Miljönyttan av ekologisk odling beror på det omgivande landskapet. Den positiva effekten på biologisk mångfald är särskilt stor i odlingslandskap med få kvarvarande naturliga livsmiljöer som exempelvis naturbetesmarker, enligt en studie från Lunds universitet och Sveriges lantbruksuniversitetet.

– Ekologisk odling bidrar mer till den biologiska mångfalden på platser där det sedan tidigare finns relativt få arter, säger William Sidemo Holm, utredare vid AgriFood och doktor i miljövetenskap vid Lunds universitet.

Vad är en naturbetesmark?

En ängs- och betesmark är en naturlig gräsmark som har betats eller slagits under många hundra år. Vissa kan ha gödslats eller dikats och kallas då kultiverade betesmarker. De som aldrig har gödslats eller påverkats av andra produktionshöjande åtgärder kallas för naturbetesmarker. Naturbetesmarkerna tillhör våra allra mest artrika marker, men måste betas för att bibehålla sin biologiska mångfald.

Ekologisk odling kan ge mindre skörd

Samtidigt har sådana odlingslandskap ofta en hög jordbruksproduktion och därför är också kostnaderna i form av skördebortfall höga vid en övergång till ekologisk odling. Eftersom lönsamheten vid ekologisk odling ofta är lägre än vid konventionell odling kan lantbrukare få en miljöersättning för att odla ekologiskt.

Men ersättningens storlek påverkas inte av områdets produktivitet, vilket är ett problem, enligt William Sidemo Holm:

– Det leder till att få odlar ekologiskt i mer produktiva områden där konventionell odling är jämförelsevis lönsamt. Samtidigt är det just i dessa områden som ekologisk odling kan göra störst nytta då mängden naturbetesmarker ofta är låg, säger William Sidemo Holm som undersökt just undersökt kostnaderna för att öka biologisk mångfald genom ekologisk odling, och hur dessa påverkas av det omgivande landskapet.

– Vår studie visar behovet av att utforma styrmedel som gör det gynnsamt för lantbrukare i landskap med få naturbetesmarker att odla ekologiskt.

Ekologisk odling och biologisk mångfald – studien visar att:

  • ekologisk odling ökar biologisk mångfald (mätt som antalet växtarter) mest kostnadseffektivt i landskap med en liten andel naturbetesmarker.
  • kostnaden för att öka antalet växtarter med ekologisk odling ökar för varje tillkommen växtart.
  • bevarande av naturbetesmarker har en större effekt på antalet växtarter än ekologisk odling.

Källa: Ekologisk odling för mer biologisk mångfald – var får man mest för pengarna?(AgriFood Policy Brief 2022:1)

Utspridd ekologisk odling

Studien visar också att kostnaden för att öka antalet arter med hjälp av ekologisk odling ökar allteftersom en större areal i ett område redan brukas ekologiskt. Detta beror på att de arter som gynnas mest av ekologisk odling redan har tillkommit, och att vinstbortfallet ökar i takt med att mer produktiv mark måste konverteras till ekologisk. Därför visar studien också att det är viktigt med en geografisk spridning gällande var man odlar ekologiskt.

Så här gick studien till:

Metoden bygger på att forskarna studerade hur ekologisk och konventionell odling av vall, höstvete, vårkorn, raps, sockerbetor och baljväxter, samt djurhållning på naturbetesmarker, påverkar antalet vilda växtarter och jordbrukarnas vinster. För detta genomförde forskarna en fältstudie där de samlade in data om markanvändning, skörd och antalet växtarter från 19 gårdar (10 ekologiska och 9 konventionella) i Skåne. För att beräkna effekten på jordbrukares vinst kompletterades fältstudien med jordbruksstatistik från Jordbruksverkets driftsplaneringsprogram Agriwise.

Avhandling:

Effective conservation of biodiversity and ecosystem services in agricultural landscapes(pdf).

Kontakt:

William Sidemo Holm, Utredare vid AgriFood Economics Centre, SLU och doktor i miljövetenskap med inriktning på bevarande av biologiskt mångfald, Lunds universitet, william.sidemo.holm@slu.se

– I princip alla offentliga verksamheter tycks vara överbelastade med mer att göra än vad de egentligen kan hantera. En särskild utmaning för Polisen är att det inte går att skriva av ärenden på grund av att det är för mycket att göra – det är olagligt. Därför behöver Polisen hitta strategier för att lösa dilemmat, säger Andreas Liljegren, organisationsforskare och docent i socialt arbete vid Göteborgs universitet.

Två sätt att lösa överbelastning

I studien har han undersökt hur Polisens utredningsenhet i en av Sveriges storstäder hanterar överbelastningsproblemet. Resultatet visar att det finns två processer igång för att hantera situationen: begränsning av arbetsbelastningen genom att avskriva ärenden, och att lägga ärenden på hög i väntan på handläggning.

Enligt studien finns flera skäl att låta ärenden vänta. Det kan exempelvis ge sken av att mer händer i utredningarna än det faktiskt gör. Att lägga ärenden på hög innebär också att de blir enklare att skriva av i ett senare skede.

– Då kan bevisningen ha försvagats, vittnen har kanske inte en lika tydlig bild av händelseförloppet och teknisk bevisning kan ha gått förlorad, säger Andreas Liljegren.

Glapp mellan ambition och verklighet

Att offentliga verksamheter fungerar på det här sättet kan vara något att moralisera över, men Andreas Liljegren menar att verksamheter som till exempel Polisen inte har något val. Glappet mellan uppdragsgivarnas ambitioner för verksamheten och de resurser som tillsätts är helt enkelt för stort.

– För att handskas med överbelastningsdilemmat behöver verksamheten vara kreativ, annars går den under. I grunden handlar det om ett prioriteringsarbete för att systemet ska kunna upprätthållas, säger han.

Fallstudie av Polisen

Studien är en fallstudie och inkluderar intervjuer med tjänstemän och fokusgrupper, observationer och dokumentanalyser. Studien beskriver och analyserar hur polisens utredningsverksamhet agerar för att undvika att bli överbelastade.

Vetenskaplig artikel:

The police and ‘the balance’—managing the workload within Swedish investigation units.

Kontakt:

Andreas Liljegren, docent i socialt arbete, Göteborgs universitet, andreas.liljegren@socwork.gu.se

Utan bakteriedödande antibiotika skulle sjukvården se väldigt annorlunda ut. Vård av för tidigt födda barn, avancerad kirurgi, organtransplantationer och cancerbehandlingar är exempel på vård som är förenad med en ökad risk för infektion. I dag hanteras infektionsrisken med antibiotika. Men antibiotikaresistenta bakterier är ett växande problem i världen. Även förekomsten av blodinfektioner ökar globalt sett. I ljuset av detta har Martin Holmbom och kollegor studerat förekomst av blodinfektioner och antibiotikaresistens, samt dödligheten förknippad med dessa, i befolkningen i Östergötland.

