– Att känna till förhöjd ärftlig risk ger möjligheter att förebygga eller tidigt upptäcka vissa cancersjukdomar. Därför är det värdefullt att veta om och hur människor vill ha sådan information, säger Anna Rosén, specialistläkare i klinisk genetik och forskningsledare för gruppen bakom studien.
Nästan tusen svenskar besvarade forskarnas enkät som innehöll olika scenarier. I det ena fallet fick de ta ställning till hur det vore att vara en berörd släkting till någon som gjort en utredning av genetiska risker för cancer och hur de då skulle vilja få – eller inte få information. I det andra fallet fick de svara på om de skulle vilja dela med sig av information om de själva gjort en genetisk utredning och funnit en förhöjd ärftlig cancerrisk. Sedan ingick även frågor om på vilket sätt de svarande helst ville få riskinformationen.
Vården bör informera anhöriga om ärftlig risk
Nio av tio svenskar svarade att de både vill få, och även dela med sig, information om en ärftlig cancerrisk till sin släkt.
Men det som verkligen förvånade forskarna var av vem svenskarna ville få informationen. En majoritet föredrog nämligen att få information från hälso- och sjukvården direkt, inte från en familjemedlem eller släkting. Brev och telefon var de mest populära alternativen när allmänheten fick välja på vilket sätt informationen skulle levereras.
Hur sjukvården ska hantera genetisk information som kan hjälpa till att förebygga allvarlig sjukdom har blivit omdiskuterat på senare år. Idag känner forskarna till ett antal genvarianter som medför förhöjd cancerrisk, som kan upptäckas med ett blodprov. Tekniken används alltmer inom sjukvården, bland annat på cancerområdet.
Idag förväntas den som testats informera anhöriga
En person som efter testning får en ärftlig risk bekräftad har möjlighet att delta i kontrollprogram och i vissa fall erbjudas förebyggande operationer. Men för att få den chansen krävs att personen nås av information. Standardrutinen idag är att den som gjort en genetisk utredning uppmanas att informera sin släkt om riskerna och om möjligheten att testa sig.
– För oss som jobbar med ärftlig risk för cancer känns det viktigt att veta hur människor skulle önska att det vore. Det reflekterar sannolikt också vilka förväntningar de har på vår verksamhet, säger Anna Rosén, specialistläkare i klinisk genetik och forskningsledare för gruppen bakom studien.
Carolina Hawranek, Institutionen för strålningsvetenskaper vid Umeå universitet, carolina.hawranek@umu.se
Anna Rosén, Institutionen för strålningsvetenskaper vid Umeå universitet, anna.rosen@umu.se
En höstdag för några år sedan gjorde en lantbrukare i Hellrö gård i nordöstra Småland en sensationell upptäckt – utan att ens veta om det. När han plöjde en åker på sin gård märke han att en stor sten, närmare två meter lång, låg i vägen för hans plog. Han flyttade den ur vägen, till kanten av sin åker, där den sedan låg orörd fram till september i år.
Då behövde lantbrukaren en trappsten till ett uthus på sin gård, och kom att tänka på den stora stenen som han flyttat från åkern ett antal år tidigare. När han gav sig ut för att hämta stenen märkte han att sidan som legat vänd ner mot marken var fylld av runor.
Gårdsägarna kontaktade Västerviks museum som genast skickade dit personal för att undersöka fyndet. En av personerna som var först på plats var Veronica Palm som är biträdande museichef på Västerviks museum och samverkansdoktorand i arkeologi vid Södertörns högskola.
Restes i yngre järnåldern
– Det är ett otroligt häftigt fynd. Det passar bra i den miljön som är en yngre järnåldersmiljö, och man har hittat en nedgrävd silverdepå på den gården tidigare. Det visar att det inte var vilken familj som helst som bodde där som både reser stenar efter anhöriga och gräver ner skatter. Det finns stor forskningspotential på den här platsen, säger hon.
Runologen Magnus Källström undersöker runstenen som hittades i Småland. Bild: Södertörns högskola
Även en runolog kom till platsen för att tyda texten på runstenen som lyder:
Gerðarr ræisþi stæin þannsi at Sigdiarf, faður sin, bōanda Øygærðaʀ.
»Gärdar reste denna sten efter Sigdjärv, sin fader, Ögärds make.»
Enligt Veronica Palm är det en ganska typisk runsten för den här tiden. Texten avslöjar att en son rest stenen efter sin döde far, men kvinnonamnet Ögärd är inte bekräftat någon annanstans. På stenen finns också ett så kallat rundjur, en orm som biter sig själv i svansen, och ett kors som gör att man kan datera stenen till någon gång mellan 1030 och 1050.
– Den passar i sin tid. Kristendomen kommer in vid den tiden, och det var viktigt för högre ståndspersoner att markera att man var kristen i någon form. Det var en statusgrej, säger Veronica Palm.
Första nya runstenen på tio år
Hon berättar att det är mycket ovanligt att hitta nya runstenar. De som hittas är oftast redan kända stenar som upptäckts och registrerats och sedan försvunnit för att dyka upp igen flera hundra år senare. Senast en tidigare okänd runsten hittades var tio år sedan.
– Det här fyndet är viktigt både för arkeologin och för språkforskningen, det är årets fynd minst sagt. Framför allt är det viktigt för den lokala forskningen och ger en ytterligare dimension till den här platsen som uppenbart stuckit ut från sitt närområde och varit betydelsefull. Det är ytterligare en bekräftelse på det vi anat om den här platsen, säger Veronica Palm.
Vad händer med runstenen nu?
– Vi ska ha ett möte med en konservator då stenen har sprickor som ska säkras. Sen hoppas vi kunna ställa upp den vid gården så alla kan titta på den. Det är vår ambition att den ska vara tillgängliggjord och stå ute där den hör hemma.
Forskare vid Göteborgs universitet har undersökt vad feministiska konsumenter läser in i reklambilder där kvinnor framställs som sexuella subjekt istället för objekt, den så kallade idén om ”female sexual agency”.
– De som jobbar med reklam kan ta lärdom av studien och arbeta aktivt och medvetet för att komma bort från den stereotypa sexualiseringen av kvinnor i reklam. Att företag ägnar sig åt ”empowertising” eller ”femvertising” och gör reklambilder som är tänkta att vara feministiska är problematiskt; speciellt i de fall då företagets kultur och värderingar ej hänger ihop med reklambilderna, då förlorar det trovärdigheten, menar Irina Balog, som forskar om sexistisk reklam på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
Reklam som anammar ”feminism”
Empowertising och/eller Femvertising är begrepp som syftar till en marknadsföringsstrategi där reklamen lättsamt anammar feminism. Det är ett sätt att sälja till kvinnor, utan att nödvändigtvis blanda in faktisk feminism, det vill säga den politiska och progressiva rörelsen som feminism de facto är. Genom Empowertising och femvertising kan åskådare få upp ögonen för till exempel olika problem som kvinnor ställs inför, och kan även leda till upptäckten av alternativ till mainstream produkter, men det bör ej misstas för faktisk feminism.
Begreppet ”female sexual agency” (”kvinnlig sexuell makt”) i nutida reklam, är en idé som anammats mer och mer sedan 1980-talet. Idén innebär en utveckling ifrån sexuell objektifiering subjektifiering, där kvinnor självmant anspelar på sex för att detta stämmer överens med deras (feministiska) frigjorda värderingar och är ett sätt att få (sexuell) makt.
