Nationell screening för prostatacancer har inte införts i Sverige eftersom dagens metoder medför överdiagnostik som leder till att många vävnadsprover tas i onödan. En ny studie från Karolinska Institutet visar att magnetkameraundersökning (MR) och riktade vävnadsprover har potential att halvera överdiagnostiken.
– Våra resultat från en stor randomiserad studie visar att moderna metoder för prostatacancerscreening bibehåller fördelarna med screening samtidigt som nackdelarna kraftigt minskas. Detta innebär att det största hindret för införande av nationell screening lyfts bort, säger Tobias Nordström, docent i urologi vid institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus (KI DS), vid Karolinska Institutet, och ansvarig för den så kallade STHLM3MR-studie.
Tidig upptäckt av prostatacancer
Prostatacancer är den vanligaste orsaken till cancerrelaterad död hos män. I Sverige får varje år cirka 10 000 män prostatacancer och 2 500 avlider av sjukdomen. Tidigare studier har visat att regelbunden screening kan leda till tidigare upptäckt och därmed minskad risk att dö av prostatacancer.
Nationell screening för prostatacancer har inte införts i Sverige eftersom nuvarande rutiner – PSA-test i kombination med traditionell vävnadsprovtagning – medför att många vävnadsprover tas i onödan och ett stort antal ofarliga småtumörer upptäcks. Socialstyrelsen har därför bedömt att nationell screening baserad på PSA (prostataspecifikt antigen) inte bör genomföras då fördelarna inte överstiger nackdelarna. I dagsläget är Litauen det enda land i världen som valt att införa ett rikstäckande screeningprogram för prostatacancer.
Onödiga besked om prostatacancer
– Förfinade screeningmetoder behövs för att minska överdiagnostik och överbehandling av lågrisktumörer och förhindra onödiga cancerbesked och biverkningar, säger Martin Eklund, lektor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, och medansvarig för STHLM3MR-studien.
Resultaten från STHLM3MR-studien visar att överdiagnostiken halveras när traditionell vävnadsprovtagning av prostata ersätts av magnetkameraundersökning (MR) och riktade vävnadsprover. Antalet onödiga vävnadsprover som identifierar ofarliga småtumörer minskar, samtidigt som den nya metoden hittar lika många farliga tumörer.
STHLM3MR är en randomiserad studie med deltagare från Stockholms län som genomförts 2018–2021 och omfattar 12 750 män. Deltagarna gav först ett blodprov för analys av PSA samt analys av det nya Stockholm3-testet, framtaget av forskare vid Karolinska Institutet. Män med förhöjt testresultat lottades sedan till traditionell vävnadsprovtagning eller MR-undersökning. I MR-gruppen togs vävnadsprov enbart om misstänkta tumörer identifierades i MR-undersökningen.
Studien fortsatte därefter med att undersöka hur Stockholm3-testet kan kombineras med MR för att ytterligare förbättra metoden för prostatacancerscreening.
Kompletterande blodprov
– Vi presenterar inom kort spännande resultat där vi undersöker om ett kompletterande blodprov kan minska behovet av MR-undersökningar framöver och ytterligare skärpa diagnostiken. Framtidens prostatacancerdiagnostik utgörs sannolikt av en kombination av både blodprov och MR. Sedan länge finns nationell screening i Sverige för bröst- och livmoderhalscancer hos kvinnor.
Våra resultat från flera stora kliniska studier som totalt inkluderat mer än 70 000 män ger underlag för att även män kan minska sin risk för allvarlig cancer genom nationell screening för prostatacancer med moderna metoder, säger Tobias Nordström.
Forskningsresultaten presenteras på EAU21 (9 juli), Europas största urologikongress anordnad av European Association of Urology (EAU), där kliniker, forskare och patienter träffas i en virtuell miljö. Samtidigt publiceras resultaten i New England Journal of Medicine.
– EAU arbetar hårt för att se till att tidig upptäckt av prostatacancer hanteras i genomförandet av Europe’s Beating Cancer Plan för att minska dödligheten i Europas vanligaste cancer hos män, samtidigt som man hanterar utmaningarna med överdiagnostik och överbehandling. Vi ser verkligen fram emot att se hur STHLM3MR kan fortsätta att bidra till detta mål, fortsätter han.
Tobias Nordström, docent, urolog, Institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus (KI DS), Karolinska Institutet, Kirurg- och urologkliniken, Danderyds sjukhus tobias.nordstrom@ki.se
Martin Eklund, lektor, Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, martin.eklund@ki.se
Över 600 äldre i Örebro kommun deltog i studien där de fick svara på frågor om trygghet. Deltagarna, som var mellan 64 och 106 år gamla, fick bland annat skatta sin oro för olika sorters brott, sin fysiska- och emotionella hälsa och infrastruktur i bostadsområdet och hemma. Resultaten visar att majoriteten av de äldre, mer än 80 procent, känner sig trygga.
Samtidigt visade studien att en vanlig orsak till otrygghet bland äldre är rädslan för att bli utsatt för brott.
Miljön hemma påverkar
– Ett annat intressant resultat är att den vardagliga miljön också är en av orsakerna till att äldre känner sig otrygga. Det kan handla om besvärliga trappor eller trösklar hemma som de har svårt att klara av, säger Nadezhda Golovchanova, doktorand inom den EU-finansierade forskarskolan Newbreed, som är en del av satsningen Successful ageing vid Örebro universitet.
Studiedeltagarna – som bodde på olika seniorboenden i Örebro kommun – uppgav även det sociala klimatet i bostadsområdet som en anledning till att de kunde känna sig otrygga.
– Vi behöver komma ihåg att det finns flera förklaringar till upplevd otrygghet bland äldre, både av kriminell och icke-kriminell karaktär. Det gäller både vidare forskning och säkerhetsfrämjande insatser, säger hon.
Rädsla för brott påverkar livskvalitet
I en annan studie använde Nadezhda Golovchanova enkätsvaren från de äldre för att undersöka om oron för brott kan kopplas till depressiva känslor hos äldre och sämre livskvalitet.
– Vi kunde se att det finns ett statistiskt samband. När oron för brott ökar är de äldre mindre nöjda med livet och upplever mer depressiva känslor.
De använde sig även i större utsträckning av strategier för känsloreglering, som ruminering vilket innebär att man ältar samma negativa situation gång på gång. En annan strategi för känsloreglering som angavs oftare av äldre som oroade sig för brott var katastrofiering – när man föreställer sig hemska och negativa följder av en hotfull situation. Samma grupp av äldre tenderade också att skylla andra för negativa eller obehagliga händelser mer ofta.
Orsaken inte utredd
– Samtidigt kan vi inte med vår data fastställa orsakssambandet mellan rädsla för brott och indikatorer för sämre välmående, säger Nadezhda Golovchanova.