Blodinfektion och sepsis

  • En infektion kan uppträda på många ställen i kroppen, som urinvägarna, luftvägarna och huden. I vissa fall sprider sig bakterierna till blodet. Det kallas då blodinfektion.
  • När vi får en infektion reagerar kroppens immunförsvar för att bekämpa bakterierna. I vissa fall när bakterier sprider sig i blodbanan reagerar immunförsvaret alltför kraftigt. Immunförsvarets överreaktion ger då tillsammans med själva infektionen en negativ påverkan på olika organ, som till exempel hjärtat, njurarna, hjärnan och lungorna. Detta tillstånd kallas blodförgiftning, eller sepsis.
  • Sepsis är ett allvarligt tillstånd som kan bli dödligt.
  • Symtomen vid sepsis kan te sig olika från person till person, och kan vara diffusa. Det är viktigt att söka vård tidigt om allmäntillståndet försämras.Källa: Martin Holmbom, läkare, Urologiska kliniken i Östergötland

I de fyra studierna som ingår i hans avhandling ser Martin Holmbom att förekomsten av blodinfektioner har ökat i Östergötland. Även dödligheten i blodinfektioner har ökat, något som åtminstone delvis kan hänga ihop med att många som drabbas är äldre med flera kroniska sjukdomar.

Forskarna har också undersökt utvecklingen av antibiotikaresistens i Östergötland  genom att analysera fler än 9 000 bakterier som orsakat blodinfektion. Forskarna tittade på hur motståndskraftiga bakterierna var mot olika antibiotika och vilka blodinfektioner som fick dödlig utgång. I studien var andelen multiresistenta bakterier* låg, men ökade kraftigt under de år som studerades. Forskarna gick vidare med dessa fynd genom att titta närmare på vilka faktorer som var starkast förknippade med dödlig utgång vid blodinfektion.

*Multiresistenta bakterier

Bakterier som har ökad motståndskraft mot flera antibiotika och som därför kan vara svårare att behandla.

– Även om vi ser att de multiresistenta bakterierna ökat i en svensk population, har ökningen inte följts av en ökad dödlighet. Den starkaste riskfaktorn för dödlig utgång i våra studier är samsjuklighet med flera kroniska sjukdomar, men även förlängd tid till inläggning på sjukhus, säger Martin Holmbom, nybliven doktor vid Linköpings universitet.

Symtomen kan vara diffusa

Symtomen vid blodinfektion och det allvarliga tillståndet blodförgiftning, eller sepsis, kan te sig olika från person till person och kan vara diffusa. Det kan därför vara svårt både för den drabbade och för sjukvårdspersonal att initialt bedöma hur allvarlig infektionen är, vilket kan bidra till att livräddande vård blir fördröjd. Dödlighet vid blodinfektion var i studierna också kopplad till ökad och hög ålder på patienterna.

Martin Holmbom menar att allt tyder på att multiresistenta bakterier kommer att öka och att det är mycket viktigt att prioritera motåtgärder.

Antibiotikaresistens hot mot hälsan

– Ökande antibiotikaresistens kan få allvarliga konsekvenser och är enligt mig ett stort hot mot den globala folkhälsan. Sverige har generellt låg antibiotikaförbrukning och ett gynnsamt resistensläge där man under flera år har arbetat med att minska användningen av antibiotika hos både människor och djur. Att vi trots detta ser en ökning av antibiotikaresistens bör vara en väckarklocka att vi behöver göra mer, säger Martin Holmbom.

En del av avhandlingsarbetet har handlat om att bygga upp en databas som används för att följa utvecklingen av antibiotikaresistens och blodinfektioner i Östergötland från år 2000 och framåt. Databasen kan ge värdefull information som kan ligga till grund för justering av lokala antibiotikarekommendationer vid blodinfektioner, och för att följa effekten av förebyggande åtgärder. I regionen finns sedan ett par år tillbaka också ett sepsislarm, i form av standardiserade handläggningsrutiner för vården vid misstänkt blodförgiftning.

Avhandling:

Clinical Impact of Bloodstream Infections – Characterization, Risk factors and Outcome.

Kontakt:

Martin Holmbom, doktor vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper, Linköpings universitet och specialistläkare vid Urologiska kliniken, Region Östergötland, martin.holmbom@liu.se, martin.holmbom@regionostergotland.se.

 

Utöver hög ålder och vissa bakomliggande sjukdomar så påverkar genetiska faktorer risken att bli svårt sjuk i covid-19. En internationell metastudie ledd av forskare vid Karolinska Institutet har identifierat en specifik genvariant som skyddar mot svår covid-19.

Arv från neandertalare ger skydd

Tidigare studier, på framför allt individer av europeisk härkomst, har visat att individer som bär ett särskilt stycke DNA har 20 procent lägre risk att bli inlagd på intensivvårdsavdelning vid covid-19. Det här DNA-stycket kodar för gener som styr immunförsvaret mot virus och är nedärvd från neandertalare hos ungefär hälften av alla människor utanför Afrika.

Själva DNA-stycket är långt och innehåller många olika genvarianter. Det har gjort det svårt att veta exakt vilken genvariant som skyddar. Om man hittar rätt variant så kan den vara en måltavla vid läkemedelsbehandling mot svår covid-19-infektion.

För att identifiera den specifika genvarianten letade forskarna i den aktuella studien efter individer som bar endast delar av detta DNA-stycke. Nedärvningen från neandertalare skedde efter utvandringen från Afrika, så forskarna såg en potential i att rikta in sig på individer med afrikansk härkomst som saknar arv från neandertalare och därmed även majoriteten av DNA-segmentet. En liten bit av segmentet är dock detsamma både hos personer med afrikansk och europeisk härkomst.

Afrikansk härkomst skydd mot covid

Forskarna fann att individer med huvudsakligen afrikansk härkomst hade samma skydd som individer med europeisk härkomst, vilket gjorde att de kunde peka ut en specifik genvariant som särskilt intressant.

– Att individer med afrikansk härkomst hade samma skydd gjorde att vi kunde identifiera den unika skillnaden i DNA:t som faktiskt skyddar mot covid-19-infektion, säger studiens försteförfattare Jennifer Huffman, forskare vid VA Boston Healthcare System i USA.

Analysen omfattade totalt 2 787 sjukhusinlagda covid-19-patienter av afrikansk härkomst och 130,997 personer i en kontrollgrupp från sex kohortstudier. 80 procent av individer med afrikansk härkomst bar den skyddande varianten. Effekten jämfördes med en tidigare större metastudie av individer med europeisk härkomst.

Enligt forskarna påverkar den skyddande genvarianten (rs10774671-G) hur långt det protein blir som kodas av genen OAS1. Andra studier har visat att den längre varianten av proteinet är bättre på att bryta ner viruset sars-cov-2, som orsakar sjukdomen covid-19.

– Att vi börjar förstå de genetiska riskfaktorerna i detalj är en nyckel för att utveckla nya läkemedel mot covid-19, säger medförfattaren Brent Richards, forskare vid Lady Davis Institute of the Jewish General Hospital samt professor vid McGill University i Kanada.

Inkludering viktigt  i studier

Covid-19-pandemin har lett till omfattande samarbeten mellan forskare från olika delar av världen, vilket gjort det möjligt att studera genetiska riskfaktorer hos en bredare mångfald av individer än i många tidigare studier. Majoriteten av all forskning sker dock fortfarande på individer av huvudsakligen europeisk härkomst.

– Den här studien visar hur viktigt det är att inkludera individer med olika härkomst. Hade vi bara studerat en grupp hade vi inte lyckats identifiera genvarianten i det här fallet, säger studiens korresponderande författare Hugo Zeberg, biträdande lektor vid institutionen för neurovetenskap på Karolinska Institutet.

