Infektioner och epidemier har varit människans följeslagare sedan tidernas begynnelse. Virus och bakterier tillhör jordens äldsta livsformer och har utvecklat extremt framgångsrika strategier för fortplantning. Varje gång en ny typ av virus drabbar oss står vi handfallna.
Men coronapandemin har redan lett till minst två erfarenheter som kan bidra till att stoppa nästa pandemi på ett tidigare stadium – vaccin och restriktioner. Viktigast är den nya vaccintypen mRNA-vaccin, där man klippt ut delar av virusets genetiska kod som får våra celler att tillverka virusets ytprotein, som vårt immunförsvaret sedan lär sig att känna igen.
Fast hur skulle vi tackla pandemier om vaccinet aldrig hade uppfunnits? Delvis har vi redan svaret – från historien, från smittor i tredje världen och från första året med covid-19.
Isolering effektivt mot smitta
Att isolering kan stoppa smitta visste man redan under antiken, då bland annat den justinianska pesten härjade på 500-talet. Att det var mikrober som låg bakom kände man inte till. Men däremot såg man redan då att det är svårt att tvinga människor in i långvarig isolering.
Pest, som orsakas av bakterien Yersinia pestis, har härjat i minst 6 000 år och återkommit i olika skepnader gång på gång ända fram till 1700-talet i Sverige. Än i dag finns pesten kvar i bland annat Asien och Afrika. Det finns ett vaccin, men det är inte särskilt effektivt.
Minst lika länge har influensavirus spridits, även om de grasserat i skymundan av svårare och ständigt återkommande epidemier som difteri, kolera och smittkoppor. Men vilka andra smittor folk dog av, vid sidan av de stora farsoterna, fanns det inte alltid namn för.
Det var barnen och de svagaste äldre som dog först i de svåra infektionerna. I koleran dog de av diarré och uttorkning, medan difteri kvävde offren. Den kallades strypsjuka eller äkta krupp, berättar Kerstin Hulter Åsberg, forskare i medicinhistoria vid Uppsala universitet.
Smittkoppor historiens värsta infektion
– Difteri täpper till luftvägarna upp i halsen. En hel syskonskara kunde stryka med på en vecka. Jag blir nedstämd när jag tänker på hur de hade det, barnen som drabbades och deras föräldrar som blev kvar, säger Kerstin Hulter Åsberg, som också sitter i styrelserna för Medicinhistoriska museet i Uppsala och Läkaresällskapets sektion för medicinens historia.
Historiens värsta infektion är dock smittkopporna. Den är oerhört smittsam och har orsakat flera hundra miljoner dödsfall genom tiderna. Den som smittades fick feber, frossa och svåra ryggsmärtor, följda av kopporna, stora utslag som började i pannan och spred sig över hela kroppen. För barn var döden i stort sett ett faktum. De som inte dog fick vanställande ärr.
– Man säger att 60 miljoner dog i smittkoppor på 1700-talet, 90 procent av dem var barn. Du kunde inte räkna med ett barn förrän det haft turen att överleva smittkopporna. Även i vårt sista utbrott i Sverige, 1963, dog människor. Av de 27 som insjuknade avled fyra, säger Kerstin Hulter Åsberg, som skrivit om farsoten i årsskriften för Uppsala medicinhistoriska förening.
Smittkopporna är också den första virussjukdom som utrotats, vilket WHO konstaterade 1980. Detta tack vare det första vaccinet, som uppfanns för att stoppa just den smittan.
Barn polioympas, april 1957. Bild: Örebrokuriren, Örebro läns museum
Världens första vaccin
Genombrottet kom 1796, då den engelske läkaren Edward Jenner fick höra att mjölkerskor som smittats av ofarliga kokoppor blev immun även mot smittkoppor. Han provade att ympa in var från kokoppor från en mjölkerskas hand till en 8-årig pojke. Denne fick två koppor och feber, som gick över på ett par dagar. Sex veckor senare förde Jenner över utspätt var från smittkoppor till pojken – och inget hände!
Han gav sitt mirakelmedel namnet vaccin efter latinets ord för ko, vacca. Även om det ifrågasattes i England spred det sig snart vidare. 1816 blev Sverige först med ett nationellt vaccinationsprogram där det var obligatoriskt att vaccinera alla barn under två år mot sjukdomen.
Influensavirus bakom de flesta pandemier
De pandemier som drabbat världen sedan slutet av 1800-talet har orsakats av så kallade influensa A-virus, vilka har understammar betecknade HxNy, där x och y är siffror som indikerar olika varianter av två proteiner på virusens yta. Influensa A-virursen är så kallade fågelvirus, vilka sprids av fåglar och däggdjur.
Dagens pandemi är dock ett undantag, då den orsakas av ett coronavirus. Dessa upptäcktes 1937, de första på människan 1967. Andra coronavirus har dock inte dödat lika många och flera sprids än i dag som säsongsinfluensor.
För vanliga influensor ligger dödligheten på cirka 1 promille, 0,1 procent. Varje år kräver de omkring 300 000 liv i världen.
Det första svenska vaccinationsprogrammet startades redan 1816, mot smittkoppor (pågick ända till 1976), och utökades steg för steg till att omfatta även tuberkulos (till 1986), kikhosta, difteri och stelkramp, polio, mässlingen-påssjuka-röda hund och HPV-virus. Barn i riskgrupper vaccineras även mot hepatit B och tuberkulos.
Vaccinering av skolbarn. Bild: Karl H Hernried, Nordiska Museet
Källa: Folkhälsomyndigheten och Wikipedia
Vaccinationsprogram i de flesta länder
Under 1800-talet gjorde vaccinet ett segertåg över världen. Louis Pasteur tog fram vaccin mot först mjältbrand, sedan rabies, en sjukdom som har i stort sett 100 procents dödlighet. I dag har de allra flesta länder nationella vaccinationsprogram.
Framför allt det har bidragit till att ett antal mycket farliga infektionssjukdomar utrotats eller begränsats i omfattning. Andra viktiga orsaker är att allt fler i världen får tillgång till rent vatten och grundläggande hygien, förbättrad sjukvård och läkemedel. Och det finns myndigheter och organisationer som arbetar för att stoppa farliga smittor. Allmänhetens kunskaper har ökats genom tillgång till information, även i utvecklingsländer.
Bilden publicerades i Upsala Nya Tidning 16 maj 1940 med följande bildtext: ”Parkering för vaccinering. Häromdagen kunde Upsala Nya Tidning meddela att uplänningarna och upsalaborna i år visat ökat intresse för skyddskoppympningen och att även småbarnsvaccineringen tagit avsevärd fart. Man låter numera gärna vaccinera småttingarna före 2-årsåldern, vilket enligt läkarvetenskapen är det klokaste och bästa.” Bild: Paul Sandberg, Upplandsmuseet
Men om vaccinet aldrig hade uppfunnits, hur skulle vi då stoppa smittor som covid-19? Den i särklass viktigaste faktorn är fysisk distansering. Mest smittar vi varandra inom våra familjer och på möten inomhus, förklarar Anders Björkman, professor i infektionsmedicin på Karolinska institutet.
– Kunde vi eliminera närkontakt på över fem minuter i slutna rum skulle vi stoppa infektionen. Men människan är en social varelse. Vi behöver vara nära varandra för att vara människor.
Spontan flockimmunitet etiskt omöjligt
Alternativet att låta människor smittas utan åtgärder är etiskt omöjligt. Det skulle leda till oerhört många fler dödsfall än vi sett hittills i covid-19 innan flockimmunitet uppnås. Det skulle också innebära att smittan kommer tillbaka gång på gång med höga toppar innan tillräckligt många är immuna.
Lösningen med munskydd i kollektivtrafik och butiker har begränsad effekt, eftersom bara en mindre del av smittan förs över när vi passerar hastigt intill varandra, påpekar Anders Björkman. Däremot kan de ha effekt på arbetsplatser där man tillbringar dag ut och dag in med sina kollegor, anser han.
En annan lösning kunde vara bromsmediciner, liknande dem mot exempelvis cancer och hiv/aids. Men sådana kan ta lång tid att utveckla. De har en grundläggande nackdel: De verkar mot kroniska infektioner, inte akuta som en influensa eller covid-19.
Profylaktiska mediciner som sätts in på friska för att förebygga smitta – som malariamedicin för resenärer till Afrika – kunde också vara ett alternativ, men mycket dyrt och logistiskt svårt. Dessutom finns alltid risk för läkemedelsresistens.
Vacciner på mot tbc och malaria
Den stora globala utmaningen är att begränsa spridningen av infektioner i länder där det saknas både vatten och basal sjukvård. Malaria, hiv/aids och tuberkulos (tbc) är i dag de sjukdomar som det forskats mest kring för att få fram ett vaccin, men utan större framgång ännu.
