En barnfamiljs gemensamma måltid strukturerar vardagen, utvecklar barns motoriska förmågor och skapar ett socialt sammanhang. Gastrostomi är ett hjälpmedel för personer med ätsvårigheter. Barn med gastrostomi får föda via en kanal/stomi direkt till magsäcken istället för genom munnen.
Det finns många olika orsaker till att en person behöver en gastrostomi, exempelvis vid mag-/tarmsjukdomar som påverkar kroppens förmåga att ta upp näringsämnen, funktionsnedsättningar som begränsar förmågan att tugga eller sjukdomar som ger ökat behov av specifika näringsämnen.
Det finns stora kunskapsluckor om hur man kan stötta ätutvecklingen hos barn med allvarliga ätsvårigheter och deras familjer, menar Ellen Backman, logoped och doktorand vid Högskolan i Halmstad.
– Det saknas kunskap om delaktighet under måltider för barn med en gastrostomi och hur familjer anpassar sitt vardagsliv utifrån det annorlunda ätandet.
Mysigt äta med föräldrar och syskon
En gastrostomi behöver inte betyda att barnet helt måste sluta äta via munnen – tvärtom kan det bra att fortsätta äta till exempel sådant som man tycker extra mycket om.
– Oavsett hur mycket barnen åt via munnen eller hur de upplevde själva ätandet, var familjens måltid ett uppskattat tillfälle till gemenskap. De tycker att det är mysigt att äta med familjen och prata med föräldrar och syskon, säger Ellen Backman.
I Ellen Backmans studier framkommer det att fokus på insatser för barn med gastrostomi är näringstillförsel, biverkningar och tillväxt, inte på familjernas och barnens upplevelse av måltiden. Därför har hon försökt fånga både barnens och föräldrarnas erfarenheter av gastrostomi, ätande och måltiden.
Krav från omgivningen
Barnens upplevelser av måltider och att ha en gastrostomi är varierande. För en del av barnen var ätandet kopplat till negativa upplevelser, de kände illamående och svårigheter att motoriskt hantera vissa konsistenser. De kände också krav från omgivningen att äta fortare och mer.
Barnen i studien var också ambivalenta till sin gastrostomi.
– De benämnde den som en naturlig del av kroppen och som nödvändig för att kunna växa, springa och leka, men de beskrev också känslor av att vara annorlunda och utanför på grund av sitt ovanliga ätande, och att knappen var i vägen.
Ellen Backmans analyser visade att även föräldrarna värdesatte familjens sociala och kulturella sammanhang kopplat till måltiden, men att det var utmanande att balansera barnens individuella behov med hela familjens kollektiva behov.
Olika syn på hälsa
– Föräldrarna beskrev att de saknade stöd från sjukvården i delar av vardagen med en gastrostomi som inte handlade om sårvård, hjälpmedel och näringstillförsel.
– Min forskning belyser vikten av att synliggöra begreppet ”hälsa” inom vården. Min forskning visar att barn kan ha en bild av vad hälsa innebär, föräldrar en annan och sjukvårdsinstanser ytterligare en. Det bidrar till att det är omedvetna definitioner av hälsa som styr vilka insatser som görs och vilka förväntningar som finns på insatserna.
Enligt Ellen Backmans studier behöver alltså vårdinsatserna i en familjs vardag utgå ifrån familjens sociala och kulturella sammanhang.
Behöver bli bättre på att fråga
– Vårdpersonal behöver bli bättre på att fråga barn och föräldrar vad som är viktigt för dem och göra anpassningar utifrån det. Många föräldrar känner sig ensamma och sårbara och har svårt att få förståelse från släktingar, vänner och sjukhuspersonal, säger Ellen Backman.
Ellen Backman har tyckt att det har varit spännande att prata med barnen:
– I journalerna var barnens perspektiv inte speciellt synligt, men när man pratar med dem har de många tankar. Barnens egna erfarenheter är viktiga att fånga in och det behöver både forskare och vårdpersonal bli bättre på att göra.
Viktigt med barns perspektiv
För Ellen Backman har det varit viktigt att även inkludera barn med intellektuella funktionsnedsättningar i intervjuerna.
– Det är ganska unikt för mina studier, men för mig har det varit viktigt att även få deras perspektiv, att lära sig om metoder för att samla in data som man kan applicera på andra patientgrupper.
I avhandlingen finns förslag på hur vården för barn med gastrostomi kan förbättras. Ett förbättringsområde är kunskapsnivån hos personal om arbetssätt som involverar barn i planering, genomförande och uppföljning av behandlingsåtgärder. Det behövs också tydligare journalföring.
– Även samarbetet mellan yrkesprofessioner behöver öka och man behöver mer regelbundet fråga föräldrarna hur de hanterar vardagliga måltider, säger Ellen Backman.
Berättelser om tillvaron efter världens undergång har länge fascinerat människan, och populariteten för den post-apokalyptiska genren tycks bara öka. Skildringarna om hur invasioner från rymden, syndafloder, virus, klimatförändringar eller zombier ödelägger samhällen och hotar människans överlevnad finns i stor mängd och i olika former, såsom litteratur, film och dataspel.
– Min fascination för spekulativ fiktion har växt fram ur 1980-talets rollspelskultur. Jag tillhör den generation som växte upp med första vågen av dataspel och rollspel, som blivit en mylla även för det professionella livet. Jag tror att vi människor åtminstone delvis behöver dessa påhittade världar för att i trygghet få spekulera och undersöka extrema varianter av vår egen värld. Få som skriver inom den post-apokalyptiska genren skulle ju vilja leva i de världar de skapar, säger Andreas Nyström.
Rester från det förlorade paradiset
Men i romaner, filmer och spel om förstörda världar och ödelagda landskap finns det ofta viloplatser, stilla oaser och tillflyktsorter. Det är gömda trädgårdar med grönska, vatten och föda, lugn och trygghet – ett slags rester från det förlorade paradiset. Den fridfulla platsen står i skarp kontrast till det ödelagda landskapet utanför.
Forskningsfrågan är skenbart enkel: Vilka är de fridfulla platsernas funktioner i den post-apokalyptiska berättelsen?
Mad Max: Fury Road, Vägen, Bibeln, Oblivion, The Flame in the Flood och Apornas planet är bara några av de romaner, filmer och dataspel som ligger till grund för Andreas Nyströms analys.
Kontrast till eländet i dystopin
Han menar att fristaden i post-apokalyptisk fiktion tjänar åtminstone tre olika och delvis överlappande funktioner:
1) Som det förlorade paradiset, en underbar trädgård, en plats för återhämtning och vila. Här finns kopplingar till trädgårdens historia, bibelns berättelse om Edens lustgård och Babylons hängande trädgårdar. Idén om paradisiska miljöer har funnits med i västerländskt tänkande i tusentals år.
2) Som en plats för att utforska spänningar mellan rörlighet och orörlighet, start och stopp. Den fridfulla platsen blir ett sätt att visa spänningsförhållandet mellan vila och rörelse, mellan viljan att vara en kringresande nomad och vårt behov av ett tryggt bo.
3) Som start och/eller slut i en berättelse. Den fridfulla platsen ramar in berättelsen och blir en metafor för livet och döden.
– Det finns naturligtvis fler och långt ifrån okomplicerade aspekter, och jag gör inte anspråk på att ha hittat alla svaren. Dessa fridfulla platser är fenomen inom genren som tidigare forskning inte har uppmärksammat. Fokus har mer legat på en diskussion om själva ödeläggelsen, undergången. Ändå finns dessa platser nästan alltid med. De dyker upp i handlingen och får laddning i kontrast mot allt elände runtomkring, säger Andreas Nyström.
