Klorering används för att förhindra att sjukdomar sprids via dricksvatten, och för att bibehålla vattenkvalitén i hela ledningsnätet. Svenska vattenverk arbetar hårt för att kvaliteten på vattnet ska vara god, men ett dilemma är att kloreringen kan leda till att så kallade desinfektionsbiprodukter bildas.
Exakt vilka biprodukter människan exponeras för, eller hur de påverkar hälsan, vet man inte än. Därför arbetar forskare och vattenverk tillsammans för att göra kranvattnet så rent som möjligt.
Över 600 biprodukter vi vattenrening
Dricksvatten renas med klor eller ozon för att minska risken för sjukdomsspridning. Men samtidigt genereras desinfektionsbiprodukter, DBP, som kan vara giftiga och cancerframkallande.
Över 600 DBP har identifierats, men utgör ändå mindre än hälften av den totala mängden som vi exponeras för. Bara tre typer av DBP mäts regelbundet i Europa och USA, och deras negativa hälsorisker utgör bara en bråkdel av den totala uppskattade hälsorisken med DBP.
Anna Andersson, forskare vid Linköpings universitet, har i sin avhandling undersökt en relativt okänd grupp av desinfektionsbiprodukter. Dessa utgörs av ämnen som innehåller klor och brom, men består av större molekyler än de biprodukter som regleras i Sverige i dag.
Hon har studerat i vilken utsträckning dessa desinfektionsbiprodukter kan vara hälsoskadliga, hur de når människors dricksvattenkranar, i vilka vattenverk de förekommer samt hur nya reningstekniker kan minska bildandet av dem. Arbetet har gjorts i samarbete med svenska dricksvattenproducenter och med nya metoder som utvecklats just för att kunna mäta dessa biprodukter.
– Avhandlingen bidrar till kunskap om desinfektionsbiprodukter som man tidigare inte känt till, vilket gör att vattenverk i framtiden kan förbättra uppföljning och insatser kring hälsorisker, säger Anna Andersson, som nyligen disputerat vid Institutionen för Tema, Linköpings universitet.
Vad har vi i kranen?
En av de upptäckter som presenteras är att desinfektionsbiprodukter förändras på väg från vattenverket, genom vattennätet och ut till konsumentens kran. Det innebär att det konsumenten exponeras för inte är samma som mäts på vattenverken.
Förändringarna som skedde på väg till konsumenten kunde Anna Andersson och hennes kollegor observera genom en särskild så kallad non-target metod. Då screenar man efter biprodukter, i stället för att leta efter redan kända ämnen, och metoden ger information om sammansättningen hos biprodukterna. Man kunde se att antalet stora desinfektionsbiprodukter minskar och att sammansättningen på dem förändras på resan mot kranen. Förhållandet mellan klorinnehållande och brominnehållande biprodukter ändras, vilket är viktig kunskap då biprodukter med brom är mer skadliga för hälsan.
Reningsteknikers påverkan
Avhandlingen utvärderar också hur nya reningstekniker kan minska bildandet av biprodukter. En ny reningsteknik som forskarna såg kunde minska bildandet var en som kallas suspenderat jonbyte.
Utvärderingen visade även att molekyler som absorberar ultraviolett ljus kunde kopplas till bildandet av ämnen som är skadliga, vilket betyder att de är viktiga att ta bort under reningsprocessen. För att utvärdera de olika reningsteknikerna kombinerades kemisk analys och toxisk analys. Metoden hjälpte forskarna att se samband mellan biprodukternas sammansättning och hur toxisk, eller ohälsosam, blandningen blev.
Det samarbete som Anna Andersson och andra forskare på området har haft tillsammans med vattenverk – och den kunskap det lett fram till – har gjort att vissa vattenverk nu prövar nya metoder.
– I samband med att reningsprocesser uppdateras testar några vattenverk nu att fasa ut användningen av klor. Det ska bli spännande att följa, säger Anna Andersson.
Så gjordes studien
För att mäta okända biprodukter från vattenreningsprocessen användes ultrahögupplöst masspektrometri (Fourier transform ion cyclotron resonance mass spectrometry (FT-ICR MS)). Den bestämmer massan hos molekyler så exakt att atomsammansättningen för enskilda desinfektionsbiprodukter kan räknas ut. En serie effektbaserade metoder som bygger på biologiska testsystem användes för att mäta kombinerade toxiska effekter från de studerade biprodukterna.
Avhandling:
Uncharted Waters: Non-target analysis of disinfection by-products in drinking water.
Anna Andersson, postdoktor, Institutionen för Tema, Tema Miljöförändring, Linköpings universitet, anna.e.andersson@liu.se
I framtiden kommer det bli allt viktigare att ta hänsyn till sambandet mellan vatten, energi och mat för att säkra tillgång till livsmedel, både i Sverige och globalt.
Begreppet ”vatten-energi-mat- sambandet” (Water-Energy-Food Nexus) blev populärt efter World Economic Forum 2008 där livsmedelssäkerhet kopplat till globala kriser stod i fokus.
Sedan dess har flera olika WEF-modeller utvecklats runt om i världen, men den svåraste nöten att knäcka är just att få fram en modell som visar hur de olika områdena vatten, mat och energi samspelar med varandra. Här kommer forskning från Mälardalens högskola in i bilden.
Med hjälp av klimatdata från SMHI och NASA utvecklar forskare system som gör det enklare att kartlägga vädret – för att optimera vattenförbrukningen vid bevattning av åkermark och grödor.
Vikten av vatten
– Ju snabbare du förstår innebörden av sambandet mellan vatten, energi och mat, desto snabbare inser du även vikten av vatten, säger Pietro Campana som forskar om hållbara energisystem.
– Vi kan inte få tillgång till energi utan tillgång till vatten, eftersom det mesta av vår energi kommer från vattenkraftverk eller värmekraftverk som kräver vatten för kylning. Relativt nya tekniker för ren energi, som exempelvis solceller och solkoncentrerande kraftverk, kräver också mycket vatten.
– Utan vatten kan vårt system för livsmedelsproduktion inte upprätthållas, vilket hotar vår tillgång till mat, både i Sverige och globalt.
Riktlinjer för bevattning under torka
Forskarnas system, som bygger på klimatdata från SMHI och rymdteknik från NASA, kallas SWEDIMS (SWEDish Irrigation Management System) och är främst utvecklat för att ge riktlinjer för bevattning till svenska jordbrukare, särskilt under torka.
Det bygger på en visualiserings-plattform och ska hjälpa jordbrukare att bättre förstå sambandet mellan vatten- och energianvändning och livsmedelsproduktion. Systemet kan också användas av leverantörer av vatten- och energihantering för att bättre fördela vattnet som naturresurs.
– Trots vår geografiska placering och det överflöd av vattenresurser som vi har tillgång till här, kan även Sverige drabbas av torka. Det blev tydligt under den varma och torra sommaren 2018, och med klimatförändringarna är det högst troligt att vi kommer att få regelbundna perioder av torka även här i framtiden.
Skona grödan från temperaturstress
Därför blir det i framtiden allt viktigare att optimera mängden vatten som tillförs vid exempelvis bevattning av åkrar och grödor. Det gäller med andra ord att vattna på rätt sätt och vattna rätt mängd för att få en optimal skörd – utan att slösa på vattnet som resurs.
– Under ett normalt år kan det här bevattningssystemet leda till betydande vattenbesparingar jämfört med konventionella riktlinjer för bevattning. De resultat som kommit fram visar att så kallad temperaturstress under torkan 2018 spelade en nyckelroll i de minskade skördarna på upp till 35 procent.
