Idag bor 55 procent av världens befolkning i städer. År 2050 beräknas den siffran ha stigit till 68 procent, enligt FN. Städerna producerar redan 70 procent av världens växthusgaser. Byggnader och byggande står för 40 procent av de energirelaterade utsläppen av koldioxid. Den snabba urbaniseringen ställer nya krav som behöver bemötas på ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart sätt.
Hitta innovativa sätt att bygga
– Om vi fortsätter som hittills har vi ingen chans att ens komma i närheten av klimatmålen. Nu behöver vi agera med nytt radikalt tänkande, vi måste göra det snabbt och öka takten i arbetet med att sänka städernas klimatpåverkan. Vi måste hitta innovativa sätt att bygga våra samhällen så att vi rör oss mot hållbarhetsmålen, och inte bort ifrån dem, säger Colin Fudge, gästprofessor i urban framtid och design, Chalmers.
Colin Fudge och hans kollega Holger Wallbaum ha upprättat ett ”Ramverk till en färdplan för den byggda miljön”. Initiativet syftar till att lägga en grund för regionala strategier som kan vägleda framtidens samhällsbyggande mot målen i FN:s Agenda 2030.
Ramverk till en färdplan för världens byggda miljö
I sitt upprättade ramverk etablerar Holger Wallbaum och Colin Fudge ett generellt angreppssätt som samhällsbyggande aktörer i varje enskild region i världen kan använda för att identifiera de åtgärder som är mest akuta och relevanta för att nå målen i FN:s Agenda 2030, baserat på lokala förutsättningar. De identifierar de nyckelfrågor som måste besvaras av alla samhällsbyggande aktörer, vilka hinder som måste övervinnas och vilka möjligheter som kommer att vara avgörande för sektorn under det närmaste decenniet.
Arbetet har genomförts i dialog med framstående forskare och samhällsbyggare jorden runt.
Läs mer om ramverket och ladda ner material här (på engelska):
Byggsektorn, fastighetsbranschen och stadsförvaltningar måste högprioritera samma mål – att drastiskt minska sin klimatpåverkan. Kraftfulla, statliga insatser är helt avgörande för möjligheterna att uppnå FN:s hållbarhetsmål. Och – allt måste ske mycket snabbt. Det är hörnstenarna i färdplanen som presenterades på världskonferensen Beyond 2020, om hållbara byggnadsmiljöer.
Världskonferensen Beyond 2020 hölls online
Ett tusental deltagare följde Beyond 2020 som arrangerades av Chalmers i samarbete med Johanneberg Science Park, Rise och Göteborgs stad. Till följd av Coronapandemin hölls den online. På konferensen diskuterades metoder för minskat klimatavtryck, lägre resursförbrukning, digital utveckling och innovativa transporter. Bland talarna fanns auktoriteter inom hållbart byggande, digitalisering och finansiering från hela världen.
Beyond 2020 har status som World Sustainable Built Environment Conference (WSBE). Arrangörer utses av iiSBE, en världsomspännande ideell organisation vars övergripande mål är att aktivt arbeta för initiativ som kan bidra till mer hållbara samhällsbyggen. Nästa WSBE hålls i Montreal 2023.
– Konferensen visade tydligt på en ökande medvetenhet om hållbarhetsfrågor hos allt fler samhällsbyggnadsaktörer. Men det räcker inte. För att nå hållbarhetsmålen krävs en gemensam förståelse hos alla aktörer för hur hållbarhetsmålen ska kunna uppnås och – inte minst – handling. Det är det vi nu vill bidra till, säger Holger Wallbaum, professor i hållbart byggande, Chalmers, och huvudansvarig för Beyond 2020.
Ordföranden i det svenska Rådet för hållbara städer, Helena Bjarnegård, välkomnar deras initiativ.
– Vi är medvetna om att vi måste leverera förändringar för att ta itu med klimatet, den biologiska mångfalden, resursbrist och segregation. Vi behöver utveckla hållbara livsmiljöer inte minst för människors hälsas skull. Ramverket till en färdplan för den byggda miljön ger ett skarpt men nödvändigt förslag på konkreta åtgärder för att uppnå FN:s hållbara utvecklingsmål inom en av de viktigaste sektorerna, säger riksarkitekten Helena Bjarnegård.
Föreslår 72 åtgärder i nordvästra Europa
I ramverket har Wallbaum och Fudge lagt till en detaljerad handlingsplan för nordvästra Europa som innehåller 72 konkreta förslag till åtgärder – som en inspiration för övriga världen. Förslagen handlar om allt från energieffektiviseringar och forskning kring nya byggmaterial, digitala verktyg och renoveringsmetoder till gratis kollektivtrafik, mer grönytor och fler cykelbanor. De involverar alla samhällsbyggnadsaktörer – som arkitekter, byggare, fastighetsbolag, materialproducenter och stadsplanerare.
Flera av de högt prioriterade åtgärderna ligger under direkt statligt ansvar:
Högre skatt på koldioxidutsläpp och utnyttjande av mark och naturresurser – lägre skatt på arbete.
Statligt stöd för energieffektiva fastighetsrenoveringar.
En plan för storskalig produktion av hållbara, prisvärda bostäder.
Ökat tempo i utfasningen av fossila bränslen till förmån för eldrift från förnybara källor.
– Här har politiker och myndigheter en nyckelroll, eftersom det är politiska beslut som beskattning, riktat stöd och nationella strategier som kan bana väg för de radikala förändringar vi föreslår. Men alla aktörer med inflytande över den byggda miljön måste bidra med förändringar. I andra delar av världen kan det vara näringslivet som spelar motsvarande huvudroll, säger Holger Wallbaum.
Åtgärder måste anpassas efter region
Wallbaum och Fudge är tydliga med att de föreslagna åtgärderna är specifikt avsedda för länderna i Nordvästeuropa och att deras arbete ska ses som en inbjudan till diskussion. Olika aktörer jorden runt är bäst skickade att föreslå vilka åtgärder som är mest akuta och relevanta i deras respektive regioner, utifrån regionala förutsättningar, menar de.
– Nyckelpersoner och institutioner i olika delar av världen har antagit utmaningen att upprätta noder för utvecklingen av regionala strategier. Från Chalmers sida har vi erbjudit oss att stötta med global samordning. Vårt förslag är att alla noder presenterar sina framsteg för utvärdering och vidareutveckling på en världskonferens vart tredje år, närmast i Montreal 2023, säger Colin Fudge.
Åtgärdsplan för samhällsbyggande i nordvästra Europa
Holger Wallbaum och Colin Fudge har konkretiserat 76 akuta hållbarhetsåtgärder i nordvästeuropa (Tyskland, Sverige, Danmark, Finland, Nederländerna, Storbritannien, Irland, Norge, Belgien, Schweiz). Ett axplock:
Upprätta renoveringsplaner med fokus på energieffektiviseringar för alla befintliga fastighetsbestånd senast 2023. Undvik att riva och bygga nytt när det är möjligt att renovera.
Halvera utsläppen från produktion av byggmaterial till 2025. Övergången till fler material med mindre klimatpåverkan måste accelerera.
Öka takten i utfasningen av fossila bränslen i transportsektorn till förmån för eldrift – med t ex förbud för nya bensin- och dieselbilar 2030.
Fördubbla tillgången på gång- och cykelbanor i städerna till 2030.
Erbjud gratis kommunal kollektivtrafik för alla skolbarn och för alla över 70 år.
För in klimatperspektivet som en obligatorisk del av arkitektbranschens etiska riktlinjer.
Öka andelen grönytor med 20 procent i alla städer senast 2030.
Koncentrera forskningen på utvecklingen av nya byggmaterial med lägre koldioxidavtryck, digitala verktyg för den byggda miljön och nya energieffektiva renoveringsmetoder.