– Där hoppas jag mest på tbc, och kanske malaria, gärna med hjälp av den nya genmetoden. Det finns ett tbc-vaccin men det är ett av de sämsta vi har i dag. Det är märkligt, eftersom det funnits i över 100 år. Däremot är jag pessimistisk när det gäller hiv/aids, säger Anders Björkman som främst forskar kring malaria men även medverkat som epidemiolog i internationella insatser mot hiv/aids.
Den genteknik han syftar på är det stora språng som vaccinframställningen har tagit i och med de så kallade DNA- och framför allt mRNA-vaccinerna mot covid-19. Metoden är att klippa ut en bit genetiskt material som styr produktionen av molekyler som finns på de virus, bakterier eller parasiter som sprider infektionen som ska förebyggas.
Vaccinet och restriktionerna är två mycket viktiga lärdomar av pandemin, menar Magnus Gisslén, professor och överläkare i infektionssjukdomar vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
– Troligen kommer man att få fram nya vacciner mycket snabbare än tidigare när nästa infektion slår till. Metoden gör det lätt att anpassa vaccinen till nya smittämnen – man stoppar in en ny bit genetiskt material, säger han.
Snabbare och tuffare restriktioner från start, plus snabbare provtagning och karantän för de som rest utomlands kan begränsa nästa pandemi betydligt effektivare, tror Magnus Gisslén. Han framhåller dock att det ännu inte finns någon analys av vilka åtgärder som är effektivast.
Han hoppas också på utvecklingen av antivirala läkemedel i tablettform. Redan nu testas kandidater med effekt mot en stor bredd av virus och kan begränsa nästa pandemis skadeverkningar – oavsett om det är en influensa eller coronavirus. Vad det blir kan man bara gissa, framhåller de tre forskarna.
– Det är också jätteintressant att smittsamheten i andra sjukdomar, som vanlig influensa och vinterkräksjukan har minskat för att vi håller avstånd, tvättar händerna och håller oss hemma när vi är sjuka. Det är en viktig erfarenhet för framtiden, säger Magnus Gisslén.
Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se
De stora pandemierna
En pandemi är en infektionssjukdom som sprider sig över flera världsdelar. De största pandemierna som drabbat mänskligheten i modern tid är:
Ryska snuvan (1889-92) Ett influensa A-virus av stammen H3N8 eller H2N2.
Cirka två miljoner dödsoffer globalt. Det motsvarar ungefär 2 procent av de drabbade.
Spanska sjukan (1918-20) Influensa A-virus (H1N1).
Mellan 50 och 100 miljoner människor dog i världen, 10-20 procent av de smittade.
I Sverige dog cirka 35 000 människor.
Asiaten (1958-60)
Influensa A-virus (H2N2).
4-5 miljoner döda i världen, 3 000 i Sverige. Över 300 000 bekräftat smittade i Sverige, men enligt nyare uppskattningar fanns en översjuklighet under denna period på ungefär 1,1 miljoner människor som kan ha varit smittade av Asiaten.
Av alla smittade dog cirka 0,2-0,25 procent.
Hongkonginfluensan (1968-69)
Influensa A-virus (H3N2).
En miljon döda i världen. I Sverige smittades cirka en miljon.
Sprids fortfarande, som säsongsinfluensa.
Svininfluensan (2009-10)
Influensa A-virus (H1N1).
300 000 döda i världen. Dödlighet cirka 0,6 procent, obetydligt högre än vanlig influensa.
Sprids fortfarande, som säsongsinfluensa.
Covid-19 (2019-)
Det första coronavirus som orsakat en pandemi.
3,2 miljoner döda i världen (3 maj 2021). 1-3 procent av smittade dör.
Sverige 1 000 000 smittade, drygt 14 000 döda.
Fotnot: Sarsepidemin 2002 och ”fågelinfluensan” 2003 fick endast regional spridning och klassades inte som pandemier av WHO. Sarsviruset som spreds av fladdermöss krävde 750 dödsoffer av 8 000 smittade. I fågelinfluensan insjuknade 800 människor och över hälften dog.
– Men skillnaden är mycket mindre än vi trodde. Vi kan se att hon inte är någon direkt föregångare till oss som lever i Europa i dag, men hon är en föregångare till de jägare-samlare-grupper som levde i Europa fram till istidens slut, säger Mattias Jakobsson, professor vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet.
Det är väldigt få kompletta arvsanlag – genom – som är äldre än 30 000 år som har sekvenserats. När forskargruppen nu kan läsa hela genomet från Peştera Muierii 1 kan de se likheter med det som finns hos människor i dag i Europa, men de kan också se att hon inte är någon anfader till oss.
Peştera Muierii – en av tre i kvinnogrottan
Peştera Muierii 1 kallas en av de tre individer som man har hittat kvarlevor från i grottan med samma namn. Grottan Peştera Muierii (ung. kvinnogrottan) är namnet på ett grottsystem i Baia de Fier i södra Rumänien. Grottsystemet är känt för sina kvarlevor från grottbjörnar och för att man på 1950-talet hittade skallben och andra delar från tre olika kvinnliga individer som levde där för cirka 35 000-40 000 år sedan.
Andra forskare har i tidigare studier sett att formen på hennes kranium har likheter med både den moderna människan och neandertalare. Därför har man utgått från att hon genetiskt sett varit mer lik neandertalare än andra samtida individer, och på det sättet stuckit ut från normen. Men genanalysen i den aktuella studien visar att hon har samma låga nivå av neandertal-dna som de flesta andra kvarlevor från individer som levde samtidigt.
I jämförelse med kvarlevorna från några individer som levde 5 000 år tidigare, som till exempel Peştera Oase 1, hade hon bara hälften så mycket neandertalargener.
Genetisk flaskhals
En viktig period i mänsklighetens historia är när den moderna människan sprider sig och börjar röra sig ut ur Afrika för cirka 80 000 år sedan och som brukar beskrivas som en genetisk flaskhals. Befolkningar tog sig från den afrikanska kontinenten till Asien och Europa. Effekterna av utflyttningen ser vi än i dag. Den genetiska variationen är lägre hos befolkningarna utanför Afrika än hos befolkningarna i Afrika. Att Peştera Muierii 1 har en hög genetisk diversitet tyder på att det största tappet av genetisk diversitet snarare sker under den senaste istiden, (som slutar för ca 10 000 år f Kr) än vid ut-ur-Afrika-migrationen.
– Det här är spännande eftersom det lär oss mer om den tidiga befolkningshistorien i Europa. Peştera Muierii 1 har mycket mer genetisk variation än man trodde fanns i Europa vid den här tiden. Det visar att den genetiska variationen utanför Afrika var stor fram till den senaste istiden, och att det är istiden som leder till minskad variation hos människor utanför Afrika, säger Mattias Jakobsson.
Minskad genetiskt mångfald
Forskarna kunde också följa den genetiska variationen i Europa under de senaste 35 000 åren och ser där en tydlig minskning av variationen under den senaste istiden. Minskad genetisk diversitet har tidigare kopplats samman med att skadliga genvarianter är vanligare hos befolkningar utanför Afrika, men det har varit en omtvistad fråga.
Sampling av prover från Peştera Muierii 1-skallen. Bild: Mattias Jakobsson
– Det är tack vare att vi har avancerade medicinska genomiska verktyg som vi har kunnat undersöka de här många tusen år gamla kvarlevorna och även kunnat leta efter ärftliga sjukdomar hos dem. Till vår förvåning hittade vi inga skillnader under de senaste 35 000 åren, trots att vissa individer som levde under istiden hade låg genetisk diversitet, säger Mattias Jakobsson.
– Nu har vi fått ut allt som går utifrån de kvarlevor som finns. Peştera Muierii 1 är ett kulturhistoriskt viktigt fynd och säkert fortsatt intressant för forskare inom andra områden, men ur ett genetiskt perspektiv är alla data nu tillgängliga, säger Mattias Jakobsson.
Mattias Jakobsson, professor vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet, mattias.jakobsson@ebc.uu.se
Högfluorerade kemikalier, så kallade PFAS, är en stor grupp av tusentals kemikalier som finns i en mängd olika produkter, från smutsavvisande mattor, fettavstötande livsmedelsförpackningar och vattenavstötande fritidskläder, till skidvalla och brandskum. Förutom att vara fett- och vattenavvisande är PFAS mycket stabila, bryts inte ner i naturen och kallas därför ibland ”evighetskemikalier”.
PFAS förorenar dricksvatten
Under det senaste decenniet har flera fall av dricksvattenförorening av PFAS kopplat till brandskum uppmärksammats i Sverige. Många PFAS är giftiga och har kopplats till förhöjda nivåer av kolesterol. De misstänks också leda till minskad födelsevikt hos barn och negativa effekter på immunsystemet.
