I takt med att radikala högerpartier får allt större politiskt inflytande världen över blir åsikter som tidigare har ansetts extrema normaliserade. Trots radikalhögerns ökade inflytande har tidigare forskning visat att människors politiska attityder inte plötsligt har förändrats. Snarare är det så att radikalhögern har varit speciellt framgångsrik i att mobilisera supportrar och väljare.
Internet en viktig arena
I sin avhandling vill Mathilda Åkerlund, doktorand i sociologi vid Umeå universitet, öka förståelsen för en av de viktigaste arenorna for radikalhögerns mobilisering: internet. Speciellt den mobilisering som sker genom till synes vardagligt innehåll, skapat av vanliga användare på populära sociala medieplattformar och i onlineforum.
– I vardagliga digitala miljöer, som till exempel sociala medier och internetforum, finns en risk att högerradikalt innehåll blir en del av internetupplevelsen också för de som inte avsiktligen har sökt efter det. Dessutom, eftersom högerradikalt material som skapas och sprids i dessa vardagliga miljöer tenderar att vara diskret och fördolt kan det lätt misstolkas. I förlängningen kan detta få allvarliga konsekvenser både i form av en mer generell normalisering av högerradikal diskurs (diskurs betyder ungefär ”sätt att resonera”, redaktionens kommentar) men det kan också leda till potentiell radikalisering av enskilda användare, säger Mathilda Åkerlund.
Digitala plattformar möjliggör spridning
Mathilda Åkerlund menar att det inte räcker med att fastställa att extremhögern nu utnyttjar alltmer vardagliga digitala miljöer. Man måste också utforska de digitala plattformarnas roll. Plattformarnas möjligheter och begränsningar, när det kommer till att publicera och dela innehåll, knyta kontakter och interagera med andra användare, skapar förutsättningar för de högerradikala åsikterna att få spridning. Det är också viktigt att förstå hur dessa funktioner utnyttjas i syfte att sprida högerextremt innehåll.
– En högerextrem diskurs uppstår inte av sig själv online, i stället tenderar ett begränsat antal användare vara väldigt inflytelserika i skapandet och spridandet högerextremt innehåll på nätet. Därför måste forskningen också förstå hur dessa särskilt inflytelserika användare går till väga för att sprida högerextrema idéer och hur de bidrar till att skapa gemenskap kring dessa frågor.
Kan få långtgående konsekvenser
Mathilda Åkerlunds avhandling bidrar med ny kunskap genom att fokusera på hur språkbruk, digitala miljöer och inflytelserika användare samverkar i spridningen och normaliseringen av radikalhögern på nätet. Den utforskar också radikalhögerns mobilisering bortom partipolitiken och det till synes mest extrema innehållet, sådant som ofta annars är i fokus inom forskningen.
– Min forskning visar hur också subtila, vardagliga uttryck av rasism, diskriminering och hat kan få långtgående konsekvenser. Resultaten kan bidra med insikt som hjälper till att utveckla strategier för att hantera spridningen också av mindre explicita former av högerextremt material på internet samt uppmärksammar problem som sociala medieföretag behöver hantera för att stävja spridningen av sådant innehåll.
Mathilda Åkerlund, doktorand vid Sociologiska institutionen, Umeå universitet, mathilda.akerlund@umu.se
Personer som varit sängliggande med covid-19 under minst en vecka har i högre utsträckning problem med ångest och depression efter infektionen, jämfört med covid-drabbade med lindrigare symtom eller friska. Det visar en stor studie med deltagare från sex länder.
Resultaten tyder på att svårighetsgraden av den akuta infektionen kan påverka den psykiska hälsan på sikt.
– Det är svårt att säga vad detta samband kan bero på, men möjliga förklaringar kan vara en kombination av oro för långsiktiga hälsoeffekter och kvarvarande fysiska symtom som begränsar sociala kontakter och bidrar till en känsla av hjälplöshet, säger Anikó Lovik, postdoktor vid Karolinska institutet och en av studiens författare.
– Det är också möjligt att svår covid-19 sätter i gång inflammatoriska processer som tidigare kopplats till ökad risk för psykisk ohälsa, fortsätter Anikó Lovik.
Stor studie om effekterna
Forskningsstudien är bland de första som undersökt långsiktiga psykiska symtom hos den allmänna befolkningen efter en covid-19-infektion. Tidigare forskning har mest fokuserat på psykisk hälsa hos inlagda patienter och haft kortare uppföljning efter diagnos.
I den aktuella studien ingår 250 000 personer från Sverige, Island, Danmark, Estland, Norge och Storbritannien. Cirka 10 000 hade diagnosen covid-19.
Deltagarna har i ett frågeformulär själva fått skatta sina symtom på depression, ångest, sömnsvårigheter och covid-relaterad stress. De fick också berätta hur länge de var sängliggande till följd av sjukdomen. Studiedeltagarna har följts i upp till 16 månader. Från Sverige medverkade 23 000 personer genom Karolinska institutets Omtanke2020-studie.
Omtanke2020-studien
Studien drivs av en forskargrupp på Karolinska institutet som vill förstå hur pandemin påverkar människors psykiska hälsa i Sverige. Studien är även en del av det så kallade COVIDMENT-samarbetet som involverar ett stort antal forskare från sex länder.
I Omtanke2020 har totalt över 28 000 personer i åldrarna 18–94 år fyllt i webbenkäter om sin hälsa. Deltagarna kommer att följas i upp till fem år efter att pandemin anses vara över.
Symptombilden påverkade måendet
Resultatet visar att personer med bekräftad covid-19 rapporterade depression och dålig sömn i något högre utsträckning jämfört med dem som inte haft sjukdomen. Förekomsten av symtom varierade dock avsevärt beroende på hur allvarlig den akuta infektionen var.
Jämfört med personer utan covid-19 var förekomsten av ångest och depression lägre för individer med milda eller inga symtom, men cirka 40–60 procent högre för dem som blev sängliggande i en vecka eller mer, vilket var fallet för knappt en fjärdedel med diagnos. Sambanden sågs under hela uppföljningsperioden. Sverige följer trenden i andra länder.
– Det är möjligt att genomgången låg- eller asymtomatisk covid-19-infektion resulterar i en viss lättnad bland dessa individer som nu kan återgå till sina normala liv. Detta kan vara en av anledningarna till den lägre förekomsten av psykiska symtom som observerats i denna grupp jämfört med dem som fortfarande är oroliga för att bli smittade och därför undviker sociala interaktioner, säger Fang Fang, professor vid institutet för miljömedicin på Karolinska Institutet.
Bakomliggande faktorer kan påverka
Forskarna noterar att studien inte kan fastställa något orsakssamband. Det är möjligt att bakomliggande faktorer kan påverka kopplingen mellan covid-sjukdom och efterföljande psykisk ohälsa.
Förekomsten av tidigare psykiatriska diagnoser var till exempel marginellt högre hos personer som testat positivt för covid-19. Studiedeltagarna som haft sjukdomen var även yngre än dem utan diagnos. Trots att studien tar hänsyn till dessa skillnader i analyserna kan kvarvarande effekter finnas som påverkar resultaten.
Sammantaget belyser resultaten vikten av ytterligare studier på ämnet och klinisk övervakning av psykiska symtom bland patienter som drabbats hårt under den akuta fasen av covid-19.
Forskare har med hjälp av en förfinad och högupplöst magnetkameraundersökning kunnat påvisa små utspridda skador i hjärnan hos idrottare med långvariga besvär efter hjärnskakningar. Metoden kan hjälpa till att identifiera de idrottare som har hög risk att utveckla långvariga besvär och vilkas idrottskarriär kanske bör avslutas av hälsoskäl.
Demensliknande åkomma hos boxare
Problemen med hjärnskakningar har länge funnits inom idrotten. Redan år 1905 dog 18 amerikanska fotbollsspelare, och president Roosevelt var drivande i att ändra flera regler för att minska riskerna för skador inom sporten. Tack vare dessa ändringar kunde sporten leva vidare. Det var också under tidigt 1900-tal välkänt att boxare kunde drabbas av en demensliknande åkomma, som då kallades Punch Drunk Syndrome. Det är den första beskrivningen av det följdtillstånd som kan drabba idrottare med många hjärnskakningar.
Idag vet vi att det inte bara är amerikanska fotbollsspelare och boxare som drabbas av hjärnskakning och dess följdtillstånd, utan även idrottare inom till exempel ishockey, handboll, fotboll och ridsport. Egentligen kan alla idrottare inom sporter med fysisk kontakt med andra spelare eller föremål drabbas av hjärnskakning.
Hjärntrappan hjälper
När exempelvis en ishockeyspelare tacklas in i sargen och får en smäll mot huvudet eller kroppen, förs en kraft vidare till hjärnan som då roterar innanför skallbenet. Detta leder till en störning av hjärnans funktioner och hjärnvävnaden kan skadas. Idrottaren kan bli medvetslös, illamående, få försämrad balans och kräkas. Det är viktigt att idrottaren direkt avslutar matchen eller träningen om en hjärnskakning konstateras, enbart misstanke om hjärnskakning räcker.