Clara Alfsdotter har nyligen disputerat i arkeologi inom forskarskolan GRASCA på Linnéuniversitetet. Hon arbetar också som arkeolog på Bohusläns museum. I sin avhandling har hon undersökt hur analyser av skelett och mänsklig nedbrytning kan hjälpa oss att förstå vad som hänt vid och efter ett dödstillfälle. Hennes forskning länkar på så sätt ihop arkeologi och osteologi (läran om skelett) med forensiskt arbete. Hon har analyserat skelett i järnåldersborgen Sandby borg på Öland, undersökt nedbrytning av lik och studerat hur begravda, brända och skeletterade kvarlevor analyseras inom det svenska rättsväsendet idag.
– Skeletterade kvarlevor, alltså när inga mjukdelar kvarstår, kan ge mycket information om vad som hänt på en plats. Och om den avlidna individen själv, säger Clara Alfsdotter.
Visar hur en brottsplats påverkas över tid
Claras forskningsområde knyter an till rättsantropologi, vilket innefattar analyser av skelett och mänsklig nedbrytning i till exempel kriminaltekniska och rättsmedicinska undersökningar. Avhandlingens resultat har stor betydelse för hur rättsantropologi kan utvecklas inom polisväsendet i Sverige.
– Det kan handla om att tolka hur en brottsplats har påverkats av mänskliga och naturliga faktorer. Till exempel att tyda hur en kropp legat eller flyttats, och om förändringar i skelettet har orsakats av mänsklig aktivitet, djur eller annat. Det handlar också om förbättrade möjligheter att bedöma när en individ dog. Kunskaperna är viktiga för att avgöra vad som kan ha hänt individen, säger Clara Alfsdotter.
Hennes analyser av skelett i Sandby borg – en plats känd för den massaker som utspelade sig där i slutet av 400-talet – har gett kunskap om skademönster och hur människorna bragts om livet. Studierna indikerar att överfallet i borgen överraskade invånarna, och att de inte kunde försvara sig. De visar också att de avlidna tycks ha lämnats kvar utan att kropparna hanterats.
Nedbrytning av lik varierar med klimat och hantering
Clara Alfsdotter har också studerat nedbrytning av lik. Ett projekt i samarbete med Rättsmedicinalverket handlade om hur snabbt avlidna förmultnar utomhus i Sverige. Ett resultat visade att metoder som utvecklats utomlands för att uppskatta när en person avlidit, inte alltid är lämpade för användning i svenskt klimat. Metoderna ser lovande ut för avlidna som legat på marken, men inte för avlidna som legat i vatten.
I ett annat projekt har Clara Alfsdotter undersökt hur nedbrytning påverkas i olika miljöer, till exempel om en kropp legat ovan mark eller i en kista. Studien gjordes på ett universitet i USA. Resultaten visade att avlidna som bryts ner i en kista i större omfattning kan påverkas av vätska från kroppens egna mjukdelar. Det kan göra att kvarlevorna rör på sig mer. Denna kunskap kan hjälpa till att tolka huruvida skelettets läge verkligen återspeglar hur en avliden placerats från början, eller kan vara resultat av mänsklig hantering.
Arkeologisk forskning hjälper polis och rättsväsende
Rättsantropologi används i många länder som en del av polisens undersökningar, till exempel vid brottsplatser och olyckor. I Sverige har användningen varit begränsad. Clara hoppas att hennes forskningsresultat ska omsättas i konkreta samarbeten med polis och rättsväsende.
– Utöver mitt fokus på mänskliga kvarlevor kan arkeologisk kunskap vara till hjälp i flera andra polisiära ärenden, som brottsplatsdokumentation, dateringsfrågor och miljöbrott, säger Clara Alfsdotter.
Fotnot: GRASCA är Linnéuniversitetets företagsforskarskola för svensk uppdragsarkeologi
Kontakt:
Clara Alfsdotter, arkeolog på Bohusläns museum och forskare arkeologi vid Linnéuniversitetet, clara.alfsdotter@lnu.se
Varje enskild planta övervakas av sensorteknik för att få värdefull data. Data som som sedan används tillsammans med artificiell intelligens, för att ta reda på hur de ska odla för att maximera basilikans smak och näringsinnehåll.
– Vi kan åstadkomma stora förbättringar genom att ta hjälp av ny teknik och kombinera den med kunskap inom kemi och sensorik, säger Ajay Arunachalam, en av forskarna i Örebro universitets tvärvetenskapliga satsning på Mat och hälsa.
Ajay Arunachalam utvecklar ett system som lär sig att identifiera de olika plantorna, följa deras utveckling och samla stora mängder data. Med hjälp av artificiell intelligens får han information om plantorna i realtid och kan göra förändringar för att odlingen ska ge den bästa skörden.
Med hjälp av sensorteknik och AI kan forskarna ta reda på de bästa förutsättningarna för att odla växter. Bild: Jesper Mattsson
Anpassar efter plantans behov
– Tanken är att vi börjar småskaligt för att sedan överföra till stora odlingar när vi har tekniken på plats.
Tekniken håller koll på ljus, vatten och temperatur och anpassar det efter plantan. I labbet odlar Ajay Arunachalam, förutom basilika Pak choi, en sorts kål. Växterna kommer, i nästa steg, att både analyseras i labb av kemiforskare och smaktestas av Restaurang- och hotellhögskolan.
– Det gör att vi får information om hur plantan är uppbyggd som går att jämföra med dess smak, säger Ajay Arunachalam.
Än så länge håller den artificiella intelligensen på att lära sig att identifiera och följa den enskilda plantan. Maskininlärningen tar tid och det är dessutom viktigt att det blir artificiell intelligens som går att förklara och förstå.
– Det får inte bara vara en ”svart låda” utan det måste vara möjligt för människor att tolka informationen, säger Ajay Arunachalam.
– Framtidens jordbruk är datoriserat och kombinerar kunskap från olika vetenskapsområden: biologi, sensorik och nutrition. Det kommer att forma en ny era av hållbar utveckling som fokuserar på hälsosammare och mer smakrika produkter och samtidigt minimera osäkerheten i processen.
Ajay Arunachalam, forskare inom datavetenskap vid Institutionen för naturvetenskap och teknik, Örebro universitet, ajay.arunachalam@oru.se
Ska vi fortsätta att sprida avloppsslam på åkrarna för näringens skull eller sluta på grund av risk för föroreningar, och stå med ett berg av oanvändbar avföring? Frågan om vad som ska hända med svenskarnas kiss och bajs har engagerat i över 20 år.
Vad ska vi göra av allt bajs?
Sveriges befolkning ger upphov till 730 000 ton bajs varje år. Lägg också till 1,5-2 liter kiss per person och dag och du får ett avfallsberg med tillhörande sjö som ska tas om hand om. Inte så konstigt att danskarna ville släppa ut en del av sitt avskräde i Öresund när man ser siffrorna svart på vitt.
Det planerade utsläppet stoppades dock efter protester. Och Sverige har än så länge inte känt sig nödgat att förorena Öresund utan skickar en tredjedel av vårt kiss och bajs till deponier, en tredjedel omvandlas till anläggningsjord, och resterande tredjedel hamnar på åkrarna som gödsel. Åtminstone är det så vi brukade att göra.
