– Vår studie tyder på att det finns en autoimmun komponent i sjukdomsbilden hos patienter med fibromyalgi, och att dessa patienters antikroppar binder till celler som är en del av det perifera nervsystemet. Det är en viktig upptäckt som utmanar den traditionella bilden av fibromyalgi som en sjukdom enbart i det centrala nervsystemet, säger Camilla Svensson, professor vid institutionen för fysiologi och farmakologi på Karolinska Institutet och en av studiens korresponderande författare.
Fibromyalgi:
Fibromyalgi drabbar uppskattningsvis 2–4 procent av den svenska befolkning, varav den överväldigande majoriteten är kvinnor. Tillståndet kännetecknas av långvarig
ömhet och värk i stora delar av kroppen, kronisk trötthet, sömnproblem och ökad smärtkänslighet. Personer med fibromyalgi får ofta ont av sådant som inte upplevs som smärtsamt av andra, och kan även ha en ökad känslighet för kyla.
Fungerande medicinsk behandling saknas
Trots att syndromet studerats sedan början på 1900-talet saknas det idag effektiv medicinsk behandling för flertalet patienter med fibromyalgi och det är inte ovanligt att de drabbade möts av okunskap och misstro från omgivningen, inklusive från hälso- och sjukvården.
Orsaken till varför sjukdomen uppstår är till stor del okänd. Tidigare studier har visat att förändringar i hur smärtsignaler bearbetas i det centrala nervsystemet är involverade, samt att personer med fibromyalgi har förhöjda värden av vissa inflammatoriska ämnen i framförallt ryggmärgsvätskan. Forskare har även visat att drygt hälften av de som drabbas har ökad aktivitet i de tunna smärtnerverna och färre nervfibrer i huden.
I den här studien ville forskarna undersöka om kroppens immunförsvar kan vara en bidragande orsak till sjukdomssymptomen. Sjukdomen är nämligen vanligare hos personer med autoimmuna sjukdomar, dvs sjukdomar där kroppens immunceller bildar autoantikroppar mot kroppsegna ämnen.
Möss blev känsligare
Forskarna isolerade antikroppar från patienter med fibromyalgi och friska kontrollpersoner och injicerade dessa i möss. Därefter testades mössens känslighet genom att undersöka vilket lägsta tryck och temperatur mot tassen som resulterade i att musen flyttade sig eller drog undan tassen. Forskarna fann att möss med fibromyalgiantikroppar blev känsligare än möss som fått antikroppar från friska personer. De rörde sig även mindre än de andra mössen, fick en försämrad muskelstyrka i tassarna och ett minskat antal nervfibrer i huden.
I studier på mänsklig vävnad och odlade celler identifierade forskarna även vilka celler som autoantikropparna med stor sannolikhet verkar genom. De upptäckte att fibromyalgiantikropparna band till satellitgliaceller, en typ av cell som omsluter smärtnervernas cellkroppar, i de delar av det perifera nervsystemet som kallas dorsalrotsganglier (känselnervknutor vid ryggradens kotpelare).
Antikropparna från fibromyalgipatienterna ökade aktiviteten i dessa satellitgliaceller i möss, jämfört med antikroppar från friska kontrollindivider, och band även till dessa celler i dorsalrotsganglier från människa.
Kan leda till nya behandlingar
– Våra resultat öppnar för möjligheten att identifiera individer med fibromyalgi som har ”problemantikroppar” och undersöka om redan godkända läkemedel som minskar antikroppsproduktion kan dämpa fibromyalgisymtom, säger Camilla Svensson.
Om studien:
Studien genomfördes i samarbete med forskare från King’s College London och University of Liverpool i Storbritannien och inkluderade antikroppar från patienter med fibromyalgi från både Sverige och England.
Vetenskaplig artikel:
Passive transfer of fibromyalgia symptoms from patients to mice, (Andreas Goebel, Emerson Krock, Clive Gentry, Mathilde R. Israel, Alexandra Jurczak, Carlos Morado Urbina, Katalin Sandor, Nisha Vastani, Margot Maurer, Ulku Cuhadar, Serena Sensi, Yuki Nomura, Joana Menezes, Azar Baharpoor, Louisa Brieskorn, Angelica Sandström, Jeanette Tour, Diana Kadetoff, Lisbet Haglund, Eva Kosek, Stuart Bevan, Camilla I. Svensson and David A. Andersson), Journal of Clinical Investigation
Kontakt:
Camilla Svensson, professor, institutionen för fysiologi och farmakologi vid Karolinska Institutet, camilla.svensson@ki.se
Fotnot:
Forskningen har finansierats med hjälp av Knut and Alice Wallenbergs Stiftelse, en donation från familjen Lundblad till klinisk smärtforskning vid Karolinska Institutet, Vetenskapsrådet, Karolinska Institutet, Region Stockholm, Europeiska unionen, International Association for the Study of Pain (IASP), Canadian Institutes of Health Research , Konung Gustaf V:s 80-årsfond, Medical Research Council i Storbritannien, Versus Arthritis, Pain Relief Foundation och Eli Lilly & Co.
– Att Emil ses som en illbatting är ju bara vad som syns på ytan. Det finns i själva verket en stark solidaritet inom familjen men även till andra i socknen, säger Björn Sundmark som är aktuell med bokkapitlet You and I Alfred” – Intergenerational solidarity in the Emil Series.
Inom barnlitteraturforskning är skildringen av barnets relation till vuxenvärlden oftast svartvit. Antingen ses barnet som fritt och subversivt eller också som helt maktlöst i förhållande till de vuxna. Maktpositionerna verkar vara låsta. Men i sin nya analys av Emil i Lönneberga väljer Björn Sundmark en annan ingång till barnlitteraturen i allmänhet och Astrid Lindgrens författarskap i synnerhet.
Barn-vuxen-relation på annat vis
– Genom att använda teorier om samhörighet och solidaritet kan vi bredda bilden av barn-vuxen-relationen. Det intressanta är att Emilböckerna verkligen bjuder in till att se på barn och barnlitteratur utifrån perspektivet solidaritet, men också att se på maktförhållandet mellan barn och vuxna på ett annat sätt, säger han.
– Emil är inte maktlös bara för att han är ett barn, han lyckas åstadkomma saker även som sjuåring. Lindgren visar också att barn är en dynamisk kategori som förändras, någon gång blir vi alla vuxna. Emil slutar ju för sin del som ordförande i kommunalnämnden.
Emil agerar i solidaritet
I Björn Sundmarks analys finns olika exempel på samhörighet och solidaritet mellan barn och vuxna i Emilböckerna.
– När Emil bjuder de fattiga på julmat i Stora tabberaset i Katthult går han nästan emot sin egen familj, hans solidaritet sträcker sig utanför familjen och blir större. Och när Alfred är sjuk sätter Emil sitt eget liv på spel bara för att rädda Alfred.
I läsningarna av Astrid Lindgren hamnar ofta fokus på Pippi Långstrump och det helt fria barnet. Men enligt Björn Sundmark finns andra minst lika betydande teman i Lindgrens författarskap.
Samhörighet i Astrid Lindgrens böcker
– Med Emil hamnar mycket fokus på alla hans upptåg men i många av Lindgrens böcker är faktiskt samhörighet och det gemensamma arbetet centralt. Alla hjälps åt på gården, även barnen, säger Björn Sundmark.
