– Sexmissbruk är en sjukdom som innebär lidande och riskerar att leda till allvarliga konsekvenser för såväl personen själv som för omgivningen. Därför är det välkommet med fler möjliga behandlingsalternativ, säger Josephine Savard, doktorand i psykiatri vid Umeå universitet.
Sexmissbruk förknippat med lidande
Tvångsmässig sexuell beteendestörning, ofta kallat sexmissbruk, kännetecknas av att personen har svårt att kontrollera sexuella impulser vilket leder till upprepade sexuella handlingar. Eftersom tvångsmässig sexuell beteendestörning är förknippat med lidande, negativa konsekvenser och funktionsnedsättning är det viktigt med ökad kunskap om tillståndet och ta fram fler behandlingsalternativ för patienter där det i dagsläget finns det svagt stöd för läkemedelsbehandling.
Det övergripande syftet med Josephine Savards avhandling var att undersöka kliniska egenskaper och utvärdera behandling med läkemedlet Naltrexon hos hjälpsökande män med tvångsmässig sexuell beteendestörning. Naltrexon är ett preparat som påverkar belöningssystemet i hjärnan. Det används annars främst vid behandling av alkoholism.
Högre förekomst av våld
I avhandlingen undersöktes också självrapporterad erfarenhet av våld och olika dimensioner av impulsivitet. Forskarna fann att män med tvångsmässig sexuell beteendestörning rapporterade mer utsatthet för våld i barndomen och användning av våld som vuxna jämfört med friska personer. De som hade gjort ett självmordsförsök rapporterade de högsta nivåerna av våld.
En jämförelse av män med tvångsmässig sexuell beteendestörning med män med pedofil störning gjordes också. Det gick då att se att neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är vanligt i båda grupperna. Man fann också att självrapporterad bristande uppmärksamhet visade sig vara förknippat med graden av tvångsmässig sexualitet.
– En slutsats är att det är lämpligt att screena för erfarenheter av våld och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar bland personer med tvångsmässig sexualitet, säger Josephine Savard.
God effekt av läkemedel
I en delstudie fick 20 män med tvångsmässig sexuellt beteendestörning pröva läkemedlet Naltrexon. Deltagarna rapporterade mindre symtom på sexuell upptagenhet under den fyra veckor långa behandlingsperioden och tolererade preparatet väl.
Eftersom studien var relativt liten, en så kallad pilotstudie, och saknade kontrollgrupp går det inte att dra några långtgående slutsatser, men studien har legat till grund för en pågående större studie, delstudie fyra i aktuell avhandling.
Syftet med den studien är att undersöka om Naltrexon är mer effektivt är Fluoxetin, ett antidepressivt preparat som idag används för behandling av tvångsmässig sexualitet. 80 försökspersoner kommer att lottas mellan läkemedlen och behandlas under åtta veckor och därefter följas upp efter sex veckor.
Stöd vid oönskad sexualitet
Till hjälplinjen PrevenTell kan du som är orolig för din eller någon annans sexualitet ringa anonymt på telefonnummer 020-667788. Hjälptelefonen drivs av Anova, som är en del av Karolinska sjukhuset och Karolinska Institutet.
Josephine Savard, specialistläkare i psykiatri och arbetar vid Anova, Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm, josephine.savard@umu.se
I Sverige drabbas ungefär 9 000 kvinnor varje år av bröstcancer och globalt handlar det om cirka två miljoner kvinnor. När diagnosen ställs tas vävnadsprover av tumören, som graderas av en patolog och delas in i lågrisktumör (grad 1), mellanrisktumör (grad 2) eller högrisktumör (grad 3). Graderingen hjälper läkaren att avgöra vilken behandling patienten ska få.
Problem med över- och underbehandling
– Ungefär hälften av bröstcancerpatienterna har en grad 2-tumör, vilket dessvärre inte ger någon tydlig vägledning om hur patienten ska behandlas. Detta medför att en del av patienterna överbehandlas med cellgifter, medan andra riskerar att underbehandlas. Det problemet har vi försökt hitta en lösning på, säger Yinxi Wang, doktorand vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet.
Molekylär diagnostik har nyligen börjat användas i begränsad omfattning i vården för att öka precisionen i riskbedömning av bröstcancer, men dessa metoder är ofta förknippade med höga kostnader och tidskrävande processer. KI-forskarna har i stället utvecklat och utvärderat en AI-baserad metod för vävnadsanalys (AI står för artificiell intelligens, redaktionens kommentar). Studien visar att AI-metoden kan dela in patienter med grad 2-tumörer i två undergrupper, en hög- och en lågriskgrupp, med tydlig skillnad i risk för återfall.
– En stor fördel med metoden är att den är kostnadseffektiv och snabb eftersom den bygger på mikroskopibilder av infärgade vävnadsprover som redan är del av rutinsjukvården. Det gör att vi kan erbjuda den här typen av diagnostik till fler och på så vis öka möjligheten att ge rätt behandling till rätt patient, säger Johan Hartman, professor i tumörpatologi vid institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet och patolog vid Karolinska Universitetssjukhuset samt delad sisteförfattare.
AI-modellen har tränats att känna igen särdrag i högupplösta digitala mikroskopibilder från patienter klassificerade med lågrisktumörer (grad 1) och högrisktumörer (grad 3). Studien är baserad på ett omfattande material med mikroskopibilder från över 2 800 tumörer.
Urskiljer mer än det mänskliga ögat
– Det är fantastiskt att man med hjälp av modern AI-teknik, så kallad djupinlärning, kan utveckla modeller som inte bara reproducerar vad specialistläkare gör idag, utan faktiskt extraherar information bortom vad det mänskliga ögat kan urskilja, säger Mattias Rantalainen, docent vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet.
Metoden är ännu inte redo för kliniskt bruk, men en regulatoriskt godkänd produkt är redan under utveckling i ett nystartat bolag, Stratipath AB, som har stöd av bland annat KI Innovations. Forskarna kommer nu att utvärdera metoden ytterligare och målsättningen är att en produkt ska finnas ute på marknaden under nästa år, 2022.