Avloppsslam. Bild: U.S. Fish and Wildlife Service, Public domain
Från bajs till gödsel
Till reningsverken kommer allt det som spolas ut från hushållen (bad-, disk- och tvättvatten, fekalier och urin), sjukhus, industrier och andra anläggningar. Väl framme separeras vattnet från slammet, som sedan rötas med hjälp av mikroorganismer. Det rötade slammet ”avvattnas” och liknar sen jord. Det är slammets innehåll av fosfor, kväve och mullbildande ämnen som gör det intressant för jordbruket. Men slammet har också samlat på sig metaller, kemikalier och andra föroreningar från avloppsvattnet.
I takt med att miljömedvetenheten ökat har vi insett att det kanske inte är bra att lägga slammet, som kan innehålla tungmetaller som är skadliga för vår hälsa, direkt på åkrarna. Dessutom innehåller slammet näringsämnen som fosfor, kväve och kalium. Ämnen som är viktiga för grödorna, men som i för hög mängd kan leda till övergödning och försurning.
Frågan om avloppsslammets vara eller inte vara har utretts många gånger de senaste 20 åren och senast i januari 2020 presenterade regeringen ännu ett förslag till hållbar slamhantering.
– Utredningen innehåller två förslag. Det ena innebär ett totalförbud mot spridning på åkermark. Med ett sådant minskar användningsområdena för slammet drastiskt. Det andra innebär att man förbränner slammet och sedan återför fosforn, säger Eva Norlander, forskare i miljöteknik vid Mälardalens högskola.
Separera kiss och bajs
Remissvaren har inte låtit vänta på sig och kritikerna kan delas in i två läger: de som menar att den fortsatta spridningen av avloppsslam på åkrarna går emot miljö- och folkhälsodirektiv, och de som menar att ett förbud sätter käppar i hjulet för den cirkulära ekonomin.
Det finns dock alternativ som varken är svarta eller vita utan väljer en grå mellanväg. Ett sådant är urinåtervinning.
– Vårt mål är att återföra växtnäringen till jordbruket och den största delen av denna näring, till exempel kväve, finns i vårt urin. Idag får växterna näring av konstgödsel som produceras med fossil energi, men vi vill fixera den kväve som redan finns genom att sortera ut och torka urinen, och sen lägga den på åkern, säger Cecilia Lalander, forskare i kretsloppsteknik vid SLU.
Torkat urin.
Eftersom urin består till 90 procent av vatten blir den lättare att hantera om det torkas så att bara näringsämnena blir kvar. Detta ska ske med hjälp av en slags torrtoalett som sorterar kisset från bajset så att bajset åker vidare till reningsverket (precis som idag) medan kisset hamnar i en torkbädd under eller bredvid den urinsorterande toaletten.
– På detta sätt kan man fortsätta att använda de reningsverk vi redan har, men man tar bort den stora kvävebelastningen så att de kan bli mer effektiva. Som det är idag börjar många reningsverk att nå sin maxkapacitet och det innebär att man måste bygga nytt, vilket är jättedyrt.
Just nu finns en prototyp av den sorterande torrtoan på campus på SLU i Uppsala, och ytterligare en ska installeras i Malmö på VA-Syds huvudkontor. Förhoppningen är att detta system ska vara lika självklart och självgående som dagens avloppssystem och att det kommunala reningsverket istället för att få kisset spolat till sig, kommer och samlar upp den torkade urinen.
Bild från ”Spola inte kretsloppet. Bättre hantering av resurser i avlopp”, SLU
– Vi tror absolut att detta är framtiden. Det är dock inte färdigt för storskalig implementering ännu, men efter prototyperna kommer vi att få veta var i utvecklingen vi står.
När Cecilia Lalander inte ägnar sig åt kiss är hon involverad i ett annat avfallsrelaterat projekt som innefattar den lockande kombinationen bajs, fluglarver och foder. Eller, framförallt handlar det om matrester. Matrester som larver av arten amerikansk vapenfluga (Hermetia illucens) får sätta i sig, för att sedan själva bli foder till exempelvis kycklingar och fiskar.
Cirkulärt bajs – när vi är redo
Matresterna skulle dock lika gärna kunna vara människobajs eftersom fluglarverna, som kan öka sin vikt 200 gånger på två veckor, lika gärna festar loss på det. Problemet är att vår lagstiftning inte tillåter att larver blir djurfoder.
– Eftersom fluglarver räknas som produktionsdjur måste man ge dem godkänt foder trots att deras naturliga föda är avfall. Men den biologiska säkerhetsrisken är lätt att kontrollera, och både bakterier och virus inaktiveras i processen.
Flugans larver kan äta bajs – och sen bli djurmat
Den amerikanska vapenflugan (Hermetia illucens) härstammar från södra USA men har spridit sig över hela jordens varma klimatzoner. Deras optimala temperatur är 27–35 grader. Gruppen vapenflugor har inte fått sitt namn av att de är särskilt krigiska, utan av att de har två bakåtriktade taggar på ryggen. En hona kan lägga drygt 700 ägg. Äggen kläcks till larver, som efter två veckor blir till puppor. Efter ytterligare två veckor kommer en fluga ut ur puppan. Flugan blir bara en vecka gammal. Larverna som gärna äter avfall består av drygt 40 procent protein och drygt 30 procent fett. Och är därför utmärkta som djurfoder. Källa: SLU
Rent tekniskt är det alltså redan idag möjligt att låta larver äta vår avföring för att sedan bli foder år de djur som vi själva vill äta upp. Någon mer självklar definitionen av termen cirkulär livsstil går knappast att hitta. Dock gör lagar och regler att denna lösning inte är möjlig.
– Jag har hållit på med detta sedan 2011 och har stött på många hinder. Men många är intresserade av systemet och vill börja att implementera det i stor skala, vilket är jättepositivt. När samhället är redo för de cirkulära lösningarna som behövs för att leva på den här planeten är vi redo, säger Cecilia Lalander.
Bajs kan bli kol
Likt Cecilia Lalander tycker Sebastian Schwede, forskare i miljöteknik vid Mälardalens högskola, att det är en bra idé att utvinna kväve ur alla de ton urin som vi människor producerar. Men istället för att låta larver äta upp bajset föreslår han hydrotermisk karbonisering, HTC, vilket innebär att det slam som används för rötning och biogasproduktion, efteråt utsätts för ett tryck som omvandlar materialet till ett kolmaterial.
– I biogasproduktionen bryts bara 50 procent av det organiska materialet ner och vi har därför möjlighet att fånga in ytterligare kväve, fosfor och kol i det biokolsliknande material som vi får. Då har man dels minskat mängden avfall från rötningen som man idag måste transportera bort, dels tagit tillvara på ämnen som kan återföras till jorden.
Det som blir kvar kan även användas till att värma upp processerna och lokalerna på reningsverket alternativt skickas tillbaka till rötningen för att producera mer biogas.
Ett problem är dock att resultatet av HTC klassas som avfall, vilket begränsar användningsområdena. Även i detta fall är det alltså lagstiftningen som sätter stopp för metoderna.
Ladda mobilen med urin – och andra mer eller mindre rimliga avfallslösningar:
Forskare i Storbritannien lyckades ladda en mobiltelefon med hjälp av urin och elektricitetsalstrande mikrober. Urinen passerade ett gäng mikrobiella bränsleceller som omvandlade urinen till elektricitet med hjälp av sin metabolism, se filmen.
