Många insekter, som till exempel bladlöss, myror och tsetseflugor är beroende av speciella minibakterier för sin överlevnad. Bakterierna lever isolerade i särskilda organ i insekternas kroppar och packas in i äggen för spridning till nästa generation insekter. I denna instängda miljö uppstår många genetiska skador och minibakteriernas arvsmassor bryts successivt ned.
Genetiska skador uppkommer under kopieringen av DNA-strängen i modercellen till de nya DNA-strängarna i dottercellerna. DNA:t är uppbyggt av de fyra bokstäverna A, C, G, T. Under kopiering av samma bokstav på rad uppstår lätt fel – 10A kan till exempel felaktigt kopieras till 9A eller 11A eller 12A. Om ett sådant fel uppstår i en gen förstörs läsramen och genen förlorar sin funktion. Det är mycket ovanligt att bakterier har långa sträckor av samma bokstav i sina gener. Minibakterierna som lever i insekter kan förvånansvärt nog ha hundratals sådana regioner i sina arvsmassor. I flera fall har dessa regioner samlat på sig genetiska förändringar och generna har hoppat ur sin läsram.
– Teoretiskt sett borde dessa skadade gener inte längre kunna fungera, säger Siv Andersson.
I den nya studien har forskarna visat att generna trots sina skador blir till protein. Hemligheten ligger i att det uppstår nya fel under kopieringen av DNA till RNA, så att det bildas en mix av RNA-molekyler med 9A, 10A, 11A och 12A. På grund av de nya felen korrigeras i vissa fall den ursprungliga skadan och genen hoppar in i sin rätta läsram igen så att ett protein kan bildas.
– Resultatet är ett robust men väldigt ineffektivt system. Den största andelen av det kopierade materialet blir oanvändbart och kommer att brytas ned. Men tack vare den lilla andel som blir rätt på grund av de upprepade kopieringsfelen kan bakterien kan överleva, och därmed också bladlössen och myrorna, säger Siv Andersson.
Resultaten är värdefulla för de försök som görs runt om i världen att på ingenjörsmässig basis bygga minibakterier med konstgjort genetiskt material.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Siv Andersson, 018-471 43 79; e-post: Siv.Andersson@ebc.uu.se
Tumörer uppstår när vanliga celler får ökad förmåga att växa och överleva. Detta medför att många tumörer är mindre känsliga än normala celler för olika dödssignaler, dvs. de har utvecklat resistens. Två viktiga behandlingsformer är strålning och cytostatika som bl.a. verkar genom att inducera apoptos, vilket är en typ av cellulärt självmord.
Apoptosresistens är en viktig orsak till varför vissa former av cancer är svåra att behandla. För att förbättra cancerbehandlingen är det viktigt att förstå hur olika behandlingar leder till celldöd och hur resistens utvecklas. ??
Av avhandlingen framgår det att två viktiga molekylära förändringar kan medföra att tumörceller blir resistenta mot celldöd. Många celler uttrycker mindre mängd av Fas-receptorn som är en dödsaktiverande molekyl på cellytan. Denna dödsreceptor aktiveras normalt av immunceller som har till uppgift att eliminera skadade och oönskade celler. När receptorn aktiveras går normalt ett cellulärt signalsystem som instruerar cellen att dö igång. Genom att utrycka mindre av detta protein kan tumörceller undgå att dödas av immunförsvaret eller vissa cellgifter.
Den andra resistensmekanism som identifierats är en ökad mängd av ett intracellulärt protein, cFLIP, som kan stänga av dödssignaleringen som normalt aktiveras av dödsreceptorerna på ytan. Andra har visat att detta protein uttrycks mer i många tumörer. En framtida behandling som slår ut cFLIPs hämmande funktion kan därför tänkas förstärka effekter av cancerbehandling som verkar genom celldöd.
I avhandlingen ingår också ett exempel på hur celldöd kan åstadkommas i tumörceller vid strålbehandling. Resultaten visar att en alternativ form av celldöd som kan vara mer specifik för tumörceller, s.k. mitotisk katastrof, kan vara ett potentiellt mål för förbättrad tumörbehandling med strålning.
Jeanette Blomberg är född och uppvuxen i Örnsköldsvik. Hon har en magisterexamen i molekylärbiologi från Umeå universitet.
Fredag 3 oktober försvarar Jeanette Blomberg, Inst. för molekylärbiologi, Umeå universitet sin avhandling med titeln ”Apoptosis induction during treatment and resistance development in tumour cells”.
Disputationer äger rum klockan 9.00 i hörsal Major Groove, Inst. för molekylärbiologi. Fakultetsopponent är professor John Eriksson, Inst. för biologi, Åbo akademi, Finland.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=1851
Kontaktinformation
För mer information kontakta Jeanette Blomberg via e-post jeanette.blomberg@molbiol.umu.se eller mobiltelefon 073-046 72 96.
Att komma som reporter eller fotograf till en olycks- eller katastrofplats innebär i många fall yrkesmässiga och personliga kval för den enskilda journalisten. Ett uppdrag som inte består av att rädda liv, utan av att bevittna och rapportera, kan upplevas som provocerande av både omgivningen och journalisterna själva. Konflikter som uppstår på olycksplatser bottnar ofta både i andras okunskap om mediernas roll och i journalisternas oförmåga att förhålla sig till egna och andras krisreaktioner.
– Trots bristande träning för krissituationer kan många journalister ändå hantera sina egna reaktioner på händelsen och den extrema arbetssituationen, säger Liselotte Englund, som kartlagt krisreaktioner och arbetssätt hos reportrar, fotografer och redaktionsledare utifrån en fallstudie av Göteborgsbranden 1998.