Vetenskaplig artikel:

Multi-ancestry fine mapping implicates OAS1 splicing in risk of severe COVID-19. Jennifer E. Huffman, Guillaume Butler-Laporte, Atlas Khan, Erola Pairo-Castineira, Theodore G. Drivas, Gina M. Peloso, Tomoko Nakanishi, COVID-19 Host Genetics Initiative, Andrea Ganna, Anurag Verma, J. Kenneth Baillie, Krzysztof Kiryluk, J. Brent Richards and Hugo Zeberg. Nature Genetics .

Kontakt:

Hugo Zeberg, biträdande lektor, Institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet, Max Planck Institutet för Evolutionär Antropologi, hugo.zeberg@ki.se

Det visar en ny avhandling vid Umeå Universitet där stridspiloter, helikopterpiloter och helikopterbesättning har studerats.

– Det är viktigt att vi fångar upp tidiga tecken på att flygande personal riskerar att utveckla mer bestående fysiska symtom som påverkar deras arbetsförmåga, säger Matthias Tegern, doktorand vid Umeå universitet.

Stela och svaga nackar ökar risk för smärta

En grupp som var besvärsfria när studien påbörjades följdes med enkäter under ett år. Av dem utvecklade under året nästan en av fyra besvär i nacke eller bröstrygg. Ökad risk för att utveckla dessa besvär fanns hos dem som i början av studien uppgett att de tidigare hade upplevt besvär, hade mindre rörlighet vid framåtböjning av nacken samt en sämre uthållighet i nackens främre muskler.

I en annan studie genomfördes flera olika tester av fysisk prestationsförmåga, där det framkom att mindre rörelsekontroll respektive sämre rörlighet i framåtböjning av nacken hade samband med att rapportera besvär i nacke och bröstryggen. Ytterligare klinisk undersökning visade att individer med smärta i nacke eller bröstrygg uppvisar individuellt olika fysiska symtom och funktionsnedsättningar som kan sättas i samband med flygning och som också påverkar deras arbete.

Nack- och ryggbesvär vanligare bland flygare

Genom att låta dels flygande personal, dels soldater under internationell insats besvara en enkät, gick det att se att fysiska besvär var vanligare i nacke och bröstrygg bland den flygande personalen än bland marksoldaterna. Så många som nästan varannan, 46 procent, bland de flygande uppgav att de under det senaste året haft besvär i nacke eller bröstrygg, jämfört med färre än var femte bland marksoldaterna. Det gick även att se ett samband mellan besvären och låg självskattad hälsa.

– Det bekräftar det vi redan misstänkte att det kan ha att göra med arbetet som flygande personal utför. Låg självskattad fysisk hälsa har även visat sig vara en viktig faktor i tidigare studier, säger Matthias Tegern.

Undersökte försvarets piloter

Matthias Tegern har undersökt förekomsten av muskuloskeletala besvär, det vill säga problem relaterade till skelett och muskler, bland försvarets stridspiloter, helikopterpiloter och helikopterbesättning. Syftet var även att identifiera faktorer som både samexisterar men som också kan föregå utvecklingen av sådana besvär. Han har också undersökt tillförlitligheten i kliniska tester som undersöker rörelsekontroll, och genomfört individuella undersökningar av de som har besvär i nacke och bröstrygg.

– Tidigare studier inom Försvarsmakten har lett fram till  förebyggande åtgärder på olika nivåer, både för de som är besvärsfria och de som har besvär från rörelseapparaten. Det har främst fokuserat på besvär i knä och ländrygg. Kunskapen från avhandlingen kan användas för att utveckla och anpassa detta koncept till flygande personal som främst har besvär i nacke och bröstrygg, säger Matthias Tegern.

Vetenskaplig avhandling:

Muskuloskeletala besvär hos flygande personal i Försvarsmakten. Screening och klinisk undersökning av nacke och bröstrygg

Kontakt:

Matthias Tegern, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, matthias.tegern@umu.se

Avhandlingen är genomförd på uppdrag från Försvarsmakten. Underlaget har insamlats i nära samarbete med Karolinska Institutet. Samtliga deltagare fick besvara en enkät om förekomst av fysiska besvär och skador samt olika arbets- och hälsorelaterade frågor. Den flygande personalen fick även genomföra tester av rörelsekontroll, rörlighet, styrka och uthållighet i nacke och bröstrygg.

Flöden och vattenstånd förändras när vattenkraftverk och dammar byggs, vilket förändrar förhållanden och förutsättningar för liv i ett reglerat vattendrag. Vattenkraftverken hindrar också fiskars vandring till och från lekplatser där de fortplantar sig. Regleringen gör att vattenflöden och vattenstånd skiftar snabbt (så kallad korttidsreglering) och orsakar stress och störningar för alla arter i och vid vattendragen.

Miljöanpassning av älvar utan påverkan på kraftproduktion

Ett forskarteam från Umeå universitet har gjort fältstudier i Umeälven och kan presentera 28 scenarier med ekologisk reglering som visar miljönyttor och påverkan på produktion av elektricitet.

– Vi visar att vattenkraftverken i Umeälven kan miljöanpassas med relativt små förluster av elektricitet eller till och med utan produktionspåverkan, säger huvudförfattaren Åsa Widén, som nyligen har doktorerat på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.

Forskningsresultaten är viktiga för att kunna bevara biologisk mångfald i reglerade vattendrag. Resultaten är relevanta eftersom Sverige står inför en nationell omprövning av alla vattenkraftstillstånd där större krav på miljöhänsyn ska ställas.

Beräknar nytta och kostnader av miljöåtgärder

Hon förklarar vidare det är ovanligt med resultat av miljöåtgärder där både kostnader och miljönytta kvantifierats. Som exempel skulle ett nolltappningsförbud (krav på ett minsta ständigt flöde genom kraftstationerna) kombinerat med spill på 1–12 procent av det genomsnittliga årliga flödet till torrfåror leda till en förlust på 2,1 procent av den årliga elproduktionen. Om man lägger till fiskvägar skulle förlusten öka till 3,1 procent per år. Resultaten omfattar inte påverkan på balans- och reglerkraft.

Åsa Widen har utfört studien tillsammans med Roland Jansson, Birgitta Malm-Renöfält, Erik Degerman och Dag Wisaeus.

Vetenskaplig artikel:

Environmental flow scenarios for a regulated river system: projecting catchment-wide ecosystem benefits and consequences for hydroelectric production. Widén, Å., Malm Renöfält, B., Degerman, E., Wisaeus, D., och Jansson, R., Water Resources Research

Kontakt:

Roland Jansson, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, roland.jansson@umu.se

Åsa Widén, Institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU Umeå, asa.widen@slu.se

Risken är ett komplext problem och patienternas situation ser ofta väldigt olika ut. Ett väl fungerande samarbete mellan alla parter är en nyckelfaktor för att förutsättningarna ska bli så bra som möjligt. Maria Qvistgaar från Linnéuniversitetet har studerat vad man behöver göra för att minimera risken att drabbas av infektioner. Hon har även letat efter riskfaktorer hos patienterna.

Postoperativa sårinfektioner

Infektioner som uppstår i operationssår efter operation kallas för postoperativa sårinfektioner. De är bland de vanligaste vårdrelaterade infektionerna som  patienter drabbas av i Sverige. Det är vanligt att man ser tecken på infektion i nära anslutning till operation, men den kan även visa sig i ett senare skede. Infektionerna innebär lidande för individen, men också förlängda vårdtider och ökade kostnader för samhället. 

