En ny dna-undersökning visar att sex av museiexemplaren har identifierats fel och istället är närbesläktade antiloparter som även lever idag. Denna dna-undersökning kunde bara bekräfta fyra exemplar som blåbock vilket gör arten ännu mer sällsynt än man trodde. Undersökningen visar också att exemplaret som står utställt på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm verkligen är från den utdöda blåbocken.
Blåbock i Stockholm och Uppsala
Utställt på Naturhistoriska riksmuseet finns ett monterat skinn med horn från en hane, men inga ben eller kranium är bevarade. Exemplaret är äkta.
På Evolutionsmuseet i Uppsala finns ett par horn monterade på en platta. Det exemplaret är också äkta enligt den nya dna-undersökningen.
– Vi ser också att de två blåbockarna i Stockholm och Uppsala är mycket nära släkt med varandra, förmodligen från samma flock antiloper som en gång levde i Sydafrika, säger Daniela C. Kalthoff vid Naturhistoriska riksmuseet som deltagit i studien.
Få exemplar i världen
Dna-studien bekräftar också att ett skinn från en hona som står monterat i Naturhistoriska museet i Wien är äkta. Samma sak med enstaka benbitar på Naturalis museum i Leiden. Dessutom finns två monterade skinn i Paris och Leiden, men dessa har inte kunnat provtas än.
– Tyvärr verkar inte något kranium från blåbock finnas kvar så skinnet och hornen är den bästa ledtråd vi har om hur blåbocken såg ut, säger Daniela C. Kalthoff om den monterade blåbocken på Naturhistoriska riksmuseet.
Sällsynt och utsatt
Skinnet som står utställt på Naturhistoriska riksmuseet beställdes år 1781 tillsammans med andra djur från Sydafrika. Kvittot från beställningen visar att blåbocken var det dyraste djuret, 8 riksdaler.
Blåbocken försvann ungefär samtidigt med Europas kolonisering av Afrika under 1700-talet. DNA-undersökningen visar också en låg genetisk mångfald vilket tolkas som att blåbocken förmodligen var sällsynt redan när koloniseringen började.
Redan i slutet av 1960-talet lanserades teorier om en möjlig förekomst av supertunga grundämnen. Deras mest långlivade atomkärnor skulle kunna ge upphov till en så kallad ”stabilitetsö” långt bortom grundämnet uran. Men nu visar en studie, som letts av kärnfysiker vid Lunds universitet, att ett 50 år gammalt kärnfysikmanifest måste revideras.
Det tyngsta grundämnet som finns i naturen är uran, vars atomkärnor innehåller 92 protoner och 146 neutroner. Atomkärnor hos tyngre element blir mer och mer instabila på grund av det ökande antalet positivt laddade protoner. Därför sönderfaller de vanligtvis snabbare och snabbare, oftast inom bråkdelen av en sekund.
En ”magisk” kombination av antalet protoner och neutroner kan dock leda till grundämnen med snabbt ökande livslängder. Ett sådant ”magiskt” protontal har länge förutspåtts för atomkärnor i grundämnet flerovium, som betecknar atomnummer 114 i det periodiska systemet. Redan i slutet av 1960-talet lanserades en teori av bland annat Lundafysikern Sven-Gösta Nilsson att en sådan stabilitetsö borde finnas runt det då ännu inte upptäckta grundämnet 114.
Drömmar om stabilt supertungt grundämne
– Det här är något av en helig graal inom kärnfysiken. Många drömmer om att få upptäcka något så exotiskt som ett långlivat, eller till och med stabilt, supertungt grundämne, säger Anton Såmark-Roth, doktorand i kärnfysik vid Lunds universitet.
Inspirerade av Nilssons teorier har forskarna studerat grundämnet flerovium i detalj och gjort banbrytande upptäckter. Experimentet genomfördes av ett internationellt forskarlag, lett av Dirk Rudolph, professor vid Lunds universitet.
Inom ramen för forskningsprogrammet FAIR Phase-0 vid partikelacceleratoranläggningen GSI Helmholtzzentrum für Schwerionenforschung i tyska Darmstadt accelererades upp emot 6×1018 (6000000000000000000) kalcium-48 atomkärnor till 10 procent av ljusets hastighet. De fick bombardera en tunn film med sällsynt plutonium-244 och genom kärnfusion kunde flerovium skapas, en atomkärna åt gången.
Registrerade sönderfall i realtid
I det 18 dagar långa experimentet registrerade sedan forskarlaget radioaktiva sönderfall av några tiotals flerovium-kärnor i en detektionsapparat speciellt utvecklad i Lund. Genom att exakt analysera sönderfallsfragmenten och de tider inom vilka de släpptes ut kunde teamet identifiera nya sönderfallsgrenar av flerovium. Det visade sig att dessa inte kunde förenas med ämnets tidigare förutsagda ”magiska” egenskaper.
– Vi blev mycket nöjda med att all teknik kring vår experimentuppställning funkade som den skulle när stråltiden väl började. Framförallt att vi kunde följa sönderfallet av några flerovium-kärnor från kontrollrummet i realtid var väldigt kul, säger Daniel Cox, postdoktor i kärnfysik vid Lunds universitet.
Leta stabilitetsö på annat håll
De nya resultaten, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Physical Review Letters, kommer att vara till stor nytta för vetenskapen. Istället för att leta efter stabilitetsön runt grundämne 114 kan forskarvärlden rikta strålkastarljuset mot andra, ännu inte upptäckta grundämnen.
– Det var ett krävande men givetvis väldigt lyckat experiment. Med facit i hand kan vi nu släppa grundämne 114 och istället leta runt grundämne 120 som ännu inte upptäckts. Nu sätter seglatsen mot stabilitetsön ny kurs, säger Anton Såmark-Roth.
Anton Såmark-Roth, doktorand i kärnfysik vid Fysiska institutionen, Lunds universitet, anton.samark-roth@nuclear.lu.se
Daniel Cox, postdoktor i kärnfysik vid Fysiska institutionen, Lunds universitet, daniel.cox@nuclear.lu.se
Dirk Rudolph, professor i kärnfysik vid Fysiska institutionen, Lunds universitet, dirk.rudolph@nuclear.lu.se
Claes Fahlander, professor emeritus i kärnfysik vid Fysiska institutionen, Lunds universitet, claes.fahlander@nuclear.lu.se
– Alla levande organismer muterar. Det ligger i vår natur, oavsett om det rör sig om människor, djur eller virus. När ett virus muterar, som covid-19 gör nu, ser vi det snabbt i realtid. Dels eftersom vi övervakar det här viruset så noga genom provtagningar och analyser, men också för att virus har korta generationer om vi jämför med oss människor, så det utvecklas mycket snabbare, säger Kristian Vlahovicek.
Mer smittsamma men inte farligare
I media rapporteras dagligen om de nya virusvarianterna. Hur farliga är de och hur rädda ska vi vara för dem?
– De olika mutationer som dyker upp nu, dels i Storbritannien men även i Sydafrika och Brasilien, är mer smittsamma. De är däremot inte farligare och ger inte heller mer allvarliga symptom. Så ur det perspektivet ska vi inte vara mer oroliga än vi redan är. Men eftersom de nya virusvarianterna sprider sig 50-70 procent snabbare, så kommer fler människor rent statistiskt att bli smittade, få allvarliga symptom och behöva sjukvård. Så på så sätt är virusmutationerna ett bekymmer för en redan pressad sjukvård, det kommer vi inte ifrån, säger Kristian Vlahovicek.
Minskad effekt av vaccin
Kristian Vlahovicek och hans kollegor följer även forskningen kring de vaccin som är framtagna och som nu börjat distribueras och ges även i Sverige. Hur bra biter egentligen vaccinet på de nya virusmutationerna?
