Forskare har för första gången lyckats ta fram en högupplöst bild av fotosystem II – fotosyntesens centrala komplex – i modellväxten backtrav. Det enorma komplexet ansvarar för den livsviktiga syrgasproduktionen i fotosyntesen som en gång möjliggjorde liv på vår planet. 3D-strukturen har skapats med hjälp av kryoelektronmikroskopi.
Högupplöst bild av fotosystem II i växten backtrav, framtagen med hjälp av kryoelektronmikroskopi. Bild: Wolfgang Schröder
– Strukturen vi kan se ger oss detaljerad information om de olika kofaktorerna såsom klorofyll och fettmolekylers bindningar i fotosynteskomplex II. Vi har också lyckats visa exakt var och hur detergenter binder och påverkar komplexets stabilitet, säger Wolfgang Schröder, professor på kemiska institutionen vid Umeå universitet som lett studien.
Ett ogräs är växtforskarnas försöksråtta
Växtforskarnas ”försöksråtta” har de senaste 25 åren varit växten backtrav, Arabidopsis thaliana. Anledningen till detta är att ”ogräset” växer snabbt även på våra breddgrader och år 2000 lyckades forskare sekvensera alla dess gener.
I centrum för den fotosyntetiska processen står fotosystem II-komplexet. Det innehåller närmare 30 olika proteiner och en rad så kallade kofaktorer, som olika pigment och metaller, och det är utan tvekan ett av de största komplexen i växternas kloroplaster.
Den nu publicerade strukturen i studien har samma höga upplösning som de två tidigare strukturerna som tagits fram från spenat och ärta, vilket för första gången möjliggör en jämförelse av växternas fotosystem II-komplex på samma detaljnivå.
Dyker in och tittar runt i fotosyntesens inre
– Jag har jobbat med detta komplex sedan jag blev doktorand i växtproteinkemi vid Lunds universitet 1983, det blir hela 38 år!, säger Wolfgang Schröder. Jag minns att jag som doktorand skojade vid fikat att tänk om man skulle kunna dyka in i fotosystem II och titta runt. Och i dag med ny teknik och min extremt duktiga doktorand André Graça och mina två fantastiska forskarkollegor Michael Hall och Karina Persson har vi nu kunnat göra det ”omöjliga”!
Film av fotosyntesens centrala komplex (34 sek). Källa: Umeå universitet
Tekniken som forskarna har använt kallas kryoelektronmikroskopi (Nobelpriset i kemi 2017) och den går i korthet ut på att biologiska prover skjuts ner i flytande etan (-190 grader Celsius). Man tar sedan närmare 100 000 tvådimensionella EM-bilder av de slumpmässigt frysta partiklarna. Därefter får en dator göra bildanalyser och sammanställer en 3D-struktur.
– Extra spännande var att se om våra tidigare biokemiska analyser av komplexet var korrekta, lite som ett facit. Oftast är det större forskarlag från olika laboratorier som publicerar strukturer med denna storlek och upplösning, eftersom det krävs mycket datatid och arbete, men i detta fall är vi fyra Umeåforskare inom nätverket Integrated Structural Biology, ISB, som åstadkom denna struktur så det är ”lokalproducerad” forskning, säger Wolfgang Schröder leende.
André T. Graça, Kemiska institutionen vid Umeå universitet, andre.graca@umu.se
Wolfgang P. Schröder, Kemiska institutionen vid Umeå universitet, wolfgang.schroder@umu.se
Den nuvarande covid-19-pandemin har belyst behovet av metoder för att identifiera nya eller återanvända befintliga läkemedel som antivirala läkemedel.
Forskare vid Uppsala universitet och Karolinska Institutet har hittat en screeningmetod som fokuserar på att identifiera de morfologiska förändringar (profiler) som viruset framkallar i de infekterade cellerna, alltså hur cellernas form och uppbyggnad förändras när ett virus tar sig in.
Det görs med hjälp av en modifierad version av Cell Painting-protokollet, en etablerad analys som använder en cocktail av fluorescerande reagens för att färga olika delar av cellen. Dessa morfologiska profiler används sedan som bas för att screena efter läkemedel som kan vända de virusframkallade effekterna.
Morfologi inom biologi är läran om organismers form och uppbyggnad
Nya molekyler mot coronavirus hittade
I en enda analys som kombinerar Cell Painting med antikroppsbaserad detektion av virusinfektion på enskild cellnivå har forskarna inte bara kunnat bekräfta den antivirala effekten av kända referensläkemedel utan också identifierat nya föreningar som potentiella antivirala medel.
Metoden inkluderar bild- och dataanalysflöden med CellProfiler, en populär bildanalysprogramvara, som forskarna har gjort öppet tillgänglig för att underlätta användningen och spridningen av den nya metoden.
Bedömer värdcellernas hälsa
De flesta metoder för att upptäcka antivirala läkemedel som finns tillgängliga idag fokuserar på effekterna av läkemedel på ett visst virus, dess proteiner eller enzymatiska aktivitet. Däremot försummas ofta vad läkemedlet får för konsekvenser för värdcellerna, de celler viruset infekterar.
– Detta är ett problem, eftersom potentiell toxicitet som påverkar den övergripande fysiologin hos värdceller kan dölja effekterna av både virusinfektion och läkemedelskandidater. Med vår metod kan vi däremot bedöma värdcellernas allmänna hälsa och parallellt identifiera antivirala egenskaper hos olika kemiska föreningar, säger Jordi Carreras-Puigvert, universitetsadjunkt vid forskargruppen för farmaceutisk bioinformatik, institutionen för farmaceutisk biovetenskap vid Uppsala universitet.
Antikroppar får virusspecifik färg
– Resonemanget bakom vår strategi var att skaffa objektiva morfologiska profiler hos värdcellen för att kunna studera virusinfektion och samtidig behandling i en enda analys. Vi modifierade Cell Painting-protokollet och kombinerade det med en virusspecifik antikroppsfärgning. Därmed kunde vi välja de virusinfekterade cellerna med hög precision och till och med relatera de morfologiska profilerna till de virala proteinnivåerna i varje cell, säger Jonne Rietdijk, doktorand i forskargruppen vid Uppsala universitet.
Forskarna visar att deras metod framgångsrikt kan fånga virusframkallade fenotypiska signaturer hos humana lungfibroblaster (bindvävsceller) infekterade med humant coronavirus.
De visar också att metoden kan användas vid fenotypisk läkemedelsscreening med hjälp av en panel med nio värd- och virusinriktade antivirala medel. Behandling med effektiva antivirala föreningar förändrade den morfologiska profilen hos värdcellerna mot ett icke-infekterat tillstånd.
– Genom att bara göra mindre justeringar av bildanalysflödet som vi tillhandahåller, räknar vi med att vårt breda tillvägagångssätt kommer att möjliggöra andra applikationer som använder olika (mänskligt härledda) cellinjer, liksom olika virus, säger Jonne Rietdijk.
