Patienter med diabetes typ 2, den överlägset vanligaste formen av diabetes uppvisar förändringar i regleringen av blodglukosnivån på grund av otillräcklig bildning av insulin (celldysfunktion) och/eller oförmåga att korrekt använda det insulin som produceras (insulinresistens). Kombinerade genetiska och miljömässiga faktorer tros vara ansvariga för dessa dysfunktioner och den resulterande försämringen av blodsockerregleringen. Bukspottkörteln är uppbyggd av exokrina och endokrina körtlar. Exokrina körtlar utsöndrar till kroppens ytor inklusive de i mag-tarmkanalen, endokrina körtlar ”insöndrar”, oftast hormoner, till blodet. Inom den endokrina delen, även känd som Langerhans cellöar, är de insulininsöndrande cellerna (beta-cellerna) den huvudsakliga aktören och därmed mycket viktiga för korrekt glukosmetabolism.
Betacellen är den cell i det vuxna däggdjuret som i störst mängd uttrycker insulingenen. Betacellerna integrerar och reglerar hela energiomsättningen i organismen, genom direkt eller indirekt kontroll av fettinlagring, proteinsyntes och uppbyggnad och nedbrytning av kolhydrater. Bukspottkörtelns betaceller syntetiserar insulin och utsöndrar det på lämpligt sätt för att hålla blodsockernivåerna inom ett relativt smalt område. Alla eventuella förändringar i betacellernas funktion får stor betydelse för blodsockerregleringen; ökad insöndring av insulin ger lågt blodsocker, minskad insöndring ger högt blodsocker och diabetes.
Den mogna betacellen reagerar på förhöjda glukosnivåer genom insöndring av insulin på ett strikt kontrollerat sätt. Joan Goulleys forskning visar att betacellens cellytereceptor BMPRIA och dess starkt bindande ligand (signalmolekyl) BMP4 uttrycks i Langerhans cellöar hos foster och hos vuxna. Forskningen visar också att signalering via BMPRIA i vuxna celler krävs för glukosstimulerad insulininsöndring , och att transgent ökat uttryck av BMP4 i alfa-celler eller systemisk tillförsel av BMP4-protein till möss förbättrar insulininsöndringen. Slutsatsen är att signalering genom BMP4-BMPRIA i beta-celler reglerar upp det genetiska maskineri som ligger bakom insulininsöndring.
I Joan Goulleys avhandlingsarbete har genmodifierade möss utvecklats som en modell för genetiskt respektive miljöfaktoriellt betingad diabetes med hjälp av signalering via signaleringsvägen BMP4-BMPR1A respektive enzymet Arsenit-inducerat ATP:as (Asna1). Asna-1 uttrycks i insulinproducerande celler både i däggdjur och i rundmasken Caenorhabditis elegans (C. elegans). Aktivering av ASNA1 i transgena möss, i djurmodellen imiterat genom ökad aktivering av ASNA1-genen, ökar mängden beta-celler men minskar samtidigt deras insulinsinsöndring. Joan Goulleys forskning visar att ASNA-1 uttrycks i bukspottkörteln under dess utveckling och har en roll i kontrollen av betacellernas energinivåer och deras insöndring av insulin. När extra Asna-1 förs in i betaceller som producerar insulin uppstår diabetes.
Dessa två studier visar att BMP och Asna-1 styr betacellernas funktion på olika sätt och underlättar förståelsen för vad som ligger bakom att betacellerna fungerar respektive upphör att fungera. En av studierna är publicerad i den prestigefyllda tidskriften Cell Metabolism.
Joan Goulley är född i Troyes, i provinsen Champagne, Frankrike. Han studerade i Rouen (Normandie, Frankrike) och gjorde ett projektarbete i Holland i 6 månader innan han anslöt till Helena Edlunds forskargrupp vid Umeå centrum för molekylär medicin (UCMM).
Torsdagen den 25 september försvarar Joan Goulley, Umeå centrum för molekylär medicin (UCMM), Umeå universitet sin avhandling med titeln ”Role of BMP signaling and ASNA 1 in Beta cells”.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i hörsal Betula, by. 6M, NUS. Fakultetsopponent är docent Hindrik Mulder, Lunds universitet. Avhandlingen försvaras på engelska.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=1810
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Joan Goulley på telefon 090-785 44 30 eller e-post joan.goulley@epfl.ch.
Årligen drabbas tusentals personer av arbetsrelaterade skador. Vid sidan av det rent personliga lidandet uppgår skadeståndskostnaderna till mångmiljardbelopp, varför arbetsskadesystemet har såväl social som samhällsekonomisk betydelse.
Det svenska arbetsskadesystemet kännetecknas av att det grundläggande skyddet är offentligt administrerat och finansierat huvudsakligen genom arbetsgivar- och egenavgifter. Därutöver tillkommer ersättningar organiserade via avtal mellan arbetsmarknadens parter. En mycket liten del utgörs av privata försäkringar. Systemet regleras av både offentlig och privat rätt och lagstiftningen förändras kontinuerligt av ideologiska och konjunkturmässiga skäl vilket bidrar till dess komplexitet.
Försäkringslösningar framhävs medan skadeståndsrätten har förhållandevis liten betydelse i det svenska systemet. Stora delar av de ekonomiska kostnaderna för personskador bärs av de allmänna socialförsäkringarna. Det har underlättat framväxten av särskilda skadeståndsförsäkringar för vissa personskador, till exempel Trygghetsförsäkring vid arbetsskada. För den här typen av skadeståndsförsäkringar kräver inte lagen att någon ska kunna pekas ut som vållande av skadan för att ersättning ska betalas ut.
