– Att stora mängder alkohol är en riskfaktor för blodpropp var känt, men nu kan vi se att risken börjar öka redan vid en alkoholkonsumtion som många nog betraktar som måttlig, säger Magdalena Johansson, doktorand vid Umeå universitet.
Blodpropp, venös trombos, är en vanlig och allvarlig kärlsjukdom som kan leda till förtida död. De vanligaste formerna av venös trombos är blodproppar i benen och blodproppar i lungorna. Förekomsten av venös trombos har ökat under de senaste decennierna.
Mer än en av fem personer som drabbas av venös trombos avlider under det första året efter diagnos. En allvarlig komplikation är att en blodpropp från benet lossnar och följer med blodet till lungorna. I många fall har personer som får venös trombos nyligen legat på sjukhus för någon annan sjukdom eller har en cancersjukdom.
Ökad risk för venös trombos redan vid måttligt drickande
I sin avhandling har Magdalena Johansson studerat drygt 2 000 patienter som insjuknat i venös trombos. Det gick att se en signifikant koppling mellan högre alkoholintag och ökad risk för venös trombos hos män. Män med en konsumtion på 4,8 glas alkoholhaltig dryck eller mer per vecka löpte 20 procent högre risk att drabbas än män som drack mindre än 0,9 glas per vecka. Någon motsvarande riskökning kunde däremot inte ses för kvinnor som drack. Vid en konsumtion under 4,8 glas per vecka gick det dock inte att se någon statistiskt säkerställd riskökning heller bland männen.
Fysisk aktivitet minskar risken hos kvinnor
I avhandlingen studeras även risken för blodpropp vid olika nivåer av fysisk aktivitet. Kvinnor som idrottade minst en gång i veckan och kvinnor med fysiskt aktivt arbete hade lägre risk för venös trombos än stillasittande kvinnor. För män gick det inte att se någon sådan koppling. Inte heller blodsockernivåer och diabetes påverkade risken för venös trombos.
– Även om studierna inte ger svar om de direkta orsakssambanden, hoppas jag att resultaten ska motivera människor till en hälsosammare livsstil. Mindre alkohol och mer fysisk aktivitet har ju också många andra positiva hälsoeffekter. Ökad kunskap om riskfaktorer kan också hjälpa oss att förstå varför sjukdomen drabbar vissa men inte andra, säger Magdalena Johansson.
Över 100 000 västerbottningar studerades
I studien deltog 108 025 invånare i Västerbottens län utan tidigare venös trombos. Studien pågick från 1985 till 2014. Deltagarna var 30 till 60 år gamla vid studiens start. Alla studiedeltagare genomgick en hälsoundersökning, Västerbottens hälsoundersökningar, när de gick med i studien. Deltagarna svarade också på en enkät om bland annat diabetes, alkoholintag och fysisk aktivitet. Sedan följdes deltagarna framåt i tiden via diagnosregister, medicinska journaler och svar på röntgenundersökningar. Av deltagarna insjuknade 2054 personer i venös trombos för första gången under perioden.
Kontakt:
Magdalena Johansson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet, och specialistläkare i internmedicin på Skellefteå lasarett, mnajon03@student.umu.se
Var du en av de 20 000 personer som sprang Stockholm Maraton 2018? Då minns du hur varmt det var, och hur många som var tvungna att bryta på grund av det. Ett av de största problemen när det är varmt ute är att hålla vätskebalansen i schack. Och det är här KTH-forskaren Gaston Crespos och hans kollegers nya teknik kommer in i bilden.
Svettkontroll varnar i god tid
– Ett av de områden där tekniken kommer till användning är för att övervaka kroppens vätskebalans – i form av elektrolytbalans – så att människor inte drabbas av uttorkning, eller dehydrering som det kallas på fackspråk. Genom att hålla koll på den svett människokroppen utsöndrar kan användaren i god tid före problem uppstår få ett besked om uttorkning, så att vederbörande kan avbryta träningen eller dricka vätskeersättning. Teknikens syfte är att kunna anpassa träningen efter din individuella kropps förutsättningar och värden, säger Gaston Crespo, universitetslektor på avdelningen för tillämpad fysikalisk kemi.
Tekniken innebär en form av bärbara elektrokemiska sensorer, som kan vävas in i kläder eller användas fristående i direktkontakt med huden via till exempel ett armband. De kroppsvätskor som kollas är svett och blod. Sensorerna ingår endera i en lapp som fästs på huden eller som mikronålar. Detta beroende av applikation.
En armband mäter innehåll i blod och svett och skickar informationen till din träningsapp.
– Båda teknikplattformarna kan användas vid medicinska sammanhang hemmavid eller sportutövande, men också som ett verktyg på sjukhus och läkarmottagningar. Sensorerna klarar av att upptäcka en rad problem. Som redan nämnda vätskebrist och elektrolytbalans samt njurproblem., säger Gaston Crespo.
– Just njurproblem associeras till exempel av utsöndringen av kaliumjoner och nivån av kreatinin i blodet som tekniken kan identifiera.
Mäter mjölksyra under träningens gång
När det kommer till träning och sport är det inte bara vätskebalansen som kan mätas. Vid hård ansträngning hinner kroppen inte transportera bort mjölksyran från musklerna, och detta är något som Gaston Crespos och de andra KTH-forskarna sensorer kan mäta kontinuerligt under träningens gång.
– Sensorerna kan också mäta hur stressad en människa är, samt hennes uppmärksamhet.
Om tekniken och sensorerna skulle kunna användas tillsammans med appar och klockor som Run Keeper och Fitbit? Enligt Gaston Crespo är detta möjligt givet att klock- och apptillverkarna importerar den typen av data som genereras av sensorerna och visar upp den på ett användbart sätt. Därmed skulle träningen kunna tas till nästa nivå.
Sensorerna
Bland de biomolekyler som sensorerna kan snappa upp finns natrium, klorid, kalcium, magnesium, ammonium, glukos, urinsyra och aminosyror som glycin. Dessa biomolekyler hjälper användaren att hålla koll på leverns och hjärtats hälsa, metabolismen samt diabetes, för att nämna några exempel.
Förutom teknik inbäddad i armband och kläder som kan mäta fysiska parametrar tänker sig forskarna att nästa generations sensorer ska kunna samla in och visa biokemiska värden som uppmätts i mänskligt svett. Detta för att verkligen öka förståelsen för kroppens fysiska status.
Förutom Gaston Crespo ingår även KTH-forskarna Marc Parrilla, Rocio Canovas, Maria Cuartero och Lijun Chai i teamet bakom arbetet.
– Elevernas möjligheter att lära sig matematik begränsas av den undervisning som elever vanligtvis möter i skolan. För att elever ska få bra möjligheter att lära sig matematik behöver de oftare få jobba med problemlösning på lektionerna. Lärarna kan stödja elevernas arbete genom att anpassa sitt stöd till elevernas svårigheter, säger Johan Sidenvall, Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik vid.