Hittar antiviral effekt i gamla mediciner
– Vi ser två huvudsakliga användningsområden för metoden. En är screening för redan medicinskt tillgängliga läkemedel som skulle kunna återanvändas som antivirala medel, den andra är screening för nya kemiska föreningar. Eftersom vi skapar specifika signaturer för varje förening kan vi sedan jämföra dessa med en uppsättning signaturer extraherade från föreningar med kända verkningsmekanismer och därigenom potentiellt identifiera målet för en ny förening, i detta fall ett antiviralt medel, säger Jordi Carreras-Puigvert.
Bakgrunden till arbetet är covid-19-pandemin och det har möjliggjorts genom finansiering inom SciLifeLabs nationella forskningsprogram om covid-19 och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.
Kontakt:
Jordi Carreras-Puigvert, universitetsadjunkt vid institutionen för farmaceutisk biovetenskap, Uppsala universitet, jordi.carreras.puigvert@farmbio.uu.se
Jonne Rietdijk, doktorand vid Institutionen för farmaceutisk biovetenskap, Uppsala universitet Jonne.Rietdijk@farmbio.uu.se
Vetenskaplig artikel:
A phenomics approach for antiviral drug discovery (Jonne Rietdijk, Marianna Tampere, Aleksandra Pettke, Polina Georgie, Maris Lapins, Ulrika Warpman-Berglund, Ola Spjuth, Marjo-Riitta Puumalainen and Jordi Carreras-Puigvert) BMC Biology.
– Mot covid-19 kunde effektiva RNA-vacciner tas fram med rekordfart, baserat på många års grundforskning och framsteg inom vaccinplattformstekniker som adenovirusvektor och mRNA. Men det är många sjukdomar som lämpar sig för RNA-baserade vacciner. Vi behöver metoder att snabba på och effektivisera framtagningen även av andra nya vaccin, både för att minska kostnaderna och för att korta utvecklingstiden, säger Ali Harandi, som leder en forskargrupp inom immunologi och vaccinforskning vid institutionen för biomedicin, Göteborgs universitet.
Han är en av de forskare från Göteborgs universitet som ingår i det internationella forskningsprojektet som ska snabba på processen att ta fram nya vaccin. Den europeiska läkemedelsindustrin och EU satsar tillsammans 33 miljoner euro på samarbetet. Med i projektet finns också forskare från Lunds universitet.
Vaccinutveckling är både tidskrävande och dyr. Enligt European Vaccine Initiative, som ska samordna det nya projektet, tar det i genomsnitt mer än tio år att ta fram ett nytt vaccin, till en kostnad av minst 800 miljoner euro. Att människor kunde börja vaccineras mot covid-19 redan ett drygt år efter utbrottet av pandemin var exceptionellt.
Förutsäga bästa kandidaterna
I det stora tvärvetenskapliga projektet, Inno4Vac, samarbetar totalt 41 parter från akademi och läkemedelsindustri i 11 länder. Tillsammans ska forskarna utveckla och tillämpa nya modeller baserade både på immunologi och datavetenskapliga algoritmer, som kan användas för att förutsäga vilka vaccinkandidater som kommer fungera bäst i kliniska prövningar.
– Potentiella vacciner testas idag först i cellodling, sedan i djurmodeller och därefter i flera steg i kliniska prövningar på människor. Det är tyvärr mycket vanligt att vaccinkandidater som ger bra resultat i djurstudier fungerar betydligt sämre för människa. Målet är att ta fram modeller och metoder som tidigt kan användas för att välja den bästa kandidaten, för att spara både tid och pengar, säger Ali Harandi.
Sexuellt överförbara sjukdomar
Projektet ska ta fram humana 3D-modeller för utvärdering av vaccin mot infektion i luftvägar och mag-tarmkanal, och även för sexuellt överförbara sjukdomar. Den modell som Ali Harandi och hans kollegor vid Göteborgs universitet ska vara med och utveckla ska kunna användas i framtagningen av vaccin mot bland annat genital herpes. En prototyp finns, skapad av mänsklig slemhinnevävnad.
– Vi kommer att bygga vidare på prototypen för att utveckla en mänsklig urovaginal modell i 3D för att testa skyddande effekt av vaccinkandidater. Detta inkluderar optimering av modellsystemet för virustillväxt, validering av modellen med neutraliserande antikroppar samt mänskliga prover från kliniska prövningar som nyligen avbrutits, säger Ali Harandi.
Forskningsprojektet Inno4vac finansieras av EU och den europeiska läkemedelsindustrin genom Innovative Medicines Initiative 2 (IMI2) och samordnas av European Vaccine Initiative (Tyskland), med stöd från Sclavo Vaccines Association (Italien). Från Sverige deltar även forskare vid Lunds universitet.
Hans forskargrupp är en av de första i världen som kunnat visa upp AI-baserad navigering av autonoma drönare i gruvor, vilket direkt kan överföras till luftburen utforskning av planeter.
Sedan i april har forskarna en robothund, Spot. Den är tillverkad av Boston Dynamics och George Nikolakopoulos beskriver den som en av de mest avancerade robotarna som kan gå.
Autonoma robotar kan rädda människor vid ras
– Det finns inte många universitet i Europa som har tillgång till den här typen av robot. Vi utvecklar och lägger till vår egen mjukvara till Spot, som är ett väldigt viktigt komplement till den teknologi vi redan har. Vi har nu full utrustning på universitetet för att kunna utveckla autonoma uppdrag för olika terränger och miljöer.
Ett viktigt syfte med forskningen och utvecklingen av allt mer avancerade autonoma drönare och robotar är att öka säkerheten för människor.
– Nyttan är stor vid naturkatastrofer, tunnelbaneolyckor, gruvras och andra typer av situationer och miljöer dit det är farligt eller svårt att skicka människor. Teknologin finns men är inte kommersialiserad än, men jag tror inte att det är mer än ett par år bort innan det används i större utsträckning på jorden.
Gammalt bergrum perfekt testmiljö
En stor del av utvecklingsarbetet sker i ett bergrum bara fem minuter bort från universitetsområdet i Luleå. I de flera hundra meter långa tunnlarna – djupt under strövstigar och grillplatser – programmerar, testar och förfinar forskarna den självgående teknologin.
Robothunden Spot. Bild: Luleå tekniska universitet
– Det är extremt svårt att programmera för helt okända miljöer. Att hitta sätt så att en robot inte faller ner för stup, går in i väggar och liknande. Att vi kan träna i en underjordisk miljö där det är mörkt, kallt och stort är en väldig fördel. Bergrummet är vårt fältlaboratorium.
”Robotar till Mars inom tio år”
Inom tio år tror George Nikolakopoulos att det är fullt möjligt att skicka robotar liknande Spot till Mars. Den självgående teknologin – och att det går att utrusta robothunden med bland annat värmekamera och minidrönare – öppnar för undersökning av grottor och skrevor. Alltså den typ av miljöer där det bedöms vara mest sannolikt att hitta eventuella spår av liv på den röda planeten.
För planetutforskning är laddningen av en robots eller drönares batterier en av många stora utmaningar forskarna har att ta sig an.