Ändå innebär detta att det är möjligt att rädslan för brott kan leda till ökning av depressiva känslor. Men det är också möjligt att äldre som redan har depressiva känslor kan uppleva en viss situation som mer farlig och hotfull.
– Eftersom båda riktningarna är möjliga är det viktigt att inte bara fokusera på rädslan för brott vid preventiva strategier. Vi kan även rikta in oss på att förbättra den psykiska hälsan hos äldre, säger Nadezhda Golovchanova.
Nadezhda Golovchanova, doktorand, Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete, Örebro universitet, nadezhda.golovchanova@oru.se
I en avhandling från Stockholms universitet lyfts frågan om människors tillit till välfärdssystemet kan förklaras utifrån anknytningsmönster – och om vårt välfärdssystem kan utgöra en trygghet för människor på samma sätt som religion.
Resultaten visar att anknytningsmönster kan påverka hur individer litar på, inte bara andra människor, utan även på välfärdsinstitutioner. Anknytningserfarenheter kan därmed i förlängningen påverka människors beteende mot samhället i stort.
Anknytningsteori
En människas anknytningsmönster skapas från födseln och formas av hur det lilla barnet blir bemött och får sina behov tillgodosedda av människor i dess närhet. Enligt John Bowlbys anknytningsteori präglar detta en människas relationer genom hela livet.
Enligt teorin finns det tre huvudsakliga anknytningsmönster:
Studien har genomförts i Sverige, ett land med stark välfärdsstat men lägre grad av religiositet, och i USA, ett land med mindre utbyggd välfärdsstat, men högre grad av religiositet.
– Att söka sig till något som är starkare och större för att överleva när man är rädd och trött är grundläggande hos oss människor. Det är ett motivationssystem i oss, säger Joel Gruenau Brulin, som nyligen lagt fram sin avhandling vid Stockholms universitet.
Joel Gruneau Brulin har en bakgrund inom klinisk psykologi och har varit verksam som psykolog. I sitt fält har han intresserat sig för hur anknytningteori påverkar hur människor fungerar i mellanmänskliga relationer.
– När man har tryggheten så vågar man sig på saker. Har barnet en inneboende känsla av en trygg bas så vågar det utforska mer.
Tillit avgörande för välfärdssystemet
Joel Gruneau Brulin menar att det är centralt att förstå vad som gör att människor söker sig till religion och därigenom om samhällsystemet kan ha liknande funktioner – en trygghet att falla tillbaka på.
– Tillit lyfts upp i relationen till välfärdssystemet. Exempelvis att man behöver ha hög grad av tillit i ett samhälle för att kunna bygga upp ett välfärdssystem. Om man litar på andra överlag så har man större benägenhet att betala skatt. Många menar det motsatta, genom en stark välfärdsstat så undviker man korruption, då upplever man institutioner som rättvisa.
Studien visar att personer med undvikande anknytningsmönster tenderar att visa lägre tillit till välfärdssystemet. I både Sverige och USA framkommer att undvikande anknytning, som är kopplat till obehag inför närhet i mänskliga relationer, är relaterad till både lägre grad av tillit till människor generellt som till välfärdsstaten. Undvikande anknytning verkar alltså inte bara vara kopplad till en ovilja att lita på andra människor, utan även till en svårighet att lita på institutioner i samhället.
– Den anknytningstyp som är undvikande förlitar sig mer på sig själv eller vill inte att andra kommer nära. Studien visar att personer med undvikande anknytning litade på välfärdssystemet i mindre utsträckning.
Religion kontra välfärdssystem
För att någonting verkligen ska kunna betecknas som en relation så behöver det påminna om en människoliknande relation. Upplevelsen av en personlig relation till en ”individliknande gestalt” lyfts fram som central. Detta är något som relationen till Gud inbegriper – men däremot inte den till välfärdsystemet. Välfärdsystemet tar alltså inte över de psykologiska trygghetsfunktioner som religion traditionellt ger för personer som söker den personliga tryggheten hos en gud.
– De fungerar som två olika sätt att ge trygghet för människor. Välfärd ger materiell trygghet medan religion och en gud ger trygghet i form av sammanhanget man ingår i.
I studien från Umeå universitet undersöktes överviktiga personer med typ 2-diabetes. Deras kroppsvikt minskade kraftigt efter tolv veckor med paleolitisk kost (stenålderskost) men nedgången i blodfettet triglycerider var störst bland de deltagare som höll sig mest till den paleolitiska kosten, inte bland de deltagare som gick ner mest i vikt.
– Resultaten understryker att det inte bara gäller att vara fixerad vid badrumsvågen och hur mycket man äter, utan att det också handlar om vad man stoppar i sig, säger Julia Otten, forskare vid Umeå universitet och överläkare.
Äta som på stenåldern
Under den paleolitiska tiden, det vill säga äldre stenåldern, levde människorna som jägare och samlare. De åt en kost baserad på grönsaker, frukt, magert kött, fisk, nötter och ägg. Innan jordbruket slog igenom stod spannmål, mejeriprodukter och baljväxter inte för någon betydande del av kosten. Inte heller hade man tillsatt socker eller salt.
Nutida ursprungsbefolkningar på ön Kitava och Grönland lever fortfarande som jägare och samlare och äter en diet som liknar den man åt under den paleolitiska perioden. De befolkningarna har också låg förekomst av hjärtkärlsjukdom.
Ledde till viktminskning
I den aktuella studien undersöktes överviktiga individer med typ 2-diabetes. Efter bara tolv veckor med paleolitisk kost minskade kroppsvikten kraftigt, liksom nivåerna av blodsocker, blodtryck och triglycerider. Det är dock mycket vanligt att personer går ned i vikt när de testar olika typer av dieter, och viktnedgång i sig innebär i regel förbättrade värden. Problemet med värden som förbättras av viktnedgång är att den förbättringen sällan blir bestående, eftersom vikten så småningom ofta återgår. Därför inriktades studien på att undersöka i hur hög grad förbättringen av uppmätta värden vid paleolitisk kost hängde samman med själva viktnedgången och hur mycket som berodde på kostomläggningen.
Stenålderskost effekt på blodfetter
Det gick då att se att försökspersonernas förbättring vad avser blodsocker och blodtryck mest orsakades av själva viktnedgången. Däremot var nedgången i triglycerider störst bland de deltagare som höll sig mest till den paleolitiska kosten, inte bland de deltagare som gick ned mest i vikt.
– Förmodligen hänger de sänkta nivåerna samman med att den paleolitiska kosten har mycket omättade fetter från exempelvis nötter, oljor och fisk samt magert kött, medan dieten inte innehåller mejeriprodukter med mättat fett, säger Julia Otten.
Risk för hjärt-kärlsjukdomar
Höga triglycerider är en riskfaktor för att utveckla ateroskleros, det som kallas åderförkalkning, och hjärt-kärlsjukdomar. I studien ingick 27 personer med typ 2-diabetes som fick paleolitisk kost. Åtta personer som istället åt som vanligt ingick i en observationsgrupp, dock inte en randomiserad kontrollgrupp.
