergränsen.
Ljudföroreningar i havet ökar Att fiskar använder ljud som kommunikationsmedel är en relativt ny upptäckt och det är fortfarande inte helt klart hur och varför ljuden används eller hur signalen tolkas av mottagaren.
Men för en fiskhane av arten sand- eller lerstubb verkar det vara nödvändigt att höras för att kunna para sig.
– Så med tanke på den snabbt växande användningen av bland annat fritidsbåtar är det viktigt att förstå hur buller påverkar fisken.
Honan väljer bara hanar som sjunger Sand- och lerstubb lever på grunt vatten runt hela Sveriges kust. Det är en liten fisk (4-9 cm) som är betydelsefull föda för torsk.
Under sitt drygt ettåriga liv bygger hanen bo i ett tomt musselskal eller utgrävd hålighet där han försöker locka till sig honor genom att visa upp sig på bästa sätt.
– Kommer en hona fram och inspekterar boet kan hanen producera ett ljud som är avgörande för honan om hon ska para sig med hanen eller inte. Sandstubbarna låter som en katt som spinner medan den mindre lerstubben låter som en intensiv hackspett.
Honorna föredrar goda sångare Om honan bestämmer sig för att hanen är en bra kandidat efter att han har sjungit för henne, lägger hon sina ägg i taket av boet. När hon är klar lämnar hon hanen som ensam får ta hand om äggen tills de kläcks.
Honan väljer alltså bara hanar som sjunger. Någonting i hanens sång verkar vara avgörande för henne när hon ska välja partner.
– Ljudet skulle kunna innehålla information men vi vet helt enkelt inte vad informationen betyder, men vi vet däremot att sång är helt avgörande för hanen för att få para sig.
Buller påverkar fortplantningen
Men vad händer om honan inte hör hanens sång på grund av att det finns för mycket buller i omgivningen? För att undersöka om buller påverkade negativt blev fiskarna störda i akvarierna med en ljudkälla. Ljudet låg inom samma frekvenser som vanliga fritidsbåtar.
– Så det är alltså ett reellt scenario för en fisk. Vi lät sedan två honor och en hane interagera fritt i 12 timmar och undersökte vad som hände. Resultatet var slående.
Forskarna fann att fiskar som befann sig en bullrig miljö knappt parade sig. Och om de parade sig så tog det betydligt längre tid än det gjorde för de fiskar som levde i ett tyst akvarium.
Dessutom dog hälften av äggen i de bullriga miljöerna innan de kläcktes. Och om de kläcktes tog det längre tid än för de ägg som var i en tyst miljö.
– Studierna visar även att vid försök bör akvariemiljön vara så tyst som möjligt eftersom buller kan påverka resultaten. Har man en uppsättning akvarier, som varit mer utsatta för buller än en annan, så måste man ta med bullret i beräkningen, säger Eva-Lotta Blom.
– De här resultaten hjälper oss att bättre förstå mekanismerna för olika bakteriella, säger doktoranden Svitlana Vdovikova, som tillsammans med kolleger vid Institutionen för molekylärbiologi har undersökt två smittsamma bakterier, Listeria monocytogenes och Vibrio cholerae.
Vibrio cholerae och Listeria monocytogenes
Vibrio cholerae orsakar kolera, en sjukdom som varje år orsakar tusentals dödsfall, främst i fattiga länder och krigsområden. Listeria monocytogenes orsakar listerios, en infektion som är dödlig i ungefär vart tredje fall och som är särskilt farlig för gravida kvinnor och deras foster, nyfödda barn, och personer med nedsatt immunförsvar.
Forskarna fann att MVs från både Vibrio cholerae och Listeria monocytogenes transporterar så kallade porbildande toxiner. Dessa proteiner bildar porer i de utsatta cellernas cellmembran, vilket vanligtvis orsakar en mängd olika sorters förgiftningseffekter.
– Porbildande toxiner som levereras av kolerabakteriens membranvesiklar aktiverar en process i cellerna som kallas autofagi och som fungerar som en försvarsmekanism i cellerna. Men när det gäller listeriabakterier fann vi däremot att porbildande toxiner levererade med membranvesiklar inte aktiverade autofagi.
– Dessutom såg vi att membranvesiklar från listeriabakterier kan skydda mot både toxinernas porbildning i cellmembranet och mot autofagi. De här upptäckterna får oss att tro att produktionen av membranvesiklar kan vara en strategi som listeriabakterier använder för att manipulera hur värdcellerna svarar på infektionen och för att öka bakteriernas överlevnadschanser, säger Svitlana Vdovikova.
Anpassad autofagi mot sjukdomar
Membranblåsor utgör lovande kandidater för utveckling av nya vaccin och används som verktyg inom både nanoteknik och för att målinrikta aktiva läkemedelsämnen. Det finns exempelvis redan ett vaccin mot hjärnhinneinflammation, som är baserat på membranvesiklar och som idag används i Europa, Australien och USA. Dessutom studeras nu membranvesiklars potential som verktyg för att målinrikta aktiva ämnen vid behandling av olika cancerformer.
– De här resultaten hjälper oss att bättre förstå mekanismerna för olika bakteriella infektioner. Dessutom skapar de potentiella nya möjligheter inom medicin och bioteknik, exempelvis genom att tillåta att terapeutiskt anpassa autofagi i celler. Autofagi är en process som spelar en central roll i utvecklingen av bland annat cancer, diabetes och hjärt- kärlsjukdomar, säger Svitlana Vdovikova.
Svitlana Vdovikova kommer från Ukraina, där hon tog en kandidatexamen i klinisk farmakologi och arbetade med att utbilda apotekare. Hon flyttade till Sverige 2009 och tog en magisterexamen i molekylärbiologi.
Om disputationen: Fredagen den 22 september försvarar Svitlana Vdovikova, Institutionen för molekylärbiologi, sin avhandling med titeln: Membranvesiklars roller vid bakteriell patogenes. Engelsk titel: Roles of membrane vesicles in bacterial pathogenesis. Opponent: Professor Ann-Beth Jonsson, Institutionen för molekylär biovetenskap, Stockholms universitet. Huvudhandledare: Professor Sun Nyunt Wai. Disputationen äger rum kl. 9.00 I Astrid Fagreus, Sal A103, NUS 6A, Norrlands universitetssjukhus.
