– Varken krav eller sätt att mäta friktion på cykelvägar motsvarar cyklars förutsättningar och behov utan har istället utgått från bilars prestanda. Det behövs ökad kunskap om cykeldäcks friktionsegenskaper och det väggrepp som en cykel kan få på en cykelväg under olika förhållanden, säger Anna Niska, projektledare för VTI-rapporten Cykelvägars friktion.
Forskningsprojektet har sammanställt fältmätningar med VTI:s portabla friktionsmätare på cykelvägar med en mängd olika underlag. Forskarna har även gjort jämförande mätningar i VTI:s stationära däckprovningsanläggning.
Friktionen påverkas av väglag, beläggningsmaterial, vägmarkeringar och brunnslock, vilket kan leda till stora variationer i friktionsnivån längs en och samma sträcka. Överraskningseffekten och därmed olycksrisken kan då bli stor.
Is, grus och löv påverkar väggreppet
Det handlar inte enbart om snö och is, även grus, löv, smuts och annat på vägytan kan minska friktionen.
Forskarna har identifierat platser som särskilt olycksdrabbade, bland annat broar, smågatsten, brunnslock och vägmarkeringar.
På sopsaltade cykelstråk kan halka uppstå där beläggningen är skadad och ojämn och sopborsten inte kunnat rengöra tillfredsställande, där osaltade stråk korsar eller ansluter till saltade cykelstråk eller där cykelbanan korsar bilväg. När saltet späds ut kan vätskan frysa till eller snömodd bildas.
Utifrån den kunskapen är det viktigt att informera både cyklisten var halka kan uppstå men även väghållaren som kan anpassa halkbekämpningen därefter. Det går också att utforma och konstruera cykelvägen på ett mer ändamålsmässigt sätt.
Definiera när halka uppstår – för cyklisten
– De relativt stora kunskapsluckor som återstår kräver fördjupade studier. Vi behöver tydligare definiera gränsen för när halka uppstår för en cyklist, säger Anna Niska.
För att kunna göra det krävs tester när cyklister bromsar och manövrar med olika däck på olika ytor med känd friktion. Definitionen på friktionskrav och mätmetoder behöver ses över, liksom kravspecifikationer för beläggningen på gång- och cykelvägar som fungerar väl både sommar och vinter. Liknande studier behövs även för fotgängare med deras perspektiv i centrum.
Doris. Emir. Fanny. Khaled. Det är fyra av de namn som Rättviseförmedlingen och Fredrika Bremer förbundet vill lyfta in i det så kallade bokstaveringsalfabetet. Namnen ska ersätta David, Erik, Filip och Kalle. I slutet av september, när de två organisationernas förslag var aktuellt i medierna, skrev de så här i en debattartikel i Dagens Nyheter:
”Ord är mer än bara bokstäver och vilket språk vi använder påverkar hur vi förhåller oss till vår omvärld. Språk är en aktiv handling som skapar en bild av verkligheten”.
Förslag till nytt bokstaveringsalfabet
A: Adam K: Khaled U: Ulrik
B: Berit L: Laila V: Vicky
C: Cesar M: Matti W: William
D: Doris N: Nora X: Xena
E: Emir O: Olof Y: Yngve
F: Fanny P: Pippi Z: Zelda
G: Gustav Q: Qvintus Å: Åke
H: Hedvig R: Robin Ä: Ängel
I: Ivar S: Sigurd Ö: Östen
J: Jenny T: Tyra
Källa: Rättviseförmedlingen och Fredrika Bremer Förbundet
Hur språket påverkar vår verklighetsuppfattning är en fråga som nyligen har återuppstått som forskningsfält. Att språkets makt är stor slog Karl den store fast redan på 700-talet, i det numera bevingade citatet ”Att ha ett andra språk är att ha en andra själ.” På 1930-talet gav de amerikanska lingvisterna Edward Sapir och Benjamin Lee Whorf påståendet en vetenskaplig klädnad. Deras idéer blev snabbt populära och skrevs in i läroböcker, men när bevisen uteblev började andra forskare tvivla och på 1970-talet var den så kallade Sapir-Whorf hypotesen en historisk relikt.
– Det var länge tabu att ta i den frågan men nu finns massor med ny forskning som tar nya grepp, säger Marianne Gullberg, professor i psykolingvistik vid Lunds universitet.
Men medan Sapir-Whorf menade att olika språk skapar helt olika världar, är de hypoteser som utforskas i dag mer nyanserade. Det kan handla om att två personer som pratar olika språk fokuserar på olika saker när de ska beskriva en scen.
– Det är en lite mildare form än att vi uppfattar världen på ett speciellt sätt, säger Marianne Gullberg.
Antal färger skiljer sig åt i olika språk/Maskulin eller feminin bro
Färg är ett populärt forskningsområde, eftersom olika språk har olika många ord för färger. Men frågan är i vilken utsträckning det påverkar vår verklighetsuppfattning eller om det bara har betydelse när vi ska kommunicera de färger vi ser.
Då blir det mer konkret när man jämför hur olika språk genusbestämmer föremål. Lera Boroditsky, kognitionsforskare vid Stanford university i USA, har visat att tysktalande och spansktalande beskriver en bro på olika sätt. På tyska är ”bro” feminint och konstruktionen beskrivs oftare som vacker, elegant eller smärt. Spanskan har genusbestämt ”bro” som maskulin, vilket gör att spanjorerna associerar en bro med attribut som stor, stark, mäktig och rejäl.
Lera Boroditsky är en av de främsta förespråkarna för det som kallas lingvistisk relativitet. Hon har bland annat forskat på en stam aboriginer i Australien som inte använder vänster och höger för att orientera sig. Istället beskriver de en riktning med hjälp av väderstreck. ”Nu går vi till trädet som står sydväst om oss.”
En filosofisk fråga
Frågan är vad de här olikheterna kan leda till. Vilka konsekvenser får de?
