Växten Ambrosia arborescens växer vilt i stora delar av Sydamerika och används traditionellt som medicinalväxt. Forskare vid Naturvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet har i samarbete med kollegor i La Paz i Bolivia isolerat substansen damsin ur växten och studerat dess effekt på cancerstamceller i tre olika bröstcancercellinjer. De har också gjort motsvarande undersökningar med ambrosin, en så kallad analog, det vill säga en substans som liknar damsin men som tagits fram på kemisk väg. Resultaten visar att båda har effekt på cancerstamceller.
Hämmar tillväxt om spridning i bröstcancerceller
– Både den naturliga substansen och den kemiskt framställda substansen hämmar tillväxten och spridningen av cancerstamceller i bröstcancercellinjer. Det är första gången som forskningen lyckas visa det, säger Stina Oredsson, professor vid Biologiska institutionen, Lunds universitet.
Redan vid låg koncentration hämmar båda substanserna cancercellernas delnings- och rörelseförmåga. Det betyder att tumören blir mindre och cellspridningen minskar. I studien visar forskarna att det faktiska antalet cancerstamceller minskar.
Ambrosia arborescens. Bild: Wikipedia
Stina Oredsson betonar att det är grundforskning och att resultaten bygger på experiment gjorda på cellkulturer i laboratorium. Samtidigt menar hon att resultaten är ett genombrott i cancerforskningen eftersom det kan vara första steget mot effektiv behandling av cancerstamceller, det vill säga de celler som tros orsaka metastaser.
Cancerstamceller de farligaste
– Olika cancerceller har olika förmåga att överleva cellgifter. Cancerstamceller tycks ha en inneboende resistens mot de cellgifter som används idag, man kan kalla dem de farligaste cancercellerna. Våra resultat kan bidra till utvecklingen av nya mediciner mot cancerstamceller, men tyvärr tar det lång tid från grundforskning till färdiga mediciner, säger Stina Oredsson.
Hon och hennes kollegor fortsätter att studera damsin och ambrosin, samtidigt som de har tagit fram fler analoger. Ännu ej publicerade resultat visar att även dessa har mycket goda, hämmande effekter på cancerstamceller.
Samarbetsprojektet mellan Lunds universitet och University Major of San Andrés i La Paz finansieras av Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete, Sida. Forskningsresultaten har nyligen publicerats i en artikel i tidskriften Plos One.
Mer information:
Stina Oredsson, professor
Biologiska institutionen, Lunds universitet
+46 46 222 94 97
+46 70 377 13 93 stina.oredsson@biol.lu.se
Det behövs tydligare villkor för de ekologiska fokusarealerna. Som regelverket kring ekologiska fokusarealer nu tillämpas i Sverige ger de endast en liten miljöeffekt. Det beror på en kombination av ett olyckligt urval av åtgärder och alltför låga skötselkrav.
Med bättre regler skulle fältkanter och trädor i slättbygden i större utsträckning kunna bidra till ekosystemtjänster, exempelvis i form av naturlig skadedjursbekämpning och pollinering, visar en ny rapport från Centrum för miljö- och klimatforskning vid Lunds universitet.
Ekosystemtjänster är alla de produkter och tjänster som naturens ekosystem ger oss människor och som bidrar till vår välfärd och livskvalitet. Pollinering, naturlig vattenreglering och naturupplevelser är några exempel på ekosystemtjänster.
– Framförallt bör utbudet av valbara fokusarealer begränsas till de mest effektiva åtgärderna och det bör finnas tydliga skötselkrav som gynnar mångfald, säger Juliana Dänhardt, en av författarna till rapporten.
Går att gynna pollinering
I rapporten framgår att man kan gynna pollinering och biologisk skadedjursbekämpning.
– Fokusarealer med insådda blommor bör placeras intill grödor som behöver pollinering och som gynnas av biologisk skadedjursbekämpning. Det gör framförallt nytta i slättbygden, med intensiv odling av grödor som raps och spannmål, säger Juliana Dänhardt.
– Genom rådgivning kan enskilda lantbrukares insatser samordnas, så att naturmiljöer i odlingslandskapet knyts samman på ett bra sätt. Det finns goda exempel från England på hur sådan rådgivning kan bedrivas, berättar Lovisa Nilsson, en av de andra författarna till rapporten.
Rapporten Ekologiska fokusarealer i samverkan är skriven av forskare vid Centrum för miljö- och klimatforskning, kopplat till Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet. Rapporten bygger på ekologisk och ekonomisk modellering samt intervjuer med lantbrukare och tjänstemän i Sverige, Nederländerna och England. Rapporten ingår i CAP:s miljöeffekter, ett gemensamt regeringsuppdrag till bland annat Naturvårdsverket och Jordbruksverket. Uppdraget syftar till att följa jordbrukspolitikens effekter på miljön. Den aktuella rapporten är skriven på uppdrag av Naturvårdsverket.
Kontakt: Lovisa Nilsson, doktorand. Centrum för miljö- och klimatforskning, Lunds universitet. Tel 046 – 222 17 94 lovisa.nilsson@cec.lu.se
Juliana Dänhardt, forskningskoordinator. Centrum för miljö- och klimatforskning, Lunds universitet. Tel 046 -222 98 15 juliana.danhardt@cec.lu.se
Higgspartikeln är en partikel i partikelfysikens standardmodell, och hjälper till att beskriva varför partiklar har massa. Men dess egen massa är något av ett mysterium.
Nu får Sara Strandberg vid Fysikum på Stockholms universitet 35,2 miljoner kronor från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse för projektet ”Solving the Higgs fine-tuning problem with top partners”.
– Vi vet i dag vad Higgspartikeln väger. Problemet är att om man använder den nuvarande standardmodellen för partikelfysik för att försöka beräkna massan blir den mycket, mycket större än den uppmätta. Det går att finjustera de olika bidragen till massan så att beräkningarna stämmer med verkligheten, men det är osnyggt. Och historiskt sett är finjusteringar ofta tecken på att det är något vi inte fattar, säger Sara Strandberg.
Letar efter partnerpartikel
Projektet ska därför, utifrån två olika typer av utvidgningar av standardmodellen, leta efter nya partiklar som kan förklara Higgspartikelns ringa massa. Eftersom toppkvarken (en annan elementarpartikel) enligt beräkningssättet i standardmodellen ger störst bidrag till Higgspartikelns massa är forskarnas tanke att fokusera på att leta efter en partnerpartikel till den. Denna ännu så länge okända partnerpartikel är ett slags släkting till toppkvarken.
– Tidigare har teoretiska och experimentella fysiker jobbat var för sig, men nu kommer vi i Stockholm att samarbeta med fysiker i Uppsala och på Chalmers för att leta efter toppkvarkens okända kusin. Vi har också internationella samarbetspartners, säger Sara Strandberg.
Projektets mätdata kommer från ATLAS-experimentet som registrerar protonkollisioner från partikelacceleratorn LHC vid CERN. De svenska forskarna samlar in data tillsammans med andra forskare runt om i världen, men de kommer att analysera dem på nya sätt.