Holger Wallbaum, professor i hållbart samhällsbyggande, Chalmers, och ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, holger.wallbaum@chalmers.se
Colin Fudge, professor, Royal Melbourne Institute of Technology, gästprofessor i urban future and design, Chalmers, Kung Carl XVI Gustav professor i miljövetenskap, colin.fudge@rmit.edu.au
Idag finns nya och betydligt mer långsiktiga data än tidigare av kontinuerlig glukosmätning för personer med typ 1-diabetes. Tekniken, som hela tiden bevakar blodsockernivån, ger gynnsamma effekter på flera års sikt. Så kallad CGM (continuous glucose monitoring), ersätter de klassiska bärbara blodsockermätarna, som kräver stick i fingret ett flertal gånger per dygn. Allt fler personer med typ 1-diabetes har tillgång till behandlingen.
Med CGM sker en kontinuerlig glukosmätning, via en tunn fibertråd under huden, som rapporterar om blodsockernivån till personen som bär den, via telefon eller en separat dosa. Ett larm kan ställas in som varnar vid för låga eller höga värden.
De tidigare kliniska prövningar som har gjorts av kontinuerlig glukosmätning har undersökt användningen under cirka sex månader. I den aktuella prövningen utvärderades patienter under betydligt längre tid – två och ett halvt år.
Flera positiva effekter påvisade
I studien ingick 108 vuxna patienter vid 13 olika sjukhus i Sverige. Alla patienter hade injektionsbehandling med insulin.
Diabetes innebär för högt blodsocker
Diabetes är inte en utan flera olika sjukdomar med olika orsaker. Den gemensamma nämnaren är att blodsockret är för högt.
Över 500 000 personer har diabetes i Sverige idag. Av dem har 85-90 procent typ 2-diabetes. Det är cirka 150 000 i Sverige som har sjukdomen utan att veta om det.
Vid typ 1-diabetes slutar kroppen att bilda insulin. Insulin kan bara ges i injektioner, så en person med typ 1-diabetes måste tillföra insulin från dag ett i sin sjukdom.
Vid typ 2-diabetes bildar kroppen fortfarande insulin men det kan finnas ett insulinmotstånd som gör att insulinmängden inte räcker till.
Båda typerna av diabetes leder – om de är obehandlade – till att blodet innehåller för höga nivåer glukos (hyperglykemi).
Källa: Diabetesförbundet
Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Diabetes Care och visar att kontinuerlig glukosmonitorering, CGM, har ett flertal positiva effekter över lång tid för personer med typ 1-diabetes.
Den genomsnittliga blodsockernivån sjönk med ett så kallat HbA1c-värde om 4 mmol/mol under prövningstiden, vilket är en tydlig förbättring trots att patienterna hade mindre support från vårdpersonal under studietiden med CGM än vid kapillär testning, den äldre tekniken.
Tiden med mycket låga blodsockervärden, under 3,0 mmol/l, som ger kognitiv påverkan och ofta är obehagligt för patienten, minskade med cirka 70 procent. Svängningar i blodsockret minskade och patienterna trivdes bättre med behandlingen, och var mindre rädda för alltför låga blodsockervärden.
Tekniken gav alltså effekter som var både medicinskt skyddande för patienterna, men som också ökade deras psykiska välmående, och därmed möjligheterna till en långsiktigt väl fungerande behandling.
Behandlingen inte självklar överallt
Ansvarig för studien är Marcus Lind, professor i diabetologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, och överläkare i Uddevalla. Studien genomfördes vid den forskningsenhet inom NU-sjukvården som han leder.
– I dag får de flesta personer med typ 1-diabetes i Sverige behandlingen. Det är dock viktigt för beslutsfattare att ha mer långsiktiga data som underlag för vilka behandlingar som ska subventioneras och stödjas, säger Marcus Lind.
– Vi har haft perioder där behandlingen har ifrågasatts i vissa delar av landet, även om den har blivit alltmer etablerad efter hand. Robusta data är också viktigt i perioder där finansiering för olika hjälpmedel diskuteras allt mer, fortsätter han.
– Studien är också viktig ur ett internationellt perspektiv eftersom behandlingen inte är tillgänglig för de flesta personer med typ 1-diabetes i världen – och detta gäller även i västerländska länder. Det behövs långsiktiga data för att fler patienter ska kunna erhålla behandlingen. Den aktuella studien visar att när patienter får behandlingen, tillsammans med support på den nivå som rekommenderas i klinisk praktik under längre perioder, så förbättras många viktiga variabler för personer med typ 1-diabetes, och är därför viktig för patienter med typ 1-diabetes i hela världen, säger Marcus Lind.
Marcus Lind, professor i diabetologi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, och överläkare i Uddevalla, marcus.lind@gu.se
Det visar forskning av ett internationellt team koordinerat av forskare vid Karolinska Institutet.
– Vi är glada att kunna rapportera en minskning i dödlighet på 71 procent för gruppen som fick baricitinib utöver ordinarie vård. Detta resultat är särskilt uppmuntrande eftersom studien inkluderade en stor kohort av äldre patienter, en grupp som ofta utesluts i andra försök, säger Volker Lauschke, forskarassistent vid institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet.
Studien inkluderade 83 patienter som var inlagda på sjukhus i Italien och Spanien med covid-19-lunginflammation och behandlades med baricitinib utöver ordinarie vård. För 17 procent av dessa patienter förvärrades förloppet tills de antingen dog eller behövde invasiv ventilatorbehandling. Detta kan jämföras med 35 procent i en matchad kontrollgrupp på ytterligare 83 patienter som fick enbart ordinarie behandling. Patienterna hade en genomsnittsålder på 81 år.
Minskning av inflammation
Läkemedlet tolererades generellt väl, med en minskning i inflammation redan från första behandlingsdagen. Ingen av patienterna drabbades av blödningsrubbningar eller blodpropp, vilket är två potentiella biverkningar av långvarig baricitinibanvändning.
Alla patienter behandlades med blodproppshämmande läkemedel. Några biverkningar, inklusive bakterieinfektioner och mag-tarm- och hjärt-kärlkomplikationer, noterades dock, även om dessa också observerades i kontrollgruppen så det är oklart vad, om något, kan hänföras till baricitinib.
I en tidigare studie har samma forskarlag rapporterat hur de använde artificiell intelligens (AI) för att identifiera baricitinib som en lovande kandidat för covid-19-behandling. Den studien visade hur läkemedlet hämmade inflammation och minskade den virala mängden av sars-cov-2.
Miniatyrlever i 3D
I den nuvarande studien utvecklade forskarna dessa fynd genom att visa hur interferoner, cytokiner som tillverkas av kroppens celler som svar på virusattacker, markant ökar uttrycket av ACE2-receptorer som används av coronaviruset för att ta sig in i cellerna. Trots att leverskada är vanligt vid allvarliga fall av covid-19 har det saknats kunskap om mekanismerna vid sars-cov-2-infektion i levern.
Genom att kombinera 3D miniorgan (organoider) av mänskliga leverceller, RNA-sekvensering och högupplöst mikroskopi kunde forskarna visa att baricitinib backade förändringar i ACE2-genuttryck som orsakats av interferoner och minskade virusets förmåga att sprida sig. Intressant nog hade interferoner inte samma effekt på ACE2-receptorn i lungorganoider, vilket tyder på att dessa signalproteiner påverkar lung- och leverorgan på olika sätt.
Cytokiner är en grupp proteiner och peptider vars funktion är att bära kemiska signaler. De fäster sig till specifika receptorer på målcellerna och tillverkas enbart när de behövs. De har många olika sorters målceller. Vissa cytokiner bidrar till immunsystemet, och en del andra stimulerar bildandet av röda och vita blodkroppar.
Verkar dubbelt
– Våra fynd förklarar hur baricitinib motverkar både cytokininflammation och viral spridning, samt ger stöd för ytterligare utvärdering i randomiserade kontrollerade studier, säger Ali Mirazimi, adjungerad professor vid institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska Institutet.
