Stödet för Natomedlemskap har ökat i Sverige under senare år. Samtidigt är alliansfriheten och bilden av Sverige som ett neutralt land något som många svenskar värnar om. Detta är en omöjlig kombination, skriver tre forskare i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Defence Studies.
De tre forskarna, Joakim Berndtsson (Göteborgs universitet), Karl Ydén (Chalmers tekniska högskola) och Magnus Petersson (Forsvarets høgskole) menar att delar av förklaringen till paradoxen finns i hur säkerhetspolitisk retorik, beslut och handlingar färgas av både maktpolitiska och idealistiska idéer. Detta har gett en situation där regeringen fortfarande förespråkar svensk militär alliansfrihet, samtidigt som samarbetet med Nato ökar.
Knapp majoritet vill behålla svensk alliansfrihet
Enlig SOM-institutets undersökningar ökade stödet för ett svenskt Natomedlemskap under perioden 2012–2016. Under senare år har stödet minskat något igen, samtidigt som en stor andel – 38 procent av de som svarat i SOM-mätningen från 2018 – anser att förslaget om svenskt Natomedlemskap är varken bra eller dåligt. På samma gång tycker en knapp majoritet (60 procent) av svenskarna att Sverige bör behålla den militära alliansfriheten. En fjärdedel av de som svarat i SOM-undersökningen 2015 uttryckte stöd för både Natomedlemskap och militär alliansfrihet.
– Detta fångade vårt intresse. Vi ville söka svar bortom de enkla förklaringarna, alltså att det enbart skulle handla om ren okunskap eller ointresse. Vi tror istället att förklaringen bör sökas i Sveriges historiska förhållande till försvarsalliansen Nato, samt hur denna relation förändrats i perioden efter det kalla krigets slut, säger Joakim Berndtsson.
Under perioden av neutralitetspolitik var Sveriges mål att stå utanför stormaktskrig och vara en sorts buffert mellan supermakterna under det kalla kriget. Men under den här perioden fanns det också ett väsentligt militärpolitiskt samarbete med ”Västmakterna”, i första hand USA, Storbritannien, Danmark och Norge.
Från neutralitetspolitik till alliansfrihet
Efter kalla krigets slut övergav Sverige neutralitetspolitiken till förmån för den alltjämt rådande alliansfriheten. Neutraliteten är dock fortfarande en viktig del av bilden av Sverige, även om denna politik formellt övergetts.
– Efter det kalla kriget har Sveriges linje att bygga säkerhet tillsammans med andra inneburit ett närmande också till Nato. I utrikesdeklarationen finns numera en så kallad “solidaritetsförklaring” som innebär att Sverige ska ge stöd till andra EU-länder och nordiska länder (varav de flesta är Nato-länder) i händelse av kris och krig, och där man uttrycker förväntning om att ett sådant stöd också ska ges till Sverige, säger Joakim Berndtsson.
Det finns också flera formella samarbetsavtal där Sverige närmat sig Nato, framför allt genom att ingå i Natos Partnerskap för fred och delta i en rad FN-sanktionerade, Nato-ledda insatser i bland annat Bosnien, Kosovo, Afghanistan och Libyen.
– Bland Natos medlemsländer har Sverige tillsammans med Finland setts som ett av de partnerländer som är mest aktiva och samarbetsvilliga; många NATO-länder skulle – i informella sammanhang – till och med beskriva Sverige som mer värdefullt för Nato än flera av Natos medlemmar, säger Joakim Berndtsson.
Paradoxal svensk självbild
Samtidigt menar forskarna att den närmare relationen med Nato är svår att förena med den svenska självbilden av neutralitet, alliansfrihet och av att vara en global ”god kraft”. Svensk allmänhet har historiskt sett inte i första hand betraktat Nato som en ”god kraft”, utan snarare som en symbol för militarism, krigshetsande och kärnvapen.
Dessa tendenser har fortsatt i efterkrigstidens era, vilket har lett till en diskrepans mellan vad som görs i praktiken och hur svensk säkerhetspolitik beskrivs.
– I politiska sammanhang, då främst av regeringen, presenteras ett mycket nära och gradvis alltmer institutionaliserat samarbete med Nato som möjligt att kombinera med alliansfrihet. Detta menar vi bidrar till att skapa det till synes paradoxala förhållandet i svenska opinionen, att många tror att alliansfrihet och Natomedlemskap är förenligt, säger Joakim Berndtsson.
Detta i sin tur, menar forskarna, väcker frågor om hur svensk säkerhetspolitik förs och legitimeras. Och visar på ett behov att förändra och överföra en gammal självbild som en neutral oberoende ”god kraft” till en ny självbild som en alliansfri ”god kraft som samarbetar nära med en militär allians”.
Växter släpper ut många olika kemiska ämnen som med ett samlingsnamn kallas BVOC:er, biologiska flyktiga organiska ämnen. Växterna producerar dessa ämnen av olika anledningar, bland annat i försvarssyfte, det vill säga som ett kemiskt vapen mot angripande insekter. Ämnena kan också fungera som en varningssignal för andra växter, i ett slags kommunikation dem emellan.
Insektsangrepp på björk i Abisko
I en aktuell studie har forskare från Köpenhamns universitet och Lunds universitet undersökt hur insektsangrepp påverkar utsläppen av BVOC från björk i Abisko i norra Sverige och hur dessa utsläpp förändras vid ökad temperatur.
– Insektsangrepp mot björk är ganska vanligt i området kring Abisko, och det händer ungefär vart tionde år att hela skogen i det här området blir av med alla blad. Vi vet att klimatförändringen går mycket snabbare i arktiska områden, och att detta påverkar växter men också hela ekosystem, exempelvis insekter, säger Thomas Holst, forskare på Institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap vid Lunds universitet och medförfattare till den nya studien.
Värme ökar BVOC-utsläppen
– Att insektsangrepp leder till mer BVOC-utsläpp hade vi förväntat oss, men att kombinationen med uppvärmingsexperimentet leder till elva gånger högre utsläpp, det är en rejäl förändring, säger Thomas Holst.
BVOC:er är dessutom mycket viktiga för atmosfärskemin och bidrar till bildandet av organiska partiklar som påverkar molnbildning och energibalansen i klimatsystemet. De nya resultaten kan ge bättre förståelse för hur klimatförändringen påverkar ekosystemen.
– Det är viktigt att vi inte bara fokuserar på koldioxid och metan när man pratar om klimatförändringen. Där finns mycket mer som är viktigt i klimatsystemet, BVOC:er är en av dessa, och detta bör man väga in, säger Thomas Holst.
Kontakt:
Thomas Holst, forskare, Institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap, Lunds universitet, thomas.holst@nateko.lu.se
– Det är viktigt att man förstår hur näringsvävarna fungerar när man ska förvalta fisket. Det räcker inte att se till hur fisken och fisket förändras. Tillgången och kvaliteten på fiskens föda är minst lika viktiga, säger Lena Bergström, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
I ett samarbete mellan flera universitet har forskarna undersökt hur djurens hälsa och antal har förändrats under två decennier i Bottenhavet och Egentliga Östersjön. Djurgrupperna de har undersökt – säl, torsk, strömming, skarpsill, ishavsgråsugga, vitmärla och djurplankton – befinner sig på olika nivåer i näringsväven. Systemet är komplext och flera arter kan vara både rovdjur och bytesdjur. Till exempel äter strömming djurplankton och viss bottenfauna, medan strömmingen själv äts av torsk.
