Liksom städer behöver världshaven planeras för att överleva i framtiden, menar Ralph Tafon, doktorand i miljövetenskap med avhandlingen The Dark Side of Marine Spatial Planning, på svenska ”havsplaneringens mörka sidor”.
– Utan havsplanering blir det kaos, alla skulle göra som de själva vill och haven är redan tillräckligt utsatta som det är. Östersjön ligger illa till.
Studien lyfter framför allt fram de maktrelationer som uppstår inom havsplanering. Intresset hos små lokala aktörer som fiskare och boende i kustområden ställs mot mäktiga aktörer som rederier, energibolag och militären.
– Havsplanering är ett helomfattande system där det finns en risk för obalans i maktrelationerna. Det kan hända när en planläggare inte lyssnar på kraven och oro från mindre aktörer. Det händer också när större aktörer tar för mycket utrymme i anspråk för att skydda sina intressen, säger han.
Havsplanering
Havsplanering är en relativt ny företeelse inom såväl forskning som politiken. EU började diskutera frågan omkring 2007. I korthet handlar det om att länder och regioner måste ha en tydlig plan för hur olika intressen ska samsas inom ett specifikt område av havet. Till 2021 måste alla medlemsländer ha en sådan plan på plats. I Sverige har Hav- och vattenmyndigheten tagit fram ett förslag som just nu ligger ute för granskning. Ett färdigt förslag ska presenteras för regeringen i slutet av året.
Makt har negativa sidor, säger Ralph Tafon. Men det finns positiva sidor av de maktrelationer som uppstår när parterna möts vid förhandlingsbordet. Estland är ett av de två länder han studerat, och kan lyftas som ett varnande exempel.
– Ur mitt perspektiv är hela systemet byggt så att det gynnar de stora aktörerna. De mindre aktörerna har inte haft något att säga till om. Men i Estland var det de små, lokala aktörerna som fällde planen genom att driva den rättsliga processen hela vägen till Estlands högsta domstol. De var smarta nog att driva frågan utifrån lagar och riktlinjer som är viktiga för EU, och domstolen ansåg inte att Estland följt dem, säger han.
Bjud in alla parter i början av processen
Detta var en konflikt som inte hade behövt gå så långt. Hade planläggarna bjudit in alla parter i början av processen säger Ralph Tafon att de troligen hade kunnat ta hand om vissa av problemen på ett tidigt stadium.
– Man måste ta hand om deras olika intressen och problem när processen är i sin linda. Annars kommer de hemsöka dig senare, säger han.
Ralph Tafon skräder inte orden när han talar om vikten av att länder, företag och människor måste förvalta havets resurser och utrymme. Trots enorma avstånd och fjärran horisonten är resurserna ändliga. Nyckeln till ett hållbart hav är havsplanering – när den fungerar och inte missbrukas.
Hur reagerar akademiker på universitets och högskolors alltmer näringslivsinspirerade styrning? Vilka strategier använder de för att anpassa sig – eller göra motstånd? I en ny avhandling i arbetsvetenskap från Handelshögskolan vid Karlstads universitet, beskriver Jo Ese, Høgskolen i Østfold, konflikten som uppstår mellan akademikers värderingar och ”management”.
Akademisk frihet och universitetens självstyre är för de flesta forskare grundläggande värderingar och förutsättningar för god forskning. Men universitet och högskolor är även del av en offentlig sektor där styrning och administrativa system inte sällan har sin grund i näringslivets logik. ”Management” genomsyrar i allt högre grad vardagen även för forskarna. I avhandlingen ”Defending the university? – Academics’ reactions to managerialism in Norwegian higher education”, tar Jo Ese upp flera exempel på hur akademiker gör motstånd mot systemet:
Fyra strategier
Att gömma sig och göra sig onåbar för chefer, kollegor och studenter för att skapa utrymme för sin forskning.
”Spela dum”, att låtsas inte veta eller förstå för att manövrera runt ”hindrande” strategier, policyer och riktlinjer
Att inte låtsas om, utan helt enkelt strunta i fastställda rutiner, kontroller och riktlinjer
Överprestera – att göra mer än vad som krävs, till exempel mer handledning till studenter än det fastställda antalet timmar, lägga mer tid på att förbereda en kurs än vad som är tilldelat. På den här punkten skiljer sig akademikers motstånd från övriga områden inom arbetslivet.
I studien genomförde Jo Ese djupintervjuer med 25 forskare vid olika norska lärosäten.
Tystnadskultur råder
Det var tydligt att det finns en tystnadskultur på lärosätena och en oro för att kritisera systemet. Flera ville inte tala öppet och anonymisering var en viktig förutsättning för min undersökning. Samtidigt fanns även ett stort behov av att prata om konflikten mellan styrsystem och uppdraget som forskare och lärare. Under senare år har debatten också blivit mer intensiv, både i Norge, övriga Skandinavien och i länder som Storbritannien och Australien, säger han.
Avhandlingen bidrar till att systematisera och beskriva konflikten mellan management/styrning/administration och undervisning/forskning inom universitetsvärlden, vad den består i och hur den tar sig i uttryck, menar forskaren.
– Det är en resurs- och energikrävande konflikt. Jag presenterar inga quick-fix i min avhandling, men det är viktigt att reda ut vad konflikten består i och varför den uppstår. Först då kan vi börja se vilka lösningarna kan vara. De här systemen har ju även ett gott syfte, till exempel att säkerställa insyn och kontroll av en verksamhet som tar en ansenlig del offentliga medel i anspråk, konstaterar Jo Ese.
Kontakt:
Jo Ese, lektor vid Høgskolen i Østfold , Avdeling for økonomi, språk og samfunnsfag, jo.ese@hiof.no
Jakten på det bästa sättet att leda, styra och organisera offentliga verksamheter pågår ständigt, och olika idéer är populärare än andra under vissa tider. Men att vissa av dem blir framgångsrika och andra inte beror till stor del på hur de tolkas på den plats där de introduceras. Det visar en ny avhandling från Förvaltningshögskolan vid Göteborgs universitet.
Idéer om ledning, styrning och organisering kommer och går på ungefär samma sätt som modeflugor. Men vissa förändringsarbeten blir livskraftiga över tid. Julia Carlsson har i sin avhandling studerat tre kommuner som jobbat med intraprenad, en organisationsform för offentlig sektor som blev i ropet i början av 00-talet men snart därefter övergavs av många. I de tre utvalda kommunerna har dock intraprenaden behållit sin status. Julia Carlsson har försökt ta reda på varför.
Tre kommuner – tre tolkningar
− Intraprenad, som innebär att enheter inom ett landsting eller en kommun ges ett utökat självstyre i relation till förvaltningen, tolkades olika i de tre kommunerna, också över tid. Det var en nyckel i att förstå varför organisationsformen blev, eller inte blev, livskraftig under olika perioder, säger hon.
