De nya forskningsresultat som presenteras i tidskriften Cell visar att noshörningarnas afrikanska och euroasiatiska släktlinjer delade sig för cirka 16 miljoner år sedan. Studien visar även att noshörningar historiskt sett har haft en låg grad av genetisk variation.
– Den främsta skiljelinjen i noshörningarnas familjeträd går mellan geografiska regioner, Afrika kontra Eurasien, och inte mellan noshörningarna som har ett respektive två horn, säger Love Dalén, professor i evolutionär genetik vid Centrum för paleogenetik som drivs gemensamt av Stockholms universitet och Naturhistoriska riksmuseet.
Låg genetisk mångfald
En annan viktig upptäckt är att alla noshörningar, även utdöda arter, har relativt låg genetisk variation. Till viss del innebär det att den låga genetiska diversiteten bland dagens noshörningar beror på deras biologiska historia
Alla de åtta studerade arterna uppvisar antingen en kontinuerlig långsam minskning i populationsstorlek de senaste två miljoner åren eller att populationerna varit små under längre tidsperioder. Det kan tyda på att noshörningar generellt är anpassade till låg nivå av genetisk mångfald. Dessa resultat stämmer överens med bristen på skadliga mutationer hos noshörningar som noterats de senaste decennierna.
– Det verkar som den låga nivån av genetisk mångfald hos noshörningar har historiska grunder och att den inte lett till en ökning av hälsoproblem kopplade till inavel och skadliga mutationer.
Utdöda noshörningar: I förgrunden sibirisk enhörning (Elasmotherium sibiricum), bakom den två exemplar av Mercks noshörning (Stephanorhinus kirchbergensis).
Noshörningarna minskar i antal
– Men samtidigt ser vi att noshörningar idag har mindre genetisk variation och högre grad av inavel jämfört med individer hos utdöda arter. Det tyder på att populationsminskningar som skett under senare tid, till exempel som en konsekvens av jakt och habitatförstöring, har påverkat genuppsättningen. Detta är oroväckande eftersom liten genetisk mångfald och hög grad av inavel ökar risken för utdöende, säger Johanna von Seth, doktorand vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet och verksam vid Centrum för paleogenetik.
Enligt forskaren Nicolas Dussex vid Centrum för paleogenetik kommer den nya studien att ha stor betydelse för bevarandet av noshörningar.
– Genom att ha ett referensgenom för dagens noshörningar kommer det att underlätta sekvensering och analyser av ett stort antal exemplar för varje art. Dessa data kommer i sin tur att göra det möjligt att bedöma hur den genetiska mångfalden har påverkats av livsmiljöförändringar som skett främst under de senaste 200 åren. Ökad förståelsen av effekterna av inavel kan även ge viktiga bidrag till arbetet med att föda upp och bevara noshörningsbestånd.
Bakom studien står forskare från bland annat Sverige, Kina och Danmark. Från svensk sida har även forskare vid SciLifeLab deltagit.
Love Dalén, professor i evolutionär genetik vid Centrum för paleogenetik, love.dalen@nrm.se
Johanna von Seth, doktorand vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet och verksam vid Centrum för paleogenetik. E-post johanna.vonseth@nrm.se
Med hjälp av en ny typ av grafen, kallad janusgrafen, har Chalmersforskare skapat ett elektrodmaterial som gör att natriumjonbatterier kan få så hög kapacitet att de kan matcha dagens litiumjonbatterier.
Grafen – ett genomskinligt och böjligt material
Grafen är ett material som består av ett enda lager kolatomer inordnade i ett hexagonalt mönster, liknande ett hönsnät. Grafen är tätt, mycket tunt, genomskinligt och böjligt.
Janusgrafen är uppkallat efter den forntida romerska guden Janus som hade två ansikten. Janus var förknippad med nystart och med att öppna dörrar och portar. I det här fallet hänger janusgrafen bra ihop med den romerska mytologin, eftersom materialet öppnar dörrar till hållbara natriumjonbatterier
Materialet har en unik konstgjord nanostruktur som består av staplade grafenark med molekyler emellan. Dessa molekyler fungerar som distansklossar mellan arken och skapar ett utrymme som låter natriumjonerna (i grönt) växelverka för att effektivt kunna lagra in energi. Bild: Marcus Folino och Yen Strandqvist, Chalmers tekniska högskola.
Distansklossar underlättar energilagringen
Trots att litiumjoner fungerar bra för energilagring är metallen litium dyr och riskerar att bli en bristråvara. Natrium, å andra sidan, är en av världens vanligaste och mest prisvärda metaller. Det gör natriumjonbatterier till ett intressant och hållbart alternativ för att minska behovet av bristråvaror. Den stora utmaningen är att lyckas höja batterikapaciteten.
Med dagens teknik kan natriumjonbatterier inte konkurrera med litiumjonceller. En begränsande faktor är att den ena batteripolen, anoden, utgörs av grafit, som är staplade lager av grafen. De elektriskt laddade partiklarna, jonerna, rör sig in och ut mellan grafenskikten och lagrar energi.
Natriumjoner är större än litiumjoner och beter sig även lite annorlunda. Det gör att de inte kan lagra energi på ett effektivt sätt i den grafitstruktur som finns i dagens litiumjonbatterier.
Där har Chalmersforskarna nu löst problemet med hjälp av den nya grafentypen. De har lagt till molekyler som fungerar som små distansklossar för att underlätta för jonerna.
– För att skapa ett bra interaktionsutrymme för natriumjonerna har vi lagt till en molekyl på ena sidan av varje grafenlager och därmed skapat ett nytt material av typen janusgrafen. När lagren staplas skapar molekylen ett avstånd mellan skikten, vilket resulterar i en betydligt högre kapacitet, säger forskaren Jinhua Sun vid institutionen för industri- och materialvetenskap vid Chalmers.
Tio gånger så hög energikapacitet
Som regel är kapaciteten för natriuminlagring i elektrodens grafit cirka 35 milliamperetimmar per gram (mAh g-1). Det är mindre än en tiondel av kapaciteten för litiumjoninlagring i grafit. När janusgrafen används istället för grafit blir den specifika kapaciteten istället 332 milliamperetimmar per gram – vilket närmar sig värdet för litium i grafit. Resultaten visade också på hög stabilitet vid upp- och urladdning.
– Det är riktigt spännande att se natriumjoninlagring med så hög kapacitet. Detta visar att det är möjligt att designa grafenskikt i en ordnad struktur som passar natriumjoner, vilket gör det jämförbart med grafit. Forskningen är fortfarande i ett tidigt skede, men resultaten är mycket lovande, säger professor Aleksandar Matic vid institutionen för fysik vid Chalmers.
– Vi är mycket glada över att presentera ett koncept med kostnadseffektiva och miljömässigt hållbara metaller, säger Vincenzo Palermo, affilierad professor vid institutionen för industri- och materialvetenskap vid Chalmers.
Jinhua Sun, forskare, institutionen för industri- och materialvetenskap, Chalmers tekniska högskola, jinhua@chalmers.se (engelsktalande).
Aleksandar Matic, professor, institutionen för fysik, Chalmers tekniska högskola, matic@chalmers.se (svensktalande).
Fotnot:
Forskarna är verksamma vid:
Institutionen för industri- och materialvetenskap,
institutionen för fysik och kompetenscentrum för katalys vid Chalmers tekniska högskola, Sverige,
Accurion GmbH,Tyskland,
Institute of Organic Synthesis and Photoreactivity (ISOF) vid National Research Council of Italy.
Forskningsprojektet har finansierats av EU:s innovationsprogram Horisont 2020 genom Grafenflaggskeppet, Chalmersstiftelsen och Vetenskapsrådet.
Beräkningarna utfördes vid C3SE (Göteborg, Sverige) genom ett SNIC-bidrag. Arbetet utfördes delvis vid Myfab Chalmers samt i Chalmers materialanalyslaboratorium.
