För många tusen år sedan började människan att domesticera vissa vilda djur, som höns, och förädla dem genom avel. Domesticering leder ofta till att egenskaperna hos den tama varianten och dess vilda motsvarighet skiljer sig väldigt mycket åt, både i beteende, anatomi och fysiologi.
De största skillnaderna har oftast uppkommit relativt nyligen, under de senaste århundradena. När det gäller tamhöns har människan under 1900-talet avlat fram två olika typer: värphöns för äggproduktion och broiler som ger mer kött. Som exempel väger en broilerkyckling mellan sex och sju gånger mer än sin vilda förfader, den röda djungelhönan.
Små flaggor som sitter på dna
Förutom att dagens tamhöns delvis har andra egenskaper än djungelhönan, har forskare också noterat skillnader i arvsmassan i det som kallas den epigenetiska koden. Man kan föreställa sig epigenetiska förändringar som små flaggor som sitter på dna. De kan reglera hur generna uttrycks och på så sätt påverka egenskaper hos organismen.
Forskarna bakom den nya studien undrade om dessa epigenetiska skillnader mellan dagens tamhöns och dess vilda släktingar har en roll i att driva de snabba förändringar som är kopplade till domesticeringen av höns.
De undersökte frågan i en avancerad korsning mellan djungelhöns och en viss sorts tamhöns. Genom att korsa dessa med varandra under åtta generationer har forskare avlat fram höns vars arvsmassa är en slumpmässig blandning av mycket korta snuttar av ”tam-dna” och ”vild-dna”. Forskarna har identifierat markörer i arvsmassan, så att de kan se vilka små bitar som kommer från djungelhöns och vilka som kommer från tamhönan. Detta gör det möjligt för forskarna att studera arvsmassan i mycket hög upplösning.
Prover från hypothalamusområdet
I tidigare studier har forskargruppen undersökt hur uttrycket av vissa gener reglerar rädslobeteende hos höns, en av de egenskaper som skiljer sig mycket åt mellan tamhöns och deras vilda förfäder. I exakt samma prover från hypothalamusområdet i hjärnan kunde forskarna nu mäta den vanligaste typen av epigenetiska markörer, så kallade dna-metyleringar. På detta sätt kunde de, med hjälp av avancerade beräkningar, koppla ihop metyleringsmönstret, genuttryck, mutationer i arvsmassan och egenskaper kopplade till beteendet på individnivå.
– Vi fann långa, sammanhängande delar i arvsmassan där det verkar som att domesticering har lett till minskad metylering hos tamhöns jämfört med vilda djungelhöns. Vi hittade också flera ”hotspots”, som är delar i arvsmassan som reglerar metyleringen på hundratals andra platser på helt andra ställen i arvsmassan, så det var väldigt spännande, säger Dominic Wright, professor vid Institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM), som har lett studien.
Metylering både ökar och minskar genuttryck
Till en början var uppfattningen att metylering av dna alltid dämpar genuttryck och på så sätt kan påverka egenskaper. Men den bilden har justerats i takt med att forskning visat att det inte är riktigt så enkelt och att metylering både ökar och minskar genuttryck. I den aktuella studien fann forskarna att metylering visserligen påverkade genuttryck av vissa gener, men det fungerar också tvärtom: en mutation i dna kan påverka genuttryck, vilket i sin tur kan reglera metylering.
– Det är väldigt intressant att metyleringen av specifika delar av arvsmassan verkar vara så hårt kontrollerad. I studien ser vi att regleringen av metylering under domesticering av höns är väldigt komplex, säger Dominic Wright.
Efter att studerat regleringen av metylering i de framavlade korsningarna mellan vilda och tama höns, vill forskarna nu ta steget vidare. De är nyfikna på vad som händer med metyleringsmönstret när tamhöns förvildas och sakta men säkert anpassas till ett liv i det vilda. Detta har de börjat undersöka i förvildade hönspopulationer på Hawaii där tamhöns och djungelhöns fått ungar med varandra utan människans inblandning. På så sätt kan forskarna titta på hur dna-metylering regleras i vilda höns i deras naturliga livsmiljö.
Ett programverktyg som inte möter kundens behov kan leda till missnöjdhet, oanvändbara produkter och extra kostnader. Kvaliteten är därför viktig för hur användaren upplever en mjukvaruprodukt. Det kan till exempel handla om uppstartstid, inloggningsprocess och navigationsstruktur. Upplevelsen är ofta subjektiv men beror även på i vilken miljö mjukvaran används.
Thomas Olsson visar i sin avhandling i ämnet programvaruteknik, Blekinge tekniska högskola, hur mjukvaruutvecklare kan arbeta med kvalitetsfrågor under mjukvaruutvecklingsprocessen.
Kvalitet mer än bara funktion
– Vissa kvalitetskrav handlar inte bara om huruvida en funktionalitet uppfylls eller inte, utan måste snarare utvärderas på en skala, säger han. Samtidigt är vissa kvalitetskrav beroende av varandra.
Dessutom kan kvalitetskraven komma från många håll, alltifrån beställaren till användaren eller review:er i nätforum.
Ett vanligt problem för utvecklarna av en mjukvaruprodukt är att kvalitetskraven ofta är ofullständiga eller ”dolda”. En annan orsak till en sämre användarupplevelse kan vara kommunikationsbrister mellan kunden och projektteamet.
Mäter kvalitet när mjukvaran används
Det faktum att många företag uppdaterar sin mjukvara efter utveckling, och att programmen sällan utvecklas ”from scratch” tas sällan med i beräkningen när det gäller kvalitetskraven.
Thomas Olsson har utvecklat en modell som gör att mjukvaruföretag kan arbeta med kvalitet både långsiktigt och flexibelt. Modellen kallas QREME (quality requirements engineering model), och går ut på att mäta hur kvalitet uppfattas då mjukvaran faktiskt används. Bland annat kombineras han en snabb datadriven process med en långsiktig strategisk process för att arbeta flexibelt med kvalitet.
Modellen är testad på fem företag och visar lovande resultat.
Avhandling:
Understanding and Supporting Quality Requirements Engineering in Software-intensive Product Development
Kontakt:
Thomas Olsson, industridoktorand, Institutionen för programvaruteknik, Blekinge tekniska högskola, thomas.olsson@bth.se
I en studie byggd på djupintervjuer kartlägger Noam Ringer hur barn och ungdomar med den neuropsykiatriska funktionsnedsättningen adhd förstår och hanterar sina symptom. Hon intresserar sig även för hur föräldrar till barn med adhd förstår barns beteende och vad de gör för att få vardagen att fungera.
