Det är forskare vid Uppsala universitet och Sahlgrenska Akademin vid Göteborgs universitet som utvecklat en metod där man med ett blodprov kan diagnosticera cancern utan att behöva operera för säkerhets skull. Den här upptäckten kan leda till färre onödiga och riskfyllda operationer.
Idag upptäcks äggstockscancer ofta sent, när den redan är långt gången. Dödligheten är hög: av 10 patienter med äggstockscancer är det bara 3-4 som fortfarande lever 5 år efter att de fått sin behandling. Det finns inget screeningprogram för sjukdomen utan det enda sättet att ta reda på vad kvinnor med oklara förändringar på äggstockarna lider av är att operera. Idag blir många opererade ”för säkerhets skull” och det innebär en onödig risk för kvinnan.
Onödiga operationer
– Vi behöver bli mer träffsäkra i vår diagnostik. För att upptäcka ett fall av cancer opererar vi idag upp till fem kvinnor, men det är det säkraste alternativet när de visar en avvikelse på ultraljud och vid misstanke om en eventuell cancer. Det finns ett stort behov av ett enkelt blodtest som skiljer ut oklara fall från kvinnor med cancer, säger Karin Sundfeldt, överläkare och professor i obstetrik och gynekologi vid institutionen för kliniska vetenskaper vid Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet.
I den publicerade studien har forskarna tagit fram en biomarkörtest bestående av 11 proteiner. Genom att ta ett blodprov på patienter med en avvikelse på ultraljud och analysera proteinerna skulle vården säkrare kunna identifiera de kvinnor som inte har cancer. I de fall där läkarna väljer att operera kan man förbättra träffsäkerheten så att man hittar ett fall av cancer på tre opererade kvinnor. På det sättet skulle man kunna undvika onödiga operationer och minska risken för komplikationer orsakade av operationen.
Hitta gränsfall
Biomarkörstestet gör det också möjligt att hitta gränsfall och tidiga stadier av cancern.
– Våra resultat är så pass lovande att vi kan börja planera för hur screening för tidig upptäckt av äggstockscancer skulle kunna genomföras. Sverige har lång erfarenhet av screening för livmoderhalscancer. Jag ser många möjligheter att utveckla strategier för screening av äggstockscancer som kan rädda liv men och samtidigt minimera antalet operationer för kvinnor som inte har cancer, säger Ulf Gyllensten, professor i medicinsk molekylärgenetik vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet.
I artikeln som publicerats i open access tidskriften Communications Biology (Springer Nature Publishing AG) presenteras ett nytt test som tagits fram i samarbete med ett Uppsalabaserat biotech-företag, Olink Proteomics.
– Vi går nu vidare med det här nyutvecklade testet och ska utvärdera det i större skala med hjälp av prover som samlats in från samtliga sjukhus i Västra Götalandsregionen och Halland, säger Ulf Gyllensten.
Kontakt:
Ulf Gyllensten, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet, ulf.gyllensten@igp.uu.se
Karin Sundfeldt, överläkare och professor vid institutionen för kliniska vetenskaper, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet, karin.sundfeldt@gu.se
En rymdfysiker vid Umeå universitet utvecklar just nu ett mätinstrument som ska följa med rymdskeppet Comet Interceptor. Farkosten har valts ut att ingå i den europeiska rymdmyndigheten ESA:s program för att sikta kometer som precis kommit in i vårt solsystem. Uppskjutningen ska ske 2028.
– Vi är med i det team som tar fram instrument med flera sensorer för att mäta elektriska och magnetiska fält, samt neutrala och elektriskt laddade partiklar, säger Herbert Gunell, professor i fysik vid Umeå universitet.
– Här i Umeå bidrar vi med modellering och simuleringar som behövs för att utforma instrumenten och planera observationerna vid kometen.
Svårt hinna med en komet
Genom att studera kometer kan vi få ny kunskap om vårt solsystems ursprung. Men, att utforska nya, helt orörda kometer har hittills varit svårt. Då krävs att kometen upptäcks när den närmar sig solen första gången – och tiden att planera för och skjuta upp en rymdfarkost blir för kort.
Tekniska framsteg gör nu att sådana uppdrag blir möjliga. Comet Interceptor är en ny slags rymdfarkost. År 2028 kommer den att skjutas upp som ”medpassagerare” till ESA:s exoplanetutforskande rymdfarkost Ariel.
Comet Interceptor följer med till den så kallade Sun-Earth Lagrangepunkten L2, som finns 1,5 miljoner kilometer bakom jorden sett från solen. Där kan farkosten ligga still och vänta på ett lämpligt kometmöte.
Tre separata rymdsonder
När en komet närmar sig solsystemet kan farkosten, som egentligen består av tre separata rymdsonder skickas iväg och dela upp sig för att göra förbiflygningar nära kometen. Observationer kan på så sätt göras från flera punkter runt om kometen och ge ett 3D-perspektiv på kometens kärna och dess gas-, damm- och plasmamiljö.
Dust Field and Plasma-instrumentet till Comet Interceptor har utvecklats av ett konsortium av forskare i Belgien, Frankrike, Italien, Polen, Storbritannien, Sverige, Tjeckien och Tyskland. Från Sverige deltar Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm, Institutet för rymdfysik i Kiruna och i Uppsala, samt Umeå universitet.
Herbert Gunell, professor, Institutionen för fysik, Umeå universitet, herbert.gunell@umu.se
– Vårdpersonal säger ofta, i all välmening, att föräldrarna ska säga till om de önskar tolk. Men det är svårt när de inte kan språket, och inte heller vill vara till besvär och ligga till last. Istället borde vårdpersonal oftare använda tolk och göra det på ett tidigt stadium, säger Katarina Patriksson, disputerad inom vårdvetenskap och hälsa vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och barnsjuksköterska inom neonatal vård.
Föräldrar till för tidigt födda eller sjuka spädbarn inom neonatalvården ska ges möjlighet att vara delaktiga i vården av sitt barn. Det förutsätter god kommunikation i både medicinska frågor och frågor gällande barnets omvårdnad.
När föräldrarna inte pratar svenska kan språkbarriärer uppstå, om det inte finns tolk närvarande. Det här framgår av intervjuer med vårdpersonal och arabisktalande föräldrar som Katarina Patriksson gjort i arbetet med sin avhandling.
Rädsla för missförstånd
En förälder berättar att han försöker läsa av hur vårdpersonalen ser ut i ögonen när de kommer in på vårdsalen, ”för att se om det kanske gäller mitt barn”. En annan förälder säger att ”de kommer bara in och hämtar mitt barn och gör en massa grejer”.
Avhandlingen bygger på intervju- och observationsstudier med personal och föräldrar inom neonatalvården i Västra Götaland, samt en enkätstudie med personal från landets samtliga neonatalavdelningar.
Intervjuer med personal visar på vikten av en vardaglig dialog med föräldrarna om barnets omvårdnad. ”När man pratar om oväsentligheter kommer man in på väsentligheter” som en barnsjuksköterska uttrycker det.
Vårdpersonalen strävar efter god kommunikation med föräldrarna, via tolk och tekniska hjälpmedel som bildstöd och översättningstjänster på internet. Samtidigt upplever personalen frustration och rädsla över att viktig information inte når fram, med risk för missförstånd och oro hos föräldrarna.