Professionella poliskårer är en självklar del av det straffrättsliga systemet i dag. Men i vilken grad de avskräcker från brottslighet kan vara svårt att mäta. Randi Hjalmarsson, professor i nationalekonomi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, och Anna Bindler, forskare vid universitetet i Köln, undersöker relationen mellan polisnärvaro och brottslighet genom att titta på ursprunget till det moderna polisväsendet: införandet av The London Metropolitan Police (The Met) år 1829. The Met introducerades i ett område med 11 kilometers radie runt Charing Cross i London – områdena utanför den radien och the City of London exkluderades.
Bytte till förebyggande arbete
Innan The Met fanns var polisarbetet i London decentraliserat, lokalt organiserat och mestadels reaktivt. Ett system med belöningar som tillskott till relativt låga löner gav polismännen incitament till att gripa brottslingar, men avskräckte inte människor från att begå brott från första början.
– Den nya poliskåren innebar en betydande utökning av antalet poliser, men kanske viktigast av allt var att polismännens uppgifter skiftades fokus, från ett reaktivt till ett brottsförebyggande och avskräckande polisiärt arbete. Polismännen började patrullera regelbundet, i igenkännbara uniformer, för att förhindra brott, säger Randi Hjalmarsson.
The Met kännetecknades också av organisatoriska förändringar: centraliserat polisarbete med en betoning på högkvalitativt, professionellt beteende.
Poliserna blev synligare
Att i detalj mäta brottslighet och polisarbete nästan 200 år tillbaka i tiden är en stor utmaning. Forskarna har använt sig av flera olika arkiv som källor, inklusive digitaliserade rapporter om rättegångar vid The Old Bailey (brottmålsdomstolen för London och Middlesex), dagliga rapporter om brott från åtta polisstationer i hela London från tiden före och efter införandet av The Met, samt personalregister. De har jämfört brottsnivåerna före och efter införandet av den nya polisorganisationen, och, beroende på datakälla, kunde de också jämföra dessa förändringar med förändringar i brottslighet i områden utanför The Mets upptagningsområde.
– Vår slutsats är att skapandet av den första professionella poliskåren på många sätt var en succé, säger Randi Hjalmarsson.
Analyser av vittnesmål från rättegångar vid The Old Bailey visar att den nya poliskåren verkligen var synlig på platser inom The Mets upptagningsområde. Våldsbrotten minskade markant, antalet rån med över 40 procent i de inre delarna av London. Det syns ingen tydlig minskning av egendomsbrott, som stölder och inbrott, men det finns belägg för att det kan bero på att fler brott anmäldes och klarades upp. Och fler anmälda brott kan också ses som en framgång för den nya polisstyrkan.
Finns både likheter och skillnader
– Vi ser att införandet av en professionell poliskår ökade säkerheten genom att avskräcka från brottslighet och öka viljan att anmäla brott. Om dagens debatt om polisreformer och budgetnedskärningar resulterar i minskade polisstyrkor eller till och med stängning av lokala stationer, kan våra resultat vid en första anblick peka mot att brottsligheten skulle kunna öka, säger Randi Hjalmarsson, men höjer samtidigt ett varningens finger:
– Även om det finns många paralleller mellan dagens debatt om polisreformer och den för tvåhundra år sedan – vad gäller våldsanvändning, opartiskhet, kvalitet, centralisering och storlek på poliskåren – så finns det också många skillnader, både inom det straffrättsliga systemet och i samhället i stort.
Blödningar i den övre delen av magtarmkanalen utgör en stor andel av blödningskomplikationerna efter akut hjärtinfarkt. Tillståndet kräver stora resurser från sjukvården, och bidrar till ett ökat lidande och ökad dödlighet. Dessutom begränsar blödningskomplikationer användandet av blodförtunnande läkemedel vilket i sin tur kan försämra hjärtkärlprognosen.
Förebyggande åtgärder
– Om vi kan identifiera patienter med hög risk för övre magtarmblödningar efter hjärtinfarkt, så kan läkare vidta förebyggande åtgärder för att minska denna risk. Det finns till exempel läkemedel som motverkar blödningskomplikationer, magbakterietester som kan användas på riskgrupper och andra möjligheter till individanpassad behandling för hjärtinfarktpatienter med hög risk för blödningskomplikationer, säger Moa Simonsson, biträdande överläkare på Karolinska universitetssjukhuset och doktorand vid Danderyds sjukhus och Karolinska Institutet.
8 faktorer som ökar risk för magtarmblödning
Låga nivåer av hemoglobin (ett protein som hjälper till att transportera syre i blodet)
Tidigare övre magtarmblödningar
Hög ålder
Intensiv blodproppsbehandling
Rökning
Blodtryck
Blodglukos
Tidigare behandling mot magåkommor såsom magsår och sura uppstötningar
1,5 procent drabbas
I den aktuella studien använde forskarna svenska nationella register för att studera nästan 150 000 patienter med akut hjärtinfarkt under åren 2007–2016. Av dessa drabbades cirka 1,5 procent av övre magtarmblödningar inom ett år efter hjärtinfarkten. Dessa patienter hade även ökad risk för död och stroke.
Forskarna bekräftade ett antal kända faktorer som ökade risken för övre magtarmblödningar, inklusive låga nivåer av hemoglobin (ett protein som hjälper till att transportera syre i blodet), tidigare övre magtarmblödningar, hög ålder och intensiv blodproppsbehandling.
Nya riskfaktorer hittades
Med hjälp av en dataalgoritm identifierade de även ett antal nya riskfaktorer inklusive rökning, blodtryck och blodglukos samt tidigare behandling mot magåkommor såsom magsår och sura uppstötningar.
I höst startar forskarna en stor klinisk studie för att utreda betydelsen av diagnostik och behandling av en vanligt förekommande infektion i övre magtarmkanalen.
– En pilotstudie i fjol visade ungefär dubbelt så hög förekomst av Helicobacter Pylori (Hp) hos hjärtinfarktpatienter. Nu går vi vidare med en stor randomiserad studie där målet är att fastställa huruvida en systematisk screening av hjärtinfarktpatienter för Hp -infektion, och i förkommande fall behandling av denna, kan minska blödningskomplikationer och förbättra prognosen efter hjärtinfarkt, säger Robin Hofmann, forskare och överläkare vid institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset och Karolinska Institutet.
Moa Simonsson, doktorand och läkare, Institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus, Karolinska Institutet, moa.simonsson@ki.se, Philip Sarajlic, doktorand och läkare, Institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, philip.sarajlic@ki.se, Robin Hofmann, forskare och överläkare, Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset, Karolinska Institutet, robin.hofmann@ki.se
Fördröjd akutbehandling med insulin och vård på sjukhus kan få allvarliga konsekvenser för barn som drabbas av diabetes typ 1. I svåra fall kan det leda till livshotande tillstånd för de som drabbas.
Vid typ 1-diabetes slutar kroppen att bilda insulin. Insulin kan bara ges i injektioner, så en person med typ 1-diabetes måste tillföra insulin från dag ett i sin sjukdom.
Patienter med diabetes typ 1, oavsett ålder, drabbas förr eller senare av syraförgiftning, diabetisk ketoacidos om insulin inte ges. Med tilltagande syraförgiftning ökar symtomen av exempelvis illamående, kräkningar, och orkeslöshet. Tillståndet kan i förlängningen leda till medvetslöshet och i värsta fall död.
Så gjordes studien:
Studien omfattar 237 individer upp till 18 års ålder med nydebuterad diabetes typ 1. De vårdades alla på sjukhus i Sverige någon gång under 2015-2017 med syraförgiftning, ett tillstånd som kan uppstå om patienten inte får insulin i tid.
Uppgifterna i studien kommer från frågeformulär ifyllda av antingen föräldrar eller andra vårdnadshavare, ihop med barnen om de var över 15 år, eller av vårdpersonal på sjukhus. Detta kompletterades med registerdata från Nationella Diabetesregistret, Swediabkids.
