Upptäckten av norrsken vid en komet bygger på mätningar från flera instrument på den europeiska rymdorganisationen ESA:s rymdsond Rosetta, bland dem ett från Institutet för rymdfysik (IRF).

Genom att kombinera Rosettas mätningar av plasma, gas och ultaviolett ljus runt kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko med datorsimuleringar har forskarna bakom upptäckten kunnat visa att elektroner som accelererats till hög hastighet i kometens näromgivning ger upphov till ljus när de träffar gasmolekyler i den gas som pyser ut från kometkärnan – vilket är hur norrsken fungerar på jorden.

– När vi såg hur våra mätningar hängde ihop tittade vi på varandra och sade ”men det här är ju norrsken. Sedan tog det ett par år innan alla detaljer klarats ut och skräddarsydda datorsimuleringar kunde visa precis hur bilden hängde ihop, men den ursprungliga tanken stod sig genom hela studien, säger Anders Eriksson, forskare vid Institutet för rymdfysik som ingår i forskarlaget.

Lånar magnetfält av solvinden

– Det enda vi möjligen kunde önskat oss mer vore att kunna se kometens norrsken även i synligt ljus, som vi kan se det vanliga norrskenet på jorden en kväll i exempelvis Kiruna. Det går inte, av samma skäl som vi inte kan se norrsken i dagsljus här nere på jorden, att solljuset dränker det svaga skenet. Norrskenets UV-ljus kan mätas även på dagen, av satelliter runt jorden såväl som av Rosetta vid kometen”, säger Anders Eriksson.

Jorden har ett starkt magnetiskt fält som gör att norrsken och dess motsvarighet på södra halvklotet, sydsken, huvudsakligen håller sig till ovala områden runt planetens poler. Högt ovanför dessa områden accelereras elektroner längs magnetfältets riktning av elektriska fält ytterst drivna av flödet av laddade partiklar från solen, solvinden. En komet har inget eget magnetfält men lånar ett av den förbiblåsande solvinden.

Kontrollerad kraschlandning på kometen

Forskarlagets datorsimuleringar visar att elektriska fält bildas längs magnetfältet som en naturlig del av hela processen. De elektroner som accelereras har uppmätts av Rosetta och även täthet och sammansättning av kometens atmosfär. När allt detta kombinerades med känd fysik för hur gaser påverkas av elektroner visar det sig stämma väl med det UV-ljus som också observerades.

Det är i dagarna fyra år sedan Rosetta avslutade sitt uppdrag vid kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko med en kontrollerad kraschlandning på kometkärnan den 30 september 2016. Då hade Rosetta under två år detaljgranskat kometen med en detaljrikedom långt över vad något tidigare rymdprojekt kunnat göra. Rosetta har även tidigare upptäckt att flera företeelser på jorden, som årstidsvariationer och en syrerik atmosfär, förekommer även i den helt annorlunda miljön vid en komet. Analysen av den stora datamängd som insamlades kommer att fortsätta i många år framöver.

Analys av kometens atmosfär

Studien bygger på samarbete mellan forskare från 11 olika grupper i Europa och USA som var och en bidragit både med sin egen pusselbit och till förståelsen av helheten. Forskarlaget omfattar experter på de instrument på Rosetta som gjort mätningarna och analyserat deras data, teoretiker som gjort modellering av UV-ljuset och experter på stora datasimuleringar.

För att korrekt kunna beskriva de energirika elektronerna kombinerades observationerna från elektronspektrometern IES från SouthWest Research Institute i San Antonio, Texas, med mätningar från rymdvädersonden LAP från Institutet för rymdfysik i Uppsala.

Täthet och sammansättning av kometens atmosfär uppmättes av gasanalysatorn ROSINA från universtitetet i Bern, Schweiz. Från dessa mätningar kunde gruppen vid Imperial College i London räkna fram vilket UV-ljus som borde utsändas, vilket sedan kunde jämföras med mätningar gjorda av UV-spektrometern ALICE från SouthWest Research Institute i Boulder, Colorado.

Fysiken bakom eletronernas acceleration

Slutligen kunde fysiken för hur de energirika elektronerna accelererats klargöras genom datorsimuleringar huvudsakligen utförda vid University of Colorado.

Rosettaprojektet drevs av European Space Agency, ESA. Farkosten bar en uppsättning instrument byggda av ett stort antal forskargrupper från Europa och USA. De svenska bidragen till Rosetta, inklusive Institutets för rymdfysik två instrument ombord, finansierades av Rymdstyrelsen.

Vetenskaplig artikel:

Far-ultraviolet aurora identified at comet 67P/Churyumov-Gerasimenko, Nature Astronomy

Kontakt:

Anders Eriksson, forskare vid Institutet för rymdfysik
Anders.Eriksson@irfu.se

– Vi var intresserade av att använda vår nya avancerade beräkningsmetod av interaktioner på ytor, som Patrik Forssén, doktor i databehandling, utvecklat i samarbete med oss för att bidra till en bättre förståelse av Covid-19 infektionsmekanismerna, säger Torgny Fornstedt, professor i analytisk kemi.

– Men vi hade inte möjlighet göra Covid-19 experiment på kort varsel inklusive att ta hänsyn till alla säkerhetsaspekter, dessutom behövde vi ett testfall till ansökningar.

Trehundra procents felberäkning

– Vi kom då på att vi kan ta rykande färska data från redan publicerade studier, bland annat den mycket välrenommerade tidskriften Nature, och såg då att de räknar fel kring covid-19-analysen, i vissa fall upp till 300 procent fel säger Jörgen Samuelsson, docent i kemi.

Era publicerade resultat har väckt en del uppmärksamhet?

– Ja vi har nu redan ett par veckor efter publikation börjat nå 1500 läsningar rapporterade från förlaget, vilket de säger är ovanligt mycket, säger Torgny Fornstedt.

Hur kunde ni jämföra era analyser med de som redan gjorts?

– Allt började med att vi uppmärksammade att de färska publikationerna alla rapporterade endast en kontaktyta mellan viruset och receptorerna på människokroppen, och vi misstänkte starkt att det berodde på förenklad databearbetning, säger Torgny Fornstedt.

– Jag har nyligen skrivit en krönika om vikten av djupare kunskaper inom analys och faran med att utrusta analysinstrument med förenklade utvärderingsprogram, vilket i sin tur beror på att instrumenten säljer bättre med användarvänliga mjukvaror som är lätta att använda. Vi kontaktade författarna för ett par av artiklarna med våra farhågor och de skickade oss sina mätdata. Vi fann då att om man använder våra mer detaljerade analysmetoder får man ett helt annat resultat av covid-19-analyserna.

Har fler forskare varit med i arbetet?

