Studien, som publiceras i tidskriften Nature Medicine av forskare från University of Michigan och Ludwiginstitutet vid Karolinska Institutet, är gjord på möss. Den visar att läkemedlet imatinib (Glivec®), som normalt används mot leukemi, avsevärt förbättrar resultaten även om tPA används så sent som fem timmar efter att djuren drabbats av stroke. Tillsammans med kollegor vid Karolinska Universitetssjukhuset, förbereder nu forskarna kliniska studier på människor med imatinib.
– Det är tio år sedan som vi identifierade en tillväxtfaktor, kallad PDGF-CC. De fynd vi nu presenterar visar på en mekanism i hjärnan där denna tillväxtfaktor har en avgörande betydelse. Det kan innebära en framtida revolution när det gäller strokebehandlingen, vilket är mycket spännande, säger professor Ulf Eriksson, som lett det svenska forskarlaget.
I artikeln visar forskarna att tPA orsakar ökad risk för blödning i hjärnan genom att substansen reagerar med just tillväxtfaktor PDGF-CC och PDGF-alfareceptorn som PDGF-CC binder till. Denna interaktion gör att den vanligen ogenomträngliga blodhjärnbarriären blir porös, vilket i sin tur leder till vätskeläckage och blödningar. Läkemedlet imatinib hindrar PDGF-alfareceptorn från att fungera och på så vis kan tPAs goda effekter bevaras. De blodproppar som täpper till blodkärlen vid en stroke, och som förhindrar att blod når alla delar dlingar vid stroke. Genom att på ett bättre sätt förstå hur hjärnan reglerar genomträngligheten i blodhjärnbarriären och den roll som tPA spelar i detta sammanhang hoppas vi kunna utöka tidsspannet för behandling efter en stroke till mer än tre timmar, säger professor Daniel Lawrence vid University of Michigan Medical School, som lett det amerikanska forskarlaget.
Finansiering av studierna har skett genom bidrag av amerikanska National Institutes of Health, Ludwiginstitutet för cancerforskning, Karolinska Institutet, Novo Nordisk Foundation, svenska Vetenskapsrådet, svenska Cancerfonden, The LeDucq Foundation samt IngaBritt och Arne Lundbergs Stiftelse.
Publikation: “Activation of PDGF-CC by tissue plasminogen activator impairs blood-brain barrier integrity during ischemic stroke”, Enming J Su, Linda Fredriksson, Melissa Geyer, Erika Folestad, Jacqueline Cale, Johanna Andrae, Yamei Gao, Kristian Pietras, Kris Mann, Manuel Yepes, Dudley K Strickland, Christer Betsholtz, Ulf Eriksson och Daniel Lawrence, Nature Medicine, AOP 22 juni 2008, doi 10.1038/nm1787.
För frågor, kontakta:
Professor Ulf Eriksson
Ludwiginstitutet vid Karolinska Institutet
Tel: 08-52487109
Mobil: 070-6805056
E-post ulf.eriksson@licr.ki.se
Presskontakt:
Karolinska Institutet: 070-524 860 77 eller pressinfo@ki.se
University of Michigan: +1 734 764 2220 eller kegavin@umich.edu
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Avgörande för att bedöma torskbeståndets status, och därmed kunna beräkna yrkesfiskarnas fångstkvoter, är att veta hur stor andel av torskarna som är könsmogna och kan reproducera sig.
I dag görs denna bedömning visuellt genom en granskning av konsistens, färg och storlek på honornas rom och hanarnas spermier. Forskning vid Institutionen för marin ekologi, Göteborgs universitet, i samarbete med Fiskeriverkets Havsfiskelaboratorium, visar nu att sådana uppskattningar är högst osäkra: att bedöma en fisks könsmognadsgrad bara genom att se på de reproduktiva organen, ofta flera månader före lekperioden, är helt enkelt för svårt.
Följden har blivit att mognadsgraden i bestånden överskattats – och som en följd också uppskattningen av torskens lekbiomassa.
Doktoranden Francesca Vitale har i sin forskning granskat skillnaderna mellan könsmogna och icke-könsmogna honor i mikroskop. Studierna ger en mer rättvisande bild än de vedertagna metoderna. Slutsatsen är att lekbeståndets storlek systematiskt har överskattats.
Detta kan ha lett till att torskbeståndets i Kattegatt har en mindre reproduktiv kapacitet än vad man tidigare har trott, och att förvaltande organ därmed inte i tillräckligt hög grad har försökt skydda beståndet.
–Överskattningen är dessutom störst för unga individer, alltså de åldersklasser som numera dominerar torskbeståndet i Kattegatt. Att ingen återhämtning har skett kan således bero på att beståndet har tillåtits bli utsatt för en för hög fiskeridödlighet, säger Francesca Vitale.
Med de nya, mer exakta metoder som Francesca Vitale utvecklat kan bedömningarna av torskbeståndets status i Kattegatt kraftigt förbättras. Samtidigt har Francesca även kunnat visa var de nuvarande lekplatserna finns i södra Kattegatt. Båda dessa komponenter kan vara till stor hjälp för fiskeriförvaltningens arbete med att åstadkomma en återhämtning av torskbeståndet i Kattegatt.
Avhandlingen Reproductive aspects of Kattegat cod (Gadus morhua): implications for stock assessment and management försvarades vid en disputation den 5 juni.
Forskningen har bedrivits på Fiskeriverket Havsfiskelaboratoriet i Lysekil.
