– Det är viktigt att pedagogerna tar utgångspunkt i det barnen gör och tonar in deras kroppsliga och sinnliga uttryck, säger Kristin Ungerberg, doktor i pedagogiskt arbete som undersökt hur pedagoger i förskolan kan arbeta med de yngsta barnens inflytande.
Alla barn ska, enligt förskolans läroplan, ha inflytande över verksamheten som de deltar i. Även FN:s konvention om barnets rättigheter, som nästa år kommer bli lagstadgad i Sverige, beskriver att barn har rätt att uttrycka sina åsikter i sammanhang som berör dem.
Inflytande innefattar förmågor
Tidigare studier visar att arbetet med barns inflytande ofta innefattar vissa förmågor hos barnet. Det kan handla om att verbalt uttrycka en åsikt, att välja bland olika alternativ samt förstå konsekvenser av dessa val. Detta riskerar att exkludera förskolebarn i åldern ett till tre år.
Inom förskolan fokuserar pedagogerna mycket på att barnen ska lära sig att uttrycka sig genom ett verbalt språk. De yngsta barnen uttrycker sig ofta med kroppsspråk genom olika sinnesstämningar vilket en pedagog behöver känna in för att ge barnen möjligheter att påverka verksamheten.
– Det handlar också om att våga släppa på den vuxna förståelsen och hänge sig mer tillsammans med barnen och det de gör, menar Kristin Ungerberg.
Utforska det som barnen lockas av
Grunden i studien, för att förstå barns inflytande, är att ta reda på vad som intresserar de yngsta barnen i förskolan. Vad är det som lockar dem? Resultatet visar att barnen ofta cyklar mot olika saker som till exempel staketet eller stenkanterna.
De lockas även mycket av att stå uppe på avsatsen på de höga rutschkanorna och blicka ut över rummet eller utegården. Vid dessa platser så var barnen mycket kreativa och utforskande av vad som kunde bli möjligt att göra. Resultatet visar även att pedagogerna försökte bromsa dessa aktiviteter och få barnen att göra på andra sätt.
– Detta vill jag lyfta som ett sätt att arbeta med de yngsta barnens inflytande. Det handlar om att stanna kvar i det som barnen lockas av och utforska detta tillsammans med barnen istället för att bromsa barnen för att vi vuxna kanske inte förstår eller finner dessa saker intressanta.
Övergödning av Östersjön är ett väl känt problem som bland annat yttrar sig i form av syrefria havsbottnar och algblomning. Problemet orsakas av höga utsläpp av kväve och fosfor från bland annat reningsverk och jordbruk. Flera internationella överenskommelser har ingåtts och åtgärder har genomförts som minskat utsläppen från land. En åtgärd som dock inte har genomförts i någon större omfattning är musselodling som kan minska halterna av kväve och fosfor i havet och därmed minska övergödningen.
Ing-Marie Gren från SLU har i en ny studie jämfört den osäkerhet som finns kring musselodling med den som finns i andra typer av reningsåtgärder. Hennes slutsats är att det finns större osäkerhet kring de åtgärder som genomförs i jordbruket för att minska tillförseln av fosfor och kväve till Östersjön, och att detta ökar musselodlingens ekonomiska värde som reningsåtgärd.
Musselodling jämförs med andra åtgärder
Men musselodling är bara intressant som en åtgärd om kostnaden för denna åtgärd är lägre än för andra åtgärder som görs för att uppnå mål om minskade utsläpp av näringsämnen. Om så är fallet, motsvarar värdet av musselodling skillnaden i kostnader för musselodling och för andra, dyrare, åtgärder. Och det finns flera forskare som menar att kostnaderna är lägre för musselodling än för andra åtgärder. Samtidigt påpekar kritiker vid Östersjöcentrum i Stockholm på problem med musselodling i form av osäkerhet om musslors tillväxt som beror på temperatur, strömmar, salthalter med mera. Dessutom kan musselodlingen förstöras vid hårt vinterklimat och då går värden till spillo.
Frågan är alltså om musselodlingen har ett ekonomiskt värde trots osäkerheten. När det är angeläget att uppnå mål om kväve- och fosforreduktioner till Östersjön är osäkerhet en kostnad som måste beaktas.
Musselodling mer kostnadseffektivt trots osäkerheter
Detta gör Ing-Marie Gren i en ny vetenskaplig artikel där hon har beräknat det ekonomiska värdet av musselodling som en reningsåtgärd för att uppnå internationella mål om kväve- och fosforreduktioner till Östersjön.
Musselodling jämförs då med olika åtgärder inom jordbruket som till exempel minskad djurhållning och minskad användning av handelsgödsel, ökad areal perenna grödor, odling av fånggröda och anläggning av våtmarker. Även åtgärder som vidtas vid reningsverk och industri i samtliga länder runt Östersjön tas med i beräkningen. Studien pekar på att flera åtgärder inom jordbruket är mer osäkra metoder än kväve- och fosforrening genom musselodling. Effekten av till exempel ändrad markanvändning uppströms i ett avrinningsområde bestäms, utöver av hur marken används också av geohydrologiska faktorer soch temperatur, nederbörd med mera.
Musselodling kan sänka kostnader för rening
Studien visar att om man bortser från all osäkerhet, vilket är vanligt i praktiken och i många vetenskapliga studier, skulle införandet av musselodling minska de totala kostnaderna för att uppnå reningsmålen för Östersjön med ca 10 procent eller 3,4 miljarder kr per år.
När osäkerhet i samtliga åtgärder beaktas ökar värdet till mellan 4,3 och 12,1 miljarder kr per år beroende på hur man definierar och mäter osäkerhet. Odlingen av musslor sker kostnadseffektivt främst i Danmark och Sverige, som har relativt långa kuststräckor med hög salthalt. Polen skulle tjäna mest på musselodlingen eftersom detta land svarar för en stor andel av den totala tillförseln av näringsämnen och skulle utan musselodling behöva bära en stor del av den totala reningskostnaden.