Skydd upp till femton timmar mot bakterier

Avhandlingen består av fyra delstudier som alla bidrar till att öka förståelsen för hur och varför dessa infektioner uppstår. I en av studierna kontrollerade Maria Qvistgaard kontamineringen av uppdukade sterila instrument.

– Tidigare har det funnits en osäkerhet om hur länge instrumenten höll sig sterila och hur länge man vågade ha dem uppdukade, säger Maria Qvistgaard. För att instrumenten ska hålla sig så fria från bakterier som möjligt använder man sig av övertäckningsdukar som ska skydda instrumenten mot kontaminering. Dubbla skyddslager håller instrumenten skyddade upp till femton timmar. Bakterierna lägger sig främst på det översta lagret, men det undre lagret håller sig rent.

Fetma ökar risk för infektion efter operation

I en annan studie har Maria Qvistgaard undersökt data från över 35.000 operationer gjorda mellan 2015-2019 där patienterna fått en ny  höftledsprotes. Hon har där kunnat identifierat ett antal riskfaktorer när det gäller risken för reoperation orsakad av protesinfektion.

– Vi kunde i resultatet bland annat se att män drabbas oftare än kvinnor, säger Maria Qvistgaard. Orsaken till detta är inte klarlagd och behöver utredas vidare. Vi kunde också se att individer med ett BMI som översteg 30 har en större risk att drabbas. Resultaten antyder att det finns behov av ökade stödåtgärder för patienter med högt BMI. Den här typen av kartläggning av riskfaktorer kan vara till stor hjälp när sjukvården ska personifiera stöd till den enskilda individen, men också för att hitta nya berättigade forskningsområden.

Sköterskors kompetens viktig skyddsfaktor mot infektion

De återstående två delstudierna består av intervjuer där man har pratat med både operationssjuksköterskor och patienter. Femton operationssjuksköterskor intervjuades kring fenomenet att förebygga postoperativa infektoner under pågående operation. Operationssjuksköterskan kompetens inom vårdhygien är en nyckelfaktor när man vill minimera riskerna för postoperativa infektioner.

– Operationssjuksköterskornas kompetens inom smittskydd, och deras samarbete med de övriga i operationsteamet, är en skyddsfaktor för postoperativa sårinfektioner och deras kompetens behöver finnas vid varje kirurgiskt ingrepp, säger Maria Qvistgaard. Utöver kunskap i smittskydd visade resultatet att ett välfungerande team kan utföra effektiva operationer utan att kompromissa med vårdkvaliteten.

Anpassad hjälp till patienter inför operation

Den sista delstudien är en intervjustudie med patienter som nyligen genomgått höftledsartroplastik, det vill säga fått en ny höftprotes. Bakterier från patientens egen hudflora kan orsaka kontamination under operationens gång, därför är det viktigt att försöka avlägsna dessa hudbakterier så långt det är möjligt. Intervjuerna med patienterna handlade om erfarenhet av preoperativa hudförberedelser i hemmet inför en operation. Proceduren med hudförberedelser i hemmet handlar om dubbeldusch med chlorhexidine-tvål och andra åtgärder som minskar mängden hudbakterier på huden under en begränsad tid.

– Här såg vi att det finns patienter som av olika anledningar har svårt att genomföra proceduren enligt anvisningarna. Därför är det viktigt att identifiera de patienter som inte är lämpliga för egenvård och som behöver hjälp med dessa förebyggande åtgärder.

Avhandlingen visar att risken för att drabbas av postoperativa sårinfektioner beror på ett flertal faktorer. Vissa går att åtgärda med enkla medel medan andra behöver mer forskning. Nyckelfaktorer är att försöka minimera alla kända risker och att individanpassa vården. Operationsteamets kompetens och samarbetsförmåga bör inte underskattas, menar Maria Qvistgaard.

Vetenskaplig avhandling:

Safeguarding from Surgical Site Infections: A mutual responsibility between the patient, caregiver, and the perioperative healthcare leaders.

Kontakt:

Maria Qvistgaard, adjunkt och doktorand, Linnéuniversitetet, maria.qvistgaard@lnu.se

Liv Ravnböl, forskningskommunikatör, Linnéuniversitetet, liv.ravnbol@lnu.se

Den nya sortens stjärnexplosion beskrivs i det senaste numret av tidskriften Nature. Denna slags supernova kallas Typ Icn.

Astronomerna, bland annat forskare från Stockholms universitet, menar att supernovan utgör explosionen av en ovanligt tung stjärna som innan explosionen kastat av sig det mesta av sitt yttre skal. Väte och helium, som annars utgör 99 procent av alla stjärnor, saknas helt i denna avskalade stjärnsmäll.

Söker efter stjärnexplosioner varje natt

Stockholmsforskarna medverkar i ett projekt som heter Zwicky Transient Facility (ZTF) och har sedan flera år tillbaka genomsökt stjärnhimlen varje natt efter nya stjärnexplosioner.

– Att vi hittar många tusentals supernovor betyder också att vi hittar de ovanligare sorterna, förklarar Steve Schulze vid Fysikum, Stockholms universitet, som är en av de deltagande astronomerna. Knepet är oftast att snabbt känna igen och undersöka de mest spännande explosionerna.

Stjärnan kollapsade till svart hål

ZTF-forskarna beskriver den andra Typ Icn supernovan som de funnit, i en kompletterande artikel. Här kunde de observera den mer i detalj, med både rymdteleskopet Hubble och det Nordiska optiska teleskopet (NOT) på La Palma, Kanarieöarna. De senare observationerna tyder på att det mesta av stjärnan kollapsat till ett svart hål.

– Vi tror det rör sig om en stjärnsmäll som syns i våra teleskop under några månader då gasen från explosionen krockar med den materia som stjärnan tidigare kastat ut, säger Jesper Sollerman, professor vid Institutionen för astronomi, Stockholms universitet, som också har deltagit i studierna.

­– Därefter kunde vi, trots flera försök, inte längre se supernovan, vilket kan tolkas som om det mesta av innandömet kollapsat till ett svart hål. Kanske är en sådan kollaps vad de flesta av de mest massiva stjärnorna råkar ut för, tillägger han.

Vetenskaplig artikel:

A WC/WO star exploding within an expanding carbon-oxygen-neon nebula, publiceras i Nature. Studien leds av Avishay Gal-Yam från Weizmanninstitutet i Israel och presenterar den första Typ Icn supernovan SN 2019hgp. Medförfattare från Stockholms universitet är Steve Schulze vid Fysikum samt Jesper Sollerman, Erik Kool och Claes Fransson vid Institutionen för astronomi.

Vetenskaplig artikel:

The Type Icn SN 2021csp: Implications for the Origins of the Fastest Supernovae and the Fates of Wolf-Rayet Stars, publiceras i Astrophysical Journal. Studien leds av Daniel Perley vid Liverpool John Moores University i England och inkluderar Jesper Sollerman, Steve Schulze, Erik Kool, Ragnhild Lunnan och Ting-Wan Chen från OKC och Stockholms universitet.

