Tidigare har storspiggens roll i Östersjöns ekosystem varit relativt okänd. Flera studier under senare år har dock visat att arten kan påverka rekryteringen av rovfiskar som gädda och abborre längs kusten, dels genom att spiggen äter rovfiskens ägg och yngel, och dels genom att storspigg, unga abborrar och unga gäddor konkurrerar om samma föda.
Storspiggen kan också förstärka övergödningens effekter. Spiggen kan till exempel leda till en ökad mängd trådalger i grunda skärgårdsvikar på grund av att den äter upp de smådjur som annars skulle beta bort trådalgerna. I utsjön konkurrerar storspiggen dessutom om föda med sill och skarpsill.
Snabb expansion i Östersjön
Med tanke på artens snabba expansion och betydelse för Östersjöns ekosystem, rekommenderar forskarna att storspigg inkluderas i framtida övervakningsprogram och att den beaktas vid förvaltningen av Östersjöns ekosystem och fiske.
Kunskapen om hur mycket storspigg det finns i Östersjön har dock varit bristfällig.
– Idag finns det inte något riktat övervakningsprogram för storspigg. För att skatta hur mycket storspigg det finns har vi använt oss av data från de årliga hydroakustik- trålundersökningar som är inriktade på andra arter i Östersjön, säger Jens Olsson, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU (SLU Aqua) och huvudförfattare till studien som genomfört i samarbete med forskare från Umeå universitet och Nature Research Center i Litauen.
Forskarna har analyserat utbredningen av storspigg och hur den förändrats över tid, samt utvecklat en ny analysmetod för att kvantifiera mängden spigg i hydroakustik- trålundersökningarna.
Studien visar att storspiggen ökat kraftigt i Östersjöns utsjö. Under vissa av de undersökta åren, 2001 – 2014, utgjorde storspiggen nästan 10 procent av den totala biomassan av fisk i den fria vattenmassan, där även sill och skarpsill lever. De högsta tätheterna av storspigg återfanns i vattnen runt Öland och Gotland.
Viktigt byte för torsken
– En intressant observation är att vi såg de högsta tätheterna av storspigg i de områden där tätheterna av den främsta rovfisken i Östersjöns utsjö, torsken, är låg. Det kan tyda på att spiggen är ett viktigt byte för torsken eller att miljöpreferensen för de båda arterna skiljer sig åt, säger Jens Olsson.
Författarna hoppas att resultaten och den metodutveckling som gjorts i studien ska leda till en förbättrad övervakning av storspigg, och att förvaltande myndigheter tar hänsyn till artens betydelse när man utarbetar framtidens förvaltningsplaner.
– Våra analyser skulle också kunna ligga till grund för en förvaltning av ett eventuellt framtida kommersiellt fiske efter storspigg. Spiggen skulle kunna användas som foderfisk, och eventuellt för utvinning av nyttiga fettsyror. Samtidigt skulle ett fiske riktat mot spigg kunna vara en miljöåtgärd för att avlägsna näring från Östersjön. För ett riktat fiske mot spigg ska kunna bli verklighet och bedrivas långsiktigt hållbart, krävs dock undersökningar som utvärderar risker för oönskade bifångster och andra möjliga negativa effekter på miljön, säger Jens Olsson.
Jens Olsson, forskare, Institutionen för akvatiska resurser, Kustlaboratoriet, SLU jens.olsson@slu.se
Sedan urminnes tider har den kreativa processen setts som något bortom förståelse, något som endast kunnat förklaras med gudomliga ingivelser och genialiska snilleblixtar. Stefanie Malmgren de Oliviera, nyligen disputerad inom konstnärlig textil- och modedesign vid Textilhögskolan, har en annan syn på saken. Med sin avhandling dyker hon ner i människans inre för att systematisera vad hon ser som grunden till allt skapande – seendet.
– Det svåraste har absolut varit att göra det begripligt, säger hon. Många tror att det handlar om det fysiska seendet, men det är bara en del av det. Även en blind person har ett inre seende som aktiveras i en designprocess.
Illustrerade med blommor
Det abstrakta ska bli konkret. Tänkandet översättas till kommunikation. Stefanie Malmgren de Oliveira insåg att det behövdes något mer än text för att göra forskningen förståelig – det behövdes bilder. Därför fylldes avhandlingen, och den tillhörande utställningen, till stor del av bildmaterial (av fotografen Jan Berg). Genom att kombinera bilder med text kunde hon visualisera seendets olika steg i designprocessen, bland annat med hjälp av blomsterarrangemang.
– Jag är van vid att jobba med textil och kläder, men med blommorna blev det ännu mer konkret, ännu renare, säger Stefanie Malmgren de Oliveira.
Det som framträder är ett sätt att analysera den kreativa processen, att förstå det inre seendet som ett metodologiskt verktyg. Varje handling, varje beslut, grundas i designerns seende. I visionen. En vision som av förklarliga skäl är högst subjektiv.
Alla bär på ett seende
– Det är en av de viktiga lärdomarna, säger Stefanie Malmgren de Oliveira. Det handlar om att vara medveten om att alla bär på ett eget seende, men att det är dynamiskt och kan påverkas. Ett modehus har ett seende som sitter i väggarna, som sipprar in hos dem som arbetar där, samtidigt som chefsdesignerns vision styr en stor del av det som produceras.
Ett ökat medvetande om seendet kan göra det enklare att kommunicera idéer med andra, samtidigt som det på ett individuellt plan hjälper designern att vässa sitt skapande.
– Det är lätt att fastna i samma hjulspår i sitt seende, framför allt om man jobbar med produktion. Är man medveten om det är det också lättare att hitta nya vägar.
Kan användas i utbildningen
Stefanie Malmgren de Oliveira ser stor potential för sin forskning om seendet i utbildningssyfte, och använder sina teorier när hon undervisar studenterna på masterprogrammet i modedesign på Högskolan i Borås. Hon medger att det finns en hel del kvar att utforska där inne i vår mytomspunna kreativitet.
– Det är ett konstant sökande, säger hon. När du tror att du vet något visar det sig att du inte vet något alls. Att se är att söka.
Modedesigner som doktorerat
Stefanie Malmgren de Oliveira är uppvuxen utanför München i Tyskland. Utbildad modedesigner på Royal Academy of Fine Arts i Antwerpen. Arbetade på Balenciaga i Paris under ett år innan hon påbörjade sin doktorandtjänst i Borås 2010. Efter ett par uppehåll och en tid tillbaka i Belgien doktorerade hon med sin avhandling och utställning ”Acts of seeing in fashion design” i september 2018, med tillhörande utställning på Textilmuseet.
Kontakt:
Stefanie Malmgren de Oliveira, Doktor i modedesign och programansvarig för Konstnärligt masterprogram i mode- och textildesign, inriktning modedesign på Högskolan i Borås, stefanie.malmgren_de_oliveira@hb.se
Örebroforskaren Jonas Halfvarson är ledare för projektet som ska ta fram en individanpassad behandling för personer med tarmsjukdomen IBD. Målet är att förbättra livskvaliteten för den här gruppen.
– Problemet med de här sjukdomarna är att de är så varierande. En del personer kanske bara blir dåliga någon enstaka gång i livet. Andra känner av sjukdomen varje dag och deras liv blir därmed allvarligt påverkat, säger Jonas Halfvarson, forskare i medicin vid Örebro universitet och läkare vid mag-tarm sektionen, Universitetssjukhuset Örebro.
Stark medicinering för vissa redan i början
Målsättningen är att ta fram en personanpassad vård för människor med IBD som löper risk att utveckla ett allvarligt sjukdomsförlopp. Genom att undersöka markörer i blodet – i det här fallet så kallade proteinsignaler – kan forskarna identifiera dessa personer.
– Därefter ger vi dem en så kallad top-down-behandling. Det betyder att vi ger dem en mer potent medicinering från början, redan från dag ett. Historiskt sett har man gjort tvärtom, det vill säga trappat upp behandlingen om patienten inte blivit bättre.
