Att låg födelsevikt kan kopplas till komplikationer under både graviditet och förlossning är ett känt faktum. Likaså att dessa barn i högre utsträckning får högt blodtryck som vuxna. Kopplingarna till genetik och miljö har dock varit oklara, men genom att tydligt skilja effekterna av barns respektive mödrars genetik på födelsevikten klarnar också bilden hur födelsevikten förhåller sig till olika hälsorisker.
Komplexa samspel
Den viktiga särskiljningen mellan mödrars och barns genetiska effekter på födelsevikten gjordes med hjälp av nya statiska metoder, och en av forskarnas slutsatser var att barnets gener hade en stor och direkt påverkan på födelsevikten.
Samspelet mellan mor och barn var dock komplext. Ungefär en fjärdedel av den identifierade genetik som styrde födelsevikten kom från faktorer i barnets miljö, exempelvis tillgången på glykos under graviditeten, som i sig var direkt påverkad av mammans genetik.
Genernas påverkan tog ut varandra
Vissa delar av den genetiska påverkan på födelsevikten kom både direkt från barnet och indirekt från mamman. Ibland samverkade dessa effekter och påverkade vikten åt samma håll, ibland tog de ut varandra.
Ett exempel är genetiken bakom höga glukosnivåer hos en mamma, som får fostret att svara med ökad insulinproduktion och därmed kraftigare tillväxt. Hos ett barn som ärvt samma genetiska kod begränsas förmågan att tillverka insulin, vilket dämpar barnets tillväxt.
Högt blodtryck och låg födelsevikt
Att förstå de faktorer som påverkar födelsevikten är angeläget eftersom barn som föds med mycket hög eller mycket låg födelsevikt har sämre överlevnad och högre risk för att drabbas av metabola sjukdomar senare i livet.
– Tidigare har man haft uppfattningen att låg födelsevikt programmerar individen att få högt blodtryck senare i livet. Nu visar vi att både låg födelsevikt och högt blodtryck senare i livet är effekter av samma genetiska kodning, vilket är ett av de mest intressanta resultaten i studien, säger Bo Jacobsson.
Största studien hittills
Forskarna studerade genetisk information från 230 069 mödrar, plus viktuppgifter om vardera ett barn som kvinnorna fött. Därtill studerades genetiken hos 321 223 personer vars uppgifter finns registrerade inom ett internationellt konsortium för tidig tillväxtgenetik, samt i en stor brittisk biobank.
Forskare har identifierat 190 identifierade kopplingar mellan genetik och födelsevikt, varav två tredjedelar är tidigare okända. Den aktuella studien är den största studien hittills i sitt slag, med drygt 200 internationella forskare involverade. En norsk och en svensk del av studien leddes av Bo Jacobsson, professor i obstetrik och gynekologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Många organisationer verkar i ett sammanhang med ökad komplexitet och hög förändringstakt – och är därför allt mer beroende av ledarnas och medarbetarnas kompetenser, vilket driver ett behov av att utveckla ledare, medarbetare och effektiva organisationsformer.
Ledarskapsutveckling är en miljardindustri, samtidigt som det ur ett akademiskt perspektiv saknas central på forskning inom området. I ett forskningsprojekt, som pågick mellan 2017 – 2019 har forskare från Jönköping University och Malmö universitet undersökt hur ledarskapsutveckling kan bedrivas på ett systematiskt sätt och användas för att utveckla företagens förmåga att hantera en komplex omgivning.
Ledarskapsutvecklingen studerades med en samverkan med tre företag genom studier i kontexten av genomförda organisationsförändringar hos Sandvik och Svenska Spel samt vid organisering av stora projekt på NCC.
Några huvudresultat från studien är:
Ledarskapsutveckling sker i vardagen
De flesta känner till traditionella former för individuell ledarutveckling, till exempel ledarskapskurser. Forskning visar att det är bara en av flera möjliga metoder – och kanske inte den mest kraftfulla. Ledarskapsutveckling kan med fördel också ske i det dagliga arbetet, exempelvis genom förändringar i arbetsuppgifter, roller eller organisatoriska förändringar. Det finns stor potential för en organisation i att mer medvetet stödja ledar- och ledarskapsutveckling på jobbet.
Ledarskapsutveckling är både kollektiv och individuell
Det har länge funnits ett fokus på att utveckla den formella ledaren, men idag utövas ledarskap ofta också av fler personer i icke formella ledarroller. Det finns ett växande intresse för det som kallas kollektivt ledarskap, vilket innebär ett fokus på det ledarskap som fördelas över ett antal individer i en grupp eller ett större kollektiv. Ledarskapsutveckling i denna bemärkelse innefattar aktiviteter som ökar kollektivets förmåga att samverka och utöva ledarskap tillsammans.
Dialogkarta för en vidgad syn på ledarskapsutveckling
Projektet har resulterat i en dialogkarta, som ger en översikt över olika metoder för ledarskapsutveckling. Unik för denna dialogkarta är att den beskriver metoder för så väl utveckling av individuellt som kollektivt ledarskap. Den kan användas både av enskilda individer som vill utveckla sig som ledare och av de som organiserar ledarskapsutveckling för andra.
Ledarskapsutveckling påverkas av sammanhanget
Vilken slags ledarskapsutveckling som behövs beror på sammanhang, bland annat hur arbetet är strukturerat och vilka uppgifter som ledaren, gruppen eller organisationen behöver hantera. Vid omorganisationer kan nya möjligheter till ledarskapsutveckling uppstå.
Ett sammanfattat resultat av studien visar att företag behöver stötta ledarskapsutvecklingen i sin organisation på ett systematiskt sätt för individer såväl som på en kollektiv nivå för att kunna konkurrera i en komplex och föränderlig värld.
Det finns inte något enkelt och slutgiltigt svar på vad ett önskvärt ledarskap är. Snarare är svaret att ledarskapet ständigt behöver anpassas och utvecklas. En central uppgift för en ledare blir då att – utöver att leda och bidra till verksamhetens mål – kontinuerligt och systematiskt stödja både sin egen och kollegornas utveckling i rollen som ledare och utveckling av det kollektiva ledarskapet.
Sofia Kjellström, Professor i kvalitetsförbättring och ledarskap, Jönköping Academy for improvement of health and welfare, Hälsohögskolan, sofia.kjellstrom@ju.se.
Oskar Törnblom, managementkonsult, doktorand vid KTH och verksam vid Jönköping University, oskar.tornblom@indek.kth.se
– Studien understryker vilken vinst för folkhälsan det faktiskt innebär att minska arbetslösheten. De hälsomässiga aspekterna hamnar tyvärr ofta i skymundan när arbetslöshet diskuteras, säger Fredrik Norström, forskare vid Institutionen för epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet.
Att arbetslöshet gör folk sjukare är ett sedan länge känt faktum. Det finns sedan tidigare studier som visar på större ohälsa bland arbetslösa, med ökad förekomst av bland annat hjärtinfarkt, stroke och självmord. I tidigare studier har det däremot saknats svar på hur stor procentuell försämring i livskvalitet som arbetslöshet orsakar.
Självskattad hälsa
Forskare vid Umeå universitet genomförde därför en studie med fokus på hälsoeffekter av arbetslöshet utifrån självskattningar. Hälsoeffekterna uttrycktes i ”hälsorelaterad livskvalitet”, ett mått som ofta används inom hälsoekonomisk forskning.
