I kölvattnet av den exceptionellt varma sommaren 2018 utlyste forskningsrådet Formas medel för tvärvetenskaplig forskning om effekterna av ett extremt klimat.
– Vi sökte anslag och fick pengar för att studera hur värme påverkar förskolebarn i deras utemiljö, säger docent Fredrik Lindberg, forskare inom stadsklimatologi och naturgeografi som leder det tvärvetenskapliga projektet ”Värmeböljors påverkan på förskolebarns fysiska aktivitet och välbefinnande i deras utomhusmiljö”.
Studerat hundratals utegårdar
Oskar Bäckli, mastersstudent på geografiprogrammet som också deltar i projektet, har intervjuat ett tiotal förskollärare och undersökt utegårdar för 438 förskolor i Göteborg.
Studien visar att merparten av förskolornas gårdar saknar tillräckligt med skugga under varma dagar.
– Enligt lokalförvaltningen i Göteborgs stad bör varje barn ha 35 kvadratmeter att röra sig på. Det innebär en yta på 350 kvadratmeter för tio barn. Men under varma och soliga dagar när barnen behöver vara i skugga krymper denna yta, säger Oskar Bäcklin.
Utemiljön inte anpassad för värme
Lokalförvaltningen har i år börjat titta på utegårdarna och många av förskolornas gårdar har inte tillräckligt med skuggiga platser.
– Bäst skugga ger träd, men det tar tid för dem att växa upp vid nyplantering. En del förskolor använder därför solskydd som till exempel parasoller, men dessa ger inte alls samma solskydd och går dessutom lätt sönder, säger Fredrik Lindberg.
Alternativet blir att hålla barnen inomhus. Det är inte ett lyckat alternativ eftersom barn behöver fysisk aktivitet för sin hälsa och möjligheterna till rörelse är större utomhus.
– Vissa av gårdarna jag tittat på har nästan ingen skugga alls. Många utegårdar har dessutom underlag av asfalt eller gummiliknande beläggningar, material som i sig kan bli heta under varma och soliga dagar, säger Oskar Bäcklin.
Två förskolor ska specialstuderas
Studien visar att förskolepersonalen väl känner till hur viktigt det är att barnen får tillräckligt med vätska och undviker att vistas för mycket i solen.
– Men det blir svårt när det finns få skuggiga platser på utegårdarna. Och barnen blir trötta när många barn måste leka långa stunder under samma träd, säger Oskar Bäcklin.
Nu ska forskarna specialstudera förskolebarn i åldern 5-6 år på två förskolor i Göteborg. Den ena förskolan har en utegård som erbjuder lite skugga, den andra har en gård med bättre tillgång till skugga.
– Alla barnen ska få bära GPS och pulsmätare och på så sätt kommer vi att kunna se hur utemiljön påverkar barnens fysiska aktivitet och i förlängningen deras välmående, säger Fredrik Lindberg.
Forskningsprojektet är ett samarbete mellan institutionen för geovetenskaper och institutionen för kost- och idrottsvetenskap.
Kontakt:
Fredrik Lindberg, forskare vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet, fredrikl@gvc.gu.se
– En dystopi är en framtida mardrömsvärld. Svenskars oro för en dystopisk framtid har vi mätt genom att fråga om orosmoln inför framtiden och samhällsproblem idag. Allt fler svenskar lyfter klimatfrågan som en av samtidens viktigaste frågor, och det gör klimatfrågan till vinnare i dystopiernas kamp, säger forskaren Björn Rönnerstrand.
Vad är egentligen värst, en överhettad planet eller resistenta superbakterier? Frågan är som att be folk välja mellan pest och kolera och alltså inte helt lätt att svara på. Istället får frågan ställas på annat sätt:
– SOM-institutet har följt svenskarnas syn på klimatförändringarna under en lång tid, och de senaste fyra åren har vi också följt synen på antibiotikaresistens. Det gör att vi faktiskt nu kan ställa de här hoten mot varandra och analysera vilket som svenskarna ser som värst, säger statsvetaren Björn Rönnerstrand som forskar kring vår syn på just den här typen av storskaliga samhällsproblem.
De tävlande: Två onda tvillingar
På ena sidan i denna dystopiernas kamp: klimathotet. En temperaturökning på två grader eller mer kommer att ge katastrofala effekter för både människor och ekosystem. Att begränsa den globala uppvärmningen kräver en omställning i form av omedelbara och kraftfulla insatser för att minska utsläppen av växthusgaser. En sådan omställning kräver medborgarnas stöd – om många oroar sig för klimatet och ser det som ett viktigt samhällsproblem skickar det en tydlig signal till politiker och beslutsfattare att fatta kanske obekväma beslut.
På andra sidan: antibiotikaresistensen. En ökad antibiotikaresistens äventyrar behandlingen av infektioner och försvårar operationer, transplantationer och många cancerbehandlingar. Lung- och urinvägsinfektioner kan bli omöjliga att behandla. För att begränsa antibiotikaresistensen krävs en minskad användning av antibiotika redan idag. Också här krävs medborgarnas stöd – om många oroar sig för antibiotikaresistens och ser det som ett viktigt samhällsproblem ökar möjligheten att komma tillrätta med det.
– Ur ett forskningsperspektiv är just de här två frågorna intressanta att jämföra, förklarar Rönnerstrand. Båda är globala och väldokumenterade och båda kräver omfattande samarbete för att kunna lösas. Samtidigt är de exempel på vad vi kan kalla det kollektiva handlandets problem – varje enskild individ måste göra en insats, men varje enskild insats är i sig marginell och därför är det svårt för enskilda individer att se att just deras agerande i de här frågorna betyder något.
Matchen: Jämnstarka tävlande
Dystopiernas kamp avgörs med frågan om hur oroliga svenskarna är för respektive hot. 49 procent av alla svenskar är mycket oroliga för klimatet enligt den nationella SOM-undersökningen 2018. Ungefär lika många, 50 procent, är mycket oroliga för antibiotikaresistensen. Ett till synes dött lopp, med andra ord.
En djupare analys visar dock att oron ser olika ut beroende på kön, ålder och utbildning: Välutbildade är mer oroliga än andra, yngre oroar sig i högre grad än äldre för klimatet medan det motsatta gäller för antibiotikaresistensen, och kvinnor är generellt mer oroliga än män. Men här finns också en skillnad beroende på politisk tillhörighet, och en ökande polarisering:
– Personer som står till höger på vänster-högerskalan är generellt sett mindre oroliga för de här frågorna än personer som står till vänster. Vi kan ta klimatet som exempel. Medan oron hos de som står klart till höger ligger på i stort sett samma nivå 2015 som 2018, ungefär 30 procent uppger att de är mycket oroliga, så ökar oron bland de som står klart till vänster – 2015 var 61 procent mycket oroliga och 2018 har det ökat till 75 procent. I frågan om antibiotikaresistens ser vi samma skillnad mellan höger och vänster, men inte att skillnaden mellan grupperna ökar.
