– I grunden handlar det om en väldigt positiv utveckling; att vi idag kan rädda många fler barn som är för tidigt födda. Men det innebär också att det är fler barn som det är viktigt att vi tidigt kontrollerar och behandlar blodsockernivåerna hos, säger Itay Zamir, doktorand vid Umeå universitet.
I sin avhandling i pediatrik visar Itay Zamir att högt blodsocker, hyperglykemi, är vanligare än vad som tidigare var känt bland extremt för tidigt födda barn. Även bland barn som fötts med mycket låg födelsevikt hade mer än hälften hyperglykemi vid uppföljning vid en tidpunkt som motsvarar 36:e graviditetsveckan. Vid denna tidpunkt görs annars få kontroller av blodsocker rutinmässigt.
Ökad dödlighet upp till 28 dagar efter förlossningen
Itay Zamirs studier visar att neonatal hyperglykemi, det vill säga högt blodsocker bland för tidigt födda, var förknippat med ökad dödlighet upp till 28 dagar efter förlossningen. Det gick också att se långtidseffekter i form av höjt blodtryck och sämre motorisk utveckling när samma barn kontrollerades vid 6,5 års ålder. Det är första gången som det har gått att se detta samband.
Den goda nyheten i avhandlingen är att behandling med insulin av de för tidigt födda var förknippat med högre överlevnad vid såväl 28 som 70 dagar efter förlossningen. Det är första gången som det sambandet har kunnat ses i en stor studie.
Sockertillförseln påverkade nivåerna förvånansvärt lite
I avhandlingen visas också att sockertillförseln till de för tidigt födda barnen påverkade blodsockernivåerna förvånansvärt lite. På sjukhus brukar man ofta försöka reglera hyperglykemi hos för tidigt födda barn genom att sänka sockertillförseln och därmed även energitillförseln.
– En slutsats kan vara att det i större utsträckning bör övervägas att behandla hyperglykemin hos för tidigt födda med insulin istället för att sänka tillförseln av energi. Dessa barn är ju i särskilt stort behov av energitillförsel, säger Itay Zamir.
Avhandlingen utgår från data i en nationell studie med 580 barn som föddes före 27:e graviditetsveckan under åren 2004–2007. Av dessa har flertalet sedan följts vid 6,5 års ålder då man har utvärderat deras neurologiska utveckling. Hos vissa barn mättes då även blodtrycket. Itay Zamir och kollegorna i forskargruppen har även analyserat data från en studie med 50 barn med mycket låg födelsevikt, under 1,5 kilo, som föddes i Umeå 2016–2019. Hos 35 av dessa mättes blodsockret kontinuerligt upp vid en ålder som motsvarar 36 graviditetsveckor.
Itay Zamir, doktorand vid institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet, itay.zamir@umu.se
Den årliga Mångfaldsbarometern ger kännedom om svenska folkets attityder och kan få en stor påverkan på det framtida samhällsklimatet. Den tas fram av Högskolan i Gävle för att bidra till diskussionen om mångfald i det svenska samhället, och har funnits sedan 2005. Här är några av resultaten från årets barometer.
Kvinnorna har rekordgoda erfarenheter – men männens har försämrats. Allt större andel av kvinnorna har ganska eller mycket goda erfarenheter från att jobba eller studera med människor med utländsk bakgrund. Årets rekordnotering på 78 procent innebär att kvinnorna aldrig tidigare haft så goda erfarenheter sedan mätningarna började 2005: hela 15 procentenheter bättre än bottennoteringen 2007.
Partiernas väljare är – med undantag av SD – övervägande positiva. Bland Liberalernas, Centerns respektive Socialdemokraternas väljare finns en klar majoritet som är positiva till mångfald; 85, 72 respektive 66 procent. Bland KD:s väljare utmärker sig hälften som positiva till mångfald, och endast 14 procent är uttalat negativa. Det finns en större andel positiva än negativa bland Moderaternas väljare, 38 procent, men den största delen av partiets väljare är varken uttalat positiva eller negativa, och uppgår till 47 procent. Sverigedemokraternas väljare utmärker sig i analysen då så många som 72 procent är negativa till mångfald. Var fjärde av partiets väljare är dessutom mycket negativ. Det finns inget annat parti som kommer i närheten och som har så stor andel väljare som är negativa till mångfald, respektive liten andel som är positiva, sex procent.
De med högre utbildning har blivit mer negativa – och de med lägre mer positiva. Utbildning och attityder till mångfald korrelerar starkt, ju högre utbildning desto större andel med positiva attityder till mångfald. Men under 2020 har istället de mer negativa med lägre utbildningsnivå blivit något mer positiva, medan de mer positiva akademikerna blivit mer negativa. Trenden pekar därmed på en harmonisering av attityder, även om det är långt kvar.
Rekordmånga är positiva till egna kulturella traditioner. Svenskarnas attityder till att människor med utländsk bakgrund ska ha sociala, kulturella och språkliga rättigheter har återhämtat sig efter att ha försämrats efter den stora asylinvandringen 2015. En majoritet, nästan sex av tio, instämmer återigen i att det svenska samhället bör skapa möjligheter för människor med utländsk bakgrund att kunna bevara sina kulturella traditioner. Det är en klar uppgång på 12 procentenheter sedan 2018. Uppfattningen att mångfald hotar svenskar vanor och värderingar fortsätter trendmässigt att minska sedan 2016. Andelen som instämmer i att alla ska ha samma sociala villkor ökar också, från 61 till 68 procent, men återhämtar sig inte riktigt till nivåerna under 2014. Positiva attityder till att människor behåller sitt modersmål och att det är bra om man lär sina barn det har varit på tillbakagång, men har nu åter klättrat upp på tidigare nivå, nämligen 61 procent, mot 56 procent 2018.
Men… en klar majoritet kräver anpassning till svenska vanor. En mycket stark majoritet, nio av tio, har sedan 2016 ansett att människor med utländsk bakgrund har en skyldighet att anpassa sig till svensk kultur och vanor. Årets resultat på 80 procent är fortfarande ett mycket starkt stöd för detta påstående.
Attityden till samma arbetsvillkor har förstärkts. Idag instämmer 89 procent att alla ska ha samma arbetsvillkor. 70 procent tycker att utländsk arbetskraft behövs för att säkra servicen inom välfärden. Det är en stark uppgång från 2018. 67 procent anser också att utländsk arbetskraft behövs för att höja landets kompetensnivå. Samtidigt stärks åsikten att Sverige egentligen utnyttjar människor med utländsk bakgrund, 10 procent fler tycker så.
Motståndet mot islamska friskolor och heltäckande slöjor i skolan och på arbetsplatsen fortsätter att öka. 73 procent, det högst uppmätta resultatet sedan frågan började mätas 2010, anser att dessa friskolor motverkar integration, En klar majoritet, 76 respektive 73 procent, anser också att heltäckande slöjor som burka och niqab borde förbjudas i skolan och på arbetsplatser. Fortfarande tycker åtta av tio som bor i Sverige att den religiösa tillhörigheten, oavsett religion, ska vara en privatsak.
Nyanlända grannar är inte stökigare. Numera anser en majoritet att nyanlända inte alls är mer högljudda och stökiga än svenskar, en ökning av förbättrade attityder från 38 procent 2016, till 45 procent 2018 och till 52 procent 2020, vilket innebär en trend i mer positiva attityder till mångfald i ett boendeperspektiv.