Kontaktinformation
Kontakt:
Francesca Vitale, Institutionen för marin ekologi, Göteborgs universitet
0703-931622
Det handlar om s k Artificiella Neurala Nätverk, ANN. Det är en typ av datorprogram som är bra på att känna igen mönster och bilder och som dessutom kan förbättra sig genom träning. En forskargrupp vid Lunds universitet bestående av läkare och teoretiska fysiker har vidareutvecklat denna metod när det gäller just akuta bröstsmärtor. På onsdagen framlades gruppens rön i form av en doktorsavhandling av den teoretiske fysikern Michael Green. Green har utvecklat algoritmer för ANN-programmet och tränat det med EKG:n av tusen patienter vid Lunds universitetssjukhus åren 1997 – 1999; i dessa fall vet man ju vad som hände efter undersökningen och har alltså tillgång till ett facit.
– I dag är felmarginalen vid ANN mindre än vid läkarbedömningarna, konstaterar Michael Green. Men det betyder inte att maskinerna kan ersätta experterna. Däremot betyder det att ANN kopplat till EKG-utrustning kan bli ett värdefullt hjälpmedel som dessutom leder till snabbare diagnos. De läkare som ingår i forskargruppen har stora förväntningar på den här metoden.
Till hösten kommer ANN-diagnosticeringen att testas under reella förhållande på Hässleholms lasarett. Alla EKG:n som tas kommer att bedömas med ANN. Om metoden håller vad den lovar kan nästa steg bli att använda ANN redan i ambulanserna.
– I dag händer det att man tar EKG redan i ambulansen och skickar sedan detta t ex till universitetssjukhuset i Lund. Man kan alltså få en snabb bedömning av en expert. Processen skulle kunna snabbas upp ytterligare om man använde ANN i ambulansen och utbildade ambulanspersonalen att vidta eventuella åtgärder, resonerar Michael Green.
Som allt annat är införandet av ANN i hjärtsjukvården en resursfråga. Enligt Michael Green är kostnaderna för tekniken inte så stora – däremot kommer det att krävas både tid och pengar för att utbilda personal.
Kontaktinformation
För ytterligare information nås Michael Green på tel 073 62 31 642. Han disputerade onsdagen den 18 juni. Doktorsavhandlingen heter Improving diagnosis of acute coronary syndromes in an emergency setting: A machine learning approach.
Korrosion har visat sig vara ett stort problem i kraftvärmepannor som eldas med vissa typer av biobränslen, eftersom det leder till sämre värmeöverföring och kan fräta hål på rören. Forskarna är eniga om att alkaliklorider är huvudorsaken till problemet. Många biobränslen innehåller höga halter av alkalimetallerna kalium och natrium, samt klor. Vid förbränningen bildar dessa ämnen alkaliklorider, som sedan lägger sig som frätande beläggningar på de värmeöverförande rören inne i pannan.
En lösning på problemet kan vara att samelda biobränsle med avloppsslam. Det visar Anna-Lena Elled i sin doktorsavhandling vid Chalmers och Högskolan i Borås.
– Man brukar försöka lösa problemet genom att tillsätta ett ämne som binder till sig alkalimetallerna, säger hon. Men sådana ämnen, additiver, kostar pengar. Avloppsslam kan kraftvärmeverk tvärtom få betalt för att ta emot och elda upp.
Utgångspunkten för hennes avhandling var att avloppsslam i första hand är något som samhället måste göra sig av med, även om det har ett visst energivärde som man tar tillvara vid förbränning.
Att slammet kan användas som ett additiv vid samförbränning med biobränsle kom som en positiv överraskning.
Orsaken till effekten visade sig vara att avloppsslam innehåller stora mängder svavel. Det reagerar under förbränningen med alkalimetallerna, och bildar kalium- eller natriumsulfat. Dessutom innehåller askan från slammet flera ämnen som binder till sig alkalimetaller. Eftersom kloret då inte kan reagera med alkalimetallerna bildar det i stället för alkaliklorid väteklorid, ett ämne som hamnar i rökgaserna, som sedan renas.
Anna-Lena Elled har gjort en mängd olika försök i en förbränningsanläggning på Chalmers, och analyserat resultaten med olika metoder. En annan viktig slutsats av hennes arbete är att även tungmetaller binds till de olika ämnena i slamaskan.
Det förhöjda innehållet av tungmetaller i avloppsslam är en av orsakerna till att det idag är kontroversiellt att använda slammet som gödningsmedel på åkrar. Men vid förbränning sprids alltså inte tungmetallerna utan hamnar i askan. Avhandlingen visar att de flyktiga metallerna hamnar i flygaskan, som sedan fångas in med hjälp av ett rökgasfilter.
Avhandlingen ”Co-combustion of Biomass and Waste Fuels in a Fluidised Bed Boiler – Fuel Synergism” försvarades den 12 juni.
Kontaktinformation
Anna-Lena Elled, Avdelningen för energiteknik, Institutionen för energi och miljö, Chalmers tekniska högskola.
Tel: 033-435 46 44 Mobil: 0702-17 32 84
annalena.elled@hb.se
Handledare: Lars-Erik Åmand, Avdelningen för energiteknik, Institutionen för energi och miljö, Chalmers tekniska högskola.
Tel: 031-772 14 39
lars-erik.amand@chalmers.se
Många sjukdomar orsakas av proteiner som inte har rätt struktur. Därför är det viktigt att utöka kunskapen om vilka faktorer som bidrar till att göra proteiner stabila.
