För att förstå varför dillen smakar bättre har Victor Castro-Alves undersökt vad som händer inuti dillen. Nästa steg är att ta fram dill som inte bara smakar bättre utan också är nyttigare.
– Vi vill att den ska smaka mer som dill odlad utomhus. Den ska smaka mindre som gräs och ha en starkare bitter, kryddig dillsmak. Då krävs mer aminosyror och organiska syror och mindre sockerämnen, säger Victor Castro-Alves, forskare i kemi och en del av Örebro universitets satsning på Mat och hälsa.
Växthus stänger ute UV-ljus
Växthus har flera fördelar. Det är möjligt att odla året runt och det skyddar mot olika angrepp. Nackdelen är att växthuset stänger ute UV-ljus – och det påverkar smaken negativt.
Forskarna har valt att använda dill eftersom det ofta odlas i växthus i Sverige men forskningen går att överföra på andra växter. De har tillfört lika mycket UV-ljus som det är utomhus på en solig dag.
– Om man tillför för mycket ljus börjar dillen producera ämnen för att skydda sig mot ljuset och det kan påverka hur mycket plantorna växer. Det gäller alltså att hitta rätt, säger Victor Castro-Alves.
Victor Castro-Alves har även utfört experiment med basilika.
Hur avgjords vilken dill som smakade bäst?
Forskaren lät jämföra dill som växte i en kontrollerad miljö med rätt mängd UV-ljus med dill från:
mataffärer
dill de odlat på universitetet på samma sätt som man gör på kommersiella odlingar
en leverantör som odlar inomhus och utomhus.
Experimentet gjordes två gånger – under två år.
En smakpanel från Restaurang- och hotellhögskolan provsmakade dillen. De visste inte vilken dill som var odlad vart. Första året var det 30 tränade provsmakare och andra året 20.
Utomhusdillen smakade bäst
Dillen från mataffären och dillen forskarna odlat utan UV-ljus i växthus smakade likvärdigt enligt smakpanelen. Utomhusdillen smakade bäst.
– Utomhusdillen har en kryddig, besk och lite sur dillsmak. Den kommersiellt växthusodlade dillen smakar sötare och har en smak av gräs eller grönt men saknar den karaktäristiska smaken av dill.
– Dillen som vuxit med UV-ljus hamnade mellan dessa. Den har dillsmaken men inte lika tydligt som dillen som vuxit utomhus. Den har också lite av den söta, gröna smaken som den kommersiellt växthusodlade dillen.
Går att påverka smaken med rätt ljus
Victor Castro-Alves är nöjd med resultatet eftersom det visar att det går att förbättra smaken på växthusodlade kryddor och grönsaker genom att förändra ljuset.
– Det är ett bra resultat. Det är komplicerat att hitta rätt med ljus. Men om vi vet vad det är som förändras inuti dillen i och med att vi ändrar ljuset då kan vi ta fram nya sorter som har dessa egenskaper och därmed smakar bättre.
Vad händer inuti plantan?
Forskarna använder en teknik som kallas metabolomik för att studera vad som händer inuti plantan.
– Vi koncentrerade oss på ämnen som växten producerar mer av som påverkar smaken till exempel olika sockerarter, aminosyror, organiska syror och fenolsyra. Vi tittade också på två ämnen som tidigare pekats ut som extra viktiga för dillsmaken: fellandren and dilleter.
– Våra studier visar att dessa två inte räcker att använda som markörer för dillsmak utan vi måste ha ett bredare spektrum.
Smakupplevelse och kemisk analys
Genom att jämföra de kemiska analyserna med sensorik, smakupplevelsen, kunde forskarna se att aminosyror och organiska syror var starkt associerade med den bittra, kryddiga och sura dillsmaken. Det är också bra med en låg nivå av sockerämnen. När dillen smakar gräs beror det på att viktiga smakämnen saknas.
– Genom att förändra halten av olika ämnen i växten kan man få en bättre en produkt. Det går att göra på fler sätt än att använda UV-ljus. Vi kan förändra växten med annan teknik – och ta fram växter som producerar rätt halter av olika ämnen.
Detta blir möjligt genom att föra samman kunskap från flera olika forskningsområden och de två teknikerna metabolomik och sensorik.
Nästa steg nyttigare dill
– Nästa steg är att ta med hälsoperspektivet. Målet är att hitta enkla vägar att odla kryddor och grönsaker som inte bara smakar bättre utan också är hälsosammare. Det går hand i hand – om det inte smakar gott är det ingen idé att de är hälsosamma för då väljer vi inte att äta dem, avslutar Victor Castro-Alves.
Att journalister i de olika nordiska länderna har olika syn på sin yrkesroll, och på hur de påverkas i sitt arbete, framkommer i en studie från Nordicom, Göteborgs universitet. Svenska, norska, danska och isländska skiljer sig åt när det gäller journalistisk stil.
Bevakande roll
Danska och svenska journalister är i allmänhet de mest likartade i studien, och utmärker sig genom en stark identifiering med den bevakande journalistrollen.
– Danska och svenska journalister anser i högre utsträckning deras bevakande roll gentemot till exempel politiken vara av betydelse, men betonar samtidigt vikten av objektivitet, säger Jan Fredrik Hovden, professor i medievetenskap vid Universitetet i Bergen.
Ekonomiska påtryckningar
De huvudsakliga skillnaderna mellan länderna är upplevelsen av yttre påverkan. Svenskarna upplever starkast ekonomisk påverkan på sitt arbete, medan danskarna upplever sig vara mest påverkade av organisatoriska faktorer, som till exempel ett starkt tryck från redaktionerna.
I en europeisk kontext är journalister från de nordiska länderna relativt lika varandra, med jämförelsevis låga nivåer av upplevd politisk och ekonomisk påverkan.
– Att de nordiska länderna är relativt lika varandra i en europeisk jämförelse tyder på att nationella mediesystem har en stark inverkan på journalisters yrkesroller och vad journalister upplever påverkar deras arbete. Inom Norden råder det däremot tydliga skillnader och flera olika journalistiska stilar framträder, säger Jari Väliverronen.
Olika journalistiska stilar
De viktigaste skillnaderna inom Norden har att göra med hur journalister upplever relationen till politiken, men också hur de ser på det redaktionella oberoendet och yttre påverkan.
