Vardagen inom psykiatrin handlar om att möta personer i en sårbara situationer. Det kan handla om utmaningar kring liv och död, om upplevelser av maktlöshet och hopplöshet. Därför har Linda Sellin, filosofie doktor I vårdvetenskap vid MDH, utvecklat en guide med syfte att stödja och stärka suicidala patienters återhämtnings- och hälsoprocesser, även i svåra existentiella gränssituationer.
– Guiden innehåller förslag på samtalsteman och frågor om patienters upplevelser av sin situation, upplevelser i den suicidala processen, upplevelser i vardagen, relationer till närstående och närståendes delaktighet. Den ger också förslag på hur man som sjuksköterska kan formulera dessa och andra frågor, som man behöver ställa till en patient, säger Linda Sellin.
Omvårdnadsmetod för att förhindra självmord
Syftet med forskningen var att utveckla en omvårdnadsmetod för att möjliggöra patienters återhämtning samt deras närståendes delaktighet när personen vårdas inom psykiatrin. I studien intervjuades cirka 40 deltagare bestående av suicidala patienter, deras närstående, sjuksköterskor, forskare samt representanter från en svensk organisation inom suicidprevention.
– Jag har tagit reda på vad patienter upplever har bidragit till en bättre återhämtning och vad delaktighet innebär för närstående. Jag har även utvecklat och utvärderat en omvårdnadsmetod som kännetecknas av en reflekterande och vårdande hållning i samtal som ger stöd och utrymme för patienten att uttrycka och vara sig själv, tillsammans med vårdare som genuint vill lyssna på och förstå patienten som person i sitt livssammanhang, säger Linda Sellin.
Utgå från patienten
Viktigt är att utgå från patientens perspektiv och berättelse som en stabil grund för att förstå personen.
– En sådan kommunikativ gemenskap har potential att stödja återhämtning genom att underlätta en fördjupad och ömsesidig förståelse för patientens situation, och stödja både patient och närstående att delta tillsammans utifrån egna villkor och behov. Genom den personliga återhämtningsprocessen blir det lättare att hantera svårigheterna i vardagen på ett annat sätt, säger Linda Sellin.
Linda Sellins intresse för mötet med patienter inom psykiatrin utvecklades när hon läste sjuksköterskeutbildningen vid MDH, och det var via det cirka tio år långa arbetet inom psykiatrin som hon bestämde sig för att forska inom suicidprevention.
– Det finns inget bättre än att kunna bidra till möjligheter för andra människors hälsa och förutsättningar i livet. Min förhoppning är att forskningen ska komma till nytta i klinisk verksamhet som avser att ge genuint stöd till suicidala personer och deras närstående. Den ska utgöra en resurs för människor att utforma sina liv utifrån egna intentioner, drömmar och livsplaner, men den ska även utgöra en grund för fortsatt forskning och utveckling, säger Linda Sellin.
Kontakt:
Linda Sellin, filosofie doktor I vårdvetenskap vid MDH, linda.sellin@mdh.se, 021-10 73 86, 070-719 40 04
Gemensamt för dessa tjänstemän, ofta kallade strateger, är att de har formella uppdrag att övervaka och lobba för strategiska politikområden som ska genomsyra hela verksamheten. Utan formella maktbefogenheter ska de ändå leverera resultat. De mer informella påverkansmöjligheter de då utvecklar ligger i linje med nyare sätt att styra, men kan också bidra till att maskera politiska värdekonflikter.
– Strategerna skaffar sig inflytande bland annat via nätverksbyggande, säger Petra Svensson som skrivit en avhandling om ämnet vid Göteborgs universitet.
Vinklar frågan efter mottagaren
I det kontaktskapande arbetet väljer de att vinkla en fråga olika beroende på vem de för tillfället talar med. Exempelvis kan en strateg som ska lyfta barns levnadsförhållanden i kommunen med socialdemokratiska politiker prata om jämlikhet, men när de pratar med borgerliga politiker betonas istället barns rätt till god hälsa.
– I slutändan blir faktiska resultat realiserade, men arbetssättet kan göra att viktiga politiska värdekonflikter inte kommer upp till diskussion, säger Petra Svensson.
– Samtidigt är tvärsektorstrategerna hängivna sin roll som tjänstemän i den politisk-administrativa organisationen och är väldigt måna om att lyssna in politiken.
För sin studie har Petra Svensson intervjuat 27 kommunala tvärsektorstrateger, jämfört cirka 100 platsannonser för olika kommunala tjänstemannakategorier samt genomfört en enkätstudie riktad till fyra professionella nätverk som samlar kommunala strateger.
Tydliggör dilemman
När hon varit ute och föreläst om sina resultat har hon fått ett stort gensvar för att hon tydliggör dilemman kring strategernas funktion som de själva, och kollegor, har svårt att sätta ord på. Tvärsektorstrategerna befinner sig i en skärningspunkt mellan ett traditionellt hierarkiskt förvaltningssätt och nyare tänk baserade på nätverksstyrning och ”deliberation”, att lösningar vaskas fram i breda diskussioner mellan olika aktörer – utanför och inom förvaltningen.
– Många jag träffat är lättade över att få lyfta krockarna mellan dessa olika förvaltningstraditioner, säger Petra Svensson.
Hon ger också några förslag på hur tvärsektorstrategernas arbete i förvaltningarna kan förbättras.
Flera strategier under samma paraply
– Håll koll på perspektivträngseln. De flesta tvärsektoriella frågor har bäring på varandra. När dessa presenteras en och en skapar det en överbelastning i systemet. Ett sätt att komma runt detta och skapa mer samordning är exempelvis att inrätta råd som samlar flera strategier under ett paraply.
– Kom också ihåg att det nya sällan är helt nytt, utan istället handlar det om nya angreppssätt för analys. Många aspekter av de tvärsektoriella perspektiven finns redan i löpande verksamhet. Utgå ifrån detta istället för att lägga det strategiska som något nytt ovanpå.
En ny rapport som Havs- och vattenmyndigheten, HaV, beställt visar att till exempel blåmussla, tång och torsk i Östersjön kan påverkas hårt av klimatförändringar.
– I den statliga havsplaneringen försöker vi identifiera områden med särskilda naturvärden och hur dessa påverkas av klimatförändringar. Om klimatmodellerna stämmer så kommer viktiga arter att försvinna från stora områden i Östersjön, säger Jonas Pålsson, utredare på HaV.
Rapporten ”Möjliga klimatrefugier i Östersjön baserat på två olika scenarier” har tagits fram av ett konsultföretag och utgör ett underlag för den statliga havsplaneringen som samordnas av HaV. Havsplanerna ska vara vägledande för havets användning i framtiden och ska bland annat innehålla områden med ”särskild hänsyn till natur”.
