I sin doktorsavhandling analyserar historikern Jesper Johansson LO:s argumentationslinjer och institutionella praktiker vad gäller introduktion och inkorporering av invandrare i såväl samhället som vid arbetsplatserna och inom den fackliga rörelsen.
Studien är den första undersökningen som systematiskt analyserar hur sambanden mellan LO:s invandringspolitik och invandrarpolitik såg ut under perioden 1945-1981. Studien behandlar också hur processen tedde sig när LO för första gången formade ett invandrarpolitiskt åtgärdsprogram på 1970-talet. I avhandlingen diskuterar Jesper Johansson även hur makt- och statusrelationer utifrån klass, etnicitet och kön formats i retoriska tal, texter och institutionella praktiker.
Ett viktigt resultat som Johansson åskådliggör är hur invandrarpolitiska åtgärder som språkundervisning, samhällsinformation och fackliga kurser inom LO, inriktades på en funktionell anpassning av invandrade arbetare till väletablerade svenska och socialdemokratiska normer.
I avhandlingen jämför Johansson också LO:s policy och praktiker till dess motsvarigheter i Storbritannien, Frankrike, Västtyskland och Norge.
Jesper Johansson är verksam som forskare och lärare i historia vid Växjö universitet. Hans avhandling har producerats inom ramen för Nationella Forskarskolan i historia, med säte vid Lunds universitet.
Avhandlingen ”Så gör vi inte här i Sverige. Vi brukar göra så här.” Retorik och praktik i LO:s invandrarpolitik 1945-1981 försvaras fredagen 19 september 2008, kl. 13.15.
Disputationen äger rum i sal Homeros, Växjö universitet.
Fakultetsopponent är docent Anders Wigerfelt-Svensson, Malmö högskola.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Jesper Johansson, e-post: jesper.johansson@vxu.se, telefon: 0470-70 85 21.
Avhandlingen går att beställa genom Kerstin Brodén, Växjö University Press, telefon: 0470-708267 eller e-post: vup@vxu.se.
Ledgångsreumatism upplevs ofta som mer smärtsamt hos kvinnor än hos män, även om de synliga symtomen är likartade. Enligt forskarna bör läkare ta mer hänsyn till subjektiva skillnader när de bedömer behovet av läkemedel. Detta och andra rön presenteras på en nu pågående kongress om genusmedicin som anordnas av Karolinska Institutet.
Ledgångsreumatism är av okänd anledning ungefär tre gånger vanligare hos kvinnor än hos män. Flera studier tyder dessutom på att ledgångsreumatism på lång sikt försämrar livskvaliteten mer hos drabbade kvinnor än hos drabbade män. Även här är de bakomliggande orsakerna oklara, men forskare har spekulerat i om de mediciner som används påverkar män och kvinnor olika.
Forskare vid Karolinska Institutet presenterar nu en studie som ger viktiga ledtrådar till varför prognosen skiljer sig mellan könen. Forskarna har visat att män som genomgår en standardbehandling mot reumatism förbättras betydligt mer än kvinnor som genomgår samma behandling – både när det gäller objektiva mått som graden av svullnad i lederna och utifrån patienternas upplevelser av sin sjukdom.
– Rent objektivt hade läkemedlet en något bättre effekt på männen än på kvinnorna. Men den största skillnaden var av subjektiv karaktär. Kvinnorna i studien upplevde sig som sjukare även om de hade förbättrats lika mycket i lederna, säger docent Ronald van Vollenhoven som har lett studien.
Enligt Ronald van Vollenhoven är det viktigt att ta hänsyn till subjektiva skillnader när sjukdomens svårighetsgrad bedöms. Om man bara ser till de kroppsliga symtomen riskerar personer med svåra smärtor att bli utan de mest effektiva läkemedlen, som på grund av höga kostnader och risk för biverkningar bara ges till de allra sjukaste.
I en uppföljande analys jämförde forskarna sjukdomsgraden hos män och kvinnor som fått behandling med så kallade biologiska läkemedel, vilka bara ges till personer som bedöms vara svårt sjuka. Det visade sig att kvinnor och män som fått inleda behandling låg på samma nivå när det gäller objektiva manifestationer av sjukdomen. Däremot upplevde sig kvinnorna sjukare än männen.
– Kvinnor och män har behandlats på lika villkor utifrån läkarnas perspektiv, men man har kanske inte känt till det faktum att smärtan kan vara värre för kvinnor än för män. Eftersom målet är att minska lidandet borde man sträva efter att ta mer hänsyn till de subjektiva aspekterna av ledgångsreumatism, säger Ronald van Vollenhoven.
För mer information om studien, kontakta:
Docent och överläkare Ronald van Vollenhoven
Institutionen för Medicin, Solna
Tel: 08-517 760 77 eller 073-978 91 58
E-post: Ronald.van.Vollenhoven@ki.se
För mer information om genuskonferensen, kontakta:
Professor Karin Schenck-Gustafsson
Chef Centrum för genusmedicin, Karolinska Institutet
Tel: 08-517 746 86 eller 070-484 83 66
E-post: Karin.Schenck-Gustafsson@ki.se
Pressekreterare Sabina Bossi
Tel: 08-524 860 66 eller 070-614 60 66
E-post: sabina.bossi@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
”Hydrodynamik i väldigt grunda sjöar, En studie i Krankesjön, Sverige” är titeln på arbetet som försvaras från kl 10:15 i sal V:A, i V-huset på LTH, Lunds Tekniska Högskola.