Systemet ger låga transaktionskostnader och antalet domstolsprocesser har minskat sedan det infördes på 1970-talet. Andra länder har därför med intresse studerat Sverige. Samtidigt skönjer Mia Carlsson en trend i den andra riktningen; för närvarande pågår en utredning om att överföra socialförsäkringsavgifterna för trafikskador till trafikförsäkringen. Det skulle innebära att finansieringen läggs på den privata försäkringsmarknaden. Om den genomförs innebär det ett systemskifte.
En målsättning är att alla arbetsskador ska ersättas oavsett hur eller i vilken form de har uppstått. I sin avhandling visar Mia Carlsson att vissa skador som inte leder till bestående arbetsoförmåga riskerar att falla mellan stolarna. Förändringar i underliggande system har fått effekter även i de skadeståndsrättsligt grundade ersättningssystemen.
Detta är ett av många exempel i avhandlingen på hur arbetsskadesystemets delar påverkar varandra.
Avhandlingen sammanbinder skadeståndsrättslig teoribildning med en konkretiserad tillämpning av arbetsskadereglerna, varmed framställningen har relevans för personskaderättes utveckling i stort.
Disputationen sker den 23 september klockan 10.00 i sal G Ahrreniuslaboratorierna. Opponent är Are Stenvik, Universitetet i Oslo.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Mia Carlsson kan nås på mia.carlsson@juridicum.su.se eller 0730-55 30 54.
Bild på Mia Carlsson finns på http://www.juridicum.su.se/jurweb/Mia_Carlsson_tryck.jpg och http://www.juridicum.su.se/jurweb/Mia_Carlsson_webb.jpg
Boken går att beställa på Jure förlag order@jure.se
Även om kollektiva självmord är ovanliga får de konsekvenser – en sådan är att de påverkar uppfattningen om vissa former av religiösa grupper. Framför allt när samtida religiösa minoritetsgrupper diskuteras jämförs dessa ofta med de tre grupper som begått kollektiva självmord, Peoples Temple (1978), Ordre du Temple Solaire (Soltempelorden) (1994) och Heaven’s Gate (1997).
– Det finns en tydlig uppfattning att andra religiösa grupper kan komma att utföra liknande handlingar och dess medlemmar känner sig ofta utpekade som om de tillhörde ”självmordsekter”. Men de flesta nyreligiösa grupper kommer sannolikt aldrig att begå kollektivt självmord, säger Peter Åkerbäck, Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusstudier, Stockholms universitet.
Den analys som Peter Åkerbäck presenterar i sin avhandling visar på att dessa tre grupper inte alls kan jämföras med andra religiösa grupper. Han fokuserar sin analys på respektive grupps föreställningar om frälsning och på deras livsåskådningar och kommer därmed fram till att dessa skiljer sig radikalt från många andra religiösa grupper. I deras väg mot det kollektiva självmordet vävdes tydliga ideologiska inslag in som gjorde att deras väg slutligen var oundviklig.
– När man studerar de tre gruppernas föreställningar och uppfattning om frälsning framträder en tydlig bild av att de under årens lopp utvecklade föreställningar om att de inte skulle komma att finnas kvar på jorden i all framtid, eller att det fanns alternativa mål att ta sig till. En slags obeständighet, säger Peter Åkerbäck.
Samtidigt är det viktigt att man inte alltför hårt likställer dessa tre grupper menar Peter Åkerbäck då hans analys visar att de tre grupperna skiljer sig kraftigt åt.
– Peoples Temple var en socialistiskt orienterad grupp där medlemmarna skulle leva tillsammans som en enda stor familj och dess medlemmar bestod till stor del av fattiga och marginaliserade individer. Soltempelorden var en helt annan rörelse där medlemmarna snarare var välbärgade och välutbildade. Gruppen hade karaktären av en hemlig order och ansåg sig som en religiös elit. Heaven’s Gate hade ytterligare en annan karaktär och bestod av data och science-fiction intresserade personer som älskade Star Trek och ansåg att de skulle hämtas av ett rymdskepp, berättar Peter Åkerbäck.
Att religiösa grupper begår kollektiva självmord är ytterst ovanligt.
– Förutom de tre grupper som jag studerat i min avhandling så finns det egentligen bara ett till exempel i modern tid och det skedde i Uganda år 2000, men om det finns det allt för lite material för att kunna dra några slutsatser, säger Peter Åkerbäck.
Avhandlingens titel: De obeständiga religionerna: Om kollektiva självmord och frälsning i Peoples Temple, Ordre du Temple Solaire och Heaven’s Gate
Peter Åkerbäck disputerar den 22 september 2008 kl 13.00 i hörsal 8, hus D, Universitetsvägen 10, Stockholm.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Peter Åkerbäck, Religionshistoriska avdelningen, Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusstudier, Stockholms universitet, tfn 08-16 3123, 08-16 1198 , mobil 073-8567017, hem 08-744 1996, e-post peter.akerback@rel.su.se
För bild på Peter Åkerbäck, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.