– Ja, en forskargrupp består normalt av en professor och hens doktorander, men vi är huvudsakligen ett team av seniora forskare som hela tiden stöter och blöter idéer, säger Torgny Fornstedt.

– Med våra analysmetoder kan man se att den mycket komplexa coronamolekylen interagerar i kroppen på många olika sätt. Verkligheten är alltså inte så homogen som den kan te sig om man använder enklare analysmetoder. Det vi sett är intressant eftersom det kan ha stor betydelse för fortsatt forskning. Med våra avancerade databehandlingsmetoder kan vi bidra med viktiga pusselbitar för att förstå hur Covid-19 tar sig in i kroppen.

Vetenskaplig artikel:

Advanced Analysis of Biosensor Data for SARS-CoV‑2 RBD and ACE2 Interactions. Analytical Chemistry.

– Det behövs återkoppling. Utan återkoppling på sina behandlingar så är det svårt att bedöma sig själv ordentligt, och kan man inte se sina egna kunskapsluckor blir det svårt, säger Leona Malmberg, övertandläkare och universitetsadjunkt vid Malmö universitet.

Tandläkare fick bedöma sin egen förmåga

I enkäten fick tandläkarna besvara ett antal frågor kring utförandet av rotbehandling: Hur de hittar kunskapen om den behandling som utförs, hur de bedömer sin egen förmåga, vad som påverkar vilken prognos som ställs, för att nämna några.

Om tanden är infekterad måste tandläkaren först ta bort infektionen och sedan täppa igen rotkanalen. Två tredjedelar svarade att diagnosen inte spelar någon roll för utfallet av behandlingen.

– Men prognosen för en behandlad tand som var infekterad från början är sämre än för en tand som inte var det. Eftersom det kostar för patienten och kan påverka hälsan är det viktigt att göra en god prognosbedömning; kan behandlingen lyckas eller inte?, säger Leona Malmberg.

Färre än hälften gjorde ettårsuppföljning

En viktig del av rotbehandling är att den följs upp efter ett år – inte bara för patienten utan också för tandläkaren, som då kan se om något brustit. Färre än hälften av tandläkarna i enkäten gjorde en sådan uppföljning. Vissa följer bara upp när det uppstår problem eller smärta, men det kan uppstå tysta infektioner som patienten inte känner av. Att vänta tills problem uppstår tyder på bristande kunskaper i mikrobiologi eller en övertro på sin förmåga, säger Leona Malmberg.

Vidare svarade hälften att 90 procent av deras behandlingar varit framgångsrika, något Leona Malmberg menar tyder på att de överskattat sin förmåga.

– Tittar man på ett tvärsnitt av tandläkare i Europa är inte lyckandefrekvensen så hög som 90 procent, den ligger snarare betydligt lägre än så.

En rotbehandling görs för att avlägsna infektion eller för att förebygga en infektion. Vid behandling av tand som inte har någon infektion borde framgången vara mycket hög, resonerar Leona Malmberg. Att så inte är fallet tyder på att något fallerat, att det kanske inte varit helt rent.

– Har man inte ett mikrobiologiskt tänkande är det risk att man slarvar med hygienen, säger Leona Malmberg.

– Vi har haft en väldigt god tillgång på antibiotika mot infektioner. Men om vi nu går mot en tid då vi kanske inte kan räkna med det, är det viktigt att vi gör alla förebyggande åtgärder vi kan.

31 procent hade inte gått vidareutbildning

86 procent av tandläkarna som besvarade enkäten uppgav att de hade sin grundutbildning som främsta kunskapskälla. 31 procent hade inte fått någon vidareutbildning efter examen. En majoritet svarade att de ville vidareutbilda sig. Bara 28 procent sa att diskussioner med kollegor var en kunskapskälla, trots att det är viktigt för att kunna identifiera kunskapsluckor och få återkoppling.

Leona Malmbergs slutsats är att vissa tandläkare överskattar sin förmåga och har kunskapsluckor.

– Det behövs något forum där tandläkare kan få hjälp att skatta sin egen förmåga, för det är inte alltid lätt att göra själv. Utbildningar måste kunna identifiera de kunskapsluckor som finns och ge de kurser som verkligen behövs, och tandläkaren måste gå de kurser som behövs för att täppa till de egna luckorna, säger Leona Malmberg.

Vetenskaplig artikel:

Endodontic follow-up practices, sources of knowledge, and self-assessed treatment outcome among general dental practitioners in Sweden and Norway, (Leona Malmberg, Anna Sturestam, Annika Fagring & Annika Elisabeth Björkne), Acta Odontologica Scandinavica

Kontakt:

Leona Malmberg, övertandläkare och universitetsadjunkt vid Malmö universitet, leona.malmberg@mau.se

Skadestånd är den enda möjligheten för upphovspersoner, varumärkesinnehavare, uppfinnare och mönsterrättshavare, att få ersättning efter ett intrång. Trots det har det visat sig vara svårt att driva processer om immaterialrättsliga skadestånd.

Problemen har blivit tydligare bland annat genom de uppmärksammade upphovsrättsliga målen mot Pirate Bay och Dreamfilm. I förstnämnda målet var det svårt att visa på vilken skada som skett men det fanns även oklarheter om vilka juridiska principer som skulle vägas in och hur dessa skulle tolkas när ersättningen bestämdes. I Dreamfilmmålet var problemet om begreppet ”skälig ersättning för utnyttjandet” skulle tolkas utifrån rättighetshavarens perspektiv eller utifrån en annan måttstock.

Svårt bedöma samband och skadans storlek

– Att visa att en immateriell rättighet eller rättighetsinnehavare har drabbats av en skada är ofta väldigt svårt. En till synes enkel sak som att bedöma om det finns ett samband mellan intrånget och den påstådda skadan kan vara problematiskt. Det finns också många frågetecken kring hur man bör göra för att fastställa skadans storlek. En immateriell rättighet kan inte gå sönder på samma sätt som ett fysiskt föremål och det skapar större juridiska utmaningar än man kan tro, säger David Johansson, som är doktorand vid juridiska institutionen vid Uppsala universitet.

I sin avhandling har han kartlagt hur svenska domstolar har dömt i den här typen av mål under främst de senaste årtiondena. Han har även bland annat gått igenom förarbeten till de lagar som reglerar immateriella intrång. Dessutom har han tittat på hur EU-domstolen hanterat den här sortens skadeståndsfrågor.

Skadestånd bör motsvara mer än den faktiska skadan

Utifrån den svenska lagstiftningen och EU:s så kallade civilrättsliga sanktionsdirektiv, som reglerar sanktioner vid överträdelser, har David Johansson undersökt flera metoder för att fastställa immaterialrättsliga skadestånd. Han har också gjort analyser av hur de allmänna skadestånds- och processrättsliga principerna kan tillämpas när ersättningen bestäms. Dessa principerna används vid de flesta skadeståndsmål.