Norska och isländska journalister tar i högre utsträckning avstånd från politisk påverkan och har en mer marknadsorienterad stil, detta gäller särskilt för isländska journalister. Finländska journalister däremot framstår i högre grad orienterade mot sitt lokalsamhälle, och upplever sig också starkast påverkade från politiskt håll, jämfört med de andra nordiska länderna.
Jan Fredrik Hovden, professor i medievetenskap, Universitetet i Bergen, jan.hovden@uib.no, Jari Väliverronen, forskare i journalistik, Tammerfors universitet jari.valiverronen@tuni.fi
Vid typ 1-diabetes attackerar immunförsvaret de celler som producerar insulin. När de insulinbildande cellerna försvunnit kan kroppen inte längre reglera blodsockernivåerna och den som fått typ 1-diabetes måste tillföra insulin under resten av livet.
En av de stora frågorna inom typ 1-diabetesforskningen är om, och i så fall hur, immunförsvarets attack kan bromsas eller kanske till och med stoppas helt. En möjlig strategi går ut på att påverka immunförsvaret genom att injicera protein som immuncellerna reagerar på, som ett slags vaccination.
Diabetes typ 1 och 2
Diabetes innebär att man har för mycket socker i blodet. Diabetes typ 1 utvecklas ofta när man är barn men man kan få sjukdomen som vuxen. Diabetes typ 2 är vanligast och kommer oftast i vuxen ålder. Båda sjukdomarna har en ärftlig komponent. Gravida kan få en form av typ 2-diabetes, som är övergående.
Källa: 1177.se
Vaccineras med protein
Ett av de proteiner som immunförsvaret ofta bildar antikroppar mot vid typ 1-diabetes är GAD65 (glutamic acid decarboxylase). Professor Johnny Ludvigsson vid Linköpings universitet har under många år studerat möjligheterna att vaccinera personer med nydebuterad typ 1-diabetes med proteinet GAD. Förhoppningen är att immunförsvaret ska bli mer tolerant mot kroppens eget GAD och sluta skada de insulinproducerande cellerna, så att kroppen kan fortsätta bilda en del insulin.
– Det har visats i stora studier att även väldigt liten egen insulinproduktion tycks betyda mycket för patienternas hälsa. Personer med diabetes som har en viss insulinproduktion får inte lika lätt för lågt blodsocker, eller hypoglykemi. Risken är också mindre att utveckla det livshotande tillståndet ketoacidos, som kan uppstå vid insulinbrist, säger Johnny Ludvigsson.
Gener spelar roll
Tidigare studier av immunterapi vid diabetes har tytt på att genetiska faktorer kan ha betydelse för behandlingseffekten. I den aktuella studien tittade forskarna därför på olika varianter av gener som kallas HLA. HLA-gener kodar för proteiner som sitter på ytan av särskilda celler. De fungerar som hållare för proteinbitar som visas upp för förbipasserande immunceller. Om proteinbiten som presenteras är från exempelvis en bakterie ska immunförsvaret bilda antikroppar mot det främmande proteinet.
Men ibland reagerar immunförsvaret även mot kroppsegna ämnen, och vissa HLA-typer är förknippade med en ökad risk för typ 1-diabetes. HLA-typen HLA-DR3-DQ2 visar upp GAD65-proteinet för immunceller och patienter med denna genvariant har ofta antikroppar mot GAD65 i ett tidigt skede av sjukdomsutvecklingen. Ungefär hälften av deltagarna i den aktuella studien hade genvarianten HLA-DR3-DQ2.
Positiv effekt på vissa patienter
När forskarna tittade på hela patientgruppen syntes ingen skillnad mellan behandling och placebo på bevarad insulinproduktion. Däremot syntes en positiv effekt av GAD-alum i den undergrupp av patienter som hade HLA-typ DR3-DQ2.
– Patienterna i den undergrupp som har HLA-typ DR3-DQ2 förlorar inte insulinproduktionen lika snabbt. Vi ser däremot ingen nämnvärd effekt hos de patienter som inte har denna HLA-typ, säger Johnny Ludvigsson.
I studien noterades inga biverkningar som var relaterade till behandlingen med GAD-alum.
– Behandling med GAD-alum verkar vara ett lovande, enkelt och säkert sätt att bevara insulinsekretion hos knappt halva gruppen av patienter med typ-1 diabetes, det vill säga de som har rätt HLA-typ. Därför ser vi fram emot att göra större studier och vi hoppas att det ska kunna leda till ett läkemedel som kan ändra förloppet av typ 1-diabetes, säger Johnny Ludvigsson.
– Redan när vi börjar skolan får vi lära oss vikten av att sitta still och koncentrera oss. Det passar inte alla. Det här finns det en medvetenhet om i skolan, men vi pratar inte så mycket om det i relation till vuxna och arbete, säger Charlotte Petersson Troije, som genomförde Stickut-projektet vid Malmö universitet i samarbete med Malmö stad.
StickUt Malmö var ett interaktivt forskningsprojekt som bedrevs i samarbete mellan Malmö stad och Malmö universitet, med stöd från Europeiska socialfonden. Projektets syfte var att finna nya former att utveckla ett mer innovativt och hållbart arbetsliv genom att utmana rådande normer kring arbete som vanligtvis bedrivs inomhus. I projektet har 58 deltagare provat och utvärderat olika former för arbete utomhus. Data samlades in via intervjuer, gruppdiskussioner och en skräddarsydd mobilapp.
Starka normer leder till skuldkänslor
Redan innan pandemin kunde arbete i vissa fall utföras utanför kontoret, men pandemin har burit med sig att det blivit mycket vanligare att jobba hemifrån. Att det ska ske inomhus, det verkar dock de allra flesta vara överens om.
Men enligt Charlotte Petersson Troije kan många arbetsaktiviteter med fördel utföras utomhus, även för dem som arbetar på kontor. Det kan handla om möten, jobba med dator, läsa, tänka och pausa.
Att jobba utomhus bidrar enligt studien till en känsla av välbefinnande, återhämtning, självständighet, förbättrad kognition och bättre sociala relationer.
Men det för också med sig skuldkänslor.
– Här finns djupt liggande normer kring arbete och hur det bör utföras. Många känner sig skyldiga om de jobbar ute i solen. Här ser jag en chans till förändring nu under pandemin då vi förändrar vår syn på arbete och kopplingen till rummet. Men jag tror inte det sker i en handvändning, säger Charlotte Petersson Troije.