I antikens Rom användes urin som tvättmedel samt för att bleka tänderna. Källa: Smithsonianmag.com
Fram till 1600-1700-talet användes urin även vid färgning av kläder och textilier eftersom det gjorde att färgen lättare bands till materialet. Källa: Smithsonianmag.com
Forskare vid University of Florida lyckades utvinna 290 liter metan ur en grupp astronauters avföring per person och dag vilket teoretiskt var tillräckligt för att transportera astronauten från rymdbasen tillbaka till jorden. Källa: sciencefocus.com
Amerikanska forskare upptäckte 2015 fragment av guld, silver och andra värdefulla metaller i människors avföring. Källa: eurekalert.org.
En annan studie från samma år uppskattar att det finns metaller till ett värde av 13 miljoner dollar i det amerikanska avloppsslammet. Källa: ACS Publication
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Svenskarna ägnade mer tid än någonsin åt medier under 2020, sammanlagt i snitt sju timmar per person. Under det första pandemiåret ökade också nyhetskonsumtionen och betalningsviljan för både underhållningsmedier och nyhetsmedier på nätet. Det visar 2020 års Mediebarometer, genomförd av Nordicom vid Göteborgs universitet.
Historisk ökning
Pandemin har medfört ovanligt stora förändringar i befolkningens medievanor. Mellan 2019 och 2020 ökade den sammanlagda användningstiden från sex till sju timmar per dag. Enligt Ulrika Facht, medieanalytiker vid Nordicom, är det en historisk ökning.
− 2020 års mediekonsumtion var den högsta vi någonsin uppmätt i Mediebarometerns fyrtioåriga mäthistoria. Det är också den största förändringen mellan två år som vi sett i våra mätningar. I Mediebarometern brukar vi annars se hur medievanorna ändras långsamt över längre tid.
I genomsnitt lade svenskarna nästan två och en halv timme på ljudmedier, som strömmad musik och radio. Lika mycket tid lades på rörlig bild som vanlig tv, strömningstjänster på nätet och Youtube. Vidare ägnades lite mer än en timme åt textbaserade medier som tidningar, böcker och tidskrifter, vilket är ungefär lika mycket tid som lades på sociala nätverkstjänster.
Allra mest omfattande var medieanvändningen bland 15- till 24-åringar som tittade och lyssnade närmare nio timmar dagligen.
Fler tog del av nyheter
Pandemin har också haft stor betydelse för befolkningens intresse för nyhetstjänster av olika slag. Under 2020 märktes en bred uppgång i räckvidden för professionella nyhetsmedier i samtliga åldersgrupper.
Därmed vändes en flerårig trend som inneburit att fler tar del av nyheter via sociala nätverkstjänster, framförallt Facebook, medan färre tar del av nyheter från professionella medier.
− De professionella nyhetsmedierna har flyttat fram sina positioner under pandemin. Det är ett brott mot en längre trend med sjunkande nyhetskonsumtion, säger Karin Hellingwerf, medieanalytiker på Nordicom.
Störst var ökningen för Sveriges Television. En vanlig dag år 2020 såg 52 procent av befolkningen på Sveriges Television, jämfört med 46 procent året innan. Sveriges Television stärkte därför sin ställning som landets mest använda nyhetsförmedlare.
Även dagspressen fick en större publik under 2020. Men ökningen gällde bara på nätet, räckvidden för tryckta dagstidningar fortsatte att sjunka.
Det växande intresset för dagspressens journalistik innebar också en ökad vilja att betala för nyheter. 2020 hade 49 procent tillgång till en prenumererad dagstidning, på papper eller digital, en ökning med 3 procentenheter från 2019. Tillväxten skedde på nätet, samtidigt föll andelen som hade tillgång till en tryckt dagstidning till rekordlåga 29 procent.
Minskade åldersklyftor
Pandemin har också medfört ett ökat intresse för att betala för underhållning. Under 2020 hade 70 procent av befolkningen mellan 9 och 79 år tillgång till en abonnerad strömningstjänst för tv som Netflix och Viaplay. Lika många hade tillgång till en strömningstjänst för musik, som exempelvis Spotify. I båda fallen handlar det om en ökning med 7 procentenheter jämfört med året före.
Medieanvändningen har under det senaste decenniet präglats av stora åldersskillnader. Medan traditionella medier som tv, radio och tryckta dagstidningar har en fortsatt stark ställning i de äldsta åldersgrupperna, domineras ungas mediedag av sociala nätverkstjänster och strömmade tjänster. Men under 2020 ökade äldres användning också av digitala medier, vilket fick skillnaderna mellan yngre och äldre att minska något.
Det här är Mediebarometern
Mediebarometern är en årlig frågeundersökning av den svenska befolkningens tillgång till, och användning av, olika typer av medier. Undersökningen har genomförts sedan 1979 och det gör Mediebarometern till den äldsta studien i sitt slag i världen. Resultaten i 2020 års undersökning bygger på svar från omkring 6 000 slumpmässigt utvalda personer i åldern 9 till 85 år.
Mediebarometern genomförs av Nordicom vid Göteborgs universitet på uppdrag av Kulturdepartementet.
Det visar en studie i låg- och medelinkomstländer som koordinerats av WHO på initiativ av forskare vid Karolinska Institutet och som nu publiceras i den ansedda tidskriften New England Journal of Medicine.
Kontinuerlig hud-mot-hudkontakt mellan barn och mor, eller ”Kangaroo Mother Care” (KMC), är ett av de mest effektiva sätten att förebygga spädbarnsdödlighet globalt sett. Den aktuella rekommendationen från Världshälsoorganisationen (WHO) är att hud-mot-hudkontakt ska påbörjas så snart ett lågviktigt barn är stabilt nog. För barn som väger under 2 kg vid födelsen tar det vanligtvis några dagar innan barnet bedöms vara kliniskt stabilt.
Mycket små och instabila barn
– Tanken att ge hud-mot-hudkontakt omedelbart efter födelsen till mycket små och instabila barn har tidigare mött starkt motstånd, men ungefär 75 procent av dödsfallen inträffar innan barnen bedömts uppnå tillräcklig stabilitet, säger Nils Bergman, läkare och forskare vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet och en av initiativtagarna till studien.
Den nya studien har undersökt om hud-mot-hudkontakt med start omedelbart efter förlossningen, så kallad immediate KMC (iKMC), leder till ytterligare förbättrad överlevnad för barn med en födelsevikt på 1–1,8 kg i låg- och medelinkomstländer. Studien genomfördes vid fem universitetssjukhus i Ghana, Indien, Malawi, Nigeria och Tanzania, där dödligheten för dessa barn innan studiestart varierade mellan 20–30 procent.
För att erhålla ett så bra och likvärdigt utgångsläge på alla studieorter som möjligt innan studiestart, översåg KI-forskarna inköp av basal utrustning för att kunna mäta barnens syresättning och ge mekaniskt andningsstöd. Förstärkt med en kollega från Universitetssjukhuset i Stavanger i Norge, gavs dessutom utbildning i basal nyföddhetsvård och i säker hud-mot-hudkontakt för instabila barn. KI-gruppen ansvarade därefter för kvalitetssäkring av tillämpningen av dessa delar genom upprepade besök på de deltagande sjukhusen under studiens gång.
17 timmar hud-mot-hudkontakt per dag
I studien randomiserades, slumpades, 3 211 barn till att antingen få iKMC och fortsatt hud-mot-hudkontakt på nyföddhetsavdelningen, där även mödrarna fick sin medicinska vård, eller till standardvård (kontrollgrupp).
Standardvård innebar att mödrar och barn vårdades på separata avdelningar och kom till nyföddhetsavdelningen endast vid barnens mattider. Så snart barnen blivit tillräckligt stabila flyttades mor och barn i båda grupperna till ordinarie KMC-avdelning. Under de första tre dygnen fick barnen i iKMC-gruppen i genomsnitt 17 timmar hud-mot-hudkontakt per dag jämfört med 1,5 timmar i kontrollgruppen.