– De vaccin som tagits fram ser ut att ge bra skydd mot covid-19. Det som händer när ett virus muterar är att viruset blir bättre på att flyga under radarn, så att säga, och ducka våra antikroppar, vilket kan minska effekten av vaccinet, men vaccinet är ändå ett bra grundskydd och kan lindra symptom. Det vi ser just nu med den sydafrikanska mutationen är att den både sprids snabbare än den brittiska och att den också är bättre på att flyga under radarn, säger Kristian Vlahovicek.
Enligt Kristian är det dock inte så oroväckande som det låter, då vaccintillverkare snabbt kan finjustera det redan befintliga vaccinet när man väl etablerat vad förändringen består av. Och det är då som det är viktigt med forskningsdata.
– För att upptäcka förändringar i ett virus och övervaka virusmutationer använder vi forskare oss av helgenomsekvensering och RNA-sekvensering. Det handlar om att utläsa genetisk information ur ett virus och sedan göra dataanalyser på vilka sekvenser som har förändrats. Därför är det extra viktigt att alla som har förkylningssymptom testar sig, inte bara för att skydda riskgrupper och stoppa viruset att spridas vidare, utan också för att kunna förse forskare med viktig data och skapa effektiva vaccin, säger Kristian Vlahovicek.
Högskolan analyserar data i samverkan
Högskolan i Skövdes forskare samarbetar med Unilabs och tillsammans utvecklar man datorbaserade metoder för analys av den här typen av data. Unilabs bidrar med proverna som analyseras på Högskolan i Skövde.
– Högskolan i Skövde har en hög kompetens när det gäller analys och tolkning av storskalig sekvenseringsdata. Genom vår samverkan, i form av forskningsprojekt, studentprojekt och doktorandprojekt, har vi på Unilabs fått bättre förståelse för hur denna teknik med kan användas även inom vårt område laboratoriemedicin. Den kunskapen kommer nu till nytta i nationella projekt inom området, säger Helena Enroth, Tekniskt områdesansvar molekylär mikrobiologi, Unilabs Laboratoriemedicin, Skaraborgs Sjukhus Skövde.
Bättre förutsättningar 2021
Så hur ser framtiden ut när det gäller social distansering, vaccin och virusmutationer om en professor i bioinformatik får sia?
– Det här viruset har hittills skördat över två miljoner människoliv världen över. Att vi nu har ett vaccin är avgörande för att rädda liv. Vaccinet är dels ett resultat av att forskare världen över har gått samman med samlade krafter och dels av att man fått otroliga resurser för att färdigställa det. Så med ett vaccin som första försvar mot covid-19 och med den teknik vi har för att upptäcka nya virusvarianter ser 2021 betydligt ljusare ut än 2020, säger Kristian Vlahovicek.
Kontakt:
Kristian Vlahovicek, gästprofessor i bioinformatik vid Institutionen för biovetenskap, Högskolan i Skövde, kristian.vlahovicek@his.se
Genom att analysera data från svenska tvillingregistret och data från nationella patientregistret kunde forskarna se hur många enäggstvillingar respektive tvåäggstvillingar som diagnosticerats med främre korsbandsskada. Totalt ingick 88 414 tvillingar, 17 år eller äldre, i studien, som nu publiceras i British Journal of Sport Medicine.
Möjligheten att observera skadorna både bland enäggs- och tvåäggstvillingar gör det möjligt att dra slutsatser om ärftligheten, förklarar Karin Magnusson, forskare och expert på tvillingstudier inom ortopedi vid Lunds universitet:
Ärftlighet står för det mesta
– Enäggstvillingar har hundra procent lika gener, medan tvåäggstvillingar, liksom andra syskon, delar häften av generna med varandra. Vi kan uppskatta ärftligheten genom att studera hur ofta korsbandsskada förekommer i båda tvillingarna i ett par, det vill säga att man jämför denna ”dubbla” förekomst i enäggstvillingpar och i tvåäggstvillingpar. Därmed kan man dra slutsatser om betydelse av arv och miljö.
– Våra resultat visar att generna tycks bidra mer än vad vi trodde. Mycket förenklat kan man säga att av alla korsbandsskador så förklaras 69 procent av ärftlighet, så kallad heritabilitet. Det ska inte tolkas som att individens risk att drabbas är 69 procent, utan det får betydelse på befolkningsnivå.
– Ärftlighet är enklare att förstå om man jämför med andra sjukdomar eller tillstånd. Den ärftliga risken att drabbas av cancer är till exempel 33 procent. Det innebär att 33 procent av variationen i befolkningen när det gäller orsaker till alla cancerfall beror på genernas variation, resten på andra faktorer – som till exempel miljö eller livsstil, säger Karin Magnusson.
Den genetiska risken att drabbas av främre korsbandsskada var lika hög för män och kvinnor.
Förebyggande träning
Resultaten kan få betydelse för att bättre förebygga denna typ av skada.
– Tidigare har man inte tänkt på genetiska faktorer när man arbetar med att förebygga främre korsbandsskador, till exempel bland idrottare. Studien ger oss dock inte svar på om ärftligheten innebär anatomiska eller fysiologiska förutsättningar som kan påverka risken för korsbandsskada. Men om man vet att det finns många sådana här skador i en familj är det värt att vara extra försiktig och arbeta mer med förebyggande träning såsom landningar efter upphopp vid handbollsspel etcetera, säger Martin Englund, professor vid Lunds universitet, läkare vid Skånes universitetssjukhus och en av forskarna bakom studien.
Korsbandsskada kan ge artros på sikt
Knäleden består av skelett och leder. Det finns två korsband som hjälper till att stabilisera knät och att hålla samman lårbenet med skenbenet och vadbenet.
En kraftig vridning av knät när du till exempel spelar fotboll eller ramlar i skidbacken, är en vanlig orsak till korsbandsskada. Oftast är det då främre korsbandet som går av helt eller delvis.
Besvären kan komma direkt efter själva olyckan, men de kan också komma först senare, till exempel i samband med att du börjar med någon fysisk aktivitet.
Det känns oftast som att något går sönder i knät och gör mycket ont. Knät brukar också svullna kraftigt inom några timmar och du får svårt att stödja på benet.
Främre korsbandsskada kan medföra en stor förändring i aktivitetsnivå för den drabbade och på sikt leda till utveckling av ledsjukdomen artros. Ungefär 8 000 personer om året drabbas i Sverige och skadan är vanligast förekommande bland dem som idrottar.
– Jag tycker det är intressant hur man kan lära sig att spela musik och bli så vansinnigt duktig utan att ha någon formell skolning. Det säger Ketil Thorgersen, lärarutbildare och universitetslektor i musikpedagogik, och aktuell med envetenskaplig artikel om den svårtillgängliga rockgenren black metal.
Han beskriver musiken:
– Det är en klassisk sättning med sång, bas, gitarr och trummor. Men i form av en slags heavy metal som är så extrem som möjligt med snabba trummor och gitarriff, dissonanta klanger, distorsion och opolerat ljud. Och en sorts högfrekvent skriksång, growlande, som en häxa som skriker.
– Speciellt med black metal är också att musiken ofta är skriven på ett linjärt sätt, som man skrev under barocken, med riff som går mot varandra. Det är inte lika ackordbundet som i många hårdrocksgenrer. ”Det kvittar hur det låter bara det förmedlar ondska”, som en musiker sa.
Musikutövande utanför skolan
Med sin forskning om black metal-rörelsen uppmärksammar Ketil Thorgersen, tillsammans med sin kollega Thomas von Wachenfeldt vid Umeå universitet, det musikaliska lärande som sker genom informella sammanhang, utanför skolans mer formella lärande. Det är en inriktning av forskningen inom musikpedagogiken som blivit allt mer uppmärksammad under de senaste decennierna.