Försökspersonernas triglyceridvärden sjönk i genomsnitt under tolv veckors paleolitisk diet från 1,8 mmol/L till 1,1 mmol/L. I vilken grad de förbättrade värdena hängde samman med viktnedgång eller med kostens sammansättning undersöktes med regressionsanalys, varvid man alltså kunde se att det var deltagare som mest strikt följde den paleolitiska dieten som hade störst nedgång av triglycerider.
Julia Otten, biträdande universitetslektor, överläkare, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå Universitet, Julia.Otten@umu.se
Inrikes transporter står för en ökande andel av utsläppen av växthusgaser i Sverige. För att minska transportsektorns utsläpp behöver mer transporter ske på järnväg.
Aktuell forskning vid K2 och Lunds universitet visar att järnvägstrafikens punktlighet påverkar både attraktiviteten och kapaciteten. Förbättrad punktlighet i järnvägstrafiken är också ett kostnadseffektivt sätt att minska transportsektorns utsläpp av växthusgaser.
− Järnvägstrafikens punktlighet är den enskilt viktigaste faktorn som påverkar hur nöjda resenärer är med sin resa och hur attraktivt det är att transportera gods på järnväg. Om punktligheten förbättras kan järnvägens infrastruktur också utnyttjas bättre, med fler och tätare avgångar, berättar Carl-William Palmqvist från Lunds universitet.
För att förbättra järnvägstrafikens punktlighet måste kvalitetsarbetet systematiseras och fokusera både på teknik, underhåll, tidtabeller och på bättre informationen till resenärerna. Den tid tåg behöver stanna på järnvägsstationer underskattas nu systematiskt i tidtabeller och så många som 40 procent av alla uppehåll vid en station tar längre tid än beräknat.
Enkla åtgärder
− Det finns flera konkreta, relativt enkla, åtgärder som kan förbättra järnvägstrafikens punktlighet, till exempel att informera resenärerna så att de vet var på perrongen de ska vänta för att enklast nå sin plats på tåget. Då kan det gå betydligt snabbare och fler tåg kan lämna perrongen i tid, säger Carl-William Palmqvist.
De flesta förseningarna i tågtrafiken orsakas av små störningar, upp till någon minut. Flera sådana störningar ger dock över en längre resa en påtaglig försening.
− Om vi vill att resenärer och godsoperatörer ska välja järnväg som transportmedel måste tågen vara punktliga och avgå i tid. Dessutom kan tågen avgå tätare och fler tåg nyttja den rälskapacitet vi redan har om punktligheten förbättras, avslutar Carl-William Palmqvist.
Mer tågtrafik om vi ska nå klimatmålen
Järnväg är ett klimatsmart sätt att transportera både människor och gods. Idag står järnvägstrafiken för ungefär 16 procent av transporterna i Sverige, men bara ett par promille av utsläppen av växthusgaser. En överflyttning av mer transporter till järnväg är därför ett effektivt sätt att minska utsläppen av växthusgaser.
De senaste 30 åren har järnvägstrafiken ökat med ungefär två procent per år, den ökningstakten behöver fördubblas för att Sverige ska kunna uppnå sina klimatmål. Takten behöver öka både för godstrafik och för persontrafik, för att det ska vara möjligt behöver järnvägstrafikens kapacitet öka och punktligheten förbättras.
Den registerbaserade studien omfattar över fyra miljoner individer.
– Identifiering av samtidigt förekommande fysiska sjukdomar kan få betydelse för behandling av vuxna med adhd och gynna patienternas långsiktiga hälsa och livskvalitet, säger Ebba Du Rietz, forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet.
Adhd (attention deficit hyperactivity disorder), är en vanlig neuropsykiatrisk diagnos som kännetecknas av ouppmärksamhet, impulsivitet och hyperaktivitet. En vanlig behandling för adhd är centralstimulerande läkemedel (metylfenidat, dexamfetamin eller lisdexamfetamin).
Få riktlinjer för adhd plus sjukdom
Tidigare studier har funnit att vuxna med adhd löper ökad risk för ett antal fysiska åkommor, men endast ett fåtal av dessa samband har studerats noggrant. Dessutom saknas till stor del detaljerade behandlingsriktlinjer för vuxna som har adhd samtidigt med en fysisk sjukdom.
Forskare vid Karolinska Institutet har därför undersökt möjliga samband mellan adhd och ett brett spektrum av fysiska sjukdomar i vuxen ålder, och om gener eller miljöfaktorer är inblandade.
Så gjordes studien
Över fyra miljoner individer (helsyskon och halvsyskon med samma mödrar) födda mellan 1932–1995 identifierades med hjälp av svenska register och följdes mellan 1973–2013. Kliniska diagnoser på sjukdomar erhölls från det svenska patientregistret. Forskarna undersökte risken för 35 olika fysiska åkommor hos personer med adhd jämfört med personer utan denna diagnos samt hos syskon till personer med adhd jämfört med syskon till personer utan diagnosen.
Kopplat till många sjukdomar
Individer med adhd hade en statistiskt signifikant ökad risk för alla studerade fysiska åkommor utom artrit. Starkast var associationerna för sjukdomar i nervsystemet och luftvägarna samt muskuloskeletala och metabola sjukdomar.
De diagnoser som hade tydligast koppling till adhd var alkoholrelaterad leversjukdom, sömnstörningar, kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL), epilepsi, fettlever och fetma. Adhd var också kopplat till en något ökad risk för hjärt-kärlsjukdom, Parkinsons sjukdom och demens.
– Resultaten är viktiga eftersom centralstimulerande behandling kräver noggrann övervakning vid samtidig hjärtsjukdom, högt blodtryck och leversvikt, säger studiens Henrik Larsson, professor vid Örebro universitet och anknuten forskare vid Karolinska Institutet.
Underliggande genetiska faktorer
Den ökade risken kunde till stor del förklaras av underliggande genetiska faktorer som bidrog till både adhd och den fysiska sjukdomen, med undantag för sjukdomar i nervsystemet och åldersrelaterade sjukdomar. Helsyskon till individer med adhd hade också signifikant ökad risk för de flesta fysiska åkommor.
Forskarna planerar nu att studera de underliggande mekanismerna och riskfaktorerna samt hur adhd hos vuxna påverkar hanteringen och prognosen för fysiska sjukdomar.
Ebba Du Rietz, forskare vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, ebba.du.rietz@ki.se
Henrik Larsson, professor vid Institutionen för medicinska vetenskaper, Örebro universitet och forskare vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, thenrik.larsson@ki.se
– Att lägga om livsföring och medicinera rätt för att undvika hjärtkärlsjukdom är ytterst en fråga om liv och död. Därför är det glädjande att konstatera att en så relativt enkel åtgärd som att se bilder på sina egna halskärl har en påtaglig effekt över tid, säger Ulf Näslund, professor i kardiologi vid Umeå universitet.