Mer information:
Sara Strandberg, Fysikum, Stockholms universitet. Telefon: 08-55 37 86 73, e-post: strandberg@fysik.su.se
Fotnot: Knut och Alice Wallenbergs stiftelse satsar sammanlagt 55 miljoner kronor på forskningsprojekt vid Stockholms universitet. Projekten bedöms hålla högsta internationella klass och ha möjlighet att leda till framtida vetenskapliga genombrott.
– Våra resultat visade ingen ökad risk för stroke hos individer med migränhuvudvärk utan aura, däremot fanns en något ökad risk hos tvillingar med migrän med aura även om den risken var lägre än vad man tidigare visat, säger Maria Lantz, postdok vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet.
Upprepade studier har, sedan mer än 30 år tillbaka, visat att migrän – framför allt migrän med aura – ökar risken för stroke. Även kvinnligt kön, ung ålder (under 45 år) samt rökning och p-piller har kopplats till ökad risk för migränpatienter att drabbas av stroke.
Ökad risk för stroke – men lägre än tidigare
Genom det svenska tvillingregistret kunde forskarna i den nya studien följa drygt 53 000 tvillingar under tolv års tid. De flesta i studien hade inte migrän, men 16,2 procent hade någon form av migränhuvudvärk, och 6,7 procent hade migrän med aura. Under uppföljningstiden drabbades 1 297 av de 53 000 tvillingarna av stroke. Och när forskarna undersökte kopplingen till migrän och migrän med aura kunde de se att deras resultat pekar i samma riktning som tidigare studier, men visar en lägre risk för stroke överlag.
Mellan 11-13 procent av befolkningen lider av migrän. Folksjukdomen, som är upp till tre gånger vanligare hos kvinnor än hos män, debuterar ofta i tonåren eller tidiga vuxenår.
Den som är drabbad har återkommande attacker av huvudvärk med samtidiga symtom som illamående, kräkningar eller ljus- och ljudkänslighet. För var tredje person med migrän inleds huvudvärksattacken med en aura av neurologiska bortfall och man skiljer därför mellan migrän med aura och migrän utan aura.
Ärftlighet och miljö kan vara bidragande Resultaten var ungefär desamma även efter att forskarna justerat för andra riskfaktorer hos individerna, som rökning och högt blodtryck.
– Vidare analyser hos tvillingparen pekar på att familjära faktorer, som ärftlighet och miljöfaktorer under barndomen, kan bidra till den ökade risken, säger Maria Lantz.
Resultaten bidrar med viktig klinisk information, både för individer med migränhuvudvärk utan aura där det inte syns någon tydlig riskökning för stroke och för individer med migrän med aura, där risken för stroke är lägre än vad tidigare studier visat.
Studien har finansierats med hjälp av ALF-projektmedel från Stockholms läns landsting och Svenska Migränsällskapet.
Det som tidigare ansetts vara typiskt vikingatida mönster i silver på vävda band av siden i vikingatida gravar, har visat sig vara geometriska kufiska tecken. De arabiska tecknen förekommer i gravdräkterna i vikingatida båtgravar, men också i kammargravarnas dräkter på centrala vikingatida platser som Birka i Mälardalen. Forskningen presenteras i en utställning på Enköpings museum.
Inte enbart plundring – En spännande detalj är att ordet ”Allah” framställts spegelvänt. En svindlande tanke är att banden, precis som dräkterna, har tillverkats väster om det muslimska kärnområdet. Kanske har man försökt skriva bönerna så att de här kunde läsas från vänster till höger, men med arabiska tecken som sig bör. Att som så ofta påstå att orientaliska föremål i vikingatida gravar enbart skulle vara ett resultat av plundring och handel österut håller inte som förklaringsmodell, eftersom inskriptionerna förkommer i typiskt vikingatida dräkter som har sin motsvarighet i bevarade bilder av valkyrior, säger Annika Larsson, forskare i textilarkeologi vid institutionen för arkeologi och antik historia vid Uppsala universitet.
Spegelvänt framträder Allah i vikingatida bandmönster från Birka. Foto: Annika Larsson
Det var i samband med arbetet att återskapa textila mönster inför utställningen Viking Couture på Enköpings museum, som forskarna upptäckte att de vävda banden innehöll äldre arabisk skrift, kufiska tecken, som åkallar både Allah och Ali. De kufiska tecknen fanns under vikingatiden i mosaiken på gravmonument och mausoleer i framför allt Centralasien. Liknande kufiska tecken återkommer i gravdräkterna i vikingatida kammargravar på centrala platser som exempelvis Birka i Mälardalen, men också i båtgravar i trakterna kring Gamla Uppsala.
Underliggande värderingar – Förmodligen var det vikingatida gravskicket påverkat av islam och tanken om ett evigt liv i Paradiset efter döden. Gravgåvor i form vackra kläder, fint sydda av exotiska tyger speglar knappast den dödes vardag, lika lite som våra dagars högtidskläder speglar vår egen vardag. Det rika materialet av gravgåvor bör snarare ses som materiella uttryck för underliggande värderingar, säger Annika Larsson.
Annika Larsson har tidigare i sin forskning poängterat den omfattande förekomsten av orientaliskt siden i Skandinaviens vikingatida gravar. I Valsgärdes båtgravar, som finns strax norr om yngre järnålderns centralplats Gamla Uppsala, är fynd av siden i de begravdas dräkter långt mycket större än fynd av ull och lin. Analyser av såväl material som vävtekniker och formspråk tyder på gamla persiska och centralasiatiska ursprungsområden.
Evigt liv – I Koranen står att man i Paradiset bar kläder av siden, vilket tillsammans med textbandens inskriptioner kan förklara den utbredda förekomsten av siden i vikingatida gravar. Fynden finns i samma utsträckning i både mans- och kvinnogravar. Förmodligen var det vikingatida gravskicket påverkat av islam och tanken om ett evigt liv i Paradiset efter döden, säger Annika Larsson.
Hennes forskningsresultat presenteras som en del i utställningen Viking Couture som visas på Enköpings museum. Det är Riksbankens Jubileumsfond, som driver en försöksverksamhet att nå ut med ny forskning i utställningsform. Här används andra forskningsmetoder än gängse teoretiska, eftersom resultaten ska nå en bredare publik än bara akademiker. Utställningar bygger till stor del på visuell kommunikation, och då är återskapande processer, som till exempel av de textila banden, en metod.
I den textilarkeologiska projektgruppen ingår även textilvetaren Karolina Pallin som återskapat de vävda banden till utställningen.
Det här är ett delresultat som kommit fram under forskningsprocessen i en pågående studie vars hela resultat kommer att vetenskapligt granskas och publiceras längre fram. I ett integrerat delprojekt görs DNA-analyser av mänskliga kvarlevor från aktuella gravar, i samarbete med professor Marie Allen och hennes forskargrupp vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet. Man hoppas att med hjälp av känsliga metoder för DNA-analyser få svar på frågor om släktskap och geografiskt ursprung.