– Resultaten visar på vikten av att beakta osäkerhet i effekt på Östersjön i samtliga åtgärder, och att värdet av musselodling som reningsåtgärd kan öka när detta görs, säger Ing-Marie Gren.
− I Sverige dör 5-6 personer per år i den här typen av olyckor och tusentals personer drunknar instängda i bilar årligen globalt sett. Personerna kan inte själva ta sig ut på grund av vattentrycket när bilen hamnat under vattnet. Studien gav mycket positiva resultat och vår förhoppning är att brandmän som idag är ytlivräddare ska kunna tränas i upprepad fridykning så att denna räddningsmetod kan finnas tillgänglig på alla brandstationer i framtiden, säger Erika Schagatay, professor vid Institutionen för Hälsovetenskap på Mittuniversitetet.
Metoden går ut på att använda fridykare som håller andan istället för dykare med lufttuber för att undsätta personer som blivit instängda i bilar.
Få ut levande inom 30 minuter
− Att använda fridykare skulle kunna bli ett viktigt komplement till den luftdykningsberedskap som finns på vissa brandstationer, men som ofta kräver mycket längre tid för att nå offren. Metoden skulle fullt utbyggd sannolikt kunna rädda livet på flera personer årligen bara i Sverige, säger Erika Schagatay.
Studien genomfördes av Erika Schagatay och Pontus Albertsson Åman vid Umeå universitet och syftet var att undersöka om räddningsinsatsen kunde göras tillräckligt snabbt för att få upp personer levande, inom maximalt 30 minuter från det att bilen hamnat i vattnet. Forskarna ville också undersöka om det fanns en risk att fridykarna som utför räddningen riskerar att svimma av syrebrist under vattnet.
Försöken utfördes dels i Ångermanälven, vid Sandö Räddningsskola, och dels i havet. I försöket i Ångermanälven sänktes bilar med viktade räddningsdockor och två fridykare arbetade parvis genom att göra korta dyk och utföra följande moment:
Dykarna turas om att göra sökdyk och agera säkerhet vid ytan tills bilen lokaliserats
dykare 1 markerar bilen med en boj
dykare 2 går ner och undersöker om det går att öppna dörren
om det inte är möjligt går dykare 1 ner och krossar fönstret
därefter går dykare 2 ner och lossar eller kapar bältet
sedan går dykare 1 ner och hämtar dockan till ytan
slutligen simmar dykare 2 in dockan till kajen.
− Våra försök visade att det tog mindre än 5 minuter med bilen på 5 meters djup och under 7 minuter på 8 meters djup att hitta och rädda den instängde. Varje dyk var i genomsnitt 28 sekunder och det längsta dyket var 46 sekunder, säger Erika Schagatay.
Erika Schagatay och hennes forskargrupp har i många år bedrivit forskning om fysiologin hos människor som fridyker, det vill säga dyker utan att andas. Forskningen har omfattat en mängd olika aspekter av hur fridykning påverkar människokroppen och en del av arbetet har gällt säkerheten inom fridykning. I de försök som utfördes i havet i denna studie mättes räddningsdykarnas syremättnad sedan de genomfört simmande dyk med samma djup och längd som de som krävdes för räddningsinsatsen.
− Vi kunde konstatera att syremättnaden, även efter de längsta dyken, var i snitt 90% och alltid med god marginal högre än den nivå där dykaren riskerar att svimma av syrebrist. Vi drog därför slutsatsen att om vår metod med parvis upprepad dykning följs är risken för att räddningsdykarna ska svimma av syrebrist minimal, säger Erika Schagatay.
Erika Schagatay, professor, Institutionen för Hälsovetenskap, Mittuniversitetet, erika.schagatay@miun.se
Pontus Albertsson Åman, verksamhetsutvecklare/projektledare, Region Norrbotten, pontus.aman@norrbotten.se
I vattenbruk av fisk och skaldjur är det viktigt att minimera odlingarnas negativa påverkan på miljön. Odling av makroalger (tång) används för att ta upp de lösta näringsämnen som fiskar och skaldjur släpper ut. Ett annat sätt är samodling med filtrerande djur som musslor och ostron, vilka tar upp näring i form av små partiklar i vattnet.
Kompletterande städpatrull
Men även sjögurkor kan bidra till en bättre vattenmiljö eftersom de är sedimentätande djur och äter mycket av det som faller till botten. Genom att sjögurkor äter sand och gyttja tar de upp mycket av den organiska substansen som samlats på havsbotten.
I ett hållbart samodlingssystem för vattenbruk kan alltså alger och musslor ta hand om överflödiga näringsämnena i vattnet och sjögurkor ta till vara näringsämnen på havsbotten.
Sådana är sjögurkorna
Sjögurkor (Holothuroidea) tillhör tagghudingarna. De saknar ett fullständigt hudskelett men huden är utrustad med en kraftig muskulatur. Sjögurkorna utmärks dessutom av att de har regenerationsförmåga och alltså kan återbilda sina organ.
– Sjögurkor är intressanta att använda som en del i cirkulärt vattenbruk för bättre vattenkvalitet. De har redan använts länge i samodlingar med fisk, ostron och alger i Asien. Och nu vill vi undersöka om vi kan få det att fungera med samodling av svenska arter, säger Ellen Schagerström, forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskap på Göteborgs universitet.
Fortplantat sig i fångenskap
Nu har forskarna i projektet även fått den röda signalgurkan att leka i fångenskap. Leken har resulterat i befruktade ägg, som har delat sig och börjat växa till nya små sjögurkor.
– Det var ett helt fantastiskt ögonblick när sjögurkorna sprutade ut ägg och spermier. Och nu kan vi se de små larverna växa, det är så spännande, säger Kristina Snuttan Sundell, professor i zoofysiologi vid Göteborgs universitet.
– Nu väntar vi bara på att larverna ska gå igenom sina tre utvecklingsstadier innan de faktiskt ser ut som små sjögurkor, säger Ellen Schagerström.