Forskning om Astrid Lindgrens böcker
Björn Sundmark är professor i engelsk litteratur vid Malmö universitet. Hans analys av Emilböckerna ingår i antologin Intergenerational solidarity in children’s literature and film. I den pågående studien undersöker han också skildringar av mat i Astrid Lindgrens böcker.
– Jag har gått igenom varenda bok hon skrivit, det handlar väldigt mycket om mat och hennes beskrivningar rymmer både humor och humanitet, säger han.
Just nu arbetar Björn Sundmark med en jubileumsbok om dikten Jabberwocky från författaren Lewis Carrolls bok Alice i Spegellandet.
Den nya skalbaggsarten Triamyxa coprolithica är den första insekten någonsin att bli vetenskapligt beskriven från en koprolit (fossilt bajs). Det är paleontologer från Uppsala universitet i samarbete med entomologer från Sun Yat-sens nationella universitet, Jenas universitet och Guadalajaras universitet som i en ny vetenskaplig artikel beskriver den nya skalbaggen.
Triamyxa coprolithica är den första insekten någonsin att bli vetenskapligt beskriven från en koprolit (fossilt bajs). Bild: Qvarnström et al.
Nästintill intakta skalbaggar
Med hjälp av synkrotronmikrotomografi 3D-rekonstruerades skalbaggsfossilen virtuellt medan de fortfarande var kvar i koproliten. Några av skalbaggarna var nästintill kompletta med mycket av de tunna benen och antennerna intakta. Detta gjorde det möjligt för forskarna att beskriva den nya arten och jämföra dess släktskap med nulevande skalbaggar. Triamyxa coprolithica verkar tillhöra en utdöd familj av underordningen Myxophaga (svampätarbaggar), vars nulevande representater är små och ofta förknippade med blöta miljöer.
Med hjälp av synkrotronmikrotomografi 3D-rekonstruerades skalbaggsfossilen virtuellt medan de fortfarande var kvar i koproliten (fossilt bajs). Bild: Qvarnström et al.
– Vi blev mycket positivt överraskade av hur många skalbaggsrester som fanns i koproliten och framförallt hur välbevarde de var. Vi får verkligen tacka Silesaurus, som förmodligen var djuret som hjälpte oss att samla in och bevara skalbaggarna, säger Martin Qvarnström, forskare på Uppsala universitet och medförfattare på artikeln.
Inte dinosauriens huvudföda
Silesaurus opolensis, en nära släkting till dinosaurierna, är den troligaste kandidaten till att ha lagt den nu fossila korven. Det var ett relativt litet djur som uppskattningsvis vägde 15 kilo och levde i nuvarande Polen för 230 miljoner år sedan. I en föregående artikel har författarna tillskrivit Silesaurus koproliter med skalbaggsfragment baserat på storlek och form på korpoliterna samt en rad anatomiska drag hos djuret. Silesaurus hade en slags näbb som möjligtvis användes för att picka i sig insekter likt dagens fåglar. Men trots att Silesaurus fick i sig massor med individer av Triamyxa coprolithica utgjorde nog inte dessa små skalbaggar huvudfödan. Troligen levde Triamyxa i samma miljöer som större skalbaggar från vilka några fragment finns i koproliterna samt andra byten som aldrig hamnade i bajset i igenkänlig form.
– Jag trodde aldrig att vi skulle kunna ta reda på vad dinosaurieföregångare från trias åt till middag, säger Grzegorz Niedźwiedzki, paleontolog vid Uppsala universitet och medförfattare på artikeln.
Skalbaggsfossilen påminner om fossil från bärnsten, känt för att innehålla de bäst bevarade insektsfossilen. Dock bildades bärnsten främst under relativt ung geologisk tid. Den här studien visar att koproliter kan vara värdefulla för att studera tidig insektsevolution och utdöda djurs föda på samma gång.
Dubbelbeckasiner är en vadarfågel som häckar i bland annat Sverige och tillbringar vintern i områden vid ekvatorn i Afrika. Från tidigare studier vet man att dubbelbeckasiner gör långa maratonflygningar på upp till 6000 kilometer som varar 60 –90 timmar när de flyttar mellan häckningsplatserna i Jämtland och övervintringsplatser vid ekvatorn.
I en ny studie beskriver det internationella forskarlaget hur dubbelbeckasinerna flyger mycket högre på dagen än på natten. Skillnaden kan vara flera tusen meter. Ett antal gånger flyger de på över 6000 meters höjd dagtid, vilket kan jämföras med en snitthöjd på cirka 2000 meter nattetid. Högst flög en individ som under en höstflygning till Afrika flög på över 8000 meter fem timmar i sträck och som högst nådde 8700 meter.
– Det är den högsta flyghöjd som någonsin registrerats för en flyttfågel, säger Åke Lindström vid biologiska institutionen i Lund som lett studien.
Flyger mycket högre på dagen
Forskarna har använt små dataloggar som utvecklats vid biologiska institutionen i Lund och fäst dessa på dubbelbeckasiner för att kunna följa hur flyghöjden ändras under de långa flygningarna. Rekordhöjden, 8700 meter, är häpnadsväckande. Forskarna fascineras emellertid än mer av det mönster bland flyttfåglar som de nu kan vara på spåren. Nyligen publicerades en studie, även den ledd av forskare i Lund och gjord på trastsångare, där forskarna konstaterade att de små tättingarna vid ett par tillfällen under flytten flög både natt och dag och då flög på mycket högre höjd på dagen än på natten. Detta skedde då trastsångarna passerade över ogästvänliga områden som Sahara och Medelhavet.
De betydligt större dubbelbeckasinerna gör alltså samma sak. Men inte bara när de flyger över så kallade ekologiska barriärer som öken och hav, utan även då de flyger över tropikerna och över Europa.
– Andra arter som flyttar kan också tänkas använda sig av den här dag-och-natt-rytmen. Vi kan mycket väl vara ett generellt mönster på spåren, men det får framtida studier visa, säger Åke Lindström.
Kan vara generellt mönster hos flyttfåglar
Om det visar sig vara ett mönster hos många flyttfåglar så ökar förståelsen för vilka omvärldsfaktorer som är viktiga för flyttande fåglar. Den kunskapen kan i sin tur öka möjligheterna att förklara den stora variationen i beteendet hos dessa fåglar. Varför flyttar vissa arter på natten och andra på dagen? Varför flyger vissa fåglar bara korta sträckor åt gången medan andra, som dubbelbeckasinen, flyger flera dygn i sträck?
Ännu vet ingen säkert varför dubbelbeckasiner och trastsångare flyger högre på dagen än på natten när de flyttar. Forskarlaget räknar upp tre förklaringar som de troligaste: fåglarna kan lättare orientera sig efter landmärken, de undviker rovfåglar, kylan på höga höjder bidrar till att de inte blir överhettade när de arbetar hårt under en gassande sol.
– Vårt huvudspår är att de flyger högt för att kyla sig, men vi måste vara ödmjuka och erkänna att det kan finnas andra eller ytterligare förklaringar, säger Åke Lindström.
När proteiner veckas fel ansamlas olösliga trådar, så kallade amyloider, i hjärnan. De är inblandade i flera svåra sjukdomar som Alzheimers och Parkinsons sjukdom, Skellefteåsjukan och galna ko-sjukan. Amyloidsamlingarna dödar nervceller och bildar amyloidplack i hjärnvävnaden.