Den personanpassade behandlingen består av en kombination av två läkemedel, varav det ena är en så kallade TNF-hämmare.
Analys av bakterierna i tarmen
Parallellt med behandlingen ska forskarna bland annat analysera bakterierna i tarmen hos patientgruppen. På så sätt hoppas man kunna vidareutveckla metoden som nu kommer att användas för att identifiera vilka personer med IBD som riskerar att utveckla ett allvarligt sjukdomsförlopp.
– Vi har ett bra verktyg i dag men på det här sättet hoppas vi kunna förfina det, säger Jonas Halfvarson.
Det nordiska projektet Nordtrea är ett av sju nordiska projekt vars syfte är att ta fram och införa personanpassade behandlingar inom hälso- och sjukvården.
Hon undersöker hur olika sätt att styra, organisera och kvalitetssäkra arbetet influerar lärares möjliga sätt att agera. I avhandlingen visas hur förutsättningar för lärares arbete, kollegialitet och professionalitet skiljer sig åt, till och med mellan grannskolor i en och samma kommun, genom att den belyser hur deras arbete är inbäddat i idéer från olika styrprinciper.
Svårt ge generella råd kring lärares arbete
– Lärare som aktörer är ”inbäddade” i olika styrprinciper, eller institutionella logiker. Det innebär att logikerna både formar och sätter gränser för sådant som hur man förstår och upplever sin egen roll och identitet, vad som är rätt och riktigt, vilka handlingsalternativ som är möjliga och vilken vokabulär som är tillämplig, säger Katarina Samuelsson.
Avhandlingen illustrerar därmed svårigheten att ge generella råd kring lärares arbete eftersom de ibland motstridiga styrprinciperna existerar parallellt. Detta har inverkan på lärares sätt att agera. Olika styrprinciper dominerar i olika sammanhang, här studeras marknadens, byråkratins och professionalismens logik.
Begreppen om de olika logikerna är idealtyper, hämtade från den amerikanske sociologen Eliot Freidson:
Enligt marknadens logik styrs verksamheten genom köpare och säljare, utbud och efterfrågan.
Byråkratins logik innebär en hög grad av standardisering av arbetet med rättssäkerhet i fokus.
Professionalismens logik betyder att de yrkesverksamma i egenskap av sin långa utbildning har mandat att besluta över verksamheten.
De tre logikerna existerar parallellt. Katarina Samuelsson visar också att skillnaderna kan vara stora mellan grannskolor i en och samma kommun. Det visar svaren från 82 lärare från tre kommunala gymnasieskolor, där varje enskild skola tycks göra det situationen kräver utifrån skolans position på skolmarknaden.
Finska lärare upplever mer logik
I avhandlingen jämförs även bland annat 1548 svenska och finska lärares enkätsvar, om upplevelser av omstrukturering av deras arbete, från ett större europeiskt forskningsprojekt. Finland och Sverige har haft liknande utbildningsreformer sedan andra världskriget och undersökningen belyser hur lärares arbete i de två länderna influeras av olika styrprinciper.
Analysen visar exempelvis generellt att finska lärare mer än de svenska upplevde professionalismens logik medan svenska lärare mer än de finska upplevde marknadens logik.
– Satt i relation till ländernas PISA-resultat är en slutsats från denna studie att till och med marknadseffektivisering har sitt pris, säger Katarina Samuelsson.
Avhandlingen har genomförts inom ramen för forskarskolan i utbildningsvetenskap vid Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, CUL, Göteborgs universitet.
– Bara lite drygt en tredjedel, 37 procent, av jordens 246 längsta floder strömmar ännu fritt enligt vår studie. Dammar och magasin minskar drastiskt de många nyttor som välmående vattendrag erbjuder människan och naturen världen runt, säger professor Christer Nilsson vid Umeå universitet och SLU.
Han har deltagit i en internationell studie av jordens återstående fritt strömmande vattendrag. Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature.
En grupp av 34 internationella forskare från McGill-universitetet i Kanada, amerikanska världsnaturfonden, och andra institutioner, bland dem Umeå universitet och SLU, bedömde hur stor del av tolv miljoner kilometer floder i världen som rinner fritt utan några konstgjorda hinder. De erbjuder nu den första globala bedömningen av läget och utsträckningen av världens ännu fritt strömmande floder.
Fritt strömmande floder viktiga för människa och miljö
Forskarna fastställde att av världens 91 längsta floder (alla över 1 000 km långa) är det numera bara 21 som behåller en direkt koppling från källan till havet. Jordens återstående fritt strömmande floder är i stort sett begränsade till avlägsna delar av Arktis, Amazonasbäckenet och Kongobäckenet.
– Världens floder bildar ett komplicerat nätverk med viktiga beröringar till land, grundvatten och atmosfär. Fritt strömmande floder är lika viktiga för människor som för miljön, men trots detta gör den ekonomiska utvecklingen i världen dem allt sällsyntare. Med hjälp av satellitbilder och andra data har vi undersökt dessa floders utsträckning i större detalj än någonsin tidigare, säger försteförfattaren Günther Grill vid geografiska institutionen vid McGill-universitetet i Kanada.
Dammar och magasin hindrar flödet
Det är främst dammar och magasin som splittrar upp världens floder och därmed minskar deras konnektivitet. Studien uppskattar att det globalt finns omkring 60 000 stora dammar, och att mer än 3700 vattenkraftverk planeras eller byggs. De planeras och byggs ofta som enskilda projekt vilket gör det svårt att bedöma deras verkliga påverkan över hela avrinningsområden.
60 000 stora dammar i världen
Endast 37 procent av världens längsta floder strömmar ännu fritt
Det finns nästan 60 000 stora dammar i världen, och mer än 3 700 planeras eller byggs
Klimatförändringar är ett växande hot mot floders hälsa globalt, beroende både på direkt påverkan och på att länder i allt högre grad förlitar sig på vattenkraft som ett förnybart energialternativ.
– Vår unika karta gör det möjligt att prioritera och skydda världens återstående fritt strömmande floder eftersom dessa är livlinor för växt- och djurliv och människor världen runt. Floder erbjuder många nyttor som ofta förbises och undervärderas. Beslutsfattare måste ta hänsyn till det totala värdet hos floderna när de planerar ny infrastruktur, säger Michele Thieme, sötvattensforskare vid amerikanska världsnaturfonden.
Avbrott i floder hämmar ekosystemet
Välmående floder stöder bestånd av sötvattensfisk som förbättrar livsmedelsförsörjningen för flera hundra miljoner människor, de för med sig sediment som håller deltaland ovanför de stigande havsnivåerna, de lindrar effekterna av extrema översvämningar och torrperioder, hindrar erosionsförluster för infrastruktur och jordbruksmark, och stöder en rikedom av biologisk mångfald. Avbrott i floders konnektivitet minskar ofta och till och med utraderar sådana viktiga ekosystemtjänster.
Skydd av återstående fritt strömmande floder är avgörande för att bevara den biologiska mångfalden i sötvattenssystem. En nyligen gjord global analys av 16 704 bestånd av ryggradsdjur visade att sötvattensarter minskat mest under de senaste 50 åren, med en genomsnittlig minskning på 83 procent sedan 1970.
Hotas även av klimatförändringar
Studien noterar också att klimatförändringar utgör ett ytterligare hot mot världens floder. Ökande temperaturer påverkar redan flödesmönstren, vattenkvaliteten och den biologiska mångfalden. Under tiden, medan länder runt om i världen byter till ekonomier med låga utsläpp av koldioxid, accelererar planeringen och utbyggnaden av vattenkraft, vilket gör det än mer bråttom att utveckla energisystem som minimerar miljömässig och social påverkan.
– Medan vattenkraft oundvikligen har en roll att spela i det förnybara energilandskapet måste vi också överväga andra förnybara alternativ. Väl planerad vind- och solkraft har vanligen mindre skadlig påverkan på vattendrag och de samhällen och det växt- och djurliv som är beroende av dem, säger Christer Nilsson.