Vi har alla störts av de små irriterande flugorna som dyker om man låter halväten eller ruttnande frukt ligga för länge i köket. På engelska kallar man dem ”fruit flies” – fruktflugor – men det svenska namnet ”bananfluga” är faktiskt adekvat som beskrivning av vad ”fruktflugorna” gillar allra mest.
– Bananflugan Drosophila används som modellorganism i den genetiska forskningen. Det är därför en organism vi vet väldigt mycket om. Desto underligare är det att vi vet så lite om hur den reagerar på olika dofter, säger doktoranden Agnieszka Ruebenbauer.
Det har Agnieszka rått bot på genom att undersöka hur olika vildstammar av bananflugor beter sig när de utsätts för en rad naturliga och syntetiska dofter. Hur flugorna attraherades till olika dofter studerades i försöksburkar med doftbetade fällor. Alla stammar attraherades i lika hög grad av den naturliga doften av övermogen banan men somliga stammar attraherades också av vissa andra dofter. Störst var skillnaden när det gällde syntetiska substanser. Dessa bestod av enskilda kemiska ämnen som kännetecknar frukt eller jäsningsprocesser. De kräsna flugorna ignorerade i stort sett dessa substanser medan de mindre kräsna attraherades av många av dem i nästan samma utsträckning som till de naturliga, sammansatta fruktdofterna.
– Mindre kräsna individer kan fungera som ett slags pionjärer som kan söka sig till nya värdväxter, säger Agnieszka Ruebenbauer. Därför är sådana här beteendeskillnader viktiga när vi söker förstå hur och varför skadeinsekter söker sig till nya grödor och hur nya arter kan uppstå. Det är också rön som hjälper oss att identifiera vilka genetiska mekanismer som styr vilka dofter olika insekter föredrar.
Agnieszka Ruebenbauer har handletts av professor Christer Löfstedt vid Lunds universitet och dr Mattias Larsson vid SLU i Alnarp. I Lund och Alnarp finns två forskargrupper som i flera decennier forskat kring insekternas doftsinne.
Kontaktinformation
Den aktuella artikeln finns i Current Biology 18, 23 september 2008 och heter Genetic Variability and Robustness of Host Odor Preferencein Drosophila melanogaster. För ytterligare information nås Agnieszka Ruebenbauer på tel 046 222 0126, Christer Löfstedt på 046 222 9338 och Mattias Larsson tel 073 244 5388.
Under sen bronsålder (1550-1150 f. Kr) hade människorna kring östra Medelhavet utbredda kontakter med sin omvärld. Stadsstaten Hazor i nuvarande norra Israel hade ett fördelaktigt läge vid två stora handelsstråk, dels mellan Egypten och Mesopotamien och dels mellan Medelhavet och avlägsna kulturer i södra Arabien och Afrika.
– Inskriptioner och fynd från våra utgrävningar i Hazor tyder på att Hazor var en knutpunkt i ett omfattande kontakt- och handelsnätverk, säger arkeologen Kristina Josephson Hesse. Mina analyser av materialet visar inte bara på förbindelser mellan olika kulturer utan avslöjar också hur kontakterna såg ut.
Avhandlingen visar att Hazor, genom diplomati och handel, drog fördel av sitt läge i skärningspunkten mellan influenser från stormakterna Egypten i söder och Syrien i norr. Det bidrog till stadens välstånd under större delen av den sena bronsåldern.
Josephson Hesse har analyserat varifrån fynden från utgrävningarna av Hazor har importerats ifrån, t.ex. Egypten, Mesopotamien eller den egeiska världen. Var det har grävts fram i den nya miljön, t.ex. i ett tempel, bostad eller elitmiljö. Därefter satt in föremålet i ett samhällspolitiskt sammanhang utifrån historiska källor/inskriptioner. Bland de arkeologiska fynden har hon funnit tre huvudkategorier som visar på olika typer av kontakter med omgivande kulturer:
• Det egyptiska materialet, mest statyer och andra prestigeföremål, tolkas i avhandlingen som ett sätt för stadens elit att tillförskansa sig status genom att efterhärma centralmakten. Egypten dominerade området under den aktuella perioden.
• Egeisk och cypriotisk keramik importerades både för sitt innehåll och som prestigegods och tyder på indirekt handel med dessa områden.
• Syro-Mesopotamiska fynd och influenser återfinns i tempelarkitektur och huskonstruktioner, i kultföremål och den lokala keramiken. De visar på handel och kontakter på en mer lokal och regional nivå och antyder att staden kulturellt identifierade sig med dessa områden.
Fredagen den 26 september försvarar Kristina Josephson Hesse, institutionen för idé- och samhällsstudier, sin avhandling med titeln ”Contacts and Trade at Late Bronze Age Hazor: Aspects of Intercultural Relationships and Identity in the Eastern Mediterranean”. Disputationen äger rum i humanisthuset Hörsal F kl. 13.00. Fakultetsopponent är Professor emeritus Magnus Ottosson, teologiska institutionen Uppsala universitet.
Kontaktinformation
För ytterligare information eller intervju, kontakta gärna Kristina Josephson Hesse på tel: 070-586 23 30, 0930-100 64 eller e-post: kristina.j.hesse@arke.umu.se
När företag, intresseorganisationer, statliga verk och samarbetsorgan jobbar med CSR formar de också begreppet för att det ska stämma överens med deras egna intressen. Vilka röster som sedan hörs i debatten avgör också vilket innehåll termen företagens sociala ansvar får. En vanlig uppfattning i ansvarsdebatten är att det gäller att hitta ett sätt att använda begreppet som är attraktiv för företagen och enkelt att genomföra. En certifiering kan vara en sådan lösning, som innebär att konsumenterna med sina inköp signalerar till företag vilket socialt ansvar de ska ta.
