Aspirin och clopidogrel är de läkemedel som idag används i syfte att dämpa blodplättarnas aktivitet vid hjärt-kärlsjukdom. Blodplättarnas roll i friska kärl är att täppa till och läka skador i kärlväggarna – att få blodet att levra sig (koagulera). Men vid åderförkalkning kan de aktiveras på den sjuka kärlväggen, med risk för blodpropp och efterföljande hjärtinfarkt eller stroke.
Forskargruppen ledd av Tomas Lindahl (klinisk kemi) och Magnus Grenegård (läkemedelsforskning) har studerat hur stresshormonet adrenalin samverkar med koagulationsfaktorn trombin för att åstadkomma maximal aktivering av blodplättar. Ett överraskande fynd var att denna process frigör ATP – en molekyl som transporterar kemisk energi i cellerna. Närvaron av ATP sätter extra fart på blodplättarnas aktivitet.
– Dagens läkemedel som angriper blodplättarna har ingen som helst effekt på den mekanism vi beskrivit. Förekomsten av ”aspirinresistens” varierar beroende på vilken hjärt/kärlsjukdom man studerat, men olika studier antyder att fenomenet förekommer hos 10-40 procent av patienterna, säger Magnus Grenegård.
LiU-forskarnas studie är grundvetenskaplig och genomförd på blod från friska blodgivare. Resultaten publiceras i artikeln ”The ATP-gated P2X1 receptor plays a pivotal role in activation of aspirin-treated platelets by thrombin and epinephrine”, Journal of Biological Chemistry (onlineversionen maj 2008).
Kontaktinformation
Kontakt:
Magnus Grenegård 013-221082, 0730-363656, magnus.grenegard@imv.liu.se
Tomas Lindahl 013-223227, 0708-818377, tomas.lindahl@lio.se
Vid ett experiment som genomfördes i Göteborg andra halvåret 1988 fick hälften av befolkningen (försöksgruppen) ett minskat krav på läkarintyg vid sjukfrånvaro. Det ökade försöksgruppens sjukfrånvaro jämfört med dem som inte fick förändrade krav (jämförelsegruppen).
Studien visar att även jämförelsegruppens sjukfrånvaro påverkades genom sociala interaktioner, dvs. påverkan från människor i omgivningen som ingick i försöksgruppen. Då sjukfrånvaron ökade med 0,18 dagar som ett direkt resultat av experimentet så ökade sjukfrånvaron med ytterligare 0,12 dagar p.g.a. sociala interaktioner. På lång sikt skattas effekten till att vara mer än dubbelt så stor.
Då det inte finns några register på vilka som umgås med vilka så använder sig rapporten av tidigare resultat som visar att etnisk samhörighet är viktig. Invandrade från samma födelseland (som antas kunna vara med i samma invandrarföreningar eller religiösa samfund) definierar ett nätverk eller omgivning. I denna analys tas inte individer som är födda i Sverige med, men mönstret antas vara detsamma för dem.
– Ju större andel av ett sådant nätverk som ingick i försöksgruppen, desto mer ökade jämförelsegruppens korta sjukfrånvaro, säger Patrik Hesselius en av forskarna bakom rapporten.
– Våra resultat visar på en något högre effekt än de fåtal andra studier som finns av sociala interaktioner i Sverige. Eftersom rapporten bygger på ett experiment och resultaten dessutom är testade på flera olika sätt är resultaten trovärdiga, menar han vidare.
Rapport 2008:11 ”Påverkas individen av sin omgivnings sjukfrånvaro?” är skriven av Patrik Hesselius, Per Johansson och Johan Vikström vid IFAU och Nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet. Rapporten är en sammanfattning av Working Paper 2008:8.
Kontaktinformation
Vill du veta mer kontakta
Patrik Hesselius, telefon: 070-725 19 13, e-post: patrik.hesselius@ifau.uu.se.
I maj publicerade den vetenskapliga tidskriften Neues Jahrbuch für Geologie und Palaeontologie Abhandlungen en artikel* som handlar om en utdöd art av ett rovdjur som levde för cirka 14 miljoner år sedan i Östafrika.
Fort Ternan i västra Kenya där detta exceptionella fossilfynd gjorts av en mycket välbevarad skalle, har sedan tidigare förknippats med människans ursprung eftersom man även gjort fossilfynd av våra tidiga släktingar i dessa trakter.
I samband med utgrävningar av hominoidfossil så har man bland annat även funnit fossil av utdöda rovdjur, däribland denna organism som har fått det vetenskapliga namnet Kanuites lewisae. Kanu betyder litet rovdjur på swahili, lewisae är efter en amerikansk forskare, Margaret E. Lewis, som ägnat en stor del av sin tid åt att studera utdöda afrikanska rovdjur.
I sin avhandling har Reihaneh Dehghani vid Zoologiska Institutionen, Stockholms universitet, bland annat studerat och beskrivit anatomin hos Kanuites lewisae och försökt att sätta in djuret i ett evolutionärt sammanhang genom att jämföra fossilfynden med andra rovdjur, både utdöda och nulevande. Kanuites lewisae är för närvarande endast känd från tidsepoken mellersta miocen från Fort Ternan.
Resultaten tyder på att Kanuites lewisae förmodligen tillhörde rovdjursfamiljen Viverridae, som idag består av sibetkatter och genetter med förekomst i Afrika och Sydvästra Asien.