Uttjänta produkter som innehåller PFAS hamnar förr eller senare i vårt avfall. Det är sedan tidigare känt att avfallsdeponier är en källa till PFAS. I Sverige är det dock inte tillåtet att deponera brännbart avfall, istället är avfallsförbränning med energiåtervinning den vanligaste metoden för omhändertagande.
Vad händer när PFAS förbränns?
I ett projekt vid Umeå universitet vill forskare ta reda på vad som händer med PFAS i vårt avfall när det förbränns. Eftersom behovet av energi och fjärrvärme varierar under året lagras ofta avfall i anslutning till förbränningsanläggningarna för att täcka behovet under kalla vintrar.
För att undersöka i vilken grad det lagrade avfallet kan laka PFAS provtogs dagvatten från avfallsupplaget under sex månader 2019. Dagvattnet analyserades för ett 30-tal vanligt förekommande PFAS. Eftersom det finns tusentals PFAS på marknaden analyserades även extraherbart organiskt fluor, vilket ger ett mått på den totala mängden fluorerade kemikalier i proverna. Halterna extraherbart organiskt fluor visade sig vara 7-8 gånger högre än de halter som kunde förklaras av de vanligaste PFAS.
– Att kombinera dessa analyser kan jämföras med att inte enbart titta på den del av ett isberg som sticker upp ovanför vattenytan utan även kartlägga den del man inte ser, säger Sofie Björklund, doktorand på Kemiska institutionen och Företagsforskarskolan vid Umeå universitet, och en av forskarna bakom studien.
– Av de vanligaste PFAS hittade vi samma typer och halter som man hittat i lakvatten från deponier. Även om utsläppen av PFAS från enskilda anläggningar inte är alarmerande höga så är det väldigt många olika utsläppskällor. Det är en situation med ”många bäckar små” som är utmanade att hantera.
Projektet startades på initiativ av Umeå Energi, för att få kunskap om vilken betydelse PFAS har inom deras verksamhet.
Svårare att bli av med PFAS när de hamnat i naturen
– I och med rapporterna om förorening av dricksvatten har branschen fått upp ögonen för vilka problem PFAS kan orsaka. Vi vet att PFAS finns i avfallet som kommer till våra anläggningar, men lite är känt om hur de beter sig i förbränningen och i dagsläget finns inga riktlinjer att följa. Genom att medverka i och medfinansiera det här projektet vill Umeå Energi hjälpa till att sprida kunskap om hur PFAS beter sig i en förbränningsanläggning för att sen kunna hitta åtgärder som gör påverkan på omgivningen så liten som möjligt, säger Åsa Benckert miljöingenjör på Umeå Energi.
Projektgruppen fortsätter nu sitt arbete med att undersöka vad som händer med PFAS när avfallet förbränns. Här finns många frågor att besvara.
– Vi vet inte om de bryts ner fullständigt eller bara delvis, vilka nedbrytningsprodukter som bildas, och via vilka vägar dessa nedbrytningsprodukter kan ta sig ut i miljön. Det är viktigt att inse att när PFAS väl finns i naturen är de mycket svåra att bli av med. Eftersom PFAS har så många olika användningsområden är de totala utsläppen och dess effekter svåra att överblicka, säger Sofie Björklund.
Företagsforskarskolan vid Umeå universitet bygger på samverkan mellan universitet, forskare och företag eller organisation och syftar till att förena vetenskaplig excellens med nytta för samhället och den organisation som samarbetar. Tillsammans byggs ett långsiktigt samarbete kring ett problem som behöver utforskas och doktoranden får också ett skräddarsytt akademiskt kurspaket. Forskarskolan är öppen för alla forskningsområden och doktoranden har sin anställning vid Umeå universitet.
Umeå Energi är ett energibolag och en samhällsaktör som i nära samarbete med omvärlden utvecklar och levererar hållbara energi- och kommunikationslösningar. Vår vision är en enklare vardag för våra kunder och en hållbar framtid för regionen. Vi omsätter cirka 1,4 miljarder kronor, har drygt 400 medarbetare och är både miljö- och arbetsmiljöcertifierade.
Kontakt:
Sofie Björklund, Kemiska institutionen och Företagsforskarskolan, Umeå universitet, sofie.bjorklund@umu.se
Det ständigt växande behovet av hållbara byggmaterial innebär stora utmaningar för vetenskapen. Forskaren Emma Zhang anslöt till Chalmers och professor Luping Tangs jakt på framtidens byggnadsmaterial som doktorand. Efter många års samarbete har de lyckats att utveckla världens första återuppladdningsbara cementbaserade batteri.
Konceptet för batteriet utgörs av en cementbaserad mix där kolfiber blandats i för att ge ledningsförmåga och böjhållfasthet. Inbäddat i mixen ligger en metallpläterad kolfiberväv: järnpläterad i anodlagret och nickelpläterad i katodlagret. Prototypen är ett resultat av omfattande experiment- och testarbete.
– Resultat från tidigare publicerade studier kring teknik för cementbaserade batterier har visat på väldigt låg batterieffekt, så vi insåg att vi behövde tänka utanför boxen. Konceptet vi utvecklat – som också är återuppladdningsbart – har aldrig tidigare prövats. Men vi har nu en metod som fungerar väl i labbskala, berättar Emma Zhang.
Många användningsområden
Luping Tang och Emma Zhangs forskning har resulterat i ett återuppladdningsbart cementbaserat batteri med en genomsnittlig energitäthet på 7 wattimmar per kvadratmeter (eller 0.8 wattimme per liter). Måttet energitäthet används för att beskriva kapaciteten, och försiktiga uppskattningar av prestandan tyder på en tiofaldig förbättring mot tidigare försök att utveckla liknande koncept. Energitätheten är dock låg jämfört med dagens kommersiella batterier – men med fördelen att det kan användas i mycket stora volymer i byggda strukturer.
Världens första laddbara cementbaserade batteri. Bild: Yen Strandqvist/Chalmers
Att batteriet är återuppladdningsbart är dess främsta fördel. Möjliga användningsområden om konceptet utvecklas ytterligare och kommersialiseras är närmast svindlande. Emma Zhang kommenterar:
– Vi ser framför oss att denna teknik i framtiden kommer att innebära hela höghus med konstruktionsdelar av funktionell betong. Givet att vilken betongdel som helst skulle kunna ha ett lager av denna elektrod inbäddad, skulle det innebära gigantiska volymer av funktionell betong.
Kan varna för sprickor i broar
Konceptet att använda byggnader och infrastruktur för lagring av stora volymer energi skulle alltså kunna vara ett revolutionerande bidrag till att lösa energikrisen. Men det stannar inte vid funktionell betong i höghus, utan forskarna ser många fler möjligheter.
– Tekniken kan användas tillsammans med solpaneler för att ge elektricitet och som källa för så kallad strukturell hälsoövervakning i vägbroar och hamnar, där sensorer drivna av ett cementbaserat batteri kan upptäcka sprickor eller korrosion, säger Emma Zhang.
Cementbaserade batterier skulle även kunna användas för att driva LED-belysning och 4G-uppkoppling eller dylikt på avlägsna platser, eller som katodskydd mot armeringskorrosion i betongkonstruktioner. Betong, som baseras på cement, är världens mest använda byggmaterial, men också omtvistat ur hållbarhetssynpunkt. Potentialen i att addera funktionalitet ger den dock en ny dimension.
Utmaning med livslängd återstår
Det cementbaserade batteriet befinner sig fortfarande på ett tidigt stadium. De tekniska utmaningarna som måste överbryggas för att kunna kommersialisera tekniken handlar främst om batteriets livslängd och att utveckla hållbara återvinningsmetoder.
– Då våra byggda strukturer konstrueras för att stå i femtio till hundra år måste cementbaserade batterier antingen utvecklas så att de matchar detta, eller kompletteras med en teknik för utbyte och återvinning då dess livslängd är slut. I nuläget är det en stor utmaning utifrån den tekniska synvinkeln, säger Emma Zhang.
Men forskarna är hoppfulla:
– Vi är övertygade om att vårt koncept innebär ett stort bidrag till att ge framtidens byggnadsmaterial utökad funktionalitet genom att fungera som lagring för förnybar energi, säger Luping Tang.
Luping Tang, professor i byggnadsmaterial vid institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Chalmers, tang.luping@chalmers.se,
Emma Zhang, doktor från institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, Chalmers, emma@deltaofsweden.com
Tvångssyndrom eller obsessive-compulsive disorder (OCD) drabbar cirka 1-2 procent av befolkningen och debuterar vanligtvis under barndomen. Tidig upptäckt och behandling av OCD hos barn och ungdomar är viktigt för att minska risken för psykiska problem senare i livet, bland dem en ökad risk för självmord.