Resultaten visar på att arbetslöshet leder till en stor försämring, 9,6 procent, i hälsorelaterad livskvalitet. Särskilt markant var skillnaden mellan arbetslösas och yrkesarbetandes skattningar av hälsoproblemen ångest och depression. 24 procent fler bland de arbetslösa än bland de arbetande upplevde problem med ångest och depression
– Resultaten kan tolkas som att mervärdet från att ha ett arbete gör att det är värt att ”offra” livstid för att få en bättre hälsorelaterad livskvalitet. Det ger ytterligare stöd till slutsatsen att politikers uppmärksamhet och åtgärder i betydligt större utsträckning bör riktas mot hälsomässiga vinningar från minskad arbetslöshet, säger Fredrik Norström.
Vad är hälsorelaterad livskvalitet?
Resultaten bygger på en tvärsnittsstudie under 2016 där 2 500 slumpmässigt utvalda individer hos svenska befolkningen inbjöds att besvara en enkät som skickats till hemadressen. Bland de svarande jämfördes de 113 personer som varit arbetslösa under minst ett halvt år de senaste tre åren med de 724 svarande som varit yrkesverksamma.
För att mäta hälsorelaterad livskvalitet användes ett mått som heter EoroQol 5 dimensions, vilket är ett validerat mått som bygger på fem frågor avseende olika hälsoaspekter. Svaren på dessa frågor översattes sedan till kvalitetsrelaterade levnadsår. Svarsfrekvensen var 39 procent.
Kontakt:
Fredrik Norström, Docent/biträdande lektor, Institutionen för epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet, fredrik.norstrom@umu.se
I dag diagnosticeras Alzheimers sjukdom med hjälp av att identifiera ämnet beta-amyloid, antingen i ett ryggvätskeprov eller genom avbildning av hjärnan med PET-kamera.
– Det är metoder som är kostsamma och endast tillgängliga inom specialistvården. Inom forskningen har vi därför länge sökt efter enklare diagnosmetoder, säger Sebastian Palmqvist, docent på enheten för klinisk minnesforskning vid Lunds universitet och läkare vid Skånes universitetssjukhus.
Forskare från Lunds universitet har tillsammans med ett läkemedelsföretag använt en ny metod för att vidareutveckla en blodmarkör (utvecklad av forskare vid Sahlgrenska akademin) som kan upptäcka om en person har Alzheimers sjukdom eller inte. Om metoden godkänns för klinisk användning hoppas forskarna att den på sikt kan användas som diagnostiskt verktyg inom primärvården. Till hösten påbörjar de en studie i primärvården för att testa tekniken.
Beta-amyloid i hjärnan?
Forskarna har undersökt om man med ett enkelt blodprov kan identifiera personer hos vilka beta-amyloid har börjat ansamlas i hjärnan. Med en enkel och exakt metod som forskarna menar lämpar sig väl för klinisk diagnostik och screening inom primärvården, har de kunnat identifiera beta-amyloid i blodet med hög träffsäkerhet. Med ett enkelt blodprov går det alltså att identifiera personer hos vilka beta-amyloid har börjat ansamlas i hjärnan, det vill säga har underliggande alzheimer.
Studien är ett samarbete med bland andra Henrik Zetterberg och Kaj Blennow vid Sahlgrenska Akademin och Sahlgrenska universitetssjukhuset, Neurokemilaboratoriet i Mölndal.
– Tidigare studier på metoder med blodprov har inte visat några särskilt goda resultat, man kunde bara se små skillnader mellan alzheimerpatienter och friska äldre. Först för något år sedan har man hittat metoder med blodprovsmätning som visar större träffsäkerhet för att avslöja Alzheimers sjukdom. Svårigheten än så länge är att dessa andra metoder i nuläget kräver avancerad teknik och inte finns tillgängliga för att använda i klinisk rutin i dag, säger Sebastian Palmqvist.
Resultaten bygger på studier av blodanalyser insamlade från 842 personer i Sverige ( The Swedish BioFINDER) och 237 i Tyskland. Deltagarna i studien är alzheimerpatienter med demens, friska äldre och personer med lindriga kognitiva svårigheter.
Metoden som forskarna har studerat är utvecklad av läkemedelsföretaget och är en helautomatiserad teknik som mäter beta-amyloid i blodet och ger alltså stor träffsäkerhet för att identifiera proteininlagringar.
– Med den här metoden som vi börjar närma oss en träffsäkerhet som går att använda i klinisk rutinsjukvård runtom i hela världen, säger Oskar Hansson, professor i neurologi på enheten för klinisk minnesforskning vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus.
Diagnostisering i primärvården
Forskarna tror att denna nya blodprovsanalys kan vara ett viktigt komplement när det gäller screening för att hitta personer att inkludera i läkemedelsstudier mot Alzheimers sjukdom, eller för att förbättra diagnostiken inom primärvården vilket kan medföra att fler kan få tillgång till de nuvarande symtomlindrande läkemedlen mot Alzheimer.
– För att bekräfta metoden är nästa steg att testa den i en större population där förekomsten av underliggande alzheimer är lägre. Vi behöver även pröva tekniken i klinisk verksamhet, vilket vi gör rätt snart i en stor primärvårdsstudie i Skåne. Där hoppas vi kunna validera våra resultat, säger Sebastian Palmqvist.
Sebastian Palmqvist, docent vid Institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet, och läkare vid neurologiska kliniken på Skånes universitetssjukhus, sebastian.palmqvist@med.lu.se
Oskar Hansson, professor vid Institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet och överläkare vid minneskliniken på Skånes universitetssjukhus, oskar.hansson@med.lu.se
Pappan som kör barnvagn på stan, bär bebis i sele eller matar en kladdig ettåring med köttfärssås. Den involverade, föräldralediga pappan har blivit en figur med stark positiv laddning.
Ett exempel på detta är Johan Bävmans fotoutställning Swedish Dads, som visar porträtt på föräldralediga pappor. Svenska Institutet, vars uppgift är att öka intresset för Sverige, tycker uppenbarligen att det är en bild som är värd att sprida. De har visat utställningen i 40 länder.
Sofia Björk har i sin avhandling ”Gender and Emotions in Family Care. Understanding masculinity and gender equality in Sweden” intervjuat 31 föräldrar till barn under 12 år och 20 söner och döttrar som ger omsorg till sina åldrande föräldrar.
Jämställd pappa är status
Intervjuerna visar att man idag är stolt över att vara en jämställd pappa som är involverad i sina barns liv. ”En bra svensk man” delar omsorgen om de små barnen. Sofia Björk menar att jämställdhetsidealen har skapat en ny sorts omsorgsinriktad maskulinitet.
– En pappa som går med barnvagn på stan kan bli bekräftad, en tant kanske kommer fram och tycker att han är duktig, säger Sofia Björk, universitetslektor vid Göteborgs universitet.
Men det innebär inte att det skett en allmän omsorgsorientering bland män.
– Bilden av jämställdhet är snäv. När det gäller omsorgen om de äldre finns det inte alls en lika beundrad position att kliva in i, säger Sofia Björk.
Bland de män som tog hand om sina föräldrar gav många uttryck för att det var ett ansvar de accepterade snarare än något de valt. Några av männen underströk sin brist på valmöjligheter.