Mattias Rantalainen, docent, forskningsgruppledare, Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, mattias.rantalainen@ki.se, Johan Hartman, professor i tumörpatologi, Institutionen för onkologi-patologi, Karolinska Institutet, johan.hartman@ki.se
– Även om ett T-cellsvar normalt utvecklas även vid en mild infektion så kunde vi se att de med mild initial sjukdom inte alltid hade ett mätbart SARS-CoV-2-specifikt T-cellssvar i blodet. Bland dem med en initialt mer allvarlig sjukdom var det fler som hade mätbara SARS-CoV-2-specifika T-celler över tid, säger Sara Mangsbo, forskare inom immunonkologi vid Uppsala universitet.
Att sjukdomsgraden korrelerar till ett mätbart minnessvar över tid i blod är inte helt oväntat men ändå viktigt eftersom användningen av T-cellstester har diskuterats i samhället av många olika skäl.
–T-cellstester har en viktig roll att spela fortsatt i forskning och studier men har sannolikt en mindre roll att spela inom diagnostiken och på individnivå för just SARS-CoV-2, säger Charlotte Thålin.
Reagerar på vanligt förkylningsvirus
Inom ramen för COMMUNITY-studien på Danderyds sjukhus har forskare vid Uppsala universitet och Karolinska Institutet tillsammans analyserat huruvida T-cellstester kan användas för att säkerställa att en person genomgått covid-19.
– Vi har sett att företag säljer tester som ska kunna påvisa om en person har T-celler som är specifika för SARS-CoV-2. Det är inte så vanligt att T-cellstester används i klinisk diagnostik men vi beslöt oss för att se om data från COMMUNITY-studien, där vi mätt både antikroppar och T-cellsaktivering, kunde ge oss information om prestandan för dessa tester på en individnivå, säger Sara Mangsbo.
De stora utmaningarna med dessa typer av tester är att de baseras på att T-cellerna stimuleras med olika viruspeptider för att ett eventuellt svar ska bli mätbart. Dessa så kallade peptidpooler innehåller ofta virusdelar som inte är SARS-CoV-2-specifika, utan även återfinns hos vanliga förkylningsvirus (som andra coronavirus). Det gör att testerna ibland kan ge positiva svar trots att personen inte genomgått covid-19. Istället har de T-celler som aktiveras av vanligt förekommande förkylningsvirus.
Risk för falskt positiva svar
Genom att analysera T-cellsvaret mot peptider sammansatta på olika sätt, såg forskarna att olika peptidpooler gav olika svar och att det fanns en risk för falskt positiva svar. Enligt forskarna beror denna risk på att peptiderna kan ge upphov till svar från minnes-T-celler som uppstått på ett annat sätt än genom en SARS-CoV-2–infektion. Till exempel genom en förkylning.
När forskarna försökte undvika att använda peptider som kunde ge upphov till dessa korsreaktiva svar så ökade testets specificitet, det vill säga förmågan för testet att etablera sant negativa svar, men försämrade samtidigt sensitiviteten, förmågan att upptäcka ett sant positivt svar.
– Vi använde oss här av COMMUNITY-studien där deltagare gick in i studien tidigt i pandemin, i april och maj 2020. Där har vi kunnat följa dessa individers antikroppsnivåer över tid under hela pandemin. Så vi är trygga med att antikropparna som mäts regelbundet kan ge oss information om personen har haft covid-19 eller inte, säger Sara Mangsbo.
Studien drivs och genomförs i ett nära samarbete mellan Danderyds sjukhus (huvudman för studien), Uppsala universitet, Karolinska Institutet, KTH, SciLifeLab, och Folkhälsomyndigheten.
Även T-celler i vävnad kan ge skydd
– Det är också viktigt att säga att minnescellerna inte alltid är i blodet efter genomgången sjukdom. Även celler i vävnader, som inte är mätbara genom ett blodbaserat test för T-celler, kan ändå ha en roll att spela i hur sjuk man blir under en infektion, säger Charlotte Thålin, specialistläkare och ansvarig forskare för COMMUNITY-studien vid Danderyds sjukhus och Karolinska Institutet.
Arbetet med för att ta fram en specifik SARS-CoV-2 peptidmix har gjorts i samarbete med Pierre Dönnes/SciCross AB och mätningar av antikroppar över tid har gjorts av Peter Nilsson och Sophia Hober vid KTH.
Sara Mangsbo, forskare, institutionen för farmaceutisk biovetenskap, Uppsala universitet, sara.mangsbo@farmbio.uu.se
Charlotte Thålin, specialistläkare, med dr och ansvarig forskare för COMMUNITY-studien, Danderyds sjukhus, Karolinska Institutet, charlotte.thalin@regionstockholm.se
I en avhandling från Malmö universitet har hon kartlagt den påverkan som ett förstorat överbett (med över en halv centimeter) har på barns livskvalitet relaterat till munhälsan. Ett förstorat överbett är ofta förenat med utstående framtänder i överkäken. Det ökar i sin tur risken för att drabbas av tandskador, framförallt om läpparna inte sluts om framtänderna i överkäken.
Barn med överbett mår sämre socialt
Genom en enkät har Jenny Kallunki ställt frågor om funktion och smärta, men också om känslomässigt och socialt välbefinnande. Enkäten besvarades av 71 barn med förstorat överbett, 93 med korsbett och 65 barn med normalbett. Svaren visade att barnen med överbett mådde sämre än de andra barnen.
– Nioåringarna med överbett utmärker sig på de sociala värdena. Vi vet att barn med överbett har det sämre och kan bli mobbade, men vi har trott att det sker mer i tonåren. Att redan nioåringar säger att de mår sämre är anmärkningsvärt, säger Jenny Kallunki.
Livskvalitet behöver mätas
Överbett hos barnen i studien behandlades med en avtagbar tandställning som används under natten. Behandlingen startade när barnen var 9 respektive 11 år gamla.
Att mäta hur mycket ett överbett minskar tack vare en tandställning är enkelt att utvärdera. Men det är känt att det finns en brist på uppföljningar över lång tid inom tandvården. Det finns brister även i patientrelaterade mått som livskvalitet.
– Det är svårare att mäta hur behandlingen påverkar livskvaliteten. Ju mer vi vet om patienten desto bättre blir vi alltså på att rikta våra resurser, säger Jenny Kallunki.
Förordar tidig behandling av överbett
Överbett beror i de flesta fallen på att underkäken är för liten. Ofta väntar man med behandling tills barnet är lite äldre, för att kunna styra tillväxten av underkäken mer. Tandläkarkåren är enligt Jenny Kallunki fortfarande inte överens om i vilken grad man kan påverka tillväxten. Själv tvivlar hon:
– Det pekar mot att vi i huvudsak flyttar tänderna mer än att vi påverkar själva ansiktstillväxten på det växande barnet.