Rapporten baseras på en jämförelse mellan vad olika arter tål och de förändringar i salthalt, temperatur och isutbredning som väntas i ett förändrat klimat. SMHI:s modeller ligger bakom beräkningarna över dessa förändrade förhållanden i Östersjön och de bygger i sin tur på klimatmodeller som tagits fram av den Internationella Klimatpanelen (IPCC).
Blåmussla och tång kan försvinna Enligt rapporten finns risk för stora förändringar fram till nästa sekelskifte, vilket också stämmer överens med tidigare forskning. Blåmussla och tång kan försvinna från hela Bottniska viken. Ålgräs, som ofta kallas havets barnkammare, kan försvinna från dess nuvarande utbredning upp till Stockholmsområdet ända ned till Skåne. Torskens lek försvåras i Östersjön och lekområdet öster om Bornholm hotas, säger Jonas Pålsson, utredare på enheten för havsplanering på HaV.
– Det som är nytt i rapporten är att den ger förslag på så kallade klimatrefugier, områden där de ”gamla” arterna kommer att finnas kvar trots ett förändrat klimat. Genom att skydda dessa områden kan man bevara arter och den biologiska mångfalden, säger Jonas Pålsson.
Rapporten bygger på en tidigare rapport från Göteborgs Universitet som publicerades våren 2017. Den lyfter fram behovet av att hitta och värna klimatrefugier genom havsplaneringen.
Hanöbukten och Midsjöbankarna viktiga områden Under hösten 2017 gav HaV därför konsultföretaget Medins Havs och Vattenkonsulter i uppdrag att identifiera områden i Östersjön som kan bli viktiga framtida klimatrefugier. Rapporten ger ingen heltäckande bild, utan ett antal nyckelfaktorer har valts ut för att beskriva Östersjöns situation om cirka 80 år: förändringar i salthalt, temperatur och havsisens utbredning. Faktorernas effekt på ett antal viktiga arter har också analyserats; vikare, torsk, sill, skorv, ålgräs, fucus (olika tångarter) och blåmussla.
– Rapporten belyser viktiga områden där arterna kan finnas kvar, som utposter i ett förändrat hav. Två särskilt viktiga områden som lyfts fram som möjliga klimatrefugier i Östersjön är Hanöbukten och Midsjöbankarna söder om Gotland, säger Jonas Pålsson.
– Förändringarna i Östersjön blir, enligt rapporten, väldigt drastiska och även om de bara delvis slår in så blir de ekologiska konsekvenserna stora.
Enligt rapportförfattarna behövs en mer omfattande studie som tar hänsyn till fler arter och faktorer, och även samspelet mellan olika arter, för att få en säkrare bild av Östersjöns utveckling i en klimatförändrad framtid. Detta är en första studie och resultatet bör följas upp.
Fotnot: Uppdraget utfördes genom GIS-analyser baserat på rapporten ”Havsplanering med hänsyn till klimatförändringar” (Havenhand och Dahlgren 2017), SMHI:s modeller och befintlig data från planeringsverktyget Symphony, som används av Havs- och vattenmyndigheten inom havsplaneringen.
När fredsforskare vid Uppsala Conflict Data Program, UCDP, summerar året som gått blir det tydligt att mycket har handlat om Islamiska staten, IS. När gruppen var som starkast kontrollerade de ett territorium lika stort som Portugal men i slutet av 2017 hade de förlorat i stort sett alla sina tidigare fästen och kontrollerar nu endast några små fickor av territorium längs gränsen mellan Syrien och Irak.
Betyder IS tillbakagång att de senaste årens utveckling med ett stort antal döda i väpnade konflikter är på väg att vända?
– Trots att antalet döda i Syrien minskar för tredje året i rad, ligger antalet dödsoffer i världen fortfarande på en hög nivå, om man ser till perioden efter kalla krigets slut, säger Therése Pettersson, projektledare vid UCDP.
Hundratals grupper strider i Syrien
– Även om IS har förlorat sina viktigaste fästen under året kommer vi troligen se att de fortsätter att vara aktiva i andra delar av världen, som Afghanistan, Västafrika och Sydostasien. De kommer troligen även att fortsätta genomföra attacker på civila mål runt om i världen, påpekar hon.
IS är dessutom bara en av hundratals grupper som slåss mot regimen i Syrien, och att de är tillbakatryckta innebär inte automatiskt att det råder fred i landet. Sex år av inbördeskrig har resulterat i en mängd olika grupperingar som slåss mot president Assads styre, men även mot varandra i så kallade icke-statliga konflikter. Utöver de många olika syriska grupperna finns dessutom närvaro av trupper från en rad olika länder, såsom USA, Ryssland, Iran och Turkiet, vilket försvårar situationen ytterligare.
Även på andra håll i världen har 2017 varit blodigt.
– Om vi tittar utanför Irak och Syrien ser vi en mycket oroande utveckling i länder som Demokratiska republiken Kongo, Myanmar, Centralafrikanska republiken och Jemen, med många civila dödsoffer som följd, säger Therése Pettersson.
Humanitär katastrof i Myanmar
I Myanmar har tusentals personer ur folkgruppen rohingya dödats, och hundratusentals befinner sig på flykt. I Jemen, som i många år plågats av en i stort sett bortglömd konflikt, pågår just nu världens värsta humanitära katastrof enligt FN.
Det är svårt att se några tydliga ljusglimtar i världens konflikter under det senaste året. Antalet krig, konflikter som orsakar minst 1 000 stridsrelaterade dödsfall under ett år, har dock minskat något jämfört med 2016.
– En annan positiv utveckling är att fredsavtalet med Farc i Colombia verkar hålla och att samtal har hållits även med den näst största rebellgruppen i landet, ELN. Konflikten, som nu är på väg att lösas på fredlig väg, har pågått i över 50 år och orsakat tiotusentals dödsoffer, säger Therése Pettersson.
Kontakt:
Therése Pettersson, projektledare vid Uppsala Conflict Data Program, UCDP, therese.pettersson@pcr.uu.se, 070-649 64 91
Inflammatorisk tarmsjukdom är en vanlig och allvarlig sjukdom som saknar botemedel. Normalt samlas och kommunicerar tarmens immunceller med varandra i den lymfoida vävnaden. Men för den som har en autoimmun inflammatorisk tarmsjukdom, som till exempel ulcerös kolit, kan den lymfoida vävnaden reagera mot kroppens egna celler och orsaka kronisk inflammation.
Tidigare har det varit okänt vilka signaler som kontrollerar bildningen av den lymfoida vävnaden i tjocktarmen. Men nu har forskare vid Karolinska Institutet upptäckt att det är nedbrytningsprodukter av kolesterol, så kallade oxysteroler, som får de särskilda immuncellerna i tjocktarmen, som kallas medfödda lymfoida celler (ILC) att bilda lymfoid vävnad både vid hälsa och vid sjukdom.