De finns i din dator, i din mobiltelefon, i nästan all övrig elektronisk utrustning och i många av plasterna omkring oss. Samhällets beroende av de knappa metallerna är stort, och det är ett beroende med många nackdelar.
Knappa metaller, som exempelvis tenn, silver, volfram och indium, är nämligen både ovanliga och svåra att utvinna, eftersom de brytbara koncentrationerna är mycket små. Det gör metallerna eftertraktade – och utvinningen av dem en grogrund för konflikter, till exempel i Kongo-Kinshasa där de finansierar väpnade strider.
Dessutom är de svåra att återvinna med lönsamhet eftersom de oftast finns i liten mängd i olika komponenter, exempelvis i elektronik.
Starka med god ledningsförmåga
Rickard Arvidsson och Björn Sandén, forskare i miljösystemanalys på Chalmers, har nu granskat en alternativ lösning: att ersätta de knappa metallerna med kolnanomaterial. Dessa ämnen, där grafen är det mest välkända, är liksom knappa metaller starka material med god ledningsförmåga.
– Nu har teknikutvecklingen gjort att vi i större utsträckning kan använda det vanliga grundämnet kol, säger Björn Sandén. Idag finns många nya kolnanomaterial med liknande egenskaper som metaller. Det är ett välkommet nytt spår, och det är viktigt att satsa på både återvinning och ersättning av de knappa metallerna framöver.
Forskarna har tittat på den huvudsakliga användningen för 14 olika metaller, och genom att granska patent och vetenskaplig litteratur undersökt möjligheten att ersätta dem med kolnanomaterial. Resultatet är en unik överblick över den forskning och teknikutveckling som finns på området.
Indium och gallium högt på listan
Enligt Arvidsson och Sandén visar sammanställningen att en omställning från knappa metaller till kolnanomaterial redan är på gång.
– För 13 av de 14 metaller vi undersökte finns potentiella tekniklösningar för att ersätta dem med kolnanomaterial i deras vanligaste tillämpningar. Teknikutvecklingen har nått olika långt för olika metaller och tillämpningar, men i vissa fall, som för indium och gallium, är resultaten väldigt lovande, säger Rickard Arvidsson.
– Det här ger hopp, säger Björn Sandén. I diskussionen om resursbegränsningar, cirkulär ekonomi och samhällets materialhantering har återvinning och återanvändning länge varit i fokus. Ersättningsspåret är en möjlig utväg som inte har diskuterats lika mycket, och i takt med att resursproblemen blir allt mer tydliga har vi nu ytterligare redskap att jobba med.
I det naturliga kretsloppet
Forskningsresultaten publicerades nyligen i tidskriften Journal of Cleaner Production. Rickard Arvidsson och Björn Sandén betonar att det finns stora potentiella vinster med att minska användandet av knappa metaller, och de hoppas kunna bidra till att stärka argumenten för mer forskning och utveckling inom området.
– Tänk att kunna ersätta de knappa metallerna med kol, säger Björn Sandén. Där finns det ett naturligt kretslopp om kolet utvinns ur biomassa.
– Eftersom kol är ett så vanligt och tillgängligt material skulle också konflikter och geopolitisk problematik kopplade till de här metallerna kunna minska, säger Rickard Arvidsson.
Samtidigt påpekar de att mer forskning behövs på området, för att möta eventuella nya problem som kan uppstå om de knappa metallerna ersätts.
– Kolnanomaterial är relativt nyupptäckta, och än så länge är kunskapen begränsad om deras miljöpåverkan ur ett livscykelperspektiv. Men generellt kan man säga att det finns potential till liten miljöpåverkan, säger Rickard Arvidsson.
Kolnanomaterial
Kolnanomaterial består endast eller huvudsakligen av kol, och är tunna, starka material med god ledningsförmåga. Flera knappa metaller har liknande egenskaper. Metallerna finns till exempel i kablar, tunna skärmar, flamskyddsmedel, rostskydd och kondensatorer.
Rickard Arvidsson och Björn Sandén vid Chalmers har undersökt om kolnanomaterialen grafen, fulleren och kolnanorör har potential att ersätta 14 knappa metaller i deras största tillämpningsområde. För alla utom guld i smycken fann de potentiella tekniklösningar för att ersätta metallerna med kolnanomaterial. De metaller där en ersättning ligger närmast i tiden är indium, gallium, beryllium och silver.
Kontakt: Rickard Arvidsson, docent vid avdelningen Miljösystemanalys på institutionen för teknikens ekonomi och organisation, 031-772 21 61, 076-807 87 33, rickard.arvidsson@chalmers.se
Björn Sandén, professor vid avdelningen Miljösystemanalys på institutionen för teknikens ekonomi och organisation, 031-772 86 12, bjorn.sanden@chalmers.se
På tre år, från september 2014 till i dag, har åtta barn i världen fötts av mödrar som fått befruktade ägg återförda efter genomgången livmodertransplantation. Allt har skett inom ramen för den forskning som sedan 1999 pågår på Sahlgrenska akademin.
Den första födseln rönte stor internationell uppmärksamhet. När barn sju och åtta kom till världen med en veckas mellanrum i somras var inramningen betydligt lugnare. En av mammorna var dessutom omföderska, hon hade genomgått två graviditeter med samma donerade livmoder.
Opereration inuti kvinnans bäcken
I ett nytt projekt fokuserar nu forskarna i Göteborg på robotassisterade operationer. Syftet är att enklare hantera utmaningen att operera inuti kvinnans skålformade bäcken. Grundtekniken är den samma som vid vissa canceroperationer, exempelvis operation vid livmoderhalscancer.
– Hypotesen i vår forskning är att vi på det här sättet ska kunna göra det betydligt snabbare och med en tidig hemgång för patienterna, säger Mats Brännström, professor i obstetrik och gynekologi vid Sahlgrenska akademin, och överläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
En operation skedde i maj, fyra väntar i oktober och december och resterande fem görs kommande år. Precis som tidigare inleds försöken att göra kvinnorna gravida ett år efter att de fått livmodern inopererad, då läget kring medicineringen mot bortstötning stabiliserats.
Donationer från avlidna
Vid sidan om de robotassisterade operationerna, även i Kina har en sådan gjorts, är donationer från avlidna en fråga som är aktuell. Inte för de svenska forskarna, här har det hela tiden handlat om levande och närstående donatorer, men tankarna finns på andra håll i världen.