Forskare i Umeå, Vilnius i Litauen och Rijeka i Kroatien har upptäckt att ett särskilt ämne kan hämma bildningen av sådana amyloidsamlingar. Ämnet kan till och med upplösa amyloid som redan har bildats. Ämnet ifråga är molekyler i nanostorlek av polyoxoniobat, som är en så kallad polyoxometalat med negativ laddning som innehåller grundämnet Niob.
– Detta är ett mycket betydelsefullt steg som kan komma att ligga till grund för att på sikt hitta nya och effektivare behandlingar av neurodegenerativa sjukdomar, säger Ludmilla Morozova-Roche, professor vid Umeå universitet.
Potential att lösa upp plack
Forskarna kunde se att det här ämnet effektivt hämmar bildandet av amyloider med beteckningen S100A9. I atomkraftsmikroskop kunde forskarna även se att amyloidtrådarna fullständigt försvann när man ökade koncentrationen av ämnet polyoxoniobat.
– Det krävs mycket mer forskning innan vi kan säga om det går att skapa fungerande behandlingar av detta, men resultaten är hittills mycket lovande, säger Ludmilla Morozova-Roche.
Schematisk bild av struktur hos polyoxoniobat, typ Nb10 och TiNb9. Bild: Mark Rambaran
Forskarna arbetade med två olika sorters molekyler av ämnet polyoxoniobat, Nb10 respektive TiNb9, och båda visade sig fungera på så sätt att de bands till S100A9-amyloiderna genom att bilda jon-interaktioner med positivt laddade fläckar på proteinytan. De molekyler av polyoxoniobat som studerats är relativt kemiskt stabila och vattenlösliga. Molekylerna är i nanostorlek, det vill säga extremt små. Dessa nanomolekyler kan även vara intressanta för andra medicinska tillämpningar som exempelvis kroppsimplantat på grund av sina biokompatibla egenskaper och stabilitet.
Vid Umeå universitet har två forskargrupper, vid Medicinska fakulteten respektive Kemiska institutionen, samarbetat genom att angripa frågan från olika håll och genom att tillämpa ett brett spektrum av biofysiska, biokemiska och molekylärdynamiska simuleringstekniker.
Ludmilla Morozova-Roche, professor, institutionen för medicinsk kemi och biofysik, Umeå Universitet, ludmilla.morozova-roche@umu.se
André Ohlin, universitetslektor, Kemiska institutionen, Umeå Universitet, caohlin.umu@gmail.com
Michael Holmboe
Universitetslektor, Kemiska institutionen, Umeå Universitet, michael.holmboe@umu.se
I tjugo år har det pågått i skymundan – ett udda och tämligen unikt växtförädlingsprojekt. Ett av mycket få försök i världen att domesticera en vild växt för mänsklig konsumtion. Den heter fältkrassing och är kusin till oljeväxten raps. Projektet startades av Arnulf Merker, professor i växtförädling vid SLU, Alnarp.
Växtförädling på vågat vis
Det var ”ett tokigt projekt” – ingen hade gjort något liknande – men resultatet är en förädlad gröda med fantastisk potential, menar Cecilia Hammenhag, en av forskarna i projektet efter Merker som avled för tio år sedan.
– Fältkrassingen sås på våren, samtidigt med vårkorn och på samma fält. När vi skördar kornet på sommaren ligger krassingen kvar som en bladmatta på marken. Sedan växer den, övervintrar och täcker jorden, för att sedan skördas andra året.
Som tvåårig gröda har den ett djupt och utbrett rotsystem som binder kol i marken, vilket är en stor klimatvinst.
Fältkrassing kan bli norrländsk oljegröda
I norra Sverige är det svårt att odla annat än korn och vallgräs, och stora arealer jordbruksmark ligger i träda. Växtförädlaren Arnulf Merker tyckte norrländskt lantbruk behövde fler ekonomiskt lönsamma grödor som exempelvis raps. Men då raps inte går att odla i övre Norrland och den härdigare rybsen ger dålig avkastning, föddes idén att försöka ”tämja” en vild växt – rapsens kusin fältkrassingen som det också går att utvinna olja ur. Och som tål vinterkyla bättre än både raps och rybs.
Fältkrassing, Lepidium campestre, blir ungefär 25 centimeter hög. En gråhårig och tätbladig ört med utspärrade grenar upptill. Den tillhör familjen korsblommiga växter, och kallas ibland kung Salomos ljusstake. Den går att hitta på åkrar, sandstränder, ibland kvarnar, hamnar, banvallar, vägrenar och soptippar, från Skåne upp till Ångermanland.
Att vid växtförädling utgå från en inhemsk växt, i stället för grödor med ursprung i Afrika eller Mellanöstern har fördelar. Det kräver mindre anpassningar till vår miljö, förklarar Cecilia Hammenhag.
– Ska den biologiska mångfalden bevaras och den odlade mångfalden ökas måste det ske på lokala villkor, inte med global likriktning, säger hon.
Växtförädling utan genmodifiering
Men att ta fram en ny gröda för en så liten marknad som Norden är inget som de stora förädlingsföretagen vill satsa på. De senaste åtta åren har därför Merkers projekt gjort fältförsök med fältkrassingen på Lantbruksuniversitetet i Alnarp:
Traditionell växtförädling sida vid sida med genetiska analyser för att hitta så kallade dna-markörer för vissa egenskaper i växten. Kombinationen av metoder gör att växtförädlingen går snabbare fram än förr, utan att det genetiska materialet genmodifieras.
Men vägen till en ätbar och kommersiellt gångbar gröda är fortfarande lång och mödosam, säger Cecilia Hammenhög.
– Oljan som den ser ut nu är inte lämplig för livsmedel. Det kommer att ta tid innan vi har en olja färdig för konsumtion. Däremot kan dagens olja blandas i diesel som biodrivmedel.
Ett plus i kanten till för fältkrassingen: frökakan som återstår efter det att oljan har pressats ur kan bli till djurfoder. Precis som den från raps.
Urvalsförsök med fältkrassing, SLU Alnarp 2018. Bild: Cecilia.gustafsson1981, CC BY-SA 4.0
Vad är växtförädling? Något människan gjort i tiotusen år
Växtförädling innebär att det genetiska materialet i växten (dna) förändras utifrån människans behov. Växtförädlare letar efter individer, exempelvis muterade sådana, som har de egenskaper man vill ha, och avlar på dem så att egenskapen förstärks över generationerna. Det är vanligt att växtförädla en gröda för att den ska bli resistent mot någon sjukdom, få bättre näringsinnehåll eller ge högre skörd.
Samtidigt som människor började odla växter och hålla husdjur började de också välja ut växtindivider med egenskaper som var människan till mest nytta, kanske en individ av en gräsart där frön inte föll till marken när det mognat utan satt fast på axet så att de kunde skördas. Eller tog tillvara plantor av vildkål som hade svårt att blomma.
Vad är GMO?
I genetiskt modifierade organismer (GMO) har man i stället gjort en medveten förändring av arvsmassan hos en växt. Gener har förändrats, tagits bort eller lagts till med hjälp av genteknik, för att exempelvis ge växten resistens mot skadedjur eller bekämpningsmedel. Källa: Gentekniknämnden
Matförsörjningen i fara – odlad enfald kan leda till svält
– Att grödor för foder, energi och mat konkurrerar om värdefull jordbruksmark är ohållbart i längden, det bästa är om allt kan kombineras i en och samma gröda, menar forskarna i Merkels projekt på Alnarp.
