För fjärde gången sedan 2004 har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet genomfört en omfattande undersökning om svenskarnas attityder till björn, varg, lodjur, järv och kungsörn. Undersökningen följer även åsikter om vem som ska besluta om var rovdjuren ska finnas och deras antal.
Tack vare denna långtidsstudie av människors attityder till stora rovdjur och rovdjurspolitik, är det möjligt att få insikter i förändringar av attityder över en tidsperiod på 16 år. Det går även att jämföra svaren på nationell nivå med svaren från olika län.
Jakt på rovdjur som skapar problem
En större andel av befolkningen vill att rovdjur ska få leva i hela Sverige och inte bara i vissa delar av landet eller i nationalparker, jämfört med svaren från 2004. Samtidigt har attityderna till förvaltning av stora rovdjur förändrats över tid, vilket blir mest tydligt när det gäller djur som orsakar problem. Generellt finns det i dag ett högre stöd i samhället för att myndigheter hanterar stora rovdjur som orsakar problem.
Stora rovdjur i Sverige
I Sverige räknas björn, järv, kungsörn, lodjur och varg till de stora rovdjuren. Alla dessa djur är fridlysta. Björnen är den art av de stora rovdjuren som det finns flest individer av i Sverige, följt av lodjur, kungsörn, järv och varg. Källa: Länsstyrelsen
– Det finns en bred acceptans för jakt när det gäller reglering av rovdjurens antal eller om de hotar människor, eller dödar katter, hundar, kor, får eller renar. En majoritet av de som svarade accepterar jakt på rovdjur som skapar problem för människan. En minoritet accepterar jakt på rovdjur om orsaken är att människor är rädda eller att rovdjuren konkurrerar med människan om det jaktbara viltet, säger Camilla Sandström, professor i statsvetenskap vid Umeå universitet.
Där rovdjuren är många vill fler minska populationen
Resultaten som presenteras i de olika rapporterna är baserade på svar från totalt 30 488 personer i fyra undersökningar (2004, 2009, 2014 och 2020). Samma undersökningsmetodik och frågeställningar användes i alla undersökningar, men antalet län som har deltagit i studien har ökat över tid.
Attityderna till de politiska antalsmålen för alla stora rovdjur är relativt stabila över tid, men det förekommer regionala skillnader.
– Särskilt i län med stora rovdjurspopulationer skiljer sig attityderna jämfört med i nationella undersökningen. I dessa län finns en större andel som vill att de nationella antalsmålen ska minskas och färre personer som vill att de ska ökas, säger Sabrina Dressel, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Underlag för förvaltning av rovdjur
Syftet med undersökningen är att bidra med beslutsunderlag till arbetet med att genomföra riksdagens och regeringens målsättningar för rovdjurspolitik och rovdjursförvaltning på regional och lokal nivå.
Den nationella undersökningen har finansierats av Naturvårdsverket, där arbetet med reviderade förvaltningsplaner för stora rovdjur samt en översyn av Strategin för svensk viltförvaltning just nu pågår.
– Vi arbetar för en lärande viltförvaltning och då är acceptans en viktig fråga. Den här typen av undersökningar, särskilt när de görs över tid, är ett värdefullt underlag i det arbetet, säger Carl-Johan Lindström, t f chef för Naturvårdsverkets viltanalysenhet.
Studien har genomförts av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i samarbete med Umeå universitet och Lunds tekniska högskola.
Rapporter
Undersökningen 2020 omfattar en nationell rapport samt tre rapporter på länsnivå.
− Det här är något som kan få konsekvenser för andra delar av livet, vilket riskerar att förstärkas under pandemin, säger konsumtionsforskaren John Magnus Roos.
Under pandemin har svenskarna ökat sin användning av internet. I dag är nio av tio personer i åldern 16 till 85 år uppkopplade på nätet i stort sett varje dag, enligt Statistiska Centralbyrån.
Det finns dock betydande skillnader i vad vi använder internet till, som nu riskerar att förstärkas. Det menar konsumtionsforskaren John Magnus Roos som kartlagt sambandet mellan personlighet och internetanvändning i en omfattande studie vid Centrum för konsumtionsforskning på Handelshögskolan i Göteborg.
Personligheten påverkar internetbeteendet
− Vi ser i studien tydligt hur personligheten påverkar internetbeteendet. De som är målinriktade hittar verktyg på nätet för att bli ännu mer målinriktade, samtidigt som impulsivitet kan förstärkas än mer, säger han.
Totalt har 1 694 personer medverkat i studien som gjordes före pandemin och som bygger på den så kallade femfaktorteorin. Det är en modell som används för att kartlägga en individs personlighet utifrån de fem personlighetsdragen extraversion/introversion (som beskriver hur utåtriktad en människa är), vänskaplighet, samvetsgrannhet, känslosamhet och öppenhet. Forskarna har sedan undersökt hur mycket deltagarna använt sociala medier, email, sökt efter information eller e-handlat.
− Vi ville ta reda på hur ofta människor ägnade sig rena nöjen, respektive aktiviteter kopplade till studier och arbete, säger John Magnus Roos.
… och internet förstärker personlighetsdragen
Enligt honom visar studien tydligt att internet utvecklats i en riktning där det kan leda till att personlighetsdragen förstärks.
− Vi ser att individer som är målinriktade och stabila använder internet för att ta sig fram i karriären, medan personer som är mer oroliga till sin karaktär i större utsträckning undviker sådana aktiviteter, säger han.
På samma sätt visar resultatet att individer med en mer impulsiv läggning oftare kopplar upp sig för andra aktiviteter.
− Impulsiva personer använder internet främst för nöjen, snarare än som ett verktyg i karriären. Detta innebär att personen formas av den aktivitets som väljs, och att denna aktivitet bestäms utifrån vem vi är. Till exempel får vi inte samma personliga utveckling om internet används för nätkasino som att söka arbetsrelaterad information.
Större konsekvenser av hur vi surfar
Under pandemin har användningen av internet ökat inom olika områden. John Magnus Roos ser därför en risk att det kan få konsekvenser för de grupper som inte använder nätet för att bygga karriärer och förstärka sin position i arbetslivet.
− Ju mer digitala vi blir så kan vi förvänta oss att den här tendensen förstärks, och att det kan få förödande konsekvenser för olika gruppers möjligheter att ta sig fram, säger han.
− Hemarbete och distansstudier kan leda till att impulsiva och ängsliga personer får svårare att klara arbete och skola, då de i större utsträckning prioriterar nöjen på internet. Samtidigt ska tilläggas att inte alla vill ta sig fram på detta sätt och att pandemin därför har inneburit en större frihet även för dessa personer att vara sig själva och att utvecklas så som de faktiskt är.
– Våra resultat visar att föräldrarna ofta inte hade tänkt så mycket på donatorn under barnets uppväxt, utan känt sig som en ganska vanlig familj. Men när deras vuxna barn sökte information om honom blev han plötsligt en verklig person som de behövde förhålla sig till, säger Andreas Widbom, doktorand vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, och studiens försteförfattare.
Sverige var det första land i världen som, 1984, förbjöd anonyma spermadonatorer och gav barnen rätt att vid 18 års ålder få veta vem donatorn är.
Det är ett beslut som fått kritik, bland annat för farhågor att färre vill bli donatorer. En invändning som inte visat sig stämma.
Få har sökt spermadonatorns identitet
Det finns lite kunskap om hur heterosexuella föräldrar upplever att deras vuxna barn tar kontakt med spermadonatorn. Detta trots att flera andra länder idag har liknande lagstiftning, men där har barnen inte hunnit bli så gamla att de kunnat ta vara på möjligheten att få veta donatorns identitet.
I Sverige finns drygt 800 vuxna som tillkommit med hjälp av öppen spermadonation, men få av dem har sökt den här informationen.
Nu har forskare vid Karolinska Institutet, i samarbete med alla universitetssjukhus i Sverige, genomfört en kvalitativ intervjustudie med föräldrarna till de unga män och kvinnor som sökt information om sin respektive spermadonator.
Pappor kände sig hotade
Den förändrade situationen verkar mer komplicerad för papporna, som kunde känna sig hotade i sin fadersroll och vilja hålla donatorn på avstånd.