– Alternativen är solpaneler eller metoder där man drar nytta av de stora temperaturskillnaderna på Mars. Vi pushar oss hela tiden att hitta lösningar på utmaningarna vi ställs inför, säger George Nikolakopoulos.
Tävlar med NASA i september
Häromåret blev forskargruppen från Luleå tekniska universitet kontaktad av Nasa/Jet Propulsion Laboratory (JPL) som efterfrågade ett långsiktigt samarbete. Nasa ville bland annat ha med Luleåforskarna i sitt lag Costar i den prestigefyllda tävlingen DARPA Subterranean Challenge. Det är bara forskare från två lärosäten i hela Europa som är utvalda att vara med i tävlingen, vars syfte är att utveckla innovativa tekniker för underjordiska miljöer som gruvor, tunnel- och grottsystem.
I september går den sista deltävlingen av stapeln, i en kalkstensgruva i Kentucky i USA. Costar har tidigare vunnit en deltävling och kommit tvåa i en.
– Vi har goda chanser, men det är en fantastisk erfarenhet bara att vara med och att samarbeta med Nasa/JPL. Vi lär oss enormt mycket och utvecklar tillsammans teknik och robotar som fungerar helt autonomt, säger George Nikolakopoulos och tillägger:
– Tävlingen är också ett bra tillfälle att visa upp vilken avancerad teknologi vi har och hur långt fram vi på Luleå tekniska universitet ligger.
Se filmen där George Nikolakopoulos berättar mer om framtagandet av nästa generations autonoma robotar (3.05).
Kontakt:
George Nikolakopoulos, professor i robotik och artificiell intelligens vid Luleå tekniska universitet, geonik@ltu.se
Denisovamänniskan blev känd för vetenskapen 2010 genom dna-sekvensering från fingerben och tänder som hittats i Denisovagrottan i Sibirien. Trots bra genetisk information är det ännu en gåta vilka de här människorna var då endast små benbitar och tänder från dem har påträffats. Därför använder sig forskarna av dna-teknik för att försöka ta reda på var de levde, hur de såg ut och vad som hände med dem.
Generna finns kvar
Genom sådana analyser vet vi i dag att de fick barn med både våra förfäder och neandertalare och att deras gener, precis som neandertalarnas, finns kvar i moderna människor. Framför allt hos människor i delar av Oceanien är de här inslagen större än de genetiska spår neandertalarna lämnat efter sig i dagens människor.
Den nya studien är en del i ett projekt med syfte att ta reda på hur Filippinerna befolkades. Tidigare delresultat från studien har visat att den etniska folkgruppen negritos, som ayta magbukon hör till, var de första moderna människorna att bosätta sig på öarna. De nya resultaten pekar på att de kom i kontakt med denisovamänniskor som redan fanns på plats och att de fick barn tillsammans vilket lett till att ayta magbukon har en hög andel denisova-gener i sin arvsmassa.
Högre andel denisova-dna
– Trots att negritos långt senare har blandats upp med östasiatiska gruppen med liten andel denisova-dna, kunde vi se att deras andel var märkbart högre än för andra folkgrupper. Jämfört med australier och papuaner hade negritos upp till 46 procent högre genetiskt inslag från denisova, säger Maximilian Larena vid Uppsala universitet och studiens förstaförfattare.
Forskarna har samarbetat med kulturinstitutioner på Filippinerna, flera lokala universitet och intresseorganisationer för urfolken i landet och analyserades cirka 2,3 miljoner genotyper från 118 etniska grupper i Filippinerna, däribland från olika grupper som identifierar sig som negritos. Även heltäckande genom från australopapuaner och ayta magbukon negritos ingick.
Flera ålderdomliga folkgrupper
I kombination med upptäckten 2019 av en småväxt människosläkting kallad Homo luzonensis, tyder de nya resultaten på att flera ålderdomliga folkgrupper levde på Filippinerna innan den moderna människan anlände och att de olika grupperna kan ha varit genetiskt besläktade.
Studien ger också ytterligare en pusselbit till gåtan om denisovanerna, hur de interagerade med de moderna människorna och vad som sedan hände med dem.
Forskarna menar att fynden sammantaget avslöjar en komplex och sammanflätad historia för moderna och ålderdomliga människoformer i Oceanien, där distinkta öpopulationer av denisovaner blandade sig med moderna människor på flera olika platser och vid olika tidpunkter.
Kan ge svar om artens anpassning
– Den här blandningen ledde till att mängden denisova-generna varierar i genomet hos filippinska negritos och hos andra grupper. På öarna i Sydostasien blandade sig negritos senare med människor som kom dit från östra Asien och som hade lite denisova-gener, vilket ledde till att mängden denisova-gener späddes ut. Men vissa grupper, som ayta magbukton, blandade sig i liten grad med dem som senare flyttade till öarna. Det är anledningen till att ayta magbukton behöll merparten av sina denisova-gener och därför har de högsta nivåerna i världen av sådana gener, säger Mattias Jakobsson.
– När vi i framtiden sekvenserar mer genom kommer vi att få en bättre inblick i flera olika frågor, däribland hur det arkaiska arvet påverkat vår biologi och hur det bidragit till vår anpassning som art, säger Maximilian Larena.
Mattias Jakobsson, professor vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet, mattias.jakobsson@ebc.uu.se, Maximilian Larena, forskare vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet, maximilian.larena@ebc.uu.se
Sverige har tagit ett kliv framåt när det gäller jämställdhet i nyhetsinnehållet. Det visar rapporten Räkna med kvinnor 2020. I Sverige är andelen kvinnor som syns och hörs i nyhetsflödet 38 procent, vilket kan jämföras med 25 procent globalt.
I och med det har svenska nyhetsredaktioner brutit ett stillastående läge med omkring 30 procent kvinnor i press, radio och tv och avviker därmed också från det globala nyhetsflödet där situationen är i princip oförändrad – på tio år har andelen kvinnor i nyheterna i världen ökat med bara 1 procentenhet, till 25 procent år 2020.
Systematiserat jämställdhetsarbetet
En förklaring till det svenska resultatet är att flera redaktioner har systematiserat sitt genus- och jämställdhetsarbete. Många tar numera även hjälp av digitala mätverktyg för att hålla koll på synligheten för kvinnor och män.
– Det är roligt att se att redaktioner skapar rutiner för mer balanserade nyheter, men nyheterna är fortfarande inte jämställda, varken i Sverige eller globalt, säger Maria Edström, docent i journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet.
Mätningar sedan 1995
Rapporten Räkna med kvinnor 2020 ingår i den globala nyhetsstudien Global Media Monitoring Project (GMMP).
GMMP genomfördes första gången 1995 inför FN:s kvinnokonferens i Peking. Då var 17 procent kvinnor med i det globala nyhetsinnehållet. Studien genomförs vart femte år och granskar hur kvinnor och män skildras i nyhetsflödet under en dag. År 2020 deltog 116 länder. Flera av de nytillkomna länderna är partners till Medieinstitutet Fojo, som alltså genomfört den senaste svenska granskningen tillsammans med JMG.