– Studien visar att det varierar mycket hos barnen, både när det gäller hur de uppfattar orsakerna till symptomen och uppfattningar om vilka konsekvenser adhd har för deras liv. Barn varierar också i vilka strategier de använder för att hantera symptomen. Dessa variationer behöver beaktas för att bättre förstå barnens beteenden och för att kunna hjälpa de på bästa sätt.
Hur bidrar din avhandling till tidigare forskning?
– Förutom att min forskning identifierar kategorier av uppfattningar och strategier som barn med adhd har, så visar den också att det finns ett mönster mellan hur barnen uppfattar symptomen och hur de gör för att hantera dem. Om vi börjar utforska hur barnet som individ tänker så får vi en viktig pusselbit som saknas. Genom att förstå hur barnet uppfattar sitt beteende så kan vi också förstå varför situationer uppstår.
Variation i barns uppfattningar
Studien identifierar tre olika sätt som barn uppfattar orsakerna till sina symptom. En grupp barn uppfattar sin adhd som att något är fel med dem, med tankar som ”det är som om min hjärna inte funkar”. En annan grupp uppfattar att adhd handlar om en otillräcklig miljö, exempelvis stökiga lektioner och tjatiga föräldrar. Ytterligare en grupp tänker att adhd är en del av den egna personligheten. På samma sätt varierar barns strategier att hantera de situationer som uppstår.
– Barn kan ha tankar om att försöka kväva impulserna, ”jag får inte slåss” eller, ”jag ska döda myrorna i rumpan”. Andra arbetar på att ändra sin miljö för att hantera situationerna, till exempel genom att äta middag på sitt rum istället för med familjen. En tredje strategi är att följa symptomen och hantera situationerna efterhand, med tankar som ”om jag behöver springa så springer jag”, och ”blir det problem så får jag fixa det.”
Noam Ringer har i studien inte kunnat se några skillnader mellan kön. Hon beskriver däremot att barn som pratar om adhd som en biologisk orsak är mer självkontrollerande, barnen som ser på adhd som resultat av problem i omgivningen gör förändringar i sin miljö, och att barnen som ser på adhd som en del av sin personlighet accepterar och följer sina symptom.
Vilka konsekvenser uppstår för barn som känner att ”det är något fel på mig”?
– Jag tycker det är viktigt att fortsätta undersöka det. Jag har gjort en tidigare studie som visar att självkänsla är ett stort problem med adhd. Det kanske inte är så konstigt att det är kopplat till hur de uppfattar sig själva. Förhoppningen är att i framtiden studera vidare vilken av barns uppfattningar och strategier som bidrar till mindre stress, bättre välmående och en fungerande vardag.
Standardiserade lösningar på problem
Noam Ringer menar att praktiken kring barn med adhd ofta är standardiserad – lösningar på problem ska fungera för alla. I arbetet som psykolog inom både skola och barn- och ungdomspsykiatrin har hon mött barn vid ett par första möten innan det varit dags att ställa en diagnos. Själva handlingsplanen görs oftast tillsammans med barnets föräldrar och andra vuxna. Att sätta barnen i fokus har varit studiens drivkraft.
– Jag är kliniker och tror på barn som aktörer. Jag har lite dåligt samvete inför barn där jag ställt diagnoser och gjort handlingsplaner, men knappt undersökt vad barnen har för egna uppfattningar. Man träffar kanske barnet i början, men de vuxna formar sedan miljön.
Kan perspektiven i din studie användas i skolan?
– Nu när Sverige tagit till sig barnkonventionen som svensk lag så är det viktigt att barnen mer aktivt får forma hur vardagliga problem i skolan hanteras. Jag tror inte på en revolution inom skolvärlden, men jag tror vi missar något viktigt när vi inte tar in barnens perspektiv, och det är egentligen största anledningen varför jag började skriva avhandlingen.
Föräldrar anpassar och omförhandlar
I avhandlingen beskrivs hur föräldrar hanterar och anpassar sitt beteende för att förebygga besvärliga situationer för barnet. Det kan handla om att anpassa miljön eller använda kognitiva strategier som att omvärdera och förhandla sina värderingar. Att berätta om barnets adhd för andra kan vara ett sätt att förekomma eller förhindra kritik.
– Barnen i studien varierade mycket i hur de upplever sina situationer. Men föräldrarna gjorde inte det, och en förklaring är att många föräldrar går kurser som nästan alltid har det biologiska perspektivet.
Noam Ringer beskriver hur barn upplever rastlöshet i kroppen redan innan det visar sig i beteenden. Föräldrarna märker först när beteenden ställer till det i vardagen. Föräldrars egna värderingar, så som att uppskatta exempelvis försiktighet och snällhet, kan göra att föräldern inte alls förstår när barnet inte uppfyller förväntningarna –exempelvis som att inte vilja dela med sig av sina leksaker.
Så hur kan föräldrar göra för att få vardagen att fungera?
– Det finns de som tror att ett tydligt schema passar alla barn, för så har vi lärt oss. Men barnet kanske inte alls uppfattar otydlighet, det kanske bara är väldigt långa lektioner i skolan, eller så uppfattar barnet att du som vuxen ställer för höga krav. Vi behöver utforska hur barnet tänker – hur uppfattar just du de här känslorna i kroppen? Vi kan hjälpa barnet mycket bättre då.
Upptäckten av norrsken vid en komet bygger på mätningar från flera instrument på den europeiska rymdorganisationen ESA:s rymdsond Rosetta, bland dem ett från Institutet för rymdfysik (IRF).
Genom att kombinera Rosettas mätningar av plasma, gas och ultaviolett ljus runt kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko med datorsimuleringar har forskarna bakom upptäckten kunnat visa att elektroner som accelererats till hög hastighet i kometens näromgivning ger upphov till ljus när de träffar gasmolekyler i den gas som pyser ut från kometkärnan – vilket är hur norrsken fungerar på jorden.
– När vi såg hur våra mätningar hängde ihop tittade vi på varandra och sade ”men det här är ju norrsken. Sedan tog det ett par år innan alla detaljer klarats ut och skräddarsydda datorsimuleringar kunde visa precis hur bilden hängde ihop, men den ursprungliga tanken stod sig genom hela studien, säger Anders Eriksson, forskare vid Institutet för rymdfysik som ingår i forskarlaget.
