I mer än 50 år har blodtrycket registrerats med dels det systoliska trycket, som är det högsta i pulsådern i samband med ett hjärtslag, dels det diastoliska trycket, som är ett slags viloläge definierat som det lägsta under tiden fram till nästa hjärtslag. Båda mäts idag rutinmässigt, till exempel som 120/80 mm Hg (millimeter kvicksilver). Tre ledande blodtrycksexperter — Bryan Williams vid University of Leicester, Lars Hjalmar Lindholm vid Umeå universitet och Peter Sever vid Imperial College London — föreslår nu att det skulle räcka med att mäta det systoliska trycket, åtminstone för patienter äldre än 50 år. Deras synpunkter publiceras online som en ”Viewpoint” inför kommande publicering i Lancet.

De skriver att eftersom världens befolkning åldras blir högt systoliskt blodtryck både vanligare och viktigare. Det systoliska trycket stiger med åldern medan det diastoliska i allmänhet bara ökar fram till 50 års ålder för att sedan sjunka — och vid ungefär 50 år börjar också risken för hjärt-kärlsjukdom bli betydande. Antalet fall av högt systoliskt blodtryck ökar i högre ålder medan högt diastoliskt blodtryck nästan aldrig förekommer. Författarna drar slutsatsen att eftersom mer än 75% av patienterna med högt blodtryck är äldre än 50 har det blivit ologiskt att använda det diastoliska trycket för att ställa diagnoser och analysera risker i en åldrande befolkning.

För att underlätta för dem som lägger upp behandlingsstrategier och för att rikta in utvecklingen av nya läkemedel mot rätt mål föreslår de tre experterna att bara det systoliska blodtrycksvärdet ska mätas hos personer över 50 år. Skälen är fyra: Det systoliska trycket är lättare att mäta mer exakt och ger dessutom ett bättre riskmått. Det andra skälet är att det blir lättare att kommunicera med patienterna om man koncentrerar sig på ett värde. Det tredje skälet är att undvika motstridiga budskap till läkarkåren, där många ännu grundar behandlingsbeslut på det diastoliska blodtrycket. Det sista skälet är att kampanjer som kan fokuseras på ett enda blodtrycksmått har större utsikt att slå igenom och förbättra folkhälsan.

Risken för hjärt-kärlsjukdom ökar kontinuerligt när det systoliska trycket stiger över 115 mm Hg. De flesta internationella riktlinjer vill hålla värdet under 140 mm Hg, men det finns ännu inget entydigt besked från randomiserade kliniska försök om vilket värde som borde vara målet. Författarna efterlyser sådana.

Vad gäller patienter under 50 år är bilden en annan. Bland personer som är yngre än 40 har upp till 40% högt diastoliskt blodtryck, mellan 40 och 50 år en tredjedel. För dessa patienter är det rimligt att fortsätta mäta båda typerna av blodtryck, skriver författaren men tillägger att den gruppen är så liten att det inte påverkar huvudbudskapet om att det systoliska blodtrycket är viktigast.

Det tre författarna deltar i veckans möte i Berlin med det ledande vetenskapliga sällskapet på området blodtrycksforskning, International Society of Hypertension (ISH), där Lars Hjalmar Lindholm är ordförande.

Referens: Bryan Williams, Lars H Lindholm, Peter Sever: “Systolic pressure is all that matters”, Lancet, published online, June 17, 2008, DOI:10.1016/S0140-6736(08)60804-1

Kontaktinformation
För mer information kontakta professor Lars Hjalmar Lindholm, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, allmänmedicin, mobil 070 585 35 26, epost larsh.lindholm@fammed.umu.se

– Psykosociala faktorer är minst lika viktiga som fysiska för människors arbetsförmåga, säger Elin Ekbladh som nyligen har disputerat i vårdvetenskap med inriktning mot arbetsterapi.

Hon har undersökt två instrument som består av semistrukturerade intervjuer. De används för att bedöma vilka psykosociala och arbetsmiljömässiga faktorer som påverkar en persons arbetsförmåga. Det handlar om faktorer som personens motivation, vanor och rutiner och hur personen uppfattar sin omgivande fysiska och sociala miljö.