Med hjälp av intervjuer och textmaterial, som till exempel tjänsteskrivelser, politiska beslut och tidningsartiklar, har Julia Carlsson undersökt vad som gjorde att intraprenad höll sig vid liv i just i de här kommunerna. Hon har sedan skapat en modell över vad som påverkade organisationsformens livskraft. Modellen består av tre delar: mottagaren, bäraren och tolkningen av idén, i det här fallet intraprenaden. När det gäller mottagare handlar det i huvudsak om hur lik eller olik organisationsformen var tidigare förändringsarbeten i den organisation där den introducerades.
– Om intraprenaden associerades med positiva minnen fick organisationsformen energi och draghjälp av det, och tvärtom. Jag fann också att negativa minnen ibland kunde utgöra en drivkraft. Då blev organisationsformen en lösning på tidigare problem.
Berättelsen är viktig
Bäraren, det vill säga vem eller vilka det var som gav inspiration till att intraprenaden skulle introduceras i en kommun, har också betydelse. Det handlar om ifall bäraren är en förebild, är lik eller olik den verksamhet där organisationsformen introduceras, liksom relationen dem emellan. Slutligen påverkade även den tolkningsram som intraprenad gavs. Egenskaper som stärkte organisationsformen var exempelvis att den tolkades som rationell, familjär och associerades till berättelser.
– I två av kommunerna beskrevs intraprenad som ett resultat av kämpande hjältar, i det här fallet rektorer. I den tredje handlade intraprenad om undersköterskor som blivit stärkta i sin yrkesroll. Berättelserna gjorde intraprenad mer meningsfull än vad den annars skulle ha varit för de som arbetade med den, dramaturgi kan ha en stor betydelse för idéer.
Med avhandlingen hoppas Julia Carlsson kunna ge ökade kunskaper kring vad som leder till att idéer blir livskraftiga eller inte på den plats de introduceras. Kunskaper som kan vara till hjälp för alla som står inför ett förändringsarbete.
– Forskning har länge hävdat att idéer på modet mer sällan än ofta leder till förändring utan istället fungerar som symbolik för att man är modern. Men min studie visar att dessa idéer kan bli mer än flyktiga förändringsambitioner i ett skyltfönster. Hur och när har till stor del att göra med den kulturella tolkning som görs av idéer när de landar i en verksamhet, säger hon.
Intraprenad
En intraprenad innebär att en offentlig verksamhet får ett utökat självstyre i relation till förvaltningen. I ett kontrakt, som upprättas mellan förvaltning och verksamhet regleras graden av befogenheter och ansvar. Hur kontrakten ser ut varierar men vanligt förekommande villkor är utökade befogenheter i personalfrågor och utvecklingsarbeten samt möjlighet att föra med sig överskott mellan budgetåren. Poängen med intraprenad är att självstyret ska leda till effektivitet, höjd kvalitet samt ökad innovationsförmåga.
Verksamheten får ekonomiska medel från sin uppdragsgivare, till exempel en kommun, och är då samtidigt kommunalt anställd och har ansvar för driften av verksamheten. En poäng med intraprenad är att den ges stort utrymme att styra över den egna verksamheten, och ett större ansvar för resultatet.
I den yngre järnåldern, under vendel- och vikingatid, var det viktigt för eliten att bygga stort, monumentalt och vida synligt. Dyrbarheter skulle slösas inför andra och ville du ha en ledande position i samhället skulle du vara generös med gåvor och gästabud, modig, beryktad och ha en ädel härkomst – gärna en som kunde räknas ända bak till gudarna.
Mellan åren 2000 och 2012 pågick ett arkeologiskt forskningsprojekt i Sunnerby på Kållandsö i Vänern. Där undersökte arkoelogen Annelie Nitenberg tillsammans med sina kollegor bland annat en storhög kallad Kungshögen och en rik bosättning med flera hus. Ett av husen hade stora dimensioner och har tolkats som en så kallad hallbyggnad.
Hallen och storhögen har daterats till 600-talet e. Kr., det vill säga vendeltiden. I Kungshögens inre fanns resterna efter ett stort gravbål på vilket två män kremerats sida vid sida. På bålet låg också 47 offrade djur, bland annat fyra hästar, tjugo hundar och flera rovfåglar. Det massiva djuroffret gör Kungshögen till den tredje benrikaste graven i landet.
Slöseri som markerade makt
Mängden offrade djur visar tillsammans med dyrbara gravgåvor på ett enormt resursslöseri. Både resursslöseriet och möjligheten att förfoga över arbetskraft och material till ett så stort bygge som en monumental gravhög var ett viktigt sätt för eliten att positionera sig socialt och politiskt i järnålderssamhället.
De intressanta resultaten från utgrävningarna i Sunnerby gjorde att Annelie Nitenberg i sitt avhandlingsarbete vid Göteborgs universitet, ville fördjupa kunskapen om de stora gravhögarnas och hallarnas betydelse för järnålderns människor ytterligare.
– Jag ville ta reda på varför de byggdes och vilka sociopolitiska handlingar som människorna utövade i anslutning till dem, säger Annelie Nitenberg.
Aristokratisk livsstil
Hon fann att såväl storhögarna som hallarna och de handlingar som kan knytas till dessa kunde kopplas till maktstrategier i de vendel- och vikingatida eliternas strävan efter sociala och politiska positioner. Männen i Kungshögen förde en aristokratisk livsstil, på ett liknande sätt som andra ledare runt om i Skandinavien, där dryckesceremonier och gåvoutbyte i hallen, exklusiv jakt som falkenering, det vill säga jakt som bedrivs med rovfåglar, samt spel med bräde ingick. Denna livsstil utmärkte eliten och var av yttersta vikt för att hantera det sociala och det politiska.
För att ytterligare bredda kunskapsläget studerade Annelie Nitenberg även runinskrifter och två litterära källor; den norska Ynglingatal och den anglosaxiska Beowulf. Sammantaget fann hon att de sociopolitiska strategier som var mest betydelsefulla för den yngre järnålderns eliter var:
att monumentalisera den egna miljön
utöva falkenering och annan exklusiv jakt
att äta, dricka och vara glada
spela brädspel
att begrava ledare
att ta föremål ur cirkulation
historieberättande
att offra i hall och hög
gåvoutbyte
våldsrelaterade aktiviteter som krig och plundring.
– En del av ovanstående var förväntat, men det som var förvånande var att det sistnämnda, alltså de krigiska aktiviteterna, inte var särskilt uttalat i mitt undersökningsområde, säger Annelie Nitenberg.
Inte så präglat av våld och krig
– Sunnerby ligger i den södra delen av Vänern och mitt huvudsakliga undersökningsområde utgörs av nuvarande Västergötland. Det finns en djupt rotad föreställning om det yngre järnålderssamhället som ett samhälle präglat av våld och krig. Våldsrelaterade aktiviteter var också en viktig sociopolitisk strategi för vissa av de skandinaviska ledarna, men min studie visar att det under den aktuella perioden inte fanns ett generellt skandinaviskt ledarskap.