Protein som styr immuncellerna
– Vi har upptäckt att ILC använder ett ytprotein som kallas GPR183 för att känna av oxysterolerna så att ILC lockas till specifika ställen i tjocktarmen där lymfoid vävnad kan bildas, säger Tim Willinger, forskare vid Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, som har lett studien.
– Våra upptäckter är relevanta för människor eftersom inflammatorisk lymfoid vävnad bidrar till vävnadsskador vid inflammatorisk tarmsjukdom. Vi upptäckte att patienter med den inflammatoriska tarmsjukdomen ulcerös kolit hade en högre nivå av oxysterolproducerande enzymer jämfört med en frisk kontrollgrupp. Resultatet tyder på att oxysterol och GPR183 är involverade vid ulcerös kolit, säger han.
Ett sätt att behandla inflammatorisk tarmsjukdom skulle därför kunna vara att försöka hämma GPR183 eller oxysterolproduktionen.
– Den här möjligheten till behandling är attraktiv eftersom GPR183 tillhör en grupp molekyler som är utmärkta mål för läkemedelsbehandling, säger Tim Willinger.
Publikation: Oxysterol sensing through the receptor GPR183 promotes the lymphoid tissue-inducing function of innate lymphoid cells and colonic inflammation. Johanna Emgård, Hana Kammoun, Bethania García-Cassani, Julie Chesné, Sara M. Parigi, Jean-Marie Jacob, Hung-Wei Cheng, Elza Evren, Srustidhar Das, Paulo Czarnewski, Natalie Sleiers, Felipe Melo-Gonzalez, Egle Kvedaraite, Mattias Svensson, Elke Scandella, Matthew R. Hepworth, Samuel Huber, Burkhard Ludewig, Lucie Peduto, Eduardo J. Villablanca, Henrique Veiga-Fernandes, João P. Pereira, Richard A. Flavell, Tim Willinger. Immunity, online 16 januari 2018.
Kontakt:
Tim Willinger, forskare, Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, tim.willinger@ki.se, 08-524 860 77 (presstjänst)
Meningen med Henric Jonssons doktorsavhandling är att ge byggföretagen stöd i att utforma sin produktionsstrategi så att den möter kraven från marknaden på bästa sätt.
– Olika produktionssystem är bra på olika saker, det beror helt på vad marknaden vill ha och vad kunderna efterfrågar, konstaterar Henric Jonsson, som inom kort försvarar sin avhandling inom ämnet bygglogistik, Linköpings universitet, campus Norrköping.
Olika grad av prefabricering
I avhandlingen har han studerat fyra olika typer av produktionssystem, med olika grad av prefabricering i fabrik, för flerbostadshus:
Traditionell platsbyggd produktion, där majoriteten av arbetet utförs på byggarbetsplatsen
Prefabricering utan förmontage, där vissa element förtillverkas och monteras på plats
Prefabricering med förmontage, där en större andel görs i fabrik och monteras på plats
Modulbyggande, där volymmoduler med färdiga ytskikt (ytskikt, golv och tak), kök med mera tillverkas och monteras i fabrik för att sedan sättas samman på byggplatsen
Forskarteamet har analyserat graden av kundanpassning av husen och kopplat detta till graden av prefabricering med hjälp av en beslutsmatris som kategoriserar de olika produktionssystemen för produktion av flerbostadshus. Se bilden ovan.
Siktet på matrisens diagonal
– För att produktionssystemet ska fungera på ett bra sätt bör det vara positionerat på, eller i närheten av, matrisens diagonal. Hamnar man för långt från diagonalen finns risken att man tappar i effektivitet och blir utkonkurrerad av produktionssystem som är bättre positionerade i matrisen, säger Henric Jonsson.
Som pilarna till höger om matriser visar finns det en balans mellan produktivitet och flexibilitet. Medan produktion på byggarbetsplatsen är flexibelt och ger stort utrymme för kundanpassning och stor variantbredd har produktionssystem med hög grad av industrialisering, exempelvis modulbyggande, låg flexibilitet men kan å andra sidan produceras snabbare och till en lägre produktionskostnad.
– Den stora flexibiliteten i traditionell produktion är lämplig att använda om det finns krav på husets utformning, men detta ger högre kostnader och längre ledtider. Industriellt byggande är bra när kunden tycker att leveranstid och pris är viktigare än kundanpassning. Vilket produktionssystem som är effektivast beror alltså i hög grad på vad marknaden efterfrågar, säger Henric Jonsson.
Studie tillhandahåller också mätetal för olika produktionssystems förmåga att möta marknadskrav inom områdena kvalitet, leveranstid, leveransprecision, produktionskostnad och flexibilitet.
Gjorde huset mer flexibelt
Henric Jonsson har även studerat en förändring av en produktionsstrategi för en industriell byggare. I detta fall handlade det om ett produktionssystem som producerade standardiserade hus i fabrik med modulbyggande. För att kunna ta en större marknad och bygga mer stadsnära var de tvungna att göra huset mer flexibelt.
– Markpriserna blir högre närmare stadskärnan och man behövde då öka produktflexibiliteten, exempelvis bygga med fler våningar och större hus, för att kunna utnyttja marken bättre, berättar Henric Jonsson.
Studien belyser vikten av att ta hänsyn till att ett produktionssystem för en industriell husbyggare består av två separata produktionsprocesser, en i fabriken och en på byggarbetsplatsen.
– I det fallet vi studerade blev det en obalans mellan processerna. Stort fokus lades på att förändra processen i fabriken och nästan inget alls på processen på byggarbetsplatsen, när det i själva verket var på byggarbetsplatsen som förändringen hade störst effekt. Ska en förändring genomföras måste man göra en analys av var förändringen får störst effekt för att implementeringen av den nya strategin ska bli effektiv, säger Henric Jonsson.
Samtliga studier i avhandlingen är utförda i nära samarbete med byggföretag för att resultaten ska vara direkt användbara och ge beslutsfattare ett bra underlag för att effektivisera bostadsbyggandet.
– Det giftiga bidraget från bromerade dioxiner i mjölken var betydligt högre än vad de fåtal studier som finns, visat på. Det är ett bekymmer, säger Filip Bjurlid, som i sin avhandling i kemi vid Örebro universitetet visar på höga halter av detta miljögift i bröstmjölk.
Tio kvinnor i Örebroområdet ingick i studien och prover tog på deras bröstmjölk under ett år. Trots resultaten i avhandlingen vill Filip Bjurlid absolut inte avråda kvinnor från att amma:
– Min undersökning är liten och det krävs mer studier för att dra säkra slutsatser om effekten av bromerade dioxiner. Och trots förekomsten av gifter visar annan forskning att bröstmjölk fortfarande är det bästa för barn och mödrar, säger han.