Värdefull art i Kina
I Kina är sjögurkan redan en värdefull art. En liten burk på cirka 250 gram betingar ett pris på närmare 3 000 kronor. Fiske på de vilda populationerna världen runt har gjort att många arter är starkt hotade och i vissa länder råder nu totalt fiskeförbud. Det finns därmed förutsättningar att odla sjögurka i Sverige och exportera till den asiatiska marknaden.
– Men vårt projekt fokuserar först och främst på att ta fram ett odlingsprotokoll för att förstärka befintliga vilda populationer i Sverige och utvärdera deras roll i cirkulära vattenbrukssystem, säger Ellen Schagerström.
Projektet om sjögurkor är ett tvärvetenskapligt EU-projekt inom Swedish Mariculture Research Center (SWEMARC) vid Göteborgs universitet.
Ellen Schagerström, forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet, ellen.schagerstrom@bioenv.gu.se
Mängden potentiellt skadliga kemikalier i vår miljö skulle kunna reduceras kraftigt om industrin använde dem enbart när det verkligen var nödvändigt. Det är slutsatsen i en artikel i den vetenskapliga tidskiften Environmental Science: Processes & Impacts som forskare vid Stockholms universitet publicerar 17 juni 2019.
För att underlätta för både konsumenter och producenter att minska användningen av onödiga kemikalier lanserar forskarna ett ramverk för ”nödvändig användning”. Ramverket exemplifieras med hjälp av gruppen högfluorerade ämnen, eller PFAS som de också kallas.
Vattenavstötande badkläder och tandtråd
PFAS används ofta i konsumentvaror eftersom de bland annat gör det enkelt att skapa fukt- och fläckavstötande tyger, men förekommer i en långa rad andra produkter, allt från skidvalla till brandsläckningsskum. Samtidigt är allt fler forskare oroande över att de ansamlas i vatten och mark, tar mycket lång tid att bryta ner och kan kopplas till en lång rad hälsoproblem, inklusive lever- och testikelcancer, höga kolesterolvärden, låg födelsevikt, övervikt och minskad funktion hos vaccin.
Studien klassificerar många av PFAS användningsområden som ”icke nödvändiga”, som till exempel vattenavstötande badkläder och tandtråd. Andra produkter som analyserats och kategoriserats på skalan ”icke nödvändig” – ”ersättningsbar” – ”nödvändig” är livsmedelsförpackningar, medicinsk utrustning, läkemedel, kosmetika, skidvalla och brandsläckningsskum.
Använd substitut där det går
– Vår förhoppning är att ramverket kan göra det enklare för producenter och konsumenter att förstå vilka PFAS som kan fasas ut och ersättas. En bra start vore att fasa ut de många fall där PFAS används bara för att det är enkelt, trots att det finns substitut, säger professor Ian Cousins, forskare vid Stockholms universitet och en av världens främsta experter på hur PFAS produceras och distribueras.
Artikeln noterar att vissa tillverkare redan bedriver ett arbete för att på frivillig väg fasa ut PFAS i sina produkter.
Ian T. Cousins, Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi (ACES), Stockholms universitet, Ian.Cousins@aces.su.se.
– Historiskt sett har textilen alltid varit nära människan, säger Nils-Krister Persson, docent inom Smart Textiles vid Högskolan i Borås.
Prototyper i projektet.
Plaggen har utvecklats i olika generationer. Det började med en röd klänning, som blev en svart klänning, en grön väst och nu är de framme vid fjärde generationen: En svart väst med schackrutig rygg där varje ruta kan avge vibrationer.
– Nu tar vi nästa steg och gör textilen till ett verktyg för kommunikation, det är något nytt. Och tekniskt sett har vi kommit långt i projektet.
Haptisk kommunikation innebär att en person tolkar omgivningen åt den med dövblindhet genom beröring på ryggen och andra delar av kroppen. Halvvägs in i EU-projektet ”SUITCEYES” har forskarna tagit fram flera prototyper på plagg som kan simulera dessa rörelser.
Plagget tolkar omgivningen
Högskolan i Borås står för de textila innovationerna och semantiska tolkningar av omgivningen, forskare i Grekland arbetar med att ett gränssnitt som kan känna igen föremål och ansikten i omgivningen. Och i Leeds, England, arbetar forskare också med sensorteknologi för att upptäcka hinder i omgivningen samt att översätta detta till vibrationer och andra haptiska tecken.
– Vi arbetar nu med att integrera alla dessa delar så att kameran och datorn känner igen det som försiggår i rummet, skickar information till en kunskapsbas, som snabbt översätter den till haptiska signaler, som den som bär västen känner på ryggen genom de så kallade aktuatorerna, som sitter i plagget, förklarar han.
Snart ska den senaste generationen av prototyperna produceras i ett större antal, så att funktionerna kan börja prövas vetenskapligt.
– Men vi har naturligtvis många utmaningar kvar därefter, det handlar om kostnader, förändringar i beteende och rent praktiska frågor. Men vi är väldigt positiva till våra framgångar, säger Nils-Krister Persson.
SUITCEYES står för Smart, User-friendly, Interactive, Tactual, Cognition-Enhancer that Yields Extended Sensosphere. Det är ett EU-projekt som leds av Högskolan i Borås. Namnet indikerar att en hel verktygslåda med instrument, för att förbättra kommunikationen med personer som är dövblinda, utvecklas i projektet.
Parterna i projektet har ansvar för olika arbetspaket inom projektet:
Högskolan i Borås är projektkoordinator och har ett helhetsansvar, genom Biblioteks- och informationsvetenskap samt Smart Textiles, för utveckling av den haptiska kommunikationen och det smarta gränssnittet genom att använda smarta textilier.
The Center for Research and Technology, Hellas, CERTH, Grekland, ansvarar för ansikts- och objektsigenkänning, datafångst, översättning samt semantik.
Hochschule Offenburg , Tyskland, ansvarar för spelifiering och social interaktion.
University of Leeds, Storbritannien, ansvarar för elektronik, användarbehov och användarens inkludering samt studier av användarbehov och social inkludering såväl som miljöuppfattning.
