Små superkondensatorer kan förbättra batteriers livslängd och dessutom möjliggöra sekundsnabb laddning. Tillverkare av allt från smartphones till elbilar satsar därför stort på de nya elektroniska komponenterna.
Forskare på Chalmers har nu utvecklat en metod som innebär ett genombrott för hur dessa superkondensatorer kan produceras.
– När man pratar om nya teknologier är det lätt att glömma bort hur viktig tillverkningsmetoden är för att de ska kunna produceras industriellt och komma samhället till nytta. Vi har utvecklat metoder som med säkerhet fungerar i verklig produktion, säger Agin Vyas som är doktorand vid institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap på Chalmers tekniska högskola.
Superkondensatorer består av två elektriska ledare som skiljs åt av ett isolerande skikt. De kan lagra elektrisk energi och har många positiva egenskaper jämfört med ett vanligt batteri. Exempelvis kan de laddas mycket snabbare, distribuera sin lagrade energi på ett effektivare sätt och laddas tusentals gånger utan att prestandan försämras.
När en superkondensator kombineras med ett batteri i en eldriven produkt kan batteriets livslängd förlängas många gånger. Till exempel kan livslängden på batteriet i ett elfordon bli upp till fyra gånger längre. Vinsterna för slutkonsumenten blir stora, menar forskarna.
– Dels är det praktiskt att kunna snabbladda exempelvis en elbil eller att inte behöva ladda eller byta batterier lika ofta i sin smartphone, dels innebär det stora vinster för miljö och hållbarhet när batterier inte behöver återvinnas i samma omfattning i komplicerade processer, säger Agin Vyas.
Tillverkning en stor utmaning
Men i praktiken är dagens superkondensatorer för stora för många användningsområden där de skulle kunna göra nytta. De behöver ha ungefär samma storlek som batteriet de är kopplade till, vilket är ett hinder för att integrera dem på mobiltelefoner eller elbilar.
Därför handlar en stor del av dagens forskning och utveckling av superkondensatorer om att göra dem betydligt mindre.
Målet för Agin Vyas och hans kollegor är att utveckla mikro-superkondensatorer. De är så små att de kan få plats på de systemkretsar som innehåller styrningen till flera olika sorters funktioner i mobiltelefoner, datorer, elmotorer och nästan all elektronik vi använder idag.
En av de viktigaste utmaningarna på vägen mot att utveckla mikro-superkondensatorer är att hitta praktiska metoder för tillverkning.
De minimala enheterna behöver tillverkas på ett sätt att de dels blir kompatibla med övriga komponenter i en systemkrets, dels enkelt kan skräddarsys för olika användningsområden.
Egenskaper kan skräddarsys
I en vetenskaplig artikel demonstrerar forskarna en tillverkningsprocess där mikro-superkondensatorer integreras med det vanligaste sättet att tillverka systemkretsar (så kallad CMOS).
Forskarna har också utvecklat en metod för att producera mikro-superkondensatorer i upp till tio olika material i en och samma tillverkningsprocess. Detta innebär att egenskaper enkelt kan skräddarsys för att passa flera olika slutapplikationer.
– Genom att använda så kallad spinnbeläggning, som är en hörnsten i många tillverkningsprocesser, kan vi välja elektrodmaterial. Vi visar också att användning av alkylaminokedjor i reducerad grafenoxid leder till en högre laddnings- och lagringskapacitet, säger Agin Vyas.
– Vår metod går att skala upp och innebär reducerade kostnader för tillverkningsprocessen. Det är en stor produktionsteknisk framgång och ett viktigt steg mot praktisk användning av mikrosuperkondensatorer i både vardagselektronik och industriapplikationer.
Agin Vyas, doktorand, institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap, agin@chalmers.se
– Vi bevittnar ett nytt kapitel i Europas historia. Det är ett utomordentligt allvarligt läge. Kreml har oprovocerat startat ännu ett krig. Ett auktoritärt land har givit sig på ett demokratiskt. I Ukraina kan man rösta bort politiska ledare man inte är nöjd med, det går inte i Ryssland. Detta kommer att få långtgående konsekvenser för – främst Ukraina, men också för hela Europa och Ryssland. Det har inte drivits fram av någon folklig opinion, utan det är Vladimir Putin och hans närmaste krets bär ansvaret för kriget, säger Rysslandsforskaren Gudrun Persson.
Gudrun Persson är expert på rysk utrikes- och säkerhetspolitik, docent och gästforskare vid Institutionen för slaviska och baltiska språk finska nederländska och tyska. Hon är också forskningsledare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).
Hur ser läget ut utifrån rysk horisont?
– Enligt den ryska politiska och militära ledningen har väst angripit Ryssland och därmed har man rätt att slå tillbaka. Ryssland förbereder sig för en långvarig konflikt med väst, en konflikt som för Ryssland är av existentiell karaktär. Det innebär att Ryssland kräver rätt till en egen intressesfär, genom ”lagligt bindande garantier.” I praktiken skulle det medföra att Ryssland har veto på ländernas säkerhetspolitiska utveckling i sitt närområde, i Östeuropa och i Östersjöområdet.
– För Ryssland är den nuvarande säkerhetsordningen med EU och NATO som grund ohållbar, vilket också finns inskrivet i den ryska militära doktrinen sedan 2010. Praktiskt innebär det att Ryssland vill få ett antal stormakter att sätta sig ner för att dela in världen i egna respektive intressesfärer, med Wienkongressen 1815 och Jalta 1945 som förebilder.
– Ryssland drar också paralleller till Kubakrisen och säger att ”USA kunde inte tolerera en framskjuten rysk position i sitt närområde då, liksom Ryssland inte kan tolerera en amerikansk framskjuten position i sitt närområde i dag”.
Vad är orsakerna till det ryska agerandet?
– Det ryska agerande vi ser just nu utåt, är något som har sin kärna på den ryska hemmaplanen. Den trend vi har sett under de senaste tio åren, är att den ryska inre repressionen och den yttre aggressionen samverkar och förstärker varandra. Från rysk horisont handlar det om att återupprätta det post-sovjetiska rummet, om än i nytt format. Detta berör alla länder med ”historiska” band till Tsarryssland och Sovjetunionen. Under de senaste 20 åren har vi sett en tilltagande patriotisk politik i Ryssland. Man har till och med skrivit in i konstitutionen att det uppväxande släktet ska fostras i patriotisk anda.
– De ryska kraven på en ny säkerhetsordning i Europa har både en territoriell och en känslomässig, ideologisk aspekt. Här måste alla alternativ till den nuvarande ledningen bort, hur små de än är. Ett exempel är den ryska människorättsorganisationen Memorials nedstängning innan årsskiftet, en väldigt tydlig symbolisk handling som visar på det hårda interna klimatet mot civilsamhället.
– Detta visar också tydligt den ryska holistiska synen på krig och konflikter som en helhet. Den ryska synen på krig och nationell säkerhet har en bred definition, där både Rysslands historia och andliga tradition ingår, samt politik, ekonomi, diplomati, informationsmedel och militära medel inklusive kärnvapen.
Varför sker detta just nu?
– Utifrån ett ryskt perspektiv är västvärlden på nedgång, med ett USA man ser som dekadent och splittrat. Att USA drog sina trupper ur Afghanistan under kaotiska förhållanden ses som en bekräftelse på detta. EU ses som försvagat av en migrantkris och beroendet av rysk gas. Dessutom är Merkel borta i Tyskland och Macron förbereder sig för valkampanj i Frankrike. Ryssland ser det därför som en bra tid att ta det strategiska initiativet över världens säkerhetspolitik. Samtidigt ”rättfärdigar” man sitt agerande med att man bara ”rättar till historiska orättvisor.”
– Bilden av Ryssland internt är att landet är starkt på alla plan; ekonomiskt med en god valutareserv, med en stark armé, och en förbättrad livsmedelssäkerhet. Man ser sig också som ledande inom delar av high-tech industrin, inte minst inom försvarsområdet. Man anser sig dessutom vara moraliskt överlägsna västvärlden. Enligt den ryska ledningen är Ryssland omringat av ett fientligt väst.
– I väst uppfattas Rysslands uppförande snarare som paradoxalt. Istället för att göra Ukraina till en allierad är landet nu en av Rysslands fiender. Från Kremls horisont finns det dock ingen sådan paradox. Kravlistorna från Ryssland uppfattas av vissa bedömare i väst som bisarra. Ryssland vet att USA och NATO inte kan gå med på kraven och Putin har själv sagt att Ryssland inte litar på juridiskt bindande garantier.
– Men konsekvensen av kravlistorna är ryskt herravälde över hela Östeuropa, inklusive Östersjön och Svarta havet och att Europas säkerhet ska diskuteras över huvudet på Europa. Det är USA Ryssland vill tala med. Att skriva under kraven skulle dessutom innebära ett erkännande från väst av det ryska auktoritära politiska styret är lika bra eller bättre än västerländska demokratiska system och att väst avsvärjer sig grundläggande begrepp som rättsstat, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.