Företagsekonomen Annette Cerne, som snart disputerar vid Ekonomihögskolan i Lund, har jämfört hur svenska och brittiska dagligvaruhandlare ger mening åt CSR, och hon har analyserat hur CSR-frågan hanteras av företag och organisationer i en debatt om hållbart fiske. Hon menar att en förenklig kan innebära risker:
– I slutänden kan det resultera i att Corporate Social Responsibility förvandlas till Consumer Social Responsibility. Vad man då kan fundera på är om konsumenter har tillräcklig kunskap för att göra sådana bedömningar, men också vad som händer med idéer som demokrati om vi ska rösta med plånboken. Dessutom kan man undra vad som händer med frågor som till exempel ”hållbart fiske” och ”rättvis handel” om konsumenter inte skulle visa intresse för en sådan fråga. Är det då inte heller viktigt för företag att tänka på sådant i sin verksamhet?
Det låter optimalt att alla som deltar i en debatt uppnår enighet och kompromissar för att få fram en lösning på ett problem.
– I en brittisk debatt som jag studerat har man kommit fram till just en lösning. Det ser tilltalande ut på ytan, men om man går lite djupare kan man se att enigheten döljer kompromisser som är svåra att få ihop i praktiken. Ett exempel är hur man förenar idéer om hållbarhet. Den ekologiska hållbarheten kan få stryka på foten i relation till den ekonomiska hållbarheten eftersom den grundläggande synen på exempelvis tillväxt skiljer sig stort.
Intressant i sammanhanget är att i jämförelse mellan ett brittiskt och ett svenskt företag, som båda arbetade på liknande sätt med CSR, uppfattades väldigt olika beroende på debattens karaktär. I den eniga och mer utslätade brittiska debatten uppfattades företaget som ansvarsfullt. I Sverige gick debattens vågor högre, och företaget uppfattades som mer oansvarigt.
Vissa menar att CSR är något företag mest bara pratar om, men att det inte händer så mycket i praktiken. Annette Cerne menar dock att när vi pratar eller skriver om något får vi också saker att hända.
– Att exempelvis säga att det är socialt ansvarsfullt att inte fiska i Östersjön gör att det kan anses vara oansvarsfullt att sälja fisk därifrån. Genom att utvidga detta till att gälla fiske i hela Nordatlanten, ändrar man begreppet och vilka företag det omfattar. CSR blir alltså ett högst flexibelt och komplext begrepp. Det innebär också att det kan medföra problem att förenkla begreppet och sträva efter stor enighet.
Annette Cerne, Företagsekonomiska institutionen vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet, försvarar sin avhandling den 26 september. Avhandlingens titel är “ Working with and Working on Corporate Social Responsibility – The flexibility of a Management Concept”.
Kontaktinformation
Kontakta Annette Cerne på 046-222 36 36 eller annette.cerne@fek.lu.se
Rökare som opereras drabbas oftare än icke-rökare av komplikationer, som sårinfektioner och dåligt läkande sår. Forskning har visat att risken för komplikationer minskas om patienten slutar röka inför operationen, men det är oklart hur långt före operationen rökstoppet måste inledas.
David Lindström är verksam som kirurg vid Södersjukhuset i Stockholm. I sin doktorsavhandling visar han nu att rökstopp så sent som fyra veckor före en operation har god effekt. I den aktuella studien deltog 117 patienter varav hälften erbjöds rökavvänjningshjälp fyra veckor före operationen. Patienterna i kontrollgruppen fick ungefär dubbelt så många komplikationer som patienter som deltog i rökavvänjningsprogrammet.
– Komplikationerna är besvärliga för patienten och dyra för vården. Eftersom rökavvänjningshjälp är både effektivt och billigt jämfört med andra förebyggande åtgärder borde det alltid erbjudas inför operationer, säger David Lindström.
Avhandlingen visar att relativt många av patienterna som deltog i rökavvänjningsprogrammet lyckades sluta röka, både på kort och på lång sikt. Ungefär 58 procent av patienterna som fick rökavvänjningshjälp slutade röka inför operationen, och 33 procent var fortfarande rökfria ett år senare.
– Det är mycket bra resultat jämfört med andra rökavvänjningsprogram. Det verkar som att operationen blir en motivationshöjande faktor för människor som försöker sluta röka, säger David Lindström.
Avhandling: The impact of tobacco use on postoperative complications, David Lindström, Karolinska Institutet, Institutionen för klinisk forskning och utbildning vid Södersjukhuset (KI SÖS). Disputation sker fredag 19 September, Aulan, Södersjukhuset.
För mer information, kontakta:
Dr David Lindström
Mobil: 073 620 06 36
E-post: David.Lindstrom@sodersjukhuset.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Den stora fördelen med att ensilera helsäd (både strå och ax) är att man får en stor mängd foder vid ett skördetillfälle per år (vallar med gräs och klöver måste skördas flera gånger per säsong för att inte bli förvuxna). Johanna Wallstens avhandling handlar om hur helsädsensilagets fodervärde påverkas av vilket sädesslag som används och vid vilken tidpunkt grödan skördas.