OCD består av tvångstankar och tvångshandlingar:
Tvångstankar är tankar, bilder eller impulser som väcker obehag (exempelvis tankar att man glömt spisplattan på).
Tvångshandlingar eller saker man gör för att lindra obehaget som kommer med tvångstankarna (exempelvis kontrollera spisen om och om igen).
Tidigare forskning har visat att behandling med kognitiv beteendeterapi (KBT), hjälper en majoritet av unga som söker hjälp men utbudet av terapeuter motsvarar idag inte efterfrågan. Det kan i många fall gå flera år mellan de första symptomen och att man erhåller psykologisk behandling.
Kognitiv beteendeterapi (KBT) är ett samlingsnamn för psykoterapier där man tränar på att använda sig av nya beteenden och tankemönster för att minska psykologiska problem.
Källa: Socialstyrelsen
Stegvis behandling för OCD
Under tre år har forskare vid Karolinska Institutet utvärderat om internetförmedlad KBT för barn och unga OCD kan användas i en så kallad stegvis vårdmodell.
I studien så slumpades 152 barn och ungdomar (8-17 år) till en av två grupper. Den ena gruppen fick först terapeutledd digital behandling med KBT. Kontrollgruppen fick traditionell KBT genom veckovisa fysiska möten med en terapeut. Vardera gruppen fick behandling under 16 veckor. Familjer och vårdnadshavare erbjöds handledning för att kunna ge sina barn rätt stöd i vardagen
Deltagarna följdes upp tre månader efter avslutad behandling för att utvärdera behandlingens effekt avseende OCD-symptom, daglig funktion och depressiva symptom. Vid uppföljningen efter 3 månader fick deltagare från båda grupperna som bedömdes behöva ytterligare stöd upp till 12 extra sessioner med traditionell KBT fram till uppföljningen vid 6 månader. Studien genomfördes i samarbete med Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) i Region Stockholm respektive Region Västra Götaland.
KBT på nätet lika bra som traditionell KBT
Resultaten visade att stegvis behandling med internetförmedlad KBT minskade deltagarnas OCD-symptom lika mycket som traditionell KBT. Cirka 70 procent hade blivit mycket hjälpta av behandlingen vid 6-månaders uppföljningen.
– Fördelarna med den stegvisa behandlingen är att vi lättare kan nå ut till fler barn och ungdomar med tvångssyndrom som behöver hjälp, säger Kristina Aspvall, psykolog och forskare vid Centrum för psykiatriforskning, institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet och studiens försteförfattare.
Vidare ägnade terapeuterna i genomsnitt cirka 9 timmar per deltagare i den stegvisa behandlingen och 14 timmar per deltagare i kontrollgruppen som fick traditionell KBT.
Ökar tillgängligheten till behandling vid OCD.
– Studien visar teknikens möjligheter för att öka tillgänglighet till evidensbaserad behandling för unga med tvångssyndrom. Genom att erbjuda en lågintensiv digital intervention som första steg kan kliniker använda sin begränsade tid till att behandla fler patienter eller fokusera på mer komplexa fall, säger Eva Serlachius, adjungerad professor vid Centrum för psykiatriforskning, institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet och ansvarig forskare för studien.
För närvarande implementeras internetbehandlingen på BUP Internetbehandling inom Region Stockholm, som också samarbetar med andra regioner. Behandlingen har utvecklats av forskare vid Karolinska Institutet och BUP i Stockholm.
Forskningen har finansierats av Forte, ALF Medicin, Jane och Dan Olssons Stiftelse, Drottning Silvias Jubileumsfond, Fonden för psykisk hälsa samt Fredrik och Ingrid Thurings Stiftelse.
Murödlornas historia och evolution kan lära oss hur förändringar i Medelhavsområdets klimat och geologi under miljontals år, påverkat hur arter har uppkommit och dött ut. Det menar Tobias Uller vid Lunds universitet som lett en internationell studie om murödlornas evolution.
Murödlornas historia går tillbaka omkring 20 miljoner år. Artbildningen verkar ha gått särskilt snabbt strax efter den så kallade Messinska salthaltskrisen för knappt sex miljoner år sedan, en period då Medelhavet nästan torkade ut för att sedan på kort tid, omkring 100 år, fyllas med vatten igen när Gibraltar sund öppnades.
– Våra resultat visar att de dramatiska förändringarna vid den tiden sannolikt bidrog till att nya arter uppkom. Resultaten ger oss också ledtrådar till varför biodiversiteten ser ut som den gör idag, säger Tobias Uller.
Murödlorna på Ibiza har alltså sitt ursprung som hybrid. Bild: Day’s Edge Productions
Släkter isolerades från varandra
Studien visar att olika släkten har varit isolerade från varandra i miljontals år, men emellanåt har de funnit varandra och delat gener. Genom att jämföra dna-sekvenser från 26 arter och 8 underarter har forskarlaget lyckats beskriva de stora dragen i murödlornas historia, vilka som är släkt med varandra och vilka delar av arvsmassan, genomet, som överförts från andra arter genom hybridisering.
Ett exempel är murödlorna på Ibiza. Hälften av deras gener kommer från murödlor som idag lever på iberiska halvön, den andra hälften från murödlor som nu återfinns på Balkan och i den grekiska övärlden.
Murödlorna på Ibiza har alltså sitt ursprung som hybrid, vilket gett evolutionen stora möjligheter att hitta nya kombinationer av gamla gener. Enligt forskarna förklarar det sannolikt den enorma variationen mellan ödlor på olika Medelhavsöar där de, trots nära släktskap och att de lever nära varandra geografiskt, är enfärgade på en ö medan de sprakar av olika färger på nästa ö.
– Vi menar att hybridisering har varit bränsle för evolutionen, säger Tobias Uller.
Teamet bakom studien består av forskare från Lund, Portugal, Italien och Australien.
Tobias Uller, professor evolutionär ekologi, Biologiska institutionen, Lunds universitet, tobias.uller@biol.lu.se
I Sverige finns det stora möjligheter att fånga in och lagra koldioxid, så kallad bio-CCS, vid biobränsleeldade kraftvärmeverk och pappersbruk. Utmaningen är att det är kostsamt och att företag i dagsläget inte tjänar något på det.
Regeringen har därför gett Energimyndigheten i uppdrag att sjösätta ett statsfinansierat stödsystem för bio-CCS med start 2022.
– Det finns en stark drivkraft hos olika aktörer vad gäller bio-CCS just nu, som ett stödsystem kan fånga upp. Men vissa saker behöver lösas. Exempelvis att anläggningar för koldioxidlagring kräver långsiktig finansiering, i statsbudgeten saknas en tradition av att skriva kontrakt för långsiktiga stöd, säger Mathias Fridahl, universitetslektor vid Linköpings universitet som undersökt vad de olika aktörerna inom bio-CCS (näringsliv, nationell förvaltning och politik) ser på ett nytt stödsystem.
Lägst pris för Bio-CCS vinner
Undersökningen visar att aktörerna vill att det statliga stödet ska bygga på så kallad omvänd auktion. Detta har också varit Energimyndighetens förslag.
Omvänd auktion är, som namnet antyder, en slags omvänd budgivning, där företag anger hur mycket de vill ha betalt för att fånga in och lagra koldioxid från biobränslen. De lägsta buden vinner auktionen och får sedan en fast summa per ton avskild och lagrad koldioxid.
Bland företagen i rapporten finns det ett stort intresse att bygga anläggningar för bio-CCS och att delta i en auktion redan 2022. Det betyder att om stödsystemet sjösätts 2022, som regeringen föreslagit, skulle de första anläggningarna kunna vara i drift år 2025–2026.
Rapporten visar också att företagen uppskattar att kostnaderna för bio-CCS blir mycket högre än vad tidigare studier visat. Företagen uppskattar kostnaden till mellan 1000 och 2000 kronor per ton koldioxid. Transport och lagring, som utgör en betydande del av totalkostnaden, bidrar dock till stor osäkerhet i kalkylerna.
Sälja klimatkompensation
Företagen är också intresserade av kompletterande intäktskällor från bio-CCS, exempelvis genom att sälja klimatkompensation.
Rapportförfattarna menar att resultaten pekar på några viktiga faktorer för hur stödsystemet bör utformas. Bland annat att en relativt stor auktion kan bli möjlig redan 2022 och en uppföljande 2026.
– Regeringen behöver också klargöra vem som äger utsläppsutrymmet, staten eller företagen. Att låta företagen äga minusutsläppen kan sänka kostnaden för staten, men kan också påverka statens möjlighet att använda bio-CCS för att uppfylla svenska klimatmål, säger Mathias Fridahl.