Det internationella samfundet har åtagit sig att bevara och restaurera floder under Agenda 2030 som kräver av länder att följa de vattenanknutna ekosystemens mängd och tillstånd. Denna studie tillhandahåller metoder och data som är nödvändiga för att länder ska kunna behålla och återställa fritt strömmande vatten världen över.
Vetenskaplig artikel:
Mapping the world’s free-flowing rivers. (G. Grill et al.) Nature. 09 May 2019
Häromåret kom en rapport som menade att denna miljöåtgärd är ineffektiv och att stöd innebär slöseri med samhällets resurser. En ny rapport från SLU hävdar tvärtom att musselodling kan vara en både viktig och kostnadseffektiv åtgärd i Östersjön. Ny teknik som ger betydligt större skördar är ett viktigt skäl till de nya rekommendationerna.
Ett av projekten har tagit fram den första jämförelsen av näringshalten i musslor som odlats i bräck- respektive saltvatten, och har dessutom utnyttjat nya odlingstekniker som är särskilt anpassade till små musslor, som de i Östersjön.
– De tidigare rekommendationerna byggde på teknik för stora musslor, som de på västkusten, förklarar professor Anders Kiessling från SLU.
Musselodling – skörd av liten mussla i S:t Annas skärgård. Bild: Lena Tasse, Region Östergötland
Den övergripande slutsatsen i rekommendationen är att det är ekonomiskt försvarbart att odla musslor i Östersjön och att det kan vara en åtgärd för återvinning av kväve och fosfor. På grund av de nya uppgifterna anser författarna att äldre rekommendationer om musselodling i Östersjön bör ersättas med nya. För att ta odlingen av musslor ett steg vidare, menar forskarna att det krävs ytterligare förbättringar av odlingstekniken, större odlingar och ny kunskap om hur skördade musslor på ett effektivt sätt kan återföras till livsmedelskedjan.
Bakgrund
I mars 2018 publicerade Östersjöcentrum vid Stockholms Universitet en rekommendation att inte ge miljöstöd till musselodling i Östersjön. Man menade att mycket tydde på att det skulle vara en ineffektiv metod och att man därmed riskerade att slösa med samhällets resurser. Samtidigt pågick flera projekt som syftade till att ta fram ett bättre beslutsunderlag kring musselodling som miljöåtgärd i Östersjön, och det är dessa forskningsprojekt som nu börjar bära frukt.
I rapporten ger författarna – Anders Kiessling, Martyn Futter och Aleksandar Vidakovic från SLU och Katarina Elofsson från SLU och Södertörns högskola – flera exempel på nya resultat som motsäger slutsatserna i den äldre rapporten. Försöksodlingar med ny teknik för små musslor i Stockholms skärgård och i S:t Annas skärgård har till exempel gett 3–4 gånger större skördar än de som uppnåtts i äldre studier. Dessutom visar de nya resultaten att produktionskostnaden, och därmed kostnaden för återvunnet fosfor och kväve, i enskilda odlingar närmar sig den i saltvatten.
– Projekten visar även något annat viktigt, nämligen att vi kan nå en betydande produktion ända upp till Norrtälje och i inre vikar nära fastlandet, säger Anders Kiessling. Härigenom kan den välkända effekten av musselodling – att musslorna filtrerar bort partiklar, vilket i sin tur ger klarare vatten och ökat siktdjup – också komma innerskärgårdens lek- och yngelplatser för fisk tillgodo. Det förbättrade ljusgenomsläppet främjar tillväxt av makroalger och bottenlevande växter.
Kontakt:
Anders Kiessling, professor vid Institutionen för husdjurens utfodring och vård; Akvakultur, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. anders.kiessling@slu.se
Musselodling i S:t Annas skärgård – bojar. Bild: Lena Tasse, Region Östergötland
De nya rekommendationerna i korthet:
Komplettera minskad näringstillförsel från land med ett återupptag av näring. Trots decennier av landbaserade åtgärder ökar den totala mängden fosfor i Östersjön, vilket visar att åtgärdstakten är för långsam och att effekterna från interngödning är omfattande. Om vi ska nå våra nationella och internationella miljömål för Östersjön krävs därför åtgärder, såsom musselodling, vilka även reducerar den näring som redan har läckt ut. Det är därför vår rekommendation att staterna runt Östersjön och deras gemensamma organisationer, såsom HELCOM, aktivt integrerar musselodling som en delåtgärd.
Satsa på fler och större odlingar för att öka kunskapen om miljöeffekterna. Till dags dato har inga negativa miljöeffekter av betydelse konstaterats från musselodlingar i Östersjön. Däremot har positiva effekter såsom förbättrat siktdjup, minskade näringshalter och ökad biodiversitet konstaterats vid upprepade tillfällen. Dagens musselodlingar är emellertid små och för att försäkra sig om miljönyttan behöver effekterna mätas på fler och större odlingar enligt standardiserade metoder.
Arbeta vidare med teknikutveckling och optimering. Ett antal småskaliga projekt har testat och utvecklat metoder för Östersjöns speciella förhållanden och på mindre än tio år har man bland annat ökat skörden med flera hundra procent. Detta har bidragit till att man idag närmar sig den potential för musselproduktion som förutspåtts. En uppskalning och fortsatt teknikutveckling kan sannolikt bidra ytterligare till högre produktion och sänkta kostnader.
– För att förebygga allvarliga symptom och undvika onödiga läkemedelsbiverkningar är det oerhört viktigt att kunna anpassa behandlingen till den enskilda individen. Det finns ett stort behov av att hitta metoder som tidigt i förloppet kan skilja individer med en god prognos från dem med en sämre, säger Sarah Reid, läkare och doktorand vid Uppsala universitet.
Systemisk lupus erythematosus (SLE) är en autoimmun, reumatologisk sjukdom som innebär att immunförsvaret angriper den egna kroppen. Precis som vid andra autoimmuna sjukdomar, såsom diabetes, MS och ledgångsreumatism, har immunförsvaret tappat den viktiga kontrollen över vad som är kroppens egen vävnad och angriper istället vävnader i kroppen som om de vore främmande. Oftast är det leder, hud, blodkärl och njurar som blir inflammerade, men även nervsystemet, lungorna och hjärtat kan påverkas. Besvären kommer i skov. Exakt vad som orsakar sjukdomen eller varför den är vanligare bland kvinnor är inte helt klarlagt, men orsaken anses vara en kombination av ärftliga och miljömässiga faktorer.
Högriskgruppen var yngre vid diagnos
Genom att kombinera effekten av 57 olika gener kopplade till SLE har forskargruppen i Uppsala lyckats utveckla en metod som verkar kunna förutsäga sjukdomens förlopp redan vid diagnos. Med hjälp av metoden har man räknat ut ett genetiskt riskvärde för patienter inom det svenska SLE-nätverket samt för cirka 3 000 friska personer, och identifierat två grupper med hög respektive låg genetisk risk för SLE.
– Våra resultat visar att risken att få SLE är tolv gånger högre i högriskgruppen. Det är en betydligt större skillnad än man kunnat påvisa i tidigare studier, där man undersökt var och en av de 57 generna för sig, berättar Sarah Reid.
Forskarna fann också att patienterna i högriskgruppen var yngre när de fick sin SLE-diagnos, vilket kan tala för att genetiken har större betydelse hos dem som insjuknar tidigt i livet, medan miljöfaktorer kan spela större roll vid en senare sjukdomsdebut. När de undersökte långsiktiga konsekvenser av sjukdomen, upptäckte forskarna att en hög genetisk risk dessutom var kopplad till sämre prognos, med fler permanenta organskador och sex år kortare överlevnad.
Njurar påverkas vid hög genetisk belastning
Det verkar enligt forskarna framförallt vara njurarna som påverkas vid en hög genetisk belastning. Patienterna i högriskgruppen hade fem gånger så hög risk att behöva dialys eller transplantation, och var i genomsnitt 21 år yngre då behovet uppstod.