Mer än 3 500 västerbottningar som har genomgått Västerbottens hälsoundersökningar har också deltagit i en av världens största randomiserade kontrollerade studier av visuell information om risk för hjärtkärlsjukdom, Vipviza – Västerbotten Intervention Programme Visualization of Atherosclerosis.
Hälften av deltagarna fick ett brev med bild och grafik i färg från en ultraljudsundersökning av sina halskärl avseende åderförkalkning. De fick även information om att åderförkalkning kan bromsas eller till med gå tillbaka med förebyggande åtgärder samt ett uppföljande telefonsamtal med en sjuksköterska. Den andra hälften av deltagarna utgjorde kontrollgrupp och fick bara de rekommendationer och förebyggande behandlingar av hjärtkärlsjukdom som alla får inom ramen för Västerbottens hälsoundersökningar.
Exempel på besked till person som genomgått ultraljudskontroll av halskärl inom programmet Vipviza. Bild: Umeå universitet
Motivationen håller i sig över tid
Det har tidigare gått att se positiva resultat i interventionsgruppen, det vill säga de som fick se bilder av sina åderförkalkade halskärl. Det kunde dock befaras att de positiva effekterna skulle klinga av med tiden, vartefter minnesbilden förbleknade. Det är ett vanligt problem när det gäller förebyggande behandling, att motivationen till att följa råd är kortvarig och att man lätt faller tillbaka till gamla vanor. Men vid en uppföljande studie efter tre år framgår det nu att deltagarna i interventionsgruppen fortfarande har lägre riskfaktorer för hjärtkärlsjukdom än kontrollgruppen.
De som hade fått se ultraljudsresultatet har efter tre år alltjämt både hälsosammare levnadsvanor med mindre bukomfång och bättre inställd medicinering med bland annat blodfettssänkande medicin än kontrollgruppen. Resultaten tyder också på att de röker mindre och har lägre blodtryck.
– Unikt med studien är att den inte fokuserar på nya läkemedel eller behandlingar, utan på det stora problemet, nämligen dålig följsamhet bland läkare och patienter till riktlinjer om hälsofrämjande levnadsvanor och förebyggande läkemedelsbehandlingar som var och en är mycket effektiva och billiga, förutsatt att de följs, säger Ulf Näslund.
Ulf Näslund, professor vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, ulf.naslund@umu.se
Margareta Norberg, forskare vid institutionen för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet, margareta.norberg@umu.se
Forskare vid Linköpings universitet utvecklat en ny enkel metod för att skapa strukturella färger för så kallade reflektiva färgskärmar. Den nya tillverkningsmetoden ska kunna användas för att skapa extremt energieffektiva, tunna och lätta färgskärmar med många användningsområden.
– Med en enkel metod kan vi få fram strukturella färgbilder med elektriskt ledande plaster, eller ledande polymerer. Polymeren appliceras på en spegel med hjälp av förångning och polymerisering. Innan polymeriseringen belyser vi substratet med UV-ljus. Ju längre tid vi belyser med UV-ljus desto tjockare blir polymerfilmen och på så sätt kan vi styra vilka färger som ska framträda på olika ställen, säger Shangzhi Chen, doktor vid Institutionen för teknik och naturvetenskap vid Linköpings universitet .
Magnus Jonsson och Shangzhi Chen vid Laboratoriet för organisk elektronik. Bild: Thor Balkhed, Linköpings universitet
Reflektiva färgskärmar skiljer sig från de vanliga skärmar vi använder i bland annat mobiler och datorer. De består av små lysdioder i färgerna rött, grönt och blått som sitter nära varandra för att tillsammans skapa vitt ljus. Färgerna i varje lysdiod beror på vilket pigment den har, det vill säga vilka molekyler den är uppbyggd av. Att tillverka lysdioder är relativt dyrt och komplicerat och tillsammans drar dioderna mycket energi. Därför används ibland så kallade reflektiva skärmar för enklare ändamål som till exempel miniräknare, läsplattor för e-böcker och för elektroniska etiketter.
Alla färger kan visas
Reflektiva skärmar kan visa bilder genom att kontrollera hur ljus från omgivningen reflekteras, vilket innebär att reflektiva skärmar inte behöver egen belysning. De reflektiva skärmar som används idag är ofta svartvita. Tidigare metoder för att få färg i reflektiva skärmar är komplicerade och har gett varierande resultat.
Metoden kan visa alla färger i det synliga spektret. Dessutom kan färgerna justeras i efterhand med hjälp av elektrokemisk variation av polymerens redox-tillstånd. Den här egenskapen har tidigare använts i monokroma displayer och den nya studien visar att samma material kan användas till färgbilder genom att använda interferenseffekter.
Strukturella färger
Ofta tänker vi att färger skapas med olika pigment där ljuset som träffar pigmentet reflekteras tillbaka i olika våglängder som vårt öga uppfattar som färg. Därför är till exempel löv gröna och tomater röda. Men färger kan inte bara skapas med pigment. Vissa material får färg tack vare sin struktur. Strukturella färger uppstår när ljuset ”studsar” i materialet. Man brukar säga att ljuset interfererar med sig självt. Ett exempel från naturen är påfågelsfjädrar som i grunden är bruna men tack vare små strukturer i fjädrarna blir grön-blåskimrande.
Enligt Magnus Jonsson, biträdande professor vid laboratoriet för organisk elektronik på Institutionen för teknik och naturvetenskap vid Linköpings universitet, finns det stor potential i metoden. Den närmsta tillämpningen är troligen elektroniska etiketter och enklare skärmar. Med fortsatt forskning kan även mer avancerade skärmar tillverkas, tror han.
– Vi tar till oss mer och mer information via digitala skärmar och om vi kan vara med och bidra till att fler människor på sikt kan få tillgång till information via billiga och energieffektiva skärmar är det en stor vinst. Men det krävs fortfarande en del forskning innan vi är där och nya projekt är redan igång, säger Magnus Jonsson.
Hushåll, industrier och jordbruk världen över producerar dagligen tonvis av giftigt avloppsvatten. Trots omfattningen av problemet har vi i decennier hållit fast vid konventionella biologiska metoder för rening av avloppsvattnet, metoder som i många fall inte klarar att förstöra komplexa gifter.
Över tid har nya och avancerade reningsmetoder som bygger på oxidering växt fram. Men inte ens de bästa av dem har, på grund av sin komplexitet, potential att användas i praktiken. Det är något som Mohammad Neaz Morshed genom sin forskning vill ändra på.
Hand avhandling fokuserar på hur en av de nya avancerade reningsmetoderna kan göras mindre komplex – och den lösning som föreslås involverar textilier. Närmare bestämt handlar det om att återskapa det nämnda avancerade systemet för rening av avloppsvatten – genom att använda textilier som har specifika katalysatorer på ytan.