Vad är bio-CCS och negativa utsläpp?
När växter växer suger de upp koldioxid ur atmosfären och lagrar den i sin biomassa. Om biomassan sen förbränns som biobränsle (förnybart bränsle) återförs den bundna koldioxiden till atmosfären.
Bio-CCS innebär att koldioxid från förnybara bränslen avskiljs, fångas in och lagras i berggrunden eller under havsbotten. Det kan handla om koldioxid från eill exempel etanolfabriker, pappersmassabruk eller bioeldade kraftverk.
Bio-CCS anses vara viktig teknik för att få så kallade negativa koldioxidutsläpp. Negativa utsläpp handlar om att på olika vis suga upp, samla in eller på annat sätt ta hand om koldioxid som redan finns i luften, för att minska mängden.
Energimyndigheten presenterar sin slutrapport om ett statsfinansierat stödsystem för bio-CCS den 15 november 2021, med en mer detaljerad utformning kring stöden.
Drygt 160 stammar av mikroalger från olika platser på den svenska västkusten har undersökts av forskare ån Göteborgs universitet och RISE. De har letat efter mikroalger som tillsammans skulle kunna göra den nordiska odlingssäsongen längre och på så sätt öka produktionen av energirik algbiomassa.
– Vi hittade ett par mycket användbara mikroalgarter som lever utmed västkusten, kiselalgen Skeletonema marinoi och den gröna algen Nannochloropsis granulata, säger Cornelia Spetea Wiklund, projektledare och professor i växtcellfysiologi vid Göteborgs universitet.
Forskarna har vidareutvecklta en energieffektiv odlingsmetod för mikroalger i nordiskt klimat, utifrån en princip som tidigare tagits fram för färskvattensalger av RISE. Men nu har forskarna använt marina arter och havsvatten.
Två algarter lämpliga för biomassaproduktion
I försöken delades kalenderåret i tre odlingssäsonger; vinter, vår och sommar. Simuleringar med båda algarterna gjordes vid olika temperaturer och ljusintensitet i laboratoriebioreaktorer med havsvatten.
Laboratorieförsök med odling av västkustalger.
– Skeletonema marinoi trivs och blommar mer under vintern. Nannochloropsis granulata blommar mer på sommaren. På våren växer båda lika bra. Båda två är mycket effektiva på att ta upp kväve- och fosfor från havsvatten och omvandla näringen till värdefull biomassa, säger Cornelia Spetea Wiklund.
I vilket sammanhang skulle denna nya kunskap kunna användas?
– Eftersom fiskodling behöver foderkällor och fisk- och skaldjursindustrin behöver rena sitt processvatten så passar våra blue solutions med mikroalger in i till exempel vattenbruksodling. Våra mikroalger skulle kunna leva på restämnen i processvattnet och samtidigt renar de vattnet så att det kan recirkuleras in i produktionen.
Det blir därmed ett slutet och hållbart system. Allt som behövs därutöver är solenergi och koldioxid från luften. Forskarna har visat att produktion av biomassa med en rotationsodling med arter anpassade för olika säsongsklimat kan utföras även under kallare perioder
– Även om de vinteranpassade arterna inte är lika högproduktiva som de som är anpassade för sommarförhållanden, med hänsyn tagen till god tillgänglighet på solljus, så kan de ändå utnyttjas för att förlänga odlingssäsongen.
Samarbete med företag på västkusten
Enligt en marknadsundersökning som projektet beställt skulle algbiomassa kunna användas som biobaserad råvara inom olika områden, till exempel som gödsel eller inom kosmetika-, läkemedels- och bioplastindustrin. Största intresse finns just nu för att rena havsvatten med hjälp av mikroalger inom fiskodlingar och sjömatindustri.
– Vi har redan sökt medel för att starta samarbetsprojekt med flera företag på västkusten, säger Cornelia Spetea Wiklund.
Mikroalgen Nannochloropsis sp. Bild: CSIRO, CC BY 3.0
Vad är en mikroalg?
Mikroalger är mikroskopiska alger, osynliga för blotta ögat. Gröna mikroalger är som gröna växter fotosyntetiska, vattenlevande organismer som med hjälp av solljus och några andra näringsämnen omvandlar CO2 till energi och biomassa. Men till skillnad från högre växter har mikroalger inte rötter, stjälkar eller löv.
Den biologiska mångfalden hos mikroalger är enorm och de utgör en nästan outnyttjad resurs. Det har uppskattats att det finns cirka 200 000-800 000 arter i många olika släkter, varav cirka 50 000 arter beskrivs.
Odlade mikroalger kan användas både som födokälla och som biobränsle, och dessutom rena utsläpp av näring och koldioxid.
Kontakt:
Cornelia Spetea Wiklund, professor vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet, cornelia.spetea.wiklund@bioenv.gu.se
I studien, som är en del i en avhandling av Sibel Korkmaz, Stockholms universitet, rapporterar många unga om olika former av våld i relationer. Nästan 60 procent av ungdomarna mellan 15 och 19 år svarar att de varit utsatta för någon form av fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld av en partner i en kärleksrelation.
– Tjejer rapporterar en högre andel upprepad utsatthet av våld i relationen. Killar rapporterar också våld i relationer, men då handlar det i större utsträckning om enstaka tillfällen. Där ser vi den tydligaste könsskillnaden, säger Sibel Korkmaz.
Svårt för vuxna att agera
Sibel Korkmaz menar att det har varit viktigt att kartlägga själva platsen för våldet i ungas relationer. Våldet äger ofta rum i det egna hemmet, vilket innebär att andra vuxna finns närvarande. En annan förekommande plats är skolan, även för grövre sexuellt våld. Det är inte ovanligt att gå i samma klass eller skola som sin förövare. Att skolka kan då vara ett sätt att komma undan våldet.
– Flera vittnar om lärare eller föräldrar som inte ingripit – vuxna som inte agerar trots att de vet att det förekommer våld. Man ska komma ihåg att ungdomarna ofta bor hemma hos sina föräldrar och att de fortfarande går i skolan. Det innebär att vuxna ofta finns i närheten, säger hon.
Sociala medier ny arena för våld
Psykiskt våld kan handla om att partnern utövar kontroll eller kommer med nedsättande kommentarer. Här har sociala medier och den digitala utvecklingen öppnat nya arenor. Skolan är en plats där våldet kan fortsätta äga rum obemärkt via sociala medier – även om relationen är avslutad.
– Sociala medier ger nya verktyg att utöva kontroll. Att klippa banden med förövaren är svårt, det kan handla om att få meddelanden på telefonen under lektionstid, vilket är svårt att värja sig mot. Och även om man gör slut och avföljer personen på sociala medier så kan förövaren fortsätta ha kontroll genom konton till offrets kompisar, säger Sibel Korkmaz.
Svårt att identifiera sexuellt våld
Våld av sexuell karaktär, så som att bli tvingad eller pressad till kyssar eller samlag, föregås ofta av annat våld. Att en del unga saknar referensramar från andra relationer, i kombination med samhälleliga normer, påverkar också synen på sexuellt våld.
– Vad gäller det sexuella våldet ser vi också en tydlig könsskillnad. Betydligt fler tjejer rapporterar att de blivit utsatta för våld av sexuell karaktär, jämfört med killar. Tjejer påtalar även hur normer om förväntningar om vad man ”bör ställa upp på” påverkat dem till att inte identifiera det de blivit utsatta för som våld, säger Sibel Korkmaz.
Ungdomar som utsätts för sexuellt våld tar till olika strategier för att tackla detta. Avhandlingen påvisar att det till och med kan gå så långt att ungdomarna ”går med på” att ha sex mot sin vilja för att undvika att våldet ska eskalera ytterligare.
– Strategierna kan vara sådana som tillsynes verkar destruktiva, men som just i stunden innebär ett sätt att skydda sig från våld. Det här måste förstås i sammanhanget av att det är en våldsam relation man lever i, där handlingsutrymmet kan vara begränsat till exempel på grund av hot, säger Sibel Korkmaz.
Sibel Korkmaz menar att resultatet av studien är något som alla vuxna som möter ungdomar bör ta till sig.
– Föräldrar har stor möjlighet att agera. Socialtjänsten har ett särskilt ansvar att bedöma ungdomarnas behov av stöd om de får kännedom om situationen. Då handlar det om att skolpersonal känner till hur allvarligt det kan vara, att inte avfärda våld som kärleksgnabb, säger hon.