Överbetoning på utantillärande
Generellt sett finns det inom undervisning en överbetoning på utantillärande av procedurer utan en tydlig koppling till matematisk förståelse. Detta sker till exempel genom att elever ensidigt jobbar med rutinuppgifter och genom att läraren talar om för eleverna hur man ska lösa uppgifter vid genomgångar eller vid enskild räkning. En sådan undervisning sker till del på bekostnad av att lära sig genom problemlösning som har visat sig vara effektivare för att lära sig matematik. Att kunna matematiska procedurer är viktigt inom matematik, men elever kan inte få en djupare matematisk förståelse med hjälp av endast procedurhantering.
Syftet med avhandlingen
För att förstå varför undervisningen domineras av utantillärande och arbete av rutinuppgifter har han studerat gymnasieelevers undervisning och analyserat gymnasieläroböcker. Detta för att se i vilken omfattning som elever möter problemuppgifter i undervisningen och hur eleverna jobbar med de problemuppgifter som de ändå möter.
Ett andra syfte med avhandlingen var att undersöka hur undervisningen skulle kunna förbättras. För detta utarbetades ett lärarstöd som syftade till att stödja läraren att hjälpa sina elever i deras problemlösningsprocesser, utan att ta bort utmaningen för eleverna.
Resultaten har implikationer på hur undervisningen kan utformas för att elever ska lära sig matematik på ett bättre sätt, för hur läroböcker kan användas och utformas samt att resultaten kan användas inom lärarfortbildning och lärarutbildningen.
Kontakt: Johan Sidenvall, Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik vid Umeå universitet, johan.sidenvall@umu.se
Människans energibehov förväntas öka stort i framtiden, till och med dubbleras fram till 2050, enligt flera prognoser. Det kommer att finnas behov av ren energi i stora mängder, och en potentiell lösning ges av solen. Bränslen från solljus listades som nummer fyra av ”top emerging technologies” av World Economic Forum 2017.
Det bästa sättet att lagra solenergi i stora mängder och under lång tid är i form av ett bränsle, som har en energitäthet mellan 10 och 100 gånger högre än batterier. Artificiell fotosyntes är en metod att fånga in och lagra solenergi i de kemiska bindningarna hos ett solbränsle.
Projektet SoFiA (Soap Film-based Artificial Photosynthesis), vid Uppsala universitet, har som mål att göra en apparat på labskala som producerar solbränslen och råmaterial till kemisk industri med hjälp av enbart solljus, vatten och koldioxid. Forskarna har fått ett EU-anslag som omfattar 3,2 miljoner euro.
Konceptet bygger på designade såpfilmer med ytaktiva molekylära katalysatorer, som härmar de så kallade tylakoidmembranen i de gröna växternas blad. Den tekniska lösningen är biomimetisk, där man utnyttjar de stora ytorna i ett kontinuerligt regenererande skum. Forskarna har skapat molekylära katalysatorer, gjorda av vanliga grundämnen i själv-associerande, foto-katalytiska ytor av designade såpfilmer och skum.
Video om SoFiA-projektet, solenergi och såpbubblor (engelska), 4.50 min
– Vid Uppsala universitet finns stark kompetens kring de fotokemiska reaktionerna inom artificiell fotosyntes. Inom SoFiA kommer vi att samarbeta med experter inom helt andra områden, bland annat såpfilmer, mikrofluidiska system och flerskalig modellering, säger projektets koordinator Leif Hammarström, professor vid institutionen för kemi vid Uppsala universitet.
Slutmålet är att validera en prototyp som kan omvandla koldioxid till ett förnybart bränsle och råmaterial för industri, på ett hållbart och kostnadseffektivt sätt.
Fotnot:
SoFiA har åtta partnerorganisationer i sex länder och koordineras av professor Leif Hammarström vid Uppsala universitet. Projektet startade den första januari 2019 och löper under fyra år. Det är finansierat genom EU, inom ramprogrammet Horizon 2020.
Kontakt:
Leif Hammarström, professor vid institutionen för kemi – Ångström, Uppsala universitet, leif.hammarstrom@kemi.uu.se
Kvinnor har högre skolbetyg än män. Upp till två tredjedelar av skillnaden tycks bero på att kvinnor har högre motivation för skolarbete och lägger ner mer tid på det. Männen presterar bättre än kvinnorna på högskoleprovet. Skillnaden är ungefär lika stor som mellan skolbetygen, men till männens fördel.
Ungefär 40 procent av männens högre resultat förklaras av att de män som skriver provet har högre kognitiva förmågor än de kvinnor som skriver.
– I totalbefolkningen ser vi inga könsskillnader i kognitiva förmågor, säger Arizo Karimi. Men de män som väljer att skriva provet är en selekterad grupp och har i genomsnitt mer av de förmågor som är viktiga för att skriva ett bra provresultat. Motivation, på det sätt vi mäter det, tycks inte spela roll för provresultatet.
Mäter olika förmågor
Betyg och högskoleprov mäter olika förmågor. Vilka är viktigast för att slutföra en universitets- och högskoleutbildning? Rapportförfattarna finner i likhet med tidigare forskning att skolbetygen är ett bättre mått på vem som kommer att fullfölja en högskoleexamen än vad högskoleprovet är.
– Skolbetygen tycks vara ett bättre mått på allmän studieförberedelse än högskoleprovet. Om vi tog bort högskoleprovet skulle vi sannolikt få ännu fler kvinnliga studenter, och studenterna skulle i genomsnitt ha högre motivation men lägre kognitiva förmågor, avslutar Arizo Karimi.
Boken bygger på en omfattande intervjustudie med klubbledare, tränare och spelare i åtta, över tid mycket framgångsrika, elitidrottsklubbar inom fotboll, ishockey, handboll och basket, både på herr- och damsidan.
Författare är Margareta Oudhuis, senior professor i arbetsvetenskap vid Högskolan i Borås och Stefan Tengblad, professor i företagsekonomi vid Högskolan i Skövde. De har under flera år studerat organisatorisk resiliens och vad som gör företag livskraftiga över tid. Nu har de flyttat fokus till idrottsklubbar.
– Området är outforskat i Sverige och vi ville ta fram kunskap om hur framgångsrika elitidrottsklubbar leds och hur arbetslivet kan inspireras av dessa, förklarar Margareta Oudhuis.
Modell visar vad som krävs för framgång
Under intervjuerna lyckades författarna urskilja ett antal faktorer i klubbarnas arbetssätt som visat sig vara betydelsefullt. Klubbarna jobbar under stark press; pengar ska dras in, spelare ska bytas ut och komma in i laget och dess spelidé samtidigt som klubben har både fansens och pressens ögon på sig. Ändå hade alla hittat ett gemensamt framgångskoncept som fungerar: tajta teamorganisationer.
