Svenska gårdar med mjölk- eller grisproduktion har blivit allt färre i antal, men större med hänsyn till besättningsstorlek. Samtidigt har det införts mer teknik i stallarna. Lösdriftsstallar med mjölkning i grop eller i karusell har blivit vanligare på gårdar med många mjölkkor. I grisstallarna har avancerad teknik och mer automatik i utfodrings-, utgödslings- och ventilationssystemen introducerats.
Christina Kolstrup vid SLU i Alnarp har i sin doktorsavhandling undersökt arbetsmiljön bland anställda djurskötare på stora moderna gårdar med mjölk- och grisproduktion. Hon har även studerat om arbetsmiljön påverkade djurskötarnas fysiska och mentala hälsa.
Djurskötarna på både mjölk- och grisgårdar rapporterade många belastningsbesvär (MSD) i rörelseorganen. Besvären satt främst i armarna och ryggen, speciellt bland de kvinnliga djurskötarna. Repetitivt arbete och ringa kroppslängd är potentiella risker för MSD i de övre extremiteterna bland djurskötare i mjölkproduktionen. Bland djurskötarna på grisgårdarna var damm och besvärliga arbetsställningar möjliga riskfaktorer för MSD i de övre extremiteterna.
Arbetsuppgifter såsom maskinmjölkning på mjölkgårdarna och manuell skrapning av gödsel i grisboxar på grisgårdarna var de mest tidskrävande arbetsuppgifterna.
Mjölkningsarbete i karusellsystem var fysiskt krävande för händer och handleder med hög hastighet och återkommande rörelser. Dessutom fanns det nästan ingen tid för att vila händerna under mjölkningspassen.
Djurskötarna överlag värderade sin psykosociala arbetsmiljö och mentala hälsa som god och de var nöjda med sitt arbete som djurskötare. Det var sannolikt fysiska arbetsmiljöfaktorer i stället för psykosociala som orsakade den höga förekomsten av MSD bland djurskötarna.
Något oväntat visade det sig också att djurskötare som arbetade med mjölkkor med bra hälsostatus, hade sämre fysisk och mental hälsa än de som arbetade med sjuka kor. För att upprätthålla en god djurhälsa krävs det noggrannhet, omsorg om djuren och mycket arbete, vilket kan vara en orsak till att djurskötarens kropp belastas hårt.
—————————-
Husdjursagronom Christina Kolstrup, Arbetsvetenskap, ekonomi och miljöpsykologi, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Work environment and health among Swedish livestock workers”. Disputationen avser agronomie doktorsexamen.
Plats: Crafoordsalen, Navet, SLU, Alnarp.
Tid: Fredag 30 maj 2008 kl. 10.00
Opponent: Assistant Professor Risto Rautiainen, Department of Occupational & Environmental Health, College of Public Health, The University of Iowa, Iowa City, Iowa, USA.
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU: http://www.slu.se/page.cfm?page=102
Kontaktinformation
Mer information:
Christina Kolstrup, 040-41 54 94, 0737-36 14 27, christina.kolstrup@ltj.slu.se
Christina Kolstrup är bosatt i Skivarp.
Svensk sammanfattning och avhandlingen i sin helhet: http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001758/
Arbetsvetenskap, ekonomi och miljöpsykologi: http://www.ltj.slu.se/8/index.html
Metabola syndromet är namnet på ett tillstånd där flera riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom och diabetes har ansamlats hos en och samma individ. Risken att utveckla syndromets komponenter – bukfetma, högt blodtryck, blodfettsrubbning och glukosintolerans – påverkas av flera livsstilsfaktorer, varav kostens sammansättning tros höra till de viktigare.
Forskare vid Karolinska Institutet har nu för första gången visat att också måltidernas frekvens, oberoende av deras innehåll, påverkar risken för metabolt syndrom. Studien, som bygger på enkätsvar och hälsoundersökningar av över fyra tusen 60-åriga män och kvinnor, visar att oregelbundet ätande är kopplat till ökad risk för det metabola syndromet.
Studiedeltagare som angav att de sällan äter regelbunden frukost, lunch, och middag hade i genomsnitt större midjemått och mer blodfettsrubbningar än personer som äter mer regelbundet. Personer som äter oregelbundet visade också i större utsträckning tecken på insulinresistens, vilket tros vara en underliggande orsak till det metabola syndromet.
Forskarna tror att resultaten kan få betydelse för kostråd med syfte att förebygga eller behandla metabolt syndrom. Resultaten presenteras på ett presseminarium om mat och hälsa som hålls i dag på Karolinska Institutet.
– Kostråd brukar vara inriktade på vilken sorts mat vi ska äta. Men den här studien visar att även sättet vi äter på kan vara en viktig hälsofaktor, säger professor Mai-Lis Hellénius som har lett studien.
Publikation:
Eating Meals Irregularly: A Novel Environmental
Risk Factor for the Metabolic Syndrome
Justo Sierra-Johnson, Anna-Lena Undén, Madeleine Linestrand, Magdalena Rosell, Per Sjögren, Maria Kolak, Ulf De Faire, Rachel M. Fisher & Mai-Lis Hellénius
Obesity, 3 april 2008
För mer information, kontakta:
Professor Mai-Lis Hellénius
Institutionen för medicin
Tel: 08-524 887 91
Mob: 070-439 01 92
E-post: mai-lis.hellenius@ki.se
Pressekreterare Sabina Bossi
Tel: 08-524 860 66
Mob: 070-614 60 66
E-post: sabina.bossi@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och samverkan bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Engelska är ett av de skolämnen som lämpar sig bäst för diskussioner av dessa frågor. Samtidigt finns det bland såväl yrkesverksamma engelsklärare som lärarstuderande en stor osäkerhet om hur man ”ska” hantera förhållandet mellan språk och kultur. Till viss del beror denna osäkerhet på att ett flertal kunskapstraditioner samverkar inom lärarutbildningen. Anna Greek sätter in den språkdidaktiska traditionen i ett sammanhang, där olika förhållningssätt till kultur diskuteras utifrån kulturanalytiska och litteraturvetenskapliga perspektiv.