Det som gör att klimathotet ändå kan utropas till segrare i denna dystopiernas kamp är hur de som besvarade på 2018 års SOM-undersökning svarade när de fick skriva tre viktiga ”frågor eller samhällsproblem”. Fyra procent angav ”klimatet” och 16 procent den bredare kategorin ”miljön”. Inte en enda angav ”antibiotikaresistens”.
– Därmed kan vi säga att klimathotet ändå vinner denna dystopiernas kamp, eftersom klimatförändringarna ses som ett större hot här och nu, säger Björn Rönnerstrand.
Läs mer:
Dystopiernas kamp: Svenskarnas syn på klimatförändringar och antibiotikaresistens i jämförelse (Björn Rönnerstrand), s. 323 ff. i SOM-institutets antologi Storm och stiltje.
Kapitlen i Storm och stiltje baseras på SOM-undersökningen 2018, som bygger på ett obundet slumpmässigt urval av boende i Sverige som är mellan 16 och 85 år gamla. 21 000 personer (bruttourval) fick ett av sex delvis olika formulär som de besvarade antingen postalt eller via webben. Svarsfrekvens (netto) är 53 procent. En fullständig metodredovisning(pdf) finns på SOM-institutets hemsida.
Hela antologin Storm och stiltje finns också från och med 27 juni fritt tillgängligt på SOM-institutets hemsida.
Rönen om vilken effekt fiskkonsumtion har på risken att utveckla diabetes har varit motstridiga. Enligt vissa studier minskar risken för att få typ 2-diabetes om man äter mycket fisk, enligt andra har det ingen effekt, och enligt vissa studier ökar till och med risken.
Nya forskningsmetoder kan räta ut många frågetecken kring mat och hälsa framöver, menar forskare vid Chalmers, som lett en studie med en helt ny design, och fått fram en möjlig förklaring till gåtan.
Separerat riskerna
– Vi har lyckats separera den effekt som fisk i sig har på diabetesrisken från effekten av olika miljögifter som är vanliga i fisk, säger Lin Shi, doktor i livsmedelsvetenskap. Vår studie visade att fiskkonsumtion som helhet inte har någon effekt på diabetesrisken. Vi sållade sedan bort miljögifternas effekt, med hjälp av en ny data-analysmetod som är baserad på maskininlärning. Då kunde vi se att fisken i sig ger ett tydligt skydd mot typ 2-diabetes.
– Skyddet kommer framför allt från konsumtion av fet fisk. Men samtidigt såg vi en koppling mellan hög konsumtion av fet fisk och höga halter av miljögifter i blodet.
Miljögifterna är så kallade långlivade organiska föroreningar, till exempel dioxiner, DDT och PCB. Tidigare forskning har visat att de kan kopplas till en ökad risk för typ 2-diabetes. Den varierande effekten hos fisk på diabetesrisken i olika studier skulle alltså kunna bero på varierande konsumtionsnivåer av fisk från förorenade områden i de olika studierna.
Dioxiner och PCB via maten
Enligt Livsmedelsverket får vi människor i oss mest dioxiner och PCB via maten. Ämnena är fettlösliga och finns främst i feta animaliska livsmedel som fisk, kött och mejeriprodukter. Särskilt höga halter finns i fet fisk som strömming och vildfångad lax från förorenade områden, till exempel Östersjön, Bottniska viken, Vänern och Vättern.
Chalmersforskarna har också använt en ny metod för att ta reda på vad studiens deltagare hade ätit, som ett komplement till frågeformulär om matvanor. Inom tidigare forskning har man ofta förlitat sig helt på frågeformulär. Det ger felkällor som också kan ha bidragit till de motstridiga resultaten om fisk och typ 2-diabetes.
Mätt matvanor i blodet
– Med hjälp av så kallad metabolomik och masspektrometri har vi identifierat ett 30-tal biomarkörer i blodprov, alltså specifika molekyler, som kunde användas för att få ett objektivt mått på hur mycket fisk deltagarna i studien hade ätit, säger Lin Shi.
Sammantaget ger den nya metodiken betydligt bättre verktyg till forskningsfältet. De kan användas för att urskilja vilka kostfaktorer som är de verkliga orsakerna till olika typer av hälsoeffekter.
Metabolomik och det nya sättet att analysera data ger oss nya möjligheter att särskilja effekter från olika exponeringar som är korrelerade till varandra, säger Rikard Landberg, professor i livsmedelsvetenskap på Chalmers. Detta är mycket viktigt, eftersom det annars är svårt att avgöra om det är kosten, miljögifterna eller båda som påverkar risker för sjukdom.
Läs mer om fisk och miljögifter (Livsmedelsverket):
I studien jämfördes en grupp människor med typ-2 diabetes i Västerbotten, med en kontrollgrupp som inte har sjukdomen (fall-kontrollstudie). Deltagarna hade svarat på frågeformulär om matvanor och livsstil, och lämnat blodprov som sparades frysta. Totalt inkluderades 421 personer som efter i snitt 7 år utvecklade typ 2-diabetes, och dessa jämfördes mot 421 friska kontrollpersoner. De ursprungliga blodproven analyserades sedan. Dessutom analyserades blodprov som hade lämnats tio år efter de första blodproven av 149 av fall-kontrollparen.
Utöver chalmersforskarna deltog forskare från Umeå universitet, Karolinska Institutet, National Institute for Health and Welfare i Finland och University of Eastern Finland.
Kontakt:
Lin Shi (engelsktalande), doktor på avdelningen för livsmedelsvetenskap, Chalmers, shlin@chalmers.se
Rikard Landberg, professor och avdelningschef på avdelningen för livsmedelsvetenskap, Chalmers, rikard.landberg@chalmers.se
– Kortare behandlingstid på sjukhus är en fördel för både patienten och sjukvården. Vi kan se att metoden med intensiv strålbehandling totalt sett inte ger fler sena biverkningar, samtidigt som effekten är lika bra som med traditionell strålbehandling, säger Anders Widmark, senior professor vid Institutionen för strålningsvetenskaper vid Umeå universitet och överläkare vid Cancercentrum vid Norrlands universitetssjukhus.
Metoden som studerats kallas ultrahypofraktionerad strålbehandling och innebär att totalt sju strålbehandlingar ges under en dryg 2-veckorsperiod med en hög stråldos, 6,1 Gray, per behandlingstillfälle. Den jämfördes med den idag vanligaste strålbehandlingen med dagliga behandlingar om vardera dosen 2,0 Gray under åtta veckor, totalt 39 behandlingar.
Strålning direkt riktad mot tumören
Trots att den ultrahypofraktionerade behandlingen sammantaget innebär en lägre stråldos, var behandlingsresultaten i det närmaste identiska. Efter fem år visade PSA-prov att cirka 84 procent av männen inte hade några tecken på att cancern kommit tillbaka. Det gällde både i gruppen som genomgått ultrahypofraktionering och den som fått konventionell strålbehandling.
Direkt efter behandling var biverkningarna större för gruppen som fick ultrahypofraktionerad strålning, men redan ett halvår efter behandlingen hade skillnaden i biverkningar mellan grupperna försvunnit.