Glädjen över barnet dämpas
Föräldrarna å sin sida upplever att personalens värme och omsorg kompenserar språkbarriärerna. De känner sig dock annorlunda behandlade än svensktalande familjer på avdelningen, vilket kan upplevas så svårt att glädjen över det nyfödda barnet dämpas.
När tolksamtal kommer till stånd, ofta efter några dagar, kan det uppstå en situation där föräldrarna får svårt att ta in all information på en gång. Några nationella riktlinjer för när och hur tolk ska anlitas inom neonatalvården finns inte.
– Det behövs mer tolkhjälp för att överbrygga språkbarriärerna och coacha föräldrarna i deras nya roll, speciellt om de kommer från en annan medicinsk tradition där man överlåter mer ansvar på sjukvården, konstaterar Katarina Patriksson.
Hur kan marknadsföring av platser bli mindre stereotyp och mer inkluderande? Och vilken roll kan turism spela för integrationen i samhällen? Dessa frågor är i fokus i ett nytt forskningsprojekt
– Vi vill studera hur marknadsföring och multietnisk reklam påverkar oss och se vilken betydelse den egna etniciteten, klass men också attityder, sociala avstånd och fördomar har, säger Sayaka Osanami Törngren, doktor i internationell migration och etniska relationer (Imer), vid Malmö universitets forskningscentrum Malmö Institute of Migration, Diversity and Welfare (MIM).
Dagens värld karaktäriseras av globalisering och ökad rörlighet. En konsekvens är att platser, städer och länder har blivit mer mångkulturella och mångfacetterade under de senaste decennierna. Men det är inte alltid det speglas i turism- och besöksnäringens beskrivningar av platser. Enligt en kritik inom forskning om turism är de bilder som kommuniceras av till exempel turismnäringen och myndigheter, allt för endimensionella och stereotypa.
Problem med stereotypa beskrivningar
Problemen med endimensionella och stereotypa beskrivningar av platser är flera. Att lokalbefolkningen inte känner igen sig i de bilder som kommuniceras kan vara problematiskt i sig.
Att exkludera vissa grupper eller vissa områden i platsmarknadsföring bidrar också till problem för sammanhållningen i samhällen. Här vill forskarna utforska hur en mer inkluderande turism där fler aktörer involveras kan bidra till stärkt social hållbarhet. Också från turistens perspektiv finns problem. Bland annat genom att stereotypa bilder skapar förväntningar som inte infrias.
Projektet består av tre delar. I den första undersöks hur pluralitet och mångfald kommuniceras av turism- och besöksnäringen genom att titta på olika städers, regioners och länders kommunikation. Även hur turister tar emot och upplever materialet och destinationer kommer att studeras.
Kommer använda eye-tracking
En metod som forskarna kommer att använda är så kallad ”eye-tracking”. Med eye-tracking som metod kan man studera vad människor fäster uppmärksamheten på i en bild och hur ögonen rör sig från en punkt till en annan. Deltagarnas uppfattning av och benägenhet att resa till Sverige kommer att undersökas före och efter experimentet för att se hur olika typer av bilder kan påverka uppfattningar om Sverige.
– Analys av eye-trackingdata ihop med empiri från enkäter och intervjuer ger möjlighet att komma åt omedvetna uppfattningar och attityder och se vad människor uppmärksammar och reagerar på i bilder och beskrivningar av Sverige, säger Sayaka Osanami Törngren.
– Det är första gången vi använder denna metod för studier i Sverige om stereotyper och fördomar. Det finns en stor potential inom forskning om IMER och hudfärgens betydelse, säger Sayaka Osanami Törngren.
Sociala medier och multikulturella events
Forskarna kommer också titta på hur internationella turister beskriver platser i sociala medier.
– Vi är intresserade av att se om det finns en lucka mellan hur platserna beskrivs från turismnäringens håll och hur turisterna själva beskriver platserna, säger Emma Björner, doktor i företagsekonomi vid Gothenburg Research Institute och forskare i projektet.
I andra delen av projektet undersöks inkludering och representation av mångfald i deltagandeprocesser inom platsmarknadsföring och turismutveckling. Specifikt kommer forskarna undersöka guidade turer i utsatta områden, multikulturella events, till exempel matfestivaler, samt hur multikulturalism hanteras i korsningen mellan stadsplanering och turism vid utformandet av fysisk miljö såsom parker.
Den tredje delen av projektet utforskas hur turism skulle kunna bidra till social hållbarhet i form av ökad sammanhållning, interkulturella möten och integration.
Tidigare har forskare undersökt hur nyhetsmedierna skildrade terrorattacken i Stockholm den 7 april 2017, men inte med bildjournalistik som huvudfokus. Nu presenterar medieforskaren Maria Nilsson, Stockholms universitet, sin kartläggning av hur svensk press gestaltade terrordådet via bilder och videoklipp.
Hon visar hur nyhetsredaktionerna på Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen skildrade terrorattacken bildmässigt i sina digitala och tryckta upplagor – dels via de egna pressfotografernas material dels via insända ögonvittnesbilder från allmänheten.
– Jag kom fram till att alla fyra tidningar hade en omfattande visuell bevakning den 7 april och följande dagar. Det var få bilder av själva attacken. Fokus låg snarare på den omedelbara effekten, jakten på gärningsmannen, ögonvittnens reaktioner, de skadade, räddningspersonal och polis.
– Under de närmaste dygnen skildrades allmänhetens och samhällets reaktion och respons, människors besök på platsen, och ögonvittnens bildsatta berättelser, säger Maria Nilsson.
Ögonvittnesskildringar
Samtliga tidningar publicerade ögonvittnesbilder men kvällstidningarna och deras digitala editioner publicerade flest. Sammantaget var ändå antalet ögonvittnesbilder och videor ändå relativt få, men de fick en framträdande roll och kompletterade redaktionernas egna redaktionella bildmaterial.
– Redaktionernas ”grindvaktsroll” har ju förändrats i och med att bilder och videor numera cirkulerar i sociala medieflöden först, vilket innebär att det är inte är den journalistiska bilden vi ser först, säger Maria Nilsson som också noterar att pressen endast publicerade bilder på dödsoffer som var övertäckta, och skadade personer pixlades för att skydda deras identitet.
Etiska frågor
Hon tror att etiska frågor kommer att bli allt viktigare i de sociala mediernas tidevarv både eftersom redaktionerna måste göra etiskt korrekta bildurval, men också eftersom allmänheten måste lära sig att ta ett större ansvar när det gäller fotografering och bilddistribution under en kris- eller olyckssituation.
Maria Nilssons studie visade att både morgon- och kvällspressen tog stor hänsyn till offrens integritet och var återhållsamma i sina urval av bilder och publiceringar. Det fanns dock vissa skillnader i urvalet.
– Kvällstidningarna drar mer på bilderna genom storlek och inzoomat fokus. En och samma bild kan således återge händelsen på olika sätt, till exempel genom beskärning som antingen utesluter eller tar med en blodfläck på marken.
Maria Nilsson, fil.dr i medie- och kommunikationsvetenskap, Institutionen för mediestudier, maria.nilsson@ims.su.se
I vår omgivning finns det tiotusentals potentiellt hälso- och miljöfarliga ämnen, som inte ingår i rutinmässiga kontrollprogram eller åtgärdas genom vattenrening. Några exempel på ämnen är flamskyddsmedel, läkemedelsrester, rester av hygien- och hudvårdsprodukter och mikroplaster. Kunskapen om dessa ämnen är begränsad och riskerna de medför för oss människor är otillräckligt hanterade i våra regelverk.