Höstsäd kan ge stora mängder foder
Höstsäd hinner vanligen inte bli tröskmoget i norra Sverige, men försöken visar att råg och rågvete kan ge väldigt stora ensilageskördar i mellersta Norrland om grödorna har övervintrat bra – 10–16 ton torrsubstans (TS) per hektar. Avkastningen för vårsäd (korn och havre) låg som mest runt 8–10 ton TS per hektar. För att uppnå en hög avkastning måste man dock vänta med att skörda tills grödan är i degmognad.
Sent skördat korn blir mindre smakligt
Korn och höstrågvete har högre smältbarhet och lägre fiberhalt än havre och råg, och har därför ett bättre fodervärde. En nackdel med korn är dock att ensilagekonsumtionen kan minska ju längre grödan får mogna, vilket märktes i utfodringsförsök med både kvigor och mjölkkor. En orsak till detta är kornkärnornas borst, som inte verkar vara så besvärande om kornet skördas vid axgång, men som blir det vid senare skörd.
Hög stärkelsehalt kan ge problem
I en studie med mjölkkor upptäckte Johanna Wallsten att såväl mjölkavkastningen som halterna av fett och protein i mjölken minskade när korna utfodrades med sent skördat (tidig degmognad) kornensilage än då de fick tidigt skördat (axgång) kornensilage.
Förklaringen visade sig vara att degmoget kornensilage gav en foderstat med en väldigt hög stärkelsehalt, 20 procent av TS. Detta försämrade fibersmältbarheten och därmed även hela foderstatens totala smältbarhet och följaktligen sjönk mjölkproduktionen.
Att skörda helsädsensilage vid tidig degmognad ger alltså mycket foder, men man måste kontrollera att den totala stärkelsehalten i foderstaten inte blir för hög om det ska utfodras till mjölkkor, annars kan mjölkproduktionen minska.
———————————–
Agronom Johanna Wallsten, institutionen för norrländsk jordbruksvetenskap, SLU, försvarar sin avhandling Whole-Crop Cereals in Dairy Production – Digestibility, Feed Intake and Milk Production.
Tid: Tisdag den 23 september 2008, kl. 10.00
Plats: Wibesalen, Röbäcksdalen, Umeå
Opponent: Dr Liam Sinclair, Harper Adams University College, Newport, Shropshire, Storbritannien.
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen (med svensk sammanfattning på s 39–40):
http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001795/
Kontaktinformation
Mer information:
Johanna Wallsten, tel. 090-786 87 53, Johanna.Wallsten@njv.slu.se
Ett stort antal läkemedel som vi människor använder släpps ut med avloppsvattnet och återfinns i vattendrag världen över. P-pilleröstrogenet etinylöstradiol har kopplats till reproduktionsstörning hos vilda fiskar men i övrigt vet vi alltför lite om hur vilda djur påverkas av läkemedlen. Irina Gyllenhammar har undersökt hur läkemedlen etinylöstradiol och klotrimazol, ett svampmedel som används i schampon och salvor, påverkar reproduktionssystemet hos grodor. Avhandlingen visar att låga, miljömässigt relevanta koncentrationer av etinylöstradiol orsakar sänkt fertilitet och könsbyte hos grodor.
– Dessa resultat visar att grodor är känsligare för östrogenlika miljögifter än vad man tidigare trott, säger Irina Gyllenhammar.
När grodyngel får simma i vatten med låga koncentrationer av etinylöstradiol utvecklar hangrodor äggstockar istället för testiklar. Detta har Irina Gyllenhammar påvisat hos två grodarter, vanlig groda (Rana temporaria) och afrikansk klogroda (Xenopus tropicalis). Det är under yngelstadiet som reproduktionsorganen börjar utvecklas hos grodor, en process som styrs av hormonsystemet. De hanar som exponerats för etinylöstradiol men som ändå utvecklar testiklar hade försämrad fertilitet som vuxna.
– De befruktade färre antal ägg vid parning än de obehandlade hanarna och de hade även en minskad mängd spermier i testiklarnas sädeskanaler. Många hongrodor som exponerats saknade äggledare vilket gör dem sterila, säger Irina Gyllenhammar.
Svampmedlet klotrimazol orsakade störd hormonproduktion hos klogrodan. Aktiviteten hos det östrogenproducerande enzymet aromatas förändrades i äggstockar, testiklar och hjärna. De viktigaste slutsatserna i avhandlingen är att reproduktionsförmågan hos vilda grodor skulle kunna påverkas negativt av hormonstörande miljögifter. Avhandlingen visar också att klogrodan är en lämplig modellart för att studera effekter av miljögifter på reproduktionssystemet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Irina Gyllenhammar, tel: 018-471 64 29, 070-687 33 92 eller irina.gyllenhammar@ebc.uu.se
Det här är en teknik som skulle kunna användas både av reportrar ute i fält för att ge direktrapporter, likväl som av vanligt folk, oavsett var du befinner dig. Tekniken är så pass effektiv att det till och med går att använda video med HD-TV kvalité och skicka den över det vanliga mobiltelefonnätet.
Utrustningen som är framtagen idag är en ryggsäck med videokamera monterad på en bom framför personen eller en liten kamera som är monterad på en hjälm.
– Inom en snar framtid kan utrustningen vara så liten att det är som att sätta på sig en handsfree-utrustning, fast i detta fall speciellt anpassad för video, säger Ulrik Söderström.