Istället har det varierat över tid och rum och tydligt är att just det krigiska inte var den viktiga strategin i de västra delarna av nuvarande Sverige.
– Med detta är det inte sagt att västgötarna var dominerade av sina mer offensiva och krigiska grannar som danerna och svearna. De arkeologiska och skriftliga källorna tyder istället på styrka och självständighet. Västgötarna hade andra förmågor som var mycket användbara i det dåtida samhället. Krig och våld var således inte enda vägen till makt och härligheter.
Nya studier av unga idrottare som skadar sina främre korsband visar att de som börjar idrotta igen för snabbt efter operation har kraftigt förhöjd risk för efterföljande korsbandsskador.
– Det absolut viktigaste är att låta rehabiliteringen ta tid. Varje månad man väntar vinner man väldigt mycket, säger Susanne Beischer, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och kliniskt verksam fysioterapeut.
Främre korsbandsskada är en av de vanligaste skadorna i knäleden och drabbar främst idrottsaktiva ungdomar inom exempelvis fotboll, handboll, innebandy och basket. I sin forskning har Susanne Beischer fokuserat på ungdomars och unga vuxnas återgång till idrott efter operation.
Uppemot 30 procent visade sig få ytterligare en främre korsbandsskada, i samma eller i motsatta knät, kort efter återgång till sin idrott. Skillnaderna var dock stora beroende på hur länge de pausat från sitt idrottande.
Styrka och hopp
Av dem som började idrotta inom nio månader efter korsbandsoperationen var det närmare en tredjedel, 10 av 33 individer, som skadade sig igen. Bland de som väntade nio månader eller mer var andelen som fick en ny skada avsevärt lägre, 8 av 126.
Totalt ingick 729 idrottande ungdomar i åldrarna 15 till 20 år och unga vuxna i åldrarna 21 till 30 år i de olika delstudierna i avhandlingen. Deras rehabilitering individualiserades av respektive ansvarig fysioterapeut inom primärvården.
Av de yngre personer som studerades var hälften igång och idrottade som vanligt redan åtta månader efter operation, medan de unga vuxna väntade längre. Oavsett åldersgrupp var det bara 1 av 4 som hade återfått tidigare lårmuskelstyrka och hoppförmåga när de åter började idrotta som innan skadan.
Stöttning och tydlighet
Nu uppmanar forskarna unga idrottare, framförallt de under 20 år, att förlänga sin rehabilitering till minst nio månader, helst ett år eller mer, samt att se till att styrka och hoppförmåga återställs innan de återgår till idrott.
För att avgöra om en person är redo att återgå till idrott rekommendera man att fysioterapeuter noggrant och regelbundet utvärderar unga idrottare genom att använda frågeformulär och tester av lårmuskelstyrka och hoppförmåga. Detta sker i dag bland annat inom forskningssamarbetet Projekt Korsband där Göteborgs universitet är aktiv part.
– Det här ställer extrema krav på oss som fysioterapeuter. Vi måste involvera, stötta och skapa motivation för de här personerna så att deras rehab verkligen blir av och att vi inte släpper tillbaka dem för tidigt. Det är också viktigt att både fysioterapeut och ortoped redan före operation, informerar patienten om att rehabiliteringen kommer att ta tid och att det gäller att ha rätt förväntningar, säger Susanne Beischer.
Deltagarna i studierna är rekryterade från främst Göteborgsregionen via ansvarig fysioterapeut eller ortoped.
Var tionde gravid upplever psykisk ohälsa och många av dem får ingen behandling vilket kan få negativa konsekvenser både för barn och moder. Det visar en studie med knappt 2000 gravida kvinnor.
– Vår studie visar hur viktigt det är att upptäcka depressiva symptom redan i tidig graviditet och behovet av att använda standardiserade screeningmetoder, säger Hafrún Finnbogadóttir, universitetslektor vid Malmö universitet.
Nyblivna mammor screenas för depression
När det nyfödda barnet är 6 – 8 veckor ska alla mammor i Sverige erbjudas screening för depression genom en självskattningsenkät på BVC. Depressiva symptom hos gravida screenas däremot inte i Sverige. Och nyblivna mammor screenas alltså bara en gång.
Hafrún Finnbogadóttirs forskning visar att 6,2 procent av de 1 939 gravida kvinnor som ingick i hennes studie hade depressiva symptom redan vid inskrivningssamtalet hos barnmorskan. Under hela graviditeten hade drygt 10 procent depressiva symptom. Lika stor procent hade depressiva symptom ett och ett halvt år efter förlossningen.
Depression upptäcks inte
Forskningen visar att kvinnorna statistiskt signifikant oftare inte var behandlade med antidepressiva läkemedel. Bland de kvinnor med depressiva symptom som dessutom uppgett att de var utsatta för våld i nära relation, var det ingen som fick behandling med antidepressiva läkemedel. Bristen på läkemedelsbehandling är en signal på att dessa kvinnor inte upptäcks och troligen inte får någon behandling alls, menar Hafrún Finnbogadóttir.
– Det är anmärkningsvärt att ingen inom vården kring mamma och barn upptäcker dessa kvinnor som både har ett nyfött barn och uppvisar flera depressiva symptom. Vården bör se över rutinerna och screena för symptom på depression även under graviditeten och vid ytterligare tillfälle under småbarnstiden, till exempel vid ettårs-kontrollen på BVC. Detta eftersom kvinnornas hälsa och deras barns hälsa beror på kvinnans mentala välbefinnande, säger Hafrún Finnbogadóttir.
Påverkar anknytningen
Samtidigt är läkemedelsbehandling av gravida kvinnor med depression både komplext och kontroversiellt, påpekar Hafrún Finnbogadóttir, och kräver mer utredning. Det kan finnas en oro för att antidepressiva läkemedel påverkar fostret i magen på ett negativt sätt. Men tidigare studier har visat att depression i sig inte bara påverkar den egna hälsan negativt utan också försämrar anknytning med barnet och gör föräldern mindre känslig för barnets signaler.
– Det är allvarligt att ha tydliga symptom på depression och inte få behandling. Depressiva symptom sänker mammans förmåga att ta hand om sitt barn. Antidepressiva läkemedel skulle underlätta för dem att klara av sin sårbara situation, säger Hafrún Finnbogadóttir.
Mer samarbete krävs
Hafrún Finnbogadóttir efterlyser ett bättre samarbete mellan läkare inom graviditet och förlossningsvård, barnmorskor och psykiatrin.
– Man måste diskutera med kvinnorna. Det är också viktigt att se över rutinerna och vara mer uppmärksam på kvinnor i tidig graviditet som har depressiva symptom. I flera länder är det rutin att screena gravida för depression. Mina internationella kollegor är förvånade över att vi inte har denna rutin i Sverige, säger Hafrún Finnbogadóttir.