̶ Vi behöver öka kunskapen om de ämnen och föroreningar som identifieras som potentiellt hälsofarliga. Det lilla vi vet om dessa substanser och vilka risker de medför, motsvarar bara toppen av ett isberg, säger Karin Wiberg, professor vid Institutionen för vatten och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet, LU.
CEC – potentiellt farliga ämnen
Det finns en rad olika termer som definierar och beskriver nya ämnen som bedöms kunna vara potentiellt hälso- och miljöfarliga. Den term som används i rekommendationerna från expertgruppen vid Water JPI är Contaminants of Emerging Concern (CEC) och omfattar föroreningar och ämnen som bedöms vara potentiellt hälso- och miljöfarliga genom att de påverkar levande organismer på ett negativt sätt.
CEC är inte en klart definierad grupp av ämnen och omfattas i dag inte av några vattenkvalitetsregleringar eller rutinmässiga övervakningsprogram, men är tänkbara kandidater för framtida regleringar inom EU.
Substanserna kan vara helt nya, tidigare okända ämnen. Det kan också handla om ämnen och föroreningar som är kända sedan tidigare, men där en omvärdering av riskerna är aktuell utifrån ny kunskap. CEC kan vara naturligt förekommande eller tillverkas syntetiskt.
Försiktighetsprincipen bör råda
Water JPI, ett samarbetsinitiativ med experter som ska stödja Europas beslutsfattare betonar i en första ”policy brief” att försiktighetsprincipen bör gälla för att på bästa sätt skydda framtida generationers hälsa och vattenresurser.
̶ Samhället behöver stärka arbetet för en säkrare vattenhantering. Därför måste riskhantering och regelverk ändras så att de utgår från försiktighetsprincipen. I praktiken handlar det till exempel om att nya metoder för utvärdering av hälsoeffekter och riskbedömning behöver införas i våra vatten- och reningsverk. Vi behöver troligen också mer kontinuerligt övervaka hälsoriskerna i dricksvattnet, säger Karin Wiberg.
Om Kunskapsnod Water JPI
Kunskapsnod Water JPI ska stödja myndigheter, forskare och bransch med kunskap och rekommendationer. De har också i uppdrag att bidra till ökad medvetenhet om aktuella frågor bland allmänheten. Gruppen består av experter från olika forskningsområden och samarbetar över ämnesgränserna och med beslutsfattare. Kunskapsnoden samarbetar också när med andra europeiska nätverk.
Med de utmaningar som framtidens dricksvattenförsörjning står inför behöver även det vetenskapliga expertstödet till myndigheter och bransch förbättras. I Sverige är SLU en av de aktörer som tillsammans arbetar för att ett nationellt kompetenscentrum om kemiska hälsorisker i dricksvatten ska inrättas.
Expertgruppens rekommendationer:
Det finns fortfarande kunskapsluckor som behöver fyllas genom forskning. Samhället behöver dock omgående agera för att hantera förekomst och risker av hälsofarliga ämnen i vattenmiljön bättre.
Försiktighetsprincipen måste vara vägledande vid införandet av nya metoder för övervakning, vattenrening, återanvändning av renat vatten, hantering av avloppsslam och riskutvärdering.
Ny teknik och nya arbetssätt baserat på försiktighetsprincipen kommer bara att utvecklas i den mån det finns regleringar och lagstiftning som kan stimulera sådana förändringar.
Det här behöver beslutsfattare och vattenbransch göra:
Använd och arbeta aktivt för ny kunskap om potentiellt hälsofarliga ämnen som förorenar vatten. Utveckla strategier för forskning och kunskapsspridning.
Utveckla dagens övervaknings- och kontrollprogram så att de bättre kan fånga upp förekomst av potentiellt skadliga föroreningar och spegla vattenreningens effektivitet.
Inför mer avancerade tekniker och metoder för vattenrening så att vi kraftigt kan minska förekomst av potentiellt hälsofarliga vattenföroreningar och effekterna av dem.
Utveckla miljökvalitetsstandarder för ytvatten, dricksvatten, återanvändning av vatten och slamhantering som utgår från moderna och så kallade effektbaserade metoder, vilka speglar hälsoriskerna av den samlade föroreningsbelastningen i ett prov.
Skapa en sammanhållen lagstiftning för registrering av kemikalier, biocider (bekämpningsmedel som inte är växtskyddsmedel) och vattenkvalitets- samt folkhälsofrågor.
Våga införa moderna sätt att jobba med miljö- och hälsorisker i förvaltning och lagstiftning.
Öka kunskapen och medvetenheten om potentiellt skadliga vattenföroreningar brett i samhället, inklusive industri, beslutsfattare och politiker.
Fortsätt att finansiera riktad forskning om olika aspekter av potentiellt skadliga vattenföroreningar.
Kontakt:
Karin Wiberg, Professor, Institutionen för vatten och miljö, Sektionen för organisk miljökemi och ekotoxikologi, karin.wiberg@slu.se
Preeklampsi är ett allvarligt sjukdomstillstånd som årligen drabbar cirka 9 miljoner gravida kvinnor i världen och är den främsta dödsorsaken hos både mödrar och foster.
Nu har forskargruppen i Lund publicerat en studie som öppnar för vidare forskning mot ett läkemedel. Studien är gjord på möss, men är viktig då den bekräftar tidigare studier som visar att alfa-1-mikroglobulin har effekt vid preeklampsi. Nyligen har även patientstudier startat.
Kroppen eget renhållningsprotein
– Behandlingen som baseras på människokroppens eget renhållningsprotein A1M (alfa-1-mikroglobulin), som finns hos alla ryggradsdjur, har en god effekt på sjukdomssymptomen högt blodtryck och proteinläckage från njurarna till urinen. Vi såg också en förbättrad organfunktion i njurarna och moderkakan och fann inga tecken på biverkningar.
– I den nu publicerade studien, som är den som bäst speglar sjukdomens olika stadier under graviditeten, utvecklar mössen tidigt en allvarlig havandeskapsförgiftning, säger Stefan Hansson, professor i obstetrik och gynekologi vid Lunds universitet och överläkare på SUS i Lund som tillsammans med bland andra forskarkollegan Lena Erlandsson har jobbat fram resultaten.
– Då det sedan i våras dessutom har inletts patientstudier, så kallade FAS 1-studier, för att säkerställa A1M’s egenskaper och för att på sikt ta fram ett läkemedel känns det här som en milstolpe i vår forskning.
Proteinläckage i njurarna upphörde
Det var för flera år sedan som Stefan Hansson och Bo Åkerström, professor i infektionsmedicin, tillsammans med kollegor inledde studierna med A1M och såg att A1M gjorde att proteinläckaget i njurarna upphörde. De såg också att moderkakan reparerades och de sjuka strukturerna i cellernas minsta beståndsdelar återställdes.
– I moderkakans celler såg det vid havandeskapsförgiftning ungefär ut som om alla träden blåsts omkull i en storm och efter behandling med A1M rest sig igen. Det var när jag såg det första gången som jag blev vetenskapligt religiös, berättar Stefan Hansson.
När ett eventuellt läkemedel skulle kunna se dagens ljus är ännu osäkert.