– Och agerandet har givit resultat. Ryssland har nu säkerhetspolitiska samtal med USA och Nato dvs. om frågor som varken USA eller Nato egentligen vill diskutera. Det är i någon mån skickligt agerat av Ryssland.
Hur ser framtiden ut om du får sia?
– Jag siar inte, jag forskar. Men så mycket kan sägas att konflikten mellan Ryssland och väst är långvarig. De senaste tio åren visar på en ökande klyfta. Oavsett om Ryssland agerar nu eller senare kan ingen säga att vi inget visste.
Att inte äta tillräckligt mycket är ett vanligt problem hos såväl kvinnor som män inom idrotter som kräver stora träningsmängder och där kroppsvikt har betydelse för prestation. Den rapporterade förekomsten av för lågt energiintag i relation till träningsmängd är 20–60 procent hos både manliga och kvinnliga idrottare och är allra vanligast inom idrotter med fokus på låg kroppsvikt och fettmassa.
För lågt energiintag över tid ger konsekvenser
Att idrottare i perioder medvetet äter mindre eller tränar mera för att gå ner i vikt behöver inte automatiskt medföra något problem så länge perioderna med lågt energiintag inte blir för långa och optimal energitillgänglighet etableras igen.
Men ett för lågt energiintag över (längre) tid medför en ökad risk för relativ energibrist, ett syndrom – med eller utan en ätstörning – som ger negativa konsekvenser för hälsa och prestation.
Relativ energibrist medför bland annat omfattande hormonella förändringar med reducerad könshormonproduktion som leder till oregelbunden eller utebliven menstruation hos kvinnor och nedsatt sädkvalitet och sexlust hos män.
De hormonella förändringarna bidrar också till en mera katabol hormonprofil (se faktaruta) som bland annat leder till nedsatt proteinsyntes, vilket kan påverka återhämtning och träningsrespons samt öka risken för skador och överträning. Långsiktiga hälsokonsekvenser omfattar en ökad risk för stressfrakturer, för tidig benskörhet och hjärtkärlpåverkan.
Fakta om relativ energibrist
Relativ energibrist orsakas av låg energitillgänglighet, oftast till följd av otillräckligt energiintag.
Energitillgänglighet (kalorier per kilo fettfri massa per dag) är den mängd energi som finns kvar till kroppens grundläggande fysiologiska processer när den mängd energi som använts under träning dras bort från energiintaget.
Låg energitillgänglighet medför ett katabolt (nedbrytande) tillstånd, där kroppen kompenserar det otillräckliga energiintaget genom att bryta ner muskel- och fettväv för att tillgodose substrat till träning och fysiologiska processer.
Vid låg energitillgänglighet under en längre period regleras viloämnesomsättningen och grundläggande fysiologiska processer såsom produktion av könshormoner ned.
Det medför att energibalansen återupprättas på en lägre nivå, vilket betyder att idrottare kan vara viktstabila/ha normalvikt, men samtidigt ha för låg energitillgänglighet för normal fysiologisk funktion med ökad risk för ohälsa, skador och nedsatt prestation.
Kliniska studier har även visat att hormonsystemet hos yngre kvinnor är känsligare för låg energitillgänglighet än vad det är hos vuxna. Låg energitillgänglighet och symptom på relativ energibrist är därför extra bekymmersamt hos unga, eftersom det är i den perioden i livet då kroppen och skelettet utvecklas allra mest.
Orsakerna bakom till energibrist
Vanliga bakomliggande orsaker till relativ energibrist är till exempel otillräcklig kunskap om idrottsnutrition, bristande aptit eller en ätstörning. Många idrottare vet inte hur mycket och vad de behöver äta för att kompensera för höga energiutgifter i perioder med stora träningsmängder.
Både låg energitillgänglighet och högintensiv träning minskar dessutom aptiten. Kombinationen av nedsatt aptit, kalorisnål mat, lågt intag av lättillgängliga kolhydrater samt ett högt intag av kostfibrer gör det extra svårt att få i sig tillräckligt med energi.
En annan bakomliggande orsak kan vara att många idrottare initialt får en positiv respons både på träning/tävling och från omgivningen vid viktnedgång. Det kan leda till att idrottaren hamnar i ett negativt beteende med fortsatt restriktivt ätbeteende, ökad fokus på vikt och mat, tvångsmässig träning och återkommande bantningskurer.
Ätstörningar inom idrotten
Förekomsten av ätstörningar är högre inom elitidrotten än i samhället generellt, högre bland kvinnliga än manliga elitidrottare och högre bland vuxna kvinnliga idrottare än unga. Den rapporterade förekomsten bland kvinnliga idrottare på landslagsnivå i Norge är 20 procent jämfört med 9 procent i kontrollgruppen, med högst förekomst inom estetiska idrotter (44 procent) och viktklassidrotter (30 procent). Den rapporterade förekomsten bland manliga idrottare på landslagsnivå i Norge är 8 procent jämfört med 0,1 procent i kontrollgruppen. Linnéuniversitetet planerar att genomföra en likartad studie inom svensk elitidrott under 2022-2023.
Inte tillräckligt med kolhydrater
Trots en stark vetenskaplig evidens för att ett optimerat kolhydratintag förbättrar prestationen under högintensiv träning och tävling, visar flera studier att idrottare ofta har ett lägre kolhydratintag än det rekommenderade per kilogram kroppsvikt och dag.
Kolhydrater bryts i kroppen ned till glukos, vilket är den primära energikällan för kroppens celler och den enda energikällan för hjärnan och nervsystemet. En låg tillgänglighet av just glukos i hjärnans hypotalamus anses vara en bakomliggande orsak till nedreglering av bland annat könshormonsproduktion och en katabol (nedbrytande) hormonprofil.
För närvarande genomför Linnéuniversitetet, i samarbete med norska, tyska och irländska forskare, en omfattande studie på kvinnliga uthållighetsidrottare med symptom på relativ energibrist. I projektet undersöks bland annat deltagarnas kostintag och tajming av kolhydratintag i relation till olika träningspass och träningsdagar och jämförs med internationella näringsrekommendationer.
Preliminära resultat från en sju-dagars kost- och träningsregistrering visar att ingen av de första tolv deltagarna i studien uppnår det dagliga rekommenderade intaget av kolhydrater utifrån individuell träningsbelastning. Ingen deltagare uppnår heller det rekommenderade kolhydratintaget direkt efter eller mellan nyckelträningspass. Enbart 27 procent uppnår minimum-rekommendationen på 30 g kolhydrater per timme under nyckelträningspass.
Resultaten tyder även på att deltagarna har svårare att få i sig det rekommenderade intaget av kolhydrater under hårda träningsdagar jämfört med lätta, vilket indikerar svårigheter att anpassa kolhydratintaget i relation till träningsbelastningen.
Noterbart är att deltagarna intar tillräckligt med protein och fett vilket indikerar att låg kolhydrattillgänglighet är det huvudsakliga nutritionsrelaterade problemet i denna grupp av kvinnliga uthållighetsidrottare med symptom på relativ energibrist.
Utbildning kan förebygga relativ energibrist
Relativ energibrist, med eller utan ätstörning, är ett av de största nutritionsrelaterade problemen inom idrotten. Det är därför av stor betydelse att svensk idrott följer internationella rekommendationer på området och inför förebyggande insatser med fokus på tidig upptäckt och behandling hos både manliga och kvinnliga idrottare.
Forskare i Norge och Sverige har tillsammans tagit fram rekommendationer till svenska idrottsorganisationer om hur man förebygger, tidigt upptäcker, samt behandlar relativ energibrist hos idrottare. Den viktigaste rekommendationen till idrotten är att implementera förebyggande utbildningsprogram och riktlinjer som ska vara riktade mot ledare, tränare och idrottsmedicinskt stöd.
Allmänna riktlinjer är:
1. Minskad fokus på kroppsvikt och kroppssammansättning.
2. Fokus på hälsa och optimal återhämtning (vila, sömn, nutrition) som prestationsfrämjande faktorer.
– Ta hjälp av en nutritionist eller legitimerad dietist specialiserad inom idrottsnutrition för utbildning och rådgivning inom nutrition.
3. Realistiska och hälsobefrämjande mål i relation till vikt och kroppssammansättning.
– Tränare och ledare ska inte uttala sig om idrottares kroppsvikt, kroppssammansättning eller kroppsform.
– Unga idrottare under 18 år ska inte uppmanas till att gå ner i vikt eller ändra kroppssammansättning.
– Ta hjälp av en nutritionist eller legitimerad dietist specialiserad inom idrottsnutrition när en idrottare har behov för att optimera kroppsvikt och kroppskomposition.
4. Tränare och ledare ska inte genomföra mätningar av vikt och kroppssammansättning.
– Om mätningar av vikt och kroppssammansättning ska genomföras på idrottare, ska relevans och behov, mätmetod, idrotts-/ålder-/könsspecifik bedömning, individuell återkoppling och uppföljning planeras, således att det sker med en vetenskaplig, medicinsk, fysiologisk och etisk förankring.