Avhandlingens tyngdpunkt ligger i diskussionen av begreppen kultur, identitet, likhet och olikhet så som de kan komma till uttryck i skönlitterär text. I det sammanhanget understryks att nyckeln till kulturmöte, alltså till interkulturell kommunikation, ligger i mötet mellan olika sätt att förstå världen. Kulturmöte kan förstås som en process varigenom olika uppfattningar om kulturell och personlig identitet, om likhet och olikhet aktiveras och transformeras.
Engelskspråkig skönlitteratur är, på gott och ont, bärare av ett nästintill oändligt antal uttryck för kulturella identiteter. Många romaner på engelska har mötet mellan personer med olika kulturell och etnisk bakgrund som tema. Mot denna bakgrund, söker avhandlingsförfattaren visa att medvetet arbete med skönlitterära texter som på olika sätt tematiserar kulturmöte kan vara en framkomlig väg att tillämpa interkulturell pedagogik i gymnasieskolans engelskundervisning. I avhandlingen görs också en analys av två romaner som används i gymnasiets engelskundervisning, Across the Barricades av Joan Lingard och Fruit of the Lemon av Andrea Levy, där texternas gestaltningar av begreppen kultur, identitet, likhet och olikhet lyfts fram.
Avhandlingens titel: Reading Cultural Encounter. Literary Text and Intercultural Pedagogy.
Disputationen äger rum lördagen den 7 juni 2008 kl. 10.15.
Plats: Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Anna Greek, 0480-44 64 56, anna.greek@hik.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-786 48 65, barbro.ryder@hum.gu.se
Svenska staten betalar nästan en miljard kronor per år i ersättning till markägare för att skydda skog i form av reservat och biotopskyddsområden eller för att teckna naturvårdsavtal med markägare. Därtill kommer de kostnader som enskilda skogsägare har för naturhänsynen på sina marker, till exempel för att lämna trädgrupper på hyggen. Trots dessa satsningar finns det mycket som tyder på att ännu mer naturhänsyn och fler skyddade områden skulle behövas för att långsiktigt säkerställa den biologiska mångfalden. Det är därför väldigt viktigt att naturvården utförs på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt. Man bör alltså se till att få så mycket naturvårdsnytta som möjligt för de medel som finns att tillgå.
För att kunna göra ett kostnadseffektivt val av områden att skydda är det viktigt att bilda sig en uppfattning om hur mycket naturvärdet och det ekonomiska värdet varierar mellan områdena. Att ta fram sådan information är billigt i förhållande till vad det kostar att avstå från skogsbruk i ett område. Karin Perhans visar i avhandlingen att det ekonomiska värdet ofta varierar lika mycket som naturvärdet och därför spelar en stor roll för kostnadseffektiviteten. När man väljer områden att skydda är det alltså väl motiverat att använda information om både naturvärden och ekonomiska värden. På så vis kan en enskild markägare som väljer vilka trädgrupper som ska sparas vid en avverkning få upp till 11 procent högre naturvårdsnytta till samma kostnad.
Karin Perhans har också undersökt hur kostnadseffektiva olika avsättningsformer är när man ser till naturvärdet, det ekonomiska värdet och kostnaden för att ta fram information om dessa värden. Nyckelbiotoper (små kärnområden med rik biologisk mångfald), naturreservat (ofta stora områden) och sparade trädgrupper på hyggen ingick i studien. Nyckelbiotoperna var den mest kostnadseffektiva avsättningsformen för de olika mått på biologisk mångfald som användes. Avsättningsformerna fyller dock delvis olika funktioner, särskilt på lång sikt, och det viktigaste är därför att välja rätt områden att sätta av inom varje avsättningsform.
Karin Perhans har samarbetat med en grupp forskare och doktorander från SLU i Uppsala och Alnarp och från Skogforsk. Utgångspunkten har varit två stora fältstudier i Hälsingland, Medelpad och Ångermanland. Som mått på biologisk mångfald har man använt artrikedom av mossor och lavar, men också mängden döda träd, gamla lövträd och annat som har stor betydelse för mångfalden.
____________
Fil mag Karin Perhans, institutionen för ekologi, SLU, försvarar sin avhandling Cost-efficient conservation strategies for boreal forest biodiversity.
Tid: Fredag den 30 maj 2008
Plats: Loftets stora sal, SLU, Ultuna, Uppsala.
Opponent: Professor Reed Noss, Department of Biology, University of Central Florida, Orlando, USA.
____________
Mer information:
Karin Perhans, tel. 018-67 25 42, Karin.Perhans@ekol.slu.se
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen (med en svensk sammanfattning på s. 45–47):
http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001772/
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU:
http://www.slu.se/page.cfm?page=102
Kontaktinformation
http://www.slu.se/page.cfm?page=102
– Rebellerna är nästan alltid betydligt svagare än regeringen och saknar ofta de medel som krävs för att besegra regeringsstyrkorna militärt. Därför måste de söka alternativa sätt att pressa regeringen till eftergifter. Våld mot civila är en sådan alternativ strategi, förklarar Lisa Hultman vid institutionen för freds- och konfliktforskning.