Sämre livsmiljöer för djur på botten
Studien visar framför allt att det finns ett samband mellan torskens och sälens hälsa och tillgången på bottenlevande djur. I sälens fall är sambandet indirekt genom att strömmingen som den äter påverkas av tillgången på bottenlevande djur och hur väl dessa mår. I båda fallen finns en koppling till klimatförändringar och övergödning:
– Vi vet att utbredningen av syrefria bottnar i Östersjön har ökat kraftigt sedan 1990-talet, till stor del på grund av övergödning. Det leder till ett minskat livsutrymme för de bottenlevande bytesdjuren. Detta har bland annat lett till att ishavsgråsuggorna blivit både färre och magrare och därmed är en sämre föda för torsken, säger Agnes Karlsson, forskare vid institutionen för ekologi, miljö och botanik vid Stockholms universitet.
Extremt väder kan försämra
Fetthalten och medelvikten hos strömming i Bottenhavet har enligt studien förbättrats på sistone, vilket beror på att tillgången på det bottenlevande kräftdjuret vitmärla ökat.
– Uppgången är dock relativ, eftersom vitmärlan i Bottenhavet kollapsade i början av 2000-talet och det vi nu ser är tecken på en återhämtning, säger Agnes Karlsson.
De bottenlevande kräftdjuren slogs ut efter en period med extremt mycket regn som förändrade vattenkvaliteten i Bottenhavet.
– Klimatförändringar gör att vi troligen kommer att få se fler sådana här extrema händelser i framtiden. Om inte insatserna mot övergödning intensifieras så kommer sannolikt också syrebristen i Östersjön att öka ytterligare och leda till att de bottenlevande djuren totalt sett blir färre. Detta kan få stora effekter till exempel för de fiskarter som fiskas kommersiellt. Det är viktigt att man tar hänsyn till samspelet mellan olika arter i näringsväven både vid miljö- och fiskeförvaltning, säger Lena Bergström.
Studien är ett samarbete mellan forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, Stockholms universitet, Umeå universitet och Naturhistoriska riksmuseet, och har publicerats i Ambio- A Journal of the Human Environment.
Lena Bergström, institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua), Sveriges lantbruksuniversitet, lena.bergstrom@slu.se
Agnes Karlsson, institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet, agnes.karlsson@su.se
Fotonik handlar om hur ljus kan användas på olika sätt. Kommunikation genom optiska fibrer är ett exempel på fotonik, liksom tekniken bakom fotodetektorer och solceller. När fotonikkomponenterna är så små att de mäts i nanometer, kallas det för nanofotonik. För att tänja på gränserna för vad som är möjligt i det lilla formatet är framsteg inom grundforskningen avgörande. Chalmersforskarnas nyskapande ”ljusdosa” gör så att växlingarna mellan ljus och materia sker så snabbt att det inte längre går att skilja de två tillstånden åt. Ljus och materia blir till ett.
Med hjälp av en dosa byggd av staplade atomtunna lager av materialet wolframdisulfid (se atommodell) har Chalmersforskare lyckats skapa en typ av rundgång där ljus och materia blir till ett. Det nya konceptet innebär att två skilda processer nu ryms i en och samma lilla nanodisk. Dosan har en diameter på bara 100 nanometer (0,00001 centimeter) och öppnar för ny grundforskning och mer kompakta lösningar inom nanofotoniken. Bild: Denis Baranov och Yen Strandqvist, Chalmers
– Vi har skapat en hybrid som består av lika delar ljus och materia. Konceptet öppnar helt nya dörrar inom både grundforskning och tillämpad nanofotonik och det finns ett mycket stort vetenskapligt intresse för detta, säger Ruggero Verre, forskare på institutionen för fysik på Chalmers och en av författarna av den vetenskapliga artikeln.
Kombinerade två olika koncept
Upptäckten är ett resultat av att Ruggero Verre och avdelningskollegorna Timur Shegai, Denis Baranov, Battulga Munkhbat och Mikael Käll har förenat två olika koncept på ett nyskapande sätt. Mikael Källs forskargrupp arbetar med så kallade nanoantenner som kan fånga in och förstärka ljus så effektivt som möjligt. Timur Shegais grupp forskar på en viss typ av atomtunna tvådimensionella material, så kallade TMDC-material, som påminner om grafen.
Det var genom att kombinera antennkonceptet med staplade tvådimensionella material som de nya möjligheterna skapades.
Ljusenergin vibrerar mellan två tillstånd
Forskarna använde sig av ett välkänt TMDC-material – wolframdisulfid – fast på ett helt nytt sätt. Genom att skapa en pytteliten resonanslåda – ungefär som klanglådan på en gitarr – fick de ljuset att uppföra sig på ett helt nytt sätt. Resonanslådan gör så att ljuset fångas in och studsar runt i en viss ”ton” inuti materialet, vilket gör att ljusenergin effektivt kan överföras till TMDC-materialets elektroner, och tillbaka igen. Man kan säga att ljusenergin vibrerar mellan de två olika tillstånden – ljusvågor och materia – samtidigt som den fångas in av och förstärks inne i dosan. Forskarna har lyckats förena ljus och materia extremt effektivt i en enda partikel med en diameter på bara 100 nanometer – alltså 0,00001 centimeter.
Denna allt i ett-lösning är ett oväntat framsteg inom grundforskningen, men kan förhoppningsvis även bidra till mer kompakta och prisvärda lösningar inom tillämpad fotonik.
– Vi har lyckats visa att staplade lager av ett atomtunt material är högintressant för fotoniktillämpningar, till exempel fotodetektorer som vi jobbar med just nu. Eftersom detta är ett helt nytt sätt att använda materialet kallar vi det för ”TMDC-nanofotonik”. Jag är säker att forskningsområdet har en ljus framtid, säger Timur Shegai, biträdande professor på institutionen för fysik på Chalmers och en av artikelförfattarna.
Ruggero Verre, forskare, institutionen för fysik, Chalmers, ruggero.verre@chalmers.se
Mikael Käll, professor och chef för avdelningen för bionanofotonik, institutionen för fysik, Chalmers, mikael.kall@chalmers.se
Timur Shegai, biträdande professor, institutionen för fysik, Chalmers, timurs@chalmers.se
Studien bygger på unika data från fältarbete, litteraturstudier och herbarier som sammanställts under tre decennier av Kew-forskaren Rafaël Govaerts. Den visar att 571 växtarter har försvunnit i modern tid, det vill säga de senaste 250 åren. Det är fyra gånger fler arter än de som finns listade i den nuvarande förteckningen av utdöda växter. Det är också mer än dubbelt så många som de arter av fåglar, däggdjur och groddjur som har registrerats som utrotade.
– De flesta kan nämna ett däggdjur eller en fågel som har dött ut under de senaste århundradena, dronten är nog det mest kända exemplet, eller den asiatiska floddelfinen som ansågs utdöd så nyligen som 2006. Men det är inte många som kan säga namnet på en utdöd växt. Den här studien ger oss för första gången en översikt över vilka växter som har dött ut, varifrån de har försvunnit och i vilken takt det har skett, säger Aelys Humphreys, biträdande lektor vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik (DEEP) vid Stockholms universitet.