Calvin Kleins kampanj
Ett exempel inom reklamen är Calvin Kleins kampanj #mycalvins, som inkluderade bilder med sådant bildspråk och tillhörande text, som ”I take what I want in #mycalvins”.
Irina Balog identifierade fyra återkommande teman som påverkade hur mycket ”female sexual agency”, alltså hur mycket sexuell makt, deltagarna i studien upplevde att kvinnorna i reklambilderna hade:
Normativitet: Ju mer normativ modellen ser ut (”typiskt snygg”, smal, vit, blond etc.), desto mindre makt tolkades in i bilden.
Valfrihet: Om modellen inte kändes fri att göra som hon ville (till exempel hur hon poserade) lästes det in mindre makt.
Blick: Bestämda blickar uppfattades som mer maktfulla än ”sängkammarblickar”, liksom modeller som tittade nedåt in i kameran istället för uppåt.
Att ta plats: Bilder där kvinnorna upplevdes ta plats signalerade mer makt. Detta är också kopplat till könsnormer: kvinnor upplevs ha mer makt om de vågar ta för sig och beter sig på ett sätt som inte är typiskt kvinnligt.
Konstant förknippad med sin sexualitet
Utifrån dessa teman har Irina Balog skapat en modell kallad ”the Female Sexual Agency Spiral”. Modellen handlar om att det inte finns några exakta, fasta eller konstanta sanningar om vad som ger ”kvinnlig sexuell makt”, utan att uppfattningarna kring detta ständigt utvecklas. Det som dock fortfarande verkar vara konstant i utvecklingen från det sexuella objektet till det sexuella subjektet är sex:
– Utvecklingen har inte kommit tillräckligt långt. Kvinnor förknippas fortfarande med sin sexualitet, och oavsett hur mycket sexuell makt de må ha är detta en form av makt som inte är varken hållbar eller jämställd, säger Irina Balog
Irina Balog, forskare inom företagsekonomi vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet, irina.balog.phd@gmail.com
– Vi har i studien följt personerna i över 30 år och kan konstatera att om en person gjort upprepade suicidförsök fortsatte det att vara en riskfaktor under hela uppföljningsperioden. Det kände vi inte till från de få studier som tidigare följt patienter under så lång tid, säger Sara Probert-Lindström, doktorand vid enheten för klinisk suicidforskning på Lunds universitet.
I studien ingick 1 044 personer som efter suicidförsök kommit till en medicinsk akutvårdsavdelning mellan åren 1987–1998, vid dåvarande Lunds universitetssjukhus. Vid forskarnas uppföljning, som längst 32 år, hade 37,6 procent avlidit och 7,2 procent av dessa hade tagit sitt liv.
Suicidförsök liksom depression och psykos
53 procent av dem som avled i suicid, dog inom fem år efter suicidförsöket och för dem var allvarlighetsgraden av suicidförsöket en riskfaktor. Denna kvarstod dock inte efter 5 år, medan riskfaktorer under hela uppföljningstiden var psykos, depression och att personerna gjort upprepade suicidförsök.
De få tidigare studier som följt personer som gjort suicidförsök under lång tid har identifierat liknande riskfaktorer för suicid som lundaforskarna gjort, exempelvis schizofreni eller depression.
– Det är väl känt att suicidförsök är en riskfaktor för fullbordat suicid, men det är inte känt tidigare att upprepade suicidförsök och diagnoser som psykos och depression kvarstår som en riskfaktor under så lång tid, flera årtionden efter att de skett.
Långt i från alla gör nya suicidförsök
Sara Probert-Lindström menar att studien är så stor att bedömningsunderlaget för att analysera riskfaktorer får anses tillräcklig, och att resultaten kan vara till god hjälp för sjukvårdspersonal som på kliniken kommer i kontakt med personer som gjort suicidförsök.
– Även om det är långt ifrån alla som gjort ett suicidförsök som kommer att göra nya försök eller ett fullbordat suicid, så bör kliniker vara uppmärksamma på att suicidrisken kvarstår under väldigt lång tid vid depression, psykos och hos personer som gjort upprepade suicidförsök. Då är möjligheten större att de får rätt vård.
För barn och vuxna är vårdnadstvister präglade av meningsskiljaktigheter och oviss väntan på beslut. En rättslig process mellan föräldrar eller andra vårdnadshavare som inte kommer överens kring vårdnad, boende eller umgänge av gemensamma barn. Om socialtjänsten inte lyckas medla avgörs frågan i tingsrätten.
För att öka samarbetsviljan mellan föräldrarna och därmed undvika långa tvister har Leonard Ngaosuvan, universitetslektor i kognitionsvetenskap, skapat en modell han kallar ”rättviseprincipen”. Grundpremissen är först och främst att föräldrarna ska uppfattas som lämpliga, att det inte är någon större skillnad på de livssituationer som erbjuds barnet samt att föräldrarnas konflikt är så allvarlig att medling är uteslutet.
Dela med sig av umgänge
Föräldrarna får sedan svara på frågan hur mycket umgänge de skulle tillåta mellan barnet och den andra föräldern, om de själva fick fullt ansvar för barnet.
– För att ta reda på detta skriver båda föräldrar en siffra mellan 1 och 50 oberoende av varandra. Den som skriver högst siffra får vårdnad och boende, samtidigt som vinnaren lovar att dela med sig av umgänge till den andra föräldern motsvarande procentsatsen av den vinnande siffran, säger han.
Om förälder A skriver siffran 49 och förälder B skriver siffran 25 får A vårdnaden och ansvarar för barnet, men lovar samtidigt 49 procent av umgänget till den andra föräldern. Skriver föräldrarna samma siffra blir det nya budomgångar tills dess att det finns en vinnare. Skriver båda föräldrarna siffran 50 resulterar det i delad vårdnad.
Hypotetisk vårdnadstvist
För att testa rättviseprincipen genomfördes en så kallad vinjett-studie där en hypotetisk vårdnadstvist presenterades för 52 deltagare, hälften kvinnor och hälften män. I studien fick deltagarna svara på hur mycket umgänge de kunde tänka sig att ge bort med denna princip jämfört med hur det fungerar idag.
– När jag jämförde siffrorna blev det tydligt att deltagarna tilldelade mer umgänge med rättviseprincipen och var mer benägna att samarbeta och dela på vårdnaden, säger Leonard Ngaosuvan.
Lockar till generositet
Anledningen är att modellen skapar incitament för att vara generös jämfört med nuvarande system där det är oklart hur mycket generositet och samarbetsvilja betyder. Dessutom upprätthåller rättviseprincipen viktiga kriterier för bra beslutsfattande så som transparens och reproducerbarhet.
− Du får se vilken siffra den andra föräldern skriver och du får samma resultat oavsett vilka ekonomiska förutsättningar du har eller var i landet du bor.
Rättviseprincipen är teoretisk och ännu inte testad på verkliga vårdnadstvister. Det kan också finnas ett inbyggt motstånd mot att lösa en vårdnadstvist genom spelteoretiska principer. Fördelarna med modellen överväger ändå dagens metod att lösa vårdnadstvister som har flera problem, menar Leonard Ngaosuvan.
– Med nuvarande system tar det lång tid vilket innebär lidande för barnen samt höga kostnader för föräldrar och samhället. Detta kommer rättviseprincipen sannolikt bidra till att minska om den skulle bli verklighet.