– Strålbehandlingstekniken har utvecklats så att vi kan rikta strålarna mer specifikt mot tumören och därmed minimera skadorna på närliggande organ så att man bättre kan ha kvar kontroll av urinering , tarmfunktion och sexuell funktion. Det innebär också att det är möjligt med högre individuella stråldoser under kortare tid som i denna studie, säger Anders Widmark.
Studien har genomförts på 1 200 män vid tio sjukhus i Sverige och två i Danmark under perioden 2005-2015. Männen hade medel- eller högriskprostatacancer med risk för spridning om den inte behandlades. De sjukhus som har ingått är Umeå, Lund, Sundsvall, Kalmar, Göteborg, Karlstad, Örebro, Jönköping, Växjö, och Linköping samt Århus och Herlev i Danmark. Studien har letts av professor Anders Widmark vid Umeå universitet och docent Per Nilsson, fysiker på strålbehandlingsavdelningen vid Skånes universitetssjukhus i Lund.
Kontakt:
Anders Widmark, Institutionen för strålningsvetenskaper vid Umeå universitet, anders.widmark@umu.se
– Studien pekar mot att den torka som vi såg under 2018 ser ut att kunna bli rådande norm snarare än undantag i framtiden. Detta kan slå hårt mot EU:s jordbruk och därmed mot matförsörjningen. Dessutom pekar studien mot att detta kan ske inom en tämligen snar framtid, säger Ottmar Cronie, biträdande universitetslektor i matematisk statistik vid Umeå universitet, som är en av artikelförfattarna.
Studien har genomförts i samarbete med forskare vid Europeiska kommissionens ”Joint Research Centre (JRC)” och vid Justus-Liebig universitetet i Giessen och Ottmar Cronies roll har primärt handlat om att bidra med expertis inom statistisk analys av händelsedata.
Ovanlig torka och blöta
Våren och sommarmånaderna 2018 präglades av en unik kombination av torka i centrala och norra Europa samt ovanligt blöta förhållanden i södra Europa. Till exempel drabbades Tyskland av en sex månaders torka som varade hela våren och sommaren, medan våren på den Iberiska halvön var särskilt blöt.
Båda dessa extremer påverkade jordbrukets skördar. Torkan i norr resulterade i en total minskning av avkastningen av grödor på upp till 50 procent. Detta kompenserades delvis av södra Europas avkastningsvinster på upp till 34 procent.
Denna juxtaposition av motsatta klimatavvikelser, med torka i norr och hög nederbörd i söder, kallas ibland för ”water seesaw”, det vill säga vattengungbräda. Water seesaw är ett extremt ovanligt fenomen. Forskarna har inte kunnat se något liknande scenario då de har rekonstruerat klimatet med olika globala modeller bakåt i tiden för de senaste 500 åren.
Framtida klimatprognoser, som bygger på mycket detaljerade modelleringar, visar att sannolikheten att södra Europa kommer att uppleva sådana gynnsamma växtförhållanden i framtiden inte är stor. Å andra sidan kan extrem växtsäsongstorka liknande 2018 bli vanligt redan inom 25 år, bedömer studien.
Brådskande behov av anpassning
Innovativa anpassningsstrategier för det europeiska jordbruket är därför nödvändiga och brådskande för att bemöta framtida växtsäsonger med extrema torrperioder, menar forskarna, då jordbruket sannolikt inte kommer att kunna dra nytta av det ovanliga ”water seesaw”-mönstret som sågs i fjol.
Enligt forskarteamet visar prognoserna att klimatet blir varmare och fler väderextremiteter kommer att inträffa. Förra året hade Europa tur med de ovanligt kraftiga regn i södra Europa som mildrade effekterna av torka på den övergripande livsmedelsproduktionen.
– Vi kan som sagt inte räkna med liknande moteffekter för att trygga livsmedelssäkerheten i framtiden. Förra året var en väckarklocka. Det finns ett akut behov av att förbättra risk- och konsekvensbedömningen genom att väga in avvikande väderhändelser, kaoset de kan orsaka och därmed utforma nya anpassningsstrategier för att hantera dem, konstaterar Ottmar Cronie och Andrea Toreti (JRC Ispra, Italien), som är artikelns huvudförfattare.
Ottmar Cronie, Institutionen för matematik och matematisk statistik, Ottmar.cronie@umu.se
En ny metod att minska björnrädsla har tagits fram i samarbete mellan Lunds universitet, Mittuniversitetet, Sveriges lantbruksuniversitet och Norskt institut för naturforskning. Projektledare är Maria Johansson, professor i miljöpsykologi vid LTH, Lunds universitet.
Den handlar om att under kontrollerade former exponera människor med oro för att möta björn i djurets egen miljö tillsammans med en guide. Sjuttiofem personer i områden med björn svarade på lokala annonser och anmälde sig till projektet. Efter en skogsvandring i sällskap med en kunnig vildmarksguide avtog rädslan.
– Det finns en internationell samsyn om att björnar ska få finnas. Hur ska då förvaltade myndigheter hantera en situation där människor känner oro för att leva sida vid sida med björnar? Vilket bemötande kan skapa större trygghet?
Ta ansvar för samexistensen
Maria Johansson betonar att samhället måste ta hänsyn till samexistensens konsekvenser för människors hälsa och välbefinnande. Idag gör den att människor begränsar sig i sin vardag och till exempel avstår från att plocka bär eller svamp.
– Vi vill ge verktyg så att människor kan hantera sin oro och rädsla. Vår studie visar att om våra tankar kring ett björnmöte formas av en personlig erfarenhet av att under kontrollerade former vandra i björnens terräng minskar rädslan betydligt, säger Maria Johansson.
Oron och rädslan. Ängslan styrs till viss del av hur sårbar en människa känner sig i förhållande till björnen. Sårbarheten är enligt Maria Johansson kopplad till olika komponenter.
Den första handlar om hur farlig man tror att björnen är. Den andra berör kunskaper om hur förutsägbar djuret är. Rädslan ökar om du befarar att björnen kan dyka upp när och var som helst.
Kunskap minskar rädslan
Men den avtar om du vet vilken terräng björnen gillar. Vad den äter och var den söker sin föda olika årstider. Vilken tid på dygnet björnen är aktiv. Och hur björnen kan bete sig till exempel vid ett möte.
En komponent handlar om hur jag själv kan förväntas reagera. Kunskap om hur jag ska agera för att undvika björn gör att jag kan kontrollera situationen utan att drabbas av panik.
– Med kunskap och förståelse kring björnen kan jag undvika vissa situationer – om jag inte vill riskera att möta djuret. Björnen föredrar snårig mark, som en bärplockare inte väljer i första hand. Och så fort den får korn på människor sticker den normalt sett iväg, säger Maria Johansson.
Ännu en komponent är social tillit, som är människans tilltro. Den handlar om tilltron till förvaltande myndigheter. Att de vill en väl och ser både till djurets och till människans bästa.