I sin avhandling ” Targeting the Unarmed: Strategic Rebel Violence in Civil War” visar hon att rebellgrupper framför allt attackerar civila när de tror att det kan hjälpa dem att försvaga regeringen.
– Här finns en tydlig parallell till terroristdåd, nämligen att rebellgrupper som slåss mot en demokratisk stat är mer benägna att attackera civilbefolkningen, berättar hon.
Rebellgrupper utnyttjar det faktum att demokratiska stater är mer sårbara för sådana attacker än diktaturer, eftersom befolkningen i en demokratisk stat kan ställa regeringen till svars om den inte lyckas upprätthålla säkerheten i landet. Genom att attackera befolkningen som regeringen är beroende av, skadar rebellerna indirekt regeringen.
Den här typen av konfliktstrategi är vanligast när rebellgruppen är militärt försvagad. Lisa Hultmans forskning visar att de rebellgrupper som förlorar på slagfältet, och därmed inte lyckas pressa regeringen militärt, är mer benägna att döda civila. Rebellernas syfte med det extrema våldet är enligt henne att demonstrera att de är beredda att ta till vilka metoder som helst för att nå sina politiska mål. Med denna strategi hoppas rebellerna kunna övertyga regeringen om att en fortsatt konflikt skulle bli kostsam, och att det därför är billigare för regeringen att ge politiska eftergifter direkt.
– Våld mot civilbefolkningen ska förstås som en avsiktlig gruppstrategi, snarare än individuellt agerande av odisciplinerade rebeller. Om det internationella samfundet har kunskap om när och varför rebellgrupper riktar våld mot civila kan det också stå bättre rustat att förhindra sådant våld, säger Lisa Hultman.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Lisa Hultman, 018- 471 63 33, 070-962 92 40, e-post: Lisa.Hultman@pcr.uu.se
Många svenskar drömmer om att köpa en stuga i skärgården eller på landet i ett attraktivt område, men för en bofast befolkning kan en ökad efterfrågan på fritidshus innebära problem. Bland annat påstås huspriserna stiga, något som leder till högre taxeringsvärden och fastighetsskatt. Några menar till och med att de permanentboende riskerar att trängas undan, och fenomenet har påståtts vara ett av de allvarligaste hoten mot vissa landsbygdsområden.
Roger Marjavaara vid Umeå universitet har nu undersökt om den stora efterfrågan på fritidshus i attraktiva lägen påverkar antalet bofasta. Den omfattande studien är den största i sitt slag i Sverige, och baseras bland annat på data som omfattar alla fastigheter och alla individer boende i Stockholms skärgård under åren 1991–2001.
Resultaten visar att fritidshusturismen inte tränger undan lokalbefolkningen i någon större omfattning. Roger Marjavaara menar att befolkningsminskningen istället orsakas av en generell strukturomvandling i samhället, där möjligheterna till arbete, service och utbildning allt mer koncentreras till städer.
– Lokala företrädare borde inse att fritidshusboendet ökar den lokala efterfrågan på varor och tjänster, och på så sätt inkomstmöjligheterna för de bofasta. Ett fritidshus kan också ses som en möjlig framtida permanentbostad, säger Roger Marjavaara, och påpekar att situationen i attraktiva fritidshusområden trots allt är ganska bra om man jämför med de landsbygdsområden som inte ens är attraktiva för säsongsboende.
Torsdagen den 29 maj försvarar Roger Marjavaara, kulturgeografiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Second home tourism: the root to displacement in Sweden? Svensk titel: Fritidshusturism: orsak till undanträngning i Sverige?
Disputationen äger rum kl. 13.15 i hörsal s213 i Samhällsvetarhuset, Umeå universitet.
Fakultetsopponent är Professor Allan M. Williams, Institute for the Study of European Transformations, London Metropolitan University.
Kontaktinformation
Kontakta:
Roger Marjavaara,
kulturgeografiska institutionen,
Umeå universitet,
090-786 71 59, 073-811 77 92
roger.marjavaara@geography.umu.se
Genom förbränning av fossila bränslen, ökad djurhållning och användning av konstgödning har människan ökat tillgången på kväve. Det har inneburit en drastisk förändring av den globala kvävecykeln, vilket i sin tur har lett till en omfattande förändring av många ekosystem. Skälet är att många ekosystem är anpassade till att näringsämnen som kväve är begränsade. När nu mängden kväve ökar innebär det att den ursprungliga balansen rubbas. Detta har lett till en ökad näringsanrikning, s k eutrofiering, i stora områden i Europa och Nordamerika. Denna eutrofiering är ett av vår tids stora miljöproblem.
Resultaten i Magdalena Wiedermanns avhandling visar att en ökad tillgång på kväve leder till en förändring av myrens vegetation. I områden med låg kvävebelasting kännetecknas myren av en heltäckande matta av vitmossor samt sparsamt förekommande risväxter, t ex tranbär, och olika halvgräs, ull- och starrarter. När tillgången på kväve ökar kan vitmossorna inte längre monopolisera näringsämnena utan en allt större del av dessa blir tillgängliga för myrens andra växter. Detta leder till en förändring av vegetationen. Vitmossorna missgynnas och ersätts av halvgräs. Om det dessutom blir varmare förstärks effekten.
För det internationella arbetet med att komma till rätta med utsläpp av luftföroreningar är det viktigt att förstå hur naturen påverkas av mer kväve. Norra Sverige har ett lågt kvävenedfall och därför kan vi här studera effekten av ökat nedfall. Magdalena Wiedermann har arbetat med långliggande fältförsök i Vindelntrakten i Västerbotten för att på så sätt förstå vad som händer när man ökar tillgången på kväve. Hon har sedan jämfört dessa resultat med hur vitmossor påverkas av kväve i södra Sverige, i områden som under lång tid varit utsatta för högre kvävenedfall. Hon har på så sätt funnit att vitmossornas kväveupptag är en utmärkt indikator på miljötillståndet.