– Men det utesluter inte att psykologiska besvär kan drabba journalisten efter slutfört uppdrag. Här har medieföretagen ett stort ansvar att stötta och hjälpa medarbetarnas återhämtning, och att ha rutiner för organisatoriskt lärande, säger Liselotte Englund.
Journalisterna i undersökningen bemästrade den psykiskt påfrestande arbetssituationen genom att i olika utsträckning vara känslomässiga eller problemlösande. De olika reaktionssätten beskrivs i fyra journalistroller som Liselotte Englund kallar Vittnet, Vesslan, Murveln och Räddande Ängeln.
Den sistnämnda är mycket ovanlig och representerar journalister som övermannas av egna krisreaktioner och viljan att hjälpa och för en stund överger sitt journalistiska uppdrag.
Kunskap om hur journalister reagerar på en olycksplats kan också ge insikter om varför medierapporteringen ser ut som den gör.
– Att höja journalistkårens kunskap om normala krisreaktioner leder till psykologiskt bättre rustade journalister och sannolikt också till en bättre traumajournalistisk.
Tio år har gått sedan brandkatastrofen på Backaplan i Göteborg. Liselotte Englund menar att vi måste fråga oss om svenska medier blivit klokare sedan dess.
– Svaret är i några avseenden ja. Insikten om stödbehov efter sådana här händelser har ökat, och vissa pressetiska missteg upprepas inte. Men om vi ser på behovet att bättre rusta journalister genom utbildning i krispsykologi och katastrofjournalistik, så har det inte hänt mycket. Trots rekommendationer om detta i statliga utredningar och andra rapporter ända sedan Estoniakatastrofen för drygt två decennier sedan.
Liselotte Englunds avhandling utmynnar i tio rekommendationer för traumajournalistik eftersom de nuvarande pressetiska reglerna ger alltför otillräcklig vägledning under extrema förhållanden.
– I dessa situationer, när pressetiken borde vara som viktigast, är den som svårast att följa. Därför riskerar den etiskt mest känsliga medierapporteringen utmynna i de mest beklagliga felbedömningarna. Genom bättre förberedda journalister och medieorganisationer kan det undvikas, säger Liselotte Englund.
Avhandlingens titel: Katastrofens öga – en studie av journalisters arbete på olycksplats
The Eye of the Disaster – a Study of Journalists’ Work at Accident Scenes and Disaster Sites).
Länk till elektronisk upplaga av boken: http://hdl.handle.net/2077/17698
Fakultetsopponentens namn: Professor Larsåke Larsson, Örebro universitet
Tid och plats för disputation: Fred. den 26 september 2008, kl. 13.15 Annedalsseminariet, Seminariegatan 1A, Göteborg.
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Liselotte Englund, tel 070-588 59 48 (mobil), 0226-70040 (arb.), 0226-70218 (bost.)
E-post:liselotte@englundmedia.se
Webb: www.jmg.gu.se ; www.englundmedia.se
– Min forskning visar att civilsamhället spelar en oerhört stor roll när det gäller att artikulera och bevara de värden urbana grönområden ger. Lokala grupper som exempelvis kolonilotts- och friluftsföreningar bär på viktig ekosystemkunskap som måste tas bättre till vara än vad som görs idag, säger Henrik Ernstson.
– I ljuset av min avhandling är det såklart oroväckande att läsa om planerna på att chockhöja arrendet för kolonilottsägare i Stockholm.
Forskning inom urban ekologi har formligen exploderat de senaste tio åren. Avhandlingen bygger på denna forskning som visat att urbana ekosystem som grönytor, träd och våtmarker, ger bättre luftkvalitet, lek- och friluftsytor, bibehåller grundvattennivån och upprätthåller en biologisk mångfald som är viktig på längre sikt.
Det finns även forskningsstudier som pekar mot att medicineringen inom äldrevården kan minska om de äldre har nära tillgång till natur.
Ekosystem är levande och föränderliga system och avhandlingen menar att de förvaltningsstrukturer som finns för andra urbana tjänster, till exempel sjukvård och kollektivtransport, inte kommer fungera. Istället krävs kreativitet och lokal förankring.
– I min avhandling föreslår jag en rad strategier för hur Stockholm kan förbättra sin förvaltning av urbana ekosystem. Kortfattat handlar det om att uppvärdera lokala grupper och intresseföreningar, som också kan vara hembygdsföreninngar, ridklubbar och scouter, och skapa ömsesidiga kontakter mellan dessa och stadens parkförvaltare och stadsplanerare, säger Henrik Ernstson.
Eftersom städer är platser där många aktiviteter pågår samtidigt blir det ofta motsättningar kring huruvida grönområden ska användas till att bygga bostäder, kontor, motorvägar, köpcentrum eller till att anlägga en park.
Avhandlingen visar hur det nätverk av organisationer som låg bakom mobiliseringen kring Nationalstadsparken lyckades väva en ”skyddande berättelse” kring området med hjälp av kulturhistoriska och biologiska argument.
– Men, jag frågar mig också om inte andra värdefulla grönområden kan komma att offras i bostadsområden där föreningar och individer har svårare att påverka politiker. Makt och socialt inflytande påverkar naturligtvis, och det är ju inte alla som har grönområden där en kung som Gustav III anlade en park på 1700-talet, som är fallet i Nationalstadsparken, säger Henrik Ernstson.