Forskarna noterar att en begränsning i den här studien är bristen på en placebogrupp, vilket ingår i de pågående randomiserade, kontrollerande studier som är sponsrade av läkemedelsföretag.
Den kliniska studien leddes av forskare vid Imperial College London, Storbritannien, Complejo Hospitalario Universitario de Albacete, Spanien, och University of Pisa, Italien. De mekanistiska studierna på 3D mänskliga vävnadsmodeller gjordes vid Karolinska Institutet.
Några av forskarna har redovisat intressekonflikter, inklusive föreläsningsarvoden och forskningsanslag från läkemedelsbolag som säljer baricitinib. Några av författarna har grundat företag som utvecklar teknologier som omnämns i den här studien. Ytterligare information om potentiella intressekonflikter finns i artikeln.
Baricitinib
Baricitinib är ett läkemedel för vuxna som tas en gång dagligen för behandling av måttlig till svår ledgångsreumatism.
Läkemedlet hämmar enzymet januskinas, som agerar som en ”på”- och ”av”-knapp i många cellfunktioner.
Det fungerar genom att störa de inflammatoriska processerna i immunsystemet samt genom att blockera virus från att komma in i cellerna. Det ses som en potentiell behandlingskandidat mot covid-19.
Vetenskaplig artikel:
JAK inhibition reduces SARS-CoV-2 liver infectivity and modulates inflammatory responses to reduce morbidity and mortality(Justin Stebbing, Ginés Sánchez Nievas, Marco Falcone, Sonia Youhanna, Peter Richardson, Silvia Ottaviani, Joanne X. Shen, Christian Sommerauer, Giusy Tiseo, Lorenzo Ghiadoni, Agostino Virdis, Fabio Monzani, Luis Romero Rizos, Francesco Forfori, Almudena Avendaño Céspedes, Salvatore De Marco, Laura Carrozzi, Fabio Lena, Pedro Manuel Sánchez-Jurado, Leonardo Gianluca Lacerenza, Nencioni Cesira, David Caldevilla Bernardo, Antonio Perrella, Laura Niccoli, Lourdes Sáez Méndez, Daniela Matarrese, Delia Goletti, Yee-Joo Tan, Vanessa Monteil, George Dranitsaris, Fabrizio Cantini, Alessio Farcomeni, Shuchismita Dutta, Stephen K. Burley, Haibo Zhang, Mauro Pistello, William Li, Marta Mas Romero, Fernando Andrés Pretel, Rafaela Sánchez Simón-Talero, Rafael García-Molina, Claudia Kutter, James H. Felce, Zehra F. Nizami, Andras G. Miklosi, Josef M. Penninger,Francesco Menichetti, Ali Mirazimi, Pedro Abizanda and Volker M. Lauschke) Science Advances
Kontakt:
Volker M. Lauschke, forskarassistent, Institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet, volker.lauschke@ki.se
Ali Mirazimi, adjungerad professor, Institutionen för laboratoriemedicin, Karolinska Institutet, ali.mirazimi@ki.se
Avhandlingen bygger på analyser av hur solvinden, en ström av laddade partiklar från solen, påverkar Venus atmosfär och bidrar till att partiklar flyr från atmosfären till rymden. Moa Persson har analyserat data från Institutet för rymdfysiks, IRF:s, rymdinstrument ASPERA-4 som fanns ombord på den europeiska rymdorganisationen ESA:s rymdsond Venus Express.
Analysen visar att det bara är en liten del av Venus historiska vattenmängd som har flytt från Venus till rymdende senaste 4 miljarder åren.
– Venus yta kan idag jämföras med helvetet eftersom det är extremt torrt och har en temperatur på 460 grader men historiskt sett var ytan mer gästvänlig och hade antagligen en så stor vattenmängd att det skulle kunnat skapa ett vattendjup på upp till flera hundra meter. Vattnet måste ha försvunnit på något vis. Min avhandling visar att det bara är några få decimeter av det vattnet som har försvunnit ut till rymden, säger Moa Persson.
Studierna är baserade på mätningar av joner (laddade partiklar) runt Venus. I genomsnitt flödar det ut två vätejoner för varje syrejon från atmosfären, vilket tyder på en flykt av vatten. Variationen i solvinden och solstrålningen påverkar hur många joner som flyr.
Moa Perssons avhandling visar att mängden vätejoner som flyr från atmosfären varierar över solcykeln och minskar från solminimum till solmaximum. Minskningen beror på att en större del av vätejonerna returnerar till Venus. Flykten av syrejoner påverkas främst av variationer i solvinden.
– I min avhandling har jag beräknat hur mycket vatten som flytt från Venus genom att utgå från hur solvinden påverkar flykten av joner idag och hur solvinden förändrats över tid, säger Moa Persson.
Avhandlingens resultat kan jämföras med liknande studier av jonflykt vid Mars och jorden. Sådana jämförelser kan ge en mer omfattande bild av solvindens påverkan på atmosfärer. Jorden, med sitt starka magnetfält, har till exempel visats ha en större flykt av partiklar från atmosfären än både Venus och Mars.
– Jag hoppas att fler studier görs om Venus, Jorden och Mars atmosfärer och hur solvinden har påverkat deras evolution. Det är speciellt intressant nu när man hittat tecken på att det kanske kan finnas liv på Venus, säger Moa Persson.
Moa Persson, doktorand, Institutet för rymdfysik och Umeå universitet, moa.persson@irf.se
Först ser linjen ut som ett virrvarr. Den svänger än hit, än dit, till synes slumpartat. Sedan händer någonting. Ett nästintill spikrakt streck leder tillbaka till utgångspunkten.
Banan beskriver ett bi på utflykt efter nektar. När det har samlat på sig så mycket det vill ha, flyger det utan att tveka raka vägen hem, bokstavligt talat.
Vet alltid hur långt det är hem
– Inuti biets hjärna finns funktioner som hjälper till med detta. Biet vet, till skillnad från oss människor, i varje ögonblick exakt hur långt hemifrån det är, och i vilken riktning boet ligger, säger David Winge, post doc på NanoLund vid Lunds universitet.
I ett samarbete mellan fysiska institutionen och biologiska institutionen på Lunds universitet, samt School of Informatics i University of Edinburgh, har forskargruppen fokuserat på att beräkna hur man med hjälp av ljussignaler i ett nätverk av nanotrådar kan bygga en liknande funktion.
– Man kan säga att vi har använt biologernas resultat som ritning för att konstruera ett väldigt enkelt och energisnålt sätt att navigera på, genom att efterlikna insektshjärnans funktion för det området, säger David Winge.
– Det finns många tänkbara användningsområden för den här typen av teknik. Små drönare, robotdammsugare eller andra saker som behöver navigera utan att dra onödigt mycket energi.
Nanotrådar tar emot två olika signaler
Komponenterna, som i forskargruppens numeriska beräkningar utgörs av nanotrådar, ska kunna ta emot två olika signaler, jämföra dem och skicka ut en ny signal. Optiska signaler – ljus – är ett billigt, snabbt och energisnålt sätt att kommunicera. Nanotrådar kan i sin tur absorbera en stor mängd ljus i förhållande till sin storlek, och är därför väldigt tacksamma att arbeta med.
– Det här är en pilotstudie som vi i förlängningen hoppas få finansiering för att bygga i laboratoriet, säger David Winge.
– Vi skissar på komponenter som inte ännu har kunnat framställas i laboratoriet – i sin helhet. Tidshorisonten är minst tio år. Den stora utmaningen är att få ihop delarna, som nanokomponenterna består av, till fungerande enheter.
Gnagare är viktiga värdar för djurspridda sjukdomar, så kallade zoonoser. För att en sådan sjukdom ska bryta ut krävs i många fall nära kontakt mellan djur och människor, vilket kan inträffa när smågnagare kommer in i våra hus och uthus. I nuläget vet forskningen väldigt lite om vilka miljöförhållanden som driver smågnagare som sorkar och möss inomhus. Detta är något som Frauke Ecke, docent vid Sveriges lantbruksuniversitet, och hennes kollegor vill ändra på.