– Den stora frågan om det spelar någon roll hur vi uppfattar världen beroende på språk är en filosofisk fråga, säger Marianne Gullberg.
Givetvis kan missförstånd uppstå, men sådana har sällan någon större praktisk betydelse. Men ibland kan skillnaderna få betydelse för hur vi förhåller oss till världen.
– En av mina kollegor forskar om språk och tanke hos en jägargrupp i Malaysia där det finns ord för vatten men inte för flod eller flodmynning. När de möter folk från omvärlden som pratar om att leda floden i en annan riktning blir det svårt att förstå för en folkgrupp som bara pratar om vatten, säger Marianne Gullberg.
Språket påverkar tidsuppfattningen
Manne Bylund, professor i tvåspråkighetsforskning vid Stockholms universitet, har tillsammans med en kollega undersökt hur tidsuppfattningen påverkas av vilket språk man talar. När svenskar ska berätta hur lång tid som har gått använder vi termer som beskriver distans eller längd, som lång eller kort tid. Medan spanjorer talar i termer av mängd, att det har gått mycket tid eller lite tid.
I ett experiment visade forskarna en linje som växte på en skärm. Linjen växte under en viss tidsperiod. Om linjen var lång uppfattade svenskarna det som att den tog längre tid på sig att växa, medan spanjorerna inte påverkades av längden. Förhållandet var det omvända när det istället var behållare som fylldes under en viss tid.
Vilken praktiskt betydelse har det här?
– Det är där forskningen befinner sig idag, säger Manne Bylund. Det man har gjort de senaste tio åren är att ta reda på när språket påverkar vårt tankesätt och försöka fastställa vilka kognitiva processer som påverkas. De flesta experiment undersöker hur folk påverkas under kontrollerade förhållanden. Vi vet ganska lite om hur det påverkar oss i vardagen, annat än att man kan anta att det har någon betydelse.
Manne Bylund vill understryka att forskningen försöker lämna det stadium där frågan om språkets påverkan besvaras med ja eller nej. Istället vill forskarna undersöka under vilka omständigheter språket påverkar.
– Så även om det finns forskning som visar att språket påverkar vår verklighetsuppfattning behöver det inte vara så att språket bestämmer våra liv, säger han.
Ingenjörsarbete bakom ”hen”
Hur skulle då ett nytt bokstaveringsalfabet påverka vårt sätt att tänka? Manne Bylund tar upp ett annat, liknade exempel: introduktionen av ”hen” i det svenska språket.
– Det är många språk som har ett sådant pronomen. Det som är unikt med Sverige är att det låg ett ingenjörsarbete bakom. Jag känner inte till om det finns någon forskning men det skulle vara intressant att se om de har fått någon effekt.
När hen blev vardagsord
Ordet hen föreslogs år 1966 av Rolf Dunås i Upsala Nya Tidning med hänvisning bland annat till finskans könsneutrala pronomen hän.
Under 2000-talet har ordet större spridning, särskilt när allt fler myndigheter började använda hen, till exempel Diskrimineringsombudsmannen och Ekonomistyrningsverket, och ordet behandlades i Språkrådets skrift Myndigheternas skrivregler. Byggnads blev det första svenska fackförbundet som använde sig av hen i sina stadgar efter ett beslut vid 2014 års kongress.
Ytterligare pondus fick ordet när ordet hen togs med i den fjortonde upplagan av Svenska Akademiens ordlista, som gavs ut i april 2015. (Den nya SAOL lanserades med reklambudskapet ”Hen är här nu”.)
Källa: Wikipedia
Marianne Gullberg tycker att det vore intressant att undersöka vilken effekt ett bokstaveringsalfabet kan ha.
– Men då behöver man titta på en speciell del av befolkningen, de som använder det här dagligen. Det är först då det kan ha en effekt.
Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se
George Orwell och fake news
Författaren George Orwell förstod vilken makt ord kan ha över hur vi uppfattar världen. När han diktade ihop diktaturen Engsos i boken 1984 gav han de styrande språket som kraftfullt maktmedel. Genom att skapa vad de kallade Newspeak kunde de förhindra kritik och säkerställa deras egen världsåskådning. Bland annat strök de synonymer för att få bort språkets nyanser, vilket gjorde det svårt att uttrycka vad som var fel med till exempel rikets ledning.
Idag är det Donald Trumps nyspråk som studeras och analyseras. Donald Trump beskriver ofta personer eller stater som ”amazing”, ”tremendous”, ”strong”, ”weak” eller ”losers”. När nyanserna är borta finns inget utrymme för kompromisser och superlativen tunnar ut gränsen mellan fakta och åsikt. En annan metod är att med ord som ”fake news” och ”alternativa fakta” försöka påverka medborgarnas verklighetsuppfattning.
Nästan all plast görs av det fossila bränslet råolja. Plastproduktionen står i dag för sex procent av den globala oljekonsumtionen.
Utvecklingen av förnybara bioplaster pågår, men jämförelsevis lite är i praktiskt bruk. En stark kandidat bland bioplasterna är polyetenfuranoat (PEF). Istället för olja innehåller PEF kolväteföreningen furan som går att utvinna från majs, trä och vissa sädesslag. Marknaden för PEF är huvudsakligen paketering.
Experiment har visat att PEF är överlägset det gängse polyetentereftalat (PET) för att skydda mot syre, koldioxid och vatten, vilket ger inplastade produkter längre varaktighet.
Framgångarna med PEF har gjort forskare på LTH, Lunds universitet, intresserade av att laborera med andra förnybara material i plastproduktion. Kemiteknik-doktoranden Ping Wang har gjort en plast baserad på indol, en tyngre kolvätemolekyl än furan, som förekommer i mänsklig avföring och doftar därefter.
Föreningen finns också i lägre koncentrationer i vissa blomväxter och har då en ljuvare arom. (Effekten beror på att luktsinnet avkodar luktämnen olika beroende på mängd och kombination).