Sarah Reid framhåller att studien är den första som påvisar en koppling mellan den genetiska belastningen vid SLE och sjukdomens prognos.
– Detta kan på sikt bidra till ökad förståelse av mekanismerna bakom sjukdomen. Bland de drygt tusen patienter med SLE som ingick i studien, fanns det inte en enda med samma uppsättning riskgener som någon annan. Sannolikt kan detta spegla sjukdomens stora variation, vilket understryker att varje patient är unik och i behov av ett individanpassat omhändertagande i sjukvården.
Förhoppningen är att metoden, som behöver förfinas ytterligare innan den kan komma i klinisk användning, i framtiden kan hjälpa till att styra behandlingsvalet för den enskilda patienten, avslutar Sarah Reid.
SLE är vanligare bland kvinnor
SLE, Systemisk lupus erythematosus är en autoimmun, reumatologisk sjukdom som innebär att immunförsvaret angriper den egna kroppen. Exakt vad som orsakar sjukdomen eller varför den är vanligare bland kvinnor är inte helt klarlagt, men orsaken anses vara en kombination av ärftliga och miljömässiga faktorer.
Forskare i Uppsala har identifierat drygt 25 av drygt 100 gener som man vet är kopplade till ökad risk för SLE. Dock kan dessa gener endast förklara mindre än 30 procent av den totala ärftliga sjukdomsrisken.
Interferon spelar en nyckelroll i sjukdomsprocessen. Proteinet produceras av kroppens celler som svar på attacker av virus, cancerceller och parasiter. Vid SLE sker en överproduktion som stimulerar immunsystemet och underhåller sjukdomsprocessen.
Ännu finns ingen bot. Den medicinska behandlingen är inriktad på att lindra symptom/besvär när de uppstår. Ofta får man flera olika läkemedel, vissa för att dämpa smärta och andra för att bromsa immunförsvarets angrepp på kroppen. De vanligaste preparaten är antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel, som även kallas NSAID, kortison, malarialäkemedel, cellhämmande läkemedel, cytostatika och biologiska läkemedel.
När tumörer går mot mer avancerade stadier backar de i sin utvecklingsfas, blir mer aggressiva och förlorar egenskapen hos den ursprungliga vävnaden. De erhåller också en förmåga att förflytta sig, vilket gör att de kan sprida sig och bilda metastaser på andra ställen i kroppen, som så småningom kan leda till av patienten avlider.
För att tumörer i kroppens epitelvävnad, till exempel i hud och slemhinnor, ska bilda metastaser genomgår tumörcellerna en process som förkortas EMT (epithelial-to-mesenchymal transition). Genom denna process utvecklar cellerna en förmåga att förflytta sig samtidigt som de förlorar sin tillväxtkapacitet och blir mer stamcellslika. Denna märkliga omvandling gör att tumörcellerna blir mer invasiva och därför inte svarar på ett flertal cancerbehandlingar, inklusive hormonbehandlingar.
Ribosomerna spelar stor roll
I den aktuella studien har forskarna funnit att EMT underlättas av att nya ribosomer produceras. Ribosomer är cellernas proteinfabriker, där alla proteiner som behövs för att cellen ska fungera, bildas. Studien visar att nyproduktion av ribosomer inte bara har betydelse i processen som stimulerar celltillväxt.
De gulfärgade cellerna (som visas vid pilarna) är det första beviset för ökad nyproduktion av ribosomer i celler som genomgår EMT (epithelial-to-mesenchymal transition).
– Tills helt nyligen har den allmänna uppfattningen varit att ribosomerna bara har en passiv roll när proteiner bildas. Vi har nu sett att ribosomerna verkar ha en mer specifik, komplex och aktiv roll. Det visar att det behövs mer kunskap om hur ribosomerna bidrar till cellernas funktion, både i friska och sjuka vävnader, konstaterar Theresa Vincent, gruppledare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet, som har lett studien tillsammans med Scott C. Blanchard vid Weill Cornell Medicine, USA.
Forskarna visade också att en blockering av nyproduktionen av ribosomer ledde till att aggressiva och hormonresistenta tumörer delvis kunde återgå till en godartad, icke metastaserande form.
Återfick känsligheten för hormonbehandling
– Vi använde en liten molekyl, som kallas CX-5461 för att blockera produktionen av ribosomer i en musmodell av humana tumörer. Vi upptäckte att primära tumörer förändrades från en invasiv till en icke-invasiv form samt att de verkade återfå sin känslighet mot hormonbehandling, berättar Theresa Vincent.
– Mest slående var att CX-5461-behandlingen också ledde till en tydlig minskning av antalet lungmetastaser. Detta antyder att behandling med CX-5461 skulle kunna öka känsligheten mot hormonbehandling hos patienter där denna sorts behandling inte längre fungerar. Vi tycker att det här är ett uppseendeväckande genombrott och för närvarande genomför vi ett antal uppföljande valideringsstudier, säger Theresa Vincent.
Studien har gjorts av en internationell grupp forskare med deltagare från Uppsala universitet, Karolinska Institutet och Lunds universitet i Sverige, samt forskare i USA, Österrike, Spanien och Förenade Arabemiraten.
Det är känt sedan tidigare att inflammation bidrar till utveckling av många cancerformer. Den nya studien pekar på att det också skulle kunna gälla för prostatacancer.
– Vi kunde se att män som hade haft blindtarmsinflammation eller hade akne vid tiden för mönstring oftare fick prostatacancer senare i livet. En möjlig förklaring till det är benägenhet att utveckla en viss typ av inflammation, säger Henrik Ugge, ST-läkare på urologiska kliniken vid Universitetssjukhuset Örebro och doktorand på Institutionen för medicinska vetenskaper vid Örebro universitet.
En tänkbar förklaring till ett samband mellan akne och prostatacancer är också bakterien Cutibacterium acnes, som har kopplats till båda sjukdomarna.
Vad är inflammation?
Inflammation är en process som bidrar till kroppens försvar mot skador, infektioner och tumörer. Immunförsvarets celler utsöndrar olika ämnen, så kallade signalmolekyler, för att kommunicera med varandra och styra inflammationsprocessen.
– Vi har även undersökt om det finns ett samband mellan prostatacancer och ett antal inflammatoriska signalmolekyler. I den processen har vi identifierat flera intressanta signalmolekyler, vilka behöver utvärderas ytterligare, men skulle kunna peka på vilken typ av inflammation som eventuellt har betydelse för prostatacancer, säger Henrik Ugge.
Varje år får cirka 10 000 män prostatacancer i Sverige. Det är för att förstå mer om vilka processer i kroppen som bidrar till prostatacancer som forskarna vid Universitetssjukhuset i Örebro nu undersökt om blindtarmsinflammation eller akne i tidig vuxen ålder påverkar risken för prostatacancer senare i livet. Forskningen bygger på information från nationella register och omfattar runt 240 000 män födda i Sverige.
– Om vi lyckas förstå vilka processer i kroppen som bidrar till att prostatacancer utvecklas kan det öppna dörrar till nya sätt att diagnosticera, förebygga och behandla prostatacancer, säger Henrik Ugge, läkare och doktorand vid Örebro universitet.
Kontakt:
Henrik Ugge ST-läkare Urologiska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro
Region Örebro län, henrik.ugge@regionorebrolan.se
Svenska vattenverk arbetar hårt för att säkerställa god kvalitet på vårt dricksvatten. För att förhindra sjukdomsspridning behöver vattenverken klorera vattnet. Ett dilemma är att kloreringen kan leda till att potentiellt hälsoskadliga biprodukter bildas.
Bara ett fåtal kända biprodukter kontrolleras vanligtvis i dricksvattnet, bland annat de så kallade trihalometanerna (till exempel kloroform), vars nivåer regleras av Livsmedelsverket. Nu har samverkan mellan forskare vid Linköpings universitet och flera vattenverk bidragit till nya framsteg i jakten på biprodukter i dricksvatten.