– Jag har upptäckt nya rön kring hur sediment rör sig i grunda sjöar, tagit fram en modell för att beräkna vågors dämpning i vass och undersökt en liten ström vid vasskanten. Resultaten kan användas vid restaurering av sjöar (t ex när man vill att en grumlig sjö ska bli klarare) eller vid skapandet av nya sjöar och våtmarker, vilket blir allt vanligare företeelser. Välmående grunda sjöar med klart vatten är trevliga bad-, fiske- och fågel-sjöar, och kan också ha en renande effekt på det vatten som rinner in i sjön, förklarar Charlotta Borell Lövstedt.
För att förstå hur en sjö fungerar behövs kunskaper inom biologi, kemi och fysik samt hur dessa hänger ihop. Till exempel skapar vindar vågor (fysik) som kan virvla upp sediment från botten (fysik). Det uppvirvlade sedimentet kan avge näring till vattnet (kemi) som göder friflytande små alger så att det kan uppstå algblomningar (biologi). Avhandlingen handlar om fysik i sjöar, och då främst vattnets rörelser – hydrodynamik.
Det som skiljer grunda sjöar från djupa när det gäller hydrodynamik är bl a att det kan växa undervattensväxter eller vass över stora delar av botten vilka på olika sätt kan påverka vattenrörelser. Dessutom kan vågors rörelser ”nå” ner till stora delar av botten och där virvla upp sedimentet (s k resuspension).
Charlotta Borell Lövstedt har fokuserat på framför allt tre områden:
1) en liten lokal ström som uppstår vid vasskanten till följd av att ytvattnet inne i vassen är kallare,
2) hur våghöjder beräknas utifrån vindhastigheter och hur dessa vågor påverkas av vassbälten, och
3) hur vindmönstret bestämmer var löst sediment ackumuleras och när detta resuspenderas, samt hur detta kan påverka hur grumlig sjön är i ett längre tidsperspektiv.
Charlotta är den första civilingenjören i ekosystemteknik som disputerar.
Kontaktinformation
För ytterligare upplysningar: Charlotta Borell Lövstedt 046-222 44 87, Mobil: 072-37 02 95
Charlotta.Borell_Lovstedt@tvrl.lth.se
Personlig hemsida: http://aqua.tvrl.lth.se/charlotta/index.htm
Röda blodkroppar har en livslängd på ca 120 dagar. Därefter bryts de ner av makrofager (storätarceller) i mjälten och levern. Den stora mängden av dessa celler i blodet betyder att hela 360 miljarder röda blodkroppar bryts ner varje dygn. Exakt vad som gör att gamla röda blodkroppar uppfattas som uttjänta och elimineras från blodet är en gammal gåta. Troligen beror en viktig del av åldrandeprocessen på den långvariga exponeringen för syre, som medför gradvisa förändringar av de röda blodkropparnas cellmembran. En annan egenskap hos åldrade celler är att små mängder antikroppar lättare fastnar på dem. Sammantaget ökar detta risken för att blodcellerna slukas av makrofager när de passerar mjälten eller levern.
Proteinet CD47 finns på ytan av alla kroppens celler och fungerar som en viktig signal till immunförsvaret för att motverka att det förstör kroppsegna celler. CD47 kan därför liknas vid en ID-bricka: Om den saknas identifieras cellen som obehörig och elimineras av immunförsvarets makrofager. Normalt skyddas röda blodkroppar från att slukas av makrofager genom att CD47 binder till ”broms-proteinet” SIRP-alfa på makrofagerna.
Umeåforskarna visar nu att CD47 på röda blodkroppar som skadats av syre (oxiderats) kan ha olika effekter vid kontakt med makrofager. Oxidationen leder till att CD47-proteinet ”fastnar” i blodkropparnas cellmembran, vilket ger proteinet sämre möjligheter att förflytta sig på cellytan. Studien visar att när makrofagerna slukar röda blodkroppar med hjälp av s.k. ”scavengerreceptorer” saknar CD47 skyddande effekt. Om blodkropparna däremot har bundit antikroppar till sin yta kan CD47 på de oxiderade cellerna fortfarande bromsa makrofagernas angrepp. Dessa ändrade egenskaper hos proteinet CD47 på åldrade röda blodkroppar skulle kunna vara en viktig del av förklaringen till att åldrade blodkroppar relativt lätt kan elimineras ur blodet.
De nya kunskaperna ökar förståelsen kring de mekanismer som styr upptag och nedbrytning av uttjänta röda blodkroppar. På sikt kan de också ge bättre möjligheter att påverka överlevnaden hos röda blodkroppar som lagras i blodbanker.
Författare till artikeln är Mattias Olsson and Per-Arne Oldenborg, båda vid Inst. för integrativ medicinsk biologi, avdelningen för histologi med cellbiologi.
M Olsson, PA Oldenborg: “CD47 on experimentally senescent murine RBCs inhibits phagocytosis following Fc receptor-mediated but not scavenger receptor-mediated recognition by macrophages”. Blood First Edition Paper, prepublished online September 8, 2008; DOI 10.1182/blood-2008-03-143008 (http://bloodjournal.hematologylibrary.org/cgi/content/abstract/blood-2008-03-143008v1)
Kontaktinformation
För mer information, kontakta gärna docent Per-Arne Oldenborg, tel. 090-786 59 74,
e-post per-arne.oldenborg@histocel.umu.se
Avhandlingen visar att det finns en tydlig koppling mellan mammans fettmassa och barnets vikt under fosterstadiet och vid födseln.
