I en nyligen publicerad rapport redovisar forskaren Pia Nylinder hur Region Stockholm styr sin hälso- och sjukvård med hjälp av uppsatta mål och ekonomistyrning. Hennes genomgång visar att det i många fall blir krockar mellan olika sorters mål och att verksamheten därför upplever sig ha svårt att uppfylla målen.

– När jag granskat målen har jag sett att det finns flera oklarheter. Det handlar om att målen inte gäller för alla verksamheter, att det saknas indikatorer för mål och att det många gånger saknas prioritering mellan målen. Det är en allmän svårighet i en stor, politiskt styrd organisation.

Samma mål på olika sätt

– Man ser på styrningen på olika sätt, beroende på vilken roll man har i organisationen. Det kan vara svårt hitta bra mål som fungerar på många olika nivåer. Flera av de dokument som jag har studerat står i konflikt till varandra, vissa dokument säger en sak och andra en annan. Då blir det svårt styra verksamheten och att utvärdera om målen uppfylls.

– Målstyrning handlar om att styra en organisation mot framtida mål och med tydliga och uttalade mål, att rikta fokus mot dessa mål. Genom att mäta utfallet av målen kan prestationer bedömas och ansvar utkrävas. Grundtanken är att styrningen ska styra mot mål, i linje med organisationens strategi, förklarar Pia Nylinder.

Svårt att se långsiktigheten

– När det gäller långsiktigheten i styrningen är det svårt att se hur den uttrycks, fortsätter hon. I budgeten för 2019, till exempel, står det att målen endast gäller för mandatperioden. Det innebär att om målen sätts i början av en mandatperiod gäller de i fyra år. Men i slutet av en mandatperiod blir tidsperioden kortare och det sista året endast ett år. Det är mycket kort sikt i en så stor organisation. Om mål och mått byts ut regelbundet blir det omöjligt att följa verksamheten långsiktigt.

Pia Nylinder har studerat Region Stockholms målstyrning och ekonomistyrning när det gäller hälso- och sjukvård under åren 2017–2019. Hennes undersökning bygger dels på intervjuer med politiker, tjänstemän och vårdpersonal, dels har hon gått igenom de styrande dokument som finns för regionen när det gäller hälso- och sjukvård.

Denna studie är del i ett större projekt där forskare från Linnéuniversitetet studerar hela regionens verksamhet utifrån mål- och ekonomistyrning. En rapport om hela projektet presenteras i månadsskiftet oktober/november.

Studien:

Vad och vem styr styrningen i Region Stockholm – en studie av mål- och ekonomistyrning i hälso- och sjukvården (pdf)

Kontakt:

Pia Nylinder, universitetslektor i ekonomistyrning, pia.nylinder@lnu.se
Maria Mårtensson Hansson, professor i ekonomi- och verksamhetsstyrning och  forskningsledare för Centre for Management Accounting Research (CMAR) vid Ekonomihögskolan, Linnéuniversitet, maria.martenssonhansson@lnu.se

Genom att undersöka hur svenska romaner spreds och recenserades i Europa under 1800-talet kan forskare vid Göteborgs universitet konstatera att kvinnliga populära författare har om- och nedvärderats i litteraturhistorien.

− Det var alltså inte vid sekelskiftet 1900 med August Strindberg och Selma Lagerlöf som svensk litteratur först nådde internationell ryktbarhet. Redan på 1840-talet var svenska romaner tidens mest lästa böcker i Europa och USA, säger Yvonne Leffler, professor i litteraturvetenskap.

I fjol kunde en forskargrupp som Yvonne Leffler ledde visa att svenska kvinnliga författare som Emelie Flygare-Carlén och Fredrika Bremer var storsäljande celebriteter under 1800-talet. I denna studie visas än tydligare att deras manliga kollegor Carl Jonas Love Almqvist och Viktor Rydberg inte alls fick samma internationella genomslag..
Med hjälp av digitaliserat material har Yvonne Leffler nu kunnat följa hur svenska romaner av både kvinnliga och manliga författare spreds i Europa och USA, via danska översättningar och därefter till tyska. Just översättning till tyska var viktig eftersom det var det dominerande språket i Europa.

Sin tids mest spridda romanförfattare

Från tyska översattes böckerna sedan till exempelvis polska, tjeckiska och ungerska, men även till engelska och nederländska. En och samma roman av Fredrika Bremer och Emelie Flygare-Carlén och senare även av Marie Sophie Schwartz kom ofta samtidigt i flera olika översättningar.

− Förläggarna tävlade om att ge ut deras romaner och att vara först. De tre damerna tillhörde absolut sin tids mest spridda romanförfattare. Och många europeiska författare skrev verk som svar på deras romaner, alltså en typ av remake och fanfiction.

De engelska översättningarna fick snabbt spridning både i England och i USA, ofta först i New York innan de publicerades i London. När de väl slagit igenom på engelska översattes de ofta direkt från svenska av svenska immigranter i USA.

− Den stora spridningen i USA berodde säkert på att man här ännu inte hade någon stor inhemsk romanproduktion. Och att man gärna ville läsa annat än romaner av engelska författare. Att föredra svenska romaner kan kanske ses som ett led i frigörelsen från England.

Uppskattade romaner saknas i litteraturhandböckerna

Genom att läsa den tidens recensioner, litterära artiklar och författarporträtt har Yvonne Leffler också tagit reda på vilket mottagande de svenska romanerna fick i internationell press. Hon konstaterar att författare som Fredrika Bremer och Emilie Flygare-Carlén prisades för god miljöskildring, trovärdiga porträtt och förmåga att diskutera viktiga frågor. Något som ledde till deras snabba genomslag.

− Som författare representerade de något nytt samtidigt som de skrev den typen av brett upplagda familjeromaner som den samtida publiken i Europa och USA ville ha. Dessutom verkar just deras kön, att de var kvinnor, ha varit en fördel vid mitten av 1800-talet. Som kvinnor ansågs de vara bättre på att skildra det samtida vardagslivet i hemmet och relationer mellan människor.

Ändå saknas de romaner som var mest uppskattade då i dagens svenska litteraturhandböcker. Något som Yvonne Leffler tror beror på det förra sekelskiftets litteraturkritiker och litteraturhistoriker och deras litterära smak. Vid seklets slut blev de tidigare mer kosmopolitiska romanernas kvaliteter en nackdel. De motsvarade inte något typiskt svenskt och därmed inte den litterära norm som gällde i slutet av 1800-talet.

Romanerna ansågs sentimentala

− I jämförelse med det moderna genombrottets realistiska romaner ansågs de gammalmodiga och tillhöra en äldre romantisk eller sentimental romantyp. Dessutom skedde en klar maskulinisering av litteraturen i slutet av 1800-talet.

Om kvinnlig romanförfattare tidigare varit en kvalitetsbeteckning blev det nu tvärtom en degraderad beteckning.