För att en sådan sjukdom ska bryta ut krävs i många fall nära kontakt mellan djur och människor, vilket kan inträffa när smågnagare kommer in i våra hus och uthus. I nuläget vet forskningen väldigt lite om vilka miljöförhållanden som driver smågnagare som sorkar och möss inomhus. Detta är något som Frauke Ecke, docent vid Sveriges lantbruksuniversitet, och hennes kollegor vill ändra på.
Varför söker sig möss in i hus?
– Vi har förhållandevis bra koll på smågnagarnas beståndsstorlek i naturliga miljöer, och framför allt skogsmiljöer, tack vare standardiserad övervakning. Däremot är kunskapen om när och varför viltlevande smågnagare söker sig till hus, stugor, garage, uthus och vedförråd mycket dålig, trots att det antagligen är där smittrisken är som störst.
Gnagarburna sjukdomar
I Sverige finns flera allvarliga gnagarburna sjukdomar, såsom sorkfeber, borrelios, fästingburen hjärnhinneinflammation (TBE) och harpest (tularemi). Sjukdomarna sprids antingen direkt från gnagare till människor (till exempel sorkfeber och harpest) och/eller indirekt med hjälp av vektorer såsom fästingar (till exempel borrelios och harpest). Antalet människor som drabbas varierar stort mellan olika regioner i Sverige och mellan år.
Under år 2007 drabbades i Sverige mer än 2000 människor av sorkfeber och nästan 90 procent av personerna insjuknade i de fyra nordligaste länen. I fjol (2019), som sammanföll med låga sorktätheter, rapporterades det endast 155 sorkfeberfall i hela landet. Skogssorkar som bär på sorkfeberviruset sprider det via urin, saliv och avföring. När människor kommer i kontakt med detta, eller andas in damm som förorenats av viruset, kan smittan spridas.
Med hjälp av appen ”Mus i hus” uppmuntras nu allmänheten att rapportera in observationer av smågnagare som hittas i inomhusmiljöer. I appen registreras observationsplats, datum, rådande väder och typ av gnagare som har hittats eller setts; även näbbmöss som inte tillhör gruppen gnagare kan rapporteras. Det finns också möjlighet att ladda upp bilder för att få hjälp med artbestämningen. Appen finns på svenska och engelska med hela världen som observationsplats.
Ekologin bakom gnagarburna sjukdomar
Frauke Eckes forskargrupp studerar ekologin bakom olika gnagarburna sjukdomar. Ett återkommande mönster i många sådana sjukdomar är kontakten mellan smågnagare och människor, som kan orsaka utbrott av exempelvis sorkfeber.
I år har forskarna sett att det är gott om smågnagare i mellersta och södra Sverige, medan det i norra Sverige är ont om sork. Redan nästa år kan det vara tvärtom. Dessa variationer i gnagarbestånden har betydelse för utbrott av gnagarburna sjukdomar.
– Med hjälp av allmänhetens egna observationer vill vi öka kunskapen om vilda gnagares ekologi, och ta reda på vilka som är de viktigaste faktorerna bakom utbrott av sjukdomar som sprids från gnagare till människor, säger Frauke Ecke.
Appen Mus i hus
När gnagare söker skydd i hus och uthus riskerar vi människor att smittas av sjukdomar som djuren bär på. För att få mer kunskap om gnagarnas inomhusvistelser och spridningsrisken för gnagarburna sjukdomar efterlyser nu forskare vid SLU allmänhetens hjälp med att rapportera in fynd i appen Mus i hus. Appen finns att ladda ner både till Android och iPhone. Mer info om appen hittar du på www.slu.se/musihus.
Kontakt:
Frauke Ecke, universitetslektor vid institutionen för vilt, fisk och miljö vid SLU, Umeå frauke.ecke@slu.se
I Patos-Marinza, Albanien, lever människor med ett av Europas största landbaserade oljefält som närmsta granne. Av motståndarna beskrivs oljebolagets Bankers Petroleum expansion i området som en invasion. Bolaget själv beskriver den som en investering i lokalsamhället. Protesterna har stundtals varit omfattande och våldsamma. Det har till och med förekommit hungerstrejker för att stoppa oljebolagens expansion
Bankers beskrivning är ett exempel på hur företag använder företagets samhällsansvar, också kallat corporate social responsibility, för att stärka sin position. I sin avhandling har Sara Persson undersökt oljebolaget Bankers Petroleum hegemoni, eller maktposition, i förhållande till deras arbete med hållbarhetsstandards och företagets samhällsansvar. Ett företag där hon en gång själv arbetade med frågor som rör social hållbarhet.
– Vi hade dialoggrupper, vi gjorde miljökonsekvensanalyser där lokalsamhället fick vara med. Alla de insatserna kan individuellt ses som positiva. Men tillsammans gör de att det är oljebolagets narrativ som blir gällande: att området är ett oljefält och inte en plats för jordbruk eller där människor bor. Ser man på detta ur ett diskursivt perspektiv så är det bolagets vision som vinner, för att de använder hållbarhet som en del i idén om det hållbara oljefältet, säger Sara Persson.
Samhällsansvar som maktmedel
Den övergripande frågan hon ställt sig är hur bolagets implementering av Världsbankens hållbarhetsstandards har påverkat relationen med lokalsamhället. Men en större fråga är också hur dessa standards och företags samhällsansvar används som ett maktmedel. Studien visar på tre hegemoniska processer, alltså tre typer av metoder som företaget använder för att stärka sina positioner: isolering, kooptering och avpolitisering.
– En första process, isolering, går ut på att isolera klagomål, att behandla dem var och en för sig. Bolaget kompenserar människor eller erbjuder olika lösningar enskilt. Detta gör att klagomålen aldrig blir en stor massa eller växer till en social kraft som går emot företaget. Det gör att de boende inte kan mobilisera, säger Sara Persson och fortsätter.
– En andra metod är kooptering, att inkludera motståndare genom att anställa människor som bor i området eller hyra mark av dem. Det blir en form av ekonomisk kompensation som möjliggörs av hållbarhetsarbetet men som gör motståndare till supportrar, säger hon.
Den tredje processen kallar hon avpolitisering. Den går ut på att företaget fokuserar diskussionerna med lokalsamhället på tekniska och praktiska frågor, som hur gasutsläpp mäts eller hur tekniken som företaget använder fungerar. Detta förhindrar diskussioner om mer fundamentala frågor som hur vinsten från oljeutvinningen distribueras eller om oljefältet bör fortsätta att växa.
Bygger på egna erfarenheter
Studien bygger på intervjuer med anställda på oljebolaget, lokalpolitiker och boende i området. Men en viktig del utgörs också av hennes egna minnen och erfarenheter, som en del av en så kallad autoetnografisk metodik. Därtill har hon också undersökt PR-material, nyhetsklipp om konflikten, inlägg i sociala medier och andra dokument.
Vid sin tid som anställd på Bankers Petroleum jobbade Sara Persson med social konsekvensanalys, sociala investerings- och kommunikationsprogram. 2015 lämnade hon oljebranschen.
– Jag trodde det gick att förändra inifrån, att det vi gjorde faktiskt hjälpte människor. Det är också en del av företagens hegemoni att det faktiskt fungerar och inte bara är PR. Jag ser min studie som en modell för hur man kritiskt kan granska hållbarhetsarbete inom olika industrier. Hjälpa till att svara på frågan om ett företags hållbarhetsarbete förändrar företagsmodellen så att den blir hållbar på riktigt. Eller om det bara är för att bevara företagets makt och struktur, säger hon.
Sara Persson, Institutionen för samhällsvetenskap vid Södertörns högskola.
SLU följer vegetationen på fasta punkter i olika delar av Hälleskogsbrännan, det 6 000 hektar stora område som skyddades som naturreservat efter branden. Här får växt- och djurliv utvecklas fritt.