Bakteriella infektioner är orsaken till många sjukdomar hos människan. Under evolutionens gång har skadliga bakterier utvecklat kemiska metoder för att manipulera värdceller till sin egen fördel. För att uppnå detta utsöndrar bakterierna enzymer som kemiskt förändrar värdcellens proteiner. Dessa toxiner som injiceras i värdcellen av bakterien slår generellt mot de centrala komponenterna av värdcellens signalsystem och cellskelett.
Kunskap om de här mekanismerna är grundläggande för att förstå, och i förlängningen behandla, bakteriella infektioner.
Svårt veta vilka proteiner som attackeras
Det är dock svårt att identifiera vilka målproteiner i värdcellen som attackeras av de bakteriella enzymerna eftersom ett fåtal kemiska modifieringar, på många möjliga proteiner, på något sätt måste anrikas för att kunna analyseras. Metoder som löser anrikningsproblemet utan ”bias” är därför av mycket stort värde, och kan påskynda förståelsen av biologin bakom bakteriella sjukdomar.
Nu har en ny metod, som i framtiden kan komma att underlätta systematisk identifiering av bakteriella enzymers målproteiner i värdcellen, utvecklats av professor Christian Hedberg vid Umeå universitet och forskningspartnern professor Aymelt Itzen från Institutet för biokemi och cellsignalering vid Universitetskliniken Eppendorf i Hamburg tillsammans med kollegor.
Så kallade FIC-proteiner är enzymer som katalyserar förändringar i proteiner med hjälp av molekylgrupper innehållande fosfat. Familjen FIC-proteiner är speciellt vanlig bland bakteriella effektorer, det vill säga de toxiner som utsöndras av patogena bakterier i värdorganismens celler. Det är dessa molekyler som överför en adenosin-monofosfatgrupp till målproteinerna i värdcellen. Processen kallas AMPylering.
Trots kunskaperna om FIC-proteinernas kemi, och deras närvaro i de flesta bakteriella genom, går det att inte förutsäga vilka målproteinerna är i värdcellen, och inte heller direkt identifiera de modifierade proteinerna genom klassiska metoder, som proteomik.
Bildar ett komplex av proteiner från bakterie och värd
– Vi har utvecklat en kemisk metod som direkt binder målproteinerna i värdcellen till det bakteriella FIC-proteinet, och därigenom kan vi anrika och analysera dem tillsammans, säger Christian Hedberg.
Till detta har forskarna utvecklat syntetiska varianter av adenosine trifosfat (ATP), kemiskt modifierade så att de kan bilda en permanent så kallad kovalent bindning till det bakteriella enzymet. Detta molekylkomplex reagerar sedan med sina målproteiner i värdcellen enligt dess egen mekanism, vilket leder till ett tertiärt komplex. Om det bakteriella FIC-proteinet är utrustat med en så kallad affinitetstagg kan alltihopa smidigt anrikas och analyseras.
– Med den här etablerade metodiken hoppas vi kunna adressera FIC-enzymer från humana patogener framöver och identifiera deras målproteiner i mänskliga celler. Detta kan innebära en förbättrad förståelse för bakteriella sjukdomar i ett längre perspektiv.
En nyckelfaktor till framgången i detta projekt har varit kombinationen av organisk kemi, biokemi, strukturbiologi och proteomik, tack vare ett interdisciplinärt samarbete med kollegorna i Hamburg.
Christian Hedberg, professor vid Kemiska institutionen, Umeå universitet, christian.hedberg@umu.se
Pollinatörer är lika viktiga för växter i Arktis som längre söderut, och när det finns många blommor måste växterna tävla om insekternas gunst.
– De flesta blommande växter är beroende av insekternas tjänster. Det är därför viktigt för växter att tajma sin blomning till en period då så många pollinatörer som möjligt finns tillgängliga. Å andra sidan konkurrerar växtarter med varandra om att bli pollinerade. Således kan de växtarter som blommar samtidigt påverka varandras pollineringsframgång, säger Mikko Tiusanen, som har lett studien och arbetar vid Helsingfors universitet.
Temperatur styr blomningen
En av de viktigaste miljöfaktorer som påverkar tidpunkten för blomningen är temperaturen. När klimatet förändras börjar olika växtarters blomningstider överlappa mer med varandra, och det påverkar konkurrensen mellan växterna om pollinatörer.
Forskare vid SLU och Helsingfors universitet har studerat förhållandet mellan växter och pollinatörer på nordöstra Grönland, där temperaturerna har stigit ännu snabbare än i resten av världen. Den vanligaste blommande växten i området är fjällsippan, som är vitt utbredd och allmän över Arktis. Till formen är fjällsippan en öppen, vit skål med nektar. Den är därmed oemotståndlig för de flesta sorters pollinatörer.
Fjällsippan populärast
– I våra jämförelser visade det sig att fjällsippan var mycket mer populär än andra växtarter. Därför lockar den till sig pollinatörernas tjänster på bekostnad av andra växtarter som blommar samtidigt, säger Mikko Tiusanen.
Genom att studera tidpunkten för olika växtarters blomning under olika förhållanden, kunde forskarna konstatera att högre temperaturer förkortade olika växtarters blomningstid. I synnerhet tidigarelades blomningen hos fjällglim i förhållande till blomningen hos fjällsippan. Konkurrensen mellan dessa arter syntes direkt i mängden pollen som insekterna bär med sig från respektive art: ju fler fjällsippor det blommade i närheten, desto färre insekter bar pollen från fjällglim.
Fjällsippa. Bild: Mikko Tiusanen
Den globala uppvärmningen kommer alltså att kunna påverka konkurrensen mellan växter när det gäller pollinatörer. Om blomningen hos en växtart börjar överlappa mer med en mer attraktiv växtarts blomning, kan det försämra den mindre attraktiva växtens pollinering och i längden minska dess chanser att överleva. Detta utgör sannolikt ett hot särskilt mot sällsynta blomarter, och blommor som är mindre attraktiva för insekter.
Studier under tio somrar
Studien är resultaten av mer än tio somrars arbete i arktiska regioner, gjord av forskargruppen Spatial Foodweb Ecology Group, verksam vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala och vid Helsingfors universitet.
– För mig representerar Arktis ett forskningslaboratorium som hjälper oss att förstå klimatförändringar över hela planeten, säger professor Tomas Roslin från SLU, som leder forskargruppen.
Klimatet förändras ungefär dubbelt så snabbt som genomsnittet på jorden, så det som sker där idag kan senare upprepas i resten av världen. Samtidigt gör den relativa artfattigdomen i Arktis att det är enklare att hålla koll på den växelverkan som finns mellan enskilda arter här än på andra håll.
– Men de vetenskapliga argumenten utgör bara en del av regionens dragningskraft. Nordöstra Grönland är helt enkelt ett av de vackraste områdena i världen, och samtidigt ett av de största obebodda områdena på vår planet. När du studerar insekter här kan du samtidigt stöta på till exempel en isbjörn. En sådan kombination håller forskaren pigg och nyter.
– Det är när vi möter djur i olika sammanhang som vi får möjlighet att fundera på hur vi bäst lever tillsammans, säger Michelle Westerlaken, vid Malmö universitet.
Hennes avhandlingen bygger på teorin kring speciesism, diskriminering baserad på arttillhörighet, vilket hon kombinerar med sin designforskning.