– Det går att tänka på skadestånd på två olika sätt. Å ena sidan kan man tänka på skadestånd som att det alltid bara ska motsvara den faktiska, verkliga, skadan som har uppkommit till följd av intrånget. Å andra sidan kan man tänka på skadestånd som att det kan och ska vara något mer än så, och fastställandet av ersättningen kommer då att kunna fokusera på fler aspekter än orsakssamband och generell bevislättnad. Det är det senare perspektivet jag förespråkar i min avhandling, säger David Johansson.

När domstolar utdömer immateriella skadestånd brukar de som regel uppskatta hur stor skada intrånget orsakat den drabbade jämfört med om intrånget inte hade skett. En risk med det tillvägagångssättet är, enligt avhandlingen, att det då är lätt på att tappa helheten och bara koncentrera sig på en enda fråga, som huruvida intrånget har ha en direkt koppling till skadan. En annan svårighet som David lyfter fram vid beslut om skadestånd är konsekvenserna av så kallad bevislättnad där kraven på bevis sänks.

Räkna in omständigheter som inte är direkt kopplade

I avhandlingen föreslås därför att skadestånd alltid ska fastställas utifrån ett helhetsgrepp. Skadestånds- och processrättsliga principer om orsakssamband och bevislättnad ska fungera som komplement till de särskilda bestämmelserna i lagarna och direktivet om immaterialrättsliga skadestånd, inte ersätta dem. I och med att bestämmelserna är brett formulerade och tillåtande ger de stort utrymme för att bestämma nivån på ersättningen, även när det är svårt att genomföra en renodlad skadeberäkning.

När ett skadestånd fastställs kan även omständigheter som inte är direkt kopplade till själva skadan tas med i beräkningarna.

– För att nämna ett par exempel ska rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås samt intrångsgörarens vinst vägas in i bedömningen, men det är inte givet på vilket sätt de faktorerna ska påverka ersättningens storlek. Det skapar ett spännande förhållande mellan tanken om att räkna fram den verkliga skadan och intresset av att bestämma en ersättningsnivå där hänsyn även tas till andra omständigheter, säger David Johansson.

Avhandling:

Skada och ersättning vid immaterialrättsliga intrång

Kontakt:

David Johansson, doktor vid juridiska institutionen vid Uppsala universitet, david.johansson@jur.uu.se

Fakta om det civilrättsliga sanktionsdirektivet:

Direktiv från Europaparlamentet och rådet för att säkerställa skyddet av immateriella rättigheter och förordnar vilka sanktioner som kan användas vid immateriella intrång. I Sverige är direktivets bestämmelser numera införlivade i svensk lag, bland annat i IPRED-lagen, som även kommit att kallas fildelningslagen, och de olika immaterialrättsliga lagarna.

I diskussionen om lärares professionsutveckling finns ett grundantagande att om lärare bara får möjlighet att sitta ner och prata om sin undervisning så leder det till en utveckling.

– Men enligt min egen erfarenhet som grundskollärare är det inte så enkelt. Det väckte min nyfikenhet att analysera vad som händer i lärares samtal om undervisning i naturvetenskap och vilka möjligheter till utveckling som de erbjuder, säger Marlene Sjöberg, universitetsadjunkt vid Avdelningen ämnesdidaktik med inriktning naturvetenskap och teknik, Göteborgs universitet.

Möjligheterna varierade med samtalets karaktär

För att undersöka vad som händer när lärare respektive lärarstudenter ges möjlighet att delta i strukturerade samtal om sin egen undervisning, har hon dels följt ett ämneslärarlag i NO på en högstadieskola, dels en grupp lärarstudenter som har gått en kompletterande pedagogisk utbildning (KPU) med inriktning mot naturvetenskap. Båda grupperna gavs tid att tala om egna erfarenheter. Samtalen fokuserade på innehållet i undervisningen och vad de ville eleverna skulle lära sig om naturvetenskap.

Resultatet visar att samtalen om undervisning skapar möjligheter till ämnesdidaktisk utveckling för både individer och kollegiet som helhet. Samtidigt varierar möjligheterna med samtalets karaktär.

Marlene Sjöberg urskiljer fyra olika samtalskaraktärer utifrån dimensionerna individuellt–gemensamt samtal och instrumentellt–komplext ämnesdidaktiskt innehåll.

Samtalen sköter inte sig själva

Till exempel kan en individ uttrycka sig komplext om innehållet utifrån sin egen erfarenhet utan att övriga i gruppen hakar in. Det kan vara meningsfullt för individerna, men det är inte tillräckligt för att det ska ske en gemensam utveckling av lärarkollegiet som sådant. Eller så kan alla i gruppen engagera sig i samtalet, men endast tala om en aspekt av undervisningen vilket gör att diskussionen blir instrumentell och mindre utvecklande.

– Jag visar på de möjligheter till både individuellt och gemensamt lärande som finns i lärares samtal om undervisning i naturvetenskap. Men man kan inte ta för givet att samtalen kännetecknas av samtidighet i ett komplext ämnesdidaktiskt innehåll och en djup interaktion mellan deltagarna vilket är en förutsättning för ett gemensamt lärande.

Även om det förkom i båda grupperna, var det inte det som karaktäriserade samtalen i sin helhet.

Avhandling:

Samtal om undervisning i naturvetenskap. Ämnesdidaktisk kollegial utveckling i lärarutbildning och lärarprofession

Kontakt:

Marlene Sjöberg, universitetsadjunkt vid Avdelningen ämnesdidaktik med inriktning naturvetenskap och teknik, Göteborgs universitet, marlene.sjoberg@gu.se

Volvo Cars i Olofström använder i stor utsträckning datorsimuleringar vid utveckling av nya bilar. En viktig del är plåtformningssimulering vilken används i stor utsträckning under utvecklingen av karossdelar.

Simuleringarna är avancerade och det finns stora utmaningar, men även möjligheter, inom området. Ökade krav och den ständigt ökande konkurrensen inom fordonsindustrin gör att de virtuella utvecklingsverktygen hela tiden måste bli snabbare och mer detaljerade.

Industriforskaren Johan Pilthammar har i sin avhandling i ämnet maskinteknik vid Blekinge tekniska högskola fokuserat på deformationer av maskiner och verktyg – en faktor som inte tas med i dagens formningssimuleringar. Man utgår istället från att maskinerna är stela men i verkligheten böjer och vrider sig maskinerna och pressarna när de belastas, och dessa deformationer påverkar plåtformningen negativt.

Johan Pilthammar har i sin forskning vid Volvo Cars studerat hur man kan simulera just maskin- och verktygsdeformationer. Han har utvecklat beräkningsmetoder för att snabbt och enkelt kunna skapa och lösa plåtformningsmodeller som inkluderar deformationer. Med hans resultat kan ledtiderna vid utveckling av nya bilar kortas samt reducera antalet stillestånd och problem i fabriken.