Människan ser ofta kväve som något bra, då det ökar produktionen inom jord- och skogsbruk. I ekosystem där kvävet är det begränsande växtnäringsämnet leder en liten ökning av kväve till att växtproduktionen ökar. Mer kväve innebär också att växternas olika naturliga fiender, svampsjukdomar och insekter, gynnas, vilket kan ledan till en motsatt effekt. Bland myrens växter hör olika risväxter, som tranbär och rosling, till de arter som missgynnas av detta skäl.
Varför är det så viktigt att förstå hur myrar reagerar på globala miljöförändringar? På norra halvklotet är myrar ett dominerande inslag i landskapet och här finns 95 procent av jordens torvreserver. Dessa torvmarker har stor betydelse för vårt klimat. Hur de påverkas av kvävenedfall och klimat kan få stor betydelse för det framtida klimatet, då en minskad torvtillväxt leder till en ökad avgång av koldioxid till atmosfären. En viktig pusselbit i denna kunskap är att förstå hur vegetationen påverkas och vad det i sin tur betyder för torvens tillväxt eller nedbrytning.
Torsdagen den 5 juni försvarar Magdalena Wiedermann, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln Responses of peatland vegetation to enhanced nitrogen. Disputationen äger rum kl 10.00 i KBC-huset, Lilla hörsalen. Fakultetsopponent är dr Juul Limpens, Universitetet i Wageningen, Nederländerna.
Kontaktinformation
Magdalena Wiedermann kan nås via:
Telefon: 090-786 64 59
E-post: lena.wiedermann@emg.umu.se
Västkustens torskbestånd har minskat med över 90 procent på tjugo år. Under samma period har västkustens klassiska ålgräsängar – som erbjuder skydd och utgör uppväxtplats för just ål, torsk och vitling – i princip halverats. Ålgräsets försvinnande kopplas till övergödningen, som fått fintrådiga alger att breda ut sig i mattor som kväver ålgräset. Men även den försvunna torsken kan spela en roll, tror forskare vid Institutionen för marin ekologi.
Kedjan är komplicerad. När torsken försvunnit har de arter som torsken äter ökat: småfisk, krabbor och räkor. Som en följd minskar dessa arters byten i antal, oftast små kräftdjur och snäckor. Eftersom de sistnämnda lever av alger finns det alltså inga djur som kan kontrollera fintrådiga algers tillväxt – som kan breda ut sig och så trycks ålgräset tillbaka. Denna rovdjurens indirekta effekt på växters biomassa kallas inom ekologin för en trofisk kaskad-effekt.
Forskarna Susanne Baden och Per-Olav Moksnes har de senaste fyra åren utfört en serie fältexperiment med burar, där de på olika sätt simulerat miljöer med överfiske och övergödning. Studien, som finansieras med medel från FORMAS och Naturvårdsverket, är den första som påvisat en trofisk kaskad-effekt i sjögräsängar. Rönen publiceras nu i den vetenskapliga tidskrifter Oikos, och stödjer hypotesen att torskens tillbakagång påverkat ålgräset negativt. Inte bara det:
–Eftersom ålgräset är ett viktigt uppväxthabitat för ung torsk kan ålgräset minskning också ge negativa effekter på återväxten, och därmed förstärka effekten av överfiske i en negativ spiral, säger Per Moksnes.
–Det räcker därför troligtvis inte med att minska övergödningen för att komma tillrätta med dessa problem. Åtgärder bör också vidtas för att få tillbaka stora rovfiskar till kustekosystemen.
Kontaktinformation
Per-Olav Moksnes, docent & forskarassistent vid Institutionen för marin ekologi, Göteborgs universitet
0732-576224
p.moksnes@marecol.gu.se
Susanne Baden, professor vid Institutionen för marin ekologi, Göteborgs universitet
0523-18536, 0708-339235
susanne.baden@marecol.gu.se
– Assimilering är den typ av inkluderande identitetspolitik som bidrar till att stärka staten mest. Samtidigt visar mina resultat att en multikulturell politik som enbart erkänner en typ av etniska skiljelinjer tenderar att leda till allvarligare interna konflikter än en multikulturell politik som erkänner flera olika etniska skiljelinjer, säger Anna Persson.
Aldrig tidigare i världshistorien har det funnits så många suveräna stater som i dag. I början av 1900-talet fanns 55 internationellt erkända nationalstater. Nu är de 192. Men trots internationellt erkännande är långt ifrån alla stater legitima i de egna medborgarnas ögon. Enligt Anna Persson är inhemsk legitimitet viktig för statens förmåga att föra utvecklingen framåt.
– Utan legitimitet går statens krafter mest åt till att kontrollera den egna befolkningen och att hindra andra grupper från att försöka ta över makten. Om vi vill veta varför vissa stater är starkare än andra behöver vi förstå varför vissa stater har mer inhemsk legitimitet än andra, säger hon.
I sin avhandling har Anna Persson undersökt hur olika typer av identitetspolitik påverkar staters legitimitet och styrka. Det har hon gjort genom att jämföra i vilken utsträckning ledarna i Botswana, Zambia och Uganda erkände de etniska grupperingar som fanns inom statens gränser vid tiden för självständigheten. Därefter har hon jämfört hur de olika typerna av identitetspolitik har påverkat förmågan att samla in skatter i de tre länderna.