Just därför är chefernas attityder och organisationskulturen helt avgörande för att det ska fungera. Det är också viktigt att ha tillgång till en passande fysisk miljö, i nära anslutning till arbetsplatsen, till exempel en innergård, en park och promenadvänliga stråk.
Promenad bidrar till bättre samtal
För den som jobbar hemma under pandemin blir det i många fall ovanligt mycket skärm. De flesta möten sker med video, och den förflyttning som vanligtvis krävs till och från jobbet eller mellan möten uteblir. En ”walk and talk”-promenad kan då vara en uppfriskande omväxling.
Charlotte Petersson Troije kan också visa att det bidrar till bättre samtal.
En del påminner också om vikten av att pausa med en promenad på förmiddagen eller eftermiddagen. Att komma ut och röra på sig och ta paus från skärmen ett slag.
Men ska vi ens kalla det en paus?
– I projektet har det blivit tydligt att många viktiga saker blir lösta under joggingturen eller på promenaden. Det väcker verkligen frågan om vad som räknas som arbete eller inte. Om vi behöver en promenad för att lösa ett problem, är det då inte värt att betrakta det som en viktig del av arbetet snarare än ett sätt att gå iväg från det, undrar Charlotte Petersson Troije.
Hon beger sig själv ofta ut på promenad för att tänka.
– Jag tänker bättre när jag promenerar och beger mig ut på tankegång så fort jag har en möjlighet att bryta loss. Det är så himla lätt att sitta kvar och ”göra klart”. Men kroppen och huvudet stelnar. Efter en mörk vinter är vi också många som längtar efter att komma ut, säger Charlotte Petersson Troije.
Charlotte Petersson Troije, institutionen för urbana studier vid Malmö universitet, charlotte.petersson@mau.se
Upplevelsen av att vara inkluderad och att aktivt delta i samhället har betydelse för flyktingars psykiska hälsa visar en ny rapport som forskare vid Röda Korsets högskola har tagit fram tillsammans med Folkhälsomyndigheten.
Viktigt känna sig inkluderad
Rapporten, som är en kartläggning av den existerande forskningen, visar att den psykiska hälsan kan påverkas positivt när individen upplever sig inkluderad i samhällets sociala nyckeldimensioner.
Till nyckeldimensioner räknas områden som arbetsmarknad, finansiella institutioner, utbildning samt hälso- och sjukvård. Även olika etniska och kulturella gemenskaper och gräsrotsrörelser, religiösa aktiviteter, idrotts- och fritidsaktiviteter samt politiskt engagemang, tillhör nyckeldimensionerna.
Samhörighet och anknytning
– Studierna som ingår i översikten beskriver att känsla av samhörighet och anknytning till platser och människor, samt upplevelsen av att vara en aktiv del av det nya samhället, är viktig och betydelsefull för den psykiska hälsan, förklarar Fredrik Saboonchi, professor i folkhälsovetenskap vid Röda Korsets högskola och medförfattare till studien.
Fredrik Saboonchi, professor i folkhälsovetenskap, Röda Korsets högskola, fredrik.saboonchi@rkh.se
Ungefär 20–30 procent av patienter med Alzheimers sjukdom får en felaktig diagnos inom specialistvården, och diagnostiken är ännu svårare inom primärvården. Genom att mäta proteiner med ryggvätskeprov eller göra en pet-kameraundersökning förbättras diagnostiken – men metoderna är dyra och finns bara på enstaka minneskliniker i världen, vilket leder till ojämlik vård. Att kunna ställa korrekt diagnos kommer att bli ännu viktigare, menar forskarna bakom den aktuella studien, när sjukdomsbromsande läkemedel förhoppningsvis snart blir tillgängliga.
Blodprov och tre enkla tester
Det forskarna nu har kunnat visa är att en kombination av relativt enkla tester kan användas för tidig och säker diagnostik av alzheimer. En kombination av ett enkelt blodprov samt tre snabba kognitiva tester som endast tar 10 minuter att genomföra kunde med över 90 procents säkerhet förutsäga vem som skulle utveckla alzheimerdemens inom fyra år.
Denna enkla prognostiska algoritm hade en klart bättre träffsäkerhet än den kliniska bedömningen gjord av specialistläkare som träffat patienterna i studien, men inte haft tillgång till dyra ryggvätske- eller PET-undersökningar.
– Vår algoritm baseras på en blodanalys av fosfylerat tau och en riskgen för alzheimer, samt testning av minne och exekutiv förmåga. Vi har nu utvecklat ett onlineverktyg för att beräkna risken på individnivå för att en person med lindriga minnessvårigheter kommer att utveckla alzheimer inom fyra års tid, säger Sebastian Palmqvist, försteförfattare till studien, docent vid Lunds universitet och överläkare vid Minneskliniken, Skånes universitetssjukhus.
Kan användas i primärvården
En tydlig fördel med den prognostiska algoritmen är att den är utvecklad för att kunna användas på kliniker utan tillgång till specialiserade mätinstrument. Därför kan algoritmen på sikt göra stor skillnad för diagnosticeringen av alzheimer inom primärvården.
– I nuläget har algoritmen testats på patienter som undersökts på minneskliniker. Vår förhoppning är att den även ska kunna valideras och användas i primärvården och också göra skillnad i utvecklingsländer där resurserna för specialiserad sjukvård är mer begränsad, säger Sebastian Palmqvist
Enkla diagnostiska verktyg för alzheimer kan även förbättra framtagandet av sjukdomsbromsande läkemedel. Kliniska studier görs för att undersöka individer med en viss sjukdom, testa effekten och säkerheten hos nya läkemedel, diagnostiska tester och behandlingar.
– Men när det gäller Azheimers sjukdom är det svårt att på ett genomförbart och kostnadseffektivt sätt rekrytera rätt personer till läkemedelsprövningar. Algoritmen gör det möjligt att rekrytera personer med alzheimer redan i ett tidigt skede av sin sjukdom, då nya läkemedel har en bättre chans att bromsa sjukdomsutvecklingen, säger professor Oskar Hansson.
Sebastian Palmqvist, docent i neurovetenskap på enheten för klinisk minnesforskning vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus, sebastian.palmqvist@med.lu.se, Oskar Hansson, professor i neurologi på enheten för klinisk minnesforskning vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus, oskar.hansson@med.lu.se
I en ny studie från Lunds och Göteborgs universitet har patienter intervjuats om deras upplevelser 10 år efter att ha genomgått fetmakirurgi. Sammanfattningsvis kan sägas att effekten på ätandet håller i sig medan andra problem, som till exempel en skuldkänsla över att fortfarande inte vara tillräckligt hälsosamma, finns kvar.