– Genom att använda ett bevattningssystem som vattnar på rätt sätt med rätt mängd i rätt tid, skulle det inte bara optimera skördarna, utan också både minska vatten- och temperaturstressen och på så vis mildra troliga negativa effekter av klimat förändringarna, säger Pietro Campana.
Kontakt:
Pietro Campana, universitetslektor och forskare inom hållbara energisystem, campana@mdh.se
Skogsproduktionen är manligt kodad – det är utgångspunkten i Emmeline Laszlo Ambjörnssons forskning. Genom intervjuer och observationer vill hon förstå hur kvinnliga skogsägare som deltar i egna nätverk agerar utifrån normer om vad som anses vara kvinnligt och manligt.
Vill inte kopplas till feminism
De kvinnliga nätverken har skapats som egna arenor för kvinnor inom skogsproduktionen. Det traditionellt maskulina skogsproduktionsidealet utmanas delvis av mer kvinnligt kodade ideal inom nätverken, så som miljömässiga, sociala och kulturella värden. Ändå visar studien på en utbredd ovilja bland kvinnliga skogsägare att politisera sina nätverk. Man vill inte kopplas ihop med feminism, många vill heller inte beskriva nätverken som jämställdhetsprojekt. Emmeline Laszlo Ambjörnsson menar att det kollektiva agerandet är ett uttryck för postfeminism – strävan efter jämställdhet är inte en prioriterad fråga.
– Nätverken kom ur en frustration att som kvinna vara marginaliserad inom skogsproduktionen. Man kände sig inte tillräckligt synliggjord som ägare. Men många kvinnor i nätverken vill inte uttala det, vilket blir paradoxalt. Det är svårt att arbeta med förändringsarbete när feminism ses som extremt och radikalt och jämställdhet som någonting redan uppnått.
Skogsägaren ska vara stark och aktiv
Studien visar på olika ideal inom svensk skogspolicy och en styrning som präglas av maskulinitetsnormen. Kvinnliga skogsägare måste positionera sig utifrån dessa normer. Idén om den ”starka” skogsägaren är ett ideal som handlar om att vara fysiskt aktiv i skogen och arbeta med exempelvis motorsåg.
– En vanlig aktivitet i de kvinnliga nätverken är att man har motorsågskurser. Den här typen av aktivitet har blivit en ”rit” som gör dig erkänd som skogsägare.
Motstånd mot det urbana
Emmeline Laszlo Ambjörnsson lyfter också rumsliga maktförhållanden och menar att identiteten kopplar till föreställningen om landsbygden.
– Många i studien kände stark solidaritet med skogsbrukarkåren i stort. De kvinnliga skogsägarna kopplade gärna sin identitet till landsbygden, som ett sätt att också kollektivt göra motstånd mot det som förstås som urbana rörelser, exempelvis feminismen eller miljörörelsen.
Viktigt vara affärsinriktad
Ytterligare ett ideal är skogsägaren som entreprenör. Det handlar om att vara affärsinriktad och att sköta skogen som ett företag där man säljer råvara till industrin. Som skogsägarentreprenör är man traditionellt ofta mer fokuserad på skogsproduktion än sociala, miljömässiga och kulturella värden.
– Att vara aktiv på marknaden är viktigt för de här kvinnorna och något det pratas om på möten. Man har koll på konjunktursvängningar och aktiemarknader. Skogen ses ofta som en investering som ska ge avkastning. Att vara skogsägare innebär då att sköta den investeringen och hyra in personal på entreprenad som utför skogsbruksarbetet.
Skogsägare har stor makt
Nätverken har varit en viktig utgångspunkt för att undersöka hur genus kan kopplas ihop med idéer om skogsbruk, men också utifrån dynamiken mellan stad och landsbygd. Hur skogarna förvaltas påverkar många, och spelar roll för globala processer.
– Jag har alltid varit intresserad av hur vi förvaltar våra naturresurser. Vad privata skogsägare gör med skogsmarken är inte lika reglerat som vad vi gör med marken i städerna. Jag intresserar mig för idén om vad det innebär att vara en kvinna eller man kan kopplas till hur vi använder marken. Individuella skogsägare har stor makt över vad som händer med en stor landmassa som påverkar oss allihopa, inte minst utifrån de globala klimatförändringarna.
Fanns det någonting som förvånade dig i studiet av kvinnliga skogsägare?
– Det var den utbredda oviljan att beskriva nätverken som jämställdhetsprojekt, när nätverkens uppkomst så tydligt handlade om kvinnors marginalisering inom jordbruket. Men om man ser det utifrån en postfeministisk diskurs – hur nedtoning av radikala ambitioner blir ett sätt att skapa förändring – så är det lättare att förstå.
– Det som förvånade var också det motsägelsefulla i nätverkens diskussioner om miljömässiga värden i skogen. Samtidigt som flera av nätverken möjliggjorde att diskutera och utforska miljövärden, och lyfte fram sådana som viktiga, så fanns också en stark antagonistisk och negativ inställning till miljörörelsen som upplevdes som en urban opposition till skogsbruket.
Att förmå pendlare att ställa bilen och ta cykeln ger en dubbel hälsovinst. Dels minskar avgaserna, dels förbättras hälsan för pendlarna själva. Även i områden med mycket luftföroreningar är fysisk träning gynnsam för hälsan. Det visar en ny avhandling vid Umeå universitet.
– En slutsats är att det är extra viktigt för stadsplanerarna att underlätta för gång- och cykelpendling och även för fysisk aktivitet på fritiden i tätorter med mycket biltrafik och luftföroreningar. Det vinner alla på, säger Wasif Raza, doktorand vid Umeå universitet.
Mindre risk för hjärtsjukdom och stroke
I avhandlingen ingår två studier av deltagare i Umeå mellan året 1990 och 2014. I studierna har man undersökt risken att insjukna och återinsjukna i ischemisk hjärtsjukdom (bland annat hjärtinfarkt och kärlkramp) och i stroke. Detta har satts i relation till deltagarnas grad av fysisk aktivitet och långtidsexponering för luftföroreningar.
– Resultaten visar att hälsovinsterna av träning är särskilt stora för den som bor i områden med mycket luftföroreningar. Träning håller tillbaka inflammation som börjar i andningsorganen som föroreningarna orsakar, säger Wasif Raza, doktorand vid Umeå universitet.
Resultatet bland närmare 35 000 kommuninvånare var att träningen medförde gynnsamma effekter på risken att insjukna i ischemisk hjärtsjukdom för personer som var bosatta på adresser med höga nivåer av luftföroreningar, där risken var 45 procent lägre bland de som tränade i träningskläder minst två gånger per vecka. Någon motsvarande effekt gick inte att se för personer på adresser med låga halter av luftföroreningar.
Wasif Raza, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet, wasif.raza@umu.se
– Mycket har slängts. Jag hoppas att man tar tillvara på det som finns kvar, och att även fotbollens historia ges en plats på våra museer, säger Torbjörn Andersson, docent i idrottsvetenskap vid Malmö universitet.
Fotboll är den sport som har flest utövare i Sverige. Passionen för stora klubb- och landslagsturneringar är enorm. Torbjörn Andersson vill höja intresset även för sportens kulturarv. Tillsammans med fotografen Edvard Koinberg har han letat affischer, skor, spel, leksaker och andra prylar över hela landet. Resultatet är boken Fotbollens kuriosakabinett- Svensk fotbolls kulturarv i ord och bild.