Bättre kunskap om symtomen behövs
I de fall där sjukhusinläggningen föregicks av kontakt med primärvården, och där turerna kunnat kartläggas, visade det sig att 43 procent (48 av 112 fall) inte hade fått behandling på sjukhus samma dag, som riktlinjer föreskriver.
Försenade eller uteblivna akutbehandlingar på sjukhus förekom även i fall där föräldrar eller vårdnadshavare redan före första vårdkontakten fattat misstanke om just diabetes typ 1. Dessa misstankar fanns i 39 procent av de studerade fallen (92 av 237).
Forskarna bakom den aktuella studien drar slutsatsen att förbättrad kunskap om symtom vid nydebuterad diabetes typ 1, och vikten av snabb handläggning, behövs både bland befolkningen i stort och i primärvården.
Insulinbehandlingen måste starta i tid
Studiens försteförfattare är Johan Wersäll, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och läkare inom anestesi och intensivvård vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
– Syraförgiftning är en potentiellt livshotande komplikation till diabetes som helt kan undvikas om insulinbehandling startar i tid, och därför är omedelbar handläggning på sjukhus vid misstanke om diabetes av yttersta vikt, konstaterar han.
Symtom att vara uppmärksam på är exempelvis sängvätning hos ett barn som tidigare varit torrt, att barnet är törstigt och behöver dricka ovanligt mycket, trötthet, illamående, kräkningar, buksmärtor, ansträngd andning och viktnedgång.
– Barn som uppvisar symtom som kan relateras till nydebuterad diabetes bör regelmässigt kontrolleras avseende blodsockret inom primärvården. I de fall blodsockret är förhöjt bör dessa barn omedelbart inremitteras till närmaste akutmottagning på en barnklinik, avslutar Johan Wersäll.
Johan Wersäll, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, johan.wersall@gu.se
Det sediment som analyserats har borrats upp från tyska sjöbottnar. Innehållet i sedimenten har jämförts med klimatdata från tre kilometer långa borrkärnor som tagits upp från mellersta Grönlands is. Och forskarna har på så vis kunnat lägga ett intrikat klimatpussel som sträcker sig hela 60 000 år tillbaka i tiden.
– Den nya studien ger helt fantastiska detaljer om klimatet från den senaste istiden till dagens geologiska epok holocen, säger Raimund Muscheler, geologiforskare vid Lunds universitet.
Korta cykler av klimatförändringar
Den mest uppseendeväckande upptäckten är förekomsten av korta cykler (20-150 år) under den senaste istiden. Dessa perioder av klimatsvängningar har avlöst varandra, men vad som orsakat dem är fortfarande höljt i dunkel.
– Dessa cykler är starkare under de varmare perioderna av istiden och svagare under de kallare perioderna. En hypotes är att cyklerna kan kopplas till minskad oceanisk värmetransport till norr och mer havsis under kallperioderna, säger Raimund Muscheler.
Kopplade ihop datan på samma tidsskala
För att få fram detaljerad information om när dessa cykler inföll har forskarlaget, som letts av Frank Sirocko från Johannes Gutenberg-University, analyserat den radioaktiva isotopen beryllium-10 som produceras av högenergetiska kosmiska partiklar som når jorden.
Under perioder med låg geomagnetisk aktivitet når fler partiklar atmosfären varpå mer beryllium-10 kan produceras och lagras i sediment.
– Min roll i den nya studien var att förbättra dateringen. Genom att jämföra förekomsten av beryllium-10 i de grönländska och europeiska borrkärnorna kunde vi koppla ihop dem på samma tidsskala och jämföra klimatet på Grönland och i Europa, säger Raimund Muscheler.
Det finns fortfarande en rad frågetecken kring drivkrafterna bakom klimatvariationen under den senaste istiden. Men studien ger en ökad förståelse för svängningarna under de korta cyklerna, den så kallade multidekala klimatvariabiliteten.
– Den nya datan är mycket viktig och kan användas för att testa och förbättra klimatmodeller. På så sätt kan vi få fram skarpare klimatprognoser om vad som väntar oss i en allt varmare framtid, säger Raimund Muscheler.
Förutom Lunds universitet har följande lärosäten och organisationer deltagit i arbetet: Johannes Gutenberg-University, Max Planck Institute for Chemistry, Climate Risk Analysis, ETH Zurich, Kurt-Engelhorn-Center Archaeometry, University of Kiel, Mainz University.
Fysiskt våld uppfattas ofta som värre än psykiskt av omgivningen. Samma sak gäller för våld utfört av kvinnor respektive våld utfört av män. När en man blir slagen av en kvinna anses det inte lika allvarligt som vice versa. Detta kan bero på den utsattes svårighet att sätta ord på upplevelsen.
Lundaforskare lät 113 personer som utsatts för psykiskt och fysiskt våld i en nära relation skriva om upplevelserna och därefter gradera dem på en skala. Texterna lästes av 340 personer som även de värderade allvaret i händelserna. Det visade sig att de som upplevt det psykiska våldet värderade brotten som allvarligare än de som läste om dem. När det gällde berättelserna om fysiskt våld var läget det motsatta: de som läst om händelserna graderade våldet som allvarligare än de som själva utsatts.
Fokus på fysiskt våld
– Vi fokuserar ofta på hur farligt det fysiska våldet är och glömmer dem som utsatts för psykisk misshandel, säger artikelns huvudförfattare Sverker Sikström, professor i psykologi vid Lunds universitet. Detta kan helt enkelt bero på kommunikationsproblem där vi har svårt att sätta oss in i hur mycket människor faktiskt lider av psykiskt våld.
Företeelser som social isolering, verbal aggression, hot, rädsla, kontrollerande beteende, trakasserier, stalking, förolämpningar, förödmjukelse och ärekränkning är, enligt Lundaforskarna, exempel på psykiskt våld som uppges allvarligare än att bli slagen, sparkad, knuffad, biten, klöst eller annat fysiskt våld.
– Det är helt enkelt svårare för den drabbade att förmedla allvaret i det psykiska våldet. Och därmed för omvärlden att förstå sig på det, säger Sverker Sikström.
Kön avgörande för hur våld uppfattas
I en annan del av studien undersökte Lundaforskarna könets betydelse för hur fysiskt våld uppfattas. Detta gjordes genom att byta plats på kvinnliga och manliga förövares och offers namn. Precis som forskarna hade utgått från i hypotesen, så klassificerades våldet som värre om det utförts av en man mot en kvinna, än tvärtom.
– Vi hoppas att vår studie kan ligga till grund för en mer rättvisande bedömning av våldsbrott där hänsyn tas till kommunikationssvårigheter och förutfattade meningar baserade på kön, säger Sverker Sikström.
Forskare på SLU och Linköpings universitet lade märke till att djungelhönsen i deras försök gick fram och tittade på den forskare som de hade haft kontakt med under tidigare försök, det vill säga uppvisade ett kontaktsökande beteende.
Detta är ett beteende mot människor som vi förknippar med domesticerade arter som hundar, hästar och getter. Studien visar därför att också arter som inte är domesticerade potentiellt kan utveckla ett socialt samspel med människor. Forskarna hoppas att dessa resultat leder till fler studier kring hur kontaktsökande med människan uppkommer, särskilt hos fåglar.
Försöket handlade egentligen om hur djungelhöns söker mat, men under försökets gång upptäckte forskarna något intressant.
Kycklingar av röd djungelhöna (G. gallus) från studiepopulationen vid Linköpings universitet. Bild: Sam Hurenkamp
– När vi undersökte djungelhönsens förmåga att hitta mat med hjälp av luktsinnet, såg jag att de ofta avbröt sin uppgift och istället kom fram till mig. Eftersom det är känt att flera domesticerade arter kan söka kontakt med människor när de ställs inför en svår uppgift, tänkte vi att det vore intressant att se ifall djungelhönsen uppvisar ett liknande beteende, säger Diana Rubene, forskare på SLU, som genomförde studien när hon var på forskarutbyte i Hanne Løvlies forskargrupp vid Linköpings universitet.