– Detta är en få uppföljningar som har gjorts så lång tid efter en fetmaoperation, säger My Engström, forskare i omvårdnad vid Göteborgs universitet.
Effekter av operationen bestod
18 patienter intervjuades i studien. Samtliga upplevde att deras ätande och aptit fortfarande var påverkat efter operationen: kroppen sa fortfarande ifrån, vilket gjorde att de inte kunde äta så stora mängder, och det minskade suget efter ohälsosam mat höll i sig. Flera deltagare tog också upp att de fortfarande påverkades lättare av alkohol och att detta fick konsekvenser i det sociala livet.
Men samtidigt som operationen hade inneburit många förändringar beskrev flera tillvaron med den opererade kroppen som det nya normala eller deras nya vardag.
– Flera menade att en anledning till att de klarade sin nya tillvaro med mindre magsäck så bra som de gjorde, var att de hade blivit varnade och förväntat sig fler komplikationer än vad de faktiskt fått, säger My Engström.
– Detta var intressant att höra eftersom drygt 70 procent av de som vi intervjuade faktiskt hade haft någon händelse som sjukvården klassificerade som en komplikation, som exempelvis näringsbrist, buksmärtor, galloperation eller tarmvred.
Oro för barnen
Deltagarna berättade att de fortsatte att kämpa för att hantera sina liv och sin vikt efter fetmaoperationen. Det handlade bland annat om hur de skulle stötta sina barn som också ofta var överviktiga. Några av föräldrarna sa att de kände sig uppgivna inför sina barns viktproblem; de försökte vägleda på bästa sätt, men upplevde att det var svårt.
Flera talade också om den fysiska aktiviteten som ett ständigt dåligt samvete. De var väl medvetna om att de borde röra på sig, men hittade ingen bra väg framåt. Som skäl uppgav de smärta eller den personliga historien av att alltid ha varit den som varit sämst på fysisk aktivitet.
– Även om övervikten inte länge var stor eller utgjorde ett verkligt hinder så låg den gamla självbilden kvar som ett hinder i vägen, säger My Engström.
Anklagade sig själva
Gemensamt för de patienter som intervjuades var att de uttryckte stor tacksamhet över viktoperationen och mot samhället som hade bekostat denna. Vissa deltagare anklagade sig själva när något inte fungerade optimalt och menade att de inte var ”duktiga patienter”.
– Uppföljningen av de fetmaopererade är ofta bristfällig och måste bli bättre, säger Kajsa Järvholm, forskare i psykologi vid Lunds universitet. Patienterna borde kallas till vårdcentral en gång om året men detta fungerar sällan. Patienterna förväntades själva komma ihåg att ta kontakt med primärvården i stället för att bli kallade. När de väl kom i kontakt med vårdcentralen så upplevde de ofta att kunskapen om fetmakirurgi var dålig.
Sammanfattningsvis menar forskarna att långtidsuppföljningen av fetmaoperationer måste bli bättre både inom specialist- och primärvård.
– De som möter fetmaopererade i sitt arbete behöver både hjälpa till att skapa realistiska förväntningar av vad operationen kan förändra och ta hänsyn till att många patienter anklagar sig själva och därför tvekar att ta upp problem med sin vårdgivare, säger Kajsa Järvholm. Denna process underlättas om vårdgivarna har en icke-dömande attityd och tar sig tid att fråga patienterna om hur de har det i sin vardag.
– Det behövs en kulturell ödmjukhet för att medvetandegöra perspektiv om döende och död vid vård i livets slut. Det kan bidra till en kulturellt säker vård för samer och även ge en fördjupad förståelse om andra kulturella grupper, säger Lena Kroik, doktorand vid Umeå universitet.
I sin avhandling konstaterar Lena Kroik att det råder ett kunskapsglapp om vilka behov, önskningar och prioriteringar samer har vid livets slut. Inte heller finns det någon speciellt utformad vård för samer i samband med döden.
Döden berör hela släkten och familjen
I avhandlingen har forskargruppen där Lena Kroik ingår samtalat med 82 personer, huvudsakligen samer, om döden och livets slut. Det gick att se döden för samer inte bara är ett individuellt bekymmer utan ingår i ett större sammanhang. I ett samiskt dödssystem är människor, plats och tid sammanlänkade. Släkt och familj innehåller ett nätverk av roller och resurser som aktiveras vid livets slut. Bland annat finns personer som kan överbrygga mellan det samiska samhället och majoritetssamhällets vård- och omsorgssystem.
Kollektivt kulturellt arv, uttryck för andlighet och stöd från majoritetssamhället visade sig stärkande för en gemensam identitet men också en kollektiv känsla av sammanhang innehållande stolthet, glädje och ansvar. Här ingick närhet till djur och natur, där årstider och säsongsväxlingar såg ut att vara viktigare än kalendertid.
En del i arbetet med avhandlingen var att ordna gruppdiskussioner på fjället med renskötande samer tillsammans med en arkeolog. Med ansats i kulturlandskapet och det förflutna kunde man samtala om vad som är viktigt i framtiden vid det oundvikliga slutet. Vid samtalen kom traditionell samisk kunskap fram. Normer och värderingar överförs mellan generationer till stor del genom berättandet. Natur och landskap är väsentliga delar inte bara för samisk livsföring, utan även för ett samiskt dödssystem.
Att få dö utomhus med sina närmaste
Ett annat verk i datainsamlingen var en ”DöBra-kortlek” med 37 påståenden om sådant som kan vara viktigt vid vård i livets slut, till exempel att inte ha svårt att andas, att ha ordning på min ekonomi och att behålla min värdighet. Viktigast i kortleken var öppna alternativ, som användes för att tydliggöra mer samiskt relevanta och samiskt specifika värderingar och prioriteringar. DöBra-kortleken hjälpte till att öppna upp för diskussion kring prioriteringar som exempelvis möjligheten att få dö utomhus och att ha sina närmaste omkring sig.
– Eftersom vård ska vara jämlik och olika personer har olika behov, har det varit viktigt att synliggöra bredden i samers syn på döende, död, sorg och vilka behov som kan vara aktuella när det till sist kommer till livets slut, säger Lena Kroik.
