– Sett över tid har partipolariseringen i medieförtroendet ökat, och det är bland högersympatisörerna som vi hittar de personer som har lägst förtroende för våra nyhetsmedier, säger medieforskaren Ulrika Andersson.
De traditionella mediernas ställning i det svenska samhället har förändrats under 2000-talet. Mediemarknaden har genomgått en strukturomvandling och samtidigt blivit mer segmenterad, med många nya nyhetsmedier som konkurrerar med de gamla. Nyhetsmediernas dominans utmanas också av sociala medier. Det tycks dock som att dessa förändringar inte påverkat det allmänna förtroendet för svenska medieinstitutioner.
– Förtroendet för radio och tv som samhällsinstitutioner är fortsatt högt, och har så varit under hela 2000-talet, säger Ulrika Andersson, medieforskare vid SOM-institutet vid Göteborgs universitet.
Drygt hälften av svenskarna, 56 procent, uppger att de har ett mycket eller ganska stort förtroende för radio och tv som samhällsinstitutioner. Motsvarande siffra för dagspressen är 33 procent. Sett över tid (forskningen har följt den här frågan över relativt lång tid) är medieförtroendet stabilt.
Förtroendeklyftan växer
Samtidigt visar SOM-undersökningen att skillnaderna i medieförtroende mellan olika samhällsgrupper nu ökar. Yngre personer har något lägre förtroende än äldre, lågutbildade lägre än högutbildade – och personer till höger på den politiska vänster-högerskalan lägre än personer till vänster. Till exempel har 44 procent av de som placerar sig till höger på skalan högt förtroende för radio och tv, jämfört med 67 procent av de som ser sig som vänster. Motsvarande siffror för dagspressen är 24 (höger) respektive 44 procent.
– Det är den partipolitiska kopplingen som har störst effekt här, och den tycks bli allt viktigare, säger Ulrika Andersson. Förtroendet för medier sjunker ju längre ut på högerkanten som man har sina partisympatier. Allra lägst förtroende hittar vi bland Sverigedemokraternas sympatisörer, där drygt 30 procent har förtroende för radio och tv och bara 15 procent för dagspressen.
SD-sympatisörernas låga förtroende för medier
Medieförtroendets växande partipolitisering sammanfaller i tid med Sverigedemokraternas inträde på den politiska arenan. Som grupp utmärks SD:s sympatisörer av en generell misstro mot såväl etablissemanget som en rad samhällsinstitutioner. Tidigare studier har också visat att SD-sympatisörerna har mycket lågt förtroende för de delar av nyhetsbevakningen som handlar om brottslighet och invandring. Detta återspeglas också i svenskarnas förtroende för nyhetsmedier.
Svenskarna har generellt sett ett högre förtroende för nyhetsmedier än för medier generellt, 81 procent har mycket eller ganska stort förtroende för svenska nyhetsmedier. Motsvarande siffra för SD:s sympatisörer är 51 procent, och av dessa är det bara fyra procent som säger sig ha ett högt förtroende för nyhetsmedierna.
– En förklaring är att personer som upplever att nyhetsmedierna inte tar upp sådant som de själva tycker är viktigt också uppvisar ett lägre förtroende för nyhetsmedierna, säger Ulrika Andersson. Men även här finns det en partipolitisk koppling. Även om du upplever att nyhetsmedierna inte tar upp sådant som är viktigt är det så att ju längre till höger du står, desto lägre förtroende för nyhetsmedierna.
”Under ytan råder stormvarning”
Högt förtroende för nyhetsmedier – men under ytan råder stormvarning av Ulrika Andersson är ett kapitel i SOM-institutets kommande antologi Storm och stiltje.
Kapitlen i Storm och stiltje baseras på SOM-undersökningen 2018, som bygger på ett obundet slumpmässigt urval av boende i Sverige som är mellan 16 och 85 år gamla.
Hela antologin Storm och stiltje släpps digitalt 27 juni 2019, och blir då fritt tillgängligt på SOM-institutets hemsida www.som.gu.se.
– Tonårstiden är en viktig period för åtgärder som tacklar fetma eftersom det ger bättre hälsa på lång sikt, konstaterar Frida Dangardt, förstaförfattare bakom artikeln, docent i klinisk fysiologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och läkare på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg.
Studien omfattar 3 423 barn vars kroppssammansättning mättes vid 9, 11, 13, 15 och 17 års ålder. Metoden som användes var så kallad DEXA-scanning, en helkroppsmätning med svag röntgen som ger tydliga värden på mängden fett, muskler och ben i kroppen.
Att bedöma fetma i en population av barn och ungdomar genom puberteten är annars svårt. Användandet av BMI som mätmetod kompliceras av barnens ökade muskelmassa och snabba tillväxtfaser.
Fetma en nyckelfaktor
I studien undersökte forskarna om blodkärlen också påverkades av andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom, exempelvis högt blodtryck, höga blodfetter och högt blodsocker. Dessa faktorer hade en viss koppling till ökad stelhet i artärerna vid 17 års ålder, men främst hos dem som hade fetma.
– Vi har kunnat visa att det är fettmassan i sig som är starkast kopplad till artärstelhet, men att en sämre metabol hälsa ger en pålagring av denna effekt, säger Frida Dangardt.
Stelhet i artärerna, som mäts med så kallad pulsvågshastighet, är ett tidigt tecken på åderförkalkning. Hos vuxna medför det ökad risk för hjärtinfarkt, stroke och dödlighet i hjärt-kärlsjukdom.
Studien visade dock att artärstelheten kunde påverkas. De barn och unga som normaliserade sin fettmassa fick också normal spänst i kärlen. Ett viktigt resultat för framtida forskning om program för viktminskning.
Risk som kan påverkas
– Att vi redan i tonåren kan se att en minskning av fettmassa medför en normalisering av artärstelheten, är positivt eftersom det visar att vi kan göra något åt denna risk, säger Frida Dangardt.
Mätmetoden DEXA-scanning lyfts fram som en viktig faktor i sammanhanget. I studien framgår det att metoden är avsevärt säkrare än BMI när det gäller att studera fetmautveckling under uppväxten.
Underlaget i studien kommer från en den brittiska långtidsstudien Children of the 90s, som är baserad i Bristol i England.
Frida Dangardt, docent i klinisk fysiologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, frida.dangardt@gu.se
För närvarande finns ingen etablerad metod för att effektivt rena PFAS-förorenade jordmassor och vattentäkter. Nu ska forskare vid Luleå tekniska universitet kombinera de mest lovande efterbehandlingsmetoderna som beskrivs vetenskapligt, och skala upp dem till metoder som fungerar direkt i fält.
– Vårt mål i detta projekt är att kompromissa mellan behandlingseffektivitet och praktisk tillämpning i fält för att minska behovet av att transportera förorenade massor till behandlingsanläggningar eller deponier, säger Ivan Carabante, projektledare och forskare inom avfallsteknik vid Luleå tekniska universitet.