– Vi gör studien på hyggen eftersom vi vill kunna följa utvecklingen under lång tid framöver. Det är svårare i den äldre, brända skogen eftersom träd som faller ner kommer att hindra framkomligheten där, berättar Lena Gustafsson, en av forskarna bakom studien.
Den vanligaste arten hittills har varit den storvuxna örten mjölkört (rallaros) som med sina rosaröda blommor gett karakteristisk färg åt området. Den fanns i nästan alla provytor både år 2016 och 2019. En annan högvuxen ört, bergkorsört (gula små blommor), var mycket vanlig år 2016 men minskade drastiskt och fanns bara i någon procent av provytorna år 2019.
En av de provytor där vegetationen undersöktes. Bild: Lena Gustafsson SLU
Både asp och björk ökade med 20 procent mellan 2016 och 2019 och var år 2019 de vanligaste arterna efter mjölkört. Även sälg, ett ganska ovanligt trädslag i traktens skogar, fanns i nästan tio procent av provytorna år 2019.
Slumpmässiga faktorer viktigast för den tidiga utvecklingen
Det är tydligt att de tidiga arterna har annorlunda egenskaper jämfört med de som ökat med tiden. Först kommer arter med lätta frön och snabb tillväxttakt men senare följer mer långsamväxande arter, som blåbär och lingon. Trots brandens drastiska påverkan på vegetationen så är de vanligaste arterna ungefär desamma som de på obrända hyggen i närheten, men skillnaden är stor i hur vanliga de är.
– Vi förväntade oss att vegetationen skulle skilja sig åt beroende på hur hårt det hade brunnit och även styras av markens kemiska egenskaper. Så var det också, men i förvånansvärt liten grad. Istället verkar slumpmässiga faktorer vara viktigast för den tidiga utvecklingen, säger Lena Gustafsson.
Vegetationen i de delområden som undersöktes blev sinsemellan mer olika ju längre tiden gick. De arter som kommer först verkar styra utvecklingen, i alla fall i det korta tidsperspektivet.
– Vegetationen är idag väldigt annorlunda jämfört med det svarta sottäcke som mötte besökaren direkt efter branden. Idag är intrycket ett grönt hav av uppväxande lövträd med uppstickande svarta trädstammar, säger Lena Gustafsson.
Lövträd kommer att bli alltmer dominanta och reservatet Hälleskogsbrännan kommer på sikt att bli det troligen största lövskogsområdet i landet nedanför fjällbjörkskogen.
I studien deltog forskare från SLU, Uppsala universitet, Stockholms universitet och Universidad de Granada i Spanien. Alla har tidigare varit knutna till SLU.
Lena Gustafsson, professor emeritus vid Sveriges lantbruksuniversitet, lena.gustafsson@slu.se
Kroniskt stressade djur drabbas av försvagat allmäntillstånd och immunförsvar vilket är dåligt ur ett djurskyddsperspektiv. För kommersiell djurhållning innebär det sämre kvalitet på animalieprodukter och att en större mängd kött får kasseras vilket i sin tur påverkar jordbrukarnas ekonomi och konsumenternas matkvalitet negativt. Trots det finns idag inga pålitliga sätt att mäta långvarig stress hos djur.
Forskare från Sverige och Brasilien har nu i studier på kycklingar sökt efter tecken på hur långvarig stress kan påverka generna, så kallade epigenetiska förändringar. Kort innebär det att en viss sorts molekyler kommer att fästa vid olika delar av dna-strängen, så kallad metylering, beroende på hur djuret levt. Det kan ge långvariga effekter i hur generna uttrycks. Gener kan till exempel aktiveras eller stängas av.
Epigenetiken handlar om hur DNA läses av och hur DNA uttrycks. Cellens tillstånd i detta hänseende – det vill säga dess epigenom – kan leda till att generna omprogrammeras och därför uttrycks annorlunda än vad DNA:t signalerar. Epigenomets signaler kan med andra ord överrösta det DNA som ärvts från föräldrarna. Epigenomet påverkas av den yttre miljön (diet, gifter, hormoner, miljöfaktorer med mera).
Källa: Wikipedia
Parallella experiment i Sverige och Brasilien
Studien gjordes på kycklingar av den populära värphönsrasen vit leghorn. De delas upp i två grupper där den ena gruppen fick växa upp i en normal kommersiell miljö tillsammans med andra kycklingar och med god tillgång till mat och vatten. I den andra gruppen utsattes fåglarna för faktorer som är kända för att framkalla framkalla stress. De hölls isolerade från varandra och hade begränsad tillgång till mat och vatten under perioder. Samma experiment utfördes i både Sverige och Brasilien.
– Vi tog blodprov från kycklingarna i kontrollgruppen och stressgruppen efter att behandlingen slutförts. Vi analyserade metyleringen av röda blodkroppar och jämförde metyleringsmönster mellan de två grupperna, säger Fábio Pértille vid University of São Paulo och studiens försteförfattare.
Diagnostiskt verktyg för att spåra skadlig stress
Vad de då såg var att de hos de stressade fåglarna hade metylgrupperna bundit till de röda blodkropparnas dna på ett helt annat sätt än hos kycklingarna i kontrollgruppen. Även om forskarna inte kunde se hur länge de här förändringarna kvarstod var de ändå en indikation på att kycklingarna utsatts för långvarig stress.
– Det är tidigt, men resultaten från den här studien är ett steg på vägen mot att kunna identifiera specifika epigenetiska markörer som kan vittna om den stress som kommersiellt uppfödda djur utsättas för i sin livsmiljö. Det skulle vara mycket användbart att ha ett diagnostiskt verktyg för att spåra återkommande stress i uppfödda djur och det kan leda till exempel till en förbättrad hälsa och skydd för uppfödda djur, förbättrad kvalitet på kött och mjölkprodukter samt minskad antibiotikaanvändning, säger Carlos Guerrero-Bosagna som forskar i miljötoxikologi vid Uppsala universitet.
När potatisarna tas upp från Sveriges åkrar, så är inte alla till för att kokas, stekas och ätas som vanligt. Stärkelsepotatisen, som nu är under forskarnas lupp, har andra användningsområden, till exempel produktion av olika typer av stärkelse och fiber.
De första resultaten från professor Folke Sitbons projekt tyder på att också protein från stärkelsepotatisen kommer att kunna användas i framtiden. Exempelvis som en ny livsmedelsingrediens för att höja näringsvärdet i vegetariska produkter. Projektet är ett samarbete med Sveriges Stärkelseproducenter och bedrivs inom ramen för SLU Grogrund.
Potatisproteinet blir gödsel
– Potatis innehåller en till två procent proteiner, vars sammansättning är fullt jämförbar med sojaprotein eller komjölkprotein. År 2019 skördades det drygt 300 000 ton stärkelsepotatis i Sverige, och en procent av den vikten, om man räknar lågt, innebär cirka 3000 ton högvärdigt protein. Problemet är att det idag inte finns något bra sätt att använda detta protein i mat – det blir istället djurfoder eller gödsel, säger Folke Sitbon.
– Våra första resultat tyder på att en ökad förståelse för potatisens genetiska uttryck, bättre sortval och en korrekt manuell hantering av grödan kan vara pusselbitar som bidrar till att lösa det problemet.
Problemet stavas glykoalkaloider, solanin och liknande ämnen som förekommer naturligt i potatis. I för hög koncentration blir ämnena ohälsosamma, och i väldigt höga koncentrationer är de till och med giftiga. Långt innan dessa nivåer är uppnådda gör de också att potatisen smakar beskt och illa. När potatisproteinet utvinns binder sig glykoalkaloiderna till proteinet och koncentrationerna blir för höga. Däremot binder sig glykoalkaloiderna inte till stärkelsen eller fibrerna, som är de produkter man huvudsakligen framställer från stärkelsepotatis.