Unika biprodukter vid varje vattenverk
– Med hjälp av avancerade tekniker har vi kunnat spåra ytterligare ämnen, som detekterats på molekylär nivå. Det visade sig att den största delen av biprodukterna var unika för varje vattenverk. Det innebär att specifika förutsättningar på varje vattenverk påverkar vilka biprodukter som bildas, säger Anna Andersson, doktorand vid TEMA Miljöförändring vid Linköpings universitet.
Tekniken som spårar biprodukter i dricksvatten
Den teknik som forskarna använt för att analysera vattnet är ultrahögupplöst masspektrometri. Denna teknik innebär att man inte behöver leta efter kända ämnen, som man hittills varit tvingad till. Istället kan massan hos molekylerna i ett prov bestämmas så exakt att man får reda på vilka atomer varje molekyl består av.
Under ett års tid har hon i tätt samarbete med fyra svenska vattenverk, som har olika råvatten och reningsprocesser, utfört provtagning på vatten. Resultatet visade att även vid de vattenverk där de reglerade trihalometanerna inte kunde uppmätas, fanns en stor variation av biprodukter.
Forskarna kunde också spåra en stor variation av biprodukter hos de vattenverk som använder kloramin, en mildare form av klorering, i reningsprocessen.
Klorering viktigt för att förhindra sjukdomsspridning
Den stora variationen av biprodukter gör det svårt att veta hur man på bästa sätt ska minska hälsorisken från dessa ämnen.
– Ibland talar man om cocktaileffekten, och det är vad detta handlar om. Vad vi behöver förstå är hur vi kan minska risken från hela blandningen av ämnen. Risken från biprodukterna som nu kartlagts är okänd, men den potentiella risken är motiv nog att arbeta mot minskad biproduktsbildning, säger Anna Andersson.
Klorering är ett av våra viktigaste skydd mot bakterier i dricksvattnet och kloret har en viktig funktion för att ge god vattenkvalitet genom ledningsnätet. Frågan forskarna ställer sig nu är hur man kan fortsätta använda kloreringen effektivt och samtidigt minska exponeringen av oönskade biprodukter.
Vetenskaplig artikel: Waterworks-specific composition of drinking water disinfection by-products, Anna Andersson, Mourad Harir, Michael Gonsior, Norbert Hertkorn, Philippe Schmitt-Kopplin, Henrik Kylin, Susanne Karlsson, Muhammad Jamshaid Ashiq, Elin Lavonen, Kerstin Nilsson, Ämma Pettersson, Helena Stavklint och David Bastviken (2019) Environmental Science: Water Research & Technology
Mine Islar, forskare vid Lund University Centre for Sustainabilty Studies, vad är det mest intressanta i rapporten?
1. Att förlusten av biologisk mångfald är lika avgörande som klimatförändringarna.
Förlusten av arter, hela ekosystem och genetisk mångfald är redan ett globalt hot och ett generationshot mot mänskligt välbefinnande. Många av våra basala behov, som livsmedelsproduktion, matsäkerhet och hälsa är beroende av biologisk mångfald. Men den är till stor del osynlig i ekonomiska produktionsprocesser och i individuellt och samhälleligt beslutsfattande. Det övergripande målet med rapporten är därför att förse beslutsfattare med de verktyg de behöver för att kunna fatta bättre beslut för människor och natur.
2. Arbete för att uppnå de globala målen får inte göras på bekostnad av den biologiska mångfalden
Rapporten ger tydliga bevis för att den biologiska mångfalden är viktig för att uppnå de flesta av de globala hållbarhetsmålen, antingen direkt, som rent vatten, hav och marina resurser och ekosystem och biologisk mångfald, eller indirekt, som fattigdom, näring, hälsa och välstånd, utbildning och ojämlikhet.
Men det är också viktigt, som rapporten påpekar, att titta på avvägningar mellan att uppnå målen och att bevara biologisk mångfald, framförallt i relation till livsmedelssystem, energiproduktion och insatser för klimatanpassning. Till exempel så kan utökningen av jordbruksland för att odla mat, och biobränsleproduktion, även om det görs på ett mer hållbart sätt, leda till negativa effekter för biologisk mångfald och vilda djur och växter.
3. Det är den första rapporten att inkludera lokal kunskap och kunskap från ursprungsfolk
Områden där ursprungsfolk bor omfattar mer än 20 procent av världens landyta och 80 procent av planetens kända jordbundna biologiska mångfald. Den största kulturella mångfalden finns i världens tropiska skogsområden. En stor andel ursprungsfolk tar fortfarande hand om sitt land enligt traditionella principer, och använder olika indikatorer som exempelvis hur jorden mår, hur man värnar om sitt område, och ömsesidigt ansvar med mål att gynna välmående ekosystem.
Grön havssköldpadda (Chelonia mydas) utanför Hawaii, USA. Foto: Brocken Inaglory, CC BY-SA 3.0
Några av dessa är relativt kompatibla med indikatorer som västerländska forskare använder. Andra ingår i lokala världsåskådningar som inte kan mätas eller förstås av forskare, och än mindre vara kompatibla med vetenskapliga principer.
Baserat på lokal kunskap och kunskap från olika ursprungsfolk visar rapporten att många grupper har observerat snabba förändringar i naturen och förändringar i ekosystem under de senaste 50 åren. Nästan samtliga upplevs som negativa för naturen men också för människor.
Märkbara förändringar är minskad tillgång till resurser, en ökning vad gäller tid och avstånd att resa för att skörda, nya och invasiva arter på grund av klimatförändringar (arter som lever i mer södra delar som nu finns i arktiska områden) och en direkt mänsklig inblandning, förlusten av habitat, speciellt skogar och savanner, samt vilda djurgruppers hälsa och individuella storlek.
Vad kan samhället göra utifrån rapporten?
Rapporten framhäver att förlusten av biologisk mångfald är ett resultat av vår sociala och ekonomiska utveckling, som helt har dominerats av ett fokus på ekonomiskt välstånd. Hittills har den här länken inte gjorts tillräckligt tydlig, eftersom ekosystem ofta studeras isolerade från bredare sociala, politiska och ekonomiska frågor. Det är en väldigt viktigt del i rapporten eftersom det gör det tydligt att förlusten av biologisk mångfald till stor del är driven av de strukturer som ligger till grund för dagens ekonomiska system.
Skogar och hela ekosystem är skövlade inom skogsindustrin, eller för utvinning av olja eller palmolja som används i snacks och kosmetika.
Det viktigaste budskapet är vikten av att erkänna att vi inte kan skydda och bevara den biologiska mångfald som vi har kvar om vi fortsätter med och ökar vår konsumtion, som redan tär på världens resurser. Om vi fortsätter med ”business as usual” kommer takten på förluster att öka, och till sist kommer vi att underminera alla möjligheter att uppnå en majoritet av hållbarhetsmålen.
Därför föreslår rapporten att regeringar ska se över sin politik så att den följer en princip om att skydda biologisk mångfald och naturen. Det kan innebära att ta bort olika subventioner samt att skapa ekonomiska incitament för att uppmuntra beteenden som leder till positiv påverkan på ekosystem på alla samhällsnivåer, från individuella konsumenter, till företag som är inblandade i internationell handel och finanser. Men allra viktigast är att ingjuta ett etisk och moraliskt och socialt ansvarstagande hos alla medborgare, det vill säga alla oss som lever på jorden, att skydda det system som upprätthåller vårt liv vare dag.
Framför allt är rapporten en skarp påminnelse om vad som kommer att hända om regeringar världen över inte tar en aktiv ställning vad gäller att skala ner den nuvarande ohållbara produktionen och konsumtionen, samt tar sig an de enorma ojämlikheter som finns i många delar världen, som leder till katastrofala konsekvenser för människor och vår naturliga miljö.