– Kunskapen om den skeva könsbalansen i nyheterna finns ännu inte i alla länder, men tack vare Fojo:s partners i Kambodja, Myanmar och Ryssland så täcks ytterligare några vita fläckar på kartan i GMMP 2020, säger Agneta Söderberg Jacobson, jämställdhetsrådgivare på Medieinstitutet Fojo.
Få kvinnliga experter kommer till tals
Inom press, radio och tv är andelen kvinnor 38 procent. Det är framför allt dagspressen som bidragit till att höja den totala andelen kvinnor.
Onlinenyheterna innehåller också en högre andel kvinnor än tidigare, 34 procent.
Andelen kvinnliga experter i nyhetsflödet är oförändrat låg, 21 procent.
Fler kvinnor än män är nyhetspresentatörer (77 procent) och något fler män än kvinnor än nyhetsreportrar (54 procent).
Räkna med kvinnor 2020 beskriver också redaktionella initiativ för att öka andelen kvinnor i nyheterna samt statistik över könsfördelningen i medieföretagens styrelser och vd-positioner.
Studien omfattade i Sverige elva dagstidningar, sex tv-sändningar, fem radiosändningar och sju nyhetssajter.
Räkna med kvinnor 2020 har tagits fram vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation (JMG) vid Göteborgs universitet tillsammans med Medieinstitutet Fojo.
Maria Edström, docent i journalistik, medier och kommunikation, nationell koordinator för GMMP Sverige samt redaktör för Räkna med kvinnor 2020, maria.edstrom@jmg.gu.se
– Dessa fynd ökar kunskapen om fettvävens funktion. De visar att fettvävens kapacitet att regleras av insulin bestäms av andelen och funktionen hos en specifik undertyp av fettceller, vilket kan ha betydelse för sjukdomar som fetma, insulinresistens och typ 2-diabetes, säger Niklas Mejhert, forskare vid institutionen för medicin, Huddinge, på Karolinska Institutet och en av studiens korresponderande författare.
I studien, som publicerats i tidskriften Cell Metabolism, har forskarna identifierat 18 cellklasser som bildar kluster i vit fettvävnad hos människa. Av dessa utgjorde tre klasser mogna fettceller med distinkta fenotyper.
Insulin aktiverade bara en undertyp av fettceller
För att testa om fettcellstyperna var kopplade till någon specifik funktion studerade forskarna bland annat hur dessa undertyper reagerade på ökade insulinnivåer genom att injicera insulin hos fyra personer. Resultatet visade att insulin aktiverade genuttrycket i undertypen AdipoPLIN men påverkade inte de andra två undertyperna. Svaret på insulinstimuleringen var dessutom proportionell mot individens insulinkänslighet.
– Våra fynd utmanar den nuvarande synen på störningar i insulinkänslighet som ett generellt reducerat insulinsvar i vävnadens fettceller. Vår studie tyder snarare på att insulinresistens, och möjligen typ 2-diabetes, kan bero på förändringar i en särskild sorts fettceller. Detta visar att fettväven är en mycket mer komplex vävnad än vad man hittills trott. I likhet med muskelvävnad har människor flera fettcellstyper med olika funktion vilket öppnar upp för framtida interventioner riktade mot de olika fettcellstyperna, säger Mikael Rydén, professor vid samma institution och en av studiens korresponderande författare.
Undersökte fettvävnaden med specialteknik
I studien har forskargruppen använt en speciell teknik, så kallad spatiell transkriptomik, som bland annat utvecklats av samarbetspartnern Patrik Ståhl, universitetslektor vid KTH och SciLifeLab. Spatiell transkriptomik genererar information om vävnadens utseende via mikroskopi och genexpression via RNA sekvensering.
– Studien där vi applicerat spatiell transkriptomik på fettvävnad är helt unik givet vävnadens speciella karaktär och sammansättning. Vi är väldigt glada att tekniken fortsätter bidra till att lösa biologiskt komplexa frågeställningar i ett ökande antal forskningsområden, säger Patrik Ståhl, studiens tredje korresponderande författare.
Vetenskaplig artikel:
Spatial Mapping Reveals Human Adipocyte Subpopulations with Distinct Sensitivities to Insulin, (Jesper Bäckdahl, Lovisa Franzén, Lucas Massier, Qian Li, Jutta Jalkanen, Hui Gao, Alma Andersson, Nayanika Bhalla, Anders Thorell, Mikael Rydén, Patrik L. Ståhl, Niklas Mejhert), Cell Metabolism, online 10 augusti, 2021
Kontakta:
Niklas Mejhert, forskare, Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, niklas.mejhert@ki.se
Mikael Rydén, professor, överläkare, Institutionen för medicin, Huddinge, Karolinska Institutet, mikael.ryden@ki.se
Patrik Ståhl, universitetslektor, KTH och SciLifeLab, patrik.stahl@scilifelab.se
– Vi vill visa bredden inom genusvetenskaplig forskning, att det finns så många olika synsätt på kön och genus och det inte alls är en åsiktskorridor som alla måste anpassa sig till, säger Evelina Johansson Wilén, genusvetare vid Örebro universitet och redaktör för antologin Vad är en kvinna? Språk, materialitet, situation.
Tanken på boken föddes för drygt tre år sedan hos Evelina Johansson Wilén och antologins andra redaktör, Johanna Sjöstedt, som har en masterexamen i idéhistoria och genusvetenskap från Göteborgs universitet.
– Vi var frustrerade över att genusvetenskaplig forskning i debatten ofta framställdes som enhetlig och fick kritik för att inte vara en vetenskap utan i stället beskrevs som förtäckt politik som inte tillät konflikter mellan olika teoretiska perspektiv. Den bilden var långt ifrån vår verklighet, säger Evelina Johansson Wilén.
”Man föds inte till kvinna, man blir det”.
Frustrationen ledde fram till frågan, den som en gång formulerades av den franska filosofen och förgrundsfiguren inom feminismen Simone de Beauvoir. I sin Det andra könet utgiven 1949, ställde hon just denna fråga – och gav sitt numera klassiska svar: ”Man föds inte till kvinna, man blir det”.
Med syftet att visa bredden inom genusvetenskaplig forskning fick elva forskare och skribenter uppdraget att fritt skriva utifrån ”Vad är en kvinna?”. Undertiteln till boken – Språk, materialitet, situation – blev till när redaktörerna sorterat och analyserat bidragen. Det visade sig att många av författarna behandlade språket – en analysmetod med djupa rötter inom feminism – och hur själva frågan ”Vad är en kvinna?” kan förstås. Andra bidrag utgick från en analys av kvinnors materiella och kulturella villkor.
Ge underlag för reflektion
Debatten om feminism och genusvetskap hettar till då och då, med starka åsikter och skarpa ställningstaganden från högprofilerade debattörer.
– Den här boken är inget debattinlägg utan vi vill visa på bredden av perspektiv och positioner inom genusvetenskaplig forskning och texterna ska ge underlag för reflektion, säger Evelina Johansson Wilén.
