– Fysisk aktivitet är bra för kroppen. Men det finns också en risk att det blir för mycket av det goda. Det krävs en medvetenhet om att den fysiska mognadsgraden varierar mellan individer i samma årskull för att minska skaderiskerna, säger Claes-Göran Sundell, fysioterapeut och doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering.
– Ju fler träningstimmar, desto mer individanpassad bör träningen vara.
Ländryggen tar stryk
Nästan hälften av de idrottande ungdomarna som deltog i studien, hade besvär i ländryggen. Besvären var vanligast bland ungdomar som idrottade på elitnivå och tränade mer än sex timmar i veckan. Däremot gick det inte att se någon skillnad mellan olika idrotter.
Hos nio av tio av de ungdomar som undersöktes för ländryggproblem fanns en strukturell förklaring till besvären. Den vanligaste skadan var stressreaktion eller stressfraktur i ländryggen. Det gick inte att se detta bara med någon vanlig klinisk undersökning utanpå kroppen, utan det krävdes undersökning med datortomograf eller magnetresonanskamera för att fastställa skadan. Om skadan upptäcktes i tidigt stadium var det större chans till läkning.
Ta symptom på allvar
– Därför är det viktigt att inte bagatellisera besvär utan att ta alla symtom från ryggen på allvar hos ungdomarna och tidigt göra undersökning med bilddiagnostik som magnetresonans, säger Claes-Göran Sundell.
En enkät som gjordes bland 2 500 gymnasieelever för att se samband mellan ländryggsbesvär, idrott och kön.
En registerstudie som undersökt idrottande ungdomar och ländryggsbesvär under en tioårsperiod, och där det framkom att bara ett fåtal hade undersökts med magnetresonans eller datortomografi. Bara 19 fall där dessa undersökningar gjorts hittades, och i16 fall fanns tillgång till journal och besvarade frågor om fortsatta besvär.
En studie som följde 25 elitidrottande ungdomar med ländryggsbesvär, och jämförde dessa med en kontrollgrupp som aldrig haft besvär i ländryggen. Här såg man stora skillnader, då ungdomarna med ländryggsbesvär också hade skador på ryggraden, Kontrollgruppen visade inga liknande skador. De som hade någon form av skelettskada behandlades med vila i tre månader med uppföljning hos fysioterapeut. Efter vilan gjordes en ny röntgenundersökning för att studera läkningen.
Kontakt:
Claes-Göran Sundell, fysioterapeut och doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering vid Umeå universitet. claes.g.s@telia.com
Att som ungdom drabbas av en ätstörning gör att livet sätts på pausläge under en lång tid. Därför är det viktigt med rätt uppbackning även utanför familjen. Det kan vara inom både skolans värld och idrottsorganisationer.
– Ungdomars sociala kontexter utanför familjen verkar ha stor betydelse för insjuknandet, behandlingen och tillfrisknandet, säger Katarina Lindstedt, behandlare på ätstörningsenheten vid Region Örebro län som gjort en studie vid Örebro universitet.
Studien visar att ungdomarna (som medverkade i en registerstudie under perioden 1999-2014) vid ettårs-uppföljningen var generellt nöjda med sin behandling och sin behandlarkontakt, men att det fanns områden att förbättra.
Viktigt att involvera skolan
Det handlar exempelvis om hur ungdomarna upplevde sin egen delaktighet i behandlingen och hur de upplevde att behandlingen fokuserade på mål som var viktiga för dem. Det kunde vara att få arbeta med tankar och känslor kopplade till mat och ätande.
– I intervjuer med ungdomar som tidigare varit i behandling för ätstörning framkom att de uppskattade familjens medverkan i behandlingen, men ansåg att det var viktigt att individuella samtal erbjöds som ett komplement eller som huvudsaklig insats när familjebaserad behandling inte fungerade, säger Katarina Lindstedt.
Skolan är en viktig miljö för ungdomar och det skiljer sig hur de fick hjälp från sin skola under behandlingstiden. Det är värdefullt om lärare uppmärksammar och att ungdomen känner att den får stöd från både personal och kompisar.
– Det underlättar om ungdomen får förståelse för att de är borta från skolan då de är på behandlingsenheten. I intervjuerna berättade några att de ville hitta tillbaka till det gamla livet men att de även ville ändra vissa saker. Det kunde vara att hitta andra kompisar med andra värderingar. Det fanns mycket eftertänksamhet och en önskan att skapa sig en ny livskontext, säger Katarina Lindstedt.
Allt fler fria från diagnos
Registerdata visade att under den aktuella tidsperioden blev allt fler som avslutade sin behandling för ätstörning diagnosfria, och hade en hälsosam vikt när behandlingen avslutades. Den genomsnittliga behandlingstiden minskade, vilket möjligen skulle kunna förklaras med att behandlingen blivit mer effektiv under senare år. Den genomsnittliga behandlingstiden under hela tidsperioden var 15 månader.
– I intervjuerna reflekterade många över hur avslutet blivit hos ätstörningsenheten. Vissa tyckte att de avslutades alltför abrupt när de inte hade någon diagnos längre. De efterfrågade uppföljande samtal för att få prata om hur läget är nu och att minimera risk att återfalla i sjukdom. Då är det viktigt med bra support och stöd från omgivningen, säger Katarina Lindstedt.
Anorexia nervosa
Anorexia nervosa och angränsande tillstånd innebär en ätstörningsproblematik, med stort fokus på restriktivt ätande, i kombination med andra symptom som exempelvis rädsla för att gå upp i vikt eller att självkänslan är starkt påverkad av vikt eller kroppsform.
Kontakt:
Katarina Lindstedt, Behandlare och beteendevetare, Ätstörningsenheten, Psykiatri för barn och unga vuxna och Forskare vid Universitetssjukvårdens forskningscentrum,
Universitetssjukvården Örebro, Region Örebro län katarina.lindstedt@regionorebrolan.se
Diabetes mellitus är en vanlig hormonell sjukdom som ökar bland katter. Behandling består av ändrad kosthållning, motion och insulinsprutor. Katter med diabetes kan tillfriskna och klara sig utan medicinering efter en tids behandling. Att tidigt få indikation om hur kattens sjukdom kommer att utvecklas är viktigt både för djurägaren och behandlande veterinär.
En orsak till att vissa katter inte tillfrisknar utan fortsatt behöver medicinering för diabetes kan vara en annan bakomliggande sjukdom, akromegali. Akromegali orsakas av en tumör i den del av hjärnan som kallas hypofysen, och ger höga nivåer av tillväxtfaktorn insulin-like growth factor I (IGF-I). Det är dock inte känt hur nivåerna av IGF-I förändras under diabetesbehandling hos katter utan känd akromegali.
Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet har följt sjukdomsutvecklingen hos katter med diabetes. IGF-I ökade efter insulinbehandling hos alla katter trots det inte fanns några tecken på akromegali. Tvärtom var höga IGF-I värden efter 2-3 veckors behandling kopplat till tillfrisknande.
Resultaten visar att insulinbehandling påverkar nivåerna av IGF-I, vilket är en viktig kunskap så att inte alla katter med högt IGF-I antas ha akromegali. Fler studier behövs för att se om nivån av IGF-I efter 2-3 veckors behandling kan hjälpa veterinären att förutspå om kattens diabetes kommer att gå tillbaka.
Emma Strage, klinikveterinär, Universitetsdjursjukhuset, Klinisk-kemiska laboratoriet, SLU, emma.strage@uds.slu.se
Det är viktigt att konstnären först skaffar sig en förståelse för de villkor som finns inbyggda i platsen, och hur ljudkonsten kan förändra upplevelsen av den. Detta undersöks i en avhandling från Högskolan för scen och musik.
I avhandlingen utgår Åsa Stjerna från sitt eget konstnärliga arbete. Under mer än tio år har hon skapat ljudinstallationer anpassade efter specifika platser både i Sverige och utomlands. Genom att integrera flera högtalare i en plats skapas ett ljudande verk som besökaren fritt kan röra sig genom. I avhandlingen undersöker hon fyra av dessa projekt:
Currents, en ljudinstallation baserad på vattenströmmar från Nordatlanten i Oslooperans foajé (2011).
Brunnen, en ljudinstallation på Svenska Institutet i Paris (2014).
En resa till Nairobi, en ljudinstallation i Nairobi som inte genomfördes (2013).
Himmel nedtagen, en ljudinstallation som gestaltar himlen utanför Sahlgrenska universitetssjukhuset (2017).
Såväl platser och ljud skiljer sig åt mellan de olika projekten. Men Åsa Stjernas avsikt har i samtliga fall varit att inte bara utforska de villkor som finns inbyggda i en viss plats, utan också att undersöka vad platsen skulle kunna bli.
Utforskar platsen förutsättningar
– Projekten måste utgå från platsens unika och ofta komplexa förutsättningar. Det kan till exempel handla om hur folk rör sig på platsen vissa tider på dagen. Konstnärens kapacitet att förstå och arbeta med de här förutsättningarna är en förutsättning för att det ska bli bra, säger hon.
Ett exempel är Himmel nedtagen, där Åsa Stjerna var involverad redan på skisstadiet vid byggandet av en ny ljusgård för Bild- och interventionscentrum vid Sahlgrenska sjukhuset. Det innebar att hon bland annat kunde vara med och påverka den arkitektoniska processen. Konstverket är i detta sammanhang resultatet av en komplex process som till stora delar äger rum innan själva ljudinstallationen är på plats.
Ifrågasätter ljudkonstens traditioner
Genom att utveckla och konstnärligt utforska ett antal tillvägagångssätt och metoder i sitt arbete, synliggör och ifrågasätter Åsa Stjerna traditioner och antaganden som hindrat förståelsen av ljudkonstens komplexa roll i det offentliga rummet. Till exempel är det enligt henne vanligt att tänka på rummet som tom behållare som fylls med ett innehåll. Åsa Stjerna visar istället att platser och därmed konstnärligt platsspecifikt arbete är ett samspel mellan en mängd aktörer: de material och människor som sammantagna skapar platsen.
– Jag hoppas att avhandlingen kan bidra med en förståelse för vad det innebär att verka som konstnär där ljudkonsten inte i första hand levererar en redan i förutbestämd idé, utan är resultatet av förhandlingar med och i samklang med platsens unika specifika villkor.
Åsa Stjerna, konstnär och doktorand, Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet, asa@asastjerna.se
Hos svenska hästar förekommer årligen utbrott av den allvarliga och mycket smittsamma luftvägssjukdomen kvarka, som orsakas av bakterien Streptococcus equi.
Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet har undersökt så kallade ”tysta smittbärare” för att utöka kunskapen om deras roll för spridning av kvarka. 41 hästar från samma stall följdes under 13 månader efter ett kvarkautbrott, fram tills att alla hästar var smittfria. Näs- och luftsäcksprover från de tio hästar som blev tysta smittbärare inkluderades i den aktuella studien.
Hästsjukdomen kvarka känd sedan 1200-talet
Kvarka är en sedan länge känd smittsam hästsjukdom. Sjukdomen beskrevs i en lärobok av Jordanus Ruffus redan år 1251.
Utbrott av kvarka sker årligen hos hästar i Sverige och övriga världen. Under femårsperioden 2013-2017 anmäldes i snitt 75 stall med utbrott av konstaterad kvarka per år i Sverige.
Källa: Wikipedia
Dna från kvarkabakterier kunde löpande påvisas i prov från de tysta smittbärarna med PCR-analys. Vid vissa provtagningstillfällen kunde bakterier också påvisas genom bakterieodling, vilket kräver att levande bakterier fångas upp i provet. I prover tagna sex månader efter sjukdomsutbrottet visades lokala förändringar i arvsmassan hos kvarkabakterier från två av de tysta smittbärarna. Bakterier med dessa så kallade punktmutationer spreds sedan mellan hästar utan att orsaka sjukdom.
PCR mångdubblar dna för analys
PCR står för Polymerase Chain Reaction och är en molekylärbiologisk och biokemisk metod som används för att mångdubbla en eller ett fåtal kopior av dna-sekvener till en så stor mängd att det går att analysera dna-sekvensen. Med PCR-metoden kan man skapa tusentals, upp till miljontals exemplar av en enskild dna-sekvens. Källa: Wikipedia
Forskarna drar slutsatsen att tysta smittbärare med odlingsnegativa bakterieprov men positiva PCR-prov bör betraktas som smittsamma. Forskarna föreslår också att punktmutationer kan vara en orsak till kvarkabakteriens förmåga att undkomma immunförsvaret hos tysta smittbärare.
Miia Riihimäki, universitetsadjunkt vid institutionen för kliniska vetenskaper, Enheten för hästmedicin, SLU, miia.riihimaki@slu.se
– Vi går alltmer mot en sorts kriminalitetsdiskurs, där man ser idrottsutövarna som potentiellt kriminella, säger Anna Qvarfordt, idrottsforskare vid Högskolan i Gävle som undersökt uppfattningar och upplevelser hos idrottare i den yttersta eliten.