− I hög grad är det samtidens smakdomares och senare litteraturhistorieskrivare som bestämmer vad som överlever. De verk som har hamnat i litteraturhistoriska handböcker har en tendens att överleva. Det ska mycket till för att omvärdera en redan etablerad historieskrivning, säger Yvonne Leffler.

Rapport:

Swedish Nineteenth-Century Novels as World Literature: Transnational Success and Literary History., (Y. Leffler)

Kontakt:

Yvonne Leffler, professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet, yvonne.leffler@lir.gu.se

I flera år har en forskargrupp vid Lunds universitet undersökt både psykisk hälsa och ohälsa bland unga och hur de utvecklas under skolåren. Fokus har varit att förbättra den psykiska hälsan och öka generellt välbefinnande. Gruppen tar därmed delvis ett omvänt grepp på problematiken kring psykisk ohälsa:

– Det är en vanlig bild att psykiska hälsoproblem ökar bland barn och ungdomar i många utvecklade länder, inte minst bland tonårsflickor även om anledningarna inte är helt kända. Vi utforskar olika metoder för hur unga kan stärkas i sin förmåga att bemästra livets utmaningar, säger Eva Hoff som är docent i psykologi vid Lunds universitet.

Hjärnan tränas till att bli mer förlåtande

Alla människor är unika, liksom den omvärld som omger henne. Men studier och försök indikerar att hjärnan kan tränas till att bli både mer förlåtande och förstående mot sig själv.

– Vi människor är mycket mer mottagliga för negativa signaler än positiva. På så sätt riskerar vi får en skev uppfattning om oss själva och vår omvärld. Vi vill träna ungdomar att notera och förstärka det positiva, säger Mia Maurer, doktorand i psykologi och den som arbetat mest med att utarbeta själva kursen och även ska hålla i den.

Självkännedom bra mot stress och oro

Idén är att inte gå omkring att vara lycklig hela tiden, betonar Mia Maurer.

– Det handlar snarare om att bli mer autentisk. Med bättre självkännedom ökar chansen till att bättre klara av motgångar, stress och oro i livet.

Flera begrepp är centrala i den här typen av färdighetsträning, bland annat det som på fackspråk brukar benämnas coping-strategier vilka innefattar att kunna tänka om och agera på nya sätt.

Självmedkänsla versus inlärd hjälplöshet

– Självmedkänsla är ett annat begrepp. Det handlar om att kunna se på sig själv med medkänsla även när man misslyckas och att peppa sig själv. Centralt är också att etablera ett förändringsorienterat mindset, alltså en inställning som leder till att individen kämpar mer när det blir svårt eller när hen får negativ feedback, säger Eva Maurer.

– Motsatsen är ett mer statiskt mindset, som gör att en individ ger upp så fort hen upplever motstånd och tänker ”det klarar jag aldrig, jag är för dum eller för svag”, vilket också kallas inlärd hjälplöshet.

Ett annat träningsmoment går ut på att få syn på sina styrkor och hur dessa kan användas, snarare än att fokusera på hur man ska kan ska få bukt med sina dåliga sidor. Positiv självförstärkning är mer motiverande och därför mer konstruktivt, visar den forskning som bedrivits under åren.

Bättre psykisk hälsa – och betyg

Copingstrategier, självmedkänsla, positiv självförstärkning och inställningen att man vill kämpa hårdare går att lära ut och träna upp, enligt forskarna som nu alltså utarbetat tio interaktiva lektionstillfällen som ska testas på prov på av sextio sextonåringar på en gymnasieskola i Lund.

Diskussion och reflektion i olika konstellationer blir ett viktigt inslag för att bearbeta och tillgodogöra sig kunskapen.

Både för extroverta och mer inbundna

– Upplägget fungerar både för de som är utåtriktade och har lätt för att prata och för de som är lite mer inbundna och föredrar att reflektera mer på egen hand. Det ska vara ett psykologiskt tryggt gruppklimat för alla, säger Eva Maurer, doktorand psykologi vid Lunds universitet.

Något motsvarande upplägg har inte körts tidigare i Sverige. Liknande övningar har däremot genomförts i Australien och USA. Resultaten därifrån visar att den här formen av träning har effekt på psykisk hälsa. Också betygen blir bättre.

Rötter i två forskningstraditioner

Övningarna som ska genomföras i Lund är ingen ”copy paste” utan utarbetade utifrån erfarenheter från forskargruppen i Lund. Förenklat sett kombinerar de två olika forskningstraditioner som inte har används tillsammans tidigare, nämligen humanistisk psykologi och positiv psykologi. Den förra kan sägas vara en föregångare till positiv psykologi.

Kontakt:

Mia Maurer, doktorand psykologi vid Lunds universitet, mia.maurer@psy.lu.se
Daiva Daukantaité, docent vid Institutionen för psykologi, Lunds universitet, daiva.daukantaite@psy.lu.se
Eva Hoff, docent i psykologi vid Lunds universitet eva.hoff@psy.lu.se

Material som är så tunna att de bara består av ett lager av atomer kallas för tvådimensionella (2D) material och det mest kända är grafen som består av ett enda lager kolatomer. Grafen kan till exempel bidra till supersnabba och högkänsliga detektorer, böjbara elektronikprylar och multifunktionella material inom bil-, flyg- och förpackningsindustrin.

För att kunna använda materialen på ett optimalt sätt är det viktigt att kunna styra deras egenskaper. Eftersom de ultratunna materialens kanter – som bara har en enda dimension – har andra egenskaper än det övriga materialet ligger det en stor forskarutmaning i att kunna kontrollera dessa.

– Med hjälp av väteperoxid kan vi på ett enkelt och skalbart sätt designa materialets kanter ända ner på atomnivå. Vi kan därmed styra vilka egenskaper ett material ska ha. Det går till exempel att bestämma om materialet molybdendisulfid ska vara magnetiskt eller inte. Processen är dessutom miljövänlig och kräver inga höga temperaturer, säger Battulga Munkhbat, forskare på institutionen för fysik på Chalmers.

Vid sidan av grafen finns många andra 2D-material såsom TMD-material som inte leder ström lika bra som grafen, så kallade halvledare. Materialen är intressanta för utvecklingen av nya lösningar inom kvantelektronik och nanoteknik.

– Det är väldigt fascinerande att vi nu kan kombinera kant- och 2D-fysik i ett och samma material på ett banbrytande sätt. Det här öppnar helt nya möjligheter för utvecklingen av 2D-material och deras framtida tillämpningar, säger forskningsledaren Timur Shegai, biträdande professor vid institutionen för fysik på Chalmers.

Arbetet leds från Chalmers, inom ramen för Europas största forskningssatsning någonsin – Grafenflaggskeppet.

Vetenskapliga artikel:

language lang=’en’]Transition metal dichalcogenide metamaterials with atomic precision[/language], Nature Communications, (Battulga Munkhbat, Andrew Yankovich, Denis Baranov, Ruggero Verre, Eva Olsson och Timur Shegai.