Utställningens texter visas även på arabiska.
Kontakt: Annika Larsson, forskare i textilarkeologi vid institutionen för arkeologi och antik historia vid Uppsala universitet. Mejl: annika.larsson@arkeologi.uu.se Tel: 070-4999885.
Utställningen: Viking Couture visas på Enköpings museum, Rådhusgatan 3, Enköping, mellan 30 september 2017 och 4 februari 2018. Projektet finansieras av Riksbankens Jubileumsfond.
– Med hjälp av statistisk modellering och storskaliga dynamiska simuleringar vill vi utveckla ett verktyg som gör det möjligt att fatta faktabaserade beslut och nyttja resurserna inom ambulanssjukvården optimalt. Verktyget kommer även göra det möjligt att överblicka hur olika patientgrupper påverkas av beslut, vilket är viktigt i ett genus- och demokratiperspektiv, säger Patrik Rydén, universitetslektor på institutionen för matematik och matematisk statistik, och vetenskaplig ledare för projektet.
Var placerar vi våra ambulanser för att ge medborgarna bästa möjliga vård? Vad händer om vi stänger en vårdavdelning under sommaren? Hur påverkas ambulanssjukvården när befolkningen växer och blir äldre? Hur samordnar vi bäst resurserna inom vården; ambulans, ambulanshelikopter samt alternativa enheter? Umeå Universitet arbetar tillsammans med akutsjukvården i Västerbotten, Region Norrbotten, Landstinget Västernorrland och SOS Alarm med att utveckla ett databaserat online-verktyg som gör det möjligt att optimera resursutnyttjandet inom den prehospitala vården.
Underlag saknas för faktabaserade beslut
I dag saknas i många fall bra underlag för att ta faktabaserade beslut om hur resurser ska användas i framtiden. Samtidigt har vi tillgång till unika storskaliga larmdata från SOS-Alarm (Big data), där larmen och utryckningarna finns beskrivna i detalj.
Data genereras i en allt snabbare takt och utmaningen i dag är att omvandla dessa stora och komplexa datamängder till information som kan ligga till grund för framtida beslut.
– Vi kan använda historiska data för att testa ny placering av ambulanser. Projektet är ett bra och spännande exempel på hur forskare inom akademien kan nyttiggöra moderna statistiska metoder för att möta framtida samhällsutmaningar, säger Patrik Rydén.
Tvärvetenskap som kan tillämpas bredare
Angreppsättet är tvärvetenskapligt och kan i förlängningen appliceras till andra delar av vården, till exempel akutsjukvården. Patrik Rydén arbetar tillsammans med Britt-Marie Nordström, sjuksköterska akutsjukvården vid Västerbottens läns landsting, som är koordinator för projektet.
– Samarbetet berikar och stärker grundutbildningen på matematik och matematisk statistik, inte minst eftersom institutionen är ansvarig för Civilingenjörsprogrammet i industriell ekonomi, där statistisk analys av Big data och optimering är centrala moment.
Arbetet delfinansieras av Vinnova.
För mer information: Patrik Rydén forskare vid Institutionen för matematik och matematisk statistik
Telefon: 070-482 35 55
E-post: patrik.ryden@umu.se
Begreppet biblioterapi myntades av den amerikanska prästen Samuel McChord Crothers i artikeln A Literary Clinic, publicerad i The Atlantic Monthly i september 1916. Artikeln har formen av ett samtal med en fiktiv vän, Dr Bagster, som har öppnat en klinik för biblioterapi. Samtidigt pågick första världskriget för fullt och amerikanska militärsjukhus hade börjat använda skönlitteratur i behandlingen av traumatiserade soldater.
Vad är då biblioterapi? Idag skiljer forskningen på klinisk biblioterapi, där läsningen ska förbättra hälsan hos sjuka människor, och det som brukar kallas humanistisk biblioterapi där friska människor ska nå ökad självinsikt eller få hjälp med att bearbeta känslor som sorg eller nedstämdhet.
För snart 70 år sedan, 1949, publicerade den amerikanska forskaren Caroline Shrodes världens första avhandling om biblioterapi. Den första svenska studien av biblioterapi påbörjades 2011, när Cecilia Pettersson och Lena Mårtensson, litteraturvetare respektive forskare i socialmedicin vid Göteborgs universitet, intervjuade åtta sjukskrivna kvinnor om deras läsning.
– Då var biblioterapi okänt i Sverige, säger Cecilia Pettersson. Så de här kvinnorna hade inte deltagit i någon organiserad biblioterapi utan läst själva.
Läsning ett kvitto på att de blivit friskare
Samtliga intervjupersoner hade varit aktiva läsare före sjukskrivningen – och hade saknat sin läsning. Bara det faktum att de läste igen blev ett kvitto på att de blivit friskare. Flera sökte sig till att börja med till mer lättläst litteratur än den de varit vana vid, men i takt med att de blev friskare återgick de till sina gamla läsvanor.
När forskarna bad kvinnorna reflektera över hur läsningen påverkat deras hälsa svarade flera att de läste för att komma bort från sjukdomen, att få tänka på annat.
– Det var viktigt att läsningen var lustfylld och inte ett krav, säger Cecilia Pettersson.
Hon genomförde sedan ytterligare en studie, där hon intervjuade fyra personer som var långtidssjukskrivna för psykisk ohälsa – och deltog i en bokcirkel. Personerna fick fylla i en enkät där de bland annat svarade på frågan om deras fysiska välbefinnande hade förbättrats på lång sikt, något den inte hade. Men i djupintervjuerna framkom en annan bild.
– De svarade att deras välbefinnande hade blivit bättre men under en kortare period, säger Cecilia Pettersson. De kunde uppleva ett ökat välbefinnande under någon dag men sedan kunde det sjunka igen.
Läsningen ledde till social kontakt
Cecilia Pettersson arbetar just nu med en vetenskaplig artikel om den här studien och vill därför inte gå in närmare på vad som orsakade välbefinnandet.
– Men på ett övergripande plan handlar det om den sociala kontakten och att de fick diskutera sin läsning, säger Cecilia Pettersson.
Boken The Novel Cure, skriven av två brittiska biblioterapeuter, är upplagd som ett slags biblioterapins FASS. Åkommorna radas upp i bokstavsordning och paras ihop med ett par litterära medikament. Först i listan är Apati, som till exempel bäst botas med Postmannen ringer alltid två gånger. Boken The Novel Cure har publicerats i ett tjugotal länder och den lokala redaktören kan anpassa åkommorna efter varje land. I Indien får läsaren tips på böcker som hjälper mot besatthet av cricket, i Italien impotens och i Tyskland rädsla för motorvägar.
Till skillnad från en verklig FASS finns det inte någon forskning bakom de här ”medicinerna”. Någon sådan kommer troligen inte heller att produceras.
– Jag skulle vilja se den studie som kan visa att läsning av skönlitteratur ger samma resultat för alla, eller som kan komma rekommendera en typ av böcker som alla mår bra av att läsa, säger Cecilia Pettersson.