Sorter med mindre glykoalkaloider
– Det finns mycket mer vi kan lära oss om stärkelsepotatis, den är faktiskt en relativt outforskad gröda. Ett av våra mål är att förstå mer om mekanismerna bakom hur dessa ämnen bildas och fungerar i stärkelsepotatisen. Nu har vi kommit en bit på vägen.
Analyserna efter första årets provodlingar av ett tjugotal stärkelsepotatissorter tyder på att de generellt innehåller mer glykoalkaloider än de matpotatissorter som vi testat samtidigt. Detta är ny kunskap, som vi inte hade innan. Men det gäller inte alla stärkelsepotatissorter. I vissa sorter är halterna så låga att det kanske skulle kunna räcka med att förvara potatisen svalt och mörkt för att den ska bli användbar för utvinning av protein till livsmedel.
Det är en hypotes vi har och en av de saker vi ska undersöka vidare i nästa steg. För andra sorter handlar det om att med hjälp av nya växtförädlingstekniker förädla materialet för att få fram potatissorter med lägre halter av dessa anti-nutritionella ämnen, säger Folke Sitbon.
Tar hjälp av lantbrukarna
Sveriges Stärkelseproducenter är företagspartnern i projektet, och förser lantbrukarna med olika potatissorter att undersöka.
– Potatisproteinet har hög kvalitet och smakar gott när det är fritt från glykoalkaloider. Det har potential att bli en väldigt bra råvara, ett funktionellt protein, som ger mer än näringsvärde till en produkt. Ett exempel är att använda det som emulgeringsmedel, det vill säga för att få vatten och olja att blanda sig. Om jag får sia tror jag att vi i framtiden kan se produkter där potatisprotein ersätter ägg i majonnäs, burgare gjorda helt eller delvis på potatisprotein, och snacks eller proteinbars som är berikade med potatisprotein, säger produktutvecklaren Eva Edlund Tjernberg, Sveriges Stärkelseproducenter.
Stänger av potatisens försvarssystem
Det finns redan idag metoder för att ”tvätta rent” proteinet från de besvärliga glykoalkaloiderna, men det är dyrt, både när det gäller pengar och miljö – det krävs mycket energi, vatten och också kemikalier.
– Troligen använder potatisen glykoalkaloider som ett slags naturliga försvarssubstanser. Ett verktyg vi använder för att förstå stärkelsepotatisens genetik och biokemi är gensaxen CRISPR/Cas9, som Emmanuelle Charpentier och Jennifer A. Doudna nyligen tilldelades nobelpriset i kemi för. Med hjälp av den kan vi testa vad som händer om man helt stänger av produktionen av glykoalkaloider i en potatisplanta, säger Folke Sitbon.
– Potatisprotein från stärkelsepotatis skulle kunna vara en pusselbit i arbetet för att få fram mer svenskodlat växtprotein för användning i livsmedel och djurfoder. Det finns en efterfrågan på sådant protein, bland annat för att kunna ersätta importen av soja. Om en större del av stärkelsepotatisen kan användas i livsmedelsprodukter skulle odlarna också kunna få bättre betalt för den i framtiden, säger professor Eva Johansson, programchef för SLU Grogrund.
Vad är glykoalkaloider?
Glykoalkaloider är beska och giftiga ämnen som kan bildas naturligt i potatis. De fungerar som potatisens naturliga bekämpningsmedel mot skadedjur. De glykoalkaloider som kan bildas i potatis heter solanin och chakonin.
Om du får i dig mycket glykoalkaloider kan du bli illamående, få diarré och magsmärtor. I riktigt allvarliga fall kan du även få akuta symtom från nervsystemet. Det är inte känt om glykoalkaloider kan ge långsiktiga effekter.
Alla potatissorter bildar glykoalkaloider som en del av sitt försvar. Det är känt att stress kan leda till förhöjda halter, men stresskänsligheten hos potatis varierar mycket mellan de olika sorterna. Även typen av stress har betydelse. Det kan till exempel handla om extrema väderförhållanden under odling eller om potatisen utsätts för ljus eller mekaniska skador.
Ät inte potatis som är skadad eller grön.
Skala alltid potatis som ges till barn under ett år, även färskpotatis. Glykoalkaloiderna sitter i eller närmast under skalet
Förvara potatisen mörkt så håller du nere halten glykoalkaloider.
Har din potatis fått groddar, tar bort dem. Knölen är ok, men groddarna är exceptionellt rika glykoalkaloider.
Laurence Delacour har undersökt hur läroplanen, nationella mål – och för givet tagna sanningar påverkar undervisningen i matematik i förskolan. Hon har intervjuat förskollärare om hur de tolkar målen i läroplanen. Hon har sedan filmat och observerat hur de genomför olika aktiviteter kring matematik. Vidare har hon analyserat vilka ”sanningar” och förväntningar som påverkar hur förskollärarna lägger upp undervisningen i ämnet och pratar om de matematiska målen.
– Det finns en för givet tagen sanning som säger att matematik är viktigt och att man måste börja med det tidigt. Men också att flerspråkiga barn som inte har svenska som förstaspråk känner sig otrygga och att de därför inte kan börja med matematik förrän de känner sig trygga, säger Laurence Delacour.
Jämförde olika förskolor
Goda matematikkunskaper anses stärka Sveriges konkurrenskraft. Det har enligt Laurence Delacour också en bakgrund i de svaga svenska Pisa-resultaten i ämnet. Men hur man når målen tolkas olika av olika förskollärare, visar studien. Hon har jämfört två förskolor med närmast uteslutande barn och lärare med svenska som modersmål, med två flerspråkiga förskolor.
– Man tar för givet att flerspråkiga barn inte förstår de språkliga koderna och att man då inte kan undervisa i matematik på samma nivå, säger Laurence Delacour.
Det önskvärda matematiska barnet
Ett barn som kan språket förväntas inte bara kunna ämnet; det ska också kunna uttrycka sig i tal, kunna berätta hur det tänker, motivera sina val och lyssna på sina kamrater, menar Delacour. Barnet ska kunna se att det finns flera sätt att lösa matematiska problem. Observationerna visade att barnen i de svensktalande grupperna fick lära sig förstå matematiska begrepp och tänka abstrakt. I de flerspråkiga grupperna blev undervisningen mer språkligt inriktad.
– Man lär sig namnet på matematiska begrepp. Barnen kan säga vad det heter på svenska men undervisas inte i förståelse av begreppen. Utgår man från att ett barn som inte kan svenska språket inte kan förstå detta, fabricerar man det önskvärda matematiska barnet som ett barn som kan uttrycka sig i tal och så vidare, säger Laurence Delacour.
Förstår utan att uttrycka det i tal
Genom att på sätt skapa en bild av ”det önskvärda matematiska barnet”, skapas även en bild av det icke-önskvärda. Om man likställer kunskaper i svenska språket med förståelse av matematik, ökar man skillnader mellan barnen, menar hon.
– Om man tänker att barnen ska ha samma chanser blir effekten tvärtom. Men ett barn kan förstå matematik utan att kunna uttrycka det i tal.
I de flerspråkiga förskolegrupperna fanns lärare som i intervjuerna framhöll att de hade kunnat hjälpa barnen bättre om de och barnen fått större möjligheter att vara flerspråkiga i sin vardag. Laurence Delacour beskriver en rädsla bland lärare, chefer och föräldrar över att flerspråkiga grupper kan leda till att barnen inte lär sig svenska.
– Det är inte alltid flerspråkiga förskollärare matchas med flerspråkiga barn. Men om de får chansen att använda sina språk och inte begränsas av andras förväntningar, då kan de verkligen göra skillnad för dessa barn. Man kan använda flera språk samtidigt, säger Laurence Delacour.
Metformin är första behandlingsalternativ vid typ 2-diabetes, men det är stora skillnader i hur individer svarar på läkemedlet. Hos vissa går blodsockernivåerna ner och sjukdomsförloppet fördröjs, hos andra är effekten sämre.