Kontakt:

Battulga Munkhbat, forskare, institutionen för fysik, Chalmers, battulga@chalmers.se
Timur Shegai, biträdande professor, institutionen för fysik, Chalmers, timurs@chalmers.se
Eva Olsson, professor, institutionen för fysik, Chalmers, eva.olsson@chalmers.se

– Att rekonstruera bröstet med onkoplastik i samband med canceroperationen är en lika säker metod som att ta bort hela bröstet, förutsatt att bröstet strålbehandlas efter kirurgin, säger Michael Rose, doktorand vid Lunds universitet och specialistläkare i kirurgi och plastikkirurgi på Sydvestjysk Sygehus i Esbjerg, Danmark.

– Onkoplastik som behandlingsmetod varken fördröjer efterbehandlingen eller försämrar prognosen. Patienterna är nöjdare med resultatet och deras psykosociala välbefinnande efter operation ökar på kort såväl som på lång sikt

Risken att förlora ett bröst kan öka de psykiska påfrestningarna vid en bröstcancerdiagnos. Onkoplastik kombinerar två kirurgiska principer:

Onkoplastik i Sverige

I Danmark och Sverige har onkoplastik använts i över ett decennium. Behandlingsmetoden introducerades redan 2008 i Danmark på Sydvestjysk Sygehus och används även vid kliniker i Europa och USA. Liksom i Danmark råder det även inom svensk bröstcancerkirurgi ännu tydliga skillnader inom landets regioner för vilka patienter som erbjuds tekniken eller inte.

I Sverige pågår liknande forskningsstudier som i Danmark med syfte att avgöra den bästa operationen för varje enskild bröstcancerpatient. Bland annat har Bröstcancerförbundet stött initiativet från Svensk förening för bröstkirurgi (SFFB) att kompetensutveckla svenska kirurger och lär ut tekniken genom nationella årliga kurser.

– Inom Region Skåne är onkoplastikkirurgi fullt introducerad, och på Skånes universitetssjukhus är samtliga bröstkirurger utbildade i onkoplastikkirurgi. Vi erbjuder operationsmetoden till alla patienter som planeras för bröstbevarande kirurgi där vi bedömer att onkoplastikkirurgisk teknik ger ett bättre postoperativt resultat eller gör det möjligt att ta bort större tumörer, kommenterar Lisa Rydén, professor i kirurgi vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus.

Studerat danska patienter

Michael Rose har i sitt avhandlingsarbete följt och utvärderat onkoplastik som behandlingsmetod vid tre danska sjukhus under åren 2008–2013. Ett övergripande mål med avhandlingens fyra delstudier har varit att kunna visa på hur onkoplastik i Danmark bör och ska kunna genomföras i klinisk praxis.

Michael Rose och hans kollegor följde onkoplastik och traditionell bröstbevarande kirurgi hos totalt 1 596 bröstcancerpatienter varav 197 patienter behandlades med onkoplastik. Särskilt undersökte forskarna om säkerheten skiljer sig mellan de två behandlingsmetoderna.

– Vi kunde se att det inte fanns någon ökad risk för återfall hos de kvinnor som behandlats med onkoplastik i stället för traditionell bröstbevarande kirurgi. Det fanns inte heller några skillnader i hur länge kvinnorna levde efter sin behandling av bröstcancern, säger Michael Rose.

Vad är onkoplastik?

Onkoplastik innebär att man vid bröstcanceroperation omformar bröstet och använder flera avancerade kirurgiska tekniker för att ta bort tumören samtidigt som man bevarar bröstets form, funktion och utseende. Hur bröstrekonstruktionen och operationen genomförs beror på var tumören sitter och hur utbredd den är, hur stort bröstet är, och hur det som tas bort kan ersättas med kroppsegen vävnad. Ibland opereras även det andra bröstet med en bröstförminskning, för att brösten ska bli så lika som möjligt.

Onkoplastik är en individanpassad kirurgi och bör därför i varje enskild situation bedömas inom ett multidisciplinärt team. Dialog om teknikens för- och nackdelar bör dessutom alltid föras mellan patient och behandlande kirurg. I dag är alltfler bröstkirurger utbildade i onkoplastik vilket innebär att det kosmetiska resultatet blir bättre för bröstcancerpatienter.
Källa: Michael Rose och Cancerfonden

Trots att metoden, som används i delar av Danmark och i Sverige i dag, både är säker och gör att fler patienter får behålla bröstet är den ännu inte etablerad som klinisk rutin i de båda länderna. Förutom hälsoeffekter tror Michael Rose att onkoplastik är en kostnadseffektiv behandlingsmetod på sikt, men forskning saknas på detta område.

Att vakna upp med två bröst

För patienten blir det till exempel färre ingrepp och psykologiskt kan det vara positivt att vakna upp med två bröst i stället för ett. Om båda ingreppen görs vid ett och samma tillfälle minskar även antalet sjukskrivningsdagar för patienten samtidigt som vårdens kostnader minskar.

Michael Rose menar att onkoplastik snarare bör införas som komplement till traditionell kirurgi och att specialisternas kunskaper kan utvecklas, och tillägger:

– Alla bröstcancerpatienter ska inte behandlas med onkoplastik. Varje fall förutsätter en individuell bedömning, säger Michal Rose.

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor

Omkring 30 procent av all cancer hos svenska kvinnor är bröstcancer, och i Sverige insjuknar cirka 20 kvinnor varje dag. Varje år ställs omkring 9 000 bröstcancerdiagnoser i Sverige av totalt 61 000 cancerdiagnoser. I Danmark diagnosticeras var nionde kvinna under sin livstid med bröstcancer, och 2016 fick cirka 4 700 kvinnor diagnosen.
Källa: Michael Rose och Cancerfonden

Avhandling:

Oncoplastic Breast Surgery – Surgical Strategy, Oncological and Patient-reported Outcome

Kontakt:

Michael Rose, doktorand vid institutionen för kliniska vetenskaper Malmö, Lunds universitet, överläkare och specialist i kirurgi och plastikkirurgi på Sydvestjysk Sygehus, Esbjerg, Danmark, michael.rose@rsyd.dk

Det finns bara 70 mg astat i jordskorpan, så ämnet är extremt ovanligt. Men nu har forskare vid Göteborgs universitet lyckats tillverka negativa joner av astat i partikelacceleratorn på laboratoriet i CERN i Schweiz och därmed kunnat studera ämnet mera i detalj.

– Trots att vi får fram extremt små mängder kan vi nu fundamentalt belysa och beskriva hur astatatomen fungerar, säger Dag Hanstorp, professor i atomfysik vid Göteborgs universitet.

Sönderfaller snabbt

– Astat är inte bara sällsynt, utan också svårt att tillverka och behålla eftersom det sönderfaller fort, säger Julia Karls, doktorand vid institutionen för fysik, Göteborgs universitet och som är den som byggt den nya detektorn GANDALPH (Gothenburg ANion Detector for Affinity measurements by Laser) som användes vid mätningen i Genève.