Avhandlingen visar att det är mångfalden och koncentrationen av föreningar som känner sig knutna till specifika grönområden som ökar områdenas förmåga att bestå. Samtidigt måste städer öka sin känslighet till närliggande ekosystem för att bli hållbara.
– New Orleans stadsplanerare förbisåg en rad faktorer i det ekosystem som staden är byggd i och tillät till och med bostäder under havsvattennivån. Nu återbyggs staden efter andra principer. Här hemma pågår just nu en uppluckring av strandskyddet, vilket manar till eftertanke vid planering av ny bebyggelse, avslutar Henrik Ernstson.
Läs avhandlingen ”In Rhizomia: Actors, Networks and Resilience in Urban Landscapes: www.stockholmresilience.su.se
Kontaktinformation
Mer information:
Henrik Ernstson, forskare Stockholm Resilience Centre, tel. 070-248 07 02
Ellika Hermansson Török, presskontakt SRC, tel. 08-674 77 44, 073-707 85 47
Mer om Stockholm Resilience Centre:
Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet är ett internationellt tvärvetenskapligt center för forskning kring social-ekologiska system, det vill säga system där människa och natur studeras som en integrerad helhet.
I fokus står systemens resiliens – deras förmåga att klara av förändring och vidareutvecklas. Vårt mål är att bidra med nya insikter och redskap som möjliggör en långsiktigt hållbar produktion av ekosystemtjänster och stärkt resiliens för mänsklig välfärd.
Bakom Stockholm Resilience Centre står Stockholms universitet, Stockholm Environment Institute och Beijerinstitutet för ekologisk ekonomi vid Kungliga Vetenskapsakademien. Centret är finansierat av Mistra.
www.stockholmresilience.su.se
Inom äldreomsorgen tar vårdpersonal hand om allt sjukare och äldre människor med stora, komplexa behov av vård och omsorg. Detta gör de med allt mindre resurser till sitt förfogande. Vårdpersonalen har ett moraliskt ansvar att hjälpa men kan samtidigt uppleva sig hindrade att svara upp mot det ansvaret.
Resultatet i avhandlingen pekar på att sjuksköterskor och undersköterskor/vårdbiträden i den kommunala äldreomsorgens särskilda boenden oftast upplever samvetet som en tillgång i arbetet och inte som en börda. Samtidigt kan upplevelser av samvetet som en börda göra att en del behöver döva samvetet för att kunna stanna kvar i vården.
Avhandlingens delstudier påvisar att upplevelser av att samvetet måste dövas för att kunna stanna kvar i vården har samband med samvetsstress (stress p g a dåligt samvete) och utbrändhet. Att döva samvetet för att kunna samarbeta kan ske på bekostnad av en förlorad identitet som en god vårdare.
Resultatet visar på svårigheter att orientera egna värden och normer mot andras. Sjuksköterskor och undersköterskor/vårdbiträden kan få dåligt samvete när arbetsgruppens normer eller de fastslagna villkoren för arbetet inte stämmer överens med egna värderingar och normer.
Om känslan av det dåliga samvetet formuleras och uttrycks i gemenskap kan det vändas till något positivt. Egna och gemensamma värden och normer kan då tydliggöras och förväntningarna göras mer realistiska.
Resultatet visar både på likheter och skillnader mellan sjuksköterskors respektive undersköterskors/vårdbiträdens skattningar av deras uppfattningar om samvete och samvetsstress.
För både sjuksköterskor och undersköterskor/vårdbiträden var det som genererade mest samvetsstress att inte hinna ge den vård de anser att den boende behöver och att vårdarbetet är så krävande att privatlivet påverkas.
Sjuksköterskor uppvisar en känslighet för förväntningar och krav från omgivningen och undersköterskor/vårdbiträden använde samvetet som en vägledare i arbetet.
Fredag 3 oktober försvarar Christina Juthberg, Inst. för omvårdnad, Umeå universitet sin avhandling med titeln ”Samvetsstress hos vårdpersonal i den kommunala äldreomsorgens särskilda boenden”.
Dispuationen äger rum klockan 09.00 i Aulan, Vårdvetarhuset.
Opponent: Prof. Anneli Sarvimäki, Äldreinstitutet, Helsingfors, Finland.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=1840
Kontaktinformation
Christina Juthberg nås på e-post Christina.Juthberg@nurs.umu.se, mobiltelefon 076-118 80 79 eller telefon 0660-29 25 25.
Forskningsprojektet Utvärdering genom Uppföljning (UGU) har följt en grupp om 10 000 elever födda 1992. Vad gäller årskurs nio kan resultaten av den gruppens svar jämföras med en lika stor och lika gammal elevgrupp, född 1987.
År 2008 anger 74 procent av de tillfrågade eleverna att de trivs bra på sin skola, 84 procent är positiva till sin klass, 85 procent är positiva till andra elever, 60 procent säger att de trivs bra med skolarbetet. Samtidigt anger tio procent att de trivs dåligt på sin skola, med skolarbetet eller med sina lärare.
När eleverna bedömer den egna kompetensen i svenska, engelska och matematik visar resultaten på flera områden på en högre tilltro 2008 än vad den andra elevgruppen hade år 2003.
– Bitvis är det dramatiska förändringar, säger professor Jan-Eric Gustafsson i UGU-projektet, vid institutionen för pedagogik och didaktik.
En förändring är förmågan att läsa och förstå en text på svenska mycket bra, där ökningen är åtta procentenheter. I engelska har exempelvis den självbedömda kompetensen ökat med 14 procentenheter bland pojkarna när det gäller förmågan att söka information på engelska mycket bra, och med nio procentenheter bland flickorna.