Trenden inom växtförädling mot mer mångsidiga grödor har att göra med miljöhoten. Forskare varnar också för en utarmning av den odlade mångfalden.
Efterkrigstidens jordbruksrevolution byggde på ”hårdförädling” av egenskaper hos jordbruksväxter, som genererade så stora skördar som möjligt. Andra egenskaper – som gjorde växterna tåliga mot skadeinsekter, bakterier, svampar, torka eller temperaturväxlingar – fick stryka på foten.
Idag är över 4 miljarder människor helt beroende av tre grödor – ris, majs eller vete. Slås någon av dem ut till följd av varmare klimat och extremväder, hotar svältkatastrof.
För att öka den odlade mångfalden försöker växtförädlare och genetiker världen över att föra in både vilda arter och gamla odlade kultursorter i framtidens grödor. Och det brådskar, för även om tusentals okända arter beskrivs varje år så dör många andra samtidigt ut.
Två av fem växter i världen hotas av utrotning, enligt rapporten från Kew garden – och om 30 år kan det vara tio miljarder människor på planeten, enligt det scenario Kew arbetar med.
– Vi måste ta tillvara på fler vilda växter innan de dör ut, varnar forskarna.
Frågan är hur mycket tid vi har?
Tiotusentals ätliga växter i världen
Av 42 000 nyttoväxter listas 7 039 som ätliga, i Kew Gardens databas. Av dem äter vi 417 växter i större utsträckning. Ungefär 200 arter har domesticerats, enligt annan forskning. Endast 15 växter står för över 90 procent av människans energiintag globalt. Över 4 miljarder människor är helt beroende av tre grödor – ris, majs eller vete.
Nästan alla ätliga växter är kärlväxter. Bönor är den största gruppen, med 625 arter, sedan palmer (325), gräs (314), malvaväxter med bland annat kakao, ockra, durian (257), korgblommiga växter som solros, maskros och sallader (251).
Under 2019 beskrevs och namngavs 1942 växtarter och 1 886 svampar för första gången. Bland dem finns arter som kan bli värdefulla som mat, dryck, läkemedel eller fibrer.
Runt 148 000 svamparter är kända, men forskare uppskattar att det finns 2-5 miljoner totalt. Många kan sannolikt användas som läkemedel eller för att framställa dem. Samtidigt hotas minst 723 av de växter som redan nu används till medicin av utrotning.
Sex grödor – majs, sockerrör, sojabönor, palmolja, raps och vete – står för 80 procent av världens alla biobränslen. Några av alltså desamma som världens största matgrödor, vilket bidrar till minskad mångfald. Det finns 2 500 andra växtarter som skulle kunna användas till bränsle eller bioenergi.
Det svenska försöket att tämja en vild inhemsk växt till en lukrativ oljegröda, som i fallet fältkrassingen, är unikt. Men det finns andra förädlingsprojekt, som jobbar med att anpassa svenska grödor till ett varmare klimat. Och sedan några år tillbaka görs försök med bland annat det afrikanska sädesslaget kernza, som likt fältkrassing är flerårigt och har djupa rötter.
I Tyskland förädlas en ätbar variant av baljväxten lupin, med provodlingar i bland annat Sverige. Ett annat sätt att få tåligare och mer motståndskraftiga spannmål är att korsa gamla sädesslag som emmer och spelt in i moderna grödor.
Svenska växtförädlarna fokuserar också på gamla sorter av proteingrödor som åkerböna och gråärt – vid sidan av spannmål. Man tittar på foderbaljväxter, klöver och vicker, för att få nygamla gröna proteinkällor.
Förr odlades nypon aktivt i Sverige, till exempel sorten stenros. Då betraktades pimpinellrosor, vilka ger svarta nypon, som värdelösa. Men modet förändras med tiden, och gamla sanningar måste omprövas.
Äldre kulturväxter kan ha värdefulla egenskaper som gått förlorade i dagens växtförädling. Att själv odla äldre sorter i trädgården är ett sätt att bidra till ökad odlad mångfald.
Syftet är att bevara dem, i odlad form, men också att hjälpa till att sprida dem så att fröer och plantor kan göras tillgängliga i handeln igen, förklarar Erik de Vahl, som är genbankskurator för köks-, krydd- och medicinalväxter.
– Vi bevarar ett grönt levande kulturarv, som kan ha värdefulla egenskaper som gått förlorade i dagens växtförädling – som resistens mot olika sjukdomar. Jag jobbar med bland annat potatislök och schalottenlök, som vi odlade innan vi började köpa gul lök i butik.
Plockar nypon som aldrig förr
Vad som är viktiga egenskaper för växterna i framtidens odling, är inte alltid lätt att säga, därför gäller det att bevara en så stor genetisk bredd som möjligt. Särskilt när det gäller växter som sällan odlas professionellt, som till exempel rabarber.
Forskarna är därför beroende av kontakter med amatörodlare.
Ett exempel är nypon. Under pandemin har nypon-plockningen fullkomligt exploderat. I Nationella genbanken finns nu 300 sorters rosor, av vilka hälften ger nypon. Förr odlades nypon aktivt i Sverige, till exempel sorten stenros. Då betraktades pimpinellrosor, vilka ger svarta nypon, som värdelösa. Men modet förändras med tiden, och gamla sanningar måste omprövas.
– Vi har haft en ganska stor kunskapslucka på vissa grödor. Men otroligt mycket frukter och bär odlas i hemträdgårdar, och många som inte odlar funderar på att göra det nu i och med pandemin, säger Erik de Vahl.
Bidra till mångfald i odlingen:
Tipsa om egen odling av arter:
Du som odlar äldre trädgårdsväxter i dokumenterad lång kontinuitet (före andra världskriget) kan kontakta de ansvariga för olika växtslag inom Programmet för odlad mångfald. Du hittar det på slu.se/pom och fliken Kontakt.
Tipsa om vildväxande fynd:
Du kan rapportera dem i Artportalen, som är en del av Artdatabanken vid SLU. artportalen.se
Tipsa om signalarter, som indikerar stor biologisk mångfald:
De kan rapporteras i artfakta.se/rapportera, en annan del av Artdatabanken.
Tipsa om invasiva arter, som hotar biologisk mångfald:
På samma ställe, artfakta.se/rapportera
Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se
Övervägande delen av matproduktionen i världen sker med monokultur, alltså att bara en art odlas, som till exempel vete på land, eller uppfödning av lax i havsvatten. Dessa system är produktiva men kan ha stor påverkan på miljön.
I stället för att bara odla en art är samodling en möjlighet.
– Målet med samodling är att uppnå ett miniekosystem där biprodukter från en art kan användas av en annan. Syftet är att förhindra att värdefulla näringsämnen går till spillo och samtidigt få skörd med flera arter, säger Matthew Hargrave, avhandlingens författare.
Algodling på västkusten. Bild: Wouter Visch, Göteborgs universitet
Tång gynnas av samodling med musslor
I en av studierna samodlades sockertång med musslor i en kommersiell musselodling på Orust.
– I min studie upptäckte jag att sockertången blev större genom samodlingen, men de blev även renare. Ett av de största problemen med odlingar i havet är oönskad påväxt av andra organismer vilket sänker kvaliteten på skörden. Studien visade att musslorna filtrerade bort frisimmande larver av andra organismer som annars skulle ha bosatt sig på sockertången.