I experiment har Dag Hanstorp och hans medarbetare, med hjälp av protonstrålen, skjutit sönder grundämnet thorium så att flera andra ämnen bildats. Ett av grundämnena är astat, som därefter har separerats från övriga ämnen och därmed kunnat studeras närmre.

– Vi har byggt upp en verksamhet på CERN med den nya detektorn där, som först testades på negativa joner av grundämnet jod för att se om den fungerade, och sedan gick vi vidare med astat, säger Dag Hanstorp.

Okänt om de kemiska egenskaperna

Eftersom ämnet astat är så sällsynt har forskarna hittills vetat väldigt lite om dess kemiska egenskaper.

–  Vi har jobbat mot detta i fem år och har äntligen lyckats få ett resultat! Det här är första gången vi har lyckats göra den här typen av experiment på ett radioaktivt ämne. Dessa resultat öppnar upp för mätningar på grundämnen som är tyngre än astat, säger Julia Karls.

– Detta är ett genombrott, säger Dag Hanstorp.

En radioaktiv halvmetall

Astat är ett halvmetalliskt radioaktivt grundämne som tillhör gruppen halogener. Det finns fyra naturligt förekommande isotoper. Dessa finns bara i radioaktiv form och de har alla en kort livstid. Forskarna har nu genom studierna fått grundläggande information om hur astat fungerar på atomnivå.

– Elektronaffinitet tillsammans med jonisationspotentialen, som också har uppmätts på CERN, gör att vi kan beräkna elektronegativiteten för ämnet, vilket beskriver hur ämnet beter sig kemiskt, säger Julia Karls.

– Vi kan bidra med den grundläggande kemin, något man kan ha nytta av i annan forskning, säger Dag Hanstorp.

De nya kunskaperna kan användas i cancerforskning

Astat kan användas i behandlingen av äggstockscancer genom att den radioaktiva isotopen astat-211, som har en livslängd på sju timmar, kopplas till en antikropp som fäster på cancerceller. Forskning i detta fält sker i forskargruppen Targeted Alpha Therapy (TAT), som har sitt säte vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg,

–  Jag skulle säga att det som är häftigt med detta är att man kan använda astat till att förstöra metastaser som är så små att de inte går att upptäcka eller behandla på annat sätt, säger Julia Karls.

Vetenskaplig artikel:

The electron affinity of astatine, Nature Communications

Kontakt:

Dag Hanstorp, professor vid institutionen för fysik, Göteborgs universitet, dag.hanstorp@physics.gu.se
Julia Karls, doktorand vid institutionen för fysik, Göteborgs universitet, julia.karls@physics.gu.se

Vävnaden som bygger upp våra organ består av miljontals celler med olika funktion. Alla celler hos en individ har samma gener (DNA) som finns i cellkärnan. Generna uttrycks genom att molekyler kallade mRNA, eller budbärar-RNA skickas ut från cellkärnan till övriga cellen med information om vad som ska göras. Kombinationen av mRNA definierar på så sätt cellens funktion och identitet.

Svårt se alla detaljer

RNA kan avläsas med hjälp av in situ-sekvensering, en metod som forskare bakom den nya studien tidigare varit med och utvecklat och där miljontals avlästa mRNA syns som prickar i en mikroskopibild av vävnaden. Problemet är att de kan vara svårt att urskilja alla viktiga detaljer. Det är där den nya AI-baserade metoden kan vara till nytta. Med den är det nämligen möjligt att läsa av både funktioner inom en enskild cell och interaktioner mellan celler.

In situ-sekvensering

In situ är latin och betyder ”på plats”. In situ-sekvensering är en metod som kan användas för att lokalisera aktivt budbärar-RNA (mRNA) direkt i vävnadsprover. Budbärar-RNA överför information från generna (dna) i cellkärnan till proteinfabrikerna i cellen. Om man vet vilka gener som är aktiva, det vill säga uttrycks som proteiner, kan man få viktiga ledtrådar om olika sjukdomstillstånd.

– Vi utnyttjar de senaste metoderna inom artificiell intelligens, AI, eller mer specifikt grafbaserade neurala nätverk som utvecklats för att analysera sociala nätverk. Vi anpassar metoden för att förstå biologiska mönster och gradvisa variationer i vävnadsprover. Man kan likna cellerna vid sociala enheter som, liksom grupper av individer, kan definieras utifrån de aktiviteter de delar inom sina sociala nätverk som till exempel twitter, sökningar på google eller val av tv-serier, säger Carolina Wählby, professor vid institutionen för informationsteknologi vid Uppsala universitet.

Tidigare analysmetoder av den här typen av data är beroende av att det redan är känt vilka celltyper som finns i vävnaden och att cellkärnorna i den är identifierade. Metoden som brukar användas kallas singel-cell-analys, men den kan tappa bort en del mRNA och missa vissa celltyper. Trots avancerad automatiserad bildanalys är det ofta svårt att hitta de olika cellkärnorna om till exempel cellerna ligger tätt.

Kan hitta nya celltyper

– Med vår analys, som vi kallar spage2vec, kan vi nu få fram motsvarande resultat utan någon förkunskap om förväntade celltyper och kan dessutom hitta nya celltyper och funktioner inom eller mellan celler i vävnaden, säger Carolina Wählby.

Forskargruppen arbetar nu vidare med sin analysmetod genom att undersöka hur olika celltyper uppstår och organiserar sig under hjärtats tidiga utveckling. Det är ren grundforskning för att öka kunskapen om de mekanismer som styr utvecklingen, både när allt fungerar som det ska och vid sjukdom.

I ett annat projekt som görs tillsammans med cancerforskare hoppas de kunna använda metoderna för att bättre förstå hur tumörvävnad på molekylärnivå interagerar med intilliggande frisk vävnad. Målet är att det på sikt ska kunna leda till bättre behandlingar som anpassas efter varje patient.

Vetenskapliga artikel:

Spage2vec: Unsupervised representation of localized spatial gene expression signatures, (G. Partel, C. Wählby (2020)), The FEBS Journal

Kontakt:

Carolina Wählby, professor vid institutionen för informationsteknologi vid Uppsala universitet, carolina.wahlby@it.uu.se

En grundläggande funktion i nervsystemet är att ta emot, bearbeta och sända vidare information, bland annat till våra muskler. På så vis anpassas våra beteenden utifrån vad som är lämpligt i olika situationer.

– Vi utför ofta en serie av handlingar för att uppnå ett visst mål, utan att vi egentligen reflekterar över hur det går till, till exempel när man klär på sig på morgonen. En hypotes för hur detta skulle kunna gå till är att hjärnbarken i samverkan med djupa delar i hjärnan – de basala ganglierna – väljer ut motoriska komponenter och sammanlänkar dessa till längre kedjor, berättar Per Petersson, forskargruppsledare i integrativ neurofysiologi vid Lunds universitet och Umeå universitet, som lett studien.