En tajt organisation innebär, enligt författarna, att individen hamnar i en mindre utsatt situation. När teamet kan hjälpas åt blir det mindre risk att någon får för hög arbetsbörda och ökad stress, som till slut kan resultera i att personen blir utbränd. Det är också lättare att jobba med kontinuerlig förbättring om kunskapen inte försvinner när en person lämnar organisationen.
– Det kändes intressant att försöka koppla det här till arbetslivet. Det gäller främst det här med teamorganisering och att de har satt fokus på ständig förbättring, säger Stefan Tengblad.
Nästa steg en internationell studie
Forskarna uppmanar alla som är intresserade av ledarskapsfrågor att läsa boken, och även alla idrottsintresserade som kan läsa om vad som ligger bakom sportsliga framgångar i de lagidrotter de är intresserade av.
Nästa steg i forskningen är att göra en internationellt jämförande studie av elitidrottsklubbar för att se om det går att finna samma mönster utomlands.
Kontakt:
Margareta Oudhuis, senior professor i arbetsvetenskap vid Högskolan i Borås, margareta.oudhuis@hb.se
Stefan Tengblad, professor i företagsekonomi vid Högskolan i Skövde, stefan.tengblad@his.se
I kroppen är interleukin-6 framför allt känd som en signalmolekyl i vårt immunsystem. Proteinet frisätts av immunceller vid en infektion och medverkar i försvaret mot bakterier och virus, men har också visats ha betydelse för andra processer i kroppen, bland annat energiomsättning.
Feta gnagare hade mindre IL-6
Precis som många människor äter gnagare för mycket när de erbjuds kalorität mat. I studien fick råttor och möss god och energirik mat – en blandning av fett och socker – utöver den vanliga maten.
– Vi fann att de råttor och möss som blev feta hade minskade nivåer av IL-6, men bara i en region i hjärnan, som kallas det parabrakiala området, säger Devesh Mishra, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
För att förstå om denna minskning av IL-6 är bra eller dåligt för gnagarnas ämnesomsättning påverkade forskarna gener i möss, så att nivåerna av IL-6 selektivt minskades i just det parabrakiala området:
– Dessa råttor och möss lade på sig mer kroppsfett och ökade i vikt, och det såg vi också hos de gnagare som inte hade tillgång till den frestande energirika maten utan bara åt hälsosam mat. Vi drar slutsatsen att minskade nivåer av IL-6 i detta hjärnområde är problematisk, och att det sannolikt bidrar till störningar i ämnesomsättningen och viktökning, säger Devesh Mishra.
Specifik region i hjärnan spelar roll
Kroppsvikten är beroende av att vårt energiintag och vår energiförbrukning är i balans. När vi går upp i vikt kan det alltså antingen bero på störningar som gör att vi äter mer eller på något som minskar vår energiförbrukning.
– Vår studie visar att IL-6 som produceras lokalt i det parabrakiala området i hjärnan är extra viktig för regleringen av kroppsvikten, eftersom båda dessa aspekter för viktbalans påverkas samtidigt: mattintaget minskar och energiförbrukningen ökar, eftersom IL-6 stimulerar kroppen att producera värme och förbränna fett. Nivåerna av IL-6 i det parabrakiala området påverkar därför hela ekvationen för energibalansen, säger docent Karolina Skibicka, som leder forskargruppen vid Sahlgrenska akademin.
Möss och antagligen människor
Även om denna studie gjorts på gnagare är det rimligt att anta att resultaten även är relevanta för människor. En tidigare studie, som genomfördes av andra forskare vid Sahlgrenska akademin, visade att nivåerna av IL-6 var högre i blodprover från människor med övervikt och fetma. Samtidigt var nivåerna av signalmolekylen mindre i ryggvätskan, som speglar förhållandet i hjärnan, jämfört med normalviktiga människor.
Något som förbryllar forskarna i resultaten från den nya studien är det faktum att kopplingen mellan IL-6 i hjärnan och fetma bara sågs hos gnagare av manligt kön. Honorna hade normala nivåer av IL-6, och forskargruppen undersöker nu varför honor tycks ha ett skydd mot den sårbarhet för fetma som hanarna har.
Öppnar för nya fetmabehandlingar
1,9 miljarder människor i världen beräknas idag vara överviktiga, varav 650 miljoner har fetma. Fetma är alltså ett globalt hälsoproblem där det finns stora behov av nya behandlingar.
– Att vi nu vet att IL-6 har stor betydelse för vår kroppsvikt och att molekylen har denna effekt i en specifik hjärnregion är en viktig upptäckt och kan öppna nya möjligheter i strävan efter mer effektiva strategier mot fetma, säger Karolina Skibicka.
Kontakt:
Karolina Skibicka, docent, forskargruppsledare, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, karolina.skibicka@neuro.gu.se
Devesh Mishra, forskare, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, devesh.mishra@neuro.gu.se
Spelbolagen har de senaste åren investerat allt mer i marknadsföring. 2007 spenderade de en miljard kronor på marknadsföring. Förra året låg summan på nära sju och en halv miljard.
Men trots denna kraftiga ökning av spelreklam har andelen som spelar minskat. Idag spelar runt 60 procent av befolkningen minst några gånger per år. För 20 år sedan låg siffran på nära 90 procent.
Sverige har haft en stark tradition av vissa spelformer, exempelvis trav och tipsextra. som förklarar varför så stor andel av befolkningen har spelat jämfört med andra länder. Nu har andelen spelare sjunkit till en nivå som mer liknar omvärldens.
– Från att ha handlat om skraplotter och stryktipset, har det istället börja handla om betting och kasinospel på nätet, säger Anders Nilsson, som doktorerar om behandling för spelberoende vid Karolinska institutet.
Mer än spelreklam bakom missbruk
Av de som spelar finns det idag omkring 150 000 problemspelare, det vill säga personer som har spelproblem eller förhöjd risk för spelproblem. Liknande andel (brukar ligga på 1 till 4 procent) finns i de flesta i-länder.
Andra spelformer än tidigare, gör att färre spelar men fler spelar för större summor pengar. Och allvarliga spelbeteenden ökar.
Samtidigt som mängden spelreklam har ökat kraftigt, har mängden spelproblem i samhället inte ökat. Detta tyder på att spelreklam inte tycks vara en huvudfaktor när det gäller den totala mängden spelproblem i samhället.
Att spannet brukar ligga mellan 1 till 4 procent i de flesta i-länder kan delvis förklaras genom genetik, menar Per Binde, docent i socialantropologi vid Göteborgs universitet, som forskat om spel och spelberoende sedan 2001.