Fick ta bollen med händer i början
De första varianterna som spelades i Sverige i slutet av 1800-talet var en blandning av rugby och fotboll där man fick ta bollen med händerna vid lyra. Författarna har förstås funnit stadgar som bekräftar detta. På ett gammalt vykort från när fotbollen gjorde entré på Idrottsparken i Stockholm 1901, har någon lagt till: ”Så går det till att spela boll.” De tidigaste idrottsplatserna finansierades genom aktieförsäljning. I boken visas aktiebreven upp.
Under rubriker som utrustning, rivaliteten, priser, nationalism, supporterprylar och pionjärtidens damfotboll berättar Torbjörn Andersson historien bakom bilderna.
– Visste ni att en vänskapsmatch mellan IFK Malmö och världslaget Real Madrid drog cirka 40 000 åskådare till Santiago Bernabéu Stadium 1959? Eller att landslaget enfärgade gul-blå dräkt gjorde premiär i OS 1912? Att Sverige spelat flest landskamper i världen?
Matchaffisch för Den Kongl: Danske Livgarde og Kungl: Svea Lifgarde 13/8 1922. Reklamtecknare: Palle Wennerwald. Andreasen & Lachmann. Privat ägo. Bild Edvard Koinberg
Konstverk, fotbollsspel, hejarramsor…
Boken innehåller 900 bilder och blandar högt och lågt: från tavlor av GAN och Isaac Grünewald och landslagets klenoder till leksaker, hejarramsor, matchprogram, skämtteckningar, fotbollsskor, vykort och fotbollsspel.
Den äldsta svenska matchaffisch de hittat är från 1906 och mötet mellan IFK Norrköping och Mariebergs IK på Idrottsparken i Norrköping. Där framgår att en social klassindelning existerat från start med dubbelt inträde till den lilla sittplatsläktaren.
– Det gjordes finare saker förr. En mindre turnering kunde ha en designad prisbuckla i silver. Det hade nog med amatörreglerna att göra, de fick inget betalt och då fick man satsa lite på priserna, säger Torbjörn Andersson.
Fotbollsskorna Lajos Special från Ströms skofabrik i Kumla 1958. Svenska Skoindustrimuseet. Bild: Göran Ekberg
En så kallade priskurant (prislista) från 1930 saluför bland annat ”elastiska suspensoirer” av ”lägsta kvalitet” (!) och ger tips till den unga bollspelaren, som att inte blunda när man nickar och att den som vill bli en klasspelare måste lära sig att dämpa en boll: ”… kan du icke göra det, då kan du lika gärna sluta upp att spela fotboll.”
Fotboll kom snabbt in på leksaksmarknaden
Till fotbollssportens stora succé hörde att den snabbt kom in i spel- och leksaksvärlden. Bland spelen märks ett hundra år gammalt från Chicago som stod på Gröna Lund. Figurerna var förstås målade i rivalerna Sveriges respektive Danmarks färger. Landslagen spelade årliga vänskapsmatcher fram till 1960-talet.
Men i boken finns också ruggiga tidsdokument som en fotboll med rasistiskt motiv i en katalog från 1941. Politik är en av ingångarna till boken. Torbjörn Andersson skriver om de svenska dubbelvinsterna mot tyska landslaget mitt under brinnande världskrig 1941 och 1942.
– Många länder bojkottade Nazityskland men Sverige visade ingen skam. Snarare var man stolt över att vinsterna gjort oss till en stormakt i fotboll, säger Torbjörn Andersson.
Affisch Real Madrid–IFK Malmö 22/11 1959.Vänskapsmatchen drog cirka 40 000 åskådare till Santiago Bernabéu Stadium. Affischen kommer från IFK Malmös samlingar. Bild: Edvard Koinberg
Nedpackad fotbollshistoria
Fotbollens kulturarv har inte stått så högt i kurs. Inte heller av fotbollsrörelsen själv, menar Torbjörn Andersson. Gamla arenor rivs och inte ens klubbarna har alltid sina priser och klenoder framme. Mycket är nedpackat. Torbjörn Andersson hoppas att boken kan bidra till att sätta fotbollen i en samhällelig och populärkulturell kontext.
– Det är sällan värdefulla saker men de väcker känslor till liv. Fotboll är ett av våra största intressen. Arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen har en given plats på våra museer – det tycker jag även fotbollen har, säger Torbjörn Andersson.
Fotbollsbilder från Göteborgs CAP säsongen 1931–32. Privat ägo. Bild: Edvard Koinberg
Fotbollens kuriosakabinett – från muséer, samlare och fotbollsklubbar
I arbetet med boken har Torbjörn Andersson frågat samtliga större svenska museer efter fotbollsrelaterade föremål. Materialet har i första hand kommit från tre källor:
Kungliga biblioteket i Stockholm har ett par hundra affischer i enstaka exemplar.
Universitetsbiblioteket i Lund har bidragit med småtryck som gamla program, politiska pamfletter, tipstidningar med mera.
Svenska fotbollförbundets samlingar har bland annat vinnarbollen från OS 1948 och Rosenska pokalen som vinnarna av Allsvenskan fick tidigare.
Vidare har svenska storklubbar och privatsamlare, varav Torbjörn Andersson själv är en, plockat fram sina samlingar. Antiktidning och auktionsbyråer har bistått med bildmaterial.
Renovera, energieffektivisera – och samtidigt bevara. Det är inte lätt att balansera en varsam förvaltning av historiska byggnader med behovet att göra dem mer energismarta. En avhandling vid Göteborgs universitet har tagit sig an utmaningen, och visar vägen mot energieffektiviseringar som inte skadar byggnadernas kulturvärden. Målet är att göra det lättare att ta fram strategier för energieffektiviseringar i större byggnadsbestånd.
Hänsyn till kulturarv
– Historiska byggnader utgör en väsentlig del av vårt totala byggnadsbestånd. Här finns stora möjligheter till energieffektivisering, samtidigt som vi måste ta hänsyn till att byggnaderna är en viktig del av vårt kulturarv. Om vi ska uppnå våra klimat- och energimål behövs ett större grepp där vi inte bara hanterar enskilda historiska byggnader, utan hela byggnadsbestånd, säger Petra Eriksson, som har genomfört forskningen i ett samarbete mellan Göteborgs universitet och Uppsala Universitet.
Ny metod för kategorisering
I avhandlingen presenteras en metod som tar ett helhetsgrepp om bedömningen av både de potentiella energibesparingarna och hanteringen av byggnadernas specifika förutsättningar. Metoden består av en kategorisering av byggnader, där hänsyn till kulturvärden hanteras genom restriktioner som begränsar vilka åtgärder som är möjliga att genomföra.
– Genom att arbeta efter metoden blir det möjligt att visualisera skillnader både inom och mellan olika delar av ett byggnadsbestånd, som beror på byggnadernas ålder, material, konstruktion och kulturvärden, säger Petra Eriksson.
Viktigt stöd för beslutsfattare
Hon ser metoden som ett viktigt beslutsstöd för exempelvis beslutsfattare, handläggare och större fastighetsägare, som nu kan fatta mer informerade beslut om hur balansen mellan energibesparing och bevarandet av kulturvärden kan hanteras.
– Jag hoppas att framtida forskning fortsätter att stötta utvecklingen inom området, mot mer standardiserade planerings- och beslutsstödsprocesser för bestånd av byggnader med kulturvärden, säger hon.
Petra Eriksson, doktorand i kulturvård vid Göteborgs universitet och universitetsadjunkt i kulturvård vid Uppsala universitet, petra.eriksson@konstvet.uu.se
I Sverige beräknas omkring 80 000 markområden vara förorenade med bland annat oljerester och tungmetaller. Om man ska bygga eller anlägga något nytt måste jorden först saneras. Stora mängder jord schaktas då bort och transporteras till särskilda deponianläggningar som avfall. Nu finns hopp om ett klimatsmart alternativ, där jorden kan saneras på plats med så kallat biokol.