Kycklingarna skulle leta mjölmask
Forskarna använde sju veckor gamla kycklingar av röd djungelhöna (Gallus gallus), som våra tamhöns härstammar från. Djungelhöns är varken domesticerade eller framavlade för några speciella egenskaper. Forskarna kunde därför utesluta att kontaktsökande skulle ha uppstått i samband med dessa processer, processer som har förklarat kontaktsökande hos andra arter.
Fåglarna i försöket skulle leta mjölmask i skålar som var utplacerade i en öppen testarena i ett försöksrum. Ibland avbröt de sitt sökande och gick utanför arenan. Då noterade forskarna hur de betedde sig. Gick de fram till och tittade upp på den forskare som de tidigare ofta hade interagerat med? Eller gick de till en annan (för dem mer obekant) forskare, eller till andra ställen i rummet? Det visade sig att kycklingarna betydligt oftare gick fram till den forskare som de kände från tidigare beteendeförsök – än att gå någon annanstans.
Valde människan de haft kontakt med
Det intressanta är både att de tar kontakt med en människa, men också det att de tar kontakt med den människan som de har en relation till. Kycklingarna hade interagerat flera gånger i veckan med just Diana. Förvånande nog så har kontaktsökande inte undersökts hos fåglar tidigare. Detta trots att, liksom till exempel primater och andra däggdjur, har fåglar grundläggande förmågor som gör att kommunikation med andra arter är absolut möjlig, säger Hanne Løvlie, biträdande professor i etologi.
Forskarna såg också att de individer som oftare försökte rymma i ett annat test var de som oftast sökte kontakt, vilket forskarna tolkar som att kontaktsökande är en del av djungelhönsens individuella beteende, deras personlighet.
– Eftersom vi inte har designat experimentet specifikt för att studera kontaktsökande behöver dessa resultat bekräftas av mer standardiserade försök. Det finns flera underliggande mekanismer som kan ha bidragit till att kycklingarna utvecklade detta beteende, framförallt är det troligt att tidig interaktion med människor under kycklingarnas uppväxt gjort dem mer mottagliga för att utveckla ett socialt samspel med den person som de oftast interagerade med. Vi hoppas att vår studie kan inspirera fler forskare att undersöka djur-människa interaktioner hos fåglar, säger Diana Rubene.
Något de lär sig under uppväxten
Studien, som nyligen publicerats i Frontiers in Psychology, kan bidra till att vi får bättre förståelse för utvecklingen av sociala interaktioner mellan djur och människa.
– Det vi ser hos våra djungelhöns öppnar upp för en diskussion kring att kontaktsökandet mot människa skulle kunna vara något som en individ kan lära sig under sin uppväxt eller levnadsbana, och att det inte kräver 8 000 år av selektion under domesticeringsprocessen, säger Hanne Løvlie.
Det är känt att fåglar har välutvecklade kognitiva förmågor, men det har inte studerats i kontexten av kontaktsökande. Genom att studera samspel mellan djur och människa hos olika arter kan vi bättre förstå hur dessa samspel uppstår.
– Det kan i förlängningen hjälpa oss att förstå djurs sociala förmågor och behov som kan bidra till att förbättra välfärden hos försöksdjur och produktionsdjur, säger Diana Rubene.
Diana Rubene, Forskare vid Institutionen för växtproduktionsekologi
Sveriges lantbruksuniversitet, diana.rubene@slu.se
Blindtarmsinflammation är en vanlig sjukdom bland barn och ungdomar och utgör den vanligaste orsaken till akut bukoperation i världen. Nu har forskare vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus undersökt om ökad stress påverkar risken för blindtarmsinflammation och bidrar till ett mer komplicerat sjukdomsförlopp.
Okomplicerad blindtarmsinflammation kan i många fall läka spontant och utan behandling, medan den komplicerade formen är mer allvarlig. Cirka en tredjedel av de barn som drabbas får en allvarligare form av blindtarmsinflammation förenad med högre risk för komplikationer och längre sjukhusvistelse.
Bihang till blindtarmen
Vid en blindtarmsinflammation får du ont i magen och smärtan sitter oftast i magens högra nedre del. Blindtarmsinflammation opereras oftast, men kan ibland behandlas med antibiotika. De flesta som blir sjuka är mellan tio och tjugofem år gamla, men du kan bli sjuk oavsett ålder.
Det är egentligen inte blindtarmen som är inflammerad vid blindtarmsinflammation, utan det lilla bihanget som finns på blindtarmen.
Källa: 1177
Trots att blindtarmsinflammation är mycket vanligt bland barn, med en livstidsrisk på 6–8 procent, är grundorsakerna bakom tillståndet inte kända. Länge trodde man att blindtarmsinflammation i huvudsak orsakas av att bihangets öppning täppts till av hård avföring eller ett främmande föremål, men sådana fenomen kan bara observeras i en minoritet av sjukdomsfallen. Tidigare studier indikerar att det är en persons immunsvar som påverkar sjukdomsförloppet, och kan driva inflammationen mot allvarligare sjukdom.
Livstidsrisk är den beräknade risken för att en människa ska drabbas av sjukdomen någon gång under sitt liv.
– Eftersom psykologisk stress påverkar immunförsvaret ville vi undersöka om ökad stress, mätt som kortisolkoncentrationer i hår, också påverkar risken för blindtarmsinflammation och för ett mer komplicerat sjukdomsförlopp, säger Johanna Gudjonsdottir, ST-läkare i kirurgi vid Skånes universitetssjukhus och doktorand vid Lunds universitet.
Mätte hur stressade barnen varit
I studien ingick 51 barn under 15 år med blindtarmsinflammation och 86 friska kontroller. Genom att mäta hårkortisolkoncentrationer fick forskarna fram ett medelvärde på aktiviteten i stressaxeln (HPA-axeln – hypotalamus-hypofys-binjurebark-axeln – är det hormonsystem som aktiveras extra vid stress, vilket leder till ökad utsöndring av stresshormoner, däribland kortisol) bakåt i tiden. De mätte kortisolkoncentrationer i hår motsvarande aktiviteten i stressaxeln under 0-3 och 4-6 månader före provtagningstillfället och jämförde såväl mellan grupperna som mellan mättillfällena för varje person som ingick i studien.
Forskarna bakom studien visar att i jämförelsen mellan de friska kontrollerna och barn med blindtarmsinflammation, tycks det finnas ett samband mellan en ökning i hårkortisolkoncentrationer månaderna innan blindtarmsinflammationen och insjuknande.
Samband mellan stress och immunförsvarets effekt
– Bland barnen med blindtarmsinflammation var en ökning av hårkortisolkoncentrationer också associerat med en ökad risk för komplicerad blindtarmsinflammation. Det verkar alltså finnas ett samband mellan biologisk stress, mätt som ökade hårkortisolkoncentrationer, och en ökad risk för blindtarmsinflammation hos barn och även med ett mer komplicerat sjukdomsförlopp, säger Johanna Gudjonsdottir.
Ökad stress är associerat med flertalet andra sjukdomar, bland annat hjärt-kärlsjukdom och utmattningssyndrom, men exakt vilka mekanismer som ligger bakom sambandet mellan stress och blindtarmsinflammation vet man ännu inte.
– Men sannolikt är det relaterat till en stressrelaterad modifiering av immunförsvaret. Detta är första gången sambandet mellan stress och blindtarmsinflammation undersökts. Vår förhoppning är att fortsatta studier som undersöker sambandet ska kunna bidra med mer kunskap kring vilka mekanismer som ligger bakom blindtarmsinflammation. Det är kunskap som är viktigt för att vi på bästa sätt ska kunna diagnostisera och behandla våra patienter, avslutar Johanna Gudjonsdottir.
