Tidigare studier visar att laxbestånden påverkas negativt när de tillförs gener från odlad lax. En ny studie från som gjorts i samarbete mellan Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Norsk institutt for naturforskning (NINA), tyder på att genetisk påverkan från odlad lax längs svenska västkusten förekommer på samma nivåer som i norska laxvattendrag.
– Laxen som odlas i kassar har avlats för att få egenskaper som passar storskalig livsmedelsproduktion. Den är tydligt genetiskt avvikande från vild lax och sämre anpassad till att klara sig i naturen. När odlad lax reproducerar sig med vild lax blir effekten att populationens överlevnad försämras, säger Stefan Palm, forskare vid institutionen för akvatiska resurser på SLU.
– Genspridning på högre nivåer än normalt väntas även ge minskande genetiska skillnader mellan olika laxbestånd, vilket innebär en typ av förlust av biologisk mångfald som riskerar artens långsiktiga anpassningsförmåga, likt det vi sett i Östersjön.
Förrymd odlad lax går över gränsen
I Norge har problemet med att förrymd odlad lax vandrar upp i laxälvar och blandar sig med den vilda laxen uppmärksammats sedan mer än 30 år. Under senare tid har även funnits misstankar om att odlad lax vandrar upp i västsvenska vattendrag – men först nu har detta alltså bekräftats.
– Vi vet att förrymd odlad lax ofta kan simma långt. Därför är det inte förvånande att även svenska laxvattendrag är påverkade, säger Sten Karlsson, seniorforskare vid NINA.
– Trots detta är våra resultat viktiga då vi för första gången visar att problemet är gränsöverskridande. Det skulle nu behövas en större kartläggning som omfattar laxens hela utbredningsområde i Europa, fortsätter Sten Karlsson.
Norrmän vana att spåra förrymd lax
Arbetet bygger på analyser med särskilda dna-markörer och statistiska metoder utvecklade vid NINA för att identifiera odlad lax och dess avkomma. I Norge används dessa metoder för att varje år identifiera förrymd odlad lax och följa hur deras gener sprids i ett stort antal norska vildlaxbestånd.
Sverige har ingen egen havsbaserad odling av lax för matproduktion. Längs svenska västkusten finns drygt 20 vattendrag med vild lax. Många av västkuståarna är små, vilket gör dem särskilt känsliga för påverkan av odlad lax då varje odlad lax som reproducerar sig där utgör en större andel av lekbeståndet än i en större population.
Gener från odlad norsk lax i svensk vildlax
I studien ingår prover från vuxen och ung lax från fem vattendrag: Örekilsälven, Göta älv, Ätran, Lagan och Rönne å. Den vuxna laxen från Lagan och Göta älv valdes ut för att många av dessa fiskar vid tidigare studier visat sig vara genetiskt avvikande. I dessa särskilt utvalda prover skattades andelen gener från odlad lax (rymlingar och hybrider mellan odlad och vild) till så mycket som 59 procent (Lagan, 2008) och 75 procent (Göta älvs huvudfåra, 2010).
De analyserade proven från övriga vattendrag längs västkusten och biflöden till Göta älv var slumpmässigt valda och utan särskilda misstankar om förekomst av odlad lax. Även i dessa fall påvisades gener från odlad lax av varierande omfattning (2-14 procent).
Efterlyser svenskt övervakningsprogram
– Våra resultat är baserade på ett relativt begränsat material som samlades in för cirka 10 år sedan. Från studier i Norge vet vi att förekomsten av odlad lax ofta varierar påtagligt mellan vattendrag och år. Därför skulle ett mer permanent övervakningsprogram, likt det norska, behövas också i Sverige, säger Stefan Palm.
Lax med genetiskt ursprung från Norge odlas även i Skottland, där det också rymmer lax. Därför går det inte att med säkerhet avgöra varifrån den odlade laxen längs svenska västkusten har rymt. Men eftersom Norge ligger närmast geografiskt och den norska produktionen av odlad lax är världsledande, härstammar sannolikt en majoritet av fisken från norska anläggningar.
Olika typer av laxodling
Odling av atlantlax (Salmo salar) för livsmedelsmarknaden sker främst i Norge, med även i Skottland, Chile och Kanada med flera länder. En majoritet av denna odlade lax (”farmed” på engelska) har sitt genetiska ursprung från Norge där man, baserat på en ursprunglig blandning av flera vilda populationer, under lång tid bedrivit ett omfattande och framgångsrikt avelsarbete för att förändra fiskens egenskaper.
Varje år rymmer stora mängder odlad lax från nätkassar i havet i samband med stormar eller olyckshändelser. En betydande del av den förrymda fisken överlever och kan senare vandra upp i något vildvattendrag för att leka (reproducera sig).
I Sverige förekommer ännu ingen odling av atlantlax för matproduktion (däremot av bland annat regnbågslax och röding). Lax för utsättning odlas dock i ett flertal utbyggda vattendrag i Östersjön, Vänern samt Göta älv och Lagan på västkusten för att kompensera fisket för vattenkraftens effekter på den naturliga laxproduktionen. När den kompensationsodlade laxen återvänder efter tillväxten i havet infångas ny avelsfisk (så kallad ”sea ranching” på engelska).
De svenska odlingsstammarna har sitt ursprung från vild lax som levde i respektive älv före vattenkraftsutbyggnaden, och har inte genomgått riktade avelsprogram. Trots detta har genetiska förändringar inom stammarna ägt rum, och påverkan på vilda bestånd genom ökad ”felvandring” av kompensationsodlad lax är ett uppmärksammat problem. Hittills saknas dock studier av hur till exempe avkommans överlevnad påverkas när kompensationsodlad lax reproducerar sig i naturen (flera sådana studier finns med avseende på norsk kasseodlad lax).
Kompensationsodling av lax förekommer även i Norge. För att förhindra att den fisk som används inom den norska aveln har sitt upphov i förrymd kasseodlad lax blir varje förälder genetiskt kontrollerad sedan 2014.
Stefan Palm, forskare, Institutionen för akvatiska resurser, SLU stefan.palm@slu.se
Sten Karlsson, seniorforskare, Norsk institutt for naturforskning (NINA) sten.karlsson@nina.no
– Vi har nu redan ett bra tag vetat att flickor presterar bättre än pojkar inom matematikrelaterade områden, men de väljer fortfarande inte STEM-linjer (utbildningar inom naturvetenskap, teknik och matematik). De leder ofta till högprestige- och höginkomstyrken, men trots det väljer de mycket begåvade tjejerna inte dessa områden. Men pojkarna gör det, säger Maaike van der Vleuten, forskare i sociologi vid Stockholms universitet.
Är den relativa förmågan förklaringen?
Hon har studerat om orsaken till detta kanske inte är flickornas absoluta förmåga – hur bra de är på matte – utan snarare deras relativa förmåga: Är de – i genomsnitt – visserligen bättre på matte än pojkar, men också ännu bättre i andra ämnen?
– Om du är bra på matematik, men också bättre i ett annat ämne, som språk till exempel, så är det ganska logiskt utifrån rationella val att du väljer det ämne du är bäst på. Och eftersom pojkar är jämförelsevis bättre i matematik, kan det vara mer logiskt för dem att välja en STEM-inriktning. Eftersom flickor ofta är relativt sett bättre i språk jämfört med matematik kan det därför vara mer rationellt att välja icke-naturvetenskapliga områden för dem. Denna relativa förmåga som förklaringsmodell har hittills ägnats ganska lite uppmärksamhet inom social forskning, säger Maaike van der Vleuten.
Använde data från Nederländerna
I studien använder hon sig av data från Nederländerna, där man redan i 15-årsåldern väljer studieinriktning. Det finns fyra olika banor att välja mellan och de ger dig olika möjligheter att välja utbildning efter gymnasiet.
– Det här valet är mycket viktigt. Väljer du en viss inriktning utesluter du andra karriärvägar. Om du till exempel vill bli läkare måste du välja naturvetenskap och hälsa eller naturvetenskap och teknik redan vid 15 års ålder. Väljer du de andra två inriktningarna blir det väldigt svårt att studera medicin efter gymnasiet, säger Maaike van der Vleuten.
Relativa förmågan förklarar inte könsskillnader
Maaike van der Vleuten fann stora skillnader mellan könen i detta tidiga utbildningsval. Redan vid 15 års ålder syns att pojkar är mer benägna att välja naturvetenskap och teknik, medan flickor är mer benägna att välja de mer språkorienterade områdena. Ungdomar väljer oftare områden de är jämförelsevis bättre på, där deras relativa förmåga är högre – inte nödvändigtvis den absoluta förmågan. Men studien visar också att detta inte förklarar könsskillnader i valen.
Absoluta förmåga: Hur bra du är på något. Relativ förmåga: Hur bra du är på något i jämförelse med något annat.
– Vi kan se att relativ förmåga är viktig. Är du jämförelsevis bra på matte väljer du matteinriktning. Men vad jag ser är att den här effekten inte skiljer sig för pojkar och flickor, säger hon.
Familjebakgrund inte heller förklaringen
En annan komponent som har stor betydelse för studievalen är familjebakgrunden.