Men riktigt hur det går till när ett automatiskt beteende byts mot ett annat vet man inte. Tillsammans med forskare vid Lunds universitet och Umeå universitet har Per Petersson därför studerat råttors automatiserade beteende när de putsar sig.

– Putsningen sker i en viss ordning, som kan se olika ut. Vi har kartlagt fem olika faser, till exempel när råttan putsar nosen, sidorna av huvudet och sedan slickar sig på kroppen. Genom att studera detta över tid har vi analyserat hur dessa fem beteenden sattes ihop till beteendemönster, berättar Joel Sjöbom, doktorand i integrativ neurofysiologi vid Lunds universitet.

Vad påverkar nästa fas i putsningen?

Genom att filma råttornas beteende och samtidigt mäta signaler från olika delar i hjärnan kunde forskarna studera vad som sker i hjärnan när ett beteende byts mot nästa. Nervcellerna i de studerade kretsarna uppvisade förändringar i sin signalering i samband med övergångar från ett beteende till ett annat.

– När ett beteende byttes mot nästa ser vi en stor aktivering av hjärnan i de delar vi mätt. Det kan vara till exempel när råttan byter från att putsa sig till att sluta med det, förklarar Joel Sjöbom.

– Man kan jämföra det med en gryta på spisen. När råttan byter beteende är det som när grytan bubblar upp och börjar koka. När råttan sedan övergått till nästa beteende är det som att grytan lugnat ned sig till måttlig temperatur igen, förklarar Per Petersson.

Kunskapen har betydelse för att förstå hur den friska hjärnan fungerar och varför problem med olämpliga beteenden eller svårigheter att utföra rörelser kan uppstå i vissa sjukdomstillstånd, som till exempel Parkinsons sjukdom.

– De nervceller som drabbas hårdast av dopaminförlusten vid Parkinsons sjukdom är just de som ska göra urvalet mellan de olika beteendena i en beteendekedja. Även om människan skiljer sig från råttor så är de här delarna av hjärnan evolutionärt gamla, där är skillnaderna mellan olika arter inte så stor, säger Per Petersson och fortsätter:

– Fortsatta studier som gör det möjligt att förstå mer om hur hjärnan behandlar information som styr beteenden kan även få betydelse vid utvecklingen av artificiella nätverk: inte minst finns det ett stort intresse för dessa frågor när det gäller utveckling av självlärande robotar.

Vetenskaplig artikel:

Cortical and striatal circuits together encode transitions in natural behavior, Science Advances, (J Sjöbom, M Tamtè, P Halje, I Brys, P Petersson).

Kontakt:

Per Petersson, forskargruppsledare i integrativ neurofysiologi vid Lunds universitet, Per.Petersson@med.lu.se
Joel Sjöbom, doktorand i integrativ neurofysiologi vid Lunds universitet, Joel.Sjobom@med.lu.se

Arktisk permafrost lagrar mer kol än vad atmosfären gör. När permafrosten tinar kan detta kol omvandlas till växthusgaser som kan påverka jordens klimat. För att kunna förutsäga framtida utsläpp från permafrost har forskare undersökt hur tidigare klimatförändringar, som den vid slutet av förra istiden, påverkade permafrosten och dess enorma lager av kol.

– Vår nya studie visar för första gången hela bilden av hur ett varmare klimat vid slutet av förra istiden orsakade tinande permafrost i Sibirien. Det indikerar också en frisättning av stora mängder växthusgaser. Det är sannolikt att permafrosten som tinade för 14 700 till 11 700 år sedan är relaterad till ökningen av koldioxid i atmosfären som kan ses i borrkärnor från Antarktisk is från den tiden. Det verkar som att en uppvärmning av Arktis med bara några grader är tillräckligt för att påverka mycket stora områden permafrost, och har potential att påverka hela det globala klimatsystemet, säger Jannik Martens, doktorand vid Stockholms universitet och huvudförfattare till den nya studien.

Forskarna har undersökt en åtta meter lång sedimentkärna från Arktiska oceanens botten, på över 1 000 meters djup. Den togs upp under expeditionen SWERUS-C3 2014 på den svenska isbrytaren Oden. För att undersöka hur permafrosten tinade på land analyserade forskarna organiskt material som spolats ut i havet.

– Från den här sedimentkärnan fick vi veta att erosion av kuster av permafrost var en viktig del i hur permafrosten försvann i slutet av senaste istiden. Erosionen pågår fortfarande, men nu tio gånger långsammare. Med den pågående trenden av ett varmare Arktis kan vi åter se en ökad erosion, som förväntas ge utsläpp av växthusgaser när organiskt material bryts ner, säger Örjan Gustafsson, professor vid Stockholms universitet och forskningsledare.

– När tinande permafrost släpper ut växthusgaser betyder det att det finns ännu mindre utrymme för andra klimatpåverkande utsläpp innan vi når farliga tröskelvärden. Det enda sättet att förhindra tinande permafrost är att minska uppvärmningen genom minskade utsläpp av växthusgaser från människans aktiviteter, säger Örjan Gustafsson.

Vetenskaplig artikel:

Remobilization of dormant carbon from Siberian-Arctic permafrost during three past warming, Science Advances, (J. Martens, Ö. Gustafsson).

Kontakt:

Jannik Martens, doktorand vid Institutionen för miljövetenskap, Stockholms universitet, jannik.martens@aces.su.se
Örjan Gustafsson, professor vid Institutionen för miljövetenskap, Stockholms universitet, orjan.gustafsson@aces.su.se

– Resultaten talar tydligt för att all fysisk aktivitet oavsett intensitet, är bra för hälsan. Detta innebär att för äldre som av olika orsaker inte klarar av intensiv träning eller raska promenader, kan likväl ökad rörelse och aktivitet i vardagen göra stor skillnad för hälsan, trots att den inte är särskilt intensiv, säger Marcel Ballin, doktorand i geriatrik vid Umeå universitet.

Rekommendationerna kring hur mycket man bör röra på sig har länge fokuserat på att aktiviteten bör vara av måttlig till kraftig intensitet. Även om det också har antagits att det kan finnas hälsofördelar också med lågintensiv aktivitet, är det först nu som det finns klara siffror på saken.

Rörelser registrerades

I den aktuella studien följdes 3300 personer som fyllt 70 år i Umeå kommun. Deltagarna fick bland annat bära en rörelsemätare som under en veckas tid registrerade fysisk aktivitet och stillasittande. Därefter följdes deltagarna upp efter i genomsnitt drygt två och ett halvt år. Fall av stroke, hjärtinfarkt och död identifierades genom patient- och dödsregister.

Forskarna analyserade sedan sambanden mellan å ena sidan mängden fysisk aktivitet av olika intensitet och stillasittande, å andra sidan risken att drabbas av stroke, hjärtinfarkt eller förtida död. Hänsyn togs också till faktorer som personernas rökning, socioekonomiska status, medicinering, kön, tidigare sjukdom och metabola riskfaktorer.