Immunförsvar och immunsvar
Immunförsvaret är det system som skyddar oss från främmande organismer, till exempel bakterier och virus, för att förhindra sjukdom. Immunsvar innebär en aktivering av immunförsvaret när kroppen utsätts för kontakt med en främmande organism.
Johanna Gudjonsdottir, doktorand inom barnkirurgi vid Institutionen för kliniska vetenskaper, pediatrik, Lunds universitet och ST-läkare i kirurgi vid Skånes universitetssjukhus, johanna.gudjonsdottir@med.lu.se
Så kallad tryckt elektronik är ett snabbt växande fält, som kommer att förändra hur vi använder elektronik i framtiden. Detta tack vare energi- och kostnadseffektiv tryckning av elektroniskt bläck på vardagliga ytor som papper och textilier. Men ett allvarligt problem, ur ett hållbarhetsperspektiv, är att många nuvarande bläck som används under tryckningen innehåller lösningsmedel som är skadliga för både hälsa och miljö.
Grönare lösningsmedel för tryckt elektronik
För att möta denna utmaning har forskarna Christian Larsen och Ludvig Edman, tillsammans med kollegor på Institutionen för fysik vid Umeå universitet, utvecklat och publicerat ett öppet webbverktyg, Green Solvent Selection Tool, för att underlätta identifieringen av gröna lösningsmedel för hållbar tryckt elektronik. Webbverktyget är öppet tillgängligt på internet.
– Tryckt elektronik kommer att förändra hur vi ser på och använder elektronik i framtiden. Du kommer att kunna lägga till funktionalitet, såsom sensorer, solceller, displayer och belysningspaneler, på en mängd alldagliga och funktionella ytor genom billiga tryckprocesser. Föreställ dig kläder som lyser upp och gör dig synlig när det är mörkt, ultratunna belysningspaneler som är målade på väggar och tak, och flexibla och lätta solpaneler som ger el när du är ute på äventyr. De möjliga tillämpningarna är nästan oändliga, säger Christian Larsen, första forskningsingenjör på Institutionen för fysik vid Umeå universitet.
Lösningsmedel farliga för miljö och hälsa
Tillverkningen av trycks elektronik sker genom så kallad sekventiell tryckdeponering av specifikt designade bläck, som innehåller det aktiva materialet upplöst i ett flytande lösningsmedel. Lösningsmedlet är en viktig komponent eftersom det bestämmer kvaliteten på det elektroniska bläcket, och därmed den slutliga komponenten.
Efter varje trycksteg evaporeras lösningsmedlet, vilket gör att arbetarna och den omgivande miljön exponeras för ångorna. Många av de nuvarande lösningsmedlen som används är icke-hållbara eftersom de medför hälsoproblem, säkerhetsrisker och miljörisker.
– Vårt öppna webbverktyg för enkel identifiering av alternativa funktionella och gröna lösningsmedel, kombinerar metoden “lika-löser-lika” med en väletablerad ranking för lösningsmedelshållbarhet eller “grönhet”, säger Christian Larsen.
Christian Larsen är första forskningsingenjör i gruppen för Organisk fotonik och elektronik (OPEG) vid Umeå universitet, ledd av professor Ludvig Edman. Ett viktigt fokus för OPEG är att utveckla en effektiv, tunn och flexibel ljusemitterande komponent, en ljusemitterande elektrokemisk cell, som kan tillverkas genom hållbara och kostnadseffektiva tryckmetoder.
I våras utlöste en frågespalt i DN både läsarstorm och debatt. En oroad kvinna bad om råd eftersom hennes vuxne son berättat att han och mamman till deras barn lever i en polyamorös relation. I svaret till brevskrivaren rådde psykologen henne att försöka acceptera sonens val, något som väckte känslor på flera håll.
Polyamori
Att vara polyamorös är enkelt uttryckt att ha flera romantiska och/eller sexuella partners samtidigt, där alla vet om varandra. Poly, eller flersamhet, används som ett samlingsnamn för relationer och personer som på olika sätt bryter mot tvåsamhetsnormen.
– Debatten sätter fingret på det vår studie visar. Det finns väldigt starka normer för hur vi ska leva i vuxna relationer, som i sin tur har en stark koppling till familjeliv och föräldraskap. Den som går utanför normen kan utlösa starka och ofta känslostyrda reaktioner, säger Catrine Andersson, docent i socialt arbete.
Bra föräldraskap och flersamma relationer
2017 startade Catrine Andersson och Charlotta Carlström ett pilotprojekt vid Malmö universitet om polyamori. Intresset för att delta i intervjustudien var stort och nu har pilotprojektet mynnat ut i ett flertal publikationer, nu senast ett kapitel i den nyutgivna antologin Close Relations – Family, Kinship, and Beyond. Kapitlet belyser just frågan om polyamori och föräldraskap.
– Bland våra intervjuade var det många som tyckte att ett bra föräldraskap kan gå hand i hand med att ha flersamma relationer. De största problemen handlar istället om att behöva hantera omgivningens starka reaktioner och att lägga mycket tid och energi på att förklara, berättar Catrine Andersson.
I studien behandlas teman som idealbilden av den goda föräldern och normer kring tvåsamhet, men även sexualmoral och promiskuitet.
Anklagelse om otrohet är vanlig
– Polyamori är en fråga som rör upp känslor hos omgivningen, alltifrån milt oförstående till väldigt starka reaktioner och anklagelser om att du inte vet vem som är pappa till dina barn eftersom du har fler partners, säger Catrine Andersson.
– Under tiden vi arbetat med det här projektet har vi upptäckt att anklagelsen om otrohet är ganska vanlig. Omgivningen har svårt att förstå och säger ”det är egentligen otrohet, eller hur?” En annan missuppfattning är att det här är något man gör när man är ung, att det ska gå över sen, framförallt när man startat en familj.
Svårt att vara öppen inför omgivningen
De intervjuade hade olika strategier för att hantera omgivningens reaktioner och frågor, men de flesta som deltog i studien undvek att vara öppna med hur de levde.
– Övergripande visar vår forskning att det fortsättningsvis är ganska stora problem för de som lever polyamoröst att vara öppna med det inför omgivningen. Vi har ett relativt litet underlag men resultaten stämmer väl överens med vad internationell forskning visar, säger Catrine Andersson.
Vardag utan tvåsamhetsnormer
Studien om polyamoröst föräldraskap ingår i pilotprojektet Polyamori – relationer, familj och vardag utanför tvåsamhetsnormer. Analyserna i projektet är baserade på intervjuer med 22 personer med erfarenheter av icke-monogama förhållanden.
Den nya studien är publicerad i antologin Close Relations – Family, Kinship, and Beyond.
Medvetenheten om att pollinerande insekter behöver blommor rika på pollen och nektar ökar. I en ny studie visar det sig att träd kan vara minst lika viktiga för överlevnaden, som blommor åtminstone för det röda murarbiet, men troligtvis även för andra vildbin. Ett träd stack – lite oväntat – ut som favorit.
Jordbrukslandskapen har förändrats kraftigt det senaste seklet, något som bland annat lett till att antalet blommor minskat drastiskt. Det ställer till det för bland annat bina som behöver växter rika på sockerrik nektar och proteinrikt pollen för att klara sig.
Forskarna har undersökt vilka typer av livsmiljöer och blommor i jordbrukslandskapet som gynnar fortplantningen av det röda murarbiet – ett vanligt solitärbi i södra Sverige som är aktivt tidigt på året. Ett av resultaten som sticker ut är att en generell tillgång på träd i landskapet ökar binas reproduktion.
Studien visar hur viktiga olika resurser är för ett enda bi, rödmurarbiet (osmia rufa). Det finns flera hundra arter bin i Sverige.
