Professorn i Europastudier Barbara Törnquist-Plewa har följt utvecklingen av Belarus sedan nationen grundades efter Sovjetimperiets fall.
Varför har utvecklingen sett så annorlunda ut i Belarus efter murens fall, jämfört med i andra öststater?
– Det fanns en viss skillnad i hur Belarus bröt upp från Sovjetunionen jämfört med hur andra länder i det gamla östblocket gjorde det. Visserligen existerade Belarusiska nationella fronten, men som självständighetsrörelse var den förhållandevis liten jämfört med motsvarigheter i andra öststater. I Belarus var det snarare partieliten som tog initiativ till att distansera sig från det sönderfallande Sovjet. Kuppen mot Gorbatjov i augusti 1991 skrämde den belarusiska ledningen, likaså den oreda och ekonomiska kaos som följde på kommunismens fall. Man såg det helt enkelt som en säkerhetsåtgärd att förklara sig som en självständig stat.
– När Lukasjenko vann presidentvalet 1994 var folk trötta på osäkerheten. Det fanns en längtan tillbaka till den gamla ordningen.1996 ändrade Lukasjenko konstitutionen och gav sig själv diktatoriska befogenheter.
Men vad är det som gör att folket nu går man ur huse för att protestera och kräva demokrati?
– En viktig orsak är ekonomin. Vitryssland hade en mycket stark tillväxt fram till 2008, till stor del tack vare att Ryssland försåg dem med olja och gas till ett kraftigt reducerat pris. En tredjedel av världsmarknadspriset. Vitryssland är det land som idag mest liknar det gamla Sovjet. Tre fjärdedelar av ekonomin är statlig och tillväxten innebar sysselsättning och ekonomisk trygghet. Men den goda ekonomin försvagades kraftigt sedan börskraschen 2008, inte minst därför att Ryssland då höjde priser för energileveranserna. Därmed har också missnöjet med regimen successivt ökat.
– En annan anledning till att protesterna kommer nu är att minnet har börjat blekna. De som minns och blev skrämda av det ekonomiska kaos som uppstod när Sovjetimperiet föll har blivit färre. Istället växte en ny generation upp som har sett den positiva utvecklingen i grannländerna som Litauen och Polen och vill att landet skall reformeras. De vill ha en förändring.
Bild: Andrew Keymaster/Unsplash
– Ytterligare en anledning är att mediemonopolet har brutits, i och med internet. Vitryska medborgare kan läsa om hur Lukasjenko ofta kritiseras i både västerländiska och ryska medier. Det finns ett förakt mot honom i Ryssland och man driver med hans bondebakgrund, att han var ordförande för en sovjetisk kolchos. Det visar jag och min doktorand i en ny studie om de satirbilder som görs av Lukasjenko i rysk media. De ryska nidbilderna spelar roll. Särskilt i ett land med starkt ryskt inflytande. Belarusierna tycker att det är kränkande att styras av en ledare som inte respekteras någonstans.
– Sen finns klart också en trötthet över att ha haft samma ledare sedan -94, ilska över att han ignorerat folket under pandemin, skamlöst förfalskat valresultaten och dessutom inte tvekar att använda brutalt våld mot dem som visar sitt missnöje.
Så du menar att den belarusiska befolkningen länge har varit ganska tillfreds med Lukasjenko och de starka banden till Ryssland?
– Visst har det funnits protester och motstånd, men oppositionen har varit relativt liten och splittrad samtidigt som folk i gemen varit ganska obenägna att gå ut och protestera. Den nationella vitryska identiteten har varit ganska svag. Många identifierar sig med Ryssland, dels språkligt men också genom den ortodoxa kyrkan.
I början av de belarusiska upproret varnade Lukasjenko för hur Ryssland skulle reagera om protesterna inte lugnade sig. Nu varnar han för ett hot västerifrån, och verkar vilja ha Rysslands hjälp. Vilken är egentligen Lukasjenkos inställning till Ryssland?
– Den är nog ganska kluven, och pragmatisk.1996 ingicks en union med Ryssland, och Lukasjenko hade nog ett visst hopp om att han skulle ta över efter Jeltsin. Men Jeltsin hade en annan efterträdare i åtanke, Vladimir Putin. När det stod klart lades unionstankarna på is.
– Man skulle nog kunna säga att merparten av befolkningen inklusive presidenten känner en stor samhörighet med Ryssland, men är definitivt emot en annektering. Belarusierna vill ha en egen stat. Så länge ekonomin har varit god har man varit ganska nöjd med landets fördelningspolitik och blandekonomi. Man har dessutom sluppit de ryska oligarkerna, terrorism och de ryska krigen.
Så vad tror du händer nu? Vilka olika scenarios ser du framför dig i Belarus?
– Det skulle kunna bli en militär intervention, men det ser jag inte som troligt.
– En hybridlösning skulle kunna vara att i smyg förstärka den vitryska säkerhetspolisen och militärmakten och på så sätt förstärka Lukasjenko. Visserligen föraktar Putin Lukasjenko men jag tror inte att han ser någon lämplig ersättare just nu, även om jag är övertygad att han letar efter en sådan.
Och om protesterna lyckas och Lukasjenko tvingas avgå?
– Ett möjligt scenario skulle då kunna vara att Belarus går samma väg som Armenien. Det vill säga att landets utrikespolitik fortsatt ligger i linje med Rysslands intressen medan ekonomiska relationer med väst är sanktionerade. För Putin skulle det dock vara ett stort problem om revolten i Belarus lyckas. Det hade sänt signaler om att en revolt är möjlig även på andra ställen.
Kort om Belarus
Dagens Belarus, tidigare oftast kallat Vitryssland, ingick i Kievriket och blev från 1300-talet en del av litauiska storfurstendömet. Från 1700-talet, när Polen-Litauen föll, blev det en del av det Ryska riket. Landet russifierades, och den ortodoxa kyrkan spelade en viktig roll i detta. Under ryskt styre började en del av befolkningen identifiera sig som vitryssar och efter ryska revolutionen genomfördes de första försöken att bilda en vitrysk stat. Detta misslyckades och år 1991 blev Vitryssland självständigt för första gången.
Kulturvårdaren Erik Goth Småland har undersökt hur fartygsbevarandet i Norge har utvecklats under de senaste hundra åren. Han har studerat samhällsengagemanget för de historiska fartygen, undersökt volontärarbetarnas delaktighet i fartygens bevarande och vad volontärarbetet personligen betytt för de inblandade.
Fartygen spelar en viktig roll för identitet
De historiska gamla fartygen har spelat en viktig roll för hur norrmän tänker på sin historia och sin nationella identitet.
– Idag erkänns historiska fartyg offentligt som en viktig del av Norges kulturarv. Och skeppen får en hel del statlig finansiering varje år för bevarande. Den norska staten deltar inte bara i finansiering av dockning och reparationer av listade fartyg på kommersiella varv, utan uppmuntrar också till volontärverksamhet, säger Erik Goth Småland.
Den norska staten bidrar inte bara till att finansiera reparationer och material för att göra de historiska fartygen havsvärdiga, vilket kan ta ett decennium eller mer, utan uppmuntrar också till volontärarbete.
– Denna volontärinsats är oerhört viktig för att återställa och upprätthålla det maritima arvet i Norge, men lite har hittills varit känt om bakgrunden, organisationen, omfattningen och påverkan.
Det frivilliga engagemanget har ökat
Efter en litteraturöversikt, en undersökning av data från 82 volontärledare och 14 strukturerade intervjuer med volontärer, fann Erik Goth Småland att fartygsbevarandet ofta börjar med att ett fartyg som känns viktigt för lokalsamhället riskerar att gå förlorat.
– Efter 1964 blev frivilligorganisationer permanenta organisationer som tog hand om sina egna fartyg. 1967 finansierades bevarandet första gången av staten och sedan 1970-talet har Norge sett en kontinuerlig ökning av fartygsfrivilligorganisationer och volontärer.
Värde: över 5,5 miljoner euro per år
Men ingen har hittills undersökt vilka volontärerna är och omfattningen av deras ansträngningar.
– I Norge är volontärer som arbetar med skeppsbevarande mest äldre män, med en stark relation till regionen och ofta även det specifika fartyget. Men volontärarbete bör inte ses som gratisjobb. Jag har gjort en uppskattning av volontärernas ansträngning och fann då att det årliga värdet kan vara över 5,5 miljoner euro.
Det ideella arbetet har också en viktig inverkan på volontärerna själva. Studierna visar att den sociala kontakten, kopplingen till lokalsamhället och till fartygens historia var avgörande.