– Kunskapen om att påverka och styra proteiners stabilitet kan användas till exempel inom sjukvård eller inom industriella processer där biologiska molekyler används, säger Linus Olofsson.
Interaktioner sker via kontaktpunkter på mycket väl definierade ställen på molekylernas ytor och om inte molekylerna kan upprätthålla en viss stabilitet, och därmed struktur, så kommer kontaktpunkterna att flyttas eller förstöras. Följaktligen försvinner möjligheten till korrekta interaktioner mellan dem och därmed möjligheten till liv.
– Jag har även undersökt hur biologiska molekyler interagerar med varandra i organiska lösningsmedel, i stället för vatten, säger Linus Olofsson. Syftet var att skapa en metod för framställning av till exempel nya enzymer som skulle kunna utföra reaktioner som är svåra att genomföra i vatten.
Ett enzym är ett protein som katalyserar omvandling av en viss molekyl (substrat) till en annan (produkt). Diverse olika enzymer används idag inom matproduktion, jäsning av öl, i tvättmedel och inom bioteknologisk industri för framställning av till exempel läkemedel. För vissa substratomvandlingar kan det vara fördelaktigt att använda andra lösningsmedel än vatten. De biologiska molekylerna har genom evolutionen utvecklats till att trivas bäst i en vattenmiljö och risken är stor att de förlorar sin form och funktion om de utsätts för organiska lösningsmedel. Det finns dock enzymer som är mycket stabila och ett sådant studerades då det exponerades för organiska lösningsmedel. Avsikten var att undersöka om det behöll sin form och aktivitet och därmed kanske kan användas industriellt i sådan miljö.
Linus Olofsson disputerade den 22 maj vid Högskolan i Kalmar med avhandlingen “Biomolecular Structure and Function in Organic Solvents” Opponent var professor Karl Hult, Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Linus Olofsson
Mobil: 0732-130163
E-post: linus.olofsson@holmberg.se
I mer än 50 år har blodtrycket registrerats med dels det systoliska trycket, som är det högsta i pulsådern i samband med ett hjärtslag, dels det diastoliska trycket, som är ett slags viloläge definierat som det lägsta under tiden fram till nästa hjärtslag. Båda mäts idag rutinmässigt, till exempel som 120/80 mm Hg (millimeter kvicksilver). Tre ledande blodtrycksexperter — Bryan Williams vid University of Leicester, Lars Hjalmar Lindholm vid Umeå universitet och Peter Sever vid Imperial College London — föreslår nu att det skulle räcka med att mäta det systoliska trycket, åtminstone för patienter äldre än 50 år. Deras synpunkter publiceras online som en ”Viewpoint” inför kommande publicering i Lancet.
De skriver att eftersom världens befolkning åldras blir högt systoliskt blodtryck både vanligare och viktigare. Det systoliska trycket stiger med åldern medan det diastoliska i allmänhet bara ökar fram till 50 års ålder för att sedan sjunka — och vid ungefär 50 år börjar också risken för hjärt-kärlsjukdom bli betydande. Antalet fall av högt systoliskt blodtryck ökar i högre ålder medan högt diastoliskt blodtryck nästan aldrig förekommer. Författarna drar slutsatsen att eftersom mer än 75% av patienterna med högt blodtryck är äldre än 50 har det blivit ologiskt att använda det diastoliska trycket för att ställa diagnoser och analysera risker i en åldrande befolkning.
För att underlätta för dem som lägger upp behandlingsstrategier och för att rikta in utvecklingen av nya läkemedel mot rätt mål föreslår de tre experterna att bara det systoliska blodtrycksvärdet ska mätas hos personer över 50 år. Skälen är fyra: Det systoliska trycket är lättare att mäta mer exakt och ger dessutom ett bättre riskmått. Det andra skälet är att det blir lättare att kommunicera med patienterna om man koncentrerar sig på ett värde. Det tredje skälet är att undvika motstridiga budskap till läkarkåren, där många ännu grundar behandlingsbeslut på det diastoliska blodtrycket. Det sista skälet är att kampanjer som kan fokuseras på ett enda blodtrycksmått har större utsikt att slå igenom och förbättra folkhälsan.
Risken för hjärt-kärlsjukdom ökar kontinuerligt när det systoliska trycket stiger över 115 mm Hg. De flesta internationella riktlinjer vill hålla värdet under 140 mm Hg, men det finns ännu inget entydigt besked från randomiserade kliniska försök om vilket värde som borde vara målet. Författarna efterlyser sådana.
Vad gäller patienter under 50 år är bilden en annan. Bland personer som är yngre än 40 har upp till 40% högt diastoliskt blodtryck, mellan 40 och 50 år en tredjedel. För dessa patienter är det rimligt att fortsätta mäta båda typerna av blodtryck, skriver författaren men tillägger att den gruppen är så liten att det inte påverkar huvudbudskapet om att det systoliska blodtrycket är viktigast.
Det tre författarna deltar i veckans möte i Berlin med det ledande vetenskapliga sällskapet på området blodtrycksforskning, International Society of Hypertension (ISH), där Lars Hjalmar Lindholm är ordförande.
Referens: Bryan Williams, Lars H Lindholm, Peter Sever: “Systolic pressure is all that matters”, Lancet, published online, June 17, 2008, DOI:10.1016/S0140-6736(08)60804-1
Kontaktinformation
För mer information kontakta professor Lars Hjalmar Lindholm, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, allmänmedicin, mobil 070 585 35 26, epost larsh.lindholm@fammed.umu.se
– Psykosociala faktorer är minst lika viktiga som fysiska för människors arbetsförmåga, säger Elin Ekbladh som nyligen har disputerat i vårdvetenskap med inriktning mot arbetsterapi.