Genetiska skillnader i impulsivitet
– Ungefär hälften av variationen mellan att vara och inte vara spelberoende, kan man förklara genom genetiska skillnader. Den andra hälften beror på miljöfaktorer. Just att hälften går att förklara via genetiska faktorer kan man även se för andra beroenden, exempelvis alkoholberoende, säger han.
Spelberoende, precis som andra beroendesjukdomar, är en komplex kombination av arv och miljö. Den genetiska komponenten, som ökar risken för i princip alla beroendesjukdomar, är de gener som avgör hur impulsiv en person är.
– Sämre impulskontroll leder till större risk att hamna i spelberoende, och även andra sorters beroende. Om man är väldigt impulsstyrd kan detta ta sig uttryck på många olika sätt, och spelberoende är ett av dem, säger Anders Nilsson.
Oändlig mängd triggers
Det är samtidigt svårt att fastställa om spelberoende neurologiskt är kopplat till spelreklam, eftersom forskningsfältet fortfarande är ganska ungt. Alldeles för få hjärnscanningsstudier har gjorts för att kunna dra mer generella slutsatser.
Forskningssammanställningen Brain Imaging in Gambling Disorder från Berlins medicinska universitet visar dock att man i flera hjärnskanningsstudier av personer med spelberoende vid spelstimuli sett ökad aktivitet i flera delar av hjärnan, exempelvis i prefrontal cortex.
Sämre impulskontroll leder till större risk att hamna i spelberoende, och även andra sorters beroende. Men det är svårt att fastställa hur spelberoende är kopplat till spelreklam.
Detta kan i sin tur förklara varför vissa personer med spelberoende i enkäter svarat att spelreklam försvårar beroendet. Anders Nilsson poängterar dock att spelstimuli kan bestå av olika saker, inte bara spelreklam.
– Om du tänker att du spelat väldigt intensivt under en längre tid, så är det väldigt mycket som påminner om spel. Det behöver inte bara vara spelreklam, utan kan även vara personer eller platser som går att associera med spelande. Efter ett tag finns det nästan en oändlig mängd triggers.
Spelberoende har likheter med alkoholism
Spelberoende, eller hasardspelssyndrom, kännetecknas av ett ständigt spelbegär som den spelberoende inte kan hantera. Detta leder i sin tur till ett ihållande och återkommande problematiskt spelbeteende. Kriterier för diagnosen sammanfaller till stor del med kriterier för andra beroenden, såsom alkoholism.
Hasardspelssyndrom började klassas som en beroendesjukdom 2013 och från och med 1 januari 2018 ingår problem med spel om pengar i socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen, vilket gör att kommuner och landsting tvingas erbjuda stöd och behandling.
Den statliga Spelinspektionen (tidigare Lotteriinspektionen) har infört en ny tjänst för att motverka överdrivet spelande bland svenskar. På spelpaus.se kan man nämligen numera välja att stänga av sig själv från allt spel om pengar. Man kan antingen välja att pausa ditt spelande en månad, tre månader, ett halvår eller tills vidare.
Riskfyllda spelformer mer tillgängliga
Andelen problemspelare har stått relativt still senaste åren. Däremot har allt fler av dessa fått så allvarliga spelproblem att det kan handla om ett beroende, och denna andel har ökat med 50 procent sedan 2015. Detta kan ha att göra med att i takt med att traditionella spelformer tappat, har mer riskfyllda spelformer ökat och blivit allt mer tillgängliga.
– Det är en mindre grupp som spelar, men de spelar för mer pengar. Omsättningen ökar inte jättemycket, men den ökar, säger Anders Nilsson.
Enligt Per Binde visar inte forskningen att spelreklam generellt sett bidrar till att spelproblem ökar mycket i samhället, men att enkät- och intervjustudier med problemspelare visat att åtskilliga får sina beroendeproblem förvärrade. Med detta som bakgrund kan därför reklam för specifikt riskfyllda spelformer ligga bakom att andelen personer med allvarliga spelproblem ökat trots att mängden spelproblem generellt sätt stått still, menar Per Binde.
Den nya spellagen som skulle minska spelproblemen har gjort det enklare för spelbolag att marknadsföra sig i flera mediekanaler, som Facebook och Instagram.
– Spelreklamen är allt mer frekvent och finns på fler ställen, vilket gör den svårare att undvika. Tv-reklam går exempelvis att zappa förbi, vilket inte är möjligt när det kommer till utomhusreklam. Detta har stimulerat spelandet och dragit in personer i riskfyllda spelformer, säger Per Binde.
– Det finns dock även andra anledningar till att bland annat kasinospel ökat; exempelvis att tillgängligheten ökat. Det svårt att exakt mäta detta, men det går att se att det finns en effekt.
Mängden spelreklam ökade efter nya lagen
Den 1 januari 2019 fick Sverige en ny spellag, som många hoppades skulle minska mängden spelreklam. Utvecklingen sedan årsskiftet har dock varit den motsatta, och i januari i år var annonsköpen 30 procent högre än i januari förra året.
Den nya spellagen, som skulle minska spelproblemen i samhället, har samtidigt gjort det enklare för spelbolag att marknadsföra sig i fler mediekanaler, exempelvis på Facebook och Instagram, vilket inte var möjligt tidigare.
En av de viktigaste anledningarna till att spelreklamen ökat är att spelbolagen enligt den nya spellagen endast får ge bonuserbjudanden till nya kunder.
– Spelbolagen vill just nu få in nya kunder, jämfört med tidigare då man kunde arbeta mer med att hålla kvar tidigare kunder genom att locka med bonuserbjudanden. Att spelreklamen skulle öka efter den nya spellagen borde egentligen inte komma som en överraskning, säger Per Binde.
Spelbolagen positionerar sig
En annan anledning till att spelreklamen ökat så mycket är att spelbolagen vill passa på innan spelmarknaden stabiliserat sig, menar Anders Nilsson.
– Spelbolagen har lagt ner så otroligt mycket på reklam, utan att det har speciellt stor effekt på hur många det är som spelar. Men det kan vara så att just nu är det extra mycket reklam eftersom spelbolagen försöker positionera sig på marknaden som öppnats upp.
Från regeringshåll har man varit missnöjd med hur spelreklamen påverkats efter årsskiftet. Civilminister Ardalan Shekarabi menar att spelreklamen blivit alltför omfattande och aggressiv, och i april 2019 meddelade han att regeringen kommer att tillsätta en utredning gällande utformningen av spelreklamen.
– Situationen med spelreklamen är ohållbar, vi kan inte skydda konsumenterna som det ser ut nu. När branschen inte levererade det som krävdes sätter vi nu igång arbetet för att förändra det, sa han under pressträffen.