Dessa tidiga besvär brukar gå över på någon dag till några veckor. Även om idrottaren ibland återhämtar sig snabbt, är det viktigt att man under första veckan är extra försiktig och inte utövar sin sport som vanligt. Efter en hjärnskakning ska idrottaren ha hjärnvila i ett till högst två dygn, och därefter påbörja en successiv återgång till idrotten enligt den så kallade hjärntrappan. Hjärnvila innebär att man ska försöka begränsa intrycken till hjärnan för att den inte ska belastas, alltså inte sitta framför datorn, kolla på mobilen, gå till skolan eller till arbetet, och absolut inte idrotta.
Vissa får långvariga besvär
Idrottaren behöver följa denna strategi för återgång till spel, då konsekvenserna kan bli stora om den inte efterföljs. Anledningen är att under den första tiden efter hjärnskakning är hjärnan mycket känslig för nya skador, och en ny skada under den känsliga perioden kan leda till kraftigt förvärrade symptom med ökad risk för att besvären kan bli ihållande.
Vanligen försvinner symptomen efter hjärnskakningen inom två veckor, men hos en del idrottare kan besvären bli långdragna och orsaka mycket lidande. En del kan ha besvär i månader och år efter sin skada, och vissa tvingas att sluta med sin idrott på grund av kvarstående symptom. Detta långvariga förlopp är relativt outforskat, och forskare och läkare vet inte helt säkert varför vissa drabbas medan andra återhämtar sig snabbt.
Magnetkamera har påvisat små skador
En hjärnskakning orsakas av ett rotationsvåld vilket påverkar hjärnan och orsakar dragning i nervtrådar (axoner). Om axonerna tänjs ut tillräckligt mycket kan de efter en tid brytas av, vilket i sin tur kan leda till ärrbildning, inflammation, och på sikt även förlust av hjärnvävnad.
Hittills har det varit svårt att bevisa att dessa skador på axoner i hjärnans vita substans verkligen uppstår hos idrottare. Nyligen har forskare med en förfinad magnetkamerateknik, den så kallade 7 Tesla (7T) magnetkameran, kunnat påvisa små skador utspridda i hjärnans vita substans hos idrottare som haft långdragna besvär, ofta i flera år, efter sin hjärnskakning.
Balansen kan bli påverkad
Forskarna har också kunnat påvisa att dessa idrottare har en skada i balansorganen som sitter i innerörat. Det skulle kunna förklara varför så många har besvär med balansen efter hjärnskakning.
Resultaten är unika och denna kunskap kan hjälpa till att identifiera de idrottare som har hög risk att utveckla långvariga besvär. Detta kan också hjälpa idrottaren med besvär efter hjärnskakning att besluta om det går att fortsätta med idrotten eller om karriären måste avslutas. Om det dessutom med specifika tester av balansen hos idrottare med besvär med yrsel och ostadighet går att påvisa en skada, kan riktad rehabilitering med bland annat specifik balans- och ögonträning påskynda återhämtningen.
Förändrad attityd krävs
Det är viktigt att hjärnskakningar inom idrotten minskas, där en förändrad attityd gentemot skadorna och den efterföljande återhämtningsperioden är ett måste. De olika idrotterna behöver göra en översyn av sin verksamhet, sina regler och utvärdera vilka förbättringar som kan göras. De medicinska teamen måste känna till skademekanismer och tidigt identifiera en hjärnskakning så att idrottaren får rätt hjälp för en optimal återhämtning.
Alla måste arbeta för att minska dessa skador, att fortsätta utforska vad de ger för effekter på hjärnan och hur man kan hjälpa de idrottare som drabbats. Hjärnskakningar och idrott engagerar som tur är många, från presidenter till föräldrar, från coacher till forskare. Tillsammans kan alla hjälpa till att minska de konsekvenser som tyvärr drabbar alltför många idrottsutövare.
Kylbehandling ger snabbare återhämtning
I dagsläget finns det inte många alternativ till hjärntrappan för att snabba på hjärnans återhämtning och återgång till idrotten. Pågående studier genomförs med kylning av hjärnan och halsens kärl för att se om det kan påskynda återhämtning efter hjärnskakning.
Under idrott är kroppen varmare än normalt, likaså hjärnan, och det har visat sig att de skadorna som uppstår i hjärnan efter hjärnskakning kan förvärras av en högre kroppstemperatur. Om hjärntemperaturen snabbt sänks till normala nivåer, så torde detta kunna minska följdskadorna.
Två studier har testat denna kylmetod på professionella ishockeyspelare som drabbats av hjärnskakning. Direkt efter skadan placerades en kylhjälm på spelarens huvud och nacke, där kylbehandling pågick under minst 45 minuter.
Studierna har kunnat påvisa att de spelare som fått kylbehandling återhämtat sig snabbare än de som endast följt hjärntrappan, 9 jämfört med 12 dagar till återgång till fullt matchspel, och att det var färre av de kylda spelarna som hade ihållande besvär.
Inga negativa följder upptäcktes av behandlingen, och alla idrottare uppgav att de skulle välja behandlingen igen, om möjlighet fanns. Kylning verkar vara en lovande behandling att använda direkt efter hjärnskakning, för att minska risken för utdragna besvär.
Text: Anna Gard, doktorand och läkare vid Lunds universitet, Yelverton Tegner, professor emeritus och läkare vid Luleå tekniska universitet och Niklas Marklund, professor och överläkare vid Lunds universitet.
Martland, H. Punch drunk. Journal of the American Medical Association. 1928.
Gard, A., m.fl. Selective head-neck cooling after concussion shortens return-to-play in ice hockey players. Concussion. 2021. 6:2.
Al-Husseini, A., m.fl. Shorter recovery time by early post-injury head-and-neck cooling after concussion in elite ice hockey players – a clinical trial. Ej publicerad data.
Gard, A., m.fl. Quality of life of ice hockey players after retirement due to concussions. Concussion. 2020. 5:3.
Gard, A., m.fl. Widespread white matter abnormalities revealed by 7T diffusion kurtosis imaging in athletes with persistent post-concussion symptoms. Submittat för publikation.
Gard, A., m.fl. Post-concussive vestibular dysfunction is related to injury to the inferior vestibular nerve. Journal of Neurotrauma. 2022. In press.
Rysslands krig mot Ukraina har satt fokus på frågor som rör desinformation, fake news och vikten av källkritik. Kajsa Falasca är docent vid Mittuniversitetet och forskar kring politisk kommunikation i det moderna medielandskapet.
Vad är viktigt att tänka på när jag tar till mig information om kriget?
− Det första är precis som alla säger, källkritik. Det gäller att vara noga med att titta på vart informationen kommer ifrån, speciellt på sociala medier. Det är viktigt att fundera på vem det är som har publicerat den här informationen. Krig är inte bara ett fysiskt krig utan det blir också ett informationskrig. Olika sidor i en konflikt kommer att vilja påverka, både vad människor tänker och tycker, hur man agerar och vilken bild som målas upp utav de olika sidorna och av de som är involverade i konflikten.
Hur ser jag skillnaden på korrekt och inkorrekt information?
− I dagens informationssamhälle kan det vara rätt svårt att se om det är sant, eller om det är någon slags desinformation där någon vill missleda mig in på något som inte är sant. Extra svårt är det ju när man tittar på vad man kan göra med bilder, det som kallas för deepfakes, alltså vad man kan göra med rörlig bild. Men, man kan alltid googla på både bilder och filmer för att se om det står någonting skrivet om dem, eller om det uppmärksammas att det här är påhittat. Men, man bör vara medveten om att det är väldigt lätt att man tar till sig en massa saker som kanske inte alls är sanna eller riktiga.
Var ska jag söka information för att få korrekt info?
− Det bästa är att vända sig till traditionella nyhetsmedier. I Sverige så skulle man säga att det är public service, SVT, Sveriges Radio, våra stora dagstidningar och sedan finns lokaltidningar. Redaktionsarbetet syftar till att all information ska vara verifierad. Ibland kan man höra på olika nyheter att de säger ”vi har fått in dessa uppgifter, men de är inte verifierade” så där är man väldigt transparent. Vi ser också – i både krig och kris – att allt fler vänder sig till public service. Under coronakrisen var det till exempel fler och fler unga som vände sig till SVT.
Vilka källor ska jag vara extra försiktiga med?
− Framförallt sociala medier, där går det väldigt snabbt och det är väldigt många som vill påverka. Kriget i Ukraina kallar ju en del för det första ”Tiktok-kriget”. Tiktok är en plattform där det sprids väldigt mycket fake news, men också desinformation där man försöker vilseleda människor. Det är fler och fler som benämner kriget i Ukraina som Tiktok-kriget eftersom väldigt mycket publiceras på den plattformen och för att den växer mest och snabbast just nu.