Resultaten visade att risken för att drabbas av stroke, hjärtinfarkt eller dö under uppföljningstiden var:

Vidare antydde resultaten att hälsofaran av för mycket stillasittande delvis kunde mildras genom ökad mängd måttligt intensiv fysisk aktivitet. För de personer som kom upp i minst 30 minuter måttligt intensiv aktivitet per dag fanns inget tydligt samband mellan mer stillasittande och ökad risk för ohälsa.

Lägre tröskel

– Sammantaget finns det fortsatt goda skäl att uppmuntra till att öka på mängden och intensiteten en smula för ännu större hälsofördelar. Men särskilt glädjande var resultaten för lågintensiv aktivitet, eftersom det utgör den största delen av den totala dagliga aktiviteten hos äldre. Detta innebär att tröskeln till att uppnå hälsofördelar genom fysisk aktivitet är lägre än vad man kanske antagit tidigare, vilket kan vara av stor betydelse för den äldre befolkningen, säger Marcel Ballin.

Hjärtkärlsjukdom, dit bland annat hjärtinfarkt och stroke hör, är den ledande dödsorsaken bland äldre i världen. Med stigande medelålder och fler äldre, är det statistiskt sannolikt att antalet fall av hjärtkärlsjukdom ökar om inte levnadsvanorna förändras.

Vetenskaplig artikel:

Associations of Objectively Measured Physical Activity and Sedentary Time with the Risk of Stroke, Myocardial Infarction or All-Cause Mortality in 70-Year-Old Men and Women: A Prospective Cohort Study

Kontakt:

Marcel Ballin, doktorand vid institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, enheten för geriatrik/institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, avdelningen för hållbar hälsa, Umeå universitet, marcel.ballin@umu.se
Peter Nordström, professor och överläkare, institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, enheten för geriatrik, Umeå universitet, peter.nordstrom@umu.se
Anna Nordström, adjungerad professor och överläkare, institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, avdelningen för hållbar hälsa, Umeå universitet, anna.h.nordstrom@umu.se

I början av pandemin sa många kollegor och bekanta att Folkhälsomyndighetens rekommendationer gjort dem mer stillasittande. Alexandra Weilenman, professor i interaktionsdesign ville undersöka om det verkligen var så, och har tillsammans med sina kollegor utvecklat mobilappen Work from Home

– Det kan vara så att jag innan coronautbrottet rörde mig mest på morgonen och eftermiddagen när jag tog mig till och från jobbet. Men om jag arbetar hemma nu så rör jag mig mest på lunchen under en promenad eller på kvällen under en joggingtur, säger Alexandra Weilenmann, professor i interaktionsdesign, vid Göteborgs universitet.

– Hemarbete och social distansering måste inte betyda att vi rört oss mindre även om mycket tyder på det. Vi vill helt enkelt undersöka det mer på djupet och se hur det faktiskt är.

Heter jobba hemifrån

Funktionen i appen är enkel. Användaren anger datum för när förändringen i rörelsemönstret startade och tillåter överföring av data från en hälsoapp som redan används på telefonen.

– Även om det finns en uppsjö av hälsoappar och aktivitetsappar, det vill säga appar som mäter och analyserar rörelsedata, så finns det vad vi vet ingen app som på ett lika visuellt sätt ger ett exakt svar på hur ens rörelser påverkats sedan pandemiutbrottet i våras, säger hon.

Appen för fler än kontorsfolk

Namnet på appen, Work from home, antyder att den riktar sig till människor som arbetar hemifrån. Men appen är inte bara utvecklad för kontorsarbetare som med hjälp av en laptop och digitala mötesverktyg har möjlighet till hemarbete. Forskarna är minst lika intresserade av rörelsemönster och vardagsmotion hos andra grupper i samhället.

– Människor som arbetar inom vården, exempelvis sjuksköterskor, kanske har fått röra sig mer på sina arbetsplatser nu jämfört med innan pandemin slog till på grund av fler och längre arbetspass. Andra kanske har blivit av med sina arbeten på grund av viruset och därmed rört sig mindre än förut. Livet har för de flesta förändrats på något sätt efter coronaviruset och det är vi intresserade av, säger Alexandra Weilenmann.

Mäter varje individs rörelsemönster

Det finns flera andra appar som utvecklats i relation till covid-19, men de mäter rörelser och resor på en aggregerad befolkningsnivå.Tanken med Work from home är att mäta individens rörelsemönster.

Appen ger också användaren en möjlighet att jämföra sig med andra och se hur mycket ens rörelsemönster har påverkats jämfört med andra människor som använder appen. Individens självskattning kring sina rörelser var också en viktig utgångspunkt i utvecklingsarbetet, enligt forskningsingenjör Sebastian Andersson.

–  När appen startas får användaren en fråga om huruvida man tror att man rört sig mer eller mindre sedan coronautbrottet. Ur ett forskningsperspektiv är det intressant hur man skattar sitt beteende och en indikation på skillnaden mellan upplevd och faktiskt rörelse. På så sätt kan appen också ge vissa svar på frågan om tillförlitlighet i rapporterade data och utgöra ett viktigt bidrag till den typen av forskningsmetodik, säger han.

Appen har utvecklats av Sebastian Andreasson, Vasiliki Mylonopolou, Mattias Rost och Alexandra Weilenmann på avdelningen för människa-datorinteraktion, institutionen för tillämpad informationsteknologi.

Den data som samlas in via appen kommer enbart att användas i forskningssyfte. Resultaten kommer att redovisas i olika forskningssammanhang som exempelvis vetenskapliga publikationer och konferenser.

Appen fungerar både i Iphone och Androidtelefoner. Den finns gratis att ladda hem i Apple app storeoch Google play.

Kontakt:

Alexandra Weilenmann, professor i interaktionsdesign, alexandra.weilenmann@ait.gu.se
Sebastian Andreasson, forskningsingenjör, sebastian.andreasson@ait.gu.se

De sabeltandade kattdjuren dog ut under den senaste istiden, för ca 10 000 år sedan. Fossil har hittats på alla kontinenter utom Australien och Antarktis. Forskare vid Köpenhamns universitet har nu tillsammans med Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm kartlagt hela arvsmassan hos ett sådant fossil som hittats i Kanada, med en ålder på mer än 47 000 år.

Genom att jämföra dess DNA med nu levande kattdjur, i ett samarbete mellan medicinsk och genetisk expertis, kunde forskarna dra flera slutsatser om vad som var karaktäristiskt för det sabeltandade kattdjuret Homotherium.

Anpassad för uthållighet

Forskarna kom fram till att det sabeltandade kattdjuret varit ett vanligt djur som fanns i stora antal under ca 40 miljoner år. De hade utmärkt syn på dagtid, hade komplexa sociala beteenden och levde i flock.

Genetiska anpassningar tyder på tät benvävnad och välutvecklade system för blodcirkulation och syreupptagningsförmåga, vilket gjorde dem mycket väl lämpade för uthållig långdistanslöpning.