Sibel Korkmaz, socionom, Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet, sibel.korkmaz@socarb.su.se
– Frakturmönstret speglar barnens aktiviteter i olika åldrar men också årstider och tillväxt. Sambandet mellan inkomst och frakturer kan eventuellt förklaras av att familjer med högre inkomst oftare har studsmattor, skidor och cyklar och större möjligheter att delta i aktiviteter med risk för frakturer, säger Erik Hedström, överläkare på Ortopedkliniken på Norrlands universitetssjukhus och doktorand vid Umeå universitet.
Var tredje barn drabbas
I sin avhandling vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap vid Umeå universitet har Erik Hedström gått igenom alla skador som föranledde akutbesök på Norrlands universitetssjukhus mellan 1993 och 2014, med fokus på frakturer. Ungefär vart tionde barn uppsökte någon gång under året sjukhuset på grund av en skada. Den totala risken för att ett barn någon gång skulle drabbas av minst en fraktur var cirka 35 procent, det vill säga drygt vart tredje barn.
Störst risk med fotboll
Skademönstret följde barnens utveckling. I förskoleåldern skadades barnen oftast vid lek, i skolålder skedde skadorna oftare i samband med idrott eller i trafiken. Flest frakturer inträffade i den ålder som kallas tillväxtspurten. Det är den period när barn växer fortast och skelettet inte riktigt hinner bli starkt i samma takt. Frakturer är vanligare under sommaren, och den idrott som orsakade allra flest frakturer bland både pojkar och flickor var fotboll. Andra aktiviteter som orsakar många frakturer är utförsåkning samt ridning bland flickor och ishockey bland pojkar.
Hög inkomst och syskon var riskfaktorer
Barn i familjer med högre inkomst och barn med syskon drabbades oftare av frakturer än barn utan syskon eller i familjer med lägre inkomst. Likaså gick det att se vissa lokala skillnader. Barn i landsbygdskommunerna runt Umeå hade nästan 20 procent färre frakturer än barn i Umeå och Vännäs. Särskilt tydlig var skillnaden över tio års ålder. Skillnaden mellan kommuner förklarades till viss del av skillnader i inkomst. Däremot verkade inte föräldrarnas utbildningsnivå eller om de var sammanboende eller ensamstående spela någon roll för frakturrisken.
– De skillnader vi har kunnat se väcker frågor om olika barns skilda förutsättningar för bland annat fritidsaktiviteter, något som inte bara har betydelse för förekomsten av skador, säger Erik Hedström.
I en delstudie har uppgifter från skadedatabasen kombinerats med demografiska data från Statistiska Centralbyrån. I två av studierna beräknades frekvensen för frakturer och andra skador i Umeå och fem grannkommuner. I två studier undersöktes med regressionsanalys kopplingen mellan hemkommun, antal syskon, socioekonomiska variabler på familjenivå och frakturer.
Erik Hedström, överläkare, Norrlands universitetssjukhus i Umeå, erik.hedstrom@umu.se
Under tre veckor i augusti 2021 kan utvalda privatpersoner få bedriva provfiske efter hummer samtidigt som SLU:s eget provfiske pågår. Projektet heter LOBSERVE.
Fisket efter europeisk hummer är omfattande, och historiskt har det varit betydligt större än det är i dag. Fångst per ansträngning – antalet fångade humrar per vittjad tina – minskade kraftigt under 1950- och 1960-talen och har sedan befunnit sig på en stabilt låg nivå enligt fångstdagböcker från hummerfiskare i Bohuslän. Även yrkesfiskets landningar har minskat.
Låga fångster
De låga fångsterna tyder på att beståndet har varit på en historiskt låg nivå, men eftersom det saknas statistik över fiskets totala omfattning och fångst så saknas också ett bra dataunderlag för att göra analyser av beståndets status. En ny föreskrift med ganska omfattande begränsningar i fisket infördes 2017. Med information från hela kusten kan den utvärderas framöver.
En hummer mäts med en digital linjal. Bild: Andreas Sundelöf, SLU
SLU:s institution för akvatiska resurser (SLU Aqua) genomför varje år ett provfiske efter hummer i såväl fiskefria som fiskade områden. Då registreras längd och kön, och om honorna bär utvändig rom, innan humrarna märks och återutsätts. På så sätt görs en utvärdering av fångst per ansträngning och av storleksstrukturen i hummerbeståndet i de områden där provfisket bedrivs.
– Våra provfisken är dock geografiskt begränsade, och vi saknar data från stora delar av det fiskade området – som innefattar nordvästra Skåne, Halland och Bohuslän. Nu vill vi ha hjälp med att bredda vårt provfiske. Med allmänhetens hjälp kan vi bilda oss en bättre uppfattning av hur fångsterna per ansträngning och storleken på hummern skiljer sig åt längs hela kusten, säger Andreas Sundelöf, forskare vid SLU:s havsfiskelaboratorium i Lysekil.
Andreas Sundelöf, forskare, Institutionen för akvatiska resurser, Havsfiskelaboratoriet, SLU, andreas.sundelof@slu.se
Hege Sande, doktorand, Institutionen för akvatiska resurser, Havsfiskelaboratoriet, SLU hege.sande@slu.se
Lina Ejlertsson, doktorand i folkhälsovetenskap vid Lunds universitet, menar att det finns en klassisk bild av att jobba och mäta hälsa på arbetsplatser genom sjukskrivningstal, produktion och effektivitet.
– Oftast sätter man in rehabiliterande insatser eller arbetar förebyggande först efter att medarbetare blivit sjuka. Så vad händer om man istället integrerar olika återhämtningsaktiviteter i medarbetares dagliga arbete?
Att anpassa hälsofrämjande insatser på arbetsplatsen ger, trots en stressad arbetsvardag, en ökad självupplevd hälsa hos medarbetare. Det framkommer i Lina Ejlertssons avhandling där hon undersökt arbetsmiljön inom primärvården.
Medarbetare från alla yrkesgrupper som finns vid en vårdcentral ingick i Ejlertssons studier: sjuksköterskor, fysioterapeuter, dietister, arbetsterapeuter, kuratorer, psykologer, läkare och administrativ personal. Deltagarna medverkade i fokusgruppsintervjuer, enkäter och riktade interventioner.
Beskrev ökat välmående
– Medarbetare vid samtliga arbetsplatser som fick riktade och individuella insatser för återhämtning under arbetsdagen beskrev ett ökat välmående, oavsett vilka förutsättningar som fanns eller vilka attityder man haft inledningsvis mot projektet, säger Lina Ejlertsson, som lägger fram sin avhandling Recovery at work as a health-promoting process.
I fyra delstudier undersökte Lina Ejlertsson återhämtning och positiva arbetsfaktorer kopplade till hälsa. Med arbetsglädje och hälsa som utgångspunkt ville hon ta reda på vad som ökar välbefinnandet och gör att man blir glad av sitt arbete.
Återhämtning var viktigaste faktorn
Studierna startade för åtta år sedan och genomfördes innan coronapandemin bröt ut. Totalt 26 vårdcentraler i Skåne medverkade med 600 medarbetare. I första studien undersökte forskarna salutogena arbetsfaktorer (det vill säga att man fokuserar på vad som orsakar hälsa, snarare än på vad som orsakar sjukdom, redaktionens kommentar) och huvudresultatet visade att återhämtning var den absolut viktigaste faktorn för medarbetarnas självskattade hälsa. Resultaten ledde till nästa studie där forskarna kartlade begreppet återhämtning under arbetsdagen. Kartläggningen visade att variation, gemenskap och hanterbarhet är tre viktiga främjande faktorer.
Okej att ta en paus
I de två senare studierna genomförde och utvärderade forskarna riktade insatser med fokus på återhämtning. Legitimitet för att få ta sig tid för paus i arbetet – att andas och återhämta sig – var en främjande faktor för att lyckas med interventionerna på arbetsplatsen. Lina Ejlertsson menar att reflektion är viktigt för att uppleva återhämtning under arbetsdagen, och för att lyckas med att få in återhämtning i arbetet kan man även behöva arbeta med kulturen på arbetsplatsen.
– Det är när vi är som mest stressade och har mest att göra som vi behöver återhämta oss i arbetet. Därför har arbetsplatskulturen och chefens ledarskap också stor betydelse för möjligheten till återhämtning och hur en arbetsplats mår. Fler organisationer behöver arbeta aktivt med hälsofrämjande insatser och ha förståelse för vad som ger effekt i det långa loppet.
Det sociala kittet, samvaron med starka, trygga och goda relationer på arbetet och att uppleva stöd, visade sig också vara en viktig del genom alla studier i avhandlingen.