Kontakt:

Jesper Sollerman, professor i astronomi, Institutionen för astronomi, Stockholms universitet, jesper@astro.su.se

För länge sedan var män och kvinnor lika. Åtminstone var deras kromosomer nästan identiska. Men denna jämlikhet förändrades under evolutionärt tryck och könsspecifika kromosomer dök upp. Först samlades ett fåtal hanligt fördelaktiga gener på en ”vanlig” kromosom. För att göra historien kort slutade dessa gener att rekombinera med sina motsvarigheter under produktionen av spermaceller och överfördes endast från fäder till söner genom vad vi kallar proto-Y-kromosomen.

Denna proto-Y-kromosom, nu berövad på rekombination, började degenerera och förlorade det mesta av den information den bar på. Som ett resultat av det har kvinnliga däggdjur, och även flugor, två X-kromosomer, medan deras manliga motsvarigheter har en X-kromosom och en degenererad, informationsfattig Y-kromosom, tillsammans med flera par av icke-könade kromosomer (autosomer).

Hanar och honor bär inte på samma information längre

– Ur ett molekylärt perspektiv gav denna kromosomala ojämlikhet upphov till två stora frågor, säger Marie-Line Faucillion. För det första bär hanar och honor inte på samma mängd information längre. De två kvinnliga X-kromosomerna kan utgöra mall för att skriva ut dubbelt så många mRNA-molekyler jämfört med den enda manliga X-kromosomen.

I mRNA står m för budbärare och mRNA-molekyler är meningsfulla delar av kod som kopieras många gånger från den kromosomala DNA-mallen och innehåller instruktioner för att bygga alla olika proteiner som cellmaskineriet behöver. Detta kallas genuttryck.

– Den andra frågan är att eftersom proteiner som kommer från olika kromosomer kan associeras för att bilda mer komplexa molekylära maskiner, kommer hanarna att ha en brist på sina X-kromosomproteiner jämfört med sina autosomala proteiner och inte kunna sätta ihop de rätta komplexen i rätt mängd. Och det är helt enkelt dödligt för dem, tillägger Marie-Line Faucillion.

X-kopplat mRNA mer långlivat…

Däggdjur är redan kända för att inaktivera en X-kromosom hos honor för att återupprätta balansen mellan hane och hona. Men, när det gäller strategin för att balansera autosomerna med könskromosomerna, har diskuterats om huruvida det sker en fördubbling av mRNA-produktionen eller inte. Genom sitt doktorandarbete visar Marie-Line att livslängden för de mRNA som kommer från X-kromosomen är betydligt längre än de mRNA som kommer från autosomerna hos däggdjur, och att detta är ett sätt att balansera genuttryck.

…men inte hos flugorna

I flugor visade hon dock att så inte var fallet och fortsatte med att föreslå två nya sätt på vilka gener skulle kunna regleras genom att modulera hur lång tid de används i en cell innan de bryts ned.

Flugor är kända för att helt enkelt fördubbla mängden mRNA de producerar från den enda X-kromosomen hos hannar för att lösa båda könskromosomobalanserna på en gång. Detta orkestreras av en molekylär maskin bestående av fem proteiner och två specifika RNA.

– Intressant nog bär dessa RNA inte information för att bygga proteiner och är överflödiga på ett sånt sätt att om en av dem raderas har det inte någon konsekvens, samtidigt som borttagning av båda dödar hanarna,
säger Marie-Line Faucillion.

Hon undersökte de individuella rollerna för dessa RNA och lyfte fram deras skillnader, vilket förklarade varför evolutionen inte förkastade någon av dem, även om bara en av dem är nödvändig för hanlig överlevnad.

Avhandling:

Chromosom-specific adaptations of RNA stability and the roles of the roX RNAs in dosage compensation
Svensk titel: Kromosomspecifika anpassningar av RNA stabilitet och roX RNA:s funktioner och doskompensation

Kontakt:

Marie-Line Faucillion, forskningsassistent, Institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet, marie-line.faucillion@umu.se

Vår arvsmassa ger kroppens celler instruktioner som avgör varje celltyps högt specialiserade funktion. Informationen skickas ut med hjälp av två olika sorters RNA-molekyler: kodande RNA som omvandlar DNA till proteiner och icke-kodande RNA som inte tillverkar proteiner.

Eftersom icke-kodande RNA-molekyler inte producerar proteiner har man tidigare inte forskat så mycket om just dessa, trots att cirka 97 procent av RNA-molekylerna i vår kropp är icke-kodande. Vissa proteiner, så kallade RNA-bindande proteiner, har dock visat sig ha en avgörande roll bland annat i cancer eftersom de kan påverka flera olika egenskaper hos RNA-molekyler.

Använde CRISPR-teknik

– Med hjälp av vävnadsmaterial som donerats av patienter med levercancer har vi kunnat kartlägga både den kodande och icke-kodande delen av vår arvsmassa för att identifiera vilka RNA-bindande proteiner som har hög närvaro i levercancerceller. Vi fann att många av dessa proteiner interagerade med en typ av långa icke-kodande RNA-molekyler, så kallade lncRNA, säger Claudia Kutter, forskare vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, Karolinska Institutet, och studiens seniora författare.

Forskargruppen gjorde en mer detaljerad undersökning av en specifik kombination av ett RNA-bindande protein (CCT3) och en lncRNA-molekyl (LINC00326). Genom att använda avancerad CRISPR-teknik kunde de både minska och öka mängden av protein och lncRNA för att se hur detta påverkade cancercellerna. När lncRNA ökade, minskade cancercellernas fettdepåer och tillväxten av cancerceller avtog samtidigt som en stor mängd cancerceller dog. Efter studier i laboratoriemiljö har resultaten också bekräftats in vivo, det vill säga i levande vävnad.

Att geneditera med CRISPR–Cas9 innebär att det på ett väldigt exakt sätt går att hitta gener, och ta bort eller lägga till delar i levande organismers DNA. En del av komplexet – enzymet Cas9 – är själva ”saxen” som klipper DNA och en annan del – RNA – fungerar som ”adresslapp” och gör att klippet sker på rätt ställe.

RNA-baserad behandling i framtiden

Forskarnas upptäckt ger en insikt i interaktionen mellan RNA-bindande proteiner och lncRNA-molekyler, och bidrar till en bättre vetenskaplig förståelse runt deras roll i tumörer.

– Aktiviteterna för CCT3-LINC00326-paret kan redan nu användas i levercancerdiagnos och prognos. Kunskapen om just detta specifika par är bara en början och det finns många fler kombinationer av RNA-bindande proteiner och lncRNA-molekyler som vi vill undersöka vidare. På sikt kan det bidra till nya effektiva behandlingar såsom RNA-baserad behandling som inriktar sig på endast de sjuka cellerna och därmed kan minska biverkningarna, säger studiens försteförfattare Jonas Nørskov Søndergaard, forskare i Kutters forskningsgrupp.

Vetenskaplig artikel:

The CCT3-LINC00326 axis regulates hepatocarcinogenic lipid metabolism, (Jonas Nørskov Søndergaard, Christian Sommerauer, Ionut Atanasoai, Laura C. Hinte, Keyi Geng, Giulia Guiducci, Lars Bräutigam, Myriam Aouadi, Lovorka Stojic, Isabel Barragan, Claudia Kutter), Gut.