– Vi hör ofta talas om de arter som hotas av utrotning, inte minst genom IPBES-rapporten som publicerades för några veckor sedan av FN:s expertpanel för biologisk mångfald som uppmärksammade att uppemot en miljon växt- och djurarter hotas av utrotning. Men de siffror vi nu har tagit fram är för växter som redan har försvunnit, så den här studien ger en helt ny insyn i den utrotning av växter som har skett i modern tid.
I studien har forskarna kommit fram till att utrotningen av växter har skett upp till 500 gånger snabbare än vad som har varit en normal förlust av arter under jordens historia. Även djur försvinner med en mycket högre hastighet än normalhastigheten, minst 1 000 gånger snabbare, och forskarna tror att siffrorna för växter är underskattade.
Träd och buskar har störst risk att försvinna
Enligt studien sker utrotningen av växter snabbast på öar, i områden med medelhavs- eller tropiskt klimat, till exempel på Hawaii och i Sydafrika – det vill säga områden med hög artrikedom och många unika arter som är sårbara för människans aktiviteter. Det visade sig också att vedartade växter, som träd och buskar, och arter med mycket begränsad utbredning har störst risk att försvinna. Sådana växter fanns bara i ett litet geografiskt område och var till exempel begränsade till en enda ö, som Hawaii i Stilla havet eller Madagaskar i Indiska oceanen.
– Eventuellt kan det bero på att träd och buskar kan ha mindre fröbanker än örtartade växter, en del träd behöver också leva väldigt länge innan de börja fortplanta sig, det vill säga innan de blommar och sätter frö, vilket betyder att deras generationstid är mycket längre än för örtartade växter. Men en till viktig orsak är antagligen att vi vet mer om träd och buskar än om örtartade växter. Den bättre kunskapen gör att vi har bättre förmåga att bedöma om en art dött ut.
Resultaten tyder på att den ökade utrotningshastigheten kan bero på att arters livsmiljö förändras, vilket i sin tur kan bero på allt från insamling av växter till skogsavverkning. De arter som är extra känsliga för sådana aktiviteter är de som är begränsade till ett enda visst område.
För att kunna förutspå framtida utdöenden menar forskarna att det är viktigare att veta var en växt lever än vad det är för typ av växt. Det betyder, till exempel, att det är viktigare att veta om en växt finns på en ö, än om växten är en ros, en orkidé eller en palm. Förändringar i livsmiljön brukar nämligen utplåna de flesta ursprungliga växter, oberoende av deras egenskaper.
Studien visar också att så kallade ”hotspots” av biologisk mångfald, det vill säga områden med exceptionellt hög artrikedom, med många unika arter som dessutom är utsatta för omvälvande livsmiljöförändringar, är viktiga för att förstå globala mönster för utrotningen i dag och i framtiden.
Hoppas på insatser för bevarande
Forskarna hoppas att studien kan bidra till att förhindra framtida utrotning och att de data som har tagits fram kan användas för olika bevarandeinsatser, framförallt i områden där växterna och mångfalden är mindre kända, som till exempel i Afrika och Sydamerika.
– Växter påverkar allt liv på jorden, de förser oss med syret vi andas och maten vi äter, de utgör ryggraden i världens ekosystem. Att växter dör ut är därför dåliga nyheter för alla arter, säger Eimear Nic Lughadha, medförfattare och bevarandeforskare vid Royal Botanic Gardens, Kew.
– För att kunna stoppa utrotningen av växter behöver vi inventera alla växter över hela världen. Att namnge nya arter är en viktig pusselbit i bevarandet av vår dyrbara natur för kommande generationer. För att kunna göra detta behöver vi stödja herbarier i deras arbete med floror och vi måste lära våra barn att se och känna igen de växter som finns runt omkring dem. Världen kommer alltid att behöva botanister, kanske mer nu är någonsin, säger Maria Vorontsova, medförfattare och forskningsledare vid Royal Botanic Gardens, Kew.
En enkätstudie och en experimentell studie från Linköpings universitet, visar att män generellt har större kunskap om grundläggande ekonomi. Thérese Lind, doktor i beteendeekonomi, har bland annat studerat folks kännedom om viktiga begrepp som inflation, avkastning och finansiell risk. Differensen är relativt stor – ungefär en poäng på en åtta-gradig skala.
– Jag är förvånad över den stora skillnaden. Kvinnor är väl integrerade i den finansiella sektorn och fler kvinnor än män studerar på universitet. Det måste finnas någon annan orsak till skillnaden, säger hon.
I hennes doktorsavhandling handlar två av fyra artiklar om skillnaderna mellan kvinnor och män i ekonomisk kunskap, och vad skillnaderna kan bero på.
Män säkrare på ekonomi
Avhandlingen visar också att män har bättre självförtroende i ekonomiska frågor, och att kvinnor generellt är mer osäkra och ängsliga när det gäller ekonomi. Detta kan ha stor betydelse för den allmänna känslan av välbefinnande.
Sett över ett helt liv kan skillnaderna få stora konsekvenser. Ju större finansiell kunskap en person har, desto klokare privatekonomiska beslut tenderar han eller hon att fatta. I ekonomiska termer kan det innebära större buffertsparande, större pensionssparande och en tryggare ekonomisk tillvaro – skillnader som över tid kan bli betydande och inte bara beror på att män i allmänhet tjänar mer.
Och orsaken? I avhandlingen resonerar Thérese Lind om att kvinnor kan uppleva ett ”stereotypt hot” (”stereotype threat”) när det gäller finansiella frågor, med andra ord att det lever kvar en bild av att ekonomi i första hand är ett område för män. Mer eller mindre medvetet kan det leda till att kvinnor drar sig för att engagera sig i privatekonomiska frågor.
Oavsett kön tycker många att privatekonomiska frågor är lite svåra och besvärliga, vilket kan spä på ett stereotypt hot. Kvinnor rapporterar samtidigt generellt ett lägre intresse för finansiella frågor.
Vad kan man göra åt skillnaden i kunskap?
– Jag tror det är jätteviktigt med tidig finansiell utbildning i skolan. Man måste ”boosta” både kunskap och självförtroende om finansiella frågor, men det är viktigt att dessa går hand i hand. Hos vuxna är det svårt att varaktigt höja kunskapsnivån. Kvinnliga förebilder, som ekonomer eller aktiebloggare, kan också spela en roll.
I avhandlingens tredje artikel undersöker Therése Lind om människor generellt föredrar att få, respektive betala ut, pengar på en och samma gång eller uppdelat över tid. Sådana preferenser kan spela stor roll för vardagliga beslut och i slutändan påverka folks finansiella situation. Vanligast är att man både vill ha och betala pengar som en klumpsumma vid ett tillfälle.
Den fjärde artikeln handlar om så kallat motiverat tänkande och visar att våra åsikter påverkar hur vi tolkar fakta i kontroversiella ämnen.