Eftersom musslorna dessutom filtrerade bort partiklar från vattnet blev också vattnet klarare, vilket gjorde att sockertången fick mer ljus och kunde växa mer.
Tåligare inför klimatförändringar
En annan studie av avhandlingen författare, Matthew Hargrave, visade att bättre näringsförhållanden gjorde alger mer motståndskraftiga mot klimatförändringar. Minskande salthalt i havet är en av de tre stora effekterna av ett förändrat klimat.
– Låg salthalt kan vara stressande för alger och orsaka försämrad hälsa. Genom att tillhandahålla extra näringsämnen, och efterlikna en samodling av flera arter fick algerna, sockertång, fingertång och havssallat, ytterligare resurser för att försvara sig mot effekterna av stress, säger Matthew Hargrave.
Varje sommar kommer rapporter om algblomningar i havet som förpestar livet för badgäster, båtfolk och fiskare. På senare år har rapporterna kommit allt tätare.
– Klimatförändringarna gör att vi tyvärr förväntar oss fler och större algblomningar framöver, säger Ana Tronholm, forskare i marinbiologi vid Göteborgs universitet.
Rapportera i telefonen
I det nya forskningsprojektet Algal Blooms Sweden efterfrågar Ana Tronholm rapporter från privatpersoner som upptäcker algblomningar längs svenska kusten. Rapporterna lämnas in genom att fylla i ett enkelt formulär i telefonen där observationsdatum, plats, färg och bilder läggs in. Rapporterna kombineras sedan med data från mätserier från SMHI och satellitövervakning.
– Målet är att använda artificiell intelligens för att utveckla en app eller en digital tjänst som alla kan använda för att förutsäga var och när algblomningar kommer att ske, säger Ana Tronholm.
Giftiga algblomningar
Algblomningar är massförekomst av mikroskopiska alger och cyanobakterier som främst förekommer på våren och sommaren när näringsämnen är tillgängliga och vattentemperaturen stiger. Vissa cyanobakterier producerar giftiga ämnen (sekundära metaboliter) som kan vara skadliga för miljön och människors hälsa.
En del av Ana Tronholms forskning som finansieras av Formas handlar om att ta reda på vilka toxiner cyanobakterierna i Östersjön producerar och undersöka hur miljöfaktorer reglerar produktionen av dessa toxiner på molekylär nivå i förhållande till övergödning och klimatförändringar.
– Halterna av toxiner som produceras kan bero på flera parametrar. Det handlar bland annat om temperatur, salthalt, pH och hur tillgången till näringsämnen är i vattnet. Även vilken art det rör sig om är viktigt, säger Ana Tronholm.
Satsning på medborgarforskning
Det här projektet är en del av Göteborgs universitets satsning på medborgarforskning om havet. Algal Blooms Sweden samarbetar med Informationscentralen för egentliga Östersjön vid länsstyrelsen i Stockholms län som länge har samlat in data genom att få rapporter om algblomningar. Men med modern teknik ska informationen kunna användas för att utveckla en tjänst som kan komma många till nytta.
– Jag hoppas att många vill hjälpa till att rapportera algblomningar. Ju mer data vi får in, desto bättre förutsägelser kan vi göra, säger Ana Tronholm.
Rapportera algblomningar i havet – så här gör du: Formulären är stängda för 2021.
Rapportera algblomningar i Egentliga Östersjön – från Ålands hav till de danska sunden på den här sidan
och rapportera blomningar utanför det området på den här sidan.
Skriv in ditt telefonnummer. Klicka sedan på länken som skickas till din telefon och fyll i formuläret. Där rapporterar du observationsdatum, plats, färg och bifogar bilder på algblomningen.
Information skickas till en databas som samlar in rapporterna. Ingen persondata lagras.
Kontakt:
Ana Tronholm, forskare vid Institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet, ana.tronholm@bioenv.gu.se
Det visar en studie där forskare har följt 3000 personer i ålderspannen 30–39, 50–59 och 70–79 år under pandemin. Fokus har legat på deras attityder till och användning av digital teknik.
Något som först överraskade var att de mellan 50 och 59 år var mest negativt inställda och trötta på digital teknik. Men det handlade troligen om att många av dem arbetade hemifrån, säger Sofi Fristedt, docent i hälsa och vårdvetenskap och en av forskarna i projektet.
Forskarna vid forskningscentret CASE var redan igång med flera projekt om åldrande, vardagsteknik och sociala rättigheter när pandemin satte fart. De bestämde sig snabbt för att de ville följa hur användningen av digital teknik förändrades i realtid, och en studie startades inom ramen för samverkansinitiativet ”Sociala rättigheter, åldrande och boende”.
Ansvaret för digital kompetens vilar tungt på individen
En tidigare studie hade visat att människor inom en generation visserligen delar attityder, men också att stereotyperna ofta inte stämmer på individuell nivå. En 70-årings användning och uppfattning kan mer likna en 30-årings än jämnårigas – och omvänt. Alla generationer var dock överens om att ansvaret för att skaffa sig digital kompetens vilar tungt på individen.
– Om du inte har barn, barnbarn eller vänner som kan hjälpa dig att få igång bank-id, den krånglande tv:n eller nya mobilen så är det svårt att få annan hjälp, säger Sofi Fristedt.
Banker och myndigheter behöver erbjuda mer support
En av uppmaningarna från forskarna har varit att banker, bredbandsbolag, kommuner och myndigheter behöver erbjuda mer support och enklare IT-tjänster.
– Det är ett ansvar som de måste börja ta, för ett viktigt resultat från studien är att det finns stora grupper, inte bara äldre, som inte hänger med. För många klarar inte av att hålla igång internet och annan vardagsteknik, säger Sofi Fristedt.
Hon berättar att många äldre vill hänga med i utvecklingen, eftersom det ofta är enklare att få ny teknik att stämma överens med nya digitala tjänster. Om man ärver barnbarnets gamla mobil fungerar kanske inte nyaste versionen av bank-id – som är nyckeln till många viktiga tjänster på nätet.
Äldre vill ha teknik – men utan lull-lull
– Äldre vill gärna ha modern teknik, men utan en massa lull-lull. Enkelhet är viktigt. Ju fler tillbehör desto svårare och dyrare blir det, säger Sofi Fristedt.
Bland de äldre var det inte ovanligt att ekonomin, tillsammans med svårigheten att hålla igång digital teknik själv, gjorde att man valde bort internet.
– Bredband och wifi bör vara lika självklart som el eller vatten i bostäder. Riktade insatser till socioekonomiskt svaga hushåll kan därför behövas och det behöver politiker och beslutsfattare fundera över, säger hon.
Trettioåringar diskuterar inte om personlig integritet
För åldersgruppen 30–39 år förändrades inte inställningen till digital teknik under pandemin nämnvärt. De är dessutom ofta duktiga på att sköta om och förnya sina digitala tjänster. De äldre vet ofta inte vad de ska vara oroliga för, och har svårt för att värdera exempelvis vilket steg i att handla på nätet som innebär en reell risk.
– De yngre ifrågasätter inte sin användning av IT. Den etiska diskussionen om personlig integritet förs inte där, utan bara i de äldre grupperna.