– Ur ett teoretiskt perspektiv är det egentligen ganska otroligt att folk betalar skatt. Man vet inte med säkerhet om man kommer att få igen för pengarna man betalar och dessutom betalar man inte bara till sig själv utan även för andra i samhället. På så sätt reflekterar en stats förmåga att samla in skatter statens legitimitet väl.
Assimilering stärkte staten
Slutsatsen av studien är att det inte spelar någon avgörande roll för en stats utveckling hur många etniska grupper som lever inom statens gränser. Det är snarare den identitetspolitik som förs under omvälvande perioder i staters utveckling som påverkar utvecklingen en lång tid framöver. I Botswana bidrog assimilering under de första åren av självständigheten till att stärka staten i betydligt högre grad än vad en multikulturell politik gjorde i Zambia och Uganda.
Samtidigt visar avhandlingen att en multikulturell politik som erkänner flera olika typer av etniska skiljelinjer ger en starkare stat än en multikulturell politik som enbart bygger på en skiljelinje, exempelvis region. Det vill säga, om en stat vill föra en multikulturell politik, så tyder resultaten på att en sådan som erkänner flera skiljelinjer fungerar bättre än en multikulturell politik som enbart erkänner en etnisk skiljelinje.
– Har medborgarna flera olika politiska identiteter att agera efter så är risken lägre att det uppstår konflikter eftersom etniska identiteter så som till exempel språk och region ofta bara delvis överlappar varandra.
Avhandlingens titel: The Institutional Sources of Statehood – Assimilation, Multiculturalism, and Taxation in Sub-Saharan Africa
Tid och plats för disputation: Fredagen den 30 maj 2008, kl. 13.15, Sal 10, Universitetsbyggnaden, Vasaparken, Göteborg.
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Anna Persson, 0733-609805 031-7861537
anna.persson@pol.gu.se
Karin Grahn har analyserat de läromedel som används för att utbilda ungdomstränare i fotboll, friidrott, gymnastik, handboll, innebandy och simning.
– Jag tror att det finns en bra medvetenhet om jämställdhet och att man försöker arbeta aktivt med det inom idrotten. Men det betyder inte att läromedlen alltid säger samma sak, säger Karin Grahn som gjort både en kvalitativ och en kvantitativ analys av läromedlen.
Där slår ofta kollektiva föreställningar om genus, det sociala könet, i idrotten igenom. Att männen är de huvudsakliga idrottarna visas av att män är oftare på bild och bland annat av att pojkar nämns mer som generella idrottare medan flickor ses som könsspecifika idrottare.
– Dessutom är det den manliga kroppen som tas som utgångspunkt för hur idrottare generellt ska bedriva sin träning.
Karin Grahn har en bakgrund som utbildad idrottspedagog och har även jobbat som idrottstränare och ledare. Genom att visa hur mycket och på vilket sätt flickor och pojkar framställs i läromedlen ger hennes avhandling nya perspektiv på hur genus skapas inom idrotten.
– Jag insåg när jag började läsa om genusfrågor hur mycket jag egentligen redan arbetat med det under min tid som konståkningstränare, säger hon.
Vilket genomslag den manliga normen får i läromedlen beror bland annat på vilken typ av idrott som texten handlar om – lagidrott eller individuell idrott – ålder och nivåanpassning och om läromedlet behandlar idrotten i stort eller är specialiserat på ett visst ämnesområde, som metodik eller träningslära.
Allra tydligast visar sig den manliga normen i lagidrotternas material. Inte i något av materialen är kvinnorna normen på motsvarande sätt. I exempelvis gymnastikens och simningens material gäller dock en mer neutral hållning till kön.
Läromedlen ger en ganska ensidig bild av att pojkar är ämnade för idrott.
– Utbildningsmaterialet utesluter exempelvis pojkar som inte är prestationsinriktade, eller som upplever problem inom idrotten, säger Karin Grahn.
Flickorna beskrivs följaktligen som att de utvecklas till kvinnor som kanske idrottar under tiden, medan pojkar beskrivs som att de utvecklas till idrottare. Samtidigt ges en mångtydig bild av vad det innebär att vara flicka inom idrotten, där både prestation och sociala värden formar föreställningar om flickor.
Trots det dominerar bilden av att det är flickor som är de problematiska inom idrotten, vilket kan få konsekvenser för hur man ser på idrottande flickor i den praktiska verksamheten.
Kontaktinformation
Författare: Karin Grahn, Institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet
Titel: Flickor och pojkar i idrottens läromedel. Konstruktioner av genus i ungdomstränarutbildningen
Disputation: Fredagen den 30 maj 2008, kl. 13.15 i Kjell Härnqvistsalen, Pedagogen hus A, Göteborgs universitet
Kontakt: karin.grahn@ped.gu.se, 073-5113181
Stamceller är unika, icke-specialiserade celler med evigt liv, som kan mogna till många olika celltyper. Forskare hoppas därför att stamceller ska kunna ersätta celler som på olika sätt gått sönder i kroppen. Exempelvis kan kanske stamceller reparera hjärtmuskelvävnad som skadats efter hjärtinfarkt och ersätta nervceller som bryts ned vid Alzheimers sjukdom.
När stamceller mognar till en viss celltyp, och får en bestämd funktion, börjar de åldras på ett kontrollerat och förutbestämt sätt.
– Man kan säga att stamceller stämplas med ett ”bäst före datum” under mognadsprocessen. Alla specialiserade celler i vår kropp har därför begränsad livslängd. Anledningen till detta är att kromosomernas ändar, telomererna, fungerar som en DNA-klocka som mäter cellens ålder. Var gång en specialiserad cell delar sig krymper telomerernas DNA. När telomererna blivit för korta slutar cellen dela sig och dör, säger docent Tomas Simonsson, som är en av författarna till forskningsartikeln.