Antologin vänder sig till allmänheten, studenter och forskare inom genusvetenskap och andra ämnen. Texternas tillgänglighet för den icke insatte varierar, och redaktörerna inleder med en guide för läsarna för att skapa reda bland genusvetenskapens inriktningar, begrepp och förgrundspersoner. Evelina Johansson Wiléns bidrag till antologin finns under rubriken Kvinnan, kapitalismen och den sociala reproduktionen.
– Teorin om den sociala reproduktionen är ett sätt att förstå kvinnors villkor med fokus på det betalda och obetalda arbete som de gör. Dessutom hjälper den oss att analysera skillnader mellan olika kvinnors situation i relation till klass och etnicitet, säger hon.
I sitt kapitel – Att sätta citattecken runt ”kvinnor” – lyfter Lena Gunnarsson att genusvetenskapen i Sverige i sina analyser har tenderat att tona ner förtryck av vita, heterosexuella kvinnor, trots ett ”fortsatt skriande behov av analys”, som manifesterade sig i #metoo.
Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, är depression en ledande orsak till funktionshinder över hela världen och sjukdomen drabbar mer än 360 miljoner människor varje år. Risken att drabbas påverkas både av genetik och miljöfaktorer.
De mest förskrivna antidepressiva läkemedlen, som exempelvis så kallade SSRI, påverkar nervsignalering via monoaminer i hjärnan. Men det kan ta lång tid innan dessa läkemedel hjälper och över 30 procent av de drabbade upplever ingen lindring alls.
Stort behov av nya läkemedel
Behoven av nya typer av antidepressiva läkemedel med snabbare verkan och bredare effekt är därför mycket stort. Ett viktigt genombrott är narkosmedlet ketamin som sedan några år är registrerat i form av nässpray för behandling av svårbehandlad depression.
Till skillnad från klassiska antidepressiva läkemedel påverkar ketamin den nervsignalering som sker via glutamatsystemet, men det är oklart exakt hur den antidepressiva effekten uppstår. När medicinen har effekt lindrar den depressiva symtom och självmordstankar mycket snabbt.
Ketamin lindrar – men har biverkningar
Ketamin kan dock ge oönskade biverkningar som hallucinationer och vanföreställningar och det kan finnas risk för missbruk så alternativa läkemedel behövs. Forskarna vill bättre förstå hur ketamin fungerar för att kunna hitta substanser som kan ge samma snabba effekt men utan biverkningar.
I en ny studie har forskare vid Karolinska Institutet vidare undersökt de molekylära mekanismer som ligger bakom ketamins antidepressiva effekter. Med hjälp av försök på både celler och möss kunde forskarna visa att ketamin minskade den så kallade presynaptiska aktiviteten och den ihållande frisättningen av neurotransmittorn glutamat.
– Förhöjd glutamatfrisättning har kopplats till stress, depression och andra humörsjukdomar så sänkta glutamatnivåer kan förklara vissa effekter av ketamin, säger Per Svenningsson, professor vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet och huvudansvarig för studien.
Hämmar glutamatfrisättning
Vid nervsignalering sker överföringen från en nervcell till nästa via synapser, en klyfta där de två nervcellerna möts. Forskarna kunde se att ketamin direkt stimulerade AMPA-receptorer, som sitter postsynaptiskt, det vill säga den del av nervcellen som tar emot signaler och detta leder till ökad frisättning av neurotransmittorn adenosin som hämmar presynaptisk glutamatfrisättning.
Effekter av ketamin kunde motverkas genom att forskarna hämmade presynaptiska adenosin A1-receptorer.
– Det tyder på att ketamins antidepressiva verkan kan regleras genom en återkopplingsmekanism. Det är en ny kunskap som kan vara en förklaring till vissa av de snabba effekterna av ketamin, säger Per Svenningsson
I ett samarbete med Rockefeller University har samma forskargrupp också nyligen rapporterat kring sjukdomsmekanismen vid depression.
Resultaten, som även de publicerats i tidskriften Molecular Psychiatry, visar hur molekylen p11 spelar en viktig roll vid uppkomsten av depression genom att påverka celler som sitter på ytan av hjärnans hålrum, ependymala celler, och flödet av ryggmärgsvätska.
Per Svenningsson, professor, Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, per.svenningsson@ki.se
På vattenytan syns inte mycket mer än bojar och bommar där linorna för odlingen är fästa. Där under gror det. I vattnen utanför Strömstad på den svenska västkusten kan makroalger som sockertare, rörhinna och havsallat växa från millimeterstora embryon till skördeklar gröda på bara några månader.
Underifrån ser odlingarna ut ungefär som upp- och nedhängande skogar. De drar till sig djur som kräftdjur och fiskar.
– Det blir lite mer biologisk mångfald inne i algodlingen än vad det annars skulle finnas på platsen. Odlingarna har en del positiva effekter för miljön, berättar Fredrik Gröndahl, algodlare inom det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Seafarm och docent i industriell ekologi vid KTH.
Algerna renar havet från övergödning
Algerna växer genom fotosyntes. Utöver vatten och sol tillgodogör de sig kväve och fosfor som läckt ut från övergödning av åkermark.
– Vi har övergödda hav. Det är därför algodling går så bra här. När vi skördar algerna tar de kväve och fosfor med sig upp. Så algodlingen är ett sätt att dammsuga havet på överflödiga näringsämnen, säger Fredrik Gröndahl.
I Sverige äter vi ungefär 13 kilo fisk och skaldjur per person och år. Tre fjärdedelar av dessa livsmedel importeras. Fredrik Gröndahls förhoppning är att vi i högre grad ska bli självförsörjande. Inom forskningscentrumet Blå mat, där han är samordnare, samarbetar flera svenska lärosäten med företag och organisationer för att utveckla det hållbara havsbruket i Sverige. Avsikten är att producera mer mat, och av fler slag.
Centrum för framtidens sjömat, Blå mat
Forskningscentrumet Blå mat syftar till att etablera ett nationellt sjömatscentrum med målsättningen att utveckla svensk hållbar produktion av sjömat. I dag går endast 40 procent av den fisk som tas upp i Sverige till matproduktion. Målet är att det ska bli mer. Därutöver ska Blå mat driva utvecklingen för ett modernt vattenbruk för fisk, skaldjur och alger.
Blå mat koordineras av KTH i samverkan med Göteborgs universitet, Chalmers, SLU, Uppsala universitet, Rise, IVL och Innovatum och ett 70-tal företag och organisationer.
Siktar på mer sjömat till bra priser
– Det vi vill åt är mer sjömat till rimliga priser. Hummer och fiskfilé och sådant kommer alltid att vara dyrt, men det finns så mycket annat.
Utöver alger har djurarter som musslor, sjöpungar och ostron framgångsrikt odlats på västkusten. De fäster sig också till linor, alternativt korgkonstruktioner, som egentligen inte kräver mer än tillsyn då och då. Fredrik Gröndahl är den som har myntat begreppet ”blå åkrar”. Precis som på land är en odling till havs något man måste förhålla sig till. Det går inte att köra rakt över med en båt.