I flera studier följde hon olika grupper av långtidssjukskrivna under två år och såg vilka faktorer som bäst förutsade vilka av dem som kom tillbaka i arbete. Hon fann att tron på den egna förmågan är det som betyder mest. Därnäst kommer hur dagliga vanor och rutiner ser ut och går att kombinera med ett arbete.

Bland faktorer som påverkar arbetsmiljön betyder personliga kontakter mest, i första hand med kunder och klienter, i andra hand med arbetskamrater. Därnäst kommer arbetets meningsfullhet.

Någon entydig definition på begreppet arbetsförmåga finns inte, trots att begreppet är så centralt i dagens politiska debatt. Inte heller finns några allmänt vedertagna metoder för att fastställa en persons arbetsförmåga. Att det görs på ett bra sätt är viktigt för att kunna stödja sjukskrivna att komma åter i arbete och för att kunna planera en bra rehabilitering.

Ett stort problem idag är att alltför få långtidssjukskrivna får någon rehabilitering alls. Här förutses företagshälsovården tilldelas en större roll. Men då krävs att fler paramedicinare knyts till företagshälsovården, säger Elin Ekbladh.

– Det finns en risk att alltför stor vikt fästs vid fysiska faktorer som påverkar arbetsförmågan, jämfört med psykosociala. Arbetsterapeuter har viktig kunskap inom detta område, de är skolade i att se och analysera människors förmåga att utföra aktiviteter, där arbete är en central aktivitet. I rehabiliteringen behövs tillförlitliga utredningsmetoder och en helhetssyn på vad som påverkar möjligheterna för den sjukskrivne att åter börja arbeta.

Med den nya sjukskrivningsprocess som ska börja tillämpas vid halvårsskiftet skärps de ekonomiska incitamenten för sjukskrivna.

– Det finns andra faktorer än rent ekonomiska som är minst lika viktiga för att få människor tillbaka i arbete, säger Elin Ekbladh. Risken nu är att kommunernas utgifter för socialbidrag skjuter i höjden, när allt fler nekas sjukpenning eller sjukbidrag.

Hennes erfarenhet är att människor inte simulerar. De flesta väljer inte att gå sjukskrivna.

– De allra flesta vill hitta en lösning som innebär att de kan arbeta. Men istället för ekonomisk piska kan de behöva hjälp och bekräftelse i att identifiera egna lösningar, säger hon.

Kontaktinformation
Elin Ekbladh nås på telefon 011-363182, mobil: 0768-109687, e-post: elin.ekbladh@isv.liu.se

Sten Ohlson har sedan länge forskat kring så kallade transienta biomolekylära bindningar. Sådana bindningar är kortvariga, biomolekylerna berör varandra bara för en kort stund. Många av människokroppens processer till exempel i en cell sker med hjälp av transienta bindningar.

Upptäckten av och förståelsen för hur viktiga transienta bindningar är banar nu väg för en helt ny typ av läkemedel som blir både mer effektiva, multikompetenta och som också i mindre utsträckning än dagens mediciner leder till att användaren utvecklar en tolerans.

Det är framför allt inom tre områden som professor Sten Ohlson ser de stora möjligheterna med den nya tekniken: hjärt- och kärlsjukdomar, smärttillstånd och neurologiska sjukdomar.

Redan idag finns multikompetenta läkemedel som bygger på transient växelverkan. Ett sådant är vanlig aspirin där acetylsalicylsyran binder biokemiskt transient till många målstrukturer och därmed får effekt både som smärtlindrare och inflammationsdämpare.

Just nu samarbetar Sten Ohlson med läkemedelsföretag om att hitta substanser som kan förhindra blodproppar vid hjärtinfarkt eller stroke.

Sten Ohlsons forskning kring betydelsen av transienta molekylbindningar i biologiska system är revolutionerande men själv menar han att tillämpningen av den förutsätter att andra forskare överger gamla, traditionella synsätt.