Vrije universiteit, Nederländerna, ansvarar för haptisk psykofysik och för att testa prototyperna.
Les Doigts Qui Rêvent, Frankrike, ett bokförlag med direktkontakt med potentiella slutanvändare. Förlaget är involverat i att sprida resultat och med andra utåtriktade aktiviteter.
Harpo, Polen, ett hjälpmedelsföretag ansvarar för att sprida resultaten.
De pågående klimatförändringarna gör att våra hav blir allt varmare. Det påverkar fiskens tillväxt. Studien från Sveriges lantbruksuniversitet visar att uppvärmningen gör att liten – men inte stor – fisk växer allt snabbare över tid.
Biotestsjön är ett inhägnat havsområde som varit uppvärmt av kylvatten från Forsmarks kärnkraftverk sedan 1980. I biotestsjön är vattnet alltid mellan några och upp till tio grader varmare än i det omgivande havet.
Provfiske har bedrivits i det uppvärmda området, samt i ett intilliggande havsområde med normal temperatur, sedan 1970-talet. En del av fisken har sparats för analyser av ålder och tillväxt, och det materialet har nu sammanställts och analyserats av en grupp forskare på institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua).
Studien visar hur fiskars kroppstillväxt kan komma att förändras i ett varmare klimat.
Växer snabbare i kylvattnet
– Biotestsjön fungerar lite som en tidsmaskin där vi har kunnat studera tillväxt i en unik uppvärmd men i övrigt naturlig miljö över många generationer. Det gör att vi bättre kan förstå och förutsäga hur en fortsatt uppvärmning av våra vatten kan påverka fiskars kroppstillväxt, säger Magnus Huss, forskare och huvudförfattare till studien som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Global Change Biology.
Forskarna fann att liten abborre växte snabbare i det uppvärmda havsområdet, men också att denna respons på uppvärmning skedde gradvis över många generationer. Även äldre abborrar var större efter en längre tids uppvärmning jämfört med abborrar i det normalvarma referensområdet, men detta berodde på att de växt snabbt tidigt i livet. Tillväxten hos större och äldre abborrar påverkades inte av vattentemperaturen.
– En konsekvens av att uppvärmning gynnar liten fisk, särskilt i kombination med att dödlighet hos stor fisk ofta är högre i varma vatten, är att vi i många fall kan förvänta oss ett skifte mot fler små individer i framtiden. Det kan påverka såväl interaktioner med andra organismer som produktion av fisk och fiskets fångster, säger Magnus Huss.
Magnus Huss, forskare Institutionen för akvatiska resurser, SLU magnus.huss@slu.se
I en ny avhandling i sociologi undersöker Maricel Knechtel vid Uppsala universitet hur läkare inom primärvården och handläggare vid Försäkringskassan bedömer personer med psykisk ohälsa.
– Media har uppmärksammat hur personer med psykiatrisk problematik har hamnat mellan stolarna och det verkar ibland som att det finns en diskrepans mellan patienters behov och de beslut som fattas av Försäkringskassan. Jag ville gärna titta närmare på vad som kunde vara en förklaring på detta, säger hon.
Tillvägagångssättet visar hur de intervjuade läkarna resonerar kring hur de möter patienter med psykisk ohälsa och hur Försäkringskassans handläggare tänker i samband med beslut om rätten till sjukpenning.
För komplext att passa in i kategoriseringen
– Syftet med avhandlingen är att belysa den institutionella kategoriseringsprocessen som involverar personer med psykisk ohälsa inom primärvården och Försäkringskassan, säger Maricel Knechtel.
Att samma patientfall ibland leder till olika bedömningar kan bero på att den situation som många med psykisk ohälsa befinner sig i ofta är alltför komplex för att på ett enkelt sätt kunna placeras in i de kategorier och scheman som primärvården och Försäkringskassan använder.
Arbetsförmåga inte tillräckligt definierat
Svårigheterna att göra bedömningar beror också på att centrala begrepp som arbetsförmåga, sjukdom och normalt förekommande arbete inte har definierats tillräckligt tydligt.
– När entydiga definitioner saknas får läkare och handläggare stort handlingsutrymme när de fattar beslut som rör den enskilde, säger Maricel Knechtel.
Kraven på så kallade objektiva fynd, det vill säga att det ska vara tydligt vad som är läkarens iakttagelser och bedömningar av patientens diagnos, kan också vara särskilt svåra i psykiatriska sammanhang eftersom psykisk ohälsa inte alltid går att observera eller diagnosticera med till exempel ett blodprov.
Arbetslinjen versus patientens behov
– Just det här med objektiva fynd och patienters subjektiva upplevelser är något som försvårar samverkan mellan läkarna och Försäkringskassans handläggare, säger Maricel Knechtel.
Avhandlingen visar också att det sammanhang i vilket läkare och handläggare fattar beslut har betydelse. Bristande resurser, yrkesspecifika synsätt på den ena gruppens mandat och förutsättningar samt positiva och negativa värderingar om olika patientgrupper styr i viss mån hur enskilda individer kategoriseras och får del av vård- och stödinsatser.
– Läkares och handläggares synsätt kan ofta stå i motsättning till varandra. Läkare anser ofta att de måste välja mellan att ta hänsyn till patientens behov genom att värna en tillitsfull relation till patienten, eller att tillgodose de formella krav som Försäkringskassan ställer, som handlar om att tillämpa den så kallade arbetslinjen och minska sjuktalen, säger Maricel Knechtel.
Undersökningen är baserad på 27 djupintervjuer med 30 deltagare (18 läkare och 12 handläggare vid Försäkringskassan). Intervjuerna utgick år från korta hypotetiska patientfall som gjorde det möjligt att analysera hur läkare och handläggare resonerade i olika situationer.
Den så kallade Kubakrisen var en av de allvarligaste händelserna under det Kalla kriget. I oktober 1962 befann sig de två supermakterna USA och Sovjetunionen på gränsen till ett kärnvapenkrig. Krisen löstes på diplomatisk väg i slutet av oktober och de kärnvapenmissiler som Sovjetunionen placerat, på nio platser runtom på den kubanska landsbygden, fraktades tillbaka.