Odling av sjöpung. Bild: Susanne Liljenström
– 71 procent av jordens yta är hav, så det finns plats. Det kommer inte att vara ett stort problem om vi upptar en liten del av den ytan för odlingar, så länge man inte lägger dem enbart inne i skärgården.
Svårt odla alger idag
Inom Blå mat ska forskare och andra aktörer se över hur lagar och förordningar kan uppdateras för att förenkla produktion av sjömat. Regelverken sätter i dag stora käppar i hjulet.
– Sverige behöver bli bättre på att underlätta för dem som ska producera lokal svensk havsmat. Politikerna är medvetna om problemen, men det går långsamt, säger Fredrik Gröndahl.
Förklaringen, menar han, är att vattenbruk är en liten nisch möjlig att ignorera. Särskilt krångligt är det att få odla alger. I miljöbalken nämns specifikt musselodling medan algodling, som har större ekologiska fördelar, i princip bara kan bedrivas som försöksverksamhet i dagsläget.
Energirika alger kan bli både mat bränsle
Alger är Fredrik Gröndahls passion. Det är en gröda med enorm potential. Det är alger, inte fisk, som är upphovet till den livsnödvändiga fettsyran omega-3. Sedan länge används alger för att ge mat färg och konsistens. Blandas rödalgen Asparagopsis taxiformis i kraftfoder minskar de klimatskadliga metanutsläppen från kornas matsmältning. Förutom att algerna går att äta, kan de användas som biomassa för att skapa allt som oljan kan åstadkomma – och lite till, säger Fredrik Gröndahl.
– Det är detta som är den nya oljan. Att odla alger är mer energisnålt än motsvarande jordbruk på land. Algerna är energirika; vi kan använda dem för att framställa både etanol och biogas. De kan också användas för att framställa nedbrytbara plaster och papper – det är egentligen bara fantasin som sätter stopp.
Danska kolonilottor till havs
Forskningscentrumet Blå mat har främst siktet inställt på professionellt fiske och vattenbruk. Men tänk om vi också, var och en, skulle kunna ha en liten havsodling? I Danmark finns i skrivande stund omkring 20 marina kolonilotter, som tas om hand av sammanlagt 1 000 engagerade havsbönder. Föreningen Havhøst, danska för ”havsskörd”, har varit drivande och bland annat utverkat ett slags hobbytillstånd för privata havsodlingar.
Blåmusslor odlas huvudsakligen på rep eller nät i havet. Oftast sker odling inomskärs där vågpåverkan är mindre.
Vid Tjärnö marina laboratorium i Strömstad utvecklar marinbiologen Maria Bodin, inom ramarna för projektet Marint gränsforum Skagerrak, en modell för svenska förhållanden.
– Det är mycket som ska stämma, först och främst det biologiska. Vi kan inte flytta arter hur som helst. I piloten här tittar vi på vilka arter som kan fungera, metoder och tillstånd.
Lotten är placerad vid en befintlig brygga på forskningsstationen. Där har Maria Bodin placerat två bommar och fäst linor med sockertare-skott, band för blåmusslor att sätta sig och olika korgar för att förvara ostron, snäckor och krabbor. Algerna förodlas på laboratorium och sätts sedan på en tråd som lindas runt en lina.
– Alger är extremt olika, de har olika typer av livscykler, säger Maria Bodin.
– Vi vet hur de ser ut, men att odla dem är något helt annat.
Maria Bodin med tång. Bild: Susanne Liljenström
Detta kan odlas på marina kolonilotter
I likhet med odlingszoner på land skiljer sig förutsättningarna åt till havs. I de salta vattnen vid Strömstad där Maria Bodin driver pilotprojekt för marina kolonilotter är blåmussla, europeiskt ostron, sockertare, strandsnäcka, strandkrabba, tångräka och sandräka lämpliga arter.
Restauranger intresserade av marin odling
Odlingarna placeras ut i september och skördas i april–maj. Då är det lågsäsong för fisket, vilket innebär att blå odling skulle kunna komplettera yrkesfiskeverksamhet.
Intresset för den lilla lotten har varit stort. Restauranger har hört av sig: på samma sätt som de har ett trädgårdsland vill de ha en marin odling. Även aktörer inom turismbranschen är intresserade, liksom privatpersoner. Maria Bodin ser en stor potential i små odlingar.
– Livsmedelsproduktionen är en del av detta. Men det handlar också om sammanhanget, om kunskapen om havet, att man vet vad havet innebär och vilka resurser det rymmer, men också att det faktiskt inte är oändligt.
Av Jenny Damberg på uppdrag av forskning.se
Karin Hugelius, ambulanssjuksköterska och forskare inom krishantering och katastrofmedicin vid Örebro universitet, har tillsammans med forskare från Japan granskat 17 studier från olika länder som handlar om konsekvenser av de besöksrestriktioner som införts inom äldreomsorg och sjukvård under Covid 19-pandemin.
– Vi blev förvånade över att det redan finns så pass många studier som tittar på detta. Det blev också tydligt att besöksrestriktioner har väldigt många biverkningar som både drabbar patienter och de anhöriga – och som också påverkar dem som jobbar inom sjukvård och äldreomsorg, berättar Karin Hugelius.
Viktnedgång, smärta och oro efter besöksrestriktioner
Det handlar både om fysiska biverkningar, som att till exempel äldre går ned i vikt under den period de inte får träffa anhöriga eller att patienter efter en operation upplever mer smärta.
– Vi kunde också se att oro, frustration och ångest ökar, både hos patienten och de anhöriga. Om till exempel ett barn är sjukt och bara den ena föräldern kan delta i vården så påverkar det hela familjens relationer negativt.
För sjukvårdspersonalen innebär besöksförbud och restriktioner en utmaning eftersom de behöver lägga mer tid på att hålla de anhöriga informerade om vad som händer.
– Vi såg till exempel att det kan uppstå konflikt när sjukvården vill avsluta en livsuppehållande behandling och de anhöriga inte har varit med och träffat sin sjuka familjemedlem. Då finns en risk att den anhöriga upplever att vården inte har fungerat tillräckligt bra, säger Karin Hugelius.
Viktigt att hålla ihop familjen även under pandemier
Forskarna drar slutsatsen att det är viktigt att göra medvetna och kalkylerade bedömningar innan man inför besöksrestriktioner eller besöksförbud.
– Besöksrestriktioner har funnits länge inom sjukvården, men det finns egentligen få studier som visar vilken effekt det har på smittspridningen. Här behövs mer forskning, säger Karin Hugelius.
Och även om det är rimligt att anta att besöksrestriktioner fyller en funktion för att begränsa smittspridning, menar hon att det är viktigt att var medveten om konsekvenserna, som dessutom kan bli långvariga.
– Jag hoppas att både beslutsfattare och de som jobbar inom vården försöker hitta praktiska lösningar för att hålla ihop familjer, även under pandemin. Det kan till exempel handla om att använda digitala verktyg eller om att möjliggöra att personliga möten genomförs under smittsäkra förhållanden, säger Karin Hugelius.