– Det största hindret tror jag just nu handlar om att få forskare att börja tänka transient. Det här är ett helt nytt sätt att betrakta och förstå de grundläggande funktionerna hos de sjukdomar som drabbar oss och hur vi ska bota dem, säger Sten Ohlson.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Sten Ohlson
Tel: 0480- 44 62 42
Mobil: 070-6206933
E-post: sten.ohlson@hik.se

Tinnitus innebär att ett fel i hörselsystemet skapar upplevelsen av ljud fastän det i själva verket kan vara helt tyst. Den som har tinnitus hör ständigt pip, brus, och ibland mer komplexa ljud som bilmotorer eller syrsor. De flesta klarar av att leva ett normalt liv trots ljuden, men för cirka två procent av befolkningen är problemen så stora att de påverkar sömnen, koncentrationen, humöret och förmågan att leva det liv man önskar.

Flera studier har visat att kognitiv beteendeterapi (KBT) kan lindra problemen med tinnitus, men det råder en stor brist på KBT-kompetens i Sverige idag. Ett sätt att ändå kunna använda sig av KBT-metoder och potentiellt spara resurser för en ansträngd sjukvård är att använda så kallad vägledd självhjälp.

– KBT lämpar sig mycket bra för självhjälp, eftersom man lägger stor vikt vid att lära patienten mer om sina problem och eftersom det viktigaste för att uppnå ett bra resultat är att patienten, utifrån denna kunskap och sin egen situation och personlighet, både utformar och prövar på nya sätt att hantera och relatera till sina problem, berättar Viktor Kaldo vid institutionen för psykologi.

I det här fallet innebar behandlingen att tinnituspatienterna först fick en medicinsk och psykologisk bedömning, och efter det under 6-10 veckor följde en strukturerad behandlingsmanual i en bok eller på internet. De fick också regelbundet stöd via e-post eller telefon av en KBT-utbildad behandlare.

– Avhandlingen bekräftar en tidigare studie och visar att KBT-baserad självhjälp överlag minskar tinnitusbesvären. För 25-40 procent av patienterna ledde behandlingen till en stor förbättring, berättar Viktor Kaldo.

Resultaten syntes även vid en uppföljning ett år senare. Även patienter i reguljär vård fick hjälp av behandlingen, som är jämförbar med traditionellt utförd KBT-behandling i grupp.

– Jämfört med gruppbehandlingen är vägledd självhjälp ungefär dubbelt så tidseffektivt, säger Viktor Kaldo.

Den internetbaserade självhjälpsbehandlingen som utvärderades i studien har använts på audiologavdelningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala sedan 1999. För mer information, se http://medsys.uas.se/tinnitus/

Självhjälpsboken som användes, ”Kognitiv beteendeterapi vid tinnitus” (2004), är skriven av Viktor Kaldo och professor Gerhard Andersson vid Linköpings universitet. Lär mer om den på förlaget Studentlitteraturs hemsida: http://www.studentlitteratur.se/o.o.i.s/4646

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Viktor Kaldo, 070-977 55 99, e-post: viktor.kaldo@psyk.uu.se

I tidigare studier av feta fiskars hälsoeffekter har man undersökt en blandning av fiskarter. Helen Lindqvist, doktorand vid Avdelningen för livsmedelsvetenskap vid Chalmers, kan nu presentera hälsoeffekterna av enbart sill.

– Sammansättningen av olika ämnen är ganska likvärdig hos de feta fiskarterna, säger hon. Sillen är mycket rik både på omega-3 fettsyror, vitamin D, selen och vitamin B12, ämnen som de flesta behöver få i sig mer av. Men en av de största fördelarna med sillen är att det fortfarande finns gott om den. Idag blir bara en liten del av sillfångsten matfisk, det mesta blir till djurfoder. Det skulle vara mer resurseffektivt om vi åt mer sill, i stället för att fångsten mals ner till fiskmjöl som till exempel går till uppfödning av lax.

Helen Lindqvist har gjort fyra olika studier, tre på människor och en på råttor, där hon har kunnat visa flera hälsoeffekter av sillkonsumtion: Halterna av ”det goda kolesterolet”, HDL, ökade i blodet hos människor. I råttstudien minskade halterna av oxidationsprodukter i blodet och fettcellernas storlek, och blodlipid-halterna förbättrades. Omega-3-fettsyrorna EPA och DHA i blodet ökar vid intag av fet fisk, vilket sin tur visade sig vara kopplat till mindre åderförkalkning hos människor.
Alla dessa faktorer är tydligt kopplade till hjärt/kärlsjukdomar och/eller diabetes.