– Att fetma och övervikt hos mamman leder till ökad fostertillväxt beror troligen på att gravida kvinnor med övervikt har ökad fettmassa som bidrar till insulinresistens. Det här leder till att glukosproduktionen hos kvinnan ökar, vilket i sin tur stimulerar fostrets tillväxt, förklarar Fredrik Ahlsson vid institutionen för kvinnors och barns hälsa.
Han har också studerat ämnesomsättning hos nyfödda barn med oproportionerligt hög kroppsvikt. Resultaten visar att dessa barn har en ökad fettomsättning och uppvisar tecken på insulinresistens redan under sitt första levnadsdygn.
Flickor som vid födelsen väger mycket i förhållande till sin kroppslängd löper risk att själva få barn vars kroppsvikt ligger över det normala. Även kvinnor med graviditetsdiabetes riskerar att föda överviktiga barn. Förutom att detta kan leda till komplikationer i samband med förlossningen riskerar dessa barn att i vuxen ålder drabbas av problem som övervikt, fetma, hjärtkärlsjukdom, diabetes samt bröst- och prostatacancer.
Fredrik Ahlssons studier visar också att flickor som vid födseln väger mycket utan att vara speciellt långa ofta kan få problem med övervikt eller fetma redan i 20-årsåldern. Resultaten visar att man även måste ta hänsyn till födelselängden och inte bara födelsevikten när man försöker värdera risken för att utveckla sjukdomar senare i livet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Fredrik Ahlsson, 018-611 58 85, 073 397 00 28, e-post: fredrik.ahlsson@kbh.uu.se
Umeåforskaren Jenny Samuelsson har undersökt hur svårt det är att hitta texter som kritiserar ojämlikhet mellan könen i bibliotekens databaser. Hon menar att ämnesordslistor och klassifikationssystem systematiskt marginaliserar feministisk litteratur, och framförallt feministisk forskning.
– Antingen får man alldeles för många träffar eller nästan inga alls. Ofta får man både sökträffar på feministisk litteratur och litteratur som på andra sätt handlar om manlighet, kvinnlighet, jämställdhet eller genus, förklarar Jenny Samuelsson.
Enligt hennes resultat är det nästan omöjligt att söka och hitta igen litteratur om feminism och feministisk forskning vid både allmänna och specialiserade bibliotek. I Sverige är Kvinnohistoriska samlingarna med databaserna KVINNSAM och GENA specialiserade på bland annat feministisk litteratur. Jenny Samuelsson menar att det har satsats för lite resurser på kunskapsorganisationssystem vid bibliotek som detta.
– Systemen som används har en alltför enkel struktur, där indelningen är alldeles för grov. Inte heller här skiljer man feministisk litteratur från annan litteratur om kön och jämställdhet, anser Jenny Samuelsson, och tillägger att Kvinnohistoriska samlingarna inte är specifikt inriktade på enbart feministisk litteratur, utan också på litteratur från den bredare kvinno-, mans- och genusorienterade domänen.
Jenny Samuelsson menar att för att feministisk litteratur ska bli sökbar på biblioteken krävs en kunskapsorganisation som möjliggör indexering och klassifikation av feministiska perspektiv på kön och makt – inte enbart breda, tematiska begrepp. Att feminismen inte bara är en socialpolitisk kvinnofråga, utan också ett kritiserande och emanciperande perspektiv med fokus på ojämlika könsförhållanden, måste också synliggöras.
Jenny Samuelsson är uppväxt i Norrköping, och flyttade 1998 till Umeå för att läsa Biblioteks- och informationsvetenskap. Efter magisterexamen i detta ämne år 2000, påbörjade hon sin doktorandutbildning.
Fredagen den 12 september försvarar Jenny Samuelsson, Sociologiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln På väg från ingenstans. Kritik och emancipation av kunskapsorganisation för feministisk forskning. Disputationen äger rum kl. 10.15 i hörsal F, Humanisthuset. Fakultetsopponent är docent Jack Andersen, Danmarks Biblioteksskole.
Kontaktinformation
Kontaktinformation:
Jenny Samuelsson,
Sociologiska institutionen,
Umeå universitet,
tel: 090-786 9815, 0707-607 790
e-post: jenny.samuelsson@soc.umu.se
Professor Fredrik Elinder och med dr Amir Broomand, forskare i molekylär neurobiologi, lägger fram sina resultat i det kommande numret av den högrankade tidskriften Neuron.
Nervimpulser förmedlas mellan cellerna i hastigheter upp till 100 meter i sekunden. Dessa elektriska impulser går via cellmembranet, där det finns elektriskt känsliga kanaler som kan öppnas och stängas för att reglera trafiken av natrium- och kaliumjoner. Denna jontransport är av stor betydelse för funktioner i bland annat hjärnan, hjärtat och musklerna.
Jonkanalerna är omsorgsfullt utforskade och 2003 gick Nobelpriset i kemi till amerikanen Roderick MacKinnon, som utrett den inre strukturen i en öppen kaliumkanal. Däremot har det hittills varit okänt hur kanalen ser ut när den är stängd.