Avhandling:

Towards Virtual Tryout and Digital Twins – Enhanced Modeling of Elastic Dies, Sheet Materials, and Friction in Sheet Metal Forming

Kontakt:

Johan Pilthammar, industriforskare i maskinteknik, Blekinge tekniska högskola, johan.pilthammar@bth.se

Kombinationer av antimikrobiella medel sätts alltid in vid infektionssjukdomar så som tuberkulos, hiv och malaria. Även vid svårbehandlade bakterieinfektioner, till exempel vid hjärtklaffs- och protesinfektioner och lunginfektioner vid cystisk fibros används oftast en kombination av antibiotika. Vad som då eftersträvas är en så kallad synergieffekt då de kombinerade medlen samverkar på ett sätt som ger större verkan än vad som egentligen hade kunnat förväntas utifrån de enskilda medlens effekt.

Motsatsen, det vill säga att två antibiotika motverkar varandras effekt, kallas antagonism och är däremot inte önskvärt. Men det är inte alltid så lätt att veta vilken effekten blir.

Bakterierna odlas med olika mängd antibiotika

Med den nyutvecklade metoden kallad CombiANT (combinations antibiotics ) kan interaktioner mellan olika antibiotika testas på agarplattor och resultat fås på ett dygn.

Metoden har utvecklats av studiens försteförfattare Nikos Fatsis-Kavalopoulos vid Uppsala universitet. Den bygger på en så kallad koncentrationsgradient av antibiotika som gjutits in i en agarplatta skapad med hjälp av en 3D-printad plastskiva. På agarplattan odlas sedan bakterier som isolerats från en patient för att se hur bakterierna reagerar på olika kombinationer av antibiotika.

Bakterier från urinvägsinfektioner

I sin studie har forskarna undersökt E. coli-bakterier som isolerats från urinvägsinfektioner. Det visade sig att olika odlingar av E. coli inte reagerade på samma sätt på en viss antibiotikakombination. En kombination av antibiotika som för de flesta gav synergi gav i vissa odlingar motsatt effekt, med resultatet att behandlingen för den senare gruppen blev sämre.

– Det här resultatet kan vara av stor klinisk betydelse eftersom konsekvensen blir att man istället för att göra antaganden om att synergistiska/antagonistiska interaktioner är lika för alla bakterieisolat så testar man individuellt varje isolat som tagits från en infekterad patient, säger Dan I. Andersson, professor i medicinsk bakteriologi vid Uppsala universitet och huvudansvarig för studien.

Att skräddarsy kombinationsbehandlingen på det här sättet kan ha avgörande betydelse för preparatens effektivitet och förmåga att behandla infektioner. Eftersom metoden är enkel och billig så kan den också lätt introduceras och användas inom vården.

Vetenskapliga artikel:

CombiANT: Antibiotic interaction testing made easy, (Nikos Fatsis-Kavalopoulos et al. (2020),), PLOS Biology 

Kontakt:

Dan I. Andersson, professor vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet, dan.andersson@imbim.uu.se

Therese Svensson, doktorand i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet har använt sig av ett vithetskritiskt och ett avkoloniserande perspektiv på litteratur. Med hjälp av det vithetskritiska, som kommer från den afroamerikanska traditionen, undersöker hon hur kolonialism, rasism och vithet finns på olika nivåer i texterna.

– Det kan handla om rasbiologiskt färgade motiv, som att ett sjukt barn i Hjalmar Söderbergs dagboksroman Doktor Glas (1905) nedlåtande kallas för ”apgossen” av berättaren. Det kan också handla om berättelsestrukturer som iscensätter kolonialismens erövrande, kontrollerande och exploaterande sätt att förhålla sig till planeten jorden och dess varierade livsformer, som i Ludvig Nordströms Herrar (1910) som skildrar Sveriges intagande av Sápmi, säger Therese Svensson.

Avkoloniserande perspektiv

Det avkoloniserande perspektivet kommer framförallt från urfolkens filosofi och vetenskap. Med hjälp av en sådan metod för att läsa fiktionsprosa undersöker hon  aspekter som svarar på den rasistiska logiken, så att andra förhållningssätt än de koloniala kan synliggöras.

– Karin Boyes Astarte (1931) skildrar den moderna modeindustrin och min läsning visar hur ett silkestyg kan förstås som en plats där den nordiskt vackra kvinnan, den kinesiska barnarbeterskan och de döende silkesmaskarna möts och fröna till en annan värld än den koloniala gror.

Första som skriver om rasism och vithet

Även om dessa verk har blivit lästa otaliga gånger är Therese Svensson den första litteraturforskaren som skriver om hur rasism och vithet finns i dem. Hon visar på så sätt hur moderniteten i verken är kolonial.

– Genom att läsa Söderberg, Nordström och Boye på dessa förnyande sätt, föreslår jag också hur fiktionslitterära texter som på olika sätt innehåller rasism kan läsas på ansvarsfulla sätt idag.

Hennes studie visar även på kraften i litteraturen, hur litteratur rymmer betydelser som överskrider den tid och den plats där den tillkom.

Avhandling:

Vithetens koagulerade hjärta. Om avkoloniserande läsningars möjlighet

Kontakt:

Therese Svensson, therese.svensson@lir.gu.se

I fyra delstudier har Björn Gjelvold utvärderat utfallet för olika tillvägagångssätt vid insättning av entandsimplantat, det vill säga då ett implantat opereras in i käkbenet som stöd åt en enda konstgjord tand.

I den första delstudien följde han upp 85 unga patienter efter i genomsnitt sju och ett halvt år efter att de fått ungefär samma, konventionella behandling. Resultatet var överlag mycket bra, och patienterna var också nöjda och mådde bra. Som exempel hade drygt 98 procent av implantaten klarat sig efter fem år.

Skillnader försvinner efter ett år

I den andra studien, omfattande två grupper om 25 personer, jämförde han utfallet mellan en konventionell, långsammare behandling med en där tanden sätts på samma dag som tandimplantatet installerades. Vanligen görs det flera månader senare. Han kunde då se att vissa, mindre tidiga skillnader försvann efter ett år.
– Det gav alltså inget extra att förankra tanden tidigt. Efter ett år var resultaten likvärdiga får båda patientgrupperna, säger Björn Gjelvold, , specialist i oral protetik vid Folktandvården Skåne, som nu doktorerar vid Malmö universitet.

De avslutande två delstudierna berörde 3D- printing av operationsguider. Det innebär att man baserat på röntgenbilder av patientens käke gör en kirurgisk guide i datorn över var implantatet ska sitta. Denna skrivs ut i 3D och fungerar under operationen som en borrguide för tandläkaren som installerar implantatet.