– Vi såg att en ökad mängd träd gynnade bina. Detta kan dels förklaras av att de främst samlade pollen från ek, särskilt tidigt på säsongen, men också för att miljöer med träd skulle kunna bidra med boplatser till bin, säger Johanna Yourstone, doktorand vid biologiska institutionen vid Lunds universitet och en av huvudförfattarna till studien som publicerats i Biological Conservation.
Ek bjuder på mat tidigt på säsongen
I studien kunde forskarna också visa att bina föredrog pollen från ek framför deras näst största pollenkällan tidigt på våren – lönn. Ju mer ekar, desto mer ekpollen samlade bina, medan lönnpollen framförallt samlades in när det var ont om ek i närheten.
– Vi vet inte riktigt varför de gillar ekpollen så mycket. Enligt tidigare forskning verkar det inte nyttigare än mycket annat pollen, och en laboratoriestudie visar att larverna tillväxer lika bra på lönnpollen som på ekpollen, säger Johanna Yourstone.
– Om någon har en bra teori om varför, så får de jättegärna höra av sig, vi är nyfikna!
I studien fokuserar forskarna på en enda art bi, det röda murarbiet, men de citerar en källa från så tidigt som 1945 där det anges att en mängd olika solitärbiarter samlar pollen från framförallt ek.
– Det går att föreställa sig att fler arter bin gynnas av träd generellt, och inte bara av till exempel sälg som är en välkänd blomresurs tidigt på våren. Att ek inte producerar nektar och anses vara vindpollinerad gör den förmodligen förbisedd som bi-resurs, och överhuvudtaget så saknas det ordentlig information om vad de flesta vilda bin föredrar att äta, säger Johanna Yourstone.
Vildbin föredrar ek-pollen. Forskarna vill gärna veta varför.
Smörblommor viktig näringskälla
Förutom träd så såg de att förekomst av smörblommor och raps gynnade bina. I den senare delen av binas liv samlade bina in mycket pollen från smörblommor, vilket förmodligen förklarar smörblommornas positiva effekt på reproduktionen. Raps däremot samlade bina inte mycket pollen ifrån, därför tror forskarna att raps framförallt var viktig som en källa till nektar.
– För att kunna hjälpa bina är viktigt att förstå hur det förändrade utbudet av blommor påverkar, liksom avståndet till blommorna. Vi behöver också veta mer om hur konkurrensen om blommor påverkar olika arter av bin, säger Johanna.
Mångfald av växter behövs
Vad är då de viktigaste budskapen att ta med sig från den här studien, och finns det något gemene man kan göra för att gynna bina? Enligt Johanna Yourstone bekräftar denna studie tidigare erfarenheter om hur viktigt det är att det finns olika typer av resurser tillgängliga för bin, även över tid.
– I den här studien ser vi hur viktiga olika resurser är för ett enda bi, i Sverige har vi ju flera hundra arter bin. Det bästa jag tror att folk kan göra för att hjälpa bina är att bidra till att det finns många olika sorters blommor, buskar och träd tillgängliga, både i rum och över tid.
Det behöver inte vara så komplicerat, betonar hon: låt de gamla träden stå kvar istället för att hugga ner dem, skippa gräsklippningen ett tag eller klipp bara delar av trädgården och låt maskrosorna och klövern blomma.
– I jordbrukslandskapet tänker jag lite likadant, först och främst låt träden som finns där stå kvar, och låt vägkanter blomma innan de slåttras. Och varför inte plantera lite nya ekar eller andra inhemska träd?
Så här gick studien till
I 12 olika områden i södra Skåne sattes biholkar ut på olika avstånd (0, 300 och 1000 m) från rapsfält, i april 2017. Biholkarna fylldes med varsin startpopulation av röda murarbin. Runt om varje biholk inventerades alla livsmiljöer och träd inom 500 m radie, och blommande örter (däribland smörblommor) inventerades inom 300. Vid två tillfällen under binas aktivitet (som pågick maj-juni) så samlades pollen, som bina samlat in, från bona. Därefter artbestämdes pollenkornen i mikroskop.
Vid beroendeutveckling väljer man alkohol framför naturliga belöningar. Man fortsätter dricka trots att man vet att man blir sjuk och kan dö. Forskare vid Linköpings universitet har ringat in en liten grupp nervceller i hjärnan styr om en individ fortsätter att förse sig med alkohol trots att det får negativa konsekvenser. Studien är gjord på råttor.
En viktig aspekt vid beroendesjukdomar är att det bara är en minoritet av dem som dricker alkohol som blir beroende. En del har med andra ord större individuell sårbarhet än andra.
Var tredje råtta saknade broms
– Vi fann att en liten grupp av nervceller i ett litet område i hjärnan gör skillnaden för om individen klarar av att slå på bromsen på normalt sätt, vilket majoriteten av våra råttor gör, eller om individen inte lyckas hejda sig, säger äger Markus Heilig, professor i psykiatri, och den som lett studien.
För att söka efter molekylära mekanismer bakom tvångsmässigt alkoholintag började forskarna med att identifiera den sårbara minoriteten av individer där mekanismerna kan vara i spel. Råttorna i studien fick lära sig att de kan trycka på en spak för att få en liten mängd alkohollösning.
Efter en tid ändrades förutsättningarna, så att de fick en stöt tillsammans med alkoholen om de tryckte på spaken. De flesta råttor upphörde då med att trycka fram alkohol. Men hos ungefär var tredje råtta fungerade inte bromsen och de fortsatte att självadministrera alkohol trots att det förde med sig obehag.
Tvångsmässigt bruk
I den aktuella studien har forskarna undersökt mekanismerna bakom ett av de beteenden som utmärker beroende, nämligen att fortsätta bruket trots att det får negativa konsekvenser, något som brukar kallas för tvångsmässigt bruk.
Att fatta beslut, som att dricka alkohol eller låta bli, är komplext. Hjärnan har ett viktigt system för målinriktat, motiverat beteende. Systemet värdesätter sådant som vi uppfattar som belönande, som smaklig föda, sex och även droger, och driver oss att skaffa mer av det. Men det behövs också en broms, som kan hindra oss från att göra sådant som är dåligt för oss. Den väger information om möjliga negativa konsekvenser mot väntad belöning.
Nätverket finns i centrala amygdala
För att ta reda på vilka grupper av nervceller som ligger bakom det tvångsmässiga alkoholintaget, använde forskarna en markör som bildas i nervceller som just har varit aktiva. De hittade ett nätverk av nervceller flera centra i hjärnan, men navet i nätverket verkade finnas i centrala amygdala.
Amygdala är ett centrum i hjärnan som kontrollerar rädsloreaktioner och är inblandat i inlärning kopplat till rädsla. För tre år sedan presenterade forskargruppen en studie om ett annat beteende kopplat till alkoholberoende, nämligen att välja alkohol före annan belöning, som även det visade sig styras av just centrala amygdala. Forskarna kunde slå på och av det beteendet genom att manipulera molekylära mekanismer i detta hjärncentrum.
Celler främjade alkoholintag
Forskarna identifierade en liten grupp nervceller i centrala amygdala, PKCd-positiva nervceller, som främjade alkoholintag trots negativa konsekvenser hos den sårbara minoriteten av råttor. Bland dessa celler utgjorde runt 4 procent det nätverk av celler som låg bakom att bromsen för det specifika beteendet inte fungerade.
När forskarna stängde av cellernas aktivitet med avancerade molekylära metoder återställdes råttornas förmåga att hejda sig från att självadministrera alkohol. PKCd självt, som är ett enzym, visade sig vara ha en nyckelroll. Upptäckten ger hopp om att detta enzym är en möjlig angreppspunkt att rikta nya läkemedel mot.
– Jag hade inte föreställt mig att en så begränsad grupp nervceller skulle kunna vara så avgörande för ett så här komplext beteende. Och jag kunde inte föreställa mig att det skulle gå att så distinkt, genom att manipulera dessa celler utifrån, visa att det är de som orsakar beteendet, säger Markus Heilig.