Ingen hänsyn till människors känslor
Tidigare har myndigheter gått ut med information om björn utan förståelse för människors känslor. Det har ofta varit enkelriktad information om ekologiska fakta förmedlade på stora allmänna informationsmöten i byar där invånarna oroat sig för traktens björnar, förklarar Maria Johansson.
– Vi satsar på kommunikation ute i naturen istället där en erfaren guide utgår ifrån deltagarnas behov, säger hon.
Den nya modellen för att ge människor verktyg att minska oro och rädsla bygger på samspelet mellan deltagare i små grupper och en erfaren guide med djup kunskap från skandinaviska björnprojektet. Den kunniga ledaren visar hur man ska agera i situationer där det kan finnas björn.
– Med några få personer som går tillsammans med guiden kan man uttrycka sin oro och få svar på sina frågor direkt när något dyker upp. Och det viktigast av allt är att man har konfronterats med sin oro och klarat av situationen, säger Maria Johansson.
Olika typer av vandringar i björnskogen
Forskningsprojektet har utarbetat tre olika sorters vandringar i samarbete med Orsa rovdjurspark. I det skarpaste läget sker vandringen tillsammans med en forskare som guide, där björnen rör sig. Gruppen följer hur den sändarförsedda björnen rör sig och närmar sig djuret på ett systematiskt sätt. Då kan man via sändarens signaler uppfatta precis när björnen sticker. Och det gör den nästan alltid innan någon fått en skymt av den.
Denna vandring har störst positiv effekt, visar deltagarnas självskattning av farlighet, förutsägbarhet, kontroll och social tillit, men är svår att skala upp på grund av djuretiska skäl. Björnen bör inte störas i onödan.
En annan sorts vandring sker utan närkontakt med björnen. En så kallad simulerad approach. Guiden har gått sträckan tidigare och kan berätta hur björnen har rört sig. Det är möjligt att gå fram till platser där björnen till exempel har vilat sig. Denna vandring erbjuder större möjligheter att skala upp.
Tittar på björnar i hägn
Den tredje vandringen äger rum i Orsa björnpark. Björnen är synlig i hägn, och blir föremål för samtal och guidens berättelser. Denna vandring gav minst effekt på rädslan, men alla tre varianterna gjorde att deltagarna fick bättre mentala verktyg att hantera sin oro och rädsla och därmed blev mindre begränsade i att visats i naturen.
Maria Johansson har själv gått en vandring och upplevt hur eländig björnterrängen är.
– Man klafsar genom våtmarker och kliver över fällda träd i snårig skog. Där trivs björnen långt bort från bär- och svampplockares idylliska stigar, säger hon.
Human Dimensions of Wildlife, Controlled exposure reduces fear of brown bears är ett samarbete mellan ekologi, psykologi och Orsa rovdjurspark finansierat av norska miljödirektoratet.
Maria Johansson har arbetat tillsammans med Ole-Gunnar Støen som är forskare inom det Skandinaviska björnprojektet, docent Anders Flykt vid Institutionen för psykologi och socialt arbete, Mittuniversitetet i Östersund, docent Jens Frank vid Sveriges lantbruksuniversitet samt Sven Brunberg Orsa rovdjurspark och Länsstyrelsen i Gävleborg.
När biologiska celler studeras med hjälp av en så kallad optisk pincett är ett stort problem den skada som verktyget orsakar cellen. Men nu har en forskare vid Göteborgs universitet upptäckt en ny typ av kraft som rejält minskar den optiska pincettens ljusanvändning – och förbättrar experiment på alla typer av celler och partiklar.
– Vi kallar den ”intra-cavity feedback force”. Grundidén är att mängden laserljus som används för att hålla fast en partikel eller cell ändras automatiskt beroende på var partikeln befinner sig. När partikeln är i fokus stängs lasern av. När partikeln försöker fly sätts lasern på igen, säger Giovanni Volpe, docent vid institutionen för fysik, Göteborgs universitet.
Upptäckt en tredje kraft
En optisk pincett är en fokuserad laserstråle som kan hålla fast partiklar. Tidigare har två olika typer av krafter som genereras av verktyget identifierats: gradient force (partikeln rör sig mot laserns intensitet) och scattering force (partikeln pressas mot lasern). Giovanni Volpe och hans team har nu upptäckt en tredje typ av kraft inom fältet, och ett nytt sätt att konstruera optiska pincetter. Dessa genombrott kan komma att kraftigt förbättra studerandet av enskilda biologiska celler.
– Vår nya metod innebär att i vissa fall upp till 100 gånger mindre ljus behövs, jämfört med när man använder en traditionell optisk pincett, säger Giovanni Volpe.
Genom att använda mindre ljus orsakas mindre skada på cellen som studeras.
Experiment blir mer verklighetstrogna
En ljussnål optisk pincett kan vara användbar för att studera celler som vanligtvis är suspenderade i en lösning – en blodcell eller en jästcell, till exempel – och som forskare skulle vilja studera under en längre tidsperiod.
– Ett stort problem när man använder optiska pincetter är att laserljuset höjer cellens temperatur, vilket är skadligt. En ökning på 10 grader är kan vara förödande, medan en ökning på 0,1 grader är helt oskadlig. Alltså gör det stor skillnad om möjligheten finns att använda mindre ljus och därmed begränsa temperaturhöjningen. Experiment kan göras mer realistiska i förhållande till cellens naturliga livscykel, säger Giovanni Volpe.
Nyblivna doktorn i nationalekonomi, Sara Moricz, började redan som masterstudent att använda sig av programmerade datamodeller för sin forskning. Nationalekonomi använder av tradition statistiska modeller. Steget till att använda mer datadrivna sätt, alltså maskininlärning och AI, är inte långt.
– Det är svårt att undersöka normer eftersom att vi forskare saknar data att jobba med. Men med sociala medier som Twitter och med dagens maskininlärningsalgoritmer går det att automatiskt läsa av så kallade implicit bias, ungefär omedvetna fördomar, i text. Det har jag använt mig av i undersökningen, säger Sara Moricz, som disputerat med avhandlingen Institutions, Inequality and Societal transformations.
Modell lär sig att läsa ”som en människa”
Med hjälp av tusentals svenska tweets har Sara Moricz lärt en AI-modell att läsa Twitter-inlägg ”som en människa”. Kort sagt gick det ut på att träna modellen att uppfatta så kallat könskodat språk och därmed placera in orden ”hon” eller ”han” på rätt plats i olika meningar.
Det kan vara allt från om en person som kallas ”sötis” är en kvinna eller man, eller om det är en kvinna som bakar kakor och en man som äter dem. Modellen har tillgång till tillräckligt med data för att lära sig att se de könskodade mönstren i språkbruket.
– Resultatet av undersökningen visar att svenska tweets i genomsnitt reflekterar könskodat språk i mindre utsträckning ett halvår efter den första metoo-hashtaggen, jämfört med ett halvår innan, säger Sara Moricz.