Frågan har i åratal vållat en het vetenskaplig debatt med många framstående forskare involverade. Tre olika modeller har lanserats.
– Vi har för första gången visat med experiment vilken modell som är den rätta, nämligen den så kallade spiralskruven. Vi har klarlagt hur den spänningskänsliga delen av kanalen skruvar sig genom kanalproteinet och får dörren till kanalen att öppnas och stängas, säger Fredrik Elinder.
LiU-forskarnas arbete öppnar för en ny strategi för läkemedel mot sjukdomar med koppling till nervsystemet.
– Här har vi en tänkbar måltavla för nya läkemedel mot till exempel migrän, hjärtarrytmier, epilepsi och muskelsjukdomar – tillstånd som kan bero på felaktiga jonkanaler, säger Elinder.
En mängd olika läkemedel verkar genom att påverka jonkanalerna. En tandläkarbedövning pluggar till exempel igen hålen så att inga impulser kan gå fram. Det är en brutal effekt som inte alltid är lämplig.
Ska man sätta in behandling i hjärnan eller hjärtat måste man vara mer specifik. I stället för att proppa igen en jonkanal försöker man modifiera öppnings- och stängningsmekanismen med ett läkemedel som smörjer ”gångjärnet” till kanalens dörr. De nya rönen ökar chansen att hitta sådana medicinska smörjmedel.
Illustration: En spänningsaktiverad jonkanal i öppet läge, som man ser den när man betraktar cellen från utsidan. Varje del i kanalens proteinstruktur har fått sin egen färg. Jonerna passerar genom hålet i mitten.
Kontaktinformation
Kontakt:
Fredrik Elinder 073-7538370, fredrik.elinder@ibk.liu.se
Rottickan (Heterobasidion annosum) är den överlägset svåraste skadegöraren i svenskt skogsbruk, och problemen är störst i granskog. Angreppen börjar vanligen med att sporer landar och etablerar sig på färska stubbytor, varifrån svampen sprider sig till närliggande, stående träd via rotkontakter mellan stubbens och trädets rötter. Nicklas Samils avhandling handlar om två bekämpningsmetoder: kemisk respektive biologisk stubbehandling.
Vid kemisk bekämpning appliceras 35-procentig urealösning på stubbytor vid gallringsarbete. Urean höjer pH-värdet i veden till den grad att rottickan inte kan etablera sig i stubbytan. Urea finns i urin och används även som gödning och i produkter som hudkrämer och tuggummi.
Nicklas Samils undersökningar av två granbestånd i Skåne som gallrats femton år tidigare visar att ureabehandling ger ett gott skydd mot rotröta och att behandlingen har god långtidseffekt. På de ytor där de färska stubbytorna hade behandlats med urea vid gallringen var 6 % av träden döda eller rötskadade efter femton år. På ytor där stubbarna inte behandlades var 46 % av träden döda eller angripna. Dessutom hade inte ett enda träd på de behandlade ytorna fällts av de kraftiga stormarna år 2005 och 2007, medan de obehandlade ytorna hade förlorat 9 % av sina träd.
Vid biologisk bekämpning appliceras en suspension med sporer från pergamentsvamp (Phlebiopsis gigantea) direkt på stubbytan efter kapning. Denna svamp är vanlig i våra skogar och lever normalt som nedbrytare på färsk ved. Pergamentsvampen växer ut över stubbytan och förhindrar rottickans framfart, främst genom att fysiskt hindra rottickan från att etablera sig. Sedan mitten av 1990-talet används en produkt (Rotstop®) i svenska granskogar vid gallring och slutavverkning för att minska rötskador på kvarlämnade träd.
En jämförelse av olika individer av rotticka visade att svampens tålighet mot överväxning av pergamentsvamp varierar. Det innebär att rottickan har förutsättningar att utveckla individer som är mer toleranta mot pergamentsvampen om rätt omständigheter uppstår. Nicklas Samils anser dock att risken för att detta ska ske i skogsmark är mycket liten.
Det preparat som används kommersiellt innehåller sporer från en enda individ (klon) av pergamentsvamp. När Nicklas Samils undersökte pergamentsvampbeståndet i ett område fyra år efter en stubbehandling visade det sig att de individer som hittades uppvisade stora likheter med den klon som använts vid behandlingen, men att ingen var identisk. Detta visar att den kommersiella klonen parar sig med de naturligt förekommande individerna. Den klon man applicerade verkade dock inte ha spritt sig utanför behandlingens yta.
En jämförelse av olika populationer av pergamentsvamp i områden runt Östersjön med nordamerikanska individer av samma art visade att det finns så stora genetiska skillnader mellan amerikanska och europeiska individer att man inte bör flytta isolat mellan kontinenterna.
Modifierad variant för forskningsändamål
För att kunna studera rottickans samspel med andra svampar under mikroskop har Nicklas Samils tagit fram genetiskt modifierade isolat som har självlysande mycel och därmed enkelt kan skiljas från andra svampar.
____________
Nicklas Samils, institutionen för skoglig mykologi och patologi, SLU, försvarar sin avhandling Monitoring the Control Methods of Heterobasidion annosum s.l. Root Rot.
Tid: Fredag den 12 september 2008, kl. 09.15
Plats: Sal FU 26, HVC (Husdjursvetenskapligt centrum), SLU, Ultuna, Uppsala.
Opponent: Professor Stephen Woodward, School of Biological Sciences, University of Aberdeen, Aberdeen, Skottland.