Hon har undersökt två instrument som består av semistrukturerade intervjuer. De används för att bedöma vilka psykosociala och arbetsmiljömässiga faktorer som påverkar en persons arbetsförmåga. Det handlar om faktorer som personens motivation, vanor och rutiner och hur personen uppfattar sin omgivande fysiska och sociala miljö.
I flera studier följde hon olika grupper av långtidssjukskrivna under två år och såg vilka faktorer som bäst förutsade vilka av dem som kom tillbaka i arbete. Hon fann att tron på den egna förmågan är det som betyder mest. Därnäst kommer hur dagliga vanor och rutiner ser ut och går att kombinera med ett arbete.
Bland faktorer som påverkar arbetsmiljön betyder personliga kontakter mest, i första hand med kunder och klienter, i andra hand med arbetskamrater. Därnäst kommer arbetets meningsfullhet.
Någon entydig definition på begreppet arbetsförmåga finns inte, trots att begreppet är så centralt i dagens politiska debatt. Inte heller finns några allmänt vedertagna metoder för att fastställa en persons arbetsförmåga. Att det görs på ett bra sätt är viktigt för att kunna stödja sjukskrivna att komma åter i arbete och för att kunna planera en bra rehabilitering.
Ett stort problem idag är att alltför få långtidssjukskrivna får någon rehabilitering alls. Här förutses företagshälsovården tilldelas en större roll. Men då krävs att fler paramedicinare knyts till företagshälsovården, säger Elin Ekbladh.
– Det finns en risk att alltför stor vikt fästs vid fysiska faktorer som påverkar arbetsförmågan, jämfört med psykosociala. Arbetsterapeuter har viktig kunskap inom detta område, de är skolade i att se och analysera människors förmåga att utföra aktiviteter, där arbete är en central aktivitet. I rehabiliteringen behövs tillförlitliga utredningsmetoder och en helhetssyn på vad som påverkar möjligheterna för den sjukskrivne att åter börja arbeta.
Med den nya sjukskrivningsprocess som ska börja tillämpas vid halvårsskiftet skärps de ekonomiska incitamenten för sjukskrivna.
– Det finns andra faktorer än rent ekonomiska som är minst lika viktiga för att få människor tillbaka i arbete, säger Elin Ekbladh. Risken nu är att kommunernas utgifter för socialbidrag skjuter i höjden, när allt fler nekas sjukpenning eller sjukbidrag.
Hennes erfarenhet är att människor inte simulerar. De flesta väljer inte att gå sjukskrivna.
– De allra flesta vill hitta en lösning som innebär att de kan arbeta. Men istället för ekonomisk piska kan de behöva hjälp och bekräftelse i att identifiera egna lösningar, säger hon.
Kontaktinformation
Elin Ekbladh nås på telefon 011-363182, mobil: 0768-109687, e-post: elin.ekbladh@isv.liu.se
Sten Ohlson har sedan länge forskat kring så kallade transienta biomolekylära bindningar. Sådana bindningar är kortvariga, biomolekylerna berör varandra bara för en kort stund. Många av människokroppens processer till exempel i en cell sker med hjälp av transienta bindningar.
Upptäckten av och förståelsen för hur viktiga transienta bindningar är banar nu väg för en helt ny typ av läkemedel som blir både mer effektiva, multikompetenta och som också i mindre utsträckning än dagens mediciner leder till att användaren utvecklar en tolerans.
Det är framför allt inom tre områden som professor Sten Ohlson ser de stora möjligheterna med den nya tekniken: hjärt- och kärlsjukdomar, smärttillstånd och neurologiska sjukdomar.
Redan idag finns multikompetenta läkemedel som bygger på transient växelverkan. Ett sådant är vanlig aspirin där acetylsalicylsyran binder biokemiskt transient till många målstrukturer och därmed får effekt både som smärtlindrare och inflammationsdämpare.
Just nu samarbetar Sten Ohlson med läkemedelsföretag om att hitta substanser som kan förhindra blodproppar vid hjärtinfarkt eller stroke.
Sten Ohlsons forskning kring betydelsen av transienta molekylbindningar i biologiska system är revolutionerande men själv menar han att tillämpningen av den förutsätter att andra forskare överger gamla, traditionella synsätt.
– Det största hindret tror jag just nu handlar om att få forskare att börja tänka transient. Det här är ett helt nytt sätt att betrakta och förstå de grundläggande funktionerna hos de sjukdomar som drabbar oss och hur vi ska bota dem, säger Sten Ohlson.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Sten Ohlson
Tel: 0480- 44 62 42
Mobil: 070-6206933
E-post: sten.ohlson@hik.se
Arsenik är ett mycket giftigt, cancerframkallande grundämne som förekommer naturligt i berggrunden. Arsenik kontaminerar vatten, jord och grödor i ett stort antal länder. I vissa u-länder har höga arsenikhalter i de brunnar som används för dricksvatten och konstbevattning lett till alarmerande höga gifthalter både i vatten och odlade grödor.
I till exempel Bangladesh, delar av Indien och i vissa regioner i Nepal, där ris är basföda och människor därigenom riskerar få i sig höga halter av giftet via livsmedelskedjan, är arsenik ett mycket allvarlig problem. Enligt beräkningar från UNESCO kan mer än 20 miljoner människor vara utsatta för kronisk arsenikexponering enbart i dessa områden. Men arsenik är ett globalt problem där både u- och i-länder är drabbade.