Integritetskränkande kontroller
Hon menar att det är omfattande praktiska procedurer som idrottarna ska hantera dagligen, till exempel vistelserapportering. Vistelserapportering innebär att man ska uppge en plats för antidopingauktoriteterna, där man befinner sig en valfri timme varje dag året runt.
– Det här ska du uppge tre månader i förväg och om du ändrar dina rutiner, till exempel för att åka till en moster och hälsa på, då måste du in och ändra det. Det säger sig självt att det är ganska ingripande och omfattande, menar Anna Qvarfordt.
– Dopingkontrollerna innebär att du kan bli testad var som helst och när som helst, inte bara på tävling utan också i hemmet, vilket är potentiellt integritetskränkande. Vid en kontroll får man gå in på toaletten tillsammans med en person, och väldigt avklädd lämna ett urinprov under uppsyn.
Biologiska pass med idrottares värden
I de biologiska passen som man håller på att utarbeta inom antidopningssystemet, förs bok över idrottarnas olika biologiska parametrar. Något som också kan få betydelse för den personliga integriteten, menar Anna Qvarfordt.
– Man har också börjat med så kallad intelligence, alltså underrättelseverksamhet. Så antidopingarbetet går alltmer mot en sorts kriminalitetsdiskurs, där man ser idrottsutövarna som potentiellt kriminella.
Undersökningen visar att det finns en legitimitet för antidopingarbetet bland idrottarna.
– Idrottare är väldigt fogliga och vill göra rätt. De är väldigt plikttrogna och vill komma åt dopningen. Samtidigt finns det problem med utövningen som kan riskera legitimiteten, säger .
Om studien
261 internationella toppidrottare, från 51 olika länder, från fyra olika internationella förbund (friidrottsförbundet, skidförbundet, basketförbundet och volleybollförbundet) besvarade en enkät om hur de upplever och uppfattar det internationella antidopningsarbetet. Forskaren gick sedan vidare med 13 utövare, som representerade fem världsdelar, för intervjuer.
Studien visar att idrottarna upplever antidopningsarbetet som ineffektivt, och att det går att komma undan med att dopa sig. En annan sak som blev väldigt tydligt i undersökning är att arbetet inte upplevs som likvärdigt i olika länder. En orsak kan vara att antidopingsystemet utgått från västvärlden och inte tagit hänsyn till att förutsättningarna inte är samma överallt.
Vissa idrottare, framförallt från västvärlden, berättade exempelvis att de har en träningsstab som tillhandahåller en lista på adresser där de ska bo och talar om hotell, tider och datum så att det blir lätt att fylla i vistelserapporteringen. Idrottare i andra delar av världen berättar: ”Ja, men där jag bor och där jag ska uppge min adress, där har vi inte gatuadresser. Jag bor i byn bortom berget”
När någon annan har kontrollen
En del idrottsutövare är också begränsade i vad de kan göra, det är någon annan som har kontrollen över till exempel vad man stoppar i sig. Det kan vara tränare, coacher eller lagledning som har kontrollen och ändå så är det idrottsutövarna som får straffen.
”Vi får piller som vi inte vet vad det är och om vi ifrågasätter så säger tränaren att vi inte får vara med i laget.”
De idrottsliga reglernas princip om strikt ansvar innebär att det inte behöver finnas uppsåt för att du ska bli fälld för doping, det räcker med att det finns en substans i din kropp och oavsett hur den har kommit dit så är du ansvarig för det.
– Skälen till principen kan man förstå då idrottsutövarna annars skulle kunna skylla på läkare och andra supportpersoner, men det är ändå en regel som diskuteras mycket och som i ljuset av mina studier behöver diskuteras mera, säger Anna Qvarfordt.
Var rädd om den legitimitet som finns
Det globala antidopingarbetet är en omfattande verksamhet där idrottsutövaren står i centrum för regleringar, granskningar och kontroller. Det övergripande syftet med studien var att analysera legitimiteten ur internationella elitidrottares perspektiv, menar Anna Qvarfordt.
– När man utformar policys, måste man på ett bättre sätt involvera idrottsutövarna och ta hänsyn till deras synpunkter och de konsekvenser policyn får på deras nivå. Det måste göras på ett sätt så att utövarna känner att det är rimligt och rätt i förhållande till vad det kostar.
Risken finns annars att allt fler börjar misstro systemet eller tänker: ”om dopare kommer undan, varför ska då jag följa reglerna”.
– Studien ger viktig kunskap kring fördelning av roller och inflytande i organisationer med starka professioner. I kontrast till den dominerande bilden att det råder en konflikt mellan organisationen och de professionella yrkesutövarna, visar studien att det snarare är en ömsesidig relation, säger Gustaf Kastberg, professor i offentlig förvaltning vid Göteborgs universitet.
Forskarna menar att förstelärarrollen handlar om en ”ny professionalism” som omfattar att vara aktiv inom ledningsfrågor och ägna sig åt uppgifter som frångår professionens kärnverksamhet. En växande ”elitroll” för vissa professionella verkar därför inte hota professionens möjlighet att stärkas.
Helar och splittrar
– Vi visar också att förstelärare kan fungera splittrande för professionen, och det handlar framförallt om de fall där försteläraruppdraget är otydligt definierat och inte innebär något annat än ordinarie lärararbete.
Forskarna menar att några lärdomar kan dras för att utnyttja den potential som finns i förstelärarrollen. En är att om det är otydligt vad försteläraren gör för något utöver den vanliga lärarrollen, kan det skapa en grogrund för missämja. Men funktionen kan fungera stärkande om den har en tydlig positionering, som distanserar från den övriga yrkesrollen. Det är också viktigt att förvaltning och rektorer ger förutsättningar för ett ökat professionellt inflytande på ledningsnivå.
– Både förstelärare och övriga lärare måste också ges tid och utrymme för att arbeta med utvecklingsfrågor som ligger nära kärnarbetet, säger Gustaf Kastberg.
Projektet är genomfört i ett samarbete mellan forskare vid Förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet, och Institutionen för service management och tjänstevetenskap, Lunds universitet. Och sammanfattas i den nyutgivna boken Lärarkåren och förstelärarna- splittrad, stärkt och styrd profession.
Förstelärarreformen
Förstelärarreformen som infördes 2013 är en av flera under senare år inom skolan som syftat till att stärka lärarprofessionen och höja statusen på läraryrket. Det finns statliga kriterier för vem som kan bli förstelärare- och därmed få en löneökning på 5000 kronor- men de är öppna och bjuder in till stor lokal tolkning av reformen.