Karin Hugelius, ambulanssjuksköterska och forskare inom krishantering och katastrofmedicin vid Örebro universitet, karin.hugelius@oru.se
Forskarna Peter Gladoic Håkansson och Peter Karpestam från Malmö universitet har i en studie undersökt de bakomliggande orsakerna till varför män stannar på landsbygden medan kvinnor flyttar till städerna. De ser heller inga tecken på att utvecklingen kommer att vända – tvärtom ser de en hög risk för att gapet blir större.
Utbildade flyttar
– Utbildade personer söker sig till staden, och fler kvinnor än män utbildar sig. Det finns även normer och värderingar bakom att män väljer att stanna kvar på landsbygden. Män tenderar att bo på kvar på landsbygden bara för att de är män. Vi ser inga tecken på att dessa normer är på väg att förändras, säger Peter Gladoic Håkansson.
Under 1900-talet minskade genusgapet mellan landsbygd och stad i Sverige. Anledningen till det var mäns högre dödlighet vilket varit särskilt sant på landsbygden. Men från 1980-talet har skillnaderna i dödlighet mellan könen minskat och överskottet av män på landsbygden är idag i princip lika stort som 1968.
– Utan insatser är överdödlighet hos män det enda vi kan se som skulle kunna ut jämna ut skillnaderna, säger Peter Karpestam.
Tre saker kan påverka
För att vända utvecklingen föreslår forskarna:
Skapa möjligheter för välutbildade kvinnor att bo kvar på landsbygden genom förbättrade kommunikationer, infrastruktur och fortsatt möjlighet till distansarbete.
Motverka att pojkar fortsatt halkar efter flickorna i skolan samt satsa på fritidsaktiviteter som lockar både pojkar och flickor på alla orter.
Arbeta med traditionella genusnormer som påverkar männens beslut att stanna på landsbygden och kvinnornas val att flytta till städerna.
Peter Gladoic Håkansson, docent i ekonomisk historia, Malmö universitet, peter.hakansson@mau.se, Peter Karpestam, universitetslektor och nationalekonom, Malmö universitet, peter.karpestam@mau.se
Honors kognitiva förmågor skiljer sig ofta från hanars. Hos råttor är exempelvis hanarna överlägsna när det gäller att orientera sig, medan det hos kostarar (”cowbirds” eller Molothrus) är honorna som har bättre spatial förmåga. I en ny studie visar dock Zegni Triki, Stockholms universitet, och Redouan Bshary, Universitetet i Neuchatel, Schweiz, att honor och hanar hos den könsbytande blå putsarfisken (Labroides dimidiatus) har olika kognitiva förmågor.
Aldrig undersökts
– Trots att det finns många djur som är könsbytande hermafroditer har man tidigare enbart studerat skillnader mellan könen hos de arter som inte byter kön. Inga skillnader i kognitiva förmågor mellan könen hos de könsbytande djuren finns dokumenterad, säger Zegni Triki.
– Så vitt vi vet är våra fynd de första bevisen för könsrelaterade skillnader i kognitiva förmågor hos könsbytande arter, säger Redouan Bshary.
Börjar livet som honor
Putsarfiskar, som lever i de tropiska delarna av Stilla havet och Indiska oceanen, börjar livet som honor och byter senare kön och blir hanar. De lever i haremsliknade grupper som styrs genom en social hierarki starkt kopplad till kroppsstorleken hos gruppmedlemmarna. Ett harem består ofta av en stor dominant hane och flera små honor. För att en hona ska bli hane måste hon bli den största fisken i gruppen.
Undersökte inlärningsförmåga
Studien visar att putsarfiskhonor har bättre självkontroll än hanar, medan hanarna är bättre på att lära sig saker. Inlärningsförmågan undersöktes genom att fiskarna skulle koppla ihop en signal (färg och/eller form) med mat. Fiskarnas självkontroll undersöktes genom ett omvägstest där mat placerades bakom ett genomskinligt hinder. Fiskar med självkontroll följde inte impulsen att simma rakt mot belöningen och då stoppas av det genomskinliga hindret. I stället rörde de sig först från målet för att sedan kunna nå det.
– Vår forskning kan betraktas som det första steget mot att avslöja vad det är som orsakar skillnader i kognitiva förmågor hos de djur som först lever som honor och sedan som hanar. Skillnader som leder till en dramatisk förändring i prioriteringar och livsstrategi, säger Zegni Triki.
Tandimplantat och andra ortopediska implantat infekteras ofta av bakterier som bildar ett svårgenomträngligt ytskikt, så kallad biofilm, vilket gör bakterierna mer motståndskraftiga än andra bakterier. I värsta fall kan det leda till att implantaten måste plockas ut och ersättas. Det orsakar stort lidande hos patienterna, stora kostnader och hög belastning inom sjukvården världen över.
Nu har forskare vid Chalmers utvecklat en metod för att täcka ett grafenbaserat material med bakteriedödande molekyler, som skulle kunna användas för att hindra dessa bakterieinfektioner.
– Vi har visat att vi kan binda vattenolösliga antibakteriella molekyler till grafen och att molekylerna frigörs kontinuerligt och kontrollerat från materialet, säger Santosh Pandit, forskare på institutionen för biologi och bioteknik vid Chalmers.
Grafen bra som fästmaterial
Det finns en mängd vattenolösliga, eller hydrofoba, läkemedel och molekyler som har potential att användas inom antibakteriell behandling. Men för att de ska kunna användas i kroppen måste de fästas på ett material, vilket kan vara svårt och tidskrävande.
– Grafen har stor potential att interagera med hydrofoba molekyler eller läkemedel och vi har utnyttjat dessa egenskaper när vi har skapat vårt material. Processen för att binda de antibakteriella molekylerna sker bland annat med hjälp av ultraljud, säger Santosh Pandit.
I studien täcktes grafenmaterialet med så kallad usnic-syra som utvinns ur vissa lavar, till exempel skägglav. Tidigare forskning har visat att usnic-syran har goda bakteriedödande egenskaper och slår ut bakterier genom att förhindra att de bildar nukleinsyror, byggstenarna i RNA, och därmed blockera proteinproduktion i cellen.
Banar väg för framtida läkemedel
Materialets motståndskraft testades med bakterierna Staphylococcus aureus och Staphylococcus epidermidis, som ofta bildar biofilm på medicinska implantat och infekterar närliggande vävnader. Forskarna kunde se att materialet visade upp ett flertal egenskaper som gav lovande resultat. Förutom att metoden där usnic-syra integrerades i grafenmaterialets yta fungerade väl, dokumenterade man också att syra-molekylerna frisläpptes kontinuerligt, vilket i sin tur hindrade att biofilm bildades på ytan.
– Men ännu viktigare är att våra resultat visar att vi kan binda hydrofoba läkemedel till grafen med en enkel metod. Det banar väg för ett mer effektivt antibakteriellt skydd av biomedicinska produkter i framtiden. Nu planerar vi försök där vi kommer att binda in andra hydrofoba läkemedel med ännu större potential för att behandla eller förhindra olika kliniska infektioner, säger Santosh Pandit.