Thérese Lind, doktor i beteendeekonomi, Linköpings universitet, therese.lind@liu.se
Mellan 1998 och 2007 hade ungdomar som avslutat gymnasie- eller högskolestudier rätt till grundbeloppet i a-kassan när de fyllde 20 år och var arbetslösa. Det så kallade studerandevillkoret. Mathias von Buxhoeveden vid IFAU och Uppsala universitet jämför i en rapport individer med liknande egenskaper som blev arbetslösa samtidigt, men där den ena individen var född en månad senare och därför fick tillgång till a-kassa senare än den andre.
De som hade tillgång till a-kassa började jobba i lägre utsträckning än de som inte hade det. Under den första månaden som personen blev berättigad till ersättning sjönk övergången till arbete med 12,5 procent.
Det finns inget stöd för att tillgången till a-kassa gjorde att den unge fick ett mer välbetalt arbete. Ingångslönerna skiljer sig inte åt mellan grupperna.
– Jag tittar på kortsiktiga effekter av tillgång till a-kassa och fångar bara effekterna under den första månaden, säger Mathias von Buxhoeveden som skrivit rapporten. Man ska vara försiktig med att generalisera de här resultaten till hur det ser ut på längre sikt, men de ligger i linje med nationalekonomisk teori och vad man tidigare funnit.
Hur mäts effekterna av tillgång till a-kassa?
I rapporten studeras nästan 60 000 ungdomar som avslutade sin gymnasieutbildning 2002–2005 och blev arbetslösa kort därpå. För att utvärdera effekterna av tillgång till a-kassan så utnyttjar Mathias von Buxhoeveden åldersreglerna i arbetslöshetsförsäkringen. I huvudsak används data från Arbetsförmedlingens register tillsammans med arbetsmarknadsstatistik från SCB.
– För att undvika framtida skador på grund av rörelsekompensation bör större fokus läggas på bål- och höftrörelser när man utvärderingar rörelsekvaliteten efter en främre korsbandsskada, säger Jonas Markström, doktorand vid Umeå universitet.
Främre korsbandsskada i knät är en vanlig idrottsskada som ofta uppstår i situationer utan kontakt med annan spelare och till följd av en tillfälligt dålig rörelsekontroll.
Hopptester visar rörelsestrategier
I sin avhandling har Jonas Markström studerat rörelsekvalitet under landningar vid tester med hopp på ett ben efter främre korsbandsskada. För detta ändamål har ett nytt standardiserat sidohopp som utförs på ett ben utvecklats och utvärderats, för tillförlitlighet av ledvinklar och moment. Dessa ledvinklar och moment jämförs dels mellan personer med och utan främre korsbandsskada, dels mellan personer med olika idrottsbakgrund. Slutligen har resultaten jämförts mellan olika hopptester. Även nya utfallsmått som utvärderar knäets robusthet under rörelse analyserades.
I genomsnitt 23 år efter främre korsbandsskada utförde personer ett enbenshopp på höjden med olika ledvinklar. Det jämfördes med en kontrollgrupp med oskadade. Personer med främre korsbandsskada, oavsett om de behandlats med korsbandsoperation eller ej, visade sig tillämpa rörelsestrategier för att hantera landningar från enbenshopp genom att minska belastningen på knäleden. Det är troligen för att bevara knäets robusthet.
Mer fokus på bål-och höftrörelser
I klinik bör därför större fokus läggas på bål- och höftrörelser vid utvärdering av rörelsekvaliteten efter främre korsbandsskada för att minska risken för framtida skador på grund av rörelsekompensation. Vidare förbättrar idrottsträning på hög nivå troligen förmågan att upprätthålla knäets robusthet samtidigt som utförandet av sidohoppstester blir effektivare genom ett ökat engagemang av höften.
– Elitidrottare bör också inrikta en del av sin träning åt att försöka öka knäets robusthet för att minska risken för främre korsbandsskada, säger Jonas Markström.
Avhandlingen omfattar fem studier utförda i ett rörelsesanalyslaboratorium. Studiedeltagare var dels personer med främre korsbandsskada från över 20 år sedan, behandlade både med och utan korsbandsoperation, dels yngre korsbandsskadade personer med korsbandsoperation, och dels slutligen oskadade kontroller samt elitatleter. Ett tredimensionellt rörelseanalyssystem synkroniserat med kraftplattor och elektromyografi registrerade ledvinklar och moment samt muskelaktivitet under olika enbenshopp.
Utsläpp av koldioxid till atmosfären utgör stora utmaningar för mänskligheten då de påverkar vårat klimat. När vi hör begreppet ”koldioxidutsläpp” associerar vi det oftast med utsläpp från bilar, flygplan eller fabriker drivna av fossila bränslen, men det senaste årtiondet har forskare upptäckt att sjöar och älvar avger en betydande mängd koldioxid.
– Nuvarande uppskattningar visar att bäckar, älvar och sjöar avger lika stor mängd koldioxid som Kina och Europa tillsammans, men vi kände inte till detta förrän 2007!, säger Gerard Rocher-Ros, doktorand på Institutionen för ekologi och miljövetenskap vid Umeå universitet.
Okänt om koldioxidutsläpp från vattendrag
Det är fortfarande mycket som är okänt om koldioxidutsläpp från vattendrag; vi behöver bättre verktyg för att kunna beräkna omfattningen av koldioxidutsläpp från vattendrag men även och ökad kunskap om hur koldioxiden är producerad. De globala skattningar som gjorts för koldioxidutsläpp från bäckar, älvar och sjöar det senaste årtiondet har femdubblats.
Den ökningen beror inte på ökade utsläpp i sig utan i stället på att vår kunskap kring koldioxidutsläpp från vattendrag blivit mycket bättre tack vara stora forskningssatsningar. Fortfarande finns dock frågetecken där vi behöver fördjupad kunskap för att kunna göra bättre skattningar.
Gerard Rocher-Ros forskning fokuserar på hur koldioxid produceras och avges i arktiska vattendrag med målet att vi bättre ska kunna förstå hur vattendrag påverkar den globala kolcykeln.
Vattendragen varierar
– Vi använder i dag storskalig data för att kvantifiera koldioxidavgivningen från vattendrag men bäckar är väldigt varierande med allt från vattenfall, strömmande vatten och stilla flytande sträckor. Denna variation påverkar koldioxidavgivningen och försvårar våra möjligheter att bestämma utsläppen av växthusgaser, säger Gerard Rocher Ros.
I stället för att använda storskaliga data använde Gerard mätningar med en väldigt hög spatial och temporal upplösning för att bättre skatta var bäckar avger koldioxid i landskapet och var kolet kommer ifrån. Hans resultat visar att nuvarande skattningar av koldioxidförluster från vattendrag kan vara för höga beroende på det sätt vi skattar dessa förluster i dag.
Gerard Rocher Ros forskningsprojekt gjordes i den arktiska regionen i Sverige och Alaska i USA. Arktiska områden är mycket mer känsliga för klimatpåverkan än andra regioner och jordar i arktiska områden innehåller också stora mängder av kol i de frusna jordarna.
– Det här betyder att klimatuppvärmning kan frigöra kolet i tinande jordarna i form av koldioxid till atmosfären och därmed förstärka den globala klimatförändringen. Det är en oroväckande återkoppling, säger Gerard Rocher-Ros.