Anhörigvård en blind fläck
Petra Ulmanen, biträdande lektor på institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet och som forskar kring äldreomsorg och anhörigomsorg, säger att anhörigvården länge var jämställdhetspolitikens blinda fläck.
När barnomsorgen byggdes ut handlade det både om barnets behov av stimulans, trygghet och välfärd och om mammornas möjlighet till egen försörjning. Däremot låg fokus enbart på de äldre när hemtjänsten byggdes ut på 50-talet. De anhöriga var frånvarande i diskussionen.
– Jämställdhetspolitiken har haft ett väldigt ensidigt fokus på de små barnen och deras omsorgsbehov. Man har helt missat alla dem som hjälper en gammal människa. Ändå har utbyggnaden av äldreomsorgen haft en funktion som liknar daghemmens och ökat kvinnors möjlighet till egen försörjning, säger Petra Ulmanen.
Hon tycker ändå att det går framåt. Hon arbetade som utredningssekreterare i Jämställdhetspolitiska utredningen som kom 2005.
Äldreomsorgen en jämställdhetsfråga
– Till följd av utredningens arbete breddades jämställdhetspolitikens fokus från omsorgsansvaret för små barn till att omfatta även äldreomsorgen. För första gången lyfte man på allvar fram äldreomsorgen som en jämställdhetspolitisk fråga, säger hon.
Petra Ulmanen tycker att den offentliga debatten fortfarande är snäv, med stort fokus på de yrkesaktiva åren och de små barnen, även om jämställhetsfrågorna är lika angelägna senare i livet.
– När kvinnor blir gamla hjälper de ofta sin partner. Mannen dör ofta före kvinnan som med tiden blir beroende av hjälp utifrån. I första hand är det döttrar som ställer upp, i andra hand hemtjänsten, säger hon.
Äldreomsorgen har förändrats radikalt de senaste decennierna. Särskilt dramatisk är de senaste årens minskning av äldreboenden, där minst var fjärde plats försvunnit under 2000-talets första decennium. Hemtjänsten har inte byggts ut i samma utsträckning och det är ofta de medelålders barnen som får ta över ansvaret. Enligt Petra Ulmanen har cirka 140 000 personer i den medelålders befolkningen gått ner i arbetstid, sagt upp sig från jobbet eller pensionerat sig i förtid för att kunna sköta om sina föräldrar. Främst är det medelålders döttrar som hjälper sina gamla föräldrar.
När äldreomsorgen minskat har könsmönstren delvis ändrats. I SCB:s undersökningar om levnadsförhållanden kan man se att döttrarna ökade sin hjälp under 90-talet. När platserna på äldreboendena kraftigt minskade på 00-talet klev både söner och döttrar fram.
– Jag tror att alla krafter behövdes för att klara den stora förändring som skedde, säger Petra Ulmanen.
Flest får hjälp av döttrar
Mellan år 2002-2003 och år 2009-2010 har hjälpen från vuxna barn och andra närstående utanför hushållet ökat från 48 till 63 procent av hemmaboende äldre med omsorgsbehov.
Andelen äldre med omsorgsbehov som fick hjälp av döttrar ökade från 25 till 29 procent, av söner från 19 till 23 procent och av övriga släktingar och vänner från 11 till 17 procent.
Det är vanligare bland män att ge olika former av praktisk hjälp (som hushållsarbete, reparationer, skjutsning och bank- eller postärenden). Bland kvinnor är det istället vanligare att ge kroppsnära omsorg, som ofta ges tillsammans med andra hjälpuppgifter.
Källa: Omsorgens pris i åtstramningstid. Anhörigomsorg för äldre ur ett könsperspektiv av Petra Ulmanen
När vården flyttas hem förändras anhörigomsorgen. Behovet av organisatorisk omsorg ökar, alltså att ha hand om till exempel vårdkontakter.
– På ett äldreboende sköter personalen ofta kontakterna med den hjälp som kommer utifrån, som fotvård, frisör, tandläkare och läkare, och de står själva för resten av vården. När de äldre bor kvar hemma är det istället ofta anhöriga som får sköta kontakterna mellan de olika yrkesgrupperna, säger hon.
Män och kvinnor tar hand om den organisatoriska omsorgen i lika stor utsträckning, men döttrarna påverkas mer negativt. Varför det är så är något Petra Ulmanen just nu undersöker vidare.
– Är förväntningarna högre på att de ska ta större ansvar? Får de sämre bemötande? Tar döttrarna större ansvar för hur de anhöriga mår? Det är en tung bit av anhörigomsorgen idag.
En statusfråga?
Att anhörigomsorg inte alls har samma positiva laddning som att ta hand om sina små barn tror Sofia Björk har att göra med status. Att ta hand om sina föräldrar handlar inte om att fostra en framtid.
– Det är istället liv under avveckling och har mycket lägre status. Män har en privilegierad position i vårt samhälle och tenderar att hamna i det attraktiva snarare än i det oattraktiva.
Antalet 80-åringar ökar
SCB visar i sina prognoser att andelen av befolkningen över 80 år kommer att öka med 50 procent de närmaste tio åren. 2028 beräknas 80-åringarna vara 255 000 fler än i dag.
Källa: SCB
Själv tycker hon det är konstigt att vi inte tänker på samma sätt kring omsorgen om gamla som om omsorgen om barn.
– Man brukar säga att barndomen är en sådan kort del av livet, snart är barnen inte längre barn. Med gamla blir detta egentligen ännu tydligare – det är en kort tid de behöver omsorg och passar man inte på medan de är i livet så är den tiden verkligen slut. Jag har under avhandlingsarbetet funderat mycket på omsorgens plats i livet och undrar varför den ska vara så undanskymd. Att göra plats för omsorg i livet, att se att någon behöver något och finnas där och erbjuda det, ger mycket tillbaka.
Text: Kerstin Sjödén på uppdrag av forskning.se
Det är ett internationellt forskarlag bestående av biologer i Sverige och Sydafrika som har upptäckt dyngbaggarnas vindkompass och hur den kompletterar solen som vägvisare.
– Det här är den första studien som visar hur en biologisk kompass hos ett djur på ett flexibelt sätt integrerar olika riktningsgivare, i det här fallet vind och sol. Allt för att hela tiden uppnå så hög precision som möjligt, säger Marie Dacke, professor i sinnesbiologi vid Lunds universitet och ledare för forskarlaget.
Dyngbaggarna kan inte använda solen som riktningsgivare när det är mulet eller när solen under några timmar mitt på dagen står högre än 75 grader över horisonten. När den en stund senare står lite lägre igen stänger de av vindkompassen och förlitar sig återigen på solen.
Vinden visade vägen när solen stod högt
I den aktuella studien har forskarna undersökt dyngbaggarna såväl i fält som i laboratorium. Med hjälp av fläktar har de skapat vind och kunnat välja vindriktning. Solens position på himlen har de ändrat genom att använda en spegel. Experimenten visar att när solen står lågt och medelhögt svarar dyngbaggarna med att själva ändra riktning med 180 grader om solens position ändras 180 grader.
Dyngbaggarna påverkades emellertid inte när forskarna ändrade vindriktningen med 180 grader samtidigt som solen stod lågt eller medelhögt.
En uppställning i laboratoriet i Sydafrika: Ljuskällan uppe till vänster simulerar solsken. Fläkten till höger skapar vind. Röken visar vindriktning. Dyngbaggen står på dyngbollen.