Kliniska markörer för beroende-anlag
Nya studier av andra forskare pekar mot att även människor och andra djurarter fördelas i två grupper när det kommer till förmågan att bromsa ett belöningssökande beteende när det kan få negativa konsekvenser. Markus Heilig menar att det behövs forskning för att hitta kliniska markörer som kan visa att en person har en individuell sårbarhet för att utveckla beroende. Tidig upptäckt kan göra det möjligt att arbeta förebyggande.
– Vi behöver förstå att en oförmåga att bromsa beteende som blir skadligt är en viktig riskfaktor och vidmakthållandefaktor när ett beroende har uppstått. Hos personer med förhöjd risk att utveckla beroende behöver vi stärka förmågan att bromsa alkoholsökande beteende, både genom att träna beteende och genom att utveckla läkemedel som påverkar de molekylära mekanismerna som ligger bakom, säger Markus Heilig.
Vetenskaplig artikel:
A neural substrate of compulsive alcohol use(Esi Domi, Li Xu, Sanne Toivainen, Anton Nordeman, Francesco Gobbo, Marco Venniro, Yavin Shaham, Robert O. Messing, Esther Visser, Michel C. van den Oever, Lovisa Holm, Estelle Barbier, Eric Augier och Markus Heilig) Science Advances.
Kontakt:
Markus Heilig, professor i psykiatri vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, och föreståndare för Centrum för social och affektiv neurovetenskap, CSAN, vid Linköpings universitet, markus.heilig@liu.se
Högt blodtryck, hypertoni, är den främsta behandlingsbara orsaken till sjukdom och död i världen. Mer än en miljard människor har hypertoni, vilket definieras som ett blodtryck där övertrycket är 140 mmHg eller högre, eller där undertrycket är 90 mmHg eller högre.
Mer än en fjärdedel av alla vuxna i Sverige har högt blodtryck. Hypertoni ökar risken för flera farliga sjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke, och för förtida död. För vissa patientgrupper är det osäkert vilken blodtrycksnivå som är mest fördelaktig för att undvika hjärtinfarkt och stroke.
I sin avhandling vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har specialistläkare Johan-Emil Bager studerat sambandet mellan olika blodtrycksnivåer och risken för hjärtinfarkt eller stroke hos äldre patienter med högt blodtryck, men utan tidigare genomgången hjärtinfarkt eller stroke.
Ökade risker
Risken för hjärtinfarkt eller stroke visade sig vara cirka 40 procent lägre vid övertryck under 130 mmHg, jämfört med övertryck i intervallet 130–139. I gruppen med högre övertryck drabbades 5,2 procent av patienterna av hjärtinfarkt eller stroke under uppföljningstiden, jämfört med 3,4 procent av patienterna i gruppen med lägre övertryck. Studien omfattade data om 5 041 äldre patienter.
Mönstret gick igen i en annan delstudie som undersökte risken för hjärnblödning utifrån data om 3 972 patienter med förmaksflimmer, en vanlig typ av hjärtrytmrubbning. Patienterna var under behandling med blodförtunnande läkemedel, exempelvis Waran eller Eliquis.
Studien visade att patienter med övertryck i intervallet 140–179 mmHg hade cirka dubbelt så stor risk för hjärnblödning som patienter med övertryck i intervallet 130–139. I gruppen med högre övertryck drabbades 1,4 procent av patienterna av hjärnblödning under uppföljningstiden, jämfört med 0,7 procent av patienterna i gruppen med lägre övertryck.
Otillräcklig behandling
Att behandlingen vid högt blodtryck var otillräcklig för 90 procent av patienterna framkom i ytterligare en delstudie, som omfattade data om 259 753 patienter. Nio av tio hade antingen otillräcklig blodtryckskontroll, för höga blodfetter, eller var rökare.
– Detta innebär att en överväldigande majoritet av patienterna med högt blodtryck är exponerade för minst en viktig, påverkbar riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom och förtida död, konstaterar Johan-Emil Bager.
Han drar slutsatsen att onödigt många i Sverige drabbas av hjärtinfarkt eller stroke, eller dör i förtid, på grund av otillräckligt behandlat högt blodtryck.
– Både sjukvårdspersonal och patienter med högt blodtryck behöver öka sin ambitionsnivå när det gäller blodtrycksbehandling. De allra flesta patienter med högt blodtryck skulle kunna minska sin risk för hjärtinfarkt och stroke genom att sänka sitt blodtryck och sina blodfetter med fler läkemedel, eller livsstilsförändringar.
Johan-Emil Bager, specialistläkare och doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, johan-emil.bager@gu.se
Föräldrar till barn med ätsvårigheter upplever sig ofta stå ensamma, utan hjälp från vården och med omgivningens ständiga ifrågasättande. Logopeden och doktoranden Kajsa Lamm, har intervjuat tjugo föräldrar. De vittnar om ett liv som helt styrs av barnens ätande.
– En del barn kan helt enkelt inte äta, hur gärna de än vill, säger Kajsa Lamm.
Internationell forskning visar att runt vart fjärde barn har någon grad av ätsvårighet, alltså problem att få i sig tillräckliga mängder mat. Ändå har det fram till nyligen saknats en internationell definition av ätsvårigheter hos barn. Men i januari 2019 kom till sist en sådan: Pediatric Feeding Disorder (PFD). Definitionen är resultatet av att anhöriga i Arizona, USA, i många år byggt upp ett forum runt barns ätsvårigheter. Nätverket har med tiden knutit de mest tongivande forskarna inom ämnet till sig.
Hur barnet äter viktigare än vad det äter
– Det finns också mycket moral kring mat och ätande., säger Kajsa Lamm. Vår första och största uppgift är att få vårt barn att äta. Men många föräldrar vet inte hur deras barn äter. Och i vården har fokus ofta legat på vad barnen äter, inte hur. Svårigheterna har fram till nyligen benämnts ätovilja, eller till och med matvägran – något som signalerar att barnet skulle kunna äta om det bara ville. Att det handlar om ett problematiskt beteende. Det kunde inte vara mer fel.
För att definitionen PFD ska vara uppfylld krävs bland annat att barnet inte får i sig tillräckligt med näring via munnen, att problemet hållit sig i mer än två veckor (utan att barnet är sjukt eller att det finns något annat som försvårar ätandet just då) och att barnet har nedsättning i minst en av fyra funktioner: medicinsk, näringsmässig, oral-sensomotorisk och/eller psykosocial funktion.
En medicinsk faktor kan vara ett för kort tungband, vilket forskningen visar att 4-12 procent av alla barn föds med. Problemen kan också handlar om nedsatt munmotorik, förmågan att bearbeta maten rätt i munnen. Eller om att känslan av att få mat i munnen är starkt obehaglig. Den orala sensoriken, den fysiska känsligheten i och runt munnen, kan vara för hög eller för låg och därmed försvåra ätandet.
Många tänker att en logoped sysslar med tal- och språkträning. Men logopedin har också en viktig uppgift i att utreda och behandla varför vissa har svårt att få i sig mat. Hos barn med utvecklingsförsening kan så många som fyra av fem barn ha svårigheter att äta.
– Benämningar som ätovilja eller matvägran förstör så mycket. Om man tror att det handlar om vilja kommer inte rätt hjälp att sättas in. De här föräldrarna har redan gjort allt de kan för att barnen ska få i sig tillräckligt med mat. De ska inte behöva höra en gång till att ”har du försökt med…”, eller att ”inget barn svälter ihjäl i Sverige”, säger Kajsa Lamm.
Hon har ett pågående forskningsprojekt vid Lunds universitet: Ätsvårigheter hos barn: Förekomst och föräldrars erfarenhet. Både i arbetet med forskningsstudierna och i sitt jobb som logoped har Kajsa Lamm mött många desperata föräldrar.