PFAS i brandövningsområden
Högfluorerade ämnen, eller PFAS som de också kallas, är inte nedbrytningsbara i naturen. De används i en lång rad produkter, som brandbekämpningsmedel, beläggning av köksredskap (teflon), matförpackningar, vattentäta kläder och brandbeständiga kläder. De högfluorerade ämnena används eftersom de har förmåga att bilda släta, vatten-, fett- och smutsavvisande ytor.
Eftersom PFAS tidigare i stor utsträckning användes i brandbekämpningsmedel, kan förorenad jord hittas vid brandbekämpningsområden över hela världen. PFAS sprids genom jord, grundvatten och ytvatten. I Sverige har 222 platser för brandövning och 287 flygplatser identifierats som förorenade med PFAS.
Professor Jurate Kumpiene och forskaren Ivan Carabante har samarbetat inom ämnet avfallsteknik under mer än ett decennium i olika forskningsprojekt som behandlar sanering av förorenad mark och förorenat grundvatten.
– Omfattningen av den skada som PFAS-föroreningar orsakat, och medvetenheten om dess risker, kräver att åtgärder vidtas från alla med ansvar för miljö och hälsa. I det här projektet samarbetar vi med Swedavia-Umeå Airport, Dåva DAC, Swerock och Eurowaters som alla har medverkar i genomförandet, säger Jurate Kumpiene, professor inom avfallsteknik vid Luleå tekniska universitet.
Projekt ska drivas i tre år. Under den tiden ska forskarna utveckla och optimera behandlingsmetoder i labbmiljö för att sedan applicera dem på en pilotanläggning som tillhandahålls av företagen Dåva DAC och Swerock, bägge inom avfallsbranschen.
Kontakt:
Ivan Carabante, forskare i avfallsteknik vid Luleå tekniska universitet, ivan.carabante@ltu.se
Hästhuvudnebulosan i stjärnbilden Orion är en av himlens mest kända former, och syntes bakom Australiens spektakulära nummer i Eurovision Song Contest 2019. Hästhuvudet ligger i utkanten av Orion B, ett av två stora nätverk av kosmiska moln som syns på himlen nära stjärnbilden Orions bälte. Astronomer tror att många nya stjärnor skulle kunna födas i Orion B – men tvärtom är födelsetalet ovanligt lågt.
I en ny studie förklarar ett forskarteam lett av Chalmersastronomen Jan Orkisz varför: de kosmiska molnstrimmorna i Orion B är ännu unga och har helt enkelt inte hunnit bilda nya stjärnor än. Studien presenteras i en artikel i tidskriften Astronomy & Astrophysics.
Unga molnstrimmor
– Den närliggande molnkonstellationen Orion A har liknande strimmor, men till skillnad från Orion B är A:s strimmor massivare, de hålls samman av gravitation och här pågår en aktiv stjärnbildning. Skillnaderna kan vara ett tecken på att Orion B är ett mycket märkligt moln. För trots sin storlek och massa är Orion B känt för sin låga stjärnbildningsaktivitet, säger Jan Orkisz.
– Men vår tolkning är snarare att Orion B helt enkelt är ett moln i ett tidigare utvecklingsstadium: molnets finstrimmiga arkitektur visar redan likheter med mer utvecklade miljöer, och stjärnformationen i strimmorna kan därför bli mer aktiv i framtiden. Om så är fallet visar det också att de här molnstrimmorna spelar en viktig roll tidigt i utvecklingen av interstellär materia, eftersom de börjar strukturera gasen innan tyngdkraften har tagit över, avslutar Jan Orkisz.
Fortsatta studier av Orions kosmiska moln kan därför hjälpa oss att förstå de olika faser som den interstellära materian genomgår.
Texten är baserad på pressmeddelandet: Filaments around the Horsehead Nebula are still too young to form stars, från Iram (Institut de Radioastronomie Millimétrique).
Kontakt:
Jan Orkisz, doktor och forskare inom galaktisk astronomi på Chalmers, jan.orkisz@chalmers.se
Är virus levande varelser eller ett slags partiklar? Faktiskt både och. Virus kan föröka sig i levande celler och de har förmågan att ta över cellens maskineri och utnyttja det för sin egen nytta. Men innan virus tar sig in i värdceller kan de betraktas som mycket små partiklar, så kallade nanopartiklar, och liknar då de syntetiska nanopartiklar som används vid både diagnostik och behandling av sjukdomar.
Forskare från Stockholms universitet och Karolinska Institutet har upptäckt att virus och nanopartiklar delar en annan viktig egenskap; båda binder till sig ett lager av proteiner vid kontakt med biologiska vätskor under jakten på en värdcell. Proteinskiktet på nanopartiklarnas yta påverkar dessutom deras biologiska aktivitet.
Som tennisboll i skål med mjölk och flingor
– Tänk dig att du doppar en tennisboll i en skål med mjölk och flingor. Bollen täcks omedelbart av partiklar som inte försvinner när du tar bort bollen ur skålen. Samma sak händer när virus kommer i kontakt med till exempel blod eller lungvätska som innehåller tusentals proteiner. Många av dem fäster snabbt vid virusets yta och bildar en proteinkappa, förklarar Kariem Ezzat vid Stockholms universitet och Karolinska Institutet.
Proteiner som finns i vätskan runt värdcellen binder till ett virus och kan göra det mer smittsamt. Viruset kan också påskynda bildningen av trådlika fibriller, vilka spelar en roll vid Alzheimers sjukdom. Bild: E. Wikander, Azote.
Kariem Ezzat och hans kollegor har undersökt proteinkappor från respiratoriskt syncytial virus (RS-virus) i olika biologiska vätskor. RS-virus är globalt sett den vanligaste orsaken till akut nedre luftvägsinfektion hos små barn och leder varje år till ungefär 34 miljoner sjukdomsfall, 196 000 av dem dödliga.
– RS-virus som varit i kontakt med blod har en proteinkappa som ser väldigt annorlunda ut jämfört med RS-virus som träffat på lungvätska. Proteinkappan ser också annorlunda ut om RS-viruset i stället kommit i kontakt med blod från apor, som också kan får RS-virusinfektioner, säger Kariem Ezzat.
– Virusen ser inte annorlunda ut genetiskt, men de får en ny identitet genom att binda olika protein, som de plockar upp från omgivningen, på sin yta. Fenomenet gör det möjligt för virus att utnyttja omgivningen utanför cellen och vi har data som visar att flera av dessa kappor gör RS-virus mer smittsamt.