Frågan är då om elevernas egna bedömningar har något med verkligheten att göra?
Betygsstatistiken för 2008 finns ännu inte tillgänglig. Men indirekt går det att göra jämförelser i matematik med hjälp av Skolverkets PISA-undersökningar 2003 och 2006. Där överensstämmer resultatbilden med UGU:s resultat.
Vad gäller engelska kan Skolverkets betygsstatistik 2003 och 2007 tas till hjälp. Där har en förskjutning mot den högsta betygsnivån skett, som UGU-resultaten antyder.
Enligt UGU-undersökningen har arbetssättet i skolan samtidigt förändrats under den senaste femårsperioden. Andelen lektioner som domineras av att läraren pratar och frågar har minskat till förmån för gemensamma diskussioner och enskilt arbete.
UGU-projektet genomför återkommande stora enkätundersökningar för stora urval av elever inom grund- och gymnasieskolan.
Läs mer på UGU-projektets webbplats: http://www.ipd.gu.se/forskning/forskningsprojekt/ugu/
Kontaktinformation
För mer information, kontakta UGU-gruppen:
Professor Allan Svensson, allan.svensson@ped.gu.se, mobilnr 0705-113869
Docent Joanna Giota, joanna.giota@ped.gu.se, mobilnr 0704-88 26 96
De storskaliga vågrörelserna kallas planetära vågor och har en våglängd mellan 2 000 och 20 000 km. Planetära vågor påverkar till exempel temperatur, tryck, vindhastighet och ozonkoncentration. Det går att mäta förändringarna i atmosfärens parametrar när planetära vågor fortplantar sig genom atmosfären.
Planetära vågor påverkar atmosfärens cirkulation till exempel genom att det uppstår betydande lokala avvikelser från den annars jämna värmestrålningen mellan jord och sol. Dessa avvikelser har under vintern observerats på cirka 40 km höjd, d.v.s. i stratosfären, och under sommaren på närmare 80 km höjd, i den s.k. mesosfären. De planetära vågorna är fler på vintern än på sommaren, vilket bland annat ger upphov till att stratosfären värms upp.
I sin avhandling presenterar Alla Belova resultat som baseras huvudsakligen på mätningar gjorda med den avancerade radiometern på Odinsatelliten under åren 2002-2007. Odin är en satellit utvecklad av svenska Rymdbolaget på uppdrag av svenska Rymdstyrelsen tillsammans med de finska, kanadeniska och franska rymdstyrelserna. Den sköts upp den 20 februari 2001 och används än idag. Radiometern på Odin fångar upp radiosignaler med hög frekvens, signaler spom uppkommer på grund av exempelvis vatten, syrgas och ozon.
De huvudsakliga dataserier som Alla Belova har studerat är temperatur- och ozonprofiler upp till 68 km höjd. Hon använder dessa data för att uppskatta globala egenskaper för hur de planetära vågorna fortplantar sig i både horisontell och vertikal riktning. På höjder över 68 km har hon kompleterat Odins mätningar med data från markbaserade meteorradaranläggningar på norra halvklotet. Hon har också jämfört lokala ozonprofiler från den markbaserade radiometern vid IRF i Kiruna med globala mätningar av ozonkoncentrationen från Odin för att studera olika vågegenskaper.
Tisdagen den 30 september försvarar Alla Belova, Institutet för rymdfysik (IRF) och Umeå universitet, sin avhandling med titeln Studies of planetary waves in ozone and temperature fields as observed by the Odin satellite in 2002-2007.
Svensk titel: Studier av planetära vågor i ozon och temperatur från mätningar med satelliten Odin 2002-2007
Disputationen äger rum kl. 10.00 i aula på IRF, Kiruna.
Fakultetsopponent är Dr. Andrew Klekociuk, Australian Antarctic Division, Kingston,
Australia.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Alla Belova, tel. 0980-79104, e-post: allab@irf.se
Rick McGregor, informationsansvarig, IRF, tel. 0980-79178, rick.mcgregor@irf.se
Proteiner är uppbyggda av aminosyror som sätts ihop till långa kedjor och dessa kedjor veckas sedan blixtsnabbt ihop till små nystan. Varje protein får då just sin bestämda form och det är den bestämda formen som gör att det kan utföra de uppgifter det är menat för. Även om proteiner kan liknas vid enkla garnnystan är själva vägen till det färdiga nystanet en mycket komplicerad process.
– När ett protein ska vecka ihop sig räcker det inte med att ena änden börjar linda ihop sig. Alla delar måste stöta samman på en gång, annars händer ingenting. Detta kan verka krångligt, men gör så att proteinerna antingen veckar ihop sig på rätt sätt eller inte alls och normalt bildas därför inga halvveckade proteiner, säger Linda Hedberg, Institutionen för biokemi och biofysik, Stockholms universitet.
Om något i proteinernas veckningsmekanism går fel och halvveckade proteiner trots allt bildas har dessa en tendens att klibba ihop sig. Sådana ihopklibbade proteiner har visat sig vara inblandade i svåra sjukdomar som till exempel ALS, galna ko-sjukan och Alzheimers sjukdom. I sin avhandling presenterar Linda Hedberg en nyutvecklad teori som tillsammans med omfattande experimentella tester kartlägger den första delen i veckningen, vad som styr veckningen och vilka delar som är känsliga för felveckning.