Skräddarsydda insatser gav resultat
Under ett år fick sex vårdcentraler med 170 medarbetare riktade hälsofrämjande insatser med fokus på återhämtning. Insatserna skräddarsyddes för individens, såväl som för gruppens och arbetsplatsens, förutsättningar och behov. Varje vårdcentral bildade även en inspirationsgrupp som bestod av medarbetare med olika professioner. I dialog med övriga medarbetare på vårdcentralen hade gruppen ansvar över att planera, implementera och utvärdera aktiviteterna. 15 vårdcentraler användes som kontrollgrupp där medarbetare svarade på enkätfrågor utan intervention.
Efter interventionerna beskrev deltagarna sina upplevelser som positiva med framför allt en ökad återhämtning, ett ökat välmående och ett mer öppet klimat med ökad sammanhållning inom gruppen.
– Det faktum att insatserna var anpassade och skräddarsydda utifrån individernas såväl som arbetsplatsernas olika behov, önskemål och förutsättningar var en framgångsfaktor. Jag tror att denna ökade kunskap om hur medvetna återhämtningsaktiviteter under arbetsdagen verkligen kan göra skillnad är till stor nytta för att skapa hälsofrämjande arbetsplatser inom fler verksamheter, säger Lina Ejlertsson.
– Skolan ska vara en motkraft till ökad segregering, men nuvarande skolsystem spär på snarare än motverkar klyftorna. Som akademiker är det fascinerande att studera, säger Petter Sandgren, historiker och universitetslektor i pedagogik.
De senaste tio åren har han forskat om medel- och överklassens skolor och den väg som den så kallade eliten tar för att nå maktpositioner.
En grundläggande strategi för att nå framgång är att kunna navigera i utbildningssystemet – att välja ”rätt”. Det är en kompetens som ofta är förunnad de redan invigda.
Outtalad strategi
– När vi talar om strategier kan det ge tanken att det handlar om något planerat och väl övervägt. Men i forskningen om eliter och utbildning är strategin ofta outtalad. Att barn till disputerade föräldrar ska läsa vidare, till exempel, kanske helst i Lund eller Uppsala, är ofta underförstått, säger Petter Sandgren.
Inget annat land än Sverige har gått så långt i marknadiseringen av den offentliga skolan. Och ju fler val skolsystemet består av, desto mer spelar social bakgrund in för att göra välinformerade val i planeringen av skolkarriären, påpekar han.
– Förr valde man den närmaste skolan till sitt barn, det var inget mer med det. Nu är det rena vilda västern med val och möjligheter. Det blir svårare att navigera i skolsystemet ju fler beslut som måste tas. Men akademikerbarnen väljer till exempel hellre naturprogrammet på en kommunal skola, och ser bortom friskolornas tillval, reklam och lockvaror.
Eliten lockas av en homogen elevgrupp
Skolan är fortfarande paketerad som en skola för alla där alla läser efter samma läroplan. Men uppdelningen av elever påminner om 1800-talets segmenterade skolsystem där elitens barn utbildades för sig vid läroverken och böndernas barn i folkskolan, menar Petter Sandgren. Ett av de främsta kriterierna för val av skola idag är att den består av en homogen elevgrupp.
– Kommunala skolor duger mer än väl för eliten, om bostadsområdet är tillräckligt socialt homogent, som till exempel i Bromma där många väljer kommunala Ålstensskolan. Där är det färdigsorterat, så att säga, medan strategin i ett mer socialt heterogent område kan vara att välja en friskola med lång kötid för att komma åt en homogen elevgrupp.
Blandade elevgrupper ses som positivt i andra länder
Sett ur ett internationellt jämförande perspektiv anses en socialt blandad elevgrupp som något positivt och eftersträvansvärt för alla, säger Petter Sandgren. Även extremt selektiva skolor i USA och Storbritannien ser en vinning med blandade elevgrupper som bidrar till förståelse för människor från olika sociala bakgrunder. Där sticker den svenska skolan ut, menar han.
– När andra länder strävar efter att ta bort skolavgifter och selektiva akademiska prov, så har vi i Sverige inga skolavgifter och inget skolintag baserat på betyg förrän i gymnasiet. Ändå finns det stora sociala skillnader i svenska storstadsskolor, på grund av uppenbar bostadssegregation och systemet med det fria skolvalet.
Splittring även bland resursstarka elever
Följden har blivit att det nu även syns en splittring inom den övre medelklassens elever, beroende på om föräldrarna tillhör kultureliten eller en ekonomisk elit. Det visar låtsasvalet till riksdagen som genomförs bland skolelever i samband med att ordinarie val anordnas.
– På en skola får Moderaterna en majoritet av rösterna bland eleverna på naturprogrammet, och på en annan skola har Miljöpartiet lika stor majoritet bland eleverna på samma utbildningsprogram. Denna vertikala splittring inom eliten mellan de med kulturellt respektive ekonomiskt kapital lyfts sällan fram i debatten om segregationen. Det blir som små ekosystem av elever som möts allt mindre.
I sin avhandling från 2017 utforskade Petter Sandgren elitens internatskolor, hur det svenska folkhemmet fick sina egna versioner av dessa skolor och de idéer som fostrar eleverna där.
– Där sker en karaktärsfostran vid sidan av skolan, i elevhem och i idrottssammanhang. Ledarskapet delegeras till de äldsta eleverna, som får stora maktbefogenheter i form av kamratfostran, som innebär att man uppfostrar varandra, bland annat i att utmana gränser.
I en kommande bok kartlägger han EU-byråkraternas utbildningsvägar och idéerna bakom dessa.
– Eliten förändrar alltid sina strategier. När det behövdes en byråkratisk elit till EU grundades kosmopolitiska universitet specifikt för detta, i Florens och Brygge, till exempel. I boken blottlägger jag de vägar som EU-eliten tar och synar de politiska besluten bakom behovet av en EU-elit.
Nu tillhör du själv eliten. Är det dina egna val som format dig som forskare?
– Ja, när jag disputerade i historia i Florens, vid en av EU:s byråkratskolor, hamnade jag av en slump på en utbildningsbana som jag hade känt till sedan barnsben om jag varit uppvuxen med föräldrar som jobbar på överstatliga institutioner. Men jag är lärarbarn och blev själv lärare. Uppväxten formar ens syn på hur en möjlig framtid kan se ut och var gränserna finns.
Hudinfektioner med MRSA-bakterier (motståndskraftiga gula stafylokocker) är potentiellt dödliga, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. För närvarande behandlas infektionerna med en intravenös injektion med antibiotika.
Injektion med antibiotika ger biverkningar
Antibiotika av typen vankomycin är en av de huvudsakliga behandlingarna och ges som en intravenös injektion. Anledningen till att läkemedlet inte ges lokalt är att det har svårt att tränga igenom huden. Det ges inte heller oralt eftersom det har dålig absorption genom tarmen. Problemet med att tillföra antibiotika i blodet är att det ofta resulterar i betydande biverkningar, och även när relativt höga doser administreras blir den lokala koncentrationen av vankomycin i huden låg, vilket kan främja utvecklingen av antibiotikaresistenta stammar. Det finns därför ett kliniskt behov av att kunna tillföra vankomycin lokalt i huden.
Möjligt kontrollera mängden läkemedel
– Vi har försökt lösa detta med hjälp av mikronålsplåster som består av pyttesmå nålar tillverkade av en polymer som är fylld med läkemedlet. Genom en innovativ mikronålsdesign kunde vi effektivt kontrollera mängden läkemedel som levereras i huden, säger studiens förstaförfattare Jill Ziesmer, doktorand vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, Karolinska Institutet.
Plåstret placeras på huden vid det infekterade området. De knappt synliga mikronålarna är så små att de inte når smärtreceptorerna vilket gör behandlingen relativt smärtfri. Mikronålarnas förmåga att tränga in i huden studerades i hudvävnad från gris och människa. Resultaten visar att läkemedlet effektivt levererades ner i huden och signifikant minskade mängden MRSA-bakterier.
Bättre livskvalitet för patienten
– Om den här medicintekniska produkten når klinik kan den totalt förändra hur hudinfektioner med potentiellt dödliga bakterier behandlas, med en drastisk förbättring av patienternas livskvalitet, säger studiens sisteförfattare Georgios Sotiriou, ansvarig forskare vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, Karolinska Institutet.
Forskarna kommer nu att utvärdera mikronålarnas prestanda i djurmodeller av MRSA-hudinfektion. Nästa steg är att vidareutveckla produkten så att den utövar antimikrobiell aktivitet genom flera olika mekanismer i syfte att förbättra effektiviteten.
Vacciner levereras redan med tekniken
Mikronålar utnämndes till en av de 10 mest lovande teknologierna av World Economic Forum 2020. Tekniken används redan kliniskt för att administrera vacciner och det finns många pågående kliniska prövningar för andra användningsområden, som behandling av diabetes, cancer och neuropatisk smärta.
Mikronålarnas bas är endast 0,2 mm bred. Bild: Jill Ziesmer.