Virus kan skynda på sjukdomsprocess
Forskare vid Stockholms universitet och Karolinska Institutet har också upptäckt att virus som exempelvis RS-virus och herpes simplex virus typ 1 (HSV-1) kan binda till sig speciella proteiner som kallas amyloida proteiner. Då bildas lätt fibriller, små trådar, som är typiska för amyloida plack. Amyloida plack, i sin tur, leder till att hjärnans nervceller dör vid Alzheimers sjukdom. Hittills har mekanismen som kopplar ihop virus och amyloida plack varit svår att hitta, men Kariem Ezzat och hans forskarkollegor har upptäckt att HSV-1 kan påskynda bildningen av amyloida plack. I en djurmodell av Alzheimers sjukdom såg de att möss utvecklade sjukdomen inom 48 timmar efter infektion i hjärnan. Utan HSV-1-infektion tar sjukdomsprocessen normalt flera månader.
– Den nya mekanismen som vi beskriver i vår artikel har betydelse för att identifiera nya faktorer som påverkar infektionsförmågan hos virus. Kunskapen är också viktig för vaccinutveckling. Beskrivningen av en mekanism som länkar ihop virus och amyloida orsaker till sjukdomar ökar dessutom intresset för att i detalj förstå mikroorganismers roll i utvecklingen av neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers. Det kan i sin tur ge nya ledtrådar för läkemedelsutveckling, säger Kariem Ezzat, Stockholms universitet och Karolinska Institutet.
Kariem Ezzat, Institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut, Stockholms universitet, kariem.ezzat@su.se
Anna-Lena Spetz, Institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Grens institut, Stockholms universitet, anna-lena.spetz@su.se
Den svenska så kallade ”tiggeridebatten” har till en stor del kretsat kring ja/nej-frågan om förbud. Detta har skapat en paradox där tiggande – oftast förkroppsligad i romska EU-medborgare från Rumänien och Bulgarien – inte anses höra till det svenska välfärdssamhället, samtidigt som att vägra hjälp till behövande klingar dåligt med de solidaritets- och jämlikhetsprinciper som den svenska självbilden delvis bygger på.
I en ny avhandling i kulturgeografi analyserar Erik Hansson, Uppsala universitet, det svenska samhällets reaktioner på tiggande EU-medborgares närvaro. Avhandlingen behandlar tiggandets historia och sociala problem men analyserar också människors känslor och reaktioner i mötet med någon som ber om hjälp.
Forskningsmaterialet består bland annat av 1 329 artiklar publicerade i media (från debattartiklar till nyhetsinslag) från perioden 2014–2016, liksom inlägg i sociala medier, intervjuer, och observationer. För att förstå människors känslor och reaktioner i mötet med tiggande människor har Erik Hansson använt psykoanalytiska teorier som samhällsteori. Debattartiklar och intervjuer har analyserats och sammanförts med ett historiskt perspektiv på ekonomi och socialpolitik.
Försöker förstå obegripligt starka känslouttryck
Psykoanalys används som samhällsteori till exempel när forskare försöker förstå fenomen som handlar om starka känslouttryck som från ett ”upplyst” perspektiv kan verka irrationella. En anledning till att fler kulturgeografer och samhällsvetare börjar intressera sig för psykoanalys, är frammarschen av olika fenomen som nationalism, rasism, populism, ”fake news”-debatten och ”klimatförnekelse”. Samhällsteoretiker började använda sig av vissa psykoanalytiska teorier redan på 40-talet för att försöka förstå nazismens och fascismens framväxt och lockelser. Syftet är att försöka förstå vad det är människor begär och känner ångest och rädsla inför i samvaron med andra människor.
Ambivalens och ångest genom historien
Erik Hansson konstaterar i sin avhandling att människor har känt ambivalens, ångest och vantrivsel kring närvaron och mötet med tiggande människor genom alla tider. I världsreligionerna och i de politiska ideologiernas idéhistoria finns också en kluvenhet kring tiggandet som handling. Människor känner både ömkan, medlidande, solidaritet liksom förakt, avsky och förargelse. Erik Hansson ser två olika dimensioner – en politisk och en psykisk. Den politiska dimensionen väcker frågor om rättigheter och skyldigheter avseende ägande i samhället.
Den psykiska dimensionen handlar mer konkret om själva mötet med den tiggande människan och gesten. Förenklat ställs då människan inför ett samvetskrav av att fatta ett beslut om hur man ska förhålla sig till sin nästa och det är lätt att känna ångest inför andras bön om hjälp. Som en försvarsmekanism, för att komma ifrån ångesten, omvandlas känslan istället till sympati, antipati eller apati.
Ond känsla omvandla till till ond person
– Man hämtar information från samhället som kan förklara ”tiggaren” som en personlighet som passar ens förnimmelse av sympati, antipati eller apati. Antipatin handlar då ofta om att en ond känsla har väckts inom en, som överförs till att en ”ond person” fick en att må dåligt. Det blir alltså ett sammanblandande mellan ens egna känsla och andra personens antagna egenskaper. Detta skulle förklara de historiska återkommande ryktena om ”tiggare” genom historien som inte fattiga egentligen, utan kriminella hejdukar eller lata överliggare, säger Erik Hansson.
Avhandlingen visar att dagens situation inte är historiskt unik. Frågan om tiggandets existens har djupgående orsaker, som handlar om inte bara etnisk diskriminering, utan också om mer övergripande politiska och ekonomiska strukturer som formar samhällens socialpolitik i stort.
– Utestängningen av utländska romer i Sverige från tillgodosedda mänskliga rättigheter – avseende tak över huvudet, sanitet, utbildning, hälsa och försörjning – påminner mycket om historisk diskriminering av svenska romer. I avhandlingen sätts denna ”historiska återkomst” i dialog med dagens svenska arbetsmarknads- och bostadspolitik. I båda dessa politikområden råder ett slags dödläge mellan vänster-och-höger, gällande vilka rättigheter svenska medborgare, och andra, ska ha vad gäller arbete, försörjning och bostad. Dessa dödlägen påverkar i sin tur den politiska tystnaden vad gäller att debattera lösningar för att hjälpa gruppen i Sverige, säger Erik Hansson.
Den som har anorexia nervosa försöker svälta sig själv för att gå ned i vikt, trots att hen redan väger mindre än vad som är hälsosamt. Av barn och ungdomar i Sverige insjuknar cirka 1 procent av flickorna och 0,1 procent av pojkarna. Behandlingen består framförallt av psykoterapi, för att förändra ätbeteendet och hjälpa bearbetning av svåra känslor.
År 1985 inleddes en studie i Göteborg, då alla åttondeklassare födda 1970 screenades för anorexia nervosa, vilket ledde till att 24 ungdomar upptäcktes och kunde ingå i studien. Dessutom inkluderades ytterligare 27 ungdomar med anorexi, födda i början av 1970-talet, som uppmärksammats av skolhälsovården. 48 av dessa är kvinnor, och 3 är män. Studien kompletterades med lika många matchade friska kontroller, och omfattar totalt 102 personer.