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001790/
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU:
http://www.slu.se/page.cfm?page=102
Kontaktinformation
Mer information:
Nicklas Samils, tel. 073-531 03 32, Nicklas.Samils@mykopat.slu.se
Under efterkrigstiden har den svenska flyktingpolitiken beskrivits i termer av ”det goda Sverige” med hjältar som Raoul Wallenberg och Folke Bernadotte. Men hur väl stämmer den bilden med att svenska myndigheter särskilde judar från icke-judiska flyktingar och använde ”ras” som indelningsgrund i den svenska utlänningsstatistiken? Denna fråga är utgångspunkten för Karin Kvist Geverts avhandlingsarbete där hon i detalj undersöker den svenska flyktingpolitiken under andra världskriget.
Hösten 1943 riktade nationalekonomen och debattören Karin Kock skarp kritik mot denna särskiljning och anklagade Socialstyrelsens utlänningsbyrå och Utrikesdepartementet för antisemitism. Utlänningsbyråns chef svarade att beteckningen ”jude” inte alls ”innebär något förklenande för en del svenska öron” och menade att frågan om ”ras” bara var en saklig uppgift i statistiken.
Anklagelserna fick dock myndigheterna att dra öronen åt sig och sluta publicera offentlig statistik om flyktingarnas ”ras”. Men trots att flyktingpolitiken svängde från diskriminering till en storskalig mottagning av flyktingar vid krigsslutet, fortsatte myndigheterna att i hemlighet särskilja judiska flyktingar ända fram till februari 1944.
Parallellt levde också antisemitiska föreställningar om judar som annorlunda och ”främmande” kvar. Hur ska man förklara det motsägelsefulla i att svenska myndigheter å ena sidan räddade judiska flyktingar och å andra sidan fortfarande hyste antisemitiska föreställningar?
Karin Kvist Geverts visar för första gången kvantitativa beräkningar av hur många judiska flyktingar som fick avslag och bifall på sina ansökningar om inrese- och uppehållstillstånd i Sverige. Resultaten visar att judiska flyktingar diskriminerades på grund av sin ”ras”.
Diskrimineringen hade ingen grund i lagstiftningen, men implementerades på administrativ nivå i olika riktlinjer och principer. Kvist Geverts visar också att svenska tjänstemän uppfattade ”ras” som ett sakligt begrepp och sin egen roll som objektiv och värderingsfri. Det ansågs legitimt för tjänstemännen att uttrycka moderata antisemitiska föreställningar samtidigt som de tog avstånd från antisemitism och nazism.
– Antisemitismen existerade som ett bakgrundsbrus i det svenska samhället. Den fanns som något ”normalt” i det svenska samhället under 1930- och 1940-talet och bidrog till särskiljningen och diskrimineringen av judiska flyktingar, säger hon.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Karin Kvist Geverts, tel: 018-471 57 35, 073-348 17 51, karin.kvist_geverts@hgs.uu.se
Jordbävningen utanför Sumatras kust och den efterföljande tsunamin den 26 december 2004 dödade närmare en kvarts miljon människor. Bland de döda fanns 543 svenska turister, varav 140 var barn under 18 år. Genom att kartlägga de överlevandes känslor och tankar vill forskarna öka kunskapen i vården kring människors olika reaktioner i samband med stora naturkatastrofer.
– Vårdpersonalens bemötande spelar en viktig roll när det gäller möjligheten för offer vid den här typen av stora uppmärksammade katastrofer att bearbeta sina upplevelser och gå vidare i livet, säger Arne Rehnsfeldt, professor vid Högskolan i Stord/Haugesund och forskningsledare vid Karolinska Institutet.
I studien, som publiceras i Journal of Advanced Nursing, deltog tretton kvinnor och sex män i åldrarna 24 – 67 år. Intervjuerna genomfördes enskilt eller i grupp, med början 21 månader efter katastrofen och sedan fem gånger ytterligare med åtta veckors intervall. Tolv av deltagarna var på semester i området när katastrofen inträffade. Resten befann sig hemma i Sverige, men hade anhöriga som omkom. Vissa hade förlorat upp till fyra familjemedlemmar, inklusive barn, i tragedin.
De upplevelser som beskrivs i studien sträcker sig från känslan av att befinna sig i paradiset före katastrofen, den traumatiska händelsen och sorgen efteråt till strategier för att hitta tillbaka till vardagen och om möjligt gå vidare i livet. Som en gemensam nämnare i deltagarnas upplevelser pekar forskarna ut en ökad livskänsla och förändrad syn på gemenskap och vad som är viktigt i tillvaron.
– I den här första studien tittar vi på de initiala reaktionerna av katastrofen. Vi kommer sedan att gå vidare och titta på långtidseffekterna, säger Arne Rehnsfeldt.
Forskarna sammanfattar deltagarnas berättelser kring nio teman:
• Att vara i paradiset
• Att inte förstå händelseutvecklingen
• Att uppleva en kamp mellan existens och destruktion
• Innebörden i att hjälpa andra
• Att uppleva ett outhärdligt lidande
• Att söka efter anförvanter var ett sätt att hantera ett upplöst inre tillstånd
• Att finna mening mitt i meningslösheten
• Maktlöshetens och sorgens bojor finns kvar även vid hemkomsten
• En helande gemenskap med andra ger vila i den egna ensamheten
Studien är genomförd i samarbete med svenska Röda Korset.