Klarar nästan kokpunkten
Forskarlaget vid LTH tycks vara ensamma om att forska på indolpolyestrar – och deras resultat är lovande. En PET-flaska har en glasomvandlingstemperatur vid 70 grader, då materialet mjuknar och deformeras. De mest framgångsrika PEF-experimenten klarar omkring 86 grader. En av Ping Wangs indolplaster är däremot stabil upp till 99 grader.
– Det här är preliminära resultat, men det vi har sett är att indol har bättre mekaniska egenskaper som gör det mer hållbart. Det kan leda till bättre återvinning i framtiden. I dagsläget kan PET-flaskor bara återvinnas en gång, sedan måste de användas till annat, till exempel textilier, säger docent Baozhong Zhang som handleder forskarlaget.
Mer än bara plastflaskor
I dag produceras indol endast i liten skala och används främst i parfym och läkemedel. Det kan vara möjligt att framställa indol biotekniskt från socker genom jäsning med hjälp av bakterier. En sådan process behöver dock först analyseras mer ingående innan en produktionskostnad kan beräknas.
Ping Wang fortsätter sin forskning med att undersöka indolplastens potential i andra användningsområden.
– Vi fick ett bra resultat men är inte nöjda. Nu försöker vi hitta metoder för att göra mer högkvalitativa indolpolymerer som kan appliceras på fler sätt, inte bara till plastflaskor, säger hon.
Den svenska flyktingpolitiken och flyktingmottagningen under andra världskrigets första år kom huvudsakligen att formas som en följd av den stora flyktingströmmen från Norge. Denna omfattade över 70 000 civila och militära flyktingar 1940–1945.
Det var landsfiskalerna vid gränsen som fick svara för mottagandet och den fortsatta inlotsningen till de olika läger som upprättades för olika kategorier av flyktingar under krigsåren. Det var en omfattande arbetsuppgift som lades på de 26 landsfiskalsdistrikten utmed den 163 mil långa gränsen och den genomfördes under stor press med knappa resurser.
Under 1940–1942 avvisades samtidigt ett stort antal norrmän och tyska desertörer vid gränsen.
Arkebusering eller straffkoloni
– I många fall ledde detta till att flyktingarna fördes till tyska koncentrationsläger eller norska läger. För de avvisade desertörerna blev straffen också stränga: arkebusering, tukthus eller straffkompani på östfronten, säger Lars Hansson som är doktorand i historia vid Göteborgs universitet.
I hans avhandling förklaras hur massflykten från Norge kom att påverka utformningen av den svenska flyktingpolitiken. Den vilar bland annat på tidigare inte undersökta uppgifter från närmare 33 000 förhörsprotokoll i Värmland, Dalsland och Bohuslän. Här har tagits fram uppgifter om flyktingarnas kön, åldrar, yrken, etnicitet och nationalitet som relaterats till flyktingarnas uppgifter om motiven till att de flydde från Norge.
– Studien visar hur den svenska flyktingpolitiken successivt ändrades från stor restriktivitet i början av kriget till att bli ett villkorslöst mottagande under de sista krigsåren. Det var framförallt insatserna för och erfarenheterna av flyktingarna vid norska gränsen som gjorde att Sverige mot slutet av kriget kunde hantera de stora flyktingströmmar som anlände 1943–1945 till landet, inte bara från Norge utan också från Danmark, Finland och de baltiska staterna.
Möten öga mot öga förändrade
Fram till april 1940 hade den svenska flyktingpolitiken huvudsakligen formats genom UD:s och Socialstyrelsens hantering av asylansökningarna, som främst rörde flyktingar från Tyskland och dess annekterade stater. Efter den tyska ockupationen av Norge 9 april 1940 blev flyktingmottagandet i stället i första hand en fråga för de lokala polismyndigheterna vid gränsen.
Att möta behövande öga mot öga ökar sannolikt viljan att hjälpa och det kan vara en förklaring till att flyktingpolitiken förändrades de sista krigsåren, tror Lars Hansson.
– I stället för de centrala myndigheternas administrativa hantering av asylansökningarna kom landsfiskalerna att direkt konfronteras med flyktingarna ”face to face”. Detta hade sannolikt en avgörande betydelse för att öppna upp den restriktiva hållning som dittills utmärkt svensk flyktingpolitik. Mot slutet av kriget kom också ambitionen att etablera ett nordiskt samarbete efter kriget att bidra till den allt öppnare flyktingpolitiken från främst de nordiska länderna.
− Manlig sexhandel framställs som en del av gaykulturen, något som ingen riktigt gör anspråk på. Därför väcker den heller inga särskilda känslor av upprördhet eller engagemang i samhället, säger avhandlingens författare Annelie de Cabo y Moreda.
Hon har studerat hur manlig sexhandel uppmärksammats och framställts inom det offentliga utredningsväsendet, polisen och socialtjänsten. Materialet består av statliga utredningar och andra myndighetspublikationer, intervjuer och opinionsbildande skrifter. Det sträcker sig över en 70-årsperiod, från 1944, då homosexuella handlingar avkriminaliserades, fram till 2016.
Inget vi pratar om
− Resultatet visar att myndigheters analyser av sexhandelns konsekvenser antingen har handlat om mäns våld mot kvinnor eller om sexsäljarens frivillighet. Det är kvinnorna som är i fokus, inte männen, säger Annelie de Cabo y Moreda.
I gruppintervjuer med professionella inom socialtjänst och polisväsendet framkom en tystnadskultur kring manlig sexhandel.
− Det pratas inte om den. Den ses som ett konfliktfritt område som tillhör manlig homosexualitet medan den heterosexuella sexhandeln ses som ett angeläget samhällsproblem.
Studien visar att manlig sexhandel genom historien väckt känslor som avsky och förakt men också tolerans och acceptans. Känslorna speglar olika politiska skiftningar i samhället.
Utesluter utsatta grupper
− I jämförelse med den heterosexuella sexhandeln tycks manlig sexhandel sakna förmågan att förändras i förhållande till andra samhällsförändringar, säger Annelie de Cabo Y Moreda.