Trettio år efter att studien startade har forskarna sökt upp de anorexidrabbade deltagarna och de friska kontrollpersonerna igen. Alla utom fyra finns med i uppföljningen.
Ålder kan spela in
– Eftersom studien är delvis befolkningsbaserad och eftersom vi bara inkluderar personer som utvecklat anorexi under tonåren har vi från början trott att det överlag borde gå bättre för deltagarna i vår studie jämfört med kliniska långtidsuppföljningar, där deltagarna rekryterats via vården, säger Elisabet Wentz, professor vid Sahlgrenska akademin och en av forskarna bakom studien.
– I vår studie ser vi inga dödsfall, vilket tyvärr förekommer i kliniska studier. Men när det gäller fullt tillfrisknande från ätstörningar ser vi samma utfall som andra långsiktiga studier. 30 av 47 deltagare i den uppföljande delen av studien är helt återställda, vilket är i nivå med andra studier.
Ett viktigt syfte med studien är att identifiera faktorer som kan förutsäga hur bra det kommer att gå för unga som insjuknar i anorexia nervosa. Studien pekar på ålder som en sådan faktor, där tonåringar som är något äldre vid insjuknandet har bättre chans att tillfriskna.
Två sidor av perfektionism
Andra studier har visat att perfektionistiska personlighetsdrag är en riskfaktor för att utveckla anorexi, men i denna studie är perfektionism före insjuknandet också något som ökar chansen för tillfrisknande.
– Perfektionism har två sidor, och verkar kunna tjäna både ett ont och ett gott syfte när det gäller anorexia hos tonåringar. Kanske är det så att den perfektionism som drev på sjukdomen förändrades under tillfrisknandet till att bli en drivkraft för att inte återinsjukna, säger Elisabet Wentz.
I den närmast föregående uppföljningen av studien, 18 år efter att den inleddes, hade 6 av 51 deltagare ätstörningar. Nu, tolv år senare, förvånas forskarna över att andelen sjuka ökat.
– Trettio år efter insjuknandet förväntade vi oss att andelen med ätstörningar borde ha fortsatt att minska, men istället ser vi en liten ökning, konstaterar Elisabet Wentz.
Protonstrålar kan användas till att behandla vissa typer av svåra tumörer genom att slå ut cancerceller med hjälp av så kallad protonterapi. Problemet är att dagens anläggningar är så stora och dyra att det bara finns ett fåtal i världen.
Moderna högeffektlasrar kan accelerera partiklar på betydligt kortare avstånd än vad traditionella acceleratorer klarar. Det krävs bara en bråkdels millimeter för varje meter som behövs idag. Men dagens laserbaserade acceleratorer klarar inte att producera protonstrålar med så hög energi som krävs för protonterapi. Forskare runtom i världen har provat olika metoder för att få upp energin genom att experimentera med hur laserpulserna används.
Forskare på Chalmers och Göteborgs universitet presenterar nu en ny metod som kan fördubbla energin hos protonstrålar som produceras av högeffektlasrar. Metoden är ett genombrott som på sikt kan leda till mer kompakta och prisvärda acceleratorer som kan komma till nytta inom flera områden, inte minst inom avancerad vård.
Dubbel energi genom laserkrock
Tekniken bygger på att en laserstråle delas och skickas mot en tunn folie från två olika vinklar – exakt samtidigt. I krocken skapas ett mycket starkt elektromagnetiskt fält som ger extra energi till partiklarna – protonerna – när de skjuts iväg i form av en stråle. Trots att den laserstråle som delats har samma energi som i tidigare experiment, innebär krocken att energin hos protonerna fördubblas.
– Det här fungerade bättre än vi vågat hoppas. Målet är att i framtiden kunna uppnå samma energinivåer som i dagens anläggningar för protonterapi. Metoden skulle då göra det möjligt att bygga kompakt utrustning som bara kräver en tiondel så mycket yta. Det betyder att ett vanligt sjukhus skulle kunna erbjuda sina patienter protonterapi, säger Julien Ferri, forskare på institutionen för fysik på Chalmers.
Bättre protonterapi på djupet
Än så länge ges behandlingen bara på en plats i Sverige – i Uppsala. Det som är unikt med protonterapi är att det går att skjuta prick på cancerceller och slå ut dem, utan att skada de friska celler som finns i vävnaden eller organen intill. Därför är metoden avgörande för att kunna behandla djupt sittande tumörer i till exempel hjärna eller ryggrad. Ju högre energi en protonstråle har, desto längre ner under huden kan den bekämpa cancerceller.
Även om forskarna har gjort ett stort framsteg genom att lyckas fördubbla protonstrålens energi, så är slutmålet långt ifrån uppnått.
– Vi behöver komma upp i tio gånger så hög energi för att kunna nå ännu djupare in i kroppen. En av mina drivkrafter är att kunna bidra till att fler ska kunna få protonterapi. Det kanske ligger 30 år fram i tiden, men varje steg framåt är viktigt, säger Tünde Fülöp, professor på institutionen för fysik på Chalmers.
Flera användningsområden
De accelererade protonerna är inte bara intressanta när det gäller cancerbehandling. De kan också användas för att genomlysa och undersöka olika material och för att göra radioaktivt material mindre skadligt. Energirika protoner är också viktiga för rymdindustrin, eftersom de utgör en stor del av den kosmiska strålning som kan skada satelliter och annan utrustning i rymden. Med protoner i laboratorier kan man studera hur skadorna uppstår och utveckla nya material som tål påfrestningarna bättre.
Julien Ferri och Tünde Fülöp har tillsammans med forskarkollegan Evangelos Siminos på Göteborgs universitet tagit fram både simuleringar och teoretiska beräkningar som visar att metoden fungerar. Nästa steg är att göra experiment i samarbete med Lunds universitet.
– Nu tittar vi på fler sätt för att kunna öka energin i protonstrålarna. Vi arbetar med laserstrålar som har högre intensitet än om man skulle ta allt solljus som träffar jorden och rikta det mot änden av ett hårstrå, så det finns mycket att ta av. Utmaningen är att konvertera mer av den intensiteten till protonerna, säger Tünde Fülöp.
De nya vetenskapliga resultaten har publicerats i den ansedda Naturetidskriften Communications Physics. Läs den
Försäljningen av sanitetsprodukter, inklusive bindor, tamponger och på senare år, menskoppar, är en miljardindustri. Ändå är det en marknad med mycket svaga standardiseringar, det vill säga att det i hög grad saknas internationella riktlinjer samt testmetoder för vilka kemikalier produkterna får innehålla. Istället finns det till viss del nationella regler, eller interna föreskrifter hos företagen själva.
– Det finns standarder, men de är lokala och ofta väldigt bristfälliga. De mest detaljerade finns i Australien och Japan. Samtidigt finns det bindor av multinationella, ledande företag i Afrika som känns som att ha plast i trosan, säger Louise Klintner, doktorand i företagsekonomi.