Biokol kan, precis som vanligt grillkol, tillverkas av trämassa, men även av exempelvis matrester eller trädgårdsavfall.
I forskningsprojektet ”Biokol – från organiskt avfall till resurs för nyttiggörande av jordavfall” grävde forskare vid Statens Geotekniska Institut ner biokol i förorenad mark. Resultaten var tydliga. För organiska miljögifter, så kallade polycykliska aromatiska kolväten (PAH:er) som finns i bland annat eldningsolja och äldre asfalt, minskade spridningsrisken med hela 99 procent. Och det redan vid en liten tillsats av biokol, berättar forskningsledaren Anja Enell vid Statens Geotekniska Institut.
Miljögifter minskade nästan helt med biokol
– Redan vid en tillsats på tre procent biokol lyckades vi få ner spridningsrisken för organiska miljögifter med 99 procent. Även för tungmetaller som koppar och zink fungerar det bra.
Kolet tar inte bort gifterna, utan binder dem till sig. De stannar där de är i stället för att lakas ur och hamna i vattendrag och grundvatten. Men det gäller inte alla föroreningar. Biokol fungerar sämre för vissa ämnen med negativ elektrisk laddning, och kan till och med öka spridningen av exempelvis arsenik, krom, molybden, antimon och vanadin.
Det är ämnen som är vanliga på gamla industriområden.
Biokol tillverkas genom pyrolys
Biokol har, liksom så kallat aktivt kol, en förmåga att både adsorbera (suga upp på ytan) och absorbera (fånga in och uppsluka) ämnen. Den porösa strukturen och stora specifika yt-arean gör att vissa giftiga ämnen ämnen tas upp.
Biokol tillverkas genom att organiskt material, som textilier, trädgårdsavfall eller trärester, förkolnas genom så kallad pyrolys (upphettning i en syrefri miljö till omkring 500–1 000 grader).
Biokol är väldigt likt det kol som kommersiellt används vid grillning, men för att kunna klassas som biokol får det inte under snabb förbränning omvandlas till koldioxid
Biokolet bra som jordförbättrare
Förmågan att rena bort gifter gör biokolet lämpligt som jordförbättrare. Samtidigt minskar koldioxidhalten i atmosfären. Genom att biokolet bevaras i marken under hundratals till tusentals år utgör det en stabil kolsänka. Biokolet binder fukt och näring, vilket gör odlingar mer motståndskraftiga mot torka. Genom sin porösa struktur skapar det utrymme för mikroorganismer att verka. Kolet binder även vissa skadliga ämnen som annars riskerar förorena vattendrag och grundvatten.
Biokolet kan även användas för att ersätta stenkol i industriprocesser, vilket minskar utsläppen.
– Man måste karaktärisera jorden för att veta vilken föroreningssituation som råder. Så är det med andra reningstekniker också, det finns sällan en metod som funkar för allt, säger Anja Enell.
Det unika med biokolrening är att metoden utöver att rening även kan ha en positiv klimatpåverkan. Biokol binder koldioxid och utgör på så vis en stabil kolsänka.
Kolsänka – ett sätt fånga koldioxid
En kolsänka är en funktion eller process där koldioxid tas upp ur luften och lagras under en lång tid. De huvudsakliga kolsänkorna är världshaven och växande vegetation. Kolsänkor är motsatsen till kolkällor.
Med biokolrening kan jorden ligga kvar och behovet av schaktning, transport och särskilda deponiplatser försvinner. Dessutom slipper man fylla på med ny jord, eller annan fyllnadsmassa.
– Jord är en ändlig resurs som vi måste vara väldigt rädda om. Fin matjord tar det hundratals år att återbilda. Kan jorden vara kvar utan att utgöra någon risk är det bra både för miljön, klimatet och landskapet, säger Anja Enell.
Biokol har störst effekt på dålig jord
Kol kan bevaras i jord i tusentals år. I Amazonas finns extremt bördiga områden med höga kolhalter, så kallad terra preta efter portugisiskans ”svart jord”. Jordbrukskulturer som verkade på platsen myllade ner kol och organiskt avfall i jorden.
Effekten är störst på dålig jord, med låg mullhalt och för tät struktur. Naturlig mull fyller en liknande funktion, med den skillnaden att den bryts ner mycket snabbare än kolet.
Det är inte bara jord som kan bli bättre genom en dos biokol. Även koldioxidutsläppen till atmosfären kan minska – med biokol i djurfoder. I ett försök att förbättra foderkvalitet och samtidigt minska utsläppen av metangas utfordras svenska kor med biokolblandat foder.
Kvigor käkade foder med biokol
Vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala pågår studien ”Den ekologiska mjölkgården som kolsänka”, där nyttan av att blanda biokol i foder undersöks. Sommaren 2020 gjorde forskarna ensilage av timotej och rödklöver blandat med 2 till 6 procent pulveriserat biokol i en laboratoriesilo – och undersökte sedan fodrets egenskaper.
Under stallperioden 2021-22 genomförs ett försök i större skala med en grupp äldre kvigor, berättar forskningsledaren Torsten Eriksson.
Ensilage mums för mjölkkor
Ensilage är foderväxter för djur, och har konserverats genom jäsning. Det viktigaste materialet är vallväxter, till exempel timotej och klöver, men ensilage av majs liksom av de vanliga sädesslagen i omoget stadium är också vanligt. Det görs i tornsilor, plansilor och i de plastade balar som syns i odlingslandskapet.
Men äter kor verkligen kol?
– Ja, det gör de definitivt, enligt de studier där det har blandats i fodret, säger Torsten Eriksson. Det finns en kontinuerlig historia ända sedan antiken av användning av biokol i veterinärmedicinskt syfte, mot alla sorters magåkommor och framförallt diarréer.
Förhoppningen är dels att tillsatsen av biokol ska förändra konsistensen på kornas avföring genom att binda fukt så den blir torrare – och djuren därmed renare. Och dels att minska metangasen. I projektet ska även mängden av ammoniak och metan från gödseln kontrolleras. Metan står näst efter koldioxid för det största bidraget till den globala uppvärmningen.
Ekonomiskt värde kan få fler att använda biokol
För en lantbrukare kan inblandningen av biokol i fodret öka effektiviteten i hela kedjan (foder-mjölkproduktion-gödselhantering-odling).
2020 blev biokol godkänt som jordförbättringsmedel i certifierad EU-ekologisk produktion.
Eftersom biokol innebär en investering, är det viktigt att kartlägga vilka värden och mervärden som finns hos produkten i alla led, menar Torsten Eriksson. Hur samhället och slutkunder värderar det klimatsmarta valet har stor betydelse. I Sverige ska Hushållningssällskapet Sjuhärad till 2023 ha tagit fram ett certifieringssystem för klimatkompensation där företag kan köpa kolsänksrätter av svenska lantbrukare som använder biokol i odlingen.
– Finns det ett ekonomiskt värde, antingen genom att kunder är beredda att betala mer eller i form av miljöpremier av något slag, så bidrar det till att fler använder biokol, säger Torsten Eriksson.