– Forskning tar tid och kostar mycket pengar. Bo Åkerström har ägnat hela sitt yrkesliv åt att förstå och beskriva proteinet A1M och de senaste tio åren har vi studerat det i laboratoriet som möjligt läkemedel. De kliniska studierna blir avgörande.
När man är gravid finns en risk att man får högt blodtryck och protein i urinen, så kallad havandeskapsförgiftning eller preeklampsi. Två till tre kvinnor av hundra får denna komplikation, och oftast kommer besvären i slutet av graviditeten. Det är svårt att ställa diagnos och det saknas effektiv behandling. Den enda effektiva behandlingen i dag är att avbryta graviditeten genom att se till att barnet föds.
Havandeskapsförgiftning kan utvecklas till det allvarliga tillståndet eklampsi, då kvinnan drabbas av epileptiska kramper. Det kan vara livshotande både för mamman och för barnet, men är ovanligt i Sverige tack vare mödrahälsovårdens regelbundna kontroller.
Källa: Vetenskap & Hälsa
Att det är kris för den biologiska mångfalden på jorden torde inte ha undgått någon idag. Enligt en studie som publicerades 2019 har nästan 600 växtarter dött ut de senaste 250 åren och växter utrotas nu 500 gånger snabbare än tidigare under jordens historia. Detta enligt forskare vid Kew Gardens i Storbritannien och Stockholms universitet .
Även i Sverige är den biologiska mångfalden hotad. Det som Evert Taube skaldade om på 1940-talet, en dans över ängen där vilda blommor plockas till en krans, är inte längre något vi kan ta för givet. Att försöka få till en midsommarkrans i dagens odlingslandskap, eller försöka hitta sju olika sorters blommor att lägga under huvudkudden, i en planterad modern granskog, kan kräva ett visst mått av tålamod. Vilda blommor är helt enkelt inte lika lätta att hitta idag som de var i mitten av 1900-talet.
Markanvändning en orsak
Orsakerna går bland annat att koppla till markanvändning. De arter som trängs undan är kopplade till marker som försvinner, som ängar och beteshagar, säger Tina D’Hertefeldt, biolog vid Lunds universitet.
Markerna odlas upp, växer igen eller bebyggs. Men även övergödning spelar in.
– Något vi har ont om idag är magra marker, det är på sådana som flera av de idag mindre vanliga eller rödlistade arterna finns, fortsätter hon.
Både jordbruk, vägskötsel och kvävenedfall påverkar till exempel vägrenar och dikeskanter, där artrikedomen tidigare ofta varit stor. Växter som gynnas av mer näring, som till exempel kirskål, är ofta större och kraftigare än de traditionella ängsväxterna.
– Där har mandelblom och kattfot inte en chans, säger Johanna Alkan Olsson, lektor i miljövetenskap på Centrum för miljö- och klimatvetenskap (CEC) i Lund.
Klimatet spelar in
Ett varmare klimat påverkar förstås också den svenska floran, men även så kallade invasiva arter. Även här är lupinen ett praktexempel – en växt som förts in sent i Sverige och gynnats så pass av rådande miljö- och klimatomständigheter att den spridit sig kraftigt och hotar annan, inhemsk växtlighet.
Forskarna i Lund efterfrågar politiska beslut som gynnar och skyddar den biologiska mångfalden. Men när det gäller invasiva arter har också handeln, och enskilda individer, ett ansvar, menar Helena Hanson, miljövetare på CEC.
– Fråga, när du köper en växt till trädgården, hur den sprider sig. Det är information som en plantskola ska kunna ge, säger hon.
Att vilda växter trängs undan är både ett etiskt problem och ett stort bekymmer när det kommer till biologisk mångfald och ekosystemtjänster som pollinering. Men det finns också en kulturell och känslomässig aspekt, menar Helena Hanson.
– De växter som är hotade är en del av vårt arv och vår kulturhistoria. Det är de vi sjunger om och som vi minns från vår barndom, säger hon.
Lär dig mer om växter
Ett sätt att som privatperson gynna den biologiska mångfalden är att lära sig mer om naturen; forskning visar att det finns ett samband mellan hur mycket man vet om växter och hur mycket man bryr sig om att skydda dem. Att motverka så kallad ”plant blindness”, eller artblindhet, något som är utbrett idag, har därför betydelse.
– Ta någon handen i midsommar, gärna ett barn, och ge dig ut och leta efter blommor som du kan binda till en krans, eller lägga under kudden. Lär dig de viktigaste arterna och berätta för barnen vad de heter. Titta på dem och lukta på dem och låt även nästa generation få en nära kontakt med naturen, säger Helena Hanson.
Här intill hittar du en enkel guide till växter du kan ha i midsommarkransen, eller lägga under kudden under den magiska natten. Ta med dig listan ut i naturen och kryssa i vad du stöter på!
– Du hittar kanske inte de klassiska ängsväxterna överallt längre, men förhoppningsvis andra blommor, och i rätt område eller med lite tur kan du få ihop sju stycken, säger Tina D’Hertefeldt, som har gjort urvalet.
Ge dig ut på blombingo!
Här kommer en enkel guide till växter du kan ha i midsommarkransen. Ta med dig listan ut i naturen och kryssa i vad du stöter på! Listorna, med sju blommor på varje, är anpassade efter Sveriges tre landsdelar .
PS. Om du vill kan du mejla till Tina D’Hertefeldt och berätta vilka växter du hittade och var (närmsta samhälle eller stad, samt typ av markområde). Skriv isåfall till: tina.dhertefeldt@biol.lu.se.
Medan du är ute och plockar kan du alltid nynna på en annan Taube-visa, som verkligen har bäring än idag.
”Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna.
Vildrosor och blåklockor och lindblommor och kamomill
Låt dem få leva, de är ju så sköna”.
Hudcancer har blivit en av våra vanligaste cancerformer. I Sverige drabbas drygt 4 000 personer varje år av malignt melanom.
Under de senaste tio åren har nya behandlingsalternativ, som på olika sätt stärker immunförsvaret eller attackerar specifika cancerceller, utvecklats för patienter med spridd hudcancer. Dessa behandlingar har kunnat introduceras tack vare ökad förståelse för hur melanom utvecklas.
Men det saknas fortfarande kunskap om hur tumörcellerna sprider sig till andra delar av kroppen.
– Vi har upptäckt att ett specifikt protein kallat DDX3X, aktiverar den gen som är central för utvecklingen av pigmentcellerna i huden. Genen heter MITF. Sedan tidigare har andra forskare funnit att MITF är en melanom-specifik onkogen, det vill säga en gen som kan orsaka tumörutveckling.
Spelar roll för tumörens aggressivitet
– Inom forskningen har man också känt till DDX3X-proteinet men inte förstått kopplingen till MITF-genen. Det förstår vi mer om nu, säger Cristian Bellodi, biträdande universitetslektor och forskargruppsledare vid Avdelningen för molekylär hematologi.
Det lundaforskarna nu sett är att DDX3X-proteinet inte påverkar huruvida man drabbas av malignt melanom eller inte, men att det spelar en stor roll för tumörens aggressivitet. Nivån av DDX3X hos en patient kan därför tjäna som biomarkör för att förutsäga hur svårbehandlad sjukdomen kommer att bli.
– Det är aktiviteten i MITF-genen som bestämmer melanomcellernas specifika egenskaper som sedan är kopplade till sjukdomsprognosen. Ju mindre mängd DDX3X-protein som patienten har i tumörcellen – desto mer aggressiv sjukdom och sämre prognos, säger Göran Jönsson, professor i molekylär onkologi.