Mats Brännström beskriver livmodertransplantationer som ett internationellt växande fält med behov av ett gemensamt obligatoriskt register över alla ingrepp som görs, för att forskarna ska få överblick. Registret blir en viktig fråga när den årsgamla organisationen International Society for Uterus Transplantation (ISUTx) håller sin första kongress den 18-19 september.
Mats Brännström tror att livmodertransplantationer inom några år görs även utanför forskningssfären. Han är väl medveten om diskussionen om prioriteringar i vården och vill egentligen inte ha åsikter om annat än just det medicinska.
– I framtiden kommer den här metoden att bli än mer effektiv, och en klinisk realitet. Om det sedan blir i Sverige det vet man inte. Medicinskt är det fullt realistiskt inom fem år, men det finns många andra beslut som vi inte råder över, säger han.
Llivmoderstransplantationer
Livmodersinfertilitet är den typ av kvinnlig infertilitet som saknat behandling. Över 200 000 kvinnor i Europa uppskattas vara livmodersinfertila. Första transplantationsförsöket med levande donator gjordes i Saudiarabien år 2000. Livmodern fick avlägsnas kort efter ingreppet. År 2011 gjordes en transplantation i Turkiet med en livmoder från en hjärndöd patient. Flera embryoåterföringsförsök rapporterades. Två tidiga graviditeter slutade i missfallsblödningar. Ingen ytterligare graviditet har rapporterats
Operation 2-11 i världen med levande donatorer gjordes vid Sahlgrenska akademin inom ramen för världens första systematiska och vetenskapligt baserade studie. 2014 föddes första barnet. I ett nytt forskningsprojekt studeras möjligheterna till robotassisterade operationer. Projektet omfattar tio operationer varav fem under innevarande år. Både donatorer, mottagare, partners och barn följs under lång tid både medicinskt, psykologiskt och ur livskvalitetsperspektiv. Professor Mats Brännström bedömer att det på senare år gjorts uppemot tjugo ytterligare operationer i världen
I Göteborg samlas världseliten av forskare på området till sin första kongress. Förkongress och kongress 17-19 september är inte öppna för media men möjligheter finns att träffa forskare för intervjuer efter överenskommelse. Läs mer på International Society for Uterus Transplantation (ISUTx)
Tanken är att ISUTx-kongressen och ett internationellt register ska bidra till bättre överblick och att på ett vetenskapligt sätt föra forskningsfältet framåt i syfte att öka säkerhet för patienter och behandlingens effektivitet.
De fossila benen från den utdöda långhalsade marina reptilen grävdes fram i ett lerbrott nära Bielefeld i nordvästra Tyskland under tidigt 80-tal. Benen visade sig tillhöra en art som inte var känd sedan tidigare och nu har paleontologer vid Naturkunde-Museum Bielefeld och Uppsala universitet beskrivit den och gett djuret ett namn, Arminisaurus schuberti. Inspiration till namnet kommer från den germanske militära ledaren Arminius som besegrade tre romerska legioner vid Teutoburgerskogen nära Bielefeld år 9 och Siegfried Schubert, amatörpaleontologen som säkrade lämningarna för vetenskapliga studier.
– Plesiosaurier hörde till de mest framgångsrika marina rovdjuren under dinosauriernas tidsålder. En del, som den berömde Liopleurodon, var kolossala rovdjur, upp till 15 meter långa. De var motsvarigheten till vår tids vithajar och späckhuggare, säger forskaren Sven Sachs vid Naturkunde-Museum Bielefeld.
Tidigare i år identifierades en annan marin reptil från Tyskland av samma forskare.
Nätt jägare i urtida ocean I jämförelse med de allra största var Arminisaurus en nätt figur, bara omkring tre till fyra meter lång. Förmodligen jagade den fisk i det urtida hav som täckte Tyskland under juraperioden.
Rekonstruktion av Arminisaurus schuberti som visar bevarade skelattdelar. Bild: Joschua Knüppe
De bevarade benen från Arminisaurus skadades av tunga maskiner men tillräckligt mycket bevarades för att kunna klassificera djuret som en tidig släkting till de gigantiska plesiosaurierna som kallas pliosaurier. Ungefär 40 procent av skelettet kunde tas till vara, inklusive delar av skallen, ryggraden och benen.
– Arminisaurus är viktig eftersom den levde under tidig jura och vi har väldigt få identifierbara plesiosaurfossil från den tiden. Bara två andra sådana fossil från det här mystiska tidsintervallet i plesiosaurus evolution har namngetts tidigare. Det gör Arminisaurus till ett väldigt viktigt tillskott till denna grupp, globalt sett, säger Benjamin Kear, intendent vid Evolutionsmuseet vid Uppsala universitet och en av forskarna bakom studien.
Ledtrådar till Krita-tidens pleiosaurier Studien visar också att Arminisaurus delade många karaktärsdrag med plesiosaurier som levde 50 miljoner år senare, under krita. Informationen från det nya fossilet kommer att hjälpa forskarna att förstå pliosauriernas tidiga utveckling och mångfald.
Fynden beskrivs i den paleontologiska tidskriften Alcheringa. Den vetenskapliga artikeln som beskriver Arminisaurus kommer att publiceras i en specialutgåva av den paleontologiska tidskriften Alcheringa. Skelettet kommer att ställas ut på Naturkunde-Museum Bielefeld.
Kontakt: Benjamin Kear, Evolutionsmuseet, Uppsala universitet Tel: 018-471 2792, 070-8188782,
e-post: benjamin.kear@em.uu.se
Varje år produceras det cirka 80 miljoner bilar runt om i världen. Det är inte ovanligt att en bil flyttas mer än 25 gånger från fabrik till slutkonsument. Idag sker dessa förflyttningar helt manuellt.
Genom att automatisera denna process blir logistikkedjan både mer effektiv och säker. Eftersom ingen behöver gå ur bilarna kan de parkeras med bara några centimeters marginal vilket kan spara upp till 30 centimeter per bil. Säkerheten för personalen ökar också eftersom de inte behöver befinna sig bland bilar som är under förflyttning.
Mjukvarulösning
Born to drive är en mjukvarubaserad lösning som effektiviserar logistikkedjan för personbilar genom att låta fordonen förflytta sig själva. Den nya mjukvaran är utvecklad för att fungera med de sensorer som redan finns på bilar idag och kräver alltså ingen extra hårdvara.
