Vi har alla störts av de små irriterande flugorna som dyker om man låter halväten eller ruttnande frukt ligga för länge i köket. På engelska kallar man dem ”fruit flies” – fruktflugor – men det svenska namnet ”bananfluga” är faktiskt adekvat som beskrivning av vad ”fruktflugorna” gillar allra mest.
– Bananflugan Drosophila används som modellorganism i den genetiska forskningen. Det är därför en organism vi vet väldigt mycket om. Desto underligare är det att vi vet så lite om hur den reagerar på olika dofter, säger doktoranden Agnieszka Ruebenbauer.
Det har Agnieszka rått bot på genom att undersöka hur olika vildstammar av bananflugor beter sig när de utsätts för en rad naturliga och syntetiska dofter. Hur flugorna attraherades till olika dofter studerades i försöksburkar med doftbetade fällor. Alla stammar attraherades i lika hög grad av den naturliga doften av övermogen banan men somliga stammar attraherades också av vissa andra dofter. Störst var skillnaden när det gällde syntetiska substanser. Dessa bestod av enskilda kemiska ämnen som kännetecknar frukt eller jäsningsprocesser. De kräsna flugorna ignorerade i stort sett dessa substanser medan de mindre kräsna attraherades av många av dem i nästan samma utsträckning som till de naturliga, sammansatta fruktdofterna.
– Mindre kräsna individer kan fungera som ett slags pionjärer som kan söka sig till nya värdväxter, säger Agnieszka Ruebenbauer. Därför är sådana här beteendeskillnader viktiga när vi söker förstå hur och varför skadeinsekter söker sig till nya grödor och hur nya arter kan uppstå. Det är också rön som hjälper oss att identifiera vilka genetiska mekanismer som styr vilka dofter olika insekter föredrar.
Agnieszka Ruebenbauer har handletts av professor Christer Löfstedt vid Lunds universitet och dr Mattias Larsson vid SLU i Alnarp. I Lund och Alnarp finns två forskargrupper som i flera decennier forskat kring insekternas doftsinne.
Kontaktinformation
Den aktuella artikeln finns i Current Biology 18, 23 september 2008 och heter Genetic Variability and Robustness of Host Odor Preferencein Drosophila melanogaster. För ytterligare information nås Agnieszka Ruebenbauer på tel 046 222 0126, Christer Löfstedt på 046 222 9338 och Mattias Larsson tel 073 244 5388.
Under sen bronsålder (1550-1150 f. Kr) hade människorna kring östra Medelhavet utbredda kontakter med sin omvärld. Stadsstaten Hazor i nuvarande norra Israel hade ett fördelaktigt läge vid två stora handelsstråk, dels mellan Egypten och Mesopotamien och dels mellan Medelhavet och avlägsna kulturer i södra Arabien och Afrika.
– Inskriptioner och fynd från våra utgrävningar i Hazor tyder på att Hazor var en knutpunkt i ett omfattande kontakt- och handelsnätverk, säger arkeologen Kristina Josephson Hesse. Mina analyser av materialet visar inte bara på förbindelser mellan olika kulturer utan avslöjar också hur kontakterna såg ut.
Avhandlingen visar att Hazor, genom diplomati och handel, drog fördel av sitt läge i skärningspunkten mellan influenser från stormakterna Egypten i söder och Syrien i norr. Det bidrog till stadens välstånd under större delen av den sena bronsåldern.
Josephson Hesse har analyserat varifrån fynden från utgrävningarna av Hazor har importerats ifrån, t.ex. Egypten, Mesopotamien eller den egeiska världen. Var det har grävts fram i den nya miljön, t.ex. i ett tempel, bostad eller elitmiljö. Därefter satt in föremålet i ett samhällspolitiskt sammanhang utifrån historiska källor/inskriptioner. Bland de arkeologiska fynden har hon funnit tre huvudkategorier som visar på olika typer av kontakter med omgivande kulturer:
• Det egyptiska materialet, mest statyer och andra prestigeföremål, tolkas i avhandlingen som ett sätt för stadens elit att tillförskansa sig status genom att efterhärma centralmakten. Egypten dominerade området under den aktuella perioden.
• Egeisk och cypriotisk keramik importerades både för sitt innehåll och som prestigegods och tyder på indirekt handel med dessa områden.
• Syro-Mesopotamiska fynd och influenser återfinns i tempelarkitektur och huskonstruktioner, i kultföremål och den lokala keramiken. De visar på handel och kontakter på en mer lokal och regional nivå och antyder att staden kulturellt identifierade sig med dessa områden.
Fredagen den 26 september försvarar Kristina Josephson Hesse, institutionen för idé- och samhällsstudier, sin avhandling med titeln ”Contacts and Trade at Late Bronze Age Hazor: Aspects of Intercultural Relationships and Identity in the Eastern Mediterranean”. Disputationen äger rum i humanisthuset Hörsal F kl. 13.00. Fakultetsopponent är Professor emeritus Magnus Ottosson, teologiska institutionen Uppsala universitet.
Kontaktinformation
För ytterligare information eller intervju, kontakta gärna Kristina Josephson Hesse på tel: 070-586 23 30, 0930-100 64 eller e-post: kristina.j.hesse@arke.umu.se
När företag, intresseorganisationer, statliga verk och samarbetsorgan jobbar med CSR formar de också begreppet för att det ska stämma överens med deras egna intressen. Vilka röster som sedan hörs i debatten avgör också vilket innehåll termen företagens sociala ansvar får. En vanlig uppfattning i ansvarsdebatten är att det gäller att hitta ett sätt att använda begreppet som är attraktiv för företagen och enkelt att genomföra. En certifiering kan vara en sådan lösning, som innebär att konsumenterna med sina inköp signalerar till företag vilket socialt ansvar de ska ta.
Företagsekonomen Annette Cerne, som snart disputerar vid Ekonomihögskolan i Lund, har jämfört hur svenska och brittiska dagligvaruhandlare ger mening åt CSR, och hon har analyserat hur CSR-frågan hanteras av företag och organisationer i en debatt om hållbart fiske. Hon menar att en förenklig kan innebära risker:
– I slutänden kan det resultera i att Corporate Social Responsibility förvandlas till Consumer Social Responsibility. Vad man då kan fundera på är