Kontakt:

Claudia Kutter, PhD, forskare vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, Karolinska Institutet, claudia.kutter@ki.se

Fotnot:

Forskningen finansierades av Knut och Alice Wallenberg Stiftelse, Ruth och Richard Julin Stiftelse, SFO-SciLifeLab fellowship, Vetenskapsrådet, Lillian Sagens och Curt Ericssons forskningsstiftelse, Gösta Miltons donationsfond, Chinese Scholarship Council, KI-KID funding, The Swedish National Infrastructure for Computing (SNIC), Nilsson-Ehle-donationerna, Barts and London Charity, Cancer Research UK, AIRC Fellowship for Abroad, Stiftelsen Tornspiran och Svenska Läkaresällskapet.

I sin avhandling har Jiyun Liu vid Linnéuniversitetet undersökt vilka positiva hälsoeffekter bär och baljväxter kan ha hos människor. Bär och baljväxter innehåller höga halter av olika bioaktiva ämnen, exempelvis polyfenoler och kostfiber vilket är några av fördelarna med att äta en mer växtbaserad kost.

Polyfenoler är organiska färgämnen med stark antioxidantverkan, som finns i frukter, bär, grönsaker, kryddor, kakao och som skyddar dem mot bakterier, svamp och andra parasiter.

Resultaten visar att svenska bär och baljväxter är bra källor för organiska ämnen som till exempel polyfenoler och att en kost med hela lingon, bruna bönor och bönfibrer resulterade i lägre grad av åderförfettning, samt att det hade en positiv påverkan på tarmfloran.

Studien är gjord på möss

Syftet med studien var att utveckla analysmetoder för att identifiera de olika bioaktiva ämnen som finns i bär och baljväxter. Jiyun började med att ta fram en metod för att identifiera och fastställa halten av bioaktiva ämnen i bär (lingon, hallon, blåbär, jordgubbar) och i kokta baljväxter (åtta sorter av svenska bönor och ärtor).

Jiyun Liu har använt sig av möss i sin studie. Efter att han identifierat 45 olika bioaktiva ämnen i bär och baljväxterna utfodrades mössen med antingen tillsatser av hela lingon, bruna bönor, kostfibrer från lingon eller polyfenoler ifrån lingonen och de bruna bönorna. Tillsatserna kombinerades med en fettrik kost som tilldelades mössen under 10,5 veckor för att studera dess påverkan på åderförfettning och förändringar i tarmfloran.

Kokning minskar positiva effekter

Resultaten visar att analysmetoden är lämplig för att identifiera och kvantifiera de aktiva ämnena, samt att svenska bär och baljväxter är bra källor för polyfenoler. I kokta baljväxter hittades lägre halter av polyfenol då de lakades ur i vattnet under blötläggningen och kokningen. En kost med hela lingon, bruna bönor och bönfibrer resulterade i lägre grad av åderförfettning med 50 procent, samt att det hade en positiv påverkan på tarmfloran.

– Mina fynd belyser de gynnsamma effekterna av bär och baljväxter i kosten. Det bör uppmuntra till att öka intaget av växtbaserade livsmedel, men det är viktigt att ha i åtanke att resultaten kommer ifrån en studie med djur och att den behöver bekräftas med ytterligare studier på människor, säger Jiyun Liu.

Avhandling:

Polyphenols in Swedish berries and pulses: Characterization and in vivo effects of fractions from lingonberries and brown beans in an Apoe-/- mouse model.

Kontakt:

Jiyun Liu, doktorand vid Linnéuniversitetet, jiyun.liu@lnu.se

Om forskargruppen:

Food Science.

– Bedömning av elevers skriftliga kompetens är en komplex uppgift. Utmaningen ligger i att i än högre grad nå en gemensam förståelse för vad som ska bedömas och att på det sättet minska risken för ett godtycke när det gäller vilka aspekter som klassas som viktigast eller att bedömningskriterierna tolkas på olika sätt, säger Maria Håkansson Ramberg, Institutionen för moderna språk, vid Uppsala universitet.

I sin avhandling fokuserar hon på bedömning av elevprestationer i svenska skolor. Studien undersöker vilka aspekter som lärare fäster avseende vid i sin bedömning, hur god lärares samstämmighet är och i vilken mån svenska elever uppnår förväntad nivå i språk på gymnasiet, i det här fallet tyska.

Kan leda till skillnader i betyg

I studien har Maria Håkansson Ramberg undersökt bedömningar av elevers skriftliga kompetenser på tre olika språksteg i det svenska systemet. Elevtexterna bedömdes av tre bedömargrupper: elevernas egna lärare, svenska externa lärare enligt svenska styrdokument samt europeiska bedömare som bedömde mot en B1-nivå enligt Gers*.

Enligt Maria Håkansson Ramberg är det positivt att lärare har en bred syn på vad som är skriftlig kommunikativ kompetens i språk, men att det däremot kan leda till skillnader i betygsättningen om lärarna viktar och tolkar bedömningskriterier olika. Även om lärarna överlag bedömer elevernas prestationer på samma sätt, kan det ibland vara betydande skillnader vid betygsättningen.

Bättre texter svårare att bedöma

– Det här tycks särskilt gälla för elevtexter som har höga betyg som A, B och C. När det gäller texter av lägre kvalitet, där eleven inte får godkänt verkar lärarna vara mer överens i sin bedömning. Därför är det viktigt att de får möjlighet att inte bara diskutera de lägsta kriterierna utan att även föra samtal om texter som når upp till högre betygssteg.

En del av studien handlar om hur en expertgrupp av europeiska bedömare med särskild utbildning inriktad mot Gers referensnivåer (läs mer nedan, redaktionens kommentar) bedömde de svenska elevtexterna enligt Gers. Den visar att elevtexter generellt uppnår den förväntade Gers-nivån B1 enligt Skolverket.

– Att svenska elever på gymnasienivå i årskurs 3 uppnår den förväntande nivån B1 vad gäller att skriva enligt Gers är en tydlig kvalitetsindikator gällande språkundervisningen på gymnasienivå i tyska.

Viktigt att diskutera bedömningar

Resultaten i avhandlingen visar på vikten av att uppmärksamma bredden i den kommunikativa kompetensen och inte enbart fokusera på exempelvis språklig korrekthet. Det är också väsentligt att lärare vid sambedömning även diskuterar elevlösningar med högre betygssteg.

– Jag hoppas att min forskning kan hjälpa språklärare, skolledare och andra beslutsfattare, särskilt när det gäller att skapa förutsättningar för bedömningsdiskussioner, både mellan ämneskollegor på samma skola och vid olika skolor. Förhoppningsvis kan jag bidra till det språkdidaktiska forskningsfältet när det gäller förståelse för bedömarprocessen och för hur provresultat kan förstås och användas, säger Maria Håkansson Ramberg.

*Gers

Gers är en europeisk referensram som är ett stöd för alla som undervisar i språk och bedömer språkinlärning. De svenska språkstegen för ämnet tyska på gymnasienivå, Tyska 3, Tyska 4 och Tyska 5, har i den aktuella studien förmodats motsvara referensnivåerna A2.2, B1.1 och B1.2, men detta samband behövde valideras ytterligare och undersökas empiriskt i en svensk skolkontext.

Avhandling:

Validität und schriftliche Sprachkompetenz: Eine Studie zur Bewertung schriftlicher Leistungen im Fach Deutsch an schwedischen Schulen.

Kontakt:

Maria Håkansson Ramberg, Institutionen för moderna språk vid Uppsala universitet,
maria.ramberg@moderna.uu.se.