– Volontärernas upplevelser under projekten främjar deras egen upplevda hälsa och livskvalitet. Och studien ger en bättre förståelse för bakgrund, motivation och omfattning av frivilligt engagemang. Resultat som har betydelse för frivilligorganisationerna själva och för kulturarvsförvaltning.
− Det känns riktigt kul, ändå! Jag tycker att båda dessa planeter har otroligt fascinerade historier att berätta, historier som finns etsade i sten och landskap. På både Mars och Venus har forskare nu upptäckt gaser som potentiellt kan indikera liv. Fosfin på Venus och för några år sedan metan på Mars, säger Andreas Johnsson, geomorfolog vid Göteborgs universitet, med planeten Mars som specialitet.
Det är ett internationellt forskarlag som i en ny studie skriver att de upptäckt koncentrationer av molekylen fosfin i Venus atmosfär. Upptäckten gjordes i molnlager på hög höjd där temperatur och tryck liknar de vid jordens yta. Eftersom fosfin på jorden är en produkt av biologisk aktivitet kan upptäckten vara ett tecken på mikrobiskt liv i Venus atmosfär. Ytterligare forskning krävs för att förstå fosfinets ursprung.
− Om fosfinet visar sig komma från organismer så handlar det med stor sannolikhet om luftburna bakterier med en livscykel som följer atmosfärens cirkulationsmönster. Upptäckten kommer att rikta mer fokus på Venus en tid framöver. Och förhoppningsvis kommer nya sonder och landare skickas ut för att titta närmare på fosfinet och atmosfärens sammansättning och struktur.
Venus ingen tidigare kandidat för liv
Enligt Andreas Johnsson är upptäckten av fosfin en stor nyhet eftersom det var helt oväntat. Venus har nämligen flugit lite under radarn som lämplig himlakropp för liv och fokus har snarare legat på Mars och det yttre solsystemets månar, som till exempel Europa och Enceladus.
− Venus har dock en otroligt fascinerande geologisk historia. Den är nästan lika stor som jorden och med nästan lika stor massa. Venus kan ha varit gynnsam för vatten och liv tidigt i sin utveckling, men spåren av den unga Venus är höljt i dunkel.
Anledningen är att Venus hela yta omvandlades för 600–800 miljoner år sedan genom globalt omfattande vulkanism. Som jämförelse hade jorden vid samma tidpunkt hunnit utveckla flercelliga organismer och djur stod vid tröskeln att ta sig upp på land.
− Detta är ren spekulation. Men kanske utvecklade Venus liv efter samma mönster som på jorden, liv som sedan dukade under när denna kataklysm drabbade planeten. Om visst mikrobiskt liv trots allt klarade denna dramatiska förändring är området där fosfinet upptäckts en lämplig plats, i skydd från den extrema hettan i den lägre delen av atmosfären. Det gör upptäckten riktigt spännande.
Mycket återstår innan svar om liv på grannplaneterna
På Mars väckte upptäckten av metan 2013 stor sensation eftersom metan på jorden till stor del har ett biologiskt ursprung, men där geologiska processer också kan bilda det, oberoende av liv. Nu är den vetenskapliga utmaningen att försöka förstå ursprunget till dessa gaser på respektive planet.
− Om vi i framtiden med säkerhet kan påvisa liv på Venus och eller Mars, så blir nästa steg att undersöka släktskapet med livet på jorden. Om det inte är besläktat med oss så vore det ett vetenskapligt fynd utan motsvarighet i historien. Då vet vi att liv kan uppstå på andra himlakroppar och universum skulle därmed kunna myllra av olika livsformer.
Till sist, 1971 gav David Bowie ut låten ”Life on Mars”. Vem tror du kommer att ge ut låten Life on Venus?
− Jag har googlat fram att 22 band redan har en låt som heter ”Life on Venus”, men ingen har dock nått de höjder som Bowie hade med Mars. Kanske blir det ändring på det nu? Jag hoppas på att något svenskt metallband, kanske Ghost eller Arch Enemy, tar sig an denna viktiga uppgift.
Kontakt:
Andreas Johnsson, forskare i geomorfologi, Göteborgs universitet, andreasj@gvc.gu.se
År 2006 var ovanligt torrt och flera stora skogsbränder härjade i Norrbotten, bland annat i Muddus nationalpark. Ett år efter branden inleddes forskning i brandområdet i Muddus för att fördjupa kunskaperna om bränders effekter på ekosystemet. Eftersom det finns få stora naturliga brandområden i Sverige i dag var möjligheten unik.
Skalbaggar är en väldigt artrik insektsgrupp som har viktiga roller i våra ekosystem och stor betydelse för den biologiska mångfalden. Det forskarna från SLU har undersökt är hur antalet skalbaggar och fördelningen mellan olika skalbaggsarter förändrades under åren som följde efter branden.
– Vår studie visar att skogsbränder på nordliga breddgrader ger långvariga positiva effekter på mångfalden av skalbaggar, säger Emelie Fredriksson, som är doktorand vid SLU i Umeå.
Skogsbränder har genom historien varit en naturlig störning i våra nordliga skogar, vilket har gjort att många organismer är anpassade till och beroende av de livsmiljöer som bränder skapar. I det moderna skogsbruket bekämpas skogsbränder dock effektivt och flera av de arter som är brandberoende riskerar att dö ut.
Viktigt studera sammansättning av arter
Tillsammans med Länsstyrelsen Norrbotten samlade forskarna in insekter i området under de första tre åren, samt tolv år efter banden för att kunna se hur skalbaggssamhället förändrades över tid. Mer än 450 olika arter av skalbaggar identifierades i studien. Av de brandberoende arter som klassas som hotade i den svenska rödlistan återfanns bland annat korthårig kulhalsbock och svart plattbagge.
Korthårig kulhalsbock (Acmaeops septentrionis), en hotad skalbagge som gynnas av skogsbränder. Bild: wikipedia
Så förändrades skalbaggssamhället efter branden
Efter en skogsbrand sker en förändring i vilka skalbaggar som nyttjar området. I denna studie kunde forskarna se att skalbaggar som är beroende av brand och sådana som äter kambium (skiktet innanför barken) var typiska det första året efter branden. Andra året var antalet rödlistade arter som störst, medan det tredje och det tolfte dominerades av skalbaggsarter som är rovdjur och svampätare.
Efter tolv år kunde forskarna se att skalbaggssamhället i brandområdet och i den obrända skogen intill skiljde sig åt. En del arter hittades endast i skogen som brunnit, andra endast i den obrända skogen. Slutligen fanns det arter som hittades i båda områdena.
– Vissa arter är mer specialiserade, medan andra är generalister och kan leva i många olika miljöer. Att vara beroende av strukturer som skapas av bränder är en typ av specialisering som finns hos vissa arter, och de behöver inslag av bränder i skogslandskapet för att kunna överleva på lång sikt, säger Emelie Fredriksson.
Studien visar vikten av att studera artsammansättningen och inte endast mäta antalet arter eller individer vid uppföljningar av olika åtgärder, såsom naturvårdsbränningar och när mål sätts för att gynna biodiversitet.
Hur ofta behöver det då brinna i ett område för att brandberoende skalbaggar ska överleva?
I dag gör både skogsbolag och länsstyrelser naturvårdsbränningar för att bidra till ökad biologisk mångfald. Sådana naturvårdsbränningar har potential att gynna biologisk mångfald under årtionden, men dessa tillsammans med de naturliga bränderna i Sverige utgör endast en liten del av den skog som skulle ha brunnit i en naturlig barrskog.
– Mer kunskap kring hur naturvårdsåtgärder kan effektiviseras för att närmare efterlikna naturliga bränder och dess positiva effekter behövs, säger Emelie Fredriksson.
Emelie Fredriksson, doktorand, Institutionen för vilt, fisk och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Umeå, emelie.fredriksson@slu.se
I sin forskning har Ola Nordhall undersökt 800 lärare och funnit att lärare som, förutom den reguljära arbetsinsatsen, investerar mycket av sin fritid i elever och kollegor är sårbara. Det handlar om lärare med ett starkt socialt patos som tar hand om kollegor, ger socialt stöd till elever och har föräldrakontakter utanför arbetstid.
Ola Nordhall är universitetslärare i psykologi och doktorand inom arbetshälsa vid Högskolan i Gävle. Han ser att den här typen av engagemang lätt kan övergå i överengagemang och bli en väg till stress och i förlängningen utbrändhet.
– Det är som ett slags sluttande plan, det märks inte att farten ökar och att arbetsinsatsen ökar. Det är roligt, det är roligt och man gör mer och mer, säger Ola Nordhall.