I sin forskning har Ketil Thorgersen intervjuat män mellan 16 och 26 år som spelar i mer eller mindre kända black metal-band. I ett projekt har han också följt ett Stockholmsband under ett års tid. Musikerna beskriver att black metal-musiken står för gemenskap och att hålla på med det man älskar. Men den är också ett sätt att få ut obearbetade känslor och att förmedla budskap som hyllar individens frihet och utvecklingspotential. Och budskapet att religioner och samhället kuvar människan.
– De är kritiska mot hyckleriet i samhället och anser att de ser igenom förmedling av falsk lycka. ”Människan är inte bara god”, sa en informant och menade att black metal är mer ärlig än merparten av de kulturuttryck vi möter.
Lucifer ses som den upplysta
Intervjuerna visar att musikerna är belästa och gärna framhåller vikten av att man läser klassiker som bibeln, Dante och Shakespeare. Musiktexterna, som ofta handlar om det ockulta och mörka, refererar till klassiska verk, filosofi och mytologi.
– Framför allt är det en hyllning av Lucifer som frihetens, nihilismens och ondskans gud. Det är en konfessionell musikstil på så sätt.
Lyssna!
Ketil Thorgersens tips på black metal-låtar:
Mayhem: Freezing moon
Bathory: Hades
Watain: Devil´s blood
Satyricon: Deep calleth upon deep
Burzum: Dunkelheit
Dissection: Black horizons
Lucifer, en av ärkeänglarna som kastades ut ur himmelriket för att han gick emot Guds vilja, och som blev djävulen. Han ses i black metal-texterna som den upplysta, den som vågar ifrågasätta. Det gör honom, den som opponerar sig, till den goda.
– Hatet blir som kärlek och ondskan blir ett sätt att skapa ett vi. En av killarna definierar black metal som just kärlek. Det är nästan omöjligt att få dem att prata om själva spelandet. Istället är det budskapet överlag de vill prata om.
Tar upp mörka och jobbiga känslor
Att kommunicera mörka och jobbiga känslor är något som musikundervisningen i skolan kan lära av black metal-miljön, menar Ketil Thorgersen.
– För många elever skulle kanske musikundervisningen vara mer intressant om den också behandlade tyngre teman. Själva förmedlandet av känslor och det konstnärliga perspektivet hamnar ofta i skymundan.
Det är andra konstarter i skolan som är bättre än musiken på att ta fasta på att eleverna behöver lära sig att kommunicera olika stämningar och känslor, och att bli kompetenta i att uttrycka sig, säger han.
– Jämfört med i till exempel svenskämnet, där eleverna får läsa och skriva om tyngre saker som skilsmässor och mobbning, så ska musiken i undervisningen ofta vara glad.
Leka med känslor och stämningar
Jag menar inte att man ska hålla på med black metal i skolan. Det är för destruktivt för många elever. Men man kan leka med att uttrycka känslor och stämningar och koppla det till vad eleverna önskar att uttrycka och förmedla. Musikundervisningen blir lätt mekanisk, med fokus på musikhistoria och att spela rätt på noter. Det tekniska berättandet blir målet.
Många musiklärare tvingas välja bort att lägga tid på komplexa frågor, men borde istället hjälpa eleverna att navigera i de kontroversiella genrer som de ändå möter, menar han.
– Kursplanen i musik är bra, där ingår att man ska diskutera musiken i samhället. Men som musiklärare är det inte så lätt att hinna med de svåra och jobbiga känslorna. Ju mer destruktiv musiken är, som gangsterrap där texterna är sexistiska och våldsförhärligande, desto mindre behandlas de i undervisningen.
Blod och likdelar på scenen används inte längre
De kontroversiella inslag som förknippades med black metal-rörelsen under 1990-talet, med slaktavfall på scenen och sångare som skar upp sig själv, har idag blivit något av en pastisch, säger Ketil Thorgersen.
– De värsta uttrycken, med blod och likdelar, ser man inte alls lika ofta längre. Det var väldigt teatraliskt. En slags wagneriansk tanke om gesamtkunstwerk som innebär att alla delar av en föreställning arbetar tillsammans för att skapa en känsla av rädsla eller skräck i publiken. Alla sinnen skulle stimuleras, till och med luktsinnet, så musikerna gjorde så att kläderna luktade illa för att få fram den riktigt otäcka känslan.
– Det funkar inte i all evighet utan har förlorat sin chockeffekt. Idag bär de flesta inga konstiga kläder och är jättefina och trevliga människor.
Men det finns ändå skäl att oroas. Segregationen i skolan gör att skillnaderna i ungas skrivförmåga växer mellan de elever som skriver bra och de som ligger långt efter.
Skriver unga sämre än tidigare generationer?
Frågan är komplex och svår att svara på, det beror på vad man undersöker, säger Maria Westman, docent i didaktik med inriktning mot svenska vid Uppsala universitet.
– Idag har alla tillgång till skrift på ett sätt som är historiskt unikt. Alla har också möjlighet att uttrycka sig offentligt på ett sätt som aldrig tidigare har varit möjligt. Dels i sociala medier men också för att man kan skriva i kommentarsfälten på vilken dagstidning som helst. På så vis vill jag säga att unga skriver mycket mer idag och att de genom att skriva kan delta i samhällsdebatten på ett helt nytt sätt. Demokratiskt sett är det en revolution.
Skrivundervisningen har blivit bättre
Skrivundervisningen på gymnasiet har också förbättrats, framhåller Maria Westman. Tidigare generationer fick vänja sig vid att få ett tomt papper och en rubrik och sedan börja skriva.
– Nu får eleverna lära sig att skriva i olika genrer och för olika sammanhang. Vi vet hur framgångsrik skrivundervisning ska bedrivas och elever får också sådan undervisning. Många studenter är riktig duktiga skribenter redan när de börjar på högskolan.
Men samtidigt finns de som har så svaga kunskaper att högskolestudierna är svåra att klara. De studenterna har Maria Westman också mött.
– Ja för en del blir högskolan tuff. Men vi ska komma ihåg att högskolan har byggts ut enormt. Vi släpper in grupper som inte alls har samma studievana som tidigare när vi hade striktare intagningskrav. Det leder till att vi får ett bredare spektrum av olika nivåer.
Hur många studerar på högskola?
Det har aldrig tidigare varit så många gymnasieelever som fortsätter på högskola och universitet:
Av cirka 81 500 elever som gick ut gymnasiet 2018 med behörighet att läsa vidare på högskola, hade 20,1 procent börjat på högskola eller universitet inom ett år.
2013 var motsvarande siffra 21,8 procent och 1998 var den 16,7 procent.
2019 hade 44 procent av befolkningen läst vidare efter gymnasiet. År 2000 var det 28 procent.
Källa: Skolverket, SCB
Maria Westmans bedömning är att studenternas skrivförmåga är bättre på vissa delar och lite sämre på andra. Ofta fokuserar den allmänna debatten på brister i stavning, särskrivningar och hur stor bokstav används, säger hon. Men att kunna skriva handlar också om att förstå en genre eller att hävda sig retoriskt i text, och det är delar som många unga är skickliga på.
Finns det brister, säger hon, så kommer de flesta ungdomar att förbättras när de möter högre krav. Oavsett om det är på en arbetsplats eller på högskolan. Det gäller både dagens 22-åringar och gårdagens.
Det går alltid att bli bättre på att skriva
– Skrivande och att förstå skrivkulturen i den miljö man befinner sig, är något som man måste öva sig i. Det handlar om att komma in i en miljö, lära sig hur den typen av texter ser ut och så småningom lära sig att skriva funktionellt för skrivsituationen. De flesta klarar det om de får möjlighet att öva. Det som är så bra med språkutveckling är att den förbättras under hela livet.