– Resultaten tyder på att dessa sabeltandade kattdjur jagade i flock under dagtid och att de hade en strategi som gick ut på att trötta ut sina byten, säger professor Love Dalén vid Naturhistoriska riksmuseet som sekvenserat arvsmassan hos några av kattdjuren i studien.

Avlägsna släktingar till dagens kattdjur

Det som också överraskade forskarna var det avlägsna släktskapet med dagens kattdjur. För att hitta en gemensam förfader mellan dagens kattdjur och sabeltandade kattdjur behövde forskarna gå tillbaka minst 22,5 miljoner år. De är alltså mycket avlägsna släktingar. Som jämförelse hade människor och gibbonapor en gemensam förfader för 15-20 miljoner år sedan.

Vetenskaplig artikel:

Genomic adaptations and evolutionary history of the extinct scimitar-toothed cat, Homotherium latidens, Current Biology.

Kontakt:

Love Dalén, Professor vid Naturhistoriska riksmuseet, Love.Dalen@nrm.se

I läroplanerna finns det idag ett antal generella kunskapsmål som varje lärare måste förhålla sig till och uppfylla i undervisningen. Det kan gälla sådant som entreprenörskap, kreativitet, digitalisering eller medieproduktion. Därutöver finns de mer ämnesspecifika faktamässiga målen. När läraren ska utforma sin undervisning kan det lätt uppstå en spänning mellan dessa båda perspektiv.

För Dennis Augustsson, som tidigare varit bildlärare och har erfarenheter från medie- och filmproduktion, blev dessa problem tydliga. Det gällde särskilt ämnet medieproduktion i gymnasieskolan där lärarna upplever att de kan för lite.

– Jag ville därför titta på hur man kan stödja lärarnas kompetensutveckling och också beforska hur kunskapen utvecklas i en ny form av lärandeprocess, säger Dennis Augustsson, som är nybliven doktor i pedagogik med inriktning mot arbetsintegrerat lärande på Högskolan Väst.

Han ger ett exempel på problematiken.

– Ta till exempel en lärare i ämnet biologi som ger eleverna i uppgift att göra ett arbete kring experiment med hjälp av en videoproduktion. Eleverna får många timmar på sig att läsa in sig på själva ämnet, men när det gäller videoproduktionen ser man det oftast som en teknisk fråga – när det egentligen handlar om mycket mer, såsom berättarteknik och berättarstruktur.

Hur kan man underlätta lärandet?

Han funderade därför på hur man kan underlätta detta lärande genom att se på läraryrket som ett designyrke där var och en designar sina lektioner. Kanske fanns det teorier kopplade till design som var applicerbara?

– I min forskning har jag undersökt om man kan använda sig av en form av designteori som är deltagarstyrd i kombination med aktivitetsteori som hjälp med att komma fram till idéer och sätt att lösa spänningarna.

Studerade skola i Sverige och USA

I sin studie har Dennis Augustsson arbetat med Öckerö seglande gymnasieskola och en skola i USA. Tillsammans skapade lärare och forskare en didaktisk design i vilken eleverna undersökte, samarbetade och redovisade kunskaper med videoproduktion.

Han har studerat participatory design (PD) och kulturhistorisk aktivitetsteori (CHAT) och hur dessa teorier kan kombineras. PD är en strategi som fokuserar på processer och procedurer och försöker involvera alla intressenter i designprocessen för att säkerställa att resultatet uppfyller deras behov och är användbart. CHAT är en teori som ser lärande som en social process i en kulturell och historisk kontext. Människors och organisationers utveckling beskrivs och analyseras som aktivitetssystem där spänningar och motsättningar uppstår inom och mellan olika aktiviteter.

– Studien visar att aktivitetsteorin kan hjälpa till att brygga över ämnen och områden där det finns en motsättning och genom designmodellen PD blir det deltagarna själva som äger processen. Det blir en bra kombination där de som är i behov av lösningarna själva analyserar sin verksamhet plus att de får ett verktyg att få fram nya idéer.

Sex designprinciper

Dennis Augustssons studier har resulterat i sex tentativa designprinciper för gränsöverskridande samarbeten med medieproduktion.

– Dessa designprinciper skulle kunna användas i kompetensutvecklingsprojekt för lärare men även prövas i större samarbeten mellan lärarutbildning, forskning och lärarprofession som ett arbetsintegrerat lärande för samtliga fält. Det vore spännande att titta vidare på i framtiden, säger Dennis Augustsson.

Avhandling:

Expansive design for teachers: An activity theoretical approach to design and work integrated Learning

Kontakt:

Dennis Augustsson, doktor i pedagogik med inriktning mot arbetsintegrerat lärande på Högskolan Väst, dennis.augustsson@hv.se

 

 

Redox-flödesbatterier är stationära batterier där energin finns i elektrolyten utanför själva cellen, likt en bränslecell. I marknadsföringen har de ofta prefixet eko, eftersom det ger stora möjligheter att lagra överskottsenergi från exempelvis sol och vind, och de verkar kunna laddas hur många gånger som helst.

Redox-flödesbatterier innehåller dock ofta den sällsynta och dyra metallen vanadin. Elektrolyten där energin lagras kan vara vattenbaserad, vilket gör batterierna säkra, men det sänker också energidensiteten.

Organiska material ökar energitätheten

Vad forskarna vid Laboratoriet för organisk elektronik nu lyckats med, är att ta fram såväl en vattenbaserad elektrolyt, som elektroder i organiska material som väsentligt ökar energidensiteten. Därmed blir det också möjligt att tillverka helt organiska redox-flödesbatterier för lagring av exempelvis sol- och vindenergi och för att utjämna belastningen i elnätet.

Som elektroder har de använt den ledande polymeren PEDOT som de dopar för att antingen transportera positiva eller negativa joner, katjoner respektive anjoner. Den vattenbaserade elektrolyten de tagit fram består av en lösning med kinon-molekyler, ett ämne som finns i material från skogen.

Lyckträff i elektrolyten

– Kinoner kan komma från trämaterial men här har vi använt samma molekyl, tillsammans med olika varianter av den ledande polymeren PEDOT. Det visar sig att de stortrivs med varandra, som en gåva från naturen, säger Viktor Gueskine, förste forskningsingengör vid Laboratoriet för organisk elektronik.

Att de trivs med varandra innebär att PEDOT-elektroderna bidrar till att kinon-molekylerna växlar mellan sitt oxiderade och sitt reducerade tillstånd och därmed skapar ett flöde av protoner eller elektroner – därav redox.

Powerbank till elbilen

– Jonprocessen är normalt svår att kontrollera, men här kan vi göra det. Vi utnyttjar ett fundamentalt fenomen inom elektrokatalysen där en speciell jon i en lösning, i detta fallet kinonjoner, omvandlas till elektricitet. Fenomenet existerar möjligen även i andra typer av lagringsmedia som i batterier, bränsleceller och superkapacitanser. Men det är en effekt som aldrig diskuterats tidigare. Vi visade det för första gången i ett redox-flödesbatteri, säger Mikhail Vagin.