Inom psykologin brukar termen ”motiverat tänkande” användas för att beskriva när människor tolkar information som de önskar, snarare för vad den är.
– Vi tror ofta att vi omvärderar våra tankesätt i ljuset av ny information. Vår forskning bekräftar att vi människor misstolkar information, i det här fallet om invandring, för att få den att passa vår världsbild, säger Thérese Lind, doktorand vid institutionen för industriell ekonomi vid Linköpings universitet.
Tidigare studier om motiverat tänkande som har gjorts i USA har visat att demokrater är bättre på att tolka statistik som visar att brottslighet minskar till följd av strängare vapenlagar. Republikaner är bättre på att tolka statistik som tyder på motsatsen. Få undersökningar om motiverat tänkande har dock gjorts i Sverige och ingen om flyktingmottagande.
Ökad eller minskad kriminalitet?
I ett experiment undersöker Thérese Lind motiverat tänkande i samband med statistik som handlar om flyktingmottagning och brott.
I studien fick 1015 deltagare från Sverige tolka information från fiktiva scenarier. I ett scenario fanns numerisk information som visade att kriminaliteten i ett område som tagit emot många flyktingar antingen ökat eller minskat. Uppgiften bestod av att tolka vad presenterade siffror sa om sambandet mellan flyktingmottagande och kriminalitet.
Det fanns också ett scenario där deltagarna fick bedöma om en hudkräm gav ökade eller minskade hudbesvär.
Om sig själva fick deltagarna ange vilket parti de röstade på samt världsåskådning, det vill säga om de klassificerade sig som ”mer av en svensk” eller ”mer av en världsmedborgare”.
Åsikterna styr
Resultatet visar att partitillhörighet och världsåskådning spelade stor roll när deltagarna tolkade information kopplad till invandring och kriminalitet.
Vad gäller partitillhörighet var de som röstade på M, KD och SD bättre på att tolka statistik när den visade på ökad brottslighet till följd av flyktingmottagande. Omvänt var de som röstar på S, MP eller V bättre på att tolka informationen när den visade på minskad brottslighet till följd av flyktingmottagande.
Liknande resultat kunde ses vad gällde deltagarnas världsåskådning. Personer som definierade sig som ”mer av en svensk” hade lättare att tolka siffror korrekt som visade att brottsligheten ökat mest i områden med flyktingmottagande. Likaså hade världsmedborgaren lättare att korrekt tolka siffror som visade att brottsligheten sjunkit mest i områden med flyktingmottagande.
Motiverat tänkande sker intuitivt
I scenariot med hudkrämen påverkade inte partitillhörighet eller världsåskådning förmågan att tolka statistik. Där ökade deltagarnas förmåga att tolka information korrekt, jämfört med när det handlade om invandring.
Studien visade även att personer med högre analytisk förmåga var mindre benägna att engagera sig i motiverat tänkande. Det mönstret går emot tidigare forskning som tvärtom föreslagit att personer med högre analytisk förmåga är mer benägna att engagera sig i motiverat tänkande.
– Våra resultat tyder på att motiverat tänkande är en intuitiv process snarare än att man medvetet resonerar kring information för att den ska passa världsbilden, säger Thérese Lind.
Forskarna menar att motiverat tänkande ur ett samhälleligt perspektiv kan vara problematiskt, exempelvis om politiker spär på polarisering.
– På det individuella planet kan det vara bra att veta att det är så här människan fungerar, även man själv. Och att samhället behöver uppmuntra kritiskt tänkande, säger Thérese Lind.
Under vintern har en studie genomförts på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Universitetsdjursjukhuset med målet att undersöka vilka effekter halmutfodring har på hästar. En av studiens viktigaste frågeställningar var om halm i foderstaten ger upphov till magsår.
Den praktiska delen av studien är nu avslutad och preliminära resultat finns. Studien visar att en foderstat som innehåller halm med bra hygienisk kvalitet inte ger upphov till mer magsår än om halm inte ingår i foderstaten. Detta betyder att utfodring med halm som ett komplement till övrigt grovfoder i framtiden fortfarande kan rekommenderas till exempel vid grovfoderbrist eller till hästar som lätt blir feta.
Mindre glupskt ätmönster med halm
Preliminära analyser av blodprov som tagits under studien tyder också på att hästarna har en jämnare sekretion av digestionsvätskor när det ingår halm i foderstaten än när det inte gör det. Det här beror sannolikt på att de äter fortare och glupskare när de inte får halm.
Ett glupskt ätmönster behöver inte vara ett problem men kan öka risken för foderstrupsförstoppning hos vissa individer och det kan också vara ett tecken på att hästarna känner en större hunger inför utfodring, trots att tillgången på energi var den samma över dygnet oavsett om foderstaten innehöll halm eller inte.
Forskarna kommer att göra fler analyser för att undersöka hur halmen har påverkat hästarnas beteende och energiomsättning.
Kontakt:
Anna Jansson, professor vid Institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi, SLUT, anna.jansson@slu.se
Christine Jakobsson, fundraising director vid fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap, SLU, christine.jakobsson@slu.se
Enligt lag har kommuner ett ansvar att erbjuda nyanlända, 18 – 65 år, som är folkbokförda i kommunen en kurs i samhällsorientering. Kursen ska ge förståelse för det svenska samhället i syfte att underlätta för nyanlända att etablera sig i arbetslivet och samhället.
Parallellt erbjuds nyanlända ungdomar, 16–19 år, som inte har behörighet att börja på ett nationellt gymnasieprogram, att gå Språkintroduktion på gymnasiet. Kursen ska vara förberedande för gymnasiestudier genom att eleverna lär sig att analysera, argumentera, att vara källkritiska med mera. Här får de möjlighet att läsa in grundskolans ämnen och få betyg i dessa.
Brister i samhällskunskapen
Ett av dessa ämnen är samhällskunskap. Men samhällskunskap på Språkintroduktion förbereder inte eleverna för ett vanligt gymnasieprogram då det finns en stor skillnad mellan det som står i kursplanen och vad som faktiskt genomförs praktiskt av pedagoger ute i skolorna, menar forskaren. Verkligheten i skolan matchar helt enkelt inte ambitionen i kursplanen.
– Det råder tidsbrist, blandade förutsättningar utifrån elevernas bakgrund samt väldigt skiftande ämnes- och språkkunskaper. Det här påverkar lärarnas pedagogiska urval av vad de faktiskt lär ut. Lärarna vill också kunna godkänna sina elevers betyg så att de blir behöriga till gymnasiet, oavsett förkunskaper innan de går kursen, Christina Odenstad.