Utöver effekterna av nattandställning har Jenny Kallunki också jämfört kostnaderna för om behandling sätts in vid 9 eller 11 års ålder. Analysen visar på likvärdig effekt och kostnad. Och eftersom de flesta tandolyckor sker i unga år kan behandlingen sättas in redan vid 9 års ålder, menar hon. Därmed skulle ett antal barn slippa skada framtänderna eller bli retade för sitt överbett.
Avtagbar eller fast tandställning?
Jenny Kallunki beskriver två behandlingsstrategier:
börja tidigt (9-11 år) med avtagbar tandställning
börja senare (13-15 år) med fast tandställning
– Det finns inget rätt eller fel, men om barnet och föräldrar är motiverade till behandling och man väljer att börja tidigt, kan man lika gärna göra det vid 9 år.
Jenny Kallunki betonar att svenska barn generellt har en god munhälsorelaterad livskvalitet.
– Vi har en bra tandvård i Sverige, och utifrån resultaten av mina studier kan vi ta ytterligare steg till att förbättra tandhälsan för de här barnen.
Patienterna i studien har behandlats inom Folktandvården i Region Östergötland där Jenny Kallunki är specialist inom tandreglering.
Efter att militären tog makten i Myanmar den 1 februari 2021 har tusentals människor dödats och fängslats. Med en upptrappad konflikt och en allvarlig spridning av covid-19 är läget i landet nu mer akut än någonsin, menar Elisabeth Olivius, universitetslektor i freds- och konfliktstudier som studerar utvecklingen i Myanmar.
– I Kayah-staten, som varit i fokus för en del av min forskning de senaste åren, har flera städer bombats och det finns uppgifter om att så mycket som hälften av regionens befolkning har tvingats fly från sina hem för att undgå strider.
– Som svar på militärens våld förklarade National Unity Government (NUG), en skuggregering som representerar det demokratiskt valda parlamentet, officiellt krig mot militärjuntan den sjunde september 2021. Man uppmanade då också folk över hela landet att ta till vapen för att få ett slut på militärstyret. Summan av detta är att det allt mer liknar en krigssituation i hela landet.
Delta-varianten slår hårt
Elisabeth Olivius berättar att för vanliga människor i Myanmar är situationen i många fall desperat: banksystemet fungerar inte, ekonomin har gått utför sedan februari, och stora delar av statsapparaten är lamslagen eftersom många tjänstemän vägrar arbeta för militärjuntan.
– Dessutom drabbades Myanmar hårt av delta-varianten av covid-19 under sommaren, efter att dittills klarat pandemin relativt bra. Eftersom den offentliga sjukvården nästan helt satts ur funktion har många människor blivit sjuka utan någon möjlighet att få hjälp, vilket såklart ger helt andra dödssiffror i covid-19 än vad vi har sett i länder som Sverige.
– Inte minst har covid-19 spridits i fängelser där aktivister, politiskt oppositionella och andra som protesterat mot kuppen har låsts in. Militärens passivitet när det gäller covid-19 har därför av vissa beskrivits som ett ytterligare sätt för militären att göra sig av med politiska motståndare, säger Elisabeth Olivius.
Kvinnors ställning i Myanmar
Innan kuppen hade både ökad internationell närvaro och demokratiska reformer gett kvinnoorganisationer mer synlighet och fler möjligheter att påverka samhällsutvecklingen i Myanmar. Men med kuppen stoppades den positiva utvecklingen.
– Möjligheterna för kvinnoorganisationer att påverka politik och lagstiftning försvann över en natt, och många aktivister lever nu gömda av rädsla för sin egen säkerhet, eller har redan arresterats och fängslats. Sexuellt våld har länge använts av Myanmars militär som ett sätt att terrorisera befolkningen i konfliktområden.
– Efter kuppen har särskilt kvinnliga aktivister utsatts för sexuellt våld när de gripits av militären. Så taktiker som tidigare använts av militären för att slå ner väpnade uppror i landets gränsområden används nu på gator och i fängelser över hela landet, säger Elisabeth Olivius.
Kvinnor centrala i protester
Men Elisabeth Olivius säger också att dessa protester skiljer sig från tidigare folkliga uppror under Myanmars historia.
– Under det senaste årtiondet har kvinnors politiska deltagande och aktivism i olika former ökat exponentiellt, och resultaten av detta syns också i protesterna efter kuppen där kvinnor haft en framträdande roll.
– En viktig, konkret åtgärd som många kvinnoorganisationer i Myanmar har efterlyst är att FN och andra internationella aktörer nu måste hitta kreativa och flexibla sätt för att stötta civilsamhället. Att ta emot finansiellt stöd när bankerna inte fungerar eller kontrolleras av militärjuntan kräver till exempel andra typer av rutiner än de som biståndsgivare vanligen arbetar med.
– Det är också viktigt att internationella samarbeten inte riskerar att identifiera aktivister som lever gömda, eller på andra sätt förvärrar säkerhetssituationen för de som tar emot stöd. Att tänka bortom etablerade arbetssätt kan innebära skillnaden mellan liv och död för människor i Myanmar, säger Elisabeth Olivius.
Kontakt:
Elisabeth Olivius, universitetslektor vid Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet, elisabeth.olivius@umu.se
Experiment med två olika arter, rapsfjäril och rutig buskmätare, i Stockholm och Helsingfors visar att fjärilspopulationer i städer utnyttjade dagslängden för att inleda sin övervintring på ett sätt som skiljer sig från populationer från närliggande mer rurala områden.
– Resultaten är helt i enlighet med att längre tillväxtsäsonger i urbana miljöer har lett till evolutionära förändringar och visar att det finns populationer av fjärilar som tycks vara speciellt anpassade till de klimatförhållanden som är typiska för en storstad som Stockholm eller Helsingfors, säger Matthew Nielsen, postdoktor vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, och en av huvudförfattarna till artikeln Urbanization extends flight phenology and leads to local adaptation of seasonal plasticity in Lepidoptera i den vetenskapliga tidskriften PNAS.