Medicinska terapier baserade på RNA kan ge möjligheter att förebygga, behandla och potentiellt bota sjukdomar. Utmaningen är att leveransen av RNA-terapier in i cellen fortfarande är ineffektiva och otillräckligt kartlagda. För att RNA-teknikens potential ska kunna utnyttjas fullt ut, behöver metoderna optimeras.
– Eftersom vår metod kan bidra till att lösa ett av de största problemen för att upptäcka och utveckla nya läkemedel, ser vi att den här forskningen kan underlätta ett paradigmskifte från traditionella läkemedel till RNA-baserade terapier, säger Marcus Wilhelmsson, professor på institutionen för kemi och kemiteknik på Chalmers och en av artikelns huvudförfattare
Självlysande mRNA gör spårning möjlig
Metoden går ut på att byta ut en av RNAs egna byggstenar, baser, till en självlysande variant som har originalbasens naturliga egenskaper. De fluorescerande baserna som gör RNAt självlysande har utvecklats med hjälp av en särskild kemi, och studien visar att den här metoden för att göra RNA självlysande inte påverkar mRNAts biologiska egenskaper. Den stör inte heller cellens förmåga att översätta mRNA till protein. Det är ett viktigt genombrott som aldrig tidigare lyckats, och den självlysande märkningen gör att forskarna kan följa de aktiva mRNA-molekyler in i cellen och i realtid se hur de tas upp i den i ett mikroskop.
Bild: Chalmers tekniska högskola
En svår utmaning när man arbetar med mRNA är att dessa är väldigt stora, men samtidigt ömtåliga, molekyler. De kan inte kan ta sig in i celler själva och därför måste man paketera dem. Den metod som visat sig vara mest framgångsrik hittills, använder sig av lipida nanopartiklar, små droppar. Men det finns fortfarande ett stort behov av att utveckla nya och mer effektiva lipida nanopartiklar, men för att kunna göra det behöver vi förstå hur de tas upp. Att se i realtid hur mRNAt fördelar sig i cellen är därför ett viktigt verktyg.
– Den stora vinsten med den här metoden är att vi nu lätt kan se vart i cellen som det levererade mRNA tar vägen och i vilka celler som proteinet bildas, utan att vi förlorar RNAts naturliga protein-översättande förmåga, säger Elin Esbjörner, docent på institutionen för biologi och bioteknik och artikelns andra huvudförfattare.
Underlättar upptäckter av nya läkemedel
Forskare kan använda metoden för att få större kunskap om hur RNAts upptagsprocess fungerar och därmed kan utvecklingen av nya läkemedel både snabbas på och effektiveras. Till skillnad från befintliga metoder för att studera RNA i mikroskop, ger den nya korrekt och mer detaljerad kunskap om processen.
– Hittills har det inte gått att mäta den naturliga hastigheten och effektiviteten med vilken RNAt verkar i cellen. Då får man fel svar på frågorna som man ställer när man vill ta fram ett nytt RNA-läkemedel. Om man med sin metod vill ha svar på vilken hastighet en process har och svaret metoden ger är en femtedel av den hastigheten som sker naturligt i cellen när ett läkemedel tas upp och verkar, blir det svårt att kunna optimera läkemedelsutvecklingen, säger Marcus Wilhelmsson.
Forskningen bakom metoden har gjorts i ett samarbete mellan kemister och biologer på Chalmers och AstraZeneca och inom forskningscentret FoRmulaEx. Forskningen har också presenterats i Science Translational Medicine’s populära ”In The Pipeline”-blogg, som ett särskilt spännande bidrag till forskningsfältet.
Elin Esbjörner, docent, institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers, eline@chalmers.se
– Vår forskning visar att det inte alltid räcker att utbilda fram rätt miljöbeteende eller att göra det lätt att göra rätt, ibland måste det bli svårare att göra fel också, säger Noah Linder, miljöforskare vid högskolan i Gävle.
Noah Linder menar att utbildning och information i sig är väldigt viktigt, men att det finns en fara i att luta sig för mycket på tron att det är hela lösningen. En stor del av utmaningen nu är att få en redan informerad befolkning, där de flesta vill göra rätt, att också agera utifrån sina åsikter.
Använda beteendevetenskap
Här ser han en möjlighet att ta hjälp av beteendevetenskapen när man skapar nya miljöer.
– Vi ser gång på gång att det inte räcker att människor har miljövänliga åsikter för att skapa den förändring vi behöver få till stånd, säger Noah Linder.
I en studie med studenter i Singapore testade Noah Linder viljan att återvinna en yoghurtförpackning. De kunde då se att väldigt små förändringar hade mycket stor effekt på återvinningen. När det blev lite svårare att göra fel – och återvinning det uppenbara valet – då var det väldigt många som gjorde rätt.
– Höga intentioner och miljövänliga attityder spelade liten roll om det var lika lätt att göra fel. Vi visar att det ibland måste det vara lättare att göra rätt, för att få riktigt stora effekter.
Tydligt vad som är rätt
Han efterlyser bostadsområden och miljöer som tydligt visar vilket beteende som förväntas. Där stadsplanerare nu generellt ritar papperskorgar som smälter in i miljön, vill han se korgar som tydligt signalerar att här slänger vi skräpet.
– När jag går omkring i bostadsområden så är det ofta väldigt otydligt, dåligt skyltat och dåligt informerat. Vi måste skapa miljöer som tydligt signalerar vilket beteende som förväntas, lätt att göra rätt och gärna lite svårare att göra fel.
Matavfall i sopnedkastet
Även om mycket har blivit bättre, så konstaterar han att det fortfarande nästan alltid är lite lättare att göra fel. Om det till exempel finns matavfallsinsamling så är den i bästa fall bredvid hushållsavfallet, men oftare mycket längre bort. Sopnedkasten som förr fanns i varje trappuppgång hade till exempel kunnat vara en utmärkt lösning för matavfall.
– Vi människor är väldigt inkännande och försöker lista ut vad det är för beteende som önskas och är det då lite lättare att slänga matavfall än hushållsavfall så blir det väldigt tydligt att man ska göra det.
Viktigt att våga försvåra
Det är lätt för politiker och stadsplanerare att motivera att det ska vara lätt att göra rätt, men Noah kan tänka sig att det kräver mer politiskt mod att göra saker som faktiskt försvårar icke önskvärda beteenden.
Att gynna det beteende man vill se framför det beteende man inte vill se kan till exempel handla om att planera stadsrum och nya arbetsplatser där cykelparkeringen finns precis vid dörren och bilparkeringen en bra bit bort eller nere i ett garage.
– Så länge det är mycket lättare att pendla med bilen kommer det inte att spela någon roll att man bryr sig mycket om miljön eller egentligen har intentioner att åka kollektivt eller cykla.
– Det är en väldig möjlighet också i att vi har människor som vill göra rätt och det tror jag ökar potentialen i att designa bra miljöer, eftersom viljan egentligen redan finns där, säger Noah Linder.
Noah Linder, miljöforskare vid Urban Studio, Högskolan i Gävle, noah.linder@hig.se
Lärarutbildningar har ofta svårt att erbjuda lärarstudenter tillräcklig träning för att praktiskt öva på sitt kommande yrke. Många nyblivna lärare känner sig oförberedda när de kommer ut i yrkeslivet och en del väljer att byta yrkesbana, trots goda möjligheter att få jobb på grund av att bristen på lärare är stor.