– Detta påverkar också kursens innehåll och medför att eleverna många gånger inte klarar kommande studier på gymnasiet och riskerar att hamna utanför skolsystemet och samhället.
Bättre introduktion i samhällskunskap
Christina Odenstad menar att skolan och staten skulle kunna göra en riktig skillnad och en insats tidigt för de här ungdomarna. Hennes rekommendation är att alla nyanlända får läsa en riktigt bra introduktionskurs i samhällskunskap som en förberedelse för gymnasiet men också för att förberedas som medborgare i samhället.
– En utbildning i medborgarkunskap med allt vad det innebär – att leva i en demokrati, jämställdhet, lagar och regler, hur statsapparaten är uppbyggd, rättigheter och skyldigheter, källkritik och så vidare. Forskning visar att kunskaper i samhällskunskap bidrar till ökat deltagande i samhället och deltagande leder till mindre utanförskap och segregering. En sån här form av introduktionsutbildning skulle ge en större chans till en lyckad integration och en stor vinst för samhället.
Med nyanländ avses elev som har varit bosatt utomlands och nu är bosatt i Sverige. Åldersmässigt är de nyanlända eleverna på språkintroduktion på väg mot eller har nått svensk myndighetsålder, men juridiskt sett är de oftast inte svenska medborgare.
Kontakt:
Christina Odenstad, doktor i statsvetenskap, 073-915 27 08
Det har blivit enklare att vara gay och lesbisk. På 80-talet var acceptansen för homosexuella fem procent – sett till hela världen. Nu har den siffran vuxit till tjugo procent, enligt den regelbundna attitydundersökningen World Value Survey. Homosexuellas rätt att gifta sig sprider sig stadigt till allt fler länder och när samkönade äktenskap väl har införts verkar de vara ohotade.
Rättvisa och individens frihet vinner över religion och tradition, menar Pontus Strimling, normforskare vid Institutet för Framtidsstudier och knuten till Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet. Även bland grupper som traditionellt sett har haft en mindre tolerant syn på HBTQ-frågor växer acceptansen.
– Sverigedemokrater, till exempel, har en mer konservativ syn på homosexuellas rättigheter är än vad övriga svenskar har. Men de är mer liberala nu än vad de har varit tidigare. Och president Trump som är utpräglat konservativ har till exempel inte försökt förbjuda samkönade äktenskap – det är en kamp som republikanerna har gett upp, säger Pontus Strimling.
Ekonomiskt välstånd ger liberala värden
Att de liberala värderingarna sprider sig kopplar Pontus Strimling till att det ekonomiska välståndet ökat. När människor inte längre behöver oroa sig för att ha mat på bordet och någonstans att bo kan de ta avstånd från sånt som skapar en känsla av stabilitet; religion och auktoriteter.
– Tryggheten gör att människor inte behöver vara rädda förändring, öppenhet blir inte hotfullt, säger Pontus Strimling.
Som exempel tar han ett bombdåd i centrala London som inträffade 2007. Strax före explosionen hade det gjorts en stor värderingsundersökning. En månad efter explosionen gjordes studien om.
– Som en direkt effekt av den nya hotbilden hade människors moralfundament skiftat så att lojalitet och auktoritet nu skattades högre än före bombdådet.
Intoleransen störst i nöd
Det är i tider av hungersnöd och social instabilitet som intoleransen mot homosexuella har varit som starkast. Det har också ofta gått hand i hand med antisemitism och förföljelse av andra minoriteter. Människor som definierats som annorlunda har förföljts och straffats hårt genom historien, berättar Jens Rydström, docent i historia och professor i genusvetenskap vid Lunds universitet.
I långa perioder har homosexualitet varit brottsligt, särskilt i kristna samhällen. Homosexualitet har ansetts vara en svår synd, som riskerar att degenerera det övriga samhället. I senare tid har det ofta klassats som psykisk sjukdom.
I Sverige avkriminaliserades homosexualitet 1944, vilket var tidigare än i många andra länder. Istället definierades homosexualitet som mental sjukdom, en beskrivning som ändras av Socialstyrelsen först 1979.
Vad säger lagen?
För att ändra det kön man är folkbokförd som, krävs att man har fyllt 18 år. Man ska ha genomgått en medicinsk utredning som visar att man har könsdysfori och därefter ansökt hos Socialstyrelsens rättsliga råd om att göra ett juridiskt könsbyte.
I lagen står att den sökande underlång tid ska ha upplevt att den tillhör det andra könet samt sedan en tid uppträtt i enlighet med den könsidentiteten och att personen i fråga kan antas leva i den könsidentiteten i framtiden.
Fram till 2013 krävdes att den som ville ändra sitt juridiska kön också genomgick sterilisering.
För att genomgå hormonbehandling och operera bort brösten finns ingen åldersgräns. Det bestäms av patienten och läkaren tillsammans. Men för att genomgå underlivskirurgi krävs att det juridiska könet är ändrat, samt ett tillstånd från Socialstyrelsen.
Enligt ett lagförslag som är planerat att träda i kraft den 1 januari 2020, ska ändringen av det juridiska könet och kirurgiska ingrepp i könsorganen regleras i två olika lagar.
Att ändra kön i folkbokföringen blir i så fall en administrativ åtgärd som inte kräver att det finns en diagnos som säger att vederbörande har könsdysfori. Den som är 12 år kan ändra sitt juridiska kön om föräldrarna ger sitt medgivande. Från 15 år krävs inte medgivande från föräldrarna men däremot ett medicinskt intyg. Efter 18 års ålder bestämmer man själv.
För att göra kirurgiska ingrepp i könsorganen föreslår lagen att det för vuxna inte längre behövs tillstånd från Socialstyrelsen. Det blir även möjligt för barn som fyllt 15 år att genomgå underlivskirurgi. Men då krävs synnerliga skäl samt tillstånd från Socialstyrelsen.
Källa: Cal Orre, juridisk expert, RFSL, Lag 1972:119, Lagrådsremiss ”Vissa kirurgiska ingrepp i könsorganen och ändring av det kön som framgår av folkbokföringen”
– Det är inte en linjär utveckling mot mer öppenhet. Det är en massa backlash hela tiden. När homosexualitet blev avkriminaliserat så infördes samtidigt en lag om att homosexuella kan kastreras, och det blev vanligare att sätta homosexuella på mentalsjukhus. Det var förmodligen mycket lindrigare att åka fast i slutet på 1930-talet och dömas till några månader i fängelse än att i början på 1950-talet hamna på mentalsjukhus och vara instängd där i flera år. För många män var dessutom enda möjligheten att bli utsläppt att gå med på att bli kastrerad, säger Jens Rydström.