När solen stod högt, mer än 75 grader över horisonten, så var förhållandet det omvända. Då var det vinden som visade vägen så att insekterna fortsatte i samma riktning som då solen stod lägre.
Resultaten visar att riktningsinformation kan överföras från vindkompassen till solkompassen och vice versa. På så vis kan dyngbaggarna fortsätta i en riktning då en av kompasserna tas ur bruk. Sensorerna som registrerar vindriktning finns på insektens antenner.
Insekternas kompass fungerar i alla förhållanden
– Insektshjärnan är absolut inte förprogrammerad att följa enkla regler. Tvärtom kan vi visa att så pass små hjärnor fungerar utifrån mycket dynamiska principer som anpassas efter de förhållanden som råder för stunden, säger Marie Dacke.
Forskarna har tidigare visat att dyngbaggarna nattetid navigerar efter Vintergatan och polariserat månsken när de rullar sina dyngbollar i en rät linje. Tillsammans med resultaten från den nya studien visar de att insektens kompass fungerar vilken tid på dygnet som helst och sannolikt under vilka förhållanden som helst.
– Nu ska vi gå vidare och undersöka om de använder sig av vinden även på natten. En annan sak vi är nyfikna på är vad som styr dem om det är både vindstilla och mulet, berättar Marie Dacke.
Små hjärnor som hanterar stora mängder information
Målet med forskningen är att fullt ut förstå hur mycket små hjärnor hanterar stora mängder information för att kunna fatta ett relevant beslut: Är det dags att svänga vänster eller höger eller fortsätta rakt fram?
Marie Dacke räknar med att resultaten kommer till direkt nytta inom några år. Användningsområdet är robotutveckling och artificiell intelligens (AI). På samma sätt som dyngbaggar måste robotar ta hänsyn till stora mängder information för att styra nästa handling.
– Utvecklingen inom AI går rasande fort och en del av min forskning syftar direkt mot att skapa en modell över hur nätverk fungerar för att integrera information på ett smart sätt, säger hon.
Marie Dacke, professor sinnesbiologi, Biologiska institutionen, Lunds universitet, marie.dacke@biol.lu.se
– Vi ser att det är en stor spridning av multiresistenta tarmbakterier på Vietnamesiska sjukhus. Ju längre patienterna är inlagda på sjukhus, desto större är risken att de smittas av tarmbakterier som är karbapenemresistenta, säger Håkan Hanberger, professor vid Institutionen för klinisk och experimentell medicin vid Linköpings universitet och överläkare vid Infektionskliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping.
Karbapenemresistenta tarmbakterier (Carbapenem Resistant Enterobacteriaceae, CRE), är ett allvarligt problem av flera orsaker. De är resistenta mot nästan alla brett verkande antibiotika som finns. Därför är infektioner orsakade av dessa bakterier svåra att behandla. Dessutom kan CRE sprida antibiotikaresistensgener vidare till andra bakterier, så att även de blir motståndskraftiga mot antibiotikagruppen karbapenemer.
Spridningen ökar snabbt
Tarmbakterierna sprids lätt, exempelvis via händer och skötbord när det handlar om spädbarn. De kan orsaka olika typer av infektioner, i första hand urinvägsinfektioner, blodförgiftning och lunginflammation. Spridningen av dessa multiresistenta tarmbakterier ökar snabbt runt om i världen och Världshälsoorganisationen WHO bedömer att åtgärder för att kontrollera spridningen av CRE och ta fram nya antibiotika mot dessa bakterier har högsta prioritet.
I den aktuella studien ingick drygt 2 200 patienter som togs in för vård på 63 olika vårdavdelningar på 12 sjukhus i olika delar av Vietnam. Bakterieprov togs från ändtarmsöppningen och undersöktes avseende förekomst av CRE. Att vara bärare är en riskfaktor för att drabbas av en klinisk infektion med bakterierna, men det är inte alla bärare som blir infekterade och sjuka.
Längre sjukhusvistelse en riskfaktor
Riskfaktorer för att bli bärare av multiresistenta tarmbakterier var en längre sjukhusvistelse och att få en infektion under sjukhusvistelsen, en så kallad vårdrelaterad infektion.
Vid inskrivning var en av åtta patienter (13 procent) bärare, vilket hade ökat till sju av åtta patienter (87 procent) efter två veckors sjukhusvistelse. En annan riskfaktor för patienterna i studien var att behandlas med karbapenem, vilket bidrar till att de karbapenemresistenta bakterierna selekteras fram.
I en delstudie på 328 nyfödda barn på en neonatalintensivvårdsavdelning fann forskarna ett samband mellan dödlighet och bärarskap av CRE och vårdrelaterad infektion vid inläggning på avdelningen (odds ratio 5,5, p < 0,01).
Ökad dödlighet hos nyfödda
– I delstudien på de mest känsliga patienterna, nyfödda barn som intensivvårdades, såg vi en femfaldigt ökad dödlighet hos de barn som hade en vårdrelaterad infektion och var bärare av de multiresistenta CRE-bakterierna, säger Håkan Hanberger.
Forskarna pekar på att det nu finns en epidemisk spridning av multiresistenta tarmbakterier på vietnamesiska sjukhus med snabb spridning till inlagda patienter.
– Den stora spridningen av karbapenemresistenta tarmbakterier visar att man måste ta krafttag och minska smittspridningen på sjukhusen, genom satsningar på bättre handhygien, sterilt arbetssätt vid operationer och hantering av blodkatetetrar och att isolera de patienter som drabbats av multiresistenta tarmbakterier, säger Håkan Hanberger.
Viktigt med uppföljning efter utskrivning
– Det är också viktigt att ha bra uppföljning när patienterna skrivs ut från sjukhuset, för att minska spridningen av dessa bakterier i samhället. Men även om man gör allt rätt kommer det att ta lång tid att få ner smittspridningen till en acceptabelt låg nivå, säger Håkan Hanberger.
När det gäller svenska förhållanden är förekomsten av karbapenemresistenta bakterier i Sverige än så länge mycket låg.
– Sverige hör till de länder som ligger bäst till i världen när det gäller karbapenemresistenta tarmbakterier och tillhör de länder som troligtvis kan bromsa spridningen längst tid, men även hos oss behöver vi förbättra vårdhygienen.
Studien av gjorda av svenska och vietnamesiska forskare.
– Resultatet visar att exponering för kemiska stridsmedel, framför allt senapsgas, leder till livslång fysisk och psykisk ohälsa, konstaterar Faraidoun Moradi, doktorand inom arbets- och miljömedicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Senapsgas och andra kemiska vapen är fortfarande ett hot mot människors säkerhet, och det finns i dag tiotusentals patienter, främst i Mellanöstern, som lider av långvariga skador efter exponering för kemiska stridsmedel.
Kropp och själ tar stryk
Till grund för den kvalitativa studie som nu publiceras finns djupintervjuer med 16 patienter i Halabja, 34 till 67 år gamla, som diagnostiserats med kroniska lungkomplikationer. Gruppen som utfört studien har bestått av forskare inom medicin, psykologi och antropologi vid Göteborg universitet och Martin Luther Universität i Halle-Wittenberg, Tyskland.
Offren upplever kraftiga försämringar av både fysisk och psykisk hälsa. Det handlar om andningsproblem, sömnstörningar, trötthet och problem med ögonen, men också depressiva symtom, ångest, självmordstankar och posttraumatiskt stressyndrom.