– Om mätningar av vikt och kroppssammansättning ska genomföras bör det utföras av en på området utbildad person, utan personlig koppling till idrottaren.
– Vid misstanke om relativ energibrist, ätstörning eller annan ohälsa där mätningar av vikt och kroppssammansättning kan vara relevanta i behandlingen, ska mätningar utföras inom ett multidisciplinärt behandlarteam.
5. Vid misstanke om ohälsa uppmuntra och stötta till vidare utredning samt lämplig och effektiv behandling av relativ energibrist och bakomliggande orsak.
Text: Anna Melin, docent i idrottsvetenskap vid Linnéuniversitetet och Maria Gräfnings, adjunkt medicinsk vetenskap, Högskolan i Dalarna
Tornberg ÅB, Melin A, Koivula FM, Johansson A, Skouby S, Faber J. & Sjödin A. (2017). Reduced neuromuscular performance in amenorrheic elite endurance athletes. Med Sci Sports Exerc, 49(12), 2478–2485. 18
Melin A, Tornberg ÅB, Skouby S. et al. (2015) Low-energy density and high fiber intake are dietary concerns in female endurance athletes. Scand J Med Sci Sports. doi: 10.1111/sms.12516. 13
Sundgot-Borgen J & Torstveit MK. (2004). Prevalence of eating disorders in elite athletes is higher than in the general population. Clin J Sport Med 14(1):25-32. 17
Burke LM, Castell LM, Casa DJ, Close GL, Costa RJS, Desbrow B, Halson SL, Lis DM, Melin AK, Peeling P, Saunders PU, Slater GJ, Sygo J, Witard OC, Bermon S, Stellingwerff T. International Association of Athletics Federations Consensus Statement 2019: Nutrition for Athletics. Int J Sport Nutr Exerc Metab. 2019 Mar 1;29(2):73-84. 2
Hansen EA, Emanuelsen A, Gertsen RM, & Sørensen SS. (2014). Improved marathon performance by in-race nutritional strategy intervention. Int J Sport Nutr Exerc Metab, 24(6), 645-655. doi:10.1123/ijsnem.2013-0130 5
Hottenrott K, Hass E, Kraus M, Neumann G, Steiner M, & Knechtle B. (2012). A scientific nutrition strategy improves time trial performance by ≈6% when compared with a self-chosen nutrition strategy in trained cyclists: a randomized cross-over study. Appl Physiol Nutr Metab, 37(4), 637-645. doi:10.1139/h2012-028 7
Stellingwerff T & Cox GR. (2014). Systematic review: Carbohydrate supplementation on exercise performance or capacity of varying durations. Appl Physiol Nutr Metab, 39(9), 998-1011. doi:10.1139/apnm-2014-0027 16
Heikura IA, Burke LM, Mero AA, Uusitalo ALT, & Stellingwerff T. (2017). Dietary Microperiodization in Elite Female and Male Runners and Race Walkers During a Block of High Intensity Precompetition Training. International Journal of Sport Nutrition and Exercise Metabolism, 27(4), 297-304. doi:10.1123/ijsnem.2016-0317 6
Kettunen O, Heikkilä M, Linnamo V, Ihalainen JK. (2021). Nutrition Knowledge Is Associated with Energy Availability and Carbohydrate Intake in Young Female Cross-Country Skiers. Nutrients, 13(6). doi:10.3390/nu13061769 8
Immunterapier har revolutionerat behandlingen av cancer och kan redan idag i vissa fall bota patienter med avancerad sjukdom. Gemensamt för immunterapier med så kallade CAR-T-celler och antikroppar är att de riktar sig mot specifika målproteiner som uttrycks på ytan av tumörceller, så kallade tumörytantigener.
Svårt identifiera behandlingsbara ytproteiner på patienttumörer
– Den stora utmaningen är att uppsättningen av tumörytantigener skiljer sig åt mellan patienter samt mellan modertumörer och metastaser. Det finns således ett stort behov av nya strategier som med hög precision kan identifiera tillgängliga, behandlingsbara tumörytantigen på individnivå, säger Mattias Belting, professor i klinisk onkologi vid Lunds universitet och överläkare på Skånes universitetssjukhus.
Han leder en forskargrupp som är på god väg att identifiera proteiner på cancercellers yta som mål för immunterapier och nu publicerar de sina rön i PNAS.
– Vi har arbetat i många år för att etablera nya metoder som ger kunskaper om ytantigener på cancercellers yta som mål för immunterapier,
Målinriktade immunterapier har revolutionerat cancervården
På senare år har det gjorts stora framsteg i utvecklingen av nya framgångsrika immunterapier för att behandla cancer. Så kallad CAR-T-cellbehandling och behandling med antikroppar är två typer av målriktade immunterapier som har revolutionerat delar av cancervården.
Nu har Mattias Belting och hans forskargrupp vid Lunds universitet och Skånes universitetssjukhus utvecklat en ny precisionsmedicinsk teknologi som gör det möjligt att göra en heltäckande kartläggning av det totala ytantigen-landskapet av tumörer hos patienter.
Analyserar antigen i tumörvävnad
Metoden som forskargruppen utvecklat, Tumor Surfaceome Mapping, TS-MAP, gör det möjligt att direkt analysera alla tillgängliga tumörytantigen i tumörvävnad från patienter.
Genom ett nära samarbete mellan neurokirurgi, onkologi och avancerad proteomik i Lund, kunde forskarna identifiera flera tumörytantigen i färsk vävnad från patienter med aggressiva hjärntumörer som det idag saknas effektiv behandling mot.
– Våra nya fynd med patientceller och vävnader pekar på att tumörceller fundamentalt ändrar sitt ytlandskap när de tas ur sin naturliga, 3-dimensionella miljö, vilket är en viktig insikt för framtida forskning inom området, säger Mattias Belting och utvecklar; De metoder som tidigare utvecklats för att identifiera ytantigen eller ta fram antikroppar riktade mot tumörceller använder två-dimensionella modeller, vilket enligt våra fynd ger en felaktig bild som inte återspeglar situationen i patienttumörer.
En viktig fördel med TS-MAP-teknologin är att den ger en heltäckande bild av ytantigen som dels exponeras på cancercellers yta, men också information om de specifika ytantigen som har en hög kapacitet att ta sig in i cancerceller, och kan döda dem inifrån.
Framtidens cancerbehandling är en kombination av antikropp och cellgift
– Detta är viktigt, eftersom nästa generations antikroppsbaserade läkemedel inom onkologin bygger på kombinationen av en målsökande antikropp, som känner igen tumörytantigenet, och ett cellgift eller en radionuklid som kopplats till antikroppen. Dessa så kallade antikropps-drog-konjugat, på engelska antibody-drug-conjugate, ADC, tas specifikt upp av och dödar cancerceller inifrån medan friska celler som saknar tumörytantigenet skonas, säger Mattias Belting.
Han menar att studiens resultat tydligt belyser möjligheterna och behovet av individspecifika strategier som utgår från den stora repertoaren och variationen av tumörantigen i patienttumörer. Likaså gäller betydelsen av att analysen görs på intakt vävnad.
Skräddarsydd immunterapi svår men lovande
– Precisionsmedicin inom immunterapi för behandling av cancer är lovande, men också mycket utmanande. Förutom variationen av tumörantigenuttrycket mellan och inom tumörer, har vi ännu ofullständig kunskap om samspelet mellan cancerceller och immunceller i tumörmikromiljön. Vi talar idag om att varje enskild patient ska matchas till ett läkemedel. Kanske är det tvärtom, att vi ska designa ett specifikt läkemedel som ska matchas till den enskilda patienten, hur omöjligt det än låter, avslutar Mattias Belting.
Mattias Belting, professor i klinisk onkologi vid Lunds universitet, Avd. för Tumörmikromiljön, och överläkare på Skånes universitetssjukhus, hematologi, onkologi, och strålningsfysik, mattias.belting@med.lu.se
Ett internationellt forskarteam har studerat fiskar som finns bevarade i det fossilerade sötvatten-ekosystemet Tanis i North Dakota i USA. Här blev bland annat störar och paddelstörar offer för Chicxulub-meteoritnedslaget som markerade slutet på kritaperioden och dinosauriernas tidevarv.
Massutdöendet i slutet av kritaperioden var ett av de mest selektiva under jordens historia. Alla dinosaurier utom fåglarna dog ut. Det gjorde också flygödlor, ammoniter och de flesta marina reptiler, medan däggdjur, krokodiler och sköldpaddor överlevde.
Fiskarna är perfekt bevarade
Nedslaget skakade om kontinentalplattan och gav upphov till jättelika stående vågor i sjöar och floder. Dessa rörde upp enorma mängder sediment som slukade fiskarna och begravde dem levande. Samtidigt regnade små stelnade droppar av smält berg ner från himlen, mindre än en timme efter nedslaget.
De fossila fiskarna från Tanis är perfekt bevarade och deras ben visar nästan inga tecken på kemisk modifiering av senare geologiska processer.