Operationsguider från 3D-printer

Björn Gjelvold jämförde resultatet mellan en billigare printer för ca 40 000 kronor och en som kostar ca 300 000. Tidigare har tandläkare behövt beställa dessa guider från en fabrik.

– Det visade sig att den billiga var ungefär lika bra som den dyra. De 3D-printers som finns tillgängliga för tandvården i dag är överlag tillräckligt bra och noggranna för tillverkning av t.ex. operationsguider. Att kunna göra det själv gör det väsentligt enklare för tandläkaren, men man får inte glömma att uppfylla de lager och regler som finns för denna typ av tillverkning innan man köper en egen 3D-printer, säger Björn Gjelvold.

Tidig läkning men risk för implantatförlust

Avslutningsvis gjorde han en ettårsuppföljning av 21 behandlingar som gjorts med hjälp av operatonsguider och där en tandersättning sattes på direkt efter ingreppet. Resultatet visade på något mer förlust av tandimplantat än brukligt efter ett år.

– Tandköttet läkte snabbare och det är en fördel. Men efter ett år var det ingen skillnad jämfört andra metoder. Det kan finnas en lite högre risk för implantatförlust med detta ingrepp. Men där finns vissa positiva effekter på tandköttets läkning tidigt i behandlingen, och om estetiken är viktig för patienten är detta en metod som kan ha vissa fördelar, säger Björn Gjelvold.

Sammanfattningsvis visar Björn Gjelvolds studie att de testade behandlingsmetoderna inte är avgörande för om behandlingen blir lyckad eller inte.
– Det kan finnas små fördelar med vissa av de testade behandlingarna i ett tidigt stadium, men de försvinner med tiden. Vi får inte glömma att där finns många flera metoder och tekniker som påverkar behandlingsutfallet, men jag hoppas att de resultat vi har fått kan bidra till att förbättra den vård som vi erbjuder våra patienter.

Avhandling:

On the Clinical Outcome of Different Single Implant Treatment Modalities, (Björn Gjevold)

Kontakt:

Björn Gjelvold, forskare vid Malmö universitet, bjorn.gjelvold@mau.se

Det var efter en svår brand i Kristinebergsgruvan 2013 som gruvföretaget Boliden och räddningstjänsten upplevde att de var för sig inte hade tillräckliga kunskaper. Vid den aktuella branden såg det ett tag kritiskt ut för en gruvarbetare som blivit instängd i branden. Mannen kunde dock räddas till slut.

I sin avhandling från Umeå universitet visar Sofia Karlsson på ett samverkansprojekt i Västerbotten där nya rutiner för räddningsinsatser utvecklats av alla deltagande organisationer.

Rutiner och utbildning

Gruvföretagen utvecklade rutiner för en lokal ledningsorganisation som kan planera och genomföra räddningsinsatsen tillsammans med blåljusmyndigheterna. Dessutom utvecklades en anpassad första hjälpen-utbildning för bergarbetarna. Räddningstjänsten utvecklade nya rutiner för bland annat det viktiga samarbetet med gruvföretagets vägvisare och genomförandet av rökdykarinsatser.

Rökdykarinsatserna påverkas av gruvans miljö, vilket betyder att rökdykningsinsatserna kan bli längre eller att det kan finnas behov av två parallella rökdykningsinsatser. Ambulanssjukvården utvecklade bland annat en telemedicinrutin, där den på plats medicinskt ansvarige ambulanssjuksköterskan via radio kunde samla information från och samtidigt hjälpa gruvpersonalen att ta hand om skadade arbetskamrater under jord.

– Sammantaget kan man säga att projektet förde med sig en samverkan som organisationerna inte haft innan de deltog i projektet. Inte minst var det en serie gemensamma samverkansmöten och räddningsövningar som bidrog till detta, säger Sofia Karlsson.

Beslut fattas i samråd

Med syftet att rädda liv utvecklade och testade projektdeltagarna nya hjälpmedel för ökad samverkan och beredskap för allvarliga gruvolyckor. En viktig faktor var att samordna räddningsinsatsen och möjliggöra att de beslut som behövde fattas gemensamt också blev fattade i samråd mellan alla parter. En film där organisationerna lärde sig om varandra och om insatsen under jord producerades också.

Avhandling:

Saving lives during major underground mining incidents: becoming prepared for a collaborative response

Kontakt:

Sofia Karlsson, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, sofia.karlsson@umu.se

– Våra resultat kan förklara varför kvinnor i högre grad drabbas av demens jämfört med män efter 85 års ålder, och är ytterligare en byggsten i hypotesen att östrogen påverkar demensrisken hos kvinnor, säger Jenna Najar, doktorand på Sahlgrenska akademin och verksam vid AgeCap, Centrum för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet.

Studien omfattar 1 364 kvinnor som följts mellan 1968 och 2012 i de båda befolkningsundersökningarna Kvinnostudien och H70-studien. Reproduktionstiden utgörs av tiden mellan första menstruationen och menopaus, när mensen upphör.

Av de studerade kvinnorna med kortare reproduktionsperiod, 32,6 år eller mindre, utvecklade 16 procent (53 av 333 personer) en demenssjukdom. I gruppen kvinnor med längre reproduktionsperiod, 38 år eller mer, utvecklade 24 procent (88 av 364) demens. Skillnaden var alltså 8 procentenheter.

Studien visar att risken för demens och Alzheimers sjukdom ökar successivt för varje ytterligare år som kvinnan är fertil. Sambandet var starkast med demens som började efter 85 års ålder, och effekten kunde framför allt kopplas till åldern vid menopaus.

Kroppseget östrogen över tid

Resultaten kvarstod efter justering av andra påverkande faktorer som utbildning, fysisk aktivitet, BMI, rökning, och hjärt- och kärlsjukdom. Man fann däremot inget samband mellan risken för demens och ålder för menstruationsdebut, antal graviditeter, hur länge man ammade eller östrogen i form av hormonpreparat.

Flera studier har undersökt hur östrogen i form av hormonpreparat påverkar risken för demens. Vissa studier visar att demensrisken minskar, andra att den ökar, speciellt hos kvinnor som tar östrogen sent i livet.

I den aktuella studien har Jenna Najar istället undersökt det långsiktiga sambandet mellan faktorer kopplade till det kroppsegna östrogenet och demens.

– Det nya i den här studien är också att vi har haft tillgång till information om flera händelser i en kvinnas liv som kan påverka östrogennivåerna som graviditet, barnafödslar och amning. Att vara gravid ökar östrogennivåerna väldigt mycket för att sedan sjunka när barnet är fött och om man ammar så sjunker nivåerna till väldigt låga nivåer. Ju fler indikatorer vi tar in desto säkrare blir våra resultat, säger Jenna Najar.

En riskfaktorer bland många

Ingmar Skoog, professor i psykiatri vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och föreståndare för AgeCap, har lett den aktuella studien.