Krisens förlopp och betydelse har studerats ingående ur olika perspektiv av ett stort antal historiker, primärt verksamma i USA och Västeuropa.
Krisen ur ett kubanskt perspektiv
– Detta har berikat kunskapen om krisen men den stora berättelsen om Kubakrisen har samtidigt återupprepats så många gånger att andra typer av material, minnen och berättelser har kommit att hamna i skymundan. Ett kubanskt perspektiv på krisen har också till stora delar varit frånvarande, säger Håkan Karlsson, professor i arkeologi vid Göteborgs universitet.
Under de senaste 14 åren har han därför, i samarbete med kubanska kollegor från Instituten för historia och antropologi i Havanna, dokumenterat och analyserat detta ”bortglömda” kulturarv från Kubakrisen, med arkeologiska och antropologiska metoder.
Materialet består av kubanska historiska källor och av de materiella lämningar som återfinns på de före detta sovjetiska kärnvapenbaserna, återanvändningen av detta material, samt av lokala minnen och berättelser från människor boende på den landsbygd och i de mindre byar som omger baserna.
Bok ihop med kubansk historiker
– I dagsläget börjar detta arbete få en akut karaktär då materialet på baserna inte har något antikvariskt skydd och därför kontinuerligt förvinner och återanvänds. Den generation som har personliga minnen och berättelser från krisens lokala perspektiv börjar också försvinna av åldersskäl. Detta unika material, och de lärdomar man kan dra, riskerar därför att försvinna helt inom ett fåtal år.
Arbetet har genom åren avsatt sig i ett större antal vetenskapliga publikationer. Den senaste är boken The Missile Crisis from a Cuban Perspective. Historical, Archaeological and Anthropological Reflections.
Boken, som nu ges ut är ett samarbete mellan Håkan Karlsson och den kubanske historikern Tomás Diez Acosta. Den presenterar krisen från ett kubanskt perspektiv och använder sig av historiska, arkeologiska och antropologiska källor.
– Boken kompletterar och berikar den stora berättelsen om Kubakrisen med hjälp av ett tidigare oanvänt, och till stora delar bortglömt, källmaterial i form av arkivmaterial, materiella och immateriella lämningar, säger Håkan Karlsson.
Örebroforskare har hittat antibiotikaresistenta bakterier i avloppsvattnet från hushåll och från Universitetssjukhuset i Örebro. Bakterierna finns även i vattnet utanför reningsverket i Svartån. Däremot är proverna från Hemfjärden i Hjälmaren nästan rena.
Forskarna fokuserar i sitt sökande inte i första hand på bakterierna utan på deras gener. Specifikt de gener som skyddar bakterier mot antibiotika. De har inte fokuserat på vilka bakterier generna finns i och om bakterierna är farliga eller inte.
–Vi har alltså undersökt om gener som gör bakterier resistenta mot antibiotika finns i vattnet, säger Jana Jass, professor i biologi vid Örebro universitet.
Gener som skyddar mot nya typer antibiotika
–Det är inte förvånande att det finns gener för antibiotikaresistens i vattnet, men vi har letat efter ovanliga gener som ger bakterier motståndskraft mot de antibiotika som just nu är vårt enda vapen mot multiresistenta bakterier, säger Faisal Ahmad Khan, doktorand vid Örebro universitet. Den nya studien är en del av hans avhandling.
–Det är oroande att flera av de resistenta generna finns i naturen, eftersom de kan förflytta sig mellan olika bakterier, säger Faisal Ahmad Khan.
Speciellt oroande är det när det gäller de så kallade gramnegativa bakterierna, som har tunna cellväggar och lätt kan plocka upp nya gener – och som nya antibiotika redan har svårt att bekämpa. Det är dessa som står högst på WHO:s lista över bakterier som ses som ett hot i framtiden.
Första fynden i Sverige
–De antibiotikaresistenta generna, som klarar de nya antibiotika, har inte hittats i naturen i Sverige tidigare. Troligtvis för att de finns i låga halter och metoderna som har använts inte har varit känsliga nog för att upptäcka dem, säger Faisal Ahmad Khan.
Örebroforskarna har tagit vattenprover på sex olika platser. Två av dem för att kunna mäta avloppsvattnet från Universitetssjukhuset i Örebro separat och sedan tillsammans med vattnet från hushåll.
De har också tagit prover från vattnet som lämnar reningsverket och tre prover från vattnet utanför reningsverket i Svartån, en bit nedströms och en bit uppströms och från Hemfjärden i Hjälmaren.
Flest resistenta bakterier i sjukhusets avloppsvatten
De allra flesta bakterierna med antibiotikaresistenta gener hittade forskarna i sjukhusets avloppsvatten. Näst högsta halterna hittade man i avloppsvatten från hushåll i Örebro.
–Det var inte förvånande att de var många till antalet, utan just typen av gener vi hittade. Dessutom verkar de ta sig genom reningsverket eftersom vi hittar dem i prover från Svartån, berättar Faisal Ahmad Khan.
–Det är däremot låga halter uppströms i Svartån och längre ut i Hjälmaren kan vi inte hitta dem. Det är goda nyheter. Antingen finns det så få att vi inte hittar dem eller så har bakterierna med de antibiotikaresistenta generna dött, säger Jana Jass.
Resistenta bakterier reser långt
Bakterierna, som bär på generna som ger resistens, kan ha kommit från flera olika källor – inte bara från sjukhuset eller från hushåll. Det kan till exempel vara flyttfåglar som för med sig bakterierna.
–Vi har en strikt antibiotikahantering i Sverige men vi påverkas av vad som händer i andra länder. Vi får till exempel med oss multiresistenta bakterier hem efter semesterresor. Vi behöver inte ens åka långt – det räcker med en resa till Medelhavet, säger Jana Jass.
–Vi märker ofta inte av dem och de följer med ut i vattnet via urin och avföring. Om vi blir sjuka och behöver antibiotika kan det hända att den inte biter, säger Faisal Ahmad Khan.