Mycket giftiga ämnen
Bromerade dioxiner är mycket giftiga och bildas oavsiktligt från bromerade flamskyddsmedel. Bromerade flamskyddsmedel kan finnas överallt i vår vardag. Möbler, tv-apparater, hårtorkar och material som innehåller plast är oftast preparerade med flamskyddsmedel för att förhindra och fördröja brand.
– Plast brinner extremt snabbt och det måste finnas flamskyddsmedel. Just bromerade flamskyddsmedel är bland de vanligaste eftersom de är förhållandevis billiga och effektiva, säger Filip Bjurlid.
De bromerade dioxinerna bildas och frigörs vid förbränning och upphettning – det räcker med att tv-apparaten eller hårtorken blir varm för att få en oönskad effekt.
Trots att bromerade dioxiner förekommer i miljön är de hittills sett relativt outforskade, jämfört med till exempel klorerade dioxiner. Klorerade dioxiner regleras i den så kallade Stockholmskonventionen, ett FN-system som siktar på att helt fasa ut en lista på miljögifter.
– Det finns flera förklaringar till att bromerade dioxiner inte finns med på Stockholmslistan. En är att de är svåra analysera, en annan att förekomsten är mindre. Ett tredje skäl är att forskningen också behöver prioritera nya miljögifter, säger Filip Bjurlid.
Sprids långväga från mänsklig verksamhet
Förutom studien av bröstmjölk har han också undersökt bromerade dioxiner i två havslevande däggdjur: grindvalar vid Färöarna och sälar i Östersjön.
– Giftet i valarna visar det att det sprids till områden som ligger långt från mänsklig verksamhet.
Sälarna äter fisk från Östersjön precis som människor. Filip Bjurlid ser ändå inte sina resultat som en orsak till ökad oro, däremot som en anledning till vidare forskning.
Han har också undersökt en metod att släcka bränder på uppdrag av MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Metoden minskar risken för räddningspersonal att utsättas för bromerade dioxiner och går ut på att bekämpa eld utan att behöva använda rökdykare. MSB ska nu arbeta vidare med hans resultat som utgångspunkt.
Hur ska vi minska förekomsten av bromerade dioxiner?
– Ingen vill ha dem, utan de är en oönskad konsekvens av ett försök att förhindra att det börjar brinna i våra hem. Problemet är att de är en del av vår livsstil. Plast finns överallt i hela världen, säger Filip Bjurlid.
De senaste 20 åren har forskare ägnat stor energi åt att få fram ett läkemedel som imitera effekten av träning. Men är det verkligen möjligt? Och vad vet vi egentligen om vad som händer i kroppen när vi tränar?
Den som skummade igenom sina nyhetsflöden i mitten av september skulle lätt kunna tro att träningspillret redan är här. ”Drömpillret är här – ät en tablett i stället för att träna.” ”Nytt piller ’tränar’ kroppen utan ansträngning.”
Ursprunget till rubrikerna var ett inslag i Vetenskapsradion där en amerikansk forskare, Ron Evans, berättade om sin forskning på en substans som ska fungera som en genetisk strömbrytare som beordrar kroppen att bränna fett.
Substansen, GW501516 (förkortat till 516) togs ursprungligen fram av Glaxosmithkline i slutet av 1990-talet som en möjlig behandling av diabetes, men försök på medelålders, överviktiga apor visade istället att 516 var en lovande kandidat för att behandla metaboliskt syndrom. Företaget fortsatte att testa 516, också på människor, fram till dess att det visade sig att möss som intagit substansen i två år utvecklade cancer över hela kroppen.
Glaxosmithkline la 516 på hyllan. Men forskaren som tog fram den har beskrivit dess kemiska sammansättning i en publicerad artikel och flera företag säljer den ”för forskningsändamål”. Med tanke på att 516 sedan 2009 finns på dopningslistan, och flera cyklister har ertappats i kontroller, så har rubriksättarna i någon mening rätt: träningspillret finns. Ron Evans, forskaren som nu testar 516 på möss, använder visserligen väsentligt lägre doser än Glaxosmithkline men substansen är långt ifrån att lanseras som vetenskapligt framprovat läkemedel.
Carl Johan Sundberg, professor i molekylär och tillämpad arbetsfysiologi vid Karolinska institutet, är skeptiskt till möjligheterna att ta fram ett ”träningspiller”.
Ekonomiskt intresse
– Det finns en del forskare som har gjort musstudier men om man granskar dem är de ganska dubiösa. Bakom de här finns intresse att utveckla en substans som ska krängas och man vill gärna presentera en sådan story.
Att fysisk aktivitet har en mängd positiva effekter på människokroppen betraktas som klarlagt. Men varför? Hur går det till? Carl Johan Sundberg beskriver det som händer i kroppen vid träning som en cocktail av reaktioner. Hans forskargrupp fokuserar på skelettmuskulaturen som är lätt att komma åt för provtagning och kan testas funktionellt.
– Vi försöker förstå vad det är som gör att fysisk aktivitet leder till förändringar. Mycket av det som sker efter ett träningspass är mätbart två till tre timmar efter passet, och vi ser stora skillnader i hur gener aktiveras.
Vid träning blir vävnaden varmare, halten kalcium ökar liksom vissa hormoner och proteiner som styr hur generna aktiveras. Men fysisk aktivitet påverkar inte bara olika typer av muskler utan alla vävnader som har studerats, och Carl Johan Sundberg betonar vikten av att se till hela kroppen.
– Det är inte som ett läkemedel som påverkar en mekanism i en viss vävnad. Fysisk aktivitet påverkar många hundra måltavlor hos skelettmuskler, benvävnad, fettvävnad, hormonsystem och huden.
Ökad livslängd med träning
Ett annat organ som påverkas är hjärnan. Maria Ekblom, docent i neurovetenskap vid Gymnastik och Idrottshögskolan, GIH, leder en forskargrupp som fokuserar på hur fysisk aktivitet påverkar hjärnhälsan.
– Det finns tydliga tecken på att människor som är fysisk aktiva har en minskad dödlighet som är i paritet med att sluta röka, säger Maria Ekblom. Sedan gäller det att förstå vad som är gynnsamt för vad.
Enligt Maria Ekblom har forskningen länge varit fokuserad på vad som händer vid högintensiv träning.
– Men om man tillämpar högintensiv träning och har ett stillasittande liv i övrigt är det inte säkert att träningen kan skydda dig helt och hållet. Där försöker vi hitta vilket rörelsebeteende som är bra för oss.
