Spillning från växtätare är en viktig källa till kväve och fosfor, och forskarna visar att näringsprofilen i spillning från växtätare beror på djurets storlek.
– Faktorer som predationsrisk och födotillgång avgör om ett landskap huvudsakligen besöks av stora växtätare eller mindre, men den mängd spillning som ansamlas blir ungefär lika stor, säger förstaförfattaren, Elizabeth le Roux från Nelson Mandela University i Sydafrika (för närvarande vid University of Oxford).
Elefantbajs innehåller relativt mer kväve
Stora växtätare, såsom noshörning och elefant, kan dominera i områden där predationsrisken är hög. Deras spillning innehåller relativt mer kväve och mindre fosfor än spillning från mindre växtätare, såsom impala och gnu, som kan dominera i områden som uppfattas som säkra. Följden av detta är enligt forskarnas studie att växter i områden som oftare besöks av de största växtätarna får en annan typ av gödseltillskott än växter i områden med främst mindre växtätare.
Enligt Joris Cromsigt, universitetslektor vid SLU:s institution för vilt, fisk och miljö, tyder dessa upptäckter på att processer som förändrar förhållandet mellan antalet stora respektive små växtätare i ett ekosystem även kan förändra växternas tillgång på näringsämnen.
Impalor i Hluhluwe–iMfolozi-parken, ett naturreservat i Sydafrika. Bild: Elizabeth le Roux
Bredare följder av utrotningar
För växtlighetens produktivitet är det bäst när det finns en balans mellan stora och mindre betande djur i ett landskap, säger han. Denna upptäckt ger ytterligare en inblick i konsekvenserna av att djurarter försvinner i ett landskap.
– Utrotningshändelser leder till stora däggdjurssamhällen som i allt högre grad domineras av mindre växtätare. Vår studie framhäver att detta sannolikt påverkar förhållandet mellan olika ämnen i växtnäringsförsörjningen i ekosystemet, något som även kallas ekologisk stökiometri. Detta kan ha bredare följdverkningar, eftersom ekologisk stökiometri har kopplats till flera skilda frågor, till exempel kolbindning och biologisk mångfald, säger Cromsigt.
Resultaten är relevanta för naturliga gräsmarker över hela världen, som täcker cirka 40 procent av jordens landyta, och antyder att uthållig produktion i dessa ekosystem skulle gynnas om de betades av en mer varierad växtätarfauna än den vi ofta ser idag.
Fältarbete i savanngräsmarker
Fältarbetet genomfördes i savannområdena i Hluhluwe-iMfolozi Park i Sydafrika, som en del av ett projektsamarbete mellan Utrecht University, Nelson Mandela University och Sveriges lantbruksuniversitet.
Kontakt:
Joris Cromsigt, universitetslektor, Institutionen för vilt, fisk och miljö
Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå, joris.cromsigt@slu.se
År 2013 valdes Institutet för rymdfysik, IRF, ut av den europeiska rymdorganisationen ESA till att medverka på ett av deras största projekt inom planetutforskning. Sedan dess ansvarar Sverige och IRF för två av de tio instrumenten ombord på den europeiska rymdfarkosten JUICE (Jupiter Icy moons Explorer).
2022 skickas rymdfarkosten iväg mot Jupiter och de galileiska månarna Europa, Ganymedes och Callisto, tre månar som har oceaner under sina tjocka istäcken.
Jan-Erik Wahlund, forskare vid IRF:s kontor i Uppsala, ansvarar för det första av två svenskledda instrument, Radio & Plasma Wave Investigation, RPWI. Det är ett instrumentpaket med flera sensorer för mätning av elektriska och magnetiska fält samt elektriskt laddade partiklar.
Vatten innebär möjligheter till liv
– Instrumentet är utvecklat för att undersöka framför allt hur Jupiters magnetosfär växelverkar med de isiga månarnas atmosfärer. Vi hoppas främst på att identifiera och kartlägga hur Ganymedes ocean flödar under istäcket och vilka processer som håller den igång. Med RPWI kommer vi inte kunna upptäcka eventuellt liv i oceanerna, men där det finns flytande vatten finns det möjligheter till liv, säger Jan-Erik Wahlund.
RPWI kommer att bidra till kartläggningen av hela Jupiters och Ganymedes magnetosfärer. Forskarna hoppas få mer information om hur månarna fungerar i detalj men också studera exempelvis radiostrålning som sänds ut från Jupiters omgivningar.
Dessutom blir JUICE den första rymdfarkosten någonsin att rotera i bana kring en jätteplanets stora måne, Ganymedes. Forskarna vet att månens eget magnetfält genererar starka elektriska fält som ger upphov till bland annat norrskenspartiklar.
Internationellt samarbete
IRF-forskaren Jan Bergman är glad över att få vara en del av den rymdvetenskap och rymdteknik som nu placerar Sverige, med instrumentella och vetenskapliga bidrag från flertalet andra länder, på ytterligare en plats i solsystemet.
– Fantastiska människor med alla möjliga nationaliteter har bidragit. Alla inom RPWI är mycket stolta över denna smältdegel av internationell professionalism, säger Jan Bergman.
Rymdfarkosten JUICE skjuts upp med en Ariane-5 raket från Franska Guyana 2022. Resan till Jupiters månar tar åtta år.
Fem länder bidrar till instrumentet
RPWI har instrumentbidrag från nio institutioner i fem länder (Sverige, Frankrike, Tjeckien, Polen och Japan), med flera bidrag från företag (till exempel RUAG, SSC, ÅAC Microtec, Meisei, Astronika och PZL) och vetenskapligt stöd från 20 institutioner i åtta länder (som ovan samt Tyskland, Österrike och UK). ESA själva stöder också med flera betydande bidrag. Rymdfarkosten görs av Airbus.
Kontakt:
Jan-Erik Wahlund, docent, huvudansvarig för RPWI, Institutet för rymdfysik jwe@irfu.se
Jan Bergman, forskare, Institutet för rymdfysik, jb@irfu.se
För att i framtiden snabbt kunna hejda utbrott av covid-19 som orsakas av viruset SARS-CoV-2, och för att redan nu kunna skydda utrotningshotade arter som riskerar att drabbas, behövs kunskap om vilka djur som är tänkbara smittbärare av viruset.
Professor Kerstin Lindblad-Toh vid Uppsala universitet och hennes kollegor har därför identifierat ett stort antal däggdjur som potentiellt kan smittas via den så kallade ACE2-receptorn.
Coronaviruset binder till proteinet ACE2
Idag är det känt att SARS-CoV-2 binder till proteinet ACE2 som sitter på ytan på celler i lungor, hjärta, artärer och tarmar. När viruset har bundit till ACE2 tas det upp av cellerna och infektionsprocessen startar. Den gen som kodar för ACE2 finns hos alla ryggradsdjur och i teorin har alla dessa arter möjlighet att drabbas av viruset, men möjligheten finns att en del arter har ett ACE2-protein som ser lite annorlunda ut, och därför klarar sig från infektion.
Flera djurarter har redan bekräftats vara infekterade av SARS-CoV-2, till exempel olika apor och en tiger på Bronx Zoo. Eftersom liknande virus har hittats hos fladdermöss, finns det sannolikt även andra djur som kan härbärgera viruset och sedan infektera människor, men ännu har ingen systematisk studie gjorts baserat på hur lika ACE2-proteinet är i olika djurarter.
Undersöker 410 olika arter ryggradsdjur
– I vår studie tittade vi på evolution och struktur hos ACE2 i 410 olika arter av ryggradsdjur för att se hos vilka viruset skulle kunna binda till ACE2, säger Kerstin Lindblad-Toh, professor vid Uppsala universitet och Broad Institute of MIT and Harvard, medförfattare på studien.
De 37 arter av fladdermöss som analyserades kan sannolikt inte smittas via ACE2-receptorn, men eftersom andra liknande virus har funnits hos fladdermöss kanske de har ett annat protein som kan ta upp viruset. Myrkottar har också föreslagits som smittbärare, men analyser från studien tyder på att de inte kan infekteras då ACE2-proteinets struktur i flera underarter av myrkottar visar att de bara har mycket liten risk att ta emot viruset. Civetten, eller afrikansk sibetkatt, som också föreslagits som smittbärare, har mycket låg risk att infekteras via ACE2. Alla analyserade fåglar, fiskar och groddjur har låg risk att smittas via ACE2-receptorn, men andra receptorer kan inte uteslutas.