Lena Kroik, institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet, lena.kroik@umu.se
Genom att förutse vilka arter som riskerar att gå förlorade på grund av klimatförändringar kan vi planera strategier för bevarandet av dessa. Men tidigare forskning har fokuserat på vilken temperatur en organism inte kan överleva i, inte temperaturen då de inte längre kan föröka sig.
Bananflugor blev sterila
I en ny studie har forskare studerat 43 olika arter av bananfluga. Hos nästan hälften av alla arter var temperaturen då hannarna blev sterila lägre än temperaturen de inte kunde överleva i. Den naturliga förekomsten av dessa arter kunde också förutsägas mer korrekt av temperaturen som begränsar fertilitet. Hannar av arten Drosophila lummei blev till exempel sterila vid fyra graders lägre temperatur än begränsningen för temperaturen de kunde leva i.
– Vi har länge känt till att fertilitet påverkas av värme, det är till exempel en anledning till att däggdjur har testiklarna utanför kroppen. Så fler organismer än bananflugor får sannolikt nedsatt fertilitet av ett varmare klimat. Insekter kan inte heller reglera sin kroppstemperatur, och för djur som inte kan färdas långa sträckor kan det bli svårt att hitta en tillräckligt sval plats, säger Rhonda Snook, professor vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, och medförfattare till studien.
För varmt år 2060
Forskarna jämförde förutsägelser för jordens temperatur för år 2060 med utbredningsområdet för en av arterna av bananfluga. I mer än hälften av de områden där det skulle vara kallt nog för flugan att överleva, skulle det ändå vara för varmt för att föröka sig.
– Vi vet inte vilka övriga organismer som blir infertila i en lägre temperatur än de kan överleva i. Så många arter kan ha en gömd sårbarhet för höga temperaturer som det tidigare inte har tagits hänsyn till, säger Steven Parratt, evolutionsekolog vid University of Liverpool och studiens huvudförfattare.
Hot mot biologisk mångfald
Forskarna vet ännu inte till vilken grad steriliteten är reversibel och hur olika arter kan återhämta sig.
– Artens livslängd har betydelse. Om en kortlivad art är infertil en kort stund kan det ändå ha mycket negativa konsekvenser. Att undersöka hur arter återhämtar sig är nästa steg i vår forskning. Vi vill också identifiera vilka gener som gör att olika arter påverkas olika mycket, samt undersöka hur honorna påverkas, säger Rhonda Snook.
– Vår forskning betonar att nedsatt fertilitet på grund av värme kan vara ett stort hot för den biologiska mångfalden vid klimatförändringar, säger medförfattare Tom Price, University of Liverpool .
Rhonda Snook, professor vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, rhonda.snook@zoologi.su.se
Forskarna konstaterar också att det inte spelar någon roll om talgoxarna lever i Malmö, Milano eller Madrid: För att klara av att leva i en miljö skapad av människor har fåglarna utvecklats på liknande sätt.
Gener kopplade till viktiga biologiska funktioner som kognition och olika beteenden reglerade av serotonin, exempelvis aggression och dygnsrytm, har selekterats och förts vidare från generation till generation. I populationerna på landet har dessa beteenden inte varit lika viktiga och generna som styr dem har inte prioriterats på samma sätt.
Kognition viktigare i stadsmiljö
– Det tyder på att just kognitionen och de här beteendena är mycket viktiga för att leva i urbana miljöer med mycket stress i form av buller, ljus på nätterna, luftföroreningar och ständig närhet till människor, säger Caroline Isaksson, lektor vid Lunds universitet och den som lett studien tillsammans med sin tidigare doktorand Pablo Salmon, nu verksam i Glasgow.
Studien är unik i sitt slag och den största som gjorts på hur stadsmiljöer påverkar generna och därmed arvsmassan hos de djur som lever där. Totalt har 192 stycken talgoxar undersökts i studien, fördelade på populationer i Malmö, Göteborg, Madrid, München, Paris, Barcelona, Glasgow, Lissabon och Milano.
Till varje stadspopulation har forskarna haft en kontrollgrupp med talgoxar som lever i närheten, men i lantlig miljö. Blodprov har tagits på samtliga fåglar och analyserats genetiskt.
Gener förändrades i stadsmiljö
– Vi har analyserat mer än en halv miljon så kallade snippar utspridda över hela arvsmassan. Kvar blev ett fåtal gener som förändrats tydligt som svar på den urbana miljön, säger Caroline Isaksson.
Talgoxar är vanliga i hela Europa och sedan tidigare är det känt att de är genetiskt ganska lika. Trots detta har forskarna nu identifierat tydliga genetiska skillnader mellan talgoxar i staden och talgoxar på landet.
– Att vi får en så tydlig och generell urban selektion i en annars genetiskt lik europeisk talgoxe är förvånande, säger Caroline Isaksson.
Forskarna vid Karolinska Institutet och UCL har identifierat en allmän faktor som påverkar unga människors beslutsförmåga, oberoende av IQ. De har valt att kalla den allmänna beslutsförmågan, som ligger till grund för flera typer av beslutsfattande, för ”decision acuity”, ungefär beslutsskärpa.
– Människor med högre beslutsskärpa fattar inte alltid de bästa besluten, men de tar specifika beslut på ett konsekvent sätt. Låg beslutsskärpa är förknippad med sämre sociala förmågor och kan kopplas till symtom på psykiska ohälsa, säger studiens korresponderande författare Michael Moutoussis, forskare vid Max Planck UCL Centre for Computational Psychiatry & Ageing Research och Wellcome Centre for Human Neuroimaging, UCL Queen Square Institute of Neurology.
Högre beslutsskärpa hos äldre ungdomar
Studien omfattade 830 ungdomar i åldrarna 14–24 år som fick genomföra en rad beslutsfattande uppgifter kopplade till aspekter som risktagande, förtroende för andra människor och känslighet för vinster och förluster. Totalt 32 olika mått sammanfördes för att avgöra individens beslutsskärpa, som visade sig vara oberoende av IQ. Beslutsskärpan var högre hos de äldre ungdomarna och ökade med föräldrarnas utbildning. Dessutom var beslutsskärpan stabil över tid bland de deltagare som gjorde om samma tester 18 månader senare.
295 av deltagarna genomgick också hjärnavbildning med MR-kamera. Forskarna såg då ett samband mellan beslutsskärpa och funktionella kopplingar mellan många hjärnregioner, inklusive flera områden som tidigare har kopplats till beslutsfattande. I uppföljningen 18 månader senare kunde resultaten upprepas.