Designa aktivitetsmönster
Också Maria Ekblom framhåller den fysiska aktivitetens bredare effekt på olika delar av kroppen, jämfört med läkemedlen som påverkar en specifik funktion. Genom att kartlägga hur träning påverkar molekylära signalvägar skulle man inte bara kunna designa fysiska aktivitetsmönster utan även ta fram en kombination av träning och farmakologisk behandling.
– Nu medicinerar vi likadant för den som inte är fysisk aktiv som för den som är aktiv. Jag hoppas att den medicintekniska industrin ska gå in med mer medel för att förstå vad som händer och hur man ska dosera beroende på hur fysiskt aktiv patienten är.
Maria Ekblom och hennes kollegor studerar hur olika former av fysisk aktivitet påverkar människor med kontorsarbete. Ett av de signalämnen som är identifierat kallas BDNF, brain drived neurotrophic factor, ett protein som gör hjärnan mer plastisk. För att mäta hur plasticiteten påverkas används också ett instrument som kallas transkraniell magnetstimulator, ett slags spole som hålls i en viss position över huvudet för att undersöka hur enkelt det är att aktivera nervceller i hjärnbarken.
– När magnetfältet ändras induceras en ström i hjärnvävnaden där det skickas signaler som som senare aktiverar handmusklerna. Då vill man se om den här träningen gör hjärnan känsligare för stimuleringen. Finns det något fysiskt aktivitetsmönster som är mer gynnsamt än andra?
Forskarna gör även andra experiment och mätningar. Datainsamlingen ska vara färdig i vår och innan dess vill Maria Ekblom inte gå ut med några resultat.
Vad vet vi idag om hur fysisk aktivitet påverkar hjärnan?
– Framför allt hos äldre som konditionstränar så växer de delar av hjärnan till som man vet är viktiga för minnesfunktionen. Man har också sett förbättringar av impulskontrollen. Sedan när det gäller den psykiska hälsan vet man att människor som är deprimerade och som går på standardbehandling lindrar sina symptom mer om de deltar i fysisk aktivitet än om de inte gör det.
Hur kommer det sig?
– Det har man inte riktigt begripit. Det är därför vi går in och studerar de här signalämnena.
Nästa år inleder USA:s folkhälsoinstitut ett projekt med runt 2 700 försökspersoner i olika åldrar. Projektet, kallat Molecular Transducers of Physical Activity Consortium (MoTrPAC), ska kartlägga vilka molekylära förändringar som sker i kroppen vid fysisk aktivitet med målet att ta fram en molekylär karta och en databas som andra forskare kan använda.
Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se
– Man måste eftersträva så normal gång som möjligt, och då är det viktigt hur vi mäter och följer upp, säger Roland Zügner, disputerad vid avdelningen för ortopedi och legitimerad fysioterapeut.
Zügner har utvärderat olika analysmetoder som används vid klinisk gånganalys där patienters rörelsemönster registreras. Med stöd av exempelvis mätpunkter på huden skapas bilder av hur personen går.
– Det blir allt oftare så att patienter remitteras till en gånganalys innan man bestämmer sig för operation eller annan åtgärd. Sedan kommer de tillbaka efter några år och vi kan se hur utfallet blev, som en del av ett kvalitetssäkringsarbete säger Roland Zügner.
Inte utsträckt
I Sverige genomförs årligen 17 000 höftledsoperationer då patienter får konstgjorda höftproteser, oftast till följd av ledsjukdomen artros. Nio av tio opererade patienter är nöjda, trots att analyser i den aktuella forskningen visar på fortsatta rörelseproblem också två år efter operation.
– Vad jag tittat på är hur de egentligen går, och det visar sig att de har svårt att återställa normal gång efter att ha fått sin höftprotes. De är ofta väldigt nöjda, många har haft svår värk och andra problem före operation, men gången blir inte återställd och de kan inte sträcka ordentligt i höften, säger Roland Zügner.
Orsakerna är oklara, menar han, men ett skäl kan vara svårigheterna att rucka på ett invant rörelsemönster som uppstått före operation. En annan orsak kan vara att känselsystem i höftpartiet rubbas när kroppsegen vävnad ersatts med protesernas plast och metall.
Kan påverka slitaget
– Frågan man ställer sig är varför det här är viktigt, när folk ändå är nöjda. Men vi måste fundera på om det möjligen är så att gången påverkar protesens hålltid. Att den kanske slits ut och måste ersättas tidigare för att kraftspelet över höftled, bäcken och lårben blir annorlunda om gången inte är normal.
– Rent rehabmässigt kan det vara bra att lägga mer vikt vid att träna sträckningen av höften, både före och efter operation, och det skulle vara intressant att studera effekterna av en sådan mer riktad träning för den här gruppen, säger Roland Zügner.
– Studien bekräftar flera tidigare studier som visar på HLF-genens betydelse vid blodbildning, säger Mattias Magnusson som lett den aktuella studien. Resultaten kan ha viktiga tillämpningar för benmärgstransplantationer, såväl som för att förstå hur leukemi utvecklas.
Att kunna upprätthålla blodproduktionen, särskilt vid skada, cellgiftsbehandling eller en transplantation, är beroende av ett begränsat antal stamceller som finns i benmärgen. Dessa blodstamceller har den unika kapaciteten att kopiera sig själva och kunna producera alla våra olika typer av blodceller. Men för att säkerställa livslångt underhåll av normal blodstamcellsfunktion, hålls de flesta blodstamceller i ett vilande tillstånd. Detta skyddar dem mot utmattning och yttre påverkan. Blodstamcellerna kan dock snabbt rekryteras för att rekonstruera blodsystemet vid trauma, varefter de återvänder till sitt viloläge.
Målen inom blodstamcellsfältet
– Att identifiera de faktorer som styr blodstamcellerna ger kunskap om processer som vi kan påverka för att kunna föröka stamcellerna utanför kroppen. Detta har länge varit ett av de stora målen inom blodstamcellsfältet då det skulle öka möjligheter till blodstamcellstransplantation vid t ex brist på stamceller eller donatorer. Dessutom ökar vi vår förståelse över hur leukemi uppstår, förklarar forskaren Mattias Magnusson, som lett studien vid Lunds universitet.
Flera forskningsgrupper har tidigare identifierat HLF-genen som en möjlig stamcellsregulator för både normal och cancerogen blodbildning. Genom att studera möss som saknar HLF-genen, fann Karolina Komorowska, som är doktorand i Mattias Magnussons grupp, att blodstamcellerna var aktiva och inte längre i viloläge.
– Det är förvånande att mössen levde ett normalt liv utan HLF-genen, men när de hade akut behov av nytt blod efter yttre påverkan som t ex cytostatikabehandling, överlevde inte mössen. Alla blodstamcellerna slogs då ut av behandlingen eftersom de var aktiva och inte i sitt viloläge. Utan HLF-genen skyddades alltså inte längre blodstamcellerna mot cytostatika eller mot annan stress som transplantation, säger Mattias Magnusson.
