– Elevernas förmåga att hantera källor lever inte upp till kursplanens krav, säger David Rosenlundvid Malmö universitet, som har gått igenom 200 slumpmässigt utvalda provsvar från de nationella proven i historia för att studera hur elever i hela Sverige har klarat sig.
De nationella proven som hålls varje vår har nu ställts in på grund av pandemin men normalt sett ansvarar Malmö universitet för utformningen av provet i historia för årskurs nio, något som sker på uppdrag av Skolverket. Vid universitetet arkiveras också ett urval av provsvaren, mellan 700–800 nya tillkommer varje år.
– Över hälften av eleverna jag studerat har stora svårigheter både med att tolka historiska källor och att använda historiska begrepp, två förmågor som är centrala i historieämnet. Min bedömning är att de inte har de kunskaper som de enligt kursplanen ska ha när de går ut nian. Det är också tydligt att elever med utländsk bakgrund och pojkar är överrepresenterade bland eleverna som har problem med dessa delar av historieämnet, säger David Rosenlund.
Timplaner ses över
Många, däribland Lärarförbundet, har pekat på behovet av att utöka tiden för historieämnet och Skolverket ser just nu, på uppdrag av regeringen, över timplanen för de olika ämnena i grundskolan.
– Förståelse för historisk källtolkning är viktig inte minst när det finns olika tolkningar av en historisk händelse och när det gäller att förhålla sig till propaganda. Min forskning ger ytterligare stöd för att undervisningstiden i historia på högstadiet förmodligen inte är tillräcklig för att ge alla elever de nödvändiga kunskaperna i detta, säger David Rosenlund.
Nästa gång de nationella proven ordnas blir tidigast våren 2022. David Rosenlund tror att coronapandemin kan komma att få ytterligare konsekvenser för elevers kunskapsinhämtning.
– De här bitarna svåra under normala omständigheter nu har vi dessutom haft distansundervisning och hög sjukfrånvaro. Det finns naturligtvis en risk att coronapandemin på kort sikt gör det ännu svårare för eleverna att nå målen.
Framtida digitalt arkiv
Provsvaren som finns vid Malmö universitet ger fortsatt unika möjligheter till forskning och på sikt är tanken att samla dem i ett digitalt arkiv.
– Materialet vi har här kan ge oss en värdefull inblick i vad eleverna kan, hur de ser på historieämnet och hur ämnet har förändrats över tid. Det är viktig kunskap både när det gäller utformningen av kursplaner och utvecklingen av ämnet i skolan i stort, säger David Rosenlund.
David Rosenlund, universitetslektor i historiedidaktik vid Malmö universitet, david.rosenlund@mau.se
Fotnot:
David Rosenlunds forskning är främst inriktad mot olika aspekter av undervisning i historia, exempelvis kursplanefrågor, bedömning i historieämnet och elevers strategier när de tar sig an olika aspekter av historieämnet.
Naturkatastrofer som stormar, översvämningar och skogsbränder medför stora och växande kostnader över hela världen men kan också innebära tillfällen för länder att genomföra förändringar för att minska risker. Inom forskningen har man inte varit överens om huruvida naturkatastrofer leder till förändringar av policy eller snarare bidrar till stabilitet och bevarandet av befintliga lösningar. Den kunskap som funnits på området är baserad på enstaka fallstudier och det har saknats studier om hur trenden ser ut globalt.
För att undersöka frågan i en större skala använde Uppsalaforskarna, som är verksamma vid Centrum för naturkatastroflära (CNDS), ett stort datamaterial där bland annat en internationell databas över naturkatastrofer och sammanställningar från FN:s organ för katastrofriskreducering ingick. Genom det materialet studerades 10 976 naturkatastrofer och 85 länder länders åtgärder för att minska katastrofrisker under perioden 2007-2015.
Exempel på åtgärder som undersöktes är förändringar i lagstiftning, beredskap och planering, system för tidig varning, utbildning och information, samt om katastrofrisker beaktats i relation till andra områden som markanvändning, förvaltning av naturresurser och klimatanpassning.
Jämförde katastrofer och åtgärder
I studien undersöktes om det fanns ett samband mellan dessa åtgärder och antalet katastrofer ett land drabbats av och katastrofernas omfattning i termer av antal drabbade personer, dödsoffer och ekonomiska kostnader. För att kunna jämföra länder med varandra tog forskarna hänsyn till om katastrofernas antal och omfattning var större eller mindre än ett lands historiska genomsnitt.
Resultaten pekar på att det inte tycks finnas något samband mellan utsatthet för naturkatastrofer och länders benägenhet att vidta åtgärder för att minska katastrofrisker i framtiden. Detta gäller oberoende av länders utvecklingsnivå, hur utvecklade åtgärderna varit och vilken typ av naturkatastrof länder utsatts för.
Även om resultaten pekar på att naturkatastrofer inte påverkar länders åtgärder för att minska katastrofrisker generellt så finns en variation mellan länderna i undersökningen. Studien visar till exempel att länder som utsatts för lika många eller lika omfattande katastrofer har reagerat på olika sätt där vissa länder har inte vidtagit några åtgärder alls medan andra genomfört omfattande förändringar.
Chile ändrade riskbedömning
Japan och Chile drabbades till exempel båda av svåra jordbävningar under studieperioden. Trots liknande erfarenheter rapporterade Chile omfattande förändringar av riskbedömningar och av sitt system för att organisera ekonomiskt stöd till åtgärder för att stärka katastrofberedskapen, medan Japan inte rapporterade några förändringar.
– Här är det dock viktigt att påpeka att vår undersökning uteslutande fokuserar på åtgärder för att minska katastrofrisker, man kan alltså inte utesluta att katastrofer utlöst förändringar på andra områden. Japan är ett bra exempel där kärnkraftsolyckan vid Fukushima, som orsakades av jordbävningen och tsunamin 2011, ledde till förändringar av landets energipolitik för att minska beroendet av kärnkraft, säger Daniel Nohrstedt, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet och studiens försteförfattare.
Vad skillnaderna i ländernas agerande beror på är en fråga som fortfarande är obesvarad i undersökningen. Studien pekar på flera länder som är särskilt intressanta att undersöka närmare för att öka förståelsen om varför vissa katastrofer leder till omfattande förändringar medan andra inte gör det.
Katastrofer inte en självklar drivkraft för förändring
Studiens resultat utmanar uppfattningen om katastrofer som en viktig drivkraft för förändring, menar Daniel Nohrstedt. Både i den allmänna debatten och inom forskningen förväntar sig många att destruktiva katastrofer blir en väckarklocka för beslutsfattare att vidta åtgärder, vilket är särskilt viktigt eftersom flera av dessa händelser väntas öka med ett förändrat klimat. Samtidigt har tidigare forskning visat att katastrofer ofta får ett efterspel där frågor om ansvar och skuld försvårar lärande och förändring. I andra fall, oftast i mindre utvecklade länder, kan återkommande katastrofer göra att stora resurser måste läggas på akut krishantering medan frågor om långsiktiga förändringar får mindre uppmärksamhet.
– En del av förklaringen till varför vissa katastrofer leder till förändring medan andra inte gör det ligger i de kriser som uppstår efter det akuta skedet, där beslutsfattare och beredskapen ifrågasätts. Här gäller att förstå det politiska efterspelet till katastrofer och hur det kan påverka förutsättningarna för lärande och förändring. Vår undersökning visar också att länders benägenhet att genomföra förändringar inte beror på utvecklingsnivå eller vilken typ av katastrof de drabbas av, säger Daniel Nohrstedt.
Med hjälp av Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA), där ESO är en partner, har astronomer observerat en avlägsen galax i färd med att kasta bort ungefär hälften av sin stjärnbildade gas. Detta sker med en häpnadsväckande hastighet, motsvarande 10 000 solmassor per år, vilket betyder att galaxen i mycket snabb takt förlorar byggmaterialet till nya stjärnor. Forskarlaget tror att denna spektakulära händelse orsakades av en kollision med en annan galax, vilket kan ge ny kunskap om processen.
– Det är första gången som vi har observerat en typisk massiv stjärnbildande galax i det avlägsna universum som är på väg att “dö” på grund av enorma förluster av kall gas, säger Annagraza Puglisi vid Durham University i Storbritannien och Saclays kärnforskningscentrum i Frankrike, som ledde studien. Ljuset lämnade galaxen, ID2299, för 9 miljarder år sedan, då universum bara var 4,5 miljarder år gammalt.
För lite gas kvar för att bilda nya stjärnor
Galaxen förlorar 10 000 solmassor av gas varje år, en förlust som i sin helhet motsvarar 46 % av den totala kalla gasen i galaxen. Eftersom ID2299 också bildar stjärnor i en extremt snabb takt, hundratals gånger fortare än i Vintergatan, kommer den återstående gasen snabbt att konsumeras. Det betyder att stjärnbildningen i ID2299 kommer att upphöra om bara några tiotals miljoner år.
Orsaken till gasförlusten är troligen en kollision mellan två galaxer som smälte samman till ID2299. Ledtråden till detta scenario är en “tidvattensvans” av utkastad gas och stjärnor som sträcker sig ut i den intergalaktiska rymden. Vanligtvis är sådana alltför svaga för att ses i så avlägsna galaxer, men eftersom denna formation är ung är den också ovanligt ljus.