Den nya studien förklarar de bakomliggande orsaker till att effekterna av metformin kan blockeras. Blockeringen föregås av processer i tarmbakterierna, tarmmikrobiotan, där molekylen imidasolpropionat står i fokus.
Att tarmmikrobiotan är förändrad vid typ 2-diabetes har påvisats i tidigare forskning under ledning av Fredrik Bäckhed, professor i molekylärmedicin på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Han har också visat att den förändrade tarmmikrobiotan leder till förändrad metabolism av aminosyran histidin, vilket i sin tur leder till ökad produktion av imidasolpropionat, en molekyl som förhindrar insulins blodsockersänkande effekter.
Tydlig koppling till läkemedelseffekten
I den aktuella studien påvisas att imidasolpropionat, förutom att blockera insulineffekterna, också blockerar de blodsockersänkande effekterna av metformin. Hos patienter med typ 2-diabetes kunde höga nivåer av imidasolpropionat kopplas till sämre effekter av läkemedlet, och vice versa.
Studien visar också att imidasolpropionat förhindrar blodsockersänkande effekter av metformin i möss.
– Vår studie visar tydligt att imidasolpropionat inte bara förhindrar insulineffekter utan även kan påverka behandlingseffekterna av metformin, säger Fredrik Bäckhed, och fortsätter:
– Då imidasolpropionat även har kopplats till inflammation i tarmen, och metformin har flera biverkningar i form av tarmproblem, kan man tänka sig att imidasolpopionat både blockerar behandlingseffekten, men även bidrar till biverkningar av metformin. Dock behövs nya studier för att verifiera denna hypotes.
Molekylär förståelse
Hur imidasolpropionat förhindrar metformins blodsockerreglerande effekter har undersökts genom noggrant molekylärbiologiskt och biokemiskt arbete. Ara Koh är studiens förstaförfattare:
– Vi upptäckte att imdisasolpropionat interagerar med samma molekyl, AMPK, som metformin. Men istället för att aktivera AMPK stänger imidasolpropionat av den, konstaterar hon.
Genom att blockera ett annat protein, p38gamma, som krävs för att imdiasolpropionat ska kunna blockera AMPK, kunde forskarna förhindra effekterna av imidasolpropionat.
Fredrik Bäckhed, professor vid avdelningen för molekylär och klinisk medicin, Göteborgs universitet, fredrik.backhed@wlab.gu.se
När forskare och läkare vill veta vilka mutationer som ger upphov till sjukdomar, till exempel cancer, hjärtkärlsjukdomar eller schizofreni, jämför de arvsmassan hos ett större antal patienter tillsammans med friska kontrollpersoner.
Vanligtvis hittar de ett tiotal eller ett hundratal regioner som ökar benägenheten att få sjukdomen. De regioner i arvsmassan som kan kopplas ihop med sjukdomen ligger oftast utanför generna i reglerelementet och innehåller ofta många mutationer. Det är därför svårt att veta vilken som är den viktiga mutationen och vad den gör.
Reglerelementen
I människans arvsmassa finns flera miljoner reglerelement som på olika sätt styr hur kroppens proteiner bildas. Dessa styrelement utgör en tre gånger så stor del av dna-spiralen som själva generna.
Under evolutionen ändras de flesta positionerna i arvsmassan slumpmässigt. Om en position inte har förändrats på 100 miljoner år (då det första däggdjuret utvecklades) är sannolikheten stor att den har en viktig funktion i arvsmassan. Med hjälp av att titta närmare på de positioner som är evolutionärt bevarade, är det mycket lättare att hitta de reglerelement som styr när, i vilka celler och hur mycket protein som skall bildas från en gen.
Ett stort internationellt konsortium lett från Uppsala universitet och Broad Institute of MIT and Harvard, har nu sekvenserat arvsmassan hos 130 däggdjur och analyserat dessa tillsammans med 110 redan sekvenserade djur för att förstå exakt vilka platser i dna:t som har en viktig funktion. Den nya informationen kan bli en guldgruva för både forskning kring sjukdomsmutationer hos människa och forskning om hur man bäst bevarar utrotningshotade djurarter.
– Jämförelsen av arvsmassorna hos dessa 240 däggdjur kommer att hjälpa genetiker att identifiera de mutationer som ger upphov till människans komplexa sjukdomar, säger professor Kerstin Lindblad-Toh vid Uppsala universitet, SciLifeLab och Broad Institute.
Vita noshöringar
Valde ut hotade arter
När det internationella forskarkonsortiet valde arter försökte de maximera den evolutionära grenlängden, att inkludera minst en art från varje familj högre däggdjur, samt prioritera arter av medicinskt, biologiskt eller biologiskt mångfaldsbevarande intresse. De inkluderade 9 arter som är den enda kvarvarande medlemmen i sin familj, och 7 hotade arter: mantelvrålapa (Alouatta palliata mexicana), hirolaantilop (Beatragus hunteri), saigaantilop (Saiga tatarica tatarica), buskråttan (Ctenomys sociabilis), indri (Indri indri), nordlig vit noshörning (Ceratotherium simum cottoni) och svart noshörning (Diceros bicornis)
Däggdjurens arvsmassor kan också användas till att studera hur specifika arter har anpassat sig till olika miljöer. Till exempel har en del uttrar tjock päls och vissa, men inte alla, möss går i vinterdvala. Sådana egenskaper hos djur kan hjälpa oss att förstå människors sjukdomar, som exempelvis olika ämnesomsättningssjukdomar.
Med den pågående klimatförändringen och i takt med att allt fler miljöer förändras på grund av mänsklig påverkan, blir det viktigare att värna om utrotningshotade djur och bibehålla en rik biodiversitet. Oftast brukar forskare studera många individer i en population för att se hur mycket variation som finns inom arten. I den här studien visade det sig att IUCNs (International Union for Conservation of Nature) rödlistade djur hade mindre variation i sin arvsmassa, vilket stämmer med att de är utrotningshotade.
– Vi hoppas nu att vårt stora dataset, som är tillgängligt för alla forskare i världen, skall kunna vara till nytta för både sjukdomsgenetik och upprätthållande av biodiversitet, säger Kerstin Lindblad-Toh.
Saigaantilop (Saiga tatarica), är den enda naturligt förekommande antilopen i Europa.
Högre däggdjur
Högre däggdjur är en kategori i klassen däggdjur i det biologiska hierarkiska systemet, som används för att klassificera organismer. Systemet bygger på att man sammanför besläktade arter till ett släkte, besläktade släkten till en familj. Tillsammans med pungdjuren bildar de högre däggdjuren underklassen Theria. Alla däggdjur i Europa, inklusive människan, tillhör de högre däggdjuren. Beteckningen ”högre” ska inte tolkas som en värdering – det betyder här endast att de är en nyare gren i evolutionens lopp. Cirka 94 procent av alla nu levande däggdjursarter tillhör de högre däggdjuren.
Kerstin Lindblad-Toh, professor i komparativ genomik vid Uppsala universitet, : kersli@broadinstitute.org
Autismspektrumtillstånd, förkortat ASD, debuterar i barndomen och är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som karakteriseras av svårigheter med kommunikation, sociala färdigheter och repetitiva beteenden.
Orsakerna bakom ASD är till stor del ännu okända men både gener och miljöfaktorer spelar in. Tidigare studier har visat att allvarliga infektioner hos mamman under graviditeten är kopplad till en ökad risk för autism hos barnet.
Den aktuella studien bygger på teorin att hjärnan under utveckling kan vara särskilt sårbar för störningar i immunsystemets signalering, i samband med exponering för omgivningsfaktorer. Forskarna studerade så kallade akutfasproteiner som är en viktig del av det medfödda immunsystemet – vårt första försvar mot infektioner, särskilt under tidig levnad.