Sverige tidigt ute med könskorrirering
I Sverige blev det tillåtet att juridiskt korrigera sitt kön i samband med operation och hormonbehandling 1972. Internationellt ansågs det som en radikal lag som stärkte transpersoners rättigheter. Men kravet var att samtidigt genomgå sterilisering, något som ändrades först 2013.
– I vår kultur ligger det djupt grundat att det ska vara ordning och reda på könen. Vi har en stark uppdelning mellan det kvinnliga och det manliga och att det absolut inte får uppstå oklarheter i släktskapsförhållandena. Det var tydligt i den lagstiftningen: att en man födde barn fick inte på några villkor förekomma.
De senaste tio åren har de skarpa gränserna i uppdelningen av kön utvecklats mot en mer glidande skala. Jens Rydström spårar förändringen tillbaka till 1990-talets genomslag för queerteori och menar att en ny generation fångat upp de akademiska teorierna och börjat tala om kön inte bara i termer av man eller kvinna utan i en rad mellanformer. Det har gjort att öppenheten har ökat dramatiskt och att många fler nu överväger sin könstillhörighet.
En ny vokabulär har också uppstått med ord som hen, cis och icke-binär. Språkförändringen har gått snabbt, framförallt för att grupper med ett starkt engagemang har jobbat intensivt i sociala medier, enligt Pontus Strimling.
Ordlista
Könsuttryck Könsuttryck är de medel en person använder sig av för att uttrycka sitt kön, till exempel kläder, kroppsspråk och frisyr. Ordet är relativt nyskapat och används främst i sammanhang där man talar om transpersoner och deras sätt att uttrycka ett annat kön än det vid födseln juridisk tillskrivna.
Icke-binär Icke-binär används om personer som tidvis eller alltid identifierar sig som både man och kvinna, inget av det, mellan eller bortom könsindelningen man och kvinna. Icke-binär används som ett paraplybegrepp för olika icke-binära könsidentiteter.
Transperson Transperson är ett paraplybegrepp för en mängd olika individer med erfarenheter av att det kön som registrerats i folkbokföringen vid födelsen inte stämmer överens med könsidentiteten.
Cisperson En cisperson är en person som är i samklang med sin kulturs könsnormer. Med andra ord en person vars biologiska kön överensstämmer med deras juridiska, sociala och upplevda kön.
Socialt kön Socialt kön är en term för kön som beskriver kön som en kulturell och social konstruktion. Inom genusvetenskapen är det synonymt med genus.
Könsdysfori En stark och ihållande känsla av att vara tilldelad fel kön, ofta förknippad med ett psykiskt lidande och kan medföra en nedsatt förmåga att fungera i vardagen.
Könsbekräftande behandling
Den numera etablerade termen för det som tidigare benämndes som ”könsbyte” eller “könskorrigering”. För att få rätt till könsbekräftande vård i Sverige idag krävs en könsdysfori-diagnos.
Källa: Jens Rydström professor i genusvetenskap, Lagrådsremiss ”Vissa kirurgiska ingrepp i könsorganen och ändring av det kön som framgår av folkbokföringen”, RFSL
– Människor som kämpar för transpersoners rättigheter har haft en stark aktivitet på sociala medier, bloggar och olika forum på internet där de argumenterat för att etablera nya ord. Att de använt sig av internet beror på att den här rörelsen inte kommer från eliten, den kommer underifrån. Den drivs av människor som saknar tillgång till ledarsidor och debattsidor eller lobbykampanjer, säger Pontus Stimling.
Fler vågar stå upp för sin transsexualitet
Samtidigt växer antalet unga personer som vill korrigera sitt kön. Inte bara i Sverige utan i hela västvärlden. Vad leder det till?
– Det är svårt att veta var det kommer att landa. Det finns starka tecken på att det funnits personer som känner att de har ett annat kön än det biologiska i alla samhällen, i hela historien, på samma sätt som det alltid har funnits homosexualitet. Det tyder på det finns en biologisk grund och det är tveksamt om det är en företeelse som har blivit vanligare. Istället är det kanske så att när samhället blir mer accepterande till personer som har en transsexuell identitet så är det fler som är beredda att stå upp och säga att de är transpersoner.
Kan en mer flytande indelning av manligt och kvinnligt göra att kön kommer att bli något vi väljer?
– Nej, jag tror inte det. Man kan jämföra med homosexualitet. I Sverige är det nu nästan helt accepterat att var och en själv väljer vilket kön de vill ha sex med, men det har inte inneburit att vi har slutat bry oss om könet på personen vi har sex med. Jag tror därför inte att vi går mot en utveckling där hela samhällen blir bisexuella eller att vem som helst blir transperson. Jag tror istället att det stora flertalet kommer att ha en tydlig känsla av vilket kön de tillhör och även fortsättningsvis ha starka preferenser när det gäller vem de vill ha sex med.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
Det finns potentiella användningsområden för ljus där det krävs flexibla och mångsidiga ljuskällor med stora lysande ytor och lysande mönster.
– De unika ljuskällor vi jobbar med, som lite omständligt kallas för ljusemitterande elektrokemiska celler, är väl lämpade för att möta dessa krav och samtidigt kan tillverkningen hållas kostnadseffektiv och miljövänlig, säger Mattias Lindh, doktorand på Institutionen för fysik vid Umeå universitet.
Lysande plaster används på flera olika sätt redan i dag exempelvis i TV- och mobiltelefonskärmar och annan bärbar elektronik, som lysande indikatorer och för belysning med särskilda krav i bilar och flygplan. Kunskapen om hur ljus bildas och påverkas i ljuskällorna med tunna filmer av lysande plast är dock fortfarande relativt begränsad.
Lysande plåster och säkra signaturer
Framtida användningsområden för plastljuskällan kan till exempel vara lysande plåster som ger förbättrad sårläkning eller lokal aktivering av mediciner, alternativt lysande säkerhetsfunktioner i pass och liknande viktiga dokument.