Forskaren Markus Tamas vid Institutionen för cell och molekylärbiologi, Göteborgs universitet, har nu tillsammans med danska kollegor hittat de proteiner som ansvarar för upptag av arsenik i växter. Upptäckten – som publicerats i vetenskapliga tidskriften BMC Biology – öppnar för möjligheten att med genteknik minska eller förhindra att växter tar upp arsenik. Detta skulle kunna medge risodlingar där riset inte tar upp arsenik även om det bevattnas med förgiftat vatten.
– Man kan med genteknik antingen inaktivera proteinerna, eller påverka proteinerna så att växterna utsöndrar den arsenik som tagits upp. Genom att begränsa upptag och lagring av arsenik i ris skulle man åtminstone delvis kunna minska arsenikförgiftning hos människor genom att minska bidraget från livsmedelskedjan, säger Markus Tamas, docent i mikrobiologi.
Försök att få fram rissorter som tar upp mindre av arseniken pågår redan, men upptäckten av de särskilda transportproteinerna kan få utvecklingen att gå betydligt snabbare.
– Men även om vi är glada att ha identifierat proteinerna är det långt till målet, säger Markus Tamas.
Kontaktinformation
Kontakt:
Markus Tamas, docent Institutionen för cell och molekylärbiologi, Göteborgs universitet
031-786 2548
073-373 2548
markus.tamas@cmb.gu.se
Tinnitus innebär att ett fel i hörselsystemet skapar upplevelsen av ljud fastän det i själva verket kan vara helt tyst. Den som har tinnitus hör ständigt pip, brus, och ibland mer komplexa ljud som bilmotorer eller syrsor. De flesta klarar av att leva ett normalt liv trots ljuden, men för cirka två procent av befolkningen är problemen så stora att de påverkar sömnen, koncentrationen, humöret och förmågan att leva det liv man önskar.
Flera studier har visat att kognitiv beteendeterapi (KBT) kan lindra problemen med tinnitus, men det råder en stor brist på KBT-kompetens i Sverige idag. Ett sätt att ändå kunna använda sig av KBT-metoder och potentiellt spara resurser för en ansträngd sjukvård är att använda så kallad vägledd självhjälp.
– KBT lämpar sig mycket bra för självhjälp, eftersom man lägger stor vikt vid att lära patienten mer om sina problem och eftersom det viktigaste för att uppnå ett bra resultat är att patienten, utifrån denna kunskap och sin egen situation och personlighet, både utformar och prövar på nya sätt att hantera och relatera till sina problem, berättar Viktor Kaldo vid institutionen för psykologi.
I det här fallet innebar behandlingen att tinnituspatienterna först fick en medicinsk och psykologisk bedömning, och efter det under 6-10 veckor följde en strukturerad behandlingsmanual i en bok eller på internet. De fick också regelbundet stöd via e-post eller telefon av en KBT-utbildad behandlare.
– Avhandlingen bekräftar en tidigare studie och visar att KBT-baserad självhjälp överlag minskar tinnitusbesvären. För 25-40 procent av patienterna ledde behandlingen till en stor förbättring, berättar Viktor Kaldo.
Resultaten syntes även vid en uppföljning ett år senare. Även patienter i reguljär vård fick hjälp av behandlingen, som är jämförbar med traditionellt utförd KBT-behandling i grupp.
– Jämfört med gruppbehandlingen är vägledd självhjälp ungefär dubbelt så tidseffektivt, säger Viktor Kaldo.
Den internetbaserade självhjälpsbehandlingen som utvärderades i studien har använts på audiologavdelningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala sedan 1999. För mer information, se http://medsys.uas.se/tinnitus/
Självhjälpsboken som användes, ”Kognitiv beteendeterapi vid tinnitus” (2004), är skriven av Viktor Kaldo och professor Gerhard Andersson vid Linköpings universitet. Lär mer om den på förlaget Studentlitteraturs hemsida: http://www.studentlitteratur.se/o.o.i.s/4646
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Viktor Kaldo, 070-977 55 99, e-post: viktor.kaldo@psyk.uu.se
Studien är den hittills största i världen, och har genomförts i samarbete med Queen Mary University of London. Mer än 7600 tvillingar (kvinnor och män) i åldern 20 -47 år från det svenska tvillingregistret svarade under 2005-2006 på frågor om hälsa, beteende och sexualitet. Sju procent av tvillingarna hade någon gång haft en sexpartner av samma kön.
– Undersökningen visar att familjens och samhällets attityder troligen har mindre betydelse för valet av sexpartners än vad som tidigare hävdats, säger docent Niklas Långström, en av forskarna bakom studien. Störst roll verkar istället genetiska faktorer samt individens unika biologiska och sociala förhållanden spela. Studier som denna behövs för bättre grundläggande förståelse av sexualiteten.
Slutsatserna gäller lika mycket varför man enbart har sex med personer av motsatt kön som varför man har sex med partners av samma kön. De är dock svårare att överföra till länder där icke-heterosexuellt beteende fortfarande är förbjudet.
Tvillingarnas delade miljö, inklusive familje- och samhällsattityder, förklarade 0-17% av valet av sexpartner, genetiska faktorer 18-39% och den unika miljön 61-66%. Till individens unika miljö räknas exempelvis omständigheter under graviditet och förlossning, fysiska och psykologiska trauman som olyckor, våld och sjukdomar, samt kamratkretsar och sexuella erfarenheter.