Gunnar Lantz, forskare vid Umeå universitet, har undersökt inkomster och skatter under efterkrigstiden för att syna bilden av ett skattesystem som har sagts kraftigt missgynna höginkomsttagare.
– Det är en stor missuppfattning att det svenska välfärdsbygget skulle ha bekostats av så kallade rikemansskatter, säger Gunnar Lantz. Det bekostades av skatter på låg- och medelinkomsttagare i högre grad. Den missuppfattningen fortsätter prägla politiska förslag idag och det gör den till en farlig missuppfattning.
Bakgrunden till konsumtionsbeskattning
I sin avhandling rekonstruerar Gunnar Lantz data över inkomster och skatteuttag utifrån bland annat taxeringar och hushållsbudgetundersökningar. Han analyserar också den politiska process som lade grunden till allmän konsumtionsbeskattning på 1960-talet i form av mervärdesskatten, momsen.
Han visar att de socialdemokratiska regeringarna var väl medvetna om att en generell skatt på konsumtion var impopulär inom den egna väljarbasen just på grund av att den väntades slå hårdare mot låginkomsttagare. Lösningen blev att rama in den som ett medel för att möjliggöra den fortsatta expansionen av allmän välfärd.
Den borgerliga oppositionen var emot en generell konsumtionsskatt för att den skulle innebära en höjning av den totala skattenivån och för att den riskerade bli en alltför bekväm och effektiv inkomstkälla för regeringen. De borgerliga oppositionspartierna vände dock, och började framställa den som ett medel för att hålla nere progressiviteten i inkomst- och förmögenhetsskatter. Båda sidorna hittade ett sätt att införliva momsen in sitt eget politiska projekt och den skatten utökades därefter kraftigt fram till början av 1990-talet.
Avhandling:
En indirekt väg till det jämlika: konsumtionsbeskattningens roll i det svenska välfärdsbygget (engelsk titel: An Indrect Route to Equality: Taxing Consumers to Build the Swedish Welfare State)
Kontakt:
Gunnar Lantz, Enheten för ekonomisk historia, Umeå universitet, gunnar.lantz@umu.se
– Det rapporten visar är allvarligt. Den globala uppvärmningen medför att ytan av den region som kan betraktas som arktisk minskar. Följden kan bli att sydliga arter sprider sig mer norrut och att köldanpassade arter står inför eventuell lokal utrotning om de inte kan anpassa sig eller konkurrera om födoresurser, säger Danny Chun Pong Lau, forskarassistent på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Den färska rapporten är publicerad av ett internationellt forskarteam där forskarassistent Danny Chun Pong Lau på Climate Impacts Reserach Centre vid Umeå universitet har varit en av medförfattarna.
Databas över läget för biologisk mångfald
Rapporten sammanställer kunskapsläget om den biologiska mångfalden i arktiska sjöar, älvar och tillhörande våtmarker. Den identifierar förändringar och kunskapsbrister vad gäller fisk, bottenfauna, djurplankton, alger och vattenväxter och ger insikter om den generella hälsan hos sötvattenekosystemen och deras förmåga att tillhandahålla grundläggande pålitliga ekosystemtjänster för oss människor.
För första gången har experter också sammanställt en databas för biodiversitet i sötvatten runt hela Arktis.
4 miljoner bor kring Arktis
Arktis är det stora havsområdet (Norra ishavet) runt jordens norra pol samt omkringliggande landområden. I de kringliggande landområdena bor cirka 4 miljoner människor, utspridda över flera kontinenter. Ungefär en tiondel av regionens befolkning tillhör något av Arktis urfolk, bland andra inuiter, aleuter och samer.
– Målet är att göra kunskapen mer tillgänglig och lätt att uppdatera. All data kommer att finnas tillgängliga i databasen Arctic Biodiversity Data Service, säger Danny Chun Pong Lau.
Samverkan med länder i den arktiska regionen
I rapporten identifieras också de arktiska ländernas ansträngningar och kunskapsluckor när det gäller att övervaka viktiga nyckelfunktioner i arktiska ekosystem och markerar vad länderna kan göra för att förbättra möjligheten att upptäcka och rapportera om betydande förändringar i Arktis.
– Mer specifikt behövs en bättre samordning, standardisering av metoder och ökad användning av nya teknologier som till exempel fjärranalys och miljö-DNA. Vi behöver också avväga våra forskningsrön mot traditionell och lokal kunskap och engagera oss mer och samverka med befolkningen i de lokala samhällena som finns i den arktiska regionen. Vi måste också åta oss att fortsatt stödja utveckling och underhåll av databasen.
Climate Impacts Research Centre (CIRC) bedriver forskning och undervisning med fokus på klimateffekter på akvatiska och terrestra ekosystem i arktiska och alpina miljöer. Forskningen integrerar biogeokemi och ekologi med målet att öka förståelsen för nuvarande och framtida förhållanden. Verksamheten är baserad till Abisko Naturvetenskapliga station, 20 mil norr om polcirkeln (68.35° N, 18.82° E).
Kontakt:
Danny Chun Pong Lau, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, danny.lau@umu.se
Normalt sett använder både spädbarn och deras föräldrar flera beteenden för att dela med sig av sina upplevelser, som när ett barn följer sin förälders blick och upptäcker ett flygplan på himlen. I en ny studie har en internationell forskargrupp undersökt förmågan till delad uppmärksamhet hos 10 månader gamla barn.
Att uppmärksamma samma saker som andra hjälper spädbarnen lära sig nya saker, och utveckla sitt språk. Genom att exempelvis peka eller göra ljud kan det lilla barnet påkalla den vuxnas uppmärksamhet, och därigenom påverka sin egen sociala miljö så att den passar barnets intressen och behov. Redan innan barn kan göra det använder de sina ögon för att påverka föräldern, till exempel genom att titta fram och tillbaks mellan föräldern och något intressant de fått syn på.
Tidiga blickbeteenden
– I den här studien undersökte vi den här typen av tidiga kommunikativa blickbeteenden, säger Pär Nyström, forskare vid institutionen för psykologi och Uppsala Barn- och Babylab vid Uppsala universitet, och en av författarna bakom studien.
I studien ingick barn som hade ett äldre syskon med autism. De flesta småsyskon till barn med autism utvecklas normalt själva, men sannolikheten att själv få diagnos är betydligt större i denna grupp än i befolkningen generellt. Spädbarnen deltog i lekfulla undersökningar medan vad de tittade på registrerades med en så kallad eye tracker, ett instrument som mäter hur blickar rör sig.