Fler förklaringar till att galaxer dör
De flesta astronomer anser att stjärnvindar från kraftig stjärnbildning och den höga aktiviteten i massiva svarta hål i galaxers centra kan kasta ut gas i rymden och därmed avsluta stjärnbildningen. Men den nya studien som publiceras i dag i Nature Astronomy indikerar att galaktiska kollisioner också kan vara orsaken.
– Vår studie visar att gas kan kastas ut vid kollisioner och att tidvattensvansar och stjärnvindar kan se snarlika ut. Det är därför möjligt att vissa objekt där vindar har identifierats i själva verket kan hysa tidvattensvansar. Upptäckten kan göra att vi måste revidera vår förståelse av hur stjärnbildningen i galaxer avslutas, säger Emanuele Daddi vid Saclays kärnforskningscentrum, en av medförfattarna till studien.
– Jag är överväldigad över att ha upptäckt en så ovanlig galax! Jag ville lära mig mer om detta underliga objekt eftersom jag var övertygad om att vi kunde lära oss något viktigt om hur avlägsna galaxer utvecklas, tillägger Annagraza Puglisi.
Upptäckten gjordes av en ren slump när forskarlaget undersökte en kartläggning av över 100 galaxer tidigare gjord med ALMA för att studera galaxernas innehåll av kall gas. ID2299 hade observerats av ALMA under bara några minuters tid, men det räckte för att det känsliga teleskopet skulle detektera dess tidvattensvans.
– ALMA har spritt nytt ljus över de mekanismer som kan avsluta stjärnbildningen i avlägsna galaxer. Att kunna observera ett så kraftigt utkastningsfenomen bidrar till ny information om galaxers utveckling, säger Chiara Circosta, forskare vid University College i London.
Teleskopet ALMA:s fyra antenner befinner sig på 5 000 meters höjd i Atacama öknen i Chile. Bild: ESO, José Francisco Salgado.
I framtiden hoppas forskarna kunna använda ALMA för att få data med större detaljrikedom av denna galax, och därmed en bättre förståelse av dynamiken hos den utkastade gasen. Observationer med ESO:s framtida Extremely Large Telescope skulle kunna användas för att studera sambandet mellan gasen och stjärnorna i ID2299 och kasta nytt ljus över galaxernas komplexa utveckling.
ALMA är det kraftfullaste teleskopet för observationer av det kalla universum – molekylär gas, stoft och damm. ALMA studerar byggstenarna för stjärnorna, planetsystemen och galaxerna och förser forskare med detaljerade bilder av stjärnor och planeter som föds i gasmoln nära solsystemet.
ESO, Europeiska sydobservatoriet, är ett mellanstatliga europeiskt samarbetsorgan för astronomisk forskning. De driver tre observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. ESO är en huvudpartner i ALMA, världens hittills största astronomiska projekt.
Vetenskaplig artikel:
A titanic interstellar medium ejection from a massive starburst galaxy at z=1.4, Annagrazia Puglisi, Emanuele Daddi, Marcella Brusa, Frederic Bournaud, Jeremy Fensch, Daizhong Liu, Ivan Delvecchio, Antonello Calabrò, Chiara Circosta, Francesco Valentino, Michele Perna, Shuowen Jin, Andrea Enia, Chiara Mancini & Giulia Rodighiero), Nature Astronomy.
Kontakt:
Johan Warell, Astronom och ESON-representant för Sverige, eson-sweden@eso.org
Annagrazia Puglisi, Centre for Extragalactic Astronomy, Durham University, United Kingdom, annagrazia.puglisi@durham.ac.uk
Emanuele Daddi, Saclays kärnforksningscentrum, CEA, Frankrike, edaddi@cea.fr
Chiara Circosta, Department of Physics & Astronomy, University College London, UK, c.circosta@ucl.ac.uk
En forskargrupp där SLU ingår kan nu visa hur mikroklimatet – det vill säga klimat inom ett begränsat område – formar samhällena av insekter inom ett landskap på Grönland. Resultaten antyder att klimatförändringarna kan rubba maktförhållandena mellan insekterna och förändra hur de påverkar sin miljö.
Forskaren Tuomas Kankaanpää från Helsingfors universitet har utnyttjat den variation i mikroklimat som uppträder längs en bergssluttning på nordöstra Grönland. Denna miljövariation har han jämfört med förekomsten av fjärilar som äter fjällsippa samt parasitsteklar och parasitflugor (parasitoider) som angriper fjärilslarverna.
– Den här studien lägger en avgörande pusselbit till vårt tidigare arbete, där vi påvisat att skillnader och förändringar i makroklimatet, alltså skillnader mellan större regioner, tycks återspegla sig i insektssamhällen. I Arktis finner vi samma effekter av klimatvariation över större och mindre områden, och när klimatet varierar mellan olika år, ja då kan vi vara relativt säkra på att resultaten är både riktiga och relativt allmängiltiga, säger Tomas Roslin, professor i insektsekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och ledare för forskargruppen.
Insektsfällor i Zackenbergdalen, Nordöstra Grönland. Bild: Tuomas Kankaanpää
Forskare från SLU har tidigare, och i samarbete med forskargrupper över stora delar av Arktis – Grönland, Kanada, Ryssland, Norge, Finland och Island – avslöjat stora förändringar i insektssamhällena. De har följt parasitoidernas och deras värdar i Zackenbergdalen i Nordöstra Grönland. För att fånga parasitoider använder de sig av världens bästa insektsfällor, en tältliknande konstruktion uppfunnen av svensken René Malaise.
Forskarnas viktigaste upptäckt i studien är att klimatförändringen redan nu har lämnat klara avtryck i dagens insektsamhällen. I regioner med snabb uppvärmning fann de ett större inslag av köldkänsliga rovdjur än de hade förväntat sigt. I förlängningen kan de här förändringarna faktiskt påverka de arktiska ekosystemens funktion: ju snabbare sommartemperaturerna stigit i ett område, desto fler blommor blir nu förstörda av växtätande larver.
De nya fynden visar att variationer i mikroklimat inom landskapet har en avgörande effekt på strukturen hos de lokala parasitoidsamhällena. Även om Tuomas Kankaanpää har studerat samma typ av livsmiljö överallt, hedmark dominerad av fjällsippa, så varierar arternas individantal och växelverkan mellan arterna med mikroklimatet.
– Om vi vill veta hur organismsamhällen svarar på klimatförändringar kan vi inte alltid undersöka art för art och plats för plats – det tar för lång tid och blir för invecklat. I stället bör vi ta reda på vad de arter som svarar på klimatförhållandena på samma sätt har gemensamt, förklarar Tuomas Kankaanpää.
En sådan gemensam egenskap är hur en parasitoid utnyttjar sina värdarter.
Så gör parasitoider
Parasitsteklarna och parasitflugorna i studien är parasitoider, rovdjur som under sin utveckling från larv till fullbildad insekt lever av en enda bytesindivid och oftast dödar den i processen. I en grupp av parasitoider lägger honorna ägg i unga värddjur och så ligger äggen eller de små larverna där tills värden har vuxit till sig. När värden är stor nog växer parasitoiden blixtsnabbt till sig och äter upp hela värden inifrån. Den andra gruppen påminner mer om klassiska rovdjur, och sätter igång med att äta upp värden inifrån så fort äggen kläckts.
Microclimate structures communities, predation and herbivory in the High Arctic(29 sek)
Skrämmande, fascinerande och nyttiga parasitoider
Genom sina utstuderade och lite ruskiga strategier har parasitoiderna även inspirerat oss människor. Monstren i filmerna om Alien är parasitoider som lägger ägg i sin värd, äter upp den inifrån och tar kål på den i samma veva. Detta har gett dem lite dåligt rykte. Men samtidigt är det just parasitoiderna som vi har att tacka för en stor del av våra skördar, våra trädgårdar och allt grönt och fint. Parasitoiderna hör till de växtätande insekternas viktigaste fiender och utan dem skulle stora delar av jorden snabbt läggas bruna och öde. Längst i norr är de faktiskt de allra talrikaste och artrikaste rovdjuren. Läs mer: Arktiska insektssamhällen förändras kraftigt av klimatförändringen (SLU)
Forskarna har bland annat sett att arter som angriper små larver och kan lura länge inuti sina värdar, föredrar platser där snön smälter tidigt, och gynnas av förhållanden där det är kallt på vintern medan solen gassar varmt på sommaren. Däremot tycks arter som främst angriper stora larver och puppor behöva ett snötäcke som skyddar mot kalla vintertemperaturer.
Larverna av svart hedfly, som angriper fjällsippans blommor, orsakar å sin sida mer skada på snöfattiga, torra och solvarma platser. Samma inverkan kan ses i de långvariga miljö-övervakningsdata som har samlats in av forskningsstationen vid Zackenberg. I den tidsserien ser man att de skador som orsakas av fjärilslarverna blir störst efter relativt varma somrar. Hur klimatet blir i framtiden kan därmed påverka hur framgångsrika olika grupper av parasitoider blir.