Bilder från så kallad synkrotronröntgen visar att fiskarnas gälar är fulla med små glaskulor. De kallas ”impact spherules” och bildades när berggrund på ett ögonblick smälte och sprejades upp i rymden av meteoritnedslaget, för att sedan stelna och regna ner genom atmosfären. Även en del av fiskarnas mjukdelar är bevarade.
Fiskben avslöjar årstid
Forskarna har använt utvalda ben från några av fiskarna för att rekonstruera årstidsväxlingarna under kritaperiodens sista år.
– Benen uppvisar säsongsbetonad tillväxt, årsringar, på samma sätt som träd. Årsringarna syntes särskilt väl i våra synkrotrondata, säger forskaren Sophie Sanchez vid Uppsala universitet.
– Mönstret av årsringar fångar inte bara fiskarnas livshistoria utan visar också under vilken årstid katastrofen inträffade, säger Jeroen van der Lubbe vid Vrieuniversitetet i Amsterdam.
Ytterligare ”bevismaterial” kommer från distributionen av benceller inuti benen, och hur dessa varierar i storlek och form. När benen växer snabbt blir bencellerna fler och större.
– I alla fiskar vi studerat kan man följa förändringarna i bencellernas storlek och antal under flera år. De var stigande, men hade ännu inte nått den årliga toppen, det år då fiskarna dog, säger forskaren Dennis Voeten vid Uppsala universitet.
En av paddelstörarna användes för analys med kol-isotoper som avslöjade årstidsvariationerna i fiskartens födointag. Tillgången på zooplankton, som även nuförtiden är paddelstörars favoritföda, varierar med årstiderna men är högst under försommaren.
Melanie During borstar försiktigt bort jord från fossil av fisken paddelstör under utgrävning av fyndigheten vid Tanis. Bild: Jackson Leibach
Det kortvariga extra tillskottet av plankton under vår och sommar berikade fiskens skelett med den tyngre 13C-isotopen gentemot den lättare 12C-isotopen.
– Kol-isotopsignalen från tillväxtkurvan hos den här stackars paddelstören visar att födotillgången ännu inte nått sin topp: döden kom på våren, säger studiens försteförfattare Melanie During vid Uppsala universitet och Vrijeuniversitetet i Amsterdam.
Nedslag under känslig tidpunkt
Meteoriten som slog ner under norra halvklotets vår och södra halvklotets höst inträffade under en särskilt känslig tidpunkt i organismernas livscykler, bland annat parningstiden i norr och början på vinterdvalan i söder.
– Denna upptäckt gör det möjligt för oss att börja förstå varför vissa djurgrupper, som dinosaurierna, dog ut medan andra djur som fåglar och däggdjur överlevde, säger Melanie During.
Melanie A.D. During, Uppsala universitet, melanie.during@ebc.uu.se
I juli 2020 publicerades i tidskriften Nature mycket överraskande och uppmärksammade resultat om en kraftigt ökad skogsavverkning i Sverige och Finland. Många forskare ifrågasatte resultaten och i en studie visas nu hur artikeln i Nature kunde bli så felaktig.
Oförändrad avverkning i Sverige
De flesta europeiska länder har statistik över hur mycket skog som avverkats och på hur stora ytor. Statistiken baseras i de flesta fall på uppgifter från sågverk och massaindustrier och kan ofta bekräftas av andra typer av undersökningar. Officiell statistik om avverkade volymer i Finland och Sverige, för den period som analyseras i Nature-artiklarna, visar en måttlig ökning i Finland och en i stort sett oförändrad nivå i Sverige.
Den nya forskningsstudien har kombinerat samma satellitbaserade skogskartor som Nature-artikeln baserades på med fältinventerade provytor från de finska och svenska riksskogstaxeringarna. Resultaten visar att resultaten i Nature inte kan vara korrekta.
Satellitkartor har blivit bättre
I den nya artikeln jämförs de satellitbaserade kartorna som användes i Nature-studien, med fler än 120 000 ytor som forskarna besökt, och resultaten visar att det inte är avverkningarna som har ökat dramatiskt efter 2015 utan skogskartornas förmåga att upptäcka avverkningar.
Kan vi lita på fjärranalys, som satellitbaserade kartor?
– Ja, vi kan lita på fjärranalys, men Nature-artikeln är ett exempel på forskning där forskarna inte tillräckligt väl har satt sig in i metoden som använts för att övervaka skogsavverkningar över tid med hjälp av satellitdata. Fjärranalys är och kommer att vara en viktig komponent, men i kombination med fältbesökta referensytor, och där kan data från Riksskogstaxeringens provytor spela en viktig roll. Resultaten som nu presenteras i vår artikel lyfter viktiga frågor om vilka metoder som bör användas för övervakning av de europeiska skogarna i framtiden, säger Jonas Fridman, programchef för den svenska Riksskogstaxeringen vid SLU.
Kan ha vilselett beslutsfattare
Hans Petersson, som ansvarar för delar av Sveriges klimatrapportering, påpekar att det finns en risk att de felaktiga resultaten från Nature-artikeln redan har vilselett beslutsfattare och på så vis orsakat oavsiktliga konsekvenser för EU:s skogspolitik.
– Vår nya artikel, liksom arbete från flera forskargrupper i Europa, har gjort det möjligt att komma närmare en korrekt uppskattning av avverkningsnivåerna, säger Hans Petersson, SLU.
Jonas Fridman, programchef, Riksskogstaxeringen, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU jonas.fridman@slu.se, Hans Petersson, forskare, Institutionen för skoglig resurshushållning, Sveriges lantbruksuniversitet, hans.petersson@slu.se
– Det här är något som kan ha påverkat tusentals svenskar, säger Alexandre Bartel, som leder forskargruppen Software Engineering and Security på Institutionen för datavetenskap vid Umeå universitet.
Fick tillgång till namn och personnummer
När du tar ett PCR-test sparas dina testintyg och därmed dina personuppgifter hos privata företag. Alexandre Bartel och hans forskargrupp har upptäckt en kritisk säkerhetsbrist hos ett av de företag som hanterar intygen i Sveriges största städer.
– Genom att tvinga servern att köras i ett oväntat tillstånd kunde jag få tillgång till personlig information, allt från namn och personnummer till var testet utfördes samt vad resultatet blev, säger Alexandre Bartel.
Eftersom dessa privata företag inte kommunicerar hur många tester de hanterar är det fortfarande oklart hur många personer som kan bli drabbade av en sådan sårbarhet.
Företaget åtgärdade snabbt svagheten
När Alexandre Bartel upptäckte problemet i juli 2021 kontaktade han omedelbart företaget. Med hans hjälp kunde företaget – som vill vara anonymt – snabbt hitta och åtgärda svagheten inom 24 timmar.
– Företaget hävdar att de kunde kontrollera att ingen läcka av data eller personlig information hade skett. De var mycket tacksamma och samtidigt har de nu insett att även om de vet att en hög säkerhetsnivå är avgörande för att hantera den här typen av information, så är en djupgående utvärdering av hela programvarusystemets säkerhet ett måste. Företaget säger även att de välkomnar ett framtida samarbete med Umeå universitet i detta område, säger Alexandre Bartel.
Personuppgifter kan läcka
Att dina personuppgifter blir hanterade på ett säkert sätt vid sjukdom och testning är för de flesta en självklarhet. I praktiken kan flera institutioner och företag dela och lagra dessa uppgifter mellan sig, vilket ökar risken för angrepp. Om en angripare hittar en sårbarhet i den svagaste länken kan uppgifterna bli exponerade.
– En anledning till att problem med dataläckage kan uppstå är att de företag som hanterar uppgifterna endast behöver följa svensk lagstiftning och uppfylla en lista med krav, säger Alexandre Bartel.
Men bara för att ett system uppfyller kraven betyder det inte att det är säkert. Det är inte heller obligatoriska att granska det verkliga systemet eller programvarorna. Därför kan brister när det gäller konfigurering och implementering passera under radarn.
– Alla företag utvecklar sina egna system eller köper en licens för ett sådant. Det innebär att liknande problem kan finnas i flera andra företag, fortsätter Alexandre.
Säkerhet i tidigt skede
Det finns två huvudaspekter på säkerhetsproblem. Den första är dataläckage, där en extern part kan se och få tillgång till personuppgifter och liknande. Den andra är när en extern aktör kan ta sig in i ett system och manipulera data. Genom att bygga system med säkerhet i åtanke från början samt låta en tredje part utvärdera systemet kan läckage och andra attacker minimeras. Det är särskilt viktigt om det handlar om personuppgifter.
– Tyvärr tänker de flesta på säkerheten alldeles för sent. De ser det främst som en kostnad, och dessutom är fördelarna med en hög säkerhet ofta osynliga. Om ett system är säkert uppstår inga problem, säger Alexandre Bartel.
Alexandre Bartel och hans forskargrupp på Institutionen för datavetenskap arbetar bland annat med att utveckla programvaruverktyg som kan hitta svagheter automatiskt och på så sätt minimera dataläckage och risken för attacker. Ett av målen är att minska den tid och de beräkningsresurser som krävs.