Båda forskarna menar att det behövs mer kunskap om hur MITF genen regleras för att kunna förstå mekanismerna bakom hur tumörcellerna förflyttar sig i kroppen, för att i förlängningen kunna förhindra spridning och förbättra behandlingar för melanompatienter.
Cristian Bellodi, forskargruppschef, bitr. universitetslektor vid avdelningen för molekylär hematologi, Lunds universitet, cristian.bellodi@med.lu.se
Göran B Jönsson, forskargruppschef, professor i molekylär onkologi, Lunds universitet, goran_b.jonsson@med.lu.se
Flyktingsituationen i Mellanöstern, efter Syrienkriget som startade 2011, är ohållbar. Libanon, lika stort som Skåne, och med en befolkning av 4,2 miljoner har sedan kriget började tagit emot 2 miljoner syriska flyktingar. Turkiet har tagit emot 3,5 miljoner syriska flyktingar och Jordanien knappt en miljon. Redan innan fanns 400 000 palestinska flyktingar i Libanon liksom ett stort antal i Turkiet och Jordanien. Det är alltså en tung och närmast omöjlig uppgift att lösa för regeringarna även om man får hjälp av FN-organ som UNHCR, Unicef, UNRWA och många andra hjälporganisationer.
Under fattigdomsnormen
På uppdrag av FN visade Ronald Stade, professor vid Malmö universitet, redan i en rapport 2018 att tre av fyra syriska flyktingarna i Libanon lever under fattigdomsnormen.
Hälften lever som illegala flyktingar och har då inte rätt till flyktinghjälpens ”kontantkort” för att köpa exempelvis mat och kläder.
– Tar de ett tillfälligt jobb på ett bygge eller inom lantbruket riskerar de att åka fast och hamnar då i fängelse på kortare eller längre tid, säger Ronald Stade. Men utan uppehållstillstånd är det svårt att få ett jobb och skaffa försörjning till sig och familjen. De hamnar i permanent fattigdom som det är mycket svårt att ta sig ur.
– Omkring 40 procent av barn och unga går aldrig i skolan och många droppar av i tidiga tonåren, fortsätter Stade. Risken är att en hel generation blir underutbildad. Så är situationen i alla de tre största mottagarländerna av syriska flyktingar i just grannländerna.
Krypterad information via sociala medier
I den nu aktuella rapporten har Ronald Stade tagit reda på hur de syriska flyktingarna resonerar och om det är möjligt att återvända till hemlandet. Alltså på vilka grunder fattar man ett sådant beslut? Varifrån får man informationen?
Genom intervjuer med ett 30-tal fokusgrupper med syriska flyktingar, där varje grupp innehöll 6-8 individer, framkom att det är genom krypterade Facebook- och Whatsup- meddelanden som de syriska flyktingarna skaffar sig information.
Vilka är de viktigaste slutsatserna?
– De allra flesta kan inte återvända, säger Ronald Stade. Genom olika ”gräsrotskanaler” får de syriska flyktingarna information om att huset/byn/stadsdelen är sönderbombad, eller att regimtrogna eller iranska familjer flyttat in i den före detta bostaden eller tagit över jordbruket eller företaget.
Till detta kommer det instabila säkerhetsläget. På aktuella kartor markerar färger vilka landområden den syriska regeringen behärskar.
– I verkligheten kan det vara iranska eller ryska trupper som tagit över ett område, fortsätter Stade. Det kan också vara så att ryska legosoldater eller mer fruktade kriminella gäng och milis, något man i arabvärlden kallar ”shabiha” som helt kontrollerar ett område.
Människor försvinner
Det som också är försvårande är att den syriska regeringen knappast vill ha tillbaka människor som flytt då de redan visat prov på bristande lojalitet. Det finns dessutom berättelser om människor som försvunnit efter de återvänt och redan tidigare hade Syrien en effektiv underrättelsetjänst, menar Stade.
Det är alltså många olika orsaker som gör att syriska flyktingar knappast vill eller kan återvända hem.
Samtidigt finns starka politiska krafter i Libanon som vill bli av med de syriska flyktingarna. Efter det libanesiska valet verkar kristna partier tillsammans med Hizbollah för att syriska flyktingar ska lämna landet.
– Det är alltså en mycket svår situation för de syriska flyktingarna som världssamfundet måste ta sig an, säger Ronald Stade.
Ronald Stade, professor i freds- och konfiktvetenskap med inriktning mot antropologi, Malmö universitet, ronald.stade@mau.se
Studien har publicerats i den välrenommerade tidskriften Forest Policy and Economics och är den första som gör en analys av hur stora rovdjur påverkar värdet av jaktarrenden.
Stora rovdjur kan påverka arrendepriserna genom att avskjutningen av vilt minskar, men också genom ökad skaderisk för jakthundar och genom jägarnas subjektiva värdering av rovdjursförekomst på jaktmarken. Avskjutningen av vilt kan påverkas inte bara av att rovdjur dödar djur som annars skulle ha skjutits av jägare, utan också genom att en minskad viltförekomst gör det mindre intressant för jägare att lägga ner tid på jakt.
Minskad avskjutning
Studien baseras på uppgifter om arrendepriser och avskjutning, insamlade via enkäter samt offentlig statistik och gäller förhållandena i 43 kommuner i södra Sverige och Mälardalen under jaktsäsongerna 2010/2011 till 2012/13. Resultatet visar att den samlade avskjutningen av rådjur, dovhjort, vildsvin och älg minskar med 17 procent i en genomsnittlig kommun när ytterligare ett lodjursrevir etableras i kommunen. Detta leder i sin tur till en minskning av priset på jaktarrenden i kommunen med 16 procent. Den sammantagna effekten på jaktarrendena i en genomsnittlig kommun, när ännu ett lodjursrevir etableras, blir en årlig värdeminskning för markägarna på 1,5 miljoner kronor.
Inte bara lodjur utan även varg förekommer i det studerade området, men förekomsten av varg är så låg att det inte går att dra några slutsatser om hur vargförekomst påverkar arrendepriserna.
Karta som visar de 43 kommuner som ingick i studien. Källa: Artikeln i Forest Policy and Economics
Kontakt:
Katarina Elofsson, professor vid institutionen för samhällsvetenskaper vid Södertörns högskola, och forskare vid institutionen för ekonomi vid Sveriges lantbruksuniversitet katarina.elofsson@slu.se
Petter Kjellander, professor vid institutionen för ekologi, Grimsö viltforskningsstation, Sveriges lantbruksuniversitet, Petter.Kjellander@slu.se
Rörelserna i våra muskler drivs av energi som frigörs när glukos och syre omvandlas genom biokemiska reaktioner. På liknande sätt kan så kallade aktuatorer (ställdon som styr ett mekaniskt system) tillverkas för att omvandla energi till rörelse, men energin kommer då från andra energikällor, som elektricitet. Forskare vid Linköpings universitet försöker utveckla konstgjorda muskler som fungerar mer som biologiska muskler. Nu har de visat en princip för konstgjorda muskler som drivs av samma glukos och syre som våra kroppar använder.
