En farhåga har varit att universitetsstudenter i högre grad skulle rapportera ökad psykisk ohälsa under tider av undervisning på distans och minskade sociala kontakter.
I en studie vid Sophiahemmet högskola och Karolinska Institutet har över 1 800 universitetsstudenter undersökts före och under de första sex månaderna av covid-19-pandemin.
Studien visade på stabila nivåer av depressions-, ångest- och stressymptom hos svenska universitetsstudenter under pandemins första tre månader, jämfört med före pandemin. Under sommarmånaderna sjönk symptomnivåerna något, vilket forskarna tror kan vara relaterat till säsongsvariationer i psykiskt mående.
Vet inte förklaringen
– Vi kan inte dra några säkra slutsatser om varför studenternas psykiska hälsa är oförändrad. En möjlig tolkning kan vara att de åtgärder som genomförts med undervisning på distans inte haft så stor påverkan på studenters psykiska hälsa, säger Fred Johansson, psykolog och doktorand i det pågående forskningsprojektet Sustainable University Life (SUN) som följer universitetsstudenter under ett års tid för att identifiera faktorer som har betydelse för deras hälsa.
Sårbara grupper studerades extra
Studien tittar också närmare på studenter som rapporterat sömnproblem, ensamhet och psykisk ohälsa innan pandemin bröt ut, då dessa befarades vara särskilt sårbara för effekterna av social distansering. Inte heller hos dessa grupper har forskarna sett någon försämring av psykisk hälsa.
Studenter som rapporterat ensamhet och sömnproblem hade visserligen högre grad av psykisk ohälsa både innan och under pandemin, men dessa grupper har inte haft en sämre utveckling av psykisk hälsa jämfört med studenter utan sådana problem under pandemin.
– Resultaten stöder inte våra farhågor och vi ser inte några försämringar i psykisk hälsa överlag i dessa grupper, säger Fred Johansson.
Fred Johansson, psykolog och doktorand, fred.johansson@shh.se, Eva Skillgate, professor, eva.skillgate@shh.se
En fjärdedel av Europas totala växthusgasutsläpp kommer från byggnader och världen i stort står inför en enorm utmaning i att snabbt minska våra koldioxidavtryck för att hålla nere den globala uppvärmningen. Ett område som EASAC (European Academies Science Advisory Council), anser att vi behöver titta närmare på är våra byggnader. I dag släpper organisationen en rapport där forskare från olika delar av Europa har sammanställt kunskap inom området.
EASAC utgörs av vetenskapsakademierna i EU-länderna samt Norge, Schweiz och Storbritannien. Dess syfte är att som rådgivande organ förse EU:s politiker med oberoende information i vetenskapligt och politiskt angelägna frågor, till exempel rörande miljö, jordbruk, energi, fiske, hälsa och livsmedel. Genom sitt nätverk av de främsta aktiva forskarna i Europa organiserar EASAC kvalificerade expertgrupper som bereder specifika frågor.
Byggmaterial orsakar utsläpp
I många år handlade diskussionen främst om att energieffektivisera så att utsläppen vid framför allt uppvärmning blir så små som möjligt. Men när svenska forskare gjort livscykelanalyser visar det sig att själva byggandet står för mer än hälften av klimatpåverkan sett över en tidsperiod på 50 år. En orsak är att Sverige har en renare energimix ur klimatsynpunkt än många andra länder och dessutom kommit en bit på väg när det gäller energieffektivisering. Men fortfarande sker stora utsläpp då byggmaterial produceras. Även byggarbetet och transporter i samband med byggnation orsakar utsläpp av koldioxid.
– Vi ligger ganska långt framme och ny lagstiftning är på gång till nästa år med en klimatdeklaration för nya byggnader. Samtidigt är det alltid bättre att fortsätta använda befintliga byggnader än att riva ner gamla hus och bygga nytt, säger Tove Malmqvist Stigell vid KTH som är en av de svenska forskare som varit med och skrivit rapporten åt EASAC.
Få renoveringar
Trots det renoveras det mycket lite i Europa, mellan 1 och 1,5 procent av alla byggnader årligen. Hur mycket det handlar om i Sverige är svårt att hitta siffror på. Men stora delar av vårt byggbestånd kan behöva ses över de närmaste åren, bland annat miljonprogrammen.
I rapporten poängteras att det även vid renoveringar uppstår klimatpåverkan och det är viktigt att vara noga med hur arbetet sker samt vilka material och byggprodukter som används. Material bör även återanvändas och återvinnas för att minska resursuttaget och minimera avfallet. Idealt ska byggnader kunna plockas ner och delarna användas på nytt i till exempel nya byggnader. Samtidigt med minskad klimatpåverkan kan hälsovinster göras i samband med renoveringar genom förbättrad kvalitet på inomhusluft och ökad tillgång till dagsljus.
EASAC:s budskap till europeiska beslutsfattare är bland annat att modernisera byggindustrin som helhet och ge den tillgång till bättre information om vilken klimatpåverkan olika material och metoder innebär.
Urberg, eller kristallin berggrund som det också kallas, utgör majoriteten av berggrunden i Skandinavien och av kontinentalskorpan globalt. I urbergets djupa sprickor ryms grundvatten och lösta gaser.
Denna djupa biosfär är jordens största ekosystem (sett till volym) men spåren av uråldrigt liv har hittills varit begränsade till ett fåtal platser, främst de som undersökts för kärnbränsleförvaring.
Vilka organismer finns i urberget?
I en ny omfattande studie har forskare undersökt prover från ett stort antal djupa gruvor i Sverige och Norge, främst från Bergslagen, för att ta reda på hur utbredda fossila spår av mikroorganismer är i urbergets spricksystem, när urberget koloniserades, och av vilka organismer.
– Vi undersökte mineralprover från fler än 30 gruvor och hittade faktiskt entydiga spår av mikroorganismer i en majoritet av dem. Vi letade efter tre typer av bio-signaturer för liv: isotop-, molekyl-, och morfologi-signaturer, och kunde belägga alla typer, från de tre grenarna på livets träd, arkéer, bakterier och eukaryoter, säger Henrik Drake, docent vid Linnéuniversitetet och studiens forskningsledare.
Proverna hämtades både från nedlagda gruvor i bland annat Hofors, Stråssa, Grängesberg och Striberg, samt från aktiva gruvor såsom Garpenberg, där spår av liv kunde beläggas till nästan en kilometers djup. Proverna från nedlagda gruvor har insamlats av gruvarbetare och samlare och hämtades ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar, vilket gav möjlighet att undersöka platser som är vattenfyllda och bortbrutna idag.
Urberget fullt av fossilt liv
Urberget är även livsmiljö för en grupp mycket härdiga mikroorganismer som har anpassat sitt liv till en mörk, syrefri miljö och till den energifattiga kost i form av lösta gaser och det sparsamma organiska material som sipprar ned från ytbiosfären. Under de senaste åren har forskarna hittat fler och fler pusselbitar för hur livet djupt där nere fungerar, men studier av uråldrigt liv i denna miljö har hittills varit få.
Kunskapen om djupt livs utbredning i tid och rum har därför varit starkt begränsad och därmed även kunskapen om evolutionen i denna skyddade miljö och dess interaktion med ytbiosfären.
– Fynden visar att urberget är fullt av fossilt liv. Fossil har man tidigare tänkt sig vara förbehållet sedimentära avlagringar, men här visar vi att urberget också har ett rikt fossilt arkiv, i alla fall av mikroorganismer, säger Magnus Ivarsson, Naturhistoriska riksmuseet.
Guldgruva av mikroorganismer
Det är ett unikt provmaterial som legat på museet och väntat – i vissa fall i över 100 år – på att någon ska upptäcka att de faktiskt innehåller spår av Sveriges fossila djupbiosfär.
– Ett gruvområde som skiljde ut sig speciellt var Norberg, och då särskilt Kallmora Silvergruva, som varit nedlagd sedan nästan 100 år. Denna gruva visade sig vara något av en guldgruva för att leta efter spår av mikroorganismer, om uttrycket ursäktas. Här kunde vi belägga att metan bildats av arkéer och att sulfatreducerande bakterier varit aktiva.