HLF-genen är en viktig regulator för blodstamcellsaktivitet
Resultaten visar att HLF-genen är en viktig regulator för blodstamcellsaktivitet och en viktig faktor för att upprätthålla stamcellens förmåga att bilda nytt blod. Detta är i linje med ytterligare en forskargrupp vid Lunds universitet under ledning av David Bryder, vars resultat nyligen visade att om HLF-genen inte stängs ner i rätt tid, så leder det till att vårt långsiktiga immunförsvar inte kan bildas, vilket kan var ett förstadium till leukemi.
– Faktum är att studier har visat att cancerstamcellerna som ger upphov till blodcancer uttrycker höga nivåer av HLF, vilket kan vara orsaken till att cytostatika inte kommer åt dessa celler. Nästa steg är att identifiera genom vilka signaler HLF-genen skyddar stamcellerna för att kunna manipulera deras aktivitet, avslutar Mattias Magnusson.
Parkinsons sjukdom drabbar årligen drygt 2000 personer i Sverige. De allra flesta förknippar Parkinsons sjukdom med de fysiska symptomen, skakningar i kroppen, fumlighet, stelhet och svårigheter att kontrollera sina rörelser.
Idag kan dessa dämpas framgångsrikt med läkemedel. Men det finns också kognitiva symptom förknippade med Parkinson, till exempel nedsättningar i uppmärksamhet och minnesfunktioner. Här finns idag få behandlingar att tillgå.
– Våra kognitiva förmågor, det vill säga vår förmåga att behålla uppmärksamhet, lägga något på minnet, fatta beslut och lösa problem, betyder oerhört mycket för vår livskvalitet, säger Anna Stigsdotter Neely, professor i psykologi vid Karlstads universitet.
Träning av arbetsminnet
– Därför är det en viktig uppgift att hitta metoder och åtgärder för att motverka kognitiva funktionsnedsättningar.
Anna Stigsdotter Neely ska nu tillsammans med forskare vid Umeå universitet ta reda på om träning av arbetsminnets processer för uppdatering skulle kunna vara ett sätt att öka hjärnans aktivitet, minneskapacitet och mängden dopamin hos personer med Parkinson.
Forskarna har tidigare studerat träning av arbetsminnets processer för uppdatering hos friska yngre och äldre personer. Det visar sig att träning av uppdatering leder till bättre prestation även i icke-tränade uppdateringsuppgifter.
Dessa förbättringar är kopplade till ökad hjärnaktivitet och utsöndring av signalsubstansen dopamin – en substans som personer med Parkinsons lider brist av.
Följer blodströmmar i hjärnan
– Vår pilotstudie visar att uppdateringsträning kan påverka hjärnaktiviteten i den del av storhjärnan som heter striatum, hos en person med Parkinson.
– Nu utökar vi studien till att omfatta fler personer. Vi kommer att kartlägga hjärnan med hjälp av hjärnavbildning i en magnetkamera. Där kan vi bland annat följa blodflöden i hjärnan. Sammantaget betyder detta mycket för både teori och praktik och ger hopp om möjliga behandlingar som komplement till läkemedel. Det ger oss också en förståelse för de mekanismer som driver förbättringen av minnesprestationen, säger Anna Stigsdotter Neely.
Parkinsons sjukdom är en kronisk neurologisk sjukdom. De första symptomen uppträder vanligen efter 55 års ålder och är något vanligare hos män. Orsakerna är ännu inte helt klarlagda, men förmodligen samverkar flera faktorer. Sjukdomen kan vara ärftlig i vissa sällsynta former. En signalsubstans är dopamin som hjärnan använder bland annat för att kontrollera de nervsignaler som styr kroppens rörelser. Hos personer med Parkinsons sjukdom förstörs celler som tillverkar dopamin. Brist på dopamin gör att nervimpulserna förändras och personen kan inte kontrollera sina rörelser lika bra som vanligt.Hjärnans celler står ständigt i kontakt med varandra. Nervsignaler skickas från en cell till en annan med hjälp av kemiska ämnen, så kallade signalsubstanser. Hur mycket signalsubstans som ska skickas och när regleras noggrant av system i hjärnan. Dessa kan både bromsa och aktivera nervcellerna.
Kontakt:
Anna Stigsdotter Neely, professor i psykologi vid Karlstads universitet, anna.neely@kau.se, 070-393 53 23.
Att undervisningens innehåll på förskolan och på grundskolans olika stadier tenderar att vara för lika kan vara en orsak till att eleverna inte utvecklar sin förståelse för matematik från år till år, menar Caroline Nagy vid Högskolan i Halmstad som undersökt hur bråk lärs ut från förskola till årskurs nio.
– Det började med att jag råkade öppna en lärobok i matte för elever i årskurs 4 och en lärobok för gymnasieelever. Båda böckerna började på samma nivå!
Progression handlar om att elever successivt möter ökade krav i undervisningen.
– Kraven får inte vara för höga så att eleverna inte hänger med, och inte för låga så att det inte blir någon utmaning. Kraven ska öka successivt genom skolgången.
– Jag har kommit fram till att progressionen inte är optimal och att eleverna har liknande förståelse om bråk, oavsett stadium, säger Caroline Nagy.
Pizzabitar kan bli till hinder
– Undervisningen som lärarna hade planerat kommer inte alltid åt problematiken som eleverna har i sin förståelse. Kommer man inte åt vad det är eleverna egentligen inte förstår, är det svårt att planera för progression, säger hon.
Hon har också sett att de bilder som matematikläraren visar för eleverna har stor betydelse för elevernas kunskapsutveckling oavsett ålder.
I studien ser Caroline Nagy att de bilder som läraren visar för eleverna har stor betydelse för elevernas kunskapsutveckling oavsett ålder. Att prata äpplen och pizzabitar är förvisso konkret och tydligt, men det är skillnad mellan vardagen och den praktiska verkligheten jämfört med kraven på exakthet inom matematiken.
Tidigare studier visar att elever som får resonera med hjälp av något så konkret som pizzabitar klarar uppgifter i bråk – tas pizzorna bort, är det färre elever som löser uppgifterna korrekt.
Förenkling kan hindra förståelse Caroline Nagys studie visar att pizzorna inte alltid hjälper eleverna att förstå bråk.
– Lärare måste vara noga med vilket material de använder i undervisningen och ha en stor variation i bilder och konkret material. Om vi redan från tidig ålder enbart visar exempelvis en klassisk fjärdedel blir det också svårt med progression. Eleverna får en förståelse som inte är hållbar, säger Caroline Nagy.