Louise baserar sin pågående doktorsavhandling på idén om att det finns en brist på standarder och regleringar gällande säkerheten hos mensskydd – både för människa och miljö.
– Jag var intresserad av att kolla på hur man uppdaterar standarder för mensskydd i takt med ny forskning. Men ganska snart insåg jag att det här området har extremt bristfälliga standarder. I stället går mensskydd i Sverige och Europa under generella produktsäkerhetsdirektivet, som vilken konsumentprodukt som helst, och de beskattas också därefter, säger Louise Klintner.
Momsen på bindor och tamponger är i Sverige på 25 procent, vilket de senaste åren har uppmärksammats av en del butiker och apotek som valt att sänka priserna på sina mensskydd för att kompensera den höga momsen.
Global miljardindustri
Mensskydd saluförs inte bara av en global miljardindustri med starka kommersiella aktörer, utan med dem kommer också ett långvarigt socialt stigma vad gäller menstruation. Dessa båda faktorer tror Louise Klintner ligger bakom vad hon upplever som ett lågt intresse bland företag och politiker för att skapa gemensamma standarder.
– Sverige ska ändå föreställa att vara ett av de länder i världen där stigmat är som absolut svagast gällande att prata om mens. Ändå har vi inte några specifika regler som säger att vi ska ha säkra mensskydd. Detta samtidigt som alla andra produkter som man har i eller nära kroppen är standardiserade eller reglerade.
Kemikalieinspektionen i Sverige gjorde en tillsyn av mensskydd 2017. När resultaten publicerades ett år senare var budskapet att det inte finns någon anledning till oro vad gäller kemikalier i mensskydd.
– Men det var en engångsinspektion. Sådant måste ju ske löpande, bara för att något var relativt okej nu, så behöver de inte vara det senare. Dessutom finns det inga standardiserade testmetoder och den här tillsynen gjordes enbart av toxikologer och Kemikalieinspektionen, inga obstetriker eller gynekologer var inblandade såvitt jag vet, säger Louise Klintner och fortsätter:
Okänt innehåll i mensskydden
– Det enda rimliga är att standardisera tester och sätta gränsvärden. Det bör ske på en global nivå. Det här handlar ju inte bara om menstruerande människor i Sverige. Därför är jag engagerad tillsammans med SIS, med målet att tillsammans med tillverkarna sätta en ISO-standard som gäller internationellt.
Vad spelar det för roll om det saknas standarder för vad mensskydd får och inte får innehålla? Varför är det ett problem?
– Vi vet inte vad som finns i mensskydd. Vi vet inte om det som finns i mensskydden orsakar problem. Men det jag vet är att kvinnor har jättemycket problem med underlivet, men det är inget som det pratas om. Stigmat gör att man inte låtsas om att man har mens eller underlivsproblem, det är mest störiga grejer som man helst vill slippa, säger Louise Klintner.
Med det sagt menar hon att det talas mer i Sverige om mens än i många andra länder, men att det också här skiljer sig exempelvis mellan olika demografiska grupper, där hon ser sin egen åldersgrupp som ganska öppensinnad.
Vanligt med svampinfektioner
– Om vi inte har tester och forskning på mensskydd, så kan vi inte säga att de inte orsakar någonting negativt. Jag har pratat mycket om mensskydd och i samband med det har jag märkt att det finns en stor okunskap.
Som exempel tar Louise Klintner det faktum att många har koll på att en tampong inte ska sitta inne längre än sex–åtta timmar för att inte riskera att få TSS (”tampongsjukan”), men de känner inte till att tampongen bör fyllas när den används. Detta för att undvika torra slemhinnor. Det är med andra ord jätteviktigt vilken storlek man använder.
– Många har problem med svampinfektioner och det finns faktiskt ingen fastställd orsak till vad som orsakar det. Kan det ha något att göra med att mensskydden inte används korrekt eller något annat? Ingen vet, men gynekologer antyder detta.
Företagen behöver engagera sig
Parallellt med avhandlingsarbetet har Louise Klintner skrivit en rapport om varför standarder för mensskydd behövs på uppdrag av Svenska institutet för standarder, SIS. Förhoppningen är att inleda ett samarbete med branschledande tillverkare, likväl som med helt nya aktörer på marknaden.
– Jag vill se en ISO-standard för mensskydd, men en standardisering kan inte ske utan att företagen engagerar sig. Det nuvarande läget leder till en kunskapsasymmetri, det vill säga att konsumenten inte har någon chans att bedöma vilka eller hur mycket kemikalier det finns i ett mensskydd. I stället får man gå på en subjektivt upplevd kvalitet, hur någonting känns. Det räcker inte långt.
Liksom städer behöver världshaven planeras för att överleva i framtiden, menar Ralph Tafon, doktorand i miljövetenskap med avhandlingen The Dark Side of Marine Spatial Planning, på svenska ”havsplaneringens mörka sidor”.
– Utan havsplanering blir det kaos, alla skulle göra som de själva vill och haven är redan tillräckligt utsatta som det är. Östersjön ligger illa till.
Studien lyfter framför allt fram de maktrelationer som uppstår inom havsplanering. Intresset hos små lokala aktörer som fiskare och boende i kustområden ställs mot mäktiga aktörer som rederier, energibolag och militären.
– Havsplanering är ett helomfattande system där det finns en risk för obalans i maktrelationerna. Det kan hända när en planläggare inte lyssnar på kraven och oro från mindre aktörer. Det händer också när större aktörer tar för mycket utrymme i anspråk för att skydda sina intressen, säger han.
Havsplanering
Havsplanering är en relativt ny företeelse inom såväl forskning som politiken. EU började diskutera frågan omkring 2007. I korthet handlar det om att länder och regioner måste ha en tydlig plan för hur olika intressen ska samsas inom ett specifikt område av havet. Till 2021 måste alla medlemsländer ha en sådan plan på plats. I Sverige har Hav- och vattenmyndigheten tagit fram ett förslag som just nu ligger ute för granskning. Ett färdigt förslag ska presenteras för regeringen i slutet av året.
Makt har negativa sidor, säger Ralph Tafon. Men det finns positiva sidor av de maktrelationer som uppstår när parterna möts vid förhandlingsbordet. Estland är ett av de två länder han studerat, och kan lyftas som ett varnande exempel.
– Ur mitt perspektiv är hela systemet byggt så att det gynnar de stora aktörerna. De mindre aktörerna har inte haft något att säga till om. Men i Estland var det de små, lokala aktörerna som fällde planen genom att driva den rättsliga processen hela vägen till Estlands högsta domstol. De var smarta nog att driva frågan utifrån lagar och riktlinjer som är viktiga för EU, och domstolen ansåg inte att Estland följt dem, säger han.