Vad läsningen av en viss bok gör med oss är inte bara individuellt, upplevelsen kan även skifta över tid eftersom vi påverkas olika beroende på i vilket skede av livet vi läser en viss bok.
– Ett problem för forskningen idag är att inom vården vill man ha den typen av studier som säger ”om du läser den här boken så får du den här effekten”, men det går inte när det gäller läsning av skönlitteratur, säger Cecilia Pettersson. Men läsningen är viktig och hälsobringande för många människor.
– Jag skulle vilja vända på det; om biblioterapi ska bli en mer etablerad metod måste man ändra sin syn på vilken typ av forskning som går att använda.
Biblioterapi allt vanligare
Användningen av biblioterapi i mer organiserad form är än så länge inte så vanligt, men exemplen blir allt fler. Norrköpings stadsbibliotek har till exempel arrangerat två olika läsprojekt, ett för missbrukare och ett för föräldrar till barn som har tagit sitt liv.
– Att intresset för biblioterapi har ökat i Sverige de senaste fem åren är uppenbart, säger Cecilia Pettersson. Sedan är det viktigt att man undersöker det kritiskt och ser vilka grupper det fungerar för, och när det fungerar.
Cecilia Pettersson har precis påbörjat en ny studie, den här gången ska hon intervjua kvinnor med förlossningsdepression om deras läsning och hur den påverkar hälsan. Resultat väntas inom ett par år.
Från och med i höst är det möjligt att studera biblioterapi som akademiskt ämne, då Ersta Sköndal Bräcke Högskola startat landets första utbildning. Det är Pia Bergström, socionom och familjeterapeut, som har tagit fram utbildningen. Förebilden finns i Finland där biblioterapin sedan länge är mer etablerad. Pia Bergström gick en utbildning i Helsingfors 2011 och har sedan dess kartlagt användningen av biblioterapi i Sverige.
– Jag insåg då att det saknas en organisering kring biblioterapi i landet och jag startade ett nätverk i mindre omfattning. Mitt mål var först att starta en systerförening till Förening för biblioterapi i Finland, men när jag fick möjligheten att ta fram en kurs blev den det första steget.
Enligt Pia Bergström är intresset stort och kursen blev snabbt fulltecknad.
Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se
Många blir besvikna när de få reda på att det inte verkar finnas några direkta kognitiva fördelar med att vara flerspråkig, berättar Niclas Abrahamsson som är professor i svenska som andraspråk vid Stockholms universitet och forskar om hur mottaglig hjärnan är för att lära sig nya språk vid olika åldrar.
Kulturella faktorer
– Det finns studier som visar att tvåspråkiga barn är lite mer flexibla i sitt tänkande och lite bättre på problemlösning. Men det är ofta väldigt små skillnader som bara förekommer hos vissa av barnen. Fördelarna är heller inte långvariga utan det är effekter som enbart finns när barn är på väg att tillägna sig två språk, säger Niclas Abrahamsson.
Ett problem i flera av de studier som pekar på skillnader mellan enspråkiga och flerspråkiga är att forskarna kan ha dragit fel slutsatser av sitt material. Till exempel har det gjorts studier i Kanada som visar att tvåspråkiga barn har bättre exekutiva förmågor, alltså att förmåga att bromsa sin första impuls, något som har ett starkt samband med högre betyg.
– Men alla de flerspråkiga barnen var kinesiska och de enspråkiga kinesiska barnen i Kina har också bra exekutiva förmågor. Vi förmodar därför att skillnaderna mellan de flerspråkiga och enspråkiga barnen beror på kulturella faktorer.
Det berättar Annika Andersson, som är universitetslektor i svenska som andraspråk på Linnéuniversitetet i Växjö och har en forskningsbakgrund i kognitiv neurologi och psykolingvistik. Hon pekar på att liknande brister som i den kanadensiska studien återfinns i andra forskningsrapporter.
Flerspråkighet och demens
– De finns till exempel studier som hävdar att tvåspråkiga personer kan slippa demens. Men det går inte att bevisa att de flerspråkiga personerna har sluppit demens tack vare att de talar flera språk. De har kanske haft en annan kost eller de kan ha gått långa promenader. Eller något annat som har betydelse för att förhindra demens. Det vet vi inte.
Ett annat vanligt påstående är att tvåspråkiga barn tar längre tid på sig att börja tala. Men också den forskningen har brister.
– Flera av de studierna är problematiska. De tvåspråkiga barnen har ofta lågutbildade föräldrar och de kommer från en annan social klass än de enspråkiga barnen. Föräldrarnas utbildningsnivå har stor betydelse för barns språkliga utveckling men det har forskarna alltså inte tagit hänsyn till, säger Annika Andersson.
Flerspråkiga lär sig knappast lättare
Även antagandet att det skulle vara lättare för flerspråkiga personer att lära sig nya språk är en sanning med modifikation.
– Det är en omtvistad föreställning. Talar man flera språk så kan man naturligtvis ta hjälp av de språken när man lär sig ett nytt språk. Till exempel kan man känna igen hur vissa språkliga fenomen fungerar. Men att tvåspråkiga personer skulle vara mycket bättre på att lära sig språk är en överdriven föreställning. Det är så mycket annat som spelar roll som vid vilken ålder man lär sig språket eller om man gör det i ett klassrum eller i den miljö där språket talas, säger Niclas Abrahamsson.
Överhuvudtaget verkar det vara så att det finns betydligt fler likheter än olikheter mellan enspråkiga och flerspråkiga personer. Till exempel har det funnits en teori som hävdar att tvåspråkiga personer skulle använda båda sina hjärnhalvor mer än enspråkiga eftersom modersmålet och andraspråket skulle finnas på olika platser i hjärnan. Men det stämmer inte. Istället utnyttjar flerspråkiga sin hjärna på samma sätt som enspråkiga.
Nya språk via modersmålet
– De delar i hjärnan som är aktiva vid språkanvändning är aktiva oavsett vilket språk du använder. Och när man talar flytande finns språket på samma plats i hjärnan som modersmålet, förklarar Niclas Abrahamsson.
Under 70- och 80-talet förespråkade många forskare att invandrade barn inte skulle tala sitt modersmål i skolan eftersom de då riskerade att inte lära sig svenska ordentligt. Det är nu ett synsätt som helt avfärdas. Istället är det väl belagt att vägen till ett nytt språk går via modersmålet. Förstår man till exempel abstrakta begrepp på sitt modersmål är det mycket lättare att lära sig dem på det nya språket också.
– Om barnen får stöd i sitt förstaspråk i skolan kommer de att lära sig svenska fortare. Ska ett barn lära sig ett nytt begrepp på andraspråket behöver de använda det i genomsnitt 600 gånger. Men om de lär sig det på sitt första språk så kan de det efter 250 gånger och sedan behöver de öva 200 gånger till på det nya språket för att behärska begreppet även på det språket. De lär sig alltså begreppen på två språk snabbare än vad de lär sig enbart på det nya språket, säger Annika Andersson.