Även ur ett ekologiskt perspektiv så påminde den förmodligen om genetter, ett litet allätande rovdjur med viss övervikt för kött i sin diet. Huruvida denna organism var trädlevande eller inte har däremot inte gått att testa enligt Reihaneh Dehghani eftersom andra skelettdelar än kraniet inte hittats.
Fokus i Reihaneh Dehghanis forskning har varit på fossila former av små östafrikanska rovdjur.
Disputationen sker den 29 maj i G-salen i Arrheniuslaboratorierna, Frescati.
Avhandlingens titel: Aspects of carnivoran evolution in Africa
* Artikeln är skriven av Reihaneh Dehghani och docent Lars Werdelin.
Kontaktinformation
Ytterligare information: Reihaneh Dehghani, tfn 08-51954171, 070-7667496, e-post: reihaneh.dehghani@nrm.se
För bild: press@su.se eller tfn 08-16 40 90
Kvävet i nordliga barrskogar kommer till stor del från cyanobakterier som lever på väggmossans blad. Bakterierna kan fixera luftkväve och tillför på så sätt stora mängder kväve till skogsekosystemen.
Kväve utgör en starkt begränsande faktor för all tillväxt i boreal barrskog. Kvävets ursprung i dessa skogar var länge en gåta. För några år sedan kunde forskare från bland annat SLU för första gången visa på cyanobakteriernas centrala roll.
Några av de forskare som gjorde den ursprungliga upptäckten, som publicerades i tidskriften Nature, har nu också kunnat klargöra hur den övergripande regleringen av kvävefixering går till. De har också klarlagt varför den huvudsakliga kvävefixeringen sker i gammal skog och inte i unga skogsbestånd.
Den nya studien, som publiceras i veckans nummer av prestigefyllda tidskriften Science, har genomförts av forskarna Thomas DeLuca vid The Wilderness Society, Montana, USA (tidigare gästforskare vid SLU), och Olle Zackrisson, Michael Gundale och Marie-Charlotte Nilsson vid SLU i Umeå.
Resultaten visar att det är den mängd kväve som hamnar på väggmossan från nederbörd, träddropp och förnafall från träd och bärris som reglerar hur mycket kväve som cyanobakterierna fixerar.
I unga trädbestånd omsätts mycket kväve internt, och kvävenedfallet blir stort, vilket hämmar cyanobakteriernas kvävefixering. I äldre skogsbestånd omsätts däremot en mindre mängd kväve via trädkronor och bärris, och endast små kvävemängder hamnar i den mossmiljö där cyanobakterierna lever. I sådana skogar stimuleras bakteriernas kvävefixering. Det finns således en biologisk regleringsmekanism som styr kväveuppbyggnaden i mosslagret i naturliga skogsmiljöer.
Varför är då denna upptäckt viktig? Kväve är en starkt tillväxtreglerande faktor för stora delar av jordens skogar. Kunskaper om hur kvävet byggs upp och regleras under ett skogsbestånds utveckling ger forskningen en viktig grund för att kunna skapa modeller för skogarnas tillväxt. Eftersom väggmossa dominerar markvegetationen över stora arealer av norra halvklotet, är kunskapen är också mycket intressant i dagens klimatdebatt, som ju bland annat handlar om hur ökande mängder koldioxid ska kunna byggas in i skogsekosystemen.
Resultaten från denna studie understryker behovet av försiktighet vid skogsgödsling, eftersom kvävegödsling kan störa skogens naturliga uppbyggnad av kväve under skogens utveckling. Den naturliga kvävefixeringen i gamla skogar slås ut i områden med mycket luftföroreningar och i områden där skogen gödslats.
Kontaktinformation
Dr. Michael Gundale, institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU Umeå. Tel 090-786 84 27, 070-618 69 46.
Michael.Gundale@svek.slu.se
Professor Marie-Charlotte Nilsson Hegethorn, institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU Umeå. Tel 090-786 84 40, 070-556 66 04.
Marie-Charlotte.Nilsson@svek.slu.se
De första medeltida mynten i norra och östra Östersjöområdet började präglas på Gotland i början av 1100-talet. De användes över ett stort område runt Östersjön under början av medeltiden och var till och med vanligare än de kungliga mynten i sydöstra Sverige. De hade förebilder från nordvästra Tyskland och Friesland, men en egen viktstandard och blev i sin tur standard för de första baltiska myntningarna. Men varför uppstod denna myntning överhuvudtaget?
– Det var inte främst av ekonomiska skäl utan som en del av ett nätverksbygge som gotlänningarna ägnade sig åt under 1100-talet. Ön låg klämd mellan flera starka viljor och makter i området, så det var nödvändigt att bygga en egen plattform, säger Nanouschka Myrberg, arkeolog vid Stockholms universitet.
Genom läget i Östersjön var Gotland under 1100-talet en viktig anhalt både för ryska och tyska handelsmän, och för alla de korstågsfarare som var på väg över havet under den här tiden då svenskar, danskar och tyskar tävlade om att ta för sig av ”hedningarnas” områden.
– Gotlänningarna själva verkar ha varit måttligt intresserade av att delta i korstågen, de var alldeles för tätt knutna till sina grannar i öst. Men de lät korstågen passera över ön, samtidigt som de själva producerade vapen till dem som skulle omvändas, säger Nanouschka Myrberg.