– Om du kommer från en högutbildad bakgrund är det mer sannolikt att du blir bättre på matematik. Denna effekt är större för flickor, men den förklarar inte könsskillnaderna i studievalen, säger Maaike van der Vleuten.
– Att svara på vad som ligger bakom skillnaderna mellan pojkars och flickors studieval verkar inte vara så enkelt. Jag tror inte att det finns en enskild anledning till könsskillnaderna, säger hon.
Behövs mer forskning
För att förklara den här typen av händelser föreslår Maaike van der Vleuten ytterligare forskning som kombinerar flera parametrar.
– Vi vet att flera faktorer har visat sig vara viktiga, som könsnormer, föräldrar, kamrater, syskon etc, säger Maaike van der Vleuten.
Det viktigaste resultatet av studien är att könsskillnaderna börjar synas väldigt tidigt, och i den här typen av utbildningssystem kan det få stor inverkan på de unga elevernas utbildningsvägar, menar Maaike van der Vleuten.
– Det här belyser behovet av att studera vilka faktorer som formar könsskillnader redan i mycket tidig ålder.
Så gjordes studien
Studien använder två omgångar av data från den nederländska delen av enkäten CILS4EU. Denna studie följer ett representativt urval av elever i årskurs åtta, från tonåren till ung vuxen ålder.
Ungdomarna fyllde själva i frågeformulär om sin psykiska och fysiska hälsa under två olika år, i åldern 14–15, årskurs 8 och ålder 15–16, årskurs 9. Även föräldrar fyller i ett frågeformulär, vilket gjorde det möjligt för studien att ta hänsyn till föräldrarnas och familjens egenskaper och bakgrund.
Elevernas relativa förmåga mättes genom respondenternas relativa prestationer i matematik jämfört med språk (nederländska och engelska). När eleverna i Nederländerna gör sitt val av gymnasielinje i slutet av årskurs 8, kunde forskaren identifiera valet av studieområde och koppla det till studieresultaten.
Maaike van der Vleuten, forskare i sociologi, Institutet för social forskning (SOFI)
Stockholms universitet, maaike.vandervleuten@sofi.su.se
– Vi fastnar ofta i en diskussion om skärmtid och timmar. Men vad betyder det egentligen? Ja, det kan vara oroväckande, men egentligen handlar det om vad barnen gör när de är framför skärmen. Vilket det ju också gör för oss vuxna, säger Anette Sundqvist, biträdande professor vid baby- och barnlabbet vid Linköpings universitet, som studerar hur barns utveckling påverkas av digitala medier.
Deltar inte i barns spelande
I en nyligen publicerad studie deltog 240 föräldrar till barn i åldern 4–6 år om barnens skärmvanor. Föräldrarna bedömde att barnens tid framför digitala medier ökade under pandemiåret 2020. Vad gällde spelande rapporterade föräldrarna att barnen i genomsnitt spelade 3,5 timmar i veckan, vilket är tre gånger mer än före pandemin. Spelande var också den aktivitet där föräldrarna angav att deras eget engagemang var lägst. Två av tre föräldrar deltog inte i barnens spelade.
– Våra tidigare studier har visat att digitala medier kan påverka små barns beteende, språk och minne på ett negativt sätt, men att detta kan vägas upp av att föräldrarna deltar i barnens aktivitet framför skärmen. Denna studie pekar på att barn spelar digitala spel i ensamhet, ofta utan föräldrars aktiva deltagande. Det kan tyda på att denna digitala aktivitet inte stöttar barnets inlärning på samma sätt som en aktivitet där föräldrarna är aktivt engagerade, säger Anette Sundqvist.
Videosamtal ökade mest
Den aktivitet på skärmen som ökade mest för barnen under pandemin var videosamtal. Samtalen stod för en ökning med 77 procent, vilket i genomsnitt innebar en timmes samtalstid i veckan.
Även barnens tv-tittande ökade under pandemin, med nära 40 procent. Barnen spenderade i genomsnitt nästan 11 timmar i veckan framför tv:n. Men här var föräldrarnas engagemang stort, tre av fem föräldrar deltog ofta eller alltid i barnens tv-tittande genom att förklara vad som hände i programmet eller påpekade när tv-karaktärernas beteende inte var bra.
Föräldrarnas surfande kan hämma inlärning
Anette Sundqvist har också i en tidigare studie, publicerad i mars 2021, visat hur brist på uppmärksamhet från föräldrarna påverkar barnens inlärning. I det här fallet studerade hon hur det påverkar barnen att föräldrarna håller på med sin telefon när de samspelar med sina barn.
– Föräldrarna signalerar att de inte är uppmärksamma på barnen eller intresserade av vad de gör. Dessutom bidrar surfandet till att föräldrarna inte alltid finns tillgängliga för att sätta ord på vad barnet försöker lära sig om världen, eller för att tolka och bekräfta dess känslor. Det kan påverka barnets språkliga utveckling och beteende, säger Annette Sundqvist.
Anette Sundqvist, biträdande professor vid baby- och barnlabbet vid Linköpings universitet, anett.sundqvist@liu.se
Hjärt-kärlsjukdom är den vanligaste dödsorsaken i världen och ett stort folkhälsoproblem. Vid åderförkalkning uppstår inflammation i blodkärlen. Den inflammatoriska processen hanteras normalt sett av olika stoppsignaler som kallas resolviner, som dämpar inflammationen och stimulerar läkning av vävnaden. Resolviner bildas från omega-3-fettsyror och binder till och aktiverar en receptor som kallas GPR32.
Receptor i obalans
– Vi har funnit att denna receptor är dysreglerad (ungefär ”i obalans”, redaktionens kommentar) i åderförkalkning, vilket tyder på en störning i läkningsprocessen. Fynden kan bana väg för helt nya strategier att behandla och förebygga åderförkalkning genom att stoppa inflammationen i kärlen, till exempel med hjälp av omega-3-fettsyror, säger Hildur Arnardottir, forskarassistent vid institutionen för medicin vid Karolinska Institutet.
Åderförkalkning kan orsaka svåra sjukdomar
Åderförkalkning kallas också för åderförfettning eller ateroskleros och kan ibland göra att det bildas blodproppar. Det kan orsaka följande allvarliga sjukdomar:
kärlkramp eller hjärtinfarkt när kärlen som leder blodet till hjärtmuskeln blir för trånga
stroke eller transitorisk ischemisk attack, TIA, om kärlen som leder blodet upp till hjärnan blir för trånga
kärlkramp i benen om du har åderförfettning i benen
Den nya studien visar att signalering via receptorn aktivt stoppar inflammation i åderförkalkade blodkärl och stimulerar läkning.
– Vi fortsätter nu att studera de mekanismer som ligger bakom misslyckad hantering av inflammation i kärlen samt hur omega-3-härledda stoppsignaler kan användas för att behandla åderförkalkning, säger Magnus Bäck, överläkare i kardiologi och professor vid institutionen för medicin vid Karolinska Institutet.
Ungdomar med psykiska besvär är rädda för att inte få hjälp. De upplever att samhällets stödsystem är svårnavigerat och otillgängligt och tycker att de själva kan för lite om psykisk hälsa. Det visar en ny avhandling från Högskolan i Halmstad.
Katrin Häggström Westberg har undersökt psykisk hälsa och livskvalitet hos ungdomar och har särskilt fokuserat på processen kring hur de som upplever sig må psykiskt dåligt söker hjälp. I studien ingår inte ungdomar som har en psykiatrisk diagnos eller redan har en etablerad kontakt med den psykiatriska vården.
– Psykisk hälsa hos ungdomar är ett komplext område eftersom så många faktorer påverkar varandra. I mina studier har jag sett att ungdomar har en stor önskan om att vara självständiga, säger Katrin Häggström Westberg, som till vardags jobbar som psykiatrisjuksköterska på Affecta Psykiatrimottagning i Halmstad och fortsätter:
– För att ungdomar ska kunna vara självständiga behöver de få ökad kunskap om vad psykisk ohälsa innebär, ha egna strategier för att hantera detta och veta vart de kan vända sig för att få stöd.
En del av avhandlingen visar att ungdomar är rädda för att inte få hjälp om de inte är ”tillräckligt dåliga”. De upplever att stödsystemet är svårnavigerat, otillräckligt och fragmenterat.
– Ungdomar ska kunna be om hjälp utan att vara rädda för att bli avvisade. De måste också kunna få hjälp och stöd utan att behöva vända sig till flera olika mottagningar, säger Katrin Häggström Westberg.
När ungdomar söker hjälp känner de sig ofta både maktlösa och osäkra. Det är inte ovanligt att många försöker hitta stöd och hjälp under flera år där svårigheter i stödsystemet gör att de inte fångas upp. Risken då ungdomarna ”driver runt” i sitt hjälpsökande kan vara att flera utvecklar psykisk sjukdom.
– Eftersom ungdomarna upplevde hjälpsökandeprocessen som krånglig och otillräcklig behöver vi förändra de stöd- och vårdstrukturer som finns i dag. En annan möjlig åtgärd vore att ha psykisk hälsa på schemat i skolan, så att ungdomar lär sig om psykisk hälsa och ohälsa, vad de själva kan göra och var de kan söka hjälp, säger Katrin Häggström Westberg.