Hur märks desinformationen kring kriget så här långt?
− Det märks i alla sociala medier att man försöker påverka opinionen, men man försöker också påverka traditionella medier. I Ryssland lämnar nu de stora internationella medierna som har rapporterat där ifrån och det har införts ett straff för de medier som rapporterar om kriget, och som benämner det som ett krig. Det betyder att det blir tyst, och då får andra aktörer utrymme. Traditionella medier från Ryssland tror jag inte att man ska lita på i nuläget.
Långvariga besvär är relativt vanligt efter en svår sjukdom i covid-19, men kan även drabba personer som haft milda symptom.
Som ett led i att öka kunskapen om långsiktiga immunavvikelser hos patienter som återhämtat sig från den akuta fasen av infektionen, presenterar nu en forskargrupp en ny studie.
Makrofager är förändrade
Studien visar att en viss typ av immunceller som kallas makrofager (vita blodkroppar som angriper och ”äter upp” främmande och skadliga ämnen i kroppen, redaktionens kommentar) är påverkade flera månader även efter en mild covidinfektion.
– Vi kan visa att makrofagerna från personer med mild covid-19 visar ett förändrat inflammatoriskt och metaboliskt uttryck tre till fem månader efter infektion. Trots att majoriteten av dessa personer inte hade några kvarvarande symptom så var deras immunsystem mer känsligt än hos de friska personerna, säger Craig Wheelock, docent vid Karolinska institutet och en av författaren till studien.
Makrofager isolerades
I den aktuella studien har forskarna analyserat blodprover från 68 personer som haft mild covid-19. De har jämförts med en kontrollgrupp på 36 personer som inte haft sjukdomen.
Forskarna isolerade makrofagerna i laboratoriet och stimulerade dem med bland annat spikeprotein, stereoider och lipopoly-sackarider (LPS), som är en molekyl som retar immunsystemet.
Därefter gjordes en RNA-sekvensering av cellerna för att mäta aktiva gener. Forskarna mätte även förekomsten av en viss form av molekyler, så kallade eikosanoida signalmolekyler, som är ett viktigt inslag vid inflammationer.
– Det är inte oväntat att det finns en större mängd eikosanoida molekyler hos personer med covid-19 då sjukdomen leder till inflammationer, men det var oväntat att produktionen av dem fortfarande var högre flera månader efter infektionen, säger Craig Wheelock.
Högre halt av inflammatorisk signalämne
Studien visade även att makrofagerna hos personer som haft mild covid hade en förhöjd halt av leukotriener, som är en form av inflammatoriska signalämnen kända för att kunna orsaka astma. De är också inblandade i immunförsvaret vid influensa.
– En ihållande ökning efter sars-cov-2-infektion skulle kunna orsaka ökad känslighet för luftvägsinflammation, men skulle också kunna förbättra den antivirala immuniteten mot sars-cov-2 eller andra virus, säger Julia Esser-von Bieren, forskargruppsledare vid Helmholtz Center Munich.
Inga symptom efter ett år
Blodproverna togs vid två olika tillfällen. Det första togs tre till fem månader efter en covidinfektion, det andra togs efter tolv månader.
Efter tre till fem månader hade drygt 16 procent kvarvarande milda symptom medan resten var symptomfria. Efter tolv månader sågs inga kvarvarande symptom och det fanns inte längre någon skillnad i inflammatoriska markörer mellan personer som haft covid-19 och den friska kontrollgruppen.
Långtidscovid undersöktes inte
Diagnosen postcovid, som också kallas långtidscovid, har inte undersökts specifikt i studien. Forskarna anser att mer forskning behövs för att utröna om resultaten kan kopplas direkt till postcovid.
– Vi skulle vilja göra en motsvarande studie där vi involverar både personer med svår covid-19 och personer utan covid-19 men som har någon annan luftvägssjukdom, som till exempel influensa. Då kan vi undersöka om det som drabbar covid-19-patienter också drabbar dem med till exempel säsongsinfluensa, säger Julia Esser-von Bieren.
Kontakt:
Craig Wheelock, institutionen för medicinsk biokemi och biofysik, Karolinska institutet, craig.wheelock@ki.se
Mellan 2013 och 2016 genomfördes fortbildningen Matematiklyftet i svenska skolor. Under ett års tid arbetade matematiklärare tillsammans för att utveckla sin undervisning. Syftet var att förbättra undervisningen och öka elevers kunskaper i matematik.
Satsningen lönsam för samhället
Grundskolor som deltog i Matematiklyftet fick bättre resultat på nationella prov i matematik. I genomsnitt höjdes betygen för en av femton elever. Resultaten förbättrades mest för elever i lägre årskurser.
– Det är en ganska liten ökning och kan inte förklara svenska elevers resultatuppgång i de internationella kunskapsmätningarna Pisa och TIMSS, säger Björn Öckert, en av forskarna bakom rapporten.
– Men våra beräkningar visar ändå att satsningen är en lönsam affär för samhället.
Det här är Pisa och TIMMS
Pisa är en internationell studie som undersöker 15-åringars kunskaper inom läsförståelse, matematik och naturvetenskap. Studien har genomförts vart tredje år sedan år 2000. TIMSS är också en internationell studie och den riktar sig till elever i årskurs 4 och 8 och undersöker deras kunskaper i och attityder till matematik och naturvetenskap.
Källa: Skolverket
Resultatökningen håller i sig
Skolor som genomförde fortbildningen har bättre matematikresultat ännu 4–5 år senare.
– Undervisningen har förändrats varaktigt, säger Erik Grönqvist, som är en annan av rapportförfattarna. Vi ser att matematiklärare aktiverar och involverar sina elever mer på lektionerna än tidigare.
En målsättning var att lärare skulle fortsätta utveckla sin undervisning tillsammans även efter att fortbildning avslutats, men så blev det däremot inte.
– Rektorer behöver antagligen avsätta både tid och resurser för att hålla igång samarbetet mellan lärare, menar Erik Grönqvist.
Svagare elever gynnades inte
Svagare elever drog inte nytta av Matematiklyftet.
– Det är möjligt att de nya undervisningsformerna inte passade alla elever, säger Olof Rosenqvist som också har skrivit rapporten.
Så gjordes forskningen
Utvärderingen av Matematiklyftet omfattar omkring 3 800 grundskolor under läsåren 2010–2019. Rapportförfattarna jämför resultatutvecklingen för skolor som deltog i satsningen med utvecklingen för skolor som inte deltog.
Fredrik Strömberg har undersökt vad som händer när seriegenrer etablerade inom en viss kultur – som superhjältarna – introduceras i en annan. Han är även intresserad av vad som händer när seriekonsten möter andra visuella kulturer och när bildkonstnärer med olika visuella referensramar skapar serier.
Fredrik Strömbergs avhandling är den första om serier vid Malmö universitet. Ämnet är tvärvetenskapligt och ingången är medie- och kommunikationsvetenskap.
– Jag har jobbat med serier i tre decennier och ville ha fler sätt att angripa och förstå konstformen. Jag ville gå mer på djupet, säger Fredrik Strömberg, som varit redaktör för facktidskriften Bild & Bubbla sedan 1997 och skrivit ett antal böcker om serier.
Misslyckade försök
Konstformen tecknade serier kan sägas ha sina rötter i Europa och USA och har sedan spridits över världen. Även om serier bland annat bottnar i europeiska skämtteckningar är konstformen i sig förhållandevis neutral. Samtidigt är till exempel genren superhjälteserier tydligt knuten till amerikansk kultur, med sitt fokus på individen, den amerikanska drömmen och inslag av sexuella anspelningar och våld.
För att undersöka hur genren superhjältar kan fungera i Mellanöstern studerade Fredrik Strömberg förlaget Teshkeel i Kuwait och AK Comics i Egypten, som båda satsat på att producera nya serier i superhjältegenren.
Utgivningen fick läggas ner
De båda förlagen fick i sinom tid lägga ned sina respektive utgivningar och Fredrik Strömberg kopplar detta till de berättarmässiga och visuella konventioner som är kopplade till genren. I båda fallen verkar de inbyggda konventionerna ha skapat problem när de skulle introduceras i kulturer som inte varit del av att utveckla dem.
– Förlaget AK Comics försökte bara ta genren och köra. Det fungerade inte alls då det ansågs bryta med sociala och kulturella förväntningar på kultur ämnad för unga, säger Fredrik Strömberg
Inte heller i Kuwait blev nyproducerade superhjälteserier med nedtonade våldsinslag någon framgång.
– Teshkeel försökte anpassa serierna till kulturen men tappade då läsarnas intresse. Kvar blev mest bara personer i konstiga dräkter som pratade med varandra.