Publikation: “Genetic and Environmental Effects on Same-sex Sexual Behavior: A Population Study of Twins in Sweden”, Niklas Långström, Qazi Rahman, Eva Carlström, Paul Lichtenstein, Archives of Sexual Behavior, 7 juni 2008, doi 10.1007/s10508-008-9386-1.
För mer information, kontakta:
Docent Niklas Långström
Tel: 08-517 705 60 eller 070-425 41 33
E-post: Niklas.Langstrom@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 eller 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
I tidigare studier av feta fiskars hälsoeffekter har man undersökt en blandning av fiskarter. Helen Lindqvist, doktorand vid Avdelningen för livsmedelsvetenskap vid Chalmers, kan nu presentera hälsoeffekterna av enbart sill.
– Sammansättningen av olika ämnen är ganska likvärdig hos de feta fiskarterna, säger hon. Sillen är mycket rik både på omega-3 fettsyror, vitamin D, selen och vitamin B12, ämnen som de flesta behöver få i sig mer av. Men en av de största fördelarna med sillen är att det fortfarande finns gott om den. Idag blir bara en liten del av sillfångsten matfisk, det mesta blir till djurfoder. Det skulle vara mer resurseffektivt om vi åt mer sill, i stället för att fångsten mals ner till fiskmjöl som till exempel går till uppfödning av lax.
Helen Lindqvist har gjort fyra olika studier, tre på människor och en på råttor, där hon har kunnat visa flera hälsoeffekter av sillkonsumtion: Halterna av ”det goda kolesterolet”, HDL, ökade i blodet hos människor. I råttstudien minskade halterna av oxidationsprodukter i blodet och fettcellernas storlek, och blodlipid-halterna förbättrades. Omega-3-fettsyrorna EPA och DHA i blodet ökar vid intag av fet fisk, vilket sin tur visade sig vara kopplat till mindre åderförkalkning hos människor.
Alla dessa faktorer är tydligt kopplade till hjärt/kärlsjukdomar och/eller diabetes.
De flesta av sillens hälsoeffekter beror på dess innehåll av omega-3-fettsyror, som finns i fiskolja. Men Helen Lindqvist har även visat att andra delar av fisken än fiskoljan är nyttiga, genom att i en av studierna dela upp fisken i olika fraktioner. Vätskefraktionen- som inte innehåller fettsyror – minskade mängden oxidationsprodukter i blodet.
Det finns alltså antioxidanter i sill som man går miste om ifall man ersätter fisken med fiskoljekapslar. Hel sill innehåller dessutom en mängd olika proteiner och vitaminer.
Under en av studierna samarbetade Helen Lindqvist med krögaren Leif Mannerström, som tog fram flera nyskapande sillrecept.
-Alla gillar ju inte den typiska sillsmaken, men den är inte alls framträdande i vissa av recepten, säger hon. Det går att laga till sill som vilken fisk som helst, till exempel thai-inspirerat eller med curry.
Avhandlingen ”Influence of Herring (Clupea harengus) Intake on Risk Factors for Cardiovascular Disease” försvarades den 13 juni.
Avhandlingens abstract finns på länk nedan.
Bilder finns att ladda ned på Aktuella bilder för media, se länk nedan
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Helen Lindqvist, Avdelningen för livsmedelsvetenskap, Institutionen för kemi- och bioteknik, Chalmers tekniska högskola.
Tel: 031-772 38 11 Mobil: 0739-38 34 84
helen.lindqvist@chalmers.se
Huvudhandledare: Professor Ann-Sofie Sandberg, Avdelningen för livsmedelsvetenskap, Institutionen för kemi- och bioteknik, Chalmers tekniska högskola.
Tel: 031-772 38 30
ann-sofie.sandberg@chalmers.se
Bihandledare: Docent Ingrid Undeland, Avdelningen för livsmedelsvetenskap, Institutionen för kemi- och bioteknik, Chalmers tekniska högskola.
Tel: 031-772 38 30
undeland@chalmers.se
Forskarna har studerat hjärnans aktiviteter hos friska försökspersoner i samband med utförandet av en uppgift som var del av ett träningsprogram samt två otränade uppgifter. Prestationen på den tränade uppgiften samt en av de otränade uppgifterna förbättrades. Gemensamt för uppgifterna med prestationsförbättring var aktivering av striatum, en samling nervkärnor som ligger mitt inne i hjärnan.
I försöket fick en grupp äldre (över 65 år) och en grupp yngre personer (20-30 år) genomgå ett träningsprogram för att uppdatera information i arbetsminnet. Båda grupperna visade tydlig förbättring på de tränade uppgifterna efter fem veckor. Transfereffekten var begränsad, men i den yngre gruppen noterades en överföring till ett annat test med krav på minnesuppdatering.
För att undersöka vilka områden och system som var inblandade studerades deltagarnas hjärnor med magnetresonansteknik (funktionell hjärnavbildning) före och efter träningen. De utförde en verbal uppdateringsuppgift från träningsprogrammet, en icke-tränad sifferuppgift som också ställde krav på uppdatering och en icke-tränad uppgift som inte krävde uppdatering. Samtliga uppgifter aktiverade områden i främre hjärnbarken före träning. För de yngre deltagarna aktiverades också striatum i de uppdateringskrävande testen. Efter träning ökade aktiviteten i striatum under den tränade uppgiften för både äldre och yngre, dessutom också under den icke-tränade uppdateringsuppgiften för de yngre.