Beslutsskärpa är ett nytt koncept och kan underbyggas av hur starkt vissa nätverk i hjärnan kopplas ihop.. Bild: UCL
Kan påverka mer komplexa beslut
– Även om studiedeltagarna utförde enkla beslutsuppgifter tror vi att beslutsskärpa på samma vis kan påverka mer komplexa beslut, eftersom det handlar om hur långt in i framtiden människor tänker och hur impulsiva eller tillitsfulla de är, säger Marc Guitart-Masip, delad sisteförfattare som arbetat med studien på Karolinska Institutet tillsammans med Benjamín Garzón, båda vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle.
Vetenskaplig artikel:
Decision-making ability, psychopathology, and brain connectivity, (Michael Moutoussis, Benjamín Garzón, Sharon Neufeld, Dominik R. Bach, Francesco Rigoli, Ian Goodyer, Edward Bullmore, NSPN Consortium, Marc Guitart-Masip, Raymond J. Dolan), Neuron, online 20 maj 2021
Fotnot: Forskningen finansierades av Wellcome Trust , Vetenskapsrådet, Europeiska forskningsrådet och National Institute for Health Research (NIHR) UCLH Biomedical Research Center. Inga intressekonflikter uppges.
Forskare har upptäckt att resistensgenen SLI1 i växten backtrav skyddar mot angrepp från persikbladlöss och två andra sorters växtlöss. Tobaksmjöllöss och kålbladlöss är först opåverkade av SLI1-genen, men sen förändras festandet snabbt till en ovanlig spottritual.
Blad- och mjöllöss är allmänt utbredda på växter och jordbruksgrödor. De livnär sig på växtsaft, men sprider också virus. Krav på att minska användning av insektsmedel i jordbruket har ökat intresset för de naturliga försvarsmekanismer i växter mot insekts- och virusskador.
Att identifiera den genetiska koden för sjukdomsresistens hos växter är knepigt. En enda gen kan vanligtvis bara erbjuda skydd mot en specifik sjukdom eller parasit. Men den här gången är det annorlunda. SLI1-genen skyddar mot flera obesläktade skadegörare.
Fler floem-födande insekter
Karen Kloth, forskare på Wageningen University & Research i Nederländerna och tidigare postdoktor i Benedicte Albrectsens forskningsgrupp vid Umeå universitet, specialiserar sig på att identifiera resistensgener hos växter. Och det var hon som 2017 upptäckte att genen SLI1 gör modellväxten backtrav (Arabidopsis thaliana) motståndskraftig mot persikbladlus.
I den aktuella studien visar forskarteamet att SLI1-genen endast är aktiv i det så kallade floemet – cellerna som transporterar den sockerrika saften genom växten. De upptäckte också att genen fungerar mot flera andra arter av blad- och mjöllöss – som liksom persikbladlusen föder på floemsaft.
SLI1 minskar aptit och förökning hos löss
– Tobaksmjöllöss och två olika sorters kållöss trivs inte på växter med denna gen. De får färre avkommor och ägg. Med detaljerade beteendestester har vi avslöjat att lössen producerar mer spott och det dröjer längre innan de börjar äta från växter med genen, som verkar ge dem sämre förmåga att ta upp floemsaften, säger Karen Kloth.
Genen fungerar dock inte mot alla sugande växtlöss. Senapsbladlöss visade ett ovanligt beteende som forskarteamet menar är ett sätt att bryta resistensen.
– De injicerade upprepade gånger sina nålliknande mundelar in i floemet och spottade upp till 20 gånger innan de faktiskt började äta av SLI1-plantorna. Detta kan tyda på att upprepad injektion av spott, som vi vet innehåller speciella proteiner, kan hjälpa lössen att övervinna växtens försvar, säger Karen Kloth.
En gen skyddar mot flera olika arter
Men att en enkel gen kan ge skydd mot flera arter av sugande insekter samtidigt, är ny kunskap som ifrågasätter evolutionära teorier. Växtlöss är ett kolossalt problem i Europeisk växtodling och de är svåra att hantera. För förutom den skada de själva orsakar på växten, sprider de växtvirus som är ett stort problem för jordbruket.
Det är därför ganska anmärkningsvärt att upptäcka att en enda gen i backtrav kan ge skydd mot olika arter av växtlöss samtidigt.
– Vi hoppas att ytterligare forskning kan avslöja den underliggande mekanismen så att vi genom växtförädling med denna gen, kan öka motståndskraft i framtida grödor, säger Karen Kloth.
Karen J. Kloth, Laboratory of Entomology, Wageningen University & Research, karen.kloth@wur.nl
Benedicte R. Albrectsen, Umeå Plant Science Centre. Institutionen för fysiologisk botanik. Umeå universitet, albrectsen@umu.se
Att identifiera den genetiska koden för sjukdomsresistens hos växter är knepigt. En enda gen kan vanligtvis bara erbjuda skydd mot en specifik sjukdom eller parasit. Därför är bred kunskap om vilka gener som bidrar till motståndskraft mot växtsjukdomar en nyckel i förädlingen av friskare grödor, menar forskarna i projektet Resistensförädling för friska grödor.
Genetiska markörer som kan användas för att testa om veteplantor är resistenta mot svartpricksjuka har redan tagits fram och används redan i kommersiell växtförädling.
– Vi har utvärderat 175 olika slags höstvete och har tagit fram ett protokoll som kan användas för att utvärdera förmågan att stå emot svartpricksjuka, säger Aakash Chawade, docent vid institutionen för växtförädling vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).
Resistensgen mot svartpricksjuka
Svartpricksjuka orsakas av svampen Zymoseptoria tritici och kan ge stora skördeförluster, särskilt regniga somrar.
– Genom att granska vetets dna har vi hittat genetiska markörer för resistens mot sjukdomen som är användbara inom veteförädlingen. Det insamlade växtmaterialet, metoden och resultaten har redan börjat användas och kommer att ge en mer motståndskraftig gröda som minskar behovet av kemiska växtskyddsmedel, säger Aakash Chawade, docent vid institutionen för växtförädling vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och en av forskarna bakom studien.