Ojämlika möten
Motsatsen till ”speciesism” är, menar Michelle Westerlaken, ”flerartsvärldar” (”multispecies worlds”), och med sin avhandling utforskar hon hur detta kan se ut. Speciesism finns överallt, menar Michelle, i hur du möter ditt husdjur eller andra djur, och i hur djur utnyttjas inom såväl konsumtion och nöje som forskning.
– Vi måste prova oss fram för att utforska begreppet och se vilka världar som är möjliga. Jag är intresserad av att berätta historier om människor och djur som lever tillsammans. Här finns det små stunder av något annorlunda. Jag ser min avhandling som en del av ett större försök att skapa sprickor i vårt speciesistiska status quo, säger Michelle Westerlaken.
Lekfulla pingviner
Innan Michelle Westerlaken påbörjade sitt avhandlingsarbete designade hon för olika djur, bland annat ett datorspel för katter och robotleksaker för hundar. Hon märkte snabbt att den typen av projekt ofta är fokuserade på människors mål, och inte med tanke på djuren. Katter bryr sig inte om ”high score”, och digitala leksaker kan göra dem frustrerade. Michelle Westerlaken började förstå vikten av att inkludera djuren i sina designprocesser.
Strax därefter kom hon i kontakt med en djurpark i USA, vars pingviner uppskattade att spela olika digitala kattspel. Hon blev inbjuden dit och tog med sig sina prototyper. Väl på plats såg hon att pingvinerna var bättre på spelen än katterna.
Hon lärde sig också att de lekfulla pingvinerna uppskattade att besöka uttrarna på andra sidan akvariet, klättra upp i människors knä för att vila, tugga på deras skor, och att de är rätt snackiga. Men hon fokuserade på hur pingvinerna interagerade med prototyperna – som hon hoppades att de skulle gilla. Det hon sedan märkte när hon gick igenom sitt material var att pingvinerna ofta var upptagna med andra saker.
Design utifrån faktiskt intresse
– De gjorde andra saker, för att de ville det. Och om pingvinerna gör något där borta, borde jag ju gå dit. När vi pratar om multispeciesistiska världar borde vi titta på vad djuren som vi interagerar med faktiskt gör, säger Michelle Westerlaken.
– När djuren överraskar dig, det är då du ska vara uppmärksam. Samma princip gäller när vi designar för människor, säger Michelle Westerlaken.
Lek intresserar Michelle Westerlaken:
– Lek är en superintressant situation för människor och djur. I leken överger vi den specisitiska normen och leken existerar endast när båda individerna är med på det.
När en isbrytare hjälper ett fartyg som har fastnat i isen är det ett precisionsarbete. För att få loss fartyget måste isbrytaren passera tillräckligt nära, men inte så nära att de kolliderar. Situationen är komplex och påverkas av externa faktorer som väder, vind och istjocklek – men även i hög grad av mänskliga faktorer.
Komplexa faktorer gör arbetet svårt
– En lyckad isbrytning kräver att fartygen samarbetar, men här finns mycket som kan försvåra. Besättningarna på de båda fartygen har ofta olika bakgrund, olika språkkunskaper, olika mycket erfarenhet av is och så vidare. Detta skapar ibland problem, inte minst i kommunikationen mellan fartygen.
Det säger Magnus Boström, som nyligen disputerade i ämnet sjöfartsvetenskap vid Linnéuniversitetet. Hans avhandling tar upp människans roll i strävan mot säkrare isbrytning och just kommunikationen spelar här en nyckelroll. Den internationella sjöfartsorganisationen IMO har rekommendationer för kommunikation till sjöss, bland annat en metod där meddelanden upprepas av mottagaren för att säkerställa att de har gått fram.
– Min forskning visar dock att denna metod inte används fullt ut. Det gör att besättningen på isbrytaren ibland inte vet om fartyget verkligen har förstått instruktionerna. I situationer med små marginaler kan detta få allvarliga konsekvenser, säger Magnus Boström.
Viktigt hur saker sägs
Att prata i en kommunikationsradio är heller inte som ett vanligt samtal. Dels ser personerna inte varandra och kan inte läsa av varandras kroppsspråk, dels kan bara en part prata åt gången. Den som lyssnar måste vänta på sin tur och då blir långa meddelanden opraktiska.
– Tidigare har mycket fokus legat på vad som ska sägas. Jag menar att det är minst lika viktigt hur det sägs. Prata kort och koncist, dela upp långa meddelanden i flera korta, låt den andra bekräfta sin förståelse med jämna mellanrum. Då minskar risken för missförstånd!
Magnus Boströms rön kan användas även inom andra komplexa system där människor samverkar med teknik och med andra människor, och där misstag kan få ödesdigra konsekvenser. Processindustri, kärnkraftverk, sjukvård och militär är några exempel.
Tydlig kommunikation till vardags
Men även vardagslivet skulle må bra av att tillämpa Magnus forskning ibland. Föreställ dig en stressig måndagsmorgon när du ger dig iväg och i farten säger ”Nu är du sist, låser du dörren när du går hemifrån?” till tonåringen som sitter hukad över sin mobil.
– Svarar hen bara ”Ok!” vet du inte säkert vad det innebär eller om hen ens hört vad du har sagt. Svarar hen istället ”Ok, jag låser dörren innan jag går.” blir det ett kvitto. Om du sedan bekräftar genom att säga ”Tack, vad bra!” har ni gått hela varvet runt och båda är införstådda med vad ni har kommit överens om. Detta cirkulära sätt att kommunicera kan användas till allt möjligt, även saker som inte är på liv och död.
I studien undersöks olika genrer och medier inom en populärkulturell sfär; litteratur för unga vuxna, actionfilm, serietidningar om superhjältar samt självbiografiskt berättande i grafiska romaner.
Hjälteresan, även känd som monomyten eller hjältens äventyr, är ett begrepp i komparativ mytologi för ett mönster som förekommer i många mytologiska berättelser. Begreppet blev allmänt känt genom Joseph Campbells bok Hjälten med tusen ansikten (1949).
Källa: wikipedia
Ett mönster med sjutton etapper
– Mönstret har sitt ursprung i mytologiska berättelser och hjälteskildringar, och kartlägger hjältens utveckling från ung och oskyldig till ”De två världarnas mästare”. Kortfattat blir hjälten kallad till ett äventyr, möter motgångar och frestelser och någon form av auktoritet, möter död och återfödelse av sig själv och vinner slutligen – om hjälten lyckas – någon form av välsignelse eller pris för både sig själv och sin värld, som de sedan måste återvända hem med. Mönstret har sjutton etapper, säger Houman Sadri, som är doktorand vid Göteborgs universitet.
Relevans för nutida hjältenarrativ
Det övergripande syftet har varit att undersöka vilken giltighet och relevans strukturen som skapades av Joseph Campbell har inom engelskspråkig populärkultur. Genom att studera hur viktiga stationer i Campbells modell av hjälteresan går igen i utvalda samtida texter visar avhandlingen att teorin om monomyten fortfarande har en relevans för förståelsen av nutida hjältenarrativ.
– Teorin i sig är – eller i alla fall borde vara – föråldrad, med tanke på att den är fast i begrepp som knappt används inom akademin längre, till exempel jungiansk psykoanalys och strukturell antropologi. Men modellen går fortfarande ofta att skönja i vår nutida berättande fiktion. Detta kan ha att göra med en allmän berättelsepraxis, särskilt när det kommer till film och tv, men teorin om monomyten visade sig vara användbar för att kasta nytt ljus över varför och hur vissa berättelser berättas som de gör, samt hur och varför vissa berättarstrukturer fortfarande lever kvar idag, säger Houman Sadri.