Lånar magnetfält av solvinden
– Det enda vi möjligen kunde önskat oss mer vore att kunna se kometens norrsken även i synligt ljus, som vi kan se det vanliga norrskenet på jorden en kväll i exempelvis Kiruna. Det går inte, av samma skäl som vi inte kan se norrsken i dagsljus här nere på jorden, att solljuset dränker det svaga skenet. Norrskenets UV-ljus kan mätas även på dagen, av satelliter runt jorden såväl som av Rosetta vid kometen”, säger Anders Eriksson.
Jorden har ett starkt magnetiskt fält som gör att norrsken och dess motsvarighet på södra halvklotet, sydsken, huvudsakligen håller sig till ovala områden runt planetens poler. Högt ovanför dessa områden accelereras elektroner längs magnetfältets riktning av elektriska fält ytterst drivna av flödet av laddade partiklar från solen, solvinden. En komet har inget eget magnetfält men lånar ett av den förbiblåsande solvinden.
Kontrollerad kraschlandning på kometen
Forskarlagets datorsimuleringar visar att elektriska fält bildas längs magnetfältet som en naturlig del av hela processen. De elektroner som accelereras har uppmätts av Rosetta och även täthet och sammansättning av kometens atmosfär. När allt detta kombinerades med känd fysik för hur gaser påverkas av elektroner visar det sig stämma väl med det UV-ljus som också observerades.
Det är i dagarna fyra år sedan Rosetta avslutade sitt uppdrag vid kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko med en kontrollerad kraschlandning på kometkärnan den 30 september 2016. Då hade Rosetta under två år detaljgranskat kometen med en detaljrikedom långt över vad något tidigare rymdprojekt kunnat göra. Rosetta har även tidigare upptäckt att flera företeelser på jorden, som årstidsvariationer och en syrerik atmosfär, förekommer även i den helt annorlunda miljön vid en komet. Analysen av den stora datamängd som insamlades kommer att fortsätta i många år framöver.
Analys av kometens atmosfär
Studien bygger på samarbete mellan forskare från 11 olika grupper i Europa och USA som var och en bidragit både med sin egen pusselbit och till förståelsen av helheten. Forskarlaget omfattar experter på de instrument på Rosetta som gjort mätningarna och analyserat deras data, teoretiker som gjort modellering av UV-ljuset och experter på stora datasimuleringar.
För att korrekt kunna beskriva de energirika elektronerna kombinerades observationerna från elektronspektrometern IES från SouthWest Research Institute i San Antonio, Texas, med mätningar från rymdvädersonden LAP från Institutet för rymdfysik i Uppsala.
Täthet och sammansättning av kometens atmosfär uppmättes av gasanalysatorn ROSINA från universtitetet i Bern, Schweiz. Från dessa mätningar kunde gruppen vid Imperial College i London räkna fram vilket UV-ljus som borde utsändas, vilket sedan kunde jämföras med mätningar gjorda av UV-spektrometern ALICE från SouthWest Research Institute i Boulder, Colorado.
Fysiken bakom eletronernas acceleration
Slutligen kunde fysiken för hur de energirika elektronerna accelererats klargöras genom datorsimuleringar huvudsakligen utförda vid University of Colorado.
Rosettaprojektet drevs av European Space Agency, ESA. Farkosten bar en uppsättning instrument byggda av ett stort antal forskargrupper från Europa och USA. De svenska bidragen till Rosetta, inklusive Institutets för rymdfysik två instrument ombord, finansierades av Rymdstyrelsen.
– Vi var intresserade av att använda vår nya avancerade beräkningsmetod av interaktioner på ytor, som Patrik Forssén, doktor i databehandling, utvecklat i samarbete med oss för att bidra till en bättre förståelse av Covid-19 infektionsmekanismerna, säger Torgny Fornstedt, professor i analytisk kemi.
– Men vi hade inte möjlighet göra Covid-19 experiment på kort varsel inklusive att ta hänsyn till alla säkerhetsaspekter, dessutom behövde vi ett testfall till ansökningar.
Trehundra procents felberäkning
– Vi kom då på att vi kan ta rykande färska data från redan publicerade studier, bland annat den mycket välrenommerade tidskriften Nature, och såg då att de räknar fel kring covid-19-analysen, i vissa fall upp till 300 procent fel säger Jörgen Samuelsson, docent i kemi.
Era publicerade resultat har väckt en del uppmärksamhet?
– Ja vi har nu redan ett par veckor efter publikation börjat nå 1500 läsningar rapporterade från förlaget, vilket de säger är ovanligt mycket, säger Torgny Fornstedt.
Hur kunde ni jämföra era analyser med de som redan gjorts?
– Allt började med att vi uppmärksammade att de färska publikationerna alla rapporterade endast en kontaktyta mellan viruset och receptorerna på människokroppen, och vi misstänkte starkt att det berodde på förenklad databearbetning, säger Torgny Fornstedt.
– Jag har nyligen skrivit en krönika om vikten av djupare kunskaper inom analys och faran med att utrusta analysinstrument med förenklade utvärderingsprogram, vilket i sin tur beror på att instrumenten säljer bättre med användarvänliga mjukvaror som är lätta att använda. Vi kontaktade författarna för ett par av artiklarna med våra farhågor och de skickade oss sina mätdata. Vi fann då att om man använder våra mer detaljerade analysmetoder får man ett helt annat resultat av covid-19-analyserna.
Har fler forskare varit med i arbetet?
– Ja, en forskargrupp består normalt av en professor och hens doktorander, men vi är huvudsakligen ett team av seniora forskare som hela tiden stöter och blöter idéer, säger Torgny Fornstedt.
– Med våra analysmetoder kan man se att den mycket komplexa coronamolekylen interagerar i kroppen på många olika sätt. Verkligheten är alltså inte så homogen som den kan te sig om man använder enklare analysmetoder. Det vi sett är intressant eftersom det kan ha stor betydelse för fortsatt forskning. Med våra avancerade databehandlingsmetoder kan vi bidra med viktiga pusselbitar för att förstå hur Covid-19 tar sig in i kroppen.
– Det behövs återkoppling. Utan återkoppling på sina behandlingar så är det svårt att bedöma sig själv ordentligt, och kan man inte se sina egna kunskapsluckor blir det svårt, säger Leona Malmberg, övertandläkare och universitetsadjunkt vid Malmö universitet.