– Mammorna var generellt mer positiva till att deras barn hade sökt information om donatorn och några tyckte att det var som att familjen hade blivit större. Att se eller träffa donatorn väckte ändå en hel del frågor om betydelsen av genetiska band som föräldrarna inte varit förberedda på, säger Claudia Lampic, docent vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, och studiens sisteförfattare.
Donation ger livslånga konsekvenser
Nu bearbetar forskarna de intervjuer som genomförts med vuxna barn och spermadonatorer. Med den analysen utvecklas kunskapsbilden av en situation som är unik för alla inblandade. Informationen kan vara viktig för flera grupper idag.
– Infertilitetsbehandling med sperma eller ägg från en donator har livslånga konsekvenser både för de familjer som bildas och för donatorerna. Det är särskilt tydligt nu när släktforskning med hjälp av DNA-tester blivit allt mer populär. Ett av våra forskningsmål är att undersöka behovet av specifik information eller andra resurser för att stödja familjer som bildas med hjälp av donationsbehandling och för donatorer, säger Claudia Lampic.
Fler mammor än pappor i studien
Resultaten bygger på intervjuer med 23 föräldrar (åtta föräldrapar och sju mammor). Intervjuerna genomfördes som fysiska möten eller telefonsamtal med en förälder per samtal. Datainsamlingen pågick under tre månader hösten och vintern 2018– 2019.
Svaren kunde delas in i olika teman, bland annat det forskarna kallar ”Positionering av donatorn i ett nytt landskap”, som beskriver hur föräldrarna praktiskt och känslomässigt förhållit sig till donatorn.
Studien omfattar heterosexuella föräldrar som själva informerat sina barn om att de tillkommit via spermadonation inom ramen för svensk lagstiftning. Det är fler mammor än pappor som deltagit och detta tillsammans begränsar i vilken omfattning resultaten kan appliceras på andra grupper och andra länder.
Claudia Lampic, docent vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, claudia.lampic@ki.se
Att det finns ett samband mellan barns språkutveckling samt vissa andra förmågor och faktorer som kön och socioekonomisk bakgrund (se förklaring längre ner, redaktionens kommentar) har tidigare visats i internationella studier.
Hittills har kunskapen varit begränsad om detta gäller även för barn i Sverige – men nu är dessa samband klarlagda även här. Föräldrarnas utbildningsnivå visade sig inverka både på barnens ordförståelse, grammatisk förmåga och exekutiva funktioner, som uppmärksamhet, arbetsminne och problemlösning.
Risk att ligga efter vid skolstart
– Skillnaderna märks redan i 4–6-årsåldern. Vi tar det för självklart att barn som börjar skolan har förmåga att lyssna uppmärksamt och vänta på sin tur. Men så är det inte för alla barn. Om man kommer från en svagare socioekonomisk bakgrund är man i riskzonen att ligga efter jämnåriga redan från skolstart, säger Signe Tonér, som har lagt fram sin avhandling i lingvistik.
En av avhandlingens delstudier var utformad för att ta reda på om två olika pedagogiska metoder skulle kunna stötta barns utveckling och lärande inom de aktuella områdena. Under en period på sex veckor fick barnen antingen jobba i grupp kring ett tema eller öva matematik på läsplattor och göra uppmärksamhetsstärkande övningar. Språk, uppmärksamhet, arbetsminne och ytterligare förmågor mättes före och efter sexveckorsperioden, och jämfördes med barnen i kontrollgruppen som deltog i förskolans vanliga undervisning.
Pedagogiska insatser gav inget
– De metoder vi ville utvärdera visade sig inte ge bättre resultat än kontrollgruppen. Vi vet inte varför. Kanske var försöksperioden för kort för att arbetssätten skulle kunna visa resultat. Kanske jobbar förskolan redan så pass bra att de metoder som introducerades av forskarna inte ledde till större framsteg än den vanliga undervisningen, säger Signe Tonér.
Signe Tonér konstaterar att det finns ett stort behov av mer forskning för att identifiera arbetssätt som kan stötta barn som riskerar svårigheter när det gäller språk och exekutiva funktioner. Inte minst för att flera studier har visat hur viktiga förmågorna är för skolgång, arbetsliv och livskvalitet.
Se över förskolors resurser
– Vi har visat att det går att göra en randomiserad kontrollerad studie i förskolan. I framtiden kan vi bygga vidare på den här studien för att ta reda på huruvida förskolan kan lyckas med sitt så kallade kompensatoriska uppdrag eller ej, som innebär att jämna ut skillnader mellan barnen som beror på hemmiljön.
– Det är behjärtansvärt att skriva in alla barn på förskola från tre års ålder, som en utredning nyligen föreslagit. Men då behöver man se över resurserna till förskolor i utsatta områden som har lägre andel behöriga förskollärare. Och hitta nya vägar för förskolan att jämna ut skillnader som riskerar att få långtgående konsekvenser längre fram i livet.
*Med socioekonomisk bakgrund och socioekonomisk status (SES) avses ofta utbildningsnivå, yrke eller inkomst.
Signe Tonér, Institutionen för lingvistik, Stockholms universitet, signe.toner@ling.su.se
– Det är viktiga fynd som pekar på behovet av att väga in den samlade effekten av exponering av flera kemikalier, snarare än att utvärdera en i taget, säger studiens förstaförfattare Richelle Duque Björvang,doktorand vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik vid Karolinska Institutet.
Forskarna studerade koncentrationer av 22 så kallade långlivade organiska föroreningar (förkortat POPs på engelska). Dessa är olika typer av giftiga kemikalier som är svåra att bryta ned, och därför finns kvar i naturen under lång tid. De sprids till människor och djur via bland annat mat, vatten och luftpartiklar. EU:s medlemsländer och flera andra länder har skrivit på avtal som förbjuder eller begränsar deras tillverkning och användning.
POPs är svåra att bryta ner
Långlivade organiska föroreningar (förkortat POPs efter engelskans persistent organic pollutants) är ett samlingsnamn för en typ av kemikalier som är svåra att bryta ner och därför finns kvar i naturen under lång tid. De sprids via luftpartiklar, jord och vatten och ackumuleras i framför allt fettvävnad i djur och människa.
I dag listas 30 POPs i den så kallade Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar (formellt namn Stockholm Convention on Persistent Organic Pollutants). Det är en internationell överenskommelse som arbetats fram inom FN-systemet och vars syfte är att eliminera eller begränsa produktion och användning av POPs. Över 150 länder, inklusive Sverige, har skrivit under avtalet.
Listan inkluderar bekämpningsmedel, industrikemikalier och biprodukter. Många är sedan länge förbjudna i länder runt om i världen men fortsätter att påverka miljö och människors och djurs hälsa.
I studien undersökte forskarna prover av fettvävnad, lever, hjärta, lungor och hjärna från 20 foster som av olika orsaker hade dött i tredje trimestern under åren 2015–2016. De identifierade minst 15 av 22 analyserade kemikalier i varje organ. Fyra av kemikalierna hittades i alla vävnader i alla foster. De mest spridda var:
HCB, ett bekämpningsmedel som tidigare använts för att skydda livsmedelsgrödor från svampar;
DDE, ett ämne som produceras vid nedbrytning av DDT, en insektsdödare som användes under mitten av 1900-talet;
Varianter av PCB, kemikalier som tidigare använts i olika elektroniska produkter.
Förhållande mellan kemikalier uppmätta i moderns blodprov, moderkaka och fostervävnad. Richelle D. Björvang et al, Chemosphere, juni, 2021. Bild: KI
Högre halter i fettvävnaden hos fostret
Det vanliga sättet att uppskatta fosters exponering för kemikalier är att mäta halten i moderns blod och moderkakan. I den aktuella studien var koncentrationen av vissa kemikalier ofta högre i fosters fettvävnad än i blod- och moderkaksprov från mamman. Detta kan förklaras med att kemikaliernas struktur gör att de ansamlas just i fettvävnad. Men även nivåerna i fostrens lever och lunga översteg nivåerna hos modern. Vissa bekämpningsmedel – PeCB, α–HCH, γ–HCH och oxychlordane – hittades i fostren trots att de inte gick att mäta i moderns blodprov eller moderkaka. Fynden tyder enligt forskarna på att blod- och moderkaksmätningar underskattar mångfalden och koncentrationen av kemikalier som foster exponeras för tidigt i utvecklingen.