Katter har högre risk att smittas än hundar
103 arter visade sig i analysen ha mycket hög, hög eller medelhög risk för att infekteras och av dessa är 40 procent rödlistade av Internationella naturvårdsunionen (IUCN). Hos många apor, till exempel schimpans, gorilla, orangutang och rhesusapa, är ACE2-proteinet identiskt med det hos människor. De 19 studerade primatarterna, många utrotningshotade, som analyserades i studien löper alla mycket hög risk att infekteras av SARS-CoV-2 med utgångspunkt i ACE2-proteinets utseende, även om fler studier behövs för att slutgiltigt bevisa detta.
Arter med hög risk för infektion via ACE2 kan sannolikt smittas av både människor och andra djur och det är därför viktigt att vi aktivt skyddar dessa djurarter både i vilt tillstånd och när de tas om hand av människor.
Många högriskarter i närheten av människor
De 27 arter som verkar ha en hög risk att infekteras av viruset inkluderar många djur med närhet till människor, som kor, får, hjortar och getter, fyra sorters gnagare (men inte möss eller råttor) samt flera valar. En tiger (den art som smittats i Bronx Zoo) har medelhög risk för infektion baserat på ACE2-receptorns utseende. Hundar verkar ha låg risk att smittas, medan flera kattdjur, inklusive huskatter, har medelhög risk att bli smittade.
– Det är viktigt att veta vilka utrotningshotade arter som kan infekteras och försöka minimera risken att viruset sprider sig i vilda populationer, i djurparker och bland husdjur, säger Kerstin Lindblad-Toh.
För fjärde året i rad ska blåfenade tonfiskar utrustas med sändare i Skagerrak för att ge forskarna kunskap om hur fiske, klimatförändringar och tillgång på föda påverkar tonfiskens livsmiljöer och vandringsbeteende och i vilken utsträckning de två grupperna av blåfenad tonfisk lever tillsammans. Denna ökade förståelse är viktig för en hållbar förvaltning som gör att den blåfenade tonfisken fortsätter att återvända till våra svenska vatten.
Tonfiskar med olika planer
– De tonfiskar vi har märkt hittills har visat sig göra väldigt olika saker. Några simmar mot Nordamerika för att sedan vända tillbaka mot den europeiska kusten. Majoriteten kommer från Medelhavet och ska tillbaka dit för att leka i juni, men vissa stannar kvar ute i Atlanten hela sommaren, säger Andreas Sundelöf, forskare vid SLU.
Det här innebär att arbetet för forskarna är större än att sätta ut några få sändare. Tonfiskarna gör komplicerade val beroende på sin omgivning.
– Vi har bara skrapat på ytan ännu. Nu vill vi få en mer detaljerad bild av när, var och varför de gör sina val. Det finns historiska uppgifter om att blåfenade tonfiskar simmat söderut längs Afrikas och Sydamerikas kuster. Det har vi inte sett ännu. Men vem vet? Det är märkvärdiga fiskar det här, säger Andreas Sundelöf.
Två grupper av blåfenad tonfisk
Utbredningsområdet för den blåfenade tonfisken sträcker sig över större delen av det tempererade norra Atlanten, Medelhavet och Mexikanska golfen. Förvaltningsmässigt görs det skillnad mellan ett västligt och ett östligt bestånd. Det västra beståndet leker i Mexikanska golfen och det östra i Medelhavet. Bestånden förvaltas i dag separat, även om det finns bevis på att blandning (mixing) sker mellan de två förvaltningsområdena. Därför är kunskap om de nordliga fiskarnas ursprung viktig för den framtida förvaltningen.
– Genom sändarna och de DNA-prov vi tar på fiskarna får vi svar på varifrån fisken kommer, vilket kommer att kunna stärka förvaltningen av båda bestånden. När vi får bättre information om hur de två bestånden överlappar i utbredning kan det också tas bättre hänsyn till det i förvaltningen, säger Andreas Sundelöf.
Tonfisken fiskas med spö av någon av de 45 fisketeam som deltar och utrustas sedan med sändare av forskarna på en särskilt utrustad båt. SLU har i år tillstånd att märka 100 blåfenade tonfiskar.
Tidigare starkt hotad art
Under 1900-talets första hälft bedrevs kommersiellt fiske efter blåfenad tonfisk i Sverige och även i Danmark. Flera hundra ton tonfisk landades varje år, med en topp på 2 000 ton i Sverige år 1942. Sportfiske efter tonfisk förekom framför allt i Öresund, som var en världsarena för detta fiske. De bästa åren var 1946–1952, då det årligen spöfångades 300–400 tonfiskar. 1964 spöfångades den sista blåfenade tonfisken i Öresund och arten är i dag helt fredad i svenska vatten.
– Blåfenad tonfisk är på allvar tillbaka i Nordsjön, men det reglerade fisket blir större och större och osäkerheten om framtiden är som vanligt stor. Dessutom vet vi inte i vilken utsträckning tonfiskens status beror på det nu starka makrillbeståndet. En långsiktigt hållbar förvaltning av sill och makrill, som är tonfiskens huvudföda, kommer att vara viktigt för att fortsätta attrahera de här långsimmarna hit, säger Andreas Sundelöf.
Tonfisken är enligt Internationella naturvårdsunionen IUCN 2010 starkt hotad, och den är helt fredad i svenska vatten. Sedan 2007 har en återuppbyggnadsplan inrättats av tonfiskorganisationen ICCAT med ett hårt styrt fiske och kontrollåtgärder. ICCAT stödjer även forskningsprojektet med sändare. Beståndet av blåfenad tonfisk har utvecklats starkt de senaste åren och enligt den senaste beståndsuppskattningen som ICCAT tagit fram bedrivs i dag ett uthålligt fiske.
Följ märkningen i sociala medier
Mellan den 26 augusti och den 6 september 2020 pågår märkningen, med eventuell förlängning om för få fiskar har märkts. Forskare från Sveriges lantbruksuniversitet kommer att utrusta fiskarna med sändare. Vill du få en inblick i hur det går till? Följ oss på Facebooksidan SLU Vilt, fisk & miljö där forskarna kommer att göra uppdateringar ungefär var tredje dag när märkningen pågår.
Kontakt:
Andreas Sundelöf, forskare, Institutionen för akvatiska resurser och institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU, andreas.sundelof@slu.se
Gustav Hellström, universitetslektor i fiskbiologi, Institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU, gustav.hellstrom@slu.se
Tomas Brodin, professor i akvatisk ekologi, Institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU, tomas.brodin@slu.se
Tonfiskar har märkts i fyra år
2017 genomförde SLU den första märkningen av blåfenad tonfisk på västkusten i samarbete med det danska forskningsinstitutet DTU Aqua, WWF och Sportfiskarna. Då fångades, provtogs och märktes totalt 18 tonfiskar med avancerade satellitsändare.
2018 märktes blåfenad tonfisk i Skagerrak i DTU Aquas regi. SLU medverkade inte detta år.
2019 genomfördes märkningen som ett samarbete mellan SLU, DTU och Sportfiskarna. 50 tonfiskar utrustades då med elektroniska sändare.
2020 genomförs projektet av SLU och DTU. Märkningen i Skagerrak görs tillsammans med frivilliga och erfarna sportfisketeam, som kommer att fånga tonfiskarna med spö. Upp till 150 båtar är organiserade för att fånga fiskar som ska märkas.
Resultatet förvånar forskarna, som hade väntat sig att vegetationstäckningen skulle ha större betydelse.
– Vi ser att desto mer tätbefolkat, desto färre arter av både vildbin och blomflugor hittar vi i trädgårdar och på bostadsgårdar. Vi ser också att områden med slutna bostadsgårdar och höga hus har färre arter av vildbin än områden med radhus och villor, även när det finns stora grönytor mellan husen, säger Anna Persson, en av forskarna bakom studien.
Grönytor inte alltid sköna för pollinatörer
Resultatet tros bero på två saker, dels att höga hus och slutna gårdar utgör fysiska barriärer för insekter, dels att gröna miljöer i tätbebyggda områden ofta är väldigt torftiga för pollinatörer, de kanske bara består av gräsmatta och några prydnadsbuskar.