Erfarenhet ligger till grund för bildförståelse
Fredrik Strömberg baserar sin forskning på teorier om hur bilder konsumeras och produceras. Han har särskilt använt sig av schemateorier för att tolka processen som ligger bakom skapandet av serier, liksom hur visuella idéer överförs mellan skapare och mellan verk, inom och över kulturgränser. Bildmässiga scheman är ett sätt att förklara hur vår bildförståelse grundas i tidigare erfarenheter av bilder.
Numera läser han själv serier på ett helt nytt sätt.
– Jag är lärare på Serieskolan i Malmö och märker hur avhandlingsarbetet har påverkat min undervisning. Hur serieskapare kan inspireras av andra konstformer och applicera det i sitt skapande är något jag diskuterar med eleverna, säger Fredrik Strömberg.
Men när han ska läsa serier för upplevelsen, så blir det något mer lättsmält.
– Kanske fransk-belgiska klassiska serier, som Asterix eller Spirous äventyr, som jag läste som barn. Då kan jag bara låta mig underhållas, säger Fredrik Strömberg.
På engelska skiljer man på verbformerna i ’I am ’, ’you are’ och ’he is’, medan vi på svenska använder samma form i ’jag är’, ’du är’ och ’han är’. Så har det dock inte alltid varit, utan på fornsvenska hette det ’iak äm’, ’thu äst’ och ’hann är’. I sin avhandling har språkforskaren Adam Horn af Åminne studerat den här förändringen i de nordiska språken, för att ta reda på hur den bakomliggande processen fungerar.
– Jag har velat undersöka vad som blir kvar när verbböjningen förenklas och varför vissa former har ”vunnit”. Avskaffandet av pluralböjning i svenskan är ett utmärkt exempel: Hur kommer det sig att singularformen ’är’ vann över pluralformen ’äro’? Det visar sig att det inte är någon slump att vi i dag använder ’vi är’ och inte ’jag äro’, säjer Adam Horn af Åminne.
Verbböjningen förenklas
I sin avhandling undersöker han hur verbformer som anger specifika personer avvecklas och försvinner ur språk, med särskilt fokus på de nordiska språken och på traditionella nordiska dialekter från tidigt 1900-tal.
– I alla nordiska språk och dialekter har det funnits en tendens till förenkling under det gångna årtusendet, säjer Adam Horn af Åminne. Sedan varierar utvecklingen stort från fall till fall. På isländska är den äldre personböjningen fortfarande väldigt välbevarad, medan vi på svenska inte längre har kvar några särskilda person- eller pluralformer över huvud taget.
Vi pratum – istället för vi pratar
Också många traditionella dialekter i Sverige hade bevarat sådan böjning ännu vid början av 1900-talet, till exempel i Dalarna och i Sydvästsverige, där komplexiteten kan liknas vid modern färöiska. I södra Västergötland och mellersta Halland sa man till exempel ’jag pratar’ men ’vi pratum’, vilket kan verka väldigt gammaldags för en svensktalande i dag.
Genom att kartlägga verbformernas utveckling i de nordiska språken och dialekterna kan Adam Horn af Åminne se de olika mönster som utvecklingen har följt. Han har också studerat gamla arkivinspelningar för att se hur dialekttalare använde olika verbformer i praktiken. Även om utvecklingen har gått väldigt olika långt går samma mönster igen i hela språkfamiljen.
Vinnare är tredje person singular
– I slutändan rör sig all förenkling mot singular och mot tredje person. En singular form som ’är’ vinner därför över en plural form som ’äro’. Och både ’är’ och ’äro’ angav från början tredje person, vilket är anledningen till att de fanns kvar längst. Andra former som ’äm’ i första person singular eller ’ären’ i andra person plural försvann långt tidigare.
Enligt Adam Horn af Åminne återfinns mönstret även i andra språkfamiljer, vilket talar för att det rör sig om en allmän tendens vid språkförändring och inte om något unikt fenomen i Norden. Anledningen är sannolikt att tredje person singular uppfattas som den mest neutrala verbformen.
– I tredje person singular talar vi i princip om allt runtomkring oss: hon kör bil, han sms:ar, katten jamar, kärleken är stor, det snöar. Därför upplever vi omedvetet den verbformen som grundläggande och mindre specifik, och då är vi mer benägna att generalisera den.
Böjningar bevarades längst i glesbygd
Utöver den grammatiska utvecklingen har det i avhandlingen också framkommit en tydlig social dimension av verbböjningens förenkling. Särskilda person- och pluralformer bevaras nämligen längre i områden som ligger längre bort från centrala och tätbefolkade regioner.
– Det är en genomgående tendens att personböjning bevarades bättre i områden som var relativt otillgängliga och där det var färre människor i rörelse. Det är därför som de traditionella dialekterna i de norska fjällen och de småländska skogarna hade personböjning men inte dialekterna runt Oslofjorden eller i Mälardalen.
Proteinet p53 har en nyckelroll i kroppens försvar mot cancer, bland annat genom att upptäcka och förhindra genförändringar som kan leda till cancer. Om en cell saknar funktionellt p53 förvandlas den snabbt till en cancercell som börjar dela sig okontrollerat. Därför pågår försök runt om i världen att utveckla cancerbehandlingar som på olika sätt riktar in sig mot p53.
– Problemet är att celler bara gör väldigt lite p53 och sedan snabbt bryter ner det, eftersom det är ett väldigt stort och oformligt protein, säger Michael Landreh, forskare vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, Karolinska Institutet.
Nu har forskarna vid Karolinska Institutet hittat ett annorlunda sätt att stabilisera proteinet och på så vis göra det mer potent. Genom att koppla en bit spindeltrådsprotein till p53 har de visat att de kan skapa ett mer stabilt protein med ökad förmåga att döda cancerceller.
Spindeltråd stabiliserar cancerdödande protein
– Vi har inspirerats av hur naturen skapar stabila proteiner och använt oss av spindeltrådsprotein för att stabilisera p53. Spindeltråd består av långa kedjor av mycket stabila proteiner och är en av naturens starkaste polymerer,
I samarbete med bland andra Jan Johansson och Anna Rising vid institutionen för biovetenskaper och näringslära på KI, som använder just spindeltråd i sin forskning, testade forskarna att sätta fast en liten bit av ett syntetiskt spindeltrådsprotein på det mänskliga p53-proteinet. När de sedan tillsatte det till celler fann de att cellerna började producera det i stora mängder. Det nya proteinet visade sig också vara mer stabilt än vanligt p53 och ha förbättrad förmåga att döda cancerceller.
Med hjälp av elektronmikroskopi, datorsimuleringar och masspektrometri kunde de visa att detta troligen beror på att spindeltrådsdelen lyckas strukturera upp p53-proteinets oformliga delar.
Nu planerar forskarna att i detalj studera proteinets struktur och hur de olika delarna av proteinet samverkar för att förebygga cancer. De kommer även att ta reda på hur cellerna påverkas av det nya potenta p53-proteinet och hur väl de tolererar spindeltrådsdelen av proteinet.
Proteinet p53– genomets väktare
p53 har kallats genomets väktare eftersom det kan stoppa celler med dna-skador från att utvecklas till cancerceller. Mutationer i p53-genen återfinns i ungefär hälften av alla cancertumörer, vilket gör det till den vanligaste genförändringen vid cancer. Sir David Lane, professor vid Karolinska Institutet, var en av de som upptäckte p53-proteinet i slutet av 1970-talet.
– Att skapa en mer stabil variant av p53 i celler är ett lovande tillvägagångssätt för cancerterapi och nu har vi ett verktyg för detta som är värt att utforska. På sikt är förhoppningen att vi ska kunna gå vidare och utveckla ett mRNA-baserat cancervaccin, men innan dess behöver vi veta hur proteinet hanteras i cellerna och om det till exempel är giftigt i stora mängder, säger Sir David Lane, senior professor vid Karolinska Institutet.
Sir David Lane var en av de som upptäckte p53-proteinet i slutet av 1970-talet. P53 har kallats genomets väktare eftersom det kan stoppa celler med dna-skador från att utvecklas till cancerceller. Mutationer i p53-genen återfinns i ungefär hälften av alla cancertumörer, vilket gör det till den vanligaste genförändringen vid cancer.
– Att förstå mer om p53 och att försöka utnyttja denna egenskap hos tumörer för klinisk nytta har blivit temat i min forskning, säger David Lane, professor i tumörsuppressorbiologi vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, karolinska institutet. Genom att förstå vad p53 gör så kan vi också förstå vad som är fundamentalt i cancer. Filmen är 1 minut och 23 sekunder lång.
Studien är ett samarbete mellan forskare vid Karolinska Institutet, KTH, Stockholms universitet och A*STAR (Agency for Science, Technology and Research) i Singapore.