Försöker själva hitta sätt för att må bättre
I sitt avhandlingsarbete har Katrin Häggström Westberg fokuserat på faktorer som kan förstärka ungdomars psykiska hälsa. En sådan faktor kan till exempel vara ungdomars förmåga att uppleva optimism.
– Om man kan förstärka optimism hos ungdomar finns en möjlighet att öka chansen att de söker hjälp när de mår dåligt, säger Katrin Häggström Westberg.
Något som överraskade Katrin Häggström Westberg var att många ungdomar lägger ner mycket energi på att försöka må bättre, där hjälpsökande bara är en strategi. Eftersom ungdomarna kände en osäkerhet om när de behövde söka hjälp och det dessutom var svårt att hitta hjälp, försökte de att hjälpa sig själva.
– Ska vi kunna förebygga psykiska problem, så att de inte utvecklas till allvarlig psykisk sjukdom, behöver vi stödja ungdomarna tidigt. Deras perspektiv är viktiga, vi måste erbjuda stöd och vård som är ändamålsenliga för dem. Min studie är ett viktigt bidrag för att ge ungdomarna en röst i samhället och för att se dem som kunskapsbärare, säger Katrin Häggström Westberg.
Många som lider av sjukdomen IBS undviker vissa typer av mat och utesluter ofta gluten.
− IBS är en mycket komplex sjukdom. Våra resultat tyder på att effekten av specifika dieter inte är lika stor som man tidigare har trott, säger Elise Nordin, doktorand inom livsmedelsvetenskap på Chalmers.
Sjukdomen IBS (irritable bowel syndrome) drabbar tre till fem procent av världens befolkning – och fyra procent av Sveriges. Personer med IBS lider av att tarmen är lättretad. De får ofta symptom som ont i magen, diarré och förstoppning.
Psykisk mående påverkar tarmen vid IBS
Under studien provocerades försökspersonernas mag-tarmsystem med höga doser (1,5 gånger dagligt intag i en normal befolkning) fodmaps eller gluten. Fodmaps förvärrade symptomen, men inte i den grad som forskarna hade förväntat sig utifrån resultat från tidigare studier. Gluten visade sig inte ha någon mätbar negativ inverkan på försökspersonernas upplevda symptom.
− Våra resultat är viktiga och pekar på att den psykologiska faktorn troligen är mycket viktig. IBS är har tidigare visat sig ha en koppling till psykiskt mående. Enbart det faktum att man går in i en studie minskar symtombelastningen, säger Per Hellström, professor i gastroenterologi vid Uppsala universitet och medicinskt ansvarig för studien.
Testade en specialkost i taget
I studien, där 110 personer med IBS ingick, undersökte forskarna hur personerna påverkades av olika typer av kost genom att låta dem äta risgröt som preparerats på olika sätt. Den ena sorten var rik på gluten medan den andra innehöll stora mängder kolhydrater av typen fodmaps, det vill säga fermenterbara (jäsbara) kolhydrater – sockerarter som exempelvis fruktos och laktos. Det finns många exempel på livsmedel som är rika på fodmaps – alltifrån mjölkprodukter till bröd och vissa frukter och grönsaker.
Vad är fodmap?
Fodmap är en forkortning av ”Fermenterbara Oligo-, Di-, Mono-sackarider och Polyoler”. Exempel på fodmaps är fruktos, laktos, frukto/galakto-oligosackarider och sockeralkoholer. Dessa jäsbara kolhydrater finns i en rad olika livsmedel, som till exempel mjölkprodukter, spannmålsprodukter, vissa frukter, svampar och grönsaker. Även produkter som sötats med exempelvis xylitol är rika på fodmaps.
Förutom de specialpreparerade grötvarianterna tog forskarna också fram en neutral gröt som fungerade som placebo.
Deltagarna i studien åt fodmaps, gluten och placebo i slumpmässig ordning i en vecka per kost. Varken deltagarna eller forskarna visste vem som åt vilken gröt och när, vilket gör att studien klassas som dubbelblind.
− Det är svårt att blinda koststudier, då försökspersonerna ofta ser vad som är vad. Detta utgör en stor utmaning, eftersom vetskap om att man har lagt till eller tagit bort något i kosten kan påverka resultatet. Det faktum att vi i denna studie har lyckats skapa dieter som var helt blindade – tillsammans med att vi fick ett stort deltagarantal – gör vår studie unik, säger Elise Nordin.
Viktigt skilja på effekten av gluten och fodmaps
I tidigare studier har forskare främst uteslutit fodmaps ur försökspersonernas kost och det har visat på en tydlig minskning av IBS-symptom. Dessa studier har dock haft få deltagare och har inte varit dubbelblindade, vilket gör det svårt att objektivt utvärdera resultaten.
Enligt den praxis som finns för att utvärdera IBS-symptom (IBS-SSS) krävs det en förändring på 50 poäng för att en effekt ska räknas som kliniskt signifikant. Förändringen mellan fodmaps och placebo var 42 poäng, mellan gluten och placebo 10 poäng. Bild: Chalmers University of Technology, Elise Nordin, Yen Strandqvist
Enligt forskarna bakom den nya studien är det vanligt att IBS-patienter utesluter gluten ur kosten trots att det saknas vetenskapliga bevis. Resultat från tidigare forskning är inte samstämmiga. Livsmedel rika på gluten, till exempel bröd, är ofta också rika på fodmaps. En teori har varit att det är fodmaps i dessa livsmedel, inte gluten, som man reagerar på. Därför behövs studier som separerar effekt av fodmaps och gluten.
Individanpassad kost kan hjälpa i framtiden
Den nya studien ingår i ett större forskningsprojekt där forskarna söker biomarkörer i tarmfloran eller i blodet för att kunna förutsäga hälsoutfall. I projektet undersöker forskarna om individer med IBS kommer att svara olika på viss typ av kost. Forskarna vill undersöka om individer kan delas in i metabotyper, det vill säga grupper baserade på hur individers ämnesomsättning och tarmflora svarar på olika kost, och om dessa grupper uppvisar olika IBS symptom.
– Att finna objektiva biomarkörer som kan avgöra om en individ tillhör en metabotyp där IBS-symptomen kan väntas bli värre av viss typ av kost skulle kunna underlätta livet för många individer med IBS-problematik. Mycket tyder på att det är möjligt att använda objektiva markörer för mer individanpassade kostråd, säger professor Rikard Landberg, som leder livsmedelsforskningen vid Chalmers.
Den nya IBS-studien visar också tydligt att det finns stora individuella skillnader när det gäller hur olika personer påverkas av en specifik diet.
− Även om vi på gruppnivå endast ser en måttlig effekt av fodmaps och ingen effekt av glutenprovokationen kan det vara så att vissa individer reagerar starkt på dessa livsmedel. Därför är det viktigt att se till varje individ, säger Elise Nordin.
Elise Nordin, doktorand, institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers tekniska högskola, elise.nordin@chalmers.se
Rikard Landberg, professor, institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers tekniska högskola, rikard.landberg@chalmers.se
Vad vore julen utan dofterna av gran, griljerad skinka, kanel, saffran, glögg och hyacinter? Mycket av vår upplevelse av högtiden knyts till dofter och smaker. Som bärare av minnen går dofter rakt in i hjärnans äldsta delar. Därför kan de på ett ögonblick skicka oss tillbaka till barndomen.
Men covid-19 har förstört luktsinnet för många, i alla fall tillfälligt. Fast det är inte enda skälet till att sinnet kan svikta – för de flesta av oss försämras det upp i åren. Det påverkar i sin tur smaksinnet, som till 80 procent utgörs av dofter.
Många äldre får nedsatt luktsinne
Ändå vet många som mist luktsinnet inte om det.
– Det finns många studier på det. Och det är slående att många äldre som tappat sitt luktsinne inte är medvetna om det. Tappar du synen märks det direkt, och andra reagerar på det. Men min luktperception kan inte jämföras med någon annans, säger Ingrid Ekström som forskar på äldres luktsinne vid KI.
I 65-årsåldern har ungefär var femte person nedsatt luktsinne, vid 80 år upp till tre av fem, visar hennes forskning. Men att mäta eller skatta graden av luktsinne är svårt osäkerheten i siffrorna är stor. De som har svårt att sätta ord på hur de upplever doft fångas inte upp så bra med självskattning.
När det gäller covid-19 uppger ungefär hälften av dem som insjuknat att de helt tappat luktsinnet, många tillfälligt, men en del länge. Ytterligare 10-20 procent uppger att de fått försämrat eller förvrängt luktsinne efteråt. Om det kan bli permanent är ännu inte känt.
Doften av kanel varar länge
Tappar man hela luktsinnet triggas inte minnet automatiskt via dofter.
– Det är som en dörr som finns, men nyckeln ligger på ett annat ställe. Då kommer inte de ögonblicken att ske längre, särskilt inte hos äldre. Hårdast drabbas de som får alzheimers, med upp till 90 procents nedsatt luktsinne. Det försvinner före minnet, säger Ingrid Ekström.