Rapporten: IPBES-rapporten är framtagen av 145 ledande experter från 50 länder, som representerar en jämn fördelning av naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga discipliner. 310 experter har kommit med ytterligare input. Den omfattar alla landbaserade ekosystem (förutom Antarktis), inlandsvatten och de öppna oceanerna. För att säkerställa största möjliga noggrannhet, trovärdighet och policyrelevans har IPBES rapporten blivit granskad två gånger i en öppen och transparent process av hundra externa experter inklusive forskare och beslutsfattare, praktiker och personer som innehar inhemsk och lokal kunskap.
Kontakt:
Mine Islar, forskare vid Lund Univeristy Centre for Sustainability Studies, mine.islar@LUCSUS.lu.se.
Mine Islar är huvudförfattare för kapitel sex i rapporten som handlar om politik och transformativ styrning. Hon är en av två författare baserade i Sverige. Hennes forskning och expertis är inom förnybar energi, miljörättvisa, naturresurser och kollektivt handlande.
Omkring 1,5 miljoner människor dog av tuberkulos (TBC) år 2017, vilket gör den till den mest dödliga smittsamma sjukdomen världen över. Tuberkulos orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis. En gång inuti kroppen förvandlas bakterierna till en tuffare form som tål mer stress och är svårare att döda.
Dessutom är ökningen av läkemedelsresistent tuberkulos ett stort hinder för att behandla sjukdomen framgångsrikt. Nu har forskare vid Washington University School of Medicine i St. Louis och Umeå universitet funnit en molekyl som förhindrar och till och med omvänder resistens mot det mest använda antibiotikumet för behandling av tuberkulos, isoniazid.
– Molekylen kan också stärka antibiotikans förmåga att döda tuberkulosbakterier – även de som är känsliga för antibiotika. Det skulle kunna innebära att läkare i framtiden skulle kunna skära ned den besvärliga sexmånadersbehandlingen de förskriver i dag, säger Fredrik Almqvist, professor i kemi vid Umeå universitet, som deltagit i den nydanande studien.
Letade efter särskilda molekyler
Snarare än att leta efter nya och bättre antibiotika, bestämde sig forskaren Christina Stallings och hennes medarbetare vid Washington University School of Medicine i St. Louis, i samarbete med Umeåforskaren Fredrik Almqvist att leta efter molekyler som hindrar bakterierna från att bli mer motståndskraftiga. När tuberkulosbakterier hamnar i en miljö med låg syrehalt, såsom de förhållandena bakterierna möter i en människokropp, klumpar bakterierna ihop sig och bildar en tunn biofilm. Denna biofilm är motståndskraftig inte bara mot syrefattiga förhållanden utan även mot antibiotika och andra stressfaktorer.
Med hjälp av Fredrik Almqvist och hans forskargrupp screenade forskarna 91 molekyler som hämmar biofilmer i andra bakteriearter. Molekylerna valdes ut från ett kemiskt bibliotek med föreningar av liknande kemisk grundstruktur. Forskarna fick träff och hittade en molekyl, kallad C10, som inte dödade tuberkulosbakterierna men hindrade dem från att bilda en biofilm.
Minskade antibiotikaresistensen
Ytterligare experiment visade att blockering av biofilmbildningen med C10 gjorde bakterierna enklare att döda med antibiotika och till och med begränsade utvecklingen av antibiotikaresistens. Forskarna behövde bara en bråkdel av mängden isoniazid för att döda tuberkulosbakterierna när isoniazid kombinerades med C10. Dessutom blir en på en miljon tuberkulosbakterier spontant resistenta mot isoniazid när de odlades under typiska laboratoriebetingelser. Men när forskarna växte tuberkulosbakterier med isoniazid och C10-molekylen, uppkom aldrig de läkemedelsresistenta mutantbakterierna.
Mest överraskande var att molekylen till och med reverserade antibiotikaresistensen. Tuberkulosbakterier med mutationer i en specifik gen kan tåla isoniazidbehandling. Men sådana bakterier dör när de behandlas med isoniazid plus C10, upptäckte forskarna.
Ännu inte testad på människa
– Detta var ett helt oväntat resultat. Vi förväntade oss absolut inte att kunna vända antibiotikaresistensen. Men det skulle kunna betyda att om vi använder någon molekyl såsom C10 kan vi ge alla de miljoner människor i världen som bär på isoniazid-resistenta bakterier möjlighet att använda isoniazid igen mot tuberkulos, säger Christina Stallings.
Molekylen är dock inte färdig att användas på människor eller ens testad på djur, förklarar Christina Stallings. Denna studie genomfördes på bakterier som växte i laboratoriemiljö. Forskarna utreder fortfarande huruvida molekylen är säker och hur den kan processas av kroppen.
– Vi har denna fantastiska molekyl, och vi har visat att det är möjligt att förebygga och vända antibiotikaresistens. Nu jobbar vi på att förbättra själva molekylen så att vi kan börja testa den på djur, men vi försöker också ta reda på exakt hur den förhindrar biofilmbildningen så att vi kan utveckla mediciner med samma verkningssätt.
I detta arbete deltar även Umeåforskaren Christer Larsson och hans medarbetare.
– Vi har funnit en ny strategi att behandla tuberkulos, men det kommer krävas mer forskning innan det blir verklighet, säger Christina Stallings och Fredrik Almqvist.
Artikel: Chemical disarming of isoniazid resistance in Mycobacterium tuberculosis (Flentie K, Harrison G, Tükenmez H, Livny J, Good J, Sarkar S, Zhu D, Kinsella R, Weiss L, Solomon S, Schene M, Hansen M, Cairns A, Kulén M, Wixe T, Lindgren A, Chorell E, Bengtsson C, Krishnan K, Hultgren S, Larsson C, Almqvist F, Stallings CL.) Proceedings of the National Academy of Sciences. Week of May 6, 2019
Kontakt:
Fredrik Almqvist, Kemiska institutionen vid Umeå universitet, fredrik.almqvist@umu.se
Omkring tre procent av landets vuxna drabbas av förmaksflimmer, vilket är en betydande riskfaktor för stroke. För 80-åringar är siffran över 15 procent. Därför är undersökningar av vem som har flimmer livsviktiga.
Förmaksflimmer är en heterogen sjukdom som varierar från patient till patient. Mikael Henrikssons, forskare vid Lunds tekniska högskola visar i sin avhandling i biomedicinsk teknik hur information om hjärtats elektriska aktivitet kan samlas in på ett tillförlitligt sätt med avancerad signalbehandling. Det ger en mer detaljerad uppfattning om vilken typ av flimmer patienten har jämfört med traditionellt EKG.
Vad är förmaksflimmer?
Hos friska patienter styrs impulserna för att öka eller minska pulsen av det autonoma nervsystemet. Under förmaksflimmer är det istället elektriskt kaos i förmaken som orsakar en oregelbunden hjärtrytm.
– Om du har en mycket kort flimmerattack kan inte traditionell EKG-analys detektera den. Dagens EKG-analys fungerar främst vid långa flimmerepisoder eftersom ett visst antal oregelbundna hjärtslag behövs för att fastställa att patienten lider av förmaksflimmer.
En EKG-inspelning från en individ med förmaksflimmer innehåller ofta flimmervågor som orsakas av den elektriska aktiviteten i förmaken. Mätningarna av dessa flimmervågor kan ge kliniskt intressant information men är förhållandevis små och därför känsliga för störningar.
Kriterierna för en kort flimmerattack
Hur går det till? Mikael Henriksson har utvecklat ett ”signalkvalitetsindex”. Med den har han identifierat ett antal kriterier som utmärker korta flimmerattacker. Därigenom går det plötsligt att få syn på de svagare flimmerpulserna, i bruset från alla andra signaler.
– Det handlar framförallt om formen, amplituden och kvaliteten som tillsammans blir unika för de små flimmervågorna.
Genom att använda det här indexet skulle det kunna gå att detektera förmaksflimmer hos fler patienter och undvika falsklarm som orsakar lidande och höga kostnader för vården, enligt Mikael Henriksson.
Under en dygnsmätning av hjärtaktiviteten har signalen en högst skiftande kvalitet. Under vissa perioder störs flimmervågorna ut av muskler som ger brus och av elektroder som blivit rubbade. Därför blir analysen av ett 24-timmars EKG svårtolkad eller missvisande.