De organiska redox-flödesbatterierna har fortfarande lägre energiinnehåll än vanadin-batterierna, men är å andra sidan superbilliga, helt återvinningsbara, säkra och perfekta för att lagra energi och jämna ut belastningen i elnäten. Kanske har vi i framtiden ett helt organiskt batteri där hemma som powerbank till elbilen.

Vetenskaplig artikel:

Ion-selective Electrocatalysis on Conducting Polymer Electrodes – Improving the Performance of Redox Flow Batteries(Mikhail Vagin, Canyan Che, Viktor Gueskine, Magnus Berggren and Xavier Crispin)

Kontakt:

Mikhail Vagin, förste forskningsingenjör vid Laboratoriet för organisk elektronik, Campus Norrköping, Linköpings universitet, mikhail.vagin@liu.se

Det är forskare vid Linköpings universitet har utvecklat en metoden som kan förutse influensaepidemier genom att kombinera flera datakällor.

– De olika datakällorna används för att prognosticera olika delar av en epidemi, säger Armin Spreco, medicine doktor från Institutionen för hälsa, vård och medicin vid Linköpings universitet, samt epidemiolog och statistiker vid Region Östergötland.

Studien fokuserar på övre luftvägsinfektioner och jämför de tre stora sjukvårdsregionerna Stockholm, Västra Götaland och Skåne under tio år, mellan januari 2008 och februari 2019. Resultaten visar att forskarnas framtagna modell gav bra  Och prognoser och tillfredsställande resultat för alla influensasäsonger under stabila förhållanden.

Studien visar också att man bör vara försiktigare med prognoser i tider av samhällelig oro. När befolkningen inte uppträder eller rör sig som vanligt medför det att smittor kan spridas från oväntade håll, vilket kan störa prognoserna.

Datakällor som ligger före i tid

Att exempelvis förutse en influensatopp, hade i princip varit en omöjlighet om forskarna endast hade tittat på inläggningar eller primärvårdsbesök. Nu möjliggörs prognos, genom att inkludera extra datakällor som ligger ett visst antal veckor före i tid. Exempelvis har 1177 visat sig vara bra för att förutsäga tidpunkten för en influensatopp.

Forskningen om prognoser vid olika typer av virusepidemier och pandemier började redan år 2005 under fågelinfluensan. Svensk lagstiftning innebär att den offentliga miljön, som exempelvis sjukvården, ska kunna ställas om för krisberedskapsuppgifter och där har regionerna ett ansvar.

– Under 10-talet började vi förbereda informationssystemen i vår sjukvårdsregion, så att rutindata kan användas för denna sorts analyser. Det är erfarenheterna från samarbetet med skickliga statistiker och tekniker vid Region Östergötland som gjort att även andra databaser i landet har kommit i ordning för krisberedskapsanalyser, säger Toomas Timpka, professor vid HMV, Linköpings universitet och överläkare vid Region Östergötland, som har lett studien.

Helt anonymiserad data

Det är också tack vare detta som Armin Spreco under de senaste tio åren har kunnat analysera data från databaserna i Region Östergötland. Datauttagen stör varken vårdsystemen eller vårdpersonalen, då det sker i den administrativa delen av databaserna, och utmatade data är helt anonymiserade, vilket är en styrka med studiedesignen.

Förutom att prognosmodellen är användbar vid influensaepidemier är den även högaktuell för pågående coronapandemi, som är ett typiskt exempel på samhällelig oro. Metodiken har använts under pandemins första våg i flera svenska regioner, och kommer att användas även vid en eventuell andra våg.

Vetenskaplig artikel:

Nowcasting (Short-Term Forecasting) of Influenza Epidemics in Local Settings, Sweden, 2008–2019(Armin Spreco, Olle Eriksson, Örjan Dahlström, Benjamin John Cowling, Matthew Biggerstaff, Gunnar Ljunggren, Anna Jöud, Emanuel Istefan och Toomas Timpka)Emerging Infectious Diseases

Kontakt:

Armin Spreco, medicine doktor vid Institutionen för hälsa, vård och medicin, Linköpings universitet, samt epidemiolog och statistiker vid Region Östergötland, armin.spreco@liu.se
Toomas Timpka, professor vid Institutionen för hälsa, vård och medicin, Linköpings universitet, och överläkare vid Region Östergötland, toomas.timpka@liu.se

Studien bygger på data från SOS-studien, Swedish Obese Subjects, och omfattar uppgifter om 2 007 vuxna patienter som genomgått fetmakirurgi, och en kontrollgrupp om 2 040 personer med fetma som fått vanlig fetmavård. En representativ referensgrupp med 1 135 personer från den allmänna befolkningen inkluderades också.

Hos dem som opererats var den förväntade genomsnittliga livslängden 3,0 år längre jämfört med dem som fått icke-kirurgisk behandling, men 5,5 år kortare än hos befolkningen i stort.

Klarlagt att livslängd förlängs

Att fetmakirurgi resulterar i varaktig viktminskning och minskad risk för hjärt-kärlsjukdom, typ 2-diabetes och cancer är känt sedan tidigare. Däremot har det inte varit tydligt klarlagt hur mycket den förväntade livslängden förlängs efter fetmakirurgi.

Lena Carlsson Ekander, professor i klinisk metabolisk forskning vid Sahlgrenska akademin, är huvudansvarig för SOS-studien sedan 2005, och huvudförfattare bakom artikeln.

– Nu har vi för första gången fått ett mått på hur mycket fetmakirurgi förlänger livet för den genomsnittliga patienten. Men det är viktigt att påpeka att det rör sig om ett genomsnitt. Alla patienter är olika och det går därför inte att dra slutsatsen att alla som opereras lever tre år längre, säger hon.

Minoritet genomgår operation

Trots fetmakirurgins goda effekter, med minskad risk för försämrad hälsa och för tidig död, är det fortfarande bara en minoritet av de berättigade patienterna som faktiskt genomgår operation. Forskarna betonar vikten av att patienter får väl underbyggd information för att kunna göra kloka val.

– I den här studien undersökte vi dödligheten under så lång tid som tre decennier. Dessutom uppskattade vi livslängden efter fetmakirurgi och vanlig fetmavård jämfört med den i befolkningen, säger Lena Carlsson Ekander.

– Det är sedan länge väl känt att fetma minskar den genomsnittliga livslängden med ungefär fem till tio år. Vår studie visar att fetmakirurgi förlänger den med tre år. Men även efter kirurgi är livslängden fortfarande kortare än i den allmänna befolkningen. Därför är det mycket viktigt att fetmaopererade patienter erbjuds adekvat uppföljning, avslutar hon.

Vetenskaplig artikel:

Life Expectancy after Bariatric Surgery in the Swedish Obese Subjects Study

Kontakter:

Lena Carlsson Ekander, professor, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet,
Peter Jacobson, docent, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, peter.jacobsson@medic.gu.se