Positivt, men det har en baksida
Många studier har tidigare visat att den typen av engagemang har positiva konsekvenser. Det skapar ett mervärde, gynnar kollegiet och organisationen som helhet.
– Det gör det också, men det har en baksida och kan drabba den individuella läraren som helt enkelt tömmer ut sig själv.
Ola Nordhall menar också att den här typen av extraarbete kan upplevas som ett belastande krav i arbetet. Att det kan finnas förväntningar om att du ska göra det här, även om ingen direkt uttalar det.
– Jag har själv arbetat som gymnasielärare i åtta år och känner igen dessa förväntningar om att stödja kollegor, dröja sig kvar efter arbetet och ta hand om de elever som inte orkar.
Lärarens uppgift är pedagogens
Han slår fast att lärarens uppgift är att vara pedagogen, men att lärarrollen vuxit utöver det pedagogiska arbetet de senaste 20-30 åren i takt med att behoven har ökat.
– Att det gynnar skolan som helhet och just att det ligger i gränslandet mellan det formella och informella arbetet, gör det så svårt att få bort.
Här trycker han på vikten av att skolledningen förmedlar vad man förväntar sig genom att forma arbetsbeskrivningarna så att det sociala arbetet inte ligger inom den formella lärarrollen och att det är ett väldigt tydligt fokus på det pedagogiska arbetet, på lärande, på kunskap.
– Då får läraren ägna sig åt professionellt pedagogiskt arbete och behöver inte vara socialarbetare, kurator eller förälder i sådan stor utsträckning som det har blivit.
Mer stödpersonal i skolan
Ola Nordhall efterlyser en arbetspsykolog eller kurator som finns på en eller flera skolor, en tydlig resurs som är tillgänglig. Han har själv arbetat på skolor där det funnits utbildad personal som kunnat ta de mer sociala bitarna, framförallt med de elever som har speciella behov.
– Det har fungerat väldigt bra, men det vanligaste är att detta inte finns och så hamnar vi i den här situationen, därför att läraren är engagerad och kännande.
Lärare är ju en utsatt grupp och här har vi en delförklaring till varför lärare dras med högre mental ohälsa än många andra yrkesgrupper.
Kontakt:
Ola Nordhall, universitetslärare i psykologi och doktorand inom arbetshälsa vid Högskolan i Gävle, Ola.Nordhall@hig.se
– Något som förvånade mig var att husbyggnation i korsvirkesteknik var så vanlig utanför Skåne och Halland, korsvirkeshus fanns även i Göteborg, säger Andrine Nilsen, doktorand i arkeologi vid Göteborgs universitet.
Hennes avhandling behandlar svensk stadsbebyggelse i trä från år 1470 till 1800 och jämför trähusbebyggelsen över och under mark i Göteborg, Nya Lödöse, Falun och Stockholm.
Andrine Nilsen efterlyser en större uppmärksamhet och noggrannhet i undersökningen av arkeologiska lämningar av trähus, med mer detaljerad dokumentation när sådan är möjlig.
– Det behövs en breddad förståelse för variabiliteten av planlösningar, byggnadstekniska blandningar av till exempel knuttimring, korsvirke och skiftesverk och deras geografiska utbredning.
Ett spännande resultat hon kom fram till är att nya isoleringsstrategier för ett varmare inomhusklimat kom som en reaktion på den lilla istiden, cirka 1430–1850.
Tvärdisciplinära studier
Andrine Nilsen betonar vikten av tvärdisciplinära studier, i detta fall arkeologi, och av bevarade hus och historiska källor.
– Trähusen (det vanliga) kan inte alltid förlora mot exempelvis stenhus som ses som atypiska eller unika inom kulturmiljödiskussionen. Det vanliga kanske ligger närmare det som fler föredrog och i sin tur relaterar fler minnen, som också är intimt förbundet med det traditionella.
Stenhusen var oerhört få i de flesta tidigmoderna svenska städer och företräder sällan bebyggelsen i stort, men de är ofta de enda historiska husen som bevarats. Därför måste svensk trädstadshistoria sökas arkeologiskt, vi vet idag ganska lite om hur städerna såg ut och fungerade.
– De få återstående tidigmoderna trähusen i stadsmiljö bör därför behandlas med den respekt de förtjänar, de har nu blivit det unika eller atypiska på grund av bränder, rivningar och ogenomtänkta renoveringar. Trähusen representerar dessutom alla sociala skikt i samhället vilket bör framgå i bevaringsprogrammen.
Förorter viktiga för förståelsen
Andrine Nilsen visar på vikten av att ta ett steg bort från en rent teknisk undersökning av hus, för att istället sätta husen i ett samtida och nutida socialt sammanhang och belysa dem från flera olika aspekter.
Hon betonar att vi för att förstå den tidigmoderna staden också måste undersöka den perifera stadsbebyggelsen direkt utanför stadstullarna.
– Majorna, utanför dåvarande Göteborg, hade djuphamnen och möjliggjorde Göteborgs ekonomiska expansion. Majorna var också hem till en stor del av Göteborgs arbetskraft, men även till sjökaptener och andra som föredrog det havsnära läget utanför tullarna. Förstäder skyddas sällan av fornminneslagen som ofta följer stadsgränsen och därför undersöks de sällan arkeologiskt. Följden blir gärna stereotypa föreställningar, utan genomträngande djupare studier, som kan vara direkt missvisande.
Den tidigmoderna staden hade mycket gemensamt med den moderna staden, exempelvis en stadsplan med reglerade raka gator och torg. I Göteborg hade den också ett kanalsystem. Stadsdelar med bevarad historisk miljö är ofta uppskattade bostadsområden.
– Förhoppningsvis bidrar min studie till ett ökat bevarande av historiska miljöer och att trähusen uppvärderas inom kulturmiljön.
Sverige ligger under genomsnittet i OECD för antal timmar som eleverna tillbringar i skolan. I medeltal går eleverna 178 dagar under ett läsår jämfört med till exempel Danmark där eleverna går strax över 200 dagar. Något de gör sedan Danmark valde att korta sommarlovet.
– På den politiska agendan utanför Sverige har det varit allt mer diskussion om tiden som används för undervisning. Att Danmark har kortat sommarlovet är ett exempel. Ett annat är att Obama gick ut med rekommendationer om att förlänga skolåret och att flera delstater då valde att följa dem, säger Therese Nilsson docent i nationalekonomi, verksam vid Lunds universitet och vid Institutet för Näringslivsforskning.
Kortare lov gav högre lön som vuxen
På uppdrag av Studieförbundet näringsliv och samhälle, SNS, har Therese Nilsson tillsammans med två andra forskare, publicerat studien Långsiktiga effekter av mer undervisningstid.
Forskarna har undersökt hur förlängd studietid påverkade inkomsterna för personer födda på 30- och 40-talet. Det var en period av flera skolreformer och forskarna har jämfört en grupp som fick ett extra skolår när de var 13 år med en annan som fick längre terminer och kortare lov från årskurs ett.
Det visade sig att kortare lov kom att ge en starkare ställning på arbetsmarknaden och högre lön i vuxen ålder. Så blev det inte för de som gick ett extra år i skolan när de var mellan 13 och 14 år.
– Det vi kan visa är att vi får små effekter av ett extra skolår som ligger i slutet grundskolan. Motsvarande undervisningstid som var utpytsad över alla skolår gav däremot betydligt större effekter på inkomster och pensioner, säger Therese Nilsson.
De största fördelarna uppstod hos de elever som fick längre termin när de gick på lågstadiet. Och allra bäst gick det för kvinnorna.
– För kvinnorna ser vi väldigt tydliga effekter. De längre terminerna ökade sannolikheten att de arbetade, till exempel som sekreterare, kontorskassörska och stenografer. Det var välbetalda jobb på den tiden.
Kvinnor vann mest på mer lästid i skolan
Orsaken är, menar Therese Nilsson, att mer tid i skolan i tidig ålder gjorde att eleverna förbättrade sina kunskaper i att skriva, läsa och räkna. Något som kvinnorna kunde dra nytta av när de kom ut på arbetsmarknaden. Att flickor i allmänhet är mer skolmogna och därför kunde tillgodogöra sig undervisningen bättre kan också vara en förklaring till att de och inte männen, blev vinnare på reformen.
Att mer lästid i skolan kan ge stora förbättringar i människors liv, är en av slutsatserna i rapporten och Therese Nilsson tycker att det kan vara vägledande för svensk skolas utveckling.