Måste först införlivas i mätningsapparaturen
– Min forskning kretsar kring analys av små flimmervågor som är bruskänsliga och därför svåra att avläsa. Men genom en utvidgning av analysen kan även kortare episoder detekteras.
Mikael Henriksson poängterar att flimmervågornas låga signalstyrka gör dem mer bruskänsliga än vid analys av endast hjärtrytm. Just detta faktum söker han lösa med sin forskning.
– Signalkvalitetsanalys och analys av flimmeregenskaper, då signalkvalitet tas i beaktande är nog mitt största bidrag till forskningen, säger han.
Mikael Henriksson poängterar att han ägnar sig åt grundforskning. Metoden är utvärderad för flera olika typer av EKG-inspelningar, och för flera olika ändamål. Men för att forskningsresultaten ska kunna appliceras på en vårdcentral måste hans sökmetod efter korta flimmerattacker införlivas i den mätningsapparatur som finns idag.
– Tyvärr lever vi i en tid där klimatförändringen har blivit en politisk fråga, men det är fortfarande viktigt att se det som ett kollektivt problem. Där är EU ett strålande exempel på enad kollaboration. Jag tror att EU är vår bästa chans att organisera ett svar som motsvarar folkets kollektiva vilja, säger Keith Larson, evolutionär ekolog vid Climate Impacts Research Centre vid Umeå universitet.
I slutet av förra året presenterade EU-kommissionen ett förslag till långsiktig klimatstrategi med målet att nå nettoutsläpp till år 2050. För att dämpa effekterna av klimatförändringarna, och klara målet på en temperaturökning med max 1,5 grader.
Förslaget innebär en ambitionsökning, då det gamla målet siktade på en minskning med 80-95 procent till 2050. I ett meddelande slog kommissionen fast att EU ska vara världsledande i att stävja klimatutsläppen.
Vad är nettoutsläpp?
Nettoutsläpp är skillnaden mellan de utsläpp man faktiskt gör och det man gör för att minska utsläppen. Om man släpper ut 1 000 ton koldioxid genom att åka bil och planterar träd som binder upp 1 000 ton koldioxid blir det 1000 -1000=0. Nettoutsläppet är noll och det är samma sak som att vara klimatneutral.
– Parlamentet är en del av processen för hur EU stiftar lagar som sedan gäller för hela unionen, och den nya klimatstrategin kommer att behandlas av det nya parlamentet, säger Markku Rummukainen, professor i klimatologi vid Lunds universitet och utsedd av regeringen att representera Sverige i FN:s klimatpanel.
– Idag är en majoritet av parlamentarikerna positiva till att fortsätta diskutera de mest ambitiösa alternativen, men skulle de mest konservativa grupperna bli större och de håller kvar vid samma linje skulle de kunna försvåra klimatpolitiken.
Markku Rummukainen menar att EU är en nyckelspelare vad gäller klimatet; både vad gäller påverkan på de globala utsläppen, och vad gäller medlemsländernas klimatarbete. Han nämner bland annat regelverk för minskade utsläpp av växthusgaser, satsningar på förnybar energi och effektivisering av miljölagar och regelverk som progressiva klimatåtgärder.
– Man har även skapat utsläppshandelssystem som visserligen fungerade sådär i början, men som man nu har skärpt och som förhoppningsvis kommer att bidra mer till utsläppsminskningar. Man har även börjat ta med flyget i systemet, och bidrar och agerar i klimatförhandlingar med en hög ambition, säger han.
EU har även en gemensam position i klimatförhandlingarna när man diskuterar med andra länder, till exempel USA och Kina.
– Om parlamentet arbetar för en ökad ambitionsnivå, kan hela unionens bidrag globalt också bli mer ambitiöst. Och om vi själva är ambitiösa finns det större möjligheter att andra länder också blir ambitiösa, säger Markku Rummukainen.
Gruppernas miljöengagemang
Nyligen rankade paraplygruppen för olika miljöorganisationer Climate Action Network, CAN, klimatengagemanget hos partigrupperna i EU-parlamentet. Högst upp hamnade Miljöpartiets partigrupp G/EFA och i botten hamnade Sverigedemokraternas partigrupp ECR och Moderaterna och Kristdemokraternas grupp EPP. Enligt CAN har fem av åtta partigrupper misslyckats med att hantera klimatutmaningen på ett sätt som ligger i linje med Parisavtalet.
Påtryckningarna gäller även medlemsländerna. Om EU skulle minska ambitionen i sitt klimatarbete kommer det även att påverka ramarna för Sverige, trots att vi i dagsläget är ganska duktiga på att främja klimatförebyggande åtgärder. Enligt Climate Change Performance Index, CCPI, som mäter länders klimatarbete utifrån en rad olika faktorer är Sverige faktiskt bäst i världen. Dock hamnar vi först på en fjärde plats (plats ett till tre är tomma) eftersom inte ens Sverige gör vad CCPI anser vara mest basalt.
– EU:s och Sveriges klimatpolitik är sammankopplade och vad det nya parlamentet gör påverkar oss. Sverige och andra medlemsländer kan samtidigt göra mer på den nationella nivån än det som gäller för hela unionen, menar Markku Rummukainen.
Mindre tid för barnen att städa upp
Hur svenskarna röstar i valet är alltså av högsta vikt vad gäller EU:s arbete för eller emot klimatförändringen.
– Det är superviktigt, säger Keith Larson, evolutionär ekolog vid Climate Impacts Research Centre vid Umeå universitet.
Han liknar dagens behov av en mobilisering mot krafterna som driver klimatförändringen vid mobiliseringen mot fascismen före andra världskriget och menar att det aldrig har varit viktigare att arbeta tillsammans mot ett problem som rör hela mänskligheten. Precis som Markku Rummukainen menar Keith Larson att de nya konservativa krafterna dessvärre kan försvåra EU:s klimatarbete.
– Pendeln svänger alltid, men genom att rösta åt höger, där man vill spendera pengar på bland annat vägar och flygplatser, reducerar man tiden som nästa generation har att arbeta mot klimatförändringen. Varje gång som föräldrarna gör fel val, får barnen mindre tid på sig att lösa problemen.
Partiernas miljöengagemang
Naturskyddsföreningen gick nyligen igenom hur svenska parlamentariker hade röstat i 32 miljöomröstningar för att ta reda på vilka av dem som hade störst miljöengagemang. Undersökningen ”Blåslampor och bromsklossar” visar att det finns ett stort samband mellan partifärg och klimatambitionsnivå. Fyra parlamentariker från MP, V respektive S får betyget utmärkt medan samtliga parlamentariker från M, KD och SD får bottenbetyget dåligt. Däremellan placerar sig parlamentariker från C, L, S, MP och FI.
Trots att oron är påtaglig tror Keith Larson inte att problemet är olösligt. Men tiden börjar rinna ut. Keith Larson hade gärna sett att människan vidtagit åtgärder redan på 1970-talet. Eftersom Parisavtalet dels handlar om att minska utsläppen, dels öka de ”negativa utsläppen” – vilket innebär att man till exempel ”gömmer” koldioxid från atmosfären långt ner i marken – finns det en teknisk aspekt. Och teknik kan ta lång tid att utveckla.
– Vi är långt därifrån eftersom vi fortsätter att släppa ut koldioxid. Även om vi år 2030 kommer på ett sätt att stänga av kranen, kan vi ha skapat ett sådant instabilt system att jorden fortsätter att släppa ut koldioxid och metan i tiotusentals- till hundratusentals år. Det är därför negativa utsläpp är så oerhört viktiga. Vi måste ta bort det vi har lagt till.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Vad är negativa utsläpp?