Samtidigt visar flera studier att spelreklam tillhör den typ av reklam som allmänheten är mest kritiska till. I en Sifoundersökning från tidigare i år, beställd av spelreklamskritiska organisationen Skiftet, uppgav 87 procent av de tillfrågade att de anser att det finns alldeles för mycket spelreklam, medan hela 70 procent var för ett totalförbud.
Text: Jakob Bach på uppdrag av forskning.se
Prostatacancer är den vanligaste cancerformen i Sverige och ungefär var fjärde drabbad man får spridd cancer. Initial hormonell behandling fungerar väl för de flesta med spridd prostatacancer. Men med tiden utvecklar tumören resistens, vilket resulterar i kastrationsresistent prostatacancer.
Även för detta tillstånd finns idag behandlingsalternativ, till exempel läkemedlen Zytiga (abirateronacetat) och Xtandi (enzalutamid). Men alla patienter svarar inte på behandlingen. För att undvika onödiga biverkningar och läkemedelskostnader finns därför behov av att innan behandlingsstart kunna identifiera de män som kommer att ha nytta av läkemedlen.
Detta problem har nu kommit närmare en lösning genom nya resultat av forskare vid Karolinska Institutet.
Identifiera patienter med dålig prognos
– Vår metod kan identifiera patienter med mycket dålig prognos som bör erbjudas andra alternativ, i de fall sådana finns, säger Bram De Laere, forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik.
Forskarnas metod bygger på analys av så kallade resistensmarkörer i blodet från patienter med spridd kastrationsresistent prostatacancer.
Vid prostatacancer kan behandlingsresistens orsakas av förändringar i genen för den så kallade androgenreceptorn, AR, men också i en gen kallad TP53. Dessa resistensmarkörer har oftast undersökts en och en vilket har lett till motstridiga resultat.
Antalet resistensmarkörer avgör
KI-forskarna har i stället utvecklat en metod för att testa alla kända resistensmarkörer i AR och TP53 samtidigt. Detta gjorde de först i ett större patientmaterial i en studie som publicerades förra året, där de visade att individuella markörer i AR-genen inte hade någon klinisk relevans.
Nu visar de att i en undergrupp av patienterna, de som inte har förändringar i TP53, kan antalet resistensmarkörer i AR ge viktig information.
– Vi ser att män med tre eller fler resistensmarkörer i androgenreceptorn har mycket sämre prognos. Det tyder på att patienter med normal TP53-gen, utan eller med ett litet antal resistensmarkörer i androgenreceptorn, har nytta av behandling med läkemedel som Zytiga och Xtandi, säger Johan Lindberg, forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska Institutet, och studiens huvudförfattare.
Forskargruppen inför därför ett nytt begrepp, AR-börda – ett mått på antalet behandlingsrelevanta förändringar i AR-genen.
Rutinmässig test
Forskarna arbetar nu vidare med att förbättra sin mätmetod och testa den vidare på större patientmaterial, vilket de kommer att kunna göra i den nyligen initierade kliniska studien ProBio (NCT03903835).
– Målet är att skapa ett test som kan användas rutinmässigt i den kliniska vardagen, så att patienter med spridd prostatacancer kan få mer individanpassad behandling, säger Johan Lindberg.
Kontakt: Johan Lindberg, forskare, Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, johan.lindberg@ki.se
Bram De Laere, forskare, Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, bram.de.laere@ki.se
Nästan 8500 observationer kom in till Vårkollen som genomfördes för femte året i rad. Vårkollen är ett medborgarforskningsprojekt där forskare analyserar data om vårtecken som frivilliga rapporterat in. Tanken är att få en ögonblicksbild av hur långt våren kommit i landet, så att man kan se om och hur vårens ankomst påverkas av klimatförändringen.
– Vi är glada att så många deltar år efter år och hoppas så klart att detta ska bidra till ett ökat engagemang för våra vilda växter och vad som händer med dem i ett förändrat klimat, säger Eva Waldemarson, ordförande för Svenska Botaniska Föreningen, som driver projektet tillsammans med forskare från SLU, Sveriges lantbruksuniversitet.
Hur det var i Valborg för hundra år sen
Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fanns en liknande verksamhet, vilket gör att Vårkollens resultat kan jämföras med hur det såg ut vid Valborg för hundra år sedan. Till exempel var det normalt att björkarnas lövsprickning startade precis vid Valborg i allra sydligaste Skåne. Tidigare år med Vårkollen har visat att lövsprickningen numera har nått upp till Mälardalen till 1 maj, men i år har lövsprickningen påbörjats i stort sett i hela landet, undantaget delar av fjällen och norra Norrlands kustband, som kyls ned av det kalla havsvattnet på våren.
På samma sätt hade sälgen börjat blomma i hela Götaland och Sveland vid Valborg, enligt den historiska databasen, men i år har sälgen påbörjat sin blomning i hela landet och är till och med överblommad ända upp i södra Norrland, alltså längre norrut än där blomningen ens hade startat, förr i tiden!
Anmärkningsvärt är också att häggen, som tidigare började blomma först i mitten av maj i sydligaste Skåne och vid tidigare Vårkollar bara har rapporterats blomma på några enstaka ställen vid Valborg, i år står i full blom i stora delar av Götaland och Svealand, med undantag av de östligaste delarna.
– Även om vi har forskningsresultat som visar att lövsprickningen hos björk och blomningen har tidigarelagts några veckor sedan 1980-talet vet vi att olika arter kommer att påverkas på olika sätt av klimatförändringen. Ett sådant här extremt år flyttar gränserna för vår förståelse av vad som kan bli ”normalt”, om klimatförändringen får fortgå, säger Ola Langvall vid Sveriges lantbruksuniversitet och samordnare för Svenska fenologinätverket.
Enligt tidigare Vårkollar har det inte varit så stor skillnad i hur långt upp i landet tussilagons och blåsippans blomning synts till i nutid, jämfört med hur det var för hundra år sedan, men i år blommar de i hela landet utom i nordligaste fjällvärlden, där snötäcket förmodligen fortfarande ligger kvar. Tussilagons och blåsippornas blomning är t.o.m. avslutad en bit upp i Norrland, där tidigare Vårkollar visade att blomningen var över bara upp till Mälardalen.
Vitsippornas blomningsstart har också flyttat sig norrut, men ”bara” från norrlandsgränsen upp till Jämtland-Medelpad.
– Norr därom är förekomsten låg och vi har fått in relativt få rapporter därifrån, vilket kan förklara varför nordförflyttningen är relativt liten för vitsippans blomning, säger Ola Langvall.
En ”slumrande jätte” finns dold i permafrost, den frusna marken under tundra och skogar på norra halvklotet. När den jätten vaknar får det stora konsekvenser för den globala uppvärmningen, visar en ny studie som har letts av Merritt Turetsky, University of Guelph i Kanada. I forskarteamet ingår tre forskare från Stockholms universitet, Gustaf Hugelius, Peter Kuhry och Britta Sannel från Institutionen för naturgeografi.