Tandläkare fick bedöma sin egen förmåga
I enkäten fick tandläkarna besvara ett antal frågor kring utförandet av rotbehandling: Hur de hittar kunskapen om den behandling som utförs, hur de bedömer sin egen förmåga, vad som påverkar vilken prognos som ställs, för att nämna några.
Om tanden är infekterad måste tandläkaren först ta bort infektionen och sedan täppa igen rotkanalen. Två tredjedelar svarade att diagnosen inte spelar någon roll för utfallet av behandlingen.
– Men prognosen för en behandlad tand som var infekterad från början är sämre än för en tand som inte var det. Eftersom det kostar för patienten och kan påverka hälsan är det viktigt att göra en god prognosbedömning; kan behandlingen lyckas eller inte?, säger Leona Malmberg.
Färre än hälften gjorde ettårsuppföljning
En viktig del av rotbehandling är att den följs upp efter ett år – inte bara för patienten utan också för tandläkaren, som då kan se om något brustit. Färre än hälften av tandläkarna i enkäten gjorde en sådan uppföljning. Vissa följer bara upp när det uppstår problem eller smärta, men det kan uppstå tysta infektioner som patienten inte känner av. Att vänta tills problem uppstår tyder på bristande kunskaper i mikrobiologi eller en övertro på sin förmåga, säger Leona Malmberg.
Vidare svarade hälften att 90 procent av deras behandlingar varit framgångsrika, något Leona Malmberg menar tyder på att de överskattat sin förmåga.
– Tittar man på ett tvärsnitt av tandläkare i Europa är inte lyckandefrekvensen så hög som 90 procent, den ligger snarare betydligt lägre än så.
En rotbehandling görs för att avlägsna infektion eller för att förebygga en infektion. Vid behandling av tand som inte har någon infektion borde framgången vara mycket hög, resonerar Leona Malmberg. Att så inte är fallet tyder på att något fallerat, att det kanske inte varit helt rent.
– Har man inte ett mikrobiologiskt tänkande är det risk att man slarvar med hygienen, säger Leona Malmberg.
– Vi har haft en väldigt god tillgång på antibiotika mot infektioner. Men om vi nu går mot en tid då vi kanske inte kan räkna med det, är det viktigt att vi gör alla förebyggande åtgärder vi kan.
31 procent hade inte gått vidareutbildning
86 procent av tandläkarna som besvarade enkäten uppgav att de hade sin grundutbildning som främsta kunskapskälla. 31 procent hade inte fått någon vidareutbildning efter examen. En majoritet svarade att de ville vidareutbilda sig. Bara 28 procent sa att diskussioner med kollegor var en kunskapskälla, trots att det är viktigt för att kunna identifiera kunskapsluckor och få återkoppling.
Leona Malmbergs slutsats är att vissa tandläkare överskattar sin förmåga och har kunskapsluckor.
– Det behövs något forum där tandläkare kan få hjälp att skatta sin egen förmåga, för det är inte alltid lätt att göra själv. Utbildningar måste kunna identifiera de kunskapsluckor som finns och ge de kurser som verkligen behövs, och tandläkaren måste gå de kurser som behövs för att täppa till de egna luckorna, säger Leona Malmberg.
Leona Malmberg, övertandläkare och universitetsadjunkt vid Malmö universitet, leona.malmberg@mau.se
Skadestånd är den enda möjligheten för upphovspersoner, varumärkesinnehavare, uppfinnare och mönsterrättshavare, att få ersättning efter ett intrång. Trots det har det visat sig vara svårt att driva processer om immaterialrättsliga skadestånd.
Problemen har blivit tydligare bland annat genom de uppmärksammade upphovsrättsliga målen mot Pirate Bay och Dreamfilm. I förstnämnda målet var det svårt att visa på vilken skada som skett men det fanns även oklarheter om vilka juridiska principer som skulle vägas in och hur dessa skulle tolkas när ersättningen bestämdes. I Dreamfilmmålet var problemet om begreppet ”skälig ersättning för utnyttjandet” skulle tolkas utifrån rättighetshavarens perspektiv eller utifrån en annan måttstock.
Svårt bedöma samband och skadans storlek
– Att visa att en immateriell rättighet eller rättighetsinnehavare har drabbats av en skada är ofta väldigt svårt. En till synes enkel sak som att bedöma om det finns ett samband mellan intrånget och den påstådda skadan kan vara problematiskt. Det finns också många frågetecken kring hur man bör göra för att fastställa skadans storlek. En immateriell rättighet kan inte gå sönder på samma sätt som ett fysiskt föremål och det skapar större juridiska utmaningar än man kan tro, säger David Johansson, som är doktorand vid juridiska institutionen vid Uppsala universitet.
I sin avhandling har han kartlagt hur svenska domstolar har dömt i den här typen av mål under främst de senaste årtiondena. Han har även bland annat gått igenom förarbeten till de lagar som reglerar immateriella intrång. Dessutom har han tittat på hur EU-domstolen hanterat den här sortens skadeståndsfrågor.
Skadestånd bör motsvara mer än den faktiska skadan
Utifrån den svenska lagstiftningen och EU:s så kallade civilrättsliga sanktionsdirektiv, som reglerar sanktioner vid överträdelser, har David Johansson undersökt flera metoder för att fastställa immaterialrättsliga skadestånd. Han har också gjort analyser av hur de allmänna skadestånds- och processrättsliga principerna kan tillämpas när ersättningen bestäms. Dessa principerna används vid de flesta skadeståndsmål.
– Det går att tänka på skadestånd på två olika sätt. Å ena sidan kan man tänka på skadestånd som att det alltid bara ska motsvara den faktiska, verkliga, skadan som har uppkommit till följd av intrånget. Å andra sidan kan man tänka på skadestånd som att det kan och ska vara något mer än så, och fastställandet av ersättningen kommer då att kunna fokusera på fler aspekter än orsakssamband och generell bevislättnad. Det är det senare perspektivet jag förespråkar i min avhandling, säger David Johansson.
När domstolar utdömer immateriella skadestånd brukar de som regel uppskatta hur stor skada intrånget orsakat den drabbade jämfört med om intrånget inte hade skett. En risk med det tillvägagångssättet är, enligt avhandlingen, att det då är lätt på att tappa helheten och bara koncentrera sig på en enda fråga, som huruvida intrånget har ha en direkt koppling till skadan. En annan svårighet som David lyfter fram vid beslut om skadestånd är konsekvenserna av så kallad bevislättnad där kraven på bevis sänks.