Leonard Ngaosuvan, universitetslektor vid institutet för tillämpad IT, avdelningen för kognition och kommunikation, Göteborgs universitet, leonard.ngaosuvan@ait.gu.se
Insekter kan inte reglera sin egen kroppstemperatur, utan påverkas i stället starkt av temperaturen i den närmaste omgivningen. Forskare vid Lunds universitet har undersökt två närbesläktade arter av jungfrusländor i Sverige, och sett att sländornas överlevnad är hög vid relativt låga temperaturer, 15–20 C°. Reproduktionsförmågan däremot, når sin topp vid temperaturer mellan 20 och 30 C° beroende på art.
– Vår studie visar att det finns en temperaturberoende konflikt mellan överlevnad å ena sidan och förmågan att fortplanta sig å den andra, säger Erik Svensson vid Lunds universitet.
Svårt hantera värmestress
Studien visar också att sländornas förmåga att hantera värmerelaterad stress är begränsad. Sländor är insekter och insekter är ryggradslösa djur. Ryggradslösa djur är växelvarma (kallblodiga) och beroende av yttre källor som solen eller varma stenar för att höja kroppstemperaturen. Till de växelvarma djuren hör även fiskar, groddjur och reptiler.
– Våra resultat visar att växelvarma djur kan drabbas av överhettning även om de lever långt upp på norra halvklotet och deras förmåga att buffra kroppstemperaturen mot stigande omvärldstemperaturer är begränsad. Resultaten utmanar också en populär teori om att djurs plasticitet, det vill säga deras individuella flexibilitet, kan hjälpa dem att överleva under svårare miljöförhållanden, säger Erik Svensson.
Så studera man sländor
Blåbandad jungfruslända (Calopteryx splendens), har fått sitt namn av de stora blå vingfläckarna hos hannarna som används av honorna när de väljer partner. Arten är vanlig i södra Sverige under sommarmånaderna och förekommer längs olika typer av rinnande vatten. Bild: Erik Svensson
För att studera sländornas anpassningsförmåga till temperaturförändringar i omgivningen, har forskarna använt sig av en kombination av fältstudier i södra Sverige och infraröd kamerateknik (termografi), en teknik som möjliggör att mäta individers kroppstemperatur under naturliga förhållanden. Detta kan sedan relateras till sländornas överlevnad och reproduktionsframgång.
När en art delas upp i två grenar, till exempel genom migration, kommer grenarnas dna med tiden att skilja sig åt på grund av unika fel som uppstår när de kopierar sitt dna. När två grenar, som varit skilda i många generationer, sedan parar sig blir resultatet en hybrid med en uppsättning dna från vardera arten.
Hybrider är så pass sällsynta att de oftast bara kan hitta en partner genom att para sig med någon av föräldralinjerna. Efter många generationer av sådana återkorsningar återstår till sist bara korta och spridda delar av den andra föräldralinjens arvsanlag, så kallade introgression.
Till exempel så bär icke-afrikanska människor på introgressioner i form av två procent neandertal-dna, som ett resultat av forntida parningar mellan människor och neandertalare och upprepade återkorsningar till människolinjen.
– Dna som förs över från en art till en annan kan få både positiva och negativa effekter och dessa förändras med tiden. Vissa neandertalgener, som genom introgression kommit in i vår arvsmassa, har till exempel nyligen blivit ett hot mot människors hälsa eftersom de ökar risken för covid-19, säger Jonas Warringer, forskare vid Göteborgs universitet och en av författarna bakom den nya studien.
Uråldriga arvsanlag förs vidare
Det händer dock att två grenar parar sig, men att deras arvsmassor är så olika att en hybrid mellan dem blir steril. En häst kan till exempel para sig med en åsna för att ge upphov till en mula, som i sin tur inte kan få några ättlingar. På samma sätt kan bagerijäst para sig med sin vilda systerart Saccharomyces paradoxus men dna-skillnaderna dem emellan gör att avkomman alltid dör.
Ändå finns dna-sekvenser av den vilda systerarten i några bakjästers genom (arvsmassa). Hur har dessa jäst-dna-introgressioner kunnat inträffa när hybriden är steril?
– Av en slump upptäckte vi en klon av en jästhybrid med en genomstruktur som är hundratusentals generationer gammal. Man kan kalla det en levande fossil. Detta levande fossil visade sig vara den direkta förfadern till en modern bagerijästpopulation, alpecinjäst, som idag lever i avloppsvattnet från olivpressar och som bär dna-sekvenser av den vilda systerarten Saccharomyces paradoxus.
Långvarigt mysterium löst
Det levande fossilet bar emellertid inte på en ren kopia av bagerijäst dna och en ren kopia av systerartens dna. Istället hade spridda delar av systerartens dna kopierats över till och ersatt delar av bagerijästens dna. Detta kopierade dna visade sig vara nästan exakt det samma som hade blivit kvar som introgressioner i den moderna ättlingen alpechinjäst.
– När den levande fossilens dna blev identiskt på många platser blev dess två arvsmassor tillräckligt lika för att fortplantningen skulle kunna fungera, trots att de på alla andra platser var väldigt olika. Avkomman från den levande fossilen kunde sedan para sig tillbaka med bagerijäst, vilket gav upphov till barnbarn som bar långa introgressioner av den vilda systerartens dna och efter upprepade återkorsningar till de moderna alpechinättlingarna.
Denna upptäckt löste det långvariga mysteriet om hur reproduktivt isolerade arter kan utbyta dna trots att den sexuella fortplantningen emellan dem i normalfallet inte fungerar.
– Vi försöker nu förstå hur så mycket av den levande fossilens dna kunde kopieras över från den ena arvsmassakopian till den andra, säger Jonas Warringer.
Jonas Warringer, institutionen för kemi och molekylärbiologi vid Göteborgs universitet, jonas.warringer@cmb.gu.se.
Smittspårning började användas under utbrott av smittkoppor i 1700-talets England och har sedan dess använts för att kontrollera spridning av olika sjukdomar såsom tuberkulos, mässling, Ebola och HIV/AIDS. Modern smittspårning kan använda IT för att automatisera processen med hjälp av appar.
– Apparna kan identifiera och meddela de som en smittad person haft kontakt med samt kartlägga vilka vägar ett utbrott har tagit. Det här ger stora möjligheter till storskalig, snabb och billig smittspårning.
Baksidan är att den här typen av smittspårning medför integritetsrisker, då olika metoder för övervakning används, säger Joakim Kävrestad, adjunkt i informationsteknologi vid Högskolan i Skövde.
Oro för integritetskränkning
Många länder har under den pågående pandemin valt att använda den här tekniken som en del av sin smittspårning, men Sverige har hittills avstått. En studie gjord av Joakim Kävrestad och forskarkollegan Ali Padyab, lektor i informationsteknologi, visar att svenska användare oroar sig för de integritetsrisker som kommer med användning av liknande appar, och att en majoritet inte vill använda en sådan app.
Undersökningen gjordes i form av en enkät med 453 svarande. Ungefär hälften av de svarade uppgav att de oroade sig för att en smittspårningsapp skulle användas för att övervaka även annat än smitta, exempelvis mental hälsa och aktivitet i sociala medier. Det spelade ingen roll att utgångspunkten var att informationen bara skulle delas mellan appens användare och sjukvården.
Syftet kan helga medlen
Deltagarna ansåg att all information ska vara anonym, även om flera tyckte att det hade varit bra att få veta vem som har varit smittad och om man varit i kontakt med en smittad person. I fritextsvaren beskrev nästan alla att en app för kontaktspårning medför integritetsintrång, men vissa ansåg att ”syftet helgar medlen”.