Med ”negativa utsläpp” menas inte ”dåliga utsläpp” – ordet negativa ska läsas matematiskt, det vill säga som ett minustecken. Och betyder då förenklat ”minskade utsläpp”. I klimatsammanhang handlar det om att på olika vis suga upp, samla in eller på annat sätt ta hand om koldioxid som redan finns i luften, och sedan antingen lagra den i marken eller omvandla den genom en kemisk process – med resultatet mindre mängd koldioxid i atmosfären. Några sätt att göra detta på är:
Luftinfångning och kollagring (DAC). Tekniken går ut på att luft förs genom en anläggning som innehåller material som kan separera koldioxid som därefter lagras.
Koldioxidlagring från biomassa (BECCS) bygger på att växter fångar koldioxid från atmosfären genom fotosyntesen, växterna (biomassa) förbränns sedan för att producera el och koldioxiden som då frigörs infångas och lagras.
Skogsplantering.Träd lagrar koldioxid när de växer, men därefter slutar de lagra koldioxid kan då lagras i form av träprodukter.
Biokol kallas produkter från biomassa, som förkolats i olika grad. Träkol bryts inte ner så enkelt och på det viset kan kolet lagras under lång tid.
Kollagring i jorden kan ske genom att använda lämpliga grödor, mindre plöjning och betesdjur. Detta kan även bidra till förbättrad jordkvalité och ökade skördar.
För att dämpa effekterna av klimatförändringarna, och klara målet på en temperaturökning med max 1,5 grader, har EU-kommissionen tagit fram åtta scenarier för utsläppsminskningar. De två mest ambitiösa ska leda till netto-nollutsläpp av koldioxid till år 2050.
En av de mer centrala byggstenarna är att maximera energieffektiviseringen. Kommissionen räknar med att EU-medborgarnas och företagens konsumtion av energi ska minska till hälften 2050 jämfört med 2005. Inte minst med hjälp av digitalisering och automatisering, i såväl hemmen som inom industrin.
Kommissionen vill också satsa på att storskaligt utveckla och sätta upp förnybara energikällor och i princip slopa dagens till stora delar fossilbaserade energiförsörjning. De vill även öka medel till forskning om klimatarbetets olika dimensioner.
På Riksdagens hemsida skriver regeringen att de välkomnar EU:s meddelande om en långsiktig klimatstrategi.
När traditionellt skogsbruk övergick i modernt under 1900-talet, blev många av de syd- och mellansvenska skogarna tätare och mörkare än de tidigare varit. För många arter i solbelysta och öppna skogar, och som har eken som sitt livsutrymme, har det inneburit en ökad risk för utdöende.
– De här insekterna utgör en stor del av den biologiska mångfald som vi i lag och med internationella överenskommelser åtagit oss att bevara. Förutom att vara vackra och fascinerande är de också mycket viktiga för skogsekosystemens stabilitet, säger Oskar Gran, vid institutionen för biologi och miljövetenskap.
Han forskar inom Ekprojektet vid Göteborgs universitet, ett långsiktigt forskningsprojekt som utvärderar skötselalternativ för igenväxande ekskogar i södra Sverige.
Har jämfört olika skogsytor
Inom Ekprojektet studeras 25 par av skogsytor. I varje par utvecklas en yta fritt och en sköts aktivt via naturvårdsgallring. På den gallrade ytan avverkas cirka en fjärdedel av trädbiomassan till förmån för ekar och vissa organismgrupper. Effekten av de två skötselalternativen följs sedan upp.
– Långsiktiga, experimentella utvärderingar av olika skötselalternativ är det ont om inom naturvården. Studier som de inom Ekprojektet är därför mycket viktiga för att vi ska kunna veta om våra naturvårdsåtgärder är de rätta.
Antal arter ökade med en tredjedel
Vedlevande skalbaggar är en artrik och naturvårdsintressant djurgrupp med runt 400 representanter på den svenska rödlistan över hotade och nära hotade arter. I den nya studien undersökte Oskar Gran och hans forskarkollegor vilken effekt skötseln haft på vedlevande skalbaggarna kopplade till ekar.
– Vi visste sedan tidigare att de svarade positivt på gallringen direkt efter skötselingreppet. Men studien visade att effekten hållit i sig och till och med förstärkts efter tio år, säger Oskar Gran,
De vedlevande skalbaggarna kopplade till ek hade till och med ökat i antalet arter med en tredjedel jämfört med skogsytorna som stått orörda.
– Det var ett resultat som överraskade oss. Vi hade väntat oss att återväxten efter gallringen skulle ha missgynnat djurgruppen. Dessutom träffade vi på ett antal arter som bara fanns i de naturvårdsgallrade ytorna och inte i de orörda, säger Oskar Gran.
Kontakt:
Oskar Gran, institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet, oskar.gran@bioenv.gu.se
Det väl känt att prematurt födda barn, före vecka 37, riskerar ”seneffekter” som vuxna, det vill säga konsekvenser av sjukdom och behandling. Det kan handla om olika former av komplikationer, bland annat vad gäller hjärt- och lungfunktion.
– Med tanke på att för tidig födelse är vanligt, är fynden viktiga eftersom detta är något som kan drabba många. Dessa individer behöver uppföljning och förebyggande åtgärder för att bevara njurfunktionen, säger Kristina Sundquist, professor vid Lunds universitet och forskningsledare vid Centrum för primärvårdsforskning i Malmö, ett samarbete mellan Region Skåne och Lunds universitet.
Utveckling av njurarna avbryts
Den höga andelen av för tidig födsel (för närvarande 5-8 procent i Europa och 10 procent i USA) – och bättre överlevnad – har samtidigt konsekvenser för folkhälsan som är viktiga att ta hänsyn till, menar forskarna från Centrum för primärvårdsforskning samt Icahn School of Medicine at Mount Sinai, New York, USA, som gjort studien som är publicerad i British Medical Journal.
Födsel före 37 veckors graviditet kan delvis avbryta njurarnas utveckling och mognad under graviditeten, vilket resulterar i att färre så kallade nefroner bildas (filter som tar bort avfall och toxiner från kroppen).
– Färre nefroner har associerats med utvecklingen av högt blodtryck och progressiv njursjukdom senare i livet, men de långsiktiga riskerna för vuxna som har fötts för tidigt har varit oklara och därför är studien angelägen, säger Kristina Sundquist.
Stor registerstudie av svenskar
Med hjälp av rikstäckande födelsedata analyserades över 4 miljoner individer födda i Sverige under 1973-2014, varav 207 271 personer var för tidigt födda. Fall av kronisk njursjukdom (4 305 fall i hela studiepopulationen) identifierades sedan från rikstäckande sjukhusdata och kliniska register till och med 2015 (högsta ålder 43 år).
Efter att ha beaktat så kallade störfaktorer som kan påverka sambanden, fann forskarna att för tidig födsel (mindre än 37 veckors graviditet) och extremt för tidig födelse (mindre än 28 veckor) var associerat med nästan dubbla och trefaldiga risker för kronisk njursjukdom från födseln till vuxenlivet.
Sambandet mellan för tidig födelse och kronisk njursjukdom var starkast upp till 9 års ålder och förblev därefter ökat i åldrarna 10-19 år och 20-43 år. Kronisk njursjukdom drabbade både män och kvinnor och verkade inte vara relaterat till gemensamma genetiska eller miljöfaktorer i familjen.
Information om tidig födsel viktigt
Detta är en observationsstudie och kan som sådan inte studera orsaker, varför forskarna nämner vissa begränsningar, exempelvis att individerna kunde följas som längst till 43 års ålder. Men det stora antalet individer och den jämförelsevis långa uppföljningen leder forskarna till att dra slutsatsen att för tidig födelse är en stark riskfaktor för utvecklingen av kronisk njursjukdom från barndomen till vuxenlivet.
– Vi vill se det lika naturligt för läkaren att fråga om patienten är för tidigt född, som att ta blodtrycket, säger Kristina Sundquist. Samtidigt är det viktigt att patienterna själva spontant berättar för sin läkare om han/hon är för tidigt född.
Kontakt:
Kristina Sundquist, professor vid Institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö och Centrum för primärvårdsforskning, kristina.sundquist@med.lu.se
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