– Mikronålar för leverans av antibiotika är ett nytt forskningsområde, men den framgångsrika användningen av mikronålar i andra syften ger hopp om att antibiotika i mikronålar kan öppna för nya sätt att behandla hudinfektioner, säger Georgios Sotiriou.
Jill Ziesmer, doktorand vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, Karolinska Institutet, jill.ziesmer@ki.se
Fotnot:
Forskningen har finansierats av Europeiska forskningsrådet (ERC), NordForsk, fakultetsnämnden vid Karolinska Institutet, Vetenskapsrådet, Torsten Söderbergs Stiftelse och Stiftelsen för Strategisk Forskning.
– I Sverige har utvecklingen skett ganska tyst trots att myndighetsutövning enligt svensk lag är ett ansvar för kommunal och statlig förvaltning, säger Ulrika Järkestig Berggren, lektor i socialt arbete vid Linnéuniversitetet och en av forskarna bakom studien.
Det här är en barnavårdsutredning
En barnavårdsutredning utförs av socialtjänsten för att ta reda på hur ett barn mår och har det hemma, samt om det behövs insatser för att stötta barnet och i så fall vilka.
Källa: Barnombudsmannen
Tillsammans med forskare från Uppsala universitet och Lunds universitet har hon undersökt de faktorer som har bidragit till att användandet av privata konsulter inom socialtjänsten tagit fart. Studien har följt utvecklingen i Sverige från en låg nivå av konsulter till en snabb ökning under 2015–2016, som fortsätter att öka under andra halvan av 2010-talet.
– I England har samma fenomen varit en intensiv allmän debatt då det funnits politiska intentioner att privatisera verksamheten. Här i Sverige har det passerat nästan obemärkt och inte uppmärksammats alls på samma sätt.
Personalbrist och större arbetsbörda
Resultaten visar att flera faktorer bidragit till att socialtjänsten har tagit hjälp av privata aktörer för att göra barnavårdsutredningar.
– Personalbrist tillsammans med en ökad anhopning av arbete har skapat en plattform för att ta in privata konsulter, och gör att det kan fortsätta.
En annan faktor är att privatiseringen av offentliga välfärdsverksamheter sedan tidigare redan har etablerats i både stora nationella och mindre företag i Sverige. Företagen driver uthyrning av till exempel läkare, behandlingshem och familjehemsrekrytering. Förutsättningarna för att kunna erbjuda privata konsulter till kommunerna fanns redan, vilket är förklaringen till att det kunde ske så snabbt.
Forskarnas resultat visar också att de konsulter som anställts i kommunerna oftast har fler år i yrket än socialsekreterare anställda direkt av kommunerna. Att arbeta som privat konsult beskrivs av konsulter bland annat som en professionell utvecklingsmöjlighet.
– Vår kartläggning visar att det ofta är erfarna personer som blir privata konsulter. På det sättet skaffar sig kommunen ett erfarenhetstillskott genom de privata konsulterna.
Ingen kontinuerlig relation
Samtidigt menar forskarna att det kan finnas risk att användandet av privata konsulter kan påverka barns och föräldrars möjlighet att komma till tals och utveckla ett förtroende för socialtjänsten. Detta eftersom konsulterna oftast är anställda för specifika uppdrag som sedan avslutas, vilket inte möjliggör en kontinuerlig relation.
– Det finns både positiva och negativa aspekter av de privata konsulterna. Den här frågan är inte svart-vit, men det är viktigt att undersöka vad förändringen innebär, säger Ulrika Järkestig Berggren.
Ett stort antal prover med blodplasma förvaras i 80 minusgrader i frysar i norra delen av Sverige. Sedan mitten på 1980-talet har tusentals blodprov och uppgifter samlats in från frivilliga i Norrbotten och Västerbotten.
Personerna har sedan kunnat följas över tid för att se om de drabbas av olika typer av sjukdomar, särskilt med inriktning på hjärt-kärl-sjukdomar. Nedfrysningen gör att proverna bevaras intakta över lång tid.
Forskare vid Örebro universitet har nu studerat en liten beståndsdel i blodproven, inflammationsmarkören Interleukin-6 (IL-6) på ett annat sätt än tidigare.
Syntes sju år innan sjukdom
I den nya undersökningen har prover från nära 300 personer som senare i livet drabbats av hjärtinfarkt jämförts med en lika stor kontrollgrupp. Det visade sig att halterna av en ny biomarkör var förhöjda – redan flera år innan hjärtinfarkten. Hos några personer sågs en förhöjd nivå av biomarkören redan sju år innan de blev sjuka.
– Vi upptäckte att den här biomarkören kunde förutse vad som skulle hända, säger Mulugeta Zegeye, forskare vid Örebro universitet.
Men IL-6 påverkar även andra funktioner i kroppen och har både en god och en ond sida. Tidigare studier har visat att den både kan förhindra och orsaka inflammationer.
– Det unika med den här studien är att vi enbart har studerat de inflammatoriska aspekterna av IL-6. Vi har mätt hur mycket inflammatoriskt IL-6 som finns i blodet, säger Mulugeta Zegeye.
Har en ond och en god sida
I den nya studien, som presenteras i den vetenskapliga tidskriften Atherosclerosis, Thrombosis and Vascular Biology, har IL-6 studerats på ett nytt sätt. IL-6 är en del av kroppens immunförsvar och produceras där en akut eller kronisk inflammation finns. Den är bland annat en av orsakerna till feber.
Genom att enbart fokusera på den inflammatoriska funktionen har forskarna kunnat visa att IL-6 ofta spelar en avgörande roll för att två stora riskgrupper ska drabbas av hjärtinfarkt. För rökare och personer med högt blodtryck orsakas infarkten inte alltid direkt av deras livsstil. Det sker istället ibland genom att kroppen på olika sätt reagerar på rökningen eller det höga blodtrycket.
Undersökningen visar att nivåerna av inflammatoriskt IL-6 höjs vid rökning eller högt blodtryck. Den inflammatoriska delen av IL-6 fungerar alltså som en brygga, som leder fram till hjärtinfarkten.
– Det är en helt ny upptäckt, säger Mulugeta Zegeye.
Nytta för patienterna
Den nya biomarkören kan göra det möjligt att mäta om patienter som förändrar sin livsstil samtidigt minskar risken för hjärtinfarkt. Genom att följa patienter som sänker sitt blodtryck eller slutar röka, går det att se om nivåerna av inflammatoriskt IL-6 minskar.
Studien ger också ny kunskap om mekanismer för hur vanliga riskfaktorer, som till exempel rökning och högt blodtryck leder fram till en hjärtinfarkt. Det är kunskap som är viktig för att kunna behandla och förhindra sjukdomen i framtiden.
Förhöjda nivåer av inflammatoriskt IL-6 är bara en del av förklaringen till att de undersökta personerna blivit sjuka. Många andra samband behöver undersökas för att få hela bilden klar. Men den nya biomarkören står för mellan 15 och 30 procent av risken att rökare eller personer med högt blodtryck drabbas av hjärtinfarkt.
– Det är mycket, med tanke på att vi bara har tittat på en biomarkör. Så i framtiden planerar vi att ta med andra biomarkörer, för att kunna se sambandet mellan andra riskfaktorer och hjärtinfarkt, säger Mulugeta Zegeye.
Y
Världens vanligaste dödsorsak
Hjärt- och kärlsjukdomar är idag den vanligaste dödsorsaken i världen och står bakom nästan vart tredje dödsfall.
Enligt världshälsoorganisationen WHO avlider 17,9 miljoner personer varje år på grund av hjärt- och kärlsjukdomar. Framförallt är det stroke och hjärtinfarkt som leder till de flesta dödsfallen. Det finns ett antal kända riskfaktorer som ökar risken att drabbas av hjärt-kärlsjukdom, som till exempel kön, ålder, övervikt, diabetes, högt blodtryck och rökning. I många fall påverkar inte dessa faktorer hjärtat direkt, utan verkar indirekt på flera olika
Än så länge finns inga godkända läkemedel som specifikt blockerar de inflammatoriska effekterna av IL-6, men det pågår kliniska studier för flera olika sjukdomar.
– Om man siktar in sig på att enbart minska de inflammatoriska egenskaperna av IL-6, skulle det kunna dämpa inflammationen utan att andra viktiga funktioner i kroppen försämras. Det betyder att allvarliga biverkningar av medicinen kan undvikas, säger Liza Ljungberg.
Artikeln är skriven av Mulugeta Zegeye, Örebro universitet, Jonas Andersson, Skellefteå lasarett, Patrik Wennberg, Umeå universitet, Dirk Repsilber, Örebro universitet, Allan Sirsjö Örebro universitet och Liza Ljungberg, Örebro universitet.
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