Vetenskaplig artikel:
A spindle and thread’-mechanism unblocks p53 translation by modulating N-terminal disorder (Margit Kaldmäe, Thibault Vosselman, Xueying Zhong, Dilraj Lama, Gefei Chen, Mihkel Saluri, Nina Kronqvist, Jia Wei Siau, Aik Seng Ng, Farid J. Ghadessy, Pierre Sabatier, Borivoj Vojtesek, Médoune Sarr, Cagla Sahin, Nicklas Österlund, Leopold L. Ilag, Venla A. Väänänen, Saikiran Sedimbi, Marie Arsenian-Henriksson, Roman A. Zubarev, Lennart Nilsson, Philip J. B. Koeck, Anna Rising, Axel Abelein, Nicolas Fritz, Jan Johansson, David P. Lane, och Michael Landreh)Structure.
Ett annat öde drabbade exempelvis Irak som efter Kuwaitkriget tvingades betala miljöskadestånd till sitt grannland. Men det juridiska skyddet för miljön är svagt i krig, enligt miljörättsjuristen Britta Sjöstedt.
Förstörda naturområden, utsläpp av kemikalier och luftföroreningar. För att inte tala om eventuell radioaktiv strålning från kärnkraftverk och rester från radioaktiv ammunition. Krig kan innebära enorma konsekvenser för miljön.
– Det finns internationella bestämmelser som ska skydda miljön i krig, men de har aldrig prövats i skarpt läge, berättar Britta Sjöstedt, universitetslektor vid Juridiska institutionen på Lunds universitet.
Det är väldigt höga krav för att kunna pröva miljöbrott i krig. Bestämmelser i folkrätten infördes efter Vietnamkriget och för att gälla måste det vara konsekvenser som är långsiktiga, utbredda och allvarliga.
Svårigheter med internationell prövning
Det finns exempel på stater som behövt kompensera miljöskador i krig. Irak är ett sådant.
Efter Iraks invasion av Kuwait 1990 startades en FN-kommission för att tvinga Irak att ekonomiskt kompensera Kuwait för bland annat förstört vatten och miljöskador på grund av stora flyktingströmmar.
Det har tagit trettio år att reda ut och i år betalade Irak av den sista delen av skulden med hjälp av intäkter från oljeexport.
En sådan lösning ser dock svår ut i fallet med Ukraina och Ryssland, eftersom Ryssland kan lägga in veto mot beslutet i FN:s säkerhetsråd. När det handlar om folkrättsbrott finns inget överstatligt organ, utan det bygger på att stater kontrollerar varandra och inför sanktioner.
För att dömas i internationell domstol måste Ryssland på förhand ha godkänt att en rättslig prövning kan göras. Ett sådant godkännande finns inte.
– Det är små förutsättningar att Ryssland ska dömas för miljöbrott i internationell domstol, säger Britta Sjöstedt.
Miljörisker när samhällsfunktioner kollapsar
Enligt krigets lagar är det bara militära mål som får attackeras och miljön räknas som ett civilt mål som ska skyddas. Hänsyn till miljön ska vara en del av bedömningen av en militär attack och det finns juridiska skydd mot att attackera objekt som exempelvis kärnkraftverk. Men det är svårt att avgöra när det finns militära syften, till exempel kan det vara tillåtet att förgifta vatten där motståndarsidans militärer finns.
Det finns stora risker att miljön kommer påverkas i Ukraina, exempelvis marker som blir överkörda av militära fordon, militära läger som förstör viktiga naturområden och kemikalieutsläpp från industrier som blir bombade.
– Den största faran är dock att det vanliga miljöskyddet försvinner när samhället kollapsar vilket leder till att det inte finns en infrastruktur som tar hand om avlopp som går sönder eller en brandkår som tar hand om utsläpp och bränder, säger Britta Sjöstedt.
Hon tycker det är för tidigt att avgöra om Ryssland tar någon miljöhänsyn i attackerna eller ej.
– Det skulle gå att använda miljöförstörelse som krigsföring i ännu högre grad. Men det är såklart oroväckande att det är strider i närheten av kärnkraftverk och i ett skyddat biosfärområde vid Svarta havet, säger Britta Sjöstedt.
Skydd för konsekvenser i grannländer
Det finns också juridiska skydd mot att neutrala länder inte ska behöva ta konsekvenser av krig, så att exempelvis inte vattendrag blir förgiftade eller radioaktivt avfall sprider sig långt utanför länderna där krig pågår.
– Men med den senaste tidens vapenleveranser och sanktioner mot Ryssland, kan man nog inte längre hävda att Sverige är neutralt i konflikten, menar Britta Sjöstedt, och därmed finns inget skydd mot miljökonsekvenser.
Initiativ vill stärka miljörätten
Miljöfrågor har ökat i betydelse och det syns även i krig och i fredsbevarande insatser, enligt Britta Sjöstedt.
– FN:s folkrättskonvention har nyligen antagit principer för att utöka miljöskyddet i väpnade konflikter. De driver ett rätt progressivt arbete att skydda miljö och naturområden.
Det finns även andra mellanstatliga initiativ för att skydda till exempel vattenförsörjning.
Men man får ha i åtanke att det är stater som förhandlar förhållningsreglerna och det gäller att stater accepterar det som gällande rätt. Intresset för miljörätt finns, men det är känsligt att ändra i de folkrättsliga principerna.
Allt fler människor befinner sig på flykt från Ukraina, framför allt kvinnor, ungdomar och barn. För att barnen ska må så bra som möjligt i den svåra situationen är det viktigt att livet snabbt börjar likna en vardag igen, med skola och boende. Det menar Henry Ascher, professor i folkhälsa vid Göteborgs universitet som länge forskat om migration och hälsa bland unga.
Många flyktingar i Ukraina är internflyktingar. De har ännu stannat kvar i hemlandet, men har flytt från områden där den ryska invasionen pågår till delar av landet där det är lugnare. Av dem som lämnat landet har många kommit till närliggande länder, då framför allt Polen. En del har också tagit sig längre bort, bland annat till Sverige. Här förbereder sig olika myndigheter för att ta emot ännu fler flyktingar.
Barns reaktioner på flykt
Henry Ascher är professor i folkhälsovetenskap vid Göteborgs universitet och barnläkare, bland annat knuten till Angereds Närsjukhus. Även om han inte specifikt forskat om situationen för flyktingar från Ukraina har han bred kunskap om migration och hälsa. Hans forskning har särskilt fokuserat på hur barn och unga reagerar på krig och flykt.
– För människor på flykt, och då särskilt för barn, är det viktigt att kunna upprätta en trygg och fungerande vardag i sitt nya land. Det handlar om bostad, skola och arbete och att kunna bygga en socialt hållbar situation. När männen förväntas stanna i landet och försvara det kan det också ge svåra känslor av skam och skuld, som gör det svårt för barnen här. Vi vet att familjesplittring är väldigt negativt för barn på flykt undan krig och våld, säger Henry Ascher.
Ett sönderslaget liv
Han har tidigare bland annat studerat ensamkommande barn och deras strategier för att komma tillrätta i sin osäkra tillvaro på flykt. Han konstaterar att det ännu är oklart om kriget i Ukraina kommer medföra att många barn tvingas fly utan sina föräldrar eller andra vuxna som kan ansvara för dem.
Barnens bakgrund och det liv de levde i sitt hemland innan de tvingades på flykt påverkar också hur barnen hanterar den akuta krisen, menar Henry Ascher:
– De barn och unga som flydde från Afghanistan hade vuxit upp i ett samhälle som inte fungerade, och var på flera sätt vana vid att tillvaron var osäker och föränderlig, medan många av de barn som lämnade Syrien i början av kriget hade haft en välfungerande tillvaro ända fram till krigsutbrottet.
– De såg sitt trygga liv, där de kunnat gå i skola och haft närvarande föräldrar, plötsligt slås i spillror. De kom till Sverige med akuta trauman som de kunde behöva hjälp med, men många hade en stabil och trygg grund att stå på. Jag föreställer mig att många av barnen i Ukraina idag har en liknande situation.
Trygghet i att slippa hot om att skickas tillbaka
Han konstaterar att EU:s massflyktsdirektiv ger goda förutsättningar för människor att hitta en trygg tillflykt, åtminstone nu under det inledande skedet av flykten.
– Just nu befinner sig flyktingar från Ukraina i en akut flyktsituation där de behöver landa och känna att de kan vara trygga i sin nya situation. Men om människor ska må bra i förlängningen är det viktigt att de slipper hotet om att de ska skickas tillbaka mot sin vilja, säger Henry Ascher.
Zebran har sina ränder, nyckelpigan sina prickar och huggormen sitt typiska sicksack-mönster.
Alla dessa mönster uppstår genom cellernas beteende och har en genetisk förklaring. Men vilka specifika gener som styr cellernas reaktioner är mycket svårare att kartlägga.
Biologiska system är enormt komplexa men samtidigt kontrollerbara, annars hade inte organismer kunnat leva och utvecklas.