Räkna in omständigheter som inte är direkt kopplade
I avhandlingen föreslås därför att skadestånd alltid ska fastställas utifrån ett helhetsgrepp. Skadestånds- och processrättsliga principer om orsakssamband och bevislättnad ska fungera som komplement till de särskilda bestämmelserna i lagarna och direktivet om immaterialrättsliga skadestånd, inte ersätta dem. I och med att bestämmelserna är brett formulerade och tillåtande ger de stort utrymme för att bestämma nivån på ersättningen, även när det är svårt att genomföra en renodlad skadeberäkning.
När ett skadestånd fastställs kan även omständigheter som inte är direkt kopplade till själva skadan tas med i beräkningarna.
– För att nämna ett par exempel ska rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås samt intrångsgörarens vinst vägas in i bedömningen, men det är inte givet på vilket sätt de faktorerna ska påverka ersättningens storlek. Det skapar ett spännande förhållande mellan tanken om att räkna fram den verkliga skadan och intresset av att bestämma en ersättningsnivå där hänsyn även tas till andra omständigheter, säger David Johansson.
David Johansson, doktor vid juridiska institutionen vid Uppsala universitet, david.johansson@jur.uu.se
Fakta om det civilrättsliga sanktionsdirektivet:
Direktiv från Europaparlamentet och rådet för att säkerställa skyddet av immateriella rättigheter och förordnar vilka sanktioner som kan användas vid immateriella intrång. I Sverige är direktivets bestämmelser numera införlivade i svensk lag, bland annat i IPRED-lagen, som även kommit att kallas fildelningslagen, och de olika immaterialrättsliga lagarna.
I diskussionen om lärares professionsutveckling finns ett grundantagande att om lärare bara får möjlighet att sitta ner och prata om sin undervisning så leder det till en utveckling.
– Men enligt min egen erfarenhet som grundskollärare är det inte så enkelt. Det väckte min nyfikenhet att analysera vad som händer i lärares samtal om undervisning i naturvetenskap och vilka möjligheter till utveckling som de erbjuder, säger Marlene Sjöberg, universitetsadjunkt vid Avdelningen ämnesdidaktik med inriktning naturvetenskap och teknik, Göteborgs universitet.
Möjligheterna varierade med samtalets karaktär
För att undersöka vad som händer när lärare respektive lärarstudenter ges möjlighet att delta i strukturerade samtal om sin egen undervisning, har hon dels följt ett ämneslärarlag i NO på en högstadieskola, dels en grupp lärarstudenter som har gått en kompletterande pedagogisk utbildning (KPU) med inriktning mot naturvetenskap. Båda grupperna gavs tid att tala om egna erfarenheter. Samtalen fokuserade på innehållet i undervisningen och vad de ville eleverna skulle lära sig om naturvetenskap.
Resultatet visar att samtalen om undervisning skapar möjligheter till ämnesdidaktisk utveckling för både individer och kollegiet som helhet. Samtidigt varierar möjligheterna med samtalets karaktär.
Marlene Sjöberg urskiljer fyra olika samtalskaraktärer utifrån dimensionerna individuellt–gemensamt samtal och instrumentellt–komplext ämnesdidaktiskt innehåll.
Samtalen sköter inte sig själva
Till exempel kan en individ uttrycka sig komplext om innehållet utifrån sin egen erfarenhet utan att övriga i gruppen hakar in. Det kan vara meningsfullt för individerna, men det är inte tillräckligt för att det ska ske en gemensam utveckling av lärarkollegiet som sådant. Eller så kan alla i gruppen engagera sig i samtalet, men endast tala om en aspekt av undervisningen vilket gör att diskussionen blir instrumentell och mindre utvecklande.
– Jag visar på de möjligheter till både individuellt och gemensamt lärande som finns i lärares samtal om undervisning i naturvetenskap. Men man kan inte ta för givet att samtalen kännetecknas av samtidighet i ett komplext ämnesdidaktiskt innehåll och en djup interaktion mellan deltagarna vilket är en förutsättning för ett gemensamt lärande.
Även om det förkom i båda grupperna, var det inte det som karaktäriserade samtalen i sin helhet.
Marlene Sjöberg, universitetsadjunkt vid Avdelningen ämnesdidaktik med inriktning naturvetenskap och teknik, Göteborgs universitet, marlene.sjoberg@gu.se
Volvo Cars i Olofström använder i stor utsträckning datorsimuleringar vid utveckling av nya bilar. En viktig del är plåtformningssimulering vilken används i stor utsträckning under utvecklingen av karossdelar.
Simuleringarna är avancerade och det finns stora utmaningar, men även möjligheter, inom området. Ökade krav och den ständigt ökande konkurrensen inom fordonsindustrin gör att de virtuella utvecklingsverktygen hela tiden måste bli snabbare och mer detaljerade.
Industriforskaren Johan Pilthammar har i sin avhandling i ämnet maskinteknik vid Blekinge tekniska högskola fokuserat på deformationer av maskiner och verktyg – en faktor som inte tas med i dagens formningssimuleringar. Man utgår istället från att maskinerna är stela men i verkligheten böjer och vrider sig maskinerna och pressarna när de belastas, och dessa deformationer påverkar plåtformningen negativt.
Johan Pilthammar har i sin forskning vid Volvo Cars studerat hur man kan simulera just maskin- och verktygsdeformationer. Han har utvecklat beräkningsmetoder för att snabbt och enkelt kunna skapa och lösa plåtformningsmodeller som inkluderar deformationer. Med hans resultat kan ledtiderna vid utveckling av nya bilar kortas samt reducera antalet stillestånd och problem i fabriken.
Johan Pilthammar, industriforskare i maskinteknik, Blekinge tekniska högskola, johan.pilthammar@bth.se
Kombinationer av antimikrobiella medel sätts alltid in vid infektionssjukdomar så som tuberkulos, hiv och malaria. Även vid svårbehandlade bakterieinfektioner, till exempel vid hjärtklaffs- och protesinfektioner och lunginfektioner vid cystisk fibros används oftast en kombination av antibiotika. Vad som då eftersträvas är en så kallad synergieffekt då de kombinerade medlen samverkar på ett sätt som ger större verkan än vad som egentligen hade kunnat förväntas utifrån de enskilda medlens effekt.
Motsatsen, det vill säga att två antibiotika motverkar varandras effekt, kallas antagonism och är däremot inte önskvärt. Men det är inte alltid så lätt att veta vilken effekten blir.