Ingen risk du blir halvspråkig
Länge fanns också en föreställning att barn som växte upp med två eller flera språk riskerade att bli halvspråkiga. I själva verket var barnen kompetenta på båda språken men de hade ett uttal som gjorde att de inte lät som modersmålstalande på något av dem.
– Men om man slog ihop deras språkliga kompetens kunde de nästa dubbelt så mycket språk som andra barn. Att tro att någon bara lär sig halva språk är en ganska idiotisk teori, säger Niclas Abrahamsson
Inom forskningen är man nu överens om att det bara finns fördelar med att behärska flera språk. Även om det inte gör att man blir mer kreativ än den som bara kan ett språk.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
Att analysera text för att känna igen författare eller säga något om författarens egenskaper har gjorts i hundratals år. Metoderna byggde länge på experters intuition och det fanns inga tester av hur effektiva de var.
I dag kan vi ta hjälp av datorer för att snabbt ta fram statistik för stora mängder text, vilket ger nya möjligheter, inte bara för att göra analysen snabbare och mer träffsäker, utan också för att utvärdera hur träffsäker den egentligen är.
Spåra terrorister
På internet finns stora mängder text och texter av okända författare. Med nya metoder för textanalys kan man spåra terrorister och andra kriminella som skriver i olika forum. Det finns också mindre dramatiska användningsområden. Till exempel kan företag göra statistik över hur många av en mängd recensioner som är positiva, eller undersöka kön och ålder bland användarna på en webbplats.
För en del tillämpningar går det att hitta mycket träffsäkra metoder. De används till exempel för att automatiskt kategorisera texter utifrån språk eller ämne, eller för att filtrera bort skräppost eller andra irrelevanta texter.
– Andra saker har visat sig vara betydligt svårare att göra genom ren statistisk analys. Att se om recensioner eller utlåtanden är mestadels positiva eller negativa är i allmänhet inte svårt för en mänsklig läsare, men skapar problem för enkla statistiska metoder, eftersom negationer, kontraster och ironi gör att även positiva ord kan vara vanliga i negativa texter, och omvänt, säger Niklas Zechner, som försvara sin avhandling om textanalys, vid Umeå universitet fredagen den 29 september.
Identifiera oliktänkande
En uppenbar risk med den här typen av textanalys är att den skulle kunna användas av odemokratiska regimer för att identifiera oliktänkande. Dagens metoder kräver dock stora textmängder för att identifiera en person, men det är ändå viktigt att den här typen av forskning bedrivs öppet och publikt, konstaterar Niklas Zechner.
En annan risk är att man överskattar träffsäkerheten. Det kan orsaka problem om polis och rättsväsende litar för mycket på en identifikation. Kommer texterna man analyserar från samma eller olika källor och har man tillräckligt mycket text för att få pålitliga resultat?
Analysmetoderna har också svårt att skilja på egenskaper som utmärker författare respektive ämnen. En metod som skulle kunna vara mindre ämnesberoende, och därför mer pålitlig, är att analysera grammatiken. Men, det är i sig ett krävande problem, konstaterar Niklas Zechner.
– Det finns metoder för att automatiskt analysera strukturen hos en mening, men de är fortfarande långsamma och har begränsad träffsäkerhet, säger han. För att förbättra dem krävs vidare utveckling både av språkanalys och av de underliggande matematiska processerna. Genom framsteg inom dessa ämnen kan vi i framtiden förbättra både textklassificering och många andra tillämpningar, som översättning och informationssökning.
Avhandlingen: Fredagen den 29 september försvarar Niklas Zechner, Institutionen för datavetenskap vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln: A novel approach to text classification. Svensk titel: Systematiska studier av textklassificering.
Disputationen äger rum klockan 13:00 i sal N430, Naturvetarhuset.Fakultetsopponent är Efstathios Stamatatos från Egeiska universitetet
Niklas Zechner är uppväxt i Eslöv i Skåne, och har studerat vid bland annat Lunds universitet och Royal Holloway University of London. Han har examen i lingvistik, fysik och musik.
Som ett led i den pågående digitaliseringen av skolan har många gymnasieskolor de senaste åren spenderat stora summor på att förse elever med laptops och surfplattor, samtidigt som eleverna tar med sig sina egna mobiltelefoner till skolan. Trots att mobiltelefonen har en liknande funktionalitet som den inköpta tekniken har den inte välkomnats som arbetsredskap, utan istället skapat spänningar i den dagliga skolverksamheten.
Torbjörn Ott, doktorand vid institutionen för tillämpad IT, tittar i sin avhandling bortom mobiltelefonens funktionalitet och studerar istället mobiltelefonens sociala aspekter och som verktyg för lärande.
– Det finns en stark tradition kring hur undervisning ska bedrivas. Mobiltelefoner i klassrummet utmanar den traditionen och antas undergräva lärarnas auktoritet. Telefonerna ses som störande objekt och kan användas för fusk, sociala medier och online-spel.
Mobiler på gott och ont – I mina studier ser jag å andra sidan att eleverna använder mobiltelefonerna för skolarbete, antingen som stöd under lektionstid, exempelvis som digitalt uppslagsverk eller kalkylator, eller för att organisera sig i klass- eller ämnesgrupper efter skolan, säger Torbjörn Ott.
Enligt Torbjörn Ott är det nödvändigt att förstå mobiltelefonen som en apparat med flera olika funktionsmöjligheter, som kan vara både störande och nyttiga. I avhandlingen visar han att elever inte är ensidigt positiva till att använda mobiltelefoner, lärare inte ensidigt negativa och att beskrivningarna av problem med mobiltelefoner i skolan ofta har kommit från personer utanför skolan.
– Lärare har sedan 2007 ett lagligt utrymme för att kunna beslagta elevers telefoner om de anses störande eller hotar undervisningen, men mina undersökningar visar att om användningen kan knyta an till skolarbetet så tillåter många lärare att eleverna använder mobiltelefonen i skolan. Samtidigt använder många lärare själva den mobila tekniken i undervisningen, exempelvis som interaktion mellan föreläsande lärare och elever, och för att komma åt Internet, säger Torbjörn Ott.
Mobilen utmanar skolans monopol Även om lärare inte uppmuntrar användningen av mobiltelefoner i sin undervisning visar Torbjörn Otts forskning att mobiltelefoner blivit ett verktyg som ändå används för skolarbete. Utan tydliga regler eller policys blir då den enskilde lärarens uppfattning om utbildning av stor betydelse där de lärare som generellt är positivt inställda till IKT (informations- och kommunikationsteknologi) i undervisningen, också är mer tillåtande till användningen av mobiltelefoner.
– Mobiltelefoner i skolan utmanar skolans monopol på att tillhandahålla teknologi som används för lärande. Det skapar problem eftersom skolan då inte kan ha inflytande på hur teknologin ska användas. Även om lärare inte uppmuntrats att stödja elevers användning av mobiltelefoner i sin undervisning visar min avhandling att elever och lärare ändå använder telefonerna som en resurs i skolan, säger Torbjörn Ott.