Med hjälp av mikroanalyser av stabila isotoper av grundämnena kol och svavel kunde man se att arkéerna ersattes av bakterier. Man kunde också se att metanbildande organismer levde för ca 50–30 miljoner år sedan och sulfatreducerande bakterier för 19–13 miljoner år sedan.Mer information:
De restriktioner som införts världen över i kampen mot covid-19 har lett till en dramatisk minskning av brottsligheten i storstäderna, visar en ny studie. Sverige och Malmö sticker dock ut med den mest blygsamma nedgången bland de länder som jämförts.
27 städer i 23 länder världen över ingår i studien. Muzafarpur i Indien, Seoul i Korea och storstäder på de nord- och sydamerikanska kontinenterna som San Fransisco, Mexico City och Lima är exempel på städer som undersökts. Manne Gerell och Robert Svensson, båda kriminologer vid Malmö universitet, har lett arbetet med den svenska delen av studien och bidragit med data över Stockholm och Malmö.
– Det här är ett unikt projekt, att på så kort tid samla forskare och data från 23 olika länder och analysera det samlat, säger Robert Svensson.
Sex brottstyper studerade
Forskarna har studerat data över utvecklingen av sex olika brottstyper: misshandel, stöld, inbrott, rån, bilstölder och mord, före och efter pandemin. Sammanlagt har det skett en minskning med 37 procent för alla brottstyper i urban miljö.
Studien fastslår att minskningen är kopplad till hur starka restriktioner som införts. Städer med skarpa nedstängningar har haft stora minskningar av brottslighet, medan Sverige som haft mildare restriktioner, har den minsta nedgången av de länder som ingår i studien. I Malmö är den bara två procent och Stockholm 13 procent.
– Att nedstängning påverkar brottsligheten är väntat, och med denna studie finner vi starka belägg för att rutinaktiviteter, till exempel att folk jobbar hemifrån istället för att åka till jobbet, påverkar brottsligheten, säger Manne Gerell.
Finns det anledning att överväga restriktioner som en metod för att förebygga brott?
– Även om vi kan se att restriktioner har påverkat brottsligheten i positiv riktning så är det knappast värt att stänga ner hela samhället för att förebygga brott.
Däremot ger studien ett bra underlag till polis och rättsliga myndigheter, enligt Manne Gerell. Genom att kunna förutse krisers effekter på brottsligheten blir det möjligt att anpassa sig när förutsättningarna plötsligt förändras.
– Om polisen kan förutsäga att gatuvåldet kommer att minska under en pågående samhällskris så kan de planera för att lägga resurser på andra typer av brott. Det möjliggör ett mer proaktivt brottsförebyggande arbete.
Så mycket minskade brottsligheten
Lima var den stad som uppvisade störst minskning av brottsligheten medan nedgången var minst i Malmö:
Läkaren Joel Ohm beskriver i sin avhandling hur socioekonomiska faktorer har en stor inverkan på de sekundärpreventiva insatserna och prognos. Resultaten kan få betydelse för personer som överlevt hjärtinfarkt.
Vad handlar din avhandling om?
– Kunskapen om olika riskfaktorer för att drabbas av en första hjärtinfarkt är god, men det behövs mer kunskaper om riskfaktorer av betydelse inom gruppen som överlevt en hjärtinfarkt. Med undantag för läkemedelsbehandling har de olika sekundärpreventiva insatserna, det vill säga vårdinsatser för att förhindra ytterligare hjärt-kärlhändelser, låg följsamhet och generellt dåliga resultat. Min första studie tydde på ett samband mellan socioekonomisk status och risken för nya hjärt-kärlhändelser, och det väckte en rad följdfrågor från både mig och andra.
Hur har studierna gjorts?
– Resultaten i avhandlingen bygger på ett urval från det nationella kvalitetsregistret för hjärtsjukvård och omfattar omkring 30 000 män och kvinnor som drabbades av akut hjärtinfarkt mellan 2005 och 2013, och deltog i rutinmässiga återbesök på sjukhus under det första året efter händelsen. Den kliniska datan om deltagarna kopplades till andra myndighetsregister om indikatorer på socioekonomisk status, läkemedelsbehandling samt uppgifter om ny hjärtinfarkt, stroke eller död under en uppföljningstid på upp till tolv år.
Vilka resultat kom ni fram till?
– I den första studien gjorde vi huvudfyndet att det fanns starka associationer mellan socioekonomiska faktorer och risken för ny hjärt-kärlhändelse. Här ställde vi oss också frågan om utbildning, civilstånd eller disponibel inkomst är den bästa markören för socioekonomisk status efter hjärtinfarkt. Det är en komplex fråga på flera sätt, men associationen var starkast för inkomstnivå.
– Primär- och sekundärprevention har likartade utmaningar när det gäller att förebygga åderförkalkning, ateroskleros. I den andra studien undersökte vi blodfettsnivåer och risken för ny hjärt-kärlhändelse. LDL, som ibland kallas det onda kolesterolet och är en starkt etablerad riskfaktor, visade sig ha den svagaste associationen och det var intressant och oväntat. Vår förklaring till det svaga sambandet var att i princip alla patienter får statinbehandling efter en hjärtinfarkt i Sverige och det kan förklara det låga prognostiska värdet av uppnådda blodfettsnivåer för ny hjärt-kärlhändelse.
– I den tredje studien gjorde vi en djupdykning i tänkbara förklaringar till huvudfyndet i den första studien. Vi hade mycket data om vad som händer med gruppen som genomgår sekundärpreventiva insatser under det första året efter hjärtinfarkt. Här såg vi skillnader i hur väl olika socioekonomiska grupper monitoreras, till exempel när det gäller doshöjning av statiner och tydligast avseende andelen som deltog i hjärtrehabiliteringsprogram som syftar till livsstilsförändring.
Överlag såg det bra ut i hela urvalet avseende läkemedelsbehandlingen, men gruppen med lägst inkomst fick mindre statiner och RAS-blockerare än de med högre inkomster. Även de behandlingsmål för sekundärprevention som ställts upp av internationella riktlinjer uppnåddes överlag sämre av gruppen med lägst inkomst.
Hur kan dina forskningsresultat användas?
– Det behövs mycket mer kunskaper inom sekundärprevention, där vi bland annat behöver bli bättre på att identifiera personer med störst risk för nya hjärt-kärlhändelser så att de kan erbjudas intensivare behandling. Det behövs mer kunskaper om olika riskmarkörer, där LDL kanske inte är så viktig som vi tidigare trott men socioekonomi är det. I arbete fem identifierade vi konkreta förklaringsmekanismer till riskökningen i låginkomstgruppen. Deltagande i hjärtrehabilitering, som bevisligen förbättrar prognosen efter hjärtinfarkt, behöver överlag bli bättre och i synnerhet bland grupper med låg socioekonomi. Det skulle kunna förbättra socioekonomisk jämlikhet och prognosen generellt efter hjärtinfarkt.
Joel Ohm, läkare och doktorand vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, joel.ohm@ki.se
Livskraften och sammansättningen hos framtidens tropiska skogar beror på hur träden kan anpassa sina inre fysiologiska processer till ett allt varmare och, på många ställen, torrare klimat.
Långsamväxande träd av så kallade klimaxarter, till exempel Carapa grandiflora, som är schimpansernas favoritart och Entandrophragma excelsum, dominerar i en äldre och sluten skog. Dessa är inte lika bra på att anpassa sig som pionjärarterna, exempelvis Harungana montana, som är vanligast tidigt i ett skogsbestånds utveckling.
– Forskningsresultaten ger ny förståelse för den pågående förskjutning i artsammansättning som observerats i tropiska skogar på flera håll i världen, säger Myriam Mujawamariya.
Moln i dalarna, Rwanda. Bild: Johan Uddling
Varmare skog riskerar biologisk mångfald
Preliminära data pekar på att skillnaden i fysiologisk anpassningsförmåga mellan klimax- och pionjärarter avspeglas i motsvarande förskjutningar av trädens tillväxt och överlevnad i ett varmare klimat.
Detta får i så fall stora följder. Klimaxarter växer i och för sig långsammare, men får till slut avsevärt större träd än pionjärarterna. Dessutom är många djur beroende av klimaxarternas generellt större frön och frukter. En varmare skog med lägre inslag av klimaxarter innehåller därför mindre kol och färre arter, vilket är dåligt för både klimatet och den biologiska mångfalden.