I det vikingatida hamnläget vid Vi växte därför den medeltida staden Visby snabbt fram under 1100-talet. Där möttes alla de som färdades över haven, på ett (oftast) fredligt sätt, under gotlänningarnas beskydd. Hamnen befästes med ett vakttorn, en så kallad kastal, idag kallad Kruttornet, men lika viktigt var att man kunde erbjuda en trygg handelssituation där mynten utgjorde en del. Genom mynten markerades vilka som hade rätten till Visby och de användes förmodligen också för att utnyttja de besökande ekonomiskt.
– Kanske tvingades besökarna betala tull, hamnavgift eller växla in sina egna mynt för att kunna handla och skaffa förråd i staden, säger Nanouschka Myrberg.
En av mynttyperna har inskriften ”Pax Porta Nova” som syftar på hamn- eller portfred, vilket visar att just möjligheten att skapa en fredlig situation för besökarna var bland det viktigaste som gotlänningarna kunde erbjuda sina besökare. Att använda en tydligt kristen bildvärld på mynten var också ett sätt att få den katolska kyrkan att acceptera den gotländska handeln, som i stor utsträckning verkar ha baserats på slavar och vapen.
– Under den här turbulenta tiden använde gotlänningarna både gamla och nya nätverk i öst och väst för att skapa sig ett eget värde i både ekonomisk och immateriell bemärkelse. De egna mynten och en trygg hamn för besökare var viktiga delar av den strategin, säger Nanouschka Myrberg.
Avhandlingens namn: Ett eget värde. Gotlands tidigaste myntning, ca 1140-1220.
Ett abstract finns att ladda ner på http://www.diva-portal.org/su/abstract.xsql?dbid=7546
Kontaktinformation
Ytterligare information:
Nanouschka Myrberg, Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, tfn 070-4941144, e-post nanouschka.myrberg@ark.su.se
För bilder på mynten eller Nanouschka Myrberg, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.
Det är välkänt att motion är bra för hälsan, men det är till stor del oklart vilka hälsovinster man kan förvänta sig från specifika fysiska aktiviteter. Ett forskarlag från Karolinska Institutet presenterar nu en undersökning av hälsoeffekterna av golf – en lågintensiv fysisk aktivitet som drygt 600 000 svenskar ägnar sig åt.
Studien, som bygger på uppgifter om 300 000 svenska golfare visar att golf är förknippat med positiva hälsoeffekter. Dödligheten bland golfspelare är 40 procent lägre än i övriga befolkningen, vilket motsvarar en ökad förväntad livslängd med fem år för en golfspelare jämfört med en icke-golfspelare.
Professor Anders Ahlbom, som har lett studien tillsammans med Bahman Farahmand, är inte förvånad över resultaten. Han menar att golf innehåller flera moment som är bevisat hälsosamma.
– En golfrunda brukar innebära att man är ute fyra till fem till timmar och promenerar i rask takt sex till sju kilometer, något som man vet ger goda hälsoeffekter. Man spelar golf högt upp i åldrarna och det finns även positiva sociala och psykologiska inslag i golfspelandet som kan bidra, säger Anders Ahlbom.
Studien utesluter inte att andra faktorer än själva golfspelandet, exempelvis en allmänt sund livsstil, är orsak till en del av den minskade dödlighet som ses bland golfspelare. Forskarna bedömer det dock sannolikt att golfspelandet i sig har stor betydelse.
Golfspelare har lägre dödlighet oberoende av kön, ålder samt vilken socialgrupp de tillhör. Effekten är större för golfspelare med arbetaryrken än för golfspelare med tjänstemannayrken. Allra lägst är dödligheten i den grupp golfspelare som har lägst golfhandikapp, alltså de skickligaste spelarna.
– För att behålla ett lågt handikapp måste man spela ganska mycket, så det talar för att det till stor del är själva golfspelandet som ligger bakom de goda hälsoeffekterna, säger Anders Ahlbom.
Publikation: “Golf – a game of life and death. Reduced mortality in Swedish golf players”, Fahramand B, Broman G, de Faire U, Vågerö D & Ahlbom A., Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports, maj 2008.
För mer information, kontakta:
Professor Anders Ahlbom
Institutet för Miljömedicin (IMM)
Tel: 08-524 874 70
Mobil: 070 324 74 70
E-post: Anders.Ahlbom@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
Mobil: 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och samverkan bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Partiklar i dieselavgaser är en betydande orsak till de negativa hälsoeffekter som ses av luftföroreningar, framför allt i trafikmiljöer. Dieselavgaserna innehåller en mängd ytterst små partiklar på ca 1/10 000 mm i diameter med kemiska ämnen bundna till ytan vilket föreslagits ligga bakom partiklarnas förmåga att ge skadliga hälsoeffekter.
Individer med lung- eller hjärtkärlsjukdom är särskilt sårbara och påverkas mest negativt under perioder med höga halter av luftföroreningar. Håkan Törnqvist har i sitt avhandlingsarbete studerat effekter av dieselavgaser på friska personer samt patientgrupper med kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) respektive hjärtinfarktsjukdom med åderförkalkning i hjärtats kranskärl.
Målsättningen med studierna i avhandlingen har varit att genom kontrollerade exponeringsstudier försöka klarlägga de mekanismer som ligger bakom varför dieselavgaspartiklar i luftföroreningar ger upphov till ökad sjuklighet i både lung- och hjärtsjukdomar. Studierna har genomförts i en exponeringskammare, där personerna har exponerats för dieselavgaser med en partikelkoncentration på 300 µg/m3 respektive filtrerad luft under en timme. De två exponeringarna har skett i slumpvis ordning, och personerna har således varit sina egna kontroller.