Till skillnad från specialiserade celler kan stamceller genom ett speciellt enzym förlänga telomerernas DNA under celldelningen. På så sätt nollställs DNA-klockan kontinuerligt i stamceller och stamcellerna får evigt liv.
I senaste numret av Nature Structural and Molecular Biology rapporterar ett europeiskt forskarlag med forskare från Sahlgrenska akademin att de lyckats avslöja hur det i detalj går till när den inbyggda DNA-klockan nollställs. Forskarna har undersökt de proteiner som utgör DNA-klockans centrala urverk och kartlagt de molekylära förändringar som styr förlängningen av telomerernas DNA, samt hur dessa förändringar är kopplade till cellcykelns olika faser.
– Forskningen förklarar för första gången den molekylära bakgrunden till stamcellers eviga liv och vi hoppas nu att kunskapen ska underlätta utvecklandet av kliniskt fungerande stamcellsterapi, säger docent Tomas Simonsson
Tidskrift: Nature Structural and Molecular Biology
Artikel: Telomerase recruitment by telomere end-binding protein ß facilitates G-quadruplex DNA unfolding in ciliates
Författare: Katrin Paeschke, Stefan Juranek, Tomas Simonsson, Anne Hempel, Daniela Rhodes och Hans Joachim Lipps
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Docent Tomas Simonsson, telefon: 031–786 3497, 0730–247 257 e-post: tomas.simonsson@gu.se
För att bättre förstå vår förhistoria, de migrationsmönster som finns och för att komma närmare dem som levde i Sverige på stenåldern genomförde Anna Linderholm genetiska undersökningar på individer från olika delar av landet över en period som sträcker sig över mer än 5 000 år. Genom att studera en så pass lång period av förhistorien framträder migrationsmönster mer tydligt, samt att man kan hitta genetiska kopplingar mellan stenåldern via bronsåldern in i modern tid
Ett av de mest tydliga resultaten i undersökningen var den tydliga genetiska skillnaden mellan den Gropkeramiska kulturen och Trattbägarkulturen, som var de två mest framträdande under stenålderskulturen.
– Tidigare kände vi till att de skiljde sig i genom vad de ätit, bott och i sitt begravningssätt. Men nu kan vi också för första gången se att de skiljer sig åt rent genetiskt, säger Anna Linderholm. I över hundra år har man inom arkeologin diskuterat huruvida det funnits två kulturgrupper under stenåldern eller om det är en vidareutveckling av kulturer vi ser i det arkeologiska materialet från stenålder. I och med denna studie kan vi säga att det rör sig om två genetiskt skilda populationer.
DNA-analyser av människor från båda grupperna har också gjorts för att undersöka mjölkanvändningen i vuxen ålder.
– Här finns det en klar skillnad mellan människorna i den Gropkeramiska kulturen som var fiskare och jägare och i Trattbägarkulturen som var jordbrukare. En större andel av den jordbrukande populationen kunde utnyttja mjölk som vuxna, vilket måste anses vara en stor överlevnadsfördel, menar Anna Linderholm.
I en av de största dietundersökningarna som gjorts på ett arkeologiskt skelettmaterial, har nya kunskaper framkommit. Materialet kommer från Öland och representerar hela stenåldern och en del av järnåldern i ett tidsspann på över 5 000 år.
– Undersökningen är spännande på flera sätt menar Anna Linderholm, då den representerar ett stort tidsspann men också att den omfattar en stor mängd individer, över 100 stycken. Dessutom visare den att övergången till jordbruk från ett fiskar- och jägarsamhälle på Öland kommer mycket senare än vad många tidigare ansett.
Studier av stabila isotoper kan också bekräfta olika migrationsmönster. Genom att mäta svavelhalten i kollagenet, som utgör huvuddelen av skelettet hos människorna, får man en indikation på var ifrån maten kommit som människorna har ätit. Därmed har man kunnat bekräfta att den berömda skelettåkern i Björned i Ångermanland med största säkerhet var en kristen koloni och begravningsplats.
– Analysen visade att variationen i svavelhalten hos människorna indikerar på att de kommer från olika områden, säger Anna Linderholm.
Avhandlingens namn: Migration in Prehistory. DNA and stable isotope analyses of Swedish skeletal material. Avhandlingen finns att ladda ner som pdf på http://www.diva-portal.org/su/theses/abstract.xsql?dbid=7479.
Kontaktinformation
Ytterligare information:
Anna Linderholm, Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet, tfn 08-16 21 76, e-post anna.linderholm@arklab.su.se
För bild, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.
– Genom att pröva olika narkosmedel och olika doser av olika sorters smärtlindring, ser jag hur tecknen på smärta förändras och kan så småningom få fram den bästa smärtlindringsmetoden, säger Patricia Hedenqvist, doktorand vid institutionen för fysiologi och farmakologi.
Det var när hon jämförde olika narkosmedel på råtta – gasanestesi kontra injektionsanestesi – och sedan undersökte deras smärtupplevelser efter operation, som hon fann att de råttor som sövts ner med gas visade mindre smärtbeteende och återhämtade sig snabbare än de som sövts ner med injektion. Det var ett välkommet fynd eftersom gasanestesi har många andra fördelar. Till exempel påverkar narkosgasen inte leverfunktionen lika mycket och därmed inte heller nedbrytning av andra substanser som tillsatts i forskningssyfte.