Skrivförmåga mäts inte i några internationella undersökningar vilket gör det svårt att veta exakt vilka brister och förtjänster unga vuxna har. Frågan är knepig, säger Ulf Fredriksson, docent i pedagogik vid Stockholms universitet och tidigare ansvarig för att tolka de svenska resultaten i läsning, i den stora internationella kunskapsmätningen PISA. Men statusen på eleverna läsförmåga kan ge en fingervisning om hur det står till även med skrivförmågan.
Läsa och skriva hör ihop
– Det är vissa grundläggande saker vi behöver kunna både för att läsa och skriva som förmågan att kunna omvandla bokstäver till ljud. Så när läsförmågan försämras gäller det även skrivförmågan. Enligt PISA gick läsförmågan ner mycket 2012 och var sedan något bättre 2018 men den är fortfarande betydligt sämre än när den första PISA-undersökningen gjordes 2000.
Svenska elever utmärker sig också genom att tillhöra de länder där unga tycker att det är allra tråkigast att läsa. Det framgår av en PIRLS, en annan internationell studie som mäter fjärdeklassares kunskaper och attityder till läsning.
– Då kan man utgå från att eleverna inte tycker att skrivning är kul heller, säger Ulf Fredriksson.
Samtidigt skriver unga sms i massor, de skriver på chattar och i sociala medier. Skrivandet har i hög utsträckning ersatt telefonsamtal och blivit det främsta kommunikationsmedlet.
– Visst skriver ungdomar mycket idag men framförallt är det korta, komprimerade meddelanden med många förkortningar. De texterna saknar ofta djup och ger inte samma träning att uttrycka sig skriftligt som texter gör som kräver mer eftertanke. Risken är att deras språk blir fattigare, mindre nyanserat och mindre utvecklat, säger Ulf Fredriksson.
Men det största hotet mot ungas skrivkunskaper är att skolan blir alltmer segregerad, menar både Ulf Fredriksson och Maria Westman.
Skillnaden mellan skolor har ökat
– Vi vet från PISA-undersökningarna att skillnaden i kunskaper mellan skolor har ökat. Om du har många svaga elever i en klass så innebär det att eleverna sällan ser klasskamrater som är riktigt duktiga, de får inte den stimulansen som det innebär att ha högpresterande kompisar. Ännu värre är att det också kan leda till att läraren vänjer sig vid en lägre nivå och inte ser att man kan ställa högre krav. Det där är ett stort frågetecken inför framtiden, och kan påverka både elevers läsning och skrivförmåga, säger Ulf Fredriksson.
Maria Westman säger att de stora skillnaderna mellan olika grupper av elever i grunden är ett demokratiproblem. Skolan kan inte längre kompensera för att eleverna kommer till skolan med olika utgångsläge.
– Det måste gå att få tillgång till andra språkliga kontexter än bara den man föds in i. Men ju mer segregerad skolan blir desto svårare blir det. Idag riskerar stora grupper elever att aldrig möta den typ av språk man behöver för att klara högskolestudier. Segregationen gör att de fastnar i sin egen språkbubbla. Då blir det svårt att kunna göra en klassresa.
Skrivkris? Nu igen.
Att det finns en skrivkris är ett återkommande larm i media sedan decennier. Det menar Martin Malmström, filosofie doktor i utbildningsvetenskap vid Lunds universitet. Han har gått igenom synen på skrivande i mediedebatter under 70-talet, 90-talet och 2010-talet.
– Artiklarna följer ofta samma mönster. Första krisropet är relativt neutralt sedan blir formuleringarna skarpare och krisen skildras som allt allvarligare, säger Martin Malmström.
Finns det något gemensamt som är den utlösande faktorn?
– Det finns alltid en bättre grogrund för skrivkris när det finns krisdiskussioner i stort . Under 70-talet riktades mycket kritik mot den nya gymnasieskolan. Då hade alla gymnasiala former för första gången samlats i en skolform och många fler elever kunde gå gymnasiet. En utlösande faktor i krisdiskussionen då var att standarden på undervisningen antogs ha sänkts.
– På 90-talet var grunden för skrivkrisen att skolan förändrades på en rad områden som kommunalisering, friskolereform och skolpeng.
– 2013 startar debatten med att en grupp högskolelärare skriver en artikel som de kallar ett nödrop, för att så många studenter inte klarar högskolans krav på skrivkunskaper. En faktor som kan spela roll är att antalet studenter fördubblades på cirka tjugo år. Kulmen nåddes runt 2010. Det innebar att det fanns en stor spridning av studenternas förkunskaper.
Hösten 2020 var debatten om skrivkris igång igen. Då hade den kommit i gång av ett tv-program som påstod att unga skriver så dåligt att de inte klarar arbetsgivarnas krav.
Vad hängde den debatten ihop med?
– Det är svårt att säga för den är så färsk. Men när det sker samhälleliga förändringar i stort kommer de att bli synliga även i utbildningsinstitutioner. I de senaste skrivkriserna fungerar skrivande ofta som illustration på ett allmänt utbildningsförfall. Kanske beror den senaste skrivkrisen på att utbildning blivit en så het politisk och medial fråga, inte minst eftersom intresset ökat för internationella mätningar som PISA.
Hur påverkar debatten om skrivkris samhället?
– Risken är att när man börjar använda starka begrepp som ”analfabetism” så leder det tankarna fel. Det skapas en föreställning om att allt har blivit väldigt mycket sämre. Men det är inget vi vet och det är svårt att ta reda på. Legitimiteten för utbildningsväsendet i stort kan påverkas negativt och leda till ogenomtänkta reformer.
Finns det skrivkris?
– Det finns en del som inte når upp till samhällets krav på skrivande men det är inte ett nytt fenomen. Om skillnader är större idag jämfört med tidigare, det vet jag inte.
I studien har 818 mödrar och deras partner fått svara på en enkät, ett år efter att de fått ett gemensamt barn.
– Att det finns en koppling mellan negativa barndomsupplevelser och sämre livsvillkor som vuxen blev extra tydligt när vi studerade par där båda parterna uppgav att de hade haft det svårt som barn, säger Per Kristiansson, specialistläkare i allmänmedicin och universitetslektor vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet och studiens huvudförfattare.
Får allvarliga följder
Negativa barndomsupplevelser, inom forskningen kallad Adverse Childhood Experiences, ACE, får allvarliga följder under en människas hela liv. Tidigare internationella studier (till exempel Felitti et al 1998, Hughes et al 2017, Merrick et. al. 2018) har visat att de medför ökad risk för sjukdom och för tidig död i en rad folksjukdomar, såsom svår psykisk ohälsa, cancer, hjärtkärlsjukdom och diabetes. Ju fler negativa barndomsupplevelser desto större risk för negativa följder.
Det som utmärker studien som nu presenteras är ett ovanligt stort antal deltagande par: 818 par (818 mödrar och 818 partner varav 3 var kvinnor, totalt 1 636 individer) deltog och besvarade frågor i ett formulär, ett år efter födseln av ett gemensamt barn.
De negativa barndomsupplevelser som forskarna har fokuserat på är psykisk och fysisk misshandel, psykisk och fysisk försummelse, sexuella övergrepp, problematiska förhållanden i familjen såsom kriminalitet, missbruk, våld, psykisk sjukdom och separationer.
Bland samtliga deltagare var det vanligt med enstaka negativa barndomsupplevelser. Men elva procent av kvinnorna och nio procent av deras partners rapporterade om fyra eller fler negativa barndomsupplevelser. I två procent av alla par berättade båda personerna om minst fyra negativa barndomsupplevelser. Om en av personerna i paret hade negativa barndomsupplevelser ökade sannolikheten för att även partnern hade det.