Studien som har gjorts av forskare vid Stockholms universitet, University of Oulu i Finland, Lunds universitet, Finlands miljöcentral SYKE och Naturresursinstitutet i Finland tyder på att förändrade säsongsmönster i urbana miljöer är en viktig faktor för evolutionen i stadsnära populationer, och att det är sannolikt att evolutionen har gynnat liknande säsongsanpassningar hos många arter som överlever i urbana miljöer.
– Det är intressant att också dra paralleller till tidigare studier där man visat på evolutionära förändringar i just denna typ av egenskaper som en effekt av den pågående klimatförändringen. Den globala uppvärmningen har på många ställen lett till ett varmare klimat med längre tillväxtsäsonger. Stadsmiljön tycks leda till liknande selektionstryck, säger Karl Gotthard, universitetslektor, vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, som också medverkat i studien.
Många insekter kan utnyttja en längre sommarsäsong
Städer är i normalfallet varmare än det omgivande landskapet och detta leder till att tillväxtsäsongen ofta är längre i urbana miljöer. Många insekter, inklusive fjärilar, kan utnyttja en längre säsong för att producera flera generationer under sommaren, men när vintern närmar sig använder de sig av den allt kortare dagslängden för att bestämma när de måste inleda sin övervintring i så kallad diapaus, det vill säga ett tillfälligt avbrott i utvecklingen. Detta leder till omfattande fysiologiska förändringar hos alla individer som ska överleva en lång och kall vinter. Urbana miljöer med längre tillväxtsäsong kan därför förväntas gynna evolutionen av förändrade säsongsanpassningar hos insekter.
– Våra analyser av fjärilsobservationer som har genomförts under lång tid i ett flertal storstadsregioner i Sverige och Finland stödjer också hypotesen att övervintringen inleds vid ett något senare datum i städerna, och visar hur både långsiktig miljöövervakning som den nationella dagfjärilsövervakningen i Sverige och Finland och initiativ för medborgarforskning som Artportalen kan ha stor betydelse för hur vi kan förstå och analysera även evolutionära processer, säger Matthew Nielsen.
Karl Gotthard, universitetslektor vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet karl.gotthard@zoologi.su.se
MS är en neurologisk sjukdom som angriper det centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Orsaken till MS är inte helt känd, men man tror att både ärftliga genetiska och personliga egenskaper samt miljöexponeringar kan påverka risken att utveckla sjukdomen.
I tidigare studier har Scott Montgomery, professor i klinisk epidemiologi och biostatistik vid Örebro universitet, funnit ett samband mellan hjärnskakning eller lunginflammation under tonåren och en ökad risk för att drabbas av MS senare i livet.
Den nya studien visar att även infektioner i centrala nervsystemet, alltså hjärnan och ryggmärgen, under tonåren ökar risken för att drabbas av MS med 180 procent.
– En infektion i det centrala nervsystemet verkar kunna trigga den autoimmuna processen, alltså att det egna immunsystemet attackerar en del av kroppen, vilket också är det som händer vid MS, berättar Scott Montgomery.
Tonåren – en känslig period
Forskarna såg även ett samband mellan svåra andningsinfektioner i tonåren och MS. Tonåringar som vårdats på sjukhus för andningsinfektion löper en ökad risk på 51 procent att drabbas av MS.
– Det är viktigt att poängtera att bara en liten minoritet av de som drabbas av allvarliga infektioner under tonåren kommer att utveckla MS. Men studien ger stöd för teorin att tonåren är en period då man är extra känslig för exponeringar kopplade till risken att drabbas av MS. Infektioner i barndomen (före 11 års ålder) innebär dock inte en ökad risk att utveckla sjukdomen senare i livet, säger Scott Montgomery.
Studien är ett samarbete mellan forskare vid Örebro universitet, Karolinska institutet och University College London.
Kan en trollslända flyga över Indiska oceanen, från Indien via Maldiverna till Afrika, och tillbaka igen? Enligt marinbiologen Charles Andersons hypotes från 2009 är det så.
Charles Anderson hade då observerat segeltrollsländor (Pantala flavescens) på Maldiverna, som hade flugit in från vad han antog var Indien. När de lyfte igen flög de mot Östafrika. Hypotesen har förblivit en hypotes och inte förrän nu har forskare bestämt sig för att undersöka den.
Segeltrollsländorna är för små för att det ska gå att sätta sändare på dem. För att testa hypotesen har forskarna istället undersökt de fysiologiska aspekterna och räknat ut hur länge en segeltrollslända skulle kunna hålla sig i luften med den energi som den kan lagra i kroppen.
De har dessutom med hjälp av meteorologiska vindmodeller undersökt om det finns vindar som kan underlätta flytten i båda riktningarna.
Segeltrollslända på väg. Bild: Rison Thumboor from Thrissur, India, CC BY 2.0
Trollslända flyger över Indiska oceanen
– Vår studie visar att den här flytten från Indien till Östafrika faktiskt är möjlig. Men segeltrollsländan klarar inte av flytten enbart med hjälp av fettet den lagrar i kroppen, det krävs gynnsamma vindar också, och det finns under vissa perioder på året, säger Johanna Hedlund vid Lunds universitet.
Enligt de simulerade flyttförsöken i vindmodeller skulle ungefär 15 procent av sländorna klara av flytten från Indien till Afrika på våren. På hösten är det 40 procent som skulle kunna lyckas med samma flytt i motsatt riktning.
Att sländorna alls kan klara det är imponerande, menar Johanna Hedlund och hennes kollegor. Inte minst med tanke på att segeltrollsländans flytt över Indiska oceanen är den längsta i djurvärlden, sett till djurets storlek.
– Vi har kommit mycket närmare att lösa gåtan med hur en liten trollslända som bara väger 300 milligram kan korsa 200 mil öppet hav, säger Johanna Hedlund.
Vindar hjälper trollslända över havet
Även andra djur är beroende av gynnsamma vindförhållanden när de flyttar. Två exempel är amurfalken och jakobinskatgöken som även de flyger över Indiska oceanen. Forskarna bakom den aktuella studien varnar för att klimatförändringar kan komma att påverka fåglarnas och segeltrollsländans möjligheter i framtiden. Risken är att vindmönstren förändras när ytvattnet värms upp.
Studien är viktig på flera sätt, menar forskarna. Dels skapar den förståelse för vilka avstånd en av djurvärldens minsta migranter kan röra sig över, dels ökar den kunskapen om hur djur som flyttar kan sprida sjukdomar men också bidra till ekosystemtjänster på vitt skilda håll i världen.