Han har forskat på video och hur man kan komprimera den för att sedan kunna skicka den på vilken uppkoppling som helst och fortfarande ha bra kvalitet på bilden.
– En stor del av vår kommunikation är icke-verbal, till exempel ansiktsuttryck och kroppsspråk hos den vi samtalar med. När vi inte ser varandra försvinner en stor del av det vi förmedlar och därför blir video viktig, förklarar Ulrik Söderström.
Hans teknik bygger på att han tittar på områden i videon som klassats som viktiga, som exempelvis mun och ögon. Utifrån förändringar i de viktiga områdena, och med hjälp av en modell av personens ansikte, kan Ulrik återskapa det som filmats på ett sådant sätt att filmen tar väldigt liten plats och samtidigt behåller en god kvalitet på bilden.
Det innebär att han inte är beroende av snabba uppkopplingar utan kan använda vilket befintligt nätverk som helst för att få bra bildkvalitet. Videon kan överföras på så låg hastighet som 5 kbit/s, vilket kan jämföras med ljud via det vanliga mobiltelefonnätverket som behöver nästan 10 kbit/s.
Fredagen den 26 september försvarar Ulrik Söderström, Institutionen för tillämpad fysik och elektronik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Very Low Bitrate Video Communication: A Principal Component Analysis Approach.
Svensk titel: Videokommunikation för väldigt låg bithastighet: en lösning med principalkomponentanalys.
Disputationen äger rum kl. 10.00 i Sal N200, Naturvetarhuset.
Fakultetsopponent är Professor Luis Torres, Department of Signal Theory and Communications, Universitat Politècnica de Catalunya, Barcelona, Spanien.
Ulrik Söderström är född och uppvuxen i Sidensjö utanför Örnsköldsvik. Han har tidigare avlagt master- och licentiatexamen vid Umeå Universitet.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Ulrik Söderström
Telefon: 090-7869991
E-post: Ulrik.soderstrom@tfe.umu.se
Mätningar direkt på fältet, ”in situ”, är en viktig metod för att bestämma markbeläggningen av radioaktiva ämnen efter t.ex. ett nedfall. Oftast används halvledardetektorer för att mäta gammastrålningen från marken. Sådana mätningar var en viktig del i kartläggningen av Tjernobylnedfallets effekter i Sverige 1986.
För att omvandla signalen från detektorn till en uppskattning av mängden radioaktivitet krävs dock både en noggrann kalibrering av instrumentet och kunskap om hur strålkällan ser ut. Särskilt viktigt är det att känna till hur djupt ner i marken det radioaktiva ämnet har trängt.
Avhandlingen beskriver en förbättrad metod för att kalibrera detektorer för fältmätningar och föreslår en ny modell för att beskriva nedträngningen av radioaktiva ämnen i marken. Målet är att nå bättre precision i mätningarna. De nya metoderna har utvärderats genom mätningar av det radioaktiva cesium från Tjernobyl som finns kvar i Sverige idag.
En viktig del i mätningar är att bestämma osäkerheten i mätningen, dvs. hur nära det ”sanna” värdet man kan förväntas komma. Det är särskilt viktigt om beslut ska fattas med mätvärdet som underlag.
En viktig del i avhandlingsarbetet har varit att uppskatta den sammanlagda osäkerheten vid mätningar av radioaktivitet i fält. Genom att analysera vilka parametrar som bidrar till osäkerheten kan man också dra viktiga slutsatser om hur metoden kan förbättras. Ett viktigt led i analysen har varit datorsimuleringar av mätningar. Med sådana har man möjlighet att studera hur enskilda faktorer, t.ex. träd och markytans form, påverkar mätresultatet.
Fredagen den 19 september försvarar Jonas Boson, Inst. för strålningsvetenskaper, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Improving accuracy of in situ gamma-ray spectrometry.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal 244, by. 7. NUS.
Fakultetsopponent är doc. Christer Samuelsson, Lunds Universitet.
Kontaktinformation
Jonas Boson är uppvuxen i Borlänge och har en civilingenjörsexamen i teknisk fysik från Uppsala Universitet. Han kom till Umeå 2002 och har sedan 2003 varit doktorand vid Inst. för strålningsvetenskaper, Umeå universitet. Doktorandprojektet har varit ett samarbete med FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, i Umeå, där han numera är anställd. Han kan nås på tel. 090-10 66 95, e-post jonas.boson@foi.se
Sopförbränning är i grunden positivt. Genom att förbränna avfall minskar vi sopbergen och får samtidigt tillgång till energi. Problemet är det bland annat bildas dioxiner, en grupp svårnedbrytbara miljögifter.
Johanna Aurell visar i sin avhandling vad som minskar och ökar dioxinutsläppen vid sopförbränning. Hon har kommit fram till att det framförallt är tillsats av svavel som minskar bildningen av dioxiner. Omvänt ökar dioxinutsläppen främst av dålig förbränning som uppkommer vid störningar i förbräningsprocessen. Förutom detta ger även en ökad klorhalt ett ökat dioxinutsläpp.
Utsläppet av dioxiner från sopförbränning går att förhindra genom en effektiv rökgasrening. Problemet är att dioxinerna inte förstörs utan finns kvar i den aska som bildas som restprodukt. Askorna läggs därför på deponi, vilket är en kortsiktig och kostsam lösning eftersom vi idag inte vet hur dioxinerna beter sig på längre sikt. Dioxiner kan dock brytas ned genom upphettning, så kallad termisk behandling.