Fler bråk i matematikundervisningen – och mindre fokus på pizzabitar och äppelhalvor, blir därför rekommendationen till matematiklärare.
I studien har hon tillsammans med lärare analyserat videofilmad undervisning:
– Det blev nästan en vändpunkt för studien att upptäcka hur lärarna förenklade undervisningen så att den inte längre hjälpte eleverna. Genom att utöka innehållet, göra det mer varierat och också mer komplicerat, blev det en tydligare kunskapsutveckling för eleverna.
Byte av lärare kan försvåra Caroline Nagy har hittat få studier som undersöker progression i undervisningen. Det finns inte heller några nationella riktlinjer eller dylikt för innehållet i läroböckerna, utan innehållet bestäms i slutänden av läromedelsförlagen. Byte av lärare kan också påverka progressionen i undervisningen.
– Ofta byter eleverna lärare i skiftet mellan förskoleklass och lågstadiet, mellan låg- och mellanstadiet och så vidare. Det blir inte alltid så mycket samtal mellan lärarna på olika stadier, och då är det inte lätt för lärarna att bygga på vad som har gjorts tidigare, säger Caroline Nagy.
Viktigt arbete mellan årskurser
Att arbeta över årskursgränserna, och gemensamt planera och analysera undervisning är därför en viktig nyckel till progression i undervisningen.
En annan viktig faktor handlar om lärares trygghet i ämnet och att identifiera elevernas förståelse. De lärare som inte lyckas urskilja mindre framgångsrika förståelser kan inte heller påverka dessa. Det får därför konsekvenser för elevernas kunskapsutveckling vilket i sin tur försvårar progression i undervisningen.
Kontakt:
Caroline Nagy, universitetsadjunkt i utbildningsvetenskap, Högskolan i Halmstad, caroline.nagy@hh.se, 035-16 79 28
Så gjordes studien:
I studien belyste Caroline Nagy hur ett arbetslag med lärare från förskolan och grundskolans olika stadier jobbade för att utveckla progressionen i undervisningen. I studien ingick undervisning i förskolan, årskurs 3, 5, 7 samt 9. Genom att gemensamt planera undervisningen, och därefter analysera filmsekvenser, kunde arbetslaget förändra undervisningen. Aktionsforskning innebär att forskaren är aktiv och påverkar processen. Detta är en vanlig ansats inom skolutveckling. Pedagogerna, tillsammans med forskaren, studerar sitt eget agerande och kan förändra sitt arbetssätt så att verksamheten utvecklas i riktning mot elevernas behov.
Sjöfartsutbildning har under de senaste decennierna genomgått genomgripande förändringar. Från att ha inneburit ett system med lärlingskap, där man arbetar sig upp i hierarkin ombord, är det idag en akademisk utbildning där delar av den fartygsförlagda praktiken ersatts med träning i uppbyggda, simulatorbaserade miljöer i en utbildningsmiljö.
Tidigare forskning varnar för hur simulatorer och annan teknik införs i exempelvis dagens sjökaptensutbildning. Kritiken har pekat på att tillvägagångssättet knappast stödjer utvecklandet av de professionella kompetenser som betonas som viktiga i de styrdokument som reglerar utbildningen.
Samarbete med Sjöfartsverket
Charlott Sellberg har sedan 2013 studerat simulatorövningar på Chalmers tekniska högskola i en navigeringskurs för sjökaptensstudenter. Simulatorcentret på Chalmers campus på Lindholmen i Göteborg är uppbyggt i samarbete med Sjöfartsverket och rymmer en mängd olika simulatorer för radiokommunikation, maskinrum, lasthantering, navigation och för arbete på fartygsbryggan.
I den aktuella studien tränar studenterna i fem olika navigationssimulatorer som ska likna bryggan på ett modernt fartyg där simulatorn projicerar bilden av en nautisk miljö genom bryggans fönster och där bland annat radar, elektroniska sjökort och manöverinstrument finns tillgängliga. Från instruktörsrummet övervakar samtidigt instruktören händelseförloppet via olika monitorer.
Kopplar till yrkespraktiken
Charlott Sellbergs slutsatser är mer positiva än vad som var fallet i de tidigare nämnda studierna.
– Ett av skälen till att mina resultat ser annorlunda ut är att varje simulatormiljö har utvecklats av erfarna instruktörer. Likaså har lärmomenten i simulatorn utformats av instruktörer med långvarig erfarenhet både av sjökaptensyrket och av undervisning i sjökaptensprogrammet.
– Att instruktörerna både har en professionell kompetens och att de har mångårig erfarenhet av att undervisa i sjökaptensprogrammet bidrar till att utbildningen i simulatorcentret håller en hög kvalitet. Att instruktören systematiskt kopplar det som händer under simuleringen till yrkespraktiken hjälper studenter att relatera det de lär sig till det kommande arbetet, säger Charlott Sellberg.
Vad som står i centrum under träningen är de professionella samtalen kring vad som anses vara gott sjömanskap, liksom vad det innebär att följa de trafikregler som gäller till sjöss.
Guidas in i yrket
Men vad som utgör gott sjömanskap eller en korrekt tillämpning av trafikregler är högst situationsbundet. Avhandlingen visar hur studenterna guidas in i yrket genom instruktörens demonstrationer av gott sjömanskap och regelföljande under övningarna på campus. Demonstrationerna består exempelvis i att visa på och förklara specifika situationer på radarskärmen och hur situationerna ska hanteras.
– På så sätt blir träningen i simulatorerna konkret förankrad i den yrkespraktik som studenterna tränar inför, säger Charlott Sellberg.
Avhandlingen är en del i forskningsprojektet ”Träning och bedömning av professionellt agerande i simulatormiljö” som i sin tur genomförs i samarbete mellan institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande och institutionen för mekanik och maritima vetenskaper på Chalmers.
Enligt Göran Malmstedt, professor i historia vid Göteborgs universitet, är det utmärkande för den tidens verklighetsuppfattning att i princip alla trodde att olika övernaturliga krafter verkade i världen.
– Tillvaron kunde rymma övernaturliga fenomen som änglar, spöken, troll och olika naturväsen som älvor och skogsrån. Men den främsta övernaturliga makten hörde till Gud, som kunde ingripa och varna de syndfulla och straffa de som trotsade hans vilja. Samtidigt rörde sig djävulen och hans demoner också i världen, men det fanns nog olika uppfattningar om hur mäktiga de var.
Kunde anlitas av människor Dessa föreställningar märktes bland annat i häxprocesserna som drevs runtom i Europa under 1500- och 1600-talen. Göran Malmstedt har studerat dokument från häxjakterna i Bohuslän under slutet av 1600-talet och tagit del av människors tankar om magi, drömmar och ordens makt.