– Det var tydligt att de flesta svarande inte vill att data ska användas i annat syfte än det tänkta. Många oroade sig över att data skulle sammanställas och bearbetas för andra ändamål. Många trodde också att företag, såsom banker och försäkringbolag, skulle få tillgång till datan och använda den, exempelvis som en del i att fastställa ränta eller försäkringskostnad baserat på levnadsmönster, säger Ali Padyab.
Oro att data sprids till företag
I enkäten frågade forskarna även hur oroliga deltagarna skulle vara för att information sprids på olika sätt. Här framkom en stor oro för att informationen skulle komma att spridas till företag, eller till och med öppet. Flera svarande drog paralleller till att det har skett många stora dataläckor de senaste åren och menade att även information från en sådan smittspårnings-app skulle kunna läcka till allmänheten. I den sista kategorin, som handlade om stigma till följd av att identifieras som smittad, såg forskarna dock att det inte var något de svarande oroade sig för.
Få vill använda appar för smittspårning
Sammanfattningsvis visar enkäten att enbart en minoritet av deltagarna (ca 35 procent) var intresserade av en sådan app. Viljan att använda tekniken hänger ihop med oron för hur integriteten ska påverkas. De som är mer oroliga är mindre benägna att vilja använda appen. Enligt forskarna är tydlig information nödvändig för att en app ska accepteras bland svenska användare. De ser även en stor oro för hur information kan användas – framförallt att den kan göras tillgänglig för andra än sjukvården. Anonymiserad datainsamling är alltså en förutsättning för att en app för kontaktspårning ska accepteras av användare i Sverige.
Om koldioxidutsläppen fortsätter i samma takt som idag, år 2020, har världen redan om 18 år släppt ut den mängd koldioxid som är ”tillåten” för att uppnå Parisavtalet. Det betyder att 660 miljarder ton koldioxid kvarstår av jordens totala koldioxidbudget – om vi ska klara målet att hålla ökningen av jordens medeltemperatur under 2 grader.
Det stora frågetecknet är hur koldioxidutsläppen ska fördelas.
Rättvis fördelning av jordens kvarstående koldioxidbudget
I rika, industrialiserade länder måste utsläppen omedelbart minska med över 10 procent varje år, tills utsläppen av koldioxid är noll. Det menar forskare vid Uppsala universitet som tagit fram en vetenskaplig modell för beräkning av koldioxidbudgetar. Genom att fördela jordens kvarstående koldioxidbudget rättvist, på nationell och lokal nivå, finns en möjlighet att minska den globala uppvärmningen. Det innebär dock stora utmaningar och tiden är knapp.
Den globala koldioxidbudgeten beräknas av FN
Den globala koldioxidbudgeten är den begränsade totala mängd koldioxid, det utsläppsutrymme, som kan släppas ut till atmosfären för att klara ett visst temperaturmål. Den globala koldioxidbudgeten kan brytas ner, fördelas, i tid och rum, och uttryckas som lokala årliga koldioxidbudgetar.
Koldioxid står för ungefär tre fjärdedelar av den globala uppvärmningen som sker på grund av utsläpp av växthusgaser. Sedan 1970 har världens totala utsläpp av koldioxid mer än fördubblats, framför allt från fossila bränslen och transporter. När koldioxid släpps ut stannar en stor mängd kvar i atmosfären många sekler framöver; cirka 10-20 procent kommer fortfarande vara kvar om 10 000 år.
Det globala utsläppsutrymme som finns kvar för att behålla planeten under en viss temperaturökning, den totala koldioxidbudgeten, beräknas av FN:s klimatpanel IPCC.
Tyndall centre for climate change research i Manchester har utvecklat den så kallade koldioxidbudgetmetoden, en vetenskapligt förankrad beräkning som bygger på den globala budgeten för utsläpp av koldioxid. Metoden, som vidareutvecklats vid Uppsala universitet, fördelar den globala koldioxidbudgeten mellan nationer på ett rättvist sätt för att klara Parisavtalet.
När den globala budgeten ska fördelas till lokalnivå, utgår man ifrån en metod som heter suveränitetsprincipen (grandfathering). Det betyder att budgetens storlek motsvarar den aktuella utsläppsnivån så att alla kommuner och regioner får samma förminskningstakt.
Sverige och Storbritannien är de länder som kommit längst med tillämpningen av metoden. Klimatledarskapsnoden vid Uppsala universitet och Tyndall centre for Climate Change Research vid University of Manchester har spelat en viktig roll i arbetet.
2017 startade ett forskningsprojekt för att ta fram koldioxidbudgetar för kommuner, regioner och län, lett av Kevin Anderson, gästprofessor vid institutionen för geovetenskaper på Uppsala universitet, och professor i energi och klimatförändringar vid University of Manchester. Bakgrunden var att Järfälla kommun ville ha hjälp med att ta reda på hur de kunde leva upp till Parisavtalet.
– Vi såg en möjlighet att göra något som aldrig tidigare hade gjorts, säger Isak Stoddard, doktorand i naturresurser och hållbar utveckling vid Uppsala universitet, som arbetar tillsammans med Kevin Anderson inom Klimatledarskapsnoden vid Uppsala universitet.
Lokala koldioxidbudgetar
Idag har ett tiotal regioner och drygt 20 kommuner i Sverige tagit fram en egen koldioxidbudget med hjälp av Klimatledarskapsnoden. Nu går forskningsprojektet vidare kring regionala koldioxidbudgetar och snabb omställning till ett fossilfritt energisystem i Sverige.
Eftersom den kvarvarande koldioxidbudgeten hela tiden minskar när det släpps ut koldioxid är det viktigt med regelbundna uppdateringar. Forskarna vid Uppsala universitet arbetar med att ta fram ett digitalt verktyg som kommuner och regioner ska kunna använda för att själva beräkna sina koldioxidbudgetar och göra uppdateringar.
Så räknas en lokal koldioxidbudget ut
När en koldioxidbudget ska tas fram fastställs först hur mycket koldioxid den specifika aktören, till exempel en kommun, släpper ut idag.
Här används begreppet ”territoriella utsläpp”, där statistik hämtas från Nationella emissionsdatabasen SMHI. Med en geografisk metod fördelas utsläppen över Sverige så att endast faktiska utsläpp inom en kommuns gränser tas med i beräkningen.
Även utsläpp från internationella transporter inkluderas. Då används befolkningsstatistik, statistik för utrikes sjöfart från SCB samt utsläpp från internationella flygresor beräknade vid Chalmers. Det är viktigt att alla aktörers koldioxidbudgetar har så lika underlag som möjligt för att bli jämförbara på nationell nivå.
Skillnad mellan kommuner och land
En stor skillnad i uträkningen mellan en kommun och Sveriges nationella koldioxidbudget är att en kommun är mer ekonomiskt, politiskt och geografiskt bunden – och beroende av Sverige och andra svenska kommuner – än vad ett land som Sverige är till andra rika industrialiserade länder.
Kommuner med tung industri kan ha 100 gånger så stora utsläpp per capita. Därför räknas inte större industrier med i koldioxidbudgeten på kommunal nivå.
När en aktör väl har beräknat sin koldioxidbudget behöver man bestämma hur snabbt nedtrappningen av utsläppen ska ske år för år. Därefter bör en handlingsplan tas fram som säkerställer att budgeten hålls. Rådigheten över utsläppen är ofta spridda över många aktörer i samhället, så samarbete är väsentligt.