Det visar en studie ledd av forskare vid Göteborgs universitet.

Om studien:

Syftet med studien är att ge en beskrivande och jämförande bild av reproduktiva mönster hos kvinnor efter 40, sett över en tioårsperiod, 2008-2018, i Sverige, Norge och Danmark.

Studien är en så kallad tvärsnittsstudie som bygger på registerdata om alla kvinnor i åldern 40 till 49 år i de tre länderna, totalt 1,5 miljoner individer. Det som studerats är:

  • Barnafödande, med eller utan assisterad befruktning,
  • uttagna recept på hormonbaserade preventivmedel,
  • samt aborter.

Resultaten påvisar en ökning av andelen kvinnor 40-44 år som gjort uttag av hormonbaserade preventivmedel, oftast hormonspiral. I Danmark ökade andelen från 24 till 31 procent av kvinnorna, i Sverige från 27 till 30 procent och i Norge från 22 till 24.

Dubbelt upp för assisterad befruktning

Samtidigt ökade barnafödandet kontinuerligt i gruppen 40-44-åringar i Danmark och Sverige. Danmark gick från 9,5 till 12 födslar per tusen kvinnor och år och Sverige från 11,7 till 14,3. Norge låg på stabila cirka 11 födslar per tusen kvinnor och år under tioårsperioden.

Andelen kvinnor 40-49 år som genomgick assisterad befruktning fördubblades under den studerade perioden. I Danmark ökade andelen från 0,71 till 1,71 per tusen kvinnor och år, i Sverige från 0,43 till 0,81 och i Norge från 0,25 till 0,53.

Assisterad befruktning:

Assisterad befruktning handlar oftast om insemination där spermier hanteras utanför kroppen, eller in vitrofertilisering, IVF, där både spermier och ägg hanteras utanför kroppen.

Gällande aborter i gruppen kvinnor 40-49 år hade Sverige den största ökningen under tioårsperioden, från 7,7 till 8,1 aborter per tusen kvinnor och år.

Fler skjuter upp sitt barnafödande

Ansvarig för studien är Ingela Lindh, barnmorska och forskare inom obstetrik och gynekologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och enhetschef på barnmorskemottagning inom Regionhälsan i Västra Götalandsregionen.

– Resultaten bekräftar att allt fler skjuter upp sitt barnafödande, en trend som observerats i större delen av Europa. Många kvinnor önskar i dag studera färdigt och etablera sig på arbetsmarknaden innan man skaffar första barnet, vilket kan bidra till att fler har svårare att bli gravida på grund av ålder, och färre skaffar två eller tre barn, säger hon.

Många vet inte att fertiliteten minskar med åldern

Dagens preventivmedel, framförallt långtidsverkande med hög effektivitet som exempelvis hormonspiral, ger goda möjligheter att planera när man önskar bli gravid. Studien visar samtidigt på den viktiga roll som assisterad reproduktionsteknologi spelar för födelsetalen i den här åldersgruppen.

– Vi ser även att fler förstföderskor än tidigare söker hjälp på fertilitetskliniker. Kvinnor kan vara omedvetna om att fertiliteten minskar ju högre upp i ålder man kommer. Studien ger värdefull information för att förbättra kvinnors kunskap om sin fertilitet, avslutar Ingela Lindh.

Vetenskaplig artikel:

Reproductive changes among women in their 40s: A cross‐sectional study, Acta Obstetricia et Gynecologica Scandinavica.

Kontakt:

Ingela Lindh, forskare och gynekologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet,ingela.lindh@obgyn.gu.se

Vad som gör den moderna människan unik är en fråga som länge gäckat forskare. Ett sätt att angripa frågan är att studera de proteiner, eller byggstenar, i kroppen som har en förändring jämfört med våra föregångare och som bärs av nästan alla nu levande människor. Det finns runt hundra proteiner som har en sådan unik förändring. Ett av dessa är proteinet glutationreduktas som är en del av kroppens försvar mot oxidativ stress (det vill säga överproduktion av fria syreradikaler, redaktionens kommentar).

Nu har forskare från Karolinska Institutet och Max Planck-institutet i Tyskland undersökt förändringen av glutationreduktas i detalj och kunnat visa att neandertalproteinet skapade fler reaktiva syreradikaler. Det är den tredje unika förändringen hos människan som studerats hittills.

Vanligare i Indien

Studien visar även att neandertalproteinet har kommit över till nu levande människor i låg frekvens när våra föregångare blandade sig med dem för ungefär 60 000 år sedan. Idag förekommer det främst hos personer på den indiska subkontinenten (Indien, Pakistan och Bangladesh, redaktionens kommentar), där 1–2 procent beräknas bära på neandertalproteinet. Forskarna fann att varianten är förknippad med högre risk att drabbas av kärlsjukdom och inflammatorisk tarmsjukdom, båda sjukdomar som kopplats till oxidativ stress.

– Riskökningarna vi ser är stora med flerfaldigt ökad risk för både inflammatorisk tarmsjukdom och kärlsjukdom, säger Hugo Zeberg, forskare vid Karolinska Institutet.

Ökad livslängd kan vara förklaring

Varför just den här förändring kom att bli en av de unika förändringarna som nästan alla moderna människor bär på har forskarna bara teorier om.

– Att bromsa oxidativ stress är lite som att hindra något från att rosta så mycket. Kanske är det faktum att vi lever längre något som drivit den här förändringen, spekulerar Svante Pääbo, forskare vid Max Planck-institutet.

Vetenskaplig artikel:

A substitution in the glutathione reductase lowers electron leakage and inflammation in modern humans.

Kontakt:

Hugo Zeberg, biträdande lektor, Institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet, hugo.zeberg@ki.se, Svante Pääbo, director, Max Planck-institutet för evolutionär antropologi, paabo@eva.mpg.de

En avhandling från Göteborgs universitet lyfter flera utmaningar för läkare vid sjukskrivning av patienter med psykisk ohälsa.

– Läkare tycker att detta är svårt, med all rätt. Det är en komplex uppgift där de inte fullt ut har det stöd de behöver, säger Paula Nordling, läkare och disputerad vid avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Svårt påvisa symtom vid psykisk ohälsa

I hennes avhandling ingår en sammanställning av internationella kvalitativa studier där läkare beskriver hur de bedömer arbetsförmåga. Grunden är den kliniska undersökningen, men annat i patientens liv på jobbet och privat påverkar också arbetsförmågan. Dessa faktorer kan vara svåra för läkaren att bedöma. Särskilt problematisk är bedömningen vid vanlig psykisk ohälsa som depression, ångest och stressrelaterade tillstånd där symtom och funktionspåverkan kan vara svåra att påvisa.

En pusselbit som ofta saknas är information om patientens arbetssituation. Baserat på en stor enkätstudie från Karolinska Institutet undersökte Paula Nordling hur ofta 4 228 primärvårdsläkare hade kontakt med sjukskrivna patienters arbetsgivare, och om de var nöjda med dessa kontakter.

Viktigt med arbetsgivarkontakt

Hela 86 procent av primärvårdsläkarna ansåg att kontakter med arbetsgivare var viktiga för kvaliteten på deras arbete med sjukskrivning. Däremot var det bara 39 procent som rapporterade att de hade kontakt med arbetsgivare, själva eller via annan hälso- och sjukvårdspersonal.