Text: Jenny Damberg på uppdrag av forskning.se
Skörd av timotej för inläggning i labsilor. Bild:Torsten Eriksson
Om forskningsprojekten
Biokol – från organiskt avfall till resurs för nyttiggörande av jordavfall genomfördes 2018-2020. Projektet är ett samarbete mellan Statens Geotekniska Institut, Nordvästra Skånes Renhållnings AB, Sveriges lantbruksuniversitet, Kungliga Tekniska Högskolan och Örebro Universitet, med stöd från det strategiska innovationsprogrammet RE:Source som finansieras av Vinnova, Energimyndigheten och Formas.
Studien visade att biokol kan vara mycket effektivt för att binda föroreningar i mark, i de fall föroreningarna utgörs av organiska ämnen och/eller tungmetaller. Resultaten ska nu följas upp i fråga om långtidsverkan.
Den ekologiska mjölkgården som kolsänka pågår till och med 2022 vid Institutionen för husdjurens utfodring och vård vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala.
Tidigare studier har visat att barn med koncentrationssvårigheter och/eller ADHD som utsätts för hörselbrus löser kognitiva uppgifter bättre. Men detta är första gången en sådan koppling har visats mellan visuellt brus och kognitiva förmågor som minne och läsförmåga hos barn med läs- och skrivsvårigheter.
– Det visuella bruset vi har utsatt barnen för, även kallat vitt pixelbrus, kan jämföras med att ge barn glasögon. Effekten på läsning och minne var omedelbar, säger Göran Söderlund, lektor i pedagogik vid Göteborgs universitet och professor i specialpedagogik vid Høgskulen på Vestlandet i Norge.
Läsförmåga och minne testades
Studien genomfördes på cirka 80 elever på mellanstadiet i skolor i Småland. Barnen som deltog hade valts ut efter ett läskunnighetstest och var indelade in i tre grupper: goda läsare, barn med vissa lässvårigheter och barn med stora lässvårigheter.
I studien fick barnen läsa tolv ord där de utsattes för fyra olika nivåer av visuellt brus, från inget till mycket visuellt brus. Testet bestod av att se hur många av orden barnen kunde läsa korrekt och hur många de kunde upprepa efteråt.
Barn med lässvårigheter presterade bättre
Resultatet visade att gruppen med stora lässvårigheter, där barnen hade fonologiska svårigheter, presterade betydligt bättre när de utsattes för vitt pixelbrus. De läste fler ord korrekt och mindes också orden bättre. På de goda läsarna och de med vissa lässvårigheter hade bruset inga eller negativa effekter.
– Det här är första gången som effekter på högre kognition påvisas, i detta fall både läsning och minne, med hjälp av visuellt brus, säger Göran Söderlund.
Viktigt med rätt mängd brus
Barnen utsattes för olika nivåer av pixelbrus och resultaten visade att mängden brus är avgörande för läsförmåga och minne.
– Du kan jämföra med att vara närsynt och behöva glasögon. Vi såg att när vi utsatte barnen för mellannivån av brus läste de bättre. Men utan brus och med mycket brus läste de sämre, säger Göran Söderlund och fortsätter:
– Detta resultat visar att barn med läs- och skrivsvårigheter genom ett otroligt enkelt grepp kan få hjälp. Genom att justera skärmar i skolan eller hemma hoppas vi kunna lösa deras problem direkt. Men det här är den första studien i sitt slag och det kräver fler studier.
Mer forskning krävs
Göran Söderlund vill nu forska mer kring effekten av vitt pixelbrus. Han hoppas att nya studier kan ge svar på om träning med visuellt brus under en längre tid kan leda till bestående förbättringar.
– Det är värt att undersöka. Vi vet inte. Och detta är grundforskning och vår första studie. Men våra resultat visar att barnen fick omedelbar hjälp, och då är det viktigt att fortsätta med nya studier för att ta reda på om denna enkla åtgärd, som alla kan göra på sin egen bärbara dator, faktiskt är något som ger varaktigt hjälp till dessa barn.
Det visar en avhandling i pedagogik vid Göteborgs universitet har jämfört, vars författare efterlyser åtgärder för att skapa en mer likvärdig skola.
– Det är en ojämlik fördelning av lärarkompetens i svenska skolor. Elever med sämre socioekonomiska förutsättningar går i skolor där det ges sämre möjligheter att lära sig jämfört med elever med bättre socioekonomiska förutsättningar, säger doktoranden Victoria Rolfe, vid Göteborgs universitet.
Hon har använt sig av data från den internationella studien TIMMS för att analysera skillnader i lärmöjligheter – det vill säga hur mycket ämnesinnehåll som eleverna får undervisning i – och elevernas provresultat.
Ojämlikhet i lärmöjligheter
TIMMS genomförs i cirka 80 länder och undersöker kunskaper i matematik och naturvetenskap hos elever i årskurs 4 och 8. Victoria Rolfe har gjort en internationell jämförelse mellan de länder som deltog i årskurs 8 år 2003, 2007, 2011 and 2015.
– I nästan alla länder fanns det en ojämlikhet i matematikkunskaper utifrån elevernas socioekonomiska förutsättningar. Den ojämlikheten var tydligare i länder med större inkomstskillnader, säger Victoria Rolfe.
I många länder fanns det också en ojämlikhet i lärmöjligheter utifrån elevernas socioekonomiska förutsättningar och i ett fåtal länder bidrog skillnaderna i lärmöjligheter till en ännu större ojämlikhet i matematikkunskaper.
– Intressant nog var ojämlikheten i lärmöjligheter relaterad till graden av urbanisering, det vill säga hur stor del av befolkningen som lever i tätorter, säger Victoria Rolfe.
Ojämlikhet i svenska klassrum
Även om det finns relativt låga inkomstskillnader i Sverige så fanns det en tydlig ojämlikhet i matematikkunskaper utifrån elevernas socioekonomiska förutsättningar. I TIMMS 2003 och 2015 fanns det tendenser till ojämlikhet i lärmöjligheter och att denna ojämlikhet ytterligare ökade ojämlikheten i matematikkunskaper.
För att bättre förstå hur ojämlikheten ter sig i svenska klassrum har Victoria Rolfe undersökt lärarkompetens i årskurs 8. Förutom ojämlikhet i matematikkunskaper och lärmöjligheter, fanns det också en skillnad i hur väl förberedda lärarna var att undervisa.
Obehöriga lärare i skolor med resursstarka elever säger sig vara bättre förberedda att undervisa om centrala kunskapsinnehåll i matematik jämfört med obehöriga lärare i klasser med hög andel resurssvaga elever. När lärarna har behörighet är det ingen skillnad i hur väl förberedda lärarna anser sig vara i olika typer av klasser.
– Resultatet visar att det finns en ojämlikhet i svenska klassrum och ger oss en förståelse av hur den ser ut. Förhoppningsvis kan det vara en startpunkt för en mer nyanserad diskussion om ojämlikhet och åtgärder som kan skapa en mer likvärdig skola, säger Victoria Rolfe.
TIMMS
TIMSS är en internationell studie som undersöker kunskaper i och attityder till matematik och naturvetenskap hos elever i årskurs 4 och årskurs 8.
TIMMS samlar också in uppgifter om elevers attityder, deras socioekonomiska bakgrund, samt lärares och rektorers uppfattning om bland annat undervisning, kompetens och trygghet i skolan.
Victoria Rolfe, doktorand i pedagogik vid Göteborgs universitet, victoria.rolfe@gu.se
När sill fileas blir mer än hälften av fiskens vikt till restråvaror som aldrig når våra tallrikar. Stora mängder prima fiskråvara finns kvar på till exempel ryggbenet efter att filén skurits bort, och som hade kunnat bli fiskfärs, proteinprodukter eller omega-3-rika oljor.