Den nu publicerade studien undersökte enbart kemikaliernas förekomst i fostervävnad, inte kopplingar till eventuella hälsorisker. Forskarna pekar dock på att andra studier har kopplat tidig exponering för POPs till hälsorisker såsom låg födelsevikt, graviditetsdiabetes, adhd, infertilitet, fetma och minskad spermaproduktion. Till exempel reviderade Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) nyligen sin riskbedömning av dioxiner och dioxinlika PCB och drog slutsatsen att kostintaget i Europa för närvarande ligger på en nivå som kan störa fertiliteten hos män.
Högre exponering av kemikalier hos pojkar.
– Det är viktigt att vi får en rättvisande bild av kemikalieexponeringen i de tidiga utvecklingsstadierna. Först då kan vi utvärdera hälsokonsekvenser för framtida generationer på kort och lång sikt. Dagens tillvägagångssätt för att skatta fosters kemikalieexponering, till exempel i födelsekohortstudier, behöver uppdateras för att ta hänsyn till sannolikheten att för vissa kemikalier så är fostrens exponering faktiskt större än vad blod- och moderkaksproverna visar, säger studiens sistaförfattare Pauliina Damdimopoulou, forskare vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik vid Karolinska Institutet.
13 av graviditeterna hade data från en tidigare studie om PFAS (kemikalier som till viss del fortfarande används i stekpannor, matförpackningar och brandskum). Genom att kombinera dessa data kunde forskarna analysera andelen kemikalier i olika typer av vävnad. Bekämpningsmedel och PCB var signifikant överrepresenterade i fettvävnad, medan mer än hälften av kemikalierna i fostrens lungor, hjärna, lever och hjärta bestod av PFAS. Över lag hittades den högsta koncentrationen av en mix av kemikalier i fettvävnad och den lägsta i hjärnan. Pojkars relativa exponering var högre jämfört med flickors.
Åtgärder hjälper, men gifterna är långlivade
– Studier som genomfördes på 1960- och 1970-talet, när det fanns en utbredd användning av POPs, fann klart högre nivåer. Detta visar att politiska åtgärder som leder till begränsningar i användningen av kemikalier har en inverkan på befolkningens exponering, även om det med långlivade kemikalier tar flera generationer att bli av med exponeringen, säger Richelle Duque Björvang.
Forskarna understryker att studien innehåller vissa begränsningar. Till exempel var andelen foster som ingick relativt få och alla hade dött i livmodern sent under graviditeten. Således är det möjligt att fynden inte är helt representativa för barn som föds vid liv.
Vävnadsproverna samlades in från Stockholms medicinska biobank. Forskarna har fått finansiering från FORMAS, Jane och Aatos Erkkos Stiftelse, och Stiftelsen Kvinnoklinikens i Sundsvall utvecklingsfond.
Richelle Duque Björvang, doktorand och läkare, Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Karolinska Institutet, richelle.duque.bjorvang@ki.se
Pauliina Damdimopoulou, forskare, Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Karolinska Institutet, pauliina.damdimopoulou@ki.se
– Sverige används ofta som ett exempel på ett välfärdssamhälle. Men bostäder har uteslutits från välfärden och överlämnats till den privata marknaden, säger Carina Listerborn, professor vid Malmö universitet och aktuell med en studie som baseras på intervjuer med boende i Malmö om deras erfarenheter av bostadsosäkerhet.
Skyddsnät saknas
– Statens engagemang är lägre i Sverige än i många andra länder som lutar sig åt marknadslösningar, som Storbritannien och USA. Befintliga skyddsnät fungerar inte och det finns heller inte, till skillnad från i andra europeiska länder, några bostäder till ekonomiskt utsatta medborgare, säger Carina Listerborn, professor i stadsbyggnad vid Malmö universitet och författare till studien.
De 49 intervjupersonerna delar i studien med sig av sådant som upplevelsen av att inte ”väljas” av hyresvärden på grund av ekonomi, etnicitet eller kön. Just kön är framför allt synligt på andrahandsmarknaden; det är lättare för kvinnor än män att hyra bostad i andra hand. Svårast var det för män med utländsk bakgrund.
Vissa av intervjupersonerna kom från medelklassfamiljer och kunde få hjälp av sina föräldrar att köpa bostad. För andra var detta aldrig ett alternativ.
Hyrorna ökat med 50 procent
I Malmö står 90 000 personer i bostadskö. Antalet har ökat på senare år. Samtidigt har hyrorna hos allmännyttan MKB, som står för en tredjedel av alla hyresrätter i staden, ökat med 50 procent sedan 2003. Det gör allmännyttan i Malmö till den näst dyraste i Sverige. Priserna på köpta bostäder har å sin sida ökat med 38 procent i Malmö under en tioårsperiod – vilket är den högsta ökningen på nationell nivå.
Får effekter för den drabbade
Att leva i en bostadosäkerhet innebär en högre risk att uppleva situationer där den drabbade känner sig sårbar, utsatt, utesluten och försummad, visar studien.
Lena, en 20-åring som har flyttat från hem till hem sedan hon var 17 år, förklarar i studien betydelsen av en nyckel:
”Om du bor med någon och inte har dina egna nycklar måste du organisera nästan hela dagen efter den andra personen. Du vet inte riktigt vad du ska göra med dig själv. Någon annan kontrollerar ens liv, så att säga.”
Men för många är vägen lång till ett eget hem, och en egen nyckel.
– Ett återkommande tema i intervjuerna var nyckeln, både bokstavligt och symboliskt. Att ha en nyckel gör det möjligt att avgöra vem som har tillgång till en lägenhet. En nyckel var också för flera av informanterna en symbol för värdighet och självständighet, säger Carina Listerborn.
− Få har haft erfarenhet av att hantera en sådan omfattande och utdragen kris som pandemin orsakat. Den slog brett mot samhället och ställde höga krav på samverkan och samordning av kriskommunikation. Vår studie visar att samverkan gav en snabb överblick över de kommunikativa utmaningarna, men att det har varit stora svårigheter att samordna kommunikationen mellan nationell, regional och lokal nivå, säger Catrin Johansson, professor i organisationers kommunikation vid Mittuniversitetet.
I den nya studien undersöktes hur centrala myndigheter och offentliga aktörer samverkade och samordnade sin kriskommunikation under de första månaderna av coronapandemin. Forskarna har analyserat ett stort antal samverkanskonferenser med fokus på kommunikation, ledda av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), och intervjuat representanter för deltagande organisationer och myndigheter.
Bra samverkan i början
Resultaten visar bland annat att utbytet av personal och kunskap mellan aktörerna fungerade väl under pandemins första månader och att samverkan fungerat väl när den skett mellan aktörer på samma nivå med likartade utmaningar.
− Samtidigt säger våra intervjupersoner att aktörerna på den nationella nivån inte hade tillräcklig kännedom om behoven hos regionerna och kommunerna. Det är en viktig lärdom, säger Kristina Jämtelid, universitetsadjunkt vid Institutionen för medie- och kommunikationsvetenskap, Mittuniversitetet.
− I framtiden kan det också vara nödvändigt med en mer flexibel struktur för samverkan och samordning för kommunikation som kan anpassas till den specifika krisens karaktär, säger Catrin Johansson.
Samordning kring översättning saknades
En annan av de kommunikativa utmaningarna under pandemins första månader var kriskommunikation och informationsmaterial på andra språk än svenska. Det framkom såväl under samverkanskonferenserna som i intervjuerna.
− Hos regioner och kommuner uppgav de att de saknade en nationell samordning kring översättning, vilket ledde till att de fick översätta texter själva och när översättningar väl kom från den nationella nivån upplevdes de komma för sent, säger Catrin Johansson.
I rapporten ger forskarna ett antal rekommendationer kring samverkan om kriskommunikation utifrån de slutsatser som dras av analyserna. Man lyfter bland annat behovet av att ta fram generell kommunikation översatt till flera språk, liksom att bli bättre på att använda den målgruppskännedom och kunskap om medborgarna som finns i kommunerna.