– De olika resultaten för östrogen kan bero på att det skyddar tidigt i livet, men kan vara skadligt när sjukdomen börjat, säger han, och poängterar samtidigt att längden på den fertila perioden är en riskfaktor bland många för demens.

De flesta med sen menopaus får inte en eventuell demens på grund av enbart detta. Studien kan dock ge en ledtråd till varför kvinnor har högre risk än män att få demens efter 85 år, den vanligaste åldern för insjuknande. Alzheimers sjukdom börjar utvecklas cirka tjugo år innan man får symtom på sjukdomen.

– De flesta som drabbas är över 80 år, och kvinnor, säger Jenna Najar. Ju fler äldre vi får i samhället desto fler kommer att drabbas. För att kunna implementera preventiva strategier behöver vi identifiera personer som har en ökad risk att utveckla demens.

Vetenskaplig artikel:

Reproductive period and dementia: A 44-year longitudinal population study of Swedish women (Jenna Najar Svante Östling Margda Waern Anna Zettergren Silke Kern Hanna Wetterberg Tore Hällström Ingmar Skoog) Alzheimers & Dementia

Kontakt:

Jenna Najar, doktorand på Sahlgrenska akademin och verksam vid AgeCap, Centrum för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet. jenna.najar@gu.se
Ingmar Skoog, professor i psykiatri vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, ingmar.skoog@neuro.gu.se

– Vår studie utgör ett viktigt steg mot målet med individanpassad vård vid diabetes eftersom den kan bidra till att rätt person får rätt vård redan vid diagnostillfället, säger Charlotte Ling, professor i epigenetik vid Lunds universitets Diabetescentrum som lett studien.

När inte bättre kost och motion är tillräckligt för att reglera blodsockret är metformin det första läkemedlet som sätts in för att behandla typ 2-diabetes, enligt internationella riktlinjer. Om det inte ger avsedd effekt i form av sänkt blodsocker, eller om patienten får sv

En av tre får ingen effekt av metformin

– Om det tar lång tid innan patienten får rätt behandling ökar risken för komplikationer till följd av det höga blodsockret. Cirka 30 procent av alla med typ 2-diabetes svarar inte på metformin och bör få en annan medicin redan från start. Därför är det viktigt att kunna identifiera dem direkt vid diagnostisering, säger Charlotte Ling.

En tredjedel upplever biverkningar i form av magtarmbesvär såsom illamående, ont i magen och diarré. Fem procent slutar med medicinen på grund av biverkningarna.

Letat genetiska förklaringar

Det har i tidigare studier gjorts försök att hitta genetiska förklaringar till varför en del inte svarar på eller tål metformin. Även om forskare identifierat vissa genvarianter som varit associerade med tolerans och respons på metformin har de inte kunnat förutspå hur väl patienten svarar på behandlingen.

Studien är den första inom farmakoepigenetik vid diabetes, det vill säga att man studerat hur epigenetiska faktorer, såsom dna-metylering, förutspår effekten av ett läkemedel.

Epigenetik och metylering

I kroppens celler finns vår arvsmassa, dna, som innehåller gener. Generna ärver vi och de kan inte ändras.
Epigenetik är den del av genetiken som handlar om förändringar i resultatet av genuttrycket (observerbara egenskaper) och som är oberoende av förändringar i dna-sekvensen.
På generna sitter så kallade metylgrupper som påverkar vilket uttryck genen ska ha; om den är på eller av. Metylgrupperna kan man påverka på olika sätt – med träning, kost och sin livsstil – i en process som kallas dna-metylering. Genom att mäta dna-metyleringarna i en specifik celltyp får man ett epigenetiskt mönster som kan användas för att studera hur vi påverkas av olika miljöfaktorer.

– Farmakoepigenetik har till viss del använts inom cancervården för att förutspå hur en person ska svara på en behandling, men det har aldrig förr gjorts inom diabetesvården, säger Charlotte Ling.

Film: Charlotte Ling berättar om studien (engelska), (2 min, 54 sek)

Utvecklat en biomarkör efter uppföljning

I studien har forskarna studerat epigenetiska förändringar, så kallade DNA-metyleringar, i blodet från individer som insjuknat i diabetes men innan de börjat ta metformin. Vid en uppföljning ett år senare kunde forskarna se vilka patienter som haft nytta av behandlingen (med sänkt blodsocker som följd) och om de fått biverkningar eller inte.

– Genom att kombinera svaren har vi utvecklat en biomarkör som kan förutse vem som kommer att ha nytta av och tåla metformin, säger studiens försteförfattare Sonia Garcia Carlzon.

Klinisk studie med 1 000 patienter

Studierna har gjorts på sammanlagt 363 deltagare från tre olika patientkohorter (Alla Nya Diabetiker i Skåne, Alla Nya Diabetiker i Uppsala och Optimed från Lettland). I nästa steg planerar forskarna en klinisk studie där de ska upprepa studien i en betydligt större patientgrupp – 1000 patienter ska bjudas in från hela världen.

Vetenskaplig artikel:

Epigenetic markers associated with metformin response and intolerance in drug-naïve type 2 diabetes patients, (Sonia García-Calzón, Alexander Perfilyev, Mats Martinell, Monta Ustinova, Sebastian Kalamajski, Paul W Franks, Karl Bacos, Ilze Elbere, Jussi Pihlajamäki, Petr Volkov, Allan Vaag, Leif Groop, Marlena Maziarz, Janis Klovins, Emma Ahlqvist och Charlotte Ling)  Science Translational Medicine 16 september 2020

Kontakt:

Charlotte Ling, professor i epigenetik vid Lunds universitets Diabetescentrum, charlotte.ling@med.lu.se

Forskare vid Lunds universitet har utvecklat en analysmodell som effektivt kan upptäcka och identifiera genmutationer i brösttumörer. I studien, som är den största i sitt slag i världen, redovisar de nu resultat från över 3 200 patienter med bröstcancer.

Till sin hjälp har de använt så kallad RNA-sekvensering, en teknik och ett känsligt, exakt ”verktyg” som så smått har börjat användas kliniskt, dock ännu inte vid bröstcancer som den aktuella studien berör. Studien har använt sig av brösttumörer för analys från det stora svenska SCAN-B-projektet som initierades av professor Åke Borg och kolleger för mer än tio år sedan. SCAN-B har i dag över 15 000 patienter med bröstcancer registrerade och varje månad tillkommer cirka 100 patienter.

Skräddarsydd behandling

– Vi hoppas att SCAN-B RNA-sekvensering kommer att vara i kliniskt bruk redan nästa år, främst som en hjälp för att identifiera vilka brösttumörer som är högrisk- respektive lågrisktumörer. Målet är att patienten redan en vecka efter att kirurgen opererat ut tumören, ska få veta vilken skräddarsydd behandling som passar bäst för den enskilde, säger Lao Saal, en av cancerforskarna som lett studien.