Publikation: “The immediate lived experience of the 2004 tsunami disaster by Swedish tourists”, Maj-Britt Råholm, Maria Arman & Arne Rehnsfeldt, Journal of Advanced Nursing, 10 september 2008.
För frågor, kontakta:
Professor Arne Rehnsfeldt
Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle
Tel: 08-524 83558 (kopplas om till mobil)
E-post: arne.rehnsfeldt@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 eller 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
– MRT kan ge en tydligare diagnos, men det förändrar sannolikt inte patientens behandling, säger tandläkaren och forskaren Napat Limchaichana.
Hon har disputerat på avhandlingen ”Magnetic Resonance Imaging In Patients With Temporomandibular Disorders And Pain” på Odontologiska fakulteten (Tandvårdshögskolan) i Malmö.
Magnetresonanstomografi, MRT, är en avancerad och dyrbar undersökning som gör det möjligt att få fram detaljerade bilder av människokroppen. Metoden har varit i bruk sedan 1970-talet och används bland annat för att avbilda käkleden hos patienter med smärta orsakad av så kallad temporomandibulär dysfunktion, TMD.
Det beräknas att cirka tio procent av den vuxna befolkningen i Sverige lider av TMD. Av dem undersöks ett fåtal med MRT varje år och väntetiderna kan variera från en till flera månader. Men för en stor majoritet av patienterna är undersökningen onödig eftersom svaret från den inte förändrar deras behandling.
– Svaret ger tandläkarna möjlighet att ställa en säkrare diagnos, men för patienterna förändrar det sällan något, säger Napat Limchaichana.
Det finns inte heller någon anledning att vänta på ett MRT-svar innan behandlingen startar menar Napat Limchaichana.
– Jag har i mina studier funnit att man kan börja behandla patienten direkt och att MRT bara behöver användas som ett komplement till diagnostiken om behandlingen inte har effekt, säger hon.
Till vanliga behandlingsmetoder för patienter med TMD hör rörelseträning, bettskenor, smärtlindrande mediciner och kognitiv beteendeterapi. Bettskenor anses exempelvis förändra läget av patientens käkledshuvud vilket minskar smärtan. Men när Napat Limchaichana undersökte 48 patienter med MRT efter 10 veckors behandling med bettskena upptäcktes inga förändringar av käkledshuvudets läge jämfört med före behandlingen. Trots det angav 56 % av patienterna en smärtreduktion med minst 30 procent efter sex veckors behandling.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Napat Limchaichana på telefon 040-665 84 09 eller via e-post, napat.limchaichana@mah.se
I en ny rapport från IFAU studeras hur antalet anställda i kommunerna påverkas av höjningar i det generella statsbidraget. Resultaten visar att då statsbidraget ökar med 100 kronor per kommuninvånare – vilket motsvarar 6–7 procents ökade bidrag för en genomsnittskommun – så påverkas inte antalet anställda inom barnomsorg, skola och äldreomsorg. Däremot ökar antalet lägre tjänstemän inom den kommunala administrationen med 1,5 procent.
Rapporten jämför kommuner som fått ökade statsbidrag eftersom de haft en befolkningsminskning på över två procent de senaste tio åren med kommuner som ligger precis under gränsen och inte fått ökade statsbidrag. På så sätt kan man ta hänsyn till bakomliggande faktorer som påverkar såväl statsbidrag som sysselsättning. Genom att jämföra kommuner som har fått extra statsbidrag med dem som inte har fått det kan vi uttala oss om vilka effekter generella statsbidrag har på sysselsättningen i kommunen. Totalt studeras 279 kommuner under 1996–2004.
20 procent av alla anställda i Sverige är anställda av kommunerna, vilket gör dessa till mycket viktiga arbetsgivare. Mer än 2/3 av kommunens personal är anställda inom barnomsorg, skola och äldreomsorg. För de kommuner som fick ta del av bidraget utgjorde det i genomsnitt 18 procent av det totala kostnadsutjämningsbidraget, vilket i sin tur utgjorde kring 20 procent av det totala statsbidraget. Kommunerna som fick extra statsbidrag är spridda i hela Sverige, även om flertalet ligger i norra Sverige.
IFAU-rapport 2008:14 ”Hur fördelas ökade generella statsbidrag mellan personal i olika kommunala sektorer?” bygger på IFAU Working paper 2008:17.
Bägge är skrivna av Matz Dahlberg, Heléne Lundqvist och Eva Mörk, IFAU och Nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet.
Kontaktinformation
Om du vill veta mer kontakta Matz Dahlberg, tel. 018-471 70 91, e-post: Matz.Dahlberg@nek.uu.se eller Eva Mörk, tel 018-471 70 72, mobil 070-237 67 00, e-post: Eva.Mork@ifau.uu.se.
Det är känt att trafikolyckor utgör en vanlig orsak till att personer drabbas av mer eller mindre omfattande fysiska och psykiska skador. Tidigare studier har visat behovet av någon form av uppföljning från hälso- och sjukvården i efterförloppet. Syftet med avhandlingen var därför att beskriva trafikskadades erfarenheter av det akuta omhändertagandet, samt att pröva och utvärdera effekterna av en modell med uppföljande telefonsamtal från sjuksköterska.
I studierna inkluderades sammanlagt 568 personer — bilister, cyklister och fotgängare — vilka skadat sig i trafikmiljö och sökt vård vid akutmottagning. De var i åldern 18-70 år och hade både lindringa och mer allvarliga skador.