Inre motståndskraft
– Växtsorter som har en inre motståndskraft – resistens eller tolerans – mot sjukdomar är en nyckel för en framtida hållbar växtodling. Vårt projekt tar fram kunskap och metoder som gör att vi kan få fram denna motståndskraft i våra grödor snabbare och effektivare när vi förädlar dem. Vi ligger olika långt framme inom olika grödor och sjukdomar. När det gäller rotröta i rödklöver är vi faktiskt inte ens säkra på vilken patogen som ligger bakom, så nu inventerar forskarna vilka svampar som finns i de sjuka rötterna, säger Magnus Karlsson, projektkoordinator och docent vid institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi vid SLU.
Veteplanta angripen av svartpricksjuka. Bild: Magnus Karlsson
Friskare grödor för svenska förhållanden
Inom projektet Resistensförädling för friska grödortittar forskare och experter inom näringslivet på olika allvarliga sjukdomar, orsakade av patogener – svampar, virus, bakterier etc. – som drabbar vete, potatis, ärt, sockerbeta och rödklöver. Målet är att hitta sätt att få fram friskare och mer motståndskraftiga grödor för svenska förhållanden.
– Växtsjukdomar kan både göra så att man inte får någon skörd och att skörden blir oanvändbar på grund av gifter eller dålig smak. Gödning och växtskyddsmedel var en revolution när de kom. Men bekämpningsmedlen har också baksidor som vi alla känner till, och därför är det viktigt att utveckla nya metoder för att skydda våra grödor och trygga matproduktionen. Patogenerna kämpar också emot; de utvecklas snabbt med sina korta livscykler och försöker ta sig runt skyddet. Vi måste jobba kontinuerligt med detta; vi blir aldrig färdiga med resistensförädling, säger Tina Henriksson, projektkoordinator och växtförädlare vid Lantmännen. Forskningsprojektet drivs inom ramen för SLU Grogrund – centrum för växtförädling av livsmedelsgrödor.
Kontakt:
Magnus Karlsson, projektkoordinator och docent vid institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi vid SLU, magnus.karlsson@slu.se
Aakash Chawade, docent vid institutionen för växtförädling vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), aakash.chawade@slu.se
Fåglar som flyttar från övervintringsområdena i södra Afrika till häckningsplatserna i Sverige tar ungefär två månader på sig att tillryggalägga sträckan inräknat raster för att vila och äta. Tidigare har forskare uppskattat att den övre hastigheten för flyttfåglar, oavsett art, är 500 km/dag, men att majoriteten av fåglarna flyttar med avsevärt lägre hastigheter. Den nya studien, publicerad i iScience, visar att tornseglarnas hastighet är betydligt högre än för andra arter. Högst är den när seglarna passerar över Sahara och Medelhavet under vårflyttningen. Från södra Afrika till nordligaste Sverige tar det cirka 15 dagar för tornseglarna.
Forskarna har mätt seglarnas hastighet både på hösten och på våren. Tekniken de använt är små dataloggar som spårar fåglarna och berättar var de befunnit sig vid olika tider på dygnet genom att registrera och lagra ljusförhållanden och koppla dessa till tidpunkter. När tornseglarna återvänt till sina häckningsplatser i nordligaste Sverige har forskarna fångat dem och tömt dataloggarna på innehåll.
Hastighetsrekord: En tornseglare flög 830 km per dag
Resultaten visar att tornseglarna i genomsnitt flyger 570 km/dag under hela vårflyttningen till Sverige. Men forskarna har uppmätt långt högre hastigheter än så: under en niodagarsperiod flög en av tornseglarna drygt 830 km/dag.
Hastighetsrekordet kan te sig märkligt med tanke på att tornseglare inte flyger exceptionellt fort, cirka tio meter per sekund, jämfört med andra flyttfåglar. Hemligheten ligger i deras ringa storlek, energisnåla flykt och att de effektiviserat sitt födointag under flyttningen. Men också deras förmåga att förutsäga vindförhållandena flera dagar in i framtiden och låta medvinden göra en del av jobbet.
Utnyttjar medvinden klokt
– Tornseglarna verkar faktiskt kunna förutsäga när vindförhållandena är bäst för att få så mycket medvind som möjligt. De är kloka fåglar som tycks besitta förmågan att prediktera vindar innan de drar nytta av dem, säger Susanne Åkesson som gjort studien tillsammans med kollegan Giuseppe Bianco.
Enligt forskarna reagerar inte tornseglarna på de vindförhållanden som råder för stunden, utan de förväntade vindarna kommande dagar. Den förmågan hjälper dem att tajma tidpunkten för när de ska påbörja sin långa flyttning, men också när det är bäst förutsättningar att passera över ogästvänliga områden som Sahara och Medelhavet.
– Jag tror att de kan känna av lufttrycket i olika vädersystem som passerar och att det är den förmågan som gör att de kan förutsäga vindarna flera dagar framåt. Men vi vet inte säkert exakt vilken information de känner av, vi ska fortsätta forskningen, säger Susanne Åkesson.
Äter i luften
I den färska studien pekar forskarna även på födointaget under flyttningen som bidragande till tornseglarnas hastighetsrekord. Genom att äta luftburna insekter behöver de inte rasta på marken lika länge som andra arter och de kan anpassa sig så att de hela tiden har rätt mängd energi för flygningen utan att behöva bära stora fettförråd.
– Resultaten talar tydligt för att det är viktigt att skydda händerna med rätt klädsel vid kyla. Det är inte så att man vänjer sig vid förfrysning, utan tvärtom kan problemen bli värre när man en gång har drabbats. Följden kan bli försämrad känsel och onormal köldkänslighet, säger Albin Stjernbrandt, doktorand vid Umeå universitet.
I sin avhandling har Albin Stjernbrandt kartlagt exponeringsmönster för kyla i norra Sverige och hur det kan kopplas till förekomst av olika kärl- och nervsymtom i händerna.
Övervikt ger visst skydd mot vita fingrar
Problem med vita fingrar, som på medicinspråk heter Raynauds fenomen, rapporterades av mer än var tionde i studien, 11 procent bland männen och 14 procent bland kvinnorna. Det gick att se ett samband mellan hög köldexponering, tidigare förfrysning av händerna och förekomst av vita fingrar hos både män och kvinnor. Också ärftliga faktorer hade viss betydelse, medan däremot ett högt kroppsmasseindex, det vill säga övervikt eller fetma, tycktes ha viss skyddande verkan.
Högst exponering för kyla rapporterades bland yngre i fjälltrakterna. Mest utsatta för kyla i yrket var yrkesmilitärer, fiskare, skogsarbetare och byggnadsarbetare.