Studien är ett samarbete mellan Lunds universitet, universitetet i Exeter, Stockholms universitet och Nanjings jordbruksuniversitet i Kina.
Ljus har en inneboende kraft som kan förflytta mikroskopiska föremål. Den upptäckten ligger till grund för den nobelprisvinnande optiska pincetten, där forskare kunde visa hur en fokuserad laserstråle kan fånga in och hålla fast partiklar med stor precision.
Nu har en forskargrupp vid Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet visat att kraften i ofokuserat ljus, en så kallad planvåg, kan användas för att styra en mikropartikel i en kontrollerad bana. Forskningen presenterades nyligen i en vetenskaplig artikel i tidskriften Nature Nanotechnology.
En tusendedels millimeter tjocka
De små farkosterna som forskarna har tillverkat är tio mikrometer breda och en mikrometer tjocka, alltså bara en tusendels millimeter. De minimala partiklarna har belagts med ett konstgjort material – en så kallad metayta.
Metaytor består av noggrant utformade och samspelta nanopartiklar som har skräddarsytts för att kontrollera ljus på ovanliga och nyskapande sätt. I framtiden hoppas man kunna använda metaytor i bland annat kameror, mikroskop, elektroniska skärmar och andra teknikprylar som kräver avancerade optiska komponenter. Vanligtvis ses metaytor som stationära objekt som kan kontrollera och påverka ljus. Men i det här fallet valde forskargruppen att vända på saken och i stället utnyttja hur kraften från ljuset påverkar själva metaytan.
Se filmen om metafarkosterna
Som två biljardbollar som krockar med varandra
Forskarna placerade de mikroskopiska partiklarna – metafarkosterna – i botten av en vattenfylld behållare och belyste dem med laserljus. Genom en rent mekanisk process, som sker oberoende av den värme som ljuset alstrar, kunde forskarna med stor precision kontrollera metafarkosternas rörelse och fart och till och med styra dem åt olika håll och i olika formationer genom att variera laserljusets polarisation.
– Enligt Newtons tredje lag finns det en likvärdig och motsatt reaktion till varje händelse. I det här fallet innebär det att när ljuset når metaytan viker det av i en ny riktning, och reaktionskraften gör så att den mikroskopiska farkosten far iväg åt motsatt håll. Det är som när du spelar biljard och två bollar slår emot varandra och åker iväg åt olika håll. Man kan likna metaytan och ljuset, fotonerna, vid två biljardbollar som krockar med varandra, säger Mikael Käll, professor vid institutionen för fysik på Chalmers tekniska högskola och ansvarig för forskningsprojektet.
Kan putta andra partiklar framför sig
– Metafarkosterna är stabila, och vi kan navigera dem på ett förutsägbart och kontrollerbart sätt. Med avancerade automatiska återkopplingssystem och mer sofistikerad kontroll av intensiteten och polariseringen av ljuskällan skulle ännu mer komplex navigering kunna vara möjlig, säger Daniel Andrén, tidigare doktorand vid institutionen för fysik och förstaförfattare till artikeln.
Forskarna kunde även använda metafarkosterna som transportörer genom att få dem att putta små partiklar framför sig i vattenbehållaren. De kunde med lätthet flytta bland annat mikroskopiska plastpartiklar och jästceller. Metafarkosten klarade till och med av att förflytta ett dammkorn 15 gånger större än den själv.
– I utforskandet av optiska krafter finns det många intressanta effekter som ännu inte är helt välförstådda. Det är inte tillämpningar som driver den här typen av forskning, utan att utforska olika möjligheter. I ett antal olika led framåt vet man aldrig vad som händer. Men att vi visar att man kan använda partiklarna för att flytta på andra saker, indikerar en möjlig tillämpning av dem som transportörer för andra objekt, exempelvis i cellösningar, säger Mikael Käll.
Daniel Andrén, tidigare doktorand vid institutionen för fysik på Chalmers tekniska högskola, daniel.andren@chalmers.se
Mikael Käll, professor vid institutionen för fysik på Chalmers tekniska högskola, mikael.kall@chalmers.se
Fotnot:
Projektet är finansierat av Excellence Initiative Nano vid Chalmers tekniska högskola, Vetenskapsrådet och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. De mikroskopiska metafarkosterna är tillverkade på Myfab Chalmers.
– När människor kände att de inte vågade gå i sin vanliga stadspark, blev skogen en oas för att återhämta sig och bli av med stress, säger Karl Samuelsson, miljöforskare vid Högskolan i Gävle och en av forskarna bakom studien.
– Skogen tycks vara återhämtande och avstressande på ett alldeles särskilt sätt. Det är vad vår tidigare forskning visar och mönstret är ännu starkare under pandemin, säger Karl Samuelsson.
Studien visar också hur viktiga naturmiljöer har varit för stockholmarna under pandemin.
Den vanliga parken blev farlig
Forskarna kunde se att för många blev parken, där man vanligtvis brukade träffa vänner och familj, nu en plats att undvika.
– Man kanske inte längre vågade gå dit när man upplevde att där var för mycket folk och därmed stor risk för smitta. Människor upplevde det som något negativt att inte besöka den vanliga parken. Och en saknad över att inte längre kunna gå dit.
Studien visar hur viktigt det är att grönytorna får ta så stor yta i anspråk i städerna att de kan fungera som buffertzoner under kristider. Och att dessa större grönområden är tillgängliga för alla i hela staden, med bra gång- eller cykelvägar, menar Karl Samuelsson.
– Våra resultat demonstrerar tydligt hur viktig planeringen av grönområden är för städers motståndskraft mot kriser i framtiden. Det räcker inte med att bara ha nära till en liten park, säger Karl Samuelsson.
Kartan visar vilka miljöer som har de kvalitéer som stockholmarna tycker varit bäst lämpade för att hantera stress och som de värdesatt mest under pandemin. Blå områden är de med bäst tillgång till miljöer som är viktiga för välbefinnandet, i röda områden är det sämst tillgång till sådana miljöer. Vasastan fick lägst poäng och Hornstull högst poäng av innerstadsmiljöerna.
Tydligt är att innerstaden i Stockholm haft sämst tillgång till miljöer viktiga för välbefinnandet under pandemin. Vasastan fick lägsta poängen av områdena i innerstaden, i undersökningen. Och Hornstull de högsta.