Biologiska processer bakom utsläppen
Tidigare trodde forskare att koldioxidförluster från arktiska vattendrag framför allt berodde på ljusnedbrytning av kolet i bäckarna, så kallad foto-oxidation eller från inflöde att koldioxid från de omgivande jordarna.
– Jag visar i mitt doktorsarbete att biologiska processer i arktiska vattendrag har en avgörande betydelse för att producera koldioxid. Akvatisk respiration där organiskt material konsumeras och producerar koldioxid och energi är en viktig källa till koldioxid i bäckar.
Gerard Rocher Ros visar också att en annan biologisk process, fotosyntes, kraftigt kan påverka koldioxidavgivningen. När alger och andra fotosyntetiserande växter tar upp koldioxid dagtid så minskar koldioxidhalterna i vattendragen. I stället så har vi högre halter på natten och därmed också högre koldioxidavgivning nattetid.
Gerard Rocher-Ros, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, gerard.rocher@umu.se
– Jag tycker att man genom studien tydligt ser hur läkare och patienter har olika perspektiv på användningen av e-journaler. Eftersom att deras upplevelse är så olika behöver man aktivt inkludera båda dessa grupper vid utveckling och införande av eHälsotjänster för patienter, säger Åsa Cajander, professor vid institutionen för informationsteknologi vid Uppsala universitet, i forskargruppen Hälsa, teknik och organisation.
År 2012 öppnades möjligheten för alla invånare i Region Uppsala att logga in och läsa sin egen journal via nätet. Övriga landsting har därefter successivt anslutit sig till tjänsten, Journalen, som nås via 1177 Vårdguidens webbplats. Journalen innehåller förutom anteckningar från vårdbesök även uppgifter om till exempel vaccinationer, remisser, diagnoser och provresultat.
Stor oro bland läkare
Många läkare reagerade med stor oro när journal via nätet infördes i Sverige. Speciellt var man oroad för patienternas skull. En intervjustudie gjord året efter införandet visade på fyra huvudområden där läkare oroade sig:
I och med att journalen i första hand är ett arbetsverktyg för vårdpersonalen är det baserat på fackspråk. Läkarna oroade sig därför över att det skulle vara svårt för patienterna att förstå vad som står, och att de inte förstår testresultat och remisser. Att läsa sin journal är därför inte av värde för patienterna, uppfattade läkarna, och Journalen kommer därför inte att bidra till någon förbättrad patientmedverkan i vården.
Läkarna oroade sig för att patienterna skulle behöva mer tid och hjälp än tidigare, om de inte förstår texten och provsvaren. Patienter hör av sig med frågor, vårdmöten kommer ta längre tid och det kommer att vara en belastning för vårdpersonalen.
Journalen kommer att påverka arbetsprocesserna i vården. Läkarna tyckte därför att det var viktigt att patienterna inte får direkt tillgång till provresultat och journalanteckningar utan att de skulle kunna läsa först efter ett par veckor.
Det fjärde området som läkarna oroade sig över var känslan av att patienterna kontrollerar läkarna för att se om de gjort fel – och att systemet kommer att användas för att övervaka vad läkarna gör.
I en enkätstudie gjord under 2018 undersökte forskargruppen, ledd av Åsa Cajander, vad patienterna tyckte fem år efter att Journalen infördes. Patienterna svarade på frågor som var kopplade till de fyra områden som läkarna oroade sig kring.
Stor nytta för patienterna
Analysen visar att läkarnas farhågor inte stämmer överens med patienternas upplevelse. Journalen visade sig vara ett arbetsverktyg för många patienter som anser sig ha stor nytta av tjänsten. Patienterna upplever inte heller att de i stor utsträckning kontaktar vårdpersonalen vid frågor utan att de vänder sig till bekanta eller internet för att få svar på frågor. Vad det gäller tillgång till journalanteckningar och provsvar anser en stor majoritet av patienterna att de vill få tillgång till dessa så snart som möjligt.
Slutligen visar studien att endast ett fåtal patienter använder e-journalen för att kontrollera om de har fått fel behandling på något sätt, fel diagnos eller att man missat att ta prover som skulle tas. Majoriteten använder istället systemet för att få information om sin sjukdom, för att minnas tidigare läkarbesök eller hitta provsvar.
Hur kan det komma sig att läkare och patienter har så olika upplevelse?
– Människor har olika upplevelser och tolkningar baserat på sina erfarenheter och perspektiv. Det är högst naturligt att de presenterar olika bilder. Det betyder dock att man inte kan använda läkares tolkning av patienter när man jobbar med eHälsoutveckling utan man behöver involvera patienterna direkt, säger Åsa Cajander.
Studien drivs av forskare från det nationella forskningskonsortiet Dome, vars mål är att skapa och sprida kunskap kring införande och användning av patientjournal via nätet och andra eHälsotjänster där forskare från sex lärosäten samarbetar kring studier på journal via nätet.
Åsa Cajander, professor vid institutionen för informationsteknologi, Uppsala universitet, asa.cajander@it.uu.se
Hur uppstår och utvecklas nya gener och funktionella proteiner? Det är en av de mest fundamentala frågorna inom evolutionsbiologin. Två olika typer av mekanismer har föreslagits: (1) nya gener med nya funktioner uppstår från existerande gener, samt (2) evolution av nya gener och proteiner från slumpmässiga DNA-sekvenser som inte har någon likhet med existerande gener och proteiner.
Forskare vid Uppsala universitet har nu studerat den andra typen av mekanism, det vill säga evolution av nya gener och proteiner från randomiserade DNA-sekvenser, så kallad de novo-evolution. Det är ganska enkelt att förstå att när man redan har ”någonting” så kan det modifieras och få en ny funktion, men hur går man från ”ingenting” till en funktion som innebär en liten fördel och därmed gynnas av det naturliga urvalet?
Bibliotek av gener
Råmaterialet för försöket var ett jättebibliotek med cirka 500 miljoner randomiserade gensekvenser varifrån man identifierade peptidsekvenser (korta proteinbitar, bestående av aminosyror) som har en biologisk funktion. I försöket sattes slumpmässiga gensekvenser på en plasmid, överuttrycktes, och sen undersökte man om de kunde tillföra bakterien en viss specifik egenskap. Kunde de till exempel ge bakterien antibiotikaresistens?
Plasmider bär få gener och kan lätt överföras
Plasmider är små ringformade DNA-molekyler som finns utanför kromosomerna i många bakterier. Plasmider bär ofta en förhållandevis liten mängd information (gener) och kan därmed lätt överföras mellan bakterier. De används som verktyg inom molekylärbiologin, till exempel vid kloning av gener.
Forskarna identifierade flera korta peptider (22-25 aminosyror långa) som kunde göra bakterien kraftigt resistent mot aminoglykosider, en viktig klass av antibiotika som används för allvarliga infektioner.
– När projektet påbörjades hade vi låga förväntningar och vi blev mycket förvånade när vi hittade peptider som kunde ge en 48-faldig ökning i resistensnivån, säger Michael Knopp, förstaförfattare till studien vars resultat presenteras i den vetenskapliga tidskriften mBio.
Slumpmässiga DNA-sekvenser kan ge nya funktioner
Genom en kombination av genetiska och funktionella experiment kunde man visa att peptiderna orsakar resistensen genom att de fastnar i bakteriens cellmembran och påverkar protonpotentialen över membranet. Störningen i protonpotential leder till att upptaget av antibiotika minskas och bakterien blir resistent.