Manlig sexhandel har funnits lika länge som den heterosexuella men har till och från fallit i glömska genom historien. I och med 70-talets kvinnorörelse blev den heterosexuella prostitutionen en viktig symbolfråga. Men i debatten fanns inte utrymme för att män också skulle kunna sälja sex eller vara i behov av samhällets stödresurser.
− Om vi fortsätter att ensidigt hävda att sexhandel handlar om mäns våld mot kvinnor riskerar vi att utesluta grupper som också kan vara i behov av information, stöd och skadereducerande insatser i samband med sexförsäljning, säger prostitutionsforskaren Annelie de Cabo Y Moreda.
Biomassa från skogen används som råvara för såväl skogsprodukter (papper, massa, sågade trävaror) som bioenergi. Den svenska avverkningen av rundvirke ligger nära den högsta hållbara nivån. Detta innebär att ett ökat utnyttjande av biomassa från den svenska skogen till stor del måste baseras på andra delar av de träd som redan avverkas, eller småträd som inte tas tillvara idag.
Lars Sängstuvall har i sitt doktorsarbete vid SLU undersökt förutsättningarna att öka uttaget av biomassa genom skörd av hela småträd i unga, täta bestånd.
– Lite tillspetsat kan man säga att frågan är om vi ska sluta röja skogen, och istället odla unga täta bestånd med klena träd, som kan avverkas som energiråvara eller för annan användning, med ny och effektiv drivningsteknik. Och mitt svar på den frågan är att det beror på marknadsläget och på de lokala skogliga förutsättningarna, säger Lars Sängstuvall.
Korridorgallring ett bra alternativ
En del av avhandlingen rör tekniska aspekter på genomförandet, såsom beräkning av tidsåtgång för att skörda småträd. Genom datorsimuleringar jämförde Lars Sängstuvall olika metoder, till exempel skörda träden ett och ett eller genom schablonartad korridorgallring. Resultaten visar att korridorgallring är ett konkurrenskraftigt alternativ. De visar också att simulering och andra teoretiska skogsteknologiska metoder gör det möjligt att analysera maskinsystem som ännu inte används i praktiken.
Exempel på korridorer för schablonartad korridorgallring; två korridorer á 2 × 10 m2 utlagda i ett tätt björkbestånd. Vid korridorgallring avverkas träden som står i korridorerna, medan träden utanför korridorerna lämnas att växa vidare. Foto: Lars Sängstuvall
Viktig energiresurs lokalt
Den andra delen av avhandlingen rör tillgång och möjlig efterfrågan på denna typ av biomassa i Sverige.
Enligt Lars Sängstuvalls beräkningar kan biomassagallring stå för 15 procent av de svenska värmeverkens nuvarande energiförsörjning, och åtgärden är lämplig på 15 procent av den brukade skogsmarken. Med dagens efterfrågan kan biomassagallring alltså bara stå för en liten del av Sveriges totala energiförsörjning, men lokalt kan bidraget vara betydande – beroende på variationer i transportavstånd till värmeverk och konkurrens från övriga skogsbränslesortiment.
– Vid en ökad efterfrågan på biomassa, som kan gå till nya typer av användning och produkter, har biomassagallring dock en avsevärt högre potential, säger Lars Sängstuvall.
För att analysera tillgången använde Lars Sängstuvall data från Riksskogstaxeringen och för beräkning av framtida tillgångar använde han beslutstödssystemet Heureka. För att länka utbud och efterfrågan på bioenergi – inklusive eventuell påverkan på utbud och efterfrågan på timmer och massaved – användes den ekonomiska jämviktsmodellen SweFor. Alla större värmeverk, sågverk och massaindustrier i Sverige ingick i analysen.
Kontakt: Lars Sängstuvall, Institutionen för skoglig resurshushållning, Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, Lars.Sangstuvall@hotmail.se
Dagens skola står inför flera utmaningar att hantera sociala och demokratiska frågor. När de sociala och demokratiska målen accentueras uppstår dock svårigheter att definiera musikämnets innehåll. Detta gäller både för musiklärare i grundskolan och för musiklärare i den kommunala kulturskolan.
– Resultatet i avhandlingen visar därför att musikläraryrket behöver utvecklas när det gäller lärares kompetens att omsätta värdegrund, läroplaner och kursplaner i praktisk handling. Det som lärare förväntas göra i musikklassrummet behöver de också ha kunskap och möjligheter att själva reflektera och styra över, säger Anna-Karin Kuuse.
Risk för fokus på elevernas brister
I avhandlingens undersökningar uppfattas musik och musicerande som något neutralt och inkluderande i sig. Samtidigt visar resultatet att det är samhälleliga värderingar och normer samt etablerade idéer om demokratisk fostran som försvårar lärares reflektioner kring undervisningspraktikens innehåll och elevernas gemensamma handlingsutrymme.
– Samma idéer riskerar att fokusera på elevers brister och behov istället för på deras resurser och kompetens. Även om den musikpedagogiska forskningen definierar musikaliska praktiker som något i grunden socialt, hanteras sociala frågor oftast utanför undervisningssituationen.
– Tidigare forskning visar samtidigt att det är elevernas demokratiska erfarenheter inom ramen för undervisningssituationen som är viktigast. I avhandlingens undersökningar blir det tydligt att elevernas musikaliska och sociala erfarenheter också alltid är fysiska, känslomässiga och kollektiva.
Både musikaliska och sociala aspekter
Mot bakgrund av tidigare forskning om musikundervisning och social rättvisa visar avhandlingsresultatet att musikämnet står inför flera utmaningar. Det är en fråga för både grundutbildning och lärarfortbildning. Framförallt gäller det musiklärares förståelse av hur musikundervisningens både musikaliska och sociala aspekter kan hanteras i, med och genom elevernas gemensamma musikaliska handlingar i praktiken.
I avhandlingens fyra delstudier undersöks hur svensk musikundervisnings sociala och demokratiska uppdrag marknadsförs, kommuniceras, uppfattas, hanteras och genomförs. I dessa undersökningar medverkar både elever, lärare och skolledare.