Dödligheten under de första 28 dagarna var 12 procent i iKMC-gruppen jämfört med 15,7 procent i kontrollgruppen, en minskning med 25 procent. Dessutom var det signifikant färre barn i iKMC-gruppen som fick låg kroppstemperatur eller drabbades av bakteriell blodförgiftning.
– Huvudbudskapet är att lågviktiga nyfödda barn bör få hud-mot-hudkontakt direkt efter födelsen och därefter på en neonatal samvårdsavdelning, där de får gemensam vård med modern och helt slipper att separeras från varandra. Våra resultat tyder på att denna vårdmodell, som inte är resurskrävande i sig, skulle kunna få mycket betydande hälsoeffekter, säger Björn Westrup, överläkare och forskare vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet och tillsammans med Nils Bergman initiativtagare till studien.
Kan rädda många liv
Forskarna bedömer att iKMC har potential att rädda livet på ytterligare 150 000 små nyfödda varje år.
– Att hålla mamman och det nyfödda barnet tillsammans från första början genom nollseparation kommer att revolutionera hur nyföddhetsvården bedrivs för barn som föds för tidigt eller med låg födelsevikt. Denna studie illustrerar att Kangaroo Mother Care har potential att rädda många fler liv om det startas omedelbart efter födelsen, ett resultat som är relevant för länder med alla olika inkomstnivåer, säger Dr Rajiv Bahl, forsknings- och utvecklingschef vid avdelningen för mödra- och nyföddhetshälsa på WHO som ledde studien.
WHO håller på att se över sina nuvarande rekommendationer om KMC, som publicerades 2015, mot bakgrund av nya forskningsresultat. WHO rekommenderar KMC för alla spädbarn, men den nya studien ger viktiga belägg för den livräddande betydelsen av omedelbar KMC för instabila barn som föds för tidigt.
Systerstudie i höginkomstländer
Wibke Jonas på Karolinska Institutet leder en parallell studie – Immediate Parent Infant Skin-To-Skin Study (IPISTOSS) – med samma intervention men under resursstarka förhållanden på Karolinska Universitetssjukhuset och Stavangers Universitetssjukhus. Där studeras underliggande mekanismer, mor-barn-samspel och iKMC:s eventuella betydelse för barnens mognad och långsiktiga utveckling. Huvudfinansiärer är Laerdal Foundation, Baby Björn, Vetenskapsrådet, Kempe Carlgrenska fonden, Region Stockholm, Lilla Barnets Fond och Karolinska Institutet.
Björn Westrup, överläkare, forskare, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, bjorn.westrup@ki.se
Nils Bergman, läkare, forskare, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, nils.bergman@ki.se
Agnes Linnér, biträdande överläkare, doktorand, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, agnes.linner@ki.se
Bilar och bilars utsläpp orsakar en mängd problem som ohälsosam stadsluft, buller, trafikolyckor och trängsel. Dessutom bidrar utsläpp från bilar till klimatförändringen.
− Mjuka åtgärder, som att informera om nya cykelstråk eller erbjuda gratis provperioder med kollektivtrafik, kan vara mycket effektiva, framför allt när åtgärderna riktar sig till de bilister som är öppna för att prova något nytt. Många kör bil mest av gammal vana och att sträcka ut en hand till dom med ett erbjudande kan göra att bilister i stället väljer ett mer hållbart alternativ, säger Alfred Söderberg, K2*, som disputerar med en avhandling om olika åtgärder för att uppmuntra bilister att välja andra färdmedel
Klimatmoral en viktig faktor.
Forskningen visar att klimatmoral, det vill säga känslan av ett personligt ansvar för att minska sina utsläpp av växthusgaser, är en viktig drivkraft som påverkar motivationen att välja andra färdmedel än bilen. Det är också effektivt att lyfta fram de personliga hälsovinster som kommer av att röra sig i större utsträckning.
− Men det krävs också åtgärder som gör det mer attraktivt att gå, cykla och åka kollektivtrafik, jämfört med att köra bil, menar Alfred.
Riktade kampanjer kan ha effekt
Under coronapandemin har många resenärer valt bort kollektivtrafiken, av rädsla för att utsättas för smitta. Några har i stället valt att cykla eller gå, men många har valt att köra bil.
− Riktade kampanjer som vänder sig till de resenärer som under pandemin valt bilen kan vara effektiva metoder för att locka tillbaka just de resenärerna till kollektivtrafiken, avslutar Alfred Söderberg.
*K2 är Sveriges nationella centrum för forskning och utbildning om kollektivtrafik.
Hayabusa2 är en satellit som fört tillbaka asteroidprover till jorden, i detta fall alltså prover från asteroiden Ryugu. Med hjälp av värmekameror har forskarna också undersökt asteroiden på plats i rymden. Då visade det sig överraskande att porositeten inte överensstämde med de meteoriter som hittills kopplades ihop med denna typ av asteroid.
Observationerna tyder på att Ryugu har en variation i porositet vilket innebär att materialen har upplevt olika temperaturer och tryck.
– Vi tror att Ryugu innehåller en blandning av material med olika porositet, vilket innebär att materialen har sitt ursprung på olika platser, möjligen i olika delar av en större planetkropp. Planetkroppen har förstörts av en sammanstötning och spillrorna bildade asteroiden Ryugu, förklarar Axel Hagermann.
– Även om asteroider, eller åtminstone den här asteroiden, kan se kemiskt homogena ut är de snarare högar av spillror med skräp från olika platser.
Effektiva tidskapslar
Asteroider är av stor betydelse för utforskandet av rymden. Det finns gott om dem, de är relativt enkla att nå fram till och de kan innehålla sällsynta element och material som till exempel kan vara användbara för att göra drivmedel för rymduppdrag.
Asteroider är också effektiva tidskapslar och kan berätta om jordens tidiga historia. De flesta av dem består av bergfragment i olika storlekar, fragment som tros vara rester från solsystemets tidiga dagar. Efter att ha analyserat ytan på Ryugu drar forskarna slutsatsen att asteroider som Ryugu sannolikt inte är upphov till primitiva meteoriter, de skulle helt enkelt brinna upp när de inträder i jordens atmosfär.
– Det innebär att materialet vi tog tillbaka från Ryugu troligen är något annat än primitivt material i sin ursprungliga form, säger Axel Hagermann.
Förutse vådan av en krock med jorden
Rönen kan också komma att få betydelse för hur vi uppskattar hur mycket skada en asteroid kan åstadkomma om den träffar jorden. Enkelt uttryckt förutses potentiell skada utifrån massa och hastighet. Eftersom vi inte kan mäta massa hos en asteroid används storlek som en måttstock på uppskattad skadeverkan, 30 meter i diameter anses vara en tröskel för betydande skada.
En 30 meter stor boll av solid basalt och ett 30 meter stort löst sammansatt kluster av poröst material, kommer bete sig olika vid mötet med vår atmosfär eller i mötet med jorden.
– Jag vill helst inte spekulera. Men det är dock tydligt att vi inte enbart kan förhålla oss till asteroidens storlek för att förutse potentiell skada. Vi behöver behandla det här problemet på ett mer nyanserat sätt, säger Axel Hagermann.
– När allt kommer omkring är asteroiden Ryugu mestadels tom och observationen att asteroidernas porositet är högre än förväntat kan bidra till framtida tekniska lösningar för att avleda asteroider från jorden.