Hoppas på ramverk
Isak Stoddard och Kevin Andersson har även beräknat koldioxidbudgetar på nationell nivå för Sverige och Storbritannien. De hoppas kunna ta fram koldioxidbudgetar för flertalet industrialiserade och utsläppsintensiva länder som deltar i nästa klimatmöte i Skottland 2021.
– Det behövs för att belysa hur långt efter den nuvarande lagstiftningen, inom exempelvis EU och så kallade ”föregångsländer”, ligger från den minskning av koldioxidutsläpp som krävs för att Parisavtalet ska kunna uppnås, säger Isak Stoddard.
Parisavtalet ska bekämpa klimatkrisen
2015 slöts ett historiskt avtal i Paris där världens länder kom överens om att gemensamt bekämpa klimatkrisen. Kärnan i Parisavtalet är att minska utsläppen av växthusgaser, samt att stödja de som drabbas av klimatförändringarnas effekter. Avtalet trädde i kraft i november 2016. Länderna förband sig bland annat att:
hålla ökningen av den globala medeltemperaturen väl under 2 grader, men helst under 1,5 grader.
öka anpassningsförmågan för skadliga effekter av klimatförändringarna.
ge stöd från industrialiserade länder till utvecklingsländer.
Uppföljning ska göras vart femte år men ännu har inte beslut tagits om hur målen konkret ska uppnås eller hur minskningen av koldioxidutsläpp ska fördelas mellan länderna.
Nästa klimatmöte ska hållas i Glasgow i Skottland i november 2021 (uppskjutet från november 2020 på grund av covid-19-pandemin). På mötet ska världens länder förhandla om hur Parisavtalet ska genomföras, och hur ambitionerna i klimatpolitiken kan höjas.
Manchester City är den stad som hittills kommit längst med att sätta mål utifrån en koldioxidbudget, och i Sverige pågår alltså arbete i flera kommuner och regioner. Ett internationellt nätverk håller nu på att bildas där forskare i Norge, Storbritannien, Österrike och Sverige deltar. Ett internationellt vedertaget ramverk och samarbete för beräkning och implementering av koldioxidbudgetar är vad Uppsalaforskarna hoppas på.
Världen måste enas om hur minskningen av koldioxidutsläpp ska fördelas.
– Vi måste få till en struktur där utsläppen kan fördelas rättvist över världen. För Sverige och andra industrialiserade länder innefattar nedtrappningsarbetet även att stödja och möjliggöra för fattigare länder att påskynda sin omställning till en fossilfri framtid, säger Martin Wetterstedt, forskare vid Klimatledarskapsnoden på Uppsala universitet.
Enskilda kontrollpunkter idag
Det finns många utmaningar i arbetet med att implementera koldioxidbudgetar menar han. Ett problem är att Sveriges och EU:s klimatmål bygger på vissa kontrollpunkter – enskilda årtal med en viss gräns för koldioxidutsläpp just det året. Men säger inget om hur mycket koldioxid som får släppas ut däremellan. Det försvårar arbetet med att nå Parisavtalets mål eftersom det ju är de totala utsläppen av koldioxid som påverkar klimatet.
Martin Wetterstedt anser att de globala klimatmålen bör göras om till att inkludera den totala mängd koldioxid som släpps ut. Han menar att koldioxidbudgetar är det ramverk som nu måste träda i kraft, och räknar med att klimatmötet i Skottland kommer att innefatta diskussioner kring just detta.
– Metoden med koldioxidbudgetar ger träffsäkra svar på hur mycket som får släppas ut, säger han. Men frågan är vilken ambitionsnivå världsledarna väljer.
Tydliggör klimatutrymmet
Det finns även de som anser att klimatkrisen inte kan lösas med enbart koldioxidbudgetmetoden. Eva Lövbrand, föreståndare för Centrum för klimatpolitisk forskning vid Linköpings universitet, tror att koldioxidbudgeten kan tydliggöra hur lite klimatutrymme som återstår innan vi når två graders uppvärmning. Dock menar hon att den inte nödvändigtvis gör politikerna mer handlingskraftiga.
– Koldioxidbudgetarna visar att vi har kort om tid på oss att lösa klimatproblemet, men inte hur vi ska agera för att ändra kurs. Den klimatpolitiska forskningen varnar för att klimatnödläget kan mana fram storskaliga tekniska lösningar istället för långsiktig samhällsomställning. Ett fossilfritt samhälle är det vi måste fokusera på nu, säger Eva Lövbrand.
Text: Therese Quennerstedt på uppdrag av forskning.se
– Produktionen av abborre och gädda i fladorna påverkas av temperaturen under vår och sommar men även av mängden spigg. Ju mer spigg desto färre rovfiskyngel. Hur mycket spigg det är i fladorna styrs av hur öppna de är och flador med fler eller större mynningar blir mer tillgängliga för spigg och därmed minskar mängden yngel av abborre och gädda. säger Serena Donadi, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet.
En kustmiljö utsatt för mänsklig påverkan
I Norra Kvarkens skärgårdar utgör den grunda landhöjningskusten ett världsnaturarv. Många besökare och bofasta vill nyttja den här miljön, vilket dock samtidigt leder till en hög påverkan på de känsliga livsmiljöerna under vattnet, till exempel från byggande i strandzonen, muddringar och båttrafik.
Inom projektet Kvarken Flada, som omfattar kustområdena i Västerbotten i Sverige och Österbotten i Finland, har Länsstyrelsen Västerbotten, Sveriges lantbruksuniversitet samt Forststyrelsen, Naturresursinstitutet och Närings-, trafik- och miljöcentralen i Finland tillsammans kartlagt dessa miljöer för att få en ökad förståelse för vilka faktorer som styr reproduktionen hos viktiga kustarter som abborre och gädda.
27 flador undersökta – med håvar, fällor och drönare
Studien baserar sig på omfattande fältundersökningar där totalt 27 flador undersöktes. Man inventerade förekomsten av nykläckta yngel av abborre och gädda, och hur mycket vuxen storspigg det fanns i fladorna. Man samlade även in data på vegetation och miljöförhållanden, eftersom fisklarver ofta har mycket specifika krav på miljön för att överleva och växa snabbt.
I arbetet användes en kombination av många olika provtagningsmetoder, från enkla håvar och fällor för att samla in fisk, till drönare och satellitbilder för att beskriva miljöförhållandena. Resultaten analyserades med hjälp av avancerade statistiska modeller för att identifiera orsakssamband.
Det visade sig att det fanns mer yngel i de mest avsnörda vikarna, och av detta kan förklaras med att dessa områden värms upp snabbare på våren, vilket gör att ynglen växer snabbare. Samtidigt har spiggen svårare att vandra in i flador som har mindre mynningar, och därmed undgår fler yngel att bli uppätna.
Muddring kan gynna spiggen
Det är vanligt att man muddrar mynningarna till fladorna, för att motverka landhöjningens effekter och kunna köra båt i dem. Den nya studien visar att muddringar kan ge negativa effekter på produktionen av abborre och gädda, eftersom en ökad vattenomsättning ger lägre vattentemperatur och för att mängden spigg riskerar öka.
– Det är därför viktigt att så långt som möjligt undvika muddringar i dessa känsliga miljöer, och där så är möjligt återställa tidigare muddrade områden. I många fall går det att hitta lösningar där man kan ha båtplats utanför fladorna i stället, och därmed kunna bevara dessa unikt artrika och produktiva miljöer, säger Anniina Saarinen, naturvårdshandläggare vid Länsstyrelsen Västerbotten.