Läkare som samarbetade med andra yrkeskategorier på vårdcentralen, eller med den som koordinerade rehabiliteringsinsatser, hade i högre utsträckning kontakt med patienters arbetsgivare. Läkarnas nöjdhet med arbetsgivarkontakterna var i sin tur kopplad till huruvida de ansåg sig ha stöd från sin chef och tillräckliga resurser i arbetet med sjukskrivningar.

Utvecklade ett kommunikationsstöd

I ett försök att underlätta kontakter mellan läkare, patient och arbetsgivare utvecklade Paula Nordling ett enkelt kommunikationsstöd i form av ett frågeformulär, ”Resurslappen”, som användes i en randomiserad studie i primärvården.

En del av de totalt cirka tjugo frågorna besvarades gemensamt av patient och läkare, en del av patient ihop med chef eller arbetsledare. Enligt användarna kunde Resurslappen bidra till förbättrad kommunikation om hälsa och arbetssituation, och till ökad förståelse av hur psykiska tillstånd kan påverka arbetsförmågan.

Deltagande patienter framhöll värdet av att deras situation gavs legitimitet, och vissa blev hjälpta i sina beslut om sjukskrivning och arbetssituation. Överlag betonade användarna vikten av ärlig kommunikation, tillit och ordentligt avsatt tid för samtalet om psykisk ohälsa och arbetssituation.

Resurslappen – ett stöd för läkare och arbetsgivare vid sjukskrivning

Vid psykisk ohälsa kan det vara svårt för läkaren att bedöma patientens arbetsförmåga och behov av sjukskrivning och rehabilitering. Arbetsgivare har ett lagstadgat ansvar att underlätta för en anställd att komma tillbaka till arbete vid sjukskrivning. En ökad kunskap om vilka svårigheter den anställde upplever på arbetsplatsen
på grund av sin nedsatta hälsa förbättrar en arbetsgivares möjligheter att göra relevanta anpassningar av arbetet.

Utgångspunkten för resurslappen var läkarnas behov av bättre information om patientens arbetsplats och arbetsgivarens behov av information för att stödja beslut om anpassningar av arbetet. Patienten fyller i Resurslappens första och andra del tillsammans med sin läkare. Patienten tar därefter med sig Resurslappen till sin chef för att de tillsammans ska diskutera och fylla i del 3.

Ladda ner Resurslappen (pdf)

Läkare behöver mer utbildning

Enligt Paula Nordling tyder resultaten i hennes avhandling på att det behövs insatser på både individ- och organisatorisk nivå för att stärka läkares arbete med sjukskrivningsärenden.

–  Läkare behöver mer utbildning i försäkringsmedicin. Inte bara hur man skriver intyg utan också kunskap om det komplexa samspelet mellan individ och kontext i sjukskrivningssituationen. Tyvärr är den vetenskapliga kunskapen kring detta väldigt begränsad än så länge när det gäller vanlig psykisk ohälsa, säger hon.

– Läkare behöver också organisatoriska förutsättningar för att kunna göra ett bra arbete i sjukskrivningsärenden. Konkreta resurser i form av tid, riktlinjer, stöd från ledningen, och möjligheter till samarbete både inom och utanför kliniken kan underlätta läkares bedömningar av arbetsförmåga och behov av sjukskrivning.

Avhandling:

Physicians’ practices in sickness certification for common mental disorders – assessment of work capacity and communication with the patient’s workplace.

Kontakt:

Paula Nordling, läkare och disputerad vid avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, paula.nordling@gu.se

Allt sedan finanskrisen 2008 pågår en debatt om hur verkställande direktörer avlönas och om den så kallade ”bonuskulturen” inom finansvärlden. En del kritiker menar att toppchefer tjänar oproportionerligt mer än den genomsnittliga arbetaren. Andra hävdar att det inte är summorna i sig som är problemet utan att de ekonomiska ersättningarna blir incitament till ett överdrivet risktagande på den finansiella marknaden. Ytterligare andra menar att toppcheferna endast åstadkommit vad som förväntats av dem.

Moraliskt rätt att tjäna olika?

– Jag har tagit avstamp i frågan ”Vad är en rättvis lön?”, vilket flera forskare inom moralfilosofi gör, men jag går mer på djupet. Det är viktigt att fråga sig varför det är moraliskt acceptabelt att någon ska tjäna mer än någon annan, säger Alexander Andersson, avhandlingens författare.

Han beskriver de vanligaste idéerna kring lönesättning. De flesta tänker troligtvis att löneskillnader kan rättfärdigas på tämligen okontroversiella grunder. De som bidrar mest till företaget och samhället kan sägas förtjäna mer än andra. En annan idé är att löneskillnader är tillåtna om de är resultatet av en rättvis löneförhandling mellan fullt informerade och fria parter. Löneskillnader kan också vara incitament för att öka produktiviteten och effektiviteten hos de anställda, eller vara rättfärdigade ur ett jämlikhetsperspektiv där välbefinnande eller livsförverkligande kan ses som den centrala valutan, vilket nödvändigtvis inte kräver att alla har lika inkomst.

Svårt att ”räkna ut” rättvis lön

– Det är viktigt att analysera dessa skäl för löneskillnader då de använts för att kritisera samt för att försvara höga vd-löner. Men det är oerhört komplext att ”räkna ut” vad någon förtjänar i någon precis mening och löneförhandlingar mellan vd och styrelse riskerar oftast att vara allt annat än fria och balanserade. Tidigare forskning har även visat att incitamentsbaserad lönesättning innebär fler risker än fördelar – till exempel att kortsiktigt tänk prioriteras framför en hållbar affärsmodell för att uppfylla kriterierna för en bonusutbetalning. Med andra ord verkar det även finnas effektivitetsskäl som talar mot extremt höga vd-löner.

Finns skäl för höga löner

Alexander Andersson lyfter även fram skäl för väldigt höga löner. I en av artiklarna, samförfattad med professor Joakim Sandberg, argumenterar de för att det kan vara rationellt för företag att betala ut höga löner när många andra företag gör det.

Då antar man ett jämförande perspektiv, där det viktiga är att få betalt åtminstone lika mycket som alla andra i stället för det man förtjänar i någon absolut mening.

Krävs mer filosofiskt arbete

– Men min slutsats blir att den extrema lönesättningen är svår att berättiga, dock kvarstår frågan hur stora löneskillnaderna bör vara ur ett moraliskt perspektiv. Skälet till det senare ligger i svagheten och tvetydigheten hos många av de moraliska skäl vi vanligtvis ger för löneskillnader. Det krävs mer filosofiskt arbete här, i synnerhet gällande förtjänstbegreppet, för att kunna säga något precist om vad som är en lämplig lönesättning, säger Alexander Andersson.

Hans avhandling visar också att det behövs mer tvärvetenskapligt samarbete.
– Ekonomer behöver inkorporera mer moralfilosofiskt tänk när de teoretiserar om vd-löner. Och filosofer behöver lyfta huvudet från böckerna och se hur väl deras teorier kan tillämpas på den ”verkliga världen”. Fler kontakter mellan disciplinerna hade definitivt gynnat framtida forskning, säger Alexander Andersson.

Avhandling:

Giving Executives Their Due: Just Pay, Desert, and Equality .

Kontakt:

Alexander Andersson, institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori, Göteborgs universitet, alexander.andersson@gu.se.