Honor har olika utseende
I en ny studie har ett internationellt forskarlag specialstuderat ödlearten brun anolis. Det är en trädlevande art som härstammar från Kuba och Bahamas. Den utmärker sig genom att honorna både kan ha ett diamantliknande och ett v-format ryggmönster.
Med hjälp av omfattande genetiska analyser lyckades forskare vid Lunds universitet hitta en förklaring till den utseendemässiga skillnaden.
– Vi lokaliserade en gen som kan fungera som ett slags bromsgen. Men eftersom det är svårt att bevisa att det är just den genen som gör att cellerna rör sig annorlunda i diamantödlor och v-ödlor byggde vi en datormodell som gav ett starkt stöd för våra teorier, säger Nathalie Feiner, biologiforskare vid Lunds universitet.
Genen hittad
Det var i samband med de genetiska analyserna, där klassiska korsningsexperiment kombinerades med modern sekvenseringsmetodik, som forskarna lyckades lokalisera genen bakom de utseendemässiga skillnaderna hos de bruna anolis-honorna.
De upptäckte också många intressanta mutationer som med största sannolikhet ligger bakom ödlornas olika mönster.
– Den här muterade genen saktar troligtvis ner cellernas förmåga att vandra. När den cellulära bromsen är dragen uppstår diamantmönstret, annars v-mönstret.
Viktig ledtråd
Att lägga nya pusselbitar för att förstå hur utseendemässiga skillnader är kodade i genomen, det vill säga arvsmassan, är centralt.
– På lång sikt hoppas jag att vår forskning kan avslöja hur utvecklingsbiologin sätter spelreglerna som avgör vad evolutionen kan åstadkomma, säger Nathalie Feiner.
I en studie vid Umeå universitet har forskare använt data från SMHI och digitaliserade kyrkböcker för att kunna följa temperaturen och nyfödda barn i tre regioner i Västerbottens kustland. De studerade dessa mellan åren 1880–1950 och totalt fanns 135 738 barn med i datamaterialet. Forskarna undersökte barnens 28 första levnadsdagar.
Nyfödda pojkar extra sårbara
Undersökningen visade att spädbarnsdödligheten ökade vid både låga och höga temperaturer under den studerade perioden. Forskarna kunde också se att spädbarnsdödligheten hos pojkar var högre än den hos flickor.
– Med tanke på att vi har studerat spädbarnsdödlighet i ett subarktiskt klimat med långa och kalla vintrar ligger det nära till hands att tro att kylan var den största faran för nyfödda under perioden 1880–1950, berättar Lena Karlsson, docent i sociologi vid Umeå universitet och en av forskarna bakom den nya studien.
– Det visade sig dock att även värmen, redan vid temperaturer strax över 20 grader, hade betydelse för risken att dö under första levnadsmånaden. Nyfödda pojkar var speciellt sårbara för detta och effekten av värmen minskade inte under tidsperioden vi undersökte, säger Lena Karlsson.
Högre risk för pojkar att födas tidigt
Än idag är den neonatala dödligheten generellt sett högre bland pojkar än bland flickor.
– Att pojkar har högre dödlighetsrisk under första levnadsmånaden är bland annat relaterat till att pojkar har större risk att födas för tidigt. Det ökar i sin tur risken för både sjukdom och neonatal dödlighet. I de studier vi utfört av spädbarnsdödligheten har vi kunnat se att pojkar har högre dödlighet under hela första levnadsåret. Men även innan födelsen i form av högre risk för dödföddhet, säger Lena Karlsson.
Förbättringar i levnadsstandard
Under den period som forskarna har tittat på förbättrades levnadsstandarden i Västerbotten. Det ledde till en generellt minskad nivå av spädbarnsdödlighet.
– Det är många samverkande saker som var viktiga för att minska den temperaturrelaterade neonatala dödligheten. Särskilt betydelsefullt var den utveckling av mödra- och förlossningsvården som skedde från 1930/40 och framåt. Samt införandet av antibiotika, säger Lena Karlsson.
– Globalt sett utgör infektioner, till exempel lunginflammation, än idag en av de vanligaste orsakerna till att barn dör under sin första levnadsmånad. Sanitära förbättringar i förlossningsvård och levnadsstandard under 1900-talet var också faktorer som minskade risken för bakteriella infektioner, särskilt under varma sommarmånader. Förbättringen i uppvärmning av bostäder var ytterligare en viktig faktor. Den gjorde både mödrar och nyfödda mindre exponerade för extrem kyla under vintermånaderna, fortsätter Lena Karlsson.
Flaskmatning ökade risk för infektion i mage
Både den köld- och värmerelaterade dödligheten för pojkar ökade under den senaste perioden som forskarna tittade på, 1930–1950. Detta trots en allt bättre levnadsstandard.
– En tänkbar förklaring är att amningen generellt sett sjönk i Sverige under 1940–1950-talen. Vilket i sin tur påverkade nyföddas hälsa negativt. Pojkars biologiskt sett större sårbarhet under första levnadsmånaden kombinerat med den alltmer sjunkande amningsfrekvensen kan göra att effekten av extrem kyla och värme fått större betydelse under denna period, säger Lena Karlsson.
– För nyfödda som flaskmatades under varma sommarmånader ökade risken för infektion i mage och tarm genom kontaminerat vatten. Under de kallaste vintermånaderna ökade risken för bland annat luftvägsinfektioner. Även i dessa fall har amningen en skyddande effekt, säger Lena Karlsson.
Att lära inför kommande klimatförändringar
Internationell forskning visar att både klimatförändringar och luftföroreningar har en negativ påverkan på gravida kvinnor, deras foster och det nyfödda barnet.
– I synnerhet är det effekten av värme som ökar risken för att födas för tidigt eller att dö under sin första levnadsmånad. Man har kunnat se att denna risk ökar redan vid temperaturer strax över 20 grader, säger Lena Karlsson.
– Utifrån resultaten av vår forskning kunde vi se liknande mönster i värmerelaterad neonatal dödlighet. Om värmeböljor blir vanligare framöver riskerar länder som idag fått ner sin spädbarnsdödlighet till väldigt låga nivåer att bli drabbade av andra negativa effekter. Till exempel i form av fler barn som föds för tidigt. Det blir därför av större vikt att identifiera särskilt sårbara grupper i samhällen som riskerar att drabbas hårdast av klimatförändringar, säger Lena Karlsson.
Isolering och ensamhet är centrala delar av mäns våld mot kvinnor. Det visar en intervjustudie med kvinnor över hela landet av Sara Skoog Waller, doktor i psykologi vid högskolan i Gävle.
Den ensamhet många våldsutsatta kvinnor upplevde berodde också på samhällets respons – eller snarare brist på respons:
– Det är kvinnorna som får fly, gömma sig och avsäga sig sin identitet, i brist på begränsningar av mannens eftervåld* från samhällets sida och det innebär att de görs både socialt och existentiellt ensamma. Det blir för dem som en fortsättning av våldet, men nu som en del av samhällets insatser eller uteblivna insatser, säger Sara Skoog Waller, doktor i psykologi vid Högskolan i Gävle.
*Eftervåld är våld som fortsätter efter att kvinnan lämnat relationen och kan till exempel vara fysiskt, ekonomiskt eller materiellt.
Våldet eskalerade
Kvinnor vittnade också om att de berättat om våldet när de sökt vård, men att vårdpersonalen verkade ignorera utsattheten och lät kvinnorna åka hem till männen igen, utan råd eller uppföljning angående våldet.
– Situationer som innebar att kvinnorna som närmade sig frihet möttes av eskalerat våld från männen. Att kvinnorna sökte hjälp, tog sociala kontakter och närmade sig separation kunde innebära ökad fara om inte samhället och omgivningen mötte upp med stöd, skydd och begränsningar av männens våld.
”Att inte bli trodd är ett jättetrauma”
Kollegor, bekanta i kvinnans närhet och familjemedlemmar hade uppmärksammat eller fått kännedom om männens våld, men ofta inte reagerat förrän efteråt eller inte alls.
”Att inte bli trodd är ett jättetrauma, våldet jag var med om är ingenting jämfört med det” säger en av kvinnorna i studien.
Vissa av kvinnorna hade också förlorat sina arbeten eftersom de under arbetstid konstant kontrollerats, övervakats eller kontaktats av mannen.
Ses som en ”konflikt”
Sara Skoog Waller tror att omgivning och samhällsaktörer kan uppleva motstånd mot att lägga sig i våld i nära relationer. Det är lättare att se våldet som en konflikt som två jämbördiga parter har ansvar för att lösa, och på så vis avsäga sig ansvar för att ingripa. Men om våldet och utsattheten inte erkänns av de som kan hjälpa, är möjligheterna små att få det att upphöra.
– Våld och övergrepp mot kvinnor och barn är inte relationsproblem. Men i regel har männen fortsatt umgänge och vårdnad om barnen trots uppgifter om våld, vilket även kan ske när kvinnor och barn bor på skyddat boende eller när mannen dömts för våldet. En ny rapport från Jämställdhetsmyndigheten (2022) visar att det sällan är tydligt hur eller om våld beaktas av domstolar i mål som rör vårdnad, boende och umgänge, även efter att barnkonventionen blev lag.