– Just ordet kamp är ständig återkommande hos föräldrarna. Det var som att vrida på en kran när jag bad dem berätta. Kamp mot vården, kamp vid matbordet, kamp i mötet med en oförstående omgivning som fortsätter ge ”goda råd”… Samtidigt som de är jätterädda för att barnets hälsa ska påverkas både på kort och lång sikt.
Kunskap om ätsvårigheter
Kajsa Lamm säger att det ofta krävs en holistisk syn, ett helhetsgrepp i fall med ätsvårigheter. Tidigare har professionerna jobbat i stuprör och behandlat bara utifrån det egna området: oralmotoriskt, psykologiskt, medicinskt och så vidare. Men faktorerna bakom ätsvårigheter kan samverka på ett väldigt komplext sätt, betonar hon. Vid reflux till exempel, när magsyra backar upp i matstrupen och ofta ger smärta och illamående. Vetskapen om att det gör ont att äta kan växa till att det blir en psykologisk låsning också.
Men trots det komplexa vill Kajsa Lamm ingjuta hopp. Om barnet får stöd och rätt hjälp kan de flesta träna upp sitt ätande, i alla fall till viss del. Visst finns det medicinska komplikationer som gör att ätandet faktiskt inte funkar, rent fysiskt. Det kan vara dysfagi, då maten riskerar att hamna i lungorna istället. Eller att aptiten är konstant nedsatt eller obefintlig. I de fallen kan det bli nödvändigt med gastrostomi, ”knapp på magen”, för att säkra näringen. Men även vid dessa svårare fall kan ätträning behövas, inte minst för att nå fram till en bra och social måltidssituation som funkar för hela familjen.
– Barnet behöver frihet från stress och press, och här har både vårdgivare och förskola/skola en viktig del i att ge stöd.
Hennes råd till en omgivning som möter föräldrar till barn som inte kan äta: Lyssna. Ifrågasätt inte. Utgå från att föräldrarna redan testat allt. Erbjud gärna en mer handfast hjälp – ska jag handla mat åt dig? Ta med lillasyster på något kul?
– Jag tror och hoppas att kunskapen om ätsvårigheter är på uppgång. Ingen ska behöva slåss för att få hjälp – och det finns hjälp att få, säger Kajsa Lamm.
Studiens preliminära resultat visar bland annat på detta:
De intervjuade föräldrarna vill ha mer kunskap inom vården om barns ätsvårigheter.
De vill få hjälp tidigare.
De är väldigt stressade, och fruktar för sina barns hälsa och liv.
Livet påverkas starkt. Det är svårt att göra något spontant, och det krävs oerhört mycket rutiner för att få ihop tillvaron.
De blir oerhört glada, lättade och tacksamma när de får hjälp/blir lyssnade på.
Glädjen när barnet väl lyckas äta något är enorm – även om de vet att det kanske bara funkade just denna enda gång.
De föräldrar som intervjuats har utvecklat strategier för att klara av vardagen. Kanske en förälder tar allt kring barnets ätsvårigheter, medan den andra får stå för all ”markservice”.
De försöker nå acceptans för att inte helt fastna i det svåra. ”Nu är det så här. Vi har fått kämpa så mycket. Men vi måste ta oss igenom på något sätt”.
”Sonen har sedan han föddes alltid varit svår med att äta, komma igång och behålla maten. Olika konsistenser är hans största svårighet. Vården har inte gjort så mycket för att hjälpa. Att ”åka iväg till stranden lite spontant” har vi aldrig gjort. Sonen har blivit allt mer selektiv. En ”spontan” tripp skulle innebära att vi måste se till att ha med sånt han tycker om, och det har minskat avsevärt sista tiden. Vi måste i alla fall ha med hans näringsdrycker, sugrör, det ska vara väl kylt och inte riskera att bli varmt av solen. En viss sorts kaka kan gå ner och choklad typ. För vår del innebär sommar och semester ett evigt pusslande. Vi njuter sällan av sommaren, det är alltid en stor stress att inte veta om det kommer fungera med det vi tagit med eller om vi måste avbryta och åka hem lika fort igen”.
Mamma till snart treårig flicka:
“Vi har nyligen börjat kunna gå ut lite mer än tidigare. Från vår dotter var cirka 4-6 månader så kunde hon bara amma i mörkt rum innan hon somnade. Så då stannade vi hemma hela tiden, gick ut nån timme men stressade alltid hem. Att äta mat ute kräver fortfarande totalt lugn (inga andra barn eller roligare distraktioner) och mobiltelefon med något barnprogram hon kan titta på. Då kan det gå om vi har tur, i alla fall så hon klarar sig en stund till.”
Det finns miljarder planeter runt stjärnorna i vår galax, som snurrar runt i sina egna solsystem. Genom att fånga upp en svag signal från yttre rymden har ett forskarlag lyckats analysera isotopsignaler från en av de så kallade exoplaneterna,TYC-8778b.
– Det är en gasplanet belägen 300 ljusår från jorden. Att vi för första gången lyckats studera en exoplanets atmosfär med hjälp av isotopmätningar är en milstolpe, säger Jens Hoeijmakers, astronomiforskare vid Lunds universitet.
Studien visar att gashöljet runt planeten innehåller en specifik isotop av kol, vilket tyder på att den bildats långt från sin värdstjärna.
Att undersöka exoplaneternas avstånd från sin sol är intressant, då de som snurrar runt sin sol på liknande avstånd som jorden, skulle kunna likna jorden. Och kanske härbärgera liv.
Planeterna därute – exoplaneter
Några exoplaneter som karakteriserats hittills. Bild: NASA
Den första bekräftade upptäckten av en exoplanet gjordes 1995. Sedan dess har drygt 4 300 stycken registrerats av den amerikanska rymdfartsorganisationen Nasa. Det handlar om alltifrån gigantiska gasjättar som den aktuella TYC-8778b, till små stenplaneter av jordens storlek; som sakta kretsar långt bort från sin stjärna eller swischar runt i dess absoluta närhet. Man har hittills endast tittat på ett mycket begränsat område av himlen, men rent statistiskt har man kunnat visa att planeter är mycket vanliga och troligen finns de runt nästan alla stjärnor.
Till studien har forskarna använt Europeiska sydobservatoriets VLT-anläggning (Very Large Telescope) i Chile. Tack vare den svaga signalen som fångades in kunde forskarlaget slå fast att atmosfären runt TYC-8778b är ovanligt rik på kol-13 – en naturlig och stabil isotop av kol med en kärna som innehåller sex protoner och sju neutroner.
– Isotoper är nycklar som kan ge värdefull information om lokala betingelser på specifika platser i universum. Upptäckten av kol-13 skvallrar bland annat om att den här planeten har bildats mycket långt från sin värdstjärna, säger Jens Hoeijmakers.
Gasjätten TYC-8778b upptäcktes 2019 av den tyske astronomiforskaren Alex Bohn. Det är en planet som liknar Jupiter och är belägen 150 gånger längre från sin stjärna än vad avståndet är mellan jorden och solen. Möjligheterna till liv på den aktuella himlakroppen är därför mycket små. Men kunskapen om exoplanetens atmosfär krattar manegen inför nya studier av mer jordliknande planeter där möjligheterna för utomjordiskt liv är större.
– Den här typen av isotopmätningar är framtiden. Jag tror de kommer att bli startskottet för en fördjupad kunskap om exoplaneter. Genom den nya metoden kan vi bland annat lära oss mer om när och hur de här fantasieggande planeterna bildats, säger Jens Hoeijmakers.
Förutom Lunds universitet har följande lärosäten och organisationer deltagit i arbetet: Leiden Observatory, Leiden University, Max Planck Institute for Astronomy, UVA, JPL, Caltech, KU Leuven.
Vetenskaplig artikel:
The 13CO-rich atmosphere of a young accreting super-Jupiter. Nature.
Kontakt:
Jens Hoeijmakers, biträdande universitetslektor, Institutionen för astronomi och teoretisk fysik, Lunds universitet, jens.hoeijmakers@astro.l.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
Så här gick studien till