I avhandlingsarbetet undersöktes om exponering för dieselavgaser skulle kunna ge försämring av lungfunktionen och ökad luftvägsinflammation mätt i inducerat sputum (upphostningsprov) hos patienter med måttligt svår men stabil KOL. Analyser av upphostningsproven kunde inte påvisa någon ökad luftvägsinflammation, och inte heller noterades någon försämring av lungfunktionen. Studier av samma patienter fick även svara på om dieselavgasexponering kan ge ökad generell inflammation, påverkan på blodlevringsförmåga eller lungepitelskada mätt i blodet. Ingen generellt ökad blodlevringstendens eller tecken på ökad inflammation i blodet kunde påvisas.
Vidare undersöks i avhandlingen om exponering för dieselavgaser kan påverka kärlfunktionen hos en grupp av friska individer 2 och 6 timmar efter exponering. I denna grupp försämrade exponering för dieselavgaser två viktiga och kompletterande blodkärlsfunktioner: regleringen av blodkärlens vidd och kroppens egen förmåga att lösa upp blodproppar (fibrinolys). Dessutom klargjordes det sena förloppet av de dieselavgasutlösta blodkärlseffekterna hos friska försökspersoner. Även 24 timmar efter avgasexponering kvarstod en störning av blodkärlens vidgningsförmåga. Dessutom påvisades tecken till en systemisk inflammation mätt som ökning av inflammatoriska markörer i blod.
I avhandlingens sista studie undersöktes personer med kliniskt helt stabil kranskärlssjukdom. Frågeställningen var om dieselavgasexponering kan påverka hjärtat, ge försämrad kärlrörlighet och minskad blodproppsupplösande förmåga. Minskad blodproppsupplösande förmåga påvisades tillsammans med nedsatt förmåga att vidga sig hos blodkärlen. Det viktigaste fyndet var emellertid att de efter dieselexponering uppvisade ekg-tecknen överensstämde med syrebrist i hjärtmuskeln. Effekten var generell, dvs inte lokaliserad till något enskilt blodkärl i hjärtat, och noterades trots att patienterna var helt stabila i sin kranskärlssjukdom och hade optimal medicinsk behandling.
Avhandlingen klarlägger tidigare okända mekanismer som kan förklara varför luftföroreningar i partikelform ger hjärtinfarkter, stroke och ökad dödlighet. Den visar att dieselavgaser ger en snabb försämring av blodkärlsfunktionen som delvis kvarstår så sent som 24 timmar efter exponering. EKG- fynden hos hjärtpatienter indikerar akuta hjärteffekter, vilka överensstämmer med ökad risk för hjärtinfarkt i samband med trafikexponering.
Torsdag 5 juni försvarar Håkan Törnqvist, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, lungmedicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Respiratory and Cardiovascular Responses to Diesel Exhaust Exposure.
Svensk titel: Effekter på luftvägar samt hjärt-kärlsystemet av dieselavgas luftförorening.
Disputationen äger rum kl 13.00 i sal E06, Byggnad 6E, trappa R.
Fakultetsopponent är professor Joel Kaufman, University of Washington, Seattle, WA, USA.
Kontaktinformation
Håkan Törnqvist nås på telefon 090-785 18 23 eller e-post hakan.tornqvist@lung.umu.se.
Metoden kallas Tillämpad avspänning, TASP, och har utvecklats av Jan Lisspers, professor i psykologi vid Mittuniversitetet. Hittills har den främst använts för att minska stress- och smärtsymptom hos patienter inom vården.
I en ny studie har man undersökt om den kan höja prestationsförmågan hos skidskyttar på elitnivå.
Halva testgruppen fick träna i tio veckor på att integrera avslappningsövningen i skjutmomentet. Jämförelsegruppen tränade precis som vanligt.
Resultatet visade på en tydlig skillnad. Den grupp som använde sig av avslappningstekniken lärde sig skjuta bättre. De höll geväret stadigare och satte skotten inom en mindre träffyta. Jämförelsegruppen gjorde inga framsteg alls.
Studien kan betyda mycket för sporten, tror Marko Laaksonen, ansvarig för Mittuniversitetets idrottsvetenskapliga program.
– Träningsmetoden kan ha effekt i skidskytte där marginalerna på elitnivå är små, säger han.
Kontaktinformation
Frågor kan ställas till:
Marko Laaksonen, 070-212 30 09, e-post: marko.laaksonen@miun.se
Jan Lisspers, 063-16 53 69, e-post: jan.lisspers@miun.se
Problematiken runt Parkinsons sjukdom, en åldersrelaterad sjukdom där vissa nerver i hjärnan som producerar signalsubstansen dopamin bryts ner, kommer att öka då vi människor blir allt äldre. Det är därför av betydelse att studera olika faktorer som under utvecklingen kan påverka dessa celler (neuron) så att bättre nervutväxt och/eller ökad cellöverlevnad kan uppnås då de förlorade dopamin-producerande cellerna ersätts vid Parkinsons sjukdom.
Elisabet Berglöf har i sin avhandling visat att en viss typ av hjärnans stödjeceller, s. k. astrocyter, är viktiga för nervutväxten från dopamincellerna, samt att närvaron av noradrenalin, en annan molekyl som ger upphov till nervsignaler, ökar överlevnaden av dopamincellerna under utveckling.