– Det som gör Born to Drive unikt är att det är helt och hållet en mjukvarulösning. Det gör systemet både kostnadseffektivt och skalbart. Eftersom det redan finns en fungerande prototyp kan systemet vara implementerat redan inom några år. Vi ser stora exportmöjligheter för lösningen, säger Johan Isacson, projektledare för Born to Drive.
Förutom mjukvaran i bilarna består Born to Drive av ett back end-system. Systemet styr hela logistikflödet och håller koll på var bilarna befinner sig, samt på deras bränslenivåer. I dagsläget är Born to Drive utvecklat för att styra bilar från produktionslinan ut på en uppsamlingsplats i väntan på att transporteras vidare. Men systemet kan anpassas för att effektivisera andra delar av logistikkedjan så som förflyttning upp på lastbilar, tåg eller båtar.
Christian Fuss, logistikchef på Wallenius Wilhelmsen Logistics har undersökt vilken inverkan autonom logistik har på båttransporter. Han ser stora möjligheter till effektivisering.
– Genom att använda den här tekniken på en hamnterminal kommer vi förändra terminalens bilhantering i grunden, säger Christian Fuss.
Born to Drive har pågått i två år och är ett samarbete mellan teknikbolag, myndigheter, komponenttillverkare och Volvo Cars.
Systemet har utvecklats gemensamt av åtta företag som arbetar inom Göteborgsregionens fordonskluster och är finansierat genom Fordonsstrategisk Forskning och Innovation.
Kontakt: Kent Eric Lång, VD RISE Viktoria Tel: +46 (0)702 41 01 03
Systemet har utvecklats gemensamt av åtta företag som arbetar inom Göteborgsregionens fordonskluster och är finansierat genom Fordonsstrategisk Forskning och Innovation.
Det trilobitliknande leddjuret levde i stor mängd i Skandinavien. Idag ger den utdöda arten viktiga ledtrådar till vetenskapen på flera sätt. Trots dess ringa storlek är Agnostus pisiformis ett märkvärdigt och mycket användbart fossil.
Det utdöda djuret blev bara cirka en centimeter stort, men har hittats exceptionellt välbevarat i stort antal. Inte bara de yttre hårda skalen utan även djurets mjukvävnad har bevarats så bra att man nu kan göra extremt detaljrika skulpturer av hur den lilla varelsen såg ut.
– Skulpturerna är uppförstorade och visar in i minsta detalj djurets fullständiga anatomi med alla extremiteter och spröt, säger Mats E. Eriksson, geologiprofessor vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Fossilfynd av Agnostus pisiformis. Foto: Per Ahlberg
Eriksson forskar främst på mikroskopiska fossil och försöker bland annat rekonstruera flera hundra miljoner år gamla ekosystem. Det var i samband med att han skrev en vetenskaplig artikel om Agnostus pisiformis som han lät göra de aktuella skulpturerna. Han tog hjälp av en dansk konstnär och designer, Esben Horn, som i sitt företag 10 Tons har specialiserat sig på att tillverka naturtrogna skulpturer av såväl nutida som utdöda organismer till museer och institutioner runt om i världen.
Den urgamla Agnostus pisiformis finns framförallt i berglager från Skandinavien, men även i bland annat England och Ryssland. Tack vare att arten bara levde under en avgränsad tidsperiod för drygt 500 miljoner år sedan kan man använda de fossila fynden till att åldersbestämma olika berglager. Inom vetenskapen är därför Agnostus pisiformis en kändis.
Men arten är inte bara användbar för forskarna som tidsreferens utan den ger dem dessutom en värdefull inblick i det urtida livet på Jorden tack vare att dessa fossil är så välbevarade samt att de förekommer i så stort antal att organismens alla olika utvecklingsstadier finns bevarade.
– Den sanslösa detaljrikedomen har gjort att man fått kläm på hela djurets anatomi, vilket i sin tur avslöjar mycket om dess levnadssätt, säger Mats E. Eriksson.
Förstorad modell av Agnostus pisifomis. Foto: Esben Horn
Nu hoppas han att de aktuella skulpturerna av Agnostus pisiformis ska bli del av en vandringsutställning om den svunna djurvärld som existerade i havet för mer än 500 miljoner år sedan. Han vill sprida kunskap om det tidiga liv som befolkade Jorden under en i hans tycke mycket spännande tidsperiod i Jordens utveckling. Och så vill han slå ett slag för att paleontologi, det vill säga läran om fossil, inte bara handlar om dinosaurier.
– Det fanns faktiskt ekosystem som sjöd av fantastiska, bisarra och fantasieggande livsformer flera hundra miljoner år före dinosaurierna, säger Mats E. Eriksson.
Kontakt: Mats E. Eriksson, professor. Geologiska institutionen, Lunds universitet.Tel 046 – 222 96 02 mats.eriksson@geol.lu.se
I dag (15 september) är det dags för den sista stora finalen av mätningar och vetenskapliga upptäckter med den amerikanska rymdfarkosten Cassini. Ombord finns ett svenskbyggt instrument från Institutet för rymdfysik, IRF, i Uppsala.
Amerikanska rymdstyrelsen NASA har lagt rymdfarkosten Cassini i en bana som för den rakt igenom det lilla gapet som finns mellan den innersta synliga ringen (D-ringen) och samtidigt mycket nära planeten Saturnus. En uppvisning i precisionsnavigering.
Det är första gången som mänskligheten får denna typ av detaljerade mätningar i en gasjätteplanets atmosfär. Och efter 22 sådana passager låter man till slut farkosten krascha planenligt in i Saturnus gasmassor den 15 september.
Mäter in i sista sekunden
IRF:s instrument, en så kallas Langmuirsond, ska mäta in till sista sekunden i Saturnus atmosfär innan Cassini brinner upp i gasjättens molnmassor. Saturnus övre atmosfär är laddad och består av mestadels väte och vätejoner. Langmuirsonden kan liknas vid en väderstation för elektriskt laddad gas och mäter dess densitet, temperatur och hastighet. Den mäter också partiklars laddning och ger dessutom en grov uppfattning av gasens sammansättning.
– Det mesta fungerar ombord på Cassini inklusive vår Langmuirsond, säger Jan-Erik Wahlund, forskare på IRF.
Denna obearbetade bild av Saturnus ringar togs av rymdsonden Cassini den 13 september 2017. Det kommer att vara en av de sista bilder som sonden skickar. Bild: NASA
– Spänningen ökar igen bland forskargrupperna som är inblandade i projektet. Vi på IRF i Uppsala börjar också samla våra sista krafter för den storartade finalen med upptäckarglädje.