De flesta av sillens hälsoeffekter beror på dess innehåll av omega-3-fettsyror, som finns i fiskolja. Men Helen Lindqvist har även visat att andra delar av fisken än fiskoljan är nyttiga, genom att i en av studierna dela upp fisken i olika fraktioner. Vätskefraktionen- som inte innehåller fettsyror – minskade mängden oxidationsprodukter i blodet.

Det finns alltså antioxidanter i sill som man går miste om ifall man ersätter fisken med fiskoljekapslar. Hel sill innehåller dessutom en mängd olika proteiner och vitaminer.

Under en av studierna samarbetade Helen Lindqvist med krögaren Leif Mannerström, som tog fram flera nyskapande sillrecept.

-Alla gillar ju inte den typiska sillsmaken, men den är inte alls framträdande i vissa av recepten, säger hon. Det går att laga till sill som vilken fisk som helst, till exempel thai-inspirerat eller med curry.

Avhandlingen ”Influence of Herring (Clupea harengus) Intake on Risk Factors for Cardiovascular Disease” försvarades den 13 juni.
Avhandlingens abstract finns på länk nedan.

Bilder finns att ladda ned på Aktuella bilder för media, se länk nedan

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Helen Lindqvist, Avdelningen för livsmedelsvetenskap, Institutionen för kemi- och bioteknik, Chalmers tekniska högskola.
Tel: 031-772 38 11 Mobil: 0739-38 34 84
helen.lindqvist@chalmers.se

Huvudhandledare: Professor Ann-Sofie Sandberg, Avdelningen för livsmedelsvetenskap, Institutionen för kemi- och bioteknik, Chalmers tekniska högskola.
Tel: 031-772 38 30
ann-sofie.sandberg@chalmers.se

Bihandledare: Docent Ingrid Undeland, Avdelningen för livsmedelsvetenskap, Institutionen för kemi- och bioteknik, Chalmers tekniska högskola.
Tel: 031-772 38 30
undeland@chalmers.se

Forskning har visat att människors egen skattning av sin hälsa har samband med deras framtida sjuklighet. Självskattning anses därför som ett bra sätt att identifiera riskgrupper. För att frågeformulär inte ska bli oöverstigligt långa behövs korta och säkra frågeinstrument. Men vilket instrument ska man välja? Duger ett kort lika bra som ett långt?

I en nyligen publicerad studie i International Archives of Occupational and Environmental Health har forskaren Per Lindberg vid CBF jämfört förmågan hos fem hälsoorienterade instrument att förutsäga framtida långtidssjukskrivning. Studien ingår i en större studie, HAKuL, som har gjorts bland anställda i offentlig sektor i Sverige.

I den aktuella studien följdes 2252 anställda under fyra år. Av dessa var 79 procent kvinnor. De fem instrumenten för självskattad hälsa och arbetsförmåga förutsåg långtidssjukskrivning ungefär lika bra, men något bättre för män. Oberoende av ålder och arbete löpte kvinnor som skattar sin hälsa som dålig, fördubblad risk att bli långtidssjukskrivna under de följande fyra åren, medan risken för män var tre till fem gånger så stor.

– Det verkar vara så att när män väl medger att de mår dåligt, då mår de verkligt dåligt, säger Per Lindberg. Men generellt rapporterar fler kvinnor än män dålig hälsa, de är också oftare sjukskrivna. Det kan bero på att när kvinnor skattar sin hälsa inkluderar de både familjens hälsa och andra hälso- och icke hälsorelaterade faktorer. En annan förklaring kan vara att arbetsplatser och arbetsredskap oftast är anpassade för mäns fysiska egenskaper, vilket medför att belastningen på kvinnor blir större.

När det gällde instrumentens förmåga att förutsäga en positiv hälsoutveckling – att hålla sig någorlunda frisk och klara sig från långtidssjukskrivning – fungerade de visserligen lika bra för kvinnor som för män, men sambanden var betydligt svagare än för långtidssjukskrivning.