När jorden studeras från rymden ser den ut att vara slät, men när vi zoomar in märker vi att den har såväl berg som dalar. Det samma gäller för celler som utan förstoring ser släta ut, men vid inzoomning visar sig ha såväl åsar som kratrar.
Det är forskare vid Göteborgs och Uppsala universitet som studerat hur denna variation i cellens topografi påverkar det som kallas diffusion, alltså hur ämnen rör sig i cellmembranet, något som studeras för att ta fram modeller för hur membranet är organiserat och öka vår förståelse för hur olika cellkomponenter interagerar med varandra.
En dimension fattas Till grund för studien finns forskarnas tidigare upptäckter som visat att inte en enda av sjuttio studerade celltyper har en slät yta.
– Dagens dominerande modeller för hur cellens omgivande plasmamembran är organiserat bygger på att mätdata tolkas tvådimensionellt. Vår studie visar att det ger helt felaktiga slutsatser eftersom cellytan är tredimensionell, säger Ingela Parmryd, docent i cellbiologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och seniorförfattare till artikeln.
När molekylernas rörelser studeras kan cellens topografi ge upphov till både stor underuppskattning av rörelse i membranet, och avvikande rörelsemönster, visar den aktuella studien som är banbrytande i sitt fält.
Tredimensionella modeller
– Målet med vår forskning är att ta det stora steget från nuvarande tvådimensionella till tredimensionella membranmodeller vilken kommer att ändra vår syn på fundamentala biologiska processer som cellsignalering, cell-cellkontakter och cellmigration, processer som ändras vid patologiska tillstånd som till exempel cancer, säger Ingela Parmryd.
I en jämförande studie mellan svenskt, engelskt och ryskt rättssystem studeras vårdpersonalens rättsliga rörelseutrymme och hur det hanteras i de olika länderna.
– I Sverige får hälso- och sjukvården inte tvinga på patienterna en behandling i somatisk vård som den inte vill ha. Om man ska följa FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, krävs det att patienten har makten över sin behandling. I den meningen är den nuvarande svenska lagstiftningen oproblematisk.
– I England och i Ryssland är det möjligt att tvinga patienten till somatisk vård på grund av nedsatt beslutsförmåga i större utsträckning, säger Yana Litins’ka, forskare i medicinsk rätt vid juridiska institutionen vid Uppsala universitet.
Mot FN:s konvention
I avhandlingen analyseras rättigheter och skyldigheter för patienter och vårdpersonal i Sverige, England och Ryssland, utifrån konventioner från FN och Europarådet. Tolkningen av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning visar att en ogiltigförklaring av patientens vilja på grund av nedsatt beslutsförmåga strider mot fler av rättigheterna i konventionen: rätten till icke-diskriminering, rätten till rättskapacitet på lika villkor som andra och rätten till privatliv.
Det finns en stark betoning på kravet att staterna ska se till att man kan utreda patientens vilja, stödja patienten, anpassa och göra sjukvården tillgänglig för patienter med olika förmågor.
Rätten till sin egen kropp
Sedan 2015 finns en statlig utredning (SOU 2015:80), som föreslår en ändring av lagstiftningen. Den skulle innebära att vårdpersonalen får större rättigheter att bedöma om en patient är kapabel att förstå vilken vård den behöver och kan fatta beslut om den. Yana Litins’kas slutsats är att ändringen skulle försämra patienternas rättigheter till sin egen kropp och strida mot FN:s konvention.
– Kravet på samtycke till medicinsk behandling är grundläggande inom sjukvården. Den innebär att patienten ska kunna vägra att ta emot medicinsk behandling även om det kan innebära fara för dess eget liv eller hälsa. Inom psykiatrin finns möjligheten att tvångsvårda patienter som bedöms vara en fara för sig själv eller andra. Men kravet på att patienten godkänner behandlingen gäller också somatiska, kroppsliga sjukdomar och tillstånd, säger Yana Litins’ka.
Som exempel nämner hon demenspatienter som inte vill ta sin medicin, kvinnor med komplicerade graviditeter där vårdpersonalen gör bedömningen att kejsarsnitt krävs för att rädda barnet men kvinnan säger nej, eller cancerpatienter som vägrar fortsätta sin behandling.
Det är en komplicerad fråga, tycker Yana Litins’ka.
Oklara kriterier för när beslutsrätt hävs
– Självklart vill vårdpersonalen ge sitt yttersta för att hjälpa och rädda och vårda så mycket som möjligt. Men frågan är om en läkare verkligen kan och behöver bedöma om en patient har förmågan att fatta beslut eller inte. Människor tar till sig information på många olika sätt, och har lika många sätt att uttrycka vad de vill. Det vore rimligare om till exempel socionomer kan vara de som samtalar med patienterna, för att kunna få fram vad patienten egentligen har förstått och vad patienten vill, säger Yana Litins’ka.
Avhandlingen visar att i de engelska och ryska rättssystemen kan nedsatt beslutsförmåga leda till att patientens beslut upphävs. Men kriterierna för bedömningen är till viss del är oklara och tillämpningen skiljer sig åt från fall till fall. Förmågan att förstå information tolkas ibland som förmågan att förstå innehållet av ord, och i andra fall som förmågan att lita på att bestämd informationen är sann och att medicinsk behandling verkligen behövs.
Analysen pekar på att kriterierna för bedömning av beslutsförmåga många gånger är otydliga, både för patienter och hälso- och sjukvårdspersonal.
Kontakt:
Yana Litins’ka, juridiska institutionen vid Uppsala universitet,
e-post: Yana.Litinska@jur.uu.se
De stora miljöproblemen är globala, långsiktiga och osäkra, och sammankopplade med varandra. Därför måste de analyseras tillsammans för att hitta lösningar som ger synergier, och för att undvika att styrmedel löser ett problem men förvärrar andra.