Markytan kollapsar
Forskare har länge studerat hur permafrost som tinar långsamt och gradvis påverkar utsläpp av växthusgaser till atmosfären. Den här studien fokuserar istället på hur relativt snabb förlust av is i marken kan förändra landskapet. Is i marken är en naturlig del av permafrost och när det varmare klimatet smälter isen kan markytan kollapsa vilket leder till försumpning och jordskred. I den nya rapporten har forskarna lagt ihop mätresultat från olika regioner för att uppskatta den totala effekten av snabbt tinande mark.
I den orörda tundran på nordöstra Grönland gör smältande is i marken att en ny sjö bildas där inga sjöar tidigare fanns. Foto: Gustaf Hugelius
– I nuläget vet vi tillräckligt mycket om de här systemen för att säga att snabbt tinande permafrost kan få omfattande konsekvenser för klimatet. Men vi behöver fortfarande mer fältdata för att bättre kunna förutsäga var de här landskapsförändringarna kommer äga rum, säger Gustaf Hugelius.
Dubbelt så mycket kol som i atmosfären
Områden med permafrost täcker ungefär en fjärdedel av norra halvklotets landyta, och den frusna marken innehåller stora mängder växtmaterial som ansamlats under tusentals år. Det är kolet i det växtmaterialet som nu riskerar att frigöras som växthusgaser. Totalt finns det ungefär 1 600 miljarder ton kol i permafrostjordarna, vilket är nästan dubbelt så mycket som i atmosfären.
Även i norra Sverige har snabbt tinande permafrost observerats.
– I Tavvavuoma, ett område med torvmarker som innehåller mycket kol, förändras landskapet snabbt. Nya sjöar bildas när marken kollapsar. Sjöar växer i storlek, men kan även torrläggas när den underliggande eller omgivande permafrosten tinar, säger Britta Sannel.
Mer metan kommer till ytan
Rapporten visar att mindre än 20 procent av permafrostytan kommer att påverkas av kollaps, men trots den relativt begränsade arealen kan detta fördubbla den totala klimatpåverkan från tinande permafrost jämfört med tidigare prognoser. Till skillnad från gradvis upptining, då bara det översta lagret av permafrost frisläpper koldioxid, ser forskarna hur kollapsen påverkar marken ända ner på djupet. Det leder också till att mer av den kraftfulla växthusgasen metan frigörs.
– Den här studien tar sig an en viktig kunskapslucka kring de totala utsläppen av växthusgaser från tinande permafrost, vilket nämns som en angelägen osäkerhet i den senaste rapporten från IPCC om en begränsning av uppvärmningen till 1,5 °C, understryker Peter Kuhry.
I artikeln förespråkar forskarna fler mätningar i Arktis, utveckling av klimatmodeller som även kan inkludera is i marken och snabbt tinande permafrost samt tydligare rapportering av permafrostens klimateffekter till beslutsfattare. Trots hotet från den tinande permafrosten finns det ännu tid att agera. De menar att vi fortfarande kan mildra effekterna av mänskliga utsläpp på jordens klimat och rädda stora delar av det Arktis vi känner till.
Kontakt:
Gustaf Hugelius, Institutionen för naturgeografi, Bolincentret för klimatforskning, Stockholms universitet, gustaf.hugelius@natgeo.su.se
Britta Sannel, Institutionen för naturgeografi, Bolincentret för klimatforskning, Stockholms universitet, britta.sannel@natgeo.su.se
Granbarkborren är en av de olika slag av barkborrar som Tao Zhao undersöker och den insekt som gör störst skada på det svenska granskogar. Den torra sommaren 2018 ledde till stora angrepp i södra Sverige och Skogsstyrelsen har gjort beräkningar som visar att angreppen av granbarkborren kan bli stora även 2019.
– Granbarkborrarna är framgångsrika eftersom de kan locka till sig många barkborrar med hjälp av doftämnen. De berättar helt enkelt för alla som finns i närheten att här finns ett bra träd, säger Tao Zhao, forskare i biologi vid Örebro universitet.
Svamp och barkborre samarbetar för att döda trädet
– Vad vi har sett i den här studien är att även svamparna associerade med barkborrar skickar ut doftämnen som lockar till sig olika barkborrar – för att få skjuts till ett lämpligt träd, säger Tao Zhao.
Svamparna är kända som blånad, eftersom de ger trädstammen en blå färg. De hjälper insekten att döda trädet eftersom den täpper till splintveden, det yttre delen av trädstammen, och stoppar vattentransporten.
– Kommunikationen mellan svampen och barkborren är invecklad och på så sätt känslig för påverkan. Det är möjligt att vi kan utnyttja den känsligheten för att skydda skogen.
En avgörande faktor sommaren 2018 var att värme och torka gör träden stressade. Stressade granar producerar kemikalier och doftar på ett speciellt sätt och det känner barkborren. När insekten har valt ut ett träd lockar han till sig andra barkborrar.
– De är bara fem millimeter men ofta kan så många som 100 000 barkborrar attackera ett enda träd, berättar Tao Zhao.
Granen dränker baggarna i kåda
När barkborrarna gnager sig in i barken försöker granen skydda sig genom att dränka dem i kåda. När skalbaggarna blir för många och dessutom får hjälp av blånadssvamparna, som barkborrarna haft med sig, förlorar trädet ofta striden.
– Svampen hjälper även barkborren genom att de bryter ner kemikalier som produceras av trädet och det gör att trädets försvar blir svagare – de slår ut giftet som finns i kådan.
Forskarna studerade fem olika svampar som lever i symbios med olika barkborrar.
– Vi behöver hitta nya sätt att skydda skogen. Det är stora värden som går förlorade för skogsägare, avslutar Tao Zhao.
Studien är ett samarbete med Linnéuniversitetet, KTH, University of Western Australia, University of Adelaide och Norsk institutt for bioekonomi.
För att en drönare ska kunna vila på en lyktstolpe, en gren eller ett hörn av en byggnad har forskarna designat tre olika moduler som lätt kan monteras på en drönare. Modulerna efterliknar hur exempelvis fåglar och fladdermöss använder sina klor för att landa.
– Batteritiden är en av de stora nackdelarna med drönare men tack vore våra moduler kan vi förlänga drifttiden hos drönare, säger Johannes Stork, forskare i robotik vid Örebro universitet.
En drönare som vilar på en kant kan exempelvis stänga av två propellrar och på så sätt använda upp till 45 procent mindre med energi. Och genom att vila på en gren kan den använda 70 procent mindre med energi trots att alla propellrar i det här fallet behöver användas.
– Tanken är dessa moduler ska vara lättillgängliga för alla. Beroende på drönares användningsområden ska man själv kunna tillverka dessa eller liknande moduler med hjälp av 3D-printing, säger Johannes Stork.