På väg rakt in i Saturnus
Arbetet med instrumentet på Cassini började 1990, och nu har mätningar gjorts kring Saturnus och dess månar sedan år 2004. Med hjälp av dessa mätningar har forskarna upptäckt mekanismerna för den organiska dimma som omsluter den stora månen Titan, de har kartlagt laddat gas och stoft i Saturnus vidsträckta magnetosfär(magnetfält), och de har gjort mätningar i utblåsningsplymer vid den lilla ismånen Enceladus.
Plymerna består av ispartiklar som kommer från ett hav under den isiga ytan.Och nu ska mätningar göras i Saturnus atmosfär.
Cassini´s End: Mission Control Live (Livestream från Nasa):
– Svensk rymdforskning har avancerat uppåt, och ansvarar nu för byggnation och drift av vetenskapliga instrument på ett flertal internationella rymdfarkoster som undersöker planetsystemet, säger Jan-Erik Wahlund.
– Ämnet planetär rymdfysik har blivit en etablerad vetenskap i Sverige. Det kräver en långtidsplanering på över 25 år att skicka en rymdfarkost till det yttre solsystemets gasjättar och dess månar och ringar. Nu är vi på väg att åka rakt in i Saturnus.
Kontakt: Jan-Erik Wahlund, forskare vid Institutet för rymdfysik, tel. 018-471 5946, jan-erik.wahlund@irfu.se
Rick McGregor, informationsansvarig vid Institutet för rymdfysik, tel. 0980-79178, rick.mcgregor@irf.se
– Redan när jag jobbade som matematiklärare i åk 4-9 förvånades jag över hur ovana eleverna var att kommunicera vad de egentligen gjorde när de räknade olika uppgifter. Särskilt tydligt blev det för elever som hade det svårare i skolan. Alla var också väldigt bundna av att räkna uppgifter för att komma framåt i matteboken.
Syftet med Cecilia Segerbys avhandling är att utforma och analysera både strategier och aktiviteter för att få elever att resonera om matematik i en åk 4. Tidigare forskning visar att det finns ett samband mellan elevers läsförmåga och matematiska förmåga redan från åk 4 och att detta följer med under hela skoltiden.
Hoppade över texten
Först gjorde Segerby en mängd förstudier. I dessa såg hon bland annat att eleverna hade svårt att läsa och koda av texterna som föregick själva mattetalet i matematikboken. Vissa elever hoppade helt enkelt över texten och gick rakt på uppgiften. Hon upptäckte även att elevernas skrivförmåga var starkt begränsad när de skulle skriva ner vad de höll på med.
Utifrån dessa förstudier byggde hon sedan sin intervention, genom att utföra en educational design research, tillsammans med klassläraren. Det betydde att hon var inne i klassrummet och var med och påverkade matematikundervisningens upplägg tillsammans med läraren.
Fyra strategier
I denna studie sjösattes de fyra strategierna, klargöra, förutsäga, fråga och summera, för att utveckla elevernas förmåga att resonera om matematik. En aktivitet var att eleverna skulle upprätta en ordlista och kunna klargöra vad exempelvis begreppet tal och siffra stod för. För många var det svårt att beskriva trots att läraren försökt att vägleda och stötta. En annan aktivitet var att summera vad de kände till innan och efter de arbetat med geometri.
– Hela syftet var att få eleverna att resonera kring matematik genom att sjösätta strategier vad gäller läsning och skrivning.
Utvecklade resonemanget
– Eleverna utvecklade sin läs och skrivförmåga och resonemangsförmåga i och med interventionerna, säger Cecilia Segerby. Deras resonemang blev rikare då de använde fler matematiska begrepp och mer egna ord för att förklara vad de höll på med. Helklassdiskussionerna blev också mer innehållsrika då elevernas anteckningar lyftes. En viktig aspekt var att kulturen i klassrummet hade en väsentlig roll för hur eleverna utvecklade förmågan att resonera.
– Det är viktigt att visa att redan elever i 4:an kan utveckla läs- och skrivstrategier som rustar dem för deras framtida matematiska lärande.
Vem ska läsa avhandlingen? – Jag tror att blivande lärare och verksamma lärare ska finna den inspirerande. Jag hoppas även att forskare inom det matematikdidaktiska fältet kommer ha intresse av den.
Disputation Sker den 15 september kl. 10:15 i D 138, Orkanen, Nordenskiöldsgatan 10,
Malmö högskola.
–Efter massövergrepp finns behov av omfattande rättsliga åtgärder och dessa berör även andra stater än där brotten har begåtts, säger Fanny Holm.
Folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten är massövergrepp som har skett på platser som Auschwitz, Srebrenica, Darfur och Syrien. En vanlig följd av massövergrepp är att både förövare och offer lämnar staten där övergreppen har skett och att rättssystemet i landet ifråga inte har vilja eller förmåga att pröva brotten.
Åtal och gottgörelse Hos stater, internationella organisationer och forskare finns en vilja att förhindra att nya massövergrepp sker och att hitta sätt att rättsligt hantera de övergrepp som redan har skett. Det har lett till en rad initiativ som internationella överenskommelser och inrättande av särskilda domstolar och tribunaler. Avsikten är både att åtala förövarna och ge offren gottgörelse. Gottgörelse till offren kan handla om ekonomisk ersättning, men också andra former av stöd, hjälp och skydd.
I sin avhandling har Fanny Holm studerat såväl folkrättsliga dokument som konventioner och resolutioner som nationell lagstiftning och domstolspraxis, för att ta reda på vilka möjligheter och skyldigheter enskilda stater dels har att åtala förövare, dels vilka möjligheter och skyldigheter man har som gör rättsprocesser möjliga där offren kan kräva gottgörelse av förövare. Studien visar att det finns många folkrättsliga källor som gäller åtal för massövergrepp som skett i utlandet, medan det finns betydligt färre källor som gäller gottgörelse till offren.
Ses som privat angelägenhet – Det är en allvarlig brist på överensstämmelse som kan bero på att frågan om gottgörelse åt offren mer ses som en privat angelägenhet eller som en angelägenhet stater emellan, något som omöjliggör individuella processer. Det kan även ses som en brottsofferfråga och därmed överlämnas det till staterna själva att välja hur de implementerar reglerna. Det leder till att offren inte alltid får tillgång till processer där de kan kräva gottgörelse, säger Fanny Holm.