Liksom förra julen riskerar många att även i år, 2021, gå miste om en del av upplevelsen. Fast kanel är en doft som många kan känna igen långt upp i åldrarna, vilket kan vara nog för att ge en nyckel till minnen av forna högtider. Även synen kan i viss mån kompensera, förklarar Maria Larsson, professor i perception och psykofysik vid Stockholms universitet.
– Jag har träffat många som är helt luktblinda. Men en man berättade att om han höll en syrenblomma framför näsan kunde han återskapa doften för sitt inre. En del av oss har den förmågan, visar forskning. På samma sätt kan man tänka sig att en äldre person som mist luktsinnet ändå kan uppleva doften genom att titta på glöggen eller lussekatten.
Luktsinnet går att träna upp
Som tur är kan många träna upp sitt luktsinne, vilket forskningen vetat ett tiotal år. Det var dock inte allmänt känt innan coronaviruset slog till. Fortfarande vet man inte om alla kan träna upp det, men en stor del av oss har möjligheten.
– Många tror att experter som vinprovare och kaffeavsmakare har högre luktkänslighet. Men så är det inte. Även de har tränat upp sin förmåga att identifiera och diskriminera dofter, säger Maria Larsson.
Genom att sniffa dagligen på ett antal olika dofter kan den som fått sämre luktsinne hjälpa det på traven. Maria Larsson föreslår tallbarr, kryddnejlika, kanel och annat som man har hemma på kryddhyllan.
Nya mottagarceller för dofter bildas i näsan
– När man sniffar in molekylerna kommer de att landa på mottagarceller högst upp i näshålan. En del mottagarceller är kanske tillbakabildade, men stimulansen gör att nya celler bildas. Nerverna är plastiska och kan förnya sig. Cellerna i nervsystemet förnyas ungefär var 30:e dag. Därför ska man hålla på i minst två månader med träningen.
Möjligheterna att träna upp sitt luktsinne är förmodligen som störst under julen. Många dofter vilar på uråldriga traditioner, som revbensspjällen. Det är troligen den allra äldsta juldoften, i konkurrens med glöggen. Ursprungligen var det en medicinsk dryck.
Kryddor gör maten intressantare
Glögg eller glühwein dricks bara i Norden, Tyskland och Alperna, men bygger på en äldre tradition att blanda exotiska kryddor med vin i medicinskt syfte. Den härstammar från antiken, då man gjorde tinkturer som skulle främja hälsan. Det lever kvar än i dag med kombucha och energidrycker.
Men framför allt hör det ihop med fest, förklarar Richard Tellström, docent i måltidhistoria vid Stockholms universitet.
– Man tillsatte kryddor för att ta hand om sina gäster, det var något ovanligt och festligt. Man höjde statusen på maträtter, bakverk och dryck genom att tillsätta en ovanlig råvara, en exklusiv smak. Kryddor hade hög status på medeltiden, berättar han.
– Än i dag tillsätter vi kryddor inte bara för smaken, utan för att göra maten intressantare. En nypa chili gör den till ett bättre samtalsämne.
Julens dofter kommer via gamla handelsvägar
En del av våra juldofter kommer från sydöstra Indien, som pepparkakornas kryddor. På 1700-talet gjorde Cajsa Warg dem med bland annat citronskal och muskotblomma.
– Eftersom jag är svag för de sydostindiska kryddorna tycker jag att sillbordet är intressantast. Jag skulle också önska mig doften av hyacint i julens doftackord. Jag tror den kommer från Persien. Över huvud taget har julens dofter kommit via de gamla handelsvägarna, säger Richard Tellström.
I takt med att kryddorna blivit billigare, och inte längre signalerar överdåd, använder vi i dag nästan lika mycket kryddor som på 1700-talet. Då utgjordes 3 procent av pepparkakornas vikt av kryddor, i dag är det 2,2 procent, visar hans analyser av recept.
Glöggen avspeglar också vår ökade kryddanvändning. På 1980-talet fanns tre sorter på Systembolaget, i dag över hundra!
Nejlika och hyacint doftar starkast
Till julens starkaste dofter hör nejlika och hyacint. Sådana kan öppna en mindre känd väg in i dofternas rike – ett luktsinne som sitter i huden och aktiverar det så kallade trigeminala nervsystemet. Det triggas av fräna och stickande dofter som uppfattas via receptorer i näshålan, på hornhinnan, i munnen och svalget, men även på huden – framför allt i ansiktet. Detta ”kemiska hudsinne” påverkas med stor sannolikhet inte av covid, enligt Steven Nordin, professor på Institutionen för psykologi vid Umeå universitet.
– Praktiskt taget alla kemiska ämnen kan aktivera inte bara luktsinnet, utan även det kemiska hudsinnet. Just nu forskar vi om personer som får kraftiga besvär av vanliga ämnen, som lösningsmedel, cigarettrök och parfymer. De som är känsliga för de stickande förnimmelserna är det ofta också för ”rena lukter”, säger han.
Fantomlukter förvränger upplevelsen
Det är inte bara coronaviruset som kan försämra luktsinnet, utan även andra typer av virus. Men luktsinnet kan också påverkas på andra sätt. Det är inte ovanligt att luktsinnet blir förvrängt; du luktar på en apelsin men känner i stället att det luktar dy.
– Det finns också fantomlukter. Trots att inget luktämne finns närvarande har du konstant en luktupplevelse, lite som tinnitus som ger ständigt ljud i öronen. Fantomlukter är ofta en obehaglig upplevelse. Det är inte så vanligt vid covid, men kan förekomma, säger Steven Nordin.
Samspelet mellan de olika sinnena är komplext, framhåller han. När vi äter något aktiveras såväl smaksinnet som luktsinnet och det kemiska hudsinnet. Men covid påverkar såvitt känt bara luktsinnet, medan de andra är intakta, framhåller han.
Trots covid finns alltså bakdörrar som hjälper oss att uppleva många av julens dofter.
Text: Mats Karlsson på uppdrag av forskning.se
Julens dofter väcker starka minnen
En positiv följd av covid-19 är att luktforskning fått ett uppsving. Hur luktsinnet fungerar kan inte bara skattas med subjektiva upplevelser, utan även mätas objektivt. Det kan ske dels genom EEG, elektroencefalografi, med elektroder på skalpen, dels med hjälp av magnetkamera.
– Jag har gjort studier där jag lagt människor i kameror och för att se vilka delar som aktiveras av till exempel julens dofter. Vi vet därför att lukterna triggar hjärnans äldsta delar – det limbiska systemet med hippocampus och amygdala, som hanterar känslolivet, säger Maria Larsson vid Stockholms universitet.
”Luktnerver motorvägar in i hjärnan”
– De andra sinnena filtreras av thalamusregionen i hjärnan som sorterar och fördelar våra intryck till olika delar av hjärnan. Men luktnerverna är motorvägar in i hjärnan. De ger oss råa och ocensurerade upplevelser.
Eftersom vi andas hela tiden kan vi inte välja bort doftinformation, så som vi kan stänga av syn- och hörselintryck. Julens dofter väcker därför starka minnen med mycket känslor, många gånger kopplade till barndomen.
Vi lär oss känna igen dofter i barndomen
Vår julupplevelse präglas mycket tidigt, framhåller Ingrid Ekström vid KI:
– Många förknippar det med att släkten samlas, man får god mat och julklappar, man slappnar av. Samtidigt är det i barndomen vi lär oss känna igen dofter. Barn tar in allt, och minnena präntas in på ett sätt som är svåråtkomligt för omtolkningar senare i livet. Julen är det närmaste vi kan komma barndomen senare i livet. Det gör julens dofter så magiska för många.
Att grönska kan skapa trivsel och ett bra klimat i våra städer är välkänt, men hur viktig är växtligheten för att skapa en renare stadsluft? Frågan står i fokus i ett omfattande samarbetsprojekt som leds av forskare vid Göteborgs universitet.
Om studien:
Studien genomfördes i juni och september 2018. Forskarna mätte föroreningarna i två trädarter i Göteborg, och jämförde med föroreningarna i luften. För lövträdet kärrek skedde mätningarna på sju platser i stadsmiljö i Göteborg, med varierande mängd trafik. På ett par platser, samt i Botaniska trädgårdens arboretum, mätte forskarna också föroreningar i barr, i arten svartall.
Forskarna valde att fokusera på så kallade PAH:er: (polycykliska aromatiska kolväten) en grupp luftföroreningar som hittills inte varit så väl undersökta, men som bedöms vara mycket skadliga för människors hälsa. I städer är trafiken den största källan till PAH:er.
Trädens blad tar upp föroreningarna
Resultatet är tydligt: föroreningarna i bladen ökade över tid, och forskarna kunde visa på ett tydligt samband mellan mängden föroreningar i luften och mängden föroreningar i bladen.
– Studien slår fast att bladen samlade upp luftföroreningarna under sommaren, och därmed minskade människors exponering för skadliga ämnen i luften. Det är ovanligt med såhär omfattande mätningar av föroreningar i både växtlighet och luft, och studien bekräftar att träd har betydelse för att förbättra luftkvaliteten i städer, säger Håkan Pleijel, professor i miljövetenskap vid Göteborgs universitet.
Stora skillnader mellan stadsområden
Samtidigt upptäckte forskarna att föroreningsnivåerna varierade stort mellan de olika mätplatserna. På den mest förorenade platsen – Nils Ericsson terminalen – var halten PAH:er i luften sju gånger högre än i Angereds stadspark.