– Utifrån vår studie är min slutsats att om vi tycker att svenska elevers kunskaper är för svaga och att PISA – resultaten för låga, ska vi välja insatser som vi tror har effekt och då ser det ut som utökad undervisningstid är en sak som vi kan satsa på.
Kortat sommarlov för lågstadiebarnen
En åtgärd kan vara att korta sommarlovet. Och blir det för dyrt att göra det i hela skolan så är det viktigast att göra det för lågstadiebarnen.
– Idag behöver kommunerna bara erbjuda lovskola från årskurs åtta. Men det är antagligen bättre att erbjuda lovskola på lågstadiet istället. Särskilt barn som kommer från studieovana hem kan tappa mycket kunskap över sommaren.
Kortare lov – men högre lön i framtiden
Forskning visar att undervisningstid för yngre elever ger högre inkomster senare i livet, visar forskning som bygger på analyser av två skolreformer på 30- och 40-talet. Den ena var en förlängning av skoltiden med ett år. Istället för att sluta skolan när eleverna var 13 år slutade de när de var 14 år. I den andra reformen kortades loven och eleverna gick mer i skolan redan från lågstadiet. När forskarna jämförde grupperna som omfattades av reformerna såg de att effekten på inkomst blev absolut störst för dem som fick längre terminer redan från de första fyra åren i grundskolan. De som tjänade mest på mer undervisning tidigt under skolgången var kvinnorna som fick välbetalda kontorsarbeten.
När det gäller utredningen om ett extra skolår, alltså tioårig grundskola, är det i praktiken en fråga om att förskoleklassen ska göras till en del av grundskolesystemet, och då bli nationellt styrd. Sedan 2018 är förskoleklassen obligatorisk. Men den styrs av kommunerna och hur verksamheten bedrivs skiljer sig också åt mellan kommunerna.
– Idag måste kommunerna erbjuda förskoleklass minst 15 timmar i veckan och max 30 timmar. Det skapar extrema skillnader mellan olika kommuner. Ett exempel är grannkommunerna Lund och Staffanstorp. I Lund får sexåringar 1 000 timmar undervisning i förskoleklass under första läsåret. Men i Staffanstorp får de bara 500 timmar.
Tioårig grundskola
– Om det skulle visa sig att det blir en 10-årig grundskola så är min rekommendation att man satsar ordentligt på undervisningstid redan från första klass, säger Therese Nilsson.
Sven Persson, senior professor i pedagogik håller med om vikten av tidiga insatser. Tillsammans med Helena Ackesjö från Linnéuniversitetet arbetar han med en forskningsöversikt om barns tidiga lärande för utredningen om tioårig grundskola.
– Att barn vistas i lärmiljöer med utbildad personal har starka positiva effekter på en rad områden och det bekräftas ju också i SNS-studien, säger han men påpekar samtidigt att det är viktigt att definiera vad insatserna ska bestå i.
Lovskola reglerad i skollagen
Lovskola är undervisning inom grundskolan som anordnas enligt skollagen under lov under en termin eller utanför terminstid och som inte är obligatorisk för elever. Sedan 1 augusti 2017 är en kommun skyldig att erbjuda obligatoriskt anordnad lovskola till elever i årskurs 8 och 9 som riskerar att inte nå kunskapskraven för att påbörja ett nationellt yrkesprogram på gymnasiet. Det är frivilligt att delta i lovskola. Några skolor erbjuder lovskola även i lägre årskurser.
Om huvudmannen frivilligt erbjudit lovskola under andra lov, exempelvis sportlov och påsklov, och eleven deltagit i detta, får man räkna av tid från skyldigheten att erbjuda obligatoriskt anordnad lovskola. För många elever har coronapandemin gjort det svårare att nå skolans kunskapskrav. I maj föreslog regeringen därför att 120 miljoner kronor öronmärks till lovskola för att ge elever bättre förutsättningar att nå kunskapskraven.
Källa: Lärarnas riksförbund, Skolverket
Barnens egna utforskande
– Vad är en undervisning som gynnar barn i den här åldern, hur ser den ut? Om jag går igenom forskning som studerar den frågan kan man säga att undervisningen inte får ses som en slags envägskommunikation. Och talar vi om undervisning finns det alltid en risk att det uppfattas som information från lärare till elever. Men det finns starkt forskningsstöd för att undervisning för de här grupperna ska bygga på barnens egna utforskande.
Ska mer undervisningstid för sex-åringar få effekt på lärandet, förespråkar Sven Persson en pedagogik som hämtar inspiration från förskolans verksamhet. Undervisning ska främja barnens egen aktivitet, vara både ämnes- och barncentrerad och lekbaserad.
– Undervisning är inte bara något som man förstår intellektuellt utan det är också något som är socialt och känslomässigt, både av det man kan kognitivt och det man kan tillsammans med andra. Det är ett förhållningssätt som utvecklas genom förskolepedagogiken.
Allra viktigast menar Sven Persson är att undervisningen möter barn i skolstartsåldern, lär dem att se sig själva som en lärande person.
Problem med likvärdigheten
Vilken pedagogik dagens sexåringar får beror på vilken förskoleklass de går i. Och precis som Therese Nilsson säger Sven Persson att förskoleklassen har problem med likvärdigheten.
– Studier om förskoleklassens undervisning visar att den ser väldigt olika ut. Det finns allt från en lekbaserad undervisning till det som är ungefär som i skolan. Det visar ju också att det finns en osäkerhet om hur man ska bedriva undervisning i förskolan.
Finns det fördelar med att låta förskoleklassen bli en del av grundskolan?
– Ur forskningssynpunkt är det något som behöver undersökas mer. Förskoleklassen har funnits så kort tid att den ännu inte hunnit utvärderas. Men det kan finns fördelar med att ha ett sammanhållet skolsystem som erbjuder barn i de här åldersgrupperna likvärdighet. Det kan vara i grundskolan eller i förskolan, det är inte det viktiga utan det är hur undervisningen utformas.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
De folkliga protesterna i Belarus har ökat i takt med att president Lukasjenko slår ned allt hårdare mot sin befolkning. 1991 utropades Belarus, tidigare kallat Vitryssland, för första gången till en självständig republik. Tre år senare valdes en ung Aleksandr Lukasjenko till makten med löften om en återgång till den forna Sovjetstatens dagar, men med en stärkt nationell identitet i ryggen. Inom några år hade demokratins vindar stillats och makten koncentrerats kring presidenten. Oliktänkande var inte välkomna.
– Lukasjenko identifierar sig med nationen Belarus, det är därför han måste få 80 procent av rösterna. Skulle han ”nöja” sig med 60 skulle han också erkänna att det finns en opposition. Valresultatet gör att han legitimerar sig makt, och rättfärdigar att det inte finns några oppositionella parlamentsledamöter. Men att han skulle ha fått så stor majoritet är högst osannolikt, säger Nikolay Zakharov, lektor i sociologi, som studerat den belarusiska samhällsmodellen, civilsamhället och nationsbyggandet.
Nationalismens roll
Nationell identitet och nationalism löper som en röd tråd genom landets historia. Ömsom har den tryckts ner av kringliggande stormakter, ömsom har den uppmuntrats och utnyttjats som verktyg för att kontrollera befolkningen. Stalin, som i den första sovjetregeringen var ansvarig för nationalitetsfrågor såg till exempel möjligheter i att använda den belarusiska nationalismen för att mobilisera stöd för den nya regimen.
– Även om Stalin i grunden såg på nationalism med misstänksamhet, så genom att möta nationalisterna halvvägs trodde han att man kunde skapa lojala nationalister. Nationella till formen men med socialistiskt innehåll, säger Per Anders Rudling, docent i historia, som forskat kring belarusisk historia under 1900-talets första hälft.
Flaggor blir viktiga symboler
En nationell symbol som skapat mycket uppmärksamhet i samband med sommarens protester är den vitröda flaggan. Striden om Belarus flagga sträcker sig långt tillbaka till det tidiga 1900-talet då idén om en egen flagga föddes, en vit med rött fält i mitten. En flagga som varit förbjuden sedan 1996 med förklaringen att den introducerades och användes av belarusier som sympatiserade med nazisterna. Något som historiker säger inte stämmer. Denna flagga har nu blivit en viktig symbol för motståndet mot Lukasjenko.
Men även den officiella flaggan har en politiskt laddad historia, då den förknippas med Sovjetunionen. En regim som har miljontals människoliv på sitt samvete.