– Grönytor i staden ser väldigt olika ut och kvaliteten kan variera mycket. En yta kan vara grön men ändå dålig som livsmiljö för pollinatörer. I flerfamiljsområden är de vanligtvis förenklade och sköts av en extern förvaltare, att jämföra med villaträdgårdar där det ofta finns ett individuellt engagemang och en större variation av växtlighet, säger Anna Persson.
En annan intressant upptäckt forskarna gjorde var att stadens trädgårdar innehåller andra arter av vildbin (solitärbin och humlor) än de som finns på landsbygden.
Staden kompletterar landsbygden
– Staden kompletterar alltså landsbygden, säger Anna Persson, och menar att detta är viktig kunskap, särskilt i intensivt odlade regioner, eftersom det innebär att staden utgör en viktig miljö för den regionala mångfalden av bin. Dessutom betyder det att åtgärder för bevarade av bin behövs både i städer och på landsbygden, eftersom man då når olika arter.
För blomflugor såg dock resultatet annorlunda ut – de arter som hittades i staden var bara en bråkdel av arterna på landsbygden, troligen på grund av att livsmiljöer för blomflugornas larver är mer sällsynta i staden, till exempel vattenmiljöer och döda växtdelar.
Om studien:
Urbanisering är en av de främsta orsakerna till att den biologiska mångfalden minskar. Det beror både på att städerna brer ut sig allt mer ytmässigt och på att de förtätas. Forskarna ville undersöka vilken faktor som i högst utsträckning påverkade artrikedomen av pollinatörer – befolkningstäthet eller andelen grönyta. Dessutom ville man ta reda på om stadens form hade någon betydelse för artrikedomen och hur bostadsområden som har en hög mångfald av pollinatörer ser ut.
Studien gjordes genom att jämföra artrikedomen i stadsdelar som är olika tätt bebyggda – totalt undersöktes fyrtio trädgårdar och gårdar över nästan hela Malmö. Man gjorde också jämförelser mellan staden och det intensivt odlade jordbrukslandskapet runt omkring Malmö.Your text
– Pollinatörer är intressanta och viktiga att studera i städer eftersom de är avgörande för ekosystemens funktion och dessutom behövs för att vi ska kunna få bra skördar i odlingar i våra trädgårdar och koloniområden, säger Anna Persson.
Stadens form har betydelse
Hon hoppas att studien ska bidra med ny kunskap om hur vi kan planera och bygga städer på ett sätt som minskar deras negativa påverkan på artmångfalden.
– Vi visar att stadens form har betydelse. Genom att minska de fysiska barriärerna mellan bostadsgårdar och genom att blanda bebyggelse av olika slag kan man gynna pollinatörer. Dessutom visar vi att det finns utrymme att uppgradera de befintliga grönytorna, särskilt i områden med flerfamiljshus. Grönytorna där har ofta låg kvalitet, både för biologisk mångfald och för människors rekreation. Ett sätt att uppgradera dem kan vara att låta dem bli lite ”vildare”, med mindre intensiv skötsel och mer inhemska växter.
Anna Persson, Centrum för miljö- och klimatforskning, Lunds universitet, anna.persson@cec.lu.se
Med de krav som dagens skola ställer är det viktigt att eleverna är motiverade att engagera sig i skolarbetet. Elevers motivation kan beskrivas med en mängd olika motivationsteorier. Anders Hofverberg har framför allt studerat olika typer av lärandemål, det vill säga vad elever strävar efter att uppnå med skolarbetet.
Man skiljer huvudsakligen på två olika typer av mål:
Att sträva efter personlig utveckling (mastery goals)
eller strävan att få erkännande av andra (performance goals).
Elever som drivs av mastery goals strävar efter att utveckla sin personliga kompetens och använder deras tidigare prestationer eller uppgiftens krav som referensram för vad framsteg är. Elever som drivs av performance goals strävar efter att visa upp sin kompetens för andra och jämför sina egna prestationer med andras.
Bättre resultat med mastery goals
Att elever framför allt drivs av mastery goals är eftersträvansvärt då det hänger ihop med ett flertal positiva utfall, så som lägre stress och oro, bättre studiestrategier och positivare känslor gentemot skolarbetet.
Syftet med Anders Hofverbergs avhandling är bland annat att undersöka hur kemielevers lärandemål relaterar till den uppfattning de har om sin klassrumsmiljö. Både svenska och tyska elever från årskurs 5 till andra året på gymnasiet har deltagit och svarat på enkäter, och de i årskurs 5 och 9 fortsatte att besvara enkäter under tre år.
Resultaten visar att elever med goda provresultat i kemi framför allt kännetecknas av starka personliga mastery goals. Samtidigt spelar läraren en viktig roll. Om läraren skapar en klassrumsmiljö som stödjer elevers mastery goals presterar de ännu bättre och känner sig mer autonoma än i andra miljöer. Samtidigt fanns det också skillnader i hur yngre elever (årskurs 6-8) och äldre elever (årskurs 9 – första året på gymnasiet) påverkades av miljön.
Tona ner jämförelser mellan eleverna
– Min avhandling bidrar med viktig information om hur elevernas personliga mål och klassrumsmiljöns utformning samspelar. Detta kan i sin tur hjälpa till att vägleda lärare mot mer produktiva klassrumsmiljöer, bland annat genom att tona ner jämförelser mellan elever och betona personliga framsteg, säger Anders Hofverberg.
En jämförelse mellan de svenska och tyska elevernas lärandemål visade att grupperna skiljde sig i vilka typer av mål de kunde urskilja. Detta resultat utmanar föreställningen att modeller för att beskriva lärandemål är universella. I stället är det viktigt att noga undersöka vilken lärandemålsmodell som är tillämpbar i det kulturella sammanhang där man genomför en studie.
– Det råder alltså ett komplext samspel som kräver mer forskning, gärna praktiknära forskning där forskare och lärare tillsammans kan utarbeta strategier för att stödja elevers motivation, säger Anders Hofverberg.
Anders Hofverberg, Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik, anders.hofverberg@umu.se
Ju tidigare cancer upptäcks, desto större chans att lyckas bota sjukdomen. I dag pågår forskning för att upptäcka cancer, ställa diagnos och följa effekten av behandling genom analyser av biomarkörer i blod, urin eller annan kroppsvätska. Eftersom tumörceller utsöndrar material i blodet, är ett av målen med forskningen att hitta cancer via blodprov, oavsett var tumören befinner sig i kroppen och innan personen har fått några symtom.
I den aktuella studien, som har letts av forskare vid Weill Cornell Medicine och Memorial Sloan Kettering i USA, har forskarna studerat små partiklar i blodet. Partiklarna innehåller proteiner och via partiklarna kan celler kommunicera med varandra på avstånd – både i friskt tillstånd och vid sjukdom. De kallas extracellulära vesiklar och partiklar, EVP.
Identifierat nya proteinmönster
– I studien har vi identifierat nya proteinmönster i EVP-partiklar. Dessa proteiner kan renas fram ur EVP-partiklar från olika vävnader och blodplasma. Målet är att kunna använda dem som diagnosverktyg för att upptäcka cancer i ett tidigt skede, säger Linda Bojmar, postdoktor vid Linköpings universitet och hos David Lydens forskargrupp vid Weill Cornell Medicine i New York, USA.
– Vi tänker oss en panel av biomarkörer där en kombination av flera av dessa proteiner används för att maximera den diagnostiska precisionen.
I studien analyserade forskarteamet EVP-partiklar i över 400 prover från blod och vävnader. Proverna kom från personer med känd cancer och från friska personer. Arton olika typer av cancer ingick i studien, däribland cancer i bröst, tjocktarm, bukspottskörtel och lunga.
Matchar mot olika cancertyper
Genom storskaliga analyser av proteiner, så kallade proteomics, mätte och analyserade forskarna dussintals cancerrelaterade biomarkörer i EVP-partiklar. De använde sedan maskininlärning för att sortera informationen och matcha specifika EVP-profiler med olika cancertyper.