Proteiner kan påverka hjärnans utveckling
Akutfasproteinerna cirkulerar i vårt blodomlopp och kan stiga snabbt vid en infektion. Ett exempel är C-reaktivt protein (CRP), som ofta används som inflammationsmarkör i sjukvården vid misstänkt infektion (mer känt som snabbsänka).
Forskarna analyserade blodprover från närmare 1 000 barn med ASD, drygt 200 av deras syskon utan ASD och över 1 000 friska kontroller från ett svenskt hälsoregister. Spädbarn med höga nivåer av CRP visade sig ha högst risk att senare få en autismdiagnos.
Mer överraskande var att även låga nivåer av CRP var kopplat till ökad risk, medan medelhöga nivåer av CRP var förknippat med lägst risk.
– Det innebär att för mycket, men kanske även för lite, inflammation möjligen kan påverka hjärnans utveckling negativt, säger studiens förstaförfattare Renee Gardner, forskare vid institutionen för global folkhälsa, Karolinska Institutet.
Bland nyfödda barn vars mammor varit inlagda på sjukhus för en infektion under graviditeten, tenderade de som kunde tillverka lite mer av dessa akutfasproteiner ha en lägre risk för autism. Så det verkar som om en större förmåga hos immunsystemet att svara på den omedelbara miljön kan kopplas till en lägre risk för autism
Lägre nivåer jämfört med sina syskon
Barn med ASD hade lägre nivåer av immunmarkörer vid födseln jämfört med sina syskon utan ASD.
– Det här är intressant eftersom syskon delar ungefär hälften av sitt DNA och sannolikt har en liknande miljö inuti livmodern och under de första dagarna i livet, säger Renee Gardner.
Eftersom det är en observationsstudie kan den inte svara på frågan om immunaktivering är en bidragande faktor eller enbart en markör för risken att utveckla autism.
Den aktuella avhandlingen omfattar studier av 444 patienter som erbjudits fysisk aktivitet på recept, så kallad FaR-behandling, inom primärvården. Patienterna fanns på 15 olika vårdcentraler i Göteborg.
Efter sex månader hade 73 procent ökat sin fysiska aktivitet, och 42 procent nått en tillräcklig aktivitetsnivå, det vill säga 150 minuter eller mer per vecka. Raska promenader var vanligast förekommande.
I gruppen som helhet uppmättes positiva effekter för vikt, midjemått, blodtryck, blodsocker- och blodfettsvärden, samt för skattad livskvalitet. Effekterna var mest uttalade hos de patienter som hade lägst fysisk aktivitetsnivå vid start.
Två år till gav hälsoeffekter
För första gången i forskningssammanhang studerades sedan de patienter, 190 personer, som efter sex månaders FaR-behandling på vårdcentral fortfarande var otillräckligt fysiskt aktiva, det vill säga mindre än 150 minuter i veckan.
Patienterna slumpades till fortsatt FaR-behandling under två år, antingen via vårdcentralen eller via fysioterapeut. Båda behandlingarna ökade fysisk aktivitetsnivå, metabol hälsa och livskvalitet hos patienterna och var likvärdigt kostnadseffektiva. De positiva hälsoeffekterna verkade också vara oberoende av förändringar i läkemedelsbehandling.
– Vi såg heller inga försämrade metabola värden vid tvåårsuppföljningen vilket är viktigt då denna patientgrupp har en ökad risk att utveckla metabolt syndrom, diabetes typ 2 och hjärt-kärlsjukdom, säger Stefan Lundqvist, disputerad på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, och fysioterapeut vid Centrum för fysisk aktivitet, Regionhälsan i Västra Götalandsregionen.
– Det kontinuerliga stödet, individualiseringen och att behandlingen fortsatte under lång tid bedömer vi vara viktiga faktorer för att patienten ska klara att öka och behålla sin fysiska aktivitet, fortsätter han.
Tilltron till egna förmågan
FaR-behandling består av tre huvuddelar: individbaserad dialog med patienten, individuellt avpassad fysisk aktivitet med skriftlig ordination samt strukturerad uppföljning. Syftet är att öka fysisk aktivitet hos fysiskt inaktiva patienter med till exempel metabola riskfaktorer såsom övervikt, bukfetma, förhöjt blodtryck och rubbningar i blodsocker och blodfettsbalans.
Hur väl en patient klarar behandlingen påverkas enligt avhandlingen av tron på den egna förändringsförmågan. Tilltron mättes via en 0-100-gradig visuell analog skala, en VAS-skala, som enligt Stefan Lundqvist är både enkel och praktisk att använda i klinisk verksamhet.
– Att mäta tilltron till att klara förändring vid starten av FaR-behandlingen kan ge både patienten och mig som vårdgivare viktig information för att bättre anpassa stödet till patienten, säger han.
Stefan Lundqvist menar att fynden från avhandlingen kan underlätta implementeringen av FaR-behandling som en viktig metod inom hälso- och sjukvården, för att uppnå positiva hälsoeffekter hos fysiskt inaktiva patienter med metabola riskfaktorer.
– Våra erfarenheter från forskningsfältet visar att för att optimera patientstödet så krävs utbildade, skickliga medarbetare med god kunskap kring FaR-behandling, men även ordnade rutiner och stöd från organisation och ledning, avslutar han.
Renée Luthra, doktorand inom hälsa och livsstil, har kartlagt gruppen unga med intellektuell funktionsnedsättning som efter gymnasiesärskolan inte har någon sysselsättning. En grupp som benämns NEED, Not in Employment, Education or Daily activity.
– Det är en betydande grupp personer som är NEED. Det gör det viktigt att öka kunskapen om varför de är NEED och förstå faktorerna bakom, säger Renee Luthra, som har utgått från tidigare studier från Högskolan i Halmstad.
Omgivningen både hjälper och stjälper
Personerna i gruppen har alla individuella situationer att utgå från. De är olika individer med viljor, önskemål och förutsättningar, men det är omvärlden och särskilt mötet mellan individ och omvärlden som har stor betydelse. Till exempel begränsade eller olämpliga alternativ till sysselsättning efter skolan, barriärer på arbetsmarknaden, svårigheter med stödsystem och negativa attityder.
– Det handlar inte bara om individen, även om det också är viktigt, utan det handlar mycket om olika miljöer som i interaktionen med individen ibland hjälper och ibland försvårar när det gäller att hitta en sysselsättning, säger Renee Luthra.
I en av studierna, som är baserad på ett nationellt register (Halmstad University Register on Pupils with Intellectual Disability, HURPID), har Renee Luthra tittat på statistik för att hitta samband mellan dem som inte har en sysselsättning och faktorer som ekonomisk ersättning, LSS-insatser och familjesituation.
I den andra studien har Renee Luthra intervjuat tio personer i målgruppen och undersökt hur processen har sett ut från gymnasiesärskolan till att inte ha en sysselsättning, erfarenheter av kontakter med myndigheter och stödsystemet, samt sociala relationer och tillhörighet.
Inte alltid socialt exkluderade
– Att vara NEED kan ses utifrån olika perspektiv. Å ena sedan anses dessa personer vara socialt exkluderade eftersom de inte har en sysselsättning och inte deltar i samhället som många andra. Å andra sidan känner de tillhörighet i sina nära relationer. Social exkludering är ingen permanent känsla som gäller i alla situationer, utan man kan känna olika grad av både social exkludering och tillhörighet, säger Renee Luthra.
I målgruppen finns också vissa personer som motstår kategorisering och därför väljer att inte delta på arenor eller i stödsystem som förknippas med intellektuell funktionsnedsättning.
Renee Luthra förtydligar att NEED-gruppen är en heterogen grupp och att det är flera faktorer som bidrar till och påverkar att de är utan sysselsättning. Därför hoppas hon att hennes resultat kan bidra med kunskaper så att samhället och välfärdsaktörer kan möta individernas behov på ett bättre sätt:
– Resultatet behövs också i insatser som motverkar att personer hamnar utanför sysselsättning, samt för att utveckla riktade stödinsatser som stärker möjligheterna till ökad delaktighet i samhället.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