Metoo startade den 17 oktober 2017, och ett halvår innan dess stoppar modellen i genomsnitt in rätt könskodat ord i 78 av 100 tweets och ett halvår efter minskar det till 76,5 per 100 tweets. Förändringen innebär en minskning med cirka 2 procent av genomsnittet innan Metoo.
Är inte andelen som visar förändring väldigt låg? Bara någon procent?
– Det är inte en stor effekt, men inte heller en liten. Det man ska komma ihåg är att det är ovanligt att kunna mäta normer på en sådan fin skala. Detta visar att något verkligen förändrats, i alla fall vad gäller svenska Twitter, säger Sara Moricz och tillägger:
– Det är svårt att jämföra med tidigare forskning eftersom man inte tidigare har mätt könskodat språk, eller könsnormer, på detta sätt. Jag tycker det är lättare att tänka på hur stor effekten är i termer av att den indikerar att det skulle ta 18 år med en ihållande metoo-effekt för att helt ta bort det könskodade språk som modellen lärt sig.
Könskodning
I engelskan används ofta en adjektivform av gender, gendered, för att beskriva att något uppvisar skillnad enligt en viss uppfattad genusordning. Om man exempelvis utgår från att en genusordning är strukturerad i två genus, ett manligt och ett kvinnligt, kan en sak, en egenskap eller ett fenomen vara kodat som maskulint eller feminint. Ett exempel kan vara färger. Rosa anses vara feminint medan blått upplevs vara maskulint. Det finns ingen allmänt vedertagen svensk version av begreppet gendered, men exempel på möjliga översättningar är genusifierad, genuspräglad, könad, könskodad eller genuskodad. (källa: Wikipedia)
Könskodat språk blir utifrån detta ett språk som är subtilt färgat utifrån det kön som vi, ofta omedvetet, kopplar ihop med vissa ord. Samhället har vissa förväntningar på vad män och kvinnor är, och hur de skiljer sig åt, och detta avspeglas i det språk vi använder. Ett kvinnligt färgat, stereotypt språk eller ordval kan till exempel vara snäll, försiktig, söt. Ett maskulint färgat språk kan vara aktiv, driven, företagsam. Självklart kan människor av vilket kön som helst kan ha någon av dessa egenskaper, men i den nämnda forskningen har de separerats.
Enligt rapporten Svenskarna och internet 2018 använder fler män (25 procent) än kvinnor (18 procent) Twitter. Den största användargruppen är 16–25 år. Hur representativt är då Twitter och dina resultat för svenskarna som helhet?
– Det är viktigt att poängtera att min undersökning enbart utgör ett exempel på att normer kan förändras snabbt. Resultatet i sig är inte generaliseringsbart eftersom att vi vet att Twitteranvändare inte återspeglar hur folk är mest i Sverige, säger hon och tillägger:
– Resultatet visar att en nerifrån och upp-folkrörelse kan förändra normer, i alla fall på kort sikt. Jag menar att engagemanget hos dem som vågade berätta om sexuella övergrepp under #metoo ledde till en konkret förändring, åtminstone utifrån Twitter-datan.
Ett konkret exempel på hur jargongen på Twitter har förändrats är att fåtalet kvinnor tillskrivs att ha åsikter innan metoo, efter metoo finns det fler tweets som handlar om att kvinnor faktiskt har åsikter.
Du säger att andelen tweets som reflekterar könsnormer är mindre efter #metoo än före. Hur vet du att det kan kopplas till just #metoo och inte till slumpen eller andra orsaker?
– Man kan aldrig vara hundra procent säker när man jämför saker över tid. Det kan absolut vara något annat som förändras samtidigt, men jag har gjort metoden så bra som jag någonsin kunnat för att säkert kunna säga att det är metoo som driver den här förändringen på Twitter. Till exempel har jag gjort en parallell undersökning, med samma metod, men för en annan norm, där jag inte ser någon förändring alls.
Sara Moricz har i sin avhandling skrivit tre artiklar, varav den första behandlar kortsiktiga förändringar av könsnormer. Artikeln tar tillvara på senare tids utveckling av maskininlärningsalgoritmer för att studera normförändringar i svenska tweets. Mer specifikt så tränas en LSTM neural network-modell till att definiera könsnormer på ett omfattande och datadrivet sätt. Modellen används som ett verktyg för att ta fram ett mått på könsnormer som människor möter i vardagslivet, vilket används för att studera normförändringar i samband med Metoo-rörelsen.
#Metoo startade den 17 oktober 2017 efter att en amerikansk skådespelerska uppmuntrade kvinnor att dela med sig av sina erfarenheter av sexuellt ofredande. Datumet för händelsen är orelaterat till svenska könsnormer och därmed tillåter kontexten att en effekt skattas utan jämförelseproblem. Tweets som innehåller Metoo-hashtaggen eller relaterade taggar tas bort från analysen för att inte effekten av en mer intensiv könsdebatt ska mätas.
Artikeln finner att svenska tweets reflekterar könsnormer i en mindre utsträckning sex månader efter Metoo-händelsen i jämförelse med fem månader innan. Föregående års normförändringar används som en jämförelsegrupp. Resultatet är robust gentemot att använda fixa effekter för kalenderdagar och Twitter-användare.
Resultatet får även stöd genom att istället undersöka en orelaterad norm som inte borde förändras med placebo-test. Studien ger ett exempel på att normer kan förändras snabbt, vilket kan göra det möjligt att ifrågasätta tidigare litteratur där normer visas som relativt oföränderliga.
– Dessa resultat ger ytterligare ledtrådar kring vilka biologiska mekanismer som skyddar mot nervnedbrytande sjukdomar och ger ökad chans till ett långt liv, säger Anna Zettergren, docent i experimentell psykiatri vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och en av författarna bakom publiceringen.
Det är sedan tidigare känt att personer med en ovanlig variant i genen PLCG2 har halverad risk för Alzheimers sjukdom jämfört med befolkningen som helhet. De aktuella fynden kopplar nu mutationen till minskad risk också för andra nervnedbrytande sjukdomar, och en ökad möjlighet att passera 90-årstrecket.
PLCG2-proteinet har en viktig roll i immunsystemet, och genvarianten leder till en förändring i detta protein som tycks påverka risken för både alzheimer, frontallobsdemens och Lewy body-demens, men inte sjukdomar som ALS och Parkinsons sjukdom.
Stor och stark studie
Studien bygger på genetikdata från ett flertal länder, däribland Sverige via den så kallade H70-studien i Göteborg. Totalt omfattas drygt 200 000 individer inklusive kontrollpersoner.
– Möjligheten att finna kopplingar till ovanliga genvarianter skapas genom att vi slår ihop data från många olika forskargrupper, konstaterar Anna Zettergren, angående studiens stora omfång.
Andra svenska forskare som deltagit är professorerna inom neurokemi vid Sahlgrenska akademin, Kaj Blennow och Henrik Zetterberg, samt psykiatriprofessor Ingmar Skoog vid Sahlgrenska akademin, som också förestår AgeCap, Centrum för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet.