Kontakt:
Alexandre Bartel, professor, Institutionen för datavetenskap vid Umeå universitet, alexandre.bartel@umu.se
I en språkvetenskaplig studie har positiv återkoppling i samband med friskvårdsaktiviteter med en personlig tränare undersökts. Inga-Lill Grahn, forskare vid Göteborgs universitet, har tillsammans med Martina Huhtamäki vid Helsingfors universitet följt ett antal deltagares träningstillfällen ihop med personliga tränare.
– Vi är språkvetare och forskar om interaktion, där språket möter våra sociala liv. Vi tittar på hur interaktionen påverkar språket och hur språket påverkar interaktionen, säger Inga-Lill Grahn, forskare vid institutionen för svenska, flerspråkighet och språkteknologi.
– Det språkligt speciella med situationen mellan en tränare och en deltagare i friskvårdsaktiviteter är att det är så mycket som pågår, där kroppen bara är en del. Det kommuniceras inte bara genom prat och tonfall utan även genom vad de gör rent fysiskt.
Små ord kan betyda olika saker
Ta exempelvis det lilla ordet ”bra”. Det kan fungera som en positivt värderad återkoppling, när deltagaren utför övningarna på rätt sätt. Men beroende på saker som tonfall och ihop med hur tränaren använder sitt kroppsspråk kan det lika gärna användas för att markera ett skede då man övergår till nästa övning.
Att det ska förstås som att det är dags att övergå till något annat kan signaleras genom att tränaren använder sig av en annan tonhöjd, eller rent fysiskt vänder sig bort.
Kroppspråk och tonhöjd hjälper förståelsen
Det forskarna såg var att även om samma värderande ord användes (som bra! kanon!), visade tränarna engagemang på olika sätt, beroende på om det handlade om en värdering, en uppmuntran, eller om ordet signalerade att det var dags att fortsätta med nästa övning. Vid en markering av en övergång visades ett vagare socialt engagemang genom att tränarna använde sig av en annan tonhöjd, eller rent fysiskt vände sig bort.
– Vi tittar på hur sociala handlingar används i samtalet, hur deltagarna använder sig av kroppsliga resurser som blickar, gester och rörelser, och var i en sekvens som värderingen kommer. Allt detta spelar roll för hur deltagarna förstår varandra, vilket också möjliggör att de kan fortsätta med aktiviteten, säger Inga-Lill Grahn.
Kan hjälpa när orden inte räcker till
Mycket av interaktionsanalysen kan användas tillämpat. Alltså att man kan få ut mer i kommunikationen i professionella verksamheter, utifrån vad forskningen vet om interaktionen mellan människor. I den aktuella studien ligger fokus på friskvård, men mycket har också gjorts och görs inom sjukvård för att underlätta kommunikation med och för människor som lever med sjukdomar som afasi eller demens – för att ta några exempel.
– Det finns mycket inom samtalsgrammatik som inte finns beskrivet. Hur talspråk kan beskrivas med ett interaktionellt fokus. Vi pratar ju inte i fullständiga meningar, men det gör oftast ingenting eftersom vi använder våra kroppar för att göra oss förstådda. Samtidigt ser vi en systematik i talspråket, även om den skiljer sig en del från skriftspråkets.
Forskar vidare om vokaliseringar som stön och stånk
De båda forskarna har i den aktuella studien undersökt hur tränaren och deltagaren gör för att upprätthålla sina roller och för att uppnå ömsesidig förståelse. Studien ingår i det större forskningsprogrammet Interaktion och variation i pluricentriska språk, ett forskningsprogram i samarbete mellan Stockholms universitet, Helsingfors universitet, Åbo universitet och Institutet för språk och folkminnen i Göteborg.
Just nu håller forskarna på med vidare studier på samma material och då handlar det om det som finns i gränslandet mellan språk och ljud, om vokaliseringar som människor ger ifrån sig.
– Ljud som inte är ord men som har en tydlig roll i interaktionen, till exempel pust, stön och stånk. Det är spännande att vi inte bara använder ord utan också ljud när vi interagerar.
Ett pling i mobilen eller ett plötsligt ljud från gatan. Små och vardagliga blodtryckshöjningar, till följd av snabba stresspåslag, kan kopplas till ett område i hjärnan som styr medveten och inlärd motorik. Upptäckten presenteras av forskare vid Göteborgs universitet och öppnar för en möjlighet att påverka blodtryckshöjningarna och i förlängningen förebygga högt blodtryck.
För omkring hälften av alla med högt blodtryck finns ingen känd orsak, men en teori är att många små återkommande blodtryckstoppar under lång tid kan orsaka högt blodtryck. Det rör sig om kanske hundratals eller tusentals händelser av mikrostress varje dag, varje gång med en blodtryckstopp som följd. En notis som får telefonen att surra till. En bil som tutar på gatan.
Sedan snart tjugo år tillbaka har forskargruppen vid Göteborgs universitet undersökt hur mikrostress påverkar nervsignaler till våra muskler och musklernas genomblödning. Hos hälften av de mer än 150 män som hittills ingått i studierna leder nervsystemets reaktionsmönster till blodtryckstoppar, medan den reaktion som sker i kroppen för den andra hälften inte medför någon förändring av blodtrycket.
Hypermodern hjärnavbildning
I den senaste studien undersöktes tjugo män i åldersspannet 19–45. I experimentet triggades nervsystemets svar av en oväntad elektrisk stöt, tänkt att efterlikna de överraskningar som vi utsätts för dagligen. Forskarna kombinerade två olika mätmetoder: dels en traditionell forskningsmetod som kallas mikroneurografi, som innebär att mycket tunna nålar mäter aktivitet i nervtrådar till musklernas kärlbädd, och dels en modern hjärnavbildningsteknik som kallas MEG (magnetoencefalografi).
Detta gjorde att forskarna kunde koppla den ökade känsligheten för mikrostress till en reflexliknande signal i hjärnan. Det hjärnområde som aktiverar signalen kallas Rolandiska området och kontrollerar flera medvetna hjärnfunktioner. Fyndet öppnar frågan om blodtryckstopparna kan vara inlärda, och därmed också skulle kunna tränas bort.
– Vi ser ett överraskande starkt samband mellan den perifera autonoma kärlreaktion som sker undermedvetet och ett sedan tidigare välkänt reaktionsmönster i en del av hjärnan som sköter medveten tolkning av känselintryck och motorik. Detta väcker frågor om hur självständigt det så kallade autonoma nervsystemet egentligen agerar, säger Mikael Elam, professor i klinisk neurofysiologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och studiens sisteförfattare.
Lång väg till klinisk användning
Tanken att upptäckten kanske kan användas för att förebygga högt blodtryck är inte orealistisk, men det återstår mycket forskning.
Justin Schneiderman, universitetslektor i experimentell multimodal neuroavbildning vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet:
– Om vi kan utveckla sätt att filtrera bort störningar kan det i framtiden kanske bli möjligt att mäta den förändrade signaleringen i hjärnan med ett vanligt EEG, som idag finns tillgängligt på alla sjukhus, säger han. I så fall kanske det skulle gå att tidigt identifiera människor som reagerar med blodtryckstoppar långt innan de utvecklar hypertoni. Det skulle i så fall också öppna för många andra möjligheter för förebyggande åtgärder och forskning.
Miljön avgör mängden blodtryckstoppar
Intressant nog verkar vår miljö vara viktigare än vår genetiska kod för vilket reaktionsmönster vi utvecklar – om vi får många blodtryckstoppar under dagen eller inte. En tidigare studie som forskargruppen gjort på enäggstvillingar visar att grundaktiviteten i det blodkärlsreglerande autonoma nervsystemet är mycket likartat hos tvillingarna, men stressutlösta reaktioner skilde sig åt. Mikael Elam igen:
– En spekulation kan vara att många idag lärt sig undertrycka den primitiva impulsen att fly eller fäkta, eftersom den inte är så adekvat i det moderna samhället. Det är en impuls där vi gör oss redo att agera, genom att sänka den kärlsammandragande nervaktiviteten för att öka blodflödet i muskler. Ur ett autonomt hjärt-kärlsjukdomsperspektiv kan det kanske vara fördelaktigt att bevara den gamla impulsen flight-or-fight vid plötsliga överraskningar, funderar han.
Forskargruppen hoppas kunna underlätta studier på befolkningsnivå, där stora grupper av människor följs under lång tid, för att undersöka om individer med reaktionsmönster som leder till många blodtryckstoppar under dagen också har ökad risk för att senare i livet utveckla högt blodtryck, och om detta reaktionsmönster går att påverka.
Fakta om högt blodtryck
Högt blodtryck, hypertoni, är den främsta behandlingsbara orsaken till sjukdom och död i världen. Mer än en fjärdedel av alla vuxna i Sverige har högt blodtryck.
Risken för att utveckla högt blodtryck påverkas av många olika faktorer, bland annat fetma, rökning, diabetes typ 2 och njursjukdom. För omkring hälften av fallen saknas dock en bakomliggande förklaring.
Det kan ta uppemot 15 år att utveckla hypertoni. Tillståndet definieras som ett blodtryck där övertrycket är 140 mmHg eller högre, eller där undertrycket är 90 mmHg eller högre.