Forskarna har använt ett elektroaktivt polymermaterial, polypyrrol, som ändrar volym när det tar emot eller lämnar ifrån sig elektroner. Den konstgjorda muskeln, eller polymeraktuatorn, består av tre lager: ett tunt membran i mitten och ett lager av elektroaktivt polymermaterial på varsin sida om membranet. Konstruktionen har använts inom fältet i många år. Den bygger på att materialet på ena sidan av membranet lämnar ifrån sig elektroner och joner vilket gör att det krymper. Samtidigt blir materialet på andra sidan negativt laddat av att ta emot elektroner och joner, vilket får materialet att expandera. Volymförändringarna får aktuatorn att böjas åt ena hållet, på liknande sätt som en muskel som drar ihop sig.
Bioelektroder istället för batterier
Tillförseln av elektroner som driver rörelsen i artificiella muskler kommer i vanliga fall från en yttre källa, som ett batteri. Men batterier har flera uppenbara nackdelar; de är ofta tunga och behöver laddas regelbundet. Forskarna bakom studien drog i stället nytta av teknologin bakom bioelektroder, som kan omvandla kemisk energi till elektrisk energi med hjälp av enzymer. De har använt enzymer som finns i naturen och integrerat dem i polymermaterialet.
Forskare vid Linköpings universitet har demonstrerat att konstgjorda muskler av polymermaterial kan drivas med energi från glukos och syre på liknande sätt som biologiska muskler. Bild: Thor Balkhed/Linköpings universitet
– Enzymerna omvandlar glukos och syre, på samma sätt som i kroppen, och frigör de elektroner som behövs för att driva rörelsen i den konstgjorda muskeln av elektroaktivt polymermaterial. Det behövs ingen spänningskälla, utan det räcker att doppa ner aktuatorn i vatten med glukos i, säger Edwin Jager, universitetslektor vid Sensor- och aktuatorsystem, institutionen för fysik, kemi, och biologi vid Linköpings universitet, som har lett studien tillsammans med professor emeritus Anthony Turner.
Få muskeln att böja tillbaka
Liksom i riktiga muskler sker en direkt omvandling av glukos till rörelse i den konstgjorda muskeln.
– När vi hade integrerat enzymerna på båda sidor av aktuatorn och den faktiskt rörde sig – det var häftigt att se, säger Jose Martinez, en av forskarna.
Nästa steg är att forskarna vill kunna styra de biokemiska reaktionerna i enzymerna, så att rörelsen också kan gå åt andra hållet och böja tillbaka ”muskeln”. De har redan demonstrerat att rörelsen är reversibel, men endast genom ett litet trick. Nu vill de göra konceptet ännu mer likt en riktig muskel. Forskarna vill även testa processen i fler olika aktuatorer, som ”textila muskler” och tillämpa det i mikrorobotik.
– Glukos finns i kroppens alla organ och är en kul första start. Man skulle också kunna byta till andra enzymer, så att aktuatorn kan användas till exempelvis självgående mikrorobotar för miljömätningar i sjöar. Utvecklingen som vi demonstrerar här gör det möjligt att driva auktuatorer med energi från ämnen som finns naturligt i omgivningen, säger Edwin Jager.
Vetenskaplig artikel:
Artificial muscles powered by glucose, (Fariba Mashayekhi Mazar, Jose G. Martinez, Manav Tyagi, Mahdi Alijanianzadeh, Anthony P.F. Turner, Edwin W. H. Jager), Advanced Materials, publicerad online 19 juni 2019
Kontakt:
Edwin Jager, universitetslektor, institutionen för fysik, kemi, och biologi vid Linköpings universitet, edwin.jager@liu.se
Havre- och sojamjölk har tagit plats i mejerikylarna, bönpasta kompletterar äggbaserad pasta och fredagsmysets tacos kan göras med quornfärs. Vi köper sojalatte på kaféet och tofuglass i kiosken. Alternativen till animalieprodukter har exploderat under 00-talet.
Det märks dock inte i köttkonsumtionen, som ökat sedan kriget men de senaste tio åren planat ut på en hög nivå – drygt 40 kilo per person och år. Det sjönk en smula 2017, och djurrätts- och klimatengagerade pratar nu försiktigt om ”peak kött” i analogi med ”peak oil”, den tidpunkt när Jordens oljetillgångar börjar sina.
Nu startar framställning av proteiner ur gröna blad. Det gröna kan vara exempelvis blast från jordärtskockor, som man annars skulle plöja ner i jorden.
Även om vi inte minskat vårt köttätande radikalt har våra vanor ändrats: Vi äter mindre griskött och mer fågel, medan nötköttet ligger stilla. Tjejerna minskar på kött, medan unga män går mot strömmen och äter mer. Gymnasiekillar äter i snitt ett kilo per vecka – dubbelt så mycket som tjejerna!
Men de populäraste köttersättningarna är inte oproblematiska. De flesta baseras på sojaböna, som är svår att odla i Sverige. Importen är mycket stor, men den absoluta merparten av den går till djurfoder.
Vare sig man vill sluta med kött eller fortsätta så är det alltså soja som gör tricket. Och odlingen i Sydamerika, Kina och Indien har ökat kraftigt det senaste årtiondet, vilket skadar både miljö och hälsa på grund av skövling och bekämpningsmedel.
Siffrorna för sojaproduktion stiger
Efterfrågan på växtprotein i EU var 2016/17 cirka 27 miljoner ton. Av det importerades 17 miljoner ton, varav 13 miljoner ton var soja. EU-ländernas självförsörjningsgrad för soja är 5 procent, jämfört med 79 procent för raps. Odlingen av soja inom EU har dock ökat avsevärt sedan 2013. Odlingen av baljväxter har trefaldigats under samma period. EU-kommissionen konstaterar att marknaden för växtproteiner ökar med tvåsiffriga procentsatser varje år.
Källa: EU-kommissionen
Svenskt lantbruk har länge strävat efter att ersätta sojan i fodret och forskare jobbat på att få fram inhemska alternativ. Först nu har man kommit så långt att en anläggning byggs för att ur gröna växter tillverka proteiner till mat och foder.
– Soja finns i handeln i ägg-, mjölk- och köttersättningar. Även om det används mest i foder så ökar det i livsmedel. Soja är billigt, säger Eva Johansson, professor i jordbruksvetenskap vid SLU Grogrund och med i styrgruppen för Växtproteinfabriken.
Proteiner kan utvinnas ur vilka växter som helst, men de flesta har för låg halt och saknar viktiga aminosyror. Proteiner för till exempel bakning och muskellbygge har framställts länge, av ärter, hampa, ris och soja med mera. Med ny spetsteknologi går det att få ut mycket mer av växter, som fenoler, klorofyll och bioaktiva ämnen som flavanoider, menar forskarna i Alnarp.
Vetegluten, potatis, baljväxter och lupiner används redan till att framställa proteiner, men råvaran i växtproteinfabriken i Alnarp kommer att vara gröna växtdelar.
– I alla gröna växter finns proteinet rubisco, som deltar i fotosyntesen. Problemet är att extrahera det så att det behåller sina goda egenskaper och inte kontamineras av andra ämnen, säger Eva Johansson.
Därför behöver vi proteiner
Proteiner är viktiga byggstenar i vår kropp och allt levande. De bygger upp skelett, hud och naglar, de binder syre i muskler, men kan också vara enzymer som katalyserar kemiska reaktioner, som matsmältningen. Många hormoner och antikroppar är proteiner. För att klara detta behöver vi få i oss proteiner med maten. Fullvärdiga proteiner kallas sådana som innehåller alla de 22 olika aminosyror som vår kropp behöver. Olika animalieprodukter innehåller mest, men även helt vegetarisk kost räcker för att tillgodose behovet.