Ursprunget för den skandinaviska vargstammen har länge varit ett omdiskuterat ämne. Tidigare genetiska studier har pekat på östlig invandring, utan att kunna ge några entydiga svar om det geografiska ursprunget. Den nya kartläggningen ger en klarare bild av hur vargstammen formats.
– Vi kan se att de vargar som grundlade den skandinaviska vargstammen på 1980-talet är genetiskt lika vargar som finns i Finland och den ryska Karelen, säger Hans Ellegren, professor i evolutionsbiologi vid Uppsala universitet.
Hela arvsmassan har sekvenserats
Resultaten är en utveckling av tidigare forskning. Samma forskargrupp publicerade 2019 en studie där enbart vargars y-kromosom-dna, det vill säga den del av arvsmassa som bara kan ärvas från far till son och som kan visa fädernelinjer generationer bakåt i tiden, analyserats. I den nya mycket mer omfattande studien, som även den letts av Hans Ellegren och Linnéa Smeds vid Uppsala universitet, har hela arvsmassan från över 200 vargar sekvenserats.
Att nya vargar vandrar in österifrån sker då och då men forskarna kunde också för första gången genetiskt belägga det omvända, det vill säga att skandinaviska vargar utvandrat till Finland.
– Vi lär aldrig ha haft en särskild skandinavisk vargstam. I alla tider har nog vargar rört sig fram och tillbaka mellan den skandinaviska halvön och områden längre österut, säger Hans Ellegren.
Inga bevis för korsning mellan hund och varg
Forskarna sökte också svar på om vargstammen är uppblandad med hund. Hybridisering mellan lösspringande hundar och vargar är nämligen vanligt på många håll i världen och kan vara svår att undvika. Så sent som 2017 påträffades en hybridkull i Södermanland. Om sådana korsningar får föröka sig utgör de ett hot mot vargstammens genetiska särart.
När arvsmassan hos skandinaviska och finska vargar jämfördes med ett 100-tal hundar av olika raser kunde forskarna dock inte finna några bevis för att korsningar mellan hund och varg har satt spår i vargstammens genetiska sammansättning. Åtminstone kunde inte några tecken ses på att sentida korsningar påverkat vargarna.
Hans Ellegren, professor vid institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet, Hans.Ellegren@ebc.uu.se
Under 2019 genomförde Region Uppsala ett pilotprojekt där man gav patienter möjligheter att chatta med sjuksköterskor på 1177 Vårdguiden. Syftet med digitaliseringen var att öka effektiviteten i att ge råd kring omvårdnad och vidare vård, men också att vid behov ge patienten möjligheten att chatta med en läkare.
Men vad händer med sjuksköterskornas arbetsmiljö, när patientkontakterna sker via chatt i stället för telefon? Hur påverkar digitaliseringen vårdpersonalens arbetsengagemang? Minskar eller ökar arbetsbördan med en chattfunktion? Det ville forskare vid Uppsala universitet ta reda på.
Lugnare miljö känslomässigt
Sjuksköterskorna upplevde att arbetsmiljön blev lugnare känslomässig med patientkontakt via chatt, eftersom det var lättare att hålla en distans. Men sjuksköterskorna upplevde också att det var stressande att ha många patienter att chatta med parallellt, och att inte veta hur många fler patienter som är på väg att börja chatta med dem. Dessutom var det stressande att ibland behöva vänta på patientens svar i flera timmar.
Via systemet fanns möjligheten att välja standardiserade fraser istället för att skriva själva, men denna del av tjänsten användes sällan, och var inte uppskattad.
– Den digitala arbetsmiljön blev komplex i och med införandet av den nya tjänsten, och sjuksköterskorna behövde hantera upp till fem olika system samtidigt för att genomföra sina arbetsuppgifter, konstaterar forskarna.
Svagheter i förinställda frågor
Flera sjuksköterskor pekade också på svagheter i de förinställda frågor som ställts till patienterna. Men generellt sett gillar de chatten, visar studien. Den visar också att övergången till e-tjänst med patienterna hade koppling till arbetsengagemang på flera sätt.
Sjuksköterskorna upplevde mindre tidspress under den tid projektet pågick, vilket troligen var kopplat till att det inte var så många patienter som kontaktade 1177 via chatt som via telefon.
Effektiviserade e-tjänsten arbetet för 1177, eller inte?
– Vi undersökte inte den frågan specifikt genom till exempel tidsstudier och jämförelser men de flesta sjuksköterskors upplevelse var att systemet inte gav större effektivitet. Det är dock svårt att uttala sig säkert om effektiviteten eftersom det var ett nytt arbetssätt vilket alltid tar tid att lära sig med nya system och så vidare, och också att antalet patienter inte var så stort vilket eventuellt bidrog till att sjuksköterskorna valde att låta varje patient ta lite mer tid, säger Åsa Cajander, professor vid institutionen för informationsteknologi, Uppsala universitet,
Metod och bakgrund
Tidigare forskning har visat att vårdpersonalens arbetsmiljö sedan tidigare är problematisk, och att stress är ett stort problem. Ett sätt att försöka komma till rätta med det har varit att hitta digitala lösningar på en del vårdkontakter, som till exempel 1177 Vårdguiden. I den här studien vill forskarna studera hur digitaliseringen påverkar vårdpersonalens arbetsengagemang och om arbetsbördan ökar eller minskar i och med chattfunktionen. Observationer genomfördes på plats i fem timmar med sjuksköterskor som använde chatten och som i normala fall använder telefon för medicinsk rådgivning till patienter. Dessutom genomfördes halvstrukturerade intervjuer med nio sjuksköterskor som deltog i digitaliseringsprojektet för att samla kunskap om deras upplevelse av arbetssituationerna. Resultaten kategoriserades i jobbkrav och jobbresurser.
Vilka råd kan man ge till regioner som vill införa den här typen av e-tjänster till patienter?
– Det viktigaste är att personalen är delaktighet vid den här typen av förändringsarbete. Sjuksköterskor och läkare fick under utvecklingen kontinuerligt ge feedback som togs tillvara och det bidrog till en positiv upplevelse. Det är också viktigt att omsorgsfullt utvärdera den här typen av förändringsarbete och att arbeta med pilotprojekt för att förstå förändringens problem och möjligheter, säger Åsa Cajander.
Riskerna med digitalisering
– Den största risken som vi ser det är att man i den här typen av digitalisering glömmer bort de personer som av olika skäl inte kan chatta utan som behöver tala med en sjuksköterska. Alla har inte tillgång till en dator, kan inte språket eller har en funktionsvariation som gör att det inte är möjligt, säger Åsa Cajander, professor vid institutionen för informationsteknologi, Uppsala universitet.
– Chatten kan vara ett komplement, men vi behöver fortsätta ha många kanaler in till vården eftersom att vi lever i ett heterogent samhälle.
Så gick chatten till
Inför chattkonversationen med sjuksköterskorna fick patienterna fylla i ett webbformulär med sina symptom. Den skriftliga informationen användes för att sjuksköterskorna skulle få en bättre bild av patientens mående på förhand för att i chatten kunna fokusera på följdfrågor.
Syftet med chatten var att öka effektiviteten för rådgivning kring omvårdnad och vidare vård, och också att vid behov ge patienten möjligheten att chatta med en läkare. Sjuksköterskorna kunde även ge råd om vart patienten skulle vända sig eller slussa dem vidare direkt till akutmottagning eller ambulansvård.