Förväntningarna växer sig allt starkare på att hälso- och sjukvården ska vara personcentrerad, och därmed ta avstamp i ett partnerskap mellan personal, patient och anhöriga. Samtidigt är det på många håll trögt att införa och upprätthålla detta arbetssätt.
Att personcentrerad vård kan minska antalet vårddagar på sjukhus och skapa ökad tilltro till vården är redan känt. Nu gäller det istället att fokusera på hur man går tillväga, menar författarna bakom en övergripande artikeln som publicerats i British Medical Journal.
Personcentrerad vård innebär att man fokuserar på hela personen, med unika behov, resurser och erfarenheter, och inte bara på sjukdomen. Den personcentrerade omvårdnaden utgår från information om personens livsmönster och värderingar och syftar till att göra omvårdnaden och vårdmiljön mer personlig.
Källa: kunskapsguiden.se
Studien som bygger på ett decenniums forskning på fältet, ger tips och verktyg för fortsatt forskning och utveckling av personcentrering i hälso- och sjukvården. Korresponderande författare är Axel Wolf, docent i vårdvetenskap vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa på Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och verksam vid Centrum för personcentrerad vård, GPCC.
Hela organisationen ska med
– Ett av de viktigaste råden är att personcentrerad etik måste praktiseras på ett systematiskt sätt i vardagen. Det innebär att skapa organisatoriska och individuella förutsättningar för utvecklingen av ett partnerskap mellan patient, anhöriga om det är aktuellt, och personal vid varje möte, inte bara när det passar i schemat, säger han, och fortsätter:
– För att få bästa kliniska effekt är det viktigt att frågan om personcentrering inte enbart blir något mellan patienten och den enskilde yrkesföreträdaren, utan återfinns i hela organisationen. Det ligger också en stor utmaning i att öka förståelsen för hur personcentrerad vård skiljer sig från nuvarande vårdpraktik.
Grundläggande är att representanter från hälso- och sjukvården tar sig tid att lyssna in patientens erfarenheter och mål, som kan handla om att till exempel återgå i arbete eller kunna ta en promenad, och låter dessa mål vara vägledande i den gemensamt överenskomna hälsoplanen. Patientens prioriteringar ska speglas i planen som också ska utvärderas kontinuerligt. Dokumentationen ska sedan följa patienten, även vid övergång från exempelvis sjukhusvård till primärvård eller kommunal omsorg.
Hierarkier och låsta roller ett hinder
Sedan starten för tio år sedan har den nationella centrumbildningen GPCC varit ledande aktör i att utveckla, testa, utvärdera och implementera personcentrerad vård i många olika hälso- och sjukvårdssammanhang, nationellt och internationellt.
Tillsammans med kollegan Nicky Britten, professor vid University of Exeter, England, har Axel Wolf lett en internationell forskargrupp som har undersökt förutsättningar och hinder som forskare, kliniker och patienter upplevt under kliniska studier inom ramen för GPCC, och vid implementering av forskningsresultat i vardagen.
Bland de hinder som beskrivs i den aktuella studien finns hierarkiska vårdstrukturer, låsta yrkesroller och övertygelsen om att man redan jobbar personcentrerat.
– I och med omställningen till nära vård, som genomsyras av ett personcentrerat arbetssätt, måste den personcentrerade etiken praktiseras konstant för att få optimala förutsättningar. Det kräver en systematik gällande utbildning, livslångt lärande och verktyg som underlättar partnerskapet, avslutar Axel Wolf.
Axel Wolf, docent i vårdvetenskap vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa på Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och verksam vid Centrum för personcentrerad vård, GPCC, axel.wolf@gu.se
– Långvarig smärta är en folksjukdom som det krävs både nya läkemedel och bättre utbildning för att komma tillrätta med, säger Linda Rankin, doktorand vid Umeå universitet.
I en del av sin avhandling vid Institutionen för integrativ medicinsk biologi vid Umeå universitet har hon undersökt attityder till långvarig smärta bland läkare och läkarstudenter. Hon har även jämfört med attityder bland läkarstuderande i Australien.
Läkarnas attityd betydelsefull för behandlingen
Det visade sig att läkarstuderande och kliniskt verksamma allmänläkare prioriterade samma faktorer när de valde behandling till en ny smärtpatient. Det innebär att valen inte förändrades med den ökade erfarenhet som de kliniskt verksamma läkarna hade skaffat sig i mötet med patienter. Det är tidigare visat att läkarens attityd har stor betydelse för resultatet av smärtbehandlingen, och attityden grundläggs alltså under utbildningen.
Det gick även att se att läkarstuderande i både Sverige och Australien ansåg att man hade behov av mer utbildning om långvarig smärta. De australiensiska läkarstuderande hade en något mer stigmatiserande syn gentemot smärtpatienter än de svenska studerande.
Nya läkemedel mot smärta behövs
I avhandlingens andra del fokuserar Linda Rankin på behovet av nya läkemedel för att behandla smärta och inflammation. Särskilt verkningsmekanismen för en ny potentiell läkemedelskandidat, palmitoyletanolamid, PEA, undersöktes. PEA finns naturligt i kroppen där det tros vara del av kroppens försvar mot inflammation och smärta.
Forskargruppen som Linda Rankin ingår i upptäckte att odlade celler som behandlats med PEA fick lägre halter av inflammationsdrivande prostaglandiner.
Forskarna undersökte även patienter med den smärtsamma munhålesjukdomen oral lichen planus, OLP, som påverkar munslemhinnan. Där gick det att se en förändrad balans mellan prostaglandiner och PEA.
– Resultaten talar för att det finns anledning att gå vidare med det här ämnet, palmitoyletanolamid, som en möjlig läkemedelskandidat mot OLP, säger Linda Rankin.
Avhandling:
Långvarig smärta – från studier i studenters attityder och preferenser till utredningen av en ny behandlingsstrategi in vitro
Kontakt:
Linda Rankin, apotekare och doktorand vid Institutionen för integrativ medicinsk biologi, Umeå universitet, linda.rankin@umu.se
Autismspektrumtillstånd, förkortat ASD, debuterar i barndomen och är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som karakteriseras av svårigheter med kommunikation, sociala färdigheter och repetitiva beteenden.
– Tyvärr är kunskapen om hjärnans fysiologi vid autism mycket begränsad och det saknas läkemedelsbehandling för att påverka kärnsymtomen hos de med ASD som behöver sådan hjälp, säger Max Andersson, doktorand vid institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska Institutet.
PET för hjärnavbildning
Serotoninsystemet har setts som en möjlig ledtråd till de skillnader i hjärnans funktion som ses vid ASD. Serotonin är en signalsubstans som har en viktig funktion i hjärnan genom att reglera vitt skilda fysiologiska, emotionella och kognitiva processer. Den fungerar även som tillväxtfaktor under hjärnans utveckling.
Tidigare studier har visat att många personer med ASD har förhöjda nivåer av serotonin i blodet. Mindre hjärnavbildningsstudier har påvisat lägre nivåer av serotonintransportören 5-HTT, ett protein som reglerar mängden serotonin i hjärnan. Studierna har inte kunnat bekräftas. Men i en nya studien har forskarna använt en hjärnavbildningsteknik, PET (positronemissionstomografi) för att undersöka skillnader i nivåerna av serotonintransportören 5-HTT hos 15 personer med ASD (11 män och 4 kvinnor) och 15 matchade kontrollpersoner utan ASD.