Kaniner däremot reagerar inte bra på inandning av narkosgaser. De är mycket känsligare än möss och råttor och reagerar med flyktförsök och långa andningsuppehåll. Ett mål var därför att hitta ett medel som kaniner kan tolerera. Hon fann att gasen desfluran var den som gav kaninen minst problem vid sövning. Men injektionnarkos undersöktes också på kaniner och en jämförelse mellan olika injektionssätt visade att injektion under huden, som kan vara skonsammast för djuret och ge minst smärta, gav lika bra effekt som efter en intramuskulär injektion.
Små djur som mus, råtta och kanin behöver vakna snabbt efter narkos eftersom de har högre ämnesomsättning än större djur och människa och måste äta oftare. Patricia Hedenqvist har därför även undersökt en typ av injektionsnarkos, som kan hävas genom att injicera ett motgift. Metoden fungerade väl på råttor. De vaknade upp snabbt efter att ha fått motgiftet men det visade sig att den här typen av narkos hämmade andningen så mycket att råttorna behövde få syrgas. Hon prövade också att ge en morfinliknande smärtlindringsmedicin redan före sövning, den här gången med en annan typ av injektionsnarkos. Det har fungerat bra för andra slags djur men på råttorna fungerade det inte så bra.
– Att upptäcka smärta hos gnagare kan vara svårt, eftersom de är byten för andra djur, maskerar de sin smärta. Om de visar sig svaga blir de ett lättare byte för det jagande djuret. Men tittar man noga så går det att upptäcka tecken på smärta hos råtta, till exempel efter en bukoperation. Råttan skjuter rygg, får sammandragningar i bukmusklerna eller ryckningar i huden på ryggen, säger Patricia Hedenqvist.
Forskning om djurs smärta har ökat i omfattning sedan början av 90-talet men forskningen har främst berört husdjur och lantbruksdjur. Även smärtbehandling har blivit vanligare, men på försöksdjur är det fortfarande ovanligt internationellt sett. Här ligger Sverige före många andra länder på grund av en strikt djurskyddslagstiftning.
Avhandling: Anaesthesia and analgesia for surgery in rabbits and rats: A comparison of the effects of different compounds, Patricia Hedenqvist, Karolinska Institutet, institutionen för fysiologi och farmakologi. Disputationen sker den 30 maj 2008.
Ladda ner: http://diss.kib.ki.se/2008/978-91-7357-578-2/
Med anledning av disputationen anordnas ett seminarium om hur man kan upptäcka att djur, framför allt gnagare, har ont samt hur man kan mäta och lindra smärtan.
Tid: Torsdag 29 maj kl. 13
Lokal: Karolinska Institutet Solna, Institutionen för fysiologi och farmakologi, Nanna Svarz väg 2, Föreläsningssalen.
Anmälan: sabina.bossi@ki.se
För frågor, kontakta:
Patricia Hedenqvist, veterinär
via pressekreterare Sabina Bossi
Telefon: 08-524 860 66
Mobil: 070-614 60 66
E-post: sabina.bossi@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och samverkan bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Livsmedlet, som kallas för tempe, är dessutom en fullkornsprodukt med ett högt innehåll av folat. Att fullkorn minskar risken för hjärt/kärlsjukdomar är medicinskt vedertaget, och man tror att det också skyddar mot åldersdiabetes och vissa former av cancer. B-vitaminet folat är den naturliga formen av folsyra, och behövs bland annat för normal fosterutveckling.
– Tempe är tänkt för vegetarianer, men också för människor som vill äta mindre kött av till exempel miljöskäl, säger Charlotte Eklund-Jonsson. Vi tänkte också på miljön när vi valde att utgå från korn och havre, som passar bra att odla i Sverige och därmed inte kräver några långa transporter.
Man tillverkar tempe genom fermentering med hjälp av mikrosvampen Rhizopus oligosporus. Tempe-fermentering har sitt ursprung i Indonesien, men där används i stället sojabönor som råvara. Charlotte Eklund-Jonsson har samarbetat med Svalöf Weibull, som har hjälpt henne att välja korn- och havresorter med ett högt innehåll av lösliga kostfibrer, mineraler och vitaminer.
– Jag har också samarbetat med Lantmännen Foods, som förhoppningsvis kommer att lansera spannmålstempe i sitt Go Green-sortiment som riktar sig till vegetarianer. Det skulle i så fall bli en köttersättning som liknar produkten Quorn, och som består av både svamp och spannmål.
Under avhandlingen har hon tagit fram metoder för att bevara spannmålets höga fiberinnehåll, och samtidigt öka dess halt av lättillgängligt järn. Dessa saker står normalt i motsats till varandra.
Charlotte Eklund-Jonsson har visat att järnupptaget fördubblades efter en måltid med korntempe jämfört med ofermenterat korn, i en studie på friska människor. I ytterligare studier gav både havre- och korntempe dessutom låga blodsockersvar och insulinsvar hos försökspersonerna, vilket är karaktäristiskt för fullkornsprodukter. Halterna av folat ökade 2,5 gånger under tempe-fermentering av korn.
Hon har också undersökt motsvarande måltider i en datorstyrd mag/tarm-modell, och gjort ljusmikroskopi-studier av prover som togs ut från den simulerade matsmältningen. Dessa undersökningar bekräftade resultaten från studierna på människa.
Avhandlingen, ”Nutritional properties of tempe fermented whole-grain barley and oats –
Influence of processing conditions on the retention and availability of iron, starch and folates” försvaras vid en offentlig disputation den 5 juni.
Tid: 10.00.
Plats: Sal KB, Kemigården 4, Chalmers tekniska högskola, Göteborg.