Särskilt på natten kryper larverna av svart hedfly upp i fjällsippans blomställningar, där den äter både ståndare och pistill. Detta minskar växtens frösättning och hämmar dess fortplantning. Foto: Tuomas Kankaanpää
Växelverkande arter hamnar i otakt
En allvarlig konsekvens av klimatförändringar är risken att arter som är beroende av varandra råkar i otakt. Det kan till exempel leda till att en växtätare lyckas undfly sina rovdjur genom att vara aktiv under en tidpunkt då rovdjuret saknas, och därmed ökar i antal.
Att tajmningen hos växelverkande arter kan påverkas olika av klimatförhållandena framgår också tydligt i den aktuella studien. Av det svarta hedflyets viktigaste fiender håller en art jämna steg med blomningen hos fjällsippan och därmed med utvecklingen av dess värdlarver – trots lokala variationer i när värdväxten blommar.
Däremot tycks en annan huvudfiende, som har en mer varierad diet och ger sig på flera andra fjärilsarter, tajma sin aktivitet relativt oberoende av både sippa och hedfly. Helt fel blir det ändå inte, för i de områden där larverna förekom som rikligast lyckades denna senare art fortfarande lägga ägg i de flesta larver.
Förändrade konkurrensförhållanden
Att tajmningen hos de två konkurrerande parasitoidarterna har ett så olika förhållande till tajmningen hos den gemensamma värdarten kan leda till förändrade konkurrensförhållanden parasitoiderna emellan. Parasitoidlarver som hamnar i samma värdindivid måste nämligen tävla om sin levande föda, och då kan skillnader i angreppstidpunkt – och i vilket utvecklingsstadium de uppnått när de möts – påverka utgången av konkurrensen.
Parasitoidsamhällena längst i norr är inte särskilt väl utforskade, förvånansvärt nog. Dessa regioner och organismsamhällen är nämligen ytterst lämpliga för studier av vilka faktorer som formar växelverkan mellan arter. Det finns helt enkelt inte så många arter att ta hänsyn till. Och vad parasitoiderna beträffar är de ytterst specialiserade rovdjur, som torde reagera speciellt känsligt på miljöförändringar.
Fjärilar som delar på samma rovdjur
Tuomas Kankaanpää har genomfört sin forskning inom en nordisk forskargrupp som omfattar både SLU och Helsingfors universitet. Gruppen har studerat växelverkan mellan insekter världen över, men forskarna är speciellt förtjusta i Grönland.
– Den här regionen erbjuder unika förutsättningar för studier av effekterna av klimatförändringar. Här i Högarktis förändras klimatet särskilt snabbt. Dessutom jobbar vi i världens största nationalpark, vilket minimerar all annan mänsklig inverkan och tillåter oss att urskilja just klimatförändringens inverkan, förklarar Tomas Roslin.
– Hur insektssamhällena svarar på variationer i mikroklimatet inom ett landskap ger oss en fingervisning om vilka förändringar som kan förväntas i framtiden. Vad beträffar effekternas fortplantning genom naturens näringsvävar återstår ännu mycket att utreda. En fråga jag vill ställa är om en ökning av en fjärilsart kan vara ett hot mot mer sällsynta fjärilsarter som delar på samma rovdjur, funderar Tuomas Kankaanpää.
Tuomas Kankaanpää, Forskare vid Helsingfors universitet tuomas.kankaanpaa@helsinki.fi
Tomas Roslin, Forskargruppens ledare, professor i insektsekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), tomas.roslin@slu.se
Belysning står för cirka 20 procent av världens totala elförbrukning – men om alla ljuskällor istället bestod av lysdioder skulle motsvarande siffra vara cirka 5 procent. Dagens blåvita lysdioder kräver dock komplicerade tillverkningsmetoder och är fortfarande dyra vilket försvårar en global omställning.
Lysdioder tillverkade av perovskiter som innehåller halogener skulle vara ett billigare och mer miljövänligt alternativ både för belysning och led-skärmar.
Perovskiter är en familj av halvledande material som definieras av sin kubiska kristallstruktur. De har bra ljusemitterande egenskaper och är enkla att tillverka. Med hjälp av halogena grundämnen, det vill säga fluor, klor, brom och jod kan perovskiterna få olika egenskaper beroende på sammansättningen av kristallen. Grönt och rött ljus har redan skapats framgångsrikt med hjälp av perovskiter, men en färg saknas för att få till det eftertraktade vita ljuset.
– Blått ljus är nyckeln om ljusemitterande perovskiter ska få en praktisk tillämpning. Tack vare vårt senaste genombrott är vi ett steg närmre, säger Feng Gao, professor på institutionen för fysik, kemi och biologi vid Linköpings universitet, LiU.
Halida perovskiter som lyser stabilt
Feng Gaos forskargrupp vid LiU har tillsammans med kollegor i Lund, Storbritannien, Tyskland, Kina och Danmark lyckas skapa halida perovskiter som lyser stabilt i ljusspektret mellan 490 och 451 nanometer – det vill säga djupblått till himmelsblått. Max Karlsson är doktorand vid LiU och en av författarna till artikeln som nu publiceras i tidskriften Nature Communications:
– Halida perovskiter kan lysa i hela det synliga ljusspektrumet. Färgen justeras genom att använda olika sammansättningar av halogener i kristallstrukturen. Tyvärr blir blått ljus grönt under användning på grund av instabilitet i materialet. Men vi har hittat en metod som förhindrar färgskiftningen genom att kontrollera kristalliseringen under tillverkningen av perovskiten. Upptäckten banar väg för stabila perovskiter både för lysdioder och även solceller, säger Max Karlsson.
Utmaningen med att skapa blått ljus i perovskiter är att det krävs en stor andel klorid i den kemiska sammansättningen vilket gör perovskiten instabil. Tidigare har blå lysdioder av perovskit skapats med hjälp av så kallad kvantinneslutning, vilket resulterade i låg och ineffektiv ljusstyrka. Men med hjälp av en ångbaserad kristalliseringsteknik kan perovskiten behålla den önskade mängden klorid och fortfarande vara stabil. Dessutom har LiU-forskarna fått en hög energieffektivitet på sina blå lysdioder av perovskit med en topp på elva procent.
– Här visar vi att blå lysdioder baserat på halida perovskiter kan vara både effektiva och stabila över flera olika spektra utan hjälp av kvantinneslutning. Vi har lyckats skapa en av de mest effektiva blå perovskit-lysdioderna hittills, säger Weidong Xu, postdoktor på LiU.
Relativt nytt forskningsområde
Perovskiter är ett relativt nytt forskningsfält som röner stort intresse internationellt då potentialen för billiga och effektiva material är stor. Men Feng Gao vill poängtera att det fortfarande är grundforskning och att tillämpningarna ligger en bit in i framtiden.
– Lysdioder baserade på perovskiter är fortfarande i sin linda och det dröjer innan vi kan se dem på marknaden. Just nu är det den korta livslängden och undermåliga prestandan hos just blå lysdioder i perovskit som är det stora hindret innan de på allvar kan utmana existerande tekniker som är baserade på organiska och icke organiska halvledare. Vi fortsätter jobba för att lysdioder i perovskit ska kunna mäta sig med andra tekniker, säger Feng Gao.
Vetenskaplig artikel:
Mixed Halide Perovskites for Spectrally Stable and High-Efficiency Blue Light-Emitting Diodes, (Max Karlsson, Ziyue Yi, Sebastian Reichert, Xiyu Luo, Weihua Lin, Zeyu Zhang, Chunxiong Bao, Rui Zhang, Sai Bai, Guanhaojie Zheng, Pengpeng Teng, Lian Duan, Yue Lu, Kaibo Zheng, Tönu Pullerits, Carsten Deibel, Weidong Xu, Richard Friend, and Feng Gao), Nature Communications 2021.
Kontakt:
Feng Gao, professor, institutionen för fysik, kemi och biologi vid Linköpings universitet, feng.gao@liu.se
Fotnot:
Forskningen finansieras bland annat av Europeiska forskningsrådet, Vetenskapsrådet, Svenska Energimyndigheten, NanoLund och via den svenska strategiska satsningen på nya funktionella material, AFM, som bedrivs vid Linköpings universitet.
– Det här är ett extremt dynamiskt forskningsfält just nu, tack vare de senaste årens teknikutveckling och några betydande framsteg inom forskningen. Drömscenariot är ett blodprovsbaserat test för tidig upptäckt och screening för Alzheimers sjukdom som kan börja användas inom vården. Det skulle ge avsevärt fler människor i världen tillgång till testning och framtida behandlingar, säger Michael Schöll, docent och en av forskarna bakom ett egentillverkat test vid Göteborgs universitet.
Toppen på ett isberg
Efter decennier av forskning vet man i dag att minnesstörningar vid Alzheimers sjukdom bara är toppen på ett isberg av underliggande nedbrytningsprocesser i hjärnan. Dessa kan pågå i åratal, ibland under decennier, utan uppenbara symtom. Processerna är en konsekvens av höga nivåer av amyloid- och tauproteiner i hjärnan, ansamlingar som är kännetecknade för sjukdomen. Fram till nyligen kunde de inte upptäckas förrän vid obduktion.