Per Lindbergs slutsats är att om man vill identifiera riskgrupper för långtidssjukskrivning räcker det med denna enda fråga: I allmänhet, hur skulle du vilja säga att din hälsa är? Svarsalternativ: Utmärkt, Mycket god, God, Någorlunda respektive Dålig.

Frågan kan med fördel användas inom företagshälsovård och forskning för identifiering av riskgrupper i behov av förebyggande insatser. Per Lindberg betonar att resultatet är baserat på gruppnivå och inte kan användas med någon säkerhet för att mäta enskilda individers framtida hälsoutveckling.

Kontaktinformation
Mer information: Per Lindberg, forskare vid CBF, 026-64 87 59, 0709 – 689 686, per.lindberg@hig.se

Cirka 60 000 människor i Sverige lider av ledgångsreumatism och 1 500 nyinsjuknar varje år. Sjukdomen leder till svullna, ömma leder och nedsatt rörelseförmåga. En del patienter svarar dåligt på medicinsk behandling och/eller får biverkningar. Swefot-studien, som startades 2002, visar att en viss kombination av farmakologisk medicin och ny biologisk medicin ger bättre effekt hos dessa patienter.

– Efter att sjukdomen konstaterats hos en patient börjar man behandla med Methotrexate, MTX. Men för den grupp patienter som inte svarar bra på MTX fungerar det bättre att sätta in ett biologiskt preparat än att kombinera MTX med äldre läkemedel, säger Ronald van Vollenhoven, docent och överläkare och medlem i styrgruppen för studien.

Biologiska mediciner är en ny grupp läkemedel som använts i tio år och som tas fram med hjälp av moderna DNA-baserade metoder. Utmärkande är att de bland annat kan designas mycket specifikt mot utvalda mål, vilket gör dem mer effektiva och minskar risken för biverkningar. De kan bara injiceras och är komplicerade att producera, vilket leder till att kostnaden för läkemedlet till en patient kan bli över 100 000 kronor per år.

– De biologiska medicinerna har revolutionerat reumatologisk terapi, men ställer till visst bekymmer eftersom långtidseffekterna ännu inte är helt kartlagda. De är dessutom otroligt dyra. Swefot-studien är den första prövningen där man direkt jämför tillägget av modern biologisk behandling med tillägget av etablerad läkemedelsbehandling, säger Ronald van Vollenhoven.

Under studien fick 487 patienter, som året innan insjuknat i ledgångsreumatism, först behandling med det mest etablerade antireumatiska preparatet Methotrexate, MTX. De 258 patienter som inte svarade bra på MTX tilldelades efter tre till fyra månader slumpmässigt in i två behandlingsgrupper. Grupp A fick en kombinationsbehandling med MTX, Sulfasalazin, och Plaquenil, tre beprövade antireumatiska preparat. Grupp B fick behandling med MTX och anti-TNF, eller Remicade (Infliximab), ett av de mest använda biologiska läkemedlen.

Analysen visade efter tolv månader att 26 procent av patienterna i grupp A och 42 procent av patienterna i grupp B uppnått en god terapeutisk respons. Skillnaden var i hög grad statistiskt säkerställd och styrktes av ett flertal andra analyser som också talar för att behandlingsstrategi B var effektivare. För patienten innebär ett bra behandlingssvar på medicinerna minskade smärtor och stelhet, bättre allmänt välbefinnande, förbättrad funktion och bättre livskvalité.

Referens: Resultaten av studien presenteras den 12 juni 2008 på en internationell reumatologikongress i Paris, som anordnas av organisationen EULAR, The European league against rheumatism. För information om medverkande sjukhus och forskare se abstract.