Pusselbit för behandling av Alzheimers
Forskningen kring läkemedelsbehandling vid Alzheimers sjukdom har upprepade gånger åkt på bakslag. Hittills har alla läkemedelsstudier misslyckats, konstaterar Ingmar Skoog. Han menar dock att de nya upptäckterna bekräftar att mutationen i PLCG2 är en ledtråd för fortsatt forskning.
– Fynden förtjänar att studeras vidare och kan komma att bli en del i det stora pussel som behöver läggas för att vi på lång sikt ska kunna utveckla läkemedel mot demenssjukdomar, säger Ingmar Skoog.
– Det är viktigt att pedagogerna tar utgångspunkt i det barnen gör och tonar in deras kroppsliga och sinnliga uttryck, säger Kristin Ungerberg, doktor i pedagogiskt arbete som undersökt hur pedagoger i förskolan kan arbeta med de yngsta barnens inflytande.
Alla barn ska, enligt förskolans läroplan, ha inflytande över verksamheten som de deltar i. Även FN:s konvention om barnets rättigheter, som nästa år kommer bli lagstadgad i Sverige, beskriver att barn har rätt att uttrycka sina åsikter i sammanhang som berör dem.
Inflytande innefattar förmågor
Tidigare studier visar att arbetet med barns inflytande ofta innefattar vissa förmågor hos barnet. Det kan handla om att verbalt uttrycka en åsikt, att välja bland olika alternativ samt förstå konsekvenser av dessa val. Detta riskerar att exkludera förskolebarn i åldern ett till tre år.
Inom förskolan fokuserar pedagogerna mycket på att barnen ska lära sig att uttrycka sig genom ett verbalt språk. De yngsta barnen uttrycker sig ofta med kroppsspråk genom olika sinnesstämningar vilket en pedagog behöver känna in för att ge barnen möjligheter att påverka verksamheten.
– Det handlar också om att våga släppa på den vuxna förståelsen och hänge sig mer tillsammans med barnen och det de gör, menar Kristin Ungerberg.
Utforska det som barnen lockas av
Grunden i studien, för att förstå barns inflytande, är att ta reda på vad som intresserar de yngsta barnen i förskolan. Vad är det som lockar dem? Resultatet visar att barnen ofta cyklar mot olika saker som till exempel staketet eller stenkanterna.
De lockas även mycket av att stå uppe på avsatsen på de höga rutschkanorna och blicka ut över rummet eller utegården. Vid dessa platser så var barnen mycket kreativa och utforskande av vad som kunde bli möjligt att göra. Resultatet visar även att pedagogerna försökte bromsa dessa aktiviteter och få barnen att göra på andra sätt.
– Detta vill jag lyfta som ett sätt att arbeta med de yngsta barnens inflytande. Det handlar om att stanna kvar i det som barnen lockas av och utforska detta tillsammans med barnen istället för att bromsa barnen för att vi vuxna kanske inte förstår eller finner dessa saker intressanta.
Övergödning av Östersjön är ett väl känt problem som bland annat yttrar sig i form av syrefria havsbottnar och algblomning. Problemet orsakas av höga utsläpp av kväve och fosfor från bland annat reningsverk och jordbruk. Flera internationella överenskommelser har ingåtts och åtgärder har genomförts som minskat utsläppen från land. En åtgärd som dock inte har genomförts i någon större omfattning är musselodling som kan minska halterna av kväve och fosfor i havet och därmed minska övergödningen.
Ing-Marie Gren från SLU har i en ny studie jämfört den osäkerhet som finns kring musselodling med den som finns i andra typer av reningsåtgärder. Hennes slutsats är att det finns större osäkerhet kring de åtgärder som genomförs i jordbruket för att minska tillförseln av fosfor och kväve till Östersjön, och att detta ökar musselodlingens ekonomiska värde som reningsåtgärd.
Musselodling jämförs med andra åtgärder
Men musselodling är bara intressant som en åtgärd om kostnaden för denna åtgärd är lägre än för andra åtgärder som görs för att uppnå mål om minskade utsläpp av näringsämnen. Om så är fallet, motsvarar värdet av musselodling skillnaden i kostnader för musselodling och för andra, dyrare, åtgärder. Och det finns flera forskare som menar att kostnaderna är lägre för musselodling än för andra åtgärder. Samtidigt påpekar kritiker vid Östersjöcentrum i Stockholm på problem med musselodling i form av osäkerhet om musslors tillväxt som beror på temperatur, strömmar, salthalter med mera. Dessutom kan musselodlingen förstöras vid hårt vinterklimat och då går värden till spillo.
Frågan är alltså om musselodlingen har ett ekonomiskt värde trots osäkerheten. När det är angeläget att uppnå mål om kväve- och fosforreduktioner till Östersjön är osäkerhet en kostnad som måste beaktas.
Musselodling mer kostnadseffektivt trots osäkerheter
Detta gör Ing-Marie Gren i en ny vetenskaplig artikel där hon har beräknat det ekonomiska värdet av musselodling som en reningsåtgärd för att uppnå internationella mål om kväve- och fosforreduktioner till Östersjön.
Musselodling jämförs då med olika åtgärder inom jordbruket som till exempel minskad djurhållning och minskad användning av handelsgödsel, ökad areal perenna grödor, odling av fånggröda och anläggning av våtmarker. Även åtgärder som vidtas vid reningsverk och industri i samtliga länder runt Östersjön tas med i beräkningen. Studien pekar på att flera åtgärder inom jordbruket är mer osäkra metoder än kväve- och fosforrening genom musselodling. Effekten av till exempel ändrad markanvändning uppströms i ett avrinningsområde bestäms, utöver av hur marken används också av geohydrologiska faktorer soch temperatur, nederbörd med mera.
Musselodling kan sänka kostnader för rening
Studien visar att om man bortser från all osäkerhet, vilket är vanligt i praktiken och i många vetenskapliga studier, skulle införandet av musselodling minska de totala kostnaderna för att uppnå reningsmålen för Östersjön med ca 10 procent eller 3,4 miljarder kr per år.
När osäkerhet i samtliga åtgärder beaktas ökar värdet till mellan 4,3 och 12,1 miljarder kr per år beroende på hur man definierar och mäter osäkerhet. Odlingen av musslor sker kostnadseffektivt främst i Danmark och Sverige, som har relativt långa kuststräckor med hög salthalt. Polen skulle tjäna mest på musselodlingen eftersom detta land svarar för en stor andel av den totala tillförseln av näringsämnen och skulle utan musselodling behöva bära en stor del av den totala reningskostnaden.
– Resultaten visar på vikten av att beakta osäkerhet i effekt på Östersjön i samtliga åtgärder, och att värdet av musselodling som reningsåtgärd kan öka när detta görs, säger Ing-Marie Gren.
Kontakt:
Ing-Marie Gren, professor em. Institutionen för ekonomi Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, ing-marie.gren@slu.se
− I Sverige dör 5-6 personer per år i den här typen av olyckor och tusentals personer drunknar instängda i bilar årligen globalt sett. Personerna kan inte själva ta sig ut på grund av vattentrycket när bilen hamnat under vattnet. Studien gav mycket positiva resultat och vår förhoppning är att brandmän som idag är ytlivräddare ska kunna tränas i upprepad fridykning så att denna räddningsmetod kan finnas tillgänglig på alla brandstationer i framtiden, säger Erika Schagatay, professor vid Institutionen för Hälsovetenskap på Mittuniversitetet.