Drastiskt sämre livsvillkor
Ju större antal negativa barndomsupplevelser för kvinnan, partnern och i paret tillsammans, desto sämre var deras livsvillkor som vuxna. Par som tillsammans hade många negativa barndomsupplevelser rapporterade dramatiskt försämrade livsvillkor. I jämförelser med de par som uppgett en oproblematisk barndom hade den här gruppen i större utsträckning:
Låg utbildningsnivå
Låg inkomst
Dåliga parrelationer
Övervikt
Rökning i högre grad
Låg känsla av sammanhang (KASAM)
Dålig självskattad hälsa
Hög stressnivå
Mycket hög förekomst av ångest och depression
– Att negativa barndomsupplevelser tidigt i livet kan ha så allvarliga följder hänger samman med den allvarliga, så kallade toxiska stress som påverkar barnets centrala nervsystem och andra organ under utvecklingen till vuxen. Med toxisk stress menas stark, frekvent, långvarig aktivering av kroppens stress-svar-system (Shonkoff et al 2009). Det här tyder på att negativa barndomsupplevelser har en omfattande negativ påverkan på människors liv och hälsa långt upp i åren och kan påverka även nästa generation, säger Per Kristiansson.
Förutom att åtgärder mot toxisk stress tidigt i livet är till nytta för individen är det lönsamt för samhället, medför bättre studieresultat, bättre ekonomisk produktivitet och mer ansvarskännande medborgare, visar tidigare studier (Shonkoff et al 2009, Heckman 2006).
– Därför hoppas vi att våra resultat sporrar myndigheter, särskilt hälso- och sjukvård, socialtjänst, men också civilsamhället att ta initiativ till att uppmärksamma, stödja och behandla familjer och individer med flera negativa barndomsupplevelser, säger Per Kristiansson.
Per Kristiansson, specialistläkare i allmänmedicin och universitetslektor vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet, per.kristiansson@pubcare.uu.se
Sven-Olof Andersson, specialistläkare i allmänmedicin, med dr, vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap vid Uppsala universitet, sorban43@gmail.com
Litteratur som hänvisats till i pressmeddelandet:
1. Felitti VJ, Anda RF, Nordenberg D, Williamson DF, Spitz AM, Edwards V, et al. Relationship of childhood abuse and household dysfunction to many of the leading causes of death in adults. The Adverse Childhood Experiences (ACE) Study. Am J Prev Med. 1998;14(4):245-58.
2. Hughes K, Bellis MA, Hardcastle KA, Sethi D, Butchart A, Mikton C, et al. The effect of multiple adverse childhood experiences on health: a systematic review and meta-analysis. Lancet Public Health. 2017;2(8):e356-e66. Epub 2017/12/19. doi: 10.1016/S2468-2667(17)30118-4
3. Merrick MT, Ford DC, Ports KA, Guinn AS. Prevalence of Adverse Childhood Experiences From the 2011-2014 Behavioral Risk Factor Surveillance System in 23 States. JAMA Pediatr. 2018;172(11):1038-44.
4. Shonkoff JP, Boyce WT, McEwen BS. Neuroscience, molecular biology, and the childhood roots of health disparities: building a new framework for health promotion and disease prevention. Jama. 2009;301(21):2252-9. Epub 2009/06/06.
5. Heckman J. Skill Formation and the Economics of Investing in Disadvantaged Children. Science, 2006, vol 312 pp 1900-02.
Primärproduktion, alltså tillväxt av alger och växter, i arktiska vattendrag upprätthåller unika födovävar, reglerar vattenkvaliteten och påverkar utsläppen av koldioxid från ekosystemet. Trots detta vet vi väldigt lite om vilka kemiska och fysiska faktorer som påverkar produktionen, speciellt utanför den normala växtsäsongen.
Maria Myrstener har i sitt avhandlingsarbete fokuserat på att ta fram kunskap om hur dessa ekosystem fungerar i dag för att bättre förutse hur de kommer påverkas av de pågående klimatförändringarna. Studierna är framför allt utförda i fjällbäckar i och omkring Abisko i Norrbotten.
Den låga tillgången på viktiga näringsämnen som kväve och fosfor i fjällbäckarna visade sig påverka stora delar av ekosystemet, inklusive hur växtsäsongen i fjällbäckarna ser ut. När koncentrationen av näringsämnena sjunker på sommaren begränsas produktionen av alger, vilket medför att koldioxidupptaget minskar.
Under vår och höst då koncentrationerna är högre i fjällbäckarna finns god potential för tillväxt och Maria Myrstener visar att trots extremt låga temperaturer når vissa vattendrag sin högsta primärproduktion under dessa månader. Detta i skarp kontrast till hur växtsäsongen ser ut på land, där produktionen följer solljuset och därför når sin topp på sommaren.
Den starka näringsbegränsningen som forskarna ser i de arktiska vattendragen påverkar i grund och botten alla ekosystemfunktioner som Maria Myrstener studerat: koldioxidupptag, algproduktion och även bäckarnas förmåga att buffra näringsämnen.
– Vid en fortsatt snabb temperaturökning och minskande näringskoncentrationer räknar vi tyvärr med att dessa fjällbäckar kommer bli negativt påverkade, säger Maria Myrstener.
Maria Myrstener, doktorand, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, mariamyrstener@gmail.com
Enligt FN:s Declaration on the Rights of Indigenous Peoples, som Sverige undertecknade 2007, ska ett urfolk ha insyn i och inflytande över hanteringen av det egna kulturarvet. Men hur efterlevs denna policy i praktiken? Charina Knutson är doktorand i arkeologi inom forskarskolan GRASCA vid Linnéuniversitetet. I sin licentiatavhandling har hon undersökt hur det uppdragsarkeologiska systemet i Sverige fungerar i relation till landets urfolk, samerna, och studerat deras medverkan i arkeologiska projekt.
Samerna kontaktas sällan
– Mina resultat visar att samerna sällan blir kontaktade eller involverade i arkeologiska projekt. Arkeologerna utför ofta sitt arbete utan dialog med urfolket. Det gäller i synnerhet inom den kommersiella arkeologin, där det finns en viss konkurrens om uppdragen och företagen vill hålla nere kostnaderna, säger Charina Knutson.
– Nackdelarna med att göra de arkeologiska uppdragen utan samverkan med samerna är främst två: samerna känner sig överkörda och förbisedda, och arkeologerna kan gå miste om viktig information om områdets kulturhistoria, säger Charina Knutson.
Hanteringen av samisk kulturmiljövård skiljer sig också mellan olika län, och mellan olika arkeologiska företag. Det blir ett problem i sig, eftersom det samiska samhället har svårt att veta vad som gäller i just deras område, och hur de ska kunna påverka systemet att bättre motsvara deras förväntningar.
Länsstyrelserna har en nyckelroll
Men det finns också hoppfulla inslag i studien. I intervjuer framkommer att många markexploatörer inte alls skulle motsätta sig samisk medverkan och kompetens, även om det skulle öka kostnaden för projektet. Inom länsstyrelsernas nätverk finns också ambitioner att hitta gemensamma strategier för samisk kulturmiljövård.
– Länsstyrelserna har en nyckelroll i det uppdragsarkeologiska systemet. Jag hoppas och tror att de har ett bra utvecklingsarbete på gång, där de dels hittar sätt att uppmuntra arkeologiska företag att samarbeta med det samiska samhället, dels pratar ihop sig sinsemellan, säger Charina Knutson.
– Att börja ändra rutinerna för uppdragsarkeologin kan vara en bra ände att börja i. Nio av tio arkeologiska projekt i Sverige är kommersiella uppdrag, och samiskt kulturarv finns konstaterat på minst 50% av Sveriges yta. Så det skulle få stor effekt, säger Charina Knutson.