Källa: Wikipedia, Bild: Pulver från hampa
Att låta proteinrika grödor passera genom djur är ineffektivt, påpekar hon. Huvudråvaran gröna blad kan vara exempelvis blast från betor, kålrot och jordärtskockor, sådant som man normalt plöjer ned efter skörden. Ur dem utvinner man alltså rubisco, ett enzym som omvandlar solens energi till kemisk energi.
– Går du in i en hälsokostbutik kan du få betala 200-300 kronor för rubisco i form av en liter gräs. Vi skulle också vilja använda gräsklipp, då från till exempel parker och golfbanor. Men en sådan råvara kräver mycket rening från bekämpningsmedel och gödning, säger Eva Johansson.
Även utan föroreningar är det lite grannlaga att utvinna proteiner. Slutprodukten får varken vara grön eller lukta och smaka gräs. Livsmedelsindustrin vill ha en färg-, lukt- och smakfri råvara. Detta ska Proteinfabriken framställa, ett vitt pulver.
Beroende på hur man utvinner proteinet får det olika egenskaper, som förmågan att bilda skum, som äggvita, för bakning. De ska kunna användas som gel, färs eller i fastare och fiberrik form. ”Textur” kallas det, en konsistens med tuggmotstånd som kött.
Det finns många sätt att utvinna protein ur växter, mekaniska, kemiska och biologiska. Man kan till exempel använda grot – skogsbrukets restprodukter i form av stubbar, kvistar och sly – som substrat för bakterier. Mikroorganismerna kan då producera proteiner för mat, lipas till läkemedel och tvättmedel eller andra enzymer.
Så här gör man gröna proteiner
Beroende på vilka växter och vilken metod man använder får växtproteinerna olika egenskaper. William Newson vid SLU i Alnarp som har forskat kring det blir produktionsansvarig för proteinfabriken. Den metod som kommer att användas påminner om raffinering av exempelvis olja; proteinet renodlas stegvis och biprodukter tas till vara.
I första steget hackas och pressas bladen i en så kallad extruder så att vattnet, cirka 80 procent av massan, tas tillvara. Fibrerna som avskiljs kan användas till exempelvis kofoder eller biogas. I nästa steg centrifugeras färger, smak- och luktämnen under värme, ut ur den gröna vätskan. Det kan också användas som foder av högre kvalitet, till grisar och höns.
I sista steget centrifugeras den färg-, doft- och smakfria vätskan igen, så att det mesta av proteinerna blir till torrsubstans. Kvar i vätskan finns en del proteiner och sockerarter, som kan raffineras vidare eller bli till biogas. Beroende på vilken råvara som används blir det olika proteiner som utvinns, varje växt har sin sammansättning. En del kräver mer bearbetning i sista steget för att proteinerna ska fällas ut.
– I extrudern öppnas cellerna så att vi får ut så mycket som möjligt av vätskan. Det är den svåraste delen, cellväggarna är starka. Där behöver vi extra energi, värma upp vätskan mer, och tillsätta syror. Men det är ingen högteknologi, utan måttliga temperaturer och vanliga syror, säger William Newson.Den värme som avgår i form av spillvätska ska tas till vara i första steget när nästa batch framställs.
Forskare på Sveriges lantbruksuniversitet undersöker också vilka fler grödor som ska kunna odlas i Europa för framtida mat baserad på växtproteiner. Där utnyttjar man bland annat acceleratorn MAX:IV vid Lunds universitet för att studera strukturer som olika proteiner kan bidra till i exempelvis livsmedel.
De bästa proteinerna, som kallas högvärdiga, är de som blir industriråvara för livsmedel. Men det kan även användas i hund- och kattmat och hästfoder.
Men användningsområdena stannar inte där. Proteiner, framför allt vetegluten, kan vara en beståndsdel i bioplast – vilket SLU också forskar på i ett annat projekt. De kan även ingå i superabsorberande material och i medicinska tillämpningar.
Sökandet efter ett bra tugg
Vinnova är med och finansierar ett treårigt projekt vid Lunds tekniska högskola där man mer specifikt satsar på att framställa proteiner med tuggmotstånd ur raps. Målet är om två år ha en prototyp som livsmedelsindustrin vidareförädlar.
Första året testade man olika metoder och maskiner för att få så högt utbyte som möjligt. Andra året som just börjat provar man olika sätt att ta bort färg och smak.
– Detta måste vi lösa, annars duger det vi får fram bara till djurfoder, säger forskaren Karolina Östbring. Tredje året ska vi hitta applikationer, vilken typ av mat det här ska användas i.
– Vi är hysteriskt intresserade av textur, att hitta ett bra tugg. Vi har köpt in en liten extruder som hanterar ett par kilo i taget. Stora finns det gott om – för tusentals kilo, som de har när de gör ostbågar.
Även i Lund är det frågan om pilotskala och man samverkar med företag som kommer att ta fram konsumentprodukterna. Var den storskaliga extraheringen och proteinfabriken hamnar pågår det diskussioner om.
Växtproteinfabriken ska vara i drift i sommar, men flera liknande satsningar i olika skala pågår vid andra forskningscentra. EU-kommissionen föreslog i november 2018 nya jordbruksstöd för proteingrödor och kraftigt ökade anslag till forskning om alternativa proteiner.
Vid det statliga forskningsinstitutet Rise i Göteborg forskar man kring proteiner från åkerbönor, bondbönor och lupiner som industriråvara. Försöksodlingar gör i samarbete med hushållningssällskap.
Vid Chalmers i Göteborg forskar man kring hälsoeffekter av en storskalig övergång till proteiner från framför allt åkerböna.
Så mycket kött äter svensken
Köttkonsumtionen har ökat sedan andra världskriget, men de senaste tio planat ut på en hög nivå. Den svenska totalkonsumtionen av kött är cirka 85 kilo per person och år i genomsnitt. Men begreppet är missledande, då det betyder slaktad vikt med kött, ben, senor och annat som vi människor inte äter.
Den mängd kött vi faktiskt äter, hemma och på restaurang, är drygt 45 kilo per person och år, det vill säga cirka 9 hekto i veckan eller 125 gram per dag. Till det kommer 23 kilo chark plus några kilo kött som ingår i färdigmat.
Källa: SCB, Jordbruksverket.
Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se
En viktig frågeställning för ekologer och geovetare är hur ett ekosystem mår och hur det interagerar med klimatet. I vattendrag är många organismer, inte minst fisk, beroende av att syrgas kan tar sig in i vattnet. Samtidigt släpper många vattendrag växthusgaser till atmosfären, oftast en produkt av nedbrytning av organiskt material. För att bättre kunna förstå och kvantifiera dessa processer är det viktig att kunna mäta hur snabbt gaser byts ut mellan vatten och atmosfären.
Enklare sätt att mäta gasutbytet
– Mätningar av gasutbytet i en bäck har fram till i dag varit mycket arbetsintensivt och kräver avancerad mätutrustning. Det tog oftast en hel fältdag för mig och mina kollegor att få till en bra mätning. Medan jag mätte gasutbytet började jag dock lyssna på bäcken och insåg snabbt att det måste finnas en enklare metod, säger Marcus Klaus, postdoktor på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå Universitet.