Dagens nyare metoder för detektering av amyloid och tau hos levande individer, via hjärnavbildning eller i cerebrospinalvätska, så kallade biomarkörsmetoder, kan vara både dyra, invasiva och även svårtillgängliga för den stora mängden patienter i världen.
En mer tillgänglig, prisvärd och minimalt invasiv biomarkör för alzheimer skulle därför revolutionera vården och driva på utvecklingen av nya behandlingar för sjukdomen, som för närvarande är obotlig.
Studier med solid bas
Förra året, 2020, kunde forskare på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet presentera en sådan upptäckt: ett enkelt blodprov som visar på förekomsten av fosforylerat tauprotein (p-tau181), som utgör ett av de viktigaste kännetecknen för Alzheimers sjukdom. Tre nya vetenskapliga artiklar från samma forskargrupp fokuserar nu på den diagnostiska prestandan hos denna blodmarkör samt hur den förändras över tid under friskt åldrande respektive sjukdom.
I studierna visar författarna blodtestets stora potential att förutsäga och följa utvecklingen av Alzheimers sjukdom, med största möjliga underlag som bas; uppgifter över flera års tid om drygt 1 100 individer i den omfattande studien ADNI, Alzheimer’s Disease Neuroimaging Initiative.
Förstaförfattare i de aktuella artiklarna är Thomas Karikari (artikeln i Molecular Psychiatry) och Alexis Moscoso (Brain och JAMA Neurology).
– Den senaste utvecklingen av blodprov som är känsliga för sjukligheten vid alzheimer kommer sannolikt att ge en lösning, och har potential att väsentligt förändra hur denna sjukdom kan hanteras inom en snar framtid, säger Alexis Moscoso.
I publikationen i Brain analyserade forskarna blodprover som tagits på deltagarna vid olika åldrar för att upprätta en tidslinje över hur nivåerna av p-tau181 i blodet utvecklas under den långdragna sjukdomsprocessen.
Ett viktigt fynd var att det nya blodprovet kunde upptäcka avvikelser i p-tau181-nivåer flera år före minnesförlusten, vilket tyder på att metoden kan ha en enorm potential för tidig sjukdomsdetektering.
Stort kliv framåt
Denna potential bekräftades ytterligare i en annan artikel, i Molecular Psychiatry, där forskarna visade på hög klinisk nytta av p-tau181 i blod för att förutsäga framtida Alzheimers sjukdom, även bland individer som inte upplevt någon minnespåverkan vid tidpunkten för blodprovtagningen.
I den tredje och senaste publikationen, i JAMA Neurology, visade forskarna att årliga ökningar av p-tau181 i blod var starkt kopplade till både förlust av nervceller och nedsatt kognition vid Alzheimers sjukdom. Resultaten visar på möjligheten att effektivt och till låg kostnad förutse, övervaka och identifiera mer progressiv alzheimer.
– Våra fynd gör att testerna får en tydlig och ny innebörd, både när de används som diagnosverktyg och för resultaten i kliniska prövningar. Detta eftersom vi visar att halten av fosforylerad p-tau181 och Neurofilament light, NfL, mätt i vanliga blodprover, utgör så tillförlitliga biomarkörer för alzheimer, särskilt P-tau181, och för neurodegenerativa sjukdomar i allmänhet, NfL, säger Henrik Zetterberg,
Tillsammans representerar studierna ett avgörande steg mot rutinmässig användning av blodbiomarkörtestning av alzheimer, i flertalet kliniska miljöer inklusive primärvården. Professor Kaj Blennow:
– Det här är ett rejält kliv framåt som visar att blodtester för tau-patologi och neurologisk nedbrytning har ett kliniskt värde för att kunna spåra sjukdomsutvecklingen hos patienter med Alzheimers sjukdom, säger han.
Kaj Blennow, överläkare och professor vid Sektionen för psykiatri och neurokemi, Göteborgs universitet kaj.blennow@neuro.gu.se
Michael Schöll, universitetslektor vid Sektionen för psykiatri och neurokemi, Göteborgs universitet, michael.scholl@neuro.gu.se
Henrik Zetterberg, professor och överläkare vid Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, henrik.zetterberg@clinchem.gu.se
Kravet på digital kompetens finns idag inom alla yrkesområden och berör i stort sett alla som arbetar. Anledningen är att organisationer i allt större grad förlitar sig på digitala lösningar i sitt arbete. Det handlar om allt från grundläggande kunskap om vardagliga programvaror till expertrollen.
Trots det saknas det övergripande analyser hur efterfrågan av digital kompetens ser ut inom privat och offentlig sektor, samt hur den utvecklats över tid.
– För att kunna titta på behovet av digital kompetens inom offentlig sektor undersökte vi i forskargruppen cirka 1,3 miljoner platsannonser hos Arbetsförmedlingen. Genom att använda en EU-definition analyserades innehållet i annonserna med hjälp av en särskilt framtagen programvara. På så sätt fick vi ett index och kunde tack vare olika jämförelsetal se utvecklingen, säger Johan Magnusson, docent i informatik.
Största ökningen inom kommunerna
Resultaten visar på en fördubbling i efterfrågan av digital kompetens under perioden 2006−2019 inom offentlig sektor. Och det är särskilt kommunerna som utmärker sig med den största ökningen.
– I och med alla nya system måste kommunerna anställa personal som förstår och kan arbeta med tekniken. Det vi ser är början på en stor våg av digital kompetens som sköljer in över kommunerna, säger Johan Magnusson.
Ett exempel är jobbannonser för fritidspedagoger, där han ser en kraftig ökning. Från att vara en yrkeskategori där efterfrågan var låg finns det idag ett stort behov.
− Det tror jag delvis beror på den ökade användningen av digitala läroplattformar och andra webbaserade verktyg för närvaroregistrering och planering i förskola och på fritids.
Jämförelse mellan offentlig och privat sektor
Skillnaden i utveckling är tydlig även mellan offentlig sektors olika nivåer. Förutom kommunernas ökning har efterfrågan av digital kompetens avstannat något inom myndighetssektorn och stoppats helt inom regionsektorn från 2016.
− En av anledningarna kan vara att både staten och regionerna tror att de tillgodosett behovet av digital kompetens inom sina organisationer. Detta trots att den digitala samhällsutvecklingen pekar i motsatt riktning.
I rapporten finns även en jämförelse mellan privat och offentlig sektor. Analysen visar att privat sektor uppvisar en högre efterfrågan av digital kompetens än offentlig sektor. Med nuvarande takt kommer de offentliga organisationerna i termer av digital kompetens att vara ikapp privat sektor först år 2035.
– Effekten blir att digitaliseringen sackar efter inom de offentliga organisationerna på grund av bristande kompetens. Företagen har kommit längre i sin digitalisering och ett digitalt sätt att arbeta ses som mer naturligt för att driva verksamheten, säger Johan Magnusson.
Cirka 1,3 miljoner av totalt 6,7 miljoner platsannonser från Platsbanken 2006-2019 analyserades. I analysen av privat sektor användes cirka 50 000 platsannonser från bolag representerade på börsen OMX Stockholm.
För att göra en bedömning av digital kompetens i respektive platsannons användes European Skills Competences and Occupations flerspråkiga klassificering från Europakommissionen.
Swedish Center for Digital Innovation (SCDI) är ett forskningscentrum bestående av forskare från Göteborgs universitet, Umeå universitet och Handelshögskolan i Stockholm. Arbetet bedrivs inom ramen för forskningskonsortiet Digital Förvaltning.
Det finns flera typer av astma och besvären kan variera mellan patienter, från lindriga till mer allvarliga. Vid misstanke om astma görs i dag en omfattande utredning som inkluderar läkarundersökning, lungfunktionstester, blodprov, allergiutredning och röntgen.
– Det saknas enkla metoder för att fastställa vilken typ av astma en patient har, kunskap som är speciellt viktig för att kunna välja rätt behandling för astmapatienter med de mest svårhanterade formerna, säger Craig Wheelock , docent vid institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet, och studiens sisteförfattare.
Ungefär 10 procent av den svenska befolkningen lider av astma, en sjukdom som har ökat markant under de senaste 50 åren och globalt leder till cirka 400 000 dödsfall årligen enligt Världshälsoorganisationen. Astma kännetecknas av en kronisk inflammation i luftvägarnas slemhinnor med symptom som hosta och andnöd på grund av luftvägsförträngning.
Höga nivåer av metaboliter
I den nya studien har två forskargrupper vid Karolinska Institutet gjort en viktig upptäckt som på ett enkelt men tydligt sätt kan bidra till korrekt diagnos.
Med hjälp av en metodik för masspektrometri utvecklad i Wheelock-laboratoriet kunde forskarna mäta nivåer av metaboliter i urinen hos vissa prostaglandiner och leukotriener, som är typer av eikosanoida signalmolekyler och kända förmedlare av astmatisk luftvägsinflammation.
– Vi upptäckte speciellt höga nivåer av metaboliter för mastcellsmediatorn prostaglandin D2 och eosinofilprodukten leukotrien C4 hos astmapatienter med så kallad typ 2-inflammation. Med hjälp av vår metod kunde vi mäta dessa metaboliter med hög precision and koppla deras nivåer till svårighetsgrad och typ av astma, säger Johan Kolmert, postdoktor vid institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, och försteförfattare till studien.