Så gjordes undersökningen:
Undersökningen baseras på en arkivstudie av uppdragsarkeologiska rapporter i Jämtlands län, och intervjuer med personer som på olika sätt arbetar med samiskt kulturarv. De projekt som har undersökts är utredningar för vägdragningar, kraftledningsarbeten, byggande av vindkraftverk och anläggningar för vinterturism.
GRASCA är en företagsforskarskola för svensk uppdragsarkeologi.
– När vi jämför ålar från olika områden hittar vi inga som helst skillnader i frekvensen av genvarianter. Trots att vi kartlagt hela arvsmassan kan vi därför inte avgöra om en ål är fångad i Nordnorge eller i en flod i Nordafrika. Vår slutsats är att alla ålar i Europa och Nordafrika tillhör en enda population och att individernas anpassning till kraftigt skilda lokala miljöförhållanden måste förklaras av fenotypisk plasticitet, säger Erik Enbody, post doc vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet.
Att ålen lyckats anpassa sig till så vitt skilda miljöförhållanden beror alltså inte på genetisk anpassning som brukar vara fallet hos många arter med stort utbredningsområde, till exempel sill och strömming.
Anpassningen beror i stället på fenotypisk plasticitet, vilket innebär förmåga att variera sina egenskaper som ett svar på olika miljöförhållanden. Ett exempel på detta är den förändring i regleringen av jonbalansen, som sker när ålar vandrar från saltvatten till sötvatten.
Föds och dör i Sargassohavet
– Ålen uppvisar en häpnadsväckande fenotypisk plasticitet och genomgår flera metamorfoser under sin livscykel, säger Håkan Wickström, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) en av forskarna bakom studien.
Leken sker i Sargassohavet och de små pilbladslika leptocephaluslarverna driver mer eller mindre passivt med havsströmmarna mot den europeiska kontinenten, där de genomgår en metamorfos till glasålar. När dessa i sin tur vandrar in i bräckt eller sötvatten sker en andra metamorfos till gulål, ett stadium som brukar varar i minst tio år, innan de är redo för en tredje metamorfos till blankål. I denna form korsar de återigen Atlanten för att leka i Sargassohavet. Därefter dör samtliga ålar.
Fångad gulål. När glasålarna vandrar in i bräckt eller sött vatten sker en andra metamorfos till gulål, ett stadium som brukar varar i minst tio år. Bild: Anders Asp, SLU
– Det faktum att alla ålar leker i Sargassohavet utesluter inte möjligheten att det finns subpopulationer med en genetisk anpassning till olika klimatzoner. Det skulle ju kunna vara så att nordeuropeiska ålar leker i en annan del av Sargassohavet, vid ett annat djup eller vid en annan tidpunkt än de sydeuropeiska ålarna, eller helt enkelt kan känna igen sina artfränder som vuxit upp i samma geografiska område.
– Syftet med den här studien har varit att klargöra om samtliga ålar tillhör en enda population, eller om arten är uppdelad i genetiskt olika undergrupper, säger Mats Pettersson, forskare vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet.
Alla ålar leker på samma plats
Forskarna känner inte till något annat exempel där en fisk eller annat ryggradsdjur som lever under vitt skilda miljöförhållanden helt saknar genetiska skillnader mellan geografiska områden.
Metamorfos tre: gulål blir en blankål och korsar Atlanten för att leka i Sargassohavet. Och sen dö. Bild: Anders Asp, SLU
Forskargruppen publicerade nyligen en stor artikel om sill och strömming där resultaten var de totalt motsatta; sillen visar en omfattande genetisk anpassning till lokala förhållanden trots att ålens utbredningsområde omfattar mer extrema skillnader i miljöförhållanden än vad som är fallet för sillen.
Hur är denna totala avsaknad av genetisk anpassning hos ålen möjlig?
– Vår hypotes är att denna drastiska skillnad mellan sill och ål beror på att alla ålar leker under nästan identiska förhållanden i Sargassohavet, medan sillens lek sker på olika platser under vitt skilda miljöförhållanden med avseende på salthalt, temperatur, årstid med mera och att detta kräver genetiska anpassningar. Det är ingen tvekan om att det tidiga larvstadiet är det i särklass mest känsliga under en fisks livscykel. Då sker hela utvecklingsprogrammet från en befruktad äggcell till ett larvstadium som ska klara av att hitta föda, säger professor Leif Andersson, Uppsala universitet och Texas A&M University, som lett studien.
– En intressant fortsättning på detta projekt blir nu att undersöka hur ålen gör för att klara av att anpassa sig till en så stor variation i miljöförhållanden. Det är troligt att ålen under miljontals år haft en livscykel där leken sker under mycket likartade miljöförhållanden, medan senare stadier måste genomgå fenotypisk anpassning till olika miljöförhållanden. Naturlig selektion kan mycket väl ha resulterat i evolutionära förändringar som gör ålen särskilt kapabel att klara av denna utmaning, säger Leif Andersson.
Leif Andersson, professor i funktionsgenomik vid Institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet, tillika Texas A&M University och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), leif.andersson@imbim.uu.se
– Gemenskapen bekräftar en chauvinistisk och primitiv manlighet. Det spelar ingen roll om det är i Washington häromveckan, i Sverige på 1980-talet eller i Tyskland på 1930-talet. Fascismen känns ofta igen som ett politiskt beteende. De politiska idéerna blir då underordnade och osammanhängande, säger Victor Lundberg.
Victor Lundberg har grävt i arkiven för att studera den historiska bilresa som fem unga, politiskt engagerade och radikala svenska högermän gjorde till nazistmötet i Nürnberg sommaren 1929. En i gruppen var Sven Olov Lindholm som senare kom att bli en av de mer framträdande ledarna i den svenska nationalsocialismen.
Stor upplevelse
På vägen till Nürnberg plockade de unga svenskarna upp en hökunge – Kamrat Flyg – och denna lilla oflygfärdiga fågel blev gruppens maskot.
– Under resans gång blir höken flygfärdig, precis som de vilsna svenskarna lär sig och socialiseras in i nazismen. I Nürnberg får gruppen sin världsbild bekräftad, säger Victor Lundberg.
Det var när Victor Lundberg för några år sedan skrev en bok om den nazistiska Lindholmsrörelsen som han upptäckte skildringen av resan till Nürnberg.
Här väcktes ett intresse för glappet mellan nazisternas upplevelse och hur det faktiskt var.
– Dagarna i Nürnberg skildras som något banbrytande och Lindholm kallar resan för det största han någonsin varit med om. I själva verket var det kaos, slagsmål, mord och allmänt elände i fem dagar. Det säger något otäckt om fascismen som stark politisk kraft, säger Victor Lundberg.
Symboler och uniformer
Augustidagarna i Nürnberg är bevarade för eftervärlden. Inte bara i arkiven, utan också på webben och i sociala medier. Här går det att se nazisthälsningar, marscher i uniform, fyrverkerier och stora folksamlingar som kallar på Adolf Hitler. Det var en enorm offentlig händelse som lockade hundratusentals anhängare. Och den här typen av estetik är fascismen och nazismen som besatta av, menar Victor Lundberg:
– Estetiken är en grundingrediens i den typen av politik. Det handlar om ett maskulint politiskt beteende fullt till brädden med symboler. Under 2020-talet har alt-right-rörelsen plockat upp en massa bisarra symboler och gjort dem till sina. Intresset för symboler och uniformer skiljer ut fascismen, säger Victor Lundberg.
Bilderna från Washington under stormningen av Kapitolium har blivit till memes på internet. Pälsarna, buffelhornen, kepsarna, fanorna och andra attiraljer roar och förskräcker.
– Det ändå lätt att glömma att Hitlerrörelsen under 1920-talet var utskrattad, precis som alt right-rörelsen är idag. Man tar dem inte på allvar. Det fanns en ledare som betedde sig som en pajas. Sedan gick det som det gick, säger Victor Lundberg.