Halabja 16 mars 1988
Under andra halvan av 1980-talet användes senapsgas i stor omfattning i Irak. Den mest kända och värsta gasattacken var mot staden Halabja 16 mars 1988, där omkring 5 000 människor dog och 10 000-tals skadades.
Händelsen förmodas vara den dödligaste kemiska attacken mot civila i historien. Det var under de sista månaderna av kriget mot Iran, som stödde kurdisk milis i området, som Iraks dåvarande diktator Saddam Hussein fattade beslutet att gasa Halabja. Stridsflyg besprutade staden med gift under fem timmar. Tre fjärdedelar av dödsoffren var kvinnor och barn.
Forskarna pratar om ”kontamineringsångest”, en kraftfull reaktion på vad personerna utsatts för, som begränsat familjeliv, sociala relationer och arbetsförmåga. Arbetslöshet och förlust av socialt kapital har i sin tur lett till social isolering.
– Vår slutsats är att ett holistisk omhändertagande av de drabbade, och framför allt tidig upptäckt av somatisk och psykisk ohälsa, kan minimera försämring av hälsan, menar Faraidoun Moradi.
Viktigt även i svensk vård
Han lyfter också det faktum att hundratals kurdiska och syriska offer för senapsgas migrerat till Sverige, och kan behöva vård och uppföljning inom svensk primärvård.
– Studier av stridsgasexponerade patienter i Sverige och deras symptom, upplevelser och vårdbehov saknas. Vi behöver mer kunskap inom detta område för att kunna förbättra bemötande och den kliniska behandlingen och vara beredda på att hantera incidenter i framtiden, avslutar Faraidoun Moradi.
Det är forskare vid Uppsala universitet och Sahlgrenska Akademin vid Göteborgs universitet som utvecklat en metod där man med ett blodprov kan diagnosticera cancern utan att behöva operera för säkerhets skull. Den här upptäckten kan leda till färre onödiga och riskfyllda operationer.
Idag upptäcks äggstockscancer ofta sent, när den redan är långt gången. Dödligheten är hög: av 10 patienter med äggstockscancer är det bara 3-4 som fortfarande lever 5 år efter att de fått sin behandling. Det finns inget screeningprogram för sjukdomen utan det enda sättet att ta reda på vad kvinnor med oklara förändringar på äggstockarna lider av är att operera. Idag blir många opererade ”för säkerhets skull” och det innebär en onödig risk för kvinnan.
Onödiga operationer
– Vi behöver bli mer träffsäkra i vår diagnostik. För att upptäcka ett fall av cancer opererar vi idag upp till fem kvinnor, men det är det säkraste alternativet när de visar en avvikelse på ultraljud och vid misstanke om en eventuell cancer. Det finns ett stort behov av ett enkelt blodtest som skiljer ut oklara fall från kvinnor med cancer, säger Karin Sundfeldt, överläkare och professor i obstetrik och gynekologi vid institutionen för kliniska vetenskaper vid Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet.
I den publicerade studien har forskarna tagit fram en biomarkörtest bestående av 11 proteiner. Genom att ta ett blodprov på patienter med en avvikelse på ultraljud och analysera proteinerna skulle vården säkrare kunna identifiera de kvinnor som inte har cancer. I de fall där läkarna väljer att operera kan man förbättra träffsäkerheten så att man hittar ett fall av cancer på tre opererade kvinnor. På det sättet skulle man kunna undvika onödiga operationer och minska risken för komplikationer orsakade av operationen.
Hitta gränsfall
Biomarkörstestet gör det också möjligt att hitta gränsfall och tidiga stadier av cancern.
– Våra resultat är så pass lovande att vi kan börja planera för hur screening för tidig upptäckt av äggstockscancer skulle kunna genomföras. Sverige har lång erfarenhet av screening för livmoderhalscancer. Jag ser många möjligheter att utveckla strategier för screening av äggstockscancer som kan rädda liv men och samtidigt minimera antalet operationer för kvinnor som inte har cancer, säger Ulf Gyllensten, professor i medicinsk molekylärgenetik vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet.
I artikeln som publicerats i open access tidskriften Communications Biology (Springer Nature Publishing AG) presenteras ett nytt test som tagits fram i samarbete med ett Uppsalabaserat biotech-företag, Olink Proteomics.
– Vi går nu vidare med det här nyutvecklade testet och ska utvärdera det i större skala med hjälp av prover som samlats in från samtliga sjukhus i Västra Götalandsregionen och Halland, säger Ulf Gyllensten.
Kontakt:
Ulf Gyllensten, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet, ulf.gyllensten@igp.uu.se
Karin Sundfeldt, överläkare och professor vid institutionen för kliniska vetenskaper, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet, karin.sundfeldt@gu.se
En rymdfysiker vid Umeå universitet utvecklar just nu ett mätinstrument som ska följa med rymdskeppet Comet Interceptor. Farkosten har valts ut att ingå i den europeiska rymdmyndigheten ESA:s program för att sikta kometer som precis kommit in i vårt solsystem. Uppskjutningen ska ske 2028.
– Vi är med i det team som tar fram instrument med flera sensorer för att mäta elektriska och magnetiska fält, samt neutrala och elektriskt laddade partiklar, säger Herbert Gunell, professor i fysik vid Umeå universitet.
– Här i Umeå bidrar vi med modellering och simuleringar som behövs för att utforma instrumenten och planera observationerna vid kometen.
Svårt hinna med en komet
Genom att studera kometer kan vi få ny kunskap om vårt solsystems ursprung. Men, att utforska nya, helt orörda kometer har hittills varit svårt. Då krävs att kometen upptäcks när den närmar sig solen första gången – och tiden att planera för och skjuta upp en rymdfarkost blir för kort.
Tekniska framsteg gör nu att sådana uppdrag blir möjliga. Comet Interceptor är en ny slags rymdfarkost. År 2028 kommer den att skjutas upp som ”medpassagerare” till ESA:s exoplanetutforskande rymdfarkost Ariel.
Comet Interceptor följer med till den så kallade Sun-Earth Lagrangepunkten L2, som finns 1,5 miljoner kilometer bakom jorden sett från solen. Där kan farkosten ligga still och vänta på ett lämpligt kometmöte.
Tre separata rymdsonder
När en komet närmar sig solsystemet kan farkosten, som egentligen består av tre separata rymdsonder skickas iväg och dela upp sig för att göra förbiflygningar nära kometen. Observationer kan på så sätt göras från flera punkter runt om kometen och ge ett 3D-perspektiv på kometens kärna och dess gas-, damm- och plasmamiljö.
Dust Field and Plasma-instrumentet till Comet Interceptor har utvecklats av ett konsortium av forskare i Belgien, Frankrike, Italien, Polen, Storbritannien, Sverige, Tjeckien och Tyskland. Från Sverige deltar Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm, Institutet för rymdfysik i Kiruna och i Uppsala, samt Umeå universitet.
Herbert Gunell, professor, Institutionen för fysik, Umeå universitet, herbert.gunell@umu.se
– Vårdpersonal säger ofta, i all välmening, att föräldrarna ska säga till om de önskar tolk. Men det är svårt när de inte kan språket, och inte heller vill vara till besvär och ligga till last. Istället borde vårdpersonal oftare använda tolk och göra det på ett tidigt stadium, säger Katarina Patriksson, disputerad inom vårdvetenskap och hälsa vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och barnsjuksköterska inom neonatal vård.