Metoden går ut på att använda fridykare som håller andan istället för dykare med lufttuber för att undsätta personer som blivit instängda i bilar.
Få ut levande inom 30 minuter
− Att använda fridykare skulle kunna bli ett viktigt komplement till den luftdykningsberedskap som finns på vissa brandstationer, men som ofta kräver mycket längre tid för att nå offren. Metoden skulle fullt utbyggd sannolikt kunna rädda livet på flera personer årligen bara i Sverige, säger Erika Schagatay.
Studien genomfördes av Erika Schagatay och Pontus Albertsson Åman vid Umeå universitet och syftet var att undersöka om räddningsinsatsen kunde göras tillräckligt snabbt för att få upp personer levande, inom maximalt 30 minuter från det att bilen hamnat i vattnet. Forskarna ville också undersöka om det fanns en risk att fridykarna som utför räddningen riskerar att svimma av syrebrist under vattnet.
Försöken utfördes dels i Ångermanälven, vid Sandö Räddningsskola, och dels i havet. I försöket i Ångermanälven sänktes bilar med viktade räddningsdockor och två fridykare arbetade parvis genom att göra korta dyk och utföra följande moment:
Dykarna turas om att göra sökdyk och agera säkerhet vid ytan tills bilen lokaliserats
dykare 1 markerar bilen med en boj
dykare 2 går ner och undersöker om det går att öppna dörren
om det inte är möjligt går dykare 1 ner och krossar fönstret
därefter går dykare 2 ner och lossar eller kapar bältet
sedan går dykare 1 ner och hämtar dockan till ytan
slutligen simmar dykare 2 in dockan till kajen.
− Våra försök visade att det tog mindre än 5 minuter med bilen på 5 meters djup och under 7 minuter på 8 meters djup att hitta och rädda den instängde. Varje dyk var i genomsnitt 28 sekunder och det längsta dyket var 46 sekunder, säger Erika Schagatay.
Erika Schagatay och hennes forskargrupp har i många år bedrivit forskning om fysiologin hos människor som fridyker, det vill säga dyker utan att andas. Forskningen har omfattat en mängd olika aspekter av hur fridykning påverkar människokroppen och en del av arbetet har gällt säkerheten inom fridykning. I de försök som utfördes i havet i denna studie mättes räddningsdykarnas syremättnad sedan de genomfört simmande dyk med samma djup och längd som de som krävdes för räddningsinsatsen.
− Vi kunde konstatera att syremättnaden, även efter de längsta dyken, var i snitt 90% och alltid med god marginal högre än den nivå där dykaren riskerar att svimma av syrebrist. Vi drog därför slutsatsen att om vår metod med parvis upprepad dykning följs är risken för att räddningsdykarna ska svimma av syrebrist minimal, säger Erika Schagatay.
Erika Schagatay, professor, Institutionen för Hälsovetenskap, Mittuniversitetet, erika.schagatay@miun.se
Pontus Albertsson Åman, verksamhetsutvecklare/projektledare, Region Norrbotten, pontus.aman@norrbotten.se
I vattenbruk av fisk och skaldjur är det viktigt att minimera odlingarnas negativa påverkan på miljön. Odling av makroalger (tång) används för att ta upp de lösta näringsämnen som fiskar och skaldjur släpper ut. Ett annat sätt är samodling med filtrerande djur som musslor och ostron, vilka tar upp näring i form av små partiklar i vattnet.
Kompletterande städpatrull
Men även sjögurkor kan bidra till en bättre vattenmiljö eftersom de är sedimentätande djur och äter mycket av det som faller till botten. Genom att sjögurkor äter sand och gyttja tar de upp mycket av den organiska substansen som samlats på havsbotten.
I ett hållbart samodlingssystem för vattenbruk kan alltså alger och musslor ta hand om överflödiga näringsämnena i vattnet och sjögurkor ta till vara näringsämnen på havsbotten.
Sådana är sjögurkorna
Sjögurkor (Holothuroidea) tillhör tagghudingarna. De saknar ett fullständigt hudskelett men huden är utrustad med en kraftig muskulatur. Sjögurkorna utmärks dessutom av att de har regenerationsförmåga och alltså kan återbilda sina organ.
– Sjögurkor är intressanta att använda som en del i cirkulärt vattenbruk för bättre vattenkvalitet. De har redan använts länge i samodlingar med fisk, ostron och alger i Asien. Och nu vill vi undersöka om vi kan få det att fungera med samodling av svenska arter, säger Ellen Schagerström, forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskap på Göteborgs universitet.
Fortplantat sig i fångenskap
Nu har forskarna i projektet även fått den röda signalgurkan att leka i fångenskap. Leken har resulterat i befruktade ägg, som har delat sig och börjat växa till nya små sjögurkor.
– Det var ett helt fantastiskt ögonblick när sjögurkorna sprutade ut ägg och spermier. Och nu kan vi se de små larverna växa, det är så spännande, säger Kristina Snuttan Sundell, professor i zoofysiologi vid Göteborgs universitet.
– Nu väntar vi bara på att larverna ska gå igenom sina tre utvecklingsstadier innan de faktiskt ser ut som små sjögurkor, säger Ellen Schagerström.
Värdefull art i Kina
I Kina är sjögurkan redan en värdefull art. En liten burk på cirka 250 gram betingar ett pris på närmare 3 000 kronor. Fiske på de vilda populationerna världen runt har gjort att många arter är starkt hotade och i vissa länder råder nu totalt fiskeförbud. Det finns därmed förutsättningar att odla sjögurka i Sverige och exportera till den asiatiska marknaden.
– Men vårt projekt fokuserar först och främst på att ta fram ett odlingsprotokoll för att förstärka befintliga vilda populationer i Sverige och utvärdera deras roll i cirkulära vattenbrukssystem, säger Ellen Schagerström.
Projektet om sjögurkor är ett tvärvetenskapligt EU-projekt inom Swedish Mariculture Research Center (SWEMARC) vid Göteborgs universitet.
Ellen Schagerström, forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet, ellen.schagerstrom@bioenv.gu.se
Mängden potentiellt skadliga kemikalier i vår miljö skulle kunna reduceras kraftigt om industrin använde dem enbart när det verkligen var nödvändigt. Det är slutsatsen i en artikel i den vetenskapliga tidskiften Environmental Science: Processes & Impacts som forskare vid Stockholms universitet publicerar 17 juni 2019.
För att underlätta för både konsumenter och producenter att minska användningen av onödiga kemikalier lanserar forskarna ett ramverk för ”nödvändig användning”. Ramverket exemplifieras med hjälp av gruppen högfluorerade ämnen, eller PFAS som de också kallas.