På så sätt kunde forskarna med datorns hjälp hitta proteinmönster i blodprover som stämde med vilken specifik sorts cancer det var. I 95 procent av fallen detekterades cancern (testets känslighet) och diagnosen stämde i 90 procent av fallen då testet visade på förekomst av cancer (testets specificitet).
TIdig upptäckt av bukspottskörtelcancer
Forskarna fann att de kunde detektera tumörer i tidiga stadier av cancertyper som bukspottkörtelcancer och lungcancer.
– Dessa cancertyper upptäcks sällan tidigt, och att behandla dem så tidigt som möjligt skulle kunna leda till bättre utfall för patienterna, säger professor David Lyden vid Weill Cornell Medicine, som har lett studien tillsammans med William Jarnagin vid Memorial Sloan Kettering i New York.
Cancer är en systemisk sjukdom där inte bara själva organet där tumören uppstår påverkas, utan även andra delar av kroppen. Exempelvis har tidigare forskning visat att immunceller kan bilda särskilda EVP-partiklar när det finns tumörceller i närheten.
Lättare diagnos vid spridda dottertumörer
Cancerrelaterade EVP-partiklar i blodet kan därför komma från tumörcellerna, från normala celler i tumörens närhet eller från celler på helt andra ställen i kroppen, framför allt immunceller. David Lydens forskargrupp och andra har tidigare sett att cancerceller kan utsöndra EVP-partiklar som innehåller proteiner som påverkar andra vävnader så att dottertumörer får lättare att börja växa där, ett fenomen de kallat pre-metastatisk nisch.
Genom att titta på EVP-partiklar som cirkulerar i blodet kan forskarna därför få information även från andra vävnader, utöver själva ursprungstumören. Det kan ge värdefull information i fall där sjukdomen ger sig tillkänna genom spridda dottertumörer någonstans i kroppen, men där man inte hittat ursprungstumören. Så är fallet i runt 5 procent av alla cancerdiagnoser. Eftersom behandlingen skiljer sig åt för olika typer av cancer, skulle det kunna vara till hjälp om det i framtiden gick att ställa rätt diagnos genom att analysera EVP-partiklar i ett blodprov.
Screening vid förhöjd ärftlig risk
Forskarna menar att cancer-specifika EVP-partiklar också har potential att användas för att screena patienter med förhöjd ärftlig risk att utveckla cancer eller personer med inflammatoriska sjukdomar som ökar cancerrisken, som bukspottskörtelinflammation, och tarmsjukdomarna ulcerös kolit och Crohns sjukdom. Om den sortens tester visar sig kunna användas inom vården, kanske de också skulle kunna vara till nytta för att följa effekten av cancerbehandling.
Mer forskning behövs innan det kan bli aktuellt att använda biomarkörer i blodprov för att screena för cancer som ännu inte upptäckts. Forskarna planerar att göra fortsatta studier i ännu större grupper av patienter med och utan cancer. Linda Bojmar hoppas nu kunna starta upp valideringsstudier i Sverige för att vidare utvärdera resultaten och undersöka utfallet i den svenska populationen.
Många insekter och spindlar trivs dåligt i det intensivt brukade odlingslandskapet eftersom utbudet av föda, övervintringsplatser med mera är för skralt. Med olika grödor på fälten skapas en mosaik av livsmiljöer och resurser. Ett exempel är att raps, klöver och åkerböna ger mat till bin under en större del av säsongen än om bara en blommande gröda finns i området. Tidigare forskning pekar på att fler grödor borde gynna de nyttiga krypen, men trots den stora potentialen har sambanden inte undersökts tillräckligt i fältstudier. En färsk studie som letts av SLU-forskare ger därför ett viktigt bidrag till planeringen av framtidens jordbruk.
Inventerat insekter på 154 fält
Forskarna har sammanställt data från sju olika studier i Skåne – sammanlagt ingår 154 fält. De har inventerat insekter och spindlar på fälten och kombinerat med uppgifter om det omgivande landskapet. Vanligaste grödorna var raps, korn, vete och vall, men också havre, råg, bönor, ärt, potatis och sockerbeta förekom. I studien ingick också tillgången på mark som inte är odlingsmark – de vanligaste inslagen var skog och gräsmarker, till exempel hagmark. Variation i odlingslandskapet är en faktor som vi vet gynnar biologisk mångfald i jordbrukslandskapet.
Ofta domineras ett landskap tydligt domineras av en gröda – i det här fallet raps. Bild: Guillermo Aguilera
Det visade sig att i landskap med ett större utbud av grödor kunde antalet nyttiga insektsarter vara upp till 10 procent större än i landskap med färre grödor. Men en viktig poäng är att den positiva effekten bara syntes om det fanns en viss andel mark som inte odlades, till exempel skog och hagmarker.
Klassificerade olika typer av gröda
– Vi klassificerade grödorna utifrån deras egenskaper. Alla sädesslag utgör till exempel en kategori, eftersom de bidrar med liknande resurser till småkrypen. Det innebär att det inte räcker att bara odla fler sädesslag utan att de måste kompletteras med andra typer av grödor, säger huvudförfattaren Guillermo Aguilera, doktorand vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
En annan fråga är betydelsen av att de flesta grödor är ettåriga medan vallen är flerårig. Man kan tänka sig att många insekter och spindlar skulle kunna trivas bättre när de inte blir störda lika mycket vid till exempel sådd och jordbearbetning. Men proportionen vall i landskapet hade inte någon betydelse för mängden rovinsekter, utan det var antalet typer av grödor som gav den positiva effekten.
Jordlöparna gynnades av fler miljöer
Att pollinatörerna skulle kunna dra nytta av blommande grödor på olika fält var förväntat eftersom de är så mobila. Att jordlöparna skulle påverkas positivt var inte lika väntat men det är inte heller särskilt märkligt. Jordlöpare är allätare och äter både frön och insekter. Olika grödor ger olika typer av miljöer och ökar chansen för jordlöparna att hitta mat och platser att övervintra på. Däremot kunde forskarna inte se att spindlarna gynnades.
– Skillnaden mellan jordlöpare och spindlar är svår att förklara eftersom de har ett liknande levnadssätt, säger Guillermo Aguilera.
Guillermo Aguilera tömmer fallfällor som användes för att undersöka vilka spindlar och jordlöpare som fanns på fälten. Bild: George Orfanidis
Studien visar att det är viktigt att bevara variationen i jordbrukslandskapet. Om vi gör det kan vi gynna insekterna ytterligare genom att odla fler olika grödor. Ett plus är att denna insats för biologisk mångfald inte ger mindre areal odlingsmark.
Mycket jordbruksmark i Skåne
Studien genomfördes i södra Sverige. Där är jordbruket intensivare än på många andra håll och det är inte säkert att effekten av att öka antalet grödor blir lika stor överallt.
– Det skulle vara intressant att jämföra med regioner där mångfalden av grödor redan är större ”by default”, säger Guillermo Aguilera.
Forskarna bakom artikeln kommer från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Natural Sciences Museum of Barcelona, Lunds universitet och Université de Bordeaux.
De första stegen är viktiga för att öka utbytet från skogsråvaran. Flisens kvalitet påverkar hur pass bra massa det blir i slutändan. En flis som har mer jämna egenskaper ger bättre massa och man får ett högre utbyte.
Alltför många spån olämpliga för massaframställning
– En stark anledning till att jag började det här projektet är att jag vill bidra till att våra skogliga resurser används så effektivt som möjligt. Att upp till fem procent av en trästock blir till spån som inte är lämpligt för massaframställning tycker jag är ohållbart. Det gjorde mig glad när mina data började komma och visade att hypotesen stämde och att spånhalten hade halverats, säger Jessica Gard Timmerfors.
Huvudfokus i projektet har varit en ny typ av trumhugg, som har utvecklats av Multi Channel Sweden AB. Hon har studerat huggen både i full skala ute på massabruk och i pilotskala på Domsjö utvecklingsområde i Örnsköldsvik. Vid försöken i pilotskala har hon själv kunnat styra valet av råmaterial och inställningar.
En del i projektet har varit att jämföra flisen från den nya huggen med flis som används inom industrin i dag. Detta har gjorts i fullskaleförsök och med fokus på flisens längd, tjocklek och bredd. Industrin har en standard för vilken flis som anses vara acceptabel eller för stor, för tjock eller för liten. Den flis som är för liten eller för stor sorteras ibland bort innan flisen kokas till massa, vilket leder till sämre utbyte.