Avhandlingen bygger på fyra separata studier. Torbjörn Ott har samlat data genom att bland annat granska 113 dagstidningsartiklar, fått svar på över 500 enkäter och genomfört intervjuer med 19 fokusgruppdeltagare.
Tid och plats för disputation: fredagen den 29 september 2017, kl. 13.15, Torg Grön, plan 4, hus Patricia, Lindholmen Digital publicering: http://hdl.handle.net/2077/53361
Tillväxt ligger högt på den politiska agendan och sysselsätter människor från en rad yrken, från företagsledare, konsulter och riskkapitalister till politiska beslutsfattare och forskare. Växande företag skapar jobb, skatteintäkter och främjar innovation, och de är därför viktiga för samhällsekonomin.
Samtidigt förblir nästan alla företag små, och för att ändra på detta investeras betydande resurser, i form av tid, pengar och kunskap, i tillväxtrelaterade aktiviteter.
– Faktum är dock att vi inte riktigt vet hur företag faktiskt växer, säger Maria Tunberg, som har skrivit en doktorsavhandling om tillväxt, med fokus på landsbygdsföretag.
Svårt förklara hur tillväxt fungerar
I avhandlingen berättar hon att tillväxt vanligtvis avbildas som en ”steg-för-steg-process”, där företaget oundvikligen växer så länge det förses med rätt resurser. Den som googlar efter bilder av tillväxt hittar uppåtriktade pilar, tydligt urskiljbara tillväxtstadier som följer på varandra, och växande små träd.
– Det är inte svårt att förstå varför dessa modeller och metaforer har spridits vitt och blivit allmänt accepterade. De är tydliga, lätta att förstå och komma ihåg, och de skildrar tillväxt som något positivt, förutsägbart och hanterbart, säger Maria Tunberg.
Samtidigt finns det inte mycket stöd för dessa bilder av tillväxt. Trots tusentals forskningsstudier har det visat sig svårt att förklara hur tillväxt egentligen fungerar och varför vissa företag växer medan andra inte gör det. Allt fler forskare efterfrågar därför nya perspektiv på tillväxt.
Tillväxt sällan linjär
Grunden i Maria Tunbergs avhandling är en femårig fallstudie av ett litet växande företag där en rad projekt med tillväxtpotential pågick samtidigt. Några projekt följde planen men de flesta tog en oväntad riktning och utvecklades till något helt annat, avstannade, eller till och med avslutades.
– Eftersom tillväxt i det här företaget inte passar in i de linjära stegmodellerna var det en bra bas för en diskussion om alternativa uppfattningar om hur företag växer, säger Maria Tunberg.
Avhandlingen visar att tillväxt är ett mångfacetterat fenomen som kan uppfattas och upplevas på en rad olika sätt. Den tar också upp den teoretiska och filosofiska grunden för begreppet tillväxt.
Triggerpunkterna
I en delstudie ligger fokus på händelserna som föregår själva tillväxten, så kallade triggerpunkter. Maria Tunberg visar att dessa triggerpunkter uppstår i informella vardagliga samtal och att de är beroende av sitt sammanhang. Flera triggerpunkter kan även pågå samtidigt inom ett och samma företag.
Syftet med avhandlingen är inte att ge förslag eller rekommendationer, utan att skapa en välgrundad utgångspunkt från vilken vi kan föra kunskapen om hur företag växer framåt. Två saker vill Maria Tunberg dock lyfta fram särskilt:
– Det första är att linjära och stegvisa modeller, eller växande små träd, bara är två av många sätt att förstå tillväxtprocessen. Faktum är att tillväxt också kan vara en smärtsam och rörig process som sträcker sig långt utanför företaget.
– Det andra är att tillväxtprocessen inte lämpar sig för en generell modell. Varje företag behöver därför hitta sitt eget sätt att växa. Och beslutsfattare bör undvika att införa åtgärder och regler som hindrar företagens unika tillväxtprocess, snarare än att utforma politik för en universell tillväxtväg.
MSc Maria Tunberg, institutionen för ekonomi, försvarar sin doktorsavhandling vid SLU i Uppsala. Tid: Fredagen den 29 september 2017, kl 10:00 Plats: Sal S, Ulls hus, SLU, Ultuna, Uppsala Opponent: Professor Ivo Zander, Uppsala universitet
Användandet av film kan leda till ett didaktiskt dilemma eftersom spelfilmer väcker många känslor och kan aktivera motstridiga moraliska ställningstaganden som kan grumla elevernas historiska tänkande.
– I min avhandling ville jag studera hur dilemmat kan förstås och hur det skulle kunna vara ett avstamp för att utveckla ny kunskap om historiefilmslitteracitet.
Emotionell respons osynlig
Historiefilmslitteracitet kan beskrivas som förmågan att analysera, tolka och värdera historisk spelfilm både tanke- och känslomässigt. I studien har elever och lärare bidragit med sina erfarenheter av olika filmer som Schindler’s List, Hotel Rwanda, Vredens druvor och München.
– Resultatet av studien visar att elevernas emotionella respons på filmupplevelserna inte riktigt synliggörs i arbetet med filmerna i klassrummet. Det betyder att delar av elevernas historiska meningsskapande blir osynligt för lärarna och också oreflekterat för eleverna.
Avhandlingen uppmärksammar hur historieförståelsen skulle kunna främjas om det estetiska lärandet synliggörs med en större medvetenhet om filmskaparnas gestaltning av historien genom dramaturgisk form, iscensättning, kamerahantering, redigering och ljudläggning.
Gemensamma tankar om det förflutna
Denna historiedidaktiska kunskap om historieförståelse genom spelfilm har relevans också utanför skolans ramar i den samtida historiekulturen då spelfilm och audiovisuellt berättande fortsätter att ha en stor betydelse för hur samhället tänker och känner om det förflutna.
Behovet av en utvecklad historiefilmslitteracitet som också rymmer kritiska perspektiv stannar således inte vid klassrummet. Den har konsekvenser för en medvetenhet om hur historiskt meningsskapande genom spelfilm konstrueras också i samhället i stort.
Ungdomar ser mycket spelfilm och spelfilm används också i historieundervisningen. Men vilken roll spelar den för hur elever skapar mening till historien. Maria Deldén, Umeå universitet, menar i sin avhandling att kunskap om hur historieförståelse samspelar med elevers emotionella erfarande och spelfilmers berättarspråk kan främja den historiska spelfilmens potential som pedagogiskt verktyg.
Om disputationen: Fredag 29 september försvarar Maria Deldén i ämnet historia med utbildningsvetenskaplig inriktning, Umeå universitet, sin avhandling Perspektiv på historiefilmslitteracitet – En didaktisk studie av gymnasieelevers historiska och emotionella meningsskapande i mötet med spelfilm Disputationen äger rum kl. 13.00-15.00 i Humanisthuset, Hörsal F. Opponent är Ulf Zander, professor vid Historiska institutionen, Lunds universitet.