Bakterierna odlas med olika mängd antibiotika
Med den nyutvecklade metoden kallad CombiANT (combinations antibiotics ) kan interaktioner mellan olika antibiotika testas på agarplattor och resultat fås på ett dygn.
Metoden har utvecklats av studiens försteförfattare Nikos Fatsis-Kavalopoulos vid Uppsala universitet. Den bygger på en så kallad koncentrationsgradient av antibiotika som gjutits in i en agarplatta skapad med hjälp av en 3D-printad plastskiva. På agarplattan odlas sedan bakterier som isolerats från en patient för att se hur bakterierna reagerar på olika kombinationer av antibiotika.
Bakterier från urinvägsinfektioner
I sin studie har forskarna undersökt E. coli-bakterier som isolerats från urinvägsinfektioner. Det visade sig att olika odlingar av E. coli inte reagerade på samma sätt på en viss antibiotikakombination. En kombination av antibiotika som för de flesta gav synergi gav i vissa odlingar motsatt effekt, med resultatet att behandlingen för den senare gruppen blev sämre.
– Det här resultatet kan vara av stor klinisk betydelse eftersom konsekvensen blir att man istället för att göra antaganden om att synergistiska/antagonistiska interaktioner är lika för alla bakterieisolat så testar man individuellt varje isolat som tagits från en infekterad patient, säger Dan I. Andersson, professor i medicinsk bakteriologi vid Uppsala universitet och huvudansvarig för studien.
Att skräddarsy kombinationsbehandlingen på det här sättet kan ha avgörande betydelse för preparatens effektivitet och förmåga att behandla infektioner. Eftersom metoden är enkel och billig så kan den också lätt introduceras och användas inom vården.
Dan I. Andersson, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet, dan.andersson@imbim.uu.se
Therese Svensson, doktorand i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet har använt sig av ett vithetskritiskt och ett avkoloniserande perspektiv på litteratur. Med hjälp av det vithetskritiska, som kommer från den afroamerikanska traditionen, undersöker hon hur kolonialism, rasism och vithet finns på olika nivåer i texterna.
– Det kan handla om rasbiologiskt färgade motiv, som att ett sjukt barn i Hjalmar Söderbergs dagboksroman Doktor Glas (1905) nedlåtande kallas för ”apgossen” av berättaren. Det kan också handla om berättelsestrukturer som iscensätter kolonialismens erövrande, kontrollerande och exploaterande sätt att förhålla sig till planeten jorden och dess varierade livsformer, som i Ludvig Nordströms Herrar (1910) som skildrar Sveriges intagande av Sápmi, säger Therese Svensson.
Avkoloniserande perspektiv
Det avkoloniserande perspektivet kommer framförallt från urfolkens filosofi och vetenskap. Med hjälp av en sådan metod för att läsa fiktionsprosa undersöker hon aspekter som svarar på den rasistiska logiken, så att andra förhållningssätt än de koloniala kan synliggöras.
– Karin Boyes Astarte (1931) skildrar den moderna modeindustrin och min läsning visar hur ett silkestyg kan förstås som en plats där den nordiskt vackra kvinnan, den kinesiska barnarbeterskan och de döende silkesmaskarna möts och fröna till en annan värld än den koloniala gror.
Första som skriver om rasism och vithet
Även om dessa verk har blivit lästa otaliga gånger är Therese Svensson den första litteraturforskaren som skriver om hur rasism och vithet finns i dem. Hon visar på så sätt hur moderniteten i verken är kolonial.
– Genom att läsa Söderberg, Nordström och Boye på dessa förnyande sätt, föreslår jag också hur fiktionslitterära texter som på olika sätt innehåller rasism kan läsas på ansvarsfulla sätt idag.
Hennes studie visar även på kraften i litteraturen, hur litteratur rymmer betydelser som överskrider den tid och den plats där den tillkom.
I fyra delstudier har Björn Gjelvold utvärderat utfallet för olika tillvägagångssätt vid insättning av entandsimplantat, det vill säga då ett implantat opereras in i käkbenet som stöd åt en enda konstgjord tand.
I den första delstudien följde han upp 85 unga patienter efter i genomsnitt sju och ett halvt år efter att de fått ungefär samma, konventionella behandling. Resultatet var överlag mycket bra, och patienterna var också nöjda och mådde bra. Som exempel hade drygt 98 procent av implantaten klarat sig efter fem år.
Skillnader försvinner efter ett år
I den andra studien, omfattande två grupper om 25 personer, jämförde han utfallet mellan en konventionell, långsammare behandling med en där tanden sätts på samma dag som tandimplantatet installerades. Vanligen görs det flera månader senare. Han kunde då se att vissa, mindre tidiga skillnader försvann efter ett år.
– Det gav alltså inget extra att förankra tanden tidigt. Efter ett år var resultaten likvärdiga får båda patientgrupperna, säger Björn Gjelvold, , specialist i oral protetik vid Folktandvården Skåne, som nu doktorerar vid Malmö universitet.
De avslutande två delstudierna berörde 3D- printing av operationsguider. Det innebär att man baserat på röntgenbilder av patientens käke gör en kirurgisk guide i datorn över var implantatet ska sitta. Denna skrivs ut i 3D och fungerar under operationen som en borrguide för tandläkaren som installerar implantatet.
Operationsguider från 3D-printer
Björn Gjelvold jämförde resultatet mellan en billigare printer för ca 40 000 kronor och en som kostar ca 300 000. Tidigare har tandläkare behövt beställa dessa guider från en fabrik.
– Det visade sig att den billiga var ungefär lika bra som den dyra. De 3D-printers som finns tillgängliga för tandvården i dag är överlag tillräckligt bra och noggranna för tillverkning av t.ex. operationsguider. Att kunna göra det själv gör det väsentligt enklare för tandläkaren, men man får inte glömma att uppfylla de lager och regler som finns för denna typ av tillverkning innan man köper en egen 3D-printer, säger Björn Gjelvold.
Tidig läkning men risk för implantatförlust
Avslutningsvis gjorde han en ettårsuppföljning av 21 behandlingar som gjorts med hjälp av operatonsguider och där en tandersättning sattes på direkt efter ingreppet. Resultatet visade på något mer förlust av tandimplantat än brukligt efter ett år.