– Det allra bästa vore om vi kunde undvika att dioxiner över huvud taget bildas när vi förbränner våra sopor. Då skulle vi slippa kostnader för att rena rökgasen och för den termiska behandlingen av restprodukterna.
Syftet med Johanna Aurells avhandling har varit att klargöra vilka parametrar vid sopförbränning som väsentligt påverkar bildningen och utsläppet av dioxiner. Totalt har hon undersökt fjorton olika parametrar och experimenten har genomförts i en pilotskaleanläggning för sopförbränning vid Umeå universitet.
Måndagen den 22 september försvarar Johanna Aurell, Institutionen för Kemi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Effects of varying combustion conditions on PCDD/F formation.
Svensk titel: Effekter av varierande förbränningsförhållanden på bildning av dioxiner.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i KB3A9 KBC huset, Umeå universitet.
Fakultetsopponent är professor Sukh Sidhu, Dayton Univeristy, USA.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Johanna Aurell
Telefon: 090-786 76 23
E-postadress: johanna.aurell@chem.umu.se
Genom att analysera bland annat muskelfästen på de olika skelettdelarna har olika rörelsemönster kunnat urskiljas hos män och kvinnor från gravfältet Ajvide på sydvästra Gotland. Sättet på vilket olika muskler samarbetar och graden av ansträngning har visat att det troligtvis var männen som använde pil och båge på Ajvide. Dock förekommer pilspetsar både i man- och kvinnogravar, vilket indikerar att gravgåvor hade andra funktioner, och en annan betydelse, än enbart som bruksföremål.
I avhandlingen undersöks skelett främst från Gotländsk stenålder, men jämförande studier framför allt när det gäller hälsa och fysisk aktivitet, har gjorts med medeltida skelett från Sigtuna.
– Jämförelsen visar att man lidit av olika typer av åkommor under stenåldern och medeltiden, mycket beroende på smittorisker och levnadsförhållanden. Mycket tyder också på att arbetsuppgifterna var olika för män och kvinnor på de olika platserna eftersom muskler belastats olika, berättar Petra Molnar vid Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet, Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet.
Särskilt intressanta resultat har uppkommit genom tandstudier och analyser av tandslitage. Jägar-samlarna från Gotland hade inga hål i tänderna, och en i övrigt god tandhälsa. Dock finns det minst fem olika spår i tänderna som visar att människorna använde sina tänder som redskap eller en ”tredje hand”. Bland annat finns tydliga spår efter att man har petat mellan tänderna och att man påfrestat de bakre kindtänderna så pass att infektioner har uppstått vid tändernas rötter. När det gäller tandslitage visar männen och kvinnorna olika mönster, som tyder på olika arbetssätt.
– Genom att studera lämningarna av de faktiska individer som begravts på ön, har avhandlingen bidragit till en förbättrad kunskap om levnadssätt under stenåldern, och vi har fått lära känna människorna som levde på Gotland för 5000 år sedan lite bättre, säger Petra Molnar.
Avhandlingens namn: Tracing Prehistoric Activity – Life ways, habitual behaviour and health of hunter-gatherers on Gotland.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Petra Molnar, Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet, Institutionen för Arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, tfn 0708-681116; 08-16 12 93; e-post petra.molnar@ofl.su.se
För porträttbild, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.
Hur ryggradsdjurens hjärna har utvecklats genom evolutionen är fortfarande ett omdebatterat ämne. En fråga handlar om huruvida hjärnans funktioner hos en specifik art utvecklats för att matcha kraven från omgivningen. Genom att jämföra hjärnans storlek och struktur hos närstående arter med olika livsbetingelser kan man komma svaret på spåren. Tidigare studier har varit små och endast ett fåtal har undersökt skillnader mellan honor och hannar. Denna studie är den första i sitt slag på fiskar – den enda tidigare studie som visat liknande mönster utfördes på rovdjur.
– Det är viktigt att titta på könsskillnader eftersom honor ofta skiljer sig från hannar både i beteende och utseende, säger docent Niclas Kolm, som lett den aktuella studien vid evolutionsbiologiskt centrum i samarbete med Alejandro Gonzalez-Voyer, post-doc i Kolms lab, och professor Svante Winberg.
Bäst är att fokusera på grupper av arter med stora skillnader i både hjärnstruktur och ekologi och för vilka det existerar kända släktträd –Tanganyikasjöns ciklidarter uppfyller dessa kriterier. De är mycket olika när det gäller kroppsstorlek, diet, habitat, typ av yngelvård, grad av partnerval och könsskillnader, parningssystem och hjärnstruktur. Studien bygger på jämförelser av hjärnans storlek i förhållande till olika ekologiska faktorer hos ett stort antal individer av 39 olika arter. Datamaterialet är unikt, både vad gäller artrikedom och mängden data, bl a från bägge könen. Analyserna tog hänsyn till samtliga ekologiska variabler, släktskap och även till kroppsstorleken hos varje art.
Resultaten visade att faktorerna diet och vårdbeteende samvarierade med hjärnstorleken. Algätande arter, som hade de största hjärnorna, lever i en miljö med hög grad av sociala interaktioner.
– Detta tyder på att den sociala miljön haft betydelse för hjärnans utveckling, säger Niclas Kolm.