Kunskap om trädarter avgörande
Förutom att vara viktigt för världens klimat och biologiska mångfald har forskningsresultaten även mer praktisk betydelse i det land studierna bedrivs, Rwanda.
Landets största miljöproblem är erosion och just ny pågår stora insatser för att plantera mer träd. Eftersom Rwanda är tättbefolkat behöver detta ske integrerat i jordbrukslandskapet. Eftersom målsättningen är att öka användandet av inhemska trädarter är kunskap om dessa arters klimatkänslighet viktig.
– Våra resultat visar att somliga klimaxarter är direkt olämpliga medan de flesta pionjärarter, och även några av klimaxarterna, har god potential för användning även i ett varmare klimat, säger Myriam Mujawamariya.
Genom att välja lämpliga trädarter står Rwanda bättre anpassat att möta klimathotet och att öka uthålligheten i de ekosystemtjänster som träden levererar: markstabilisering, klimatreglering, biodiversitet, bioenergi och en mångfald av olika produkter.
Film från Rwanda TREE (5:41 lång)
Så gjordes studien
Trädens klimatkänslighet studerades genom att trädarter anpassade för ett svalare klimat i Rwandas höglänta tropiska skogar planterades på tre lokaler med olika klimat och höjd över havet. Ett steg nedåt längs höjdgradienten motsvarar ett möjligt framtida klimat. Fältexperimentet heter Rwanda TREE (TRopical Elevation Experiment) och består av 20 arter och 5400 träd.
Skolmaten ger inte bara mättnad för stunden. Skollunchprogram har betydande långsiktiga fördelar för elevernas utbildning, allmänna hälsa och livstidsinkomst, visar forskare i nationalekonomi och medicin i en studie, publicerad i The Review of Economic Studies
– I dag tar vi kanske skolmaten i skolan för given. Men faktum är att det var en mycket medveten satsning när Sverige införde gratis skolmat en gång i tiden. Maten skulle vara varm och näringsriktig, i stället för de smörgåsar som barnen fick med sig till skolan. Men påverkade den nya skolmaten elevernas välmående ur ett långsiktigt perspektiv? Det ville vi ta reda på, säger Petter Lundborg, professor i nationalekonomi på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
Sverige, Finland och Estland serverar sedan lång tid tillbaka gratis skolmat, till skillnad från grannländerna Norge och Danmark, där var och en får ta med sig sin egen lunch. I andra länder, som i USA och Storbritannien, erbjuds fattiga elever skolmat, medan övriga elever får betala själva.
Blev en centimeter längre
Trots de stora potentiella vinsterna med skolmåltidsprogram av olika slag, och trots att de funnits sedan 1940-talet i olika former i Finland, Sverige, Storbritannien och USA, har det varit svårt att utvärdera sådana program. Kritiker har också ifrågasatt kvaliteten på de måltider som serveras.
– Vår studie visar att övergripande insatser som ger barn och unga i skolåldern näringsrika måltider kan ses som en långsiktig investering. Med andra ord: att gemensamt se till att barn äter bra, lönar sig även längre fram i livet vad gäller hälsa, utbildning och inkomster, säger Dan-Olof Rooth, professor i nationalekonomi på Institutet för social forskning (SOFI) vid Stockholms universitet.
Studien visar bland annat att både pojkar och flickor som tog del av skolmåltidsprogrammet under hela sin skolgång blev längre än de som inte hade tillgång till programmet, vilket tyder på vikten av näringsriktiga måltider. Elever som fick skolmat under hela grundskolans nio år blev nästan 1 cm längre, utbildade sig längre och gick oftare på universitet jämfört med elever utan tillgång till programmet.
Skolmatsreformen i Sverige
1946 började den svenska regeringen erbjuda statliga bidrag till kommuner som införde gratis skolmat i grundskolan. Med bidraget kom även strikta näringsnormer för de måltider som serverades, vad gäller bland annat proteinmängd, vitaminer och fetthalt. Måltiden skulle ge en tredjedel av det dagliga kaloribehovet.
Programmet kom till eftersom att det fanns en oro över kvaliteten på den mat som svenskarna åt. Det fanns farhågor om undernäring, på grund av brist på näringskunskap i kombination med ohälsosamma matvanor. Undersökningar visade att barn ofta åt vitt bröd och kaffe, te eller varm choklad till frukost. Barn på landet med lång väg hem, åt oftast kall medhavd mat (som mjölk och smörgåsar) som lunch i skolan. De politiska besluten kom därför att inkludera krav på att skolan skulle servera varm, näringsriktig mat till eleverna.
Statsbidragen för skolluncher togs bort 1967 men då hade i princip alla kommuner infört fria skolmåltider. 1970 fanns skolmåltiderna i alla kommuner och har funnits sedan dess, även om en lag 1997 gjorde det tvingande.
Högre inkomst under livet
Men viktigast är resultaten gällande livstidsinkomst. Forskarna kan nämligen visa att skolmaten gav betydande långsiktiga fördelar, där elever som fick skolluncher under hela grundskoleperioden fick tre procent högre livstidsinkomst jämfört med de som blev utan.
– Vi ser också en del intressanta olikheter i effekterna, där barn från fattiga hushåll gynnas mest, även om barn från alla hushåll gynnas i viss utsträckning. Elever från fattiga familjer har sex procent högre livstidsinkomst och elever från de andra hushållen har ungefär två procent högre livstidsinkomst. Reformen gynnade alltså alla elever, från såväl fattiga som rika familjer, säger Petter Lundborg.
Resultaten hänger ihop: eleverna åt bra mat i skolan, de blev längre och skaffade sig mer utbildning, vilket kan förklara en stor del av varför de fick en bättre inkomst genom livet. Forskarna fann dock inga långsiktiga effekter på dödlighet, sjuklighet eller sjukfrånvaro.
Men, effekter av skolmåltidsprogram kan också uppstå genom faktorer som inte har med näring att göra. Därför samlade forskarna även in data om skolfrånvaro från kommunarkiv i Sverige. Forskarnas analys visar att införandet av skollunchprogrammet inte ledde till några förändringar i skolnärvaro, som redan var hög innan skolmåltiderna infördes.
Bättre rustade för studier
– En rimlig tolkning av våra resultat är att eleverna blev bättre rustade att ta till sig skolundervisningen när de åt en näringsrik lunch. Det överensstämmer med en tidigare studie, där man fann att testresultaten bland elvaåringar ökade redan under det första året efter införandet av näringsrika skolmåltider i samband med Jamie Oliver-kampanjen i Storbritannien, säger Dan-Olof Rooth.
Petter Lundborg och Dan-Olof Rooth – som genomfört studien tillsammans med läkaren Jesper Alex-Petersen – menar att deras resultat är relevanta för många västländer i dag, även om det svenska skollunchprogrammet rullades ut under 1950- och 1960-talen. Programmet infördes i ett rikt land, där skolbarn inte saknade mat på bordet, men där föräldrarna saknade kunskap om hälsosamma matvanor. Reformen gjorde skolmaten näringsriktig och lika för alla.
– Det är av betydelse för många länder än i dag, eftersom att skolmåltiderna och deras näringsinnehåll – samt varande eller icke varande – är en ständigt återkommande fråga. Våra resultat visar betydande långsiktiga ekonomiska fördelar med den svenska skolmaten. Den ger mycket ’bang for the buck’ – det är ytterst välinvesterade pengar, säger Petter Lundborg.
Så gjordes studien
Forskarna ville ta reda på vilken långsiktig effekt som satsningen på skolmåltiden fick. För att ta reda på det, studerade de nyligen insamlade historiska data om det gradvisa genomförandet av skolmåltider i 265 svenska kommuner mellan åren 1959 och 1969. Forskarna valde det årsintervallet eftersom det saknas information om startår för kommuner som införde programmet innan 1959. Övriga kommuner (över 700 stycken vid den tidpunkten) hade redan infört programmet innan 1959.
Forskarna kopplade dessa historiska data till administrativa register som täcker befolkningen sett till grundskolelever; cirka 1,5 miljoner elever födda 1942–1965. De uppskattade skollunchernas inverkan på en rad olika demografiska faktorer, med hjälp av register för inkomst, utbildning och militär tjänstgöring, liksom sjukhusvistelser, födelseår och dödlighet med mera. Livstidsinkomsten beräknas genom att summera årsinkomsten mellan 1968 och 2011 med hjälp av det svenska inkomst- och skatteregistret.