– Att det är så pass stora skillnader mellan luftföroreningar i olika delar av staden kan uppfattas som förvånande, och det är viktig information för myndigheterna att känna till, säger Håkan Pleijel, som tillägger att trafiken är den huvudsakliga källan till luftföroreningar i de miljöer som studerats i projektet.
Figuren visar summan av 32 PAH:er i luften på sju platser i Göteborg i stadsmiljö, samt i Botaniska trädgårdens arboretum. Y-axeln visar ett medelvärde av mätningarna i juni och september 2018. Halten är angiven i ng/m3 luft, dvs i miljarddels gram per kubikmeter luft. Några fastslagna gränsvärden finns inte, men forskarna framhåller att resultatet är en viktig utgångspunkt för framtida riskbedömningar.
Barrträd viktiga luftrenare på vintern
På ett par platser i stadsmiljö, samt i Botaniska trädgårdens arboretum, mätte forskarna även föroreningar i barr, i arten svartall. Mätningarna visade att föroreningshalterna var betydligt högre i barr som var tre år gamla, jämfört med barr som var ett år gamla.
– Det visar att även barrtträd har betydelse för att rena stadsluften. En fördel med barrträd är att barren sitter kvar även på vintern, när föroreningsnivåerna i städerna vanligtvis är som högst, säger Jenny Klingberg, forskare i miljövetenskap vid Göteborgs botaniska trädgård.
Grönska behövs i stadsplaneringen
Forskarna hoppas att studien kan bli en viktig pusselbit i planeringen av det urbana landskapet.
– Vi behöver arbeta med flera metoder för att minska luftföroreningsnivåerna i våra allt mer befolkade städer. Minskade utsläpp är den viktigaste åtgärden, men vi visar att även grönska har en viktig roll för att lyckas skapa hållbara städer där invånarna mår bra, säger Jenny Klingberg.
Håkan Pleijel, professor i miljövetenskap, institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet, hakan.pleijel@bioenv.gu.se
Jenny Klingberg, forskare i miljövetenskap, Göteborgs botaniska trädgård, jenny.klingberg@vgregion.se
I mer än tusen år var Uppåkra ett maktcentrum i Skandinavien, till ytan lika stort som Gamla stan i Stockholm. Bosättningen etablerades i det bördiga landskapet under 100-talet före vår tideräkning. Fram till kristendomens intåg i slutet av 900-talet var Uppåkra en centralplats förbunden med eliter i hela Europa, från Brittiska öarna till Svarta havet.
Det tydligaste uppsvinget kom vid romartidens slut, vid 200- och 300-talet. Då gick startskottet för en månghundraårig dominans över landskapet. Mäktigheten kan avläsas i de sammanlagt 28 000 fynd som hittills hittats.
Ovanligt lång bosättning i Uppåkra
Att en bosättning med konstant makt funnits kvar så länge på samma ställe är extremt ovanligt, berättar Mats Roslund, professor i historisk arkeologi, vid Lunds universitet.
Uppåkra idag. Hövdingahallen låg tidigare till höger i bilden, snett bakom den röda ladan. Bild: Lunds universitet.
– Det är unikt att samma plats använts som hövdingasäte under både yngre och äldre järnålder. Trots att samhället genomgick ekologiska och sociala kriser löste man dem och behöll sin position som maktcentrum, säger Mats Roslund.
Under 2000-talet grävdes bland annat ett tempelliknande kulthus, etablerat under romersk järnålder, fram. Där ägde religiösa ritualer rum under flera sekel. Det har forskare kunnat fastställa efter att exempelvis ha hittat gudabilder och andra religiösa symboler.
Samhället förändrades från järnålder till vikingatid
Nu vill Mats Roslund tillsammans med Torbjörn Ahlström, professor i historisk osteologi, ägna sig åt byggnaden intill – ett 40 meter långt residenshus beläget på högsta höjden, med utsikt över den skånska slätten. Här bjöd de styrande in till gillen och samråd under gudarnas granskande blickar från kulthuset ett tiotal meter bort.
– Nu vill vi gräva djupare och studera hur samhället förändrades från tidigaste järnåldern till vikingatid och hur den politiska och religiösa makten växelverkade under seklen.
– Denna möjlighet till kontinuitet i kulturlagren och samband mellan gudar och människor går inte att hitta någon annanstans. Den ger oss en unik möjlighet att studera förändringar i ekonomi, ritualer och social samvaro under hela järnåldern. Processer är nyckelordet.
Vi kan lära av järnålderns livsmönster
Mats Roslund menar att dagens människor kan lära sig en del av forntidens livsmönster och hur man höll samman gemenskapen.
– Varenda säsong i jordbrukssamhället var en kamp. Vi kan alltid plocka ut en ny kavring från frysen, men dessa människor kunde aldrig vara säkra på att de skulle överleva vintern. Hur klarade de sig? Hur lyckades man hålla samman ett stort jordagods under svåra förhållanden?
Jorden berättar om pandemier, vulkanutbrott och livsöden
Utöver föremål såsom silvermynt, glasskärvor, glaspärlor, smycken, kökskärl och vapen ska för första gången också jorden analyseras närmare. Den rymmer berättelser om såväl pandemier som livsöden via bakterier, virus och DNA från djur och människor. Kanske döljer jorden aska från de stora vulkanutbrott på 500-talet som diskuteras intensivt inom forskningen.
– Arkeologin står inför en ny naturvetenskaplig revolution och omfattningen av denna kan vi bara skönja. Tidigare hade vi kol 14-metoden och stratigrafi för datering och kulturjorden sållades bort under grävningarna. Men kulturjorden i sig är en guldgruva för forskningen, säger Torbjörn Ahlström.
Nya metoder avslöjar hövdingens gäster
Med så kallad mikroarkeologisk metod i kombination med synkrotronljus i forskningsanläggningen Max IV kan man identifiera olika faser i hallbyggnadens användning. Miljö-dna från sedimenten och dna från ben och tänder gör det möjligt att identifiera vad som konsumerades av vilka, och detta under en lång tid.
– På så sätt är detta ett pionjärprojekt. Vi kan komma att avgöra vilka människor som var på besök, till och med ta reda på vem det var som på vintern år 463 satt och spottade ut öl på golvet!
Fornfynd kan förstöras om inte allt grävs upp
I september 2022 påbörjas utgrävningarna. Lunds universitet har fått donationer på 40 miljoner kronor för att blottlägga den del som bedöms ha varit Uppåkras maktcentrum – hövdingahallen. Men ytterligare tio miljoner kronor behövs.
– Vi har noga förberett hela undersökningen, vilka specialister som behövs var och när, och hur lång tid det kommer att ta. Gräver vi bara en del så kommer resten att förstöras av naturliga geologiska processer, säger Mats Roslund.
40 miljoner donerade till utgrävningen
Uppåkraforskarna vid Lunds univerersitet har hittills fått 20 miljoner kronor från Tetra Laval, 10 miljoner från Crafoordska stiftelsen, 6 miljoner från LMK-stiftelsen samt 3,3 miljoner från Thora Ohlssons stiftelse.
Ytterligare cirka 10 miljoner behövs för att ro projektet i hamn, men forskarna har fått klartecken från Lunds universitets ledning att sätta igång med rekrytering av personal ändå. Både rektor Erik Renström och forskarna själva tror att flera donatorer tillkommer under resans gång.
Gräsmarker som har skötts med lågintensivt bete eller slåtter under lång tid utgör några av de mest artrika livsmiljöerna i Europa. Men jordbrukslandskapet har förändrats mycket under 1900-talet. De tidigare blomrika gräsmarkerna har omvandlats till åkrar eller växt igen med skog. Det är ett stort hot mot den biologiska mångfalden.
Vägkanter kan vara artrika
Samtidigt har andra typer av gräsmarker ökat. I Sverige täcker gräsmarker längs kraftledningsgator och vägkanter nästan lika stora arealer som de kvarvarande värdefulla ängs- och betesmarkerna. Både vägkanter och kraftledningsgator kan vara artrika och det finns ett stort överlapp med de arter man hittar på ängar och i hagar.
Juliana Dániel-Ferreira har tittat på vägkanternas och kraftledningsgatornas potential för biologisk mångfald, om de underlättar spridning i landskapet och hur de kan skötas för att öka värdet som livsmiljöer för dessa arter.
Spårade insekternas rörelse
I ett experiment följde Juliana hur blombesökande insekter rörde sig i vägkanten. Hon satte ut blommande fältvädd med fluorescerande puder på – rött på ena sidan av vägen och blått på den andra. Målet var att simulera pollinering och kunna spåra hur insekterna rör sig. Hon valde vägar med varierande trafik och olika blomtätheter.
Resultaten visade att alla vägkanter, oberoende av hur många blommande arter de innehöll, underlättar insekternas rörelser genom landskapet.
Trafik ett hot mot humlor
Juliana har också inventerat humledrottningar längs vägar med olika trafikintensitet – döda och levande. Ju mer trafik desto större sannolikhet var det att observera en död humledrottning. Dessutom minskade antalet bosökande drottningar kraftigt längs vägar med hög trafik och artfattiga vägkanter.