Sammantaget tyder fynden på att transfer är möjlig när både de tränade och de icke-tränade uppgifterna engagerar specifika och överlappande hjärnsystem, vilket är något att ta hänsyn till i tränings- och rehabiliteringsprogram. Striatum är en nyckelregion när det gäller att uppdatera arbetsminnet. Åldersförändringar där kan hämma både tränings- och transfereffekter.
Studien bygger på ett samarbete mellan forskare vid Umeå universitet och Karolinska Institutet inom ett nätverk (Nordic Centre of Excellence in Cognitive Control) som finansieras av de nordiska forskningsråden (NOS-HS). Arbetet utgår från Umeå Center for Functional Brain Imaging (UFBI) och är författat av Erika Dahlin, Inst. för integrativ medicinsk biologi, UmU; Anna Stigsdotter Neely, Inst. för psykologi, UmU; Anne Larsson, enheten för radiofysik, UmU; Lars Bäckman (NVS, KI) samt Lars Nyberg (Inst. för integrativ medicinsk biologi och Inst. för strålningsvetenskaper, UmU).
Kontaktinformation
För mer information, kontakta professor Lars Nyberg,
tel. 090-785 33 64, 090-786 64 29, e-post lars.nyberg@diagrad.umu.se
eller professor Lars Bäckman, tel. 08-690 58 26, 070-593 45 13, e-post lars.backman.1@ki.se
Under årens lopp har kommunerna utvecklat många olika system för insamling och återvinning av avfall, samtidigt som producenternas materialbolag har etabletar återvinningsstationer för förpackningar och tidningar. Under sitt forskningsprojekt har Lisa Dahlén funnit förvånande stora skillnader i insamlingsresultat runt om i landet, men det har varit svårt att göra rättvisa jämförelser mellan kommunerna.
– Det har varit som att jämföra äpplen med päron, främst på grund av att avfallsdata (uppgifter om insamlingsresultaten) inte har varit jämförbara, men också för att varje kommun är unik med sina speciella, lokala förutsättningar, säger Lisa Dahlén.
I avhandlingen Household waste collection – Factors and variations föreslår hon därför en systematisk metod för att utvärdera källsortering av hushållsavfall, bland annat med hjälp av nyckeltal som gör insamlingsresultaten jämförbara och en beskrivning av vilka lokala förutsättningar som man bör ta hänsyn till vid utvärderingen.
– Om vi inte kan jämföra olika system och utvärdera effekten av tidigare åtgärder får vi dålig vägledning för nya satsningar. Målet är ett effektivt materialutnyttjande där ingenting går till spillo i onödan.
Den absolut viktigaste anledningen att återvinna material ur avfallet är att utvinningen av nya råvaror då kan minska. När vi som konsumenter köper en produkt, till exempel en burk, och senare slänger den i soptunnan, då ser vi att burken blir avfall.
– Det vi ser är dock bara en liten, liten del av den avfallsmängd som burken har orsakat. Vid utvinning av råvaror och tillverkning av produkter uppstår ungefär 13 ton avfall per person i Sverige – varje år. Hushållsavfallet som är synligt för oss konsumenter, det vi själva slänger eller lämnar till återvinning, är bara ett halvt ton per person och år, men eftersom återvunnet material kan ersätta utvinning av nya råvaror är din insats för miljön mångdubbelt större än själva burken som du lämnar till återvinning, säger Lisa Dahlén.
Lisa Dahlén (f 1963) kommer ursrpungligen från Karlstad och inledde sina högskolestudier på Högskolan i Karlstad med att läsa matematik, miljövård och kulturgeografi. Så småningom lockades hon till Luleå med anledning av det som då var landets enda civilingenjörsutbildning med inriktning på miljöteknik och samhällsplanering.
Under 1980-talet deltog Lisa Dahlén i uppbyggnaden av det nya politiska partiet Miljöpartiet och blev med tiden alltmer engagerad i miljöpolitiken, vilket ledde till olika förtroendeuppdrag på heltid under större delen av 1990-talet. ”Jag vill rädda världen” säger Lisa Dahlén, som dock upptäckte att livet som politiker var både utsatt och slitsamt. År 2000 sade hon upp alla sina politiska uppdrag, hon och maken sålde sitt hus och i princip alla ägodelar och tillsammans med sina barn (då nio respektive elva år gamla) gav sig Lisa Dahlén och hennes man av i familjens segelbåt på en tre år lång utlandsvistelse.
Någonstans ute på Stilla havet fick Lisa Dahlén klart för sig att hon ville tillbaka till Sverige för att ägna sig åt miljöforskning. Hon antogs som forskarstuderande i avfallsteknik vid LTU 2003.
Lisa Dahlén disputerar den 18 juni.
Kontaktinformation
Upplysningar: Lisa Dahlén, tel. 0920-49 17 02, 0730-35 20 77, lisa.dahlen@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
Att studera skolans texter, särskilt läroböcker, är en viktig uppgift. Herbert Tingsten kallade dem till exempel för ”den centrala källan för opinionerna”. Magnus Hulten, på Institutionen för didaktik och pedagogiskt arbete vid Stockholms universitet, har undersökt läromedel, läroplaner och metodlitteratur, texter som haft en central ställning i skolans verksamhet när det gäller att definiera de naturvetenskapliga ämnenas innehåll. Han har även studerat inspektörsberättelser från folkskolan och läromedelsannonser.