Dan-Olof Rooth, professor i nationalekonomi, Institutet för social forskning (SOFI) vid Stockholms universitet, dan-olof.rooth@sofi.su.se
Petter Lundborg, Professor i nationalekonomi, Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, petter.lundborg@nek.lu.se
Sommaren 2019 blåste det hårt kring den cypriska osten halloumi. Att grilla halloumi istället för en bit kött är populärt i Sverige då det kan uppfattas som ett bättre val. Vårt land är till och med ett av de länder i Europa, efter Cypern, som köper mest halloumi.
Men är det ett bättre val? Den sommaren sammanföll grillandet med rapporteringen om Cyperns höga antibiotikaanvändning inom djurhållningen. ”Halloumiskammen” bredde ut sig och försäljningen av halloumiliknande ost tillverkad av små svenska gårdsmejerier sköt i höjden.
– Snarare än att bygga sitt val i mataffären på rationella fakta, ska individen nu också förhålla sig till sina val mer känslomässigt. Detta är en utveckling som inte bara gäller mataffären, utan också vid semesterresor eller vid inköp av kläder. Begrepp som flygskam, klädskam och halloumiskam kan sägas belysa denna individualisering av komplexa problem, säger Kristofer Hansson som studerade halloumiskammen i samband med ett forskningsprojekt om antibiotikaresistens.
Rädsla för att göra fel val
Samtidigt var det lätt att skämta om just halloumiskam. Kristofer Hansson tar ett Batman-meme från twitterkontot ”Håll käften” som exempel. Budskapet från kontot var: ”Det sjuka med Sverige är att halloumiost fick mer nyhetstid på SVT än ett dubbelmord.”
– Här lyfts problemet med att ett dubbelmord inte får tillräckligt med uppmärksamhet i SVT på grund av diskussionen om halloumiost och ”halloumiskam” under sommaren 2019. Men det skulle också kunna läsas som en ironisering över svenskarnas förhållande till ordet ”halloumiskam” och rädslan att göra fel val, säger Kristofer Hansson.
Redan innan halloumiskammen gjorde entré debatterades flygskam brett i Sverige. Under pandemin har just flygskammen blivit ett mindre problem. Men både flygskam och halloumiskam riktar sig mot den enskilda individens valfrihet som konsument.
– Det är som om individen, hur hon än gör, inte riktigt kan göra rätt. Det blir ett glapp mellan dem som lider av den skam de drabbas av och de som kan skämta bort den med ”jag har halloumiskam ikväll” samtidigt som de lägger en halloumiost från Cypern på grillen.
Antibiotikaresistens:
Antibiotikaresistens uppstår när bakterierna anpassar sig och bildar mutationer som kan bli motståndskraftig mot antibiotika. När vi använder mycket antibiotika ökar riskerna för att dessa mutationer och i förläggningen kan de bli farliga för oss människor. Cirka 50 000 människor dör varje år i Europa och USA på grund av att bakterier blivit resistenta och det finns farhågor att vi idag har en utveckling där vi år 2050 kan ha tio miljoner människor som dör av infektioner av resistenta bakterier.
Kristofer Hansson, etnolog och universitetslektor socialt arbete vid Malmö universitet, kristofer.hansson@mau.se
Bomull har länge dominerat textilbranschen i världen och står för drygt 25 procent av all textiltillverkning. Sedan några år har bomullsodlingen nått sitt tak och man talar om ” peak cotton”, den gräns där vi inte längre kan tillgodose behovet av bomull hos jordens befolkning utan att belasta grundvattennivåer och miljö för hårt. Odlingen kräver stora mängder vatten och mycket kemikalier, och mängden producerad bomullsfiber ökar inte längre, Det finns därför ett stort behov av att ersätta bomull med andra förnybara fibrer, men hittills är det de syntetiska fibrerna som ökat mest.
Viskos bekvämare än bomull
Att träd ger textil är inte någon nyhet. Viskos är ett sådant material, som blivit alltmer efterfrågat. Fördelarna är flera, menar Anders Persson, forskare och lektor på Textilhögskolan i Borås. Han tycker att viskos kan jämställas med bomull, även om materialen har olika egenskaper och beter sig lite olika.
– Viskos har bättre komfortegenskaper. När vi exempelvis svettas transporterar viskosen fukt bra och gör materialet i det avseendet behagligare än bomull. Viskos är inte lika styvt som bomull och ger tyger med bättre fall. Bomull är mer strävt.
– Eftersom färgen går lättare in i fibern går det åt mindre mängd färg till viskos.
Nackdelen är att det går åt mycket kemikalier för att få ut fibrerna från trädet, enligt Anders Persson.
Fibertillverkningen belastar miljön mest
Enligt Mistras rapport The Fiber Bibel 2 från 2019 är det tillverkningen av textilfibrerna som har störst påverkan på miljön, snarare än själva materialet i sig. Att tillverkningen har mer än dubbel miljöpåverkan beror på att den innehåller många processteg som belastar miljön i alla led, exempelvis elektrisk energi och olika kemikalier. 80 procent av den totala klimatpåverkan från svensk klädkonsumtion uppkommer vid produktionen
Råvaran i viskos är så kallad dissolvingmassa och består cellulosa från träd. Av cellulosan spinner man sedan en lång tråd, med rätt dimension och rätt tjocklek och för att kunna göra textilier av viskos.
Så blir träd viskostyg
Viskos tillverkas av dissolvingmassa som består av cellulosa, som i sin tur kommer från träd. I stort sett alla trädslag går att använda, både löv- och barrved. I Sverige används björk respektive en blandning av tall och gran.
Dissolvingmassan tillverkas på ett massabruk där veden flisas, kokas och bleks med olika kemikalier för att få fram en så ren cellulosa som möjligt till klädtillverkningen. Den rena cellulosan torkas i ark och paketeras för att levereras till viskosfabriken.
Cellulosa består av kolhydrater i långa kedjor som bygger upp trädets fibrer. I viskosbruket behandlas cellulosan med kemikalier så att den löses upp till en viskoslösning. Denna lösning pumpas genom ut i en sur lösning som gör cellulosan olöslig igen och man får små trådar. Dessa trådar kapas till så kallade stapelfibrer, ungefär lika långa som en bomullsfiber – cirka 35 millimeter.
Stapelfibern kan sedan spinnas till garn, som färgas och därefter kan man göra tyg, och sedan kläder.
Källa: Hans Grundberg
Processtekniken inom viskosproduktion är gammal. Enligt Hans Grundberg, forskare vid Mo Re Research – ett oberoende forsknings- och utvecklingsföretag som bedriver forskning och utveckling inom skogsindustrin – har det inte skett någon större utveckling. Han vill se ett cirkulärt kretslopp i fabrikerna där viskosen framställs och vid textiltillverkningen. I dag sker detta på olika platser. Dissolvingmassan görs av en massafabrik. Massan skickas sedan till en viskosfabrik som framställer viskos och sedan till en tredje fabrik som färgar in viskosen.
Bättre med sluten process för tillverkning
– Det går att förbättra viskostillverkningen med färre kemikalier, där man bearbetar och färgar materialet i samma process. Det skulle ge en betydligt mer miljövänlig slutprodukt, säger Hans Grundberg.
Idag skickas dissolvingmassan från Sverige till Sydostasien där tillverkningen sker.
Det är bara en fabrik i Österrike som tillverkar viskos i ett slutet system. Om tillverkningen av viskos istället gjordes på samma sätt i Sverige skulle det vara betydligt bättre ur miljösynpunkt. Vid de svenska massabruken sker tillverkningen av pappersmassa i slutna system, som ger en mindre klimatpåverkan, även när man använder giftiga kemikalier som koldisulfid.
Hans Grundberg tror att intresset att tillverka ”grön viskos”, borde finnas hos slutkunderna som H&M och IKEA.
– När man gör dissolvingmassa krävs kyla. Det finns i älvarna norra Sverige på grund av det kalla klimatet, och är betydligt bättre än Sydostasien. Vi har också billig och grön el. Jag hoppas på en ny viskosfabrik i Sverige, säger han.