En grupp forskare vid Linköpings universitet undersökte om undervisning av virtuella elever kunde göra lärarstudenter mer förberedda för undervisning i ett riktigt klassrum.
– Genom att undervisa virtuella elever ökade studenternas känsla av att vara förberedda och de fick större tilltro till sin förmåga, säger Marcus Samuelsson, biträdande professor på institutionen för beteendevetenskap och lärande vid Linköpings universitet.
Forskarna jämförde tre olika undervisningsmetoder och vilken effekt de hade på 72 lärarstudenters tilltro till sin förmåga att undervisa. Studenterna, som gick näst sista terminen på lärarprogrammet, delades in i tre olika grupper. De fick sedan antingen öva på att hålla en matematiklektion för riktiga elever, för studiekompisar eller för virtuella elever. Både före och efter studenternas träning mättes deras tilltro till sin förmåga att undervisa. Resultatet visade att övning med virtuella elever var effektivare än övning med riktiga elever. Tre timmars övning med en simulator ökade lärarstudenternas tilltro till sin förmåga lika mycket som tre veckors övning med riktiga elever. Träning med att undervisa virtuella elever gav i jämförelse med träning på studiekompisar också betydligt bättre tilltro till undervisningsförmåga.
Styrkan med virtuell praktik handlar i korthet om möjligheten att få direkt feedback, både från de virtuella eleverna, de studiekompisar som deltar i det virtuella klassrummet och från de två närvarande lärarna. Träningen med virtuella elever gjorde det möjligt att diskutera ledarskap och olika lärandesituationer, när de uppstod, på ett sätt man inte kan göra över huvudet på riktiga elever och som studenterna inte var vana vid.
– Virtuella elever kan inte ersätta mötet med verkliga elever. Vår studie är ganska liten, men i framtiden tror jag vi kommer att se mer simuleringar som komplement i lärarutbildningar, säger Marcus Samuelsson.
Studien efterlyser mer forskning där blivande lärares träning i virtuella klassrum inom olika skolämnen undersöks.
Om det virtuella klassrummet:
Varje student fick undervisa fem virtuella elever i ett virtuellt klassrum i sammanlagt tre timmar. De virtuella eleverna styrs av en simuleringsspecialist, som gav gensvar på lärarstudentens ledarskap. Undervisningen genomfördes med stöd av det amerikanska verktyget TeachLivE.
Marcus Samuelsson, biträdande professor, institutionen för beteendevetenskap och lärande vid Linköpings universitet, marcus.samuelsson@liu.se
Föräldraträning och barn-KBT är två behandlingar där det behövts mer kunskap om effekterna vid trotssyndrom. Enligt en ny doktorsavhandling från Karolinska Institutet ger båda god hjälp för barn med trotssyndrom.
Trots hos barn
I genomsnitt ett barn per klass har trotssyndrom som innebär stora och återkommande ilskeutbrott och ett aggressivt, trotsigt och negativt beteende. Det finns samband mellan trotssyndrom hos barn och ungdomar och psykiatriska problem och antisocialt beteende senare i livet.
– Därför är det viktigt att så tidigt som möjligt identifiera och behandla dessa barn, säger Maria Helander, forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, och klinisk psykolog inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) i Stockholm.
Föräldrautbildning vid trotssyndrom
I sin avhandling har hon utvärderat effekterna av föräldraträning för barn med diagnos trotssyndrom eller motsvarande problemtyngd. Avhandlingen innehåller dels en metaanalys och dels en randomiserad kontrollerad studie där hon undersökte effekten av att kombinera barn-KBT med föräldraträning jämfört med enbart föräldraträning.
Föräldraträning, så kallad Parent Management Training (PMT), anses vara en effektiv behandling av trotssyndrom för barn upp till 12 år och har utvärderats i flera studier. Ett exempel på PMT är föräldrastödsprogrammet Komet. Att genom barn-KBT träna barn i strategier för att hantera ilska och hitta fungerande problemlösningsstrategier har också visat god effekt.
– Vi var intresserade av att undersöka behandlingseffekten när barnet fick PMT kombinerat med barn-KBT, kognitiv beteendeterapi. Det finns idag få studier som undersökt värdet av det för skolbarn.
Positivt att barnet deltog
I det första av de två delprojekten, metaanalysen, sammanställes resultaten från 25 randomiserade kontrollerade studier om effekten av föräldraträning jämfört med väntelista.
Forskarna jämförde också resultaten när barnet inkluderades i behandling, antingen genom att delta med föräldern i behandlingsrummet eller genom att kombinera föräldraträning med barn-KBT.
Resultatet visade att föräldraträning minskade de utagerande beteendeproblemen i högre grad än väntelista för barn med diagnos trotssymptom eller stora utagerande beteendeproblem.
– Ett spännande fynd var att den variant av PMT där barnet deltog i behandlingsrummet, PCIT (Parent Child Interaction Therapy), visade än större effekter på minskade beteendeproblem.
Komet gav god effekt
I det andra delprojektet genomförde forskarna en studie med 120 barn mellan 8 och 12 år med diagnos trotssyndrom. Deltagarna fördelades slumpvis mellan behandling med PMT-metoden Komet, alternativt Komet kombinerat med barn-KBT-metoden Coping Power Program (CPP).
Båda programmen är manualbaserade och har visat god effekt. CPP är det första barn-KBT-programmet i Sverige som har utvärderats för barn med trotssyndrom.
Resultatet visade att båda behandlingarna gav god effekt då det gäller minskade beteendeproblem och att effekten höll i sig två år efter behandling. Att lägga till CPP till Komet gav ökade sociala färdigheter, så som förmåga att reglera och hantera känslor, direkt efter behandlingen.
De sociala färdigheterna hos barnen i Kometgruppen förbättrades också men senare i tid och det kunde ses vid två-årsuppföljningen.
– Ett annat intressant fynd var att för barn som innan behandlingen hade svårare trotssyndrom, och barn med hög risk för antisocial utveckling innan behandlingen, gav Komet i kombination med CPP bättre effekt jämfört med enbart Komet direkt efter behandling, säger Maria Helander.
Maria Helander, maria.helander@ki.se, forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, och klinisk psykolog inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) i Stockholm.
Uwe Steinmetz, saxofonist och doktorand vid Göteborgs universitet har kartlagt olika metoder för religiöst meningsskapande i jazz. Och har utgått dels från sitt eget arbete som saxofonist och kompositör, dels från sin egen protestantisk-kristna tro.
Han undersöker egna kompositioner och exempel ur den moderna jazzhistorien sedan 1950, från musikteoretiska, religionshistoriska, teologiska och neurologiska perspektiv. Och konstaterar att många musiker använder en repertoar av musikaliska knep som de plockar ur för att skapa ett religiöst inspirerat verk.
– Det är som en verktygslåda som musikern jobbar med. Det handlar om saker som tonhöjd, harmonik och rytm.
Puls som synkar med kroppens rytm
Till exempel kan en stadig puls i musiken korrespondera med den mänskliga kroppens rytmer, som andning och hjärtslag. På så vis kan musiken bidra till att försätta lyssnaren i ett tillstånd av så kallat flow. Neurologiska studier visar att detta tillstånd liknar det som kan uppnås genom att upprepa en kort bön eller ett mantra om och om igen.