Föräldrar till för tidigt födda eller sjuka spädbarn inom neonatalvården ska ges möjlighet att vara delaktiga i vården av sitt barn. Det förutsätter god kommunikation i både medicinska frågor och frågor gällande barnets omvårdnad.
När föräldrarna inte pratar svenska kan språkbarriärer uppstå, om det inte finns tolk närvarande. Det här framgår av intervjuer med vårdpersonal och arabisktalande föräldrar som Katarina Patriksson gjort i arbetet med sin avhandling.
Rädsla för missförstånd
En förälder berättar att han försöker läsa av hur vårdpersonalen ser ut i ögonen när de kommer in på vårdsalen, ”för att se om det kanske gäller mitt barn”. En annan förälder säger att ”de kommer bara in och hämtar mitt barn och gör en massa grejer”.
Avhandlingen bygger på intervju- och observationsstudier med personal och föräldrar inom neonatalvården i Västra Götaland, samt en enkätstudie med personal från landets samtliga neonatalavdelningar.
Intervjuer med personal visar på vikten av en vardaglig dialog med föräldrarna om barnets omvårdnad. ”När man pratar om oväsentligheter kommer man in på väsentligheter” som en barnsjuksköterska uttrycker det.
Vårdpersonalen strävar efter god kommunikation med föräldrarna, via tolk och tekniska hjälpmedel som bildstöd och översättningstjänster på internet. Samtidigt upplever personalen frustration och rädsla över att viktig information inte når fram, med risk för missförstånd och oro hos föräldrarna.
Glädjen över barnet dämpas
Föräldrarna å sin sida upplever att personalens värme och omsorg kompenserar språkbarriärerna. De känner sig dock annorlunda behandlade än svensktalande familjer på avdelningen, vilket kan upplevas så svårt att glädjen över det nyfödda barnet dämpas.
När tolksamtal kommer till stånd, ofta efter några dagar, kan det uppstå en situation där föräldrarna får svårt att ta in all information på en gång. Några nationella riktlinjer för när och hur tolk ska anlitas inom neonatalvården finns inte.
– Det behövs mer tolkhjälp för att överbrygga språkbarriärerna och coacha föräldrarna i deras nya roll, speciellt om de kommer från en annan medicinsk tradition där man överlåter mer ansvar på sjukvården, konstaterar Katarina Patriksson.
Hur kan marknadsföring av platser bli mindre stereotyp och mer inkluderande? Och vilken roll kan turism spela för integrationen i samhällen? Dessa frågor är i fokus i ett nytt forskningsprojekt
– Vi vill studera hur marknadsföring och multietnisk reklam påverkar oss och se vilken betydelse den egna etniciteten, klass men också attityder, sociala avstånd och fördomar har, säger Sayaka Osanami Törngren, doktor i internationell migration och etniska relationer (Imer), vid Malmö universitets forskningscentrum Malmö Institute of Migration, Diversity and Welfare (MIM).
Dagens värld karaktäriseras av globalisering och ökad rörlighet. En konsekvens är att platser, städer och länder har blivit mer mångkulturella och mångfacetterade under de senaste decennierna. Men det är inte alltid det speglas i turism- och besöksnäringens beskrivningar av platser. Enligt en kritik inom forskning om turism är de bilder som kommuniceras av till exempel turismnäringen och myndigheter, allt för endimensionella och stereotypa.
Problem med stereotypa beskrivningar
Problemen med endimensionella och stereotypa beskrivningar av platser är flera. Att lokalbefolkningen inte känner igen sig i de bilder som kommuniceras kan vara problematiskt i sig.
Att exkludera vissa grupper eller vissa områden i platsmarknadsföring bidrar också till problem för sammanhållningen i samhällen. Här vill forskarna utforska hur en mer inkluderande turism där fler aktörer involveras kan bidra till stärkt social hållbarhet. Också från turistens perspektiv finns problem. Bland annat genom att stereotypa bilder skapar förväntningar som inte infrias.
Projektet består av tre delar. I den första undersöks hur pluralitet och mångfald kommuniceras av turism- och besöksnäringen genom att titta på olika städers, regioners och länders kommunikation. Även hur turister tar emot och upplever materialet och destinationer kommer att studeras.
Kommer använda eye-tracking
En metod som forskarna kommer att använda är så kallad ”eye-tracking”. Med eye-tracking som metod kan man studera vad människor fäster uppmärksamheten på i en bild och hur ögonen rör sig från en punkt till en annan. Deltagarnas uppfattning av och benägenhet att resa till Sverige kommer att undersökas före och efter experimentet för att se hur olika typer av bilder kan påverka uppfattningar om Sverige.
– Analys av eye-trackingdata ihop med empiri från enkäter och intervjuer ger möjlighet att komma åt omedvetna uppfattningar och attityder och se vad människor uppmärksammar och reagerar på i bilder och beskrivningar av Sverige, säger Sayaka Osanami Törngren.
– Det är första gången vi använder denna metod för studier i Sverige om stereotyper och fördomar. Det finns en stor potential inom forskning om IMER och hudfärgens betydelse, säger Sayaka Osanami Törngren.
Sociala medier och multikulturella events
Forskarna kommer också titta på hur internationella turister beskriver platser i sociala medier.
– Vi är intresserade av att se om det finns en lucka mellan hur platserna beskrivs från turismnäringens håll och hur turisterna själva beskriver platserna, säger Emma Björner, doktor i företagsekonomi vid Gothenburg Research Institute och forskare i projektet.
I andra delen av projektet undersöks inkludering och representation av mångfald i deltagandeprocesser inom platsmarknadsföring och turismutveckling. Specifikt kommer forskarna undersöka guidade turer i utsatta områden, multikulturella events, till exempel matfestivaler, samt hur multikulturalism hanteras i korsningen mellan stadsplanering och turism vid utformandet av fysisk miljö såsom parker.
Den tredje delen av projektet utforskas hur turism skulle kunna bidra till social hållbarhet i form av ökad sammanhållning, interkulturella möten och integration.
Tidigare har forskare undersökt hur nyhetsmedierna skildrade terrorattacken i Stockholm den 7 april 2017, men inte med bildjournalistik som huvudfokus. Nu presenterar medieforskaren Maria Nilsson, Stockholms universitet, sin kartläggning av hur svensk press gestaltade terrordådet via bilder och videoklipp.
Hon visar hur nyhetsredaktionerna på Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen skildrade terrorattacken bildmässigt i sina digitala och tryckta upplagor – dels via de egna pressfotografernas material dels via insända ögonvittnesbilder från allmänheten.
– Jag kom fram till att alla fyra tidningar hade en omfattande visuell bevakning den 7 april och följande dagar. Det var få bilder av själva attacken. Fokus låg snarare på den omedelbara effekten, jakten på gärningsmannen, ögonvittnens reaktioner, de skadade, räddningspersonal och polis.
– Under de närmaste dygnen skildrades allmänhetens och samhällets reaktion och respons, människors besök på platsen, och ögonvittnens bildsatta berättelser, säger Maria Nilsson.
Ögonvittnesskildringar
Samtliga tidningar publicerade ögonvittnesbilder men kvällstidningarna och deras digitala editioner publicerade flest. Sammantaget var ändå antalet ögonvittnesbilder och videor ändå relativt få, men de fick en framträdande roll och kompletterade redaktionernas egna redaktionella bildmaterial.