Fynden är en viktig varningssignal
I en tidigare studie upptäckte Örebroforskare två multiresistenta tarmbakterier i Hemfjärden i Hjälmaren. Det handlade om de två bakterierna E.coli och enterokocker.
–Det blev stor uppståndelse kring studien eftersom det var första gången bakterierna upptäcktes i naturen i Sverige och det var bra på ett sätt. Det var en riktig varningssignal. Men samtidigt som det är hög tid att sätta in åtgärder ska vi inte få panik, säger Jana Jass.
Örebroforskarna anser att det är viktigt att kartlägga hur det ser ut i vår utomhusmiljö men påpekar att Sverige generellt har låga nivåer. Multiresistenta bakterier är betydligt vanligare i södra och östra Europa. Över 25 000 människor i Europa dör varje år på grund av infektioner orsakade av multiresistenta bakterier.
–Vi kommer fortsätta att ta prover. Dessutom undersöker vi vad klimatförändringarna kan innebära för bakterierna i ett projekt där vi jämför Sverige med Indien och Etiopien, säger Jana Jass.
I Indien har de höga nivåer av antibiotikaresistenta bakterier i naturen och problemen är mycket större där. Antibiotika används i mycket högre utsträckning i Indien och dessutom har de ett klimat som gynnar bakterier.
–Vi undersöker hur värmen och vattentemperaturen påverkar bakterierna, säger Jana Jass.
Forskarna vill att studien från Örebro ska vara en varningssignal och hoppas att den leder till ytterligare insatser som minskar antalet bakterier som kommer ut i naturen.
–Men vi behöver inte vara oroliga för att bada i Hemfjärden. Jag skulle inte rekommendera att bada precis utanför reningsverket – men i Hjälmaren är det ingen fara, avslutar Jana Jass.
Multiresistenta bakterier
Bakterierna som hittades i Hjälmaren i den tidigare studien var Enterokocker och E.coli. Enterokocker är en av de vanligaste orsakerna till svåra infektioner vid sjukhusvård. I förlängningen kan de led till bland annat urinvägsinfektion, blodförgiftning och hjärtklaffsinflammation. E.coli kan orsaka urinvägsinfektioner, livshotande bukhinneinflammation eller blodförgiftning.
Överanvändandet av antibiotika är gynnsamt för de resistenta bakterierna, eftersom preparaten tar död på de andra bakterierna i tarmen så de resistenta bakterierna kan ta större plats.
Studien:
Arbetet är ett samarbete med professor Bo Söderquist, överläkare vid Universitetssjukhuset Örebro och publicerad i Frontiers in Microbiology.
Ett säkerhetshål uppstår när mikroprocessorn i en dator eller mobiltelefon försöker att gissa sig till vad som ska göras härnäst. Sådana gissningar är det vanligaste tillvägagångssättet för att förbättra prestandan hos datamaskiner eftersom det utnyttjar den fulla kapaciteten av mikroprocessorn. När processorn gissar blir det förstås fel gissningar som avfärdas av processorn.
– I teorin ska felaktiga gissningar inte efterlämna några spår, men det gör de likaväl, säger Alexandra Jimborean vid institutionen för informationsteknologi vid Uppsala universitet.
Och spåren utnyttjas av bland annat angriparna Meltdown och Spectre för att inhämta information från så kallade sidokanaler. Informationen används sedan för att kringgå säkerhetslösningar för att få tag på till exempel lösenord och krypteringsnycklar. Dessa sidokanaler har visat sig vara en akilleshäl inom datorsäkerhet. Arbetet med att hitta ett gott försvar har varit intensivt och världsomspännande. Men de lösningar som funnits hittills adresserar endast specifika säkerhetshål utan att komma åt det underliggande problemet som orsakar säkerhetsbristerna.
– Men nu har vi utvecklat en metod som gömmer alla spår av gissningarna, säger professor Stefanos Kaxiras, professor vid institutionen för informationsteknologi vid Uppsala universitet.
Effektivare lösning bevarar prestanda
Metoden fördröjer delar av gissningarna och använder istället ett nytt sätt att förutspå talvärden, som är helt osynligt för utomstående. Allt sker utan att försämra processorernas prestanda med mer än 11 procent och använder endast 7 procent mer energi. Den tidigare lösningen försämrar prestandan med 46 procent och ökar energiförbrukningen med hela 51 procent.
– Vår metod kräver endast små ändringar av existerande processorer. Det, i kombination med den låga prestandaförsämringen, gör att metoden är enkel att realisera, säger Magnus Själander, gästforskare vid institutionen för informationsteknologi vid Uppsala universitet och førsteamenuensis på Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet.
– Lösningen gör att prestandan, energieffektiviteten och säkerheten hos datorerna blir bättre jämfört med tidigare lösningar, säger Christos Sakalis, doktorand vid institutionen för informationsteknologi vid Uppsala universitet, som har varit med och utvecklat den nya metoden.
Den nya lösningen som har tagits fram i samarbete mellan Uppsala universitet, Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet och Universidad de Murcia kommer att presenteras på International Symposium on Computer Architecture (ISCA) i slutet av juni. En konferens som samlar världens främsta forskare inom datorarkitektur.
Kontakt:
Stefanos Kaxiras, professor vid institutionen för informationsteknologi, Uppsala universitet,stefanos.kaxiras@it.uu.se
I sin avhandling utvecklar och använder Olga Nikolaeva en ny metod för analys av liveframträdanden av rockmusik. Hon fokuserar på tre specifika konserter med avancerad videoteknik och liveframträdanden som har byggt på ett komplext samspel mellan framträdandet på scenen och det visuella innehållet på skärmarna; Angel av det brittiska bandet Depeche Mode, The Handler av brittiska bandet Muse och Óveður av isländska bandet Sigur Rós.
Alla tre hölls på storskaliga arenor som möjliggjorde en komplex scenuppsättning, med obegränsad användning av avancerad video- och ljudteknik.