Bättre träffsäkerhet än blodprov
Utöver de förhöjda eikosanoidmetabolitvärdenas koppling till astmatyp och svårighetsgrad, visar studien att mätning genom ett urintest har bättre träffsäkerhet än andra mätmetoder som exempelvis vissa typer av blodprov.
– En annan upptäckt var att det fortfarande fanns höga nivåer av dessa metaboliter hos de svårt sjuka patienterna, trots att de behandlades med kortisontabletter. Det tydliggör behovet av alternativa behandlingsformer för denna patientgrupp, berättar Johan Kolmert.
Forskarna lyckades också replikera upptäckten i urinprover med hjälp av en studie av skolbarn med astma som tidigare genomförts av barnläkarna Gunilla Hedlin, Jon Konradsen och Björn Nordlund vid Karolinska Institutet.
– Vi kunde se att de barn som hade svår astma med typ 2-inflammation uppvisade samma förhöjda värden av metaboliter i urinen som de vuxna, säger Sven-Erik Dahlén, professor vid institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, som lett arbetet tillsammans med Craig Wheelock.
Enligt forskarna är studien den hittills största utvärderingen i världen som har gjorts av eikosanoidmetaboliter i urinen och kan innebära ett viktigt steg mot framtida precisionsbehandlingar.
Förbättrad behandling för svårt sjuka
För patienter med lindrig astma räcker ofta behandling med inhalation av steroider och luftrörsvidgare, men för de med svår astma behövs ofta ytterligare behandling med kortisontabletter. Långtidsbehandling med kortison ger flera svåra biverkningar, till exempel högt blodtryck, diabetes, benskörhet och starr.
– För att ersätta kortisontabletter har fler biologiska läkemedel tagits fram som visat sig vara framgångsrika för astmapatienter med typ 2-inflammation karakteriserad av ökad aktivering av mastceller och eosinofiler. Men dessa behandlingar är väldigt dyra, därför är det viktigt att säkerställa att läkemedlet ges till just de patienter som faktiskt kan bli hjälpa av det. Här kan urinprovet bli ett nytt diagnostiskt verktyg, avslutar Sven-Erik Dahlén.
Om studien:
Studien är baserad på data från den Europeiska U-BIOPRED studien om svår astma. Total ingick 400 deltagare med svårkontrollerad astma som ofta krävde behandling med kortisontabletter, 100 med lindrigare former av astma och 100 som var friska kontroller.
Vetenskaplig artikel:
Urinary Leukotriene E4 and Prostaglandin D2 Metabolites Increase in Adult and Childhood Severe Asthma Characterized by Type 2 Inflammation. A Clinical Observational Study, (Johan Kolmert, Cristina Gómez, David Balgoma, Marcus Sjödin, Johan Bood, Jon R. Konradsen, Magnus Ericsson, John-Olof Thörngren, Anna James, Maria Mikus, Ana R. Sousa, John H. Riley, Stewart Bates, Per S. Bakke, Ioannis Pandis, Massimo Caruso, Pascal Chanez, Stephen J. Fowler, Thomas Geiser, Peter Howarth, Ildikó Horváth, Norbert Krug, Paolo Montuschi, Marek Sanak, Annelie Behndig, Dominick E. Shaw, Richard G. Knowles,Cécile T. J. Holweg, Åsa M. Wheelock, Barbro Dahlén, Björn Nordlund, Kjell Alving, Gunilla Hedlin, Kian Fan Chung, Ian M. Adcock, Peter J. Sterk, Ratko Djukanovic, Sven-Erik Dahlén och Craig E. Wheelock). American Journal of Respiratory and Critical Care Medicine, online 1 januari 2021.
Kontakt:
Craig E. Wheelock, docent, Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska Institutet, craig.wheelock@ki.se
Sven-Erik Dahlén, professor, Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet, sven-erik.dahlen@ki.se
Fotnot:
Forskningen är ett resultat av ett tvärkliniskt samarbetsprojekt vid Karolinska Institutet under ledning av Sven-Erik Dahlén och Craig Wheelock. Studien har finansierats av EU och IMI, Hjärtlungfonden, Vetenskapsrådet och ALF Medicin.
Trots decennier av debatt och politiska mål kring hållbarhet, har den förändring som krävs i samhället inte skett. Enligt Christine Wamsler beror det just på att fokus främst har legat på yttre faktorer som ekosystem, socioekonomiska strukturer, teknik och politik, både i praktiken och i utbildning och forskning.
Hon är professor vid Lunds universitet och en pionjär inom forskning och undervisning när det gäller att förena hållbarhet med inre omställning. Christine Wamsler ser den inre omställningen som avgörande för att göra samhället hållbart. Hon definierar begreppet som förändringar i människans inre dimensioner, exempelvis vår världsbild, våra värderingar, tankesätt och övertygelser. Det handlar också om relaterade kognitiva och känslomässiga förmågor som självmedvetenhet, medkänsla och empati.
Inre dimensioner en nyckel
– Inre dimensioner är nyckelpunkter för förändring eftersom de ligger till grund för många hållbarhetsutmaningar. De påverkar hur vi relaterar till varandra, andra, miljön och framtiden. Inre omställning kan förstås som frigörandet av människans potential att engagera sig, bry sig och skapa förändring för ett bättre liv, säger Christine Wamsler.
Det finns en stor brist i dagens sätt att förhålla sig till hållbarhet, och människans inre dimensioner försummas. Men nu ökar intresset för inre omställning inom den akademiska världen, menar Christine Wamsler, som tagit initiativ till flera forskningsprojekt och en universitetskurs som undersöker den inre omställningens roll i hållbarhet.
Flera forskningsfält berörs
Det finns en rad teorier och empiriska studier som visar på samband mellan inre omställning och hållbarhet, inom både hållbarhetsforskning och andra fält som social neurovetenskap, psykologi och beteendeekonomi. Det handlar bland annat om upplevt välmående, klimatförändringar, hållbar konsumtion, kopplingen mellan människa och natur, rättvisefrågor samt social aktivism.
Kurs om hållbarhet och inre omställning
Målet med kursen Hållbarhet och inre omställning vid Lunds universitet är att undersöka den inre omställningens roll i hållbarhet, exempelvis inom hållbar konsumtion, klimatanpassning, social aktivism och stadsutveckling. Den ingår i masterprogrammet i miljö- och hållbarhetsvetenskap och har beskrivits av internationella gästföreläsare som unik i världen. Varje vecka möts studenterna i rådslag för att lyssna aktivt på varandras reflektioner kring kursens aktiviteter och innehåll. Det ingår också en frivillig ”praktiklabb” för studenterna med övningar i allt från andningstekniker till mindfulness, medkänsla och meditation.
– Inre omställning kan ses som en förutsättning för att utveckla inre attityder och förmågor som medkänsla, och innebär en fundamental förändring i hur människor tänker på och agerar kring ekonomiska, sociala och ekologiska kriser på både lokal och global nivå, säger Christine Wamsler.
”Det inre och yttre hänger ihop”
Vid Malmö universitet pågår ett nytt forskningsprojekt, Sorg och hopp i omställning, där inre och yttre omställning ses som lika viktiga.
– Det inre och det yttre hänger ihop. Vi behöver komma ifrån den uppdelningen. Den har placerat oss där vi är i dag, säger Li Jönsson, en av de fyra forskare vid Institutionen för konst, kultur och kommunikation som deltar i projektet.
I höstas startade arbetet med att samla in och bearbeta fossilfria framtidsvisioner från människor på den skånska landsbygden. Ansvarig för projektet är Kristina Lindström, som berättar att forskarna bland annat vill problematisera den teknikoptimism som ibland blir ett svar på klimatkrisen.
Handlar inte bara om teknisk utveckling
– Vi vill poängtera att omställning inte bara handlar om teknisk utveckling, utan kommer också att innefatta förluster eller uppoffringar. Det är viktigt att erkänna att vissa aspekter av omställningen kommer att vara jobbiga, svåra och kanske innefatta ett slags sorg – och att tillåta det, säger hon.
En viktig inspirationskälla är boken ”Hope and grief in the Anthropocene” av den australiska forskaren Lesley Head, som bland annat beskriver det ”modernistiska hoppet” som idén att teknisk innovation kommer att rädda oss.
– Vi försöker att iscensätta och beskriva ett annat hopp i vårt projekt, säger Li Jönsson.
Det hoppet bygger inte på optimism – något som forskarna menar lätt kan slå över i ett slags förnekelse eller passivitet. Istället handlar det om ett mer riskabelt hopp som inte nödvändigtvis kommer att uppfyllas. De pratar även om hoppet som något en gör, som att odla tillsammans, istället för en känsla som en har.
Workshop om visioner
Tanken med projektet är också att koppla hopp till framtidsvisionerna. Det finns politiska beslut om att Sverige ska bli fossilfritt, och det finns färdplaner för hur näringslivet ska ställa om. Men enligt forskarna saknas visioner av vad omställningen innebär för invånarna.
– Vad finns det för tankar och historier kring det här? Vi ska undersöka tillsammans vad som verkar som hoppfulla framtider, eller vad framtiden behöver göra om. En kan tänka att det är som en kreativ medborgardialog kring det här, säger Li Jönsson.