Victor Lundberg har tidigare skrivit en bok om den nazistiska Lindholmsrörelsen, ”En idé större än döden: En fascistisk arbetarrörelse i Sverige 1933-1945”.
Hur har grundskoleelevers självbild förändrats sedan 80-talet? Den frågan ställde sig tre Lundapsykologer och gjorde om en studie från 1983. Då fick drygt 3 000 mellan- och högstadieelever skatta sig själva enligt fem kategorier, som sammantaget gav en uppfattning om hur eleven uppfattar sig själv. Frågorna handlade om nöjdhet med sin fysik, om hur eleven mådde psykiskt, hur duktig hen ansåg sig vara i skolan och hur välfungerande relationer eleven hade med sin familj respektive med sina kompisar och andra vuxna.
År 2013 ställdes samma frågor till barn och ungdomar i samma kommuner. I den senare omgången inkluderades även ungdomar på gymnasiet.
Om studien:
1983 deltog 3 052 10-16-åringar i små till medelstora sydsvenska kommuner.
2013 deltog 1 303 10-18-åringar från samma skolor.
Ungdomarna besvarade samma enkät (”Jag tycker jag är”) utformad av Pirjo Birgerstam.
Forskarna bakom studien är Pirjo Birgerstam, Eva Hoff och Daiva Daukantaité.
Det visade sig att mellanstadieeleverna var mer nöjda med sig själva överlag i den senare mätningen än i den tidigare. Framför allt var det elevernas uppfattning om sin skolprestation, sin fysik och sitt psykiska mående som förbättrats avsevärt sedan 80-talet. Den största skillnaden kunde ses hos flickorna som hade gått om de jämnåriga pojkarna när det gällde såväl psykiskt välmående som nöjdhet med sin skolprestation.
– Den avsevärda förbättringen av mellanstadietjejernas självbild verkar vara ett svenskt fenomen eftersom man inte kan se samma utveckling i internationella undersökningar, säger Eva Hoff, docent i psykologi.
Exakt vad skillnaden beror vet man inte, men ett antagande som forskarna gör är att jämställdhetsreformer har gett utdelning. Sverige har det högsta jämställdhetsindexet i EU med bland annat delad föräldraförsäkring, en utbyggd och genusmedveten barnomsorg och jämställdhetsmål i arbetslivet. Barnuppfostran har under de trettio år som gått mellan de två mätningarna förändrats från att ha varit mer auktoritär till att bli mer lyhörd och ha mer fokus på medbestämmande, vilket också kan ha inverkan på barns självbild.
Översköljs av svåruppnåeliga skönhetsideal
På högstadiet, i samband med att puberteten träder in, rasar emellertid flickornas självbild. Raset ligger i linje med internationella undersökningar som gjorts, och också med Lundaforskarnas undersökning från 80-talet. Även den gången kunde man se elevernas självbild försämras i högstadiet. Men forskarna blev ändå förvånande över hur drastiskt flickornas självbild sjönk år 2013, framför allt när det gällde fysiken och det psykiska välmåendet. Klyftan mellan flickornas och pojkarnas självbild hade dessutom ökat markant.
– Idag översköljs ungdomar av svåruppnåeliga skönhetsideal på ett annat sätt än på 80-talet. Jag tror att det spelar roll, säger Eva Hoff. Kroppsfetter är tabu och det påverkar flickor som är mitt uppe i den pubertala utvecklingen. Det är tragiskt att tidens kroppsideal går emot flickors anatomi ännu mer än tidigare.
När det gäller högstadie-elevernas självbild kring sina relationer ser utvecklingen bättre ut.
– Såväl familjerelationer som andra sociala relationer verkar hålla sig på en stabil nivå och har i vissa fall förbättrats, säger Eva Hoff.
Flickor sämre självbild än pojkar kring skolprestation
En sak som kan förvåna är att flickorna har sämre självbild än pojkarna när det gäller skolprestation. Detta trots att tjejer i allmänhet har bättre betyg. Klyftan mellan könen fördjupas under gymnasiet, men bara för att lagom till slutbetyget i trean jämnas ut.
– Det finns internationella studier som pekar på att unga män i början av 20-årsåldern får en något försämrad självbild, men för att veta om hur det ligger i Sverige skulle vi behöva göra mer studier, säger Eva Hoff. Hon hade också gärna sett studier kring hur självbilden kring skolresultat stämmer överens med den verkliga prestationen.
Senaste undersökningen i er studie gjordes 2013, tror du att något har förändrats sedan dess?
– För att uttala sig säkert om detta behövs fler studier, men skillnaden mellan 1983 och 2013 är ju större än mellan 2021 och 2013 när det gäller både uppfostran och hur skolan och samhället fungerar. Redan 2013 hade alla barn mobiltelefoner och tittade på sociala medier och deltog, liksom idag, i många sådana fora men detta fanns inte 1983. Kanske har sociala media krupit ner i åldrarna sedan 2013 så också fler låg- och mellanstadieelever är aktiva idag? Men det behövs ju nya undersökningar för att se hur det har påverkat denna grupps självbeskrivningar. Sedan kan också mer motstånd mot de skeva kroppsidealen möjligtvis ha uppstått i form av andra sighter där normala kroppar också syns, tror dock att de extrema idealen fortsätter påverka ungdomar mycket.
Forskarna hoppas att resultaten av undersökningen ska kunna användas som underlag så att rätt och riktade insatser kan sättas in för att arbeta med barns och ungdomars självbild.
Vilka lärprocesser tar form i friluftslivsundervisningen? Det ville Åsa Tugetam ta reda på i sin avhandling ”Att göra och erfara friluftsliv”. Hon har följt två gymnasieklasser över tid, med fokus på den del i undervisningen som är en veckas fjällvandring. Resultatet, som bygger på bland annat intervjuer, filminspelningar och elevernas egna loggböcker, visar att elevernas byte av miljö (från skolmiljö till fjällmiljö) är en viktig del. Platsens betydelse blir viktig genom att en kontrast till den vardagliga kontexten verkar spela in.
– Att tänja på gränserna för vad som upplevs som möjligt och att möta sig själv utanför den vardagliga kontexten bidrar till lärande och identitetsutveckling. Dessutom blev teoretisk kunskap något annat på plats jämfört med i klassrummet, säger Åsa Tugetam.
Upptäckte nya sidor hos sig själva
Avhandlingen visar också att eleverna, under veckan i fjällen, upplevde sidor hos sig själva som de inte behövde hantera i samma utsträckning i den vanliga skolvardagen. Genom friluftslivsundervisningen hade eleverna inte möjligheten att ”checka ut” och gå hem. Därför tvingades de ta reda på vad de kan och inte kan orka, göra eller känna i relation till friluftsliv.
– Då utvecklar eleverna en förståelse av nya kompetenser som de kopplar till frågor som rör identitet och kroppsliga förmågor, säger Åsa Tugetam.
Samarbetet stärktes
När eleverna befann sig på en okänd plats, utan tidigare erfarenhet blev det också nödvändigt att samarbeta med andra elever, visar resultaten från avhandlingen.
– Det jag reagerade på var hur beskrivande och detaljerat eleverna återgav och berättade för mig hur deras nya upplevelser och perspektiv bidragit till deras identitetsutveckling och sociala utveckling och hur erfarenheten gett dem nya perspektiv på vardagen hemma, säger Åsa Tugetam.
Friluftsliv i nytt ljus på grund av pandemin
Åsa Tugetam kommer att fortsätta forska kring friluftsliv, bland annat om platsens betydelse för lärande. Friluftsliv har dessutom kommit upp på agendan på ett annat sätt i och med pandemin. Att umgås utomhus har för många har blivit det enda alternativet till socialt umgänge.
– Det öppnar upp för många nya forskningsfrågor inom området friluftsliv, säger Åsa Tugetam.