Skapade mindre kommunikation
Barnen satt i sina föräldrars knä när en udda och färgglad lampa plötsligt började att blinka, till synes utom synhåll för experimentledaren. Lampan blinkade i 10 sekunder, för att barnet skulle få tid att försöka visa sin förälder och initiera delad uppmärksamhet om barnet ville det. Som förväntat tittade de spädbarn som senare inte utvecklade autism ofta fram och tillbaka mellan det blinkande ljuset och experimentledaren, som om de försökte att påkalla hennes uppmärksamhet och dela denna upplevelse med den vuxna. De spädbarn som senare fick autismdiagnos tittade fram och tillbaka mellan lampan och experimentledaren mycket mer sällan.
llustration av experimentet som undersökte initiering av delad uppmärksamhet hos spädbarn. Barnen satt i sina föräldrars knä när en udda och färgglad lampa plötsligt började att blinka. Illustration: Pär Nyström
– Resultaten antyder att barn med autism inte skapar lika många kommunikativa situationer med vuxna när de är spädbarn. Skillnaderna var ganska subtila, men fullt möjliga att upptäcka med modern teknik för ögonrörelsemätning. Resultaten visade på statistiskt säkerställda gruppskillnader, men det är viktigt att betona att träffsäkerheten var för låg för att kunna förutsäga utvecklingen för individuella barn. Huruvida denna metod kommer att ha ett klinisk värde, till exempel för tidig upptäckt, är alltså för tidigt att säga, säger Terje Falck-Ytter, forskare vid institutionen för psykologi och Uppsala Barn- och Babylab vid Uppsala universitet, och projektledaren för studien.
Input till tidiga insatser
Studien visade också att alla barn, oberoende om barnet senare fick autismdiagnos eller inte, kunde följa experimentledarens blick. De kunde detta även när experimentledaren bara flyttade blicken utan att röra huvudet.
– Att det för barnen som senare fick diagnosen autism var så stor skillnad mellan förmågan att följa någon annans blick och förmågan att själva skapa interaktion, kan vara viktigt att tänka på när man utformar tidiga insatser, säger Terje Falck-Ytter.
Del i Projekt Småsyskon
Deltagarna i experimentet var 10, 14 och 18 månader gamla när förmåga till delad uppmärksamhet undersöktes. Autismutredningen gjordes när barnen blivit tre år. Totalt 81 småsyskon till barn med autism deltog i studien, av vilka 22 uppfyllde kriterierna för autism vid uppföljningen. Studien inkluderade även en kontrollgrupp om 31 barn vars storasyskon inte hade någon diagnos.
Studien är en del av det större forskningsprojektet Projekt Småsyskon, som är ett samarbete mellan Uppsala universitet och Center of Neurodevelopmental Disorders vid Karolinska Institutet (KIND).
Terje Falck-Ytter, institutionen för psykologi och Uppsala Barn- och Babylab vid Uppsala universitet, Terje.Falck-Ytter@psyk.uu.se
Kreativitet, liksom komplex problemlösning, anses vara viktiga kompetenser för hållbar utveckling och lyfts därför fram inom program för framtida utbildning, både hos Europeiska unionen och UNESCO.
– Mot bakgrund av denna globala utbildningsagenda, menar jag att det är viktigt att forska om design för kreativa lärmiljöer inom samtida utbildningsvetenskap. Det finns dock inte särskilt mycket tidigare forskning att bygga vidare på när det gäller till exempel design av kreativa lärmiljöer, alltså lärmiljöer som stödjer studenters utveckling av kreativitet som kompetens, säger Sol Morén, själv konstnär. I en ny avhandling vid Umeå universitet han hon undersökt betydelsen av lärmiljöer som stödjer studenters utveckling av kreativitet som kompetens.
Social interaktion påverkar kreativiteten
– För att förstå mer om hur vi skall kunna skapa förutsättningar för studenter att utveckla kreativitet, så anser jag att vi behöver titta närmare på vad som pågår i kreativa lärmiljöer och kreativa utbildningsprocesser. Jag hävdar också att det är meningsfullt att undersöka hur social interaktion och sociala relationer mellan studenter påverkar deras kreativa processer, om vi är intresserade av att förstå mer om design för kreativa lärmiljöer.
I avhandlingen undersöker Sol Morén kreativitet från ett sådant sociorelationellt och processorienterat perspektiv, med hjälp av och genom medverkandekonstnärliga praktiker.
– Första gången jag började tänka på begreppet relationell kreativitet var när jag som konstnär arbetade med medverkandekonst inom utbildning. Jag upplevde att det fanns ett samband mellan studenternas kreativitet och deras engagemang i medverkandekonstprojekten. Syftet med avhandlingen är att utveckla praktiskt grundad teori om relationell kreativitet som designkoncept för kreativa lärmiljöer.
Fyra designkoncept
I avhandlingen presenteras teorin om relationell kreativitet genom fyra designkoncept:
Design för kreativ transformation – genom att dra nytta av konstens tolkningsutrymme och öppenhet för nya oväntade lösningar.
Design för kreativt deltagande – genom att visa förtroende för och bjuda in deltagarna att medverka till ett gemensamt skapande av konst och kunskap.
Design för kreativa jämförande möten – genom att erbjuda miljöer som ger deltagarna mod att skapa och som är befriade från värderande omdömen.
Design för kreativt nätverkande – som i att underlätta för deltagare att interagera, dela och bidra till varandras processer av konst- och meningsskapande.
Ambitionen med avhandlingen är att bidra med kunskap om relationell kreativitet som designkoncept för kreativa lärmiljöer inom högskoleutbildning, som kan komma till nytta för utbildningspraktiken såväl som för forskarsamhället.
Forskare vid Karolinska institutet har utvecklat en stamcellsbaserad modell för att studera nervcellers motståndskraft och sårbarhet vid nervsjukdomen ALS. Resultaten som publiceras i tidskriften Stem Cell Reports, kan bidra till att identifiera nya genetiska mål för behandling som skyddar känsliga nervceller.
Amyotrofisk lateral skleros, ALS, är en dödlig sjukdom utan effektiv behandling eller bot. Sjukdomen kännetecknas av förlust av motoriska nervceller, så kallade motorneuron, som kontrollerar kroppens viljestyrda muskler. Det leder till muskelförtvining, svaghet och till slut förlamning.
Vissa grupper av motorneuron är dock mycket motståndskraftiga och överlever hela sjukdomsförloppet. Det gäller till exempel nervcellerna som styr våra ögonrörelser, så kallade okulomotoriska motorneuron. Varför just dessa motorneuron kan stå emot sjukdomen vet man idag inte fullt ut.
Den okulomotoriska cellgruppen finns i hjärnstammen och är liten och svår att studera i människa och djur. För att närmare undersöka skillnader i känslighet mellan olika motorneuron vore det därför bra att i stället kunna utgå från odlade stamceller.
En sådan stamcellsbaserad modell av nervcellers motståndskraft vid ALS har nu utvecklats av forskare vid Karolinska Institutet.
Kan identifiera nya gener
– Det här cellodlingssystemet kan bidra till att identifiera nya gener som ger motståndskraft hos okulomotoriska nervceller, som skulle kunna användas i genterapi för att stärka känsliga motorneuron, säger Eva Hedlund, docent vid institutionen för neurovetenskap vid Karolinska Institutet, som lett studien.