− Man förlorar sin uppfattning om tid och rum och öppnar sig för en så kallad transcendental upplevelse. Därigenom kan förutsättningar för reflektion eller meditation skapas. Om musiken istället spelas i tempon och tonhöjder som starkt skiljer sig från våra kroppsliga rytmer, då kan den snarare aktivera fantasin hos lyssnaren och till exempel fungera som en illustration av evigheten, säger Uwe Steinmetz.
Totalt visar han sex åtskilda kompositionstekniska metoder som använts för religiöst meningsskapande i jazz. I identifierandet av dessa metoder har han inspirerats av den amerikanske jazzmusikern och forskaren George Russell.
Akustiskt sammanhang
Uwe Steinmetz beskriver dessutom faktorer som ligger utanför själva kompositionen. Ett exempel är olika former av berättande för att sätta in instrumental musik i ett sammanhang. Det kan vara i form av en muntlig presentation, men också genom att visa bilder eller video under framförandet.
Ytterligare en metod är att arbeta med akustiken. Kyrkorummet i sig skapar ett akustiskt sammanhang som musiker och lyssnare förhåller sig till.
– Den långa efterklangen kan också återskapas med hjälp av effektpedaler så att musikern ”bär kyrkorummet med sig”, och på så vis påminner lyssnaren om musikens hemvist.
Musik med starka band till religiositet
Jazzen som konstform har ända sedan sin början haft starka band till religiositet. Dess rötter finns dels i afrikansk rituell musik, dels i den kristna gospeln. Och en av genrens mest berömda musiker, saxofonisten John Coltrane, ägnade den senare delen av sin karriär åt att skapa ett musikaliskt språk för religiös meditation. Hans album A Love Supreme är ett av de mest kända exemplen.
– Samtidigt har undervisning i jazzmusik traditionellt handlat om hantverket, vilka noter man kan spela och så vidare. Det har funnits väldigt lite plats för samtal om hur musiken kan göras till bärare av till exempel ett religiöst budskap, eller hur den kan användas för att möjliggöra att lyssnaren upplever kontakt med något större än sig själv. Jag hoppas min avhandling kan bidra till det, säger Uwe Steinmetz.
Kontakt:
Uwe Steinmetz, saxofonist och doktorand vid Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet, mail@uwesteinmetz.net
Unika mätningar på mer än 100 meters djup visar att vältränade fridykare kan överleva extrem syrebrist vid sina dyk. Forskargruppen i omgivningsfysiologi vid Mittuniversitetet studerar människan i extrema miljöer och är speciellt intresserade av hur hjärnan klarar syrebrist.
I sina studier har forskarna anlitat fridykare som tillhör världseliten. Fem dykare genomförde totalt 17 dyk där ett av dyken var till 107 meters djup, vilket är det djupaste dyk där några fysiologiska mätningar utförts på fridykare.
Överlever trots syrebrist
Mätningarna visade att den så kallade ”dykresponsen”, som spar på syret när man håller andan, gjorde att pulsen hos dykare kan minska till endast 27 slag per minut.
− Trots detta kunde vi konstatera att blodets syreinnehåll föll ända ner till 25 procent vid vissa dyk. Det är anmärkningsvärda siffror eftersom vanliga människor, som inte tränat fridykning, anses svimma vid cirka 50 procent syre i blodet. Det är fortfarande oklart hur människor kan överleva dessa nivåer av syrebrist, säger Erika Schagatay, professor vid Mittuniversitetet som leder forskningen.
Inför dyken fäste forskarna en mätare på huvudet på fridykarna för att se hur pulsen, blodflödet och syrenivån förändras under extremt djupa dyk. Dyken i studien var en del av deras träning. Med ”NIRS” (Nära Infra-Röd Spektroskopi) kan man mäta både pulsen och syrenivån inne i hjärnan, en metod som ofta används inom medicin, men den mätare som användes i försöket har gjorts vatten- och djuptålig och anpassats för mänskliga dykare.
Reagerade som en säl
I den publicerade studien jämförs resultaten med data från sälar – som är extremt väl anpassade för dykning. Det visade sig att reaktionen hos dykarna var nästan identisk med sälarnas.
− Det återstår mycket forskning för att vi ska förstå hur människan, som betraktas som ett landdjur, kan träna sig till att överleva denna typ av extrema dyk. Vi visar i studien att människan faktiskt kan användas som modell för att studera dykande däggdjur, säger Erika Schagatay.
Eric Mulder, doktorand vid Institutionen för Hälsovetenskap vid Mittuniversitetet, eric.mulder@miun.se, Erika Schagatay, professor i zoofysiologi vid Mittuniversitetet, erika.schagatay@miun.se
– Det mest överraskande resultatet är just att ytliga kontakter ökar negativa attityder. Med ytlig kontakt menas att du till exempel går i samma skola utan att ha någon vänskaplig kontakt, säger Beint Magnus Aamodt Bentsen, doktorand vid Malmö universitet.
Positiva vänskapliga kontakter mellan svenska ungdomar och minoriteter bidrar tvärtom till mer positiva attityder bland svenska ungdomar. Den egna erfarenheter skingrar fördomar.
– Datan är från 2014 vilket innebär att vi nu kan förstå vilken nivå av negativa attityder vi kan förvänta oss från den grupp unga som nu är på väg in eller är nya i arbetslivet, och som i politiken är röstande medborgare. Vi kan också slutsatser om mekanismer som förklarar skillnader i attityder, säger Beint Magnus Aamodt Bentsen.
Vårt beteende påverkar våra attityder
Den psykologiska forskningen visar att vårt beteende påverkar våra attityder mer än våra attityder påverkar beteende. Därför är vänskap ett mycket effektivt sätt att påverka attityder i mer positiv riktning.
Forskningen har dock överlag fokuserat på negativa attityder eftersom det är dessa som kan leda till negativa beteenden som diskriminering, hatbrott och radikalisering.
– Vi kan se att om du har mer kontakt har du också större chans att ha vänner som tillhör minoriteter, vilket bidrar till mindre negativa attityder. Men, om du inte har vänskaplig kontakt så kan istället den ytliga kontakten du får bidra till friktion, som orsakar negativa attityder. Det skapar enligt andra studier polarisering – vilket vi ju också ser i samhället, säger Beint Magnus Aamodt Bentsen.
Mer positiva attityder i Sverige
Svenskarna är bland de minst negativa befolkningsgrupperna i mätningen European Social Survey. Under det senaste decenniet har Sverige också upplevt en större förändring mot mer positiva attityder än de flesta andra europeiska länder. Detta samtidigt som antalet invånare med utländsk bakgrund har ökat markant. I slutet av 2019 utgjorde utrikes födda och deras barn en femtedel av den svenska befolkningen.
Länder med få utrikesfödda uppvisar däremot höga och i vissa fall ökande nivåer av negativa attityder under en jämförbar period.
– Detta strider mot det vanliga antagandet om sambandet mellan andel utrikesfödda i befolkningen och attityder till utrikesfödda som präglar den offentliga debatten. Många menar att negativa attityder ökar när majoriteten upplever sin ställning utmanad av ett stort antal minoriteter, säger Beint Magnus Aamodt Bentse.
Positiv kontakt kan få stor effekt
Även om attityden till invandrare gradvis blivit bättre i Sverige som helhet så finns det förstås undantag. För dem som alltid är negativa har mer kontakt också störst effekt.
– Om du har mycket negativa attityder, men sedan har positiv kontakt med någon från en annan grupp, så gör det stor skillnad, säger Beint Magnus Aamodt Bentsen.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