Hypertoni ökar risken för flera farliga sjukdomar, som hjärtinfarkt och stroke, och för förtida död.
Kontakt:
Mikael Elam, professor, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, mikael.elam@neuro.gu.se
På de särskilda ungdomshemmen är det möjligt att använda tvångsmedel som kroppsvisitering och avskiljning (isolering). Genom att använda olika tvångsmedel begränsas ungdomarnas fri- och rättigheter kraftigt.
– Placeringen innebär också att de unga ställs inför helt nya relationer, dels till de andra placerade ungdomarna, dels till personalen. Dessutom påverkas de ungas familjemedlemmar eftersom deras kontakt beskärs genom placeringen och ungdomshemmens möjlighet till ytterligare kontaktbegränsningar, säger projektledaren Sofia Enell, universitetslektor på institutionen för socialt arbete vid Linnéuniversitetet.
I forskningsprojektet Att (åter)skapa familj har forskarna Sofia Enell, Linnéuniversitetet, och Monika Wilinska, Jönköping University, tittat på hur ungas relationer påverkas efter placering på låst institution. Projektet har resulterat i tre filmer som ger röst åt unga vuxnas och deras familjemedlemmars berättelser om förståelse av familj och relationer, under och efter placering i en låst vårdform: Unga på låsta institutioner – placerad utan(för) sammanhang, Att göra familj på institution, samt Vad gör institutionsvård med föräldrar?
Påverkar familjerelationer lång tid efteråt
Forskarna ville undersöka på vilket sätt placering på särskilt ungdomshem påverkar familjerelationer på sikt. Resultaten visade bland annat att unga vuxna i och med placeringen ofta förlorar sina sociala sammanhang och även tilltron till andra. Och att det därför är viktigt att de som jobbar inom vården arbetar aktivt med de ungas familjerelationer.
– Framför allt behöver de personer som är viktiga i de ungas liv involveras mer under placeringstiden, säger Sofia Enell.
Tre dokumentärfilmer
Resultaten av forskningsprojektet har mynnat ut i tre filmer som arbetats fram utifrån teman från projektet.
– Med filmerna vill vi ge ett underlag för reflektioner och ett mer fördjupat samtal om institutionsplacerade ungas relationer. Filmerna riktar sig både till de som i sitt arbete möter placerade unga och till de som på ett eller annat sätt har egen erfarenhet av institutionsvård. Vår förhoppning är att filmerna och de samtal som följer ska bidra till att utveckla och förbättra socialtjänstens och institutionsvårdens arbete med placerade ungas relationer, säger Sofia Enell.
Söker mer nyanserad förståelse
Idag ligger fokus på kraftfulla markeringar mot ungdomar som bryter mot olika normer i samhället, samt vilka förändringar som de förväntas göra under en institutionsplacering. Studien visar på vikten av att fokusera på de relationella sammanhang de unga kommer från och ingår i, såväl under placering som efter placering.
– Vill vi få en mer nyanserad förståelse av vad institutionsvård innebär för både de unga och deras familjemedlemmar behöver vi bredda perspektiven. Vi menar att de relationella sammanhangen har en avgörande betydelse de ungas fortsatta vuxenblivande, säger Sofia Enell.
Kontakt:
Sofia Enell, lektor i socialt arbete, Linnéuniversitetet, sofia.enell@lnu.se
En hälsosam demokrati kännetecknas av konkurrenskraftiga val där minst två kandidater eller partier har goda chanser att vinna. Tidigare forskning har visat att de politiska effekterna är positiva vid den typen av val. Om en regering anar att den kan förlora nästa val, uppmuntras den att arbeta hårdare, prestera bättre och därmed leverera mer till väljarna.
Konkurrensutsatta val har dock en mörkare sida, särskilt i nyare demokratier med mindre stabila offentliga institutioner.
– Osäkerheten som uppstår när ett val ser ut att bli väldigt jämnt kan få politiker att underminera valintegriteten för att öka sina egna segerchanser. Jämna val kan vara skadliga för demokratin, säger Stephen Dawson, doktorand på .
Konkurrenter kan vinna odemokratiskt
Stephen Dawson har undersökt förhållandet mellan politisk konkurrens, hur politiker och väljare uppfattar konkurrensen, och valens integritet. Studien bygger bland annat på data från 109 presidentval runt om i världen mellan åren 1996–2016 samt från kommunalval i Sydafrika år 2016. Stephen Dawson har analyserat om förekomst av valfusk och röstköp har något med opinionsläge och tidigare valresultat att göra.
Resultaten visar att risken för valfusk och röstköp ökade i länder där såväl mätningar som tidigare valresultat indikerade att valen skulle bli jämna, där flera kandidater hade en realistisk chans att vinna. Ett exempel är valet i Honduras år 2013.
– Opinionsmätningarna visade inledningsvis på jämna siffror, men valet fläckades av anklagelser om kraftfulla försök att manipulera processen, vilket så småningom resulterade i en bekväm valseger för det sittande partiet. Summan av kardemumman är att även om ett val framstår som högst demokratiskt i den meningen att det är konkurrenskraftigt, så kan alltså konkurrenter vinna på ett odemokratiskt sätt.
Felaktig information negativt för väljarbeteendet
Andra manipulativa strategier, som att störa oppositionen tidigt i valrörelsen, kan minska behovet av valfusk och röstköp och på så vis ge sken av att valet går rätt till. Men den politiska konkurrensen påverkar inte bara politiker. Många väljare grundar sitt val på bland annat kandidaternas relativa popularitet.
Ett exempel som Stephen Dawson fann under sina studier är från 2013 års val i Turkiet. Vid den tiden påstods president Erdogan ha försökt få opinionssiffror manipulerade och publicerade i en tidning innan förhandlingar skulle äga rum med det pro-kurdiska folkdemokratiska partiet (HDP), i ett försök att påverka opinionen.
– Information, ofta via media, om vem som sannolikt kommer att vinna eller förlora nästa val är därför en nyckelkomponent när vi tänker på hur rättvist ett val är. Om informationen är felaktig kan det få negativa konsekvenser för hur och om en person röstar eftersom media är med och formar väljarnas politiska attityder och beteenden.
Media har stort ansvar
Att väljarnas valbeteenden påverkas av hur de uppfattar det politiska konkurrensläget är viktigare nu än någonsin att bevaka. Under valkampanjer nås människor av en ökande mängd information som är av varierande kvalitet. FN har exempelvis varnat för hotet mot den globala valintegriteten. Till problembilden hör hur politiker och valda ledare använder sociala medier för att främja hat, sprida desinformation och undergräva förtroendet för både civilsamhället och statliga institutioner.
– Det är otroligt viktigt att övervaka hur information om tillståndet i den politiska konkurrensen påverkas av politiska aktörer under valtider. Opinionsundersökningar mäter politisk konkurrens. Medierna spelar därför en viktig roll för att säkerställa att de kommunicerar korrekt information om kandidaterna och valprocessen, så att väljarnas val inte påverkas negativt och valen blir rättvist ifrågasatta.
Så gjorde forskaren
Avhandlingen bygger på fyra uppsatser:
Studie av 109 presidentval runt om i världen mellan åren 1996–2016. Datan bygger på expertundersökningar om förekomst av valfusk och opinionsundersökningar inför varje val.
Studie av röstköp i Sydafrika 2016. Den kombinerar en undersökning av över 3 000 medborgare med folkräkningsdata och tidigare valresultat.
En kvalitativ studie av val där valdeltagandet minskade markant – i Kazakstan 2005, Kirgizistan 2011, Armenien 2013 och Georgien 2008. Underlag var nyheter som spårade utvecklingen av valkampanjerna.
Två datainsamlingsprocesser i Turkiets storstadsregioner 2020. Totalt deltog 3 600 individer i två online-undersökningar med inbäddade experiment om opinionsundersökningars effekt på deras val.
Stephen Dawson, doktorand, statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet, stephen.dawson@gu.se.
På många platser i Europa och Nordamerika ser forskarna ökande salthalter i sötvattensystemen, orsakade av vägsaltning men också av gruvdrift och gödsling inom jordbruket.
Forskarna bakom en ny studie har undersökt hur känsliga djurplankton är för ökade salthalter. Studierna har gjorts med hjälp av så kallade mesokosmer i 16 sjöar i Europa och Nordamerika. En mesokosm är en behållare som fylls med tillräckligt mycket sjövatten för att rymma nästan ett helt ekosystem. I dessa avgränsade miljöer har forskarna testat vad som händer med livet i vattnet om man höjer salthalten.
I Sverige har tre sjöar undersökts: Stortjärn i Västerbotten, Erken i Uppland och Feresjön i Småland.
Forskarna undersöker sjövattnet med hjälp av en mesokosm. Bild: Andreas Palmén
Även säkra salthalter kan påverka
Studien visar att även salthalter som ligger under gränsvärden för vad som betraktats som säkra halter för vattenlevande organismer, kan ha en negativ påverkan på djurplankton, som är en viktig födoresurs för många fiskarter.