Diabetes är en vanlig åkomma i Sverige. Man räknar med att 4-6 procent av befolkningen har någon form av sjukdomen, och för den som drabbas innebär det en hög grad av egenvård i form av bättre kostvanor, motion och behandling.
– Målet med avhandlingen var att utveckla kunskaper om lärande i att leva med diabetes utifrån patientens upplevelse, säger Karin Johansson. Men även av diabetessjuksköterskornas upplevelse av att stödja patienternas lärande. Lärandet kan utifrån avhandlingens resultat ses som att successivt införliva/förena sjukdomen med det dagliga livet, med en fördjupad förståelse och en fördjupad förmåga att göra medvetna val.
Diabetspatienter berättar
Avhandlingen bygger på fyra studier. I den första har patienter med nyupptäckt diabetes skrivit en berättelse om hur de upplevt sitt insjuknande i diabetes. Inför studie två och tre har intervjuer gjorts med patienter om deras upplevelser av att lära sig leva med diabetes och hur de upplevt stödet för lärandet. Till den sista studien har intervjuer genomförts med diabetessjuksköterskor om deras upplevelser av att stödja patienternas lärande.
I avhandlingens resultat visade sig insjuknandet i diabetes som en upplevelse av obalans i kroppen, som gavs en naturlig förklaring. Beskedet om att man fått diabetes satte igång motstridiga känslor. Dels en oro och känsla av oförklarlighet, men också en känsla av lättnad. Den förvirring som uppstod innebar lidande, men även en möjlighet för den drabbade att få förståelse för allvaret och vad man själv kan göra för att påverka situationen. Ur kaoset skapades en grogrund för lärande. Som drivkrafter för lärandet sågs kampen för att inte bli sin sjukdom, och en längtan att lära sig leva med det här nya tillståndet.
– Resultaten visade att när sjukdomen konstaterades blev två faktorer av särskild betydelse för lärandet i att leva med sin diabetes, berättar Karin Johansson. Det som visade sig särskilt tydligt var det egna ansvaret för att inhämta kunskap, för att införliva sjukdomen i sin vardag och att balansera mellan rädsla med kontroll. Diabetessjuksköterskan gav stöd genom att inta en reflekterande, självkritisk hållning med insikt om att lärandet i hög grad är patientens eget, och hens roll är att utmana och uppmuntra patientens självreflektion och ansvarstagande.
Utmanar rädslor
Med utgångspunkt från patientens erfarenheter skapas förståelse som stöder lärandet, vilket kan minska sjukdomens inverkan på livet. Diabetessköterskorna stödjer patienternas lärande och utmanar rädslor och andra känslor med en finkänslig men ändå utmanande hållning. Det här ger patienten insikt om att ansvaret för lärandet i stora delar är deras eget. För patienten innebär lärandet att lära känna det förändrade livet och pröva sig fram i syfte att hitta strategier att fortsätta ett så aktivt liv som möjligt. Lärandet kan ses som en balansakt mellan livets och sjukdomens krav med målsättningen att känna tillfredställelse i livet trots sjukdomen.
Att informationslandskapet har ritats om så kraftigt de senaste tjugo åren, med fri tillgång till i stort sett all världens information påverkar också i hög grad ”självlärandet” på ett gynnsamt sätt för patienterna.
– Det ger oanade möjligheter för att söka kunskap. Patienter med diabetes får kontakt med varandra i olika forum, kan dela erfarenheter och känna gemenskap med andra i samma situation. Diabetesteamet blir ett stöd genom att patienter regelbundet kan stämma av för att nå förståelse och bolla nya tankar och idéer.
Karin Johansson hoppas att hennes forskning kan fungera som stöd för utformning av patientutbildning, eller som handledning till vårdpersonal, under utbildning till sjuksköterskor, distriktsköterskor och diabetessjuksköterskor.
Kontakt:
Karin Johansson, diabetessamordnare i Region Kronoberg, bosatt i Ljungby, mejl karin.johansson@kronoberg.se, telefon 0709-84 44 77
Liv Ravnböl, kommunikatör, telefon 0767-60 36 66
Dr. Mikhail Popov, initiativtagare och projektkoordinator på RISE, säger:
– Dålig täckning är ett samhällsproblem och det bara växer. Speciellt i Norden där vi bygger så välisolerade hus.
– Utöver det faktum att man som värst inte kan ringa 112 eller ta emot samtal inomhus, resulterar det att på vintertid man slösar energi då man måste öppna fönster eller balkongdörr för att få täckning. Detta går emot själva grundidén med energieffektiva boenden.
I projektet ”Mobiltäckning inomhus i moderna energieffektiva byggnader” har man testat och utvärderat olika lösningar för att nå fullgod mobiltäckning inomhus som boende, fastighetsägare, mobiloperatörer med flera är nöjda med. Bland annat genomfördes ett antal pilotinstallationer i fastigheter med olika förutsättningar.
Några rön från projektet:
Det gick att förbättra mobiltäckningen i lägenheterna och allmänna utrymmen för ca 90 procent av de boende med enkla antennlösningar.
Dämpningen av mobilsignaler i betonginnerväggar var mycket större än förväntat (30 – 40 dB vs 10-20 dB). Utan åtgärder på materialet, ska antennerna placeras i lägenheterna för att nå garanterad hundraprocentig täckning inomhus.
Testad fristående dörr och fönster dämpar 0,8 – 2,6 GHz-signalen upp till 17 dB. Genomsläppligheten kunde ökas med slitsar i metallskikt på dörren och fönstret.
Det är inte energieffektivt att ”skjuta” in mobilsignalen utifrån, genom täta isolerade byggnader. Det är flera gånger mer energieffektivt (i kWh per GB) att komma närmare till slutanvändarna via antennsystem inomhus, och kan vara en viktig helhetsaspekt för ett långsiktigt hållbart mobilnät. Till och med strålningen från mobilen är mindre i detta fall.
– Mätningarna och simuleringen visar att ganska små saker kan ha stor betydelse för mobiltäckningen. Fler mätningar och strukturerade undersökningar krävs, säger Jan Welinder, elektronikexpert på RISE.
Projektpartners: RISE Acreo (projektledare), RISE Elektronik och North Net Connect AB tillsammans med en stor grupp av olika intressenter för nätteknik, byggherrar, affärsmodeller, kravställare, intresseorganisationer och användare. Projektet har delfinansierats av Vinnova.
Beräkningar har visat att tio procent av all plast som tillverkas på jordklotet i slutändan hamnar i haven. Detta har medfört att en stor majoritet av det globala marina skräpet är just plastavfall. Mänsklighetens konsumtion av plast är ett välkänt miljöproblem, men få studier har undersökt effekterna av de riktigt små plastpartiklarna, så kallade nanoplastpartiklar.
Nu har forskare från Lunds universitet tittat närmare på hur nanoplast kan transporteras genom olika organismer i vattenekosystemets näringskedja, det vill säga via alger och djurplankton upp till större fiskar. De mycket små plastpartiklarna i vattnet äts upp av djurplankton som i sin tur äts upp av fiskar.