Postdoktor Marcus Klaus mäter gasutbytet med ljudinspelning. Bild: Simon Jönsson
Hur snabbt gas byts ut mellan luft och vatten beror på vattnets turbulens – det vill säga hur slumpmässigt vattenmolekyler rör sig – och luftbubblor som kan bildas när luft tar sig in i vattnet under mycket turbulenta förhållanden. Både turbulens och luftbubblor skapar vibrationer som hörs som ljud, det typiska bäckbruset.
Akustisk metod öppnar för mera data
– Varje vattenrörelse och varje bubbla skapar sitt eget karakteristiska ljud och samtidigt gynnas gasutbytet. Gasutbytets hastighet kan beskrivas som en funktion av ljudets frekvens och tryck, förklarar Marcus Klaus.
Tillsammans med sina kollegor har han har nu publicerat sina nya rön om sambandet mellan ljud och gasutbyteshastigheten i en vetenskaplig artikel. Artikeln beskriver den nya akustiska metoden och hur den har utvecklats genom labb- och fältförsök i skogsbäckar i Västerbottens inland. Den nya metoden vidareutvecklar banbrytande idéer, som ett annat forskarteam har publicerat för tolv år sedan, och skulle kunna göra det möjligt att samla in mycket mer data än vad som hittills har varit möjligt.
– Å ena sidan öppnar den akustiska metoden nya möjligheter, till exempel kontinuerliga gasutbytesmätningar och en bättre förståelse av gasutbytesprocessen. Men det finns också utmaningar som vi behöver fortsätta jobba med. Tänk bara på en mygga som surrar förbi mikrofonen, säger Marcus Klaus, som är huvudförfattare till studien.
Fotnot:
För att vidareutveckla metoden har Marcus Klaus tilldelats medel från EU nätverket AQUACOSM för nya mätningar i en experimentell bäck i Österrike. Tillsammans med forskare från Frankrike, Italien, Sverige och Österrike ska Marcus Klaus fortsätta lyssna för att bättre kunna förstå vad bäcken egentligen vill berätta om sitt mående och klimatpåverkan.
Marcus Klaus, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, marcus.klaus@umu.se
I syfte att främja barn och ungdomars psykiska hälsa har regeringen antagit en nationell strategi för ett stärkt föräldraskapsstöd. Strategin innehåller både riktat stöd till föräldrar då någon form av problem har uppstått och universellt stöd som brett vänder sig till alla föräldrar.
Sverige har en lång tradition av att erbjuda olika former av universellt föräldraskapsstöd, som exempelvis samtalsstöd och kurser om föräldraskap, till alla småbarnsföräldrar genom MVC, BVC och den öppna förskolan. När det gäller föräldrar till tonåringar har stödet i större grad getts först när problem eller riskfaktorer har identifierats.
Karin Thorslund har i sin avhandling undersökt föräldrars intresse av att ta del av universellt föräldraskapsstöd även under tonårsperioden. Studierna har gjorts genom telefonintervjuer med cirka 1 700 respondenter i 15 kommuner, samt genom fokusgruppsintervjuer.
Stöd viktigast under tonårstiden
– Resultaten visade att 82 procent av föräldrarna tycker att stöd i föräldraskapet är som allra viktigast under barnets tonårstid. Det finns ett starkt intresse både av de olika former av stöd som fanns för dem när barnen var yngre, och av sådant som är mer specifikt utformat för tonårsperioden, säger Karin Thorslund vid psykologiska institutionen, Göteborgs universitet.
Föräldrarna var särskilt intresserade av individuell rådgivning, antingen per telefon eller genom att träffa någon. Det fanns också ett stort intresse av att få ökade kunskaper om den utvecklingsfas tonåringar går igenom och av möjligheter att träffa och diskutera med andra föräldrar. Studierna visade också att det finns ett glapp mellan föräldrarnas intresse av stöd och deras kännedom om vad som faktiskt redan finns tillgängligt, vilket visar på en kommunikativ utmaning när det handlar om att nå ut med information till alla föräldrar.
Studierna i avhandlingen kan tjäna som bidrag vid utformningen av universella stödformer till tonårsföräldrar. Ett universellt föräldrastöd till tonårsföräldrar kan, om det utformas utifrån föräldrarnas behov och kommuniceras via fler kanaler, förebygga problem och även utjämna klyftor mellan föräldrar med olika social status.
Karin Thorslund, psykologiska institutionen, Göteborgs universitet, karin.thorslund@gu.se
På kvällen den 13 november 2015 inträffade sex koordinerade terrorattacker på olika platser runt om i Paris, flera av dem på ställen där någon form av kulturaktivitet utövades. Förekomsten av terrorattacker mot kulturella mål så som tidningar, musik- eller teaterföreställningar har gjort att kulturjournalister också börjat rapportera kring attackerna.
Gränsen mellan nyhets- och kulturjournalistik kan vara på väg att suddas ut, visar en studie, från Nordicom vid Göteborgs universitet, som undersökt skillnaden mellan vanliga nyheter och kulturjournalistik i rapporteringen efter terrorattackerna.
Fokus på känslor och demokratiska värderingar
Medan nyhetsjournalistiken främst var beskrivande, med fokus på de kortsiktiga följderna och jakten på förövarna, lade kulturjournalistiken större fokus på känslomässig solidaritet, sammanhanget, demokratiska värderingar och terrorismens eventuella konsekvenser.
− Kulturjournalistiken fokuserade mindre på enskilda aktörer eller händelser, istället placerades de i ett bredare sammanhang och analyserades i förhållande till dess långsiktiga konsekvenser. Dessutom lades större vikt vid känslomässiga aspekter som solidaritet och gemenskap, säger Kristina Riegert, Stockholms universitet och en av forskarna bakom studien.
Kulturjournalistikens sätt att blanda estetiska, politiska och etiska perspektiv kan vara viktigt för hur en händelse uppfattas, menar hon.
− I fallet med terrorattackerna i Paris bidrog kulturjournalistiken till att belysa hur terrorismen kan ses som en attack på demokratiska värderingar, och till att bygga en känslomässig gemenskap med parisarna.
Suddar ut gränser inom journalistiken
Men gränsen mellan nyhets- och kulturjournalistik kan vara på väg att suddas ut. Studien visar också att kulturjournalistiken är på väg allt mer åt nyhetsjournalistikens beskrivande stil.
− Trycket från en ökad digitalisering och större fokus på att snabbt rapportera kring händelser har också påverkat kulturjournalistiken. När kulturjournalistiken blir mer händelseorienterad och nyhetsdriven så försvinner många av dess särdrag och den blir mer lik nyhetsjournalistiken, säger Andreas Widholm.
Svensk kulturjournalistik har alltid varit intresserad av samhällsfrågor, men de ökade aktualitetskraven gör att det är viktigare än någonsin att se längre än bara till traditionella nyheter för att få en bredare uppfattning om, till exempel, terrorattacker, menar Andreas Widholm.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
Proteiner är viktiga byggstenar i vår kropp och allt levande. De bygger upp skelett, hud och naglar, de binder syre i muskler, men kan också vara enzymer som katalyserar kemiska reaktioner, som matsmältningen. Många hormoner och antikroppar är proteiner. För att klara detta behöver vi få i oss proteiner med maten. Fullvärdiga proteiner kallas sådana som innehåller alla de 22 olika aminosyror som vår kropp behöver. Olika animalieprodukter innehåller mest, men även helt vegetarisk kost räcker för att tillgodose behovet.