Därför rekommenderar hon olika skötsel för vägar med lågintensiv respektive högintensiv trafik.
– Vägkanter längs vägar med låg trafikintensitet bör skötas för att gynna blomrikedom och antal arter. Det kan handla om att klippa vägkanten mindre ofta, helst bara en gång i slutet på säsongen. En annan viktig åtgärd är att samla det som har klippts, för att gynna växtarter som trivs i näringsfattig jord, säger Juliana.
Livsmiljöerna kan ökas
Potentialen är stor. Sverige har cirka 344 000 km vägar med en trafikintensitet som varierar från 0 till 2 000 fordon per dag. I dag är bara 10 procent artrika vägkanter. Om vi skötte bara en meters bredd på varje sida av vägen för naturvård skulle det leda till en ökning med ca 69 000 hektar livsmiljöer för pollinatörer. Att sköta två meters bredd på varje sida skulle uppskattningsvis leda till en ökning på 138 000 hektar.
Skydda humledrottningarna
Under våren är sannolikheten att hitta påkörda humledrottningar högre längs högtrafikerade vägar. Bild: Juliana Dániel-Ferreira
Längs vägar med hög trafik och med blomfattiga (eller gräsdominerade) vägkanter rekommenderar Juliana att hålla låg vegetationshöjd under våren. Då undviker man att locka dit bosökande humledrottningar som kan dödas av trafik.
Oavsett skötsel och trafikmängd är vägarna barriärer för blombesökande insekter. Sannolikheten att insekterna korsade vägen var lägre än sannolikheten för rörelser i andra riktningar såsom längs vägkanten eller mot närliggande gräsmarker. Och intressant nog förstärktes den effekten när vägkanten var artrik. Kanske för att insekterna valde att stanna i vägkanten istället för att försöka ta sig över.
Undvek att korsa vägen
– Detta tyder på att blombesökande insekter uppfattar vägytan i sig som ett hinder, som de undviker att korsa, säger Juliana.
I sin avhandling konstaterade hon dessutom att alla typer av gräsmarker hade i genomsnitt fler växtarter när en kraftledningsgata korsade landskapet.
– Men de kan bidra ännu mer genom att man sköter dem för att gynna arter. Det kan till exempel handla om att klippa dem oftare än idag, samla in det som har klippts och skapa områden med låg vegetationshöjd i ledningsgatorna, säger Juliana Dániel-Ferreira.
Juliana Dániel Ferreira. Institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet, juliana.daniel.f@slu.se
Ohälsosamma matvanor är en riskfaktor för att utveckla sjukdomar som typ 2-diabetes. Och det finns mycket forskning om vilken kost som minskar risken för typ 2-diabetes. Däremot finns det stora kunskapsluckor om hur våra gener påverkar vår förmåga att bryta ner mat.
Nu ger forskning från Lunds universitet i vart fall ytterligare stöd för att en gen som kallas AMY1 har betydelse för hur våra kroppar tar hand om stärkelserik mat, som bröd, pasta, ris och potatis. Men den visar också att olika varianter av AMY1-genen gör att kroppen blir olika bra på att ta hand om stärkelserik mat.
– Målsättningen är att vår forskning ska bidra till individanpassade kostråd som kan minska risken för typ 2-diabetes och fetma, säger Emily Sonestedt, forskare inom nutritionsepidemiologi vid Lunds universitets diabetescentrum.
Nitton personer åt massor av mackor
Forskarna bjöd in 19 deltagare till två brödmåltider. Efteråt skiljde sig nivåerna i blodsocker och insulin mycket åt mellan deltagare med olika många varianter av AMY1-genen.
– Globalt sett äter vi mycket stärkelserik mat, som bröd, pasta, ris och potatis. Kolhydrater är en viktig källa till energi, men det gäller att se upp med kolhydrater som ger höga blodsockertoppar. Högt blodsocker är en riskfaktor för att få typ 2-diabetes, säger Emily Sonestedt.
Amylas är det enzym som bryter ner stärkelse och AMY1 är genen som kodar för amylas i saliven. Av de 19 personer som deltog hade nio personer mellan två och fyra kopior av genen AMY1, medan övriga hade tio eller fler kopior.
– Människor har mellan 2-17 kopior av genen, men de allra flesta svenskar har omkring sex kopior av genen. Vi bjöd in deltagare med extremt få respektive väldigt många kopior för att få en tydlig bild av om genvarianten påverkade blodsocker- och insulinnivåer, säger Emily Sonestedt.
Efter måltiden med två och en halv skivor bröd hade gruppen med många kopior av amylasgenen 83 procent högre blodsockersvar och 73 procent högre insulinnivåer jämfört med studiedeltagare med få kopior av genen. Skillnaden var något mindre efter måltiden med fem skivor bröd. Gruppen med många kopior av genen hade då omkring 40 procent högre blodsockersvar och insulinnivåer jämfört med personer med få kopior av genen
Vad är stärkelse?
Stärkelse är en kolhydrat som finns i potatis, pasta, ris och bröd. Stärkelse består av en lång, lång rad glukosmolekyler som sitter bundna till varandra och som är lätta för kroppen att bryta ner. Det är därför som vitt bröd har ett högre glykemiskt index än grovt bröd, som innehåller mindre stärkelse och mer kostfiber. I det vita brödet är stärkelsen enklare för mag- tarmkanalen att bryta ner, vilket i sin tur frigör glukosmolekylerna som snabbare kommer ut i blodet.
Deltagare utan diabetes
Deltagarna i studien som rekryterades genom Malmö Offspring Study (MOS), hade inte diabetes eller problem med högt blodsocker och kom fastande till de två måltiderna. Vid det första tillfället åt de två och en halv skiva formfranska och vid andra tillfället fem brödskivor under en period av 15 minuter. Deltagarna lämnade blodprover före måltiderna och flera gånger upp till två timmar efteråt.
– Deltagare med ett stort antal kopior av genen får ett högre blodsocker eftersom de bryter ner stärkelsen snabbt i munnen och energin går snabbt ut i blodet. En positiv sak med det här är att det är en grupp som kan dra nytta av bra stärkelse, något som vi har sett i en av våra tidigare studier. Det här är också en grupp som kan behöva vara försiktig med snabba kolhydrater som ger förhöjda blodsockernivåer, säger Emily Sonestedt.
Det har gjorts ett fåtal liknande studier inom området som både bekräftar och motsäger resultaten från studien. Forskarna planerar nu att göra en större studie med fler deltagare där de undersöker fler värden vid sidan av blodsocker och insulinnivåer.
Individanpassade kostråd mot typ 2-diabetes
– Förhoppningen är att vår forskning ska resultera i ett test som mäter amylaset i saliven. Ett sådant test kan vara värdefullt för personer som behöver hitta stärkelsekällor som inte höjer blodsockret för mycket, säger Emily Sonestedt.
Emily Sonestedt, docent och forskargruppsledare inom Nutritionsepidemiologi vid Lunds universitet, emily.sonestedt@med.lu.se
– Det tar åtta till tretton år efter avverkning och återplantering, beroende på i vilken del av Sverige skogen finns. Detta motsvarar ungefär 15 procent av den normala omloppstiden, som är 60–90 år i södra och mellersta Sverige, säger Achim Grelle, lektor på institutionen för skog och träteknik vid Linnéuniversitetet.
Achim Grelle har tillsammans med kolleger vid Linnéuniversitetet och Sveriges lanbruksuniversitet (SLU) jämfört koldioxidflödena i fem ungskogar. Fyra av dem i trakterna kring Toftaholm mellan Värnamo och Ljungby i Småland och en nära Skyttorp i Uppland.
Den skog som tog längst tid på sig för att bli en kolsänka igen, var den i Skyttorp, som var både den nordligaste och den minst produktiva. Snabbast var en av skogarna i Toftaholm, i vilken man testat att ta bort stubbarna efter avverkningen.
– Den blev en nettosänka efter bara åtta år. Och redan efter elva år hade den tagit upp lika mycket kol som förlorats under hygges- och ungskogsfasen och därmed betalat hela sin ”utsläppsskuld, säger Achim Grelle.
Små tallplantor på tillväxt. Med omloppstid i skogbruket menas tiden från att en ny generation skog sås eller planteras efter en avverkning, och fram tills dess skogen avverkas igen, omloppstiden för skog i Sverige är i genomsnitt 100 år.
Nettosänka eller nettokälla?
Skog tar upp koldioxid från atmosfären genom trädens fotosyntes. Kolet lagras både i biomassa, alltså i träden, och i marken. Samtidigt producerar skogen koldioxid. Det sker både genom växternas ”utandning” och genom mikroorganismernas nedbrytning av organiskt material.
– Det är balansen mellan detta upptag och denna produktion av koldioxid över en längre tidsperiod, till exempel ett år, som är intressant. Den avgör om skogen är en nettosänka, alltså tar upp mer koldioxid än den avger, eller en nettokälla, alltså avger mer än den tar upp, säger Achim Grelle.