Vattenavstötande badkläder och tandtråd
PFAS används ofta i konsumentvaror eftersom de bland annat gör det enkelt att skapa fukt- och fläckavstötande tyger, men förekommer i en långa rad andra produkter, allt från skidvalla till brandsläckningsskum. Samtidigt är allt fler forskare oroande över att de ansamlas i vatten och mark, tar mycket lång tid att bryta ner och kan kopplas till en lång rad hälsoproblem, inklusive lever- och testikelcancer, höga kolesterolvärden, låg födelsevikt, övervikt och minskad funktion hos vaccin.
Studien klassificerar många av PFAS användningsområden som ”icke nödvändiga”, som till exempel vattenavstötande badkläder och tandtråd. Andra produkter som analyserats och kategoriserats på skalan ”icke nödvändig” – ”ersättningsbar” – ”nödvändig” är livsmedelsförpackningar, medicinsk utrustning, läkemedel, kosmetika, skidvalla och brandsläckningsskum.
Använd substitut där det går
– Vår förhoppning är att ramverket kan göra det enklare för producenter och konsumenter att förstå vilka PFAS som kan fasas ut och ersättas. En bra start vore att fasa ut de många fall där PFAS används bara för att det är enkelt, trots att det finns substitut, säger professor Ian Cousins, forskare vid Stockholms universitet och en av världens främsta experter på hur PFAS produceras och distribueras.
Artikeln noterar att vissa tillverkare redan bedriver ett arbete för att på frivillig väg fasa ut PFAS i sina produkter.
Ian T. Cousins, Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi (ACES), Stockholms universitet, Ian.Cousins@aces.su.se.
– Historiskt sett har textilen alltid varit nära människan, säger Nils-Krister Persson, docent inom Smart Textiles vid Högskolan i Borås.
Prototyper i projektet.
Plaggen har utvecklats i olika generationer. Det började med en röd klänning, som blev en svart klänning, en grön väst och nu är de framme vid fjärde generationen: En svart väst med schackrutig rygg där varje ruta kan avge vibrationer.
– Nu tar vi nästa steg och gör textilen till ett verktyg för kommunikation, det är något nytt. Och tekniskt sett har vi kommit långt i projektet.
Haptisk kommunikation innebär att en person tolkar omgivningen åt den med dövblindhet genom beröring på ryggen och andra delar av kroppen. Halvvägs in i EU-projektet ”SUITCEYES” har forskarna tagit fram flera prototyper på plagg som kan simulera dessa rörelser.
Plagget tolkar omgivningen
Högskolan i Borås står för de textila innovationerna och semantiska tolkningar av omgivningen, forskare i Grekland arbetar med att ett gränssnitt som kan känna igen föremål och ansikten i omgivningen. Och i Leeds, England, arbetar forskare också med sensorteknologi för att upptäcka hinder i omgivningen samt att översätta detta till vibrationer och andra haptiska tecken.
– Vi arbetar nu med att integrera alla dessa delar så att kameran och datorn känner igen det som försiggår i rummet, skickar information till en kunskapsbas, som snabbt översätter den till haptiska signaler, som den som bär västen känner på ryggen genom de så kallade aktuatorerna, som sitter i plagget, förklarar han.
Snart ska den senaste generationen av prototyperna produceras i ett större antal, så att funktionerna kan börja prövas vetenskapligt.
– Men vi har naturligtvis många utmaningar kvar därefter, det handlar om kostnader, förändringar i beteende och rent praktiska frågor. Men vi är väldigt positiva till våra framgångar, säger Nils-Krister Persson.
SUITCEYES står för Smart, User-friendly, Interactive, Tactual, Cognition-Enhancer that Yields Extended Sensosphere. Det är ett EU-projekt som leds av Högskolan i Borås. Namnet indikerar att en hel verktygslåda med instrument, för att förbättra kommunikationen med personer som är dövblinda, utvecklas i projektet.
Parterna i projektet har ansvar för olika arbetspaket inom projektet:
Högskolan i Borås är projektkoordinator och har ett helhetsansvar, genom Biblioteks- och informationsvetenskap samt Smart Textiles, för utveckling av den haptiska kommunikationen och det smarta gränssnittet genom att använda smarta textilier.
The Center for Research and Technology, Hellas, CERTH, Grekland, ansvarar för ansikts- och objektsigenkänning, datafångst, översättning samt semantik.
Hochschule Offenburg , Tyskland, ansvarar för spelifiering och social interaktion.
University of Leeds, Storbritannien, ansvarar för elektronik, användarbehov och användarens inkludering samt studier av användarbehov och social inkludering såväl som miljöuppfattning.
Vrije universiteit, Nederländerna, ansvarar för haptisk psykofysik och för att testa prototyperna.
Les Doigts Qui Rêvent, Frankrike, ett bokförlag med direktkontakt med potentiella slutanvändare. Förlaget är involverat i att sprida resultat och med andra utåtriktade aktiviteter.
Harpo, Polen, ett hjälpmedelsföretag ansvarar för att sprida resultaten.
De pågående klimatförändringarna gör att våra hav blir allt varmare. Det påverkar fiskens tillväxt. Studien från Sveriges lantbruksuniversitet visar att uppvärmningen gör att liten – men inte stor – fisk växer allt snabbare över tid.
Biotestsjön är ett inhägnat havsområde som varit uppvärmt av kylvatten från Forsmarks kärnkraftverk sedan 1980. I biotestsjön är vattnet alltid mellan några och upp till tio grader varmare än i det omgivande havet.
Provfiske har bedrivits i det uppvärmda området, samt i ett intilliggande havsområde med normal temperatur, sedan 1970-talet. En del av fisken har sparats för analyser av ålder och tillväxt, och det materialet har nu sammanställts och analyserats av en grupp forskare på institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua).
Studien visar hur fiskars kroppstillväxt kan komma att förändras i ett varmare klimat.
Växer snabbare i kylvattnet
– Biotestsjön fungerar lite som en tidsmaskin där vi har kunnat studera tillväxt i en unik uppvärmd men i övrigt naturlig miljö över många generationer. Det gör att vi bättre kan förstå och förutsäga hur en fortsatt uppvärmning av våra vatten kan påverka fiskars kroppstillväxt, säger Magnus Huss, forskare och huvudförfattare till studien som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Global Change Biology.
Forskarna fann att liten abborre växte snabbare i det uppvärmda havsområdet, men också att denna respons på uppvärmning skedde gradvis över många generationer. Även äldre abborrar var större efter en längre tids uppvärmning jämfört med abborrar i det normalvarma referensområdet, men detta berodde på att de växt snabbt tidigt i livet. Tillväxten hos större och äldre abborrar påverkades inte av vattentemperaturen.
– En konsekvens av att uppvärmning gynnar liten fisk, särskilt i kombination med att dödlighet hos stor fisk ofta är högre i varma vatten, är att vi i många fall kan förvänta oss ett skifte mot fler små individer i framtiden. Det kan påverka såväl interaktioner med andra organismer som produktion av fisk och fiskets fångster, säger Magnus Huss.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