Forskare vid Lunds universitet har i detalj studerat fjärilarnas vingslag och hur de påverkar luften. Forskningen har skett i universitets vindtunnel och resultaten visar att vingarnas storlek, form och flexibilitet ger en unik flygteknik. Under vingarnas slag uppåt kupas de, vilket skapar en ficka mellan dem som fylls med luft. När vingarna ögonblicket därpå slår ihop med varandra pressas luften ur fickan och skapar en bakåtriktad jetstråle som driver fjärilarna framåt. Vingslag nedåt har en annan funktion: att fjärilarna håller sig i luften och inte faller till marken.
Aerodynamiskt effektiva vingar
Att vingarna slår ihop under uppslaget beskrevs av forskare för snart 50 år sedan, men det är först i med den här studien som teorin testas på riktiga fjärilar i fri flykt. Hittills har den gängse uppfattningen varit att fjärilarnas vingar är aerodynamiskt ineffektiva, något som forskarna från Lund nu motbevisar.
Film: Silverstreckad pärlemorfjäril lyfter i naturen (0,09)
– Att vingarna kupas när fjärilarna slår ihop dem gör vingslagen mycket mer effektiva. Det är en elegant mekanism som är långt mer avancerad än vi anade och det fascinerar. Fjärilarna har nytta av tekniken när de måste lyfta snabbt och fly från rovdjur, säger Per Henningsson som studerat fjärilarnas aerodynamik tillsammans med kollegan Christoffer Johansson.
Mekaniska vingar
– Våra resultat kan inspirera till att förbättra flygteknik och prestanda hos små drönare. Hemligheten är att utgå från fjärilsvingarnas form och flexibilitet.
Förutom att studera fjärilarna i vindtunneln har forskarna konstruerat mekaniska vingar som efterliknar fjärilarnas. Formen och flexibiliteten hos de mekaniska vingarna då de kupas och slår ihop bekräftar den höga effektiviteten.
– Våra mätningar visar att kraften som bildas när vingarna slår ihop är 22 procent högre och effektiviteten 28 procent bättre jämfört med om vingarna hade varit stela och inte alls flexibla, säger Christoffer Johansson.
Tidigare forskning har visat att när ett barn insjuknar i cancer påverkas föräldrarna såväl psykologiskt som ekonomiskt. Mammor påverkas mer än pappor, enligt dessa studier.
Forskare vid Uppsala universitet har undersökt de socioekonomiska konsekvenserna för föräldrar till barn med cancer.
– Data från ett forskningsprojekt jag arbetat med sedan 2005, och där vi följt föräldrar till barn med cancer under lång tid, har pekat på att papporna på lång sikt påverkas mer än vad som tidigare kunnat beläggas. I den nya studien har vi undersökt hur väl dessa data verkligen stämmer, säger Louise von Essen vid institutionen för kvinnor och barns hälsa, Uppsala universitet.
Jämfört mammors och pappors inkomster
Med hjälp av registerdata från svenska myndigheter har forskarna jämfört inkomster för nästan 4 000 mammor och lika många pappor till barn som drabbats av cancer mellan åren 1995 och 2006. Forskarna har gått tillbaka till tiden när samtliga barn var friska, men efter hand under perioden insjuknade samtliga i cancer. På så vis kunde forskarna undersöka eventuella orsakssamband mellan barns cancerdiagnos och förändring av föräldrarnas ekonomi.
Resultaten visade att mammorna på kort sikt drabbades av lägre inkomster i högre grad än papporna. Men över tid försvann de negativa ekonomiska effekterna bland mammorna och de fick istället en viss ökning av inkomsten. Samtidigt påverkades pappornas inkomster negativt över en längre tidsperiod.
Forskarna tror att de kortvariga inkomstbortfall som sågs hos mammorna kan förklaras med att de i större utsträckning än papporna gick ner i arbetstid och var med sina barn under tiden barnen var sjuka.
Sämre välmående bland pappor
Varför pappornas inkomstutveckling på lång sikt är sämre än mammornas kommer forskarna nu undersöka närmare. En teori de arbetar utifrån är att pappor oftare fortsätter att arbeta under barnets sjukdomstid och därför får mindre stöd än mammor både från sjukvården och personliga nätverk. Detta samtidigt som de lever i en mycket påfrestande livssituation.
Det skulle kunna orsaka ett sämre välmående bland pappor vilket i sin tur kan leda till negativa ekonomiska konsekvenser.
– Vi menar att studiens resultat ger argument för att involvera mammor och pappor lika mycket i omhändertagandet av allvarligt sjuka barn samt att erbjuda psykologiskt stöd åt alla föräldrar till barn med cancer. På så vis skulle det gå att minska risken för att någon grupp blir utan stöd och på grund av det drabbas av negativa konsekvenser såsom en sämre inkomst på sikt, säger studiens förste författare Mattias Öhman, vid institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet.
Som enskilt symptom är förändring i lukt och smak det tydligaste tecknet på att ha drabbats av covid-19. Det visar tidigare studier, och den studie som publicerades i december 2020, stödjer det resultatet. Dessutom visar den att en enkel metod med en skala 0–10, där noll är ett helt förlorat luktsinne och tio är normalt, ger en ännu mer träffsäker bild. Den som skattar sitt luktsinne till noll har tio gånger ökad risk för att ha covid-19 än den som inte har någon nedsättning.
– Andra luftvägsinfektioner ger ofta en lite mindre nedsättning av luktsinnet, men en väldigt stor förändring är ett särskilt covid-fenomen. Man kan med 83 procents säkerhet utesluta andra orsaker för dem som skattar sitt luktsinne till 0–2 på en skala 0–10. Det gör att vår studie där deltagarna skattar luktförlusten får bättre precision än andra studier där deltagarna bara svarar ja eller nej, säger Jonas Olofsson, professor vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, och specialiserad på luktsinnet.
– Förändringar i luktsinnet bör tas på allvar som ett av huvudsymptomen. Ibland har det beskrivits som ett mindre vanligt symptom, men det är det allra vanligaste. Om läkare använder den här skalan och patienten själv får fylla i hur luktsinnet har förändrats kan det vara ett tydligt bidrag till att säkerställa att det rör sig om covid-19, säger Jonas Olofsson.
Betyder det att du förmodligen inte har covid-19 om ditt luktsinne är normalt?
Nej, påverkat luktsinne är visserligen det vanligaste symptomet, men bara ett av flera. Andra studier visar att omkring hälften av dem som får sjukdomen har normalt luktsinne. Fungerande luktsinne gör alltså inte att covid-19 kan uteslutas, men ett förlorat luktsinne ökar sannolikheten att det rör sig om sjukdomen.
– Ett nästan helt förlorat luktsinne är ett starkt indicium, och då bör man isolera sig, säger Jonas Olofsson.
Uppföljning och träning av luktsinnet
Forskarna ska under våren göra en uppföljning av personerna som är med i enkäten för att se hur luktsinnet har återhämtat sig. Tillsammans med Johan Lundström på Karolinska Institutet, också medförfattare till studien, ska Jonas Olofsson pröva olika sätt att träna luktsinnet för att det ska återhämta sig.
Luktträning
För den som är intresserad av att träna luktsinnet finns instruktioner på webbplatsen lukttraning.se, som tillhandahålls av forskare vid Institutionen för psykologi, Stockholms Universitet, och Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet.
– Människor vittnar om både förlorat och förvrängt luktsinne. Plötsligt smakar maten dåligt och partnern luktar illa. Det är väldigt jobbiga förändringar och många drabbas hårt, säger Jonas Olofsson.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
Knäleden består av skelett och leder. Det finns två korsband som hjälper till att stabilisera knät och att hålla samman lårbenet med skenbenet och vadbenet.