– Redaktionernas ”grindvaktsroll” har ju förändrats i och med att bilder och videor numera cirkulerar i sociala medieflöden först, vilket innebär att det är inte är den journalistiska bilden vi ser först, säger Maria Nilsson som också noterar att pressen endast publicerade bilder på dödsoffer som var övertäckta, och skadade personer pixlades för att skydda deras identitet.
Etiska frågor
Hon tror att etiska frågor kommer att bli allt viktigare i de sociala mediernas tidevarv både eftersom redaktionerna måste göra etiskt korrekta bildurval, men också eftersom allmänheten måste lära sig att ta ett större ansvar när det gäller fotografering och bilddistribution under en kris- eller olyckssituation.
Maria Nilssons studie visade att både morgon- och kvällspressen tog stor hänsyn till offrens integritet och var återhållsamma i sina urval av bilder och publiceringar. Det fanns dock vissa skillnader i urvalet.
– Kvällstidningarna drar mer på bilderna genom storlek och inzoomat fokus. En och samma bild kan således återge händelsen på olika sätt, till exempel genom beskärning som antingen utesluter eller tar med en blodfläck på marken.
Maria Nilsson, fil.dr i medie- och kommunikationsvetenskap, Institutionen för mediestudier, maria.nilsson@ims.su.se
I vår omgivning finns det tiotusentals potentiellt hälso- och miljöfarliga ämnen, som inte ingår i rutinmässiga kontrollprogram eller åtgärdas genom vattenrening. Några exempel på ämnen är flamskyddsmedel, läkemedelsrester, rester av hygien- och hudvårdsprodukter och mikroplaster. Kunskapen om dessa ämnen är begränsad och riskerna de medför för oss människor är otillräckligt hanterade i våra regelverk.
̶ Vi behöver öka kunskapen om de ämnen och föroreningar som identifieras som potentiellt hälsofarliga. Det lilla vi vet om dessa substanser och vilka risker de medför, motsvarar bara toppen av ett isberg, säger Karin Wiberg, professor vid Institutionen för vatten och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet, LU.
CEC – potentiellt farliga ämnen
Det finns en rad olika termer som definierar och beskriver nya ämnen som bedöms kunna vara potentiellt hälso- och miljöfarliga. Den term som används i rekommendationerna från expertgruppen vid Water JPI är Contaminants of Emerging Concern (CEC) och omfattar föroreningar och ämnen som bedöms vara potentiellt hälso- och miljöfarliga genom att de påverkar levande organismer på ett negativt sätt.
CEC är inte en klart definierad grupp av ämnen och omfattas i dag inte av några vattenkvalitetsregleringar eller rutinmässiga övervakningsprogram, men är tänkbara kandidater för framtida regleringar inom EU.
Substanserna kan vara helt nya, tidigare okända ämnen. Det kan också handla om ämnen och föroreningar som är kända sedan tidigare, men där en omvärdering av riskerna är aktuell utifrån ny kunskap. CEC kan vara naturligt förekommande eller tillverkas syntetiskt.
Försiktighetsprincipen bör råda
Water JPI, ett samarbetsinitiativ med experter som ska stödja Europas beslutsfattare betonar i en första ”policy brief” att försiktighetsprincipen bör gälla för att på bästa sätt skydda framtida generationers hälsa och vattenresurser.
̶ Samhället behöver stärka arbetet för en säkrare vattenhantering. Därför måste riskhantering och regelverk ändras så att de utgår från försiktighetsprincipen. I praktiken handlar det till exempel om att nya metoder för utvärdering av hälsoeffekter och riskbedömning behöver införas i våra vatten- och reningsverk. Vi behöver troligen också mer kontinuerligt övervaka hälsoriskerna i dricksvattnet, säger Karin Wiberg.
Om Kunskapsnod Water JPI
Kunskapsnod Water JPI ska stödja myndigheter, forskare och bransch med kunskap och rekommendationer. De har också i uppdrag att bidra till ökad medvetenhet om aktuella frågor bland allmänheten. Gruppen består av experter från olika forskningsområden och samarbetar över ämnesgränserna och med beslutsfattare. Kunskapsnoden samarbetar också när med andra europeiska nätverk.
Med de utmaningar som framtidens dricksvattenförsörjning står inför behöver även det vetenskapliga expertstödet till myndigheter och bransch förbättras. I Sverige är SLU en av de aktörer som tillsammans arbetar för att ett nationellt kompetenscentrum om kemiska hälsorisker i dricksvatten ska inrättas.
Expertgruppens rekommendationer:
Det finns fortfarande kunskapsluckor som behöver fyllas genom forskning. Samhället behöver dock omgående agera för att hantera förekomst och risker av hälsofarliga ämnen i vattenmiljön bättre.
Försiktighetsprincipen måste vara vägledande vid införandet av nya metoder för övervakning, vattenrening, återanvändning av renat vatten, hantering av avloppsslam och riskutvärdering.
Ny teknik och nya arbetssätt baserat på försiktighetsprincipen kommer bara att utvecklas i den mån det finns regleringar och lagstiftning som kan stimulera sådana förändringar.
Det här behöver beslutsfattare och vattenbransch göra:
Använd och arbeta aktivt för ny kunskap om potentiellt hälsofarliga ämnen som förorenar vatten. Utveckla strategier för forskning och kunskapsspridning.
Utveckla dagens övervaknings- och kontrollprogram så att de bättre kan fånga upp förekomst av potentiellt skadliga föroreningar och spegla vattenreningens effektivitet.
Inför mer avancerade tekniker och metoder för vattenrening så att vi kraftigt kan minska förekomst av potentiellt hälsofarliga vattenföroreningar och effekterna av dem.
Utveckla miljökvalitetsstandarder för ytvatten, dricksvatten, återanvändning av vatten och slamhantering som utgår från moderna och så kallade effektbaserade metoder, vilka speglar hälsoriskerna av den samlade föroreningsbelastningen i ett prov.
Skapa en sammanhållen lagstiftning för registrering av kemikalier, biocider (bekämpningsmedel som inte är växtskyddsmedel) och vattenkvalitets- samt folkhälsofrågor.
Våga införa moderna sätt att jobba med miljö- och hälsorisker i förvaltning och lagstiftning.
Öka kunskapen och medvetenheten om potentiellt skadliga vattenföroreningar brett i samhället, inklusive industri, beslutsfattare och politiker.
Fortsätt att finansiera riktad forskning om olika aspekter av potentiellt skadliga vattenföroreningar.
Kontakt:
Karin Wiberg, Professor, Institutionen för vatten och miljö, Sektionen för organisk miljökemi och ekotoxikologi, karin.wiberg@slu.se
Preeklampsi är ett allvarligt sjukdomstillstånd som årligen drabbar cirka 9 miljoner gravida kvinnor i världen och är den främsta dödsorsaken hos både mödrar och foster.
Nu har forskargruppen i Lund publicerat en studie som öppnar för vidare forskning mot ett läkemedel. Studien är gjord på möss, men är viktig då den bekräftar tidigare studier som visar att alfa-1-mikroglobulin har effekt vid preeklampsi. Nyligen har även patientstudier startat.
Kroppen eget renhållningsprotein
– Behandlingen som baseras på människokroppens eget renhållningsprotein A1M (alfa-1-mikroglobulin), som finns hos alla ryggradsdjur, har en god effekt på sjukdomssymptomen högt blodtryck och proteinläckage från njurarna till urinen. Vi såg också en förbättrad organfunktion i njurarna och moderkakan och fann inga tecken på biverkningar.