Elisabet Berglöf har studerat effekten av blåbär i maten, och funnit att de celler som producerar signalsubstansen dopamin och som senare bryts ner vid Parkinsons sjukdom överlever bättre efter kosttillskott av blåbär. Blåbär innehåller antioxidanter som kan fungera skyddande för nervcellerna, och resultaten öppnar nya möjligheter för behandling av neurodegenerativa sjukdomar.
Andra behandlingsmetoder för Parkinsons sjukdom har utvärderats, till exempel att ersätta de förlorade dopamincellerna med nya celler. Denna transplantationsbehandling har länge betraktats som lovande, men tyvärr är det relativt få transplanterade celler som överlever. Dessutom växer inte alla transplanterade dopaminceller in i värdhjärnan. Det är därför viktigt att studera olika faktorer under utvecklingen som stimulerar bildandet av dopaminceller så att bättre transplantationsresultat kan uppnås.
Elisabet Berglöf har i sin avhandling studerat hur hjärnans stödjeceller (glia-celler) samverkar med dopamincellerna i cellodling och resultaten visar att en viss typ av dessa stödjeceller, s.k. astrocyter, verkar vara viktiga för dopamincellerna genom att leda nervutväxten.
I sin avhandling har Elisabet Berglöf studerat hur noradrenalinceller och dopaminceller samverkar under utvecklingen, samt effekten av antioxidantberikad mat för dessa celler. Två procent blåbär tillsattes i maten, vilket motsvarar en kopp blåbär om dagen för en människa. Fynden visar att närvaro av de celler som producerar signalsubstansen noradrenalin ökar överlevnaden av de dopamin-producerande cellerna, framförallt de dopaminceller som senare bryts ner vid Parkinsons sjukdom. Dessutom erhölls en minskning av de celler som är involverade vid inflammation (mikroglia) när noradrenalinceller transplanterades tillsammans med dopamincellerna. När blåbär tillsattes till maten erhölls samma resultat, mängden överlevande dopaminceller ökade och mängden celler involverade i inflammation minskade.
Vid Parkinsons sjukdom bryts de nervceller (neuron) som producerar signalsubstansen dopamin i mitthjärnan ner. Bristen på dopamin försämrar hjärnans styrning av kroppsrörelser. Motoriska symtom såsom muskelstelhet, skakningar och balansstörningar uppstår. Sjukdomsförloppet är långsamt och först när ungefär 50% av de dopaminproducerande cellerna är borta uppstår de första symtomen. Orsaken till sjukdomen är okänd. Parkinson drabbar främst personer över 50-60 år. I Sverige har ca 20 000 människor Parkinsons sjukdom. Sjukdomen kan inte botas men symtomen kan behandlas med läkemedel. Den vanligaste medicineringen är L-dopa som i hjärnan kan omvandlas till dopamin, men tyvärr förlorar medicinen effekt efter ett tag och mängden måste ökas. Dessutom uppkommer biverkningar, såsom ofrivilliga rörelser.
Torsdagen den 5 juni försvarar Elisabet Berglöf, Institutionen för integrativ medicinsk biologi, Umeå universitet sin avhandling med titeln Dopamine neurons in ventral mesencephalon Interactions with glia and locus coeruleus.
Svensk titel: Dopaminceller i mitthjärnan samverkar med hjärnans stödjeceller, och påverkas positivt av noradrenalin-celler samt blåbär.
Disputationen äger rum kl 09.00 i Biologihuset, sal BiA201. Fakultetsopponent är professor Stephen B. Dunnet, School of Biosciences, Cardiff University, Wales, UK.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://www.diva-portal.org/umu/abstract.xsql?dbid=1667<=sv.
Kontaktinformation
Elisabet Berglöf är uppvuxen i Falun och flyttade 1998 till Umeå för att studera molekylärbiologi. Hon kan nås på e-post elisabet.berglof@histocel.umu.se eller telefon 070-236 90 43.
Therése Skoog har skrivit en doktorsavhandling i psykologi om vad det innebär för flickor att gå in i puberteten mycket tidigare än sina jämnåriga kamrater. Den normala tidpunkten för den första menstruationen är någonstans mellan 12,5 och 13 år, men för de här flickorna inträffar det redan före elva års ålder.
Tidigare forskning har visat att tidigt utvecklade flickor har en högre risk att utveckla olika problem, och därför har man sett med oro att flickors pubertet startar allt tidigare i många länder. Orsaken är okänd. En tänkbar förklaring är de ökande viktproblemen hos barn, eftersom övervikt är en av de faktorer som kan leda till tidig pubertet. En annan möjlig orsak kan vara miljögifter som påverkar hormonerna.
De problem forskarna har kopplat till tidig pubertet är många: depressioner, normbrytande beteenden som kriminalitet och missbruk, övervikt och ätstörningar. Inom den psykologiska forskningen har det ofta hävdats att en tidig pubertet är stressande för flickorna och att det är anledningen till att de får fler problem än andra. Men studier har visat att den teorin inte stämmer.
Therése Skoog kan nu slå fast att tidig pubertet i sig inte räcker som förklaring, utan att det krävs ytterligare faktorer för att det ska uppstå problem.
– Visst spelar det en roll vid vilken ålder tjejer utvecklas jämfört med sina jämnåriga, men det är långt ifrån allt. Det är bara under särskilda omständigheter som en tidig pubertetsutveckling verkar få negativa konsekvenser. I vissa fall är tidigt utvecklade tjejer i stället bland dem som har minst problem i tonåren.