Även områden utanför innerstaden visade brister på bra miljöer för återhämtning. Det finns också exempel på områden i förorterna som är väldigt tätbefolkade men ändå har en väldigt bra tillgång till stora grönområden, Bagarmossen till exempel,
– Det spelar inte så stor roll för människors välbefinnande om det är tätbebyggt när det finns enkel tillgång till större grönområden, säger Karl Samuelsson.
Karl Samuelsson, miljöforskare, Hållbar stadsutveckling, Högskolan i Gävle, karl.samuelsson@hig.se
En forskargrupp vid Göteborgs universitet har analyserat hur åtta europeiska länder hanterade frågan om att stänga – eller inte stänga – grundskolan under coronapandemins inledning våren 2020. I forskargruppen ingick personer med mycket goda kunskaper i de berörda ländernas politiska system och språk, och man har bland att gått igenom offentliga dokument från regeringar och myndigheter, offentlig information gällande pandemin, presskonferenser och medierapportering.
– I samtliga länder var det regeringen som fattade beslut om grundskolorna skulle stängas eller inte. Politiska överväganden och medicinska skäl var i olika grad avgörande för besluten. Medan politiska övervägande var viktigast i Danmark, Finland, Italien, Norge och Polen, var medicinska skäl viktigast i Tyskland, Sverige och Grekland, säger Sverker Lindblad, professor emeritus i pedagogik.
Varför stängde Sverige inte skolorna under coronapandemin?
I de åtta jämförda länderna hade Sverige flest bekräftade covidfall sett till invånarantal. Trots det var det endast i Sverige som grundskolan inte stängdes ned.
– Det främsta skälet till att Sverige inte stängde skolan är den svenska konstitutionen med självständiga myndigheter och där ministerstyre är förbjudet. Det gjorde att regeringen inte kunde köra över Folkhälsomyndigheten vars bedömningar låg till grund för regeringens beslut, säger Sverker Lindblad.
– En annan viktig aspekt är att den svenska strategin i stor utsträckning vilade på tillit i stället för tvång, det vill säga att medborgarna skulle vara solidariska med de rekommendationer som gavs.
Sociala konsekvenser av nedstängning
I spåren av skolnedstängningarna uppstod det i många fall en diskussion om samhällets beredskap för pandemier, sociala konsekvenser av skolnedstängningar och svårigheter med distansundervisning.
– Det är en angelägen uppgift för pedagogisk forskning att utveckla och pröva idéer och strategier i hur medborgarna ska hantera en pandemi, säger Sverker Lindblad.
Fyra viktiga lärdomar för skolan inför framtida pandemier
Sverker Lindblad lyfter fram fyra viktiga erfarenheter från coronapandemin som skolan kan ta med sig:
Samhället och skolan behöver vara förberedda på en pandemi och på att kunna hantera kraven på avstånd, hygien och andra åtgärder för att dämpa smittspridningen.
Undervisning på distans har visat sig ha en baksida, både i termer av bristande social omsorg och bristande effektivitet.
Pandemin visade på betydelsen av skolan som samhällelig institution – för social samvaro och fostran, men också på klassrumsundervisningens betydelse för eleverna.
Pandemin visade på behovet av pedagogiska insatser för att skola medborgarna i hur de ska hantera pandemin på ett klokt och ansvarsfullt sätt.
Djur som rör sig på mjukt underlag lämnar spår. Jättelika dinosauriers fotavtryck eller små maskars vindlande grävgångar berättar om forna tiders djur, hur de rörde sig, hur de sökte föda, hur de åt, hur de förhöll sig till varandra. Spårfossil är lika gamla som djurvärlden.
Därför blev geologerna förbluffade när man i västra Australien på 1970-talet hittade spår av grävande djur i uråldrig kvartsit, en bergart som bildades när sandiga sediment pressades samman under högt tryck och hög temperatur. Kvartsit är hård som glas och omöjlig för djur att gräva genom. Spåren borde därför ha gjorts medan sanden fortfarande var lös. Men sanden avsattes för 1,7 miljarder år sedan, en miljard år innan de äldsta kända djuren visade sig på jorden, och förtätningen till kvartsit kan inte ha skett senare än för 1,2 miljarder år sedan, fortfarande långt före djuren.
Lagt fram lösning på gåtan
En svensk-australisk-kinesisk forskargrupp har nu lagt fram en lösning på gåtan. I en artikel i Proceedings of the National Academy of Sciences presenterar de en modell som varken kräver orimligt uråldriga okända djur eller glasätande monstermaskar med tänder av diamant.
Forskarna mätte åldern på sanden i de grävda gångarna med hjälp av svagt radioaktiva mineral. Den visade sig vara mer än en miljard år yngre än den omgivande kvartsiten och gångarna skulle alltså kunna vara gjorda av djur. Men hur kan djur gräva genom kvartsit? Svaret kom när mikroskopiska undersökningar visade att kornen först hade vittrat längs med kontaktytorna så att resultatet blev en lös sandsten och vid ett senare förlopp växt ihop igen genom att kvarts avsattes på kornytorna och bergarten åter blev en hård kvartsit.
Ett fönster i tiden öppnades
Det hade alltså öppnats ett ”fönster” i tiden när grävning var möjlig. Genom att jämföra med omgivande avlagringar kunde forskarna åldersbestämma detta ”fönster” till för cirka 40 miljoner år sedan, under tidsepoken eocen. Troligtvis är spåren gjorda av marina kräftdjur.
Forskargruppens ledare, Stefan Bengtson vid Naturhistoriska riksmuseet, säger: ”De här spårfossilen i ’fel’ bergarter har varit ett mysterium i ett halvt sekel. Vi är glada att vi har lyckats påvisa geologiska processer som löser gåtan.”
Den senaste tiden har vi sett ännu en topp i global medieuppmärksamhet för klimatfrågan. Inte minst efter sommarens skogsbränder som härjat i Kanada, USA och Grekland, de katastrofala översvämningar som drabbat Tyskland och Kina och nya värmerekord som uppmätts runt hela jorden. Om inte förr så blev läget tydligt när FN:s klimatpanel IPCC i somras publicerade sin senaste rapport om planetens tillstånd.
I ett nytt nummer av den vetenskapliga tidskriften Nordic Journal of Media Studies skildrar forskare hur klimatfrågorna formar kommunikationslandskapet på olika sätt, från lokaljournalistik till globala plattformar, från bildkonst till vardagsbilder i sociala medier och från klimatförnekande nätverk till politisk klimataktivism.