Resultaten i rapporten diskuteras med representanter för olika myndigheter vid ett livesänt webbinarium tisdag 22 juni, 09.00-09.45. Webbinariet är öppet för alla och kostnadsfritt.
Catrin Johansson, professor i organisationers kommunikation vid Mittuniversitetet, catrin.johansson@miun.se
Kristina Jämtelid, universitetsadjunkt vid Institutionen för medie- och kommunikationsvetenskap, Mittuniversitetet, kristina.jamtelid@miun.se
− Det finns för- och nackdelar med båda alternativen. På lokalnivå ökar samverkansmöjligheterna både med socialtjänst och kommuner men också internt. Nackdelen kan vara att resurserna riskeras att ätas upp och användas till andra utredningar, säger han.
I samband med den stora polisreformen 2015 ville myndigheten öka specialiseringen kring brott i nära relation. De utredare som arbetade med den här typen av brott i Stockholm placerades centralt på polisområdesnivå. En sedan tidigare negativ uppklaringstrend fortsatte och det stod rätt snabbt klart att lösningen inte hjälpte polisen att nå sina mål: att utreda och klara upp brott.
Pilotprojekt i Södertälje, Rinkeby och Botkyrka
Så för ett och ett halvt år sedan valde polisen i Region Stockholm att genomföra ett pilotprojekt och tre lokalpolisområden valdes ut. Syftet var att se vilka för- och nackdelar som finns med att decentralisera utredningsarbetet kring brott i nära relation. I Södertälje, Rinkeby och Botkyrka byggdes mindre lokala enheter upp med utredare från polisen och personer med civil bakgrund.
Forskare från Södertörns högskola och Linnéuniversitetet fick i uppdrag att göra en första utvärdering av pilotprojektens effekter.
− På lokalnivå ser vi att samverkansmöjligheterna påverkas, det blir ett bättre samarbete med till exempel kommun och socialtjänst. Sitter utredarna centralt kan de ha kontakt med 14 kommuner och då är det svårt att bygga relationer. Detta syns även internt då utredarna bättre kan utbilda ingripande poliser i vad som krävs för att kunna gå vidare med en anmälan, säger Daniel Castillo.
Viktigt att gruppen fredas
De risker som uppdagats kopplas till storleken på verksamheten. En liten grupp, placerad på lokalpolisområden, är en bräcklig organisation. I en sådan organisation blir det lätt att alla gör allt. Om det sker något som kräver en mer omfattande insats, som en skjutning, riskerar alla utredare att arbeta med den. Detsamma om någon i gruppen blir sjuk, tjänstledig eller föräldraledig.
− Vid den här typen av brott är det viktigt att utredningsarbetet går snabbt och att brottsoffret får rätt hjälp. Måste man byta utredare mitt i den processen riskerar man att ha tappat den målsägande, kvinnan – som det handlar om i majoriteten av dessa brott – blir rädd och backar ur. I de fall de här grupperna fredas och bara får ägna sig åt just brott i nära relation, där är arbetet mer stabilt och effektivt, säger han.
Ger det fler åtal?
Kärnfrågan är om en decentralisering leder till bättre resultat, det vill säga att fler utredningar går till åtal och att antalet anmälningar inte hamnar på hög. Det kan forskarna inte svara på, det har gått alldeles för kort tid. Men de kan inte se att resultaten påverkats negativt hittills. Om decentralisering är rätt väg att gå finns inte heller ett tydligt svar på.
− Polisen har i alla sina reformer strävat efter att komma närmare medborgaren. Det är komplext, förutsättningarna ser inte likadana ut över landet. I Stockholm fungerar det kanske bättre på lokalnivå, medan det i geografiskt större regioner kanske fungerar bättre med en central organisation. Det kräver en flexibel organisation. Vårt förslag är att prata mer om sårbarhetsfaktorer för målsägande och sätta deras situation i en kontext. Var i processen är sårbarheten som störst? avslutar Daniel Castillo.
Daniel Castillo är filosofie doktor i sociologi och arbetar som forskare vid Förvaltningsakademin vid Södertörns högskola, daniel.castillo@sh.se
Många sjukdomar som orsakas av felaktigt reglerade immunsystem, såsom allergi, astma och autoimmunitet, kan spåras till händelser tidigt i livet. Hittills har mekanismerna bakom immunförsvarets utveckling varit ofullständigt kända. Nu har forskare vid Karolinska Institutet kartlagt ett samband mellan bröstmjölk, utvecklingen av gynnsamma bakterier i tarmen och immunsystemets utveckling.
– En möjlig tillämpning av våra resultat är förebyggande behandlingar för att minska risken för allergi, astma och autoimmun sjukdom senare i livet. Vi tror också att vissa mekanismer, som studien pekar ut, i förlängningen kan leda till ytterligare typer av behandlingar, inte enbart förebyggande, mot sådana sjukdomar, säger Petter Brodin, barnläkare och forskare vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet.
Autoimmuna sjukdomar ökar
Förekomsten av autoimmuna sjukdomar, som astma, diabetes typ 1 och Crohns sjukdom, ökar hos barn och unga i delar av världen. Det är sjukdomar som begränsar livet på flera sätt, men som inte är lika vanliga i låginkomstländer som de är i Europa och USA.
Det är känt sedan tidigare att risken att drabbas av de här sjukdomarna till stor del bestäms av händelser tidigt i livet. Det finns till exempel ett samband mellan tidig användning av antibiotika och en ökad risk för astma. Man vet också att amning skyddar mot flera av dessa tillstånd.
Skyddande bakterier i tarmen
Det finns en koppling mellan specifika, skyddande bakterier på huden, i luftvägarna och i tarmen med minskad risk för immunologiska sjukdomar. Men det behövs mer kunskap om hur de här bakterierna formar immunsystemet.
Nu har forskare studerat hur immunsystemet hos nyfödda barn anpassar sig till, och formas av, de många bakterier, virus, födoämnen och andra miljöfaktorer som barnet exponeras för under livets första månader.
Tidigare forskning har visat att bifidobakterier är vanligt förekommande hos ammade barn i länder med låg förekomst av autoimmuna sjukdomar.
Bröstmjölk innehåller rikligt med HMO, humana mjölkoligosackarider, som barnet inte kan tillgodogöra sig som näring. Produktionen av de här komplexa sockerarterna kan istället förknippas med evolutionära fördelar, som handlar om att ge näring till bakterier i tarmen med stor betydelse för barnets immunförsvar. Bifidobakterien är en sådan.
– Vi har funnit att barn vars tarmflora har god förmåga att bryta ner HMOs har mindre inflammation i både blod och tarmen. Det beror troligen på bifidobakteriernas unikt goda förmåga att bryta ner HMOs, expandera hos ammande barn och utöva en gynnsam effekt på det utvecklande immunsystemet tidigt i livet, säger Petter Brodin.
Barn som ammats och fått tillskott av bifidobakterier hade högre nivåer av molekylerna ILA och Galectin-1 i tarmen. ILA, indole-3-lactic acid, behövs för att omvandla HMO-molekyler till näring. Galectin-1 har en huvudroll för att aktivera immunförsvaret vid hot och angrepp.
Viktig mekanism för tarmfloran
Enligt forskarna är Galectin-1 en nyfunnen och mycket viktig mekanism för att bevara bakterier med gynnsamma, antiinflammatoriska egenskaper i tarmfloran.
Resultaten bygger på 208 ammade spädbarn födda på Karolinska Universitetssjukhuset mellan 2014 och 2019. Forskarna har med nya metoder kunnat analysera immunsystemet även ur små blodprov. Två grupper spädbarn i USA, där hälften enbart ammats och hälften ammats och fått tillskott av bifidobakterier, har varit kontroller.
En begränsning i studien är att forskarna varit hänvisade till blodprover och inte kunnat studera immunsystemet direkt i tarmen. Alla aspekter av tarmens immunsystem kan inte ses i blodet men det är inte etiskt försvarbart att ta tarmbiopsier från friska nyfödda barn.
Studera tillskott med bakterier
Nu hoppas forskarna kunna följa barnen i studien under en längre tid för att se vilka som drabbas av atopiskt eksem, astma och allergier.