– I den nu publicerade studien, som är den som bäst speglar sjukdomens olika stadier under graviditeten, utvecklar mössen tidigt en allvarlig havandeskapsförgiftning, säger Stefan Hansson, professor i obstetrik och gynekologi vid Lunds universitet och överläkare på SUS i Lund som tillsammans med bland andra forskarkollegan Lena Erlandsson har jobbat fram resultaten.
– Då det sedan i våras dessutom har inletts patientstudier, så kallade FAS 1-studier, för att säkerställa A1M’s egenskaper och för att på sikt ta fram ett läkemedel känns det här som en milstolpe i vår forskning.
Proteinläckage i njurarna upphörde
Det var för flera år sedan som Stefan Hansson och Bo Åkerström, professor i infektionsmedicin, tillsammans med kollegor inledde studierna med A1M och såg att A1M gjorde att proteinläckaget i njurarna upphörde. De såg också att moderkakan reparerades och de sjuka strukturerna i cellernas minsta beståndsdelar återställdes.
– I moderkakans celler såg det vid havandeskapsförgiftning ungefär ut som om alla träden blåsts omkull i en storm och efter behandling med A1M rest sig igen. Det var när jag såg det första gången som jag blev vetenskapligt religiös, berättar Stefan Hansson.
När ett eventuellt läkemedel skulle kunna se dagens ljus är ännu osäkert.
– Forskning tar tid och kostar mycket pengar. Bo Åkerström har ägnat hela sitt yrkesliv åt att förstå och beskriva proteinet A1M och de senaste tio åren har vi studerat det i laboratoriet som möjligt läkemedel. De kliniska studierna blir avgörande.
När man är gravid finns en risk att man får högt blodtryck och protein i urinen, så kallad havandeskapsförgiftning eller preeklampsi. Två till tre kvinnor av hundra får denna komplikation, och oftast kommer besvären i slutet av graviditeten. Det är svårt att ställa diagnos och det saknas effektiv behandling. Den enda effektiva behandlingen i dag är att avbryta graviditeten genom att se till att barnet föds.
Havandeskapsförgiftning kan utvecklas till det allvarliga tillståndet eklampsi, då kvinnan drabbas av epileptiska kramper. Det kan vara livshotande både för mamman och för barnet, men är ovanligt i Sverige tack vare mödrahälsovårdens regelbundna kontroller.
Källa: Vetenskap & Hälsa
Att det är kris för den biologiska mångfalden på jorden torde inte ha undgått någon idag. Enligt en studie som publicerades 2019 har nästan 600 växtarter dött ut de senaste 250 åren och växter utrotas nu 500 gånger snabbare än tidigare under jordens historia. Detta enligt forskare vid Kew Gardens i Storbritannien och Stockholms universitet .
Även i Sverige är den biologiska mångfalden hotad. Det som Evert Taube skaldade om på 1940-talet, en dans över ängen där vilda blommor plockas till en krans, är inte längre något vi kan ta för givet. Att försöka få till en midsommarkrans i dagens odlingslandskap, eller försöka hitta sju olika sorters blommor att lägga under huvudkudden, i en planterad modern granskog, kan kräva ett visst mått av tålamod. Vilda blommor är helt enkelt inte lika lätta att hitta idag som de var i mitten av 1900-talet.
Markanvändning en orsak
Orsakerna går bland annat att koppla till markanvändning. De arter som trängs undan är kopplade till marker som försvinner, som ängar och beteshagar, säger Tina D’Hertefeldt, biolog vid Lunds universitet.
Markerna odlas upp, växer igen eller bebyggs. Men även övergödning spelar in.
– Något vi har ont om idag är magra marker, det är på sådana som flera av de idag mindre vanliga eller rödlistade arterna finns, fortsätter hon.
Både jordbruk, vägskötsel och kvävenedfall påverkar till exempel vägrenar och dikeskanter, där artrikedomen tidigare ofta varit stor. Växter som gynnas av mer näring, som till exempel kirskål, är ofta större och kraftigare än de traditionella ängsväxterna.
– Där har mandelblom och kattfot inte en chans, säger Johanna Alkan Olsson, lektor i miljövetenskap på Centrum för miljö- och klimatvetenskap (CEC) i Lund.
Klimatet spelar in
Ett varmare klimat påverkar förstås också den svenska floran, men även så kallade invasiva arter. Även här är lupinen ett praktexempel – en växt som förts in sent i Sverige och gynnats så pass av rådande miljö- och klimatomständigheter att den spridit sig kraftigt och hotar annan, inhemsk växtlighet.
Forskarna i Lund efterfrågar politiska beslut som gynnar och skyddar den biologiska mångfalden. Men när det gäller invasiva arter har också handeln, och enskilda individer, ett ansvar, menar Helena Hanson, miljövetare på CEC.
– Fråga, när du köper en växt till trädgården, hur den sprider sig. Det är information som en plantskola ska kunna ge, säger hon.
Att vilda växter trängs undan är både ett etiskt problem och ett stort bekymmer när det kommer till biologisk mångfald och ekosystemtjänster som pollinering. Men det finns också en kulturell och känslomässig aspekt, menar Helena Hanson.
– De växter som är hotade är en del av vårt arv och vår kulturhistoria. Det är de vi sjunger om och som vi minns från vår barndom, säger hon.
Lär dig mer om växter
Ett sätt att som privatperson gynna den biologiska mångfalden är att lära sig mer om naturen; forskning visar att det finns ett samband mellan hur mycket man vet om växter och hur mycket man bryr sig om att skydda dem. Att motverka så kallad ”plant blindness”, eller artblindhet, något som är utbrett idag, har därför betydelse.
– Ta någon handen i midsommar, gärna ett barn, och ge dig ut och leta efter blommor som du kan binda till en krans, eller lägga under kudden. Lär dig de viktigaste arterna och berätta för barnen vad de heter. Titta på dem och lukta på dem och låt även nästa generation få en nära kontakt med naturen, säger Helena Hanson.
Här intill hittar du en enkel guide till växter du kan ha i midsommarkransen, eller lägga under kudden under den magiska natten. Ta med dig listan ut i naturen och kryssa i vad du stöter på!
– Du hittar kanske inte de klassiska ängsväxterna överallt längre, men förhoppningsvis andra blommor, och i rätt område eller med lite tur kan du få ihop sju stycken, säger Tina D’Hertefeldt, som har gjort urvalet.
Ge dig ut på blombingo!
Här kommer en enkel guide till växter du kan ha i midsommarkransen. Ta med dig listan ut i naturen och kryssa i vad du stöter på! Listorna, med sju blommor på varje, är anpassade efter Sveriges tre landsdelar .
PS. Om du vill kan du mejla till Tina D’Hertefeldt och berätta vilka växter du hittade och var (närmsta samhälle eller stad, samt typ av markområde). Skriv isåfall till: tina.dhertefeldt@biol.lu.se.
Medan du är ute och plockar kan du alltid nynna på en annan Taube-visa, som verkligen har bäring än idag.
”Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna.
Vildrosor och blåklockor och lindblommor och kamomill
Låt dem få leva, de är ju så sköna”.
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
Foto: Halabja [CC BY-SA 3.0 (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)]