Genom att doppa fiskrenset i en speciellt utvecklad lösning, med bland annat extrakt från rosmarin och citronsyra förbättras hållbarheten markant, och det finns tid att ta vara på de värdefulla råvarorna till nya livsmedelsprodukter.
Idag finns goda möjligheter att processa restråvaror till livsmedel istället för att de används i till exempel djurfoder – eller i värsta fall slängs.
Fettsyror gör att fisken härsknar snabbt
Den stora utmaningen är att de omättade fettsyrorna i fiskdelarna är mycket känsliga för så kallad oxidativ nedbrytning. Med andra ord härsknar de snabbt. Det gör att kvaliteten börjar försämras redan efter några timmar. Det ger även en oönskad smak, färg och konsistens hos slutprodukten.
Att restråvaror från till exempel fiskens rygg, huvud eller buk är så oerhört känsliga beror på att de är rika på blod och därmed proteinet hemoglobin, som kan påskynda reaktionen mellan syre i luften och de omättade fettsyrorna i fiskråvaran.
− Vår nya teknik ger ett värdefullt tidsspann för producenterna, då råvarorna håller längre och kan lagras eller transporteras innan de ska uppgraderas till livsmedelsingredienser, säger Ingrid Undeland, professor i livsmedelsvetenskap vid institutionen för biologi och bioteknik på Chalmers.
Lösningen var rosmarin och citronsyra
Tillsammans med kollegorna Haizhou Wu och Mursalin Sajib har hon publicerat en studie som utvärderar sköljtekniken för restråvaror från sill. Den visar att tiden innan restråvarorna från sillfilétillverkning härsknade förlängdes avsevärt. Vid förvaring i rumstemperatur (20 grader) tog det tre och en halv dag i stället för knappt en halv dag efter ett dopp i lösningen med bland annat rosmarinextrakt och citronsyra. Om fiskresterna förvarades nollgradigt ökade hållbarheten från knappt en dag till elva dagar.
− Eftersom ytan på råvarorna täcks av ett tunt lager antioxidanter när de doppas i lösningen, överförs dessa också till nästa steg i processen, vilket gör att man kan få fram exempelvis en fiskfärs, eller protein- och oljeingredienser med högre kvalitet, säger Ingrid Undeland.
För att göra tekniken kostnadseffektiv återanvändes lösningen till flera omgångar av råvara. Resultaten visade att även efter återanvändning upp till tio gånger hämmades härskningsprocessen fullständigt när fiskdelarna förvarades nollgradigt. Dessutom såg man att lösningen höll fiskens hemoglobin i en mer stabil form, vilket troligen förklarar varför den förhindrade oxidation.
Funkar på flera fiskarter
Studien baserades på sillrestråvaror, men resultat med torskrestråvaror bekräftar också att doppning i rosmarinbaserade antioxidantblandningar skyddar mycket bra mot oxidation även här. Det innebär att lösningen kan användas för att förhindra härskning i restråvaror från flera olika fiskarter.
Exempel på värdefulla restråvaror från fisk är till exempel rygg och huvud som är rika på muskel och därför passar bra för fiskfärs eller proteiningredienser. Då buk och inälvor är rika på omega-3-fettsyror kan de användas till oljetillverkning. Stjärtfenan har mycket skinn, ben och bindväv och lämpar sig därför bra för till exempel framställning av marint kollagen, som är en mycket attraktiv ingrediens på marknaden just nu. Det marina kollagenet används förutom i livsmedel även i kosmetika och ”nutraceuticals” då det har dokumenterat goda effekter på bland annat lederna och hudens hälsa.
Ingrid Undeland, professor i livsmedelsvetenskap, institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers, undeland@chalmers.se
Ända sedan 1800-talet har forskare studerat den geologiska lagerföljden för att rekonstruera hur djurliv, växtlighet och klimat förändrats under årmiljonerna. Men hittills har nästan ingenting varit känt om det forntida meteoritflödet. Det är inte så konstigt. Nedfall är sällsynta och de söndertrasade himlakropparna vittrar snabbt sönder i kontakt med jordens syre. Men i en ny studie som presenteras i den vetenskapliga tidskriften PNAS har forskare i Lund lyckats rekonstruera hur de senaste 500 miljoner årens meteoritbombardemang mot jorden sett ut.
Stabilt flöde av meteoriter
– Forskarvärlden har tidigare trott att meteoritflödet mot jorden varit kopplat till dramatiska händelser i asteroidbältet. Men vår nya studie visar att flödet istället har varit mycket stabilt, säger Birger Schmitz, geologiprofessor vid Lunds universitet.
För studien har forskarna vid universitetets astrogeobiologiska laboratorium löst upp nästan tio ton sedimentbergarter från forntida havsbottnar i starka syror. Anledningen till detta är att sedimenten härbärgerar rester av meteoriter som vid tiden föll ner på jorden. Meteoriter innehåller en liten fraktion av ett mineral, en kromoxid, som är mycket motståndskraftig mot vittring. De mikroskopiska kromoxidkornen, som siktats fram i labbet, fungerar som ett slags tidskapslar och bär på en mängd information.
– Sedimenten som vi löst upp representerar 15 tidsperioder under de senaste 500 miljoner åren. Totalt har vi extraherat kromoxidkorn som härstammar från nästan 10 000 olika meteoriter. Genom kemiska analyser har vi sedan kunnat fastställa vilka typer av meteoriter kornen representerar, säger Birger Schmitz.
Merparten stenar stannar i asteroidbältet
Varje år landar ett par tusen meteoriter på jordens yta. Totalt har cirka 63 000 rymdstenar dokumenterats av vetenskapen. Dessa härstammar från asteroidbältet mellan Mars och Jupiter där söndertrasade himlakroppar från gigantiska kollisioner cirkulerar kring solen.
– Vi blev mäkta förvånade när vi såg att bara en av de 70 stora asteroidkollisioner som ägt rum under de senaste 500 miljoner åren lett till ett ökat flöde av meteoriter till jorden. Av någon anledning stannar merparten av stenarna i asteroidbältet, säger Birger Schmitz.
Förhindra framtida kollisioner
Studien ställer inte bara vedertagna meteoritflödesteorier på ända. Den ger också helt nya perspektiv på vilken typ av himlakroppar som främst riskerar att krocka med jorden, samt varifrån i solsystemet de kommer. I ett geologiskt tidsperspektiv kolliderar kilometerstora himlakroppar regelbundet med jorden. Något som bland annat inträffade för 66 miljoner år sedan då en tio kilometer stor himlakropp slog ned vid Yucatánhalvön och bidrog till att jorden förmörkades och dinosaurierna svalt ihjäl.
– Ett framtida nedslag även av en mindre asteroid i närheten av ett befolkat område kan leda till en katastrof med miljontals döda. Den här studien ger oss viktig kunskap som vi kan använda för att förhindra att detta sker, exempelvis genom att försöka påverka de framstormande himlakropparnas banor, säger Birger Schmitz.
Sedan slutet av 90-talet har brott som skadegörelse, stölder och olika typer av våldsbrott där unga är gärningspersoner, stadigt minskat.
– Utvecklingen är inte unik för Sverige utan ser likadan ut i de flesta andra länder. Den har också varit känd sedan länge. Däremot har det saknats en djupare analys av hur man ska kunna förstå denna utveckling, säger Robert Svensson, professor vid kriminologiska institutionen vid Malmö universitet som tillsammans med professor Dietrich Oberwittler, sociolog vid Max Planck-institutet, genomfört en studie över just de faktorer som kan knytas till den nedåtgående trenden.