– Tandköttet läkte snabbare och det är en fördel. Men efter ett år var det ingen skillnad jämfört andra metoder. Det kan finnas en lite högre risk för implantatförlust med detta ingrepp. Men där finns vissa positiva effekter på tandköttets läkning tidigt i behandlingen, och om estetiken är viktig för patienten är detta en metod som kan ha vissa fördelar, säger Björn Gjelvold.
Sammanfattningsvis visar Björn Gjelvolds studie att de testade behandlingsmetoderna inte är avgörande för om behandlingen blir lyckad eller inte.
– Det kan finnas små fördelar med vissa av de testade behandlingarna i ett tidigt stadium, men de försvinner med tiden. Vi får inte glömma att där finns många flera metoder och tekniker som påverkar behandlingsutfallet, men jag hoppas att de resultat vi har fått kan bidra till att förbättra den vård som vi erbjuder våra patienter.
Det var efter en svår brand i Kristinebergsgruvan 2013 som gruvföretaget Boliden och räddningstjänsten upplevde att de var för sig inte hade tillräckliga kunskaper. Vid den aktuella branden såg det ett tag kritiskt ut för en gruvarbetare som blivit instängd i branden. Mannen kunde dock räddas till slut.
I sin avhandling från Umeå universitet visar Sofia Karlsson på ett samverkansprojekt i Västerbotten där nya rutiner för räddningsinsatser utvecklats av alla deltagande organisationer.
Rutiner och utbildning
Gruvföretagen utvecklade rutiner för en lokal ledningsorganisation som kan planera och genomföra räddningsinsatsen tillsammans med blåljusmyndigheterna. Dessutom utvecklades en anpassad första hjälpen-utbildning för bergarbetarna. Räddningstjänsten utvecklade nya rutiner för bland annat det viktiga samarbetet med gruvföretagets vägvisare och genomförandet av rökdykarinsatser.
Rökdykarinsatserna påverkas av gruvans miljö, vilket betyder att rökdykningsinsatserna kan bli längre eller att det kan finnas behov av två parallella rökdykningsinsatser. Ambulanssjukvården utvecklade bland annat en telemedicinrutin, där den på plats medicinskt ansvarige ambulanssjuksköterskan via radio kunde samla information från och samtidigt hjälpa gruvpersonalen att ta hand om skadade arbetskamrater under jord.
– Sammantaget kan man säga att projektet förde med sig en samverkan som organisationerna inte haft innan de deltog i projektet. Inte minst var det en serie gemensamma samverkansmöten och räddningsövningar som bidrog till detta, säger Sofia Karlsson.
Beslut fattas i samråd
Med syftet att rädda liv utvecklade och testade projektdeltagarna nya hjälpmedel för ökad samverkan och beredskap för allvarliga gruvolyckor. En viktig faktor var att samordna räddningsinsatsen och möjliggöra att de beslut som behövde fattas gemensamt också blev fattade i samråd mellan alla parter. En film där organisationerna lärde sig om varandra och om insatsen under jord producerades också.
Sofia Karlsson, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, sofia.karlsson@umu.se
– Våra resultat kan förklara varför kvinnor i högre grad drabbas av demens jämfört med män efter 85 års ålder, och är ytterligare en byggsten i hypotesen att östrogen påverkar demensrisken hos kvinnor, säger Jenna Najar, doktorand på Sahlgrenska akademin och verksam vid AgeCap, Centrum för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet.
Studien omfattar 1 364 kvinnor som följts mellan 1968 och 2012 i de båda befolkningsundersökningarna Kvinnostudien och H70-studien. Reproduktionstiden utgörs av tiden mellan första menstruationen och menopaus, när mensen upphör.
Av de studerade kvinnorna med kortare reproduktionsperiod, 32,6 år eller mindre, utvecklade 16 procent (53 av 333 personer) en demenssjukdom. I gruppen kvinnor med längre reproduktionsperiod, 38 år eller mer, utvecklade 24 procent (88 av 364) demens. Skillnaden var alltså 8 procentenheter.
Studien visar att risken för demens och Alzheimers sjukdom ökar successivt för varje ytterligare år som kvinnan är fertil. Sambandet var starkast med demens som började efter 85 års ålder, och effekten kunde framför allt kopplas till åldern vid menopaus.
Kroppseget östrogen över tid
Resultaten kvarstod efter justering av andra påverkande faktorer som utbildning, fysisk aktivitet, BMI, rökning, och hjärt- och kärlsjukdom. Man fann däremot inget samband mellan risken för demens och ålder för menstruationsdebut, antal graviditeter, hur länge man ammade eller östrogen i form av hormonpreparat.
Flera studier har undersökt hur östrogen i form av hormonpreparat påverkar risken för demens. Vissa studier visar att demensrisken minskar, andra att den ökar, speciellt hos kvinnor som tar östrogen sent i livet.
I den aktuella studien har Jenna Najar istället undersökt det långsiktiga sambandet mellan faktorer kopplade till det kroppsegna östrogenet och demens.
– Det nya i den här studien är också att vi har haft tillgång till information om flera händelser i en kvinnas liv som kan påverka östrogennivåerna som graviditet, barnafödslar och amning. Att vara gravid ökar östrogennivåerna väldigt mycket för att sedan sjunka när barnet är fött och om man ammar så sjunker nivåerna till väldigt låga nivåer. Ju fler indikatorer vi tar in desto säkrare blir våra resultat, säger Jenna Najar.
En riskfaktorer bland många
Ingmar Skoog, professor i psykiatri vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och föreståndare för AgeCap, har lett den aktuella studien.
– De olika resultaten för östrogen kan bero på att det skyddar tidigt i livet, men kan vara skadligt när sjukdomen börjat, säger han, och poängterar samtidigt att längden på den fertila perioden är en riskfaktor bland många för demens.
De flesta med sen menopaus får inte en eventuell demens på grund av enbart detta. Studien kan dock ge en ledtråd till varför kvinnor har högre risk än män att få demens efter 85 år, den vanligaste åldern för insjuknande. Alzheimers sjukdom börjar utvecklas cirka tjugo år innan man får symtom på sjukdomen.
– De flesta som drabbas är över 80 år, och kvinnor, säger Jenna Najar. Ju fler äldre vi får i samhället desto fler kommer att drabbas. För att kunna implementera preventiva strategier behöver vi identifiera personer som har en ökad risk att utveckla demens.