– Denna studie är viktig därför att den visar att helt slumpmässiga sekvenser av aminosyror kan ge upphov till nya och fördelaktiga funktioner och att denna process av de novo-evolution kan studeras experimentellt i laboratoriet, säger Dan I. Andersson, professor i medicinsk bakteriologi och huvudansvarig för studien.
Dan Andersson, professor i medicinsk bakteriologi, Uppsala universitet, dan.andersson@imbim.uu
Forskare vid Linköpings universitet har tittat närmare på hur hundars stressnivåer påverkas av livsstilsfaktorer och av människorna som hundarna lever ihop med. Det är känt att individer inom samma art kan spegla varandras känslomässiga tillstånd. Till exempel har tidigare forskning visat på samband mellan långtidsstress hos barn och deras mödrar.
I den nya studien undrade forskarna om liknande spegling av stressnivåer över längre tid kan ske även mellan arter, såsom den domesticerade hunden och människan. För att få ett mått på stressnivåerna över flera månader mätte forskarna koncentrationen av stresshormonet kortisol i ett par centimeter hår hos såväl hunden som dess ägare.
Synkronisering av stresshormon mellan matte och hund
– Vi ser att det finns en synkronisering mellan långtidskortisol hos människa och hund, så ägare som har höga kortisolnivåer har också hundar som har det och ägare med låga nivåer har hundar med låga nivåer, säger Ann-Sofie Sundman vid Institutionen för fysik, kemi och biologi, IFM, huvudförfattare till studien och nybliven doktor i etologi.
I studien deltog hundar av raserna border collie (25 stycken) och Shetland sheepdog (33 stycken) och deras kvinnliga ägare. Såväl ägare som hund lämnade hårprover vid två olika tillfällen med några månaders mellanrum. Eftersom fysisk aktivitet kan öka kortisolnivåerna ville forskarna även jämföra sällskapshundar med hundar som tävlade i lydnad eller agility. Hundarnas fysiska livsstil mättes därför under en vecka med ett aktivitetshalsband.
Tidigare forskning har visat att korttidskortisolet i saliv stigit på ett synkroniserat sätt hos både hund och ägare när de tävlat tillsammans. I den aktuella studien syntes däremot ingen påverkan av hundarnas fysiska aktivitet på deras långtidskortisol i hår. Däremot tycktes tävlingshundarnas stressnivå vara starkare korrelerad med ägarens. Forskarna spekulerar att det eventuellt kan ha att göra med att det sker en större grad av aktiv interaktion mellan ägaren och hunden när de tränar och tävlar tillsammans.
Ägarens personlighet viktigast för stressnivån
Hundägarna fick också fylla i två validerade frågeformulär med frågor om hundens respektive sin egen personlighet. Forskarna undersökte om det fanns några samband mellan stressnivå och personlighetsdrag.
– Vi såg förvånande nog inte några större effekter av hundens egen personlighet och långtidsstress. Däremot hade ägarens personlighet stark effekt. Vår hypotes är därför att hunden speglar ägarens stress, säger universitetslektor Lina Roth vid samma institution, som har lett studien.
Upptäckten tyder på att matchningen mellan människa och hund alltså har betydelse för hundars stressnivåer. Det behövs dock fler studier innan det går att dra slutsatser om orsakerna till sambanden. Nu går forskarna vidare med att studera fler raser. Både border collie och Shetland sheepdog är vallhundar, som avlats för att samarbeta väl med människan och vara uppmärksam på hennes signaler. I kommande studier vill forskarlaget undersöka om liknande synkronisering mellan hund och människa syns hos exempelvis jakthundar som tränats självständigt, samt om ägarens kön har betydelse.
– Om man vet mer om hur olika typer av hundar påverkas av människan skulle man kunna matcha hund och ägare på ett sätt som ur en stressynpunkt är bättre för båda. Vissa raser kanske inte påverkas lika mycket av om ägaren har en hög stressnivå, säger Lina Roth.
Ann-Sofie Sundman, doktor i etologi, Institutionen för fysik, kemi och biologi, Linköpings universitet, ann-sofie@sundman.at
Lina Roth, universitetslektor, Institutionen för fysik, kemi och biologi, Linköpings universitet, lina.roth@liu.se
Tro det eller ej, men när kristendomen infördes i Skandinavien för ungefär tusen år sedan räckte det med att man och kvinna lovade sig åt varandra inför Gud, utan kyrkans inblandning – så var de gifta. Man behövde inga vittnen.
Enligt Malin Lennartsson, docent i historia vid Linnéuniversitetet, var den katolska kyrkan något motsägelsefull när det gällde äktenskap. Å ena sidan infördes en massa nya strikta regler om vem man fick och inte fick gifta sig med. Å andra sidan fanns ingen officiell ritual som bekräftade att man hade ingått löftet om evig kärlek.
– Om den ena parten, låt oss säga mannen, då sade “nej, jag har inte lovat någonting”, och den andra parten, kvinnan, var gravid – då kom man naturligtvis i ett bekymmersamt läge som kvinna.
Vigslar giltiga utan kyrkan
Det var bland annat därför kyrkan och staten alltmer började blanda sig i äktenskapet när Sverige övergick till protestantismen. Ändå dröjde det till 1734 innan det skrevs in i lagen att bara kyrkliga vigslar är giltiga. Sett till kristendomens långa historia är kyrkliga vigslar alltså långt ifrån så traditionella som man kanske skulle kunna tro.
Hur var det då med kärleken? Gifte sig människor överhuvudtaget av kärlek förr, eller var det mer en praktisk affär – en som kanske rentav gjordes upp mellan släkterna? Malin Lennartsson har fördjupat sig mycket i tidigmodern tid, i synnerhet 1600-talet, och funnit en del intressanta fynd från den tiden som kanske överraskar i dag.
– Uppgjorda giftermål var vanligare i högreståndsmiljöer, där ekonomiska och politiska faktorer kunde väga tungt. Framför allt bland kungligheter kunde det inträffa att man överhuvudtaget inte hade träffat varandra. Men ju längre ner i samhällshierarkin, desto större vikt verkar man ha kunnat lägga vid känslor.
Giftermål av kärlek på 1600-talet
Hon har hittat bevis på kärleksretorik även under 1600-talet.
– Också mellan människor som man inte förväntade sig det ifrån, vanliga bondedöttrar och bondesöner, inte alls några som man tänker sig skulle vara influerade av någon högreståndskultur. De talar om kärlek och de talar om “brinnande hjärta” och att de inte längre vill gifta sig, för ”nu har han vänt sitt hjärta ifrån mig” och liknande formuleringar. Exakt vad de menade med dessa ord, hur mycket de liknade det vi känner i dag, det är förstås svårt att veta, men att kärlek fanns var uppenbarligen ett gångbart argument då man ville gifta sig – och tvärtom.
Äktenskapet beseglades med sex
Under tidigmodern tid (den epok i Europa som sträcker sig från medeltidens slut till den franska revolutionen 1789) betraktades ett äktenskap inte som fullbordat förrän brudparet hade haft sex. Och det var man ganska explicit med, berättar Malin Lennartsson. Brudparet eskorterades till sängkammaren av vittnen, som bekräftade att brudparet gick och lade sig i samma säng.