Två tredjedelar av viskosen tillverkas i Kina
Viskos uppfanns i slutet av 1800-talet.
Produktionen i Sverige kom igång efter 2: a världskriget, men slutade tillverkas 2004 när den gamla fabriken inte längre klarade av miljökraven och det blev för dyrt att bygga om den. Samtidigt blev konkurrensen från Asien för stor.
Cirka 6 miljoner ton viskos tillverkas per år.
66 procent av viskos tillverkas i Kina och 9 procent i Europa.
80 procent av den totala klimatpåverkan från svensk klädkonsumtion uppstår vid produktionen.
Det finns ingen miljöcertifiering för viskos.
Kerstin Jedvert vid forskningsinstitutet RISE menar att medvetenheten har ökat hos många konsumenter, och att klimatpåverkan blivit viktigt när det gäller kläder för bland annat friluftsliv.
– För andra sorters textilier, som ull, finns det båda bra och dåliga alternativ, säger hon.
Att investera i ny teknik är dyrt. Kostnaden bygger ofta på ett kortsiktigt perspektiv, istället för långsiktigt.
Tillverkningen av viskos är en komplex och energikrävande process, enligt Kerstin Jedvert. Själva processen skiljer sig åt beroende på var och hur tillverkningen sker.
Svårt att spåra viskosens ursprung
Till skillnad från bomull är viskos inte spårbart, eftersom det ännu inte finns någon standardiserad metod för det. För bomull finns det olika regelverk för miljömärkningar för bomull, exempelvis ekobomull och ”better cotton-initiativ”.
Ett annat problem med viskos är att råvaran blandas från olika håll i världen. Man vet inte vilken typ av viskos som används för att göra ett visst plagg.
– Precis som vid tillverkning av bomull är det viktigt att veta vad man jämför med, säger Kerstin Jedvert.
Skillnaderna vid viskostillverkning beror på fabrikens förutsättningar. I vissa länder är miljökraven låga eller obefintliga.
Vi konsumerar 10 kilo kläder per år
Kläder kan vara gjorda av både naturfibrer och konstfibrer.
Naturfibrer kommer antingen från växtriket, till exempel bomull och lin, eller från djurriket, till exempel silke och ull.
Konstfibrer är just konstgjorda, antingen regenatfibrer eller syntetfibrer. Regenatfibrer är utvunnet ur ett naturmaterial, oftast trämassa från gran. Där är viskos och lyocell vanliga exempel. Syntetfibrer skapas på rent kemisk väg och är en slags plast som ofta utvinns ur petroleum. Där är polyester, akryl och fleece vanliga exempel.
I Sverige konsumerar vi cirka 14 kilo textil per person och år, varav drygt 10 kilo kläder.
Att producera ett kilo textil (bomull, viskos eller polyester) ger utsläpp på motsvarande 15 kg växthusgaser.
Forskaren Hanna de la Motte, RISE, menar att det handlar om ett globalt problem, men är ändå hoppfull. Hon säger att det finns företag med egna miljömål, som har bra koll på sin produktionslinje. I Sverige och i Finland pågår även flera pilotprojekt, där man ser över möjligheten att tillverka mer hållbara textilfiber av cellulosa.
Sverige är ett litet land med höga ambitioner. Ett producentansvar för textil är under utredning i Sverige. Förslaget överlämnades till regeringen i december 2020 och innebär att ansvaret för textilavfallet skulle flyttas från kommunerna till producenterna. Det tror hon kan bidra till en positiv utveckling.
– Det går att optimera produktionen och tillsammans med ett producentansvar, och få bättre kunskap om vad varje företag sätter på marknaden, säger Hanna de la Motte och tillägger:
– Idag är det jättesvårt veta vad som är bra eller dålig viskos i handeln. Inte ens jag som jobbar med det här kan få fram den informationen tydligt. Ta bara detta med miljömärkning av bomullsplagg, det är en djungel. Som konsument är det svårt att veta vad olika märkningar innebär.
Förknippas med fast fashion
Viskos är heller inte lika allmänt känt som bomull. Samma sak gäller lyocell, en släkting till viskos. Anders Perssons uppfattning är att man behöver ändra på varumärket ”viskos” och hitta en annan beteckning.
– Fibertillverkaren Lenzing i Österrike har lyckats skapa ett starkt varumärke som förknippas med låg miljöbelastning och bra egenskaper, så det finns kanske plats för alternativa namn till viskos, där egenskapsprofilen justeras till en högre kvalitet.
Precis som många andra textilmaterial varierar viskos i kvalitet.
– Problemet är att när man gör vanliga kläder så vill man ha material som är så billiga som möjligt. Det finns en väldigt liten strävan att konkurrera med kvalitet. Tyvärr tror jag att man förknippar viskos med fast fashion, som är enkel och kortlivad, säger Anders Persson.
Text: Ulla-Karin Höynä på uppdrag av forskning.se
Ett internationellt konsortium av forskare har genomfört den största studien någonsin av de mikrober som finns på ytor och i luft i storstadsmiljöer jorden runt. Prover som samlats in från kollektivtrafik och sjukhus i 60 städer har gensekvenserades – och varje stad visade sig ha sin egen mikrobiella profil.
– Varje storstad har sitt eget ”molekylära eko” av de mikrober som definierar den, säger Christopher Mason, professor vid Weill Cornell Medicine i New York. Om du gav mig din sko, skulle jag kunna säga vilken stad i världen du kommer ifrån med ungefär 90 procents säkerhet.
Christopher Mason är en förgrundsgestalt i forskningen om städers inre liv. Och den som tog initiativ till det internationella konsortium som har möjliggjort arbetet: International MetaSUB Consortium (Metagenomics and Metadesign of Subways and Urban Biomes).
MetaSUB är ett konsortium av laboratorier världen över som arbetar med att kartlägga mikroorganismer i tunnelbanesystemet.
Escherichia coli-bakterier förstorade 10 000 gånger i elektronmikroskop. Bild: Eric Erbe, digital colorization by Christopher Pooley, both of USDA, ARS, EMU., Public domain, via Wikimedia Commons
Vad är mikrober?
En mikroorganism eller mikrob är en organism som är så liten att den inte kan ses med blotta ögat. Det handlar om bland annat bakterier, arkeer, mögel och andra mikrosvampar. Mikroorganismer kan vara både encelliga och flercelliga. Men även virus brukar räknas till mikroorganismerna. Mikroorganismer finns i nästan överallt – och spelar en viktig roll i olika ekosystem.
Inre miljön större än den yttre
Eftersom merparten av världens befolkning (54 procent) bor i städer som utgör uppskattningsvis 0,5 procent av jordens yta är studier av urbana miljöer ett växande forskningsämne.
Den inre miljön i städer är större än den yttre miljön. I Manhattan är till exempel den inre miljön, där folk bor och arbetar, tre gånger större (172 km2)) än den yttre (59 km2). Kunskap saknas om vad som bor tillsammans med oss i de miljöer vi har skapat, och hur den osynliga mikrobfloran påverkar oss. Det som har prioriterats i den här studien är tunnelbanan – där miljontals människor umgås dagligen.
Ett av resultaten studien är en världsomspännande katalog över urbana mikrobiella ekosystem som bygger på nära 5000 prover tagna under tre år i de olika städerna på sex kontinenter.
Stadsspecifika mönster
Förutom distinkta mikrobiella ”fingeravtryck” för varje stad avslöjade analysen en kärnuppsättning av 31 arter som hittades i 97 procent av alla prover. Forskarna identifierade 4 246 kända arter av urbana mikroorganismer, men också 10 928 virus och 748 bakterier som inte finns i någon referensdatabas.
Resultaten har stor betydelse inom en rad områden. Den möjliggör upptäckt av hittills okända organismer och gener, den belyser möjliga tillämpningar inom folkhälsoarbete och kriminalteknik och den ger en bild av förekomsten av antibiotikaresistens i städer.
Forskningsområdet har stor betydelse för arbetet med att följa utbrott av både kända och okända sjukdomar och för studier av förekomsten av antibiotikaresistenta mikrober i stadsmiljöer.