Arter där enbart honan vårdar ägg och ungar hade också större hjärnor än arter där båda könen hjälper till med yngelvården. Genom könsspecifica analyser kunde forskarna visa att detta beror på att honorna har större hjärnor när de ensamma tar hand om ungarna jämfört med om de får hjälp av hannen – hannarna visade inte upp några skillnader i hjärnstorlek mellan de två vårdtyperna
Detta är den första studie på fiskar som visar att beteende och hjärnstorlek samvarierar och den tyder på att ekologin kan vara viktig för hjärnans evolution och mer specifikt att komplexa vårdbeteenden kräver en större kognitiv förmåga. Nästa steg är att utöka hjärndatabasen med mer detaljerade data på hjärnstruktur.
– Genom att undersöka hur hjärnans detaljerade struktur samvarierar med arternas ekologi kan vi bättre förstås exakt vilka delar av hjärnan som svarar på vilka selektionstryck från en arts ekologi, säger Niclas Kolm.
Denna studie är det första steget i ett större projekt som undersöker hur hjärnan har utvecklats hos både afrikanska ciklidfiskar och inhemska svenska fiskarter.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Niclas Kolm, tel: 018-471 26 39, niclas.kolm@ebc.uu.se
Den sällsynta ärftliga sjukdomen ML4 debuterar under de drabbades första levnadsår. Sjukdomen medför dålig motorik, förståndshandikapp, synnedsättning och blodbrist.
Det har tidigare varit känt att en mutation i ett protein kallat TRPML1 ligger bakom sjukdomen, men man har inte kunnat förklara varför. I en artikel i ett kommande nummer av tidskriften Nature visar nu forskargruppen att mutationen hindrar transporten av järn i kroppens celler.
– Mutationen gör att jonkanaler i cellerna inte släpper igenom järn som de ska, säger Tino Kurz, forskare i farmakologi vid LiU och en av författarna till artikeln.
I stället ansamlas järnjoner i lysosomerna, de cellkroppar som ansvarar för nedbrytning och omsättning av olika cellulära beståndsdelar. Om järnet inte snabbt transporteras ut, producerar det giftiga fria radikaler som förstör lysosomernas funktion. I celler från ML4-patienter upptäckte forskarna högre koncentration av järn i lysosomerna jämfört med kontroller, däremot lägre koncentration ute i cellplasmat.
– Resultaten visar att TRPML1 har en viktig funktion i att upprätthålla järnbalansen i cellerna. Våra fynd kan förbättra förståelsen av hur cellerna reglerar sin järnomsättning och även orsakerna bakom sjukdomar som beror på rubbad järnbalans, säger Tino Kurz.
Kontaktinformation
Kontakt:
Tino Kurz 013-228968, tino.kurz@imv.liu.se
I många länder har vårdtiden på sjukhus efter en förlossning minskat gradvis på samma sätt som för andra typer av vård. Många föräldrar uppskattar den korta vårdtiden, men den kan samtidigt innebära att de känner ett stort ansvar. Tidig hemgång kan från vårdens perspektiv innebära svårigheter att förebygga, upptäcka eller behandla medicinska tillstånd hos det nyfödda barnet.
Studierna i avhandlingen startade i anslutningen till en omorganisation av BB-vården i Umeå. Granskningen omfattade tre vårdformer: Traditionell BB-vård på sjukhus, ”familje-BB” på ett patienthotell och tidig hemgång. Den innefattade kostnadsanalys, riskbedömning och bedömning av föräldrars tillfredsställelse med vården. Under 1998 sändes frågeformulär ut till alla nyblivna föräldrapar, bland vilka 1 474 svarade. Data från olika register kopplades också samman med enkätsvaren. Uppgifter på riksnivå om 198 000 nyfödda barn 1999-2002 hämtades från Medicinska födelseregistret, Patientregistret och Dödsorsaksregistret.
Studierna visade att de olika rutinerna på BB och för uppföljning under den första tiden hemma inte medförde några medicinska risker för mammorna. Däremot påverkade rutinerna hur stor andel av de nyfödda som fick läggas in på sjukhus igen sedan de kommit hem. Andelen mammor och barn som vårdades på BB-avdelning ökade personalkostnaderna: Ju fler som vårdades på Familje-BB eller hemma desto lägre kostnader. De flesta av de tillfrågade föräldrarna önskade att de skulle få vårdas på Familje-BB om de fick fler barn. De flesta var nöjda med vården på BB, men många hade synpunkter på eller var missnöjda med någon del, t.ex. informationen eller sin egen delaktighet.
En viktig upptäckt var hur föräldrarna såg på sin ömsesidiga samhörighetskänsla, och att de inte alltid kände att personalen bekräftade deras gemenskap. Med andra ord ansåg de inte att pappan alltid blev bemött som den viktiga person föräldrarna hade önskat att han skulle vara på BB.
Fredagen den 26 september försvarar Lotta Ellberg, Institutionen för klinisk vetenskap samt Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Postnatal care – Outcomes of various care options in Sweden. Svensk titel: Vård efter förlossning – risker, vårdkvalitet och hälsoekonomisk analys.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan. Fakultetsopponent är professor Ulla Waldenström, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, Stockholm.
Kontaktinformation
Lotta Ellberg har sedan 1990 arbetat som barnmorska på Kvinnokliniken i Umeå. Hon kan nås på tel. 090-785 21 68, 070-577 97 30 (mobil),
e-post: lotta.ellberg@obgyn.umu.se
Porträttbild kan hämtas via
http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/