I sin avhandling visar Mattias Lindh att den precisa tjockleken på den lysande plastfilmen har helt avgörande betydelse för hur ljusstarka och effektiva ljuskällorna blir. Det har visat sig att reflektioner av ljuset inuti ljuskällorna ger upphov till interferens, alltså att ljusvågorna kan förstärka eller släcka ut sig själva, och denna påverkas av filmens tjocklek. Vill man ha en effektiv komponent som ger mycket ljus bör man därför se till att göra filmen precis lagom tjock – så att den befinner sig på ett maximum där ljuset interfererar konstruktivt.
Så kan ljuskällan optimeras
Men det finns även andra förlustkanaler i ljuskällorna och genom datorsimuleringar kan man avgöra vilka dessa är och hur stora de är. Utifrån simuleringsresultat ger Mattias Lindh i sin avhandling förslag på hur man i framtiden kan designa optimerade ljuskällor som levererar maximalt med ljus och har hög effektivitet.
– Man kan till exempel vända på skiktens ordning eller ändra hur släta de olika gränsytorna är, då förändras ljusets reflektioner, säger han.
Mattias Lindh har också studerat hur ljusemitterande elektrokemiska celler fungerar i ett detaljerat mikroskopiskt perspektiv, och kommit fram till att man kan skapa lysande mönster genom att använda två tunna plastskikt staplade på varandra.
Möjligheterna med mönster
Det första skiktet kan skrivas ut med hjälp av en bläckstråleskrivare och bildar en slags display med hög upplösning och anpassningsbara mönster. Med denna teknik slipper man använda dyra och komplicerade metoder för att skapa mönstret vilket i stället alltså sker direkt i tillverkningen.
En annan möjlighet är att repa det första skiktet med ett spetsigt föremål som en penna eller en nål, vilket ger manuellt formade och personliga lysande mönster. På så vis kan man till exempel göra lysande signaturer och märken som skulle vara mycket svåra att förfalska. Detta kan vara viktigt för att fastställa äkthet på värdefulla eller känsliga dokument och produkter.
Mattias Lindh, Institutionen för fysik vid Umeå universitet, mattias.lindh@umu.se
Det finns idag ungefär 35 000 megaliter – fornlämningar som är byggda av ett enda eller flera stenblock – kvar över hela Europa. De flesta kommer från Neolitikum (yngre stenåldern) och kopparåldern (mellan yngre stenåldern och bronsåldern) och är koncentrerade till kustnära områden.
Frågan forskarna har ställt sig länge har varit om förekomsten av megalitgravar spreds över Europa från ett ursprungsställe, eller om gravarna uppstått på olika platser oberoende av varandra.
Fler än 2 400 C14-dateringar
Bettina Schulz Paulsson, som är arkeolog vid Göteborgs universitet, har analyserat över 2 400 C14-dateringar från megalitiska, pre-megalitiska och samtida icke-megalitiska platser i hela Europa, som hon inhämtat under tio års forskningsresor.
De tidigaste megalitgravarna uppkom under en period på 200-300 år, för 6 000 år sedan, i nordvästra Frankrike, längs Atlantkusten på Iberiska halvön och i Medelhavsområdet.
Pre-megalitiska konstruktioner hittades enbart i nordvästra Frankrike. Megalitgravar uppstod på den iberiska halvön, de brittiska öarna och Frankrike i början av 4000-talet före vår tideräkning, och i Skandinavien under andra hälften av samma årtusende.
I början av 1900-talet antog forskare som Oscar Montelius och Gordon Childe att megaliterna utvecklades i en och samma region (även om de var oense om var) och sedan spred sig därifrån, men bortsett från dem har forskarsamhället trott och utgått från att megalitbyggande utvecklats oberoende av varandra i fem olika regioner.
Första gången det kunnat påvisas
Bettina Schulz Paulssons studie slår för första gången fast att megaliterna inte spridits och utvecklats oberoende av varandra. Hon konstaterar också var de först uppfördes.
– Mina resultat visar att nordvästra Frankrike var den plats där europeiska megalitgravar först fanns och att megalittraditionen sedan successivt spred sig under huvudsakligen tre faser. Sammantaget indikerar resultaten att det existerade en stor rörlighet via sjövägar, säger Bettina Schulz Paulsson.
– Det här är första gången det faktiskt kunnat påvisas. Fördelningen av dessa gravar tyder på att megalittraditionen spridit sig via sjövägar. Megalitiska samhällens maritima färdigheter och teknik tycks ha varit mer avancerade än man tidigare trott, säger Bettina Schulz Paulsson.
– På ett ställe doftar de tallskog, på ett annat precis som jenkatuggummi, och lite längre söderut parfym, berättar Magne Friberg, lektor vid biologiska institutionen, Lunds universitet.
I åtta år har han studerat blomdoften i 94 populationer av stenbräckesläktet Lithophragma på den amerikanska västkusten, tillsammans med forskare från University of California, Cornell University och University of Sao Paulo.
Upptäckten bidrar med nya pusselbitar för att kunna bevara både mindre populationer och hela arter när deras livsmiljö snabbt förändras. Resultaten ökar dessutom förståelsen för hur ny biologisk mångfald uppstår genom samevolution mellan växter och insekter.
Annan doft bara några mil bort
Forskarna har studerat blomdoften av ett helt växtsläkte över hela västra USA och har upptäckt att doften ibland varierar kraftigt även på geografiskt förhållandevis små avstånd. Ibland kan växtindivider av samma art, som växer bara någon mil isär, dofta helt olika. Den lokala doften attraherar småfjärilar av släktet Greya för pollinering.
Växtpopulationerna och fjärilarna har utvecklats tillsammans över lång tid. Evolutionen har lett fram till att blommorna utvecklat en unik doft inom ett litet område, och att fjärilarna inom samma område i sin tur utvecklats till lokala specialister som attraheras av den specifika doften där. Andra blomdofter känner de inte igen.
Generna styr doften
Blommornas doftskillnader är genetiska och beror inte på faktorer som fuktighetsgrad, jordtyp eller näringsnivå.
– Det vet vi eftersom skillnaderna finns kvar när vi driver upp växter från olika populationer av samma art i en gemensam växthusmiljö, säger Magne Friberg.
Enligt forskarna har upptäckten till exempel betydelse för att kunna sätta in rätt åtgärder om en population eller en växtart hotas. Ett scenario som kan inträffa allt oftare när klimatet förändras.
– Det går antagligen inte att flytta växter som doftar tuggummi till ett område där hotade populationer av samma växt doftar tallskog och tro att det ska vara räddningsplankan. Risken är stor att pollinerarna inte känner igen tuggummidoften och att växtpopulationen inte återhämtar sig, förklarar Magne Friberg.