– Jag har visat att veckningen av proteiner är beroende av att ett visst antal delar hittar sin rätta plats, den kritiska kärnan. Detta kan liknas med bildningen av en vattendroppe där cirka 100 vattenmolekyler måste komma samman på en gång, annars kommer inte droppen att fortsätta växa utan faller omedelbart isär, säger Linda Hedberg.
Genom att öka kunskapen om den ”riktiga” proteinvecknings-reaktionen ökar också förståelsen för hur och varför det ibland blir fel. Detta kan på sikt leda till utveckling av nya behandlingsmetoder och läkemedel för många, ännu så länge, obotliga sjukdomar.
Avhandlingens namn: The birth and growth of the protein folding nucleus: Studies of protein folding focused on critical contacts, topology and ionic interactions.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Linda Hedberg, Institutionen för biokemi och biofysik, Stockholms universitet, tfn 08-16 2537, 0730-250230, e-post linda.hedberg@dbb.su.se
För bild på Linda Hedberg eller på proteinveckning, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se
Vätskekromatografi är en teknik som används för att dela upp komponenterna i flytande prover. Provet pumpas genom ett smalt rör som innehåller partiklar som har en viss typ av molekyler bundna till sin yta. Dessa molekyler binder till de ämnen som finns i provet, och beroende på ämnenas egenskaper binds de olika hårt, så att de kommer ut genom röret vid olika tidpunkter, och då kan mätas var för sig. Genom att välja hur de molekyler som sitter på partiklarna inne i röret ser ut går det att påverka hur separationen går till.
Erika Wikberg har i sin avhandling undersökt sätt att bättre kunna styra utseendet på de molekyler som sitter bundna till partiklarna. De separationmaterial hon har arbetat med består av partiklar där laddade polymerer, d.v.s. långa molekylkedjor, är bundna till ytan. Genom att använda en speciell polymerisationsteknik har bildandet av själva polymerkedjorna kunnat ske på ett mer kontrollerat sätt. Det finns flera fördelar med att använda en kontrollerad polymerisationsteknik vid tillverkning av separationsmaterial. Bland annat går det att styra polymerkedjornas längd, något som gör det enklare att förutsäga partiklarnas egenskaper. Tekniken gör det också möjligt att skräddarsy molekyler som passar särskilt bra för att separera vissa prover.
De laddade polymerkedjor som finns på de material Erika Wikberg har studerat har speciella egenskaper som gör att de passar speciellt bra för att separera ämnen som är vattenlösliga. I avhandlingen ingår också en del där hon undersökt mer detaljerat hur de laddade polymerkedjorna påverkar vattenmolekyler i sin omgivning, och vad det har för effekt på separationen av kemiska ämnen i ett prov.
Erika Wikberg är född och uppvuxen i Piteå.
Lördagen den 27 septermber försvarar Erika Wikberg, Kemiska Institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Zwitterionic sulfobetaine polymers as stationary phases for liquid chromatography.
Svensk titel: Zwitterjoniska sulfobetainpolymerer som stationärfaser för vätskekromatografi.
Disputationen äger rum kl 10.00 i Sal KB3A9, KBC huset.
Fakultetsopponent är professor Elsa Lundanes, Kjemisk Institutt, Universitetet i Oslo, Norge.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Erika Wikberg
Telefon: 090-786 54 85
E-post: erika.wikberg@chem.umu.se
Afrikansk sömnsjuka är en dödlig sjukdom som drabbar de fattigaste afrikanska länderna söder om Sahara. Den orsakas av ett par underarter av parasiten Trypanosoma brucei. Eftersom parasiterna ständigt ändrar sin yta kan de undvika människans immunförsvar och ta sig in i centrala nervsystemet vilket leder till personlighetstörningar, sömnrubbningar och slutligen döden.
I avhandlingen studeras nukleotidmetabolismen i de sjukdomsframkallande parasiterna. Trypanosomer har låga nivåer av cytidintrifosfat (CTP), en av de fyra byggstenar som behövs för RNA-tillverkning. Därför är CTP-syntetas, det protein som omvandlar uridintrifosfat till CTP, en angreppspunkt för behandling av sömnsjuka. I avhandlingen visas hur man har kunnat behandla parasitinfektioner hos möss genom att hämma CTP-syntetaset med glutaminliknanden ämnen. Skillnaderna i nukleotidmetabolismen mellan trypanosomer och däggdjursceller kan på det sättet utnyttjas till att ge nya möjligheter för behandling av afrikansk sömnsjuka.
Trypanosomer skiljer sig dessutom från däggdjursceller genom att inte nytillverka puriner (t.ex. adenosintrifosfat) utan istället återvinna adenosin från människans blod. I avhandlingen studeras parasiternas adenosin-kinas, ett enzym som deltar i denna återvinning. Med hjälp av adenosinliknande föreningar har tillväxten av trypanosomer kunnat begränsas, både i odling och hos infekterade möss.
Nukleinsyrorna DNA och RNA är en förutsättning för alla organismers överlevnad. Den genetiska koden, som ligger lagrad i DNA, översätts till proteiner via RNA. Ett viktigt enzym vid syntesen av DNA i cellerna är ribonukleotidreduktas, RNR. Nyligen har en ny subenhet till RNR upptäckts, p53R2. Detta protein gör det möjligt för celler att tillverka byggstenar för reparation av DNA och nyproduktion av DNA i mitokondrierna, cellernas energifabriker.
I avhandlingen studeras var i cellen som p53R2 och de båda andra RNR-enheterna, R1 och R2, finns. Med tre skilda metoder konstateras att alla tre subenheterna håller till i den s.k. cytosolen, en membranfri vattenlösning mellan cytoplasmans organeller, och att deoxyribonukleotider tillverkas utanför cellkärnan. Resultatet stärker tidigare fynd om att RNR-aktiviteten regleras genom transkription av R2-protein och inte genom omflyttning av RNR-subenheter inne i cellen.