Avhandlingens abstract i Chalmers publikationsdatabas, CPL:
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Charlotte Eklund-Jonsson, Institutionen för kemi- och bioteknik, Livsmedelsvetenskap, Chalmers
Tel: 031-772 3816
charlotte.eklund-jonsson@chalmers.se
Huvudhandledare: Docent Marie Alminger, Institutionen för kemi- och bioteknik, Livsmedelsvetenskap, Chalmers
Tel: 031-772 3817
marie.alminger@chalmers.se
Biträdande handledare: Professor Ann-Sofie Sandberg, Institutionen för kemi- och bioteknik, Livsmedelsvetenskap, Chalmers
Tel: 031-772 3826
ann-sofie.sandberg@chalmers.se
I avhandlingen har Pelle Åberg studerat ett tjugotal samarbetsprojekt mellan det svenska studieförbundet ABF (Arbetarnas bildningsförbund) och uppbyggnaden av den estniska organisationen AHL (Avatud Hariduse Liit). Projekten finansierades till största delen via Olof Palmes Internationella Centrum och i förlängningen av SIDA. I avhandlingen studerades projekt som genomfördes mellan 1991 och 2004, dvs perioden mellan den estniska frigörelsen från Sovjetunionen och EU-inträdet, och fokus i studien låg på samarbeten mellan frivilliga organisationer, vilka kan ses som en del av det civila samhället, och aktiviteter som faller under den typ av stöd som getts ut till Östeuropa och före detta Sovjetunionen sedan dess sammanbrott.
– Det resultat som framträder tydligast i studien är att de idéer som är förknippade med svensk folkbildning, till exempel studiecirkelsmetoden, inte bara exporterats och tillämpats på plats hos mottagarna, utan de har också anpassats till de lokala förhållandena, säger Pelle Åberg. Avhandlingen visar dessutom att förhållandet mellan samarbetspartners och de strategier som svenska organisationer valt påverkar både hur projekten upplevts och koms ihåg likväl som de resultat de lett till.
Pelle Åbergs studie pekar också på att möjligheten att identifiera sig med samarbetspartnern är viktig. ABF har en stark koppling till arbetarrörelsen och den svenska socialdemokratin medan AHL har haft betydligt mer varierande typer av medlemsorganisationer som inte knutit an till samma typ av gemensam värdegrund. Detta har också i vissa fall inneburit komplikationer i samarbetet. Dessutom visas tydligt att också de svenska organisationerna har fått ut en hel del av dessa internationella projekt. Det rör sig med andra ord ofta inte om en ensidig process utan även de som väntas stå för biståndet kan lära sig mycket.
Avhandlingen visar att förändringar i det som sprids genom denna typ av projekt är en viktig del av processen och inte minst den översättning av idéer och metoder som sker genom den mottagande partnerns ansträngningar att anpassa innehållet till den egna miljön. Dessutom identifieras ett antal aspekter som är viktiga för väl fungerande samarbeten och demokratistödjande insatser såsom närhet, både geografiskt och kulturellt, vilket är nära förknippat till möjligheten att finna gemensam mark och gemensamma värderingar samt att det är viktigt att involvera samarbetspartnern i alla steg av projekten.
Disputationen äger rum fredagen den 30 maj 2008 kl.13.00 i sal MB 503 på Södertörns högskola. Opponent är Professor Mikko Lagerspetz från Åbo Akademi.
Avhandlingens namn: Translating Popular Education – Civil Society Cooperation between Sweden and Estonia. Avhandlingen finns att ladda ner som pdf på http://www.diva-portal.org/su/theses/abstract.xsql?dbid=7424.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Pelle Åberg, tfn 08-608 49 55 mobil 070-978 20 60 eller e-post pelle.aberg@sh.se.
För bild
08-16 40 90 eller press@su.se.
De nya rönen beskrivs i majnumret av den vetenskapliga tidskriften Molecular and Cellular Proteomics. Människans proteiner är involverade i det närmaste alla viktiga fysiologiska funktioner och små förändringar hos proteiner kan ge upphov till sjukdom.
Det svenska HPA-projektet (Human Protein Atlas) arbetar med att kartlägga människans proteiner och alla resultat presenteras i en publik databas där för närvarande 3014 proteiner finns listade. I höst beräknas 6000 proteiner vara inlagda i databasen. För varje protein finns en sammanställning med bilder som visar hur proteinet förekommer i 48 olika normala vävnader och i 20 olika typer av cancervävnader. Tidigare har det endast varit möjligt att genomsöka databasen med hjälp av namnet på en gen eller en kromosom, men med den nya avancerade funktionen förbättras sökmöjligheterna avsevärt.
– Man kan söka utifrån hur proteinet uttrycks i olika vävnader, till exempel en frisk vävnad i förhållande till en tumör. Det går också att söka på proteiner som finns i stor mängd i en cancervävnad, men inte i en annan och man kan ange flera kriterier samtidigt, säger Cecilia Lindskog, doktorand inom projektet.
Atlasen kommer att kunna användas för att finna proteiner som kan vara intressanta ur en diagnostisk eller prognostisk synvinkel. Proteiner kan exempelvis användas för att ”leta upp” en skadlig förändring i en cell eller vävnad. Tidig diagnostik, liksom bättre möjlighet att göra en riktig prognos, är en mycket viktig framtidsfråga för sjuk- och hälsovården eftersom det innebär att behandlingsresurserna kan användas för de mest behövande och på ett tidigare stadium.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Fredrik Pontén, 018-611 38 46, 073-041 39 91, e-post: Fredrik.Ponten@genpat.uu.se eller Cecilia Lindskog, tel: 018-471 50 33, 073-314 54 47, e-post: Cecilia.Lindskog@genpat.uu.se