– Lukasjenko spelar mycket på att ”vi är en liten del av Sovjetunionen som lever kvar” med allt vad det innebär kring stabilitet och liknande. Men varje nationell flagga har olika berättelser bakom sig. Jag har sett hur båda flaggorna nu används av demonstranterna och det är viktigt att veta vad det betyder när man ser bilder från demonstrationerna på tv, säger Andrej Kotljarchuk, historiker vid Samtidshistoriska institutet på Södertörns högskola och själv uppvuxen i Sovjet-Belarus.
Tre historiska händelser
Forskarna är överens om att framför allt tre historiska perioder och händelser särskilt format det land vi ser i dag. Vilka också kan förklara det dubbla förhållande landet har till den stora grannen i öst, Ryssland. Det är Stalinterrorn efter första världskriget då över 50 000 människor mördades och stora delar av landets elit försvann. Det andra är andra världskriget som drabbade Belarus synnerligen hårt, 2,5 miljoner människor förlorade livet, landets judiska och romska befolkning dog i stor utsträckning i koncentrationslägren.
När kriget närmade sig sitt slut var Belarus nästan helt ödelagt. Så trots Stalins terror bara några år tidigare välkomnades Röda armén som befriare när den gick in i landet. Vilket också är den tredje tidsperiod som präglat landet, åren som sovjetrepublik.
– När Belarus var en del av Sovjetunionen låg det i centrum, det var inte gränsrepublik i utkanten av något eller mitt i mellan två stormakter. Det kom in kapital och man var en del av imperiets kärna. Den belarusiska identiteten stärktes återigen, säger han.
”Den sista sovjetstaten”
I dag kallas Belarus fortfarande, lite slarvigt, för den sista sovjetstaten. Vilket i mångt och mycket beror på Lukasjenkos valplattform från 90-talet: att återgå till Sovjetunionen. När Michail Gorbatjov störtades i en statskupp 1991 gjordes det förvisso med stöd från det lokala styret i Minsk. Men där president Boris Jeltsin och det nya Ryssland försökte komma bort från ett samhälle byggt på kommunism och socialism ville Belarus göra tvärt om. Detta har gjort att landet har en unik samhällsmodell säger Nikolay Zakharov.
Arbetslösheten är mycket låg, då det råder vad som kallas allmän sysselsättning. Samtidigt är många fabriksarbetare permitterade flera dagar i veckan då det inte finns tillräckligt med arbete. Sjukvård och utbildning är gratis, men till priset av ett auktoritärt styre och en tystad opposition.
Protesterna sensommaren 2020 skiljer sig åt från tidigare protester. Det är en ny generation ute på gatorna, människor som inte har samma minne av åren som sovjetrepublik. Människor som fått nog av polisens övervåld. Inte heller tror han att det ligger några ekonomiska orsaker bakom protesterna.
Fler kvinnor engagerar sig
– Det var demonstrationer 1996, 2004, 2010. Det som är annorlunda 2020 är att det är mer av en folkrörelse. Många av dem som är ute på gatorna är inte politiskt aktiva. Och det händer inte bara i Minsk. Det är också fler kvinnor som engagerar sig politiskt. Presidentkandidaten Sviatlana Tsichanouskaja, ledare i det oppositionella koordinatorsrådet, musikern Maria Kalesnikava, och Nobelpristagaren i litteratur Svetlana Aleksijevitj är bara några exempel, säger Andrej Kotljarchuk.
Demonstranternas krav är enkla: att Lukasjenko avgår och det hålls fria, demokratiska val. Verkligheten är dock allt annan än enkel och presidenten visar inte några tecken på att vilja lämna sin position. Lägg där till Ryssland, som ser området som mycket viktigt utifrån deras militära intressen mot Europa och USA. Putin lär vilja ha ett finger med i spelet kring vem som styr grannlandet, det är det tre forskarkollegorna överens om.
Häckklippning med huggsvärd och stångskära. Vält i stället för gräsklippare. I en ny doktorsavhandling presenteras historiska hantverksmetoder, som kan vara intressanta alternativ till dagens trädgårdsskötsel.
– Min forskning är historisk och tillbakablickande men också inriktad på att söka lösningar på nutida problem, säger Joakim Seiler, samverkansdoktorand vid institutionen för kulturvård och chefsträdgårdsmästare på Gunnebo Slott och Trädgårdar i Mölndal.
Slottsträdgård som laboratorium
Gunnebo slott har använts som laboratorium i Joakim Seilers doktorandarbete där han bland annat studerat hur gräsmattor och häckar sköttes under 1700-talet och hur de skulle kunna skötas idag.
Beskrivningar av gräsmattan är sällsynta i svenska källor före 1800-talet.
– Före gräsklipparens genombrott så sköttes gräsmattor med välten, lien och kvasten. Mina hantverksexperiment visar att resultatet vid gräsmatteslåtter med lie beror mer på hantverkarens skicklighet än redskapet. Varje skär med lien är ett personligt avtryck av skicklighet i ett visst ögonblick.
Häckar vanligare förr än gräsmattor
Till skillnad från gräsmattan förekommer beskrivningar av häckar mer frekvent i historiska källor.
– Det tyder på att häckar var vanligare än gräsmattor förr. Manuella häcksaxar verkar ha använts kontinuerligt från mitten av 1600-talet fram till idag.
Joakim Seiler har också utforskat de ovanliga historiska redskapen huggsvärd och trädsvärd (hedge slasher), samt stångskära (pruning hook) i hantverksexperiment.
– De här gamla redskapen kräver att utövaren har en inre uppfattning om den form som hon eller han vill skapa. Resultatet blir mindre tekniskt perfekt, men med mer liv i former, linjer och ytor än vad som produceras av maskindrivna redskap.
Olika skötselideal genom tiderna
Skötselmetoderna påverkar även trädgården som ljudlandskap. Nutida maskinerna låter mycket och påverkar trädgårdsupplevelsen negativt för många personer medan hantverksmetoderna istället upplevs som intressanta och attraktiva inslag i trädgården, enligt studierna.
I avhandlingen konstaterats också att det funnits flera dominerande skötselideal genom historien. Under en tidsperiod på 1700-talet gällde skötsel för lyxkonsumtion.
– Skötsel för lyxkonsumtion var avsedd att manifestera status för en person, som John Hall på Gunnebo slott, genom konsumtion av lyxvaror. Trädgården vid Gunnebo slott var en improduktiv mark som krävde intensiv skötsel; den var tydlig lyxkonsumtion av mark.
Ett annat skötselideal är trädgården som kulturarv. Vid Gunnebo slott uppstod det idealet på 1990-talet. Målet var att återskapa Gunnebo slott som det var på 1700-talet.
Största skillnaden mellan dessa två ideal är att stilen och hantverket under 1700-talet var framtidsinriktat, medan dagens ideal är inriktat på det förflutna.
Skötsel meningsfull i sig själv
Joakim Seilers studie har lett fram till förslag på ett nytt förhållningssätt, som inte bara är inriktat på hantverk som ett sätt att bevara historiska trädgårdar och blicka tillbaka, utan belyser hantverk som en meningsfull aktivitet i sig själv för dagens människor
– En sådan skötsel uppmuntrar kvalitet och hållbarhet och kombinerar god praxis från förr med nutidens omsorg för biologisk mångfald och hållbarhet, samt människors känsla av kulturarv och intresse för att lära sig av det förflutna. Detta hållbara trädgårdshantverk är både miljövänligt och lustfyllt och lämpar sig väl i alla typer av trädgårdar där människor vistas eller där de bor.
Forskare vid Naturhistoriska riksmuseet pekar ut outforskade fossil av mikroskopiskt liv i berggrunden på flera kilometers djup. Därmed ökar paleontologernas arbetsfält flerfaldigt.
Forskaren Magnus Ivarsson och hans kollegor vid Naturhistoriska riksmuseet har samlat all känd kunskap från forskningsfronten om det fossila arkivet i djupbiosfären, i en ny studie som publicerats i tidskriften Earth Science Reviews.
Tio års forskning vid museet visar hur mikroskopiska organismer har lämnat fossil i magmatisk berggrund som annars inte anses innehålla fossil.
– Våra slutsatser är att det finns gott om fossil i hela jordskorpan, inte bara i sedimentära bergarter från gamla havsbottnar och på land, säger Magnus Ivarsson, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet.
Liv där vatten cirkulerar
Levande organismer i berggrunden idag utgör cirka 20 procent av jordens biomassa och har till och med varit den dominerande delen av livet på jorden för länge sedan innan växterna koloniserade land.
Allt liv i berggrunden är begränsat till sprickor och hålrum där vatten cirkulerar. Där lever mikroskopiskt liv från alla tre grenar på livets träd – bakterier, arkeer och eukaryoter. Till och med på flera kilometers djup frodas dessa mikroskopiska organismer.