Arbetet bygger på att forskarna har lyckats bilda okulomotoriska nervceller från odlade embryonala stamceller. Det gjordes genom att överuttrycka en transkriptionsfaktor, PHOX2A, som är nödvändig för bildning av okulomotoriska motorneuron under embryots utveckling.
Genom olika analyser av cellerna, samt likheter med deras motsvarighet i möss och människor, drar forskarna slutsatsen att de genererade cellerna faktiskt är okulomotoriska motorneuron.
Forskarna visar att de motståndskraftiga stamcellsgenererade nervcellerna aktiverar en överlevnadsfrämjande signalering som kallas Akt, och att denna signalering är aktiverad även i okulomotoriska nervceller hos människa.
Robust modell för framtida studier
De genererade okulomotoriska motorneuronen visade sig också vara mer motståndskraftiga mot ALS-liknande nedbrytning än vad ryggmärgsmotorneuron är, vilket även ses hos människor.
– Sammantaget visar detta att vi har skapat en robust modell för att studera mekanismer för nervcellers motståndskraft och sårbarhet i ALS, säger studiens försteförfattare Ilary Allodi, som arbetade med studien som postdoktoral forskare i Eva Hedlunds grupp.
Utvecklingen av smarta och funktionella e-textilier (där elektronik har integrerats i textilierna), har gått i en rasande fart, inte minst när det gäller önskade egenskaper som lätt vikt, flexibilitet, elasticitet och möjligheten att integrera dem i plagg. Användarvänlighet har varit prio ett, samtidigt har utvecklingen av komforten, det vill säga hur dessa textilier faktiskt känns mot huden, hittills inte hängt med. Detta kan bero på att marknaden släpar efter – trots att efterfrågan på den här typen av textilier är stor.
Komfort faktor vid kvalitetsbedömning
Nu har doktoranden Melkie Tadesse i sitt forskningsprojekt vid Högskolan i Borås utvecklat en metod för att bedöma komforten, något som han menar borde vara av stort intresse för branschen när det gäller kvalitetsbedömning av den här typen av textilier.
– Hittills har forskningen strävat efter att ta fram ett material som upplevs som vanlig textil, dock utan att lyckas få fram en metod för att utvärdera känslan, komforten, av material mot huden, förklarar han.
Målet för hans forskning är att kunna förutsäga hur plagget kommer att kännas mot huden.
Tagit fram provsamling av olika material
I sitt projekt har Melkie Tadesse tagit fram en samling med materialprover genom att utveckla och samla olika smarta och funktionella textilier, med hjälp av 3D-printning, coating (beläggning på textilier), inkjet-tryck, screentryck på textilen och smarta fibrer integrerade i själva stickningsprocessen. De olika funktionella materialen har olika egenskaper som att de är termokroma, att de aktiveras av värme, elektriskt ledande, att de aktiveras med elektrisk ström, fotokroma, det vill säga att de aktiveras av ljus, och elektroluminescerande, alltså att de avger ljus när en elektrisk ström passerar.
Expertpanel verifierade resultaten
Olika metoder för karaktärisering analyserades, exempelvis för hållbarhet vid tvätt och mekanisk påverkan, elektrisk ledningsförmåga och ytegenskaper.
Sedan undersökte han hur de olika funktionella materialen upplevdes vid hudkontakt utifrån fysiologiska och psykologiska aspekter. Olika försök med visuell och blind subjektiv bedömning genomfördes.
– Vi använde oss av en expertpanel för att verifiera resultaten. Deltagarna i panelen fick känna på de olika funktionella materialen och bedöma dem utifrån olika begrepp, ord och dess motsatsord, till exempel sträv – len, vilka direkt eller indirekt förknippas med beröringskomfort.
Objektiv data om materialens mekaniska egenskaper vid låg påverkansgrad samlades in genom mätsystemet Kawabata Evaluation System, där man mäter textilmaterialets fysiska egenskaper vid låg belastning, exempelvis hur det beter sig vid drag och tryck, skjuvning, vridning och friktion vid kontakt med huden. Det visade sig att de mekaniska egenskaperna vid denna typ av mätning stämmer överens med hur textilierna upplevs vid hudkontakt.
Med hjälp av olika statistiska metoder fick han fram ett tolkningsbart resultat från insamlad data. Resultatet visar att det är möjligt att använda sig av såväl visuella test som blindtest för att bedöma komfortegenskaper hos smarta och funktionella textilier.
Miljövänliga tekniker och kemikalier
Projektet har inramats av ett helhetstänk kring hållbar utveckling.
– I projektet har vi använt miljövänliga, resurseffektiva och kostnadseffektiva tekniker och kemikalier, inte minst när det gäller inkjet-tryck, när vi har utvecklat och samlat in de olika textila materialen.
Fotnot:
Forskningsprojektet har genomförts inom ramen för SMDTex (Sustainable Management and Design in Textiles) ett doktorandprogram inom Erasmus Mundus om hållbart management och textildesign.
Avhandling:
Quality inspection and evaluation of functional or smart textile fabric surface by skin contact mechanics
I april 2019 träffades ledare för högerpopulistiska partier på ett lyxhotell i Milano. Det var Matteo Salvini, partiledare för Lega och Italiens vice premiärminister, som hade kallat till mötet. Syftet var att samla de högerpopulistiska partierna i ett enat block inför EU-valet i maj. Med en egen partigrupp som maktbas vill Salvini förändra EU inifrån.
Överens mot liberalism och migration
Att bara fyra av de 20 inbjudna partierna dök upp sågs som ett bevis för hur svårt det kommer att bli att ena partier som egentligen bara är överens om vad de inte vill ha, liberalism och migration. I övrigt skiljer de sig åt i flera viktiga frågor, som inställningen till Ryssland och synen på den ekonomiska politiken där vissa drar åt vänster medan andra lutar åt höger.
Efter mötet har de fyra fått sällskap av flera partier, bland dem franska Nationell Samling som slöt upp under Salvinis motto ”Towards a common sense Europe: peoples rise up”. Den 19 maj hölls ett nytt möte i Milano med nu totalt tolv partier.
The Movement
En rörelse som har försökt samla den europeiska högern är The Movement, skapad av den amerikanska presidenten Donald Trumps tidigare rådgivare Steve Bannon. Rörelsen har dock mötts av svalt intresse från de högerpopulistiska partiernas ledare.
Att Sverigedemokraterna skulle gå med i gruppen verkar dock osannolikt. Partiledaren Jimmie Åkesson har dock sagt att han inte vill utesluta ett samarbete med italienska Lega. Liksom flera andra högerpopulistiska partier har Sverigedemokraterna ändrat inställning till EU. Inte så att de har blivit mer vänligt inställda, men istället för att kräva att det egna landet lämnar EU vill de försöka förändra unionen inifrån.
Kommer de att lyckas?
Ann-Cathrine Jungar, docent vid Södertörns högskola, forskar om populistiska och högerradikala partier. Hon tror att det hänger på partiernas disciplin och förmågan att samarbeta.