Dimensionerna på en flisbit varierar
Vilka dimensioner en flisbit bör ha med avseende på tjocklek och längd skiljer sig åt mellan olika processer. Därför har Jessica Gard Timmerfors försökt tillverka en kortare flis utan att den storleksfraktion som industrin vill ha, acceptfraktionen, blir orimligt liten. Det har även gjorts studier av impregnering av kortare flis med kokkemikalier.
Jessica Gard Timmerfors har gjort pilotstudier med varierande råvara för att undersöka om samma variationer som påverkar traditionella flishuggar även påverkar den nya teknologin. En variation som hon tittat närmare på är skillnader i fliskvalitet om lövved och barrved huggs med samma inställning. Hon har även tittat på variationer inom samma trädslag, till exempel trästockar som är frusna, har torkat, eller som har ovanligt hög fukthalt.
– Det har varit roligt att få jobba praktiskt med att förbereda stockarna, vara med och hugga och att besöka olika massabruk.
Småfraktioner stör massaprocessen
Den nya trumhuggstekniken skapade flis som visuellt liknade den som används inom industrin i dag. Den nya trumhuggen gav en andel acceptflis på 85 procent direkt efter huggning i demonstrationsskala, ett värde som brukar uppnås först efter sållning av flis. Framför allt minskade andelarna av de fraktioner som kan ses som förlust, nämligen pinnflis och spån. Dessa småfraktioner stör massaprocessen och kan ses som en råvaruförlust, även om de fortfarande kan användas som bränsle.
Tre av tio elever i femman upplever att andra elever stör dem på lektionerna och i nian är det sex av tio elever som är störda av kamraterna, visar Skolinspektionens skolenkät 2020.
Att det är stökigt i skolan är också ett skäl till att många lärare väljer att hoppa av yrket efter färre än fem år.
– Vi har ordningsproblem i fler svenska skolor och utmaningarna är stora, säger Marcus Samuelsson, biträdande professor i pedagogik vid Linköpings universitet.
Han granskar också på uppdrag av Skolforskningsinstitutet, vad den samlade forskningen har att säga om betydelsen av lärares ledarskap, för att det ska bli studiero i klassrummen.
Stor skillnad mellan klasser i samma skola
– Det är för många elever som ger uttryck för att de inte kan arbeta i lugn och ro. Det är för många lärare som slutar i yrket och menar att de inte kan leda undervisning och hantera konflikter och för lite tid ägnas i lärarutbildningen till att träna upp blivande lärares förmåga att leda undervisning.
Men det är stora skillnader mellan skolor och även mellan klasser på samma skola, säger Marcus Samuelsson. Ibland är det elever som stör, ibland är det lärare som inte fungerar och ibland är det skolledaren som bär ansvaret. Ibland är det en kombination av alla tre.
Lärarnas ledarskap viktigast för studieron
Vad i lärarnas ledarskap främjar studieron i klassrummet? Skolforskningsinstitutet genomför just nu en forskningsstudie som ska bidra med vetenskapligt underlag.
– Hur lärares ledarskap ska utövas för att ge studiero, är en fråga som väckts i flera av Skolinspektionens rapporter men som också har framkommit i våra egna fokusgrupper. Många lärare efterlyser ökad kunskap kring just ledarskapet i klassrummet både i byggandet av goda relationer och för att skapa en positiv klassrumsmiljö, säger projektledaren Elín Hafsteinsdóttir.
En bred sökning som gjorts i svenska och internationella databaser har gett omkring 3700 träffar. Träffarna granskas av forskarna i olika steg för att sålla fram de studier som kan ge svar på frågan. Resultatet presenteras i början av 2021.
Även om det är svårt att med statistik belägga att det har blivit stökigare i skolan de senaste decennierna så är det Marcus Samuelssons intryck. Samma upplevelse har också barnpsykologen Martin Forster. Han forskar på Karolinska Institutet, om bland annat konflikthantering mellan barn och föräldrar, och har även arbetat med konflikthantering i skolan.
Mer stök med alla elever i samma klass
Ett skäl till det ökade stöket i skolan, är att de mindre grupperna för elever med speciella behov tagits bort, menar Martin Forster. Det som en gång i tiden hette OBS-klass .
– Det är en av de stora förändringarna i skolan de senaste decennierna. Elever som har olika typer av problem ska nu integreras i de vanliga klasserna. Det är klart att det då blir större utmaningar i klasserna.
Att alla elever går i samma klass är i och för sig både nödvändigt och bra, tycker Martin Forster. Ingen vill väl ha ett samhälle där vi städar undan personer för att de har problem, säger han. Men ska systemet fungera behöver eleverna mycket stöd och särskilt viktiga är deras assistenter.
– För att få det här att fungera är det absolut viktigaste, som skolpolitiker och skolledare bör se till, att resurspersonerna har bra utbildning. Tyvärr är det oftast tvärtom. Men med välutbildade resurspersoner går det bra att jobba integrerat.
En annan orsak som ofta lyfts fram till att elever bråkar och stör, är att en generation curlade barn som sedan späd ålder aldrig behövt gå med på något de inte gillar, nu befolkar klassrummen. Men det avfärdar Martin Forster.
– Jag tror inte barn är mer curlade nu än tidigare. Jag möter många familjer i mitt arbete och det är inget jag ser. Den stora skillnaden är att föräldrar är betydligt mer engagerade i sina barn nuförtiden än till exempel på 70-talet.
Sömnbrist gör det svårt att sitta still
Istället tror han att det är andra samhällsförändringar som gör att barn kan vara stökigare.
– Barn är till exempel mer stimulerade. Länge hade vi bara kanal 1 och 2 på tv. Nu har vi tillgång till underhållning när som helst. Barn går också längre tid i förskola och skola och både föräldrar och barn är mer stressade.
– Dessutom sover barn betydligt mindre nu. Sömnbrist är tydligt kopplat till att elever har svårt att sitta still och koncentrera sig.
Dagens ungdomar växer upp i ett samhälle där jaget styr, säger Marcus Samuelsson.
– Under efterkrigstiden visste ungdomar hur de förväntades bete sig. De flesta anpassade sig till ett starkt strukturerat samhälle som styrdes av normer och konventioner. Så är det inte längre. Dagens unga människor fostras på ett annat sätt. Det innebär att de oftare utgår från vad de själva eller deras kompisar vill. Det påverkar också situationen i skolan.
Ordning och reda som förr
Men ordning och reda på ett lite gammaldags sätt, har för många skolor blivit ett sätt att profilera sig. Lärarna kan till exempel tilltalas med efternamn och har instruktioner om att vara välklädda på jobbet. Men att det skulle vara effektiva verktyg för att få lugn och ro, tror inte Marcus Samuelsson, pedagogikprofessorn vid Linköpings universitet.
– Det där tolkar jag som ett uttryck för en dröm om en annat samhälle. Som det var förr. En lärare som tar på sig kostym uppfattas inte per automatik som en auktoritet. Auktoriteter för dagens ungdomar är något annat än det var för tidigare generationer. Vad auktoritet är och hur en sådan ska bete sig, är en bra ingång för ett samtal mellan elever och lärare.
Ska man vända en stökig miljö till lugn och få elever att följa läraren som ledare måste man istället skapa ett bra samspel mellan lärare och elever.
Bristfälliga relationer skapar oro
– Den stora och viktiga orsaken som framkommer i forskningen är att det är relationerna mellan lärare och elev som är det viktiga. Bristfälliga relationer är den främsta orsaken till bråk och oro bland eleverna.
Det kan till exempel vara att eleverna tycker att läraren har vissa favoriter och förbiser andra elever. Konsekvensen blir att eleverna svarar med att opponera sig och inte följer reglerna.
– Elever beter sig så bra de kan. Därför är det lärarens uppgift att få eleverna att uppträda i linje med hur de förväntar sig att eleverna ska vara. Då ingår att förklara varför skolans regler finns, att elever och lärare är överens om reglerna och att ha höga förväntningar på alla elever, säger Marcus Samuelsson.