Katalytiska system är en av de effektivaste teknikerna för moderna kemiska processer. I processen används en molekyl, en katalysator, som är kapabel att pådriva en kemisk reaktion utan att själv bli förbrukad under processens gång.
Textilier renar vatten effektivt
Han pekar på att det inte finns några snabba pengar att tjäna inom det här området, så för att människor och industrier, speciellt i u-länderna, ska uppmuntras att rena sitt avloppsvatten innan de släpper tillbaka det i ytvattnet, krävs en både billig, snabb, enkel och samtidigt effektiv reningsprocess. Och för det ändamålet passar textilier perfekt, har Mohammad Neaz Morshed genom sin forskning kommit fram till.
– Textilier är billiga, starka och flexibla och kan ges en varierande design så att de passar vilken reningsbehållare som helst. Jag är övertygad om att det är ett idealiskt material för det här syftet.
Han pekar på att textilier tack vare sina många fördelar tjänar långt mer än sitt ursprungliga syfte (kläder), och får allt fler användningsområden, inom exempelvis medicin och kemi. Och det är enligt Mohammad Neaz Morshed bara toppen av ett isberg.
– Textilier kommer snart att kunna appliceras överallt. Varför då inte också för rening av avloppsvatten?
Innovativt koncept
Studien är en av de första som lägger fram en textilbaserad lösning för en sådan rening. Den centrala frågan i avhandlingen är om det är möjligt att återskapa avancerade reningssystem genom att använda textilier för att immobilsera (binda) katalysatorer. Immobilisering innebär att katalysatorerna binds till ett solitt stödmaterial, i det här fallet textilier. Något som möjliggör att katalysatorerna enkelt kan separeras, en process som i sin tur är nödvändig för att ett katalytiskt system ska fungera.
Immobiliserade katalysatorer kan återanvändas och har ofta en bättre stabilitet än fria, men processen är långdragen eftersom den hittills krävt ett komplext händelseförlopp och exklusiva stödmaterial.
Ett flertal experimentella metoder har använts för att modifiera textiliernas yta och på så vis behålla katalysatorernas funktion efter att de immobiliserats (bundits) till textilierna. Med dessa laboratorieförsök som grund visar Mohammad Neaz Morshed att det är möjligt att använda textilier för att binda katalysatorer och återskapa avancerade system för rening.
Bidrar till att lösa globala vattenproblem
Resultatet av studien lyfter fram flera möjligheter för hur katalysatorer kan bindas till textilier, utan att man behöver kompromissa med deras funktion.
– Forskningen är nu på en grundläggande nivå, men jag har lyckats slå fast att textilier har potential att användas för rening – och ändra spelreglerna.
Vidare granskning krävs innan konceptet kan tas från laboratoriemiljön till industrin. Men Mohammad Neaz Morshed konstaterar att eftersom problemet med avloppsvatten är globalt, kommer hans rön på det stora hela komma hela världen till nytta. Han betonar att konceptet kan appliceras på långt fler områden än rening av avloppsvatten, det gäller bara att välja rätt katalysatorer för respektive applicering.
– Jag känner mig stolt över att kunna bidra till att lösa ett globalt problem och skapa en bättre miljö för framtida generationer, säger Mohammad Neaz Morshed.
Mohammad Neaz Morshed, doktorand vid Högskolan i Borås, mohammad_neaz.morshed@hb.se
Män som gjorde bra ifrån sig på mönstringens fysiska test i sena tonåren har i högre grad kunnat undvika sjukhusvård när de under pandemin fått covid-19, uppemot 50 år senare.
Studien från Göteborgs universitet är baserad på det svenska värnpliktsregistret, som innehåller data om över 1,5 miljoner svenska män som mönstrat mellan åren 1969 och 2005. Nästan alla dessa män genomgick då både cykeltest och styrketest. Omkring 2 500 av männen i värnpliktsregistret behövde senare sjukhusvård med covid-19, under våren 2020.
Både kondition och styrka påverkade
För studien delade forskarna in männen i tre grupper baserat på deras resultat i konditions- och styrketesten. Data samkördes med sjukhusregistret, intensivvårdsregistret och dödsregistret. Resultaten visar på en tydlig koppling mellan kondition och styrka i ungdomen och risken att behöva sjukhusvård för covidinfektion, mellan 15 och 50 år efter mönstringen.
– På befolkningsnivå kan vi se att både bra kondition och god muskelstyrka i sena tonåren är skyddande faktorer vid covidinfektion. Risken att dö under våren 2020 var hälften så stor om man hade god kondition vid mönstring, jämfört med dem med sämst kondition. För dem som var starka vid mönstringen ser vi en liknande skyddande effekt, säger Agnes af Geijerstam, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, som är studiens huvudförfattare.
Eftersom de äldsta männen i studien ännu inte fyllt 70 år var dödsfall i covid dock ovanligt i studien.
Skyddseffekt oavsett övervikt
Värnpliktsregistret innehåller också data om de unga männens längd och vikt.
– Flera tidigare studier har visat att fetma är en riskfaktor för svår covid-19, men vi ser att god kondition och styrka är en skyddande faktor för alla, även för män med fetma eller övervikt, säger professor Lauren Lissner, senior medförfattare till studien.
Däremot kunde männens längd i studien kopplas till risken för svår covidinfektion.
– Ju längre männen var desto större var risken att de behövde avancerad vård när de fått covid, men riskökningen per centimeter är mycket liten. Längden är dessutom en faktor vi inte kan påverka, medan vi kan förbättra vår kondition och styrka, säger Agnes af Geijerstam.
Stärker immunförsvaret
Det finns sedan tidigare många studier som visat på den skyddande effekten av god fysisk kondition vid en mängd sjukdomstillstånd, inklusive infektioner. Att immunförsvaret stärks och inflammationsbenägenheten minskar av fysisk aktivitet är fastställt. En god kondition i ungdomen tros också vara förenad med bättre levnadsvanor och fysisk aktivitet under resten av livet.
– Det är intressant att se att den kondition männen hade för så många år sedan kan kopplas till minskad risk för allvarlig covid. Idag blir unga allt mer stillasittande, och det riskerar att långsiktigt skapa stora problem, inklusive en minskad motståndskraft mot framtida virala pandemier. Barn och unga måste få goda möjlighet att röra på sig, säger Agnes af Geijerstam.
Agnes af Geijerstam, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet., agnes.af.geijerstam@gu.se, Lauren Lissner, professor i epidemiologi vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, lauren.lissner@gu.se
Gliom är en dödlig hjärntumör med mycket dålig prognos. En anledning till att det är så svårt att behandla hjärntumörer är att immunsystemet, som är designat för att hitta och förstöra främmande celler, inklusive cancerceller, har svårt att komma åt tumören på grund av de barriärer som finns runt hjärnan.
För att immunceller som kallas mördar-T-celler ska kunna bekämpa en växande tumör måste de först aktiveras mot tumören i våra lymfkörtlar, för att sedan förflytta sig till tumören och döda cancercellerna. På grund av barriärerna runt hjärnan är det svårt för immuncellerna att komma fram.