Öppnar upp för flera användningsområden
Drönare i dag används främst för fotografering, kartläggning och övervakning av till exempel stora naturområden. När det nu blir möjligt att vila på hög höjd förlänger man inte bara drönarnas flygtid utan kan också stabilisera dem utan att kameran förlorar sitt synfält.
– Vi har också fått veta att man kommer att använda modulerna för att underlätta landning av drönare på skepp, säger Johannes Stork.
Ett annat användningsområde som kan bli aktuellt är transport och leveranser – som paket till människor som bor på sjuttonde våningen eller verktyg till byggarbetare.
– När drönaren kan greppa en yta på en byggnad behöver inte operatören på marken styra och stabilisera den för leverans av ett paket, förklarar Johannes Stork.
Automatisk landning är nästa steg
Än så länge har drönare utrustade med fågelliknande klor endast testats i laboratoriemiljö. Johannes Stork berättar att nästa steg i utvecklingen är att förbättra designen av landningsmoduler och automatisk landning.
– Man kan tänka sig automatisering av hela processen. Det innebär att drönare skannar av ett område, hittar lämpliga ställen för vila och landar på egen hand.
Karl Fahlströms forskning visar på lösningar som Volvo Cars, Scania och flera andra företag har direkt nytta av. Han har nyligen presenterat resultaten av sitt forskningsprojekt i sin doktorsavhandling på Högskolan Väst. Ett resultat som egentligen består av flera olika delar.
– Den gemensamma nämnaren i min forskning är lasersvetsning av lätta material, förklarar han. Jag har framförallt fokuserat på borstål och pressgjutna magnesiumlegeringar. Det är två lätta metaller som bland andra Volvo Cars skulle kunna använda mer av i sina bilar.
Transportsektorns stora klimatpåverkan har tvingat fram nya tuffare regler för bilars koldioxidutsläpp. Idag lägger fordonsindustrin mycket energi på att optimera materialvalen till bilarnas olika komponenter för att kunna minska vikten. Man väljer de lätta material som passar bäst för varje enskild applikation.
Borstål är höghållfast, vilket innebär att tjockleken på materialet kan minskas. Samtidigt har det goda krockegenskaper och därför byggs Volvobilarnas A- och B-stolpar av det materialet. Magnesiumlegeringar är lättare än aluminium och kan användas i bilsäten, instrumentpaneler och andra interiöra delar där olika material möts.
Flera fördelar med lasersvetsning
– Bilindustrin vill också kunna använda lasersvetsning i större utsträckning än vad som görs i dagens produktion. Det finns två viktiga skäl: Lasersvetsning ger en effektivare och snabbare produktionsprocess jämfört med dagens punktsvetsning. Med lasersvetsning kan man också göra kontinuerliga svetsfogar som blir starkare än punktsvetsade fogar.
– Men att lasersvetsa i borstål och gjuten magnesium har varit problematiskt eftersom borstålet lätt kan slå sig och magnesiumsvetsen kan innehålla en stor mängd porer. Problemen har hindrat bilindustrin från att använda de båda metallerna i större utsträckning.
Kunskap om att använda borstål och magnesium
Karls Fahlströms forskning handlar om att identifiera vilka kvalitetsproblem som kan uppstå vid lasersvetsning av de respektive materialen. Hans fokus har varit att studera geometriförändringar och porositet. Genom en rad olika svetsförsök har han kunnat kartlägga och förstå hur svetsningen påverkar materialen.
– Studierna har gett mig kunskaper om de vanligaste kvalitetsproblemen och i min avhandling finns rekommendationer för hur man undviker dem. Där finns även lösningar som säkerställer hög kvalitet i de applikationer som jag har tittat närmare på.
Karl har fokuserat på att hitta effektiva lösningar som är användbara och intressanta för industrin. Forskningsresultatet innebär att bilindustrin nu har mer kunskap om vad som krävs för att använda borstål och gjuten magnesium i större utsträckning.
– Med den här kunskapen som grund kan industrin också forska vidare och lösa problem för andra specifika applikationer. Varje material och problem kräver unika lösningar, men samtidigt är problemen ofta likartade.
Forskar vidare om smarta kombinationer av material
Karl arbetar sedan några år tillbaka med andra forskningsuppdrag på Swerim i Stockholm.
– För tillfället forskar jag om multimaterial på uppdrag av fordonsindustrin. Det är en annan het fråga för fordonstillverkarna. Det handlar om att hitta smarta kombinationer av material som gör det möjligt att minska både vikt och kostnader i framtidens fordon.
Flera tusen av de ett- och tvååriga laxfiskar, så kallade smolt, som sätts ut i Dalälven varje år märks med små elektroniska märken – PIT tags (Passive Integrated Transponder).
Märkningen görs primärt för att få information om vad som händer med fiskarna och hur många som återvänder till älven i vuxen ålder. Även i Testeboån har Testeboåns fiskevårdsområde (FVOF)på senare år börjat märka smolt från vild lax och öring med PIT tags. Totalt har drygt 65 000 PIT tag-märkta fiskar släppts ut från de båda vattendragen.
Färre laxungar överlever
– Under de senaste årtiondena har överlevnaden hos den fisk som släpps ut i Östersjön minskat, men i tidigare undersökningar har det inte undersökts i vilken omfattning smolten äts upp av de djur som finns i de olika utsättningsområdena. Med tanke på de stora skarvkolonier som finns i Dalälvens mynning och att skarv ofta syns i närheten i samband med att smolten släpps ut så har vi länge velat ta reda på hur mycket skarven äter av den utsatta fisken, säger Karl Lundström, forskare vid institutionen för akvatiska resurser på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU Aqua).
SLU-forskare skannar efter fiskmärken från uppätna laxungar.
Redan förra hösten besökte Länsstyrelsen i Uppsala län ett antal av skarvkolonierna och kunde då konstatera att cirka 200 av de PIT tags som använts hamnat i skarvkolonierna. Under april i år besökte SLU Aqua ytterligare ett antal tidigare skarvkolonier för att göra en mer heltäckande undersökning. Vid SLU:s undersökning hittades ytterligare drygt 300 märken på öarna.
– Vår plan var att också besöka en koloni söder om älvmynningen, men eftersom skarvarna där redan påbörjat årets häckning så måste vi skjuta upp det besöket till hösten, säger Jörgen Rask på SLU Aquas:s fiskeriförsökstation i Älvkarleby.
Smolt livnär skarvarna under utsättningen
SLU-forskarna vill också undersöka resterande öar utanför Dalälven där skarv häckat under senare år för att få en mer heltäckande bild av hur många av de utsatta fiskarna som ätits upp av skarvar, men också av andra fåglar.