Miljön i djupbiosfären är varm, helt mörk och syrefri. Vattnet innehåller höga halter av järn, svavel eller metan. Organismerna tar energi som finns lagrad i mineral och gas och för att bygga celler används kol från koldioxid. Andra är istället nedbrytare, till exempel svampar som kan täcka sprickornas väggar.
I miljontals år bevaras fortfarande mineral från organismerna på sprickornas väggar och utgör de fossil som avslöjar förekomsten av tidigare mikrobiellt liv.
Rekord i ålder och djup
Det äldsta fossilet som ser ut att vara från eukaryoter (celler med cellkärna) har hittats i sådana miljöer i djupbiosfären. Det är ett 2,4 miljarder år gammalt fossil av en svampliknande organism som skapade mycel, och hittades i en borrkärna från Sydafrika.
Det djupaste fyndet av liv är från en guldgruva, också i Sydafrika. Där borrades hål 5 kilometer under markytan och levande prokaryoter och eukaryoter hittades. Temperaturen ökar med djupet och den teoretiska gränsen för liv har man visat är 121 grader Celsius (för arkeer), men så djupt har det inte varit tekniskt möjligt att borra än.
Stor forskningspotential
I den nya publikationen pekas det fossila arkivet i djupbiosfären ut som ett outforskat forskningsområde med stor betydelse för livets utveckling på jorden och stor potential för framtida forskning.
– Eftersom livet i djupbiosfären varit dominerande under större delen av livets historia så har säkerligen viktiga steg inom evolutionen och utvecklingen av tidigt liv tagits på djupet, säger Magnus Ivarsson.
Viktiga steg inom evolutionen kan till exempel ha varit ämnesomsättning, parasitism och svamparnas utveckling av hyfer som bildar mycel.
Det mikroskopiska livet i berggrundens djup har utvecklats i flera miljarder år, skyddat från exempelvis klimatförändringar och meteoritnedslag, och deras fossil går att studera.
– Här finns hur mycket som helst att forska om, säger Magnus Ivarsson om det nya forskningsområdet.
Domstolsämbete, byråkrater eller bara ansiktet utåt i ett mäktigt pr-maskineri. Muftiatets roll har varierat genom historien. Renat Bekkins avhandling vid Södertörns högskola handlar om relationen mellan denna institution och staten.
– Muftiaten instiftades av Katarina II, kejsarinna i det ryska imperiet, 1788. Det var delvis för att blidka imperiets muslimska befolkning som varit utsatta för förtryck och vänt sig mot imperiet. Men också för att kontrollera deras religiösa aktiviteter, säger Renat Bekkin som är doktorand i religionsvetenskap vid Södertörns högskola.
De islamska ledarna ledde ofta upproren mot kejsarfamiljen, men att muta dem hade inte fungerat.
– Istället implementerade man dem i samhällssystemet, i det strikta klassamhälle som rådde under 1700–1800-talen, säger Renat Bekkin som i dagarna disputerar med en avhandling i religionsvetenskap.
En mufti är inte så mycket en religiös ledare som en administrativ position, en byråkrat. Systemet återfinns idag i länder som till exempel Bosnien, Bulgarien och Ryssland. Varje muftis befogenheter sträcker sig över ett visst geografiskt område. Det övergripande syftet är att organisera och kontrollera de muslimska församlingar som ligger där.
Rollen som domstol och administration
Under de första åren var deras roll framför allt att agera domstol i religiösa frågor. Sådant som rör till exempel arv eller äktenskap. Muftiatet skulle också säkerställa kompetensen hos församlingarnas imamer, utfärda olika typer av dokument och licenser.
I samband med ryska revolutionen och framväxten av Sovjetunionen förändrades rollen något.
– Då spelade de mer rollen av marknadsförare, de agerade lite som annonspelare för religiösa ledare i Sovjetunionen. De skulle fungera som bevis på att det rådde religionsfrihet. De bjöds in till offentliga tillställningar när muslimska statsledare var på besök eller vid internationella konferenser. Samtidigt var deras inofficiella uppgift att begränsa religiösa aktiviteter.
Chanser till reform
Efter Sovjetunionens kollaps 1991 fanns möjligheter till reformer menar Renat Bekkin. Men det var en chans muftiaten inte tog. Istället har denna byråkratiska institution levt kvar enligt gamla mönster. Den har också behållit sina nära relationer till staten.
– Muftiatet har blivit politiker, de försöker påverka församlingsmedlemmarna i politiska frågor. De har deltagit i resor till Syrien, för att få människor att stötta Rysslands agerande i landet. Vissa gör det mer välvilligt än andra. Så rollen är i stort sett den samma, de stöttar landets styre och fungerar som verktyg åt dem.
Majoriteten av ledarna inom institutionen kommer fortfarande från folkgruppen tartarer där de flesta är sunnimuslimer. Under 1800-talet utgjorde de den största muslimska gruppen i Ryssland. Så ser de inte ut i dag, men mufiatens organisation tillåter att ledarskapet bevaras så som det alltid sett ut.
– De har mycket att säga till om, historiskt. I dag fungerar de också som medlare till andra muslimska grupper i Ryssland och de före detta sovjetrepublikerna, säger Renat Bekkin som själv är aktiv i det muslimska livet i hemstaden St Petersburg.
Hans personliga relation till muftitatet har öppnat dörrar och i viss mån underlättat i till exempel intervjuarbetet. Men ämnet är känsligt och även om frågan om reformer av institutionen lever är det inget som öppet ifrågasätts. En av avhandligens slutsater är dock att reformer är nödvändiga för att muftiatet ska leva vidare. Muslimer är en del av den ryska befolkningen sedan generationer, att studera de organisationer som utgör människors vardag är viktigt för att förstå deras del i samhället. Renat Bekkin hoppas att hans avhandling kan utgöra en del i det arbetet.
Renat Bekkin, doktorand i religionsvetenskap, Södertörns högskola, renat.bekkin@sh.se
Forskarna har följt 102 tornseglare (Apus apus) från elva olika populationer som häckar i Europa, från svenska Lappland i norr till Spanien i söder. Med hjälp av mikrodataloggar fästa på fåglarna, som bland annat registrerar när solen går upp och dagarnas längd, har de kunnat bestämma longitud och latitud och på så vis avgöra var de 102 individerna befunnit sig vid olika tidpunkter på året.
– Vår undersökning betyder mycket för att kunna förstå hur organismer, i det här fallet tornseglare, kan förflytta sig från ett område i världen till ett annat där tillgången på föda för tillfället är mycket bättre, säger Susanne Åkesson, professor vid Lunds universitet och den som lett studien där forskare från 14 universitet och fågelskyddsorganisationer varit involverade.
Flyttar söderut som i en kedja
Tornseglare som häckar i Sverige och norra Europa anländer till de södra delarna av Afrika fyra till sex veckor senare än tornseglare som häckar i södra Europa. Då har de sydeuropeiska tornseglarna redan flyttat vidare ännu längre söderut på den afrikanska kontinenten. Härav benämningen kedjeflyttning till skillnad från den långt vanligare så kallade överhoppningsflyttningen som innebär att de populationer som anländer först till ett område hävdar revir och ockuperar det och tvingar populationer som anländer senare att hoppa över det upptagna området och flyga vidare.
Flyger dygnet runt
Tornseglaren är den rörligaste landlevande fågeln i världen. När den inte häckar tillbringar den dygnets 24 timmar i luften, totalt tio månader om året. Detta har enligt forskarna bidragit till att arten utvecklat det unika flyttningsmönstret. Livet i luften innebär att de behöver mycket energi och därmed föda i form av insekter. Därför flyttar de sydeuropeiska populationerna vidare ännu längre söderut i Afrika när födotillgången ökar där. Det förklarar också varför de är större än sina släktingar från norra Europa. De ser helt enkelt till att hela tiden finnas i områden med störst tillgång på insekter.
En annan faktor som forskarna pekar på som avgörande för att tornseglare utvecklat kedjeflyttning är att de inte kan hävda revir på samma sätt som fåglar som tillbringar mer tid på marken.
Säkerställer tillgången till föda
– Kärnan till att tornseglare kedjeflyttar medan nästan alla andra fåglar såsom sångfåglar, änder, gäss och vadare överhoppsflyttar står sannolikt att finna i hur mycket tid de tillbringar i luften. Tornseglaren är extremt unik med sina tio månader i luften, säger Susanne Åkesson och fortsätter:
– Jag tycker det är så häftigt att de kan veta vart födan finns och när de ska befinna sig just på den platsen. De flyttar över kontinenter på ett sätt som säkerställer att de hela tiden har tillgång till föda och överlever – de blir över 20 år gamla.