– Vi planerar en ny prövning kring bakteriesubstitution för att se om vi kan hjälpa alla barn att få en hälsosammare immunologisk start i livet. Vi samarbetar också med andra forskare för att jämföra utvecklingen av immunsystemet hos svenska barn mot barn som växer upp på landsbygden i Afrika söder om Sahara där andelen som drabbas av allergier är betydligt lägre, säger Petter Brodin.
Petter Brodin, professor och barnläkare, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, petter.brodin@ki.se
Det gäller i både andra studenters och lärares ögon, men även i deras egna. Att inte följa normerna kan leda till att man ses som mindre trovärdig och mindre ambitiös än andra fysikstuderande, visar avhandlingen från Uppsala universitet.
Både i Sverige och internationellt är fysik ett ämne som har stora problem med underrepresentation av kvinnor och minoriteter. På alla nivåer domineras fysikämnet av män, och det har historiskt ofta kopplats ihop med maskulinitet och en viss typ av intelligens.
Avskräcker kvinnliga studenter
Tidigare forskning har visat att när man i skolan framställer fysik som särskilt svårt och kopplar ihop det med nördighet och intelligens, avskräcker det framförallt kvinnliga studenter från att se fysik som något för dem.
Johanna Larsson menar att fysiklärare har möjlighet att påverka hur en ny generation elever uppfattar fysiken, och hur det arbetet måste påbörjas redan under utbildningstiden.
– Utbildningen av fysiklärare är en nyckel till hur ämnet uppfattas av en bred allmänhet. De som utbildar sig till fysiklärare behöver hjälp med att skapa verktyg för att utmana och bryta ojämställda mönster, som till exempel att automatiskt koppla ihop fysik med intellektuell överlägsenhet.
Studiemiljön påverkar framtida fysikundervisning
– Lärarstudenternas egen studiemiljö, som kan vara passiv och elitistisk, påverkar förstås hur de själva i sin tur kommer att lära ut, säger Johanna Larsson.
Avhandlingens övergripande syfte är att utforska vad det innebär att bli erkänd som en kompetent fysiklärarstudent på en svensk lärarutbildning. Med en intervjustudie analyserar forskaren bland annat hur de som undervisar de blivande lärarna pratar om fysiklärarutbildningen, och hur fysiklärarstudenterna upplever att det är att läsa fysik som en del av lärarprogrammet.
– För att fysiklärarutbildningen ska framstå som ett utmanande och givande alternativ för nya studenter så är det också viktigt att ta hänsyn till vilka möjligheter utbildningen erbjuder lärarstudenter att uppfattas som framgångsrika och kompetenta.
Avvikare blir osynliggjorda
Johanna Larsson beskriver hur de fysiker som intervjuades i avhandlingen och som undervisar på lärarutbildningen, pratade om studenterna på ett sätt som antydde att det förväntade och normala är att de går från skolfysik, via universitetsfysik, till att slutligen bli fysiker, till exempel forskare. Att det finns studenter som avviker från den här förväntade vägen, förklaras med att de inte har vad som krävs för att bli fysiker.
De studenter som läser fysik med syftet att själva undervisa och inte forska, kan då tolkas som mindre kompetenta och ambitiösa än andra fysikstudenter. Det här sättet att prata om lärarstudenter speglas också i hur fysiklärarstudenterna själva beskrev sina upplevelser av att läsa fysik. Flera av dem som blir intervjuade i studien uttrycker att de känner sig osynliggjorde på de fysikkurser som i första hand är till för att fylla andra studentgruppers behov.
Att förstå snabbt och aldrig ha fel
– De beskriver också att legitimitet i fysik uppnås genom att framstå som intelligent, att aldrig ha fel och att snabbt förstå fysik. I den här miljön tvekar fysiklärarstudenterna innan de ställer eller besvarar frågor, och en passiv studiemiljö skapas på grund av risken att inte framstå som smart nog, säger Johanna Larsson.
Att framstå som smart och bra på fysik är också svårare för den som inte passar in i normen för hur en typisk fysikstudent ska vara. Att vara kvinna och ha en feminin stil som bryter mot stereotypen av hur en smart person förväntas se ut, gör det svårare att bli uppfattad som framgångsrik bland fysikstudenter eftersom att nördighet, maskulinitet och intelligens är starka normer i den här miljön.
Men avhandlingen visar också att just att bryta mot normer inom fysikämnet kan också fungera som en resurs.
– I och med att de inte finns samma förväntningar kan dessa studenter plugga fysik på ett mer avslappnat och aktivt sätt än de normativa studenterna som har ett annat tryck på sig att prestera. Men de låga förväntningarna innebär trots allt att de inte får möjligheten att framstå som lyckade och begåvade, varken inför andra studenter, lärare eller sig själva, säger Johanna Larsson.
Johanna Larsson, doktor i fysikens didaktik vid institutionen för fysik och astronomi, Uppsala universitet, johanna.larsson@physics.uu.se
Materian i universum är uppbyggd av elementpartiklar som elektroner, protoner och neutroner. De finns överallt, men är så små att det mänskliga ögat inte kan uppfatta dem. Det senaste århundradet har fysiker genom olika experiment påvisat partiklarnas existens, men i de flesta av dessa experiment har observationen varit indirekta.
– Elektronen är en av dessa fundamentala partiklar. 1909 visade Robert Millikan att elektronens laddning är kvantiserad, det vill säga att det finns en minsta odelbara laddning. Han visade detta genom att låta hundratals laddade droppar falla genom ett elektriskt fält och sedan göra en statistisk analys av dropparnas rörelse.
En enda svävande droppe
– Nu har vi skapat en modern variant av detta klassiska experiment genom att fånga en enda droppe i luften med hjälp av en laser, säger Javier Marmolejo, doktorand vid institutionen för fysik på Göteborgs universitet.
I detta experiment kan man observera den elektriska laddningen direkt utan att använda avancerade experimentell utrustning eller en komplicerade statistisk analys.
– Vi placerade droppen i ett starkt elektriskt fält och adderade enskilda elektroner genom att exponera droppen med ett alfa-preparat. Droppen gjorde kvantiserade hopp när den absorberade en enda eller ett fåtal elektroner. Genom att förstora bilden av droppen med hjälp av en enkel lins kunde vi se effekten av att en enda elektron absorberades av droppen och mäta hoppet med en linjal. Ljusfläcken flyttades sig ungefär en millimeter för varje absorberad elektron, se video.
Droppen är 29 mikrometer i diameter, vilket ungefär motsvarar tjockleken på ett tunt mänskligt hårstrå. Trots detta innehåller droppen den ofattbara storken på cirka 3.7 x1015 elektroner.
– Bedriften är anmärkningsvärd med tanke på att vi nu med blotta ögat kan se hur en enda elektron adderas till de 3 700 000 000 000 000 andra elektronerna.
I och med möjligheten att ”se effekten av en enda elektron” uppenbarar sig en ny möjlighet att kommunicera vetenskap gällande partiklar till den större allmänheten, enligt forskarteamet.
Så här gjorde forskarna:
En laserfälla användes för att levitera silikondroppar i luften – få dem att sväva fritt. Fällan bestod av en grön laser med våglängden 532 nanometer som riktades lodrätt och fokuserades, via en lins med brännvidden 100 millimeter, mellan två elektroder som hängde centralt i en experimentkub.
Elektroderna var parallella och separerade med 1 millimeter. En 29 mikrometer stor droppe skickades in i laserstrålen och föll mot dess fokus mellan elektroderna där den bromsades och fångades. Forskarna applicerade en spänning på 666 V mellan plattorna, som orsakade ett starkt elektriskt fält.
Ett alfapreparat fördes mot den nästan oladdade droppen, vars strålning joniserade den omgivande luften. Då droppen fångade upp eller avgav laddningar i utbyte med den av alfastrålningen joniserade luften förändrades dess laddning, varvid dess position i det elektriska fältet förflyttades.
Effekterna förstorades med hjälp av en lins, med 73 gångers förstoring, och projicerades på en vägg. Med denna förstoring kunde mikrometerstora rörelser hos droppen observeras med bara ögat. På väggen placerades en egengjord linjal och här kunde forskarna direkt observera antalet elektroner droppen tog emot då den hoppade från en linje till en annan.