– Forskningen har visat att deras ledamöter har haft stor frånvaro i EU-parlamentet. De har inte tagit EU-arbetet på allvar utan fokuserat på att mobilisera på hemmaplan. Nu ska det bli intressant att se om de kan kompromissa.
Offentlig presskonferens i Modena, Italien, februari 2018 med Matteo Salvini.
Partiernas tidigare brist på engagemang i EU-frågor har även passiviserat deras väljare, som i stor utsträckning valt soffan framför vallokalen. Samtidigt finns ointresset för EU-valet även hos andra partiers väljare, något som skulle kunna gynna de högerpopulistiska partierna.
– Det finns tankar om att eftersom EU-valet ses som ett andra rangens val blir väljare mer benägna att testa något nytt och rösta på andra partier, säger Ann-Cathrine Jungar.
Ann-Cathrine Jungar tror att flera högerpopulistiska partier kommer att gå framåt i EU-valet. Matteo Salvinis Lega Nord är ett av dem, liksom franska Nationell samling, tyska AfD samt Sverigedemokraterna. Dessutom tillkommer ett par nya partier i Estland och Holland.
Hur stor makt dessa partier kan få beror också på hur de övriga partierna agerar. Den konservativa gruppen har precis kastat ut ungerska Fidesz, åtminstone tillfälligt.
EU-parlamentet präglas av allianser
– Beslutsfattandet i EU har skett genom att de här stora grupperna har kommit överens, säger Ann-Cathrine Jungar. Parlamentet präglas av samarbete och allianser och nu måste de söka stöd på annat håll.
Niels Markwat, doktorand i statsvetenskap vid Göteborgs universitet som har forskat om högerpopulistiska partier, påpekar att flera att de frågor som har varit viktiga för de här partiernas väljare inte längre diskuteras lika intensivt. Till exempel EU:s roll i den ekonomiska krisen och de stora migrantströmmarna som kom för ett par år sedan.
– Fast de högerpopulistiska partierna har visat sig vara kameleonter som är bra på att anpassa sig efter nya förutsättningar, säger Niels Markwat. Nu när krisen är över har flera partier gått tillbaka till en mer ekonomiskt liberal agenda och argumenterar för sänkta skatter.
Ökat inflytande
Niels Markwat tror att det är oundvikligt att de högerpopulistiska partierna kommer att få mer inflytande i EU-parlamentet efter valet. Men det betyder inte att deras makt i EU kommer att öka. Detta då de flesta nationella regeringar inte består av högerpopulistiska partier, vilket gör att de inte får något inflytande över ministerrådet eller kommissionen. Det finns dock andra sätt att påverka politiken.
– Som vi har sett i Storbritannien behöver ett parti inte vara särskilt stort för att få igenom stora förändringar. De kan till exempel hitta stöd för nationella folkomröstningar som kan påverka EU-politiken.
Bevakad gränskontroll i Europa.
Den holländska politikern Guy Verhofstadt, ledare för den liberala partigruppen Alde, har kallat det kommande valet för ett slag om Europas själ. Det som står på spel är visionen om ett öppet, tolerant Europa. Matteo Salvini och hans hittills elva allierade skulle troligtvis hålla med.
Lars Jederlund, kommunikationsrådgivare och författare till den nya boken Ödesvalet, är inne på liknande tankegångar.
– Om de högerpopulistiska partierna blir tillräckligt stora kommer de att kunna stoppa den progressiva agendan och göra att EU står still.
Frågor där EU i så fall kommer att få svårt att driva framåt är enligt Lars Jederlund klimat, migration, utbildning, bistånd och den så kallade sociala pelaren. Men det är inte bara ökat parlamentariskt stöd som gör att dessa partier får ökad makt. De har även börjat samarbeta i högre utsträckning utanför parlamentet.
– Det kan handla om bloggar, tidningar och radiostationer, men även föreningar och andra rörelser utanför partierna.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
EU-ledamöterna arbetar i partigrupper
I EU-parlamentet är ledamöterna indelade i partigrupper med liknande åsikter. Idag finns åtta olika partigrupper. I parlamentet sitter ledamöterna samlade i sina partigrupper, och inte utifrån vilket land de kommer. Vänsterpartier sitter till vänster och högerpartier till höger. De gröna och liberala partigrupperna sitter i mitten.
Översikten visar partigruppernas ungefärliga placering i Europaparlamentet. Uppgifterna är från mars 2019.
Källa: https://eu.riksdagen.se
Linda Arnell är doktorand vid Institutionen för socialt arbete och Umeå centrum för genusstudier (UCGS) vid Umeå universitet. I sin doktorsavhandling i socialt arbete fokuserar hon på hur tjejers våld förstås och förklaras. Analyserna tar avstamp i tjejers berättelser om eget utagerande och våld, men också i proffessionellas uttalanden om tjejers våld utifrån sina yrkesmässiga erfarenheter inom olika former av arbete med unga och våld.
Mer fokus på beteendet än våldet
– De professionella som deltar i studien synliggör dock att tjejers våld sällan diskuteras inom deras verksamheter. Snarare är det tjejers introverta agerande som står i fokus, vilket även framkommer i tjejernas berättelser, säger Linda Arnell.
Även om det genomförs allt fler studier om tjejers våldsanvändning inom en svensk kontext är det fortfarande främst killars våld som hamnar i fokus. Detta förklaras inom forskning ofta med att det är fler killar som använder våld. Detta ökar dock risken för att föreställningar om våld och kön reproduceras och att de tjejer som använder våld framställs som annorlunda och avvikande.
Tjejers våld förringas
– Betydelsen av tjejers våld riskerar dels att förringas med hänvisning till mindre allvarliga former av våld, samtidigt visar resultaten på att när tjejers använder fysiskt våld förstås det ofta som mer allvarligt, som värre, än killars våld, säger Linda Arnell.
Det är dock inte enbart kön som ges betydelse när tjejers våld beskrivs och förklaras. Tjejerna och de professionella i studien diskuterar exempelvis betydelsen av socioekonomiska förutsättningar, etnicitet och funktionalitet. Ilska är också något som ges stor betydelse och framförallt huruvida känslor förväntas ta sig introverta respektive extroverta uttryck, vilket likt våld tydligt knyts till föreställningar om kön.
– Att lyfta fram kontextuella och strukturella aspekter av tjejers våldsanvändning är av stor betydelse för att förstå tjejers våldsanvändning och undvika att tjejer som använder våld demoniseras eller framställs som obegripliga, menar Linda Arnell.
Studien visar också på vikten av att ta tjejers våldsanvändning på allvar och med ett kritiskt perspektiv lyfta dessa frågor inom det sociala arbetet. Detta gör det möjligt att vidga perspektiven på våld och kön inom det sociala arbetets praktik, men också förbättra förståelsen för och stödet till de tjejer som använder våld.