Avhandlingen berättar hela historien från 1842 fram till idag. Om hur vissa läromedel, när folkskolan startade 1842, inleddes med läran om himlakropparna, andra med människan och ytterligare några med husdjuren. Bakom variationerna låg bland annat spänningar mellan religiösa och pedagogiska argument. Redan på den tiden förekom avsnitt om människokroppens vård, det som då kallades sedlighetslära.
Med industrialismens genombrott i Sverige i början av 1900-talet försvann gud helt ur samtliga texter skrivna för ämnet samtidigt som läroböckernas presentation av växter och djur strukturerades om efter principen med naturliga livssamhällen.
– Tiden kring grundskolans införande 1962 var en intressant brytpunkt i ämnets historia. Det var då de vetenskapligt inspirerade metoderna fördes in i ämnet, vilket förändrade ämnets inramning radikalt. På lektionerna skulle eleverna plötsligt efterlikna kemister, fysiker och biologer, säger Magnus Hultén.
Naturvetenskapen gjordes till den kraft som utvecklade välfärdssamhället. Medborgarbildningen fick en vetenskaplig uttolkning.
Perioden 1980-2007 blev skollaboratoriet allt mindre laboratorielikt genom att en mängd nya material, vardagliga snarare än vetenskapslika, fördes in. Kemi- och fysikläromedlen kom under perioden att fyllas av uppgifter som krävde allt annat än för skollaboratoriet särskilt utformad materiel. Tallrikar, muggar, petflaskor och bilvax – allt kunde göras till föremål för experimenten.
I en av texterna från 2000 ska eleven föreställa sig att han eller hon ska ha fest för några kompisar och bjuda på hembakad pizza. Med detta som utgångspunkt definieras kemi: ”Om det inte fanns kemi, skulle det inte bli någon pizza och inte någon fest.” Kemi definieras som det som ligger bakom centrala skeenden i världen – det som ”verkar som trolleri”.
– Här framställs naturvetenskapen som världens motor och som ett profant trossystem. Det leder tankarna till historien, till Johan Georg Hoffmanns förord i hans Populär naturkunnighet från 1828: ”Se äfwen här är Gud!”
Avhandlingens namn: Naturens kanon: formering och förändring av innehållet i folkskolans och grundskolans naturvetenskap 1842–2007.
Kontaktinformation
Ytterligare information:
Magnus Hultén, Institutionen för didaktik och pedagogiskt arbete, Stockholms universitet, tfn 0706-040501, e-post: magnus.hulten@did.su.se
(Cecilia Parkert, informatör/press, Lärarutbildningskansliet, Stockholms universitet, tfn 08-163428, 073-7078890, e-post cecilia.parkert@luk.su.se)
Ladda ner pressbild från http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=5833&a=41625.
Forskning har visat att människors egen skattning av sin hälsa har samband med deras framtida sjuklighet. Självskattning anses därför som ett bra sätt att identifiera riskgrupper. För att frågeformulär inte ska bli oöverstigligt långa behövs korta och säkra frågeinstrument. Men vilket instrument ska man välja? Duger ett kort lika bra som ett långt?
I en nyligen publicerad studie i International Archives of Occupational and Environmental Health har forskaren Per Lindberg vid CBF jämfört förmågan hos fem hälsoorienterade instrument att förutsäga framtida långtidssjukskrivning. Studien ingår i en större studie, HAKuL, som har gjorts bland anställda i offentlig sektor i Sverige.
I den aktuella studien följdes 2252 anställda under fyra år. Av dessa var 79 procent kvinnor. De fem instrumenten för självskattad hälsa och arbetsförmåga förutsåg långtidssjukskrivning ungefär lika bra, men något bättre för män. Oberoende av ålder och arbete löpte kvinnor som skattar sin hälsa som dålig, fördubblad risk att bli långtidssjukskrivna under de följande fyra åren, medan risken för män var tre till fem gånger så stor.
– Det verkar vara så att när män väl medger att de mår dåligt, då mår de verkligt dåligt, säger Per Lindberg. Men generellt rapporterar fler kvinnor än män dålig hälsa, de är också oftare sjukskrivna. Det kan bero på att när kvinnor skattar sin hälsa inkluderar de både familjens hälsa och andra hälso- och icke hälsorelaterade faktorer. En annan förklaring kan vara att arbetsplatser och arbetsredskap oftast är anpassade för mäns fysiska egenskaper, vilket medför att belastningen på kvinnor blir större.
När det gällde instrumentens förmåga att förutsäga en positiv hälsoutveckling – att hålla sig någorlunda frisk och klara sig från långtidssjukskrivning – fungerade de visserligen lika bra för kvinnor som för män, men sambanden var betydligt svagare än för långtidssjukskrivning.
Per Lindbergs slutsats är att om man vill identifiera riskgrupper för långtidssjukskrivning räcker det med denna enda fråga: I allmänhet, hur skulle du vilja säga att din hälsa är? Svarsalternativ: Utmärkt, Mycket god, God, Någorlunda respektive Dålig.
Frågan kan med fördel användas inom företagshälsovård och forskning för identifiering av riskgrupper i behov av förebyggande insatser. Per Lindberg betonar att resultatet är baserat på gruppnivå och inte kan användas med någon säkerhet för att mäta enskilda individers framtida hälsoutveckling.
Kontaktinformation
Mer information: Per Lindberg, forskare vid CBF, 026-64 87 59, 0709 – 689 686, per.lindberg@hig.se