– Det är ju inte hållbart om man förvärrar problem med biodiversitet eller vitala kretslopp för vatten eller näringsämnen bara för att man försöker lösa exempelvis ett klimatproblem, kanske genom en massiv och felriktad skogspolitik, säger Thomas Sterner, professor i miljöekonomi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet och huvudförfattare till artikeln.
Jorden befinner sig i ”Antropocen” – en tid då många avgörande variabler för planeten styrs av människan, och våra aktiviteter och konsumtionsmönster riskerar att överskrida de planetära gränserna. Det leder till global uppvärmning, ändrat klimat, försurning av världshaven, utrotning av biodiversitet och många andra globala miljöproblem.
Tydliga hot mot planetens stabilitet
– Det finns tydligt vetenskapligt stöd för att vi äventyrar hela planetens stabilitet. Den stora utmaningen är att erkänna att vi behöver nya ekonomiska styrmedel för att hantera risker för oåterkalleliga globala förändringar som skulle avgör framtiden för alla generationer av människor på jorden, säger Johan Rockström, professor i miljövetenskap och direktör för Postdam institutet för forskning om klimateffekter i Tyskland, och medförfattare till artikeln.
– Biologer, fysiker och andra naturvetare ser och analyserar förändringarna, och är oftast de som skriver om planetära gränser och Antropocen. Samhällsvetare är experter på hur samhället och ekonomin fungerar, och båda kunskaperna behövs för att kunna föreslå lösningar som är effektiva och politiskt genomförbara. Därför behövs ett samarbete mellan ekonomer, samhällsvetare och naturvetare för att diskutera lösningar, säger Thomas Sterner.
Justera styrmedlen
– Antropocen är en helt ny epok i människans och jordens utveckling. Det är oerhört viktigt att justera styrmedlen och kombinera dem på nya sätt så att de är anpassade till företeelser som blir alltmer aktuella nu, till exempel risken för kollaps av vissa naturresurser, så kallade ”tipping points”, eller att människans aktiviteter kan ha fördröjd påverkan på miljön, säger Anne-Sophie Crépin vid Beijerinstitutet och en av medförfattarna till artikeln.
Att hitta effektiva lösningar är förstås viktigt, men fördelningspolitiska effekter och politisk genomförbarhet är också aspekter som måste beaktas mycket noga när styrmedel designas och väljs.
– Målet med vår forskning och med artikeln är att bidra till en bättre politik i hela världen för att bekämpa de stora miljöproblemen. Ett första steg skulle kunna vara en global överenskommelse om att alla utsläpp av klimatgaser måste innebära en kännbar kostnad för den som orsakar utsläppen, säger Thomas Sterner.
Kontakt: Thomas Sterner, professor i miljöekonomi, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, thomas.sterner@economics.gu.se
Anne-Sophie Crépin, docent i miljöekonomi, Beijerinstitutet för ekologisk ekonomi och Stockholm Resilience Centre, annesophie.crepin@beijer.kva.se
Det specialkomponerade verket har fått titeln Uphonia och uruppfördes av Sinfonietta Riga i samspel med ett 30-tal skolungdomar i årskurs 9 som användde sina mobiltelefoner och en speciellt framtagen webbapplikation som musikinstrument.
Webbapplikationen som användes av skolungdomarna i mobiltelefonorkestern är under utveckling och ingår som en del av Anders Linds konstnärliga forskning. Syftet är att undersöka mobiltelefonorkesterkonceptet som en ny framförande praxis av nutida konstmusik och vad detta kan tillföra från ett konstnärligt perspektiv.
– Mobiltelefonkonceptet jag arbetar med har stora potential, i synnerhet som ett nytt sätt att framföra flerstämmig elektronisk musik både för sig själv och i samklang med traditionella akustiska instrument. Lägger vi sedan till att människor med ringa musikaliska förkunskaper möjliggörs att medverka vid ett framförande, så vill jag påstå att konceptet redan nu är världsunikt i sitt slag, säger Anders Lind.
Intuitivt musikinstrument via mobilen – Nyckeln är kombinationen av ett intuitivt musikinstrument utvecklat för mobiltelefonen som interface och animerad musiknotation som ger instruktioner till flera stämmor för vad som ska spelas och kan leda mobiltelefonorkestern likt en dirigent genom ett framförande.
Mobiltelefonorkester-konceptet och hans forskning kommer senare i vår presenteras vid Ircam institute i Paris. I slutet av april kommer tre professionella solister vid Malmö Live konserthus i samspel med mobiltelefonorkester bestående av ungefär ett hundra skolungdomar hålla en konsert.
Med nya krav på att kommuner ska bygga lågenergihus ökar risken för att inomhusluften i de täta byggnaderna får förhöjda halter av farliga kemikalier.
– Mina resultat visar att miljöcertifierat byggnadsmaterial är rätt väg att gå för att minska onödig exponering för kemikalier, särskilt för barn, säger Josefin Persson vid Örebro universitet som har jämfört luftkvaliteten i olika typer av lågenergihus.
I sin forskning har Josefin Persson undersökt inomhusluften i tre förskolor i Örebro och Motala som alla är byggda som lågenergihus, varav två är miljöcertifierade.
I de miljöcertifierade förskolorna var halterna lägre av de kemikalier som Josefin Persson valt att mäta. Det handlar om aldehyder, flyktiga organiska ämnen, bromerade flamskyddsmedel och organofosfater. Alla klassas som hälsofarliga på olika sätt, till exempel som allergiframkallande, cancerframkallande och hormonstörande.
– Skillnaden mellan förskolorna kan bero på medvetna val av material och inredning. De använda byggmaterialen bidar till den kemiska blandningen i inomhusluften, men det behövs mer forskning för att visa mer exakt hur, säger Josefin Persson.
Förutom halten kemikalier i luften har hon också mätt temperatur, luftfuktighet och partiklar. Och även om de miljöcertifierade förskolorna hade lägre halter av de utvalda kemikalierna så var kvaliteten på inomhusluften god i alla tre förskolor enligt Josefin Persson.