Fredagen den 3 oktober försvarar Artur Fijolek, Inst. för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Salvage and de novo synthesis of nucleotides in Trypanosoma brucei and mammalian cells.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Sal KB3A9, KBC-huset.
Fakultetsopponent är prof. Arne Holmgren, Karolinska Institutet.
Kontaktinformation
Artur Fijolek är doktorand vid Inst. för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet, tel. 090-786 52 63, e-post artur.fijolek@medchem.umu.se
Träet i regalskeppet Vasa har påverkats kraftigt av de biologiska och kemiska processer skrovet utsatts för under tiden i vattnet (1628–1961), under konserveringsperioden (1962–1989) och därefter i den moderna museimiljön. Järn- och svavelföreningar (totalt 5–10 ton) har införlivats i träet genom naturliga processer under den tid skeppet låg på bottnen i Stockholms hamn.
Svavlet härstammar från nedbrytningen av stockholmarnas orenade avlopp på den syrefria bottnen medan järnet främst kommer från de bultar som höll samman skrovet och andra järnföremål ombord såsom kanonkulor. Vid den efterföljande konserveringen behandlades träet med stora mängder polyetylenglykol (PEG) och svampgifter.
Under den regniga sommaren 2000 varierade luftfuktigheten kraftigt inne i museet och samtidigt upptäckte man vita och gula utfällningar på skeppet. Utfällningarna visade sig vara sura svavel- och järnföreningar, och slutsatsen var att svavlet i träet hade omvandlats till svavelsyra. Oron för vad som höll på att hända med Vasa ledde till en satsning på forskning kring orsakerna, och hur dessa kunde förbyggas.
Gunnar Almkvist och hans kollegor har nu gjort en grundlig undersökning av de kemiska nedbrytningsprocesserna i virket och det visade sig att det är järnet som är den stora boven i dramat, inte svavlet.
Det mest allvarliga är att vedämnena har börjat brytas ned en bit in virket, och att nedbrytningen också har drabbat konserveringsmedlet (PEG). Analyser visar att träet är mycket surt där forskarna fann nedbrytning.
Det låga pH-värdet beror på att det bildats organiska syror såsom myrsyra och oxalsyra vid nedbrytning av träkomponenter och PEG. I dessa områden finns det bara små mängder svavel. Vissa typer av svavelföreningar verkar ha en skyddande effekt då träet är i mycket bättre skick där det finns mycket svavel.
Överallt där det skett nedbrytning finns det i stället gott om järn, och detta järn visar sig vara i en form som är lättrörlig och kemiskt aktiv. Järn kan växla mellan sina oxidationstal och får då speciella egenskaper och kan ingå i speciella reaktioner.
Järnjoner kan vid närvaro av syrgas eller andra ”oxidationsmedel” bilda så kallade radikaler. Dessa är mycket kortlivade men kraftigt reaktiva och kan attackera de flesta biologiska ämnen. Teorin är därför att järnet katalyserar (påskyndar) bildningen av radikaler i Vasas trä. Svavlet däremot kan fungera som en antioxidant som fångar upp radikalerna och hindrar dem från att reagera med veden eller med PEG. Det ämne man först trodde var ett hot tycks alltså vara ett skydd.
I avhandlingen redovisas också försök att extrahera bort järnföreningar från Vasaträ. Resultaten visar att detta är möjligt, men mycket tidskrävande. I processen extraheras även andra vattenlösliga föreningar och syror neutraliseras. Metoden kan med framgång användas på mindre föremål och även utvecklas för behandling och konservering av vattendränkt arkeologiskt trä.
Agronom Gunnar Almkvist, institutionen för kemi, SLU, försvarar sin avhandling The Chemistry of the Vasa – Iron, Acids and Degradation.
Tid: Fredag den 26 september 2008 kl. 10.15
Plats: Sal L, Undervisningshuset, SLU, Ultuna, Uppsala.
Opponent: Professor Bjarne Holmbom, Laboratoriet för trä- och papperskemi, Åbo Akademi, Åbo, Finland.
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen (med en svensk sammanfattning på s 75–76): http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001809/
Kontaktinformation
Mer information:
Gunnar Almkvist, tel. 018-67 15 49, Gunnar.Almkvist@kemi.slu.se
Debatten kring försvarets kostnader är idag mer intensiv än på länge och frågan om krigsmaterielen har kommit i skarpt fokus. Tongångar om att materielen är för dyr och att för mycket köps in från för-svarsindustrin har hörts. Men hur har dagens svenska militärindustriella landskap växt fram?
– Saab, Svenska Aeroplanaktiebolagets, förmåga var vid krigsslutet begränsad; något fullt modernt flygplan hade inte tillverkats under krigsåren. Nu befarades dessutom att efterfrågan skulle krympa samtidigt med att marknaden översvämmades av billiga överskottsplan från utlandet. Företaget såg sig om efter alternativa sysselsättningar som tillverkning av civila passagerarplan och småbilar, säger Kristoffer Strandqvist.
Utvecklingen skulle dock bli en annan. Saab skulle komma att expandera, konstruera och producera stridsflygplan som var state-of-the-art i serier av dubbel längd mot tidigare.