I avhandlingen föreslår Fanny Holm åtgärder som kan öka staters skyldigheter att ge rättvisa till offren för massövergrepp. Mest brådskande är att minska klyftan mellan kraven kring åtal respektive gottgörelseprocesser. Avhandlingen ger också exempel på hur internationella avtal som finns skulle kunna tolkas samt på hur nya internationella avtal skulle kunna utformas för att öka kraven på stater att ge möjlighet för processer om gottgörelse för massövergrepp som skett utomlands, exempelvis särskilda jurisdiktionsregler för massövergrepp i överenskommelser om civilprocess.
Fanny Holm har tidigare arbetat på Brottsoffermyndigheten och vid domstol samt gjort praktik vid Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien.
Kontakt
Fanny Holm, telefon: 090-786 77 11, e-post: fanny.holm@umu.se
Disputation
Fanny Holm, Juridiska institutionen, Umeå universitet, försvarar fredag 22 september sin avhandling med den svenska titeln: Rättvisa för offer av massövergrepp: Åtal och gottgörelse i folkrätten (Engelsk titel: Justice for Victims of Atrocity Crimes: Prosecution and Reparations under International Law). Fakultetsopponent: Professor Pål Wrange, juridiska institutionen, Stockholms universitet. Tid: Kl. 10.15-12.00. Plats: Samhällsvetarhuset, Hörsal B, Umeå universitet.
I en studie vid Högskolan Väst undersöktes sambandet mellan barns aggressiva antisociala beteende och deras personlighet.
– Resultatet visar att en normal utvecklad karaktär (kapaciteten att veta vem man är, vart man är på väg och hur kan man samarbete med sin miljö) kan vara en skyddsfaktor för att barnet – även i närvaro av psykiatriska störningar – ska utveckla ett aggressivt antisocialt beteende, säger Nóra Kerekes, lektor i psykiatri och kriminologi på Högskolan Väst.
Stor studie
Närmare 2 000 barn i ålder 9-12 år ingick i studien, vars resultat nyligen publicerades i Comprehensive Psychiatry Journal. Deras föräldrar deltog i en telefonintervju, där de skattade sitt barns psykiska hälsa och personlighet. Barnen var utvalda från Sveriges största tvillingstudie (CATSS) för att de hade uppmärksamhetsstörning och hyperaktivitetproblem (ADHD) och/eller autism spektrumstörning (ASD) och/eller trots (ODD). Det fanns också en jämförelsegrupp där inga av dessa problem fanns.
– Resultatet bekräftar tidigare fynd att en undergrupp av ungdomar, med en kombination av funktionsnedsättningar bland annat inom områdena impulskontroll och social interaktion utgör en distinkt högriskpopulation för aggressivt antisocialt beteende, säger Nóra Kerekes.
Vidare visade studien att en normal karaktärsmognad hos barn och ungdomar, även i närvaro av ODD, ADHD och/eller ASD, är en viktig skydd mot aggressivt antisocialt beteende.
– Bekräftelsen av länken mellan en omogen karaktär och aggression, oberoende av psykiatriska störningar, i en ung befolkning är mycket viktigt för att kunna utveckla adekvata behandlingsmetoder, menar Nóra Kerekes.
Föreslår insatser
Terapier som är specifikt riktade mot aggression rekommenderas idag ofta om aggressiva antisociala beteenden inte förändras under en primär (medicinsk) behandling av det psykiatriska problemet hos barnet/ungdomen. Men det finns inte idag några empiriska bevis som stöder användningen av någon drog specifik för anti-aggressiv behandling.
– Resultaten av vår studie har därför hög relevans för utveckling av aggressionsspecifika behandlingsstrategier. Vi föreslår ett fokus på insatser som syftar till att stärka barnets eller ungdomens karaktärsmognande, huvudsakligen dess ansvarstagande, målmedvetenhet och självacceptans.
Forskare från Chalmers och Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har funnit att flera diet- och näringsbiomarkörer – molekyler som kan mätas i blod och som kan knytas till kosten – är kopplade till både risk för åldersdiabetes och framtida risk för att utveckla diabetes. I studien konstateras att kost är ett av de starkaste prognosverktygen för åldersdiabetes hos äldre kvinnor.
Studien, publicerad i den ledande näringsforskningstidskriften American Journal of Clinical Nutrition, genomfördes på 600 kvinnor från Göteborg där diagnos av diabetes gjordes i början av studien, när de var 64 år, och igen efter fem och ett halvt år.
Skyddar mot diabetes Resultaten understryker att kost är en viktig faktor när det gäller risk för att utveckla typ 2-diabetes, och visade att fisk, fullkorn, vegetabiliska oljor och god vitamin E-status var skyddande mot typ 2-diabetes, medan rött kött och mättat fett ökade risken för att utveckla sjukdomen.
– Det som är väldigt viktigt är att vi lyckades nå dessa slutsatser utan att ha ytterligare information om vad kvinnorna hade ätit, säger försteförfattaren Otto Savolainen, doktor vid avdelningen Livsmedelsvetenskap, Chalmers, som arbetar vid Chalmers infrastruktur för Masspektrometri.
Bekräftar kostråd Blodproverna analyserades på Chalmers. Ett unikt ämnesomsättningsmässigt fingeravtryck, inklusive många olika kostbiomarkörer, kunde kopplas till varje kvinna vid den specifika tidpunkt som provet togs. Med hjälp av denna metod var det för första gången möjligt att objektivt bestämma effekterna av viktiga kostkomponenter för framtida risk för typ 2-diabetes samt att hitta skillnader i kostmönster mellan kvinnor med och utan typ 2-diabetes.
– Att samla information om matintag kan vara komplicerat och tidskrävande och är alltid beroende av vad folk kommer ihåg och tror att de borde rapportera. Biomarkörer har inte detta problem. De bekräftar att kostråd om att undvika rött kött och mättat fett och öka intaget av växtbaserade oljor och fullkorn verkar vara sanna, åtminstone för denna grupp kvinnor, säger docent Alastair Ross, ansvarig seniorforskare vid Chalmers avdelning Livsmedelsvetenskap.
Första gången det görs – Den nya metoden har gjort det möjligt för oss att mäta flera kost- och näringsstatusmarkörer samtidigt hos ett stort antal personer. Vi tror det är första gången detta har gjorts, säger han.