På hälften av provtagningsställena, bland annat en i Sverige, kunde man också se en så kallad kaskadeffekt, där minskningen av djurplankton hade lett till en ökning av växtplankton eller mikroalger. Detta leder till att mindre ljus når sjöbotten, vilket i sin tur kan påverka bottenlevande djur och växter. Som en följd av det kan rekreationsvärden (ungefär omgivningens möjlighet att skänka människor tillfälle till återhämtning, redaktionens kommentar), fiske och dricksvattenkvalitet påverkas negativt.
– Det är oroande att det sker en storskalig påverkan på livet i sötvatten redan vid salthalter som ligger under gränsvärden som används inom till exempel EU, säger Silke Langenheder, professor i limnologi* vid Uppsala universitet och en av de svenska deltagarna i studien. Det betyder att saltning kan utgöra ett större hot mot den biologiska mångfalden och sötvattenekosystemens funktion än vad vi tidigare har trott. Vi ser inga tydliga problem i Sverige i dagsläget, men våra resultat visar att vi måste bevaka det här området noggrant.
*Limnologi är läran om inlandsvatten, vanligen sötvatten.
Källa: Wikipedia
Isigare vägar på grund av klimatförändringarna
Hjalmar Laudon, professor i skogsmarkens biogeokemi, har specialiserat sig på hur vattenkvalitet i skog och mark påverkas av bland annat klimatförändringarna vintertid. Han konstaterar att studien visar att det finns stor anledning att hålla koll på vägsaltets negativa effekter framöver.
– Åtminstone i norra Sveriges ser vi att klimatförändringarna leder till mer frekventa perioder då vintertemperaturen svänger runt nollstrecket, vilket orsakar allt isigare vintervägar. Det skulle kunna leda till ökad användning av vägsalt som kan skada livet i sjöarna, säger Hjalmar Laudon.
Forskarna bakom studien pekar på behovet av att utvärdera befintliga gränsvärden för salthalter och att överväga att utforma sådana i de länder som saknar gränsvärden. I Sverige till exempel finns endast gränsvärden för dricksvatten, vilket omfattar dricksvattentäkterna.
Att övervikt och fetma utgör riskfaktorer för svår covid-19 är känt sedan tidigare, men det har saknats studier som följer stora grupper individer med tidigt identifierad fetma, och hur svårt sjuka de blir om de senare får covid-19.
I den aktuella studien ingår data från svenska värnpliktsregistret om 1 551 670 män i Sverige, födda 1950-1987, som mönstrade åren 1969-2005. Vid mönstringen mättes längd och vikt.
När mönstringsdata samkördes med sjukhusregistret, intensivvårdsregistret och dödsorsaksregistret framträdde en klar koppling mellan BMI i ungdomen och risken för att många år senare få covid-19 som krävde sjukhusvård. Ännu tydligare var kopplingen mellan BMI i övre tonåren och behovet av intensivvård vid covid.
Ökad risk redan från normalvikt
För studien hade forskarna delat in männen i sex grupper:
Undervikt (BMI 15-18,5)
normalvikt i tre nivåer (18,5-20, 20-22,5 och 22,5-25)
övervikt (25-30)
fetma (BMI 30 eller mer).
I gruppen som helhet behövde 4 315 män med covid-19 sjukhusvård under det studerade året (2020), varav 729 intensivvårdades. 224 män i studien avled med covid.
Redan från BMI 22,5-25 i ungdomen, värden inom spannet för normalvikt, sågs de förhöjda riskerna för behov av sjukhusvård vid covid-19. Behovet ökade successivt med stigande BMI-värden från mönstringen, 15-50 år tidigare.
Räkna ut BMI för vuxna
Multiplicera längd i meter med längd i meter. Dividera vikten i kilo med det talet. Exempel: 70 kg / (1,70 m X 1,70 m) = BMI 24,2 kg/m2
BMI under 18,5 kan innebära för låg vikt. BMI 18,5-24,9 kan antas vara normalvikt. BMI 25-29,9 indikerar övervikt, BMI 30 och uppåt utgör troligen fetma.
Källa: 1177 Vårdguiden
Fetma tidigt i livet riskfaktor vid covid-19
– På befolkningsnivå kan vi se att övervikt i sena tonåren ökar risken för sjukhusvård och intensivvård i samband med covid-19. Vid fetma i tonåren är det mer än dubbelt så hög risk att hamna på en intensivvårdsavdelning jämfört med BMI 18,5-20, säger Josefina Robertson, forskare på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, ST-läkare i infektionssjukdomar på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Maria Åberg är docent på avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, specialistläkare i allmänmedicin inom Regionhälsan i Västra Götalandsregionen.
– Flera studier har identifierat övervikt som en riskfaktor för att bli svårt sjuk i covid-19 och vi visar nu att övervikt och fetma redan tidigt i livet spelar roll, säger hon.
Viktigt inför kommande pandemier
Att fetma kan kopplas till ökad risk för att bli allvarligt sjuk vid olika infektionssjukdomar, exempelvis influensa, är välkänt. Övervikt har negativ inverkan på immunförsvaret och ökar inflammationsbenägenheten, vilket kan bidra till svårare infektioner.
De tidiga BMI-värdena i den aktuella studien visade sig följa männen upp i medelåldern. Detta framgår av data från hälsotester, så kallade Hälsoprofilbedömningar, från HPI, Health Profile Institute, för 151 693 av deltagarna. Josefina Robertson igen:
– Det är intressant att se att männens BMI i tonåren är en riskfaktor för allvarlig covid-19 många år senare. Ett högt BMI i tonåren kvarstod dessutom i medelåldern, vilket är en trend som även andra studier har visat. Därför är det viktigt med förebyggande insatser mot övervikt redan i unga år, inte minst inför kommande virala pandemier, avslutar hon.
Josefina Robertson, forskare på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, ST-läkare i infektionssjukdomar på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, josefina.robertson@gu.se
Maria Åberg, Maria Åberg är docent på avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, specialistläkare i allmänmedicin inom Regionhälsan i Västra Götalandsregionen, maria.aberg@gu.se
Som första forskare i världen har Pauline Snoeijs Leijonmalm vid Stockholms universitet tillsammans med sitt forskarteam kartlagt fiskbeståndet i centrala Norra Ishavet.
– Det var helt oväntat att Atlanttorsken, som är en kustfisk, skulle finnas så långt norrut i en fyra kilometer djup ocean. Jag blev så exalterad att jag skrek högt och pussade fisken när vi fick upp den, säger Pauline Snoeijs Leijonmalm, professor i marin ekologi vid Stockholms universitet och forskningsledare för ett EU-projekt om fiskbeståndet i centrala Norra Ishavet.
Djuphavskamera upptäckte bläckfisk och prickfisk
Det var under forskningsexpeditionen MOSAiC, med den tyska isbrytaren Polarstern, som forskarna oväntat fångade fyra större fiskar på 350–400 meters djup. Med hjälp av fiskeexpert Anders Svenson från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, kunde man fånga de första torskarna under den metertjocka arktiska isen. Med en djuphavskamera upptäckte forskarteamet dessutom att atlantisk armkroksbläckfisk och atlantisk prickfisk också förekommer långt norrut.
– Atlantfisken hade kommit in med atlantströmmarna och härstammar från norska lekområden. Våra laboratorieanalyser visade att den hade levt i arktiska vattentemperaturer (under 2 grader) i upp till sex år. Så även om Atlanttorsken inte har ett eget centralarktiskt bestånd, visar forskningen att den kan överleva i det atlantiska vattenskiktet i Arktis, där några få exemplar verkar hitta tillräckligt med mat, säger Pauline Snoeijs Leijonmalm.
Förklarar förekomsten av säl, valross och isbjörn
Atlantskiktet, som ligger på 200–600 meters djup, består av varmare vattenmassor med temperaturer på mellan 0–2 grader. Skiktet når långt in i den arktiska bassängen, som annars har vattentemperaturer under 0 grader. Forskning med ekolod visar att det i detta varmare atlantskikt finns ett ”deep scattering layer” (DSL). Det består av små fiskar och djurplankton, men alltså även enstaka exemplar av Atlanttorsk. Här finns en för Arktis oväntat väl fungerande näringsväv.
Som rovfisk högt upp i näringskedjan har torsken en viktig funktion i näringsväven. Kontinuerlig invandring av större atlantfiskar, tillsammans med de små fiskarna som finns i det atlantiska vattenskiktet, fungerar som potentiell mat för arktiska däggdjur som har förmågan att kunna dyka ända ner dit.
– Detta kan förklara varför säl, valross och isbjörn kan överleva vid Nordpolen. Däggdjur som dessa är väldigt få, men de finns där. Tack vare det atlantiska vattenskiktet har de möjligheten att hitta mat, även om fiskbeståndet är litet.
Arktis klimat är i ständig förändring
Den globala uppvärmningen drabbar Arktis hårdare än resten av planeten. Sedan 1980-talet har havsisens utbredning minskat dramatiskt. I dag är ytan bara cirka 60 procent av vad den tidigare var.