Kedjeflyttning har tidigare bara konstaterats hos två arter: amerikansk sparvhök och havssula.
Susanne Åkesson, professor zooekologi, Biologiska institutionen, Lunds universitet, susanne.akesson@biol.lu.se
Fiskars kroppstillväxt kan påverkas på flera sätt när vattnet de lever i blir varmare och brunare. Temperaturen har en direkt inverkan på hastigheten i många biologiska förlopp, såsom matsmältning och födointag. Försämrade ljusförhållanden i mörkare vatten begränsar fiskens möjligheter att använda synsinnet för att hitta föda, och kan dessutom påverka tillgången på bytesdjur, både när det gäller mängd och artsammansättning.
Renee van Dorst har i sitt doktorsarbete vid SLU undersökt hur varmare och brunare vatten påverkar fiskindivider och populationer. För att göra detta använde hon en rad olika metoder, bland annat använde hon fiskobservationsdata, ett experiment med uppvärmning av ett helt ekosystem, akvarieexperiment och storskaliga försök under noggrant kontrollerade betingelser (mesokosmexperiment). Två vanliga sötvattensarter ingick i studierna: abborre och mört.
Mindre och yngre fiskar
– Min forskning visar att både uppvärmning och ”brunifiering” av sjöar sannolikt kommer att leda till att produktionen av fiskbiomassa minskar. Uppvärmningen kommer sannolikt att bidra genom att orsaka en förskjutning mot mindre och yngre individer. Brunare vatten å sin sida kommer sannolikt att bidra genom att minska fiskens kroppstillväxt, säger Renee van Dorst.
I sitt arbete undersökte hon också om uppvärmning och förbruning har olika inverkan på fisk av olika kroppsstorlek, kön och art. Fiskens kroppsstorlek visade sig ha stor betydelse eftersom små, men inte stora, individer växte bättre i varmare vatten. Hon hittade också könsspecifika svar på uppvärmning, eftersom kroppstillväxten försämrades mer hos hanar än hos honor.
Stora abborrar och små mörtar påverkas mest
Svaret på brunare vatten varierade med både kroppsstorlek och art. Abborrens kroppstillväxt försämrades alltid när vattnet blev brunare, och mest påverkades de större fiskarna. När det gäller mörten, tycktes det bara vara de mycket små fiskarna som påverkades negativt av brunare vatten.
I sin avhandling drar Renee van Dorst slutsatsen att fortsatta klimatförändringar, med den uppvärmning och brunfärgning av vatten som följder i dess spår, kommer att påverka fisk negativt på både individ- och populationsnivå, men att svaren varierar med storlek, kön och art. Hon menar också att uppvärmningens och brunifieringens inverkan på fiskbestånd sannolikt även kommer att påverka samspelet med konkurrenter, byten och rovdjur, och därmed hela sjöekosystem.
– Jag hoppas att min avhandling bidrar till en bredare förståelse för hur akvatiska system kommer att reagera på framtida klimatförändringar, säger Renee van Dorst.
Renee van Dorst, Institutionen för akvatiska resurser, Kustlaboratoriet, Sveriges lantbruksuniversitet, Öregrund, renee.van.dorst@slu.se
– Det finns sedan tidigare en känd koppling mellan långvariga sömnproblem och risken att senare utveckla typ 2-diabetes. Vi ställde oss frågan om det stämmer även för dem som har typ 2-diabetes och också får läkemedelsbehandling för att hålla blodsockernivåerna på en tillfredsställande nivå. I vår studie ser vi en liten koppling mellan två sömnstörningar och långtidsblodsockret, men det är inget som patienterna behöver oroa sig för, säger Christian Benedict, docent vid institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet och studiens huvudförfattare.
Det här är den första större sömnstudie som har gjorts på patienter som har typ 2-diabetes och som medicineras för det.
Sömnproblem jämfördes med långtidsblocksocker
I studien som är baserad på 13 346 blodprover från UK Biobank har forskarna tittat på halterna av HbA1c, även kallat långtidsblodsocker. Patienterna som lämnat proverna har svarat på frågor om sina sömnvanor, till exempel hur länge de brukar sova. Kortare än sju timmar per natt skattas som kort och längre än nio timmar per natt är långt.
Brukar de ha svårt att somna för natten eller somna om ifall de har vaknat till? Patienterna kan ha uppgett att de har problem med snarkningar eller att de lider av trötthet på dagtid. De uppskattade sömnproblemen jämfördes med HbA1c.
Resultaten visar att patienter som behandlas för typ-2-diabetes och som antingen sover för länge (nio timmar eller mer) eller visar tecken på att lida av obstruktiv sömnapné, har en något högre risk att ha ett högre långtidssockervärde.
Liten påverkan på blodsockernivåerna
– Det mest intressanta är att skillnaden i HbA1c mellan patienterna som upplevde sömnbesvären och de som inte gjorde det var liten: 0,07 – 0,10 procent. Det är viktigt att veta eftersom många med typ 2-diabetes upplever sömnproblem och kanske oroa sig för hur sjukdomen påverkas av dem.
Det som påverkar långtidsblodsockret positivt i större utsträckning är att fortsätta med sin medicinering. Man vet till exempel att läkemedel metformin, som används som behandling när kost och ökad fysisk aktivitet inte ger tillräcklig effekt på blodsockernivåerna, minskar HbA1c mellan 1,5 och 2 procent. Det är en betydligt större skillnad än för sömnstörningarna.
Sömnproblem kan vara besvärligt ändå
– Dock måste man komma ihåg att vi i vår studie inte har undersökt andra hälsoutfall som kan påverkas av båda sömnstörningar och typ 2-diabetes, såsom kognition. Med andra ord är det fortfarande viktigt för patienter med typ 2-diabetes att kontakta vården när de har långvariga sömnproblem, säger Christian Benedict.
En ökad medvetenhet om de historiska värderingar som är inbäddade i designandets praktiker kan göra att vi upphör att reproducera de ideal som bidragit till den västerländska civilisationens rörelse mot en alltmer ohållbar framtid, menar Maria Göransdotter.
I sin avhandling skriver hon att den positiva förändringskraft som design bär på förutsätter en förståelse för design som något föränderligt, snarare än något stabilt över tid. Flera av industridesignens grundläggande begrepp som kan framstå som stabila – så som ”form”, ”deltagande” eller ”användare” – har introducerats, etablerats och förändrats över tid.
Ett föränderligt designbegrepp
Enligt Maria Göransdotter aktiveras alltjämt många av de värderingar som rådde när industridesign kom till i hur designers tänker och arbetar i dag. Med de stora förändringar vi står inför krävs ett föränderligt designbegrepp – och föränderliga designhistorier. Innan vi kan skapa nya sätt att designa för en hållbar framtid behövs en förståelse för hur det förflutna format vår samtid.
– Problemet är att design är ett ganska historielöst fält. Om vi verkligen ska försöka förstå varifrån en del svårigheter kommer i våra sätt att designa så behöver vi förstå var våra designmetoder kommer ifrån.
Men hittills har designhistoria mest handlat om saker, hur de ser ut, vem som gjort dem, och hur de fått betydelse i olika sammanhang. När det gäller historien om våra metoder, processer och tankar kring design finns det inte mycket beskrivet designforskningen. Det är nästan som om de vore naturgivna, menar Maria Göransdotter.
– Min målsättning har varit att se vilka berättelser om design som framträder när vi tar startpunkt i hur design går till, inte i saker eller designresultat. Målet har inte varit att söka ”den sanna berättelsen” om vad design är utan i stället att finna andra, och fler, perspektiv på vad design skulle kunna vara, och kunna bli. Att kanske se saker vi inte tidigare sett genom att upptäcka att våra designmetoder bär på en massa lagrade föreställningar och förväntningar som styr oss mot saker som vi kanske inte alls egentligen vill göra.
Hemmens forskningsinstitut
En av de historier som Maria Göransdotter utforskar handlar om skandinavisk användarcentrerad designs ursprung. Enligt gängse historieskrivning kommer sådan design från USA och andra världskriget, då försvarsmakten designade ergonomiska instrumentbrädor till stridspiloternas flygplan. Men enligt Maria Göransdotter kan användarcentrerad design lika gärna spåras till Sverige.
På 1940-talet grundades Hemmens forskningsinstitut med målsättningen att i grunden förändra kvinnors möjligheter till samhällsinflytande genom att systematiskt studera, och förändra, husmödrars arbete i hemmen. Många av de metoder som utvecklades för att ta fram nya redskap och arbetsmetoder introducerade nya, iterativa och deltagande designprocesser med bland annat prototyper, lermodeller och fördjupande användartester.