Skolan och elevhälsan prioriterade neutralitet
När föräldrarna inte längre bodde tillsammans och barnen behövde fortsätta bo växelvis eller ha umgänge med pappan trots pappans våld och omsorgsbrister, kunde skolans agerande utifrån ett barnperspektiv ha avgörande betydelse, till exempel genom orosanmälningar och extra stöd. Kvinnorna hade också erfarenheter av att skolan och elevhälsan utgick mer ifrån ett föräldraperspektiv och bortsåg från våldet och barnens utsatthet.
– Skolorna hade motiverat detta med att de behövde hålla sig neutrala och inte ville lägga sig i föräldrarnas konflikt. Detta även när socialtjänsten och rättsväsendet vidtagit skyddande åtgärder för kvinnans och barnens räkning.
Det finns hjälp att få
Ideella organisationer spelade ofta en stor roll för att minska kvinnornas sociala och existentiella ensamhet och för att bemästra sina, på många sätt, svårhanterliga livsvillkor. Hos ideella organisationer som kvinnojourer och brottsofferjourer kunde kvinnorna få ett medmänskligt bemötande av en person som inte uppfattades vara hindrad av sin yrkesroll att lyssna på kvinnornas berättelser, validera allvaret i situationen, visa omtanke och ge praktisk hjälp.
– Dessutom uppgav de kvinnor som hade fått tillfälle att genomgå traumabehandling att det spelat stor roll för deras mående och funktion, samt för den egna bilden av våldet de utsatts för, säger Sara.
Myndigheters agerande hade betydelse
Det fanns exempel på att myndigheter och samhällsaktörer kunde ha en avgörande betydelse för att bryta eftervåld och ensamhet, till exempel när man agerade med insatser som begränsade männens möjlighet att fortsätta utöva våld och när kvinnan hade fått ett positivt socialt stöd.
Samtidigt tar Socialstyrelsens dödsfallsutredningar (2022) upp ett flertal brister i samhällets skyddsnät och visar att kvinnor som dödats av män oftast hade haft kontakt med myndigheter innan de dödades.
– Jag anser att det är oacceptabelt att vårt välfärdssamhälle inte har utvecklat mer välfungerande system för att hindra mäns våld mot kvinnor och skydda våldsutsatta, ens när det finns kännedom om våldet, säger Sara Skoog Waller.
Vilka verktyg finns det egentligen för att förhindra att en konflikt bryter ut, när en stat struntar i de folkrättsliga principerna? Och vilka lagar gäller i krig? Så här säger Jann Kleffner, professor i folkrätt vid Centrum för operativ juridik och folkrätt på Försvarshögskolan.
När får ett land använda våld mot en annan stat?
– Folkrätten förbjuder att stater använder våld mot en annan stat, med undantag för två specifika situationer: när FN:s säkerhetsråd har auktoriserat det, eller när en stat agerar i självförsvar mot ett väpnat angrepp.
Det här är folkrätt
Folkrätten består av regler och principer som talar om hur stater och vissa andra internationella aktörer ska samarbeta och agera gentemot varandra. Folkrätten kräver bland annat respekt för FN-stadgan och dess regler om territoriell integritet och förbud mot våldsanvändning. Folkrätten innehåller också regler om ansvarsutkrävande för internationella brott som folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. I folkrätten ingår bland annat mänskliga rättigheter, internationell humanitär rätt, internationell straffrätt och traktaträtt.
Det betyder alltså att Rysslands invasion av Ukraina strider mot folkrätten?
– Ja, den var inte sanktionerad av FN, och Rysslands argument att de agerar i självförsvar håller inte heller folkrättsligt.
I sitt tal den 24 februari 2022 hänvisade Putin till FN-stadgans rätt till självförsvar i ett försök att legitimera invasionen. Ståndpunkten att Ryssland använder våld i självförsvar intogs även i Rysslands rapport till säkerhetsrådet samma dag. Man specificerade dock inte vilket väpnat angrepp man hävdade att Ryssland försvarade sig mot.
– Den mest uppenbara förklaringen ligger i att Ryssland inte utsatts för ett väpnat angrepp av Ukraina. Folkrätten tillåter inte heller ett förebyggande självförsvar. Istället är det Ukraina som i det aktuella fallet har den folkrättsliga rätten att agera i självförsvar mot det väpnade angrepp de är utsatta för, en rättighet som de kan välja att utföra själva, eller tillsammans med andra stater enligt den kollektiva självförsvarsrätten.
Vad reglerar krigets lagar?
– Krigets lagar, ibland benämnt internationell humanitär rätt, har tagits fram med syftet att balansera humanitära aspekter och militär nödvändighet i väpnade konflikter.
De etablerar ett antal grundläggande principer, som alla involverade parter måste respektera och leva upp till, bland annat distinktionsprincipen, som innebär att de krigförande parterna måste skilja på militära mål å ena sidan, och civila och civila objekt å andra sidan.
Även proportionalitetsprincipen, som förbjuder anfall som riskerar att resultera i skada på civila eller civila objekt som är överdriven i förhållande till den militära nyttan, liksom skyddet av de som inte deltar i stridigheterna, måste respekteras. Parterna måste även leva upp till försiktighetsprincipen, som förpliktigar dem att vidta alla rimliga försiktighetsåtgärder i sina anfall, samt förbudet och regleringen av vissa typer av vapen, vapensystem och stridsmetoder.
– Dessa principer gäller i samma utsträckning för både Ryssland och Ukraina, oavsett det faktum att det får anses vara Ryssland som brutit mot FN-stadgans våldsförbud genom sin invasion av Ukraina, säger Jann Kleffner.
Förutom de stridande parternas skyldigheter att respektera krigets lagar har dessutom alla övriga stater som inte deltar i den väpnade konflikten, inklusive Sverige, en skyldighet att utöva sitt inflytande för att säkerställa respekten för krigets lagar.
Vad får det för konsekvenser när en stat bryter mot folkrätten och inte respekterar krigets lagar?
– Stater kan hållas ansvariga under folkrätten. Den mest uppenbara konsekvensen när en stat bryter mot folkrätten är att den har en skyldighet att upphöra med brotten och att lämna garantier för att de inte ska upprepas.
En vidare konsekvens är att en stat är skyldig att gottgöra för de brott mot folkrätten som den är ansvarig för. Gottgörelse kan ske på olika sätt, bland annat genom att återställa situationen som staten befann sig innan brottet begicks. I fallet Ukraina kan det handla om att dra tillbaka väpnade styrkor och återuppbygga landet. Gottgörelse kan också ske genom kompensation, som att betala för skador som orsakats, eller genom att ge upprättelse i form av en ursäkt eller att lagföra individer som misstänks för brott mot folkrätten.
Förbud mot repressalier
– Ett annat instrument i upprätthållandet av statligt ansvar är motåtgärder, det vill säga åtgärder som i sig inte är i enlighet med en viss folkrättslig regel, men som vidtas som motåtgärd mot en folkrättsvidrig handling. Inom krigets lagar är den möjligheten väldig begränsad i mån att vi har ett förbud av så kallade repressalier. Men förutom dessa begränsningar kan man tänka sig vissa sanktioner som de som nu riktas mot Ryssland, säger Jann Kleffner.
Reglerna för statsansvar fastlägger även att konsekvenser för vissa särskilt allvarliga brott, som aggression och krigsförbrytelser, sträcker sig vidare genom att rätten att vidta motåtgärder inte är begränsad till den utsatta staten, i detta fall Ukraina, utan tillfaller även andra stater, som till exempel Sverige.
– Dessutom är alla stater skyldiga att inte erkänna den situation som aggressionen resulterar i som laglig.
Andra stater skyldiga att samarbeta
Med andra ord, när Rysslands aggression resulterar i en ockupation av Ukraina är alla stater skyldiga att inte erkänna ockupationen som laglig. De måste också samarbeta för att med lagliga medel förhindra att brottet (aggressionen) fortsätter.
– Den yttersta konsekvensen av Rysslands aggression mot Ukraina är att landet inte bara har rätt till självförsvar, utan även att andra stater (på Ukrainas begäran) kan bistå Ukraina i detta självförsvar under rätten till kollektivt självförsvar. Detta skulle däremot innebära att andra stater skulle bruka våld mot Ryssland, vilket riskerar att ytterligare utöka konflikten till någon form av tredje världskrig. Ingen stat har dock än så länge antytt en vilja att använda våld mot Ryssland till stöd för Ukraina, även om sådant våld i kollektivt självförsvar skulle vara lagligt, säger Jann Kleffner.
Vad säger folkrätten om möjligheten att ställa Putin inför rätta efter kriget?