Strandqvist presenterar i avhandlingen en faktaspäckad och i flera stycken överraskande bild av de komplexa händelseförloppen som leder fram till svenska flygsatsningar och flygplansindustrins expansion. Bland annat visar det sig att den socialdemokratiska regeringen under Tage Erlander hade egna motiv och bevekelsegrunder i försvarsfrågan.
Avhandlingen Kritiska år – formativa moment för den svenska flygplansindustrin 1944-1951 kan beställas från EFI (The Economic Research Institute) på EFI.publications@hhs.se.
Kontaktinformation
För ytterligare information, vänligen kontakta:
Kristoffer Strandqvist
Tel: 0768702308
E-post: dks@hhs.se
Dagermans samtliga verk är översatta till franska, vilket är ovanligt för en nordisk författare. Hans dramer sätts ideligen upp på franska scener och hans böcker ges ut i nyutgåvor. Efter framgångarna i Frankrike har även italienarna tagit Dagerman till sitt hjärta, där han går under beteckningen ”den svenske Camus”. Fransmännen, å sin sida, kallar honom ”Nordens Rimbaud”.
Dagerman är naturligtvis läst som en utländsk författare i dessa två länder och hans nordiska exotism har i stor utsträckning medverkat till den mytbild som han är föremål för. Den framkallande kraften för mytbildningen är dock hans självmord, som så ofta är fallet när det gäller myter om artister.
Dagermans nordiska ursprung utlöser hos hans kritiker en lavin av associationer, såväl sociala och litterära som klimatrelaterade. Dessa referenser strålar samman med redan existerande myter om Norden, som att det är en avlägsen plats där ”evig vinter” råder.
Ångesten i Dagermans texter uppfyller med råge läsarnas förväntningar på hur nordisk kultur ska vara med idéer om ”den nordiska melankolin”. Här har de förstås även påverkats av Ingmar Bergman. Karin Dahl understryker att Dagerman fått ett mycket positivt mottagande och att Dagermans dysterhet till och med förför. Man känner igen de franska existentialisterna. Dagerman – sonen från Älvkarleby – verkar således i sina texter återspegla något i deras egen folksjäl.
Karin Dahl tar även upp frågor som rör översatt litteraturs ställning, läsandet av utländsk litteratur och mer specifikt bilden av Sverige genom skönlitteratur. Vad är det som gör att en viss utländsk författare och inte en annan blir upptagen i den litterära kanon i ett visst land? Stig Dagermans succé i Paris har visat sig vara mycket betydelsefull för upptäckandet av Dagerman i andra länder, främst Italien, men också för återupptäckandet av honom i hans hemland Sverige.
Avhandlingens titel: La mythification d’un écrivain étranger. La réception de l’ouvre de Stig Dagerman en France et en Italie.
Disputationen äger rum lördagen den 4 oktober 2008 kl. 10.00
Plats: Sal T 302, Arkeologen, Olof Wijksgatan 6
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Karin Dahl, 0707-67 11 31,
karin.dahl@rom.gu.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-786 48 65
barbro.ryder@hum.gu.se
Formuleringarna om värdegrunden i Lpo 94 gav tidigt upphov till en intensiv debatt – den så kallade ”värdegrundsdebatten” – som från och till sedan dess aktualiseras i medierna. Skolverket, pedagogiska forskare och andra har också försökt förtydliga vad denna värdegrund innebär och vad den bör innebära.
– Detta är emellertid ingen lätt uppgift, då läroplanen innehåller både vaga och motstridiga anvisningar och riktlinjer, hävdar Pia Nykänen. I sin avhandling gör hon en kritisk granskning av olika skrivningar om värdegrunden utifrån ett moralfilosofiskt angreppssätt. I arbetet aktualiseras flera teman som alla har med hur skolans fostran av dagens barn och ungdomar bör se ut. För under rubriken ”värdegrund” samlas idag såväl moraliska normer och värderingar som olika demokratiideal och ideal med avseende på det mångkulturella samhället.
Grundläggande normer och värderingar har formulerats i svenska läroplaner redan långt innan ordet ”värdegrund” infördes. Mot bakgrund av detta ter sig värdegrundsdebatten i mitten av 90-talet som något förvånande. Det som kan skönjas över tid är en alltmer vacklande hållning i läroplanerna, där medvetenheten om dagens mångkulturella samhälle gör sig tydlig. En förskjutning från moralisk fostran till demokratisk och mångkulturell fostran framträder.
Men demokratisk fostran och mångkulturell fostran är inga universallösningar eller enhetliga ideal. Det finns olika idéer om vad som är god demokrati respektive god mångkulturalism. Och även om vi överger en ”moralisk värdegrund” till förmån för en ”demokratisk värdegrund” eller en ”mångkulturell värdegrund” så kvarstår bland annat en grundläggande spänning: den mellan att hävda att en viss uppsättning normer och värderingar ska överföras samtidigt som vikten av att fostra till tolerans betonas.
– Min förhoppning är att denna avhandling ska bidra till en förnyad debatt och mer forskning om vilka normer och värderingar skolan ska – eller inte ska – fostra till och framför allt: på vilka grunder, säger Pia Nykänen.
Avhandlingens titel: Värdegrund, demokrati och tolerans – om skolans fostran i ett mångkulturellt samhälle.