Aktivera mördar-T-celler
Forskare har nu upptäckt att det finns lymfkörtelliknande strukturer även i hjärnan, där mördar-T-celler skulle kunna aktiveras.
– Det var väldigt spännande att för första gången hitta lymfkörtelliknande strukturer hos gliompatienter. Dessa strukturer, som kallas tertiära lymfoida organ, finns inte i hjärnan hos friska personer och de har alla egenskaper som behövs för att aktivera immunceller i närheten av en tumör. Det betyder att de skulle kunna ha en positiv effekt på immunförsvarets förmåga att bekämpa tumören, säger Alessandra Vaccaro, doktorand vid institutionen för immunologi, genetik och patologi.
Behandling med antikroppar
Forskarna kunde också visa att uppkomsten av tertiära lymfoida organ kan framkallas hos musmodeller med gliom. När de behandlade mössen med immunstimulerande antikroppar som kallas αCD40 ökade uppkomsten av tertiära lymfoida organ och de bildades alltid i närheten av tumörerna.
– Att immunterapi kan påverka uppkomsten av tertiära lymfoida organ i hjärnan visar på spännande möjligheter att hitta nya sätt att reglera immunsystemets anti-tumörrespons, säger Anna Dimberg, som har lett studien.
Användning av αCD40 för att behandla hjärntumörer hos människa utvärderas för närvarande i flera kliniska prövningar. I studien som nu publiceras såg forskarna att αCD40 inte bara stimulerade bildandet av tertiära lymfoida organ utan också, kontraproduktivt, bidrog till att minska T-cellernas tumördödande förmåga. Studien har därför gett viktig kunskap om de skilda effekter som behandling med αCD40 kan ge upphov till.
Det menar hållbarhetsforskaren Maryam Nastar, som kommenterar värmeböljan i Kanada och Nordamerika utifrån sin forskning om extremväder. Hon har nyligen analyserat den indiska staden Ahmedabads åtgärdsplan för värmeböljor. Liknande åtgärdsplaner finns för städer i Kanada och i andra delar av Nordamerika, Asien, Europa och Afrika.
Baserat på sin forskning, identifierar Maryam Nastar tre avgörande komponenter för att städer ska kunna skydda sina invånare från effekterna av extrem hetta – oavsett om det handlar om megastäder i Indien och andra delar av Asien, eller om städer i Nordamerika eller Europa.
Komponenterna omfattar:
God kunskap och data om vilka som är mest sårbara för extrem hetta, oftast är det äldre och personer som bor i socialt och ekonomiskt utsatta områden. Att ta fram tillförlitliga data kräver ofta ett mer omfattande arbete än att bara förlita sig på officiell statistik.
Väl fungerande kommunikationssystem för att kunna varna och informera dessa grupper, inte bara genom digitala plattformar utan även via lokala center och mötesplatser.
Förbättrade och mer jämlikt fördelade praktiska åtgärder/tjänster som exempelvis tillgång till vatten, elektricitet, kylrum, pooler och grönområden som görs tillgängliga för alla invånare.
Utmaningar med åtgärdsplaner och budget
– På pappret verkar det lätt att hantera hetta men i dag fallerar många städer i sina insatser. För det första kan det vara svårt att ta fram och underhålla en databas med information om vilka invånare som är mest sårbara för hetta: detta gäller för städer i alla delar av världen.
– För det andra: hur säkerställer man att städer når ut till dessa grupper med information? Speciellt äldre kanske inte är lika vana vid sms, Facebook och Whatsapp.
Det allra största problemet är dock, menar Maryam Nastar, att sårbara grupper ofta har svårt att tillgodogöra sig hjälp och praktiska insatser, och att det inte finns tillräckligt med budget för att sätta in åtgärder i alla delar av staden.
– Vad ska dessa grupper göra när de får information om en värmebölja? Många äldre bor i dag ensamma och får inte hjälp med vätskeintag och nedkylning. Den andra gruppen, som är socialt och ekonomiskt utsatt, bor ofta långt ifrån kylrum, grönområden och pooler och saknar dessutom vatten och elektricitet, i alla fall i Indien.
– Även i Kanada och i USA, där de flesta har tillgång till vatten och elektricitet, förvärrar asfalt och betong värmeeffekten, och fattigare människor har mindre tillgång till luftkonditionering i hemmet och grönområden.
Åtgärder måste handla om mer
Maryam Nastar anser att åtgärdsplaner för hetta måste bli mer långsiktiga – och framför allt inkludera insatser för att stärka sociala nätverk, minska ojämlikhet och bygga kvalitetsbostäder för alla invånare.
– I den mediala rapporteringen ligger fokus på att förhindra värmeböljor genom att drastiskt minska våra utsläpp. Men enligt mig är det inte extremväder orsakat av klimatförändringar som dödar människor. Det är att tillgången till samhällstjänster är så ojämlikt fördelad, vare sig det handlar om vatten, elektricitet, grönområden eller sociala nätverk. Detta är något vi inte längre kan ignorera om vi vill rädda liv och förbereda oss för en varmare framtid. Detta perspektiv saknas nästan helt i det som skrivs i media.
Hon tar ett exempel från Ahmedabad. Där satsas stora investeringar på att utveckla nya moderna och högteknologiska stadsdelar som ska locka företagsetableringar, investeringar och turister. Samtidigt är sociala boenden för fattiga människor så undermåligt byggda och hyrorna så dyra att många föredrar att bo i slumområden.
– I alla städer finns områden som är sämre rustade för att klara hetta. I västvärlden har vi också större problem med isolering och ensamhet, något som kan ses som ett resultat av extrem individualism och konkurrenskraftigt egenintresse som tar sig uttryck på olika sätt.
– Människor har blivit så upptagna med sina egna liv att de knappt har tid att se till samhällets äldre. Men ska vi skylla detta på individer eller ska det vara statens roll att stödja äldre i olika kriser? Detta är saker som måste hanteras i framtida åtgärdsplaner. Annars kommer fler människor att dö, om inte av hetta så av torka eller översvämningar.
Jämlikare åtgärder kan minska dödsfall
Allt tyder på att klimatförändringar kommer att göra värmeböljor mer extrema, långvariga och frekventa i framtiden. Trots det anser Maryam Nastar att det finns goda möjligheter för städer att bättre skydda sina invånare.
– Genom att kombinera insatser för klimatanpassning och utsläppsminskningar med åtgärder för att skapa mer jämlika städer och bättre sociala nätverk tror jag att vi kan undvika en del av de värmerelaterade dödsfall vi ser idag, avslutar hon.