Inom ramen för tjänsten fanns också möjlighet att via chatten bli remitterad till en läkare för diagnos och behandling under samma kväll. Chatten var en så kallad asynkron chatt vilket innebär att det kan gå en viss tid mellan ställda frågor och svar.[/textblock
Åsa Cajander, professor vid institutionen för informationsteknologi, Uppsala universitet, asa.cajander@it.uu.se
Aktivitetsbaserade arbetsplatser (ABW) är en fortsatt stark trend, men är det så bra för kreativitet, interaktion och social gemenskap som det sägs? Och vad med pandemin?
– Vår studie utmanar föreställningen att ABW är kostnadseffektivt, men också om det verkligen stimulerar kreativitet och sociala relationer, säger Hanne Berthelsen, docent vid Malmö universitet, som tillsammans med professor Tuija Muhonen nyligen publicerat en vetenskaplig artikel om aktivitetsbaserade kontors påverkan på arbetsmiljön inom akademin.
Intervjustudien är en uppföljning av en tidigare enkätstudie från 2018 bland medarbetarna på Niagara, ett av Malmö universitets hus, som visade att de anställda trivdes sämre med sina jobb efter att aktivitetsbaserade arbetsplatser införts. Fler valde också att jobba hemifrån.
Fler jobbade hemma
Medarbetare och chefer som intervjuades i den nya studien var missnöjda med den fysiska arbetsmiljön, som bristande kontroll över ventilation, ljus och temperatur. I den öppna kontorsmiljön kände de att det var svårt att värja sig mot ljud- och synintrycken. Huset upplevdes också som anonymt och icke-akademiskt.
Så gjordes studien
11 forskare och 12 avdelnings- eller institutionschefer intervjuades av forskargruppen på uppdrag av dekanerna vid berörda fakulteter i Malmö universitets nya hus Niagara.
Ett annat problem som kom upp var att de intervjuade inte heller kände sig delaktiga i processen inför ABW, utan helt enkelt fick ”gilla läget”. I linje med tidigare forskning upplevdes inte arbetsmiljön som passande för arbete som kräver avskildhet och koncentration. Därför valde medarbetarna att jobba hemma i större utsträckning.
– Ökat hemarbete i sig gjorde att den psykosociala arbetsmiljön blev sämre. Man förväntar sig att spara pengar och vill ladda det med positiva värderingar som att man vill främja samarbete, kreativitet och interaktivitet. Men det finns egentligen inga belägg för detta i forskningen, säger Tuija Muhonen.
I själva verket ökade mejlandet medarbetarna emellan, eftersom det kan ta emot att störa kontorsgrannen med en fråga i ett öppet landskap. Mejlen i sig bidrog till stressen och risken för missförstånd blev större. Och istället för ett snabbt samtal kollegor emellan fick de boka mötesrum. Om kollegan ens var på plats, alltså.
Trots att otaliga studier visar på ABW:s nackdelar fortsätter arbetsgivare att övergå till öppna landskap där aktiviteten avgör var du sitter. Frågan har också diskuterats vid andra lärosäten. På Niagara har forskarna sedan studierna genomfördes dock fått egna skrivbord i mindre eller större kontorslandskap.
Ökad smittspridning
Med coronapandemin har också risken för ökad smittspridning i öppna landskap seglat upp på agendan.
– Redan innan pandemin visade flertalet studier på ökad smittspridning i öppna kontorsmiljöer med mer självrapporterad ohälsa, och fler sjukskrivningar jämfört med traditionella kontorsmiljöer, säger Tuija Muhonen.
Det handlar inte om att alla ska få ett eget rum.
– Men kanske två eller tre kan dela på ett rum, istället för att femton gör det, säger Hanne Berthelsen.
Tuija Muhonen, professor arbetsvetenskap, Malmö universitet, tuija.muhonen@mau.se
Hanne Berthelsen, docent ledarskap och organisation, Malmö universitet, hanne.berthelsen@mau.se
Bevattning av en bladlusangripen gröda under ett torrår gav i princip ingen merskörd alls, vilket belyser vikten av att hantera hotet från skadegörare, både idag och i framtiden, menar forskarna vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
– Klimatförändringar kommer enligt prognoserna att leda till fler extrema väderhändelser såsom långvarig torka och ökade temperaturer, vilket i sin tur kan öka problemen med vissa skadegörare.
– Vi ville testa om de väntade skördeförlusterna kan motverkas av ekosystemtjänster såsom pollinering, säger Chloë Raderschall, doktorand vid Institutionen för ekologi.
Torka, bönbladlöss och mörka jordhumlor
Under sommaren 2019 uppfördes 24 stora burar på ett fält med åkerbönor utanför Uppsala. Plasttaken skulle förhindra att regn föll på försöksytorna, för att simulera den torra sommaren 2018.
Hälften av burarna fick inte en droppe vatten på 46 dagar, medan andra hälften vattnades tre gånger i veckan. På utvalda plantor i varje bur satte Chloë Raderschall och hennes kollegor ut bönbladlöss. Den tredje spelaren i trion var humlor. Deras långa tungor gör dem till en viktig pollinatör av åkerböna, som kan ha ganska djupa blommor.
Sommaren 2019 förändrade 24 stora burar tillfälligt Uppsalas skyline. Resenärer som såg dem från tåget anade inte att det i burarna pågick en simulering av den torra sommaren 2018. Bild: Chloë Raderschall
– Hälften av burarna fick små kolonier av mörka jordhumlor för att se om deras positiva effekt på skörden skulle stå sig även när grödan stressades av klimatförändringar, säger Chloë Raderschall.
Genom att studera samspelet mellan bladlöss, torka och humlor såg forskarna att skörden från åkerböna blev sämre på grund av bladlöss (79 procent) och torka (52 procent). När bönorna utsattes för båda faktorerna var skördeminskningen 84 procent. Skörden i bladlusangripna bestånd var alltså ungefär lika dålig oavsett om plantorna hade bevattnats eller ej.
Pollinerarna ökade skörden
– Vi drar slutsatsen att skördeförlusterna kan minska kraftigt om man kan minska trycket från både växtätande insekter och torkstress, säger Chloë Raderschall.
Det har gjorts ytterst få studier av hur insektspollinering påverkar skörden under långvarig torka. I den här studien ökade pollinerarna skörden med 68 procent, även när växterna led av torka eller bladlusangrepp, vilket överraskade forskarna.
– Vi trodde att stressade plantor skulle vara mindre attraktiva för humlorna, men det verkar de alltså inte ha varit, säger Chloë Raderschall.
Minsta möjliga bevattning
Resultaten får viktiga följder för växtodling när klimatet ändras. Tillgången på vatten är begränsad och vi måste hushålla med grundvattnet. Då är det smartare att prioritera bevattning av grödor där skadeinsekterna är under kontroll. På samma sätt förändras tröskeln för användning av bekämpningsmedel mot bladlöss vid torka – den merskörd man får genom bekämpning blir betydligt mindre i en torkstressad gröda. Eftersom humlornas pollinering hade en konstant positiv effekt på skörden är det viktigt att sköta jordbrukslandskapet så att pollinatörerna trivs, både idag och i ett torrare klimat.
– För att försäkra oss om ett hållbart jordbruk under klimatförändringen måste till exempel vatten och bekämpningsmedel användas så lite som möjligt och reserveras för de situationer där effekten på skörden är kritisk. Det är viktigt att få bättre förståelse för hur olika stressfaktorer samspelar med varandra och ekosystemtjänster som pollinering, säger Chloë Raderschall.