Utöver att samla in berättelser ordnar forskarna workshoppar med allmänheten, där deltagarna tillsammans skapar fossilfria framtidsvisioner som är mindre knutna till teknikoptimism och som har plats för både hopp och sorg. Den sorgen kan handla om allt från att arter försvinner till att inte längre kunna flyga till Thailand, tänker forskarna. De har bland annat bjudit in deltagare att måla av något de är rädda att förlora, kommer sakna eller önskar bevara i ett framtida fossilfritt samhälle.
Varför forskar ni om förlust och sorg?
– Vi är nyfikna på varför det inte pratas så mycket om uppoffringarna vi behöver göra och vad det spelar för roll att det inte gör det. Vissa saker kan vara jobbiga och svåra att prata om men det kan också vara kulturer som premierar mer positiva berättelser. Just därför är det kanske viktigt också att ta itu med det som är lite jobbigt, säger Kristina Lindström.
Hon tar även upp forskning inom området degrowth, eller nerväxt, som handlar om ett samhälle utan tillväxt. Där är inställningen ofta är att det är bättre att förbereda sig för förlust än att den kommer påtvingad. Annars riskerar förlusten både att bli mer smärtsam och att drabba befolkningen mer orättvist.
Ska bli en utställning
Ett sista steg i projektet blir att gestalta de olika framtidsvisionerna i en vandringsutställning. Att forskningsprojektet lyfter fram berättelser och visioner – som är viktiga komponenter av inre omställning – ser de båda som självklart.
– Berättelser och olika former av gestaltningar kan spela stor roll i arbetet med att skapa visioner för en fossilfri värld. Det är inte bara ett tekniskt problem, säger Kristina Lindström.
Många har kanske hört talas om Higgspartikeln, särskilt efter att Peter Higgs fick Nobelpriset i fysik 2013. Efter årtionden av försök kunde partikeln tillslut observeras vid partikelacceleratorn CERN i Genève. Higgsmekanismen försöker förklara varför elementarpartiklar – materiens minsta beståndsdelar – har massa.
I den kondenserade materiens fysik, alltså läran om vätskors och fasta materials egenskaper, har en analog teori utvecklats för att beskriva bland annat kvantmekaniska fasövergångar.
Forskare vid Lunds tekniska högskola, LTH, har tillsammans med kollegor i Heidelberg i Tyskland och Århus i Danmark nyligen lyckats genomföra en studie, byggd runt ett unikt experiment i Tyskland, där denna analogi till Higgsmekanismen nu kan bekräftas i ett system med bara ett fåtal atomer.
– Den teoretiska grunden för hur kvantfasövergångar uppstår i system med ett fåtal partiklar började vi jobba med för fem år sedan, men nu har våra kollegor i Tyskland lyckats genomföra ett experiment som bekräftar den teorin med ovanligt hög precision, säger Johannes Bjerlin, tidigare postdoktor vid LTH.
Kalla atomer
Detta har man kunnat göra genom att använda så kallade kalla atomer som studerats vid ett laboratorium i Heidelberg, där man alltså kunnat återskapa teoretiska modeller och faktiskt mäta vad som händer.
Upptäckten kan bland annat ge mer kunskap om kvantmekaniska processer som liknar de förlopp där ämnen ändrar form från gas, vätska eller fast form till ett annat tillstånd.
Själva experimentet är svårbegripligt för en utomstående, men handlar om att man stänger in atomerna i ett laserfält som bildar en slags fälla, där man kan studera dem i två dimensioner. För att lyckas måste atomerna vara extremt kalla.
Liknande studier har tidigare gjorts i större system, men i det nya experimentet har man kunnat isolera så få som fyra eller sex atomer, vilket experimentellt är mycket svårt att genomföra.
– Vi har lyckats leda i bevis att det vi ser är ett förstadium till en kvantfysikalisk process som man i partikelfysiken kallar Higgsmekanismen. Våra kollegor i Heidelberg har nu lyckats mäta de signaler som vi förutspådde i en tidigare teoretisk studie, säger Johannes Bjerlin.
Komplicerade beräkningar
Detta handlar om grundforskning, så något omedelbart användningsområde finns inte. Men kunskapen behövs för att förstå hur olika material kan bete sig. Johannes Bjerlin säger att studien också faller inom ramen för det som i dag kallas kvantsimulation.
En av de stora utmaningarna inom dagens forskning är att hantera de modeller som är så komplicerade att även de snabbaste datorerna inte klarar av att räkna på dem. Till exempel är de flesta system med flera växelverkande atomer i regel så komplicerade att dagens datorer är chanslösa.
– Men här har vi ett experiment som kan styras med stor precision, vilket är en stor fördel. Vissa beräkningar på en fysikalisk modell som är för komplicerade för en dator kan nämligen ibland utföras genom att skräddarsy ett experiment i ett helt annat system där man skapar en ”simulation” av modellen. Man kan på så vis få svar på frågor man inte har kunnat räkna fram svar på, berättar Johannes Bjerlin.
Kunskapen kan också användas till att öka förståelsen av suprafluider, alltså vätskor som flödar helt utan viskositet. De kan alltså exempelvis flöda upp längs väggarna på en behållare. Det som forskarna tittat på i detta experiment är ett förstadium till den sortens vätskor. Detsamma gäller för supraledare, material med extremt stor elektrisk ledningsförmåga, något som det forskas mycket på.
Fotnot:
Den teoretiska delen av forskningen har utförts av Johannes Bjerlin tillsammans med Stephanie M. Reimann, professor i matematisk fysik vid LTH i samarbete med professor Georg Bruun vid Århus universitet. Experimentet är utfört under ledning av professor Selim Jochim vid universitetet i Heidelberg.
Forskare vid Göteborgs universitet har gjort en stor registerbaserad studie, baserad på data om drygt 1,2 miljoner svenska män som mönstrade till värnplikten mellan åren 1968 och 2005. Under mönstringen genomförde alla dessa män samma konditionstest på en motionscykel. Forskarna delade in data om männens mönstringskondition i tre nivåer (låg, medel och hög kondition). Uppgifterna samkördes sedan med andra register – där Patientregistret användes för diagnoskoderna för psoriasis, och ledsjukdomen psoriasisartrit. De unga män som redan fått någon av dessa diagnoser före mönstringen exkluderades ur studien.
Drygt 23 000 av männen kom att utveckla psoriasis eller psoriasisartrit senare i livet, när de var mellan 37 och 51 år gamla. I gruppen med sämst kondition var det 2,5 procent som utvecklade någon av eller båda sjukdomarna, jämfört med 1,7 procent i gruppen med bäst kondition. När forskarna beräknade riskökningen justerade de för andra riskfaktorer, däribland BMI.
Association men inte orsakssamband
Ju sämre kondition männen hade vid mönstringen desto större andel av dem insjuknade senare i psoriasis eller psoriasisartrit. I gruppen med sämst kondition var risken 35 procent högre att utveckla psoriasis, och 44 procent högre att utveckla psoriasisartrit, jämfört med gruppen med hög kondition.
Fjällande hudplack
Omkring 300 000 svenskar har psoriasis i antingen mild, måttlig eller allvarlig form. Det är en kronisk inflammatorisk systemsjukdom, och som lika ofta drabbar kvinnor som män. Det är inte helt klarlagt vad som utlöser sjukdomen, men det är känt att ärftlighet i kombination med yttre faktorer spelar en stor roll. Den vanligaste typen kallas plackpsoriasis, som ger rodnade, fjällande, kliande plack på huden.
Den som har psoriasis har ofta också andra sjukdomar. Cirka 30 procent får den inflammatoriska ledsjukdom som kallas psoriasisartrit. Annan känd samsjuklighet är exempelvis fetma, hjärtkärlsjukdom, diabetes och depression.
På senare år har behandlingsmöjligheterna blivit betydligt bättre. Förutom lokalt verkande krämer finns idag läkemedel som ger en systemisk effekt, och det har också tillkommit effektiva biologiska läkemedel som påverkar signalkaskaden i den inflammatoriska process som driver sjukdomen.
– Vi visar att det finns en association mellan sämre kondition och ökad risk att utveckla psoriasis, men vi visar inte på ett orsakssamband. Vi kan alltså inte säga att det går att förebygga psoriasis genom att motionera, säger studiens försteförfattare Marta Laskowski, som är doktorand inom dermatologi vid Göteborgs universitet och ST-läkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Grupp att hålla koll på
Gruppen män med lägst kondition var också den minsta: knappt 48 000 män eller 3,9 procent av alla i studien. Det är en grupp som vården bör försöka hålla koll på.
– Man vet sedan tidigare att låga konditionsnivåer ökar risken att drabbas av hjärt-kärlsjukdom, och psoriasis är i sig kopplat till en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Resultaten från vår studie ger ytterligare stöd för att det är bra att utvärdera konditionsnivåer tidigt i livet för att identifiera individer som löper större risk att drabbas av negativa hälsoutfall senare i livet, säger Marta Laskowski.
Det finns andra studier som visat att personer med psoriasis överlag har en sämre fysisk kondition, även om de jämförs med personer som är lika fysiskt aktiva, men det är inte helt klarlagt vad det kan bero på.