Resultaten visar betydelsen av ett bra och kompetent bemötande från vårdgivarna oavsett graden av skada. Kort väntetid på akutmottagningen var viktigt för upplevelsen av en god vårdkvalitet. Den grupp som fick råd och stöd via telefonuppföljning av sjuksköterska uppgav efter sex månader en allmänt högre hälsorelaterad livskvalitet i jämförelse med kontrollgruppen. De råd som gavs vid uppföljningen handlade om egenvård, om förklaring av kvarvarande symtom, om hänvisning att söka vårdcentral eller sjukhus, om hänvisning att söka sjukgymnast, information om prognosen samt information om läkemedel i sammanhanget. En större andel kvinnor än män fick råd. Bilisterna var den trafikantkategori som hade mest nytta av telefoninterventionen med mindre smärtor och besvär samt mindre problem att utföra sina dagliga aktiviteter. Telefonuppföljningen är även kostnadseffektiv eftersom den innebär en låg kostnad per kvalitetsjusterat levnadsår.
Resultaten är unika inom trafikforskningen och talar sammantaget för att telefonuppföljning i efterförloppet är ett värdefullt komplement efter en trafikskada. Med tanke på det höga antalet personer som skadas varje år finns stora vinster att göra både för den skadade och för samhället.
Fredagen den 18 september försvarar Carin Franzén, Inst. för omvårdnad samt Inst. för kirurgi och perioperativ vetenskap, enheten för kirurgi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Trafikskadades erfarenheter av vård och kostnadseffektivt stöd.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i aulan, Vårdvetarhuset.
Fakultetsopponent är prof. Inger Ekman, Institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Göteborgs Universitet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Carin Franzén på e-post carin.franzen@nurs.umu.se, arbetstelefon 08-58580256 eller mobil 070-5304377
Porträttbild kan hämtas via
http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/
Snart ett år har gått sedan ekologen Ingemar Jönsson lät skicka iväg cirka 3000 mikroskopiska björndjur (tardigrader) på en tolv dagar lång rymdfärd. Syftet med forskningsprojektet, som stöds av European Space Agency, var att få veta mer om björndjurens grundläggande fysiologi genom att se om de kan överleva i rymdmiljö.
Nu offentliggör Ingemar Jönsson och hans forskningskollegor i Stockholm, Stuttgart och Köln sina forskningsresultat, bland annat genom en artikel i den internationella tidskriften Current Biology.
– Våra huvudresultat är att rymdens vakuum, som innebär extrem uttorkning, och den kosmiska strålningen inte är några problem för björndjur. Däremot är rymdens ultravioletta strålning skadlig även för björndjur, men ett fåtal individer överlever även denna, berättar Ingemar Jönsson.
Att försöka förstå mekanismerna bakom björndjurens exceptionella tolerans blir nu nästa utmaning för Ingemar Jönsson. Han misstänker att även de björndjur som problemfritt klarade rymdfärden faktiskt fick DNA-skador, men att djuren lyckades reparera sina skador.
– All kunskap som handlar om reparation av skador på arvsmassan är central inom det medicinska området, säger Ingemar.
– Ett problem vid cancerbehandlingar med strålningsterapi är idag att även friska celler skadas. Om man kan dokumentera och visa på att det finns speciella molekyler som är inblandade vid DNA-reparation hos flercelliga djur som björndjur, kanske dessa kan få betydelse för utvecklingen av strålningsterapi.
Björndjursfakta
Björndjur (tardigrader) ärflercelliga, ryggradslösa djur somär cirka en millimeter stora. De finns i nästan alla världens ekosystem. Det unika med dem är att de klarar regelbunden uttorkning och kan förlora näsan allt vatten de har i kroppen. Vid uttorkning går de in i ett vilotillstånd då kroppen dras samman och ämnesomsättnngen upphör.detta dödliknandeviloläge lyckas björndjuren upprätthålla strukurerna i cellerna tills nytt vatten kommer och de kan bli aktiva igen.
Kontaktinformation
Kontaktuppgifter:
Ingemar Jönsson, tfn: 070-266 65 41
E-post: ingemar.jonsson@hkr.se
Företag och organisationer uppmanas ofta att rekrytera och behålla en arbetskraft som är demografiskt blandad.
– Mångfaldsförespråkare pratar ofta om vad organisationen bör vara, men inte var den är. Det handlar om ett ideal där man pratar om att ”mångfald är lönsamt” och leder till kreativitet. Men man vill sällan prata om det som är obehagligt, att mångfald också kan medföra diskriminering och konflikter, säger forskaren Viktorija Kalonaityte.
– Vi lever i en global värld där mångfalden som skapas inte bara byggs på arbetskraft som är välutbildad och tar jobb som tjänstemän. Stora grupper är socialt och ekonomiskt utsatta.
I Sverige handlar mångfald mycket om integrationspolitik och offentlig sektor, snarare än det mer förekommande, amerikanska storföretagsperspektivet. Viktorija Kalonaityte disputerade nyligen vid Ekonomihögskolan i Lund med en avhandling om identitet och mångfaldsarbete på ett Komvux.
Skolan hon studerat anser sig jobba aktivt med mångfald med stöd av en kommunal mångfaldsplan. Men organisationer fungerar inte alltid som det är tänkt och Viktorija Kalonaityte tittar på orsaker som är knutna till djupt rotade kulturella föreställningar.