Fjärilarna hittar bara till ”rätt” doft
För fjärilarna är hotet ännu större. De är helt beroende av att hitta fram till blomman som de specialiserat sig på. De parar sig på blomman, dricker dess nektar och lägger ägg i blommorna. Hittar de inte blomman så dör de.
En fjäril av Greya-släktet pollinerar stenbräckan när den lägger ägg i blomman. Foto: John Thompson
Upptäckten av blomdoftvariationen ger också en nyckel till att förstå artbildning hos Lithophragma-växterna och dess pollinerare. Det täta evolutionära samspelet mellan växterna och pollinerarna gör det svårt både för växterna och för småfjärilarna att utbyta gener mellan olika populationer. Detta eftersom en växt som sprids till en ny plats antagligen inte upptäcks av pollinerarna, och en småfjäril som når en ny population kanske inte känner igen doften av den lokala värdväxten.
Resultaten publiceras i en artikel i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS), USA.
Celler som odlats på labb används bland annat under läkemedelsutveckling för att testa om nya substanser skadar cellerna. En teknik som utvecklas snabbt är att odla celler från mänskliga organ på små chip med mikrokanaler där cellerna växer och syre och näring tillförs, så kallade Organ-on-a-Chip. Forskare försöker ta fram allt mer komplexa modeller som efterliknar hur vävnad eller hela organ fungerar i kroppen. Modellerna skulle bland annat kunna användas till att testa möjliga läkemedel och i medicinsk forskning och på sikt ersätta en del djurförsök.
Men det är inte helt enkelt att odla mänskliga celler. De är ofta krävande och ömtåliga. I kroppen omges cellerna av stödstruktur, ett slags vattenrik gel, som till stor del består av proteiner och olika kolhydrater. Miljön som omger cellerna skiljer sig mellan olika vävnader och har stor påverkan på cellernas funktion. För att bättre efterlikna den naturliga miljön i kroppens vävnader tar forskare vid Linköpings universitet fram mjuka material att odla celler i.
Anpassar miljön efter cellerna
– Vårt nya material erbjuder stora möjligheter att anpassa egenskaperna. Nya funktionaliteter, så som små proteinsnuttar som cellerna behöver, kan också byggas in så att även kräsna mänskliga celler kan nybildas och fungera, säger Daniel Aili, som har lett studien tillsammans med Carl-Fredrik Mandenius, båda vid Institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM).
Materialet består av två komponenter som blandas i vatten tillsammans med levande celler. När komponenterna blandas sker en kemisk reaktion som kopplar ihop dem till en vattenrik gel, en hydrogel, som liknar kroppens stödstruktur. Den kemiska reaktionen sker spontant och påverkar inte cellerna. Forskarna har gjort omfattande tester av hydrogelens egenskaper och jämfört den med andra material som ofta används i dag.
– Vi kan kontrollera hydrogelens mekaniska egenskaper över ett stort intervall. Vi kan också kontrollera att gelen bildas lagom fort, vilket är väldigt viktigt, säger Daniel Aili.
Odlar en mänsklig lever på ett chip
Vid testning av nya läkemedelssubstanser är levern ett viktigt organ, eftersom levern tar hand om många av de läkemedel som vi stoppar i oss. Forskarna har därför testat att använda hydrogelen för att göra en mänsklig lever på ett chip, där levercellerna odlats fram från stamceller. Forskarteamet kunde anpassa materialet så att även dessa rätt krävande celler kunde nybildas och fungera. I grundutförandet innehåller hydrogelen inga proteiner, men forskarna försåg materialet med en liten del av ett viktigt protein som finns i den mänskliga leverns omgivande vävnad. När de satte fast proteindelen i hydrogelen började levercellerna på chipet att producera albumin, precis som levern i kroppen gör.
– Vårt material kan framför allt få betydelse för utvecklingen av bra modellsystem av levern, som kan förenkla i de tidiga stadierna av utvecklingen av läkemedel. Om man vill ha kontroll över innehållet i materialet som man odlar cellerna i så är vår hydrogel väldigt intressant och den är lätt att anpassa för olika cell- och vävnadstyper, säger Daniel Aili.
Kontakt:
Daniel Aili, biträdande professor, Institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM), Linköpings universitet, daniel.aili@liu.se
Carl-Fredrik Mandenius, professor, Institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM), Linköpings universitet, carl-fredrik.mandenius@liu.se
I förskolan behandlas ofta vetenskapligt innehåll med hjälp av bilder, modeller eller lek vilket ger barnen möjligheter att uppleva, upptäcka, uttrycka och lära med hela kroppen och alla sinnen. Men ofta görs detta utan att barnen får någon förklaring som kopplar ihop aktiviteten med det innehåll som står i fokus.
Anneli Bergnell har i fyra delstudier studerat naturvetenskapliga illustrationer som användes för att förklara bland annat stabilitet, avdunstning och vattnets kretslopp för förskolebarn. Hon undersökte främst hur barnen hanterade, undersökte och samtalade utifrån förklaringar som hänvisade till barnens egna kroppar eller där kroppsliga gester användes för att illustrera något. Tre förskollärare och 30 förskolebarn deltog i studien liksom två guider från ett naturvetenskapligt center.
Behöver stöd i att tolka bilderna
Anneli Bergnell konstaterar i sin avhandling, som lagts fram vid Göteborgs universitet, att lärarna behöver erbjuda förskolebarnen stöttning i att upptäcka sambandet mellan själva illustrationen och det den är tänkt att visa.
– Ett ofta komplicerat innehåll ställer stora krav både på undervisningssituationen och illustrationerna som används. Jag fann det därför anmärkningsvärt att illustrationerna förutsattes vara självförklarande. Det vill säga att om bara barnen deltog, skulle de självständigt lägga märke till det innehåll som illustrationerna ville visa, säger hon.
Pendlar mellan fakta och fantasi
Det som ytterligare försvårade barnens tolkningsmöjligheter var att illustrationerna pendlade mellan fakta och fantasi och att barnen lämnades att själva avgöra när något var ”på låtsas” och när det så att säga var dags att lära sig något ”på riktigt”.
– Starka sensationsväckande inslag, som stora kroppsrörelser, magiska tricks och utklädda vuxna, gjorde också att innehållet hamnade i skymundan. Varför sådant ändå användes kan jag bara spekulera om, men kanske finns det en föreställning om att roliga och fantasieggande inslag i sig gör att något komplicerat blir lättare att både bli intresserad av och att skapa sig en mening om?
Avhandlingen har genomförts inom ramen för forskarskolan i utbildningsvetenskap vid Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, CUL, Göteborgs universitet.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