– Isarna har ändrat karaktär under de senaste årtiondena. De är tunnare och mindre stabila. Vindarna får därför lätt tag på isen och flyttar omkring den på ett oförutsägbart sätt. Det händer hela tiden mycket med klimatet i Arktis och det går jättefort, säger Pauline Snoeijs Leijonmalm.
Forskarna upptäckte också tecken på att transporten av kol till djupare vatten inte är lika effektiv i de centrala delarna av Norra Ishavet som den är i andra oceaner. Den dagliga vertikala förflyttningen av fisk och djurplankton i atlantskiktet saknas under polarnatten och polardagen. Detta på grund av att det då inte skiftar mellan dag och natt och den vertikala migrationen styrs av ljus. ”Vertikal migration” innebär att organismerna tar med sig kolet ner till djupare vatten.
Fisken räcker bara till för Arktis eget djurliv
Forskningen visar därmed på en mycket känslig Arktisk näringsväv. Om den störs kan det få allvarliga konsekvenser för både djurliv och klimat.
– Även om det kommer in större fiskar med atlantströmmarna, är Norra Ishavets förmåga att behålla större fiskbestånd begränsad på grund av sin brist på näring. Vår slutsats är att fisken bara räcker till för Arktis eget djurliv, inte för kommersiellt fiske, säger Pauline Snoeijs Leijonmalm.
Joakim Hjelm, forskare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU, håller med.
– Det är av största vikt att detta känsliga men fungerande ekosystem, som ligger utanför alla nationella ekonomiska zoner, får ett kraftfullt internationellt skydd liknande det som finns på plats i Antarktis, säger han.
Världens största polarexpedition
MOSAiC (Multidisciplinary drifting observatory for the study of Arctic climate) avgick från norska Tromsö den 20 september 2020 med den tyska isbrytaren Polarstern. Det är världens hittills största polarexpedition med en budget på omkring 1,5 miljarder kronor. Expeditionen lät sig sedan frysa fast i isen under ett år.
Totalt deltog över 500 forskare och fler än 80 forskningsinstitutioner från ett 20-tal länder i MOSAiC. Däribland fanns Stockholms universitet, Göteborgs universitet, Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet.
Forskningsprojektet om fiskbeståndet, finansierat av CINEA (Europeiska Kommissionen) och svenska Polarforskningssekretariatet, är ett av de forskningsprojekt som genomfördes under MOSAiC-expeditionen.
Pauline Snoeijs Leijonmalm, forskningsledare och professor i marin ekologi vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet, pauline.snoeijs-leijonmalm@su.se
Joakim Hjelm, forskningsledare vid Institutionen för akvatiska resurser och Havsfiskelaboratoriet i Lysekil, SLU, joakim.hjelm@slu.se
– Jag har kunnat visa på ett starkt samband mellan läsning och skrivande för tvåspråkiga elever både inom och mellan språken. Det betyder att läs- och skrivförmåga på persiska stödjer läs- och skrivförmåga på svenska och vice versa.
I dagens globala samhälle är tvåspråkighet allt vanligare. Många växer upp med ett språk hemma och ett annat i skolan. Men många tvåspråkiga elever skriver längre och mer detaljrika texter och använder mer komplex grammatik på svenska.
– Eleverna både läser och skriver bättre på skolspråket svenska jämfört med sitt modersmål persiska, säger Baran Johansson. De läser mer effektivt och skriver mer flytande utan lika många mikropauser på svenska jämfört med persiska.
Baran Johansson, Umeå universitet, har undersökt hur barn i årskurs 4 till 9 läser och skriver på två språk med olika alfabet. Deltagarna är persiska-svenska tvåspråkiga elever med och utan lässvårigheter som kan läsa och skriva både på persiska (arabiskt alfabet) och svenska (latinskt alfabet).
Både styrkor och svårigheter delas mellan språken
Det finns ett starkt samband mellan läsning och skrivande, oavsett vilket språk det gäller. I en avhandling visar Baran Johansson att svaga läsare skrev långsammare och producerade kortare texter. Starka läsare skrev snabbare och producerade längre texter.
– Det finns en interaktion och ett beroende mellan modersmålet och svenskan som man ska ta hänsyn till. Tvåspråkiga elever kan överföra läs- och skrivförmågor mellan sina språk säger Baran Johansson.
Genom att också studera svagare elever så kan man se att även svårigheter delas mellan olika språk.
– Jag har skapat begreppet ”Multideficiency”, som förklarar hur underliggande svårigheter i till exempel avkodning och förståelse av texter delas mellan språken. En elev som har svårt att läsa och förstå på båda språken, har också svårt att producera sammanhängande texter på båda språken.
Öka undervisning i modersmål
Skolan behöver bli bättre på att skilja mellan tvåspråkiga elever som håller på att lära sig ett andra språk och tvåspråkiga elever som har primära lässvårigheter oavsett språk. Tvåspråkiga elever med lässvårigheter ska identifieras lika tidigt som enspråkiga elever säger Baran Johansson.
Skolan bör öka modersmålsundervisning för tvåspråkiga barn, särskilt de som lär sig att läsa och skriva i två olika alfabetiska system.
På grund av de starka sambanden mellan läsande och skrivande mellan språken är det också viktigt att bättre samordna undervisningen i svenska och på modersmålet. Att vara tvåspråkig är en del av barnens identitet som de ska kunna omfamna och utveckla genom att kunna läsa och skriva flytande på båda sina språk.
En orsak till det kan vara att vi hela tiden exponeras för komplicerade blandningar av kemikalier. All existerande riskvärdering, och därmed etablerade gränsvärden, bygger däremot på att kemikalier granskas en i taget.
Svårt att bedöma risken med kemikalieblandningar
Dagens riskvärderingssystem för kemikalier räcker inte för att upptäcka påverkan av kemikalieblandningar. Det visar en studie som gjorts inom ramen för EU-projektet EDC-MixRisk. Genom att sammankoppla befolkningsstudier med experiment i cell- och djurmodeller kunde forskarna stärka en misstänkt risk för barns språkutveckling och utveckla nya principer för riskvärdering.
Det är ovanligt med forskning där man kopplar samman epidemiologiska studier i befolkningen med experimentella cell- och djurmodeller. Ett sådant tvärvetenskapligt angreppssätt kan utgöra en bra grund för utveckling av bättre riskvärderingsmetoder.
Kemikalier mättes i blod och urin hos gravida kvinnor
Den aktuella studien har tagit fasta på detta och är genomförd i tre steg. I det första steget identifierades en blandning av kemikalier i blod och urin på gravida kvinnor i SELMA-studien som kunde kopplas till försenad språkutveckling hos barnen. I den kritiska blandningen ingick ett antal ftalater, bisfenol A och perfluorerade kemikalier.
Studerar barns exponering för kemikalier
SELMA-studien drivs vid Karlstads universitet och följer cirka 2 000 mor-barn-par från tidig graviditet till förlossning och upp i barnets skolålder. Det övergripande syftet är att undersöka betydelsen av exponering för hormonstörande kemikalier under tidig fostertid för barnets hälsa och utveckling senare i livet.
Studien har bland annat visat samband mellan blandningar av olika kemikalier och barnets könsutveckling, luftvägsbesvär, kognitiv utveckling samt tillväxt under barndomen.
I ett andra steg genomfördes experimentella undersökningar för att studera sambandet mellan humanrelevanta nivåer av denna blandning och hormonstörning eller andra biologiska mekanismer. I ett tredje steg användes slutligen fynden från de experimentella undersökningarna för att utveckla nya principer för att riskvärdera kemikalieblandningen.
– Det unika i detta omfattande projekt är att vi har kopplat samman befolkningsdata med experimentella studier. Sedan har vi använt denna information för att utveckla nya metoder för riskvärdering av kemikalieblandningar, säger Carl-Gustaf Bornehag, professor vid Karlstads universitet och projektledare för SELMA-studien samt ansvarig för epidemiologiska delen i EDC-MixRisk.
Över hälften av barnen riskerade försenad språkutveckling
Genom att koppla samman olika vetenskapliga metoder på detta sätt kunde forskarna visa att 54 procent av barnen i SELMA-studien som exponerades för en blandning av kemikalier under tidig graviditet hade ökad risk för försenad språkutveckling. Denna risk blev inte synlig när dagens gränsvärden för enskilda kemikalier användes.
– Intressant är att fynden i de experimentella systemen speglade väl det vi hittade i den epidemiologiska delen samt att effekterna kunde påvisas vid för människan normala exponeringsnivåer. Till exempel såg vi att blandningen i en cellkultur påverkade gener som har visats vara inblandade i autism, en sjukdom där språkutvecklingen ofta är nedsatt, säger Joëlle Rüegg, professor i miljötoxikologi vid Uppsala universitet och ansvarig för experimentella delen i EDC-MixRisk.
Studien har genomförts i samarbete med sju lärosäten från Sverige (Uppsala universitet, Karlstads universitet, Göteborgs universitet, Karolinska institutet, Lunds universitet, Stockholms universitet, Örebro universitet), samt fem partners i EU och en i USA.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