– En svaghet med vår studie är att vi inte kunnat följa hur männens kondition utvecklades under de år som gick mellan mönstring och insjuknande. Vi saknar också data om rökning, som är en känd riskfaktor för psoriasis, säger Marta Laskowski.
Marta Laskowski, doktorand vid Göteborgs universitet och ST-läkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, marta.laskowski@vgregion.se
På ytan av coronaviruset sars-cov-2 finns så kallade spikproteiner som hjälper viruset att infektera värdceller. Antikroppar som blockerar spikproteinerna och hindrar dem från att binda till cellen är därför ett sätt att stoppa infektionen.
Men ur ett läkemedelsperspektiv kan små fragment av antikroppar, så kallade nano-antikroppar, vara ett bättre alternativ än vanliga antikroppar. Eftersom nano-antikroppar är betydligt mindre kan de binda in till viruset på fler ställen än vanliga antikroppar. De är också stabilare och lättare att producera kostnadseffektivt i stor skala.
De nya nano-antikropparna har potential att utvecklas till en behandling mot covid-19, enligt forskarna vid Karolinska Institutet som i samarbete med kolleger vid Bonns universitet i Tyskland och Scripps Research Institute i USA, står bakom utvecklingen.
Forskarna har byggt ihop nano-antikroppar (i grönt och rött) som binder till två olika ställen på det nya coronavirusets spikprotein. Bild: Hrishikesh Das, Hällberg lab, Karolinska Institutet
Sars-cov-2-infektion
I en nyligen publicerad studie beskriver forskarna de nya nano-antikroppar mot sars-cov-2-infektion.
– Kombinationsvarianten binder in bättre än enskilda nano-antikroppar och blockerar väldigt effektivt virusets förmåga att spridas mellan mänskliga celler i provrörsförsök, säger Martin Hällberg, forskare vid institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Karolinska Institutet.
Den kombinerade nano-antikroppen fungerade dessutom även när den testades på en virusvariant som muterar extremt snabbt.
– Det betyder att risken är liten att viruset skulle bli resistent mot den här nano-antikroppen, säger Martin Hällberg.
För att framställa nano-antikropparna vaccinerades alpackor och lamor – djur vars immunförsvar naturligt producerar både antikroppar och nano-antikroppar – med coronavirusets spikprotein. Bland de nano-antikroppar som djuren bildade valde forskarna ut dem som band till proteinet. Av dem identifierade de fyra stycken som visade sig kunna blockera virusets förmåga att sprida sig bland mänskliga odlade celler.
Antikroppar oskadliggör virus
Forskargruppen vid Karolinska institutet använde därefter så kallad kryoelektronmikroskopi för att i detalj studera hur de olika nano-antikropparna binder till virusets spikprotein. Tack vare den strukturella kunskapen kunde de föreslå lämpliga proteinlänkar för att binda samman olika nano-antikroppar till intressanta kombinationer, samt ge en möjlig förklaring till mekanismen för hur antikropparna oskadliggör viruset.
– Min ”favorit” är nano-antikroppen från lama. Den binder direkt över ytan där viruset binder cellreceptorn ACE2, och nano-antikroppen delar dessutom en stor majoritet av de för bindningen kritiska aminosyrorna med ACE2. Det gör att viruset kommer att ha extremt svårt att mutera extensivt i den ytan och samtidigt kunna binda ACE2. En variant där den här lamaantikroppen sitter ihop med en av antikropparna från alpacka var en rävsax som viruset aldrig lyckades ta sig ur i våra försök, säger Martin Hällberg.
Jakten på effektiva nano-antikroppar
Nano-antikroppar är fragment av antikroppar som förekommer naturligt i kameldjur och kan anpassas för användning i människor. En forskargrupp vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi vid Karolinska Institutet injicerade i februari 2020 en alpacka med det ytprotein som det nya coronaviruset använder för att infektera våra celler – spikproteinerna. Efter 60 dagar visade alpackans blodprover ett starkt immunsvar mot ytproteinet.
”Därefter klonade, berikade och analyserade forskarna olika antikroppssekvenser från alpackans B-celler, en typ av vita blodkroppar, för att komma fram till vilka av dessa som var bäst lämpade att gå vidare med. I september hade de identifierat en nano-antikropp, Ty1, döpt efter alpackan Tyson, som effektivt neutraliserar viruset genom att fästa sig på den del av ytproteinet som binder till receptorn ACE2, som viruset använder för att ta sig in i cellen. Detta blockerar viruset från att komma in i cellen och förhindrar därmed infektion”, skrev KI Nyheter 4 september 2020.
Forskarna hoppas nu att deras nano-antikroppar ska kunna utvecklas till en läkemedelsbehandling som komplement till vaccinering mot covid-19.
– Den skulle kunna användas kliniskt för redan sjuka, eller förebyggande av personer som av någon anledning inte kan vaccineras, eller som har ett nedsatt immunförsvar och därför kanske inte bildar ett tillräckligt starkt immunsvar efter en vaccinering, säger Martin Hällberg.
Vidare studier väntar
Ett avknoppningsföretag från Universitetet i Bonn, kommer nu att testa nano-antikropparna vidare i kliniska studier. Forskarna vid Karolinska Institutet ska försöka att förbättra inbindningen ytterligare genom att ändra enskilda byggstenar i nano-antikropparna.
Forskarna bakom studien har lämnat in patentansökningar kopplade till nano-antikropparna. Två av forskarna är också medgrundare till och aktieägare i företaget Dioscure Therapeutics, som kommersialiserar antikropparna. Två av forskarna har kopplingar som medgrundare, konsult och aktieägare i företaget IFM Therapeutics.
Vetenskaplig artikel:
Structure-guided multivalent nanobodies block SARS-CoV-2 infection and suppress mutational escape, Paul-Albert König, Hrishikesh Das, Hejun Liu, Beate M. Kümmerer, Florian N. Gohr, Lea-Marie Jenster, Yonas M. Tesfamariam, Lisa D.J. Schiffelers, Miki Uchima, Jennifer D. Wuerth, Karl Gatterdam, Natalia Ruetalo, Maria H. Christensen, Caroline I. Fandrey, Sabine Normann, Steffen Pritzl, Jan M. P. Tödtmann, Leo Hanke, Jannik Boos, Meng Yuan, Xueyong Zhu, Jonathan Leo Schmid-Burgk, Hiroki Kato, Michael Schindler, Ian A. Wilson, Matthias Geyer, Kerstin U. Ludwig, B. Martin Hällberg, Nicholas C. Wu and Florian I. Schmidt, Science.
Kontakt:
Martin Hällberg, forskare vid Institutionen för cell- och molekylärbiologi, Karolinska Institutet, martin.hallberg@ki.se
Skyddsrutiner som fastställts har inte följts fullt ut menar 36 procent av den vårdpersonal som svarat på en enkät till 7 781 hälso- och sjukvårdsanställda i Region Skåne som gjorts under hösten 2020.
– Det var dessutom närmare 40 procent som ansåg att smittskyddsutrustningen hindrade dem från att utföra sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt, säger Kerstin Nilsson, forskare vid Avdelningen för arbets- och miljömedicin, Lund universitet samt professor vid Högskolan Kristianstad, som sammanställt rapporten.
Oro för att bli smittad
En stor del av hälso- och sjukvårdspersonalen oroar sig också för att själva bli sjuka, eller avlida i Covid-19. En tredjedel av de som svarat på enkäten har redan varit svårt sjuka i konstaterad Covid-19 och många hade fortfarande komplikationer efter sjukdomen. Över 50 procent av de som varit sjuka, trodde sig ha blivit smittade via sitt arbete, men av dem hade knappt hälften anmält detta som en arbetsskada.
– Mindre förvånande var kanske nästan hälften anger att arbetsbelastningen varit högre och mer stressande under pandemin jämfört med normalt och att nästan en fjärdedel upplever att arbetet påverkat deras mentala hälsa och privatliv negativt. Det tyder på att hälso- och sjukvårdspersonalen har ett stort behov av stöd både personligen och utifrån sina arbetsuppgifter.
Rapporten:
Rapporten är den första om hälso- och sjukvårdspersonalens situation under pandemin och ska ligga till grund för att skapa friska och hållbara arbetsplatser inom hälso- och sjukvården. Nästa steg är fördjupade analyser för att ta reda på hur arbetsmiljön skiljer sig mellan olika yrkesgrupper, åldrar och verksamhetsområden.
Kerstin Nilsson, forskare vid Avdelningen för arbets- och miljömedicin, Lund universitet samt professor vid Högskolan Kristianstad, Kerstin.nilsson@med.lu.se
Sveriges 30 nationalparker är områden som är särskilt skyddade på grund av sina värdefulla natur– och kulturarv. Forskarna Emelie Fälton och Johan Hedrén vid Linköpings universitet har studerat vilken bild besöksinformation ger om de svenska nationalparkerna. Studien har publicerats i tidskriften Journal of Northern Studies.
– Resultatet visar att naturen i parkerna framställs som en motpol till vårt samhälle – och framför allt till mänskligheten. Det skapar en distans mellan oss och naturen, som att vi inte är en del av den, vilket är problematiskt. Naturskydd och nationalparker är ju bra, men vilka föreställningar laddar vi de här platserna med och vilka konsekvenser får det för hur vi ser på oss själva och den värld vi kallar för natur?, säger Emelie Fälton, som är doktorand vid institutionen för Tema och studiens huvudförfattare.