– Baserat på vad vi sett hittills från undersökningarna så kan vi konstatera att predation från skarv är en faktor som det inte går att bortse från beträffande vad som händer med den smolt som släpps ut. I en liknande undersökning från Indalsälven kunde vi konstatera att lax- och öringsmolt dominerade dieten hos skarv i utsättningsområdet under den period då smolten släpptes ut, säger Karl Lundström.
– Genom att ta reda på hur stor andel av fisken som äta upp av skarv och andra fåglar och sätta detta i relation till andra påverkansfaktorer så får vi en bättre förståelse av vad som händer med smolten och det är kunskap som förhoppningsvis också kommer till nytta inom förvaltningen och som kan bidra till att vi får en ny skarvförvaltning på plats, säger Ann-Britt Florin, platsansvarig för SLU Aquas fiskeriförsökstation i Älvkarleby.
Märka fisk
Märkning av fisk är en viktig metod inom fiskeriforskningen. Märkningarna ger information om till exempel fiskens vandringar, tillväxt, dödlighet och utplanteringarnas lönsamhet. Denna kunskap används bland annat vid planeringen av nya utplanteringar.
Märkning av smolt i Lögdeälven, Västerbotten 2015
Kontakt: Karl Lundström, forskare, Institutionen för akvatiska resurser, SLU, karl.lundstrom@slu.se
Ann-Britt Florin, forskare, Institutionen för akvatiska resurser, SLU ann-britt.florin@slu.se
– Det är fortfarande en väldigt ovanlig sjukdom här, men antalet fall har mer än fördubblats de sista tio åren. Sjukdomssymtomen kan i sina olika former vara snarlika de som förekommer vid andra diagnoser som ger långvariga sår eller benmärgssjukdomar. För att ställa rätt diagnos är det därför viktigt att sjukdomen blir känd inom primärvården, på hudmottagningar och på barnkliniker runt om i landet, säger Sara Karlsson Söbirk, infektionsläkare på Helsingborgs lasarett, som kartlagt sjukdomens förekomst i Sverige under drygt 20 år.
Sara Karlsson Söbirk kartläggning av den första som gjorts i Sverige, av Leishmania. Under arbetets gång har hon upptäckt något som skulle kunna bidra till att utveckla ett vaccin mot sjukdomen.
– Vi har i ett samarbete med Folkhälsomyndigheten tittat på antalet fall mellan åren 1993-2016 och ser en topp på 35 fall under 2016, troligen en direkt följd av den stora flyktingvågen året innan, då de flesta sjuka är från Syrien och Afghanistan. Det är troligt att vi kommer att få fler fall i Sverige framöver och då är det bra om sjukvården vet vilka patientgrupper de bör vara extra uppmärksamma på.
Tre millimeter lång sandmygga
Den 3 millimeter lilla sandmyggan som bär på parasiten och som genom bett smittar människan, finns bland annat i Asien, mellanöstern, Syd- och Mellanamerika, Afrika och i länder i medelhavsområdet. Dock inte i norra Europa.
– De som fått diagnosen i Sverige har antingen invandrat eller varit på resa i något av de hundratal länder i världen där smittsamma sandmyggor förekommer.
De flesta som blir infekterade med parasiten blir inte sjuka, men vissa utvecklar sjukdom snart efter bettet, och för andra kan infektionen ligga latent under många år, det vill säga levande parasiter kan finnas kvar i kroppen utan att ge symptom. Först när immunförsvaret försvagas aktiveras den. Varje år drabbas minst 1 miljon människor i världen av att infektionen leder till sjukdom i hud, slemhinnor eller inre organ. Angreppet mot inre organ är den allvarligaste formen av sjukdomen (visceral leishmaniasis) och leder oftast till döden, om den inte upptäcks och behandlas i tid.
Tre olika former av sjukdomen
Smittan överförs till människa via sandmyggor inom Phlebotomus- och Lutzomyia-släktena. Leishmaniasis har vid några tillfällen överförts till människa via blodtransfusion. Inkubationstiden är ofta lång, månader till något år. Leishmaniasis kan ge tre olika former av sjukdom:
Kutan leishmaniasis (Orientböld)
På platsen för insektsbettet uppträder en hudknottra som ökar i storlek och som så småningom kan övergå i ett stort sår, som efter en längre tid brukar självläka.
Subkutan leishmaniasis (Espundia)
Sjukdomen liknar orientböld, men är oftast inte självläkande. Parasiten kan här också angripa och förstöra underliggande vävnader ända ner till skelettet. En infektion i ansiktet kan leda till ett mycket vanställt utseende.
Visceral leishmaniasis (Kala Azar)
Detta är den allvarligaste formen av leishmaniasis och utan behandling dör i regel patienten. Sjukdomsbilden karakteriseras av en alltmer stigande feber, en tilltagande avmagring samt ofta av diarré. Levern och mjälten förstoras och patienten utvecklar en ”blodbrist” (anemi). Källa: Folkhälsomyndigheten
Bara fem fall av den allvarligaste formen
– Vi hittade endast fem fall i Sverige av den allvarligaste formen av sjukdomen under de 23 år vi tittat på. Men i världen diagnosticeras cirka 400 000 fall årligen. Vanligaste sjukdomsformen i Sverige (93 procent) är hudformen, kutan leishmaniasis, som ofta läker men kan ge missprydande ärr i ansikte och på armar och ben.
Sara Karlsson Söbirk säger att behovet av ett fungerande vaccin, effektivare läkemedel och tydligare behandlingsrekommendationer är stort. I sina studier upptäckte hon något som ger ökad kunskap om parasitens interaktion med immunförsvaret och därmed skulle kunna bidra till utveckling av vaccin och bättre läkemedel i framtiden mot de infektioner som Leishmania-parasiten orsakar.
Fortsatt koll på sjukdomen
– Vi har sett att flera chemokiner, mycket små molekyler som tillverkas och utsöndras av många av kroppens celler och som tidigare visat sig ha en dödande effekt på olika bakterier och svampceller, också verkar ha en dödande effekt på odlade leishmaniaceller.
– Vi kommer att fortsätta studera parasitens interaktion med immunförsvaret i syfte att hitta nya angreppspunkter för vaccin eller läkemedel. I en nationell studie kommer vi också fortsatt tillsammans med Folkhälsomyndigheten att följa patienter med sjukdomen i Sverige, och tillsammans med Leishmaniaforskare i andra europeiska länder beskriva riskfaktorer, effekt av olika behandlingsval och kunna ge rekommendationer om bästa behandling vid infektion av en viss Leishmania-art.
Sara Karlsson Söbirk, PhD, Institutionen vid kliniska vetenskaper Lund, Lunds universitet och läkare vid klinisk mikrobiologi i Region Skåne och infektionskliniken Helsingborgs lasarett, sara.karlsson_sobirk@med.lu.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