Kontakt:
Chloë Raderschall, doktorand vid Institutionen för ekologi vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, chloe.raderschall@slu.se
Pressbilder
(Får publiceras fritt i artiklar om detta pressmeddelande. Fotograf ska anges.)
Bönbladlöss på åkerbönsplanta. Foto: Chloë Raderschall
När och hur uppstod de första djuren? Det har vetenskapen länge försökt besvara. Forskare vid Uppsala universitet har nu tillsammans med kollegor i Danmark hittat embryoliknande mikrofossil från Grönland som är uppemot 570 miljoner år gamla. Fyndet visar att organismer av den här typen fanns spridda över hela den dåtida världen.
– Vi tror oss ha gjort en upptäckt som gör att vi bättre kan förstå den tid i jordens historia då djuren först dyker upp. Upptäckten kommer sannolikt att ge upphov till många intressanta diskussioner, säger Sebastian Willman, studiens förstaförfattare och paleontolog vid Uppsala universitet.
Det är väl belagt att det fanns djur på jorden för runt 540 miljoner år sedan. Då inträffade nämligen det som inom evolutionen kallas för den kambriska explosionen. Från den här tiden finns fossil från en stor mängd, ofta skalförsedda, varelser. Men de första djuren måste ha utvecklats tidigare än så. Forskarvärlden är dock inte enig om huruvida de fossil som finns bevarade före den geologiska tidsperioden kambrium verkligen kan klassificeras som djur.
Mikrofossil av ägg och djurembryon
De nya fynden från Portfjeld-formationen på norra Grönland kan bidra till att öka förståelsen för djurens ursprung. I berg som är 570-560 miljoner år gammalt har forskarna från Uppsala universitet, Köpenhamns universitet och De Nationale Geologiske Undersøgelser for Danmark og Grønland funnit mikrofossil av vad som skulle kunna vara ägg och djurembryon. De är så välbevarade att det går att studera enskilda celler och till och med strukturer inuti celler.
Den mer än en halv miljard år gamla Portfjeld-formationen på norra Grönland med dess innehåll av bland annat embryoliknande mikrofossil. Bild: John Peel.
Organismerna levde i grundhaven längst kusten under den geologiska tidsperioden ediacara för 635-541 miljoner år sedan. Den stora variationen av mikrofossil gör att forskarna menar att livet vid den här tiden måste ha varit mer komplext än vad som tidigare varit känt.
Organismerna spridda över världen
Liknande fynd har tidigare bara gjorts i den närmare 600 miljoner år gamla Doushantuo-formationen i Kina. Den upptäckten gjordes för över 30 år sedan och forskare har sedan dess diskuterat vad det egentligen är för sorts livsformer. En del menar att det handlar om ägg och embryon från de allra första djuren. De grönländska fossilen är något yngre är men är i stort sett identiska med de kinesiska.
I och med den nya upptäckten kan forskarna också säga att de här organismerna varit spridda över hela världen. Vid den tiden låg de flesta kontinenter utspridda söder om ekvatorn. Grönland låg där Södra ishavet idag breder ut sig och Kina låg ungefär på samma breddgrad som Florida nu återfinns på.
– Den omfattande och i princip hittills outforskade berggrunden som norra Grönland erbjuder ger oss möjligheter att bättre förstå utvecklingen av de första svårtolkade flercelliga organismerna som i sin tur leder till de första djuren som i sin tur leder till oss själva, säger Sebastian Willman.
Sebastian Willman, universitetslektor vid institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet, Sebastian.Willman@geo.uu.se
John Peel, professor emeritus i historisk geologi o paleontologi vid institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet, John.Peel@pal.uu.se
– Den stora majoriteten som byter jobb gör det inte som ett led i något slags karriärstrategi, utan därför att de pressas till det av arbetssituationen säger Anders Bruhn, forskare vid Örebro universitet som lett studien.
En klar majoritet av socionomerna i studien, har haft minst tre arbeten under de fem år som gått sedan examen.
– De vanligaste skälen till att byta jobb är dålig arbetsmiljö, dåliga arbetsvillkor och brist på möjligheter till utveckling, säger Anna Petersén, som tillsammans med Anders Bruhn och Örebrokollegan Rúna Baianstovu gjort studien.
Brist på introduktion
Enkätsvar visar på massiv kritik mot framför allt arbetsbelastningen.
– Bland deltagarna i projektets forskningscirklar blev det tydligt att många av dessa sade sig vara beredda att möta de dåliga arbetsvillkoren så länge de upplevde att de hade chefer som stod upp för dem. Men det hierarkiska ledningssystemet drabbar mellanchefer lika hårt som det drabbar dem själva, säger Rúna Baianstovu.
Brist på introduktion är ett skäl till missnöjet hos cirkeldeltagarna. Introduktionen beror på tillfälligheter och enskildas initiativ visar studien. Mentorskap tillämpas men fungerar inte heller tillfredsställande, då mentorerna sällan ges tillräcklig med tid för uppdraget.
– Ett absolut villkor för ett fungerande introduktionsprogram är att den nyanställde inte har samma arbetskrav som erfarna socialsekreterare, utan också får tid för reflektion. Att ha erfarna kollegor att rådfråga är en av de absolut viktigaste faktorerna för de nya som ska ta mark i professionen, säger Anders Bruhn.
Stark vilja att hjälpa utsatta
Forskarna har även frågat efter motiven bakom yrkesvalet. Svaren visar att de nya socionomerna är präglad av stark vilja till insatser för samhällets svaga och utsatta, och en vilja att bidra till samhällsförbättring. Samtidigt har förutsättningarna för sådant professionellt arbete försämrats. Utrymmet att bedriva motivationsarbete och möta klienter har minskat kraftigt.
– Denna inre konflikt som många upplever, i kombination med en allmänt svår arbetsmiljö kan säkerligen förklara den stora rörligheten inom yrkesfältet, säger Anna Petersén.
Många av de intervjuade som haft erfarenhet av dåliga arbetsvillkor har sökt nya jobb och då kommit till arbetsplatser där de upplevt arbetsmiljön som tillfredsställande.
Ökat tryck på socialtjänsten
– Även om den generella bilden visar på stora problem med arbetsmiljön, så finns det alltså också många arbetsplatser där villkoren upplevs som bra, säger Anders Bruhn.
Utvecklingen i samhället pekar på att ökat tryck på socialtjänsten.
– Kommunerna får allt svårare att upprätthålla en socialtjänst värd namnet när antalet arbetsuppgifter, statliga direktiv och målsättningar som åläggs dem ökar samtidigt som intäkterna halkar efter, konstaterar Anders Bruhn.
Trogna sitt yrkesval
Det finns också en mindre grupp av socionomer som bytt arbete i strävan efter ett visst yrke, exempelvis som kurator. Bytena blir då delar i ett led att komma närmare den önskvärda positionen.
Till bilden hör också att deltagarna i studien bedömer sig ha rätt kvalifikationer för sitt arbete. De allra flesta ångrar inte sitt yrkesval, utan den stora majoriteten är trogna sitt yrke. De är nöjda med den utbildning de fått och de har kvar sina motiv om att hjälpa och att bidra till en positiv samhällsutveckling.
I forskningsprojektet ingår socionomer som examinerades 2012, och innefattar en landsomfattande enkät och intervjuer med ett urval deltagare. Dessutom genomfördes två så kallade forskningscirklar med nyanställda socionomer vid försörjningsstöd och barn och ungdom i en medelstor kommun.
Kontakt:
Anders Bruhn, professor vid Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete, Örebro universitet, anders.bruhn@oru.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