”Giriga idioter!” Så beskrev en bitcoinbedragares advokat nyligen sin klients offer. Det var under en rättegång i Wien där en israelisk medborgare åtalats för att ha lurat tiotusentals personer på hundratals miljoner euro. Hans advokat använde en del av sitt anförande åt att beskriva offren som kicksökare som hade ägnat sig åt dobbel (spel där slumpen avgör utfallet), inte åt investeringar.
Men det är inte girigheten som bedragarna utnyttjar, utan en annan, djupt mänskligt egenskap. Mer om det senare men först en kort beskrivning av hur bedrägerierna fungerar rent tekniskt.
Bedrägerifabrikerna drivs som företag
Mannen i Wien anklagades för att ha drivit en av de bedrägerifabriker som är uppbyggda som vilka internationella företag som helst. Marknadsföringen sker med annonser via mejl eller på Facebook, ofta med kändisar som ”vittnar” om hur de blivit rika på bitcoin. ”Kunden” klickar på en länk och kommer till en hemsida där hen registrerar sig. Snart blir ”kunden” uppringd av en säljare som sitter i ett call-center. Framför sig har säljaren en manual för hur personen i andra änden ska manipuleras. I huvudet har säljaren en påhittad bakgrundshistoria.
Bedrägeriet kan börja.
Ingrid Hernvall är en av tusentals svenskar som har fångats upp av bedragarna. Processen, som slutade med att hon blev av med nästan tre miljoner kronor, beskriver hon som en själslig våldtäkt. När Ingrid Hernvall fick veta att dottern hade klickat på en annons och övertalats att handla med bitcoin, och nu ville ta lån för att fortsätta, avrådde Ingrid sin dotter. Men till slut gick hon med på att prata med den kvinna som dottern hade kontakt med.
– Sedan började övertalningen, säger Ingrid Hernvall.
Övertalades att ta flera lån
Ett par veckor senare hade Ingrid inte bara blivit av med pengarna från en lägenhetsförsäljning utan också övertalats att ta flera lån.
Hur går det till när en annars kritiskt tänkande människa luras på hundratusentals, ibland miljontals kronor? För Ingrid är som sagt inte ensam. Bara i Europa räknas de drabbade i tiotusentals. Bland dem finns högt uppsatta chefer, såväl inom näringsliv som myndigheter, och personer som professionellt arbetar med kritisk granskning.
Maria Konnikova, rysk-amerikansk författare och psykolog, vet en del om att bluffa. När hon gjorde research inför boken The Biggest Bluff, om pokerspel, gav hon sig själv in i spelet och visade sig vara så skicklig att hon vann över 300 000 dollar och inledde en karriär som professionell pokerspelare. Men det är i en annan bok, The Confidence Game, som hon berättar om forskningen om de psykologiska mekanismer som bedragare använder för att lura sina offer. Och, inte minst, vad som får annars kritiskt tänkande människor att ge ifrån sig sina surt förvärvade, eller lånade, pengar.
Bedragarna utnyttjar vår tillit
Den egenskap som bedragarna främst utnyttjar är tilliten, som i grunden är god och framgångsskapande. På en föreläsning på World Economic Forum berättar Maria Konnikova om forskning som visar att den som litar på andra är lyckligare, smartare och lyckas bättre i arbetet. Länder med hög grad av tillit går bättre än andra. Dessutom är tillit naturligt, ett slags default-läge. Det är misstron som måste läras in.
– Människan hade inte överlevt om vi inte hade litat på varandra, så det är en bakomliggande princip, säger Pär-Anders Granhag, professor i psykologi vid Göteborgs universitet.
Vem som helst kan bli lurad på pengar
The Confidence Game innehåller rikligt med exempel på bedragare och gör en sak klart: Vem som helst kan bli bedragen på hur mycket pengar som helst. Huruvida du är ett lämpligt offer avgörs inte så mycket av vem du är utan var du befinner dig i livet. Riskbenägenhet och impulsivitet är inte stabila egenskaper hos en personlighet utan varierar med livssituation.
Ingrid Hernvall hade precis sålt sin lägenhet och hade därmed pengar att satsa. Dessutom hade hon en dröm, att köpa ett hus i Skåne där hon skulle kunna ha en ateljé. Kvinnan som Ingrid pratade med lämnade snart över till en annan säljare, en man som kunde svenska och kallade sig Ragnar. Han hade två barn, sa han, precis som Ingrid. Han hade länge haft ont om pengar (Ingrid hade sagt att hon sålt en lägenhet och för första gången fått pengar över). När Ingrid berättade om husdrömmarna sa Ragnar att han investerade i fastigheter.
Knep för att bygga förtroende
– Det handlar om att bygga förtroende och det finns olika knep för det, säger Pär-Anders Granhag. En sak är likhet, om den som ska investera har två barn har man själv två barn, bor personen själv så bor man själv. En annan metod är self disclosure (att berätta något privat om sig själv) vilket får dubbel effekt: dels kommer du att tycka bättre om mig, dels uppmuntrar det dig att berätta saker för mig. Man etablerar en relation och då blir det svårare att dra sig ur.
De bedragare som nu bearbetade Ingrid tillhör bara ett av många liknande nätverk. Samtliga använder samma metod för att locka in sina offer och skapa legitimitet. Maria Konnikova kallar metoden lowball, att först be om en mindre summa. En bedragare skulle ju försöka få ut mer. För bitcoin bedragarna är den första investering de ber om nästan alltid 250 euro.
När investeringen är gjord inträder nästa steg, att skapa en illusion av framgång. Den personliga kontakten är etablerad, liksom en grund för tillit som nu ska utvecklas genom att utnyttja en annan mänsklig egenskap; att var och en av oss betraktar sig själv som exceptionell. En konsekvens av den egenskapen är det som kallas optimistic bias, tron att det kommer att gå bra för mig, bättre än för de flesta.
För att underblåsa den här tron använder bedragarna en programvara som skapar illusionen av att investeringen växer. När Ingrids investering växte använde bedragarna den tilliten för att få henne att investera mer. Lockbetet var bättre villkor. Tilliten förstärktes av ett ”kontrakt” som skulle garantera att hon inte kunde förlora mer än en viss andel.
Vi skyddar investeringen hellre än ”misslyckas”
Förväntningarna på framgång påverkar tolkningen av vad som sedan händer. Negativa fakta sorteras bort, positiva förstärks. För Ingrid och alla andra tusentals offer finns det gott om varningstecken i form av negativa recensioner, artiklar och annan information. Men möjligheten att hoppa av i ett tidigt skede och ta förlusten försvåras av det som inom forskningen kallas sunk-cost effect (en kostnad som redan är tagen ligger till grund för framtida beslut trots att den borde vara irrelevant).
Boken The Confidence Game beskriver flera psykologiska experiment som visar att den som gjort en investering tenderar att följa den, trots information som säger att den är värdelös. Att ta förlusten skulle innebära att erkänna ett misstag, och därmed en hög psykologisk kostnad.
För att pressa offret på ännu mer pengar kan bedragaren använda sig av tidsfaktorn:
– En övertalningsmekanism som de använder sig av är att säga att nu har du chansen, inte i morgon, och att investeringen ska överstiga ett visst belopp, säger Pär-Anders Granhag.
De bedragare som lurade Ingrid Hernvall använde sig av ryktena om Facebooks nya valuta Libra.
– De ringde och sa att de skulle berätta något roligt, de sa att de tyckte att jag var seriös och ville hjälpa mig. Sedan berättade de att de hade fått förhandsinformation om att Libra skulle lanseras och att en av dem skulle åka till Schweiz för att få information.
Kontaktade advokat och polis
När Ingrid ville ta ut en del av pengarna kom bedragarna med en mängd ursäkter till varför det inte gick, sedan blev hon hänvisad till en ny person på ”företaget”. Det var han som sedan följde med Ingrid på resan till botten, när investeringen minskade för att till slut försvinna.
Med ett konto som nu stod på minus gjorde Ingrid flera försök att kontakta dem för att få pengarna tillbaka. När mannen till slut ringde sa hon att hon hade kontaktat en advokat och polisanmält.
– Då skrattade han och sa att mina kontrakt var tydliga. Sedan ringde han till min dotter och försökte få henne att investera mer, och till mina föräldrar, säger Ingrid Hernvall.