Serotoninsystemets betydelse för ASD
Studien visar att personer med ASD har lägre koncentration av serotonintransportören i hjärnbarken och flera andra delar av hjärnan, bland annat i hjärnstammen som förmedlar signaler mellan storhjärnan, lillhjärnan, ryggmärgen och det perifera nervsystemet. Dessutom fann forskarna en koppling mellan studiedeltagarnas resultat i socialkognitiva tester av förmågor som är nedsatta vid ASD och nivåerna av serotonintransportören i vissa områden i hjärnan.
– Våra resultat visar att det finns signifikanta skillnader och bekräftar att serotoninsystemet i hjärnan är av betydelse för ASD. En ökad förståelse för fysiologin vid autismspektrumtillstånd ger förutsättningar för att i framtiden kunna lindra symtom som leder till lidande eller funktionsnedsättning, säger Max Andersson.
PET-undersökning
Vid undersökning med PET ges studiedeltagarna mycket små mängder av ett radioaktivt spårämne direkt in i blodet som sedan binder till just det man vill undersöka i hjärnan. PET-systemet mäter strålningen som spårämnet ger ifrån sig i olika delar av hjärnan och därmed kan både mängden och fördelningen på det som spårämnet binder till uppskattas.
– Mönstret är tydligt, den alkoholrelaterade dödligheten ökar betydligt mer i gruppen med lägre utbildningsnivå än i den med högre utbildning när den totala alkoholkonsumtionen ökar.
Det säger Thor Norström, professor emeritus i sociologi vid Institutet för social forskning (SOFI) på Stockholms universitet. Tillsammans med forskaren Jonas Landberg på Institutionen för folkhälsovetenskap har han använt försäljningssiffror från Systembolaget för att studera hur förändringar i alkoholkonsumtion påverkar den alkoholrelaterade dödligheten i olika utbildningsgrupper.
Drabbar de med låg utbildning hårdare
Befolkningen har i studien delats in i tre grupper beroende på hur lång utbildning de har, med grundskola-, gymnasie- eller högskoleutbildning. Två typer av dödsfall har mätts i respektive grupp: alkoholspecifika dödsfall – där alkohol har varit direkt eller indirekt orsak (exempelvis alkoholförgiftning eller alkoholrelaterade sjukdomar) – och det som kallas för ”våldsam död” där alkohol ofta är en bidragande orsak (exempelvis dödsolyckor, mord, självmord).
Fjorton gånger högre dödlighet:
Enligt beräkningar i studien får en ökning av alkoholkonsumtionen närmare 14 gånger högre effekt för den alkoholspecifika dödligheten för gruppen med lägre utbildningsnivå, jämfört med gruppen med högre utbildning. Utvecklingen är liknande för de våldsamma dödsfallen med en betydligt högre påverkan på gruppen med lägre utbildningsnivå. Resultaten visar också att sambandet mellan dödlighet och alkoholkonsumtion blir tydligare ju lägre utbildningsnivån blir. Under mätperioden varierade alkoholkonsumtionen mellan 6,3 och 7,1 liter ren alkohol per år och invånare över 15 år. Då räknas all alkohol som sålts på Systembolaget.
Resultatet visar att det är i gruppen med lägre utbildningsnivå som både de alkoholspecifika dödsfallen och de våldsamma dödsfallen ökar mest när den totala alkoholkonsumtionen i samhället ökar.
– Slutsatsen som vi kan dra är att en ökning av alkoholkonsumtionen har mycket större påverkan på gruppen med lägre utbildningsnivå jämfört med grupperna med medel och hög utbildningsnivå. Effekten på den alkoholspecifika dödligheten blir mer än tio gånger högre för befolkningen med lägre utbildningsnivå jämfört med de med högre utbildning, säger Thor Norström.
Dödligheten större hos lågutbildade
Det finns mycket forskning på hur den totala konsumtionen av alkohol i samhället påverkar alkoholrelaterade skador och dödligheten i hela befolkningen. Men den här studien är den första i sitt slag eftersom den mäter effekten på dödligheten i olika utbildningsgrupper, menar Thor Norström.
Enligt Norström finns det flera tänkbara förklaringar till den starka effekten på dödligheten i gruppen med lägre utbildningsnivå. En av dem är att en större del av den totala ökningen av alkoholkonsumtion skulle ske just i den gruppen. Den förklaringen har forskarna undersökt i en uppföljande studie som nyligen blev accepterad för publicering.
– Vi har tittat på alkoholkonsumtion över tid i de tre grupperna och resultatet tyder på att det inte är förklaringen. Drickandet ökade ungefär lika mycket i alla de tre grupperna, säger Thor Norström.
Fler riskfaktorer än alkohol
En annan trolig förklaring, enligt Thor Norström, är att gruppen med lägre utbildningsnivå generellt har fler riskfaktorer som gör att effekten på gruppen blir större.
– Tidigare studier har visat att exempelvis rökning är vanligare bland personer med lägre utbildningsnivå, och det förstärker troligen den skadliga effekten av alkohol. Så det är en mycket tänkbar förklaring, säger Thor Norström.
Så gjordes studien:
Försäljningen av alkoholhaltiga drycker från Systembolaget mättes kvartalsvis under perioden 1991 och 2017. Alkoholkonsumtionen per capita (samtliga i befolkningen över 15 år) jämfördes sedan med två kategorier av dödsfall i tre olika grupper baserat på utbildning.
Två kategorier av dödsfall:
Alkoholspecifika dödsfall, där alkoholen har haft en direkt eller indirekt påverkan på dödsorsaken, t ex alkoholförgiftning, leversjukdomar.
Våldsamma dödsfall, t ex olyckor, mord, självmord etc
Tre grupper av befolkningen:
Lägre utbildning: 9 års utbildning eller mindre (inklusive grundskola)
Thor Norström, professor emeritus i sociologi
thor.norstrom@sofi.su.se
Thwaites Glaciär kallas ”Domedagsglaciären” på grund av att den binder så stora ismängder, att en avsmältning skulle få kraftiga följdverkningar. Ny information från två forskningsprojekt, där data har inhämtats med flygplan respektive fartyg, hjälper forskarna att förstå hur stor roll Thwaites glaciär kommer att spela för framtidens vattenstånd.
Avsmältningen har femdubblats
Över de senaste 30 åren har avsmältningen från Thwaites femdubblats, och står just nu för ungefär fyra procent av den totala vattenståndshöjningen på jorden. De aktuella studierna ska ge svar på hur mycket avsmältningen kan tänkas öka i framtiden.
– Det var fantastiskt att kunna kartera kanalerna och grottsystemet som ligger gömt under isen, kanalerna är djupare än förväntat, vissa över 800 meter. Kanalerna är en kritisk länk mellan hav och glaciär. Och en trolig väg genom vilken varmt, salt havsvatten kan passera under isen och nå grundningszonen där isen vilar på botten, säger Tom Jordan från British Antarctic Survey (BAS), projektledare för den flygbaserade datan.