– De flesta ansåg att övernaturliga krafter på olika sätt kunde anlitas av människorna. Det kunde ske genom bön och offer till Gud eller med olika magiska metoder som kunde syfta till att bota sjukdomar eller skada ovänner och fiender. Övernaturliga krafter kunde också finnas på särskilda platser, som heliga källor eller offerkyrkor.
I rättsprotokollen studerar Göran Malmstedt olika aspekter av verklighetsuppfattning och mentalitet: domarnas frågor, vittnenas berättelser och de anklagades svar vittnar om hur människorna uppfattade sin omvärld.
– När man tänkte sig att övernaturliga krafter kunde inverka på olika sätt i livet fanns det också en utbredd vilja att tolka och ge innebörd åt ovanliga företeelser som på olika sätt innebar hot. Det kunde till exempel vara ovanliga naturfenomen eller sjukdomar som man trodde hade ett övernaturligt ursprung.
Inte släppt greppet än Den allmänna tron på övernaturliga krafter innebar också att det var vanligt med olika former av magiskt tänkande. Göran Malmstedt menar att detta tillsammans med föreställningar om att det finns övernaturliga dimensioner verkar vara ett universellt drag i mänskligt tänkande som också går att spåra till vår moderna och sekulariserade kultur.
– Förtrollningen har nog trots allt inte helt släppt greppet än, även om den kanske gestaltar sig på andra sätt idag. Jag tror att många, trots upplysningens och modernitetens seger i västerlandet, ändå har en benägenhet för att med sina tankar eller känslor röra sig i magiska domäner och att viljan till att tro på något övernaturligt egentligen är ganska spridd.
Göran Malmstedts bok En förtrollad värld – förmoderna föreställningar och bohuslänska trolldomsprocesser 1669 – 1672 ges ut av Nordic Academic Press och vänder sig till såväl forskare som läsare utanför universitetet.
Kontakt: Göran Malmstedt, professor i historia vid Göteborgs universitet, goran.malmstedt@history.gu.se, 0766-18 45 08
Det är i en gen med beteckningen KIF5A som forskare i Umeå och i Ulm i Tyskland har hittat tydliga avvikelser hos såväl patienter med så kallad sporadisk ALS som hos patienter med familjär ALS, det vill säga känd ALS i släkten.
– Resultaten är överraskande och om de bekräftas i fler studier handlar det om den vanligaste kända faktorn som orsakar ALS, säger professor Peter Andersen vid Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap vid Umeå universitet.
Förändringarna är i form av mutationer i genens ”bakre” del. Alla människor har genen KIF5A på kromosompar 12 där den kodar för bildningen av ett protein som har till uppgift i friska nervceller att transportera ämnen mellan cellen och synapsen.
Mutation i samma gen ger flera sjukdomar
Det är tidigare känt att tre mindre vanliga neurologiska sjukdomar beror på mutationer i denna gen KIF5A, men då i dess främre och mellersta del.
– Att olika sorters mutation i samma gen kan ge upphov till fyra olika sjukdomar kan få betydelse för behandling då läkemedel som utvecklas för att ersätta det protein som genen styr eventuellt också kan få effekt på fler sjukdomar, säger Peter Andersen.
Forskarna har identifierat två skilda typer av mutationer i KIF5A som var för sig är kopplade till ALS. Den ena är en så kallad skarvplats-mutation som innebär att en del av KIF5A proteinet kopplas bort. Det andra är en SNP, en positionsbestämd förändring i arvsmassan, med beteckningen SNP rs113247976. Den förändringen medför en förändring av aminosyra inne i KIF5A-proteinet men proteinet har i övrigt normal storlek.
SNP, Singel nukleotid polymorfism, är något som människans arvsmassa naturligt innehåller cirka 3,5 miljoner av. Den antas oftast inte ha samband med sjukdom och därför är det desto mer överraskande att just denna kan kopplas till ALS.
Flera av patienterna med SNP rs113247976 var också bärare av andra anlag som man sedan tidigare vet kan ge ALS, men hos vissa patienter hittade man ingen annan förändring än i just denna SNP.
Resultaten bygger på studier av 426 patienter med ALS med släktingar som också haft sjukdomen. Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften Brain.
Amyotrofisk lateralskleros (ALS) är en nervsjukdom som leder till att de nervceller som styr kroppens muskler gradvis förtvinar. I Sverige insjuknar årligen cirka 230 personer per år i ALS. Hälften av patienterna avlider inom tre år från diagnos.
Det är variationer i den gen som kodar för enzymet CYP2C19 som gör att en del patienter får fel dos av läkemedlet escitalopram, visar studien från Karolinska Institutet och Diakonhjemmets Sjukhus i Oslo.
När depression behandlas medicinskt är selektiva serotoninåterupptagshämmare, SSRI, den vanligaste typen av läkemedel och av dessa används escitalopram mest kliniskt. Men behandlingsresultatet med escitalopram begränsas i dag av att en del patienter inte svarar så bra på medicinen, medan andra får biverkningar som gör att de slutar ta läkemedlet.
Individualiserad läkemedelbehanding
För att kunna individualisera läkemedelsbehandlingen bättre försöker forskare hitta genetiska biomarkörer som kan identifiera hur väl medicinen fungerar på olika individer.
I den nya studien forskarna upptäckt att de som har en variant av genen som ger ökat uttryck av det enzym som omsätter escitalopram i levern (CYP2C19), får för låga escitalopramnivåer i blodet för att det ska ha effekt på depressionen. Och att patienter med en defekt CYP2C19-gen får för höga läkemedelsnivåer.
En tredjedel av patienterna får fel dos
Av de 2 087 personer som studerats handlar det om totalt en tredjedel av patienterna som antingen fick för höga eller för låga nivåer av läkemedlet.
Intressant nog fann forskarna att 30 procent av patienterna med genvarianter som åstadkom för hög eller för låg nivå av enzymet slutar behandlingen med escitalopram och övergår till andra preparat inom ett år. Endast 10-12 procent av patienter med den vanliga genotypen bytte medicin.
– Vår studie visar att genotypning av CYP2C19 skulle kunna vara till stor klinisk hjälp för att individualisera dosen escitalopram så att man uppnår en totalt bättre antidepressiv effekt för patientern, säger professor Magnus Ingelman-Sundberg vid Institutionen för fysiologi och farmakologi på Karolinska Institutet.
– Eftersom CYP2C19 medverkar i nedbrytningen av många olika SSRI-preparat är fynden också applicerbara på andra typer av antidepressiva läkemedel,
Kontakt: Magnus Ingelman-Sundberg, professor vid Institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet, magnus.ingelman-sundberg@ki.se, 08-524 877 35, 070-601 75 90
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