Även om kostens roll ofta diskuteras som en förebyggande åtgärd mot att utveckla typ 2-diabetes ger den nya forskningen ett starkt stöd för kostråd och understryker vikten av att ändra kosten för att förbättra hälsan.
– Nya metoder som vår hjälper till att förbättra hur vi mäter kost, och ökar vår detaljförståelse av hur kostmönster relaterar till sjukdom, säger Alastair Ross.
Video: Vi vet vad du äter!
Se kort video om forskarnas nya förmåga att objektivt mäta vad folk äter, och vilken inverkan denna banbrytande teknik kan ha för individer, forskare och samhälle som helhet: Vi vet vad du äter!
Studien gjordes i den så kallade Diwa-kohorten (Diabetes and Impaired glucose tolerance in Women and Atherosclerosis), en tidigare studie gjord av Björn Fagerberg och Göran Bergström, Institutionen för medicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Kontakt
Alastair Ross, docent vid Institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers, 0730-694646, alastair.ross@chalmers.se
Otto Savolainen, doktor vid Institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers, 0731-414478, otto.savolainen@chalmers.se
Mycket har sagts sedan Nordkorea genomförde sin senaste provsprängning av vad landet påstår är kärnvapen. Men två uttalanden står ut som representanter för två olika förhållningssätt.
”Det finns inget annat sätt att lösa kärnvapenfrågan än genom fredlig dialog.”
”Nordkorea tigger om krig.”
Det första uttalandet gjordes av Rysslands president Vladimir Putin, det andra av Nikki Haley, USA:s ambassadör i FN. Nikki Haley sa också att ”vi har sparkat den här burken längs vägen länge nog, det finns ingen väg kvar.”
Vad som tar vid när vägen tagit slut är oklart, den mest konkreta beskrivningen är väl Donald Trumps uttalande om ”eld och ursinne”. Ett par dagar senare visade det sig att den amerikanska vägen inte var slut, åtminstone inte den väg som består av sanktioner. Med röstsiffrorna 15-0 beslutade FN:s säkerhetsråd om sanktioner som i praktiken innebär ett stopp för en stor del av Nordkoreas export.
Svaret från Nordkorea blev nya, än hårdare ord. Nordkoreas utrikesdepartement hotade att ”orsaka USA den största smärta och det största lidande som landet någonsin genomlidit i hela dess historia.”
Vägen till dialog
Men i samband med att sanktionerna blev offentliga verkade tonen från USA ha mjuknat. FN-ambassadören Nikki Haley talade inte längre om att vägen var slut utan påpekade att USA inte söker krig. Ifall det är USA:s nya linje att göra klart för Nordkorea att landet inte vill ha krig så är det rätt väg att gå.
Erik Melander, professor i Freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet, beskriver vägen fram till en dialog.
– Det handlar dels om att markera mot dem att de inte ska ta sig friheter, att straffa dem samtidigt som man är smart nog att signalera att vi inte kommer försöka få till en regimförändring genom krig eller slå ut kärnvapen. Det är säkrast för alla att signalera att man inte vill ha krig. Det kan göras genom officiella och inofficiella vägar.
”Människor bor här”, står det på banderollen i bakgrunden. Bilden är från Kiev, Ukraina, 26 Januari 2014.
Vad som blir utgången av en konflikt, fredlig dialog eller konfrontation, hänger på de attityder som finns på båda sidor. Samma sak i konflikter som redan har brutit ut och där en fredsprocess har inletts med förhoppningen att få till en varaktig fred.
– Det forskningen antyder är att normer som spelar på våldsamt manligt ideal gör det svårare att hantera konflikter fredligt för då måste de spela tuffa och kan inte backa, säger Erik Melander. Det är generellt en drivkraft i konflikter.
Feministiska värderingar ökar chansen till fredlig dialog
Erik Melander tror att Angela Merkel hade haft lättare att hantera konflikten med Nordkorea än vad Donald Trump har. Detta då hon inte verkar ha samma behov att besvara förolämpningar med hot om våld, något som inte behöver bero på det faktum att hon är kvinna. I somras publicerade Erik Melander och Elin Bjarnegård, docent i statskunskap vid Uppsala universitet, en artikel där de analyserade regeringens ambition att få in fler kvinnor i fredsprocesser. Den bygger på en artikel som forskarna publicerade i januari i den vetenskapliga tidskriften The Pacific Review. Där argumenterar de för att feministiska värderingar spelar en större roll än biologiskt kön för benägenheten att ha en icke-fientlig attityd gentemot andra. Den som tror på jämställdhet har en större chans att få till en fredlig dialog.
– Sverige driver hårt att man ska ha in fler kvinnor, och det är viktigt att göra av flera orsaker men om inte normerna ändras så är det inte sannolikt att enstaka kvinnor kan göra så stor skillnad. Man måste försöka komma åt normerna.
Men det finns också andra, mer praktiska skäl att inkludera kvinnor i en fredsprocess, på alla nivåer. Helené Lackenbauer, forskningsledare på FOI och expert på genusfrågor i säkerhetspolitik och konflikthantering, har studerat flera konflikter i världen, bland annat i Mali och Afganistan.
Kvinnors traditionella roll essentiell i samhället
– Många gånger är det så att de frågor som rör kvinnor också är essentiella för att upprätthålla samhället men de frågorna tas inte upp. Det kan handla om att ha mat på bordet, att barnen är hela och rena, att man har sjukvård, att man tar hand om de gamla. I många länder är staten svag och i vissa fall är de uppgifter som kvinnorna sköter, det vill säga tar hand om familjen, det som utgör samhället.
Den illegala vapenhandeln uppgår till ungefär 60 miljarder kronor per år.
– De flesta fredsprocesser leds av internationella samfund och det borde vara en självklarhet att ta med de här frågorna, men det gör man inte nödvändigtvis. I de flesta fall är man angelägen om att få till fredsavtal och det här tar för lång tid.
Istället är det maktfördelning och fördelning av territorium som brukar tas upp vid konflikthantering, samt hur de stridande ska återintegreras i samhället.
Dold maktfaktor
Kvinnorna kan också vara en dold, outnyttjad maktfaktor. Ett exempel är Mali där de kvinnor som Helené Lackenbauer intervjuade var överens om att det främsta problemet inte var islamisterna utan att inte ha tillgång till rent vatten eller samhällsservice, och att regeringen inte var närvarande.