Thwaites Glaciär upptar en yta lika stor som halva Sverige, och är på grund av sitt läge i en djupbassäng känslig för förändringar i havet. Bild: NASA
Tidigare okänd yta vid shelf-isens front
Exceptionellt bra isläge under tidigt 2019 möjliggjorde för teamet ombord på RV Nathaniel B Palmer att kunna kartera över 2000 km2 tidigare okänd yta vid shelf-isens front. Området har tidigare varit täckt av ogenomtränglig is och kunde nu karteras för första gången. Undersökningarna visar att området är väsentligt djupare än forskarna tidigare trott och att det finns fler, och djupare, kanaler som leder in från havet under isen.
– Vi upptäckte att havsbotten, som är otroligt oregelbunden i detta område, är en mycket bra analogi för dagens glaciär både när det gäller formationer och mineraltyp. Genom att undersöka de mönster som bildades då isen drog sig tillbaka tidigare i historien, kommer vi att få ledtrådar för att hjälpa numeriska modeller och glaciologer att förutsäga framtida takt för isens tillbakadragande, säger Kelly Hogan, projektledare för den fartygsbaserade datainsamlingen.
Krafter som verkar under isen
Anna Wåhlin, professor vid Göteborgs universitet och medförfattare till studien, anser att de nya forskningsresultaten är viktiga för att förstå processerna som verkar under isen, och för att förstå hur känsligt området är för förändringar i havstemperaturen.
– Genom att vi nu har identifierat de viktigaste kanalerna så vet vi var man ska mäta havsströmmar i framtiden, och var nyckelområdena finns. Det är skrämmande hur lite vi faktiskt vet om detta område. Modellerna som används för att förutsäga framtidens vattenstånd har haft stora fel i indata, till exempel upptäckte vi att den djupaste kanalen är cirka 400 meter djupare än man tidigare trott. Och det finns även fler kanaler. Det nya datasetet kommer också att göra det enklare att undersöka andra aspekter i området i framtiden, till exempel blir det möjligt att med mindre risk skicka in autonoma undervattensrobotar nu när man känner till hur djupt det är, säger Anna Wåhlin.
Forskare från Göteborgs universitet har genom det internationella samarbetsprogrammet International Thwaites Glacier Collaboration (ITGC), varit med och samlat in data från Thwaites samt närliggande shelf-isarna Dotson och Crosson under januari och mars 2019. Teamet kartlade havsbotten från den amerikanska isbrytaren RV Nathaniel B Palmer. Ett annat forskarteam samlade in data från British Antarctic Surveys Twin Otter flygplan
Anna Wåhlin, professor vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet, anna.wahlin@marine.gu.se
Peter Kollberg har i sin avhandling bland annat jämfört olika utredningar och bedömningar av patienter med muskelinvasiv blåscancer. Det är en cancersjukdom som ofta har ett hastigt förlopp, snabb tillväxt och tidig spridning till lymfknutor. Dessa patienter har ofta en dålig prognos. Överlevnaden har inte förbättrats de senaste 30 åren och det finns stora kunskapsluckor på området, menar han.
– Relativt lite forskning är gjord på denna patientgrupp, och vi saknar etablerad standardbehandling för vissa typer av muskelinvasiv blåscancer, doktorand vid Lunds universitet och överläkare på Skånes universitetssjukhus i Malmö och i Helsingborg.
Urinblåsecancer vanligt
Urinblåsecancer är en av de vanligaste cancersjukdomarna.
Varje år får drygt 2 800 svenskar urinblåsecancer och i världen registreras cirka 430 000 nya fall.
Två tredjedelar av de som drabbas är män och 80 procent är över 65 år.
Yttre faktorer som rökning eller ohälsosam arbetsmiljö är vanligaste orsaken.
I Sverige dör årligen cirka 700 personer på grund av sjukdomen.
I dag saknas en etablerad standardbehandling och vårdens bedömningar för vilken behandling som ger bäst förutsättningar för överlevnad kan därför variera nationellt och internationellt.
Källor: Petter Kollberg och Cancerfonden
Kollberg och hans kollegor har upptäckt att en ny radiologisk undersökning med PET/CT upptäcker spridning av aggressiv urinblåsecancer bättre än en vanlig röntgenutredning. Genom att komplettera datortomografi (CT) med positron-emissionstomografi (PET) kunde forskarna identifiera fler patienter med lymfknutespridd sjukdom.
Datortomografi (DT eller CT) kallas också skiktröntgen och är en särskild form av röntgen som skapar mycket detaljerade bilder av kroppens organ. På så sätt kan läkaren lättare upptäcka sjukdomar och skador hos patienten.
PET-kameraundersökning används för att läkaren ska få mer kunskap om något som upptäckts vid en tidigare undersökning. Det kan till exempel vara att ta reda på om en misstänkt tumör är cancer eller inte.
PET-kameraundersökning görs oftast tillsammans med datortomografi.
Så kallad FDG-PET/CT mäter sockeromsättningen i vävnad, någon som är förhöjt i cancervävnad. Drygt en fjärdedel av patienterna med urinblåsecancer fick en förändrad behandling efter fynd på denna undersökning.
– Med de nya undersökningarna kunde vi i våra patientnära studier bättre se hur urinblåsecancern spritt sig. Därmed slipper patienten i vissa fall genomgå en stor operation som ändå inte kan bota sjukdomen. I stället kan vi tidigare i sjukdomsförloppet påbörja bromsande behandlingar som ger ökad respons och förbättrar överlevnad. I andra fall där bot ändå är möjlig kan vi trappa upp behandlingen och rädda fler till livet, säger Petter Kollberg.
Hoppas förändra sjukvården
Inom cancervården vill man undvika att ge krävande och farlig behandling för tumörer som inte på allvar hotar patientens liv och hälsa, och där man uppfattar att en tumör är farlig fast möjlig att bota vill man behandla maximalt. Därför finns det vedertagna bedömningsgrunder som styr vilka behandlingsalternativ som är aktuella för en patient med en viss typ av urinblåsecancer. Petter Kollberg menar att resultaten i hans avhandling till viss del kan omsättas direkt för att förbättra sjukvården för patienter med urinblåsecancer.
– Med förbättrade diagnostiska metoder kunde vi mer träffsäkert bedöma sjukdomens allvarlighetsgrad och prognos, och sedan göra ett bättre behandlingsval. Sammantaget har vi gjort viktiga upptäckter som kan förbättra cancervården, och vi tror att våra resultat kan ligga till grund för större studier i framtiden som kan vara avgörande för att förändra och förbättra behandlingsrekommendationerna, säger Petter Kollberg.
Petter Kollberg, doktorand vid institutionen för translationell medicin, Lunds universitet, och överläkare i urologi på Skånes universitetssjukhus i Malmö och i Helsingborg, petter.johansson_kollberg@med.lu.se
Fotosyntes är en av de viktigaste kemiska processerna för livet på jorden. Genom denna process skördas solens energi och används för att ta ifrån vattenmolekylen dess väteatomer och elektroner som kan användas för produktion av högenergimolekyler. Samtidigt släpps syremolekylerna ut i luften till atmosfären som vi andas in. Denna reaktion orkestreras av fotosystem II som finns i de gröna delarna av växter, alger och cyanobakterier.
I samband med industrialiseringen introducerades användningen av fossila bränslen för att driva vårt samhälle. Den accelererade användningen av fossila bränslen leder till global uppvärmning som snart kan komma att resultera i en ökning av medeltemperaturen på 2 grader Celsius. Därför har det gjorts enorma ansträngningar för att utveckla alternativa bränslekällor som är koldioxidneutrala eller koldioxidfria.