Hennes undersökning visar att det som kan skapa problem är när de tidigt utvecklade flickorna även uppfattar sig som mentalt mer mogna än sin jämnåriga och därför söker sig till äldre kamrater och pojkvänner tidigt i tonåren och hamnar i relationer som de kanske inte riktigt kan hantera. När det gäller övervikt, är det bara de som har en stor aptit som riskerar att få problem
– När vi vet vilka omständigheter vi ska vara vaksamma för, är det också i förlängningen möjligt att förebygga problemen innan de uppstår, och det kommer att vara till hjälp för alla som arbetar med ungdomar, och inte minst tonårsföräldrar, säger Therése Skoog.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Therése Skoog, 019-30 10 91 eller e-post therese.skoog@bsr.oru.se
Bröstcancer är den vanligaste formen av cancer bland kvinnor i västvärlden. Men det går att behandla den, inte minst om den upptäcks i tid. Därför erbjuds kvinnor mellan 40 till 74 år regelbunden kontroll genom mammografi. För att underlätta screeningen och för att läkarna ska kunna ställa en så felfri diagnos som möjligt måste de bilder som tagits via mammografi hålla diagnostisk hög kvalitet. I annat fall måste kvinnan komma tillbaka och ta om bilden. Detta tar tid, kostar pengar men är framför allt jobbigt för kvinnan.
Christina Olsén har, under sina forskarstudier, studerat metoder för att automatiskt kunna bedöma kvalitén hos mammogram. I dag granskas varje bild av två röntgenläkare. Om bedömningen gjordes automatiskt skulle det räcka med att en läkare fick datorstöd och bilder som var av dålig kvalitet skulle dessutom snabbt kunna fångas upp via datorn.
I sitt arbete har Christina Olsén tagit fram robusta algoritmer som helautomatiskt beräknar och segmenterar nödvändiga anatomiska särdrag, så som bröstmuskel, bröstkant, bröstvårta och körtelvävnad, i en bild. Dessa bildanalysproblem är mycket komplicerade. Särdragen kan vara ganska svåra att urskilja, även för en yrkesvan röntgenläkare. När Christina Olsén har låtit experter på mammografi bedöma samma bild visar det sig att de långt ifrån alltid är överens. Flera experter som ser samma bild kan göra olika bedömningar om de får i uppgift att rita ut körtelvävnadens utbredning eller markera bröstvårtans position. I sitt arbete har hon därför även utvecklat en metod som givet en mängd subjektiva mallar, t.ex. fem stycken av experternas markeringar, omformar dessa till en mall som kan användas som en referens för utvärdering av algoritmerna, ett surrogat för den objektiva ideala sanningen.
Christina Olsén började sin bana på vårdlinjen, men sökte sig till datavetenskap under de eftergymnasiala studierna. Idag kombinerar hon de två kompetenserna i sin forskning kring medicinsk bildanalys och kvalitetsbedömning av mammogram. Christina Olsén är född och uppvuxen i Umeå.
Torsdagen den 5 juni försvarar Christina Olsén, Institutionen för datavetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Towards Automatic Image Analysis for Computerised Mammography. Svensk titel: Framsteg mot automatisk bildanalys för datorstödd mammografi.
Disputationen äger rum kl 13.15 i sal MA121, MIT-huset.
Fakultetsopponent: Professor Gunilla Borgefors, Centrum för bildanalys, Uppsala universitet, och Skogsfakulteten, SLU, Uppsala, Sverige.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Christina Olsén
Institutionen för datavetenskap
Tele Arbete: 090-7867788
Mobil: 070-3133704
E-post: colsen@cs.umu.se
– Vissa sidor av arbetslivet har individualiserats och andra inte, samtidigt som graden av individualisering skiljer sig mellan olika grupper av anställda, i stor utsträckning beroende på vilken klassposition de har, säger Mattias Bengtsson i en ny avhandling från Sociologiska institutionen.
– Vissa sidor av arbetslivet har individualiserats och andra inte, samtidigt som graden av individualisering skiljer sig mellan olika grupper av anställda, i stor utsträckning beroende på vilken klassposition de har, säger Mattias Bengtsson i en ny avhandling från Sociologiska institutionen.
Med individualisering avses att traditionella gemenskaper som religion, klass och familj minskar i betydelse samtidigt som individen i högre grad uppmanas ta egna beslut och planera sitt liv. Inom arbetslivet kan det ta sig uttryck i att anställda inte upplever sig behöva facket i förhandlingar med arbetsgivaren, att lönekulturen ”privatiseras”, att lönen kan påverkas genom egna arbetsinsatser eller att de anställda får större inflytande över hur, när eller var arbetet utförs.
Avhandlingen stödjer inte uppfattningar om att individualiseringen omfattar alla anställda.
– Faktorer såsom kön och ålder, arbetsplatsens storlek, offentlig eller privat anställning och inte minst klassposition påverkar förekomsten av individualiserade förhållanden och individualistiska förhållningssätt, säger Mattias Bengtsson.
Avhandlingen visar också att det finns resultat som talar både för och emot arbetslivets individualisering. Exempelvis instämmer två av tre anställda i att facket behövs för att anställda ska nå resultat i förhandlingar med arbetsgivaren samtidigt som nästan hälften instämmer i att ens intressen tillgodoses bäst om man själv sköter förhandlingarna med arbetsgivaren.