– Men det krävs att ventilationen fungerar optimalt, konstaterar hon.
Att bygga hus som kräver lite energi för uppvärmning och ventilation blir allt vanligare i svenska kommuner, framför allt på grund av ett EU-direktiv från 2010. Från och med 2020 kommer det att vara ett krav.
– Och då gäller det att också få ner den onödiga exponeringen för kemikalier. Min avhandling visar är att det går om man väljer rätt byggnadsmaterial.
I utomhuspedagogik får barn och elever tillfälle att använda flera sinnen samtidigt, vilket anses gynna inlärning. Att vara utomhus skapar också tillfällen för praktiskt lärande och uppmuntrar till ökad rörelse och därmed bättre hälsa. Att elever och lärare är utomhus tillsammans i förskola, skola och fritidshem är relativt vanligt. Och efterfrågan på pedagogiska aktiviteter för både lektionstid och raster utomhus växer.
Men för att utveckla de utomhuspedagogiska inslagen i förskola och skola behövs bättre redskap och mer forskning. Under våren startar därför Jönköping University, tillsammans med Jönköpings kommun och Naturskolan, ett pilotprojekt där man ska koppla ihop forskning och praktik kring utomhuspedagogik. Tanken är att man ska erbjuda lärare och pedagoger kompetensutveckling i utomhuspedagogikens teoretiska grunder. Man ska också ta fram mer material för undervisning utomhus.
– Med pilotprojektet får lärarna och pedagogerna ett förbättrat utbud av material och erbjuds handledning för att stärka det utomhuspedagogiska arbetet. Tanken är att göra det enkelt för dem att ta med barn och elever ut i skog och mark, säger naturskolpedagog Sabine Lind på Naturskolan.
Forskning om utomhuspedagogik
För eventuell framtida forskning kring Naturskolans utomhuspedagogik kommer alla lärare och pedagoger som lånar och använder det utomhuspedagogiska materialet att få en enkät att besvara.
– Enkätundersökningen är till för att vi ska få indikationer på vad som kan och bör beforskas, säger Maria Hammarsten, doktorand på Jönköping University som också medverkar i projektet.
Ytterligare en tanke med projektet är att uppmärksamma vikten av grönområden eftersom det är områden som riskerar att glömmas bort när man till exempel planerar ny bebyggelse.
– Det är angeläget att synliggöra att ett grönområde kan nyttjas av många olika aktörer och bland annat inom pedagogisk verksamhet – utöver förskolor eller skolor kan också fritidshem, fritidsgårdar, föreningsliv och enskilda aktörer använda de gemensamma gröna områdena. Utomhuspedagogik är en kulturell ekosystemtjänst som bör lyftas ordentligt i olika detaljplaner, säger Lisa Bergström, friluftsstrateg i Jönköpings kommun.
Satsningen under våren är ett pilotprojekt och till hösten hoppas parterna på en fortsättning med både forskning om Naturskolan och möjligheter att ge dagsfärsk och praktiknära pedagogisk kompetens till högskolans lärarstudenter.
– Jag tror att robotkirurgin har framtiden för sig på det här området, säger Mats Brännström, professor i obstetrik och gynekologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Nyligen genomfördes transplantation nummer fem och sex av maximalt tio inom det pågående forskningsprojektet om livmodertransplantationer med robotassisterad titthålskirurgi. Samtidigt är en kvinna som opererades 2017 nu gravid, med beräknad nedkomst i vår.
Barnet blir det första att födas efter transplantation med den nya tekniken. De åtta tidigare födslarna efter livmodertransplantation i Sverige har också skett inom ramen för forskningen på Sahlgrenska akademin, men efter traditionell öppen kirurgi.
Mindre blodförlust och vårdbehov Det är primärt donatorn som berörs av de förändringar som den nya tekniken medför. När operationen görs med robotassisterad titthålsteknik, möjliggör fem stycken centimeterstora ingångshål för kirurgerna att arbeta med mycket stor precision.
En av två stationer med bildskärm varifrån kirurger styr robotarmarna/instrumenten samt kameran som filmar i donatorns buk. En handrörelse från kirurgen omvandlas till en millimeterrörelse i buken på donatorn. Bild: Björn Larsson Rosvall
Operationsmiljön är också en helt annan. Två av kirurgerna sitter med huvudet in i varsin övertäckt bildskärm där de, via joystick-liknande verktyg, styr robotarmarna och kirurgverktygen som frigör livmodern.
En handrörelse från kirurgen kan omvandlas till en millimeterrörelse i buken på donatorn, vilket skapar en exakthet som skonar både henne och livmodern. Den flera timmar långa operationen avslutas med att livmodern tas ut via ett snitt i buken, för att sedan direkt opereras in på mottagaren med traditionell öppen kirurgi.
– Vi har inte vunnit så mycket i tid som vi trodde att vi skulle göra, men vi vinner andra saker. Blodförlusten hos donatorn är mindre, vårdtiden kortare och patienten mår bättre efter ingreppet, konstaterar Mats Brännström.
Öppnar för multiorgandonatorer Forskningen i Göteborg har hittills omfattat livmodertransplantationer med levande donatorer, där donator och mottagare varit släkt, ofta mor och dotter, men även i ett fall nära vänner. Nu öppnas för möjligheten att också använda livmödrar från avlidna multiorgandonatorer.
Mats Brännström bedömer att det kan handla om fem-sex fall framöver. Mottagarna blir i så fall kvinnor som redan registrerats i forskargruppens studier men som inte blivit gravida, exempelvis för att den tilltänkta donatorns livmoder inte visade sig lämplig. Några nya försökspersoner tas inte in.
Hittills har totalt 13 barn i världen fötts efter livmodertransplantation. Utöver de första åtta som föddes inom ramen för forskningen på Sahlgrenska akademin är det två barn i USA (december 2017 och februari 2018) och ett barn i vardera Brasilien (december 2017), Serbien (juni 2018) och Indien (oktober 2018).