Bjud in alla parter i början av processen
Detta var en konflikt som inte hade behövt gå så långt. Hade planläggarna bjudit in alla parter i början av processen säger Ralph Tafon att de troligen hade kunnat ta hand om vissa av problemen på ett tidigt stadium.
– Man måste ta hand om deras olika intressen och problem när processen är i sin linda. Annars kommer de hemsöka dig senare, säger han.
Ralph Tafon skräder inte orden när han talar om vikten av att länder, företag och människor måste förvalta havets resurser och utrymme. Trots enorma avstånd och fjärran horisonten är resurserna ändliga. Nyckeln till ett hållbart hav är havsplanering – när den fungerar och inte missbrukas.
Hur reagerar akademiker på universitets och högskolors alltmer näringslivsinspirerade styrning? Vilka strategier använder de för att anpassa sig – eller göra motstånd? I en ny avhandling i arbetsvetenskap från Handelshögskolan vid Karlstads universitet, beskriver Jo Ese, Høgskolen i Østfold, konflikten som uppstår mellan akademikers värderingar och ”management”.
Akademisk frihet och universitetens självstyre är för de flesta forskare grundläggande värderingar och förutsättningar för god forskning. Men universitet och högskolor är även del av en offentlig sektor där styrning och administrativa system inte sällan har sin grund i näringslivets logik. ”Management” genomsyrar i allt högre grad vardagen även för forskarna. I avhandlingen ”Defending the university? – Academics’ reactions to managerialism in Norwegian higher education”, tar Jo Ese upp flera exempel på hur akademiker gör motstånd mot systemet:
Fyra strategier
Att gömma sig och göra sig onåbar för chefer, kollegor och studenter för att skapa utrymme för sin forskning.
”Spela dum”, att låtsas inte veta eller förstå för att manövrera runt ”hindrande” strategier, policyer och riktlinjer
Att inte låtsas om, utan helt enkelt strunta i fastställda rutiner, kontroller och riktlinjer
Överprestera – att göra mer än vad som krävs, till exempel mer handledning till studenter än det fastställda antalet timmar, lägga mer tid på att förbereda en kurs än vad som är tilldelat. På den här punkten skiljer sig akademikers motstånd från övriga områden inom arbetslivet.
I studien genomförde Jo Ese djupintervjuer med 25 forskare vid olika norska lärosäten.
Tystnadskultur råder
Det var tydligt att det finns en tystnadskultur på lärosätena och en oro för att kritisera systemet. Flera ville inte tala öppet och anonymisering var en viktig förutsättning för min undersökning. Samtidigt fanns även ett stort behov av att prata om konflikten mellan styrsystem och uppdraget som forskare och lärare. Under senare år har debatten också blivit mer intensiv, både i Norge, övriga Skandinavien och i länder som Storbritannien och Australien, säger han.
Avhandlingen bidrar till att systematisera och beskriva konflikten mellan management/styrning/administration och undervisning/forskning inom universitetsvärlden, vad den består i och hur den tar sig i uttryck, menar forskaren.
– Det är en resurs- och energikrävande konflikt. Jag presenterar inga quick-fix i min avhandling, men det är viktigt att reda ut vad konflikten består i och varför den uppstår. Först då kan vi börja se vilka lösningarna kan vara. De här systemen har ju även ett gott syfte, till exempel att säkerställa insyn och kontroll av en verksamhet som tar en ansenlig del offentliga medel i anspråk, konstaterar Jo Ese.
Kontakt:
Jo Ese, lektor vid Høgskolen i Østfold , Avdeling for økonomi, språk og samfunnsfag, jo.ese@hiof.no
Jakten på det bästa sättet att leda, styra och organisera offentliga verksamheter pågår ständigt, och olika idéer är populärare än andra under vissa tider. Men att vissa av dem blir framgångsrika och andra inte beror till stor del på hur de tolkas på den plats där de introduceras. Det visar en ny avhandling från Förvaltningshögskolan vid Göteborgs universitet.
Idéer om ledning, styrning och organisering kommer och går på ungefär samma sätt som modeflugor. Men vissa förändringsarbeten blir livskraftiga över tid. Julia Carlsson har i sin avhandling studerat tre kommuner som jobbat med intraprenad, en organisationsform för offentlig sektor som blev i ropet i början av 00-talet men snart därefter övergavs av många. I de tre utvalda kommunerna har dock intraprenaden behållit sin status. Julia Carlsson har försökt ta reda på varför.
Tre kommuner – tre tolkningar
− Intraprenad, som innebär att enheter inom ett landsting eller en kommun ges ett utökat självstyre i relation till förvaltningen, tolkades olika i de tre kommunerna, också över tid. Det var en nyckel i att förstå varför organisationsformen blev, eller inte blev, livskraftig under olika perioder, säger hon.
Med hjälp av intervjuer och textmaterial, som till exempel tjänsteskrivelser, politiska beslut och tidningsartiklar, har Julia Carlsson undersökt vad som gjorde att intraprenad höll sig vid liv i just i de här kommunerna. Hon har sedan skapat en modell över vad som påverkade organisationsformens livskraft. Modellen består av tre delar: mottagaren, bäraren och tolkningen av idén, i det här fallet intraprenaden. När det gäller mottagare handlar det i huvudsak om hur lik eller olik organisationsformen var tidigare förändringsarbeten i den organisation där den introducerades.
– Om intraprenaden associerades med positiva minnen fick organisationsformen energi och draghjälp av det, och tvärtom. Jag fann också att negativa minnen ibland kunde utgöra en drivkraft. Då blev organisationsformen en lösning på tidigare problem.
Berättelsen är viktig
Bäraren, det vill säga vem eller vilka det var som gav inspiration till att intraprenaden skulle introduceras i en kommun, har också betydelse. Det handlar om ifall bäraren är en förebild, är lik eller olik den verksamhet där organisationsformen introduceras, liksom relationen dem emellan. Slutligen påverkade även den tolkningsram som intraprenad gavs. Egenskaper som stärkte organisationsformen var exempelvis att den tolkades som rationell, familjär och associerades till berättelser.
– I två av kommunerna beskrevs intraprenad som ett resultat av kämpande hjältar, i det här fallet rektorer. I den tredje handlade intraprenad om undersköterskor som blivit stärkta i sin yrkesroll. Berättelserna gjorde intraprenad mer meningsfull än vad den annars skulle ha varit för de som arbetade med den, dramaturgi kan ha en stor betydelse för idéer.
Med avhandlingen hoppas Julia Carlsson kunna ge ökade kunskaper kring vad som leder till att idéer blir livskraftiga eller inte på den plats de introduceras. Kunskaper som kan vara till hjälp för alla som står inför ett förändringsarbete.
– Forskning har länge hävdat att idéer på modet mer sällan än ofta leder till förändring utan istället fungerar som symbolik för att man är modern. Men min studie visar att dessa idéer kan bli mer än flyktiga förändringsambitioner i ett skyltfönster. Hur och när har till stor del att göra med den kulturella tolkning som görs av idéer när de landar i en verksamhet, säger hon.