Mannen som åtalades i Wien dömdes efter rättegången till fyra års fängelse. I maj gjorde polisen i flera länder tillslag mot de bedragare som lurade Ingrid Hernvall och flera andra svenskar. Utredningen, som leds av tysk polis, kommer att pågå under lång tid.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Upptäckten vid Umeå universitet bidrar med förklaring till hur tumören utvecklas samtidigt som den ger hopp om framtida möjligheter till behandling.
– Maskarna är onekligen rätt olika oss på de flesta sätt, men vi bär faktiskt på en del gemensamma anlag som har bevarats genom evolutionen. Därför har det varit möjligt att studera cellerna på maskarna och sedan kontrollera på mänskliga tumörer, säger Oskar Hemmingsson, forskare vid Umeå universitet och en av studiens författare.
Den gen som har fångat forskarnas intresse har beteckningen LRIG1. Det är sedan tidigare känt att genen har en roll vid flera former av cancer. Nu har forskare i kirurgi, onkologi och patologi kunnat visa på genens betydelse vid malignt melanom i huden.
Masken Caenorhabditis elegans i mikroskop Bild: Oskar Hemmingsson
Millimeterstora maskar
Forskarna har upptäckt en mekanism som kan förklara varför genen LRIG1 är förknippad med bättre överlevnad vid malignt melanom. Och det är här som maskarna av arten Caenorhabditis elegans kommer in i bilden.
Forskarna har använt de millimeterstora maskarna som modellorganism för att studera grundläggande egenskaper hos celler. De fynd man då har gjort har sedan kontrollerats på tumörceller från människa i laboratorium.
Den goda nyheten är att forskarna har kunnat se att tumörceller växer långsammare om de behandlas med en del av det protein som LRIG1-genen kodar för. Studien ger också ny kunskap om varför vissa melanom slutar svara på medicinsk behandling, och den ger hopp om att i framtiden utveckla behandlingar som baseras på LRIG1-protein för att sakta ned tumörernas tillväxt.
Samtidigt visar studien att även en enkel modell i maskar kan användas för avancerad cancerforskning.
– Det krävs mycket mer forskning för att ge svar på om detta kan bli grunden till en framtida behandling av malignt melanom. I alla händelser är det självklart alltid bäst att förebygga att drabbas genom att helt enkelt vara försiktig med att sola i sommar, säger Oskar Hemmingsson.
Oskar Hemmingsson, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap/
WCMM, Wallenberg centrum för molekylär medicin, oskar.hemmingsson@umu.se
När coronapandemin nådde Sverige var myndigheternas rekommendationer tydliga: arbeta hemma, håll social distans och undvik resor. Samtidigt fanns en rädsla för att nedstängningen av samhället kunde leda till att våldsutsatta kvinnor och barn isolerades i hemmen med sina förövare. UN Women, som är FN:s enhet för kvinnors rättigheter och egenmakt, kallade det en ”skuggpandemi”.
I artikeln Den sårbara gemenskapen – Kvinnojourer under covid-19-pandemin skildras vilka utmaningar några kvinnojourer i södra Sverige mötte under pandemins första våg och hur de snabbt fick ställa om verksamheten.
– Kvinnojourerna var snabba att mobilisera och utökade tidigt sin tillgänglighet med chatt och jourverksamhet och förändrade också säkerhetstänket. Om man måste ringa hemifrån kanske förövaren finns nära, det blir svårare att tala öppet. Det gjorde att kvinnojourerna fick ändra samtalen och hur man ställde frågor, berättar Charlotte Petersson, en av artikelförfattarna.
Ingår i större projekt om covid-19
Studien om kvinnojourer ingår i ett större projekt där forskarna Kristofer Hansson, Carin Cuadra och Charlotte Petersson vid Malmö universitet undersökt de olika utmaningar civilsamhället och kommunala verksamheter ställts inför under covid-19-pandemin.
– De här organisationerna är det sista skyddsnätet i samhället och vi har tittat på vilka förändringar de gjort för att fortsätta nå fram till personer i sårbara situationer även under pandemin. Vi ser tydligt att de har varit väldigt innovativa och snabba i att ställa om, säger Kristofer Hansson.
Samlade material från diakoner
Forskarna inledde arbetet i mars 2020 och började då samla in material från diakoner, verksamheter som stödjer hemlösa, kommuner och kvinnojourer.
– Jämför man verksamheterna är det tydligt att de går in i krisen med väldigt olika förutsättningar. För dem som jobbade kontorsbundet var det lättare att ställa om snabbt och bli digitala. För föreningar för hemlösa var inte det en möjlighet, och för diakoner som jobbar mycket med äldre försvann en hel grupp som de brukade vara i kontakt med genom fysiska möten i kyrkan, säger Kristofer Hansson.
Svårt att veta hur pandemin påverkat
Hur nedstängningen påverkat samhällets mest sårbara grupper är ännu inte kartlagt, menar forskarna. Under pandemin har det samlats in data både internationellt och nationellt kring våld i nära relationer, men resultaten är svårtolkade och skiftar. Även kvinnojourerna i studien har olika upplevelser kring om antalet hjälpsökande har ökat eller minskat.
– Det är svårt att dra generella slutsatser. En del har upplevt ett ökat söktryck medan andra berättar om en avsaknad av kontakt, att våldsutsatta inte kontaktar dem i samma utsträckning som innan pandemin. Kvinnojourerna måste då förlita sig på vad man vet sedan tidigare, hur det brukar se ut i anslutning till semestern och julen när förövaren är mycket i hemmet. Egentligen kan man bara ana hur den våldsutsatta har det, säger Charlotte Petersson.
Konsekvenser på andra håll
– Det är också talande för pandemin att det sker mycket som inte är synligt och att de insatser vi gör för att minska smittspridningen kan få konsekvenser på andra håll i samhället, fortsätter Kristofer Hansson.
I en pågående studie knuten till coronaprojektet fördjupar sig nu forskarna kring just kopplingen mellan pandemin och efterfrågan på kvinnojourernas tjänster.
– Vi vill bland annat titta närmre på hur pass motiverade våldsutsatta kvinnor är att bryta upp i tider av kris och om de ens har möjlighet att ta kontakt med kvinnojourerna. Eftersom vi följer de här verksamheterna över tid kan vi se hur efterfrågan på deras stöd och hjälp ändras, hur de anpassar sig efter vågorna i pandemin och hur de påverkas av restriktionerna, säger Charlotte Petersson.
– Resultaten kommer att påverka riktlinjerna för intensivvård i hela världen, säger Niklas Nielsen, forskare vid Lunds universitet och intensivvårdsöverläkare vid Helsingborgs lasarett, som lett studien.
I början av 2000-talet visade två studier i New England Journal of Medicine att nedkylning av medvetslösa hjärtstoppspatienter kraftigt förbättrade patienternas överlevnad. Studierna ändrade rådande behandlingspraxis och ledde till att nya riktlinjer infördes runt om i världen.
De vetenskapliga beläggen för riktlinjerna ansågs dock av många, som svaga. Och det var därför som en stor internationell, randomiserad klinisk prövning inleddes, under ledning av forskare vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukvård.
Ingen minskad dödlighet
Resultaten av den omfattande TTM2-studien (Targeted Temperature Management) som nu publiceras i New England Journal of Medicine, visar att nedkylning inte minskar dödligheten hos medvetslösa patienter med misstänkt hjärtstillestånd.
– Det är viktigt att ställa höga krav på kliniska studier, dels för att avgöra vad som ska införas i vården, dels för att utmana de insatser vi idag redan använder – för att säkerställa att vi gör rätt och att vården är evidensbaserad.
– Resultaten vi ser tyder starkt på att man bör rekommendera normaltemperatur, inte nedkylning, säger Niklas Nielsen, intensivvårdsläkare vid Helsingborgs lasarett och forskare vid Lunds universitet.
Så gick studien till:
Totalt ingick 1900 vuxna patienter som drabbats av hjärtstillestånd och som var medvetslösa då de kom in akut till sjukhus. Sammanlagt ingick 61 sjukhus runt om i världen och den del av studien som nu publiceras pågick mellan november 2017 och januari 2020. De patienter som ingått i studien hade fått oväntat hjärtstillestånd utanför sjukhus, i hemmet eller ute i samhället.