Genom att samla in prover av mikrober och analysera deras gener hoppas forskarna att lära sig mer om bakterier, virus och andra mikroorganismer som lever bland människor. Till exempel kan forskningen hjälpa till att identifiera uppkomsten av antibiotikaresistenta stammar.
Låg förekomst av resistenta gener
Att förutsäga antibiotikaresistens från enbart genetiska sekvenser är utmanande, men forskarna kunde ändå visa att vissa städer hade mer resistensgener än andra, och att det kan finnas stadsspecifika mönster.
– Stockholmsproverna hör till dem där förekomsten av gener för antibiotikaresistens var lägst, vilket kan återspegla den ganska restriktiva förskrivningen av antibiotika i Sverige, säger Klas Udekwu från SLU, som har lett insamlingen av prover från Stockholms tunnelbana.
Antibiotikaresistens är en stor global hälsoutmaning. Den stora datamängd som samlades in av MetaSUB visar att kartläggning och övervakning av mikrober i kollektivtrafik kan ge viktiga nya insikter för såväl forskare som läkare och folkhälsomyndigheter.
Många faktorer visade sig påverka mikrobsamhällets sammansättning i en stad, bland annat folkmängd, folktäthet, på vilken höjd och breddgrad den är belägen, klimat och närhet till hav. Ett kustprov kan till exempel innehålla saltälskande mikrober medan ett prov från en tätbefolkad stad kan uppvisa en slående biologisk mångfald. Dessutom tycks mångfalden minska ju längre norrut en stad ligger.
Covid-19 (SARS-CoV-2) undersöks
Den teknik som MetaSUB-konsortiet använde för gensekvensering kan påvisa närvaro av olika bakterier, arkéer och virus vars arvsmassa är uppbyggd av dna. Virus där arvsmassan består av RNA, som covid-19, har alltså inte upptäckts i denna pre-pandemistudie.
– Förekomst och spridning av covid-19 i tunnelbanor och andra offentliga miljöer undersöks däremot i ett nytt projekt inom MetaSUB-konsortiet, bland annat i Stockholm, men analyserna är inte färdiga än, säger Klas Udekwu.
Christopher Masons grupp började samla in och analysera mikrobprover i New Yorks tunnelbanesystem 2013. När de hade publicerat sina första resultat kontaktade de forskare från hela världen, däribland Klas Udekwu och Per Ljungdahl från Stockholms universitet, för att få till stånd liknande studier i deras egna städer, vilket ledde till skapandet av MetaSUB-konsortiet.
– Den kartläggning som nu publiceras är ett första, men också ett stort, steg framåt mot målet att förstå den molekylära dynamiken i städer. På sikt kommer den ökade kunskapen att ha en positiv inverkan på hållbarhet, trygghet, säkerhet, och framtida planering av den urbana miljön.
– Systematisk övervakning av mikrobfloran i offentliga miljöer, till exempel tunnelbanan, borde bli standard i framtiden, så att vi kan upptäcka och följa spridning av patogena organismer och virus. Den rådande Covid-19-pandemin bekräftar värdet av detta, säger Per Ljungdahl.
Klas Udekwu, forskare, institutionen för vatten och miljö; Sektionen för ekologi och biodiversitet, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, klas.udekwu@slu.se Per O. Ljungdahl, professor, Stockholms universitet, Institutionen för molekylär biovetenskap, Wenner-Gren-institutet, per.ljungdahl@su.se
– Resultaten understryker vikten av att göra riskbedömningar bland de äldre för att förhindra undernäring och viktnedgång eftersom de kan medföra en stor risk för att avlida, säger Maria Burman, doktorand i geriatrik vid Umeå universitet.
Hon har studerat förekomsten av undernäring respektive fetma hos personer över 85 års ålder i Västerbotten och finländska Österbotten, som undersökts vid hembesök. En studie med cirka 800 personer visade att undernäring och lågt kroppsmasseindex, BMI, var kopplat till ökad risk för död, medan ett högre BMI var kopplat till en minskad risk för död.
Ökad förekomst av fetma
Det tycktes även som om förekomsten av fetma ökat medan förekomsten av undernäring inte förändrats mellan 2000 och 2015 bland personer över 85 års ålder, vilket sågs i en studie där totalt 1600 personer deltog.
I en annan studie baserad på registerdata, analyserades data för 48 000 personer som var 65 år och äldre på särskilt boende i Sverige. Där framgick att högre BMI, inklusive högre grad av fetma, var kopplat till en minskad risk för död. Högre BMI tycktes gynnsamt för överlevnaden för de med normalt nutritionsstatus, de i risk för undernäring och delvis för de som klassades som undernärda.
Koppling urinvägsinfektion och undernäring?
Är undernäring är en riskfaktor för infektion i urinvägarna bland äldre på äldreboenden? var frågeställningen i en fjärde delstudie.Men det gick inte att se någon sådan koppling, visade det sig.
– Befolkningen åldras och därför blir det allt viktigare att förbättra kunskaperna om hur man ska klara hälsan högt upp i åldrarna. Att de äldre får i sig tillräckligt med näring är av avgörande betydelse medan det finns mindre anledning att oroa sig för övervikt som riktigt gammal, säger Maria Burman.
Maria Burman arbetar som ST-läkare i geriatrik vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå.
Kontakt:
Maria Burman, doktorand vid Umeå universitet och ST-läkare i geriatrik, maria.burman@umu.se
Disputationen kan följas på https://umu.zoom.us/j/68875735525, 4 juni 9.00
Under lång tid har offentlig verksamhet lagts ut på entreprenad och sannolikt blir det vanligare att verksamheter i framtiden växlar huvudmannaskap. Kunskapen om hur det går till behöver därför fördjupas och utvecklas.
– Backsourcing av offentlig verksamhet, i motsats till tidigare forskning om backsourcing i den privata sektorn, visar sig vara mer komplex, mångfacetterad och motsägelsefull än tidigare studier har visat, säger Johan Berlin, professor i företagsekonomi vid Högskolan Väst och forskningsledare för studien.
Entreprenadföretagen kan misslyckas
Forskarna menar att i offentliga upphandlingsprocesser tävlar privata entreprenadföretag om att vinna offentliga kontrakt genom anbud och att erbjuda tjänster som kanske inte är lätta att uppnå. Det kan därför vara så att de privata entreprenadföretagen ibland misslyckas med att fullgöra sina kontrakt och i förtid får lämna tillbaka verksamheten vilket tvingar den offentliga beställaren att ofrivilligt få ta tillbaka verksamheten och driva den i egen regi. Det är denna situation som studien har velat studera mer i detalj och ta fram mer detaljerad kunskap om.
Studerat ”backsourcing” i realtid
Det som forskarna studerat är ett ofrivilligt återtagande av ett äldreboende i en större svensk kommun. Boendet bestod av cirka 150 bostäder med cirka 40 heltidsanställda och 15 på deltid. De boende hade efter biståndsbedömning erbjudits en servicelägenhet av kommunen av medicinska skäl.
– Det är ett relevant studieobjekt eftersom det är bemannat 24/7, är personalintensivt och livsviktigt för samhället. Det är också en viktig tjänst som kan antas ha stor påverkan på brukarnas liv, välbefinnande och hälsa. Vi fick dessutom exklusiv möjlighet att studera, intervjua, observera och dokumentera ofrivillig backsourcing i realtid här, säger Johan Berlin.
Samarbete istället för konflikter
Kartläggningen av processen har gjort det möjligt för forskarna att beskriva ofrivillig offentlig backsourcing och de justeringar, prioriteringar och uppoffringar som görs, mer detaljerat.
– Studien visar – paradoxalt nog – att förhållandet mellan kommun och vårdbolag under övergångsfasen karakteriseras av beroende, ömsesidigt informationsutbyte och samarbete istället för kontroll och konflikter, som klassisk marknadsteori stipulerar.
Viktigt med beredskap för återtagande
Enligt Berlin bidrar studien till utveckla teorin om backsourcing, särskilt om det beteende som utspelas mellan principal och agent i övergångsstadiet.
– Vi vet nu mer om vilket beteende vi kan förvänta oss. Det gör att vi lättare kan formulera förberedelser, överlämnande och uppföljning enligt mer korrekta antaganden. Resultaten indikerar behov hos offentlig verksamhet som tar outsourcingbeslut att också ha beredskapsplaner för att återföra verksamheten internt, säger Johan Berlin.