Santosh Pandit, institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers, pandit@chalmers.se
Lars Eriksson fascinerades av släktkalasens dukade bord redan som barn. Han började tidigt jobba extra som servitör och arbetade sig upp till hovmästare och festvåningsansvarig. Efter att ha studerat vid Restaurang- och hotellhögskolan vid Örebro universitet arbetade han med stora måltidsarrangemang runt om i världen.
Nu har han återvänt till akademin för att omsätta sin kunskap till forskning och föra den vidare till studenter och andra intresserade av hantverket.
Servitör – ett hantverksyrke
– Syftet med avhandlingen har varit att förstå innehållet i den praktikinriktade kunskapen som sällan uttrycks i ord och tal utan istället redovisas i form av prestationer och produkter. Jag hoppas kunna bidra till djupare samtal med våra studenter om ett hantverksyrke med många aspekter, säger Lars Eriksson.
Avhandlingen är en i raden från Restaurang- och hotellhögskolan som berör värdskap, restaurangmiljön och mötet mellan gäst och personal.
– Det fanns en lucka, även internationellt, inom forskningsfältet måltider när det gällde servitörens hantverk.
En lucka som väckte nyfikenhet hos många. Hans disputation, som var digital, slog publikrekord med representanter från besöksnäringen, restaurangbranschen och akademi.
– Jag har i min forskning använt mig av tidsgeografins synsätt. Där ges möjligheter att studera beroenden och förändringar mellan plats och tid. Det är precis det som servitören ansvarar för – att förändra ett rum över tid.
Avkodar den tysta kunskapen
– Med stöd av tidsgeografiska perspektiv går det till viss del att avkoda hantverkarens tysta kunskap, säger Lars Eriksson.
Hans forskning ger ett nytt perspektiv till FAMM-modellen (se mer nedan) som har tagits fram av forskare vid Örebro universitet. Modellen har blivit ett ramverk inom offentlig sektor och används av flera statliga myndigheter i arbetet med att förstå och säkerställa kvaliteten på måltider. Lars Eriksson forskning bidrar till att beskriva hur tiden påverkar rummet.
Måltid enligt FAMM-modellen
FAMM står för (The Five Aspects Meal Model) och är influerad av bedömningskriterierna i den franska restaurangguiden Guide Michelin.
Syftet med modellen är att göra det tydligt hur man inom offentlig sektor kan arbeta för att erbjuda sina brukare en så optimal måltid som möjligt. De fem aspekterna i modellen omfattar, förutom maten och drycken, också miljön där måltiden serveras, stämningen, mötet och styrsystemet. Det sistnämnda syftar på de lagar, regler och logistik som omgärdar måltiden.
Modellen är framtagen på Restaurang- och hotellhögskolan vid Örebro universitet.
– Min utgångspunkt har alltid varit att utforma en plats för måltiden som under en bestämd tid ska stimulera till möten mellan människor. Det kan handla om 45 minuter eller en hel nobelfest.
Han betonar att det inte är ett koncept för lyxrestauranger och har till exempel varit med och tagit fram undervisningsmaterial för att förbättra måltider inom vården.
– Det handlar om precis samma sak, måltidstrivsel. Att skapa en trevlig miljö som gör att gästen, i det här fallet patienten, får måltidslust och vill äta. Det handlar om omsorg om din matgäst.
Möjlighet att värdera kunskap
Han ser även paralleller i det större sammanhanget mellan sjuksköterskor och servitörer.
– Sjuksköterskeutbildningen är ett exempel på hur teorier om kunskapsutveckling har bidragit till utveckling av professionsutbildningar. När ett kunskapsinnehåll blir kommunicerbart, ges även möjlighet till att tydligare precisera och värdera kunskapen.
Med hjälp av Lars Erikssons avhandling kan det bli möjligt att definiera servitörens yrkeskunskap som ett hantverk när vissa aspekter uppfylls.
– Om vi inte preciserar och värderar kunskapen finns risken att något går förlorat. Detta något som kan förloras – omsorgen och ansvaret om måltiden – behöver föras in i synen på servitörens hantverk.
Lars Eriksson, forskare vid Restaurang- och hotellhögskolan, Örebro universitet, lars.g.eriksson@oru.se
Synen på den egna fertiliteten och att skaffa barn, har tydligt förändrats under de senaste 60 åren. I en studie har forskare låtit över hundra skåningar mellan 17 och 90 år diskutera hur de tänker kring fertilitet och familjebildning.
– Många äldre i studien är bekymrade över hur den yngre generationen resonerar. De oroas av att deras barn planerar så otroligt mycket innan de bildar familj. Att allt ska vara så uttänkt och ordnat, säger Maja Bodin, forskare i det EU-finansierade projektet Reprounion.
Totalt ingår fem forskargrupper från universiteten i Malmö, Lund och Köpenhamn i det övergripande projektet. Grupperna studerar flera aspekter av, eller utmaningar kring, reproduktion och fertilitet. Manlig fertilitet, reproduktionsmedicin och hälsoaspekter kopplat till fertilitet är några exempel.
Medvetenhet kring fertilitet
Maja Bodins grupp arbetar med medvetenhetsfrågor, ”fertility awareness”.
– Fokus ligger på det sociologiska perspektivet. Syftet är att titta på hur människor tänker och resonerar i olika åldrar och också hur detta har förändrats över tid. Det har hänt mycket kunskaps- och forskningsmässigt. De äldsta personerna i studien fick barn vid en tid då det varken fanns p-piller eller fertilitetsbehandlingar, vilket idag ses mer som självklarheter, säger Maja Bodin.
Förändrade krav på relationen
Deltagarna i studien fick diskutera frågor om fertilitet och familjebildning i totalt 26 fokusgrupper. Intervjuerna genomfördes under ett års tid mellan 2019 och 2020.
– Det har genomgående varit viktigt att ha en stabil kärleksrelation innan man skaffar barn, men kraven och förväntningarna på relationen har förändrats. Tidigare kanske man träffade någon i tonåren, eller tidiga 20-årsåldern, blev med barn och så var familjebildandet igång. Idag finns ett helt annat tänk kring utbytbarhet, och dessutom tillgång till preventivmedel vilket påverkar möjligheten att ha heterosexuella relationer som inte nödvändigtvis leder till familjebildning, säger Maja Bodin.
Karriär och boende planeras
Barnafödandet sker allt senare i livet och föregås av noggrann planering när det gäller både karriär och boende.
– Det finns fler möjligheter idag, när det gäller att resa, utbilda sig och göra karriär. Många utbildningar är långa och bristen på bostäder spelar också in. Familjebildningen har med detta kommit att alltmer bli ett projekt som upplevs kräva noggrann planering.
Samtidigt har den reproduktionsmedicinska utvecklingen inneburit en revolution och att långt fler idag har möjlighet att få hjälp.
– Det finns också en helt annan medvetenhet som gjort att det är mer legitimt att prata om problem kopplat till fertilitet, barnafödande och familjebildning, säger Maja Bodin.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