Sex hade även stor vikt efter vigseln. Enligt Malin Lennartsson ingick det i överenskommelsen att man genom äktenskapet blev ett och samma kött. Om det framkom att någon av parterna vägrade att ligga med den andra kunde det föranleda ett samtal med prästen, eftersom man då ansågs leva i ett dysfunktionellt äktenskap.
Själva bröllopet är ett annat område där vi i dag har många föreställningar om det traditionella som kanske inte alls stämmer. Eva Knuts är lektor i etnologi vid Göteborgs universitet, och har bland annat skrivit en avhandling om hur våra bröllopsföreställningar skapas i dagens konsumtionssamhälle. Intressant nog är det vi anser vara ett ”klassiskt” bröllop i dag inte alls särskilt gammalt. Den vita brudklänningen är ett exempel.
Bröllop och begravning i samma klänning
– I Sverige gifte sig de allra flesta människor i svart klänning in på 1900-talet. Det finns ganska många berättelser om att man också begravdes i den svarta klänning som man skaffade till sitt bröllop. Människor hade inte de garderober då som de har i dag. I Dalarna där jag kommer ifrån bar brudarna folkdräkt när de gifte sig. Det var inte själva klänningen som var det viktiga, utan kronan och andra saker som var brudsignaler. Den vita brudklänningen bars ursprungligen bara av överklassen.
Eva Knuts intervjuade ett flertal präster medan hon forskade. De berättade att paren de träffar ofta har större koll på hur ett amerikanskt bröllop går till än ett svenskt – ett resultat av amerikansk populärkultur.
– I Sverige överlämnas till exempel inte bruden av sin far. Det har inte varit tradition här, och kyrkan har till och med uttalat sig emot det. Här är traditionen att paret går fram tillsammans; kvinnan överlämnas inte från en man till en annan.
Giftomannen var kvinnans förmyndare
Giftoman är ett gammalt begrepp som omnämns redan i medeltida texter. Det innebar att kvinnan hade en förmyndare – oftast hennes far – som friare var tvungna att be om lov för att få gifta sig med henne. Om fadern hade dött kunde kvinnans mor vara giftoman i stället, annars föll lotten på någon av hennes manliga släktingar.
Giftomannens uppgifter och skyldigheter reglerades i giftermålsbalken i 1734 års lag. Där kan man bland annat läsa att giftomannen inte hade rätt att gifta bort sin dotter mot hennes vilja:
“Ej må någon till giftermål tvingas; utan bör så kvinnans, som mannens frivilliga ja och samtycke giftermålet fästa.”
Denna institutionen upphörde 1920.
Amerikansk brudkyss
Kyssen är ett annat exempel på modern tradition. I Sverige avslutar man inte vigseln med att brudgummen lyfter på brudens slöja och kysser henne. Även det har vi lärt oss från amerikanska filmer och tv-serier.
Oavsett om dagens ”klassiska” bröllopsingredienser har en historisk förankring eller inte, utövar de ändå en stark makt på blivande makar. Eva Knuts menar att bröllopen visserligen har blivit mer individualiserade på senare år, att det numera verkar viktigare för folk att sticka ut. Men det är ändå knappast tal om några radikala förändringar.
– Jag intervjuade par som skulle gifta sig, och alla tyckte själva att de hade format väldigt unika bröllop. Men tittar man på det utifrån så ser bröllopen hyfsat likadana ut. Det individuella kunde vara i detaljer, som ”vi har specialdesignat våra ringar”, och ”vi väljer att ha vår fest på en plats som inte är den klassiska”.
Påkostade bröllop
Men en sak verkar i alla fall ha förändrats, och det är att det inte bara är rika människor som ställer till med riktigt dyra bröllop i dag.
– En präst jag intervjuade jobbar i ett område som inte har det bästa ryktet, och han berättade att man där under bröllopsdagen inte vill att det ska synas vilken postadress man har. Och det diskuterade jag också i min avhandling. De med högst kulturellt kapital, som hade pengar och koll på vett och etikett, kunde förhålla sig mer avslappnat till bröllopet eftersom de inte hade lika mycket att bevisa. För människor med lägre kulturellt eller ekonomiskt kapital blir det viktigare att slå på stort just den dagen.
Hon noterar att det i bröllopstidningar finns väldigt mycket låneannonser insprängda, med avbetalningsplaner på elva månader.
Lagom till den första bröllopsdagen har man alltså betalat av skulden för att kunna bli vigd i stor stil, precis som i amerikanska filmer. Det är något annat än att bara trolova sig inför Gud, som man gjorde för tusen år sedan.
Text: Anton Dilber på uppdrag av forskning.se
Den ryske kemisten Dmitrij Mendelejev presenterade den första varianten av periodiska systemet år 1869. Tabellen, som visar alla grundämnen vi känner till, är grunden för all kemi.
– Det periodiska systemet är så centralt för vetenskap och teknik att vi vill erbjuda allmänheten en möjlighet att lära sig mer om det, säger professor Jean-François Boily, Kemiska institutionen vid Umeå universitet.
Det periodiska systemet är det gemensamma verktyget för alla kemister. Det låter oss förstå och förutsäga olika atomers egenskaper baserat på antalet protoner och neutroner i atomkärnan, vilket dikterar hur många elektroner som omger atomkärnan. Som ett enkelt exempel ökar atomstorleken av grundämnen från toppen till botten av en lodrät kolumn (som kallas grupp) i systemet.
Periodiska systemet ordnar grundämnen efter egenskaper
– Kunskap om systematiken av grundämnenas kemi gör att vi kemister kan utforska nya reaktioner och material som hjälper oss att förstå naturen och utveckla ny teknik, säger Andy Ohlin, Kemiska institutionen vid Umeå universitet.
Det första periodiska systemet, som vi i dag känner till, konstruerades år 1869 av Mendelejev som organiserade de då kända 63 grundämnena efter atomvikt och egenskaper. I dag innehåller periodiska systemet hela 118 grundämnen och nya upptäcks fortfarande. Väte har atomnummer 1 och oganesson 118. De första 94 elementen hittades i naturen medan de tyngre har syntetiserats i olika partikelacceleratorer genom kärnreaktioner. Element 118 gör nu den sjunde raden i tabellen komplett, men det finns nya teorier som antyder på existensen av nya element att upptäcka, och därmed en åttonde rad i det periodiska systemet.
– Av alla kända grundämnen har svenska forskare upptäckt 18–21 stycken, inklusive välkända grundämnen såsom syre, kisel, klor och volfram. Det exakta antalet beror lite på hur man resonerar kring upptäckter, och vem man frågar, säger Michael Holmboe, Kemiska institutionen vid Umeå universitet.
Vad är oorganisk kemi?
Oorganisk kemi handlar om egenskaper och reaktioner hos oorganiska föreningar, såsom metaller och mineraler, och även föreningar där metaller binder direkt till kol. Det utesluter emellertid huvudsakligen organiska former av kol. Oorganiska kemister studerar och kan utveckla nya material och bränslen för mer avancerad teknik, eller kan fokusera på naturliga processer för att förstå hur vår planet och universum fungerar.