Starkare band till föräldrar och skola
Undersökningen är den första i sitt slag i Sverige och internationellt finns bara ett fåtal liknande studier. Den baseras på enkätsvar från drygt 50 000 niondeklassare som Brottsförebyggande rådet samlat in under 1999–2017 då brottsligheten bland unga minskade med hela 50 procent. Eleverna har fått svara på frågor om egen brottslighet men också om sociala band till föräldrar och skola, aktivitetsmönster, alkoholintag och attityder till brott.
– Det har skett förändringar över tid inom alla dessa områden. Föräldrarna har bättre kontroll på sina barn än tidigare och unga trivs bättre i skolan. I studien ser vi ett samband mellan förändringar i de sociala banden till föräldrar och skola och en minskning i brottslighet. Vi ser dessutom att ungdomar har blivit mer avståndstagande till brott vilket även detta är relaterat till en minskad brottslighet, säger Robert Svensson.
Håller sig inomhus och online
Den enskilt viktigaste faktorn är dock ett förändrat beteende bland unga: Nya aktivitetsvanor är det som förklarar den största delen av minskningen i brott, enligt studien.
– Här kan vi se ett starkt samband. Ungdomars dagliga rutiner har förändrats över tid. De är inte lika mycket ute på kvällarna, de dricker mindre alkohol och de tillbringar mindre tid i riskfyllda miljöer. De gör helt enkelt andra saker, säger Robert Svensson och fortsätter:
– Vi har inte studerat vad beteendeförändringen beror på men det ligger nära till hands att se en koppling till att ungdomar idag tillbringar en stor del av sin lediga online för att till exempel hålla sig uppdaterade via sociala medier istället för att träffas utomhus, säger Robert Svensson.
– Det har länge spekulerats i olika förklaringar men genom denna studie så har vi tydliga och konkreta resultat. Det är viktigt, dels teoretiskt, men också när det gäller att förebygga brott bland unga, säger Robert Svensson.
Robert Svensson, professor vid kriminologiska institutionen vid Malmö universitet, robert.svensson@mau.se
I två nya studier har forskarna undersökt det som kallas ”bystander-effekten”, det vill säga ögonvittnens villighet att rycka in till offrets försvar vid mobbning, och vad det är som påverkar denna. Enligt en grupp Lundaforskare är vittnets egen ångest en pådrivande faktor.
– Det är kanske inte så förvånande, men det spelar stor roll om den mobbade tillhör den egna gruppen eller inte, säger Tomas Jungert som är docent i psykologi.
Inre motivation att hjälpa
Tillhör den mobbade den egna gruppen brukar ett vittne som agerar drivas av inre motivation. Inre motivation är starkare och leder oftare till handling än yttre motivation, som drivs av belöning eller påtryckning utifrån.
– När ett vittne rycker in och hjälper ett okänt offer brukar det snarare handla om yttre motivation än inre, säger Tomas Jungert.
Om forskningen
Forskningen baseras på två olika enkätstudier. I den ena intervjuades 202 16-åringar på fyra svenska skolor. Den andra baseras på 390 11-14-åringar i Turkiet, där en av Lundaforskarna bor.
Lundaforskarna studerade också i vilken mån ångest var en pådrivande faktor för den som ingriper mot mobbning och kom fram till följande; ju mer benägen en person är att känna ångest desto troligare är det att hen ingriper. Detta gäller dock endast när den mobbade och vittnet ingår i samma grupp.
Att ångest spelar en viktig roll beror enligt forskarna på att den triggar i gång ett beteende: antingen känner sig vittnet tvingat att rycka in för att hjälpa offret eller så undviker hen aktivt att försätta sig i en obehaglig situation. I bådas fallen handlar om ett beteende som syftar till att minska vittnets egen ångest.
– Är den mobbade en person man inte känner kan det vara enklast att inte agera alls, säger Tomas Jungert. Att stoppa huvudet i sanden är däremot svårare om den utsatte tillhör den egna gruppen.
Större chans få hjälp vid nätmobbning
Forskarna har också undersökt om traditionell mobbning eller cybermobbning, det vill säga via sociala medier, spelar roll för vittnets inre motivationen att hjälpa offret. Det visade sig att även om traditionell mobbning ansågs värre än cybermobbning, så var elever mer villiga att rycka in till den mobbades försvar om mobbningen ägde rum på nätet.
Även här tros ångest ha en viktig förklaring till agerandet eftersom det kan kännas mindre farligt att agera vid cybermobbning än vid fysisk, traditionell mobbning. Tomas Jungert och hans kollegor menar att det är viktigt att såväl elever som lärare reflekterar kring och känner till de drivkrafter som får elever att agera mot mobbning.
– Ett schysst beteende ger ringar på vattnet och skapar i längden en sundare kultur på skolorna.
Det finns idag en uppsjö av metoder – med varierande resultat – som ska minska mobbning i skolan. För ett par år sedan gjordes en stor internationell studie* som visade att många antimobbningsprogram faktiskt hade liten effekt (men det varierade beroende på typ av program och ålder på barnen).
– Sverige har idag ingen enhetlig antimobbningsstrategi, säger Tomas Jungert. Det borde vi ha och den borde vara forskningsbaserad, annars riskerar åtgärderna i värsta fall få motsatt effekt. Den aktuella forskningen tyder också på att anti-mobbningsprogram behöver hjälpa barn att förstå hur deras ångest påverkar deras vilja att hjälpa offer för mobbning.
Kontinenten kommer även att drabbas av omfattande kusterosion och påverkan på hela ekosystem. Det framgår av en rapport som nyligen släppts av EASAC, de europeiska vetenskapsakademiernas rådgivande organ.
Europeiska forskare som utsetts av ländernas vetenskapsakademier har i två års tid gått igenom aktuell forskning när det gäller vilka konsekvenser klimatförändringar kan få för Nordatlanten. Genomgången visar bland annat att kontinenten måste förbereda sig för en ökning av havsnivån med en meter eller mer mellan 2000 och 2100.
”Enorma effekter”
Enligt Leif Anderson, professor i hydrosfärsvetenskap vid Göteborgs universitet, kommer det att få enorma följdeffekter för våra samhällen. Och det handlar inte bara om att man kan bli tvungen att bygga vallar för att skydda kustsamhällen.
– Det får också effekter på vattenutbytet med Östersjön. Det kommer att öka kusterosionen, och i takt med att vattentemperaturerna höjs så förändras förutsättningarna för hela ekosystem. Det är oerhört komplexa system som rubbas av klimatförändringen och dess betydande påverkan på våra livsvillkor behöver politiker och allmänhet få upp ögonen för, menar han som är en av dem som varit med och författat rapporten.
Forskarna har tittat på de mest aktuella rönen för smältande glaciärer och istäcken på Grönland och i Antarktis. Att isen smälter påverkar även gravitationskraftens inverkan på jordens oceaner. När inlandsisen på Antarktis minskar förflyttar sig vattenmassorna längre norrut, något som i sin tur leder till att havsnivåerna ökar ännu fortare runt Europa.
Havet blir surare
Ett annat problem med ökade koldioxidhalter i atmosfären är att Europas hav och andra oceaner runt om i världen blir surare. Kombinerat med varmare vatten kan det få stora effekter på fisket. Här efterlyser EASAC ett övervakningssystem för att kunna förstå vilka konsekvenserna på marina ekosystem blir.
Däremot ser forskarna ingen överhängande risk för att golfströmmen skulle försvagas i närtid, något som i sådana fall skulle kunna leda till betydligt kallare förhållanden i Nordeuropa. Men man påpekar samtidigt att även om risken för detta inte är stor för tillfället, så kan det ske på längre sikt om inte uppvärmningen av jorden hejdas.