Rönen om Ryugus komposition presenteras i en artikel i Nature Astronomy och Axel Hagermann är en av artikelförfattarna. Forskningen är gjord inom ramen för rymduppdraget Hayabusa2 som drivs av den japanska statliga rymdorganisationen JAXA.
Studien omfattar uppgifter om totalt över en miljon förlossningar. Det är alltså stora grupper som jämförts, och forskarna betonar att resultaten inte ger stöd för att bedöma risknivåer hos enskilda kvinnor i barnafödande ålder.
Humant papillomvirus är ett mycket vanligt virus som finns i över tvåhundra olika typer. Några typer kan ge cellförändringar som i ovanliga fall kan leda till cancer, framför allt i livmoderhalsen. Andra HPV-typer kan orsaka vårtor. Humant papillomvirus förkortas ofta med HPV.
Källa: 1177 Vårdguiden
Johanna Wiik, doktorand inom obstetrik och gynekologi på Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och gynekolog och obstetriker på Sahlgrenska Universitetssjukhusets kvinnoklinik, är studiens förstaförfattare.
– Jag vill poängtera att riskökningen för att föda tidigt är liten för den enskilda kvinnan som bär på HPV. Men det här är ytterligare ett skäl för unga att ingå i vaccinationsprogrammet mot HPV, säger hon.
Statistiskt säkerställd riskökning
Det är tidigare känt att behandling för cellförändringar efter HPV-infektion kan öka risken för förtidsbörd, alltså förlossning före 37 fullgångna veckor. Den aktuella studien visar att HPV-viruset i sig är kopplat till ökad risk för att föda för tidigt, och för komplikationer för barnet.
Studien bygger på uppgifter om förlossningar registrerade i Medicinska födelseregistret som har kopplats till Nationella kvalitetsregistret för cervixcancerprevention och Cancerregistret. Totalt ingick 1 044 023 förlossningar mellan 1999 och 2016, varav 23 185 hos tidigare behandlade kvinnor och 11 727 hos obehandlade kvinnor med HPV-infektion direkt före eller under graviditeten.
Av kvinnor som tidigare behandlats för cellförändringar födde 9,1 procent för tidigt. Motsvarande andel i gruppen med HPV-infektion i anslutning till graviditet var 5,9 procent. Detta var en statistisk säkerställd ökning jämfört med en referensgrupp med kvinnor som alltid haft normala cellprover. I den gruppen födde 4,6 procent för tidigt.
Vikten av vaccin och cellprovtagning
Verena Sengpiel, docent i obstetrik och gynekologi vid Sahlgrenska akademin och förlossningsläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, är studiens sistaförfattare.
– Vår studie är registerbaserad och trots att vi har justerat för en mängd faktorer i analyserna så kan vi inte säkert svara på om det är själva viruset som orsaker graviditets- och förlossningskomplikationer, vi kan bara påvisa ett statistiskt samband, säger hon, och fortsätter:
– Vi kommer snart att kunna se hur förekomsten av förtidsbörd påverkas efter att vaccinationsprogrammet mot HPV har införts, vilket kommer att ge mera information om HPV-infektion har ett orsakssamband med förlossningsutfall.
Forskarna betonar vikten av att hörsamma kallelserna till gynekologisk cellprovtagning, för att eventuella cellförändringar till följd av HPV-infektion ska upptäckas. Johanna Wiik igen:
– Ju tidigare cellförändringar upptäcks, ju bättre kan vi följa och behandla dem. Och så är det bra att berätta för sin barnmorska om man har haft cellförändringar och om man blivit behandlad för detta när man skriver in sig på mödrahälsovården. Då kan förlossningsvården väga in den informationen när graviditetsövervakning planeras, säger hon.
Johanna Wiik, doktorand inom obstetrik och gynekologi på Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, johanna.wiik@gu.se
För att förstå varför dillen smakar bättre har Victor Castro-Alves undersökt vad som händer inuti dillen. Nästa steg är att ta fram dill som inte bara smakar bättre utan också är nyttigare.
– Vi vill att den ska smaka mer som dill odlad utomhus. Den ska smaka mindre som gräs och ha en starkare bitter, kryddig dillsmak. Då krävs mer aminosyror och organiska syror och mindre sockerämnen, säger Victor Castro-Alves, forskare i kemi och en del av Örebro universitets satsning på Mat och hälsa.
Växthus stänger ute UV-ljus
Växthus har flera fördelar. Det är möjligt att odla året runt och det skyddar mot olika angrepp. Nackdelen är att växthuset stänger ute UV-ljus – och det påverkar smaken negativt.
Forskarna har valt att använda dill eftersom det ofta odlas i växthus i Sverige men forskningen går att överföra på andra växter. De har tillfört lika mycket UV-ljus som det är utomhus på en solig dag.
– Om man tillför för mycket ljus börjar dillen producera ämnen för att skydda sig mot ljuset och det kan påverka hur mycket plantorna växer. Det gäller alltså att hitta rätt, säger Victor Castro-Alves.
Victor Castro-Alves har även utfört experiment med basilika.
Hur avgjords vilken dill som smakade bäst?
Forskaren lät jämföra dill som växte i en kontrollerad miljö med rätt mängd UV-ljus med dill från:
mataffärer
dill de odlat på universitetet på samma sätt som man gör på kommersiella odlingar
en leverantör som odlar inomhus och utomhus.
Experimentet gjordes två gånger – under två år.
En smakpanel från Restaurang- och hotellhögskolan provsmakade dillen. De visste inte vilken dill som var odlad vart. Första året var det 30 tränade provsmakare och andra året 20.
Utomhusdillen smakade bäst
Dillen från mataffären och dillen forskarna odlat utan UV-ljus i växthus smakade likvärdigt enligt smakpanelen. Utomhusdillen smakade bäst.
– Utomhusdillen har en kryddig, besk och lite sur dillsmak. Den kommersiellt växthusodlade dillen smakar sötare och har en smak av gräs eller grönt men saknar den karaktäristiska smaken av dill.
– Dillen som vuxit med UV-ljus hamnade mellan dessa. Den har dillsmaken men inte lika tydligt som dillen som vuxit utomhus. Den har också lite av den söta, gröna smaken som den kommersiellt växthusodlade dillen.
Går att påverka smaken med rätt ljus
Victor Castro-Alves är nöjd med resultatet eftersom det visar att det går att förbättra smaken på växthusodlade kryddor och grönsaker genom att förändra ljuset.
– Det är ett bra resultat. Det är komplicerat att hitta rätt med ljus. Men om vi vet vad det är som förändras inuti dillen i och med att vi ändrar ljuset då kan vi ta fram nya sorter som har dessa egenskaper och därmed smakar bättre.
Vad händer inuti plantan?
Forskarna använder en teknik som kallas metabolomik för att studera vad som händer inuti plantan.
– Vi koncentrerade oss på ämnen som växten producerar mer av som påverkar smaken till exempel olika sockerarter, aminosyror, organiska syror och fenolsyra. Vi tittade också på två ämnen som tidigare pekats ut som extra viktiga för dillsmaken: fellandren and dilleter.
– Våra studier visar att dessa två inte räcker att använda som markörer för dillsmak utan vi måste ha ett bredare spektrum.
Smakupplevelse och kemisk analys
Genom att jämföra de kemiska analyserna med sensorik, smakupplevelsen, kunde forskarna se att aminosyror och organiska syror var starkt associerade med den bittra, kryddiga och sura dillsmaken. Det är också bra med en låg nivå av sockerämnen. När dillen smakar gräs beror det på att viktiga smakämnen saknas.