Linda Arnell, Institutionen för socialt arbete och Umeå centrum för genusstudier, Umeå universitet, linda.arnell@umu.se
Mer än vart tionde barn i tonåren uppger att de någon gång blivit slagna i hemmet. Länge saknades det en specialiserad behandlingsmetod för våldsutsatta barn, men sedan 2007 har behandlingen KIBB (Kognitiv Integrerad Behandling vid Barnmisshandel) börjat användas i Sverige. Metoden fokuserar på barnets berättelse och våldets konsekvenser, och leder till att våldet minskar och relationen mellan barn och förälder förbättras.
– Barn som har varit utsatta för fysisk misshandel har tydligare traumasymptom, till exempel ångest, depression, ilska och posttraumatisk stress, än grupper med barn som inte varit utsatta för våld, säger Johanna Thulin, doktorand inom socialt arbete.
Genom att intervjua barn som behandlats med KIBB-metoden har hon undersökt hur barnmisshandel påverkar hälsan, och hur misshandlade barn beskriver relationen till sina föräldrar.
För att se om behandlingen ledde till att barnens hälsa förbättrades, använde Johanna självskattningsformulär. Barnen fyllde i formulären innan behandling, efter avslutad behandling och sedan efter ytterligare sex månader efter avslutad behandling. Resultatet visade att barnen förbättrat sitt mående i samtliga testade kategorier, exempelvis upplevde de mindre ilska och depression efter behandlingen.
KIBB
Kognitiv integrerad behandling vid barnmisshandel (KIBB) bygger på parallella insatser för barn respektive föräldrar och varje session avslutas med en gemensam familjesession. Behandlingsteman för föräldragrupperna är bland annat konsekvenser av våld, hur våld påverkar barn, föräldrastrategier att hantera ilska, aktivt lyssnande och trygghetsplan. Exempel på behandlingsteman för barngrupperna är att uttrycka känslor och reducera ångest, hantera stress och berätta om upplevelser av våldet (traumaberättelser). Insatsen pågår under 16 veckor. Målsättning är att minska våldet samt barns traumasymtom. Källa: SBU
Barnens upplevelser av metoden är också positiva, visar studien. Under intervjuerna beskrev de hur de känner sig närmre sina föräldrar, att våldet upphört och hur deras föräldrar blivit mer engagerade och närvarande efter behandlingen.
Skolan viktig i avslöjandet av våld
– De uppfattar att behandlingen sätter deras behov i centrum, att våldet blir tydligt adresserat och att föräldern lär sig mer positiva föräldrastrategier, säger Johanna.
För att behandlingen ska kunna sättas in är det en förutsättning att våldet uppmärksammas – något som kräver stort mod från barnet. Därför ville Johanna också se hur våldsutsatta barn tänker kring avslöjandet av det våld de utsätts för. Det visade sig att barnen gör flera överväganden, och de beskriver i intervjuerna hur vuxna måste vara lyhörda och inge förtroende för att barnen ska våga berätta.
– Skolan är en viktig arena där barnet får möjlighet att skapa tillitsfulla relationer utanför den egna familjen, men det är också en plats där barnet informeras om sina rättigheter. Genom att skolan undervisar om barns rättigheter och på olika sätt tar upp barns möjliga utsatthet möjliggörs fler avslöjande och fler barn kan hitta en väg ut ur våldet, säger Johanna.
Nötkött från dikalvsuppfödning utgör idag cirka 40 procent av det nötkött som produceras i Sverige. Detta kor är köttraser som inte mjölkas.
Förutom att bidra till livsmedelsförsörjningen är betande dikor mycket viktiga i bevarandet av naturbetesmarker. Dessa marker utgör de artrikaste naturtyperna i Sverige och dikornas betydelse för landskapet har ökat under de senaste årtiondena på grund av det minskande antalet mjölkrasdjur.
Fri tillgång till foder
Under vintern, innan de kalvar och sedan släpps på bete med sina kalvar, har dikorna oftast fri tillgång på ensilage (djurfoder som konserverats genom pressning och jäsning) i stallen. Kostnaden för skördat foder är vanligtvis högre än kostnaden för att hålla korna på bete sommartid. Därmed utgör foderkostnaden under stallperioden en betydande andel av den totala årliga foderkostnaden för en diko.
Dikor ger själv sin kalv mjölk
I Sverige finns det ungefär 190 000 kor för köttproduktion. Deras uppgift är att föda upp kalvar som växer mycket och ger kött. Det speciella med dessa kor är att kalven får dia på kon istället för att människan tar hennes mjölk.
En ko som bara har sin egen kalv kallas diko och en ko som har både sin egen kalv och andra kalvar som diar kallas amko.
Dikor väger cirka 700 kilo, vilket innebär att de ofta är större och kraftigare än mjölkkorna.
För att uppnå lönsamhet och öka effektiviteten hos köttbonden finns det mycket att vinna på att ha en bra foderstrategi. En vanlig metod för att få ett grovfoder med lämpligt näringsinnehåll till dräktiga dikor, som utfodras i fri tillgång, är att skörda fodret sent. Användning av traditionella grässorter, som timotej och ängssvingel, kan trots denna metod leda till att korna överutfodras med både energi och protein.
Näringsrikt foder ett slöseri
Mikaela Jardstedt, husdjursagronom och forskare vid SLU, har undersökt hur man tar fram ett tillräckligt magert vinterfoder åt korna, så att de inte blir onödigt feta.
– Att ge korna ett mer näringsrikt foder än de behöver är ett slöseri med resurser, både ur ett ekonomiskt och miljömässigt perspektiv. Det kan också ge feta kor som får problem vid kalvning, säger hon.
Mikaela Jardstedt har i sitt doktorsarbete vid SLU utvärderat andra typer av fiberrika grovfoder och studerat deras effekter på kornas intag och foderutnyttjande, i ett försök att förbättra effektiviteten i foderanvändningen till vårkalvande dikor.
Viktminskning med rörflen
Foder baserade på sent skördad timotej och ängssvingel, eller rörsvingelhybriden hykor, visade sig vara för näringsrika för dräktiga dikor, och ledde till överutfodring och till vikt- och hullökningar under dräktigheten. Kor som utfodrades med rörflensensilage eller en halmbaserad foderstat fick istället vikt- och hullminskningar under samma period.
– De kor som ätit rörflen tog dock igen det hull som de tappat under stallperioden under den efterföljande betessäsongen, och därför verkar rörflen ändå vara ett bra alternativ till traditionella grässorter, säger Mikaela Jardstedt. Rörflen gav också den billigaste foderstaten, tack vare det låga foderintaget.
Fotnot:
De köttraser som ingick i studierna var charolais och hereford.
Avhandling:
Roughage feeding of suckler cows during winter. Intake, utilization and energy status in pregnant cows
Kontakt:
Mikaela Jardstedt, Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, Sveriges lantbruksuniversitet, Skara, mikaela.jardstedt@slu.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