Ungskog blir kolsänka igen – olika snabbt
Skogar här i Norden sköts huvudsakligen genom att man avverkar de flesta träden på en yta, så kallad kalavverkning. Därefter planterar man ny skog. Det här sättet att sköta skogen producerar mycket biomassa, vilket är bra sett ur klimatsynvinkel.
– Men avverkningen innebär även att en del av den stora mängd kol som finns bunden i marken frigörs till atmosfären. Detta eftersom kolupptaget genom trädens fotosyntes upphör, medan utsläppen från nedbrytningsprocesserna fortsätter och till och med kan vara förhöjda under en viss tid. Om man bedriver så kallat trakthyggesbruk, det dominerande sättet att bruka skog i Sverige, är det viktigt att snabbt etablera nya skogsplantor efter avverkningen.
När man vill veta bästa sättet att sköta skogen för att motverka klimatförändringarna är det viktigt att förstå varför olika skogar tar olika lång tid på sig att bli nettosänkor, och om det går att göra något för att korta den tiden.
– Till exempel skulle mer snabbväxande skogar kunna återgå snabbare till ett kolupptag. Eller kan man kanske ta bort mer biomassa i samband med avverkningen. Biomassa som annars skulle brytas ned och avge koldioxid, säger Achim Grelle.
Studien på ungskog i Småland och Uppland visar:
Den brukade skogen i södra och mellersta Sverige är en kolkälla under en relativt liten del av sin omloppstid.
Mer produktiva skogar blir kolsänkor snabbare och har i regel även kortare omloppstider än mindre produktiva skogar.
Kolbalansens återhämtning tar cirka 15 procent av omloppstiden, oavsett produktivitet.
Vill man påskynda återhämtningen genom gödsling riskerar man inte att öka utsläppen av metan och lustgas nämnvärt.
Källa: När ungskogen går från en kolkälla till en kolsänka
Gödsla skogen eller inte?
Forskarna gödslade också en av skogarna som ingick i studien för att se hur det påverkade trädens tillväxt och därmed kolupptaget.
När man gödslar med kväve kan ibland utsläppen av metan och lustgas från marken öka. Eftersom de är mycket starka växthusgaser är det viktigt att dessa utsläpp begränsas, då de riskerar att minska en eventuell klimatnytta av gödslingen.
Det var för tidigt att utvärdera gödslingens effekter på skogens kolbalans inom projektets tidsram, men forskarna kan dra slutsatser angående effekten på övriga växthusgaser.
– Gödslingen ledde till att marken tog upp mindre metan, men den började ändå inte avge metan. Det blev små utsläpp av lustgas samma år som vi gödslade; dock inte åren därefter.
Totalt var dock flödena av dessa gaser mycket små. Det största utsläppet av lustgas motsvarade 0,18 ton koldioxid per hektar och år, vilket kan jämföras med att skogen totalt årligen tog upp över 18 ton koldioxid per hektar, säger Achim Grelle.[/textblock]
Ny teknik och ökad elektrifiering innebär att samhällets behov av både vanliga och ovanliga metaller ökar, till exempel sällsynta jordartsmetaller. En av Europas största förekomster finns i Norra Kärr utanför Gränna.
– Norra Kärr har kapacitet att bidra till EU:s framtida ökade självförsörjning av sällsynta jordartsmetaller, säger Axel Sjöqvist, författare till en ny avhandling vid Göteborgs universitet.
För att kunna genomföra grön omställning och för nytillverkning av vindkraftverk och elbilar krävs en tillförlitlig försörjning av bland annat sällsynta jordartsmetaller. Sällsynta jordartsmetaller används i teknik som till exempel bildskärmar, katalysatorer, batterier och kraftfulla permanentmagneter.
– Det är därför viktigt att få kunskap om bergarternas geologiska ursprung och utveckling och att dessutom kunna se fördelningen av de sällsynta jordartsmetallerna mellan olika bergarter och mineral. Det här är en förutsättning för resurseffektivt utnyttjande och för framtida prospekteringsinsatser i Sverige och globalt, säger Axel Sjöqvist vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.
Studierna i hans avhandling ger nya insikter i Norra Kärrs geologiska ursprung.
– För många innovationskritiska metaller och mineral saknas idag en säker försörjning.
För en grön omställning krävs tillräcklig tillgång till de metaller som vindkraftverk och elbilar byggs av. Vindkraftverken producerar mer el och elbilarna kan köra längre sträckor tack vare sällsynta jordartsmetaller, som är viktiga komponenter i elmotorer och generatorer.
EU importerar från Kina
Gruvverksamhet och mineralutvinning skapar samtidigt utmaningar för miljön. Och planerna på mineralutvinning utanför Gränna har gett upphov till miljöprotester.
– Brytning av resurser påverkar alltid miljön på något sätt. Den påverkan försvinner inte när vi importerar metallerna, snarare blir den större ur ett globalt miljöperspektiv. Resurserna i berggrunden går tyvärr inte att flytta på. Det är upp till Mark- och miljödomstolen att bedöma om företagets nya plan för brytningen i Norra Kärr kan genomföras på ett miljösäkert sätt.
Idag importerar Europeiska unionen 98 – 99 procent av sitt behov av sällsynta jordartsmetaller från Kina.
– Där har de framställts under tveksamma förhållanden för människor och miljö. Kina har ett globalt marknadsmonopol och styr därför hur mycket av dessa metaller som finns tillgängligt i resten av världen. Följaktligen har de även indirekt kontroll över om EU lyckas uppfylla sina hållbarhetslöften.
Axel Sjöqvist, institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet, axel.sjoqvist@gu.se
Mer om de sällsynta jordartsmetallerna:
Sällsynta jordartsmetaller är en grupp som innefattar 17 grundämnen: lantan och de fjorton lantaniderna samt yttrium och skandium. Flertalet av dessa ämnen upptäcktes i Sverige av svenska forskare i mineralprover från två svenska fyndorter: Ytterby gruva i Stockholms skärgård och Bastnäsfältet i Bergslagen.
Bergarterna i Norra Kärr bildades för 1,5 miljard år sedan. Sällsynta jordartsmetaller anrikades till höga koncentrationer genom fraktioneringskristallisation av magma med ett ursprung i jordmanteln. För en miljard år sedan, när Västkusten präglades av en Himalaya-liknande bergskedja, påverkades bergarterna i Norra Kärr av en höjd temperatur och bergskedjetryck. Detta gav upphov till en lokal omfördelning av metallerna i Norra Kärr. Metallerna är inkorporerade i mineralet eudialyt.
Energiprestanda har länge varit en viktig byggnadsparameter för bostadshusen i Norden för att bekämpa det kalla klimatet. EU-direktivet 2010/31/EU, om byggnaders energiprestanda, har gjort denna parameter än mer relevant i norra Europa det senaste årtiondet. Målen med att förbättra byggnaders energiprestanda inkluderar minskade kostnader och koldioxid-utsläpp, ökat energioberoende och förbättrat inomhusklimat.
Valet av kriterier styr energiprestandan i olika riktningar
Energiprestanda i bostadshus kan regleras med hjälp av olika kriterier – indikatorer och kravnivåer – och utvärderas med olika metoder. Valet av kriterier styr energiprestandautvecklingen i olika riktningar. Och valet av utvärderingsmetod kan avgöra om en byggnad klarar kriterierna eller inte.
De indikatorer, kravnivåer och utvärderingsmetoder som används för att reglera bostäders energiprestanda kan därför vara avgörande för byggnadsbeståndets framtida energiprestanda.
– Jag vill utmana beslutsfattare att ifrågasätta vilka indikatorer, kravnivåer och utvärderingsmetoder som ska användas för att reglera energiprestanda i bostadshus i kallt klimat, säger Ingrid Allard Stolterman, Umeå universitet.
Hon har studerat hur man gör i Norge, Sverige, Finland och Ryssland. I sin avhandling visar hon att de kriterier och utvärderingsmetoder som används för att reglera bostäders energiprestanda skiljer sig mycket åt mellan länderna.
Fokus på byggnaders värmeförlust i Finland
I de gällande nationella byggreglerna för bostadshus den 1 januari 2020 utmärkte sig de finska energiprestandakriterierna genom sitt fokus på byggnadens värmeförlust och strikta kravnivåer jämfört med de andra länderna.
De norska och ryska kriterierna utmärkte sig genom att inte ställa något krav på energiproduktionens effektivitet eller valet av energikälla. De ryska kriterierna utmärkte sig dessutom genom sitt fokus på byggnadens formfaktor – relationen mellan byggnadens volym och den omslutande arean – som uppmuntrar till att bygga stora flerfamiljshus framför små villor.
De svenska byggreglerna utmärkte sig genom ett krav på mätningar av energianvändningen i driftfasen för att påvisa att byggnaden följer kriterierna. I Sverige och Finland uppmuntrar kraven också till uppvärmning med värmepump och avskräcker från direktverkande el.
– Skillnaderna mellan ländernas strategier kan påverka teknikutvecklingen och bostadsbeståndet. Det kan få konsekvenser både för ländernas primärenergianvändning och koldioxidutsläpp – och för invånarnas levnadsstandard, säger hon.