Lokaljournalistiken har en viktig roll
En av studierna som presenteras behandlar hur klimatförändringarna diskuteras i lokala nyhetsmedier i fyra svenska städer som alla strävar efter att vara förebilder i övergången till koldioxidneutralitet: Umeå, Uppsala, Enköping och Växjö.
Resultaten visar att lokalpressen upprätthåller en central demokratisk funktion. Men trots städernas ambitiösa planer på att bli helt klimatneutrala till år 2030 förblir strategierna för hur målen ska uppnås vaga för lokaljournalisterna, och förmodligen också för deras läsare.
Specialkunskap och mer resurser behövs
− Om tidningsredaktionerna hade utpekade klimatreportrar eller regelbundet avsatte särskilda resurser för miljöområdet, så skulle möjligheterna att rapportera utifrån det lokala perspektivet om denna mycket komplexa globala fråga öka avsevärt, säger docent Annika Egan Sjölander, författare av artikeln och universitetslektor vid institutionen för kultur- och medievetenskaper vid Umeå universitet.
Diskussioner kring klimatförändringarna på Twitter lyfts också fram. En studie visar att klimataktivister och klimatskeptiker har en tendens att bara kommunicera med sin egen grupp, och att det finns en tydlig frånvaro av informationsdelning mellan grupperna.
Grupperna interagerar inte
Studien undersöker också vilken typ av tweets som blir virala i klimatdebatterna och finner att det i hög utsträckning handlar om sådant som stärker gruppernas interna gemenskap, och avvisar engagemang utifrån. Dessutom är det stor skillnad i vad som håller ihop de två grupperna. Diskussioner om klimatrörelsen blev virala bland klimataktivister, medan användningen av ociviliserat språk blev virala bland klimatskeptiker.
− Det här får konsekvenser i det bredare sammanhanget, då det avslöjar att tweets med stor viral spridning förvärrar polariseringen i klimatdebatten på Twitter, säger Yan Xia, huvudförfattare och doktorand vid Aalto Universitet.
Tala om klimatet som en kris
I tidskriften diskuteras också många andra frågor och utmaningar för medier, politiska aktörer och medborgare.
− Att tala om klimatfrågan som en kris belyser inte bara att tiden håller på att bli knapp för effektiva politiska åtgärder, utan också att hotet och osäkerheten som klimatförändringarna för med sig redan har förändrat samhället på alla nivåer, säger Risto Kunelius, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Helsingfors universitet och en av redaktörerna för numret.
Risto Kunelius, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, Helsingfors universiteti, risto.kunelius@helsinki.fi, Anna Roosvall, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, Stockholm Universitet, anna.roosvall@ims.su.se
En hjärntumör består av en mängd olika sorters cancerceller, med olika egenskaper som delvis liknar celltyper som finns i en frisk hjärna. Hur den här mångfalden uppkommer har tidigare varit svårt att studera men är av avgörande betydelse för vilken strategi som kan användas för läkemedelsutveckling. Om cancercellerna är hierarkiskt organiserade vore det taktiskt att angripa cellerna högst upp i hierarkin för att kunna reducera tumören. Om organisationen mellan celltyper däremot är mer flexibel behövs andra behandlingsstrategier.
Ny metod följer enskilda tumörcellers utveckling
– För att förstå hur de olika cancercelltyperna är organiserade var vi tvungna att utveckla en metod för att följa enskilda celler och deras avkomma över tid. Vi behövde också ett tillvägagångssätt för att kvantitativt utvärdera resultaten, och därför växte ett tvärvetenskapligt samarbete fram, säger Sven Nelander, professor i integrativ cancerforskning vid Uppsala universitet.
Cancerceller organiseras både hierarkiskt och flexibelt
Den nya metoden har tagits fram i samarbete med Chalmers tekniska högskola. Forskarna har kombinerat profilering av enskilda celler med hjälp av så kallad barcoding-teknik med matematisk modellering och datorsimuleringar. Genom att applicera metoden på cancerceller från tre olika patienter med hjärntumör, har forskarna visat att organisationen verkar vara hierarkisk men med ett visst mått av flexibilitet. Det finns också tydliga patientspecifika inslag. De har även visat att själva organisationen påverkas av läkemedelsbehandling.
Nya kombinationer av läkemedel kan angripa tumören
– Det verksamma ämnet temozolomid, som är standardbehandlingen mot hjärntumörer, verkar styra cellerna mot en mer invaderande celltyp. Enligt vår modell skulle temozolomid, i kombination med ett läkemedel som riktar sig specifikt mot denna celltyp, vara ett effektivt sätt att angripa tumören, säger Ida Larsson, doktorand och en av studiens huvudförfattare.
– Vi tror att den här nya metoden har stor potential. Förutom att hjälpa utvecklingen av behandlingar mot hjärntumörer kan vår metod användas på andra cancertyper där det i dag inte finns effektiva behandlingsmetoder, säger hon.
Enligt psykologisk forskning anser vi människor ofta att framgångar beror på oss själva, medan misslyckanden skylls på yttre omständigheter, som till exempel att en process varit orättvis. Studier har också visat att orättvisa processer ökar egoistiskt och omoraliskt beteende.
Nu visar en aktuell studie från Linköpings universitet att samma tendenser kan förekomma i konkurrensutsatta situationer där ingen av deltagarna haft någon för- eller nackdel, till exempel i ansökningsprocesser.
– När vi misslyckas överskattar vi hur orättvis situationen varit. Det ökar risken att vi blir mer egoistiska och omoraliska. Exempelvis kan det leda till att anställda börjar prata illa om kollegor på arbetsplatsen i en anställningsprocess, säger Kajsa Hansson, doktorand i nationalekonomi vid Linköpings universitet.
Egoism och altruism mättes
Forskarna vid Linköpings universitet ville undersöka om ett själviskt beteende kan förändras med hjälp av information om att en process, eller konkurrenssituation, faktiskt gått rätt och riktigt till.
Forskarna rekryterade 444 deltagare till studien som fick tävla mot varandra genom att lösa matematiska uppgifter av olika svårighetsgrad. Efter att tävlingen var avslutad fick deltagarna veta om de vunnit eller förlorat mot den andra deltagaren. Sedan fick både vinnare och förlorare avgöra hur mycket av vinnarens prissumma som de själva tyckte de var värda. Genom att se hur mycket av pengarna som vinnarna ville ge till förlorarna respektive hur mycket pengar förlorarna ville ta av vinnarna, mätte forskarna altruistiskt respektive egoistiskt beteende. De undersökte också om information om att tävlingen gått korrekt till påverkade hur vinnare och förlorare fördelade pengar till varandra.