Att man hittar antibiotikaresistenta bakterier i miljön kan ha olika förklaringar. Det kan vara ett resultat av att antibiotikarester som når miljön ger resistenta bakterier en fördel gentemot känsliga bakterier, vilket i förlängningen kan driva på utvecklingen av nya former av resistens.
Det skulle också helt enkelt kunna bero på att tarmbakterier, som ofta är mer resistenta än andra bakterier, når miljön. Att förstå vilken av dessa förklaringar som är den sanna är viktigt för att kunna minska risker med resistenta bakterier i miljön på ett så effektivt sätt som möjligt.
Tydlig koppling
I en studie publicerad i Nature Communications visar forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, att “crAssphage”, ett virus som är specifikt för vissa humana tarmbakterier, är starkt korrelerat till förekomsten av antibiotikaresistensgener i olika miljöer. Det tyder på att utsläpp av tarmbakterier ofta kan förklara den ökning av resistenta bakterier som man ofta hittar i miljöer påverkade av människor.
Forskarna hittade emellertid ett tydligt undantag där resistensgener var mycket vanliga utan att man kunde finna spår av avföring – miljöer som förorenats med höga halter av antibiotika från tillverkningsindustrier.
Joakim Larsson, professor i miljöfarmakologi och föreståndare för CARe, Centrum för Antibiotikaresistensforskning vid Göteborgs universitet, är en av författarna bakom studien:
– Resultaten är viktiga för de kan hjälpa oss att hantera hälsorisker kopplade till antibiotikaresistenta bakterier i miljön. Antibiotikarester är helt klart orsaken till de exceptionella förekomsterna av resistens vi hittar kring en del tillverkningsindustrier, men utsläpp av vanliga tarmbakterier är antagligen den huvudsakliga förklaringen på de flesta andra platser, säger han.
Kräver mer forskning
Man kan undra om detta betyder att vi inte behöver bry oss om de betydligt lägre halter av antibiotika som når miljön från användning och exkretion, till exempel via kommunala reningsverk. Joakim Larsson förklarar:
– Studien visar att det är viktigt att ta hänsyn till nivån av fekalierester i miljön när man försöker förstå och tolka fynd av resistenta bakterier. Man behöver ofta inte förklara sådana fynd med att de är ett resultat av antibiotikarester i miljön, säger han.
– Samtidigt utesluter inte en korrelation med fekalierester att låga halter av vissa antibiotika i miljön kan selektera för resistenta bakterier. Flera andra studier tyder på att så kan vara fallet. Vilken roll antibiotika i låga halter i miljön spelar för resistensutveckling är därför fortfarande en öppen fråga som kräver mer forskning.
Kontakt:
Joakim Larsson, professor i miljöfarmakologi och föreståndare för CARe, Centrum för Antibiotikaresistensforskning vid Göteborgs universitet, joakim.larsson@fysiologi.gu.se
För de ungdomar som kommer i kontakt med samhällets hjälpinstanser är det viktigt att vården klargör till vilken grupp som patienten hör, detta för att varje person ska kunna behandlas på bästa sätt.
– Vården behöva utveckla mer riktade behandlingsinsatser beroende på vilka kognitiva och känslomässiga problem som barnen har det vill säga vilka mekanismer som ligger bakom beteendeproblemen. En tonåring som har antisociala problem måste få hjälp med det emotionella före det kognitiva, medan det omvända gäller för en någon som har utagerande beteendeproblem, säger Karin Brocki, docent vid institutionen för psykologi och Uppsala Barn- och Babylab vid Uppsala universitet och en av författarna till studien.
Följde tonåringar med tydlig eller dubbel problematik
I forskningen har man följt familjer med tonåringar varav en del har tydlig problematik med antingen utagerande beteendeproblem, exempelvis aggressivitet, protest mot vuxnas krav, normbrott, impulsivitet och hyperaktivitet, eller med så kallade antisociala beteenden som bristande empatiförmåga, avsaknad av skuld eller ånger över normbrytande beteende. Det finns även ungdomar med höga nivåer av bägge problemtyperna. Syftet med den här studien var att öka kunskapen om bakomliggande faktorer som kan särskilja mellan dessa typer av beteendeproblem i tonåren.
Studien började med ett utskick till cirka 1 200 familjer som hade barn i 10-årsåldern. id 15 års ålder svarade 600 av dem, som tackat ja till uppföljning, på en webbaserad enkät om olika beteendeproblem, som till exempel ADHD och trotssyndrom.
Vid 16 års ålder valdes cirka 90 deltagare ut, baserat på låga och höga nivåer av skattade beteendeproblem för att få spridning i dessa fenomen. De 90 deltog i testproceduren i labbet. Då fick tonåringarna utföra olika kognitiva tester som bland annat mäter minnesfunktioner, impulskontroll, och upplevd grad av emotionellt påslag när de fick titta på obehagliga bilder.
Olika reaktioner beroende på problematik Resultaten som nu redovisas i en artikel i tidskriften Journal of Abnormal Child Psychology visar att höga nivåer av utagerande beteenden relaterade till låg kognitiv förmåga, men normala nivåer av känslomässig reaktion inför de obehagliga bilderna. Däremot var höga nivåer av antisocialt beteende relaterade till god kognitiv förmåga, men låga nivåer av känslomässiga reaktioner till de obehagliga bilderna.
– Det är intressant att öka våra teoretiska kunskaper inom det här området. Det finns så otroligt många orsaker som kan leda till samma typ av beteendeproblem, till exempel, stress, problem i hemmet och även riktiga neurologiska problem. Det är viktigt att förstå de bakomliggande faktorerna för att man ska kunna behandla barnen på rätt sätt. Har man utagerande problem och samtidigt bristande empatiförmåga behöver man en annan typ av behandling än de som bara har den ena problematiken. Resultaten har ett kliniskt värde eftersom de pekar på behovet av riktade behandlingsinsatser för dessa ungdomar, säger Karin Brocki.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