Analys av över 2000 bilder
Forskarna har studerat besöksmaterial om svenska nationalparker som producerats åren 2008–2018. Materialet bestod av böcker och hemsidor från både aktörer inom turism, som bland annat Visit Sweden och Svenska Turistföreningen (STF), samt aktörer inom naturvård, som exempelvis Naturvårdsverket. I arbetet med studien analyserade forskarna över 2000 bilder. Till sin hjälp har de haft Norrköpings beslutsarena som gjort det möjligt att studera ett stort bildmaterial på en 360° omslutande skärm.
Forskarna analyserade också besöksinformationens text och slutligen text och bild tillsammans. Med hjälp av diskursanalys, kunde forskarna se vilka representationer som syns, eller inte syns, i materialet, men också vilken betydelse dessa kan ha för relationen mellan människa och natur.
Mer mystiskt i Norrland
Det exotiska och annorlunda Norrland möter det vardagliga och tillgängliga Sydsverige
Bilden som träder fram av nationalparken är i viss mån motstridig. Å ena sidan målas den vilda och oförstörda naturen upp som något extraordinärt, å andra sidan som något vardagligt, som är tillgängligt för alla.
Bilden av naturen som något vilt och exotiskt är särskilt framträdande i material som beskriver nationalparker i norra Sverige. Parkerna i Norrland beskrivs som mystiska och sublima, i stark kontrast till samhället, och de kan bara nås av erfarna vandrare.
Nationalparker i södra delen av Sverige beskrivs däremot som vanliga och tillgängliga för alla, trygga att vistas i och lätta att lära sig saker från.
– Att det norra och Norrland framställs som främmande vildmark syns tydligt i både bildmaterial och text. Sådana föreställningar kan spåras tillbaka ända till romantiken och nådde sin kulmen under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, men lever alltså i allra högsta grad vidare än idag, säger Emelie Fälton.
Förmer än annan natur
Men det finns även gemensamma drag i beskrivningarna av de svenska nationalparkerna. Det är att de alla framställs som förmer än annan natur, något unikt och värt att värna. I vissa fall blir bilden både elitistisk och förstärker uppdelningen mellan människa och natur: parkerna är äventyrliga, tillfälliga, platser för människan att lära sig i och att fly till, men som sedan går att lämna för den ”verkliga” världen.
Studien har finansierats med hjälp av The Seed Box: A Mistra-Formas Environmental Humanities Collaboration, som är ett forskningsprogram med fokus på miljöhumanistisk forskning.
Emelie Fälton, doktorand vid Tema Miljöförändring, Linköpings universitet emelie.falton@liu.se
Forskare från Linköpings universitet ochOld Dominion University, USA, ville undersöka allmänhetens förmåga att visuellt bedöma blodförlust och vad som påverkar när en lekman uppskattar en skadas svårighetsgrad.
– Allmänhetens kunskap om blödning är väldigt viktig eftersom många dödsfall sker utanför sjukhuset. Vår studie visade bland annat att kvinnors blödning upplevs som mindre allvarlig, vilket kan få svåra konsekvenser, säger Erik Prytz vid Linköpings universitet och Katastrofmedicinskt centrum.
Svårt att uppskatta hur mycket en skadad blöder
Tidigare forskning har visat att människor har svårt att uppskatta hur mycket en skadad blöder. Medicinskt kunniga överskattar ofta små blodvolymer och underskattar stora. Tidigare studier pekar också på vissa skillnader i allmänhetens sätt att behandla skadade, beroende på om de skadade är män eller kvinnor. Därför ville forskarna undersöka vilken roll en skadads kön har vad gäller allmänhetens förmåga att uppskatta blodförlust, något som tidigare inte gjorts.
Forskarna lät 125 studiedeltagare se 78 videoklipp med kvinnliga eller manliga skådespelare, som blödde från insidan av låret. Deltagarna fick se skadorna från olika vinklar och offren blödde i olika takt, med olika volym. Utifrån detta skulle deltagarna bedöma om blodförlusten var ofarlig, allvarlig eller livshotande. En blödning brukar ses som livshotande vid 1,5 dl blodförlust.
Resultatet stödde tidigare forskning, även bland civilpersoner överskattades små volymer blod och stora volymer blod underskattades. Däremot kunde studien, till skillnad från tidigare, även visa vid vilka volymer som försökspersonernas uppskattning felade. Blodförluster upp till 2 dl uppfattades som större än de faktiskt var, medan volymer som var mer än 4 dl underskattades. Blodvolymer på 3 dl däremot skattades rätt.
Blodförlust underskattas mer för kvinnliga offer
Studien visade också att studiedeltagarna underskattade blodförlusten mer för kvinnliga offer än manliga offer, oavsett volym. Blodförlust klassificerades också som mindre livshotande när kvinnor blödde.
Både i Sverige, men framför allt i USA, ges utbildning för att allmänheten ska kunna gripa in när en olycka skett. I USA har utbildningarna blivit vanligare efter de många skolskjutningarna, som krävt att fler vet hur blödning ska stoppas. Kunskapen från studien tar forskarna nu med sig in i utformningen av dessa utbildningar.
– Om kön påverkar hur en lekman uppfattar en skada måste vi ta med det i beräkningen när utbildningarna utformas, säger Erik Prytz.
Erik Prytz betonar att nu behövs vidare studier om hur kön inverkar på hur personer med blödning blir omhändertagna.
Erik Prytz, universitetslektor, Linköpings universitet, erik.prytz@liu.se
Fotnot:
Bakom studien står även Marc Friberg, Mattias Lantz Cronqvist och Carl-Oscar Jonson från Linköpings universitet, samt Rachel Phillips vid Old Dominion University i USA. Studien har finansierats av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.
Faktum är att många företagare har en introvert personlighet som kan innebära att de saknar motivation och har problem med att ha och ta kontakt med andra. Mark Zuckerberg, Larry Page och Bill Gates är exempel på introverta personligheter som lyckats bli framgångsrika företagare och ledare.
Frågan är hur en introvert person lyckas bli en aktiv nätverkare, och hur olika aktörer kan stötta entreprenörer med introvert personlighet?
Forskare vid Media, Management and Transformation Centre (MMTC), Jönköping International Business School har tittar närmare på indiespelindustrin i Sverige. Indiespel eller ”independent games” är oberoende spel som vanligtvis skapas av enskilda eller små team av spelutvecklare. Där utvecklarna skapar sina spel utan extern finansiering och påverkan av tredje part. Oberoendet omfattar tre områden: ekonomi, utveckling och publicering.
Går inte att vara oberoende
I studien framkom att de flesta indiespelutvecklare inte kan vara oberoende inom alla tre områden, eftersom de är beroende av olika entreprenörsnätverk för att säkra väsentliga resurser och kompetenser. Paradoxalt nog är indiespelföretagen mycket kritiska mot större etablerade spelbolag samtidigt som de ofta är beroende av deras resurser.
Situationen som indiespelföretagen befinner sig i kan beskriva det många företagare befinner sig i, när de inser att behovet av extern hjälp är grundläggande för att kunna fortsätta bedriva sin verksamhet.
Tvingade att delta i nätverkande
De flesta företagare som själva identifierar sig som introverta och som är aktiva i indiespelbranschen, inser vikten av att nätverka. De känner sig tvingade att delta i olika nätverkande aktiviteter, men är obekväma i olika sociala sammanhang på grund av sin personlighetstyp. Detta leder till att de vid upprepade tillfällen misslyckas socialt och inte utökar sitt nätverk med nya relevanta kontakter.
Många introverta entreprenörer associerar samtidigt sin introverta personlighet med kreativitet och vill gärna framhäva detta. De har en orealistisk förväntan, som utgår från en ”Stockholmscentrerad” företagselit, om att enbart kunna fokusera på kreativt arbete och samtidigt delegera nätverkande åt andra, menar forskarna bakom studien.
Detta leder till att de hamnar i ett märkbart underläge i förhållande till extroverta företagare, vilket hotar unga och lovande företags framtid.
Vanligt med introverta entreprenörer
Studien visar att det är vanligt att entreprenörer har en introvert personlighetstyp, vilket kan vara en nackdel när de inte förmår att spegla kvaliteten på den produkt som startupföretaget erbjuder. Studien visar att det är värdefullt att stödja introverta entreprenörer, för att förbättra chanserna för lovande, nyetablerade företag att lyckas.
Några av insikterna från studien kan vara användbara för olika typer av aktörer, till exempel arrangörer av företagsevenemang och konferenser. Den visar bland annat att arrangörer av olika nätverksträffar måste hitta sätt för att skapa lugna och trygga miljöer/plattformar som för att locka introverta företagare att delta och bli aktiva nätverkare. Detta för att möjliggöra nya samarbeten och affärsmöjligheter, i syfte att säkra väsentliga resurser och kompetenser för nystartade företag.
För att detta ska fungera är det viktigt att arrangörer accepterar företagares introverta personlighet och bygger upp långvariga förtroendegivande relationer, där relationen är mer kreativ än affärsmässig.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