EASAC betonar slutligen att enda sättet att hejda den negativa utvecklingen är att snarast minska koldioxidutsläppen och öka upptaget av koldioxid i till exempel skogen.
Rapporten:
A sea of change: Europe’s future in the Atlantic realm.
Vid epilepsi är nervcellerna i hjärnan överaktiva, vilket utlöser epileptiska anfall. De nya molekylerna har lovande egenskaper för att kunna utvecklas till läkemedel mot epilepsi, menar forskarna vid Linköpings universitet.
– Över 60 miljoner personer i världen har epilepsi. En tredjedel av dem får fortfarande anfall trots medicinering, så det finns ett mycket stort behov av nya typer av läkemedel, säger Nina Ottosson, förste forskningsingenjör vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper.
Epilepsi och jonkanalerna
Nervimpulser är blixtsnabba elektriska signaler i nervceller. Epilepsi och flera andra sjukdomstillstånd beror på att nerverna skickar signaler alltför lätt, när de egentligen inte borde.
Nervimpulserna skapas genom att små kanaler, så kallade jonkanaler, i nervcellernas membran släpper genom elektriskt laddade joner. När tillräckligt många joner har kommit in i cellen uppstår en elektrisk impuls, som skickas vidare längs en lång nervtråd och sedan stimulerar andra nervceller.
Jonkanalerna spelar därför en nyckelroll vid epilepsi. Många av dagens läkemedel mot epileptiska anfall verkar genom att påverka olika jonkanaler.
Nina Ottosson, förste forskningsingenjör vid Linköpings universitet undersöker hur olika molekyler påverkar jonkanalerna i nerceller. Bild: Thor Balkhed/LiU
Harts från tall och gran
Forskarna vid Linköpings universitet har tidigare visat att så kallade hartssyror som finns i kåda från tall och gran kan påverka vissa typer av jonkanaler. Med dessa naturliga hartssyror som utgångspunkt har forskarna utvecklat nya liknande molekyler. Det långsiktiga målet är att få fram läkemedel som förebygger epileptiska anfall.
I den aktuella studien har forskarna intresserat sig för en särskild jonkanal som påverkar hur lätt nervimpulser utlöses. Denna kanal, kaliumjonkanalen hKV7.2/7.3, är en viktig spelare vid epilepsi. Om den stängs kan epileptiska anfall uppstå, och om den öppnas kan anfallen hävas.
Det har funnits ett läkemedel, retigabin, som öppnar hKV7.2/7.3 och som hade god effekt mot svårbehandlad epilepsi. Men retigabin påverkade även andra jonkanaler, framför allt i så kallad glatt muskulatur i exempelvis urinblåsan och blodkärl. Detta gav biverkningar, som onormalt lågt blodtryck och svårigheter att tömma blåsan. Retigabin slutade säljas som läkemedel för ett par år sedan.
Mindre biverkningar
I studien visar forskarna att flera av de nya hartssyramolekylerna kan öppna hKV7.2/7.3. De undersökte också om molekylerna även påverkar en närbesläktad jonkanal, hKV7.4, som öppnas av retigabin och bidrar till dess biverkningar. Experiment i vävnad från råtta visar att de nya molekylerna har mindre effekt på glatt muskulatur och att det därmed är mindre sannolikt att de ger biverkningar på blodkärl och urinblåsan.
Forskarna fann att de nya hartssyramolekylerna påverkade jonkanalen genom en annan mekanism än den för retigabin. De tror att skillnaderna i verkningsmekanism jämfört med retigabin har betydelse för effekter i olika vävnader.
– Jag tror att mekanismen för hur våra molekyler verkar på jonkanalen kan bli väldigt viktig. Vi hoppas att vi genom kommande samarbeten kan utveckla våra molekyler hela vägen fram till läkemedel, säger Nina Ottosson.
En annan viktig fråga är om de nya molekylerna kan förebygga krampanfall i en hel organism. Därför undersökte forskarna molekylernas effekt i zebrafisklarver där epileptiska anfall orsakades genom att larverna behandlades med ett speciellt ämne.
– Vi såg att flera av molekylerna hade en anti-epileptisk effekt i dessa experiment och i samma koncentrationer som läkemedlet retigabin, säger Nina Ottosson.
Behov av nya epilepsi-behandlingar
Forskarna arbetar nu vidare med att i detalj förstå hur hartssyramolekylerna påverkar jonkanalen och hur de kan förbättras ytterligare för att kunna bli nya läkemedel.
– Jag blir ofta kontaktad av patienter och anhöriga vars berättelser vittnar om att det finns ett stort behov av behandling som fungerar. Det vore fantastiskt om en del av de drabbade på sikt kan bli hjälpta av vår forskning. Samtidigt behöver vi vara öppna för att det är otroligt svårt att nå hela vägen fram till ett nytt läkemedel. Våra fynd kan också bidra till utvecklingen genom att stimulera annan forskning, säger Fredrik Elinder, professor vid BKV vid Linköpings universitet.
Några av forskarna har sökt patent för hartssyramolekylerna som beskrivs i studien.
Nina Ottosson, förste forskningsingenjör vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, nina.ottosson@liu.se
Fredrik Elinder, professor vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, fredrik.elinder@liu.se
Perovskit är ett nytt material som lämpar sig ypperligt för produktion av solceller och lysdioder tack vare sina attraktiva egenskaper. De senaste tio åren har forskarvärlden försökt tränga djupare in i det mystiska materialets innersta väsen. I en studie har ett svensk-tysk-ryskt forskarlag för första gången fått en djupare inblick i perovskitens laddningsbärande och fotofysikaliska egenskaper. Med hjälp av en ny spektroskopiteknik har forskarna lyckats skapa diagram som ger en bred representation av materialets särdrag.
– Att kartlägga perovskit med den här metoden ger oss otroligt mycket ny information. Det är som att få ett fingeravtryck av en halvledare, säger Ivan Scheblykin, kemiforskare vid Lunds universitet.
Studera materialets karaktär
Tillsammans med sina kollegor lyckades Scheblykin få fram detaljerade 2D-diagram som kartlägger hur materialets fotoluminiscens och förfallsdynamik varierar med lasers styrka och avstånd mellan pulserna. Med hjälp av diagrammen kunde forskargruppen sedan studera perovskitens rika palett av karaktärsdrag.
Genombrottet med den nya spektroskopimetoden – som även är applicerbar på andra halvledarmaterial – innebär att forskarna nu har ett verktyg för att kvantitativt testa teorier som använts för att försöka förklara perovskitens fotofysikaliska egenskaper.
– Genom en djupare kunskap om perovskiten kommer det bli enklare att i framtiden modifiera den och utveckla nya och mer effektiva solceller och lysdioder. Något som kommer att gynna både människan och miljön, säger Ivan Scheblykin.
Resultat av coronapandemin
Den nya spektroskopitekniken är indirekt ett resultat av den globala covid-pandemin. Eftersom forskarna inte har kunnat mötas och arbeta i laboratoriemiljö blev de tvungna att skapa en teknik som är helt och hållet automatiserad.
– Eftersom vi inte kunde jobba som vanligt i labbet blev vi tvungna att modifiera vår ursprungliga experimentuppställning. Det var faktiskt dessa förändringar som ledde fram till det här stora genombrottet genom en dramatisk ökning av precisionen, säger Ivan Scheblykin.
Förutom Lunds universitet har Russian Academy of Science och Technical University of Dresden deltagit i arbetet.
Vetenskaplig artikel:
Are Shockley-Read-Hall and ABC models valid for lead halide perovskites?.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