Information minskade själviskhet
Resultatet visade att vinnarnas beteende inte påverkades alls men förlorarna tog mindre av vinnarnas prissumma om de fick information om att tävlingen genomförts på lika villkor. Informationen gjorde dem alltså mindre själviska. Utan information däremot överskattade förlorarna hur orättvis tävlingen var.
– Vi ser att osäkerhet kring rättvisan i en konkurrenssituation gör att man blir mer egoistisk. Men information och transparens kan dämpa detta. För att skapa ett mer etiskt och rättvist samhälle är det alltså inte bara viktigt att skapa och implementera rättvisa processer – att informera om detta kan vara minst lika viktigt, säger Kajsa Hansson.
Kajsa Hansson, doktorand i nationalekonomi vid institutionen för industriell och ekonomisk utveckling (IEI) samt JEDI Lab, Linköpings universitet, kajsa.hansson@liu.se
Det finns många fiktiva berättelser om hur människan utforskar livet i underjorden. I romanen Till jordens medelpunkt beskriver Jules Vernes hur professor Lidenbrock upptäcker ett underjordiskt hav och levande förhistoriska varelser efter en färd nedför en isländsk vulkantunnel. Men om vi bortser från fiktionen; vad säger vetenskapen om livet under jordens yta?
Urberget sjuder av aktivt liv
Grundvatten i urberget är en miljö där underjordiskt liv har utforskats. Grundvattenmiljöer är extremt oligotrofa, vilket innebär att det finns ytterst lite näringsämnen och energi som kan upprätthålla liv. Att det alls ens skulle finnas liv djupt under jordens yta har länge varit omtvistat, men på senare tid har det lagts fram flera bevis på aktivt liv i form av bakterier, arkéer, eukaryoter och virus.
Mikrober är osynliga för blotta ögat
En mikroorganism eller mikrob är en organism som är så liten att den inte kan ses med blotta ögat.
Bakterier är encelliga mikroorganismer utan cellkärna. Arkéer är encelliga mikrober med enklare cellvägg än bakterierna. Eukaryoter är en- eller flercelliga mikroorganismer som har cellkärna. Virus är stora molekyler, som ibland betraktas som organismer.
Det har också genomförts studier som uppskattar att mängden arkéer och bakterier i djupa grundvattenmiljöer uppgår till svindlande 5×1027 celler (det vill säga en 5:a följt av 27 nollor, eller 5 kvadriljarder). Dessa utgör en bas i den djupa biosfärens näringsväv. Viktiga ekologiska och evolutionära frågor om deras anpassningar och levnadssätt har dock förblivit obesvarade. Mikrober som klarar av att leva i dessa extremt oligotrofa miljöer behöver ha väldigt specifika anpassningar, men man har hittills vetat väldigt lite om vilka dessa egentligen är.
Vattenprover samlades in från underjordiska labb
Möjligheten att studera djupa grundvattenmiljöer är begränsad, eftersom det finns få platser på jorden där det går att studera mikrobernas mångfald och funktion i dessa ekosystem. Man vill undersöka hur de begränsas av faktorer som berggrundens sammansättning, tillgång till energikällor, djup och graden av isolering från den fotosyntesdrivna jordytan.
Forskare från flera svenska och utländska universitet har nu dragit nytta av att det i Sverige och Finland finns två underjordiska laboratorier i form av djupt gående tunnlar och djupa borrhål. I och med detta hade forskarna tillgång till djupt grundvatten från specifika vattenmassor i två åtskilda sprickbildningar i samma urbergsformation – den så kallade Fennoskandiska urbergsskölden. Vattenproverna i studien samlades in på 170 – 531 meters djup.
– De här anläggningarna har gett oss en unik möjlighet att förstå hur ekosystemet ser ut i djupa grundvatten, men också hur detta mikrobiella samhälle kan ha utvecklats under evolutionens gång, säger Maliheh Mehrshad, från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Uppsala universitet.
Han har tillsammans med den andra huvudförfattaren, Margarita Lopez-Fernandez (Linnéuniversitetet och University of Granada i Spanien) och kollegor från SLU, Linnéuniversitetet, SciLifeLab och EPFL i Lausanne publicerat resultaten i Nature Communications.
Dna-studier avslöjar mikrobernas mångfald och levnadssätt
Forskarna har kartlagt dna från mikroorganismer som transporteras med vattnet. De har också beskrivit arvsmassan i individuella celler, och vilka gener och egenskaper som dessa organismer uttrycker. Sammantaget visar studien att mikrobsamhällena i de svenska och finska sprickbildningarna har en mycket likartad sammansättning. På båda platserna hittades alltså samma arter av bakterier och arkéer. Denna upptäckt ger ledtrådar till hur mikrobsamhällen i djupt grundvatten har utvecklats.
– Grundvatten som flödar i liknande bergarter erbjuder alltså likartade och stabila ekologiska nischer som koloniseras av likartade mikroorganismer, säger Maliheh Mehrshad.
Livsformerna samarbetar i det djupa grundvattnet
Forskarna visar att djupa grundvattenekosystem främjar ett mikrobsamhälle som består av mycket olika men ändå samarbetande mikroorganismer som är väl anpassade till denna miljö. Livsformerna överlever alltså genom att samarbeta i ömsesidigt fördelaktiga partnerskap, till exempel genom att hjälpa varandra med essentiella näringsämnen som behövs för tillväxt.
Mikroberna anpassar sig till den extremt låga tillgången på energi i det djupa grundvattnet genom att växa i korta episoder för att sedan avsluta tillväxten. De återupptar livscykeln först när tillgången på energi har förbättrats igen. Studien hjälper till att förklara hur livet kan upprätthållas i extremt energifattigt djupt grundvatten.
Maliheh Mehrshad, forskare vid Institutionen för vatten och miljö; Sektionen för ekologi och biodiversitet, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, maliheh.mehrshad@slu.se
Stefan Bertilsson, professor vid Institutionen för vatten och miljö; Sektionen för ekologi och biodiversitet, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala, stefan.bertilsson@slu.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