Konstgjord fotosyntes
Att utnyttja fotosyntesens principer är en möjlig väg. Särskilt fotosystem II har fått stor uppmärksamhet, eftersom dess ”aktiva säte” består av metaller (som finns i stora mängder i naturen) och eftersom de elektroner och vätemolekyler som produceras i den katalytiska processen kan användas för att producera bränslen med hög energi. Således har detta system blivit det främsta exemplet för hur ljusdrivna syntetiska vattenoxidationskatalysatorer så småningom ska kunna efterliknas och modelleras, så kallad artificiell fotosyntes.
Fotosyntes är den process där levande organismer omvandlar koldioxid och vatten till syre och druvsocker, med hjälp av solljuset som energikälla. Fotosyntesen sker i särskilda strukturer i växtcellerna, i så kallade kloroplaster som innehåller klorofyllmolekyler.
Energin från solen tas om hand och lagras i kemiska bindningar i en rad ljusreaktioner, som i stort går ut på att flytta omkring elektroner i klorofyllmolekylerna. Några led i reaktionerna sker i olika reaktionscentrum, fotosystem II och fotosystem I.
Källa: Wikipedia
Den exakta kemin som sker vid det aktiva sätet är dock fortfarande höljd i dunkel eftersom identiteten hos de vattenmolekyler som deltar i syrebindningsformationen inte har kartlagts. Det är något som kemisten Casper de Lichtenberg vid Umeå universitet därför har ägnat sina doktorandstudier åt: identifiering av dessa vattenmolekyler.
Märkt vatten används för att följa reaktionen
Eftersom fotosystem II utför sin reaktion i vatten, kan arbetet med att skilja vattnet som deltar i reaktionen från resten av vattnet liknas vid att skilja en droppe vatten från resten av havet.
– För att förbigå detta problem har jag studerat vattendelningsreaktionen i fotosystem II med metoder som utnyttjar att det reaktiva vattnet är bundet till det aktiva sätet. Genom att injicera isotopmärkt vatten i provet kunde jag bestämma hur snabbt det inkorporeras där det reaktiva vattnet sitter, säger Casper de Lichtenberg.
För att ta reda på hur snabbt det märkta vattnet kommer in i den kemiska reaktionen, har han dels mätt den magnetiska resonanssignalen från vattnets byggstenar till det aktiva sätet, dels mätt massan av det producerade syret. Detta ger direkt kemisk information om hur de reaktiva vattenmolekylerna är bundna.
Avbildar fysisk och elektronisk struktur
För att rationalisera denna information är det bra att känna till den fysiska och elektroniska strukturen på det aktiva sätet där det reaktiva vattnet är bundet. Under sina doktorandstudier har Casper de Lichtenberg också deltagit i experiment där forskarteamet har bestämt strukturen för alla stabila mellanprodukter i reaktionscykeln.
– Vi har dessutom tagit steg mot att skapa de första molekylära filmerna av vattendelningsreaktionen genom att avbilda strukturerna vid olika tidpunkter mellan dessa intermediära strukturer.
Håkan Olausson, professor vid Centrum för social och affektiv neurovetenskap vid Linköpings universitet, har forskat om smärta i 30 år. I maj skulle han ha rest till Liverpool för att träffa Jo Cameron, en 72-årig, skotsk kvinna. Han skulle ha fått sällskap av ett par forskargrupper från andra länder som, liksom Håkan Olausson, skulle ha utsatt Jo Cameron för en rad experiment.
Corona satte stopp för resan men Håkan Olausson hoppas kunna göra ett nytt försök i höst.
Saknar förmågan att känna smärta
Pandemin som spridits över världen må ha hindrat Jo Cameron från att resa till Liverpool, men särskilt orolig lär den inte göra henne, trots att hon med sin ålder befinner sig i en riskgrupp. Jo Cameron saknar nämligen i stort sett förmågan att känna såväl smärta som ångest. Smärttåligheten upptäcktes för drygt sex år sedan av den läkare som opererade Jo Camerons handled, efter att patienten hade insisterat på att hon inte behövde bedövning.
Tidigare hade hon, som barn, brutit en arm utan att lägga märke till det. När hon födde barn kände hon inte mer än en diffus smärta. Men fram till operationen hade det inte varit något som hon brytt sig särskilt mycket om.
Har en muterad gen
Läkaren ingick i det forskarlag som ett par år senare kunde visa att Jo Cameron har en mutation på en gen som de kallar FAAH-OUT. Genen reglerar det enzym, fettsyraamidhydrolas (FAAH), som bryter ner endokannabinoider, det som brukar kallas kroppens egna cannabis.
I teorin har alltså människan, som i Jo Camerons fall, förmågan att själv hantera smärta. Men då måste något göras åt det där enzymet.
Smärta en personlig upplevelse
Smärta är en personlig upplevelse som inte kan påvisas med objektiva metoder. IASP (International Association for the Study of Pain) har definierat smärta som ”en obehaglig sensorisk och känslomässig upplevelse förenad med vävnadsskada eller beskriven i termer av sådan skada.”
Det är skillnad mellan akut och långvarig smärta. Vid den långvariga, som alltså inte är akut smärta utdragen över tid, är andra smärtmekanismer verksamma.
Smärta beräknas ge upphov till årliga kostnader för läkarbesök på 4,7 miljarder kronor och för läkemedel 1,5 miljarder kronor. De indirekta kostnaderna, som kostnader för sjukförsäkring och produktionsbortfall, beräknas till cirka 80 miljarder kronor per år.
Smärta brukar delas in i fem kategorier:
Nociceptiv smärta: Smärtan leds via smärtreceptorer från skadad vävnad till hjärnan. Exempel: inflammation, fraktur.
Perifer neuropatisk smärta: Smärtan uppkommer på grund av skada i perifer nerv eller nervrot, alltså på en nerv som ligger utanför hjärnan och ryggmärgen. Exempel: rizopati, herpes zoster.
Central neuropatisk smärta: Smärtan uppkommer genom skador i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Exempel: stroke, MS.
Centralt störd smärtmodulering: Störningar i den centrala smärttransmissionen såsom central sensitisering (ökad känslighet inför ett stimuli) och/eller störd smärthämning (den process i centrala nervsystemet som hämmar inkommande smärtsignaler) är en väsentlig del av den aktuella smärtmekanismen. Exempel: fibromyalgi, långvarig smärta efter pisksnärtskada.
Psykogen smärta: Smärta som uppkommer av enbart psykiska orsaker. Exempel: djupa depressioner, vissa psykoser.
Idiopatisk smärta: Smärta som ej kan hänföras till någon av ovanstående kategorier.
Källa: Läkemedelsboken (Läkemedelsverket)
Men Håkan Olaussons intresse för Jo Cameron har inte med smärta att göra, åtminstone inte direkt. Hans plan är att med hjälp av borstar utsätta henne för det som de flesta uppfattar som behaglig beröring. Forskarlaget har nyligen använt en så kallad borstrobot på ett 30-tal personer.
– Vår hypotes är att behaglig beröring leder till frisättning av endokannabinoider som lindrar smärta.
Samband mellan beröring och smärtlindring
Sambandet mellan beröring, till exempel genom att hålla handen, och smärtlindring är enligt Håkan Olausson ganska robust. Det är mekanismen bakom som inte är tillräckligt utforskad. Kanske handlar det om frisättning av endokannabinoider, kanske om en känsla av trygghet. När det gäller metoden med borstar ska beröringen vara långsam; snabba stråk ger ingen effekt.