I motsats till uppfattningen om att klass har förlorat sin förklaringskraft påverkar den anställdes klassposition tydligt människors villkor och attityder.
– Jämfört med anställda i en arbetarklassposition har tjänstemannaklassen ett klart större inflytande över arbetet och lönen, samtidigt som de är lojalare mot arbetsgivaren, mer benägna att vara fackligt oorganiserade, positivare till individuella förhandlingar med arbetsgivaren och i lägre grad talar öppet om löner, säger Mattias Bengtsson.
Materialet till avhandlingen bygger dels på tidigare forskning, dels på en enkätundersökning från 2003, vilken besvarades av 3286 svenska arbetstagare och som var del av ett forskningsprojekt under ledning av professor Bengt Furåker.
Avhandlingens titel: Individen stämplar in. Arbetet, facket och lönen i sociologisk belysning.
Fakultetsopponentens namn: Professor Jan Ch Karlsson, Karlstad.
Tid och plats för disputation: Fredagen den 23 maj 2008, kl. 10.15, Hörsal Sappören, Sprängkullsgatan 25, Göteborg.
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Mattias Bengtsson, 031-786 4820 Mattias.Bengtsson@sociology.gu.se
Allt fler arbetar idag i tidsbegränsade projekt, och i samband med denna utveckling har det också skett en förändring av på vilket sätt projekten används. Trots detta används ofta traditionella och generella modeller för hur man ser på och arbetar med projekt.
Andreas Nilsson vid Umeå universitet har i sin avhandling observerat projektledares dagliga arbete. Under studien har han bland annat följt med två projektledare under deras projekt som handlade om systemutveckling och att utveckla mjukvara. Han menar att villkoren för projektledare ofta ändras, något som gör det svårt att följa en tidsplan och arbeta mot tidigt uppsatta mål.
För projektledare handlar arbetet till stor del om att hantera ändrade förutsättningar, utan att kunna förutse när förändringarna kommer, vad de innebär eller hur de påverkar projektet. Det enda som är säkert är att förändringarna kommer. Enligt Andreas Nilsson påverkas och formas projektledarnas vardag av tre utmaningar; att Förstå, Ordna och Hinna.
I den traditionella synen på projektledning läggs planer fast i ett tidigt skede för att sedan styra hela projektarbetet. Men Andreas Nilsson menar att planerna diskuteras, förhandlas och tolkas under hela projektet. Projektledarnas utmaning är då att kontinuerligt Förstå, det vill säga skapa mening och gemensam förståelse för planerna och projektet.
Under projektets gång dyker det ständigt upp olika situationer som projektledarna ska hantera och Ordna. Ofta blir lösningarna kreativa, som till exempel när resurser flyttas om för att möta olika teams förändrade arbetsbelastning. I denna process spelar även mötena en central roll, något som blir extra tydligt under perioder av stress och ökad arbetsbelastning.
Att Hinna i tid är centralt för projektledarna, eftersom projekt per definition har en början och ett slut. I mitten av projekten börjar gruppen ofta känna sig pressad, och i korta projekt skapas en närmast konstant känsla av tidsbrist och stress. För att kunna hantera de förändringar som annars skulle förstöra tidplanen, använder sig projektledarna av tidigare erfarenheter och skapar utrymme för de förändringar som eventuellt, men troligtvis, kommer.
De studerade projekten inom mjukvaruutveckling varade tio till tolv veckor, och var delprojekt långt ner i en projekthierarki där de övergripande huvudprojekten pågick i ungefär ett år.
Torsdagen den 5 juni försvarar Andreas Nilsson, Handelshögskolan vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln Projektledning i praktiken: Observationer av arbete i korta projekt.
Disputationen äger rum kl. 15.15 i hörsal B, Samhällsvetarhuset
Fakultetsopponent är Professor Erling S. Andersen, Handelshøyskolen BI, Oslo, Norge.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Andreas Nilsson,
Handelshögskolan,
Umeå universitet,
tel: 090-786 77 30, 070-66 581 55
e-post: andreas.nilsson@usbe.umu.se
För att bakterier ska kunna anpassa sig och överleva i ständigt skiftande miljöer måste de känna av signaler från omgivningen. När en förändring upptäcks — i t.ex. temperatur, pH-värde eller näringstillgång — ändrar bakterien sitt levnadsätt genom att justera genuttrycket (transkriptionen). För att rätt gener för en given situation ska uttryckas krävs ett samspel mellan flera faktorer.
I avhandlingen studeras hur små molekyler, som snabbt produceras och bryts ner vid olika stress-situationer, påverkar genuttrycket hos både sjukdomsframkallande och mer harmlösa bakterier. I fokus står stressmolekylen ppGpp. I avhandlingen klargörs hur ppGpp fungerar som en regulator av strukturer som är viktiga för att bakterier ska kunna fästa till olika ytor och dess effekt på genuttrycket i kolibakterien Escherichia coli (E. coli).
Transkription innebär att ett stort proteinkomplex, RNA-polymeras, läser av den genetiska koden (DNA) och producerar en kopia i form av RNA som sedan används som mall vid bildandet av proteiner, byggstenarna för alla levande celler. ppGpp interagerar direkt med RNA-polymeras och påverkar därigenom transkriptionen av ett stort antal gener.
I avhandlingen studeras hur ppGpp påverkar uttrycket av typ 1-fimbrier, ett slags hårliknande utskott som bakterierna använder för att fästa vid ytor och bilda beläggningar, s.k. biofilmer.