– Kvinnorna var extremt upprörda över det här och de spelade stor roll när islamisterna tog över i och med att kvinnorna mobiliserade unga män. Så man ser dem inte i det offentliga men de har makten över sina söner.
Om inte kvinnorna inkluderas i ett fredsavtal kan de känna att avtalet inte gäller, och använda sin makt på ett sätt som motverkar fred.
– Kvinnorna ska vara med, inte bara för att de ska vara bättre än män på att förhandla, utan för att de har betydelse för samhället och kan påverka konflikter.
Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se
Den alltmer upptrappade stämningen mellan främst Nordkorea och USA hintar om att ett kärnvapenkrig kanske inte är så långt ifrån en realitet som man gärna vill tro.
Det finns dock andra, mindre kända och mindre uttalade hot mot mänskligheten som på sikt utgör ett lika stort hot mot vår arts överlevnad som kärnvapen gör. Vilka dessa är och hur vi kan skydda oss mot dem är något som Olle Häggström, till vardags professor i matematisk statistik på Chalmers, anser är ytterst viktigt att kartlägga.
Det är också anledningen till att han anordnar forskningsprogrammet Existential risk to humanity som äger rum i september och oktober på Chalmers och Göteborgs universitet. Exakt vad de ska prata om är dock inte hugget i sten.
– Om man kan tala om i förväg exakt vad som ska hända så är det ingen riktig forskning, säger Olle Häggström.
Han kan dock avslöja vad han anser vara de främsta hoten mot mänskligheten just nu:
Hoten mot mänskligheten – topp 5
Kärnvapen. Hotet från kärnvapen är enligt Olle Häggstöm helt i särklass just nu. Det har funnits med oss sedan 1945, men har under tiden varierat i sin hotbild. I och med att USA fick en ny president i Donald Trump ökade risken för ett nytt kärnvapenkrig väsentligt, menar han.
– USA valde en person som inte alls är lämpad att sitta på den positionen, vilket har gjort kärnvapen till ett ytterst aktuellt hot, säger Olle Häggström.
Bioteknologisk krigsföring. Tittar vi ett tiotal år framåt i tiden överskuggas vi av ytterligare ett hot, nämligen artificiella virus och bakterier.
– Det är en teknologi som är svår att hindra spridningen av. Kärnvapen är fortfarande, 70 år efter att de utvecklades, ett tiotal staters exklusiva egendom, men kunskapsspridningen är mycket större med biologiska vapen. Om de hamnar i händerna på exempelvis en terroristgrupp är vi i en farlig situation.
Artificiell intelligens. På ännu lite längre sikt finns risken med intelligenta robotar som bygger ännu mer intelligenta robotar.
– När människan inte längre är den mest intelligenta varelsen på jorden, kommer vi då att kunna behålla kontrollen? Om den artificiella intelligensens drivkrafter inte står i väldigt bra samklang vad gäller mänskliga värderingar kan det lätt gå väldigt illa, säger Olle Häggström.
Anders Sandberg, forskare vid Future of the Humanity Institute vid universitetet i Oxford håller med om Olle Häggströms topp tre, men lägger till ytterligare två hot:
Globala systemhot. Många av hoten är långsamma, vilket innebär att det finns en risk att vi skjuter upp dem till kommande generationer. Detta gäller främst det som Anders Sandberg kallar ”osexiga existensiella risker”, till exempel överbefolkning och pandemier.
– I många fall är det inte självklart vilka riskerna är, vilket gör dem svåra att behandla. Vi vet till exempel ganska väl vad vi kan göra om vi hotas av en asteroid eller en supervulkan, men dessa hot är egentligen ganska osannolika. Däremot har vi inte lika bra skydd mot exempelvis pandemier, vilket ebolautbrottet visade.
Svarta hål. För några år sedan var det en debatt om att partikelacceleratorn i Schweiz eventuellt skulle kunna producera svarta hål som till slut skulle leda till att hela jorden kollapsar. Fysikerna bekräftade att detta skulle kunna hända rent teoretiskt, men konstaterade också att jorden har träffats av mer kosmiska stålar än vad partikelacceleratorn skulle kunna uppbåda.
– Det är dock viktigt att vi gör ny forskning så att vi vet att det är säkert. Problemet är hur man ska kunna förklara detta för allmänheten, säger Anders Sandberg.
– Mänsklighetens överlevnad är ett underutforskat område och det behövs mer kunskap om det än vad vi har i dag. Vi vill säkerställa en lång och blomstrande framtid för mänskligheten och därför behöver vi ta reda på de största riskerna mot den och vad vi kan göra för att undvika dem, säger Olle Häggström.
Anders Sandberg på Future of the Humanity Institute vid universitetet i Oxford är vetenskaplig ledare för forskningsprogrammet som i höst ska identifiera hoten mot mänskligheten. Han är inne på samma spår som Olle Häggström.
– Visst kommer vi att sammanfatta de mest intressanta sakerna, men det här är ju riktig forskning och vi vet inte ännu hur man ska hantera dessa frågor. Förhoppningsvis får vi nya uppslag att arbeta med och att det stimulerar till mer forskning i USA, England och framförallt Sverige.
Sammanlagt ett 20-tal forskare från olika länder deltar och forskningsprogrammet innebär framförallt en möjlighet för forskare inom olika discipliner att sitta ner och prata med varandra.
Mänskligt skapade hot
– Vi drunknar i mänskligt skapade hot. Därför får vi skjuta lite på de icke akuta hoten från asteroider och supervulkaner för när det gäller att skydda oss från existensiella hot gäller det främst från våra egna teknologier, säger Olle Häggström.
Att de allra mest akuta hoten mot mänskligheten är skapade av oss själva kan nog få vissa att ifrågasätta syftet att rädda en sådan självmordsbenägen art. Att göra ingenting och låta mänskligheten utrota sig själv tycker dock Olle Häggström inte är en rimlig lösning.
– Inte mycket är vunnet på att sitta och oroa sig över att människor är korkade. Hoten har och göra med att vi inte koordinerar våra handlingar på rätt sätt, vilket gör att det uppstår teknologiska kapplöpningar. Det viktiga är hur man organiserar ett samhälle som faktiskt kan hantera den här sortens problem.
Han får medhåll av Anders Sandberg.
– Bara för att något är naturligt betyder det inte att det är rätt och det faktum att en art dör ut betyder inte att det är bra att den gör det. Men vi måste tänka igenom vad vi vill med universum och där finns det fantastiskt mycket att utforska.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av Forskning.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