– De processer och metoder som utvecklades under 1940- och 50-talen hade tydliga rötter i såväl folkbildningen och folkhemsbygget, som i kvinnorörelsen och allmänna strävanden efter att uppvärdera kvinnors arbete och perspektiv i samhället.
De här idéerna, metoderna och värderingarna blir viktiga för hur deltagande design formeras några decennier senare, menar Maria Göransdotter.
– Men historier som den om Hemmens forskningsinstitut har aldrig egentligen klassats som ”riktig” design vilket förstås spelar stor roll för hur vi tänker kring varifrån designpraktiker kommer och vartåt designområdet rör sig.
Maria Göransdotter hoppas att nya designhistorier kan bidra till nya sätt att aktivera designprocesser genom att ta in perspektiv som handlar om exempelvis miljö, kultur, etnicitet, kön och olika maktstrukturer på såväl individuell som internationell nivå.
Forskare från SLU har i ett unikt samarbete med forskargrupper över stora delar av Arktis – Grönland, Kanada, Ryssland, Norge, Finland och Island – jämfört regioner som har värmts upp snabbare med regioner som förblivit svalare.
Forskarnas viktigaste upptäckt i studien är att klimatförändringen redan nu har lämnat klara avtryck i dagens insektssamhällen. I regioner med snabb uppvärmning fann forskarna ett större inslag av köldkänsliga rovdjur än de hade förväntat sig med utgångspunkt från det tidigare klimatet. I förlängningen kan de här förändringarna faktiskt påverka de arktiska ekosystemens funktion: ju snabbare sommartemperaturerna stigit i ett område, desto fler blommor blir nu förstörda av växtätande larver.
Rovdjurens livsstil avgör deras klimatkänslighet
– Klimatet i Arktis förändras just nu dubbelt så snabbt jämfört med medeltalet för resten av planeten. Därför utgör just Arktis ett viktigt laboratorium när vi försöker förstå klimatförändringens konsekvenser i naturen, säger Tuomas Kankaanpää, forskare och projektledare från Helsingfors universitet.
Bakom studien ligger forskargruppen Spatial Foodweb Ecology Group, verksam vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU, Uppsala) och vid Helsingfors universitet. Studien är ett av resultaten av mer än tio somrars arbete i arktiska regioner.
Forskarna har inriktat sig på några av Arktis viktigaste rovdjur, parasitsteklar. Dessa parasitsteklar är parasitoider, rovdjur som attackerar en enda bytesindivid och oftast dödar den i processen. Klimatförändringen påverkar enligt studien hur vanliga olika typer av parasitoider är.
Parasitsteklarna kan indelas i två olika grupper: idiobionter och koinobionter. Arten på bilden (Cryptus arcticus) är en idiobiont som ger sig på fjärilslarver precis när de skall förpuppa sig. Bild: Tuomas Kankaanpää
Parasitoider: Skrämmande, fascinerande och nyttiga
Genom sina utstuderade och lite ruskiga strategier har parasitoiderna även inspirerat oss människor. Monstren i filmerna om Alien är parasitoider som lägger ägg i sin värd, äter upp den inifrån och tar kål på den i samma veva. Detta har gett dem lite dåligt rykte.
Men samtidigt är det just parasitoiderna som vi har att tacka för en stor del av våra skördar, våra trädgårdar och allt grönt och fint. Parasitoiderna hör till de växtätande insekternas viktigaste fiender och utan dem skulle stora delar av jorden snabbt läggas bruna och öde. Längst i norr är de faktiskt de allra talrikaste och artrikaste rovdjuren.
En viktig skiljelinje mellan olika parasitoider är val av värd. I Arktis utgör fjärilar och tvåvingar (flugor och myggor) de största grupperna av värddjur. Tvåvingarna tilltar i antal mot norr, medan fjärilarna tilltar mot söder. Forskarna upptäckte att andelen parasitoider som ger sig på de värmeälskande fjärilarna har ökat i regioner där sommartemperaturerna har stigit extra mycket under de senaste decennierna, medan vintrarna förblivit kalla. Det motsatta gäller för parasitoider som ger sig på tvåvingar.
Manipulerar sitt värddjur
En annan viktig skillnad är om parasitoiderna är koinobionter eller idiobionter. Koinobionterna är de verkliga mästarna som manipulerar sitt värddjur med kirurgisk precision. Honorna lägger ägg i värddjuret och så ligger äggen eller de små larverna där tills värden vuxit till sig. För detta måste koinobionten skickligt manipulera värdens immunförsvar, så att värden inte upptäcker att den när en främmande fripassagerare.
– Och när värden är stor nog, ja, då är middagen serverad. Då växer koinobionten blixtsnabbt till sig och äter upp hela värden inifrån. Den andra gruppen, alltså idiobionterna, påminner mera om klassiska rovdjur. Larver av idiobionter sätter igång med att äta upp värden inifrån så fort som de kläckts, säger Tuomas Kankaanpää.
De här olika strategierna återspeglar sig direkt i arternas känslighet för klimatförändringen. Koinobionterna kan vänta tills värden dragit sig tillbaka till ett skyddat läge innan de dödar den. Därför är de mindre känsliga för klimatet. Idiobionterna däremot är snabba med att döda sin värd. Därför ger de sig på stora värdindivider som är nära förpuppning. De måste nöja sig med lättfunna värdar som lagt sig i ett relativt exponerat läge. Följaktligen ligger också parasitoiden relativt exponerad över vintern. Inte konstigt då att den är känslig för väder och vind.
Forskarna har följt parasitsteklarna och deras värdar i Zackenbergdalen i Nordöstra Grönland, med hjälp av insektsfällor designade av svensken René Malaise. Bild: Tuomas Kankaanpää
Nya sätt att forska
– I vårt projekt har vi inriktat oss på förhållandet mellan parasitoider på fjärilar och tvåvingar, och mellan koinobionter och idiobionter som en känslig barometer på klimatförändringens inverkan, berättar Kankaanpää.
För att göra det har forskarna tillämpat flera nya tillvägagångssätt. Ett vanligt grepp när man vill förutspå effekterna av klimatförändringar är att man jämför dagens organismsamhällen i varma och kalla förhållanden. Sedan förväntar man sig att organismsamhällen i kallare regioner kommer att förändras i riktning mot det man kan se i varmare regioner. För att förstå en förändring över tiden ersätter man alltså tid med rum (space for time).
– Det vi har gjort är något annat: vi har specifikt jämfört regioner där klimatförändringen nyligen har varit snabbare med regioner där den har varit långsammare. Även om Arktis har förändrats mycket snabbt så har förändringstakten ändå varierat mellan olika arktiska regioner, säger Tuomas Kankaapää.
Professor Tomas Roslin från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har varit handledare för Tuomas Kankaanpää. Han är lika entusiastisk som Tuomas över det nya greppet i studien – och poängterar också en annan nyhet.
– Det vi också har gjort är att samarbeta på ett nytt sätt. På det viset kan vi ge oss på frågor som är för dyra, svåra och utmanande att ta sig an på egen hand. Om en enda forskargrupp skulle skicka ut medlemmar världen över skulle det kosta miljoner. Men genom att samarbeta med forskare som redan är på plats, och be dem om hjälp under några få arbetsdagar, så kan alla bidra med en liten bit av pusslet. Det är så här vi skapar en helhetsbild med realistiska resurser. Jag tror att just den här typen av samarbeten ger oss nycklarna till stora genombrott i forskningen, säger Roslin.
Vetenskaplig artikel:
Parasitoids indicate major climate-induced shifts in arctic communities. (Kankaanpää, T., Vesterinen, E., Hardwick, B. V. P., Schmidt, N. M., Andersson, T., Aspholm, P. E., Barrio, I. C., Beckers, N., Bêty, J., Birkemoe, T., DeSiervo, M., Drotos, K. H. I., Ehrich, D., Gilg, O., Gilg, V., Hein, N., Høye, T. T., Jakobsen, K. M., Jodouin, C., Jorna, J., Kozlov, M. V., Kresse, J-C., Leandri-Breton, D-J., Lecomte, N., Loonen, M., Marr, P., Monckton, S. K., Olsen, M., Otis, J-A., Pyle, M., Roos, R. E., Raundrup, K., Rozhkova, D., Sabard, B., Sokolov, A., Sokolova, N., Solecki, A. M., Urbanowicz, C., Villeneuve, C., Vyguzova, E., Zverev, V. & Roslin, T. 2020.) Global Change Biology
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