I hennes studie handlar det om att mångfaldsplanen i många fall kan kollidera med människors uppfattning om hur det ska vara på en svensk arbetsplats.
– Deras tolkning av mångfald avviker kraftigt från den kommunala planen och olika föreställningar om hur man tror att mångfald ska vara. Exempelvis vill skolan assimilera i stället för att integrera sina studerande med utländsk bakgrund. Det finns en föreställning att de studerande tillhör en annan värld och är drastiskt annorlunda. I skolans självbild ligger att den ska rädda kvinnor från hederskulturer och hjälplöshet. De anses passiva och hjälplösa.
Vad som är svenskt är dock oerhört svårt att få grepp om.
– Ibland är det svenskt att vara aktiv och självständig. Men om en elev bråkar i klassen, då är något annat svenskt och eleven anses i stället sakna förståelse för vad som pågår i klassrummet. Det gör svenskheten omöjlig att nå, för det finns inte tio tydliga punkter utan begreppen är hela tiden flytande.
Komvuxskolan vill visa upp en ”riktig svensk arbetsplats” för eleverna. Samtidigt blir lärarna en del av det andra. Fastän bön och annan religiös utövning är bannlyst på skolan, låter lärarna eleverna gå iväg och be, och lärarnas studiedagar planeras in när eleverna firar högtidsdagar. Flera lärare studerar arabiska för att få bättre förståelse för eleverna. På så vis förändras lärarna och rutinerna. Det ger skolan problem med självbilden.
– Skolans vill upprätthålla svenskheten, men klarar själva inte av att förmedla den perfekta svenskheten till studenterna. Skolan kallade exempelvis in svenskar utifrån som pratar mer perfekt svenska än de egna lärarna. När de skulle visa en riktig svensk arbetsplats fick de ta studenterna på utflykt.
Viktorija Kalonaityte tycker att organisationer som jobbar med mångfald bör tänka på att i arbetet med människor förändras man. Arbetsgivaren kan inte behålla kontrollen på samma sätt, utan konsekvensen kan bli att andra språk används och nya idéer kommer in.
Viktorija Kalonaityte efterlyser ett mer öppet förhållningssätt till mångfaldsplaner.
– Prata hellre med alla som representerar mångfald på arbetsplatsen och se vad som händer. Arbetsgivare vill gärna se sig som goda, rättvisa och humana. Men ibland kan det vara bättre att fråga människor vad de mår bra av och vilka behov de har, i stället för att förutsätta att enbart ledningen vet hur förändringen ska äga rum och att enbart personer med utländsk bakgrund bör förändras.
Avhandlingen heter Off the Edge of the Map: A Study of Organizational Diversity as Identity Work och disputationen ägde rum i våras vid Företagsekonomiska institutionen vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Viktorija Kalonaityte, viktorija.kalonaityte@fek.lu.se,
0707-363 114.
– Det har visat sig ha betydelse vilket anställningsform man har, men hur man mår och trivs på arbetet påverkas samtidigt av hur man upplever arbetsförhållanden och hur ens egna preferenser matchar villkoren i ens anställning och inte minst det arbete man utför, säger Claudia Bernhard-Oettel, Psykologiska institutionen, Stockholms universitet.
I sin avhandling har Claudia Bernhard-Oettel undersökt betydelsen av alternativa anställningsformer och individuella skillnader i personlig och arbetsrelaterad bakgrund samt upplevelsen av arbets- och anställningsvillkoren. Syftet har varit att fördjupa kunskapen om kopplingen till välbefinnande och arbetsrelaterade attityder.
En av avhandlingens fyra delstudier visar att kraven på arbetet och möjligheter till inflytande och kontroll samt graden av den upplevda anställningsotryggheten har starkare samband med välbefinnandet än typ av anställningskontrakt. Att man tycker om det arbete man är anställd på kan vara minst lika viktigt som att man är nöjd med sin anställningsform konstateras i en annan delstudie.
– En viktig slutsats är att framtida forskning måste belysa betydelsen av arbetet och villkoren för anställningsformen mera nyanserat, särskilt arbetets betydelse har tidigare ofta förbisetts när man studerade olika anställningsformer och deras konsekvenser, säger Claudia Bernhard-Oettel.
I de andra två delstudierna har Claudia Bernhard-Oettel analyserat bakgrundsfaktorer, såsom familjesituation, ålder eller utbildning, samt motiven till val av anställningsform bland tillfälligt anställda. Hennes slutsats är att bakgrund enbart visar på små skillnader i individernas rapporterade hälsa och stress. Hon konstaterar dessutom att personer som ser både för- och nackdelar med att vara tillfälligt anställd mår allmänt bättre än dem som ofrivilligt tar en tillfällig anställning.
Datamaterial från 1998 och 2004 har använts och dessa inkluderar enkätundersökningar i handeln, vården, livsmedelsindustrin och utbildningsväsendet.
Doktorsavhandlingens titel: Alternative employment and well-being: Contract heterogeneity and differences among individuals.
Disputationen äger rum den 15 september kl 10 i David Magnussonsalen (U31), hus 8, Frescati Hagväg 8, Stockholm.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Claudia Bernhard-Oettel, Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, mobil 0709-948979, e-post: cbl@psychology.su.se
För bild på Claudia Bernhard-Oettel, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.