Köldexponering saknas i arbetsmiljölagen
– Idag saknas specifika regler i arbetsmiljölagstiftningen för köldexponering vid utomhusarbete. En strukturerad riskbedömning skulle kunna förebygga besvär, säger Albin Stjernbrandt.
Avhandlingen baseras delvis på enkätsvar från drygt 12 000 personer i arbetsför ålder i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län. I fyra delarbeten beskrivs köldexponeringsmönster och förekomst av olika kärl- och nervsymtom i händerna. I ett delarbete undersöktes köldkänsliga personer med hjälp av laboratorieinstrument, bland annat avancerad temperaturkänseltestning och blodflödesmätning med laserdopplerteknik.
Albin Stjernbrandt, Institutione n för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet. albin.stjernbrandt@umu.se. Albin Stjernbrandt arbetar som specialistläkare vid Arbets- och miljömedicin på Norrlands universitetssjukhus i Umeå.
Barn som tränade visuellt arbetsminne och problemlösning förbättrade sina mattekunskaper mer än barn som fokuserade på rotationsövningar. Det visar en stor studie av forskare vid Karolinska Institutet. Resultatet tyder på att kognitiv träning kan förbättra skolprestation och att när det kommer till matte, så spelar typen av kognitiv träning en signifikant roll.
Kognitiv förmåga
Kognitiv förmåga innebär förmågan att lära, förstå och minnas.
Källa: 1177.se
– I den här stora randomiserade studien fann vi att när det kommer till att stärka matematikinlärning hos små barn så har typen av kognitiv träning stor betydelse. Det är ett viktigt resultat därför att det är starka evidens för att kognitiv träning påverkar en förmåga som är olik det man tränat på, säger studiens korresponderande författare Torkel Klingberg, professor vid institutionen för neurovetenskap på Karolinska Institutet.
Flera studier har kopplat spatial kognitiv förmåga, det vill säga kapacitet att uppfatta och minnas spatiala relationer mellan olika objekt, till prestation inom naturvetenskap, teknik och matematik. Utvecklingen har lett till att åtskilliga arbetsgivare inom dessa yrken inkluderar tester i spatial förmåga som en del i rekryteringsprocessen. Resultaten har också väckt intresse för spatial kognitionsträning, som går ut på att stärka förmågan att memorera och manipulera olika former och objekt samt upptäcka mönster i olika sekvenser. Vissa skolor idag inkluderar spatiala uppgifter som en del av undervisningen.
De här övningarna fick barnen göra
Visuellt arbetsminne: I en övning i visuellt arbetsminne ska en person återge visuell information. I den här studien fick barnen återge en sekvens av prickar på ett rutnät. Svårighetsgraden ökade allt eftersom fler objekt tillkom.
Problemlösning: I en problemlösningsövning med mönster och sekvenser ska en person identifiera ett mönster som återkommer som regel och därigenom lista ut vad följande sekvens ska bli. I den här studien skulle barnen välja rätt bild att fylla ett tomrum med baserat på en tidigare sekvens. Svårighetsgraden ökade genom att nya dimensioner tillkom, såsom färger, former och prickar.
Rotation: I en rotationsövning ska en person lista ut hur ett objekt ser ut om den roteras. I den här studien fick barnen rotera 2D-objekt till att passa olika vinklar. Svårighetsgraden anpassades genom att öka vinkeln på rotationen eller objektets komplexitet.
Tallinje: En tallinje används för att med bild visa hur olika tal förhåller sig till varandra. I en tallinjeövning ska en person markera den rätta positionen för ett nummer på en rät linje. Svårighetsgraden justeras genom att ta bort rumsliga ledtrådar, exempelvis tallinjens graderingar, och utvecklas genom att inkludera matematiska problem såsom addition, subtraktion och division.
Tidigare studier där man utvärderat effekten av spatial kognitionsträning på skolprestation har dock haft blandade resultat. Vissa har visat på en signifikant förbättring, medan andra inte kunnat visa på någon effekt alls. Det finns således ett behov av stora randomiserade studier för att avgöra om och i vilken utsträckning spatial kognitionsträning faktiskt leder till ökad prestation.
17 000 barn ingick i studien
I den här studien ingick fler än 17 000 svenska skolbarn mellan sex och åtta års ålder som i 20 eller 33 minuter per dag under sju veckor genomförde kognitiv träning via appen Vektor. Barnen fick identiska uppgifter under den första vecka, varefter de slumpmässigt delades in i en av fem träningsplaner. I alla grupperna ägnade barnen ungefär hälften av tiden åt matematiska tallinjeuppgifter. Den återstående tiden tilldelades grupperna slumpmässigt olika proportioner av kognitiv träning i form av rotationsuppgifter (2D-figurer och tangram-pussel), övningar i visuellt arbetsminne eller övningar i problemlösning med mönster och sekvenser (se mer i faktarutan ovan). Barnens mattekunskaper testades i den första, femte och sjunde veckan.
Alla förbättrade kunskaperna
Forskarna fann att alla grupper förbättrade sina mattekunskaper, och att träning i problemlösning med mönster och sekvenser hade störst positiv påverkan följt av arbetsminnesträning. Både mönster- och arbetsminnesträning överträffade rotationsuppgifter signifikant när det kom till matematisk förbättring. De såg också att nyttan av kognitiv träning kunde skilja sig trefaldigt mellan olika individer. Det kan förklara skillnader i resultat från tidigare studier eftersom vilka individer som ingår i studien kan vara avgörande för resultaten.
Forskarna noterar att studien innehåller vissa begränsningar. Bland annat saknades en passiv kontrollgrupp samt en grupp som enbart fick matteträning.
– Även om det mest tidseffektiva sättet att förbättra testresultat oavsett ämne sannolikt är att träna på den specifika färdigheten, så visar vår studie i princip att spatial kognitiv träning stärker matematikinlärning. Eftersom spatial kognition, inklusive arbetsminne, är kopplat till många olika områden är det möjligt att kognitiv träning kan stimulera flertalet förmågor. Detta är något som vi tycker att lärare och beslutsfattare bör ha i åtanke i beräkningen av hur tidseffektiv kognitiv träning är i förhållande till träning inför ett specifikt test, säger Torkel Klingberg.
Vetenskaplig artikel:
Training spatial cognition enhances mathematical learning in a randomized study of 17,000 children.
Kontakt:
Torkel Klingberg, professor, Institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet, torkel.klingberg@ki.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