En annan hypotes är att de som är okänsliga för smärta inte uppfattar långsam beröring som behaglig. Det är bland annat därför Jo Cameron ska undersökas.
– Men vi har inte en skarp hypotes utan forskningen är explorativ, säger Håkan Olausson.
Helt nytt smärtsystem
När Håkan Olausson planerade mötet med Jo Cameron hade han och hans forskarlag ännu inte gjort den upptäckt som de nu arbetar med: ett helt nytt smärtsystem. Den som läser i en lärobok om smärta får veta att signaler om smärta transporteras långsammare än de som förmedlar beröring.
Men med hjälp av teknik som gör det möjligt att avlyssna signalerna i nervtråden från en nervcell åt gången, upptäckte forskarna de ultrasnabba smärtreceptorerna. Nu har forskargruppen fått forskningsmedel för att studera det snabba smärtsystemet.
– Vi ska försöka identifiera vilka fibrer som motsvarar snabba nervfibrer och hitta markörer för att blockera dem. En tänkbar behandling är tandläkarbedövning som bara går mot smärtfibrerna och sparar muskelfibrerna. Det är ett nytt nervsystem att rikta in smärtbehandlingen på.
Kronisk smärta ett mysterium
Den smärta som övergår till att bli kronisk är enligt Håkan Olausson fortfarande något av ett mysterium. Men det kan ha att göra med att förmågan att känna smärta är så viktig för vår överlevnad.
– Det är ett så viktigt system att vi ligger och balanserar på gränsen till kronisk smärta och minsta lilla störning kan göra att det slår över.
Kan Jo Cameron bidra till kunskap om kronisk smärta?
– Ja absolut, om man kan använda endokannabinoider och utnyttja den smärtlindringen. Sedan vet vi inte om de kan lindra det ultrasnabba smärtsystemet. När vi planerade mötet var inte det aktuellt, men nu har vi tänkt lägga till det.
Christopher Fowler, professor i farmakologi vid Umeå universitet, letar tillsammans med en grupp italienska forskare efter substanser som kombinerar effekterna som erhålls med vanliga värktabletter, exempelvis Ipren, men samtidigt påverkar nedbrytningen av endokannabinoider. Med målet att få fram ett läkemedel som inte har den verksamma substansen ibuprofens skadliga effekt på magen.
– Men vi vill inte att folk ska få upp hoppet för det är en extremt lång process. Det här är explorativ forskning som kan leda till något bra eller rinna ut i sanden, säger Christopher Fowler.
Två grupper av smärtstillande
Det finns två stora grupper av smärtstillande läkemedel som inte är beroendeframkallande.
NSAID (Non-Steroidal Anti-Inflammatory Drugs), eller COX-hämmare, som också verkar antiinflammatoriskt. Den verksamma substansen, till exempel naproxen och ibuprofen, hämmar enzymet cyclooxygenas (COX) som bildar så kallade prostaglandiner, naturligt förekommande fettsyror som verkar sammandragande på glatt muskulatur, som ökar smärtsignaleringen. Men prostaglandiner skyddar även magen och läkemedlen kan ge biverkningar som magsår. Kända läkemedel är Ipren och Ibumetin.
Hur den andra gruppen, paracetamol, fungerar är fortfarande något av ett mysterium och det finns ingen allmänt accepterad mekanism för hur smärtlindringen går till. Kända läkemedel är Alvedon och Panodil.
Källor: Janusinfo, Christopher Fowler.
Testas mot posttraumatisk stress
En av de FAAH-hämmare som utvecklades för att användas som smärtstillande medel, men inte hade tillräckligt god effekt, ska nu testas i behandlingen av PTSD, posttraumatiskt stressyndrom. I en mindre, experimentell studie vid Linköpings universitet har det potentiella läkemedlet testats på friska försökspersoner. 16 personer fick en aktiv substans medan 29 fick en placebo. Efter tio dagars behandling mätte forskarna hur bra personerna var på att träna bort inlärd rädsla. De som fick FAAH-hämmaren visade sig ha lättare att träna bort rädslan.
– Det är ett av få tillfällen då resultat från djurstudier stått sig vid försök på människor, säger Markus Heilig, professor och chef för Centrum för social och affektiv neurovetenskap vid Linköpings universitet.
Med start i oktober 2020 ska forskarlaget testa behandlingen på sjuka personer.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
– Det betyder att Östersjöns bestånd inte kan ersättas av västkustindivider om östersjöbestånden skulle gå förlorade, säger Kerstin Johannesson, professor i marin evolutionsbiologi vid institutionen för marina vetenskaper.
I den nya studien har forskarna sammanställt genetisk och annan biologisk information för 23 marina arter. Genom att därefter jämföra DNA från olika bestånd, från Nordsjön och in i Östersjön, kunde forskarna visa att i Öresund och Bälten ökar de genetiska skillnaderna markant hos de flesta arter. Det sker ett ”genetiskt skutt”.
– Alla utom en av de arter vi samlat data från uppvisade samma mönster, och i de flesta fall sammanföll den kraftiga genetiska förändringen i det område där salthalten sjunker som snabbast, säger Kerstin Johannesson.
Artfränder har blivit olika arter
Metoder för genetiska undersökningar har utvecklats snabbt. Idag kan forskarna relativt enkelt upptäcka skillnader i DNA, men också ta reda på vilka gener och egenskaper som skiljer. Därför vet forskarna att skillnaderna mellan bestånd i och utanför Östersjön ofta handlar om att Östersjöindividerna har gener som gör det möjligt att överleva och fortplanta sig trots den låga salthalten. Och skillnaderna har uppkommit genom naturligt urval.
Om torsken i Östersjön försvinner, går den inte att ersätta med en dito från Skagerrack.
– Forskningsresultaten visar att de genetiska skillnaderna, hos de flesta av de undersökta arterna, är en följd av anpassningar till Östersjöns mycket speciella miljö. I vissa fall har bestånden i Östersjön utvecklat så stora skillnader att de kan betraktas som olika arter, exempelvis kan östersjötorsken anses vara en egen art, liksom den bottenlekande flundran som utvecklats i Östersjön och bara finns där, säger Kerstin Johannesson.
Östersjön som Darwins Galapagos
En spännande framtidsfråga för forskarna är hur skillnaderna kan vara så stora trots att bestånden är i kontakt med varandra. Till exempel simmar torsk och andra fiskar fritt mellan olika havsområden, och individer från olika bestånd skulle då kunna para sig. Ändå tycks det finnas något som förhindrar att bestånden blandas och att de genetiska skillnaderna utjämnas.
– Östersjön är en helt unik marin miljö som funkar utmärkt som ett naturligt laboratorium för forskning om hur arter anpassar sig och om hur nya arter uppstår. Det är en guldgruva som liknar den som Darwin fann när han besökte Galapagos, säger Kerstin Johannesson.
Kerstin Johannesson, professor i marin evolutionsbiologi vid institutionen för marina vetenskaper,Tjärnö marina laboratorium, Göteborgs universitet. kerstin.johannesson@gu.se
Carl André, professor i marin populationsgenetik vid institutionen för marina vetenskaper, Tjärnö marina laboratorium, Göteborgs universitet, carl.andre@gu.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