Ytterligare frågor, kontakta:

Docent, överläkare Ronald van Vollenhoven
Tel: 08-517 76077
Mobil: 073-9789158 (skicka sms under kongressen)
E-post: Ronald.van.Vollenhoven@ki.se

Docent, verksamhetschef Johan Bratt
Reumatologkliniken, Karolinska Universitetssjukhuset
Tel: 08-58581848
Mobil: 073-6996236 (skicka sms under kongressen)
E-post: Johan.Bratt@karolinska.se

Kontaktinformation
Presskontakt:

Pressekreterare Katarina Sternudd, Karolinska Institutet
Tel: 08-524 838 95 eller 070-2243895
E-post: katarina.sternudd@ki.se

Presschef Klas Östman, Karolinska Universitetssjukhuset
Tel: 08-517 707 58 eller 070-450 77 97
E-post: klas.ostman@karolinska.se

ITP är en autoimmun blodsjukdom där blodplättarna förstörs i förtid framför allt i mjälten, levern och benmärgen. Ungefär 3-5 per 100 000 svenskar drabbas årligen. Sjukdomen finns i två former, en akut och en kronisk form. Den akuta formen drabbar främst barn efter någon form av infektion och läker ut inom sex månader. Den kroniska formen drabbar främst vuxna och kräver alltid behandling för att minska symtomen.
– Sedan 1950-talet har forskarvärlden trott att sjukdomen endast beror på kroppsegna antikroppar riktade mot blodplättarna, men vi kunde för några år sedan som första forskargrupp i världen visa att T-celler direkt på egen hand kan förstöra blodplättar, säger Bob Olsson, docent i experimentell medicin vid Sahlgrenska akademin.

I en studie som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Blood har Bob Olsson tillsammans med forskarkollegor analyserat och jämfört uttrycket av 12 000 gener i T-celler, som är en del av immunförsvaret, från ITP-patienter och kontrollpersoner.
– Vi fann att gener som bestämmer vart T-celler tar vägen var överaktiva hos ITP-patienter. Vi kunde även visa att T-cellerna var mer aktiverade och att det fanns mindre av regulatoriska T-celler som stänger av inflammationen, säger Bob Olsson.

Hos ITP-patienter fann forskargruppen också betydligt fler T-celler i benmärgen jämfört med hur det var hos kontrollpersonerna, medan det inte var någon skillnad i blodet. Detta tyder på att hos ITP-patienter rekryteras T-celler från blodet och transporteras in i benmärgen.
– Eftersom benmärgen är ett av de organ där blodplättarna förstörs vid ITP så tror vi oss ha hittat en viktig mekanism för sjukdomsutvecklingen, säger Bob Olsson.

Traditionellt behandlas ITP med kortison vilket fungerar bra hos ungefär 75 procent av patienterna. Men många av patienterna får relativt snart återfall, och endast 10 till 20 procent blir helt friska. I vissa fall tas mjälten bort istället för att ge patienten kontinuerlig behandling. Majoriteten av ITP-patienterna blir friska när mjälten avlägsnas, men hos vissa kvarstår symtomen. Denna grupp kräver oftast kronisk behandling av kortison och immunförsvarssänkande medicin.

För multipel skleros, som också är en autoimmun sjukdom, har det kommit ett nytt läkemedel kallat Tysabri. Läkemedlet, som slår på proteinet VLA-4, förhindrar att T-cellerna förstör celler i hjärnan vilket minskar skov och därmed handikappsutveckling.
– Just proteinet VLA-4 var ett av de proteiner som vi fann att ITP-patienter hade för mycket av. Det är vår förhoppning att behandling av ITP-patienter med Tysabri kan leda till minskade symtom och ökade nivåer av blodplättar genom att T-cellerna förhindras att ta sig till benmärgen, mjälten och levern och där förstöra blodplättarna, säger Bob Olsson.

Denna studie kommer förhoppningsvis att inledas under hösten och om den är framgångsrik skulle det kunna leda till ett nytt behandlingsalternativ för ITP.

Tidskrift: Blood
Artikelns titel: Recruitment of T-cells into bone marrow of ITP patients possibly due to elevated expression VLA-4 and CX3CR1.
Författare: Bob Olsson, Börje Ridell, Lena Carlsson, Stefan Jacobsson och Hans Wadenvik

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Docent Bob Olsson, telefon: 031–342 3203, e-post: bob.olsson@medic.gu.se
Professor Hans Wadenvik, telefon: 031–342 7350, e-post: hans.wadenvik@medic.gu.se