Drift och de boende påverkar energianvändningen
Parterna i den svenska upphandlingsprocessen av flerfamiljshus föredrog att utvärdera komponentfokuserade indikatorer eller indikatorer med en snäv systemgräns. Beställare, entreprenörer och kommunanställda, som arbetar att ställa krav på flerfamiljshus, vill både utvärdera byggnaden i projekteringsskedet, och verifiera energiprestandan genom mätningar i den färdiga byggnaden.
De upplevde dock problem med att byggnadens uppmätta energianvändning påverkades dels av byggnadens drift, dels av beteendet hos dem som använde byggnaden. Om byggnaden inte klarar kraven på uppmätt energianvändning, på grund av felaktig drift eller energikrävande brukarbeteende, kan det i värsta fall leda till viten för entreprenören.
Gap mellan projekterad och uppmätt energianvändning
I sin forskning har Ingrid Allard Stolterman också utvecklat en metod för att verifiera den färdiga byggnadens energianvändning – med minimalt inflytande från brukarbeteende och drift. Metoden bygger på en analys av det så kallade ”prestandagapet”, skillnaden mellan den projekterade energianvändningen och den uppmätta energianvändningen i den färdiga byggnaden.
– Avvikelser från byggnadens projekterade design och konstruktion kan äventyra hela byggnadsbeståndets energiprestanda om de går oupptäckta. Det är därför viktigt att verifiera den färdiga byggnadens energiprestanda, säger hon.
Ju äldre männen blir desto mer övertid arbetar de, visar den så kallade SOM-undersökningen i västsverige. Sextusen slumpvist utvalda i åldern 16-85 år har svarat på frågor om arbetstid och inställning till arbete. Och det visar sig att de äldsta männen i undersökningen är de som är mest benägna att arbeta 51 eller fler timmar per vecka.
– I ljuset av dessa resultat är exemplet med Britt-Marie 45, som Centerns ungdomsförbund använde sig av i våras för att visa att lata äldre var ett problem på arbetsmarknaden, ganska dåligt eftersom denna grupp i hög utsträckning arbetar deltid.
– Möjligen borde de istället prata om Gunnar, 50+, som borde gå ner från övertid till normal arbetstid och därigenom ge ungdomar en chans att komma in på arbetsmarknaden, säger Elias Johannesson, forskare vid Högskolan Väst.
Olika så kallade SOM-undersökningar har genomförts sedan 1986. I den aktuella undersökningen fick de svarande själva ange hur många timmar de arbetar per vecka. Därtill fanns frågor om önskad arbetstid och synen på arbete. Tillsammans med uppgifter om hur många barn som finns i hushållet samt kön och ålder på de svarande har Elias Johannesson analyserat västsvenskarnas arbetsliv.
Barn påverkar mest kvinnors arbetstid
Analyserna tydliggör att män generellt arbetar fler timmar per vecka än kvinnor.
Män utan barn arbetar vanligen 41 eller fler timmar per vecka.
Samma sak gäller för män som endast har barn som är äldre än sex år och för män som endast har barn som är sex år eller yngre.
Den enda grupp män som generellt arbetar mindre än 40 timmar per vecka är de som har både barn som är äldre och yngre än sex år. Där jobbar de flesta 35–40 timmar per vecka.
I kontrast till detta arbetar kvinnor som har både äldre- och yngre barn oftast 20–34 timmar per vecka vilket gör att skillnaden gentemot motsvarande grupp män blir omkring 15 färre arbetstimmar varje vecka.
För män i åldern 30–49 år finns en tendens att ligga nära en normal arbetstidsvecka på 41–50 timmar, medan kvinnor i samma ålder betydligt oftare arbetar deltid med 20–40 timmars veckoarbetstid.
Undersökning om arbetstid – så gick den till
SOM-undersökningen i Västra Götaland 2020 skickades under hösten ut till 6 000 slumpmässigt utvalda personer boende i Västra Götalands län.
Undersökningen genomfördes via postala enkäter och hade ett särskilt fokus på arbetsliv. Nettosvarsfrekvensen var 52 procent.
Undersökningen avrapporteras i forskarantologin Alltid måndag?
Kvinnor får svårare att gå upp i arbetstid
En annan betydande skillnad mellan män och kvinnor är att män i hög utsträckning arbetar som anställda på företag eller som egenföretagare. Kvinnor återfinns i högre utsträckning i landsting/region, kommun eller stat eller ideella organisationer. Skillnader i arbetskultur mellan privat och offentlig sektor bedöms spela stor roll för veckoarbetstiden.
I undersökningen ingår även en fråga om de svarande skulle vilja arbeta fler eller färre timmar per vecka än vad de gör i nuläget. Resultaten visar att kvinnor med både småbarn och äldre barn vill arbeta mer än vad de gör.
Kvinnor med endast småbarn är den enda grupp som tydligt vill arbeta mindre än vad de redan gör. Sammantaget illustrerar detta att kvinnor vill gå och ofta går ner i arbetstid när barnen är små, men därefter har svårt att komma upp i önskad mängd arbetstid när barnen börjar bli äldre.
Män tenderar att vara relativt nöjda med nuvarande situation och vill sällan arbeta mer eller mindre oavsett om de har barn eller ej.
Arbete inte riktigt lika viktigt som förr
En stor majoritet av västsvenskarna anser att arbete är viktigt. Däremot har andelen som svarat att det är mycket viktigt sjunkit från 59 procent år 2014 till omkring 50 procent år 2020. Kommande SOM-undersökningar kommer visa om det rör sig om en förändring i inställning till arbetsliv eller en pandemieffekt.
Om SOM-undersökningarna
Varje år svarar nästan 20 000 svenskar på frågor om allt från politik och medier till ämnen som livsstil, hälsa och fritidsvanor. Svaren används i olika samhällsanalyser. Gemensamt för alla SOM-undersökningar är att de genomförs med hjälp av enkäter med frågor inom flera olika områden. Enkäterna skickas vanligen ut med post men de går även att besvara digitalt. Urvalet är alltid slumpmässigt, men kan vara fokuserat på en viss population eller geografisk avgränsning.
Elias Johannesson, universitetslektor, avdelningen för psykologi, pedagogik och sociologi, Högskolan Väst, elias.johannesson@hv.se
Daniel Jansson, forskningskommunikatör, SOM-institutet, Göteborgs universitet, daniel.jansson@som.gu.se
– Mellan 5–6 procent av patienterna som opereras får adekvata värmebevarande insatser utifrån de tidigare rekommendationer som funnits i Sverige, säger Ingrid Gustafsson, doktorand i vårdvetenskap vid Linnéuniversitetet.
– Nationella riktlinjer skulle minska risken för en längre vårdtid, komplikationer och dessutom efterföljande kostnader för individen, sjukhusen, och samhället.
Att kroppstemperaturen kan sjunka i samband med en operation och att detta i sin tur leda till en rad mer eller mindre allvarliga, även dödliga, komplikationer, är välkänt. Men det går att undvika med värmebevarande insatser.
Perioperativ hypotermi (att kroppen har en lägre temperatur än 36 ºC före, under och efter operation) är ett mycket vanligt problem. Nedkylningen beror framför allt på temperaturskillnader mellan perifera kroppsdelar som armar och ben jämfört med inre organ samt den störning i kroppens temperaturreglerande funktioner som olika typer av narkos och bedövningar kan ge.
I samband med nedsövning eller ryggbedövning vid en operation sjunker patientens kroppstemperatur som mest de första 30 minuterna och det är därför viktigt med värmebevarande insatser både före och under operation.
I flera andra länder finns det tydliga nationella riktlinjer för hur perioperativ hypotermi ska undvikas, men detta saknas i Sverige än så länge, vilket har en negativ effekt på patientsäkerheten, menar Ingrid Gustafsson.
Värme får patienten att må bättre
Vi människor har generellt ett basalt behov av att undvika nedkylning eller överhettning, dock är både behovet och individens normala kroppstemperatur unika. Och det finns flera aspekter på att ge patienter värme under en operation.
– Att använda sig av värmebevarande insatser innan och under operationen kan skydda mot nedkylning och vårdskador, men även göra patienten mer avslappnad, omhuldad och trygg.
Nationell riktlinjer behövs bland annat därför att det finns osäkerhet kring hur en del värmebevarande insatser ska användas, menar Ingrid Gustafsson. Och för att det saknas inarbetade rutiner samt meningsskiljaktigheter inom operationsteamet, om hur värmebevarande insatser ska gå till.
Kostnad i början, vinst på sikt
– Initialt kan det bli en kostnad för de operationsavdelningar runt om i landet som behöver köpa in de material som krävs, till exempel varmluftstäcken och värmeskåp för spolvätskor och intravenösa varma vätskor. Men det är kostnadseffektivt att gör de värmebevarande insatserna. Det handlar om små insatser som har stor effekt, säger Ingrid Gustafsson.
Hon hoppas att resultaten i avhandlingen kan bli ett stöd till att skapa nationella riktlinjer för värmebehandlande åtgärder under operationer. Den ger också insikter i vad som kan underlätta en implementering av sådana.
– Redan nu kan man inom vården fritt använda sig av implementeringsplanen eftersom ett exemplar av avhandlingen kommer att skickats ut till varje operationsavdelning runt om i Sverige. De internationella rekommendationer som tas upp i avhandlingen kan också användas under tiden.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