Maryam Nastar, forskare vid Lunds universitets centrum för studier av uthållig samhällsutveckling, LUCSUS, maryam.nastar@LUCSUS.lu.se
Med hjälp av avancerad flourescensmikroskopi och masspektrometri undersökte forskarna upphostat slem från luftvägarna från tre patienter svårt sjuka i covid-19. Resultaten visade att proverna innehöll stora mängder av en av immunförsvarets viktigaste aktörer mot bakterier, nämligen neutrofiler.
Neutrofiler kan bilda så kallade Neutrophil Extracellular Traps (NETs) för att fånga in och neutralisera patogener, främst bakterier men även virus.
– Vi vet att NETs kan bidra till segt slem, kraftig sepsis-liknande inflammation och orsaka tromboser, det vill säga blodproppar. Denna kliniska bild ser vi också hos patienter som är svårt sjuka i covid-19, säger Adam Linder, forskare vid Lunds universitet och infektionsläkare vid Skånes universitetssjukhus.
Liknande tillstånd kan även drabba patienter med cystisk fibros. Då behandlar man ibland med ett läkemedel, ett så kallat DNas, som används för att klippa sönder och lösa upp DNA, som NETs till stor del består av.
Kunde samma läkemedel ha funktion vid svår covid-19?
Efter att forskarna i provrör på labbet kunde se att detta DNas-preparat löste upp näten, genomfördes en pilotstudie. Fem patienter, svårt sjuka i covid-19 med stort syrgasbehov och på väg att behöva sövas och läggas i respirator, behandlades med preparatet.
– Patienterna svarade mycket bra på behandlingen. Behovet av syrgas minskade för alla och efter fyra dagar behövde de inte längre syrgas. Ingen av dem behövde flyttas till intensivvårdsavdelningen och alla är återställda och utskrivna från sjukhuset, säger Adam Linder.
Analyserna av patienternas upphostade slem visade att de hade höga halter av NETs innan behandlingen sattes in och att dessa kraftigt minskade efter behandling.
– Vi har också undersökt andra inflammationsparametrar med hjälp av avancerad masspektrometri. Efter att läkemedlet sätts in minskade de proinflammatoriska signalämnena som visar att inflammationen avtar. Kärlläckage och mängden virus minskade också, säger Tirthankar Mohanty, forskare vid Lunds universitet.
Även om resultaten i denna fallstudie är intressanta, betonar Adam Linder att studien är liten och att mer forskning behövs. Forskarna genomför därför nu en Fas-2, singelblindad, randomiserad studie vid Skånes universitetssjukhus för att studera om så kallat aerosoliserat DNase (pulmozyme) är en effektiv behandling av andningssvikt vid covid-19.
Bilden visar förekomst av NETs och neutrofiler i upphostat slem (sputum) från svårt sjuk covidpatient. Bilden längst till vänster är från sputum före behandling av DNas-läkemedlet, den i mitten 3,5 dagar efter insatt behandling och den längst till vänster är från dagen då patienten skrevs ut. Bild: Tirthankar Mohanty.
– Mycket av det vi ser hos patienter med den allvarliga sjukdomsbilden skulle kunna förklaras av NETs, men studien behöver återupprepas och då på ett randomiserat sätt. Vi behöver också ta reda på mer om när läkemedlet ska sättas in för att ge bäst resultat, säger Adam Linder.
Avancerad mikroskopi kastar ljus över proteinerna
Forskarna har bland annat använt sig av tekniken masspektrometri, ett sätt att kartlägga stora mängder proteiner. Tirthankar Mohanty, som genomfört dessa analyser, kallar tekniken för en ”game changer”:
– Förr studerade vi ett protein i taget, men idag kan vi med hjälp av masspektrometri undersöka tusentals proteiner på samma gång – och då även få information om hur de förändras i förhållande till varandra. Patienter med covid-19 riskerar att drabbas av svår syrebrist och då ändras även proteinernas sammansättning i blodet. Detta kan vi mäta, och vi ser också hur proteinerna förändras när patienterna behandlas och syrenivåerna går upp, säger Tirthankar Mohanty.
Kontakt:
Adam Linder, docent i infektionsmedicin vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes universitetssjukhus, adam.linder@med.lu.se
Besvären debuterar ofta strax före eller i de tidiga tonåren. En stor andel av elitskidåkare har dessutom ytterligare en luftvägsåkomma, en ansträngningsutlöst övergående obstruktion i nivå med struphuvudet, Eilo, som ger liknande besvär.
– Sannolikt bidrar inandning av stora volymer torr och kall luft till utveckling av astma hos dessa idrottare. Korrekt diagnostiserad och behandlad astma behöver inte utgöra ett hinder för idrottande, ens på elitnivå. Men eftersom Eilo ger liknande besvär som astma och är så pass vanligt, är det viktigt att utvärdera ansträngningsutlösta andningsbesvär och behandlingseffekt kritiskt för att undvika övermedicinering, säger Tommie Irewall, doktorand vid Umeå universitet och läkare på barnkliniken i Östersund.
Vanligt med astma bland skidåkare
Tommie Irewall och den forskargrupp han ingår har undersökt astma och ansträngningsutlöst övre luftvägsobstruktion bland elitkonditionsidrottare. Eilo innebär att luftflödet obstrueras vid struphuvudet under intensiv ansträngning och kan ge symptom som andnöd och biljud vid andning. Eilo kan lätt förväxlas med ansträngningsutlöst astma eftersom symtomen liknar varandra.
Det visade sig att 27 procent av skidåkarna vid riksidrottsgymnasier hade läkardiagnostiserad astma, när dessa fick svara på en enkät. En vanlig debutålder för astma var tolv år. Dessutom var nyinsjuknandet av astma högt bland elitorienterare och särskilt elitskidåkare när dessa följdes med en årlig enkät under fem år.
Elitskidåkare hade dessutom Elio
När elitskidåkare undersöktes kliniskt på sjukhus visade det sig att 27 procent av skidåkarna hade en ansträngningsutlöst laryngeal obstruktion Eilo. Bland de elitskidåkare som behandlades för astma hade 29 procent dessutom Eilo.
– Resultaten talar för att man bör överväga att undersöka skidåkare för både astma och Eilo om de upplever andningsbesvär som är kopplade till ansträngning, säger Tommie Irewall.
Totalt deltog 591 skidåkare och orienterare i enkätstudien för att kartlägga förekomst och nyinsjuknande av astma. I den kliniska studien som studerade förekomsten av Eilo deltog 89 skidåkare. [/textblock]
Kontakt:
Tommie Irewall, doktorand vid Umeå universitet och ST-läkare på barnkliniken på Östersunds sjukhus tommie.hjeren@umu.se
Stora mängder gummi, asfalt och andra typer av mikroplast och mikroskräp följer med dagvattenavrinningen från E4:an vid Sundsvallsbron, Sveriges tredje längsta bro. Forskare vid Luleå tekniska universitet har tillsammans med IVL Svenska miljöinstitutet undersökt hur effektiv en dagvattenreningsanläggning är på att rena mikroplast från en av Sveriges mest trafikerade bilvägar. Resultaten är lovande.