Disputationen äger rum lördagen den 4 oktober 2008 kl. 13.00
Plats: Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6
Opponent: Fil. dr Lena Halldenius, Malmö
Avhandlingen kan beställas från Filosofiska institutionen, annmari.teiffel@phil.gu.se
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Pia Nykänen 031-786 46 24
pia.nykanen@phil.gu.se
Kontaktperson: Barbro Ryder Liljegren
Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
031-786 48 65
barbro.ryder@hum.gu.se
Inger Dahlgren har i sin avhandling utvecklat, testat och analyserat en metod för att utvärdera hur bra samarbetsprojekt mellan verksamheter och organisationer fungerar. Hon menar att många samarbetsprojekt med relativt små medel kan drivas betydligt effektivare om man innan projektet startar ser till att alla i projektet är medvetna och överens om mål, metoder och andra faktorer som påverkar genomförandet.
Som kliniskt verksam psykolog inom vården har hon i första hand haft samarbeten inom landstinget som målgrupp för modellen, men hon tror att den mycket väl kan tillämpas inom andra organisationer.
– Det är en pedagogisk modell och borde vara användbar generellt på samarbeten som behandling och undervisning, och överhuvud taget inom lärande organisationer där man tar fram nya idéer.
Inger Dahlgrens metod består av ett flödesschema för de tre grupper som hon ser som deltagare i projekten – målgruppen för projektet, personalen som genomför projektet, samt organisationen som personalen verkar i. Genom att sätta in projektets deltagare i modellens schema menar Inger Dahlgren att det blir mycket tydligare för ett projekts deltagare vilka projektets utmaningar och problem faktiskt är.
– Deltagarna i ett projekt kan ha helt olika uppfattning om exempelvis vilken målgrupp man egentligen vill nå, om vilka metoder man ska använda, lokaler eller utrustning man behöver. Vem har tolkningsföreträde? Sånt man borde tänkt på innan, men ofta inte gör. Man förutsätter omedvetet att alla tänker som en själv. Att förbättra medborgarnas hälsa kan för en person med en bakgrund vara att vaccinera alla som är över 65 mot influensa. För andra kan det vara att hjälpa barnfamiljer undvika att barn far illa.
Inger Dahlgren ger ett exempel från sin avhandling där primärvården och socialtjänsten gemensamt drev ett projekt som skulle hjälpa just barn som far illa.
– För primärvården var det självklart att man skulle sätta in åtgärder för att hjälpa föräldrar, alltså arbeta förebyggande, medan det för socialtjänsten var självklart att man skulle hjälpa de barn som redan mådde dåligt. Med så olika syn på vad man ska göra är det inte konstigt om ett sådant samarbete blir ofokuserat och inte leder till bästa resultat.
Ett annat tillämpningsområde Inger Dahlgren ser för sin metod är omorganiseringar och nedskärningar.
– Vid omorganisationer är det ganska vanligt att man fokuserar på några få saker och inte ser helheten, vad omorganisationen får för bredare konsekvenser. Vid nedskärningar skär ofta mer eller mindre godtyckligt, utan att i förväg försöka bedöma konsekvenserna och se vilken väg som ger bäst resultat.
Inger Dahlgren är född och uppvuxen i Hudiksvall, och är verksam vid Landstinget i Gävle.
För ytterligare information kontakta Inger Dahlgren på 026-605754, 070-5171848, eller inger.k.dahlgren@telia.com.
– Elevernas motivation är ett försummat område som skolorna faktiskt kan påverka. Många elever har dessutom dåligt självförtroende när det gäller språk, säger Rakel Österberg, som också är gymnasielärare i spanska och franska.
Under tre års tid har Rakel Österberg filmat och dokumenterat språkutvecklingen i talad spanska hos en grupp gymnasieelever som läser spanska. Vidare har hon genomfört djupintervjuer kring elevernas motivation och språkliv.
Att motivation är viktigt anar de flesta intuitivt, men att påvisa betydelsegraden vetenskapligt är metodiskt svårt. Rakel Österberg har utvecklat en metod för detta. Språkutvecklingen hos eleverna har därefter jämförts mot ett test som försöker fånga individernas språkbegåvning.
Hon visar vidare i avhandlingen att eleverna inte lär sig olika färdigheter i språket linjärt, utan stötvis. Grammatisk språkriktighet utvecklas alltså inte alltid hand i hand med ordrikedom och komplexitet i språket.
– När antalet språkelever nu ökar dramatiskt vid gymnasieskolorna är det därför angeläget att också utveckla insikterna och metoderna för språkundervisningen, säger hon.
Intresset för att läsa främmande språk växer starkt vid gymnasieskolorna sedan det i höst blivit möjligt att få meritpoäng för språken. Spanska är i särklass populärast.
Rakel Österberg disputerar vid Institutionen för spanska, portugisiska och latinamerikanska studier (ISPLA) vid Stockholms universitet. Hon har varit knuten till Nationella forskarskolan i romanska språk, FOROM. Disputationen äger rum den 26 september kl 14.00 i hörsal 5, hus B, Universitetsvägen 10, Frescati.
Doktorsavhandlingens titel: ”Motivación, aptitud y desarollo estructural. Un estudio de la actuación lingüística en aprendiendes suecos de español L2.”
(Motivation, aptitud och strukturell utveckling. En studie av lingvistisk performans hos svenska inlärare av spanska L2, spanska som främmande språk.”)
Avhandlingen, inklusive en sammanfattning på engelska, kan laddas ner som pdf på
http://www.diva-portal.org/diva/getDocument?urn_nbn_se_su_diva-8120-2__fulltext.pdf
Kontaktinformation
Ytterligare information
Rakel Österberg, vid Institutionen för spanska, portugisiska och latinamerikanska studier (ISPLA), Stockholms universitet, tfn 0730-33 33 61 (mobil), 08-37 47 85 (bost), 08-16 33 04 (universitetet), e-post rakel@isp.su.se
För porträttbild, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.