Intraprenad
En intraprenad innebär att en offentlig verksamhet får ett utökat självstyre i relation till förvaltningen. I ett kontrakt, som upprättas mellan förvaltning och verksamhet regleras graden av befogenheter och ansvar. Hur kontrakten ser ut varierar men vanligt förekommande villkor är utökade befogenheter i personalfrågor och utvecklingsarbeten samt möjlighet att föra med sig överskott mellan budgetåren. Poängen med intraprenad är att självstyret ska leda till effektivitet, höjd kvalitet samt ökad innovationsförmåga.
Verksamheten får ekonomiska medel från sin uppdragsgivare, till exempel en kommun, och är då samtidigt kommunalt anställd och har ansvar för driften av verksamheten. En poäng med intraprenad är att den ges stort utrymme att styra över den egna verksamheten, och ett större ansvar för resultatet.
I den yngre järnåldern, under vendel- och vikingatid, var det viktigt för eliten att bygga stort, monumentalt och vida synligt. Dyrbarheter skulle slösas inför andra och ville du ha en ledande position i samhället skulle du vara generös med gåvor och gästabud, modig, beryktad och ha en ädel härkomst – gärna en som kunde räknas ända bak till gudarna.
Mellan åren 2000 och 2012 pågick ett arkeologiskt forskningsprojekt i Sunnerby på Kållandsö i Vänern. Där undersökte arkoelogen Annelie Nitenberg tillsammans med sina kollegor bland annat en storhög kallad Kungshögen och en rik bosättning med flera hus. Ett av husen hade stora dimensioner och har tolkats som en så kallad hallbyggnad.
Hallen och storhögen har daterats till 600-talet e. Kr., det vill säga vendeltiden. I Kungshögens inre fanns resterna efter ett stort gravbål på vilket två män kremerats sida vid sida. På bålet låg också 47 offrade djur, bland annat fyra hästar, tjugo hundar och flera rovfåglar. Det massiva djuroffret gör Kungshögen till den tredje benrikaste graven i landet.
Slöseri som markerade makt
Mängden offrade djur visar tillsammans med dyrbara gravgåvor på ett enormt resursslöseri. Både resursslöseriet och möjligheten att förfoga över arbetskraft och material till ett så stort bygge som en monumental gravhög var ett viktigt sätt för eliten att positionera sig socialt och politiskt i järnålderssamhället.
De intressanta resultaten från utgrävningarna i Sunnerby gjorde att Annelie Nitenberg i sitt avhandlingsarbete vid Göteborgs universitet, ville fördjupa kunskapen om de stora gravhögarnas och hallarnas betydelse för järnålderns människor ytterligare.
– Jag ville ta reda på varför de byggdes och vilka sociopolitiska handlingar som människorna utövade i anslutning till dem, säger Annelie Nitenberg.
Aristokratisk livsstil
Hon fann att såväl storhögarna som hallarna och de handlingar som kan knytas till dessa kunde kopplas till maktstrategier i de vendel- och vikingatida eliternas strävan efter sociala och politiska positioner. Männen i Kungshögen förde en aristokratisk livsstil, på ett liknande sätt som andra ledare runt om i Skandinavien, där dryckesceremonier och gåvoutbyte i hallen, exklusiv jakt som falkenering, det vill säga jakt som bedrivs med rovfåglar, samt spel med bräde ingick. Denna livsstil utmärkte eliten och var av yttersta vikt för att hantera det sociala och det politiska.
För att ytterligare bredda kunskapsläget studerade Annelie Nitenberg även runinskrifter och två litterära källor; den norska Ynglingatal och den anglosaxiska Beowulf. Sammantaget fann hon att de sociopolitiska strategier som var mest betydelsefulla för den yngre järnålderns eliter var:
att monumentalisera den egna miljön
utöva falkenering och annan exklusiv jakt
att äta, dricka och vara glada
spela brädspel
att begrava ledare
att ta föremål ur cirkulation
historieberättande
att offra i hall och hög
gåvoutbyte
våldsrelaterade aktiviteter som krig och plundring.
– En del av ovanstående var förväntat, men det som var förvånande var att det sistnämnda, alltså de krigiska aktiviteterna, inte var särskilt uttalat i mitt undersökningsområde, säger Annelie Nitenberg.
Inte så präglat av våld och krig
– Sunnerby ligger i den södra delen av Vänern och mitt huvudsakliga undersökningsområde utgörs av nuvarande Västergötland. Det finns en djupt rotad föreställning om det yngre järnålderssamhället som ett samhälle präglat av våld och krig. Våldsrelaterade aktiviteter var också en viktig sociopolitisk strategi för vissa av de skandinaviska ledarna, men min studie visar att det under den aktuella perioden inte fanns ett generellt skandinaviskt ledarskap.
Istället har det varierat över tid och rum och tydligt är att just det krigiska inte var den viktiga strategin i de västra delarna av nuvarande Sverige.
– Med detta är det inte sagt att västgötarna var dominerade av sina mer offensiva och krigiska grannar som danerna och svearna. De arkeologiska och skriftliga källorna tyder istället på styrka och självständighet. Västgötarna hade andra förmågor som var mycket användbara i det dåtida samhället. Krig och våld var således inte enda vägen till makt och härligheter.
Nya studier av unga idrottare som skadar sina främre korsband visar att de som börjar idrotta igen för snabbt efter operation har kraftigt förhöjd risk för efterföljande korsbandsskador.
– Det absolut viktigaste är att låta rehabiliteringen ta tid. Varje månad man väntar vinner man väldigt mycket, säger Susanne Beischer, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och kliniskt verksam fysioterapeut.
Främre korsbandsskada är en av de vanligaste skadorna i knäleden och drabbar främst idrottsaktiva ungdomar inom exempelvis fotboll, handboll, innebandy och basket. I sin forskning har Susanne Beischer fokuserat på ungdomars och unga vuxnas återgång till idrott efter operation.
Uppemot 30 procent visade sig få ytterligare en främre korsbandsskada, i samma eller i motsatta knät, kort efter återgång till sin idrott. Skillnaderna var dock stora beroende på hur länge de pausat från sitt idrottande.
Styrka och hopp
Av dem som började idrotta inom nio månader efter korsbandsoperationen var det närmare en tredjedel, 10 av 33 individer, som skadade sig igen. Bland de som väntade nio månader eller mer var andelen som fick en ny skada avsevärt lägre, 8 av 126.
Totalt ingick 729 idrottande ungdomar i åldrarna 15 till 20 år och unga vuxna i åldrarna 21 till 30 år i de olika delstudierna i avhandlingen. Deras rehabilitering individualiserades av respektive ansvarig fysioterapeut inom primärvården.