Patienterna randomiserades (slumpades) till två grupper när de inkom till sjukhus. I den ena gruppen kyldes patienterna ned enligt rådande riktlinjer till 33 grader, en temperatur som bibehölls under 28 timmar. I den andra följde man patientens kroppstemperatur, och de patienter som utvecklade feber (ungefär hälften av deltagarna i gruppen) behandlades med samma metod för temperaturkontroll men hölls vid en normaltemperatur.
Forskarna följde upp hur överlevnaden såg ut sex månader efter att patienterna fått vård för hjärtstillestånd. De har då även undersökt hur de överlevande patienternas funktion i vardagen påverkats.
Ökad risk för arytmi
1850 patienter ingick i överlevnadsanalysen (36 patienter avböjde att ingå i studien och det saknas data om 11 deltagare – 6 i nedkylningsgruppen och 5 i den andra gruppen)
Sex månader efter att patienterna drabbats av hjärtstilleståndet hade totalt 465 av 925 deltagare i den grupp som nedkyldes avlidit, vilket motsvarar cirka 50 procent. I gruppen som inte kyldes ned hade 446 av 925 dött, vilket motsvarar 48 procent. Forskarna såg en något ökad risk för påverkan på blodcirkulationen, så kallad arytmi, i den grupp som behandlades med nedkylning.
När man studerade patienternas möjlighet att fungera i vardagen (funktionellt status) ingick 1747 patienter i den analysen. I gruppen som kyldes ned hade 488 av 881 (55 %) antingen avlidit eller hade en svår funktionspåverkan vid 6 månader, vilket kan jämföras med 479 av 866 (55%) i den grupp som inte kyldes ned.
Fick söka upp patienter
– Eftersom det är en stor studie som involverar många sjukhus i olika länder så har uppföljningen sex månader efter hjärtstoppet varit en logistisk utmaning. Det är ett gediget arbete som lagts på att få in data om patienterna. Ibland har det inneburit att något fått åka hem till patienten, vissa patienter har flyttat och några drabbades av hjärtstopp i ett annat land än deras hemland, säger Gisela Lilja, forskare vid Lunds universitet och chefsarbetsterapeut vid Skånes universitetssjukhus, som koordinerat uppföljningen i studien.
– Resultaten är viktiga men inte oväntade. Under 20 års tid har vi gjort och trott på dessa insatser som vi nu ser inte gör skillnad i överlevnad. Nu kan man lägga resurserna på annat, och prioritera andra saker i akutskedet av hjärtstopp, säger Josef Dankiewicz, forskare vid Lunds universitet och ST-läkare vid Skånes universitetssjukhus och försteförfattare till studien.
Forskarna planerar nu att analysera patientunderlaget vidare för att få mer kunskap om vilka som drabbas samt lära sig mer om detaljer kring återhämtningen efter hjärtstopp.
Mer om TTM2-studien
TTM2-Studien (Targeted Temperature Management), som letts av forskare verksamma vid Lunds universitet samt Helsingborgs lasarett och Skånes universitetssjukhus tillsammans med en internationell styrgrupp, är den hittills största inom intensivvårdssammanhang på hjärtstopp och har drivits som ett internationellt projekt där forskare och läkare från 61 sjukhus i 14 länder medverkat.
I Sverige har sjukhus i Region Skåne, Västra Götaland, Halland, Östergötland, samt Karlstad, Stockholm, Uppsala och Örebro deltagit. TTM2 är en uppföljning av TTM1-studien i New England Journal of Medicine från 2013, och som har citerats närmare 1700 gånger. I den förra studien ingick 950 patienter och forskarna såg att det inte var en fördel att kyla ned patienter till 33 grader jämfört med att hålla kroppstemperaturen vid 36 grader.
Niklas Nielsen, forskare vid Centrum för hjärtstopp, Lunds universitet och överläkare på Helsingborgs lasarett, Skånes universitetssjukvård, niklas.nielsen@med.lu.se
Forskaren Lilian Müller har i sin licentiatuppsats Vem bygger vi för? – om tillgänglighet och universell utformning i stadens rum studerat ny- och ombyggnadsprojekt samt planhandlingar och strategidokument från två kommuner i Sverige.
Det hon har undersökt är hur planeringsdokumenten beskriver människorna som ska använda byggnaden, hur det färdigbyggda ser ut och vilka konsekvenser det får för den framtida användningen. Utgångspunkten i hennes studier har varit ”universell utformning” (läs mer om universell utformning i faktarutan nedan).
Bygger för normalanvändaren
Lilian Müllers studier visar att när det byggs för en tänkt normalanvändare blir andra exkluderade. Särlösningar skapas och nya ojämlikheter uppstår. Ofta är det äldre människor och personer med funktionsnedsättningar som drabbas när de inte kan använda de nya miljöerna.
– Personer med funktionsnedsättningar ingår inte i beskrivningen av normalanvändaren utan skildras som en särskild sorts människor, inte som medborgare som ska kunna använda de nybyggda miljöerna på lika villkor som alla andra, säger Lilian Müller.
Planeringsdokumentens beskrivningar bidrar till att mångfalden försvinner i den färdigställda byggnaden.
– Bilden av normalanvändaren är väldigt stark, det är särskilt tydligt i nybyggnadsprojekten. Förväntade egenskaper hos den som ska bo i det nya huset är ungdom, utbildning, hälsa och framgång. De boende ska kunna gå, cykla, vara mobila och flexibla, säger Lilian Müller.
Miljö viktigare än social hållbarhet
Samtidigt som den sociala hållbarheten står tillbaka i nybyggnaderna, är den miljömässiga hållbarheten desto mer framträdande.
– Nybyggnationerna håller ofta en mycket hög nivå gällande grön hållbarhet med innovativa och kostnadsfördyrande inslag, samtidigt som inte ens miniminivåerna för tillgänglighet enligt byggbestämmelserna uppnås, säger Lilian Müller.
En obalans som Lilian Müller menar kan rättas till med bättre kunskap om universell utformning hos staden och byggherren.
Ombyggnader mer inkluderande
Mångfaldstänket är desto synligare i ombyggnadsprojekten. Äldre byggnader som moderniseras lyckas bättre med införandet av universell utformning än vad nybyggena gör.
– I ombyggnadsprojekten är mångfaldsperspektivet tydligare. Tanken att bygga för alla användare finns ofta med i hela processen, både på planeringsstadiet och under ombyggnadsarbetet, och den slutliga byggnaden blir mer användbar för alla, säger Lilian Müller.
Men Lilian Müller hoppas att det i framtiden inte ska krävas ombyggnation av våra nybyggen för att den mänskliga mångfalden ska återspeglas i våra byggnader.
– För att uppnå värden som jämlikhet, inkludering och social hållbarhet i våra nybyggen är det tydligt att nyckeln är att få med mänsklig mångfald i hela processen från planering till det slutliga bygget, säger Lilian Müller.
Exempel på exkluderande arkitektur
Ofta är det äldre människor och personer med funktionsnedsättningar som drabbas när de inte kan använda de nya miljöerna. Bild: Lilian Müller
Gemensamhetsutrymmen – som gröna miljöer och gym – kan inte användas av rullstolsburna eller andra personer som inte kan gå i trappor.
Bostäders utemiljöer placeras i kuperad terräng.
Trösklar sätts in på platser i byggnader där det enligt byggreglerna inte ska finnas några nivåskillnader.
Det finns inga parkeringsmöjligheter för dem som är tvungna att förflytta sig med bil eller andra fordon, men det finns cykelgarage för cyklister.
Miljöstationen är placerad långt från bostadens entréer och förutsätter att boende kan ta sig dit med sitt avfall.
Viktig skyltning och information placeras högt och utformas så att endast personer med god syn och en viss längd kan ta del av den.
Universell utformning – definieras av FN
Universell utformning handlar om att skapa lösningar som fungerar för så många som möjligt redan från början. Då inkluderas fler och anpassningar behöver inte göras i efterhand. Universell utformning definieras i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning – en konvention som Sverige har åtagit sig att följa.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