Johan Berlin, professor i företagsekonomi, Högskolan Väst, johan.berlin@hv.se
Ofrivillig barnlöshet drabbar 8–10 procent av alla fertila par i Sverige. Infertilitet utreds och behandlas som ett medicinskt problem, men de som drabbas upplever också ett socialt problem som orsakar en psykisk stress. Taina Sormunen, doktorand vid Sophiahemmet högskola, har skrivit en avhandling om hur infertila kvinnor hanterar sin vardag med stöd av kommunikation och nätverkande i sociala medier.
Dialog ger styrka
Många infertila kvinnor får kraft genom den gemenskap och förståelse de upplever i kontakten och dialogen med andra som har samma erfarenheter.
– Min studie visar att kommunikationen i de sociala forumen på nätet är väldigt viktig för den här gruppen och bidrar till att de kan hantera sin vardag bättre, säger Taina Sormunen.
Kvinnorna i studien är aktiva på nätet och använder sociala medier dagligen. I snitt ägnar de 1–3 timmar per vecka i olika forum. Många tycker att det är svårt att prata om barnlösheten med sin partner, övrig familj eller med nära vänner. Det upplevs som ett socialt stigma och en känsla av att stå utanför normen, att ”inte höra till”. Där fyller den sociala interaktionen med likasinnade på nätet en viktig roll.
– De känner sig inte hela som kvinnor när de inte lyckas bli gravida och istället för att diskutera vissa frågor med sin partner vänder de sig till sociala i forum där det finns andra i samma situation.
En sådan fråga är hur infertilitetsbehandlingarna påverkar den kvinnliga kroppen. Många upplever att deras män inte förstår konsekvenserna av det. I de sociala forumen behöver det inte förklaras i detalj – de som är där förstår ändå. Men det finns också baksidor.
– Om någon som får behandling inte lyckas bli gravid kan det påverka det egna måendet negativt. Men det finns också en stark känsla av givande och tagande där man mår bra av att hjälpa andra samtidigt som man själv får stöd, säger Taina Sormunen.
Infertilitet påverkar vardagen
Infertila kvinnor befinner sig ofta i en känslomässig berg- och dalbana. Vardagen upplevs tung och jobbig och det är svårt att styra och kontrollera sitt eget mående. Taina Sormunen berättar att det absolut vanligaste ämnet som diskuteras i de sociala forumen är just känslor och strategier för att hantera dem.
– Samtidigt skrivs det inte bara om negativa upplevelser. Det finns även berättelser om hur man kan finna glädje i livet på andra sätt än genom att få barn.
Under pågående utredning och behandling för infertilitet ställs kvinnorna många gånger inför besvärliga situationer i vardagen. Det kan handla om att man har lång resväg till kliniken och en arbetsgivare som inte förstår varför man måste vara ledig. Det kan också vara jobbigt i sociala sammanhang där det insinueras eller ställs frågor om varför ett par inte har barn. Det är inte självklart att den som är drabbad vill prata öppet om det. En del hanterar det genom att lämna sammanhang där graviditeter och barn diskuteras eller undviker att hamna i sällskap med kvinnor som är gravida eller som har barn.
Taina Sormunen hoppas att hennes forskning ska leda till att bemötandet av kvinnor som drabbas av barnlöshet kan stärkas och förbättras.
– Min förhoppning är att öka kunskapen om den här gruppens behov hos både vårdpersonal och människor i allmänhet. Många infertila känner sig ensamma. Om min studie leder till att fler känner sig sedda och mindre ensamma genom att medvetenheten om deras livssituation generellt sett blir större, är det jättebra, säger hon.
Taina Sormunen, forskare och doktorand vid Institutionen Klinisk forskning och Utbildning, Södersjukhuset, Karolinska Institutet och lärare vid Sophiahemmet Högskola, taina.sormunen@shh.se
I Sverige föds varje år ett tiotal kvinnor utan livmoder. Förutom svårigheterna det kan innebära att inte ha en kropp som följer normen, kan dessa kvinnor följaktligen inte bli gravida.
Nio barn har fötts i Sverige
Sedan slutet av 1990-talet har svenska forskare undersökt om livmodertransplantation, i kombination med IVF, kan vara vägen till graviditet för kvinnor utan livmoder. Hittills har forskningsprojektet lett till att nio barn fötts i Sverige.
Att delta i forskningen kring livmodertransplantation har dock krävt att man som mottagare hittar en donator villig att ge bort sin livmoder, helst en släkting. I en ny studie undersöker Lisa Guntram hur kvinnor som övervägt – eller genomgått – livmodertransplantation har gjort för att få tillgång till den livmoder som behövs för att genomgå en transplantation.
Hur ber man om någons livmoder? Vilka utmaningar innebär det? Det är några av frågorna som Lisa Guntram ställer sig i artikeln som nu publicerats i tidskriften Medical Humanities.
– Studien visar att när en kvinna ber en närstående, exempelvis sin mamma, om att få hennes livmoder så handlar det om så mycket mer än det medicinska. Nya innovationer kan väcka existentiella frågor till liv och utmana relationer. Det måste man ta i beaktande om livmodertransplantationer är tänkta att bli en del av vårdutbudet, säger Lisa Guntram, universitetslektor vid Linköpings universitet.
Att be om den livmoder man själv burits i
Lisa Guntram har intervjuat tio svenska kvinnor, i åldern 26–37 år, som i tonåren upptäckte att de inte hade någon livmoder. Alla kvinnorna hade övervägt att adoptera eller använda sig av en surrogatmoder utomlands, men hade av olika skäl avstått. Livmodertransplantation var ytterligare en möjlighet de beaktade, eller hade genomfört.
Analysen visar att frågan om att få någons livmoder kan skapa svårigheter både på det känslomässiga planet och i relationen mellan givaren och mottagaren. Detta är något som även tidigare forskning visat gällande annan organdonation mellan släktingar. Det som är specifikt för just livmodertransplantation är att den väcker frågor både om vad moderskap betyder och om livmoderns olika betydelse under en människas livstid.
Vad gäller moderskap vittnar kvinnorna i studien om hur de upplevde att det var ”självklart” för deras egna mödrar att ställa upp. Samtidigt visar studien på de risker ett ”nej” kan innebära för relationen. Med frågan om att få låna sin mammas livmoder förs förväntningar om moderskap upp till ytan samt föreställningar om vad en mamma ”ska” vara villig att offra för sitt barn.
Frågan aktualiserar även synen på den åldrande kvinnan och hennes livmoder. ”Behöver” en äldre kvinna sin livmoder? Tidigare forskning utgår ofta från att det är känslomässigt lättare för kvinnor som är klara med sitt barnafödande att donera sin livmoder, än det är att donera andra organ. Livmodern anses då ha fullgjort sin uppgift. Lisa Guntram menar dock att mer kunskap behövs kring hur kvinnor känner inför att ge bort just detta organ.
Fler än givaren och mottagaren berörs
De kvinnor i studien vars mödrar inte kunde, eller ville, ge bort sin livmoder tvingades fundera över vem de skulle fråga i stället. Detta, menar studien, sätter frågan om tillgänglighet på agendan. Om livmodertransplantation i framtiden ska gå från forskning till att erbjudas i vården bör frågan om tillgänglighet diskuteras. För intervjupersonerna i studien innebar sökandet efter en egen donator både stress och en ny medvetenhet om hur nätverken runt dem såg ut. Det blev tydligt att en donerad livmoder involverar så många fler personer än bara givaren och mottagaren.
– Min studie syftar inte till att avgöra huruvida livmodertransplantationer bör bli en del av vårdutbudet eller ej. Men resultaten pekar på att personer som genomgår detta, eller funderar på det, måste få ett anpassat stöd. Både före, under och efter ett eventuellt ingrepp, säger Lisa Guntram.
Lisa Guntram, universitetslektor vid Linköpings universitet, lisa.guntram@liu.se
– Vi vill dela med oss av vilka problem som dök upp under vårt arbete med detta pilotfall, och hur vi löste dem. Andra ska inte behöva uppfinna hjulet på nytt, utan bygga vidare på den kunskap som finns, säger Andreas Tillmar, rättsgenetiker vid Rättsmedicinalverket och forskare vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Linköpings universitet.