– Vår studie är den första som visar att plastpartiklar i nanostorlek kan ansamlas i fiskars hjärnor, säger Tommy Cedervall som är kemiforskare vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Plast passerar blod-hjärn-barriären
Enligt Cedervall bidrar studien med flera intressanta resultat om hur plast i olika storlekar påverkar organismer i vatten. Främst handlar det om bevisen för att nanoplast alltså verkligen kan passera blod-hjärn-barriären hos fisk och på så sätt ansamlas i fiskarnas hjärnvävnad.
Men dessutom har forskarna i den aktuella studien visat att fiskar som påverkats av nanoplast får beteenderubbningar. Fiskarna äter långsammare och utforskar omgivningen mindre. Forskarna tror att dessa förändringar i beteende kan kopplas till hjärnskador som uppkommer på grund av nanoplastens närvaro i hjärnan.
Ytterligare ett resultat av studien är att djurplankton dör när de utsätts för plastpartiklar i nanostorlek, medan större plastpartiklar inte påverkar dem. Sammantaget kan dessa olika effekter av nanoplast riskera att inverka på ekosystemet som helhet.
Nanoplast farligare än större bitar
– Det är viktigt att studera hur plast påverkar ekosystemen och att nanoplast kan ha en kanske farligare påverkan på ekosystem i vatten än vad större plastbitar har, säger Tommy Cedervall.
Han vågar dock inte dra några paralleller till ifall plastnanopartiklar skulle kunna ansamlas i andra vävnader hos fisk och därmed potentiellt kunna överföras till människan via konsumtion.
– Nej, vi känner inte till några sådana studier och är därför väldigt försiktiga med att uttala oss om det, säger Tommy Cedervall.
Den aktuella studien är gjord i ett samarbete mellan avdelningarna för biokemi och strukturbiologi samt miljövetenskap och akvatisk ekologi vid Lunds universitet. Studien publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports.
Intresset för att förstå hur vi kan bevara hjärnans funktioner när vi åldras är idag stort, och fysisk aktivitet har visat sig vara en viktig ingrediens. Äldre människor som utför aerobisk träning kan faktiskt förbättra sin kognitiva funktion. Detta enligt en avhandling från Umeå universitet som även visar att en god syreupptagningsförmåga hos äldre människor påverkar både hjärnans struktur och det mycket viktiga dopaminsystemet.
– När vi åldras sker vanligtvis en försämring i kognitiv kapacitet. Denna försämring kan ofta kopplas samman till minskad hjärnvolym samt försämrad funktion av hjärnans signalsystem som till exempel dopaminsystemet, säger Lars Jonasson, som är doktorand vid Institutionen för strålningsvetenskaper.
Öka syreupptagningsförmåga I projektet Physical Influences on Brain in Aging (PHIBRA) rekryterades 60 otränade individer mellan 64 och 78 år som fick utföra tränarledd gruppträning tre dagar i veckan under sex månader. Hälften av deltagarna utförde aerobisk träning (snabb gång, löpning och cykling) med målet att förbättra syreupptagningsförmågan. Den andra hälften agerade som kontrollgrupp och utförde övningar med målet att förbättra flexibilitet, balans och styrka, men utan att påverka syreupptagningsförmågan.
Deltagarnas hjärnstruktur undersöktes med en magnetkameraundersökning, så kallad MRI. Resultaten visade att de individer som utförde aerobisk träning hade en större förbättring av kognitiv funktion än de som utförde kontrollträning. Denna förbättring visades sig vara starkast för ett sammanslaget mått av flera kognitiva domäner, snarare än specifik för någon enskild kognitiv funktion.
Undersökningen visade att deltagare som redan innan träning hade en högre syreupptagningsförmåga också hade en tjockare hjärnbark i främre hjärnområden, en del av hjärnan som är viktig för komplexa kognitiva funktioner som exempelvis planeringsförmåga. En tjockare hjärnbark är också ett tecken på generellt bättre hjärnhälsa. Enligt resultaten fanns ingen skillnad mellan grupperna i förändringar av hjärnans volym. Istället kunde man se att förbättrad syreupptagningsförmåga, oavsett träningstyp, ledde till en volymökning i hippocampus, en hjärnstruktur som är absolut nödvändig för att skapa nya minnen.
Ökat dopamin I en annan delstudie användes positron emissions tomografi (PET) för att mäta antalet dopaminreceptorer (D2) i en del av hjärnan som heter striatum. Dopaminreceptorer i striatum är exempelvis viktiga för hjärnans belöningssystem, motivation, minne, kognitiv funktion och motorik. Deltagare med högre syreupptagningsförmåga före träningens början hade fler tillgängliga D2 receptorer. Resultaten indikerade också att dopaminnivåerna i striatum ökade som följd av en förbättrad syreupptagningsförmåga, vilket är en potentiell förklaring till de positiva effekter som förbättrad syreupptagningsförmåga har på arbetsminnets funktion.
– Det här är första gången man kunnat påvisa sambandet mellan syreupptagningsförmåga och dopaminsystemet hos friska äldre människor. Det finns teorier som menar att en försämring i dopaminsystemets funktion kan ligga till grund för åldersrelaterade nedsättningar i kognitiv funktion. Våra data pekar just på att aerobisk träning och en god kondition kan påverka det mycket viktiga dopaminsystemet positivt, säger Lars Jonasson
Kontakt: Lars Jonasson, Institutionen för strålningsvetenskaper, Umeå universitet. Tel: 070-322 8060. Mejl: lars.jonasson@umu.se
Om disputationen
Fredagen den 29 september försvarar Lars Jonasson, Institutionen för strålningsvetenskaper, sin avhandling med titeln: Aerobisk träning och hjärnans hälsosamma åldrande, Kognition, hjärnstruktur och dopamin. Engelsk titel: Aerobic training and healthy brain aging. Cognition, brain structure and dopamine. Fakultetsopponent: Professor Emrah Düzelm, Institute of Cognitive Neurology and Dementia Research, University Hospital, Magdeburg. Huvudhandledare: Professor Carl-Johan Boraxbekk.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Sal 933, Hus 3B, Norrlands universitetssjukhus.
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
Det berättar Annika Andersson, som är universitetslektor i svenska som andraspråk på Linnéuniversitetet i Växjö och har en forskningsbakgrund i kognitiv neurologi och psykolingvistik. Hon pekar på att liknande brister som i den kanadensiska studien återfinns i andra forskningsrapporter.
Överhuvudtaget verkar det vara så att det finns betydligt fler likheter än olikheter mellan enspråkiga och flerspråkiga personer. Till exempel har det funnits en teori som hävdar att tvåspråkiga personer skulle använda båda sina hjärnhalvor mer än enspråkiga eftersom modersmålet och andraspråket skulle finnas på olika platser i hjärnan. Men det stämmer inte. Istället utnyttjar flerspråkiga sin hjärna på samma sätt som enspråkiga.