– I tillägg till reglerna om statligt ansvar kan även individer hållas ansvariga för vissa brott mot folkrätten, som till exempel aggressionsbrott, folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Dessa brott kan prövas i nationella eller internationella domstolar, givet att de har jurisdiktion*.
*jurisdiktion innebär möjlighet att utöva rättsskipning samt att döma och kan vara kopplad till exempelvis ett geografiskt område.
Komplicerat att ta brottet till domstol
Att flera stater hänförde situationen i Ukraina till Internationella brottmålsdomstolen (ICC) innebär att ICC kan utöva jurisdiktion över de brott som uppfyller villkoren för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott och som begås i Ukraina.
– Situationen är mer komplicerad vad gäller aggressionsbrottet, eftersom ICC bara kan utöva jurisdiktion över det brottet när och om FN:s säkerhetsråd hänför situationen till ICC. Eftersom Ryssland har vetorätt i säkerhetsrådet är det inte troligt att det sker. Då återstår nationella domstolar, vilket inte heller är helt okomplicerat.
– En möjlighet är att Putin åtalas i nationell domstol. Det skulle kunna vara rysk domstol, vilket är osannolikt utan regimskifte i Ryssland. Även en lagföring i ukrainsk domstol är juridisk möjlig men faktisk osannolik, bland annat eftersom dessa troligen kommer stå under rysk kontroll, ha ersatts av rysk marionettregim, eller på grund av oförmåga. Dessutom skulle en lagföring i ukrainsk domstol eller i en annan stats domstol medföra utmaningar på grund av Putins immunitet. Men även om möjligheterna att åtala Putin är små givet dessa omständigheter har den internationella rätten ett långt och gott minne. Det tog till exempel Jugoslavientribunalen inte mindre än 26 år att fälla Ratko Mladic för brott begångna i forna Jugoslavien på tidigt 1990-tal, säger Jann Kleffner.
Var åttonde kvinna blir aldrig mamma, var femte man blir inte pappa. Många vet inte hur tidigt i livet fertiliteten börjar minska, eller att inte bara kvinnor utan också män har sämre chanser att få barn när de blir äldre. Fortfarande saknas mycket kunskap om orsakerna till ofrivillig barnlöshet.
– Det finns bättre behandlingar än förr, men fortfarande får en tredjedel av dem som söker hjälp aldrig ett levandefött barn. Vi behöver komma vidare och förstå mycket mer om varför, säger Lars Rylander.
Han är epidemiolog och professor i arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet, vilket betyder att han studerar miljöfaktorers påverkan på hälsan. Han är också en av omkring hundra forskare i programmet ReproUnion, ett dansk-svenskt samarbete som pågått i mer än ett decennium och som knyter samman vård, akademi och läkemedelsindustri. Genom samarbetet länderna emellan får forskarna tillgång till betydligt fler patienter, och dessutom till varandras kunskap och erfarenhet.
– I en så stor och komplex fråga behöver man alla de kompetenser som vi har, alltifrån statistiker och kemister till läkare, sexologer och folkhälsovetare, säger Aleksander Giwercman, överläkare vid Skånes universitetssjukhus i Malmö, professor i reproduktionsmedicin vid Lunds universitet och en av de forskare som grundade ReproUnion.
Infertilitet sågs som kvinnoproblem
I dag är programmet indelat i fem huvudområden, som presenteras som utmaning 1–5:
Förbättra manlig fertilitet
Skapa bra medicinska behandlingar mot infertilitet
Hitta sätt att säkra kvinnors äggstocksfunktion
Förebygga sjukdomar kopplade till infertilitet
Öka kunskapen i samhället om ofrivillig barnlöshet
Utmaning 1 – manlig infertilitet
Aleksander Giwercman och Lars Rylander arbetar med ”Utmaning 1”, den manliga infertiliteten. I dag tror man att minst hälften av alla fall av ofrivillig barnlöshet beror på mannen, men historiskt sett har barnlöshet betraktats som ett kvinnoproblem. Det innebär att man fortfarande vet mindre om mäns än om kvinnors infertilitet. Medan gynekologins historia går flera tusen år tillbaka i tiden, blev den manliga motsvarigheten andrologi inte ett eget vetenskapligt område förrän på sent 1960-tal och finns bara som medicinsk specialitet i ett fåtal länder.
1992 publicerades en dansk forskningsstudie, Evidence for decreasing quality of semen during past 50 years, som fick stor uppmärksamhet. Resultaten antydde att mäns spermieantal hade halverats under det senaste halvseklet. Studien diskuteras fortfarande enligt Aleksander Giwercman, som själv var en av författarna:
– Senare forskning har inte kunnat vare sig bekräfta eller motbevisa resultaten. Men det som blev klart genom studien var hur otroligt stor kunskapsbristen var. Vad styr produktionen av spermier? Avgörs fertiliteten tidigt i fosterlivet, eller när man är vuxen? Hur ska man mäta inte bara spermieantal utan kvalitet, på ett sätt som faktiskt spelar roll för fertiliteten?
Fortfarande finns ingen väl beprövad metod för att mäta manlig infertilitet. Det förekommer att män som under lång tid inte kunnat få barn tillsammans med en partner, senare får det med en annan eftersom fertiliteten styrs av en kombination av faktorer hos mannen och kvinnan. Forskning antyder exempelvis att män med hög andel spermier med DNA-skador har betydligt bättre chanser att få barn om kvinnan har en stor äggreserv, alltså många fungerande ägganlag kvar i äggstockarna.
Biobanker ger unika forskningsmöjligheter
Även om frågetecknen är många kring manlig infertilitet, finns en rad faktorer som man vet spelar roll. Genetiska faktorer, ärftliga sjukdomar eller medfödda missbildningar kan försämra spermiekvaliteten. Operationer och infektioner kan blockera sädesledarna. Sänkt hormonproduktion och antikroppar mot de egna spermierna förekommer, och sjukdomar som diabetes kan också påverka fertiliteten. Även livsstilsfaktorer som rökning och alkoholkonsumtion spelar in.
Lars Rylanders forskning inom ReproUnion handlar om hur kemikalier påverkar mäns fertilitet.
– Vi känner till många ämnen med hormonstörande egenskaper, bland annat klorerade, bromerade och fluorerade kemikalier som finns i en mängd produkter omkring oss. Men vi vet inte exakt hur vi påverkas av dem, säger Lars Rylander.
Genom att mäta halterna i blodet kan forskarna se vilka män som utsatts för högst halter, exempelvis genom att arbeta med kemikalier. Men vi är alla exponerade för en mix av många ämnen och effekterna är oklara.
Kanske är det exponering i fosterlivet eller i barndomen som spelar störst roll, och i Skandinavien finns unika möjligheter att studera just det. Här finns omfattande register med patientdata, och biobanker med blodprover som funnits så länge att de kan innehålla material från mödrarna till de män som i dag söker hjälp. Genom att studera mammans blod kan man dra slutsatser om vilka ämnen barnet var utsatt för, det barn som nu är vuxet och har svårt att få egna barn.
Tusentals par i ny studie
Inom ReproUnion har ett arbete inletts som ska ge ännu en biobank i världsklass. ReproUnion Biobank & Infertility Cohort, i korthet kallad RUBIC, är en studie som kommer att omfatta 5 000 par, hälften från Skåne och hälften från Köpenhamnsregionen. Den startade sommaren 2020 och hittills har omkring 1 750 personer tackat ja till att medverka, varav 700 i Sverige. De som deltar har varit ofrivilligt barnlösa i minst ett år, de måste vara minst 25 år gamla och max 40 för kvinnor, 53 för män. De måste också ingå i ett heterosexuellt par.
Patienterna lämnar en stor mängd prover, bland annat blod, sädesvätska, DNA och urin, och fyller i utförliga frågeformulär. Det är inget krav för att få delta att båda i paret vill medverka, men forskarna ser gärna att de gör det.
– Det finns alldeles för få studier där man tittar på både mannens och kvinnans infertilitet, men det är ju paret som är ofrivilligt barnlöst, inte individen. Att män och kvinnor studeras parallellt är en otroligt viktig aspekt av studien och biobanken vi bygger kommer att kunna användas många år framåt i tiden, säger Lars Rylander.
Så vad hoppas forskarna i ReproUnion åstadkomma?
– I den bästa av världar så skulle man kunna förebygga infertilitet. Kan vi åtminstone minska antalet par som behöver hjälp så har vi nått långt. Det vi inte kan förebygga hoppas vi hitta nya behandlingsmetoder för, säger Aleksander Giwercman.
Han berättar att många män som söker hjälp undrar vad de har gjort för fel. En del plågas av dåligt samvete för att de tror att det själva orsakat problemen genom att röka eller dricka mycket.
– Det är viktigt att få mer kunskap om genetiska faktorer, inte minst av den anledningen. Det vore ju bra om kunde säga till en del av de här killarna att ”det är faktiskt inte ditt fel – det är dina gener”.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