När Lundaforskarna analyserade genmutationerna i brösttumörerna hos patienterna i studien, fann de att nästan 87 procent hade minst en mutation som det finns potentiella läkemedel mot.

– När vi sedan exempelvis följde mönster av mutationer i tumörerna och relaterade till hur det gått för patienterna, såg vi att 34 procent av dem hade en mutation i en specifik gen, PIK3CA, och att dessa patienter i allmänhet hade en god prognos. Hos 3 procent av patienterna fann vi en annan gen, ERBB2, som var förknippad med en sämre prognos, säger Lao Saal.

Förbättrad prognos

– Resultaten i studien lägger till en annan dimension vad gäller om RNA-sekvensering ska användas som ett ”kliniskt verktyg” i framtiden, då vi visat att verktyget även fungerar för att upptäcka och identifiera genmutationer i bröstcancertumörer. Därför är vi är övertygade om att tekniken skulle vara en god hjälp för att förbättra prognos och behandling för patienten.

I samma studie har förstaförfattaren och doktoranden Christian Brueffer vid Lunds universitet även utvecklat en webbapplikation, SCAN-B MutationExplorer, där andra forskare kan ta del av materialet i databasen för egna studier.

– Vi vill naturligtvis att vetenskapliga framsteg ska ske så snabbt som möjligt och därför har vi gjort databasen tillgänglig även för andra forskare, säger Lao Saal.

Vetenskaplig artikel:

The Mutational Landscape of the SCAN-B Real-World Primary Breast Cancer TranscriptomeEMBO Molecular Medicine

Kontakt:

Lao Saal, cancerforskare, Lunds universitet, lao.saal@med.lu.se

I människokroppen finns över 30 000 olika proteiner varav många har livsviktiga funktioner att fylla. Proteiner är långa kedjor av olika aminosyror och för att ett protein ska fungera som det ska i kroppen måste kedjan veckas ihop till rätt struktur. Men ibland blir det fel, och vissa felveckade proteiner kan klumpa ihop sig och bilda så kallade amyloida plack.

Alzheimers och Parkinsons sjukdom är neurodegenerativa sjukdomar som får allvarliga konsekvenser. Nervceller i hjärnan dör allt eftersom sjukdomarna sakta sprider sig och de drabbade förlorar livsviktiga funktioner såsom minne och motorik, och till slut dör patienterna. Trots att Alzheimers sjukdom varit känd i 100 år, och Parkinsons sjukdom i 200 år, så finns det i dagsläget inga sätt att bota någon av sjukdomarna. De behandlingar som finns att tillgå kan lindra symptomen och i vissa fall fördröja processerna.

Konstgjord molekyl binder till placken

Man vet inte exakt vad som sätter igång de dödliga sjukdomsförloppen eller varför nervceller i hjärnan dör. Vad forskarna vet är att det bildas fibrer av felveckade proteiner och att dessa fiberbildande proteiner på något sätt spelar en central roll i sjukdomsprocesserna. Hos patienter med Alzheimers sjukdom är ett protein som heter amyloid-beta involverat. Vid Parkinsons sjukdom är det istället proteinet alfa-synuclein som spökar.

Dan Adolfssons har skrivet en avhandling i organisk kemi vid Umeå universitet. Arbetet handlar om att på syntetisk väg tillverka en sorts små molekyler som kan binda till amyloida plack. Molekylerna binder specifikt till fibrer av alfa-synuclein respektive amyloid-beta, och kan störa de biomolekylära processer som leder till att nervceller dör.

Kan bli verktyg för diagnos och behandling

– De syntetiska molekylerna skulle kunna användas som verktyg för att lära sig mer om Alzheimers och Parkinsons sjukdomar och förstå orsakerna och de mekanismer som gör att de involverade hjärncellerna dör. Molekylerna kan eventuellt också utvecklas för att diagnosticera dessa sjukdomar. De har även en terapeutisk potential då de också hämmar de aggregerande proteinernas toxiska funktion, säger Dan Adolfsson.

Avhandling:

Synthesis of Ring-fused Peptidomimetics Interacting with Amyloid Fibrils

Kontakt:

Dan Adolfsson, Kemiska institutionen, Umeå universitet, dan.adolfsson@umu.se

Professorn i Europastudier Barbara Törnquist-Plewa har följt utvecklingen av Belarus sedan nationen grundades efter Sovjetimperiets fall.

Varför har utvecklingen sett så annorlunda ut i Belarus efter murens fall, jämfört med i andra öststater?

– Det fanns en viss skillnad i hur Belarus bröt upp från Sovjetunionen jämfört med hur andra länder i det gamla östblocket gjorde det. Visserligen existerade Belarusiska nationella fronten, men som självständighetsrörelse var den förhållandevis liten jämfört med motsvarigheter i andra öststater. I Belarus var det snarare partieliten som tog initiativ till att distansera sig från det sönderfallande Sovjet. Kuppen mot Gorbatjov i augusti 1991 skrämde den belarusiska ledningen, likaså den oreda och ekonomiska kaos som följde på kommunismens fall. Man såg det helt enkelt som en säkerhetsåtgärd att förklara sig som en självständig stat.

– När Lukasjenko vann presidentvalet 1994 var folk trötta på osäkerheten. Det fanns en längtan tillbaka till den gamla ordningen.1996 ändrade Lukasjenko konstitutionen och gav sig själv diktatoriska befogenheter.

Men vad är det som gör att folket nu går man ur huse för att protestera och kräva demokrati?

– En viktig orsak är ekonomin. Vitryssland hade en mycket stark tillväxt fram till 2008, till stor del tack vare att Ryssland försåg dem med olja och gas till ett kraftigt reducerat pris. En tredjedel av världsmarknadspriset. Vitryssland är det land som idag mest liknar det gamla Sovjet. Tre fjärdedelar av ekonomin är statlig och tillväxten innebar sysselsättning och ekonomisk trygghet. Men den goda ekonomin försvagades kraftigt sedan börskraschen 2008, inte minst därför att Ryssland då höjde priser för energileveranserna. Därmed har också missnöjet med regimen successivt ökat.

– En annan anledning till att protesterna kommer nu är att minnet har börjat blekna. De som minns och blev skrämda av det ekonomiska kaos som uppstod när Sovjetimperiet föll har blivit färre. Istället växte en ny generation upp som har sett den positiva utvecklingen i grannländerna som Litauen och Polen och vill att landet skall reformeras. De vill ha en förändring.