– Lärare måste också våga ingripa effektivt mot kränkningar, bråk och mobbning. Det får inte finnas en undfallenhet bland lärarna, att eleverna upplever att lärarna inte kan eller vågar ingripa. Det sänker tilliten till lärarna och då blir klimatet genast sämre.
Stenhårda regler straffar sig
Konsekvens är viktigt men stränga straff och många tillrättavisningar hjälper inte. Det är Martin Forster och Marcus Samuelsson överens om.
– Att bemöta de 10 – 15 procent som stökar genom stenhårda regler är ingen bra metod. Det leder oftast till en upptrappning av bråket, säger Martin Forster.
Istället är nyckeln att förstärka det positiva hos eleverna. Kommer elever i tid berömmer man det, istället för att klaga på det fåtal som var sena.
– Om man lägger mycket tid på beröm så visar studier att elever mer och mer kommer att vilja höra det och bete sig därefter, säger Marcus Samuelsson.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
Har du upplevt att musik fått dig att släppa ut känslor som du länge tryckt undan eller brustit ut i tårar av ett musikstycke fast du inte riktigt förstår varför? Forskare vid Kungl. Musikhögskolan, KMH, har undersökt hur musiken påverkar människor i sorg och hur själva valet av musik till begravning kan hjälpa oss i sorgebearbetningen och få oss att släppa fram de där känslorna som är så viktiga att ta om hand när vi mister en närstående.
Det finns relativt lite forskning kring vikten av begravningsmusik och sambandet med de närståendes sorgebearbetning. KMH-forskarna Eva Bojner Horwitz (professor i musik och hälsa), David Thyrén (fil dr) och Marianne Viper (musikterapeut) har tagit del av befintlig forskning och analyserat material från tolv intervjuer med personer som själva framfört begravningsmusik i samband med en släktings bortgång.
Terapeutisk roll i sorgearbetet
Forskarna undersökte hur släktingar relaterar till musik vid begravningen av en närstående, musikens terapeutiska roll för närstående i deras sorgebearbetning och musikens roll under sorgebearbetningen när den avlidna själv valt begravningsmusiken.
Berättelserna från respondenterna talar sitt tydliga språk. Musiken påverkar oss och för de allra flesta får musiken en viktig del i avskedet. Musiken kan bland annat hjälpa till att minnas en persons livshistoria, eller ge de efterlevande styrka och ta hand om känslor.
Några av respondenternas upplevelser: ”Min man ville att vi skulle spela ”Imagine” av John Lennon på begravningen, för den hade vi på vårt bröllop.” ”Jag har sparat musiken vi hade på begravningen som ringsignal på min mobil. Jag känner att den ger mig styrka.” ”Musiken kanaliserar så många känslor som du inte kan eller behöver sätta ord på.” ”Efter mitt barns bortgång kunde jag inte höra musik, det finns inga ord som kan beskriva mina känslor, berättar en respondent som upplevde att musikens kraftfulla inverkan var för stor.”
Forskarna menar att musiken i begravningsritualen påverkar sorgebearbetningen på många sätt: terapeutiskt, emotionellt och symboliskt. Författarna öppnar också upp för ytterligare forskning kring exempelvis kulturella skillnader i ämnet och föreslår värdet av att samla in kvantitativa mätningar av bland annat stresshormoner.
Eva Bojner Horwitz, professor i musik och hälsa, Kungl. Musikhögskolan (KMH), eva.bojner-horwitz@kmh.se
Om Kungl. Musikhögskolan, KMH
utbildar cirka 1 300 studenter om året inom bland annat folkmusik, jazz, klassisk musik, dirigering, komposition, musik- och medieproduktion samt olika lärarutbildningar med inriktning musik.
har särskilt uppdrag att ge utbildningar i orkester- och kördirigering, elektroakustisk komposition och pianostämning.
bedriver även konstnärlig och vetenskaplig forskning och forskarutbildning.
utbildar i bland annat musikterapi, och deltar i omfattande konstnärliga och pedagogiska forsknings- och utvecklingsprojekt i Sverige och internationellt.
Med 350-400 egna konserter och andra evenemang varje år är KMH en av Stockholms större konsertarrangörer.
Risken för våld mot kvinnor ökar då kvinnors relativa ekonomiska position förbättras, jämfört med deras partner. Det visar nationalekonomen Sanna Ericsson i sin avhandling ”Reaching for Equality”.
– Min studie visar att en bakslagseffekt kan existera även i jämställt land som Sverige, samt att effekten skiljer sig åt mellan olika demografiska grupper i samhället, säger hon.
Sanna Ericsson bedömer kvinnors ekonomiska position med hjälp av ett mått på deras förväntade arbetsinkomst, vilken baseras på historiska skillnader i regional industrisammansättning, könssegregering på arbetsmarknaden och löneutveckling över tid. Sedan mäter hon våld i hemmet med hjälp av uppgifter om kvinnor som uppsökt svenska sjukhus på grund av misshandel, som ägt rum hemma eller på en ospecificerad plats.
Män destruktiva när kvinnan får bättre lön
– Våld mot kvinnor, och framförallt partnervåld, är svårt att mäta eftersom anmälningsbenägenheten kan skilja mycket och mörkertalen sannolikt är mycket stora. På grund av detta använder jag mig av sjukhusdata för att studera relationen mellan kvinnors ekonomiska position och risken att de besöker ett sjukhus för skador orsakade av misshandel, säger Sanna Ericsson.
Sanna Ericssons forskning visar att när kvinnors ekonomiska position förbättras så ökar inte bara kvinnomisshandeln, utan även sannolikheten av kvinnornas äkta män besöker ett sjukhus för orsaker relaterade till depression, stress, ångest, missbruk eller för att själva ha utsatts för misshandel.
– Resultatet tyder på att mäns destruktiva beteende riskerar att öka då kvinnors ekonomiska position förbättras, vilket är i linje med teorier som förutspår en bakslagseffekt av ökad kvinnlig ekonomisk frihet, så kallad ”male backlash”, säger Sanna Ericsson.
Drabbar äldre och högutbildade värst
Bakslagseffekten är starkare för äldre kvinnor, kvinnor med högre utbildning och kvinnor i mer långvariga äktenskap, enligt Sanna Ericssons studie.
– De grupperna förbises ofta i debatten kring partnervåld. Min forskning visar därmed hur viktigt det är att nå ut även till dessa kvinnor med eventuella insatser i kampen mot våldet. Jag kan visa på att det finns en risk för att ökad ekonomisk frihet för kvinnor ger en bakslagseffekt – även i ett jämställt land som Sverige.
Teorin om en manlig bakslagseffekt handlar om att traditionella könsroller hotas då kvinnan får en förbättrad ekonomisk position relativt till mannens.
Studien visar att om kvinnors förväntade inkomst ökar med en standardavvikelse (vilket år 2019 motsvarar cirka 55 000 kr) så fördubblas risken att kvinnan besöker ett sjukhus för skador orsakade av misshandel, jämfört med den genomsnittliga risken (0.23 promille).
Tvärtom i utvecklingsländer
Tidigare forskning på relationen mellan kvinnors ekonomiska position och partnervåld går i olika riktningar. Forskning från till exempel USA och Storbritannien har visat att då lönegapet mellan män och kvinnor minskar så sjunker risken för våld i hemmet, medan forskning från utvecklingsländer generellt visar på en positiv relation, likt Sanna Ericssons resultat.
– Mina resultat kan anses kontroversiella, men när jag testar för svagheter i metoden så håller ändå resultaten. Min studie kompletterar den tidigare forskningen genom att den detaljerade svenska registerdatan gör det möjligt att studera relationen mellan kvinnors ekonomiska position och kvinnovåld i mer detalj, på individnivå och med ett mått på våld som troligtvis är mindre drabbat av selektiv underrapportering, nämligen sjukhusdata.
I studien används svenska registerdata från databasen The Swedish Interdisciplinary Panel (SIP). Databasen innehåller information från bland annat Socialstyrelsens Patientregister och inkomstuppgifter från SCB:s register. Studien utgår från hela Sveriges befolkning född 1973–95, och deras föräldrar. Forskaren följer individerna under åren 2001–2011. Det slutliga dataurvalet består av gifta kvinnor i åldrarna 20–65 år, vilket motsvarar drygt 950 000 personer. Det är 0.23 promille av dessa kvinnorna som uppsöker sjukhus på grund av misshandel i hemmet eller ospecificerad plats, vilket motsvarar cirka 220 kvinnor varje år.