Det som undersöks i avhandlingen är samverkan mellan vad Olga Nikolaeva betonar som fyra nyckelelement: musikernas kroppar, videoskärmarna, det som visas på skärmarna och ljudet.
– Min analys belyser till exempel vikten av att närma sig en skärm som både ett medium som överför visuellt innehåll och som en yta som har sina egna materiella egenskaper i skapandet av framträdandet som helhet, säger Olga Nikolaeva.
Med hjälp av ett tvärvetenskapligt teoretiskt och metodiskt tillvägagångssätt utmanar avhandlingen befintliga sätt att närma sig ett liveframträdandes olika element och ger en inblick i komplexiteten hos audiovisualiteten i liverockframträdanden.
– Vi vet inte exakt vad skillnaden beror på, men det kan handla om att många i Norrland har levt ett i vissa avseenden hälsosammare liv som delvis kompenserar för vissa andra riskfaktorer, säger Olle Sjöström, doktorand vid Umeå universitet.
I sin avhandling vid Institutionen för strålningsvetenskaper visar Olle Sjöström att risken för kolorektalcancer, det vill säga cancer i tjocktarm eller ändtarm, är tio procent lägre i norra Sverige än i övriga landet. Skillnaden är störst bland de äldre. I åldersgruppen över 80 år är risken 20 procent lägre i norr än i söder.
Livsstilen viktiga pusselbitar
Kolorektalcancer anses till stor del bero på livsstil, där rökning, kost, motion och alkohol är viktiga pusselbitar. Tidigare studier har även visat att människor med låg utbildningsnivå eller som lever ensamma löper högre risk att drabbas och dessutom har sämre prognos. Trots att dessa riskfaktorer förekommer i högre grad hos befolkningen i norra Sverige, inte minst lägre genomsnittlig utbildningsnivå, är alltså risken lägre för kolorektalcancer. För dem som ändå drabbas skiljer sig däremot inte den sjukdomsspecifika överlevnaden i kolorektalcancer mellan norr och söder.
Kolorektalcancer är den fjärde vanligaste formen av cancer i Sverige och den cancerform som orsakar näst flest dödsfall. Tidig upptäckt är viktig för prognosen och diagnosen ställs genom att tarmarna undersöks med koloskopi. Risken att få sjukdomen ökar kraftigt med stigande ålder, de flesta patienter är 70-75 år när de får sin diagnos. Ärftliga faktorer beräknas bidra till 5 – 25 procent av alla fall av kolorektalcancer.
– Den som har flera nära släktingar som haft cancer i tjock- eller ändtarm bör berätta det för sin läkare så man kan bedöma risken för ärftlighet och eventuellt behov av regelbundna kontroller, säger Olle Sjöström.
Tätare koller vid ärftlig belastning
I avhandlingen visas hur man i Norra sjukvårdsregionen, som omfattar landets fyra nordligaste län, har arbetat för att minska fallen av ärftlig kolorektalcancer. Alla familjer med misstänkt ärftlighet i norr remitteras till Cancergenetiska mottagningen i Umeå för utredning. Individer med en minst fördubblad risk för kolorektalcancer rekommenderas regelbundna kontroller med koloskopi, som genomförs på sjukhuset på hemorten.
Personer med hög risk för ärftlig cancer rekommenderas undersökning vartannat år, de med lägre risk vart femte år. En utvärdering av kontrollerna visar att man nästan helt lyckas förhindra utveckling av kolorektalcancer i dessa familjer, dessutom med en god kostnadseffektivitet jämfört med andra åtgärder inom hälso-och sjukvården.
Fler än 70 forskare verksamma vid ett 50-tal lärosäten runtom i Europa har samarbetat kring analyser och reflektioner, i EU-valsrapporten Euroflections.
− Den viktigaste övergripande slutsatsen är att valet till Europaparlamentet är att betrakta som 28 olika nationella val snarare än ett övergripande europeiskt val. Det blir tydligt när vi sammanställer de analyser och rapporter som våra forskarkollegor levererar. Partierna driver sina kampanjer på nationell nivå, vilka frågor som är viktiga varierar från land till land och trots att vissa partigrupper går starkare än andra märks inga egentliga europeiska valvindar, säger Niklas Bolin, docent i statsvetenskap vid Mittuniversitetet.
Snabb analys av EU-valet
Rapporten Euroflections – Leading Academics on the European elections 2019 av forskningscentret DEMICOM vid Mittuniversitetet, presenterades 18 dagar efter valet till europoaparlamentet 2019. Euroflections är en gratis, nedladdningsbar rapport där varje forskare bidrar med en analys eller reflektion som fokuserar på kampanjen, partierna, väljarna och medierna.
− Ett av skälen till den här satsningen är att bidra till att öka intresset och kunskapen kring EU. När det gäller årets val blir det tydligt att såväl partier som väljare uppfattar Europavalet som ytterligare ett nationellt val. Detta trots vissa försök till övernationella inslag som spitzenkandidatsystemet eller valmanifest på europeisk nivå, säger Marie Grusell, docent i medie- och kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet.
Bedömningar i vitt skilda sammanhang är något vi gör varje dag, ofta utan att närmare reflektera över att det är just det vi gör. Men det har doktoranden Sara Stillesjö gjort, och med hjälp av funktionell hjärnavbildning, fMRI, och kognitiv modellering studerat hur den mänskliga hjärnan arbetar vid bedömningar. Studien visar att minnen av tidigare händelser kan vara något vi alltid påverkas av när vi gör numeriska bedömningar.
– Vissa bedömningar kan ha stor – rentav livsavgörande – betydelse inte bara för oss själva utan även för andra människor, exempelvis när en lärare sätter betyg på sina elever. Det är därför kritiskt att få en bättre förståelse för hur vi människor gör bedömningar, menar hon.
– Genom att förstå vilka regioner i hjärnan som aktiveras i samband med olika bedömningar kan man på sikt utveckla verktyg som hjälper oss att undvika felaktiga bedömningar.