– Genom att förändra halten av olika ämnen i växten kan man få en bättre en produkt. Det går att göra på fler sätt än att använda UV-ljus. Vi kan förändra växten med annan teknik – och ta fram växter som producerar rätt halter av olika ämnen.
Detta blir möjligt genom att föra samman kunskap från flera olika forskningsområden och de två teknikerna metabolomik och sensorik.
Nästa steg nyttigare dill
– Nästa steg är att ta med hälsoperspektivet. Målet är att hitta enkla vägar att odla kryddor och grönsaker som inte bara smakar bättre utan också är hälsosammare. Det går hand i hand – om det inte smakar gott är det ingen idé att de är hälsosamma för då väljer vi inte att äta dem, avslutar Victor Castro-Alves.
Att journalister i de olika nordiska länderna har olika syn på sin yrkesroll, och på hur de påverkas i sitt arbete, framkommer i en studie från Nordicom, Göteborgs universitet. Svenska, norska, danska och isländska skiljer sig åt när det gäller journalistisk stil.
Bevakande roll
Danska och svenska journalister är i allmänhet de mest likartade i studien, och utmärker sig genom en stark identifiering med den bevakande journalistrollen.
– Danska och svenska journalister anser i högre utsträckning deras bevakande roll gentemot till exempel politiken vara av betydelse, men betonar samtidigt vikten av objektivitet, säger Jan Fredrik Hovden, professor i medievetenskap vid Universitetet i Bergen.
Ekonomiska påtryckningar
De huvudsakliga skillnaderna mellan länderna är upplevelsen av yttre påverkan. Svenskarna upplever starkast ekonomisk påverkan på sitt arbete, medan danskarna upplever sig vara mest påverkade av organisatoriska faktorer, som till exempel ett starkt tryck från redaktionerna.
I en europeisk kontext är journalister från de nordiska länderna relativt lika varandra, med jämförelsevis låga nivåer av upplevd politisk och ekonomisk påverkan.
– Att de nordiska länderna är relativt lika varandra i en europeisk jämförelse tyder på att nationella mediesystem har en stark inverkan på journalisters yrkesroller och vad journalister upplever påverkar deras arbete. Inom Norden råder det däremot tydliga skillnader och flera olika journalistiska stilar framträder, säger Jari Väliverronen.
Olika journalistiska stilar
De viktigaste skillnaderna inom Norden har att göra med hur journalister upplever relationen till politiken, men också hur de ser på det redaktionella oberoendet och yttre påverkan.
Norska och isländska journalister tar i högre utsträckning avstånd från politisk påverkan och har en mer marknadsorienterad stil, detta gäller särskilt för isländska journalister. Finländska journalister däremot framstår i högre grad orienterade mot sitt lokalsamhälle, och upplever sig också starkast påverkade från politiskt håll, jämfört med de andra nordiska länderna.
Jan Fredrik Hovden, professor i medievetenskap, Universitetet i Bergen, jan.hovden@uib.no, Jari Väliverronen, forskare i journalistik, Tammerfors universitet jari.valiverronen@tuni.fi
Vid typ 1-diabetes attackerar immunförsvaret de celler som producerar insulin. När de insulinbildande cellerna försvunnit kan kroppen inte längre reglera blodsockernivåerna och den som fått typ 1-diabetes måste tillföra insulin under resten av livet.
En av de stora frågorna inom typ 1-diabetesforskningen är om, och i så fall hur, immunförsvarets attack kan bromsas eller kanske till och med stoppas helt. En möjlig strategi går ut på att påverka immunförsvaret genom att injicera protein som immuncellerna reagerar på, som ett slags vaccination.
Diabetes typ 1 och 2
Diabetes innebär att man har för mycket socker i blodet. Diabetes typ 1 utvecklas ofta när man är barn men man kan få sjukdomen som vuxen. Diabetes typ 2 är vanligast och kommer oftast i vuxen ålder. Båda sjukdomarna har en ärftlig komponent. Gravida kan få en form av typ 2-diabetes, som är övergående.
Källa: 1177.se
Vaccineras med protein
Ett av de proteiner som immunförsvaret ofta bildar antikroppar mot vid typ 1-diabetes är GAD65 (glutamic acid decarboxylase). Professor Johnny Ludvigsson vid Linköpings universitet har under många år studerat möjligheterna att vaccinera personer med nydebuterad typ 1-diabetes med proteinet GAD. Förhoppningen är att immunförsvaret ska bli mer tolerant mot kroppens eget GAD och sluta skada de insulinproducerande cellerna, så att kroppen kan fortsätta bilda en del insulin.
– Det har visats i stora studier att även väldigt liten egen insulinproduktion tycks betyda mycket för patienternas hälsa. Personer med diabetes som har en viss insulinproduktion får inte lika lätt för lågt blodsocker, eller hypoglykemi. Risken är också mindre att utveckla det livshotande tillståndet ketoacidos, som kan uppstå vid insulinbrist, säger Johnny Ludvigsson.
Gener spelar roll
Tidigare studier av immunterapi vid diabetes har tytt på att genetiska faktorer kan ha betydelse för behandlingseffekten. I den aktuella studien tittade forskarna därför på olika varianter av gener som kallas HLA. HLA-gener kodar för proteiner som sitter på ytan av särskilda celler. De fungerar som hållare för proteinbitar som visas upp för förbipasserande immunceller. Om proteinbiten som presenteras är från exempelvis en bakterie ska immunförsvaret bilda antikroppar mot det främmande proteinet.
Men ibland reagerar immunförsvaret även mot kroppsegna ämnen, och vissa HLA-typer är förknippade med en ökad risk för typ 1-diabetes. HLA-typen HLA-DR3-DQ2 visar upp GAD65-proteinet för immunceller och patienter med denna genvariant har ofta antikroppar mot GAD65 i ett tidigt skede av sjukdomsutvecklingen. Ungefär hälften av deltagarna i den aktuella studien hade genvarianten HLA-DR3-DQ2.
Positiv effekt på vissa patienter
När forskarna tittade på hela patientgruppen syntes ingen skillnad mellan behandling och placebo på bevarad insulinproduktion. Däremot syntes en positiv effekt av GAD-alum i den undergrupp av patienter som hade HLA-typ DR3-DQ2.
– Patienterna i den undergrupp som har HLA-typ DR3-DQ2 förlorar inte insulinproduktionen lika snabbt. Vi ser däremot ingen nämnvärd effekt hos de patienter som inte har denna HLA-typ, säger Johnny Ludvigsson.
I studien noterades inga biverkningar som var relaterade till behandlingen med GAD-alum.
– Behandling med GAD-alum verkar vara ett lovande, enkelt och säkert sätt att bevara insulinsekretion hos knappt halva gruppen av patienter med typ-1 diabetes, det vill säga de som har rätt HLA-typ. Därför ser vi fram emot att göra större studier och vi hoppas att det ska kunna leda till ett läkemedel som kan ändra förloppet av typ 1-diabetes, säger Johnny Ludvigsson.
– Redan när vi börjar skolan får vi lära oss vikten av att sitta still och koncentrera oss. Det passar inte alla. Det här finns det en medvetenhet om i skolan, men vi pratar inte så mycket om det i relation till vuxna och arbete, säger Charlotte Petersson Troije, som genomförde Stickut-projektet vid Malmö universitet i samarbete med Malmö stad.
StickUt Malmö var ett interaktivt forskningsprojekt som bedrevs i samarbete mellan Malmö stad och Malmö universitet, med stöd från Europeiska socialfonden. Projektets syfte var att finna nya former att utveckla ett mer innovativt och hållbart arbetsliv genom att utmana rådande normer kring arbete som vanligtvis bedrivs inomhus. I projektet har 58 deltagare provat och utvärderat olika former för arbete utomhus. Data samlades in via intervjuer, gruppdiskussioner och en skräddarsydd mobilapp.