Partnervåld definieras i studien som kvinnliga sjukhusbesök, för vilka misshandel har registrerats som skadeorsak. Skadeorsaker rapporteras av sjukhuspersonal och inte individen själv. Vem som är misstänkt förövare vid misshandeln registreras inte, men då den allra vanligaste förövaren vid kvinnomisshandel är en partner är sannolikheten stor att sjukhusbesöken mäter partnervåld (Frenzel 2014). Enbart de fall av misshandel som inträffade i offrets hem eller på ospecificerad plats används
Svårt mäta partnervåld
Sanna Ericsson menar att sjukhusbesök för misshandel sannolikt bara mäter toppen av ett isberg av partnervåld. Detta eftersom besöken endast fångar de mest allvarliga misshandelsfallen. Dessutom består detta mått på våld i hemmet (sjukhusbesök för misshandel) av tre komponenter:
faktisk misshandel
sannolikheten att kvinnan uppsöker ett sjukhus om hon har blivit misshandlad
samt sannolikheten att hon uppger korrekta orsaker till sina skador på sjukhuset.
– I min studie vill jag fånga relationen mellan ekonomisk egenmakt och den första komponenten, det vill säga faktisk misshandel, säger Sanna Ericsson.
Men med detta finns också en risk: Alla tre komponenter kan vara kopplade till egenmakt och om forskaren inte tar hänsyn till dem skulle de kunna snedvrida resultaten. Därför har Sanna Ericsson även kontrollerat att relationen mellan ekonomisk egenmakt och risken för sjukhusbesök är densamma även om hon endast mäter sjukhusbesök med inläggningar som varar över minst en natt (där skadorna är så pass allvarliga att uppsöka vård är mindre av ett val och mer av en nödvändighet). Därför kan hon utesluta att valet att uppsöka sjukhus inte är vad som driver resultaten.
– Jag ser även att mina resultat inte ändras då jag inkluderar sjukhusbesök för skador som liknar de av misshandel, men där kvinnan uppger att orsaken är en olycka, vilket indikerar att felrapportering vid sjukhuset inte heller är vad som driver mina resultat. Jag känner mig stärkt i min övertygelse att det jag skattar är effekten av kvinnlig ekonomisk egenmakt på risken för kvinnomisshandel, säger Sanna Ericsson.
Utvecklingen av nya terapeutiska biomolekyler – som gensaxen CRISPR – har gått otroligt snabbt de senaste åren men begränsas av svårigheter att få in molekylerna i de önskade målcellerna. Idag används framförallt starka elektriska spänningsfält som destabiliserar cellmembranet, så kallad elektroporering, eller genetiskt modifierade virus.
– Trots att de regelbundet används inom forskningen har dessa metoder oönskade bieffekter – dels i form av ökad celldödlighet efter elektroporering och dels i form av de risker för allvarliga genetiska förändringar som finns kring användning av virus, säger Jonas Larsson, professor i molekylär medicin med inriktning hematologi och stamcellsbiologi vid Stamcellscentrum, Lunds universitet.
I ett ämnesöverskridande samarbete mellan forskargrupper från de två strategiska forskningsområdena StemTherapy och NanoLund har man försökt angripa de här problemen.
Skonsam metod att få in biomolekylerna
– Vi ville utveckla en mer skonsam metod för att leverera biomolekyler in i mänskliga blodstamceller, förklarar Ludwig Schmiderer, försteförfattare till studien och doktorand i professor Jonas Larssons forskargrupp vid Lunds Stamcellscentrum.
– Tillsammans med Martin Hjort, forskare vid NanoLund och teknisk chef på NAVAN Technologies, undersökte vi ifall mikroskopiskt små konstgjorda rör, så kallade nanorör, skulle kunna användas för detta ändamål.
Nanorören är 1-3 mikrometer långa aluminiumoxidrör med en diameter på 100-200 nanometer som tillverkas lokalt i Lunds NanoLab. Närheten mellan nanolaboratoriet och stamcellslaboratoriet gav forskarna en möjlighet att snabbt återkoppla mellan biologiska experiment och materialoptimering.
Som omvänd extraktion
– I tidigare studier har vi använt dessa strukturer för att extrahera molekyler från celler utan att påverka cellernas överlevnad. I den här studien undersökte vi om vi kunde använda nanorören i omvänd riktning och på så sätt få in biomolekyler i mänskliga blodstamceller, säger Martin Hjort.
I artikeln som nu publiceras i den vetenskapliga tidskriften PNAS visar forskargrupperna hur de har utvecklat en metod kallad Centrifugation enhanced Nanostraw Transfection (förkortat CeNT).
I CeNT placeras blodstamceller i en behållare ovanpå ett membran täckt med nanorör. Under membranet finns ett utrymme med biomolekylerna som man vill få in i cellerna. En lätt centrifugering gör att cellerna trycks mot nanorören så att en kanal skapas mellan biomolekylerna och cellernas inre. Med hjälp av ett svagt elektriskt fält dras sen molekylerna in i cellerna. Hela processen tar mindre än 10 minuter.
För in molekyler av olika storlek
– Med den här metoden kan vi föra in molekyler av olika storlek, från små molekyler av propidiumjodid till stora dextrankedjor upp till 2 MegaDalton. Framförallt visar vi att vi kan leverera funktionellt genetiskt material till blodstamceller, säger Ludwig Schmiderer.
Efter att ha använt CeNT för att föra in mRNA (budbärar-RNA) som kodar för grönt fluorescerande protein (GFP) kunde forskarna isolera grönmärkta celler för att undersöka hur de påverkats av behandlingen. Inte bara fann de att cellernas överlevnad var opåverkad, genom transplantationsstudier kunde de också bekräfta att de hade lyckats nå in i de mest åtråvärda stamcellerna.
– Dessutom såg vi inga förändringar i genuttryck kopplade till nanorören. De enda förändringar vi såg var direkt kopplade till det mRNA vi levererade. Detta skiljer sig kraftigt från motsvarande behandling med elektroporering då uttrycket av mer än 2 000 gener förändrades, berättar Ludwig Schmiderer.
Inga bieffekter
Forskarna bakom studien säger att den spännande nya tekniken har många fördelar både med avseende på grundforskning och kliniska tillämpningar och talar om en metod som är snabb, skonsam och helt utan bieffekter samtidigt som cellerna hålls i sitt vanliga cellmedium och således påverkas så lite som möjligt.
– Att metoden är så oväntat skonsam har uppmuntrat oss att utforska mer direkta tillämpningar av nanorör, sammanfattar Martin. Nästa fokusområde är därför att använda nanorör för att föra in genediterande system som gensaxen CRISPR-Cas9 i stamceller, vilket har potential att korrigera sjukdomsalstrande genetiska mutationer, säger Ludwig Schmiderer.
Ludwig Schmiderer, doktorand vid avdelningen för molekylärmedicin och genterapi, Lunds universitet, ludwig.schmiderer@med.lu.se
Martin Hjort, forskare vid NanoLund och kemisk biologi inriktning läkemedelsutveckling, Lunds universitet, martin.hjort@med.lu.se
Jonas Larsson, professor vid avdelningen för molekylärmedicin och genterapi, Lunds universitet, jonas.larsson@med.lu.se
Solen är en förutsättning för allt liv på jorden. Men vår 4,6 miljarder år gamla följeslagare kan också orsaka problem. När det råder kraftig aktivitet på solens yta frigörs magnetisk energi. Den ger upphov till geomagnetiska stormar som i vissa fall kan orsaka störningar på jorden i form av strömavbrott och elektronisk kollaps.
När de ödesdigra solstormarna kommer att äga rum har tidigare varit extremt svårt att förutse. Men i en ny studie som publiceras i den vetenskapliga tidskriftenThe Astrophysical Journal Letters har en internationell forskargrupp, ledd från Lunds universitet, kommit ett steg närmare gåtans lösning.
– Vi har upptäckt en unik metod för att bedriva meteorologi i rymden och förutspå den nyckfulla solens skadliga utbrott, säger Tomas Brage, fysikforskare vid Lunds universitet.