Bedömningar färgas av minnen
Den typ av bedömningar som Sara Stillesjö fokuserat på är numeriska bedömningar, det vill säga när vi avger en bedömning på en kontinuerlig skala. En teoretisk utgångspunkt i avhandlingen är att i vissa situationer baseras sådana bedömningar mer på vår kunskap om regler och abstrakta samband, medan i andra situationer baseras de istället mer på minnen av tidigare liknande händelser.
Bedömning grundad i kunskap om regler och abstrakta sammanhang leder nästan alltid till sakligt grundade bedömningar, till skillnad från bedömning som färgas oproportionerligt mycket av minnen från tidigare händelser som vi råkar lagra i hjärnan.
Oberoende av vilken typ av minne som uppgiften krävde, aktiverades precuneus, en region i bakre delen av hjärnan som är viktig för att aktivera inre mentala representationer inför exempelvis en bedömning i nutid, visar en delstudie i avhandlingen.
Hjärnregionen precuneus spelar stor roll
Studien identifierade också ett specifikt samband mellan aktivitet i precuneus och en matematisk modell av den typ av bedömningar som baseras på minnen av tidigare liknande händelser. I en uppföljande studie användes funktionell hjärnavbildning för att undersöka hjärnans funktion samtidigt som deltagarna fick lära sig att lösa en bedömningsuppgift.
Resultaten förtydligade precuneus roll för bedömningar och visade att precuneus är viktig dels för att lagra och stärka redan etablerade minnen som vi använder oss av vid bedömningar under pågående inlärning, dels för att vid ett senare tillfälle återkalla och utvärdera likheten mellan de lagrade minnesrepresentationerna och nya liknande situationer.
Minnen till hands vid bedömning
I en sista studie undersöktes huruvida minnen från tidigare liknande händelser finns till hands för våra bedömningar även i situationer när vi använder oss av regler och abstrakta samband. Fokus låg på situationer där abstrakta regler kan vara alltför tidskrävande och svåra att använda. Resultaten visade dels att det kan vara mycket svårt för oss att låta bli att använda abstrakta regler, trots att de är för tidskrävande. Resultaten visade dock även att flera av försöksdeltagarna tycktes ha minnen från tidigare liknande händelser till hands, som de föredrog att basera sina bedömningar på vid extrem tidspress.
– I dagens samhälle ställs vi människor inför allt högre krav på att göra korrekta bedömningar i miljöer av hög komplexitet. Den praktiska betydelsen av resultaten från avhandlingen är att genom att belysa vilka processer som ligger till grund för bedömningar, kan vi också ha bättre möjligheter att förbättra bedömningar, exempelvis lärares betygsättning, säger Sara Stillesjö.
– Vi har sett att mycket av matavfallet från livsmedelsbutiker är bröd och därför ville vi se hur vi kunde omvandla det till en ny produkt, säger Akram Zamani.
Försöken går ut på att odla fintrådiga svampar på brödavfall i behållare och förhoppningen är att svampen ska kunna omvandlas och användas till kläder, medicinska applikationer eller möbeltextilier.
– När brödet har blivit en biomassa av svamp, tar vi bort proteinet som i sin tur kan användas som mat eller djurfoder. De cellväggsfibrer som finns kvar av svamparna använder vi dels för att spinna ett garn, och dels för att skapa nonwoven textil, säger Akram Zamani. (Nonwoven textil eller icke-vävd textil är ett textilt material som består av textilfibrer orienterade utan någon större inbördes ordning, vilket skiljer sig från vävda eller stickade tyger.)
Garn av bröd. Bild: Suss Wilén, Högskolan i Borås
–Vi har gjort en stor del av odlingen redan, och det har fungerat bra, så nu jobbar vi med en våtspinningsprocessen för att skapa garn, samt testar olika metoder för att förbättra garnets egenskaper, säger hon.
Unik forskning om bröd och textil
– Det finns ingen tidigare forskning på detta, därför är det svårt att veta vad vi ska förvänta oss, säger Akram Zamani och fortsätter:
– Brödet får vi från en lokal livsmedelsbutik, och vi får hämta så mycket vi behöver, vilket ger oss möjlighet att verkligen testa oss fram och se till att det blir en bra produkt.
Utöver forskare från resursåtervinning och textilteknologi vid Högskolan i Borås ingår också KTH, RISE Innventia och Sahlgrenska universitetssjukhus i projektet.
Se filmen där forskarna berättar om hur bröd kan bli texiil. Filmen är 1:44 lång.
350 limpor slängs varje minut – brödsvinn för miljarder
– En mycket stor del av den mat som slängs i butiker är bröd. Jag kunde inte föreställa mig att bröd som är så lätt skulle utgöra en sådan stor del, säger Kim Bolton, professor inom resursåtervinning vid Högskolan i Borås som kartlagt hur stort brödsvinnet i Sverige är.
– Den totala mängden brödsvinn är 80 400 ton per år i Sverige. Detta inkluderar hela värdekedjan, det vill säga bagerier, livsmedelsbutiker, restauranger och hushåll med mera, säger Pedro Brancoli, doktorand i resursåtervinning vid Högskolan i Borås.
Att svinnet av bröd sker i hela kedjan är anmärkningsvärt. När det gäller annan sorts matsvinn står nämligen hushållen för den stora delen. Mängden 80 000 ton bröd per år är lika med att slänga 350 limpor bröd per minut och kostnaden beräknas till 2,4 miljarder kronor per år om man räknar på ett kilopris på 30 kronor.
Pedro Brancoli, doktorand, Kamran Rousta, universitetslektor och Kim Bolton, professor, alla inom resursåtervinning har tillsammans med en livsmedelsbutik i Borås, undersökt hur mycket matavfall som uppstår under ett år. Tack vare att livsmedelsbutiken hade samlat in data på allt matavfall som slängdes, kunde forskarna analysera och räkna på svinnet. Resultatet publicerades i en artikel i tidskriften ”Recources, Conservation and Recycling” som under 2018 blev det den mest nedladdade artikeln hos tidskriften.
Kontakt:
Akram Zamani, universitetslektor vid Högskolan i Borås, akram.zamani@hb.se
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