Jenna Najar, doktorand på Sahlgrenska akademin och verksam vid AgeCap, Centrum för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet. jenna.najar@gu.se
Ingmar Skoog, professor i psykiatri vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, ingmar.skoog@neuro.gu.se
– Vår studie utgör ett viktigt steg mot målet med individanpassad vård vid diabetes eftersom den kan bidra till att rätt person får rätt vård redan vid diagnostillfället, säger Charlotte Ling, professor i epigenetik vid Lunds universitets Diabetescentrum som lett studien.
När inte bättre kost och motion är tillräckligt för att reglera blodsockret är metformin det första läkemedlet som sätts in för att behandla typ 2-diabetes, enligt internationella riktlinjer. Om det inte ger avsedd effekt i form av sänkt blodsocker, eller om patienten får sv
En av tre får ingen effekt av metformin
– Om det tar lång tid innan patienten får rätt behandling ökar risken för komplikationer till följd av det höga blodsockret. Cirka 30 procent av alla med typ 2-diabetes svarar inte på metformin och bör få en annan medicin redan från start. Därför är det viktigt att kunna identifiera dem direkt vid diagnostisering, säger Charlotte Ling.
En tredjedel upplever biverkningar i form av magtarmbesvär såsom illamående, ont i magen och diarré. Fem procent slutar med medicinen på grund av biverkningarna.
Letat genetiska förklaringar
Det har i tidigare studier gjorts försök att hitta genetiska förklaringar till varför en del inte svarar på eller tål metformin. Även om forskare identifierat vissa genvarianter som varit associerade med tolerans och respons på metformin har de inte kunnat förutspå hur väl patienten svarar på behandlingen.
Studien är den första inom farmakoepigenetik vid diabetes, det vill säga att man studerat hur epigenetiska faktorer, såsom dna-metylering, förutspår effekten av ett läkemedel.
Epigenetik och metylering
I kroppens celler finns vår arvsmassa, dna, som innehåller gener. Generna ärver vi och de kan inte ändras.
Epigenetik är den del av genetiken som handlar om förändringar i resultatet av genuttrycket (observerbara egenskaper) och som är oberoende av förändringar i dna-sekvensen.
På generna sitter så kallade metylgrupper som påverkar vilket uttryck genen ska ha; om den är på eller av. Metylgrupperna kan man påverka på olika sätt – med träning, kost och sin livsstil – i en process som kallas dna-metylering. Genom att mäta dna-metyleringarna i en specifik celltyp får man ett epigenetiskt mönster som kan användas för att studera hur vi påverkas av olika miljöfaktorer.
– Farmakoepigenetik har till viss del använts inom cancervården för att förutspå hur en person ska svara på en behandling, men det har aldrig förr gjorts inom diabetesvården, säger Charlotte Ling.
Film: Charlotte Ling berättar om studien (engelska), (2 min, 54 sek)
Utvecklat en biomarkör efter uppföljning
I studien har forskarna studerat epigenetiska förändringar, så kallade DNA-metyleringar, i blodet från individer som insjuknat i diabetes men innan de börjat ta metformin. Vid en uppföljning ett år senare kunde forskarna se vilka patienter som haft nytta av behandlingen (med sänkt blodsocker som följd) och om de fått biverkningar eller inte.
– Genom att kombinera svaren har vi utvecklat en biomarkör som kan förutse vem som kommer att ha nytta av och tåla metformin, säger studiens försteförfattare Sonia Garcia Carlzon.
Klinisk studie med 1 000 patienter
Studierna har gjorts på sammanlagt 363 deltagare från tre olika patientkohorter (Alla Nya Diabetiker i Skåne, Alla Nya Diabetiker i Uppsala och Optimed från Lettland). I nästa steg planerar forskarna en klinisk studie där de ska upprepa studien i en betydligt större patientgrupp – 1000 patienter ska bjudas in från hela världen.
Charlotte Ling, professor i epigenetik vid Lunds universitets Diabetescentrum, charlotte.ling@med.lu.se
Forskare vid Lunds universitet har utvecklat en analysmodell som effektivt kan upptäcka och identifiera genmutationer i brösttumörer. I studien, som är den största i sitt slag i världen, redovisar de nu resultat från över 3 200 patienter med bröstcancer.
Till sin hjälp har de använt så kallad RNA-sekvensering, en teknik och ett känsligt, exakt ”verktyg” som så smått har börjat användas kliniskt, dock ännu inte vid bröstcancer som den aktuella studien berör. Studien har använt sig av brösttumörer för analys från det stora svenska SCAN-B-projektet som initierades av professor Åke Borg och kolleger för mer än tio år sedan. SCAN-B har i dag över 15 000 patienter med bröstcancer registrerade och varje månad tillkommer cirka 100 patienter.
Skräddarsydd behandling
– Vi hoppas att SCAN-B RNA-sekvensering kommer att vara i kliniskt bruk redan nästa år, främst som en hjälp för att identifiera vilka brösttumörer som är högrisk- respektive lågrisktumörer. Målet är att patienten redan en vecka efter att kirurgen opererat ut tumören, ska få veta vilken skräddarsydd behandling som passar bäst för den enskilde, säger Lao Saal, en av cancerforskarna som lett studien.
När Lundaforskarna analyserade genmutationerna i brösttumörerna hos patienterna i studien, fann de att nästan 87 procent hade minst en mutation som det finns potentiella läkemedel mot.
– När vi sedan exempelvis följde mönster av mutationer i tumörerna och relaterade till hur det gått för patienterna, såg vi att 34 procent av dem hade en mutation i en specifik gen, PIK3CA, och att dessa patienter i allmänhet hade en god prognos. Hos 3 procent av patienterna fann vi en annan gen, ERBB2, som var förknippad med en sämre prognos, säger Lao Saal.
Förbättrad prognos
– Resultaten i studien lägger till en annan dimension vad gäller om RNA-sekvensering ska användas som ett ”kliniskt verktyg” i framtiden, då vi visat att verktyget även fungerar för att upptäcka och identifiera genmutationer i bröstcancertumörer. Därför är vi är övertygade om att tekniken skulle vara en god hjälp för att förbättra prognos och behandling för patienten.
I samma studie har förstaförfattaren och doktoranden Christian Brueffer vid Lunds universitet även utvecklat en webbapplikation, SCAN-B MutationExplorer, där andra forskare kan ta del av materialet i databasen för egna studier.
– Vi vill naturligtvis att vetenskapliga framsteg ska ske så snabbt som möjligt och därför har vi gjort databasen tillgänglig även för andra forskare, säger Lao Saal.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