Bild: Andrew Keymaster/Unsplash

– Ytterligare en anledning är att mediemonopolet har brutits, i och med internet. Vitryska medborgare kan läsa om hur Lukasjenko ofta kritiseras i både västerländiska och ryska medier. Det finns ett förakt mot honom i Ryssland och man driver med hans bondebakgrund, att han var ordförande för en sovjetisk kolchos. Det visar jag och min doktorand i en ny studie om de satirbilder som görs av Lukasjenko i rysk media. De ryska nidbilderna spelar roll. Särskilt i ett land med starkt ryskt inflytande. Belarusierna tycker att det är kränkande att styras av en ledare som inte respekteras någonstans.

– Sen finns klart också en trötthet över att ha haft samma ledare sedan -94, ilska över att han ignorerat folket under pandemin, skamlöst förfalskat valresultaten och dessutom inte tvekar att använda brutalt våld mot dem som visar sitt missnöje.

Så du menar att den belarusiska befolkningen länge har varit ganska tillfreds med Lukasjenko och de starka banden till Ryssland?

– Visst har det funnits protester och motstånd, men oppositionen har varit relativt liten och splittrad samtidigt som folk i gemen varit ganska obenägna att gå ut och protestera. Den nationella vitryska identiteten har varit ganska svag. Många identifierar sig med Ryssland, dels språkligt men också genom den ortodoxa kyrkan.

I början av de belarusiska upproret varnade Lukasjenko för hur Ryssland skulle reagera om protesterna inte lugnade sig. Nu varnar han för ett hot västerifrån, och verkar vilja ha Rysslands hjälp. Vilken är egentligen Lukasjenkos inställning till Ryssland?

– Den är nog ganska kluven, och pragmatisk.1996 ingicks en union med Ryssland, och Lukasjenko hade nog ett visst hopp om att han skulle ta över efter Jeltsin. Men Jeltsin hade en annan efterträdare i åtanke, Vladimir Putin. När det stod klart lades unionstankarna på is.

– Man skulle nog kunna säga att merparten av befolkningen inklusive presidenten känner en stor samhörighet med Ryssland, men är definitivt emot en annektering. Belarusierna vill ha en egen stat. Så länge ekonomin har varit god har man varit ganska nöjd med landets fördelningspolitik och blandekonomi. Man har dessutom sluppit de ryska oligarkerna, terrorism och de ryska krigen.

Så vad tror du händer nu? Vilka olika scenarios ser du framför dig i Belarus?

– Det skulle kunna bli en militär intervention, men det ser jag inte som troligt.

– En hybridlösning skulle kunna vara att i smyg förstärka den vitryska säkerhetspolisen och militärmakten och på så sätt förstärka Lukasjenko. Visserligen föraktar Putin Lukasjenko men jag tror inte att han ser någon lämplig ersättare just nu, även om jag är övertygad att han letar efter en sådan.

Och om protesterna lyckas och Lukasjenko tvingas avgå?

– Ett möjligt scenario skulle då kunna vara att Belarus går samma väg som Armenien. Det vill säga att landets utrikespolitik fortsatt ligger i linje med Rysslands intressen medan ekonomiska relationer med väst är sanktionerade. För Putin skulle det dock vara ett stort problem om revolten i Belarus lyckas. Det hade sänt signaler om att en revolt är möjlig även på andra ställen.

Kort om Belarus

Dagens Belarus, tidigare oftast kallat Vitryssland, ingick i Kievriket och blev från 1300-talet en del av litauiska storfurstendömet. Från 1700-talet, när Polen-Litauen föll, blev det en del av det Ryska riket. Landet russifierades, och den ortodoxa kyrkan spelade en viktig roll i detta. Under ryskt styre började en del av befolkningen identifiera sig som vitryssar och efter ryska revolutionen genomfördes de första försöken att bilda en vitrysk stat. Detta misslyckades och år 1991 blev Vitryssland självständigt för första gången.

Text: Ulrika Oredsson

Artikeln var först publicerad på Lunds universitets webb.

Kulturvårdaren Erik Goth Småland har undersökt hur fartygsbevarandet i Norge har utvecklats under de senaste hundra åren. Han har studerat samhällsengagemanget för de historiska fartygen, undersökt volontärarbetarnas delaktighet i fartygens bevarande och vad volontärarbetet personligen betytt för de inblandade.

Fartygen spelar en viktig roll för identitet

De historiska gamla fartygen har spelat en viktig roll för hur norrmän tänker på sin historia och sin nationella identitet.

– Idag erkänns historiska fartyg offentligt som en viktig del av Norges kulturarv. Och skeppen får en hel del statlig finansiering varje år för bevarande. Den norska staten deltar inte bara i finansiering av dockning och reparationer av listade fartyg på kommersiella varv, utan uppmuntrar också till volontärverksamhet, säger Erik Goth Småland.

Den norska staten bidrar inte bara till att finansiera reparationer och material för att göra de historiska fartygen havsvärdiga, vilket kan ta ett decennium eller mer, utan uppmuntrar också till volontärarbete.

– Denna volontärinsats är oerhört viktig för att återställa och upprätthålla det maritima arvet i Norge, men lite har hittills varit känt om bakgrunden, organisationen, omfattningen och påverkan.

Det frivilliga engagemanget har ökat

Efter en litteraturöversikt, en undersökning av data från 82 volontärledare och 14 strukturerade intervjuer med volontärer, fann Erik Goth Småland att fartygsbevarandet ofta börjar med att ett fartyg som känns viktigt för lokalsamhället riskerar att gå förlorat.

– Efter 1964 blev frivilligorganisationer permanenta organisationer som tog hand om sina egna fartyg. 1967 finansierades bevarandet första gången av staten och sedan 1970-talet har Norge sett en kontinuerlig ökning av fartygsfrivilligorganisationer och volontärer.

Värde: över 5,5 miljoner euro per år

Men ingen har hittills undersökt vilka volontärerna är och omfattningen av deras ansträngningar.

– I Norge är volontärer som arbetar med skeppsbevarande mest äldre män, med en stark relation till regionen och ofta även det specifika fartyget. Men volontärarbete bör inte ses som gratisjobb. Jag har gjort en uppskattning av volontärernas ansträngning och fann då att det årliga värdet kan vara över 5,5 miljoner euro.

Det ideella arbetet har också en viktig inverkan på volontärerna själva. Studierna visar att den sociala kontakten, kopplingen till lokalsamhället och till fartygens historia var avgörande.

– Volontärernas upplevelser under projekten främjar deras egen upplevda hälsa och livskvalitet. Och studien ger en bättre förståelse för bakgrund, motivation och omfattning av frivilligt engagemang. Resultat som har betydelse för frivilligorganisationerna själva och för kulturarvsförvaltning.

Avhandling:

Frivillig innsats i norsk fartøyvern – Historisk bakgrunn, omfang og frivilligheit

Kontakt:

Erik Goth Småland, doktor i kulturvård, Göteborgs universitet, erik.smaaland@ra.no