Av de yngre personer som studerades var hälften igång och idrottade som vanligt redan åtta månader efter operation, medan de unga vuxna väntade längre. Oavsett åldersgrupp var det bara 1 av 4 som hade återfått tidigare lårmuskelstyrka och hoppförmåga när de åter började idrotta som innan skadan.
Stöttning och tydlighet
Nu uppmanar forskarna unga idrottare, framförallt de under 20 år, att förlänga sin rehabilitering till minst nio månader, helst ett år eller mer, samt att se till att styrka och hoppförmåga återställs innan de återgår till idrott.
För att avgöra om en person är redo att återgå till idrott rekommendera man att fysioterapeuter noggrant och regelbundet utvärderar unga idrottare genom att använda frågeformulär och tester av lårmuskelstyrka och hoppförmåga. Detta sker i dag bland annat inom forskningssamarbetet Projekt Korsband där Göteborgs universitet är aktiv part.
– Det här ställer extrema krav på oss som fysioterapeuter. Vi måste involvera, stötta och skapa motivation för de här personerna så att deras rehab verkligen blir av och att vi inte släpper tillbaka dem för tidigt. Det är också viktigt att både fysioterapeut och ortoped redan före operation, informerar patienten om att rehabiliteringen kommer att ta tid och att det gäller att ha rätt förväntningar, säger Susanne Beischer.
Deltagarna i studierna är rekryterade från främst Göteborgsregionen via ansvarig fysioterapeut eller ortoped.
Var tionde gravid upplever psykisk ohälsa och många av dem får ingen behandling vilket kan få negativa konsekvenser både för barn och moder. Det visar en studie med knappt 2000 gravida kvinnor.
– Vår studie visar hur viktigt det är att upptäcka depressiva symptom redan i tidig graviditet och behovet av att använda standardiserade screeningmetoder, säger Hafrún Finnbogadóttir, universitetslektor vid Malmö universitet.
Nyblivna mammor screenas för depression
När det nyfödda barnet är 6 – 8 veckor ska alla mammor i Sverige erbjudas screening för depression genom en självskattningsenkät på BVC. Depressiva symptom hos gravida screenas däremot inte i Sverige. Och nyblivna mammor screenas alltså bara en gång.
Hafrún Finnbogadóttirs forskning visar att 6,2 procent av de 1 939 gravida kvinnor som ingick i hennes studie hade depressiva symptom redan vid inskrivningssamtalet hos barnmorskan. Under hela graviditeten hade drygt 10 procent depressiva symptom. Lika stor procent hade depressiva symptom ett och ett halvt år efter förlossningen.
Depression upptäcks inte
Forskningen visar att kvinnorna statistiskt signifikant oftare inte var behandlade med antidepressiva läkemedel. Bland de kvinnor med depressiva symptom som dessutom uppgett att de var utsatta för våld i nära relation, var det ingen som fick behandling med antidepressiva läkemedel. Bristen på läkemedelsbehandling är en signal på att dessa kvinnor inte upptäcks och troligen inte får någon behandling alls, menar Hafrún Finnbogadóttir.
– Det är anmärkningsvärt att ingen inom vården kring mamma och barn upptäcker dessa kvinnor som både har ett nyfött barn och uppvisar flera depressiva symptom. Vården bör se över rutinerna och screena för symptom på depression även under graviditeten och vid ytterligare tillfälle under småbarnstiden, till exempel vid ettårs-kontrollen på BVC. Detta eftersom kvinnornas hälsa och deras barns hälsa beror på kvinnans mentala välbefinnande, säger Hafrún Finnbogadóttir.
Påverkar anknytningen
Samtidigt är läkemedelsbehandling av gravida kvinnor med depression både komplext och kontroversiellt, påpekar Hafrún Finnbogadóttir, och kräver mer utredning. Det kan finnas en oro för att antidepressiva läkemedel påverkar fostret i magen på ett negativt sätt. Men tidigare studier har visat att depression i sig inte bara påverkar den egna hälsan negativt utan också försämrar anknytning med barnet och gör föräldern mindre känslig för barnets signaler.
– Det är allvarligt att ha tydliga symptom på depression och inte få behandling. Depressiva symptom sänker mammans förmåga att ta hand om sitt barn. Antidepressiva läkemedel skulle underlätta för dem att klara av sin sårbara situation, säger Hafrún Finnbogadóttir.
Mer samarbete krävs
Hafrún Finnbogadóttir efterlyser ett bättre samarbete mellan läkare inom graviditet och förlossningsvård, barnmorskor och psykiatrin.
– Man måste diskutera med kvinnorna. Det är också viktigt att se över rutinerna och vara mer uppmärksam på kvinnor i tidig graviditet som har depressiva symptom. I flera länder är det rutin att screena gravida för depression. Mina internationella kollegor är förvånade över att vi inte har denna rutin i Sverige, säger Hafrún Finnbogadóttir.
Gunnar Lantz, forskare vid Umeå universitet, har undersökt inkomster och skatter under efterkrigstiden för att syna bilden av ett skattesystem som har sagts kraftigt missgynna höginkomsttagare.
– Det är en stor missuppfattning att det svenska välfärdsbygget skulle ha bekostats av så kallade rikemansskatter, säger Gunnar Lantz. Det bekostades av skatter på låg- och medelinkomsttagare i högre grad. Den missuppfattningen fortsätter prägla politiska förslag idag och det gör den till en farlig missuppfattning.
Bakgrunden till konsumtionsbeskattning
I sin avhandling rekonstruerar Gunnar Lantz data över inkomster och skatteuttag utifrån bland annat taxeringar och hushållsbudgetundersökningar. Han analyserar också den politiska process som lade grunden till allmän konsumtionsbeskattning på 1960-talet i form av mervärdesskatten, momsen.
Han visar att de socialdemokratiska regeringarna var väl medvetna om att en generell skatt på konsumtion var impopulär inom den egna väljarbasen just på grund av att den väntades slå hårdare mot låginkomsttagare. Lösningen blev att rama in den som ett medel för att möjliggöra den fortsatta expansionen av allmän välfärd.
Den borgerliga oppositionen var emot en generell konsumtionsskatt för att den skulle innebära en höjning av den totala skattenivån och för att den riskerade bli en alltför bekväm och effektiv inkomstkälla för regeringen. De borgerliga oppositionspartierna vände dock, och började framställa den som ett medel för att hålla nere progressiviteten i inkomst- och förmögenhetsskatter. Båda sidorna hittade ett sätt att införliva momsen in sitt eget politiska projekt och den skatten utökades därefter kraftigt fram till början av 1990-talet.
Avhandling:
En indirekt väg till det jämlika: konsumtionsbeskattningens roll i det svenska välfärdsbygget (engelsk titel: An Indrect Route to Equality: Taxing Consumers to Build the Swedish Welfare State)
Kontakt:
Gunnar Lantz, Enheten för ekonomisk historia, Umeå universitet, gunnar.lantz@umu.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