Starka normer leder till skuldkänslor
Redan innan pandemin kunde arbete i vissa fall utföras utanför kontoret, men pandemin har burit med sig att det blivit mycket vanligare att jobba hemifrån. Att det ska ske inomhus, det verkar dock de allra flesta vara överens om.
Men enligt Charlotte Petersson Troije kan många arbetsaktiviteter med fördel utföras utomhus, även för dem som arbetar på kontor. Det kan handla om möten, jobba med dator, läsa, tänka och pausa.
Att jobba utomhus bidrar enligt studien till en känsla av välbefinnande, återhämtning, självständighet, förbättrad kognition och bättre sociala relationer.
Men det för också med sig skuldkänslor.
– Här finns djupt liggande normer kring arbete och hur det bör utföras. Många känner sig skyldiga om de jobbar ute i solen. Här ser jag en chans till förändring nu under pandemin då vi förändrar vår syn på arbete och kopplingen till rummet. Men jag tror inte det sker i en handvändning, säger Charlotte Petersson Troije.
Just därför är chefernas attityder och organisationskulturen helt avgörande för att det ska fungera. Det är också viktigt att ha tillgång till en passande fysisk miljö, i nära anslutning till arbetsplatsen, till exempel en innergård, en park och promenadvänliga stråk.
Promenad bidrar till bättre samtal
För den som jobbar hemma under pandemin blir det i många fall ovanligt mycket skärm. De flesta möten sker med video, och den förflyttning som vanligtvis krävs till och från jobbet eller mellan möten uteblir. En ”walk and talk”-promenad kan då vara en uppfriskande omväxling.
Charlotte Petersson Troije kan också visa att det bidrar till bättre samtal.
En del påminner också om vikten av att pausa med en promenad på förmiddagen eller eftermiddagen. Att komma ut och röra på sig och ta paus från skärmen ett slag.
Men ska vi ens kalla det en paus?
– I projektet har det blivit tydligt att många viktiga saker blir lösta under joggingturen eller på promenaden. Det väcker verkligen frågan om vad som räknas som arbete eller inte. Om vi behöver en promenad för att lösa ett problem, är det då inte värt att betrakta det som en viktig del av arbetet snarare än ett sätt att gå iväg från det, undrar Charlotte Petersson Troije.
Hon beger sig själv ofta ut på promenad för att tänka.
– Jag tänker bättre när jag promenerar och beger mig ut på tankegång så fort jag har en möjlighet att bryta loss. Det är så himla lätt att sitta kvar och ”göra klart”. Men kroppen och huvudet stelnar. Efter en mörk vinter är vi också många som längtar efter att komma ut, säger Charlotte Petersson Troije.
Charlotte Petersson Troije, institutionen för urbana studier vid Malmö universitet, charlotte.petersson@mau.se
Upplevelsen av att vara inkluderad och att aktivt delta i samhället har betydelse för flyktingars psykiska hälsa visar en ny rapport som forskare vid Röda Korsets högskola har tagit fram tillsammans med Folkhälsomyndigheten.
Viktigt känna sig inkluderad
Rapporten, som är en kartläggning av den existerande forskningen, visar att den psykiska hälsan kan påverkas positivt när individen upplever sig inkluderad i samhällets sociala nyckeldimensioner.
Till nyckeldimensioner räknas områden som arbetsmarknad, finansiella institutioner, utbildning samt hälso- och sjukvård. Även olika etniska och kulturella gemenskaper och gräsrotsrörelser, religiösa aktiviteter, idrotts- och fritidsaktiviteter samt politiskt engagemang, tillhör nyckeldimensionerna.
Samhörighet och anknytning
– Studierna som ingår i översikten beskriver att känsla av samhörighet och anknytning till platser och människor, samt upplevelsen av att vara en aktiv del av det nya samhället, är viktig och betydelsefull för den psykiska hälsan, förklarar Fredrik Saboonchi, professor i folkhälsovetenskap vid Röda Korsets högskola och medförfattare till studien.
Fredrik Saboonchi, professor i folkhälsovetenskap, Röda Korsets högskola, fredrik.saboonchi@rkh.se
Ungefär 20–30 procent av patienter med Alzheimers sjukdom får en felaktig diagnos inom specialistvården, och diagnostiken är ännu svårare inom primärvården. Genom att mäta proteiner med ryggvätskeprov eller göra en pet-kameraundersökning förbättras diagnostiken – men metoderna är dyra och finns bara på enstaka minneskliniker i världen, vilket leder till ojämlik vård. Att kunna ställa korrekt diagnos kommer att bli ännu viktigare, menar forskarna bakom den aktuella studien, när sjukdomsbromsande läkemedel förhoppningsvis snart blir tillgängliga.
Blodprov och tre enkla tester
Det forskarna nu har kunnat visa är att en kombination av relativt enkla tester kan användas för tidig och säker diagnostik av alzheimer. En kombination av ett enkelt blodprov samt tre snabba kognitiva tester som endast tar 10 minuter att genomföra kunde med över 90 procents säkerhet förutsäga vem som skulle utveckla alzheimerdemens inom fyra år.
Denna enkla prognostiska algoritm hade en klart bättre träffsäkerhet än den kliniska bedömningen gjord av specialistläkare som träffat patienterna i studien, men inte haft tillgång till dyra ryggvätske- eller PET-undersökningar.
– Vår algoritm baseras på en blodanalys av fosfylerat tau och en riskgen för alzheimer, samt testning av minne och exekutiv förmåga. Vi har nu utvecklat ett onlineverktyg för att beräkna risken på individnivå för att en person med lindriga minnessvårigheter kommer att utveckla alzheimer inom fyra års tid, säger Sebastian Palmqvist, försteförfattare till studien, docent vid Lunds universitet och överläkare vid Minneskliniken, Skånes universitetssjukhus.
Kan användas i primärvården
En tydlig fördel med den prognostiska algoritmen är att den är utvecklad för att kunna användas på kliniker utan tillgång till specialiserade mätinstrument. Därför kan algoritmen på sikt göra stor skillnad för diagnosticeringen av alzheimer inom primärvården.
– I nuläget har algoritmen testats på patienter som undersökts på minneskliniker. Vår förhoppning är att den även ska kunna valideras och användas i primärvården och också göra skillnad i utvecklingsländer där resurserna för specialiserad sjukvård är mer begränsad, säger Sebastian Palmqvist
Enkla diagnostiska verktyg för alzheimer kan även förbättra framtagandet av sjukdomsbromsande läkemedel. Kliniska studier görs för att undersöka individer med en viss sjukdom, testa effekten och säkerheten hos nya läkemedel, diagnostiska tester och behandlingar.
– Men när det gäller Azheimers sjukdom är det svårt att på ett genomförbart och kostnadseffektivt sätt rekrytera rätt personer till läkemedelsprövningar. Algoritmen gör det möjligt att rekrytera personer med alzheimer redan i ett tidigt skede av sin sjukdom, då nya läkemedel har en bättre chans att bromsa sjukdomsutvecklingen, säger professor Oskar Hansson.
Sebastian Palmqvist, docent i neurovetenskap på enheten för klinisk minnesforskning vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus, sebastian.palmqvist@med.lu.se, Oskar Hansson, professor i neurologi på enheten för klinisk minnesforskning vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus, oskar.hansson@med.lu.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