Läser av gamla dna-prover
Som forskare är han inriktad på att utveckla metoder för att kunna ta fram genetisk information från dna-prover med låg kvalitet, så att det ändå ska gå att utläsa tillräcklig information om dem för exempelvis sökningar i släktforskningsdatabaser. Hans metodik blev en av pusselbitarna som ledde fram till mordens lösning.
Vi sitter på kunskap som är starkt efterfrågad och vi vill sprida den, säger Andreas Tillmar, docent och adjungerad lektor i rättsgenetik vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Linköpings universitet. Bild: Edis Portori
Tillsammans med bland annat kollegor från Polismyndigheten och Nationellt forensiskt centrum har Andreas Tillmar skrivit en artikel i den vetenskapliga tidskriften Forensic Science International: Genetics. Artikeln är en fallbeskrivning över hur det 16 år gamla olösta dubbelmordet, där en 8-årig pojke och en 56-årig kvinna knivhöggs till döds, till slut – i juni 2020 – nådde fram till en lösning.
Dna-baserad släktforskning
Polismyndigheten hade efter en rättsutredning i början av 2019 beslutat att använda dubbelmordet som pilotfall för att testa metoden med dna-baserad släktforskning. Det tog sedan 1,5 år av samarbete mellan forskare och myndigheter innan mördaren kunde gripas. Att fallet klarades upp berodde på att polisen kunde använda sig av kommersiella dna-baserade släktforskardatabaser och på så sätt få ett betydligt större urval av personer att söka bland.
Artikeln beskriver tekniska, juridiska och etiska aspekter som behövde lösas under arbetets gång och hur det gemensamma arbetet till slut ledde fram till en lösning.
Tekniken med dna-baserad släktforskning hade vid det svenska pilotfallets början, 2019, endast använts i en mycket begränsad omfattning. I det första kända fallet från 2018 kunde en seriemördare i USA, den så kallade Golden State killer, gripas och dömas tack vare tekniken.
Vill sprida tekniken
– Det fallet fick stor medial uppmärksamhet men kunskapen som låg bakom gripandet fick aldrig spridning på grund av att det var privata företag som hanterade tekniken. Av kommersiella skäl ville de behålla kunskapen för sig själva. I vårt fall är det annorlunda, vi sitter på kunskap som är starkt efterfrågad och vi vill sprida den, säger Andreas Tillmar.
Utöver beskrivningen av ett mödosamt arbete som lett fram till förfinade dna-metoder ger artikeln exempel på frågor av juridisk och etisk karaktär.
De juridiska frågorna handlar exempelvis om nuvarande lagstiftning som rör den personliga integriteten. Att brottsutredare ska kunna använda sig av genetisk information från kommersiella dna-baserade släktforskardatabaser är inte självklart.
– Här finns en gråzon. Tekniken ligger ofta steget före juridiken, säger Andreas Tiilmar.
Privatliv kontra brottsbekämpning
Etiska dilemman kring denna typ av dna-analyser har bland annat handlat om att poliser skulle kunna få tillgång till privatpersoners dna-information och därmed få insyn i deras privatliv, som exempelvis deras risk för genetiska sjukdomar eller faderskapsförhållanden.
– Två starka intressen riskerar alltså att krocka med varandra; människors rätt till privatliv och privata personuppgifter kontra samhällets strävan efter att lösa grova brott, säger Andreas Tillmar.
Pilotfallet och dubbelmordets upplösning har ett stort internationellt intresse, konstaterar han.
– Vad vi vet så är vi de första utanför USA som använt tekniken. Nu hoppas vi att andra kan dra nytta av vårt arbete och att vi ska kunna utveckla dna-metoderna ytterligare, till exempel via internationella samarbeten, säger Andreas Tillmar.
Förbud mot nyförsäljning av bensin- och dieselbilar behöver i så fall införas senast år 2030, visar studien.
– Livslängden hos alla de bilar som finns på vägarna idag och de som säljs fram tills regleringen införs gör att det dröjer innan den totala effekten syns, säger Johannes Morfeldt, forskare inom fysisk resursteori på Chalmers.
Den totala effekten av en utfasning av ”fossilbilar” skulle dröja till mitten av århundradet – och hur stor klimatvinsten blir avgörs där batterierna tillverkas. Forskarna har också tagit hänsyn till utsläppen vid tillverkning av elbilar och batterier, och de utsläpp som sker då el till driften produceras.
Biodrivmedel i bensin och diesel
För att utsläppen av växthusgaser ska minska i nivå med svenska klimatmål ser forskarna därför ett behov av att öka inblandningen av biodrivmedel i bensin och diesel, enligt den reviderade reduktionsplikten fram till 2030. Det gäller även om ett förbud eller en liknande reglering införs för nyförsäljningen.
– Resultaten från studien visar att en snabb elektrifiering av den svenska bilparken ger minskade livscykelutsläpp: Från 14 miljoner ton koldioxid år 2020 till mellan 3 och 5 miljoner ton år 2045. Var inom spannet som vi hamnar år 2045 beror främst på i vilken utsträckning möjligheterna till utsläppsminskningar i tillverkningsindustrin realiseras, säger Johannes Morfeldt.
En övergång från bensin- och dieselbilar till elbilar innebär en ökad efterfrågan på batterier. Batterier till elbilar kritiseras ofta, inte minst med tanke på att de orsakar stora utsläpp av växthusgaser i tillverkningsskedet.
Möjligt minska utsläpp vid batteritillverkning
– Det finns relativt stora möjligheter att minska utsläppen i den globala batteritillverkningen. Vår sammanställning visar att de genomsnittliga utsläppen i global batteritillverkning skulle kunna minska med omkring två tredjedelar per kilowattimme batterikapacitet fram till 2045. De utsläppen sker däremot ofta i andra länder och därför har svenska beslutsfattare mer begränsade möjligheter att påverka dessa, säger Johannes Morfeldt.
För klimatets skull spelar det ingen roll var utsläppen sker. Ur ett globalt perspektiv finns en risk att ett nationellt beslut för att komma ner till nollutsläpp från personbilar leder till ökade utsläpp i andra delar av världen, så kallat koldioxidläckage.
I det här fallet handlar det om den ökade efterfrågan på batterier. Om utsläppen från batteritillverkningen fortsätter att vara höga, får inte ett nationellt beslut lika stor effekt på klimatpåverkan som tänkt. Det betyder att livscykelutsläppen hamnar i det övre spannet – alltså runt 5 miljoner ton koldioxid i stället för runt 3 miljoner ton. På grund av detta kan det finnas anledning att reglera utsläppen i såväl fordons- som batteritillverkning utifrån ett livscykelperspektiv.
”Utsläpp från avgasrör” är utsläpp inom Sveriges gränser, som behöver nå noll till år 2045 för att bidra tillräckligt till våra klimatpolitiska mål. Utsläppen från produktion av bilar och bränslen innefattar såväl tillverkning av bilar och batterier som bränsleproduktion, inklusive produktion av el till elbilar. De streckade fälten visar möjligheterna till utsläppsminskningar vid tillverkningen av batterier, fordon och bränslen. Diagrammet förutsätter ett svenskt förbud mot nyförsäljning av bensin- och dieselbilar år 2030, samt ökande inblandning av biobränslen enligt den reviderade reduktionsplikten fram till 2030. Bild: Yen Strandqvist/Chalmers
– Inom EU finns till exempel en diskussion om att sätta en gemensam standard för tillverkning av batterier och fordon – på ett liknande sätt som det finns standard som reglerar vad som får släppas ut från avgasröret, säger Johannes Morfeldt.
Men oavsett hur tillverkningsindustrin utvecklas skulle ett förbud mot nyförsäljning av fossilbilar alltså ge en kraftfull minskning av den totala klimatbelastningen, givet Sveriges låga elproduktionsutsläpp.
Netto-noll-utsläpp 2034
Resultaten i studien är baserade på svenska förhållanden, men beräkningsmodellen kan användas för att få fram motsvarande siffror för andra länder, utifrån respektive lands bilpark och energisystem. År 2045 lyfts särskilt fram eftersom det är tidpunkten då växthusgasutsläppen inom Sveriges gränser ska nå netto-noll enligt våra klimatpolitiska mål.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