Varningstecken i koronan
Tidigare har forskare studerat fläckar på solytan för att förutse kommande aktivitet. Men med hjälp av den nya metoden kan man istället få indikationer på förändringar genom att studera de svaga magnetfälten från solens yttre atmosfär, den så kallade koronan.
Genom att analysera den kvantmekaniska strukturen hos en specifik jon som är vanligt förekommande i koronan kunde forskarteamet hitta ett samband. Genom laboratorieexperiment vid Fudan University i Shanghai och avancerade simuleringar vid Lunds universitet lyckades Tomas Brage och hans forskarkollegor till slut kartlägga de aktuella magnetfälten.
– Det har länge varit en utmaning för solfysiker att mäta dessa fält så att man kan förutspå rymdväder. Men våra resultat är ett genombrott och banar väg för en framtida mission att mäta solkoronan, säger Tomas Brage.
Solstormat ett hot mot samhället
Den nya upptäckten är relevant för hela mänskligheten. I takt med att vi blir allt mer beroende av rymd- och jordbaserade system som är känsliga för rymdväder ökar riskerna att påverkas globalt vid massiva solstormar. Något som utgör ett hot mot vårt samhälle.
– Att kontinuerligt kunna förutsäga förändringar i de magnetfält som skapar dessa utbrott gör att vi kan bli bättre på att i god tid skydda känslig verksamhet som är i fara. Ökad kunskap om solkoronans magnetfält ger oss större möjligheter att förutspå rymdväder, säger Tomas Brage.
Förutom Lunds universitet har följande lärosäten deltagit i arbetet: Malmö universitet, Uppsala universitet, Fudan University, Huizhou University.
En ny studie från Centrum för Primärvårdsforskning, ett samarbete mellan Lunds universitet och Region Skåne, visar att de potenshöjande läkemedlen fosfodiesteras typ 5, PDE5-hämmare, har en cancerhämmande potential hos män med tjock- och ändtarmscancer. PDE5-hämmare inkluderar några godkända läkemedel där sildenafil (Viagra) är det mest kända. Artikeln publicerades nyligen i Nature Communications.
– Tillgängliga prekliniska resultat tyder på att PDE5-hämmare kan hämma tumörtillväxt och tumörutveckling hos möss, men det är fortfarande okänt om PDE5-hämmare kan bromsa spridningen av cancer hos människor, vilket vi försökte undersöka med hjälp av medicinska registerdata i Sverige, säger Wuqing Huang, doktorand vid Centrum för Primärvårdsforskning och en av forskarna bakom studien.
Genom att samköra landsomfattande register identifierade Wuqing Huang alla svenska manliga patienter med tjock- och ändtarmscancer som hade använt PDE5-hämmare efter det att de blivit diagnosticerade med cancer (totalt 1 136 patienter). Under studiens uppföljningstid avled 10,2 procent av de patienter med kolorektalcancer som hade fått PDE5-hämmare efter sin diagnos. I gruppen som inte hade fått sådana hämmare (totalt 11 329 personer) avled 17,5 procent av patienterna.
Minskad risk för kolorektalcancer och metastaser
Forskarna justerade för en rad kliniska störfaktorer och fann då att den relativa risken för död orsakad av kolorektalcancer var 18 procent längre hos de patienter som fick PDE5-hämmarna. Forskarna fann också att risken att utveckla metastaser – särskilt avlägsna metastaser, som är den huvudsakliga dödsorsaken vid cancer – var lägre hos de patienter som fick PDE5-hämmare.
Kortfakta om studien
Ämne: Fosfodiesteras typ 5, PDE5-hämmare, och deras påverkan på prognos för manliga patienter med kolorektalcancer. Studiedesign: epidemiologisk forskning, kvantitativ registerbaserad observationsstudie, retrospektiv kohortstudie. Antal grupper i studien: 2. Antal patienter: 12 465.
– Den skyddande effekten var ännu starkare hos män som använde dessa läkemedel efter att ha genomgått öppen kirurgi (ej titthålskirurgi). Detta fynd är det första beviset någonsin hos människa när det gäller antitumöreffekten av PDE5-hämmare på tjock- och ändtarmscancer, vilket stärker de prekliniska bevisen, säger Wuqing Huang.
Randomiserade kliniska studier behövs
En av mekanismerna som har föreslagits bidra till sämre utfall hos patienter med cancer som genomgått operationen är så kallad ”kirurgi-inducerad immunsuppression”.
– Resultaten i vår studie tyder på att cancerhämmande effekten hos PDE5-inhibitorerna kan bero på regleringen av sådana immundämpande effekter. Emellertid behövs randomiserade kliniska studier för att bekräfta våra forskningsresultat innan PDE5-hämmare kan användas förebyggande för män med kolorektalcancer. Det behövs även göras experiment som undersöker de underliggande biologiska mekanismerna, säger Wuqing Huang, forskare vid Lunds universitet.
– Resultaten som vi sett i studien är intressanta, men ska tolkas med försiktighet eftersom detta är en observationsstudie. De biologiska mekanismerna behöver utredas ytterligare. Vi har inlett ett samarbete med andra forskare för att göra detta i experimentella studier, säger Jianguang Ji, docent och universitetslektor i allmänmedicin och klinisk epidemiologi och en av forskarna bakom studien.
Wuqing Huang, doktorand vid allmänmedicin och klinisk epidemiologi, Lunds universitet och Centrum för primärvårdsforskning, wuqing.huang@med.lu.se
Jianguang Ji, docent och universitetslektor vid allmänmedicin och klinisk epidemiologi, Lunds universitet och Centrum för primärvårdsforskning, jianguang.ji@med.lu.se
Sömnighet påverkar kognitiv förmåga, motivation och beteende. Fler och fler lider av sömnstörningar, men effekterna av sömnighet på sociala interaktioner, som spelar en viktig roll för hälsa och välbefinnande, har varit rätt okända. För att öka kunskapen på området har forskare vid Stockholms universitet och Karolinska Institutet studerat 641 arbetande vuxna i Sverige. Dessa personer har loggat vad de gjorde var trettionde minut, skattat sin sömnighet var tredje timme och fyllt i en sömndagbok varje morgon under tre veckors tid.
Samband mellan sömnighet och social aktivitet
Resultaten, som nu publiceras i den vetenskapliga tidskriften PNAS, visar ett tydligt samband mellan sömnighet och hur pass socialt aktiva vi är. Mer sömnighet kunde kopplas till en minskning av både antal sociala aktiviteter och hur länge man var socialt aktiv, med störst effekter särskilt på lediga dagar och på kvällar.
Att vara socialt aktiv stödjer generellt god sömn. Studien visar att social aktivitet på eftermiddagen kunde kopplas till en ökad sömnighet efteråt och längre sömn den kommande natten. Samtidigt visar studien att mer social aktivitet på kvällen var kopplat till en minskad sömnighet och en kortare sömn, med 20 till 30 minuter om man vara aktiv över 6 timmar.
Sociala aktiviteter på kvällen minskar sömnen
Enligt John Axelsson, professor i psykologi vid Stockholms universitet och Karolinska Institutet och en av studiens huvudförfattare, pekar resultaten på att social aktivitet är en belastning, precis som fysisk aktivitet, som gör att vi ökar vårt sömnbehov och sover längre nästa gång vi sover.
– Mycket social aktivitet sent på kvällen är dock sammankopplat med en minskning av sömnen. Det senare är sannolikt kopplat till tillfällen när vi prioriterar social aktivitet över sömn, som när man går ut och festar. Det skulle även kunna vara så att viss typ av social aktivitet sent på kvällen kan vara kopplat till att man är uppe i varv och att det kan ta lite längre tid att somna.
Enligt John Axelsson får framtida studier undersöka detta.
– Vår studie öppnar upp för ny forskning om hur faktorer som dagsljus, kaffe, sömnbehandling, och andra faktorer som minskar sömnighet kan hjälpa oss att leva att mer socialt liv.
John Axelsson och hans kolleger genomför nu studier om hur sömn, och sömnighet påverkar hur vi interagerar med våra kollegor på jobbet. De följer hur arbetare sover, i mer detalj än i denna studie, och undersöker hur ofta man är socialt aktiv och vilken kvalitet det är på de sociala kontakterna.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