Biofilter som är täckta av växter visade bäst förmåga att rena mikroplast. Det är goda nyheter enligt forskarna i studien, eftersom de kräver mindre underhåll än biofilter utan växter. De inte sätts igen och blockeras lika ofta. Biofilter med växtlighet anses, generellt sett, även vara mer estetiskt tilltalande.
– Varje år passerar cirka fem miljoner fordon Sundsvallsbron. För oss är det viktigt att den förorenade avrinningen från bron inte orenad når Sundsvallsfjärden, säger Anna Maria Kullberg, dagvattensamordnare, Mittsverige Vatten & Avfall (MSVA).
Mikroplast, som är små plastbitar på några mikrometer eller millimeter, röner allt större intresse eftersom det tar lång tid innan de bryts ner i naturen. Allt större resurser satsas därför på att minska spridningen av mikroplast, men det gäller att välja rätt metod.
Testar effektiviteten i olika biofilter
Vid foten av den högtrafikerade Sundsvallsbron har en dagvattenreningsanläggning byggts, vars effektivitet undersökts genom en unik forskningsstudie. Anläggningen består av flera delar – dels en försedimenteringskammare i kombination med oljeavskiljare, dels så kallade dagvattenbiofilter som har byggts med olika typer av utförande i syfte att möjliggöra forskning på vilken typ av biofilter som fungerar bäst.
Biofilter är en växtbevuxen infiltrationsyta där dagvattnet infiltrerar och renas av filtermaterial, jorden och växterna. Det ena av de undersökta biofiltren i Sundsvall är byggt utan växtlighet för att kunna utvärdera växternas betydelse. Biofilter är en relativt ny reningsteknik, men allt fler sådana anläggningar har de senaste åren byggts runt om i Sverige.
– Eftersom samhällets investeringar i dagvattenreningsanläggningar ökar, är det naturligtvis viktigt att investeringar sker i anläggningar som verkligen fungerar, vilket inte alltid varit fallet, säger Godecke Blecken, biträdande professor inom VA-teknik vid Luleå tekniska universitet.
Biofilter med växter renar bäst
Även om det anses viktigt att rena mikroplast från dagvatten, finns det ytterst få studier kring detta. Hittills har endast två studier om mikroplastrening i dagvattenbiofilter utförts i världen – båda gäller rening av dagvatten från lågtrafikerade vägar, respektive parkeringsplatser. Studien vid Sundsvallsbron är världsunik, eftersom den undersöker avrinning från en högtrafikerad väg där till exempel mer däckpartiklar kan förväntas i avrinningsvattnet. Den är även unik genom att en man undersökt försedimenteringskammares förmåga att rena mikroplast.
– Som väntat visar resultaten att försedimenteringskammaren hade begränsad förmåga att rena mikroplast. Däremot hade de båda undersökta typerna av biofilter god förmåga att rena mikroplast, säger Katharina Lange, doktorand inom VA-teknik vid Luleå tekniska universitet, som utfört studien under handledning av professor Maria Viklander och biträdande professor Godecke Blecken inom VA-teknik, vid Luleå tekniska universitet. Den typ av biofilter som visade bäst förmåga att rena mikroplast var den som var beväxt.
Dagvattenreningsanläggningen vid Sundsvallsbron har byggts av Trafikverket i samarbete med MSVA. Luleå tekniska universitet har medverkat vid anläggningens utformning, och undersökt reningseffektiviteten i den omnämnda forskningsstudien tillsammans med IVL Svenska miljöinstitutet.
De flesta kan nog skriva under på att vänskap är viktigt. Men kanske blir det särskilt tydligt för den som kommer ensam till ett nytt land. Att ha eller inte ha vänner kan göra stor skillnad för den som försöker starta ett nytt liv på en plats där man inte behärskar språket eller de sociala koder som andra tar för givna.
Vad händer då när nyanlända och etablerade svenskar möts? Vad är det för vänskap de hoppas på? Vilka hinder står i vägen för att en ytlig bekantskap ska utvecklas till en personligare relation? Dessa frågor står i centrum för en artikel av genusforskaren Hanna Bäckström Olofsson och sociologen Johan Örestig, som båda är verksamma vid Umeå universitet.
Lyckade vän-matchningar
Artikeln bygger på intervjuer med aktiva i föreningen Vän i Umeå, som sedan 2011 skapat vän-matchningar och mötesplatser för etablerade svenskar och nyanlända.
– I intervjuerna framkommer det att djupare vänskap och personliga band ofta är målet för de som söker sig till Vän i Umeå, inte bara att träffa människor från andra länder. De intervjuade återkommer alla till att föreningens aktiviteter öppnat för viktiga och långvariga vänskaper. De har också varit till hjälp för nyanlända på så vis att det skapat en djupare förståelse för kulturen i det nya landet på ett sätt som sänkt tröskeln vid möten även på andra områden, till exempel på jobbet, säger Hanna Bäckström Olofsson.
Skillnaderna blir påtagliga
– Men trots de goda erfarenheterna från deltagandet i Vän i Umeå kantas mötena också av svårigheter. Språkförbistring, skillnader i personligheter och livsvillkor kan göra det svårt att bli annat än ytligt bekanta. Om sådana svårigheter blir för påtagliga finns risken att dessa möten ökar snarare än minskar det upplevda avståndet mellan oss och ”de andra”. Både det att vara den som känner sig mer beroende av den andra och den som känner sig mindre beroende av den andra är förknippade med negativa känslor som efterhängsenhet, sårad stolthet och kravfylldhet, fortsätter Johan Örestig.
Med utgångspunkt i dessa berättelser drar Hanna Bäckström Olofsson och Johan Örestig slutsatsen att dessa relationer ställs inför vad som skulle kunna kallas vänskapens gräns: de kan inte isolera sig från ojämlikheten i det omgivande samhället.
Ojämlikhet hinder för vänskap
– Tvärtom gör sig ojämlikheter i fråga om arbetsmarknadsanknytning, inkomstklyftor, status, olika stora sociala kontaktnät och annat ständigt påminda i de personliga mötena. Samhälleliga förhållanden tycks ta sig i uttryck hinder för bestående och ömsesidig vänskap, säger Johan Örestig.
– Det verkar som att ojämlikhet gör det svårare att betrakta andra människor som egna individer och lättare att betrakta dem som en representation av de grupper de förknippas med. När det blir så kan projekt som Vän i Umeå, trots att de uppenbarligen betyder mycket för deltagarna, inte på egen hand åstadkomma integration. I alla fall inte i meningen att olika människor i första hand blir bemötta som personer snarare än som del av en grupp som är annorlunda från ”oss”. Det ideella engagemanget för att skapa mötesplatser måste då kombineras med en övergripande ekonomisk-politisk och socialpolitisk strategi för att minska ekonomiska och sociala skillnader mellan grupper, säger Hanna Bäckström Olofsson.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