Umeå universitet har en lång tradition av forskning inom oorganisk koordinations- och jämviktskemi, med fokus mot naturliga processer såsom förvittring av mineraler, bindning av föroreningar i marken, kondensering av vattenånga i atmosfären, och kemiska processer på andra planeter, till exempel Mars.
Lärosäten faddrar för grundämnen
För att fira Mendelejevs 150 år gamla periodiska system har Svenska Kemisamfundet nyligen utsett alla svenska universitet och högskolor till fadder för ett av de 21 ”svenska” grundämnena, baserat på lokal anknytning och tidigare forskning inom ämnet. Därför kommer det under konferensen att finnas affischer som beskriver förhållandet mellan varje universitet och deras grundämne.
Umeå universitet har tilldelats grundämnet vanadin, efter Nils Gabriel Sefström (född 1787 i Ilsbo, Hälsingland) som med viss hjälp från ’den svenska kemins fader’ Jöns Jacob Berzelius, (åter)upptäckte och namngav detta grundämne år 1831.
– En av Umeå universitetets första professorer i kemi, Lage Pettersson, forskade på vanadin i över 40 år. Vanadin är ett mångfacetterat grundämne och används bland annat som katalysator i kemiska reaktioner, i metallurgi, inom elektronikindustrin och finns in enzymer i vissa marina organismer, säger Jean-François Boily.
För nästan 125 år sedan anlades de första vetenskapliga provytorna för ekskog på Visingsö i Vättern. Forskarna Per-Magnus Ekö och Ulf Johansson från SLU fullföljer nu det arbete som deras företrädare inledde.
Egentligen började det ännu tidigare. De första ekarna på provytorna planterades hösten 1831 med avsikt att säkra flottans behov av ekvirke. Långt innan träden kunde användas hade förstås stålfartygen tagit över, men den rekordstora ekskogen fick annan användning. Eftersom den anlades under ledning av skogshushållningens fader, Israel af Ström, är allt noga dokumenterat, tillsammans med efterföljande mätresultat.
Projekt som inleddes på 1800-talet
Det finns med andra ord ett mycket intressant bakgrundsmaterial, men mycket har bara lagts på hög och samlat damm i arkiv. För att göra det användbart digitaliserar forskarna nu materialet och bygger på med nya mätningar. Uppgifterna ska omvandlas till ny kunskap och vägledning om ekskog och dess skötsel. Därmed börjar ett forskningsprojekt som inleddes i slutet av 1800-talet nu närma sig målgång.
– Under över ett århundrade har det gjorts stora insatser för att mäta och dokumentera – då känns det angeläget att allt arbete kommer till nytta. Alltför många resultat blir bara liggande, framhåller både Per-Magnus Ekö och Ulf Johansson.
Per-Magnus Ekö, forskare vid SLU:s institution för sydsvensk skogsvetenskap, mäter dimensionen på en ek. Bild: Pär Fornling
Det är ett tidsödande arbete att tränga igenom det gamla handskrivna materialet och med hjälp av digitala analyser upptäcka och rätta till missar vid tidigare mätningar.
Forskarna går igenom alla SLU:s långsiktiga försöksytor för ek, varav den nordligaste finns i Östergötland. När alla bitarna är på plats om något år finns en ny kunskapskälla att ösa ur. Det gäller inte minst ekens tillväxt, där dagens produktionstabeller kan uppdateras med hjälp av betydligt längre tidsserier. Den samlade kunskapen ger också ny vägledning om ekens skötsel och ekonomi.
På Visingsö, med de äldsta ekarna, kvalitetsbedöms varje träd och värderas efter dagens prisklasser. Eftersom träden stod tätt i ungdomsåren finns trädkronorna oftast kring tio meter upp, med en lång rak stam som ger minst tre stockar. Flera träd är värda runt 10 000 kronor. Det blev med andra ord en ganska god affär, även om träden går till annat än krigsfartyg, men nu är flera kronor oroväckande glesa och en del ekar har fått avverkas i förtid.
– Även om flera mätningar återstår är ytorna nära slutmålet för ekskogsskötsel. Nu återstår att dra lärdom av historien, säger Per-Magnus Ekö.
Kontakt:
Per-Magnus Ekö, Institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp, per.magnus.eko@slu.se
Studien vid Sahlgrenska akademi, Göteborgs universitet, bygger på uppgifter om vikt och längd som registrerats vid mönstring för 1 668 893 män i Sverige under perioden 1969-2005. Uppgifterna kopplades sedan till andra register för uppgifter om vård för eller död i kardiomyopati. Som längst följdes männen under 46 års tid.
I studien identifierades 4 477 fall av kardiomyopati, som kan leda till hjärtsvikt, allvarlig rytmrubbning och plötslig hjärtdöd. Andelen diagnostiserade var alltså ett par-tre promille, snittåldern vid diagnos var 45 år och utfallet följde ett tydligt mönster.
Magra män (BMI under 20) hade mycket låg risk för kardiomypati, men redan bland dem med vikt i övre normalområdet (BMI 22,5-25) var risken fördubblad jämfört med de smala. Risken ökade sedan starkt med stigande kroppsvikt och var mycket kraftigt förhöjd vid svår övervikt och fetma.
Fler och yngre drabbade
– Anledningen till att vi kom att intressera oss för det här var att vi såg i en annan studie som utgick från patientregistret att förekomsten av denna relativt ovanliga orsak till hjärtsvikt fördubblades under perioden 1987 till 2006, säger Annika Rosengren, en av författarna till studien, kardiolog och professor i medicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
– Fetma, särskilt svår fetma, har ju ökat påtagligt sedan 80-talet, och vi ville se om det fanns en koppling mellan svår fetma i unga år och senare utveckling av kardiomyopati. Detta skulle ju i så fall kunna förklara den ökning som vi sett, fortsätter hon.
Det var vid så kallad dilaterad kardiomyopati, den vanligaste formen, som sambanden med fetma var som tydligast. Vid BMI 35 eller högre ökade risken åtta gånger. Vid denna form blir hjärtmuskeln försvagad med försämrad pumpfunktion. Kända orsaker är exempelvis vissa mediciner som används vid cancer, och vid missbruk av alkohol eller droger, men oftast kan ingen specifik orsak identifieras.
Andfåddhet och svullnad
Vid en annan form, hypertrof kardiomyopati, finns ofta ärftlighet och vid denna form blir hjärtmuskeln förtjockad och styv, vilket kan ha effekt på hjärtats förmåga att fylla sig med blod. Även för hypertrof kardiomyopati såg man en koppling till fetma men inte lika stark som för dilaterad kardiomyopati. Oavsett typ påverkar kardiomyopati hjärtats funktion och kan orsaka hjärtsvikt, med andfåddhet och svullnad i kroppen som viktigaste symptom.
Även om den aktuella studien påvisar stark koppling mellan kardiomypati och fetma så var de flesta drabbades normalviktiga, helt enkelt för att de var flest. Endast två procent hade BMI 30 eller mer när de mönstrade. Slutsatserna gäller män, inte kvinnor. Registret innehåller bara cirka 10 000 kvinnor, vilket är för få för att kunna dra slutsatser om en så ovanlig sjukdom.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