Tidigare forskning har visat att typ 1-fimbrierna är viktiga för att sjukdomsframkallande E. coli ska få fäste i urinvägarna. Avhandlingen visar nu att ppGpp stimulerar bildandet av biofilm hos dessa bakterier genom att direkt reglera uttrycket av fimbrierna.
I avhandlingen ges en möjlig förklaring till hur genuttrycket i E. coli anpassas under infektionsförloppet i urinvägarna. Under den första delen av infektionen minskas tillväxthastigheten, vilket kan leda till ökad mängd av ppGpp i bakterien. Det i sin tur kan öka uttrycket av faktorer, t.ex. typ 1-fimbrier, som är viktiga för bildandet av biofilmstrukturer för att bl.a. skydda bakterien från immunförsvaret.
Studierna av mekanismen bakom hur ppGpp reglerar transkriptionen av typ 1-fimbrierna visar på ett mer dynamiskt sätt att se på hur RNA-polymeraset fungerar.
Onsdagen den 4 juni försvarar Anna Åberg, Inst. för molekylärbiologi, Umeå Universitet, sin avhandling med titeln New insights into the role of ppGpp and DksA through their effect on transcriptional regulation of housekeeping and colonization related genes of Escherichia coli.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Major Groove, by. 6L, Norrlands Universitetssjukhus.
Fakultetsopponent är doc. Anne Farewell, Göteborgs Universitet. Avhandlingen försvaras på engelska.
Kontaktinformation
Anna Åberg, som är född och uppvuxen i Umeå, är doktorand vid Inst. för molekylärbiologi. Hon kan nås på tel. 090-785 67 35, e-post anna.aberg@molbiol.umu.se
Alunskiffer innehåller så kallade sulfider som, då de vittrar, bildar svavelsyra vilket kan göra att kraftigt försurat och förorenat lakvatten bildas. Ulf Lavergren har studerat området kring Degerhamn på södra Öland, en plats där alunskiffer under 1700- och 1800-talen bröts och brändes för att tillverka alun. På platsen användes skiffern även för kalktillverkning långt in på 1900-talet.
– Alunskiffern och den brända så kallade rödfyren i området innehåller höga halter av kadmium, molybden, nickel, zink och uran, säger Ulf Lavergren. De kan lätt frigöras vid vittring och spridas till grundvattnet.
Generellt innehåller grundvattnet i området förhöjda halter av de studerade metallerna, ofta överskridande de internationella riktlinjerna för dricksvattenkvalitet. Skiffermaterialet innehåller också mycket höga halter av arsenik, men resultaten visar att detta ämne inte läcker i någon större omfattning till grundvattnet. I mindre delar av det gamla gruvområdet är grundvattnet kraftigt försurat till följd av vittringsprocesserna, och metallhalterna är då också särskilt höga.
– Att grundvattnet där är olämpligt som dricksvatten är inte förvånande, eftersom vittringen och metalläckaget kraftigt har förstärks av den tidigare förekommande gruvdriften och det avfall den har lämnat efter sig i form av rödfyrsdeponier, säger Ulf Lavergren. Resultaten visar dock att även den ”naturliga” alunskifferberggrunden läcker metaller till grundvattnet på ett sätt som kan göra det olämpligt för konsumtion.
Då det finns många områden med liknande berggrund, både i Sverige och i andra länder, kan detta vara en betydande källa till förorening av både grund- och ytvatten i vissa områden, något som tidigare inte har uppmärksammats särskilt mycket.
Ulf Lavergren disputerar den 30 maj vid Högskolan i Kalmar med avhandlingen ”Metal dispersion from natural and processed black shale”. Opponent är docent Roger Herbert Uppsala universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Ulf Lavergren
Tel: 0480- 44 62 52
E-post: ulf.lavergren@hik.se
Under de sju år som studien pågick drabbades 3 714 av männen cancer i någon form och 1 153 avled av sin sjukdom. Men studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften British Journal of Cancer, visar samtidigt att de män som gick/promenerade eller cyklade minst 30 minuter om dagen ökade sin chans att överleva cancer med 33 procent, jämfört med män som motionerade mindre eller inte alls.
Bland de män som cyklade eller gick minst 60 minuter om dagen minskade förekomsten av cancer med 16 procent. Däremot räckte det inte med en halvtimmes motion om dagen för att se några tydliga resultat vad gäller minskad risk att drabbas av cancer.
Studien bygger på enkätsvar om livsstil från män i Västmanland och Örebro län. Männen fick svara på frågor om allt från ålder, vikt och längd till rökning, kost- och motionsvanor. Forskarna jämförde sedan svaren med data från det svenska nationella cancerregistret under en sjuårsperiod.
– De här resultaten visar för första gången klart att regelbunden motion i så enkla och basala former som att gå eller cykla även har en effekt för att minska risken för canceruppkomst och förbättrar prognosen hos dem som drabbats av cancer, i alla fall för medelålders och äldre män, säger professor Alicja Wolk, som lett studien.
Pulikation: “Association of physical activity with cancer incidence, mortality, and survival a population-based study of men”, N Orsini, CS Mantzoros and A Wolk, British Journal of Cancer, 27 maj 2008.
För frågor, kontakta:
Professor Alicja Wolk
Tel: 08-52486170
E-post: alicja.wolk@ki.se
Doktorand Nicola Orsini
Mobil: 076-2382285
E-post: Nicola.orsini@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
Mobil: 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och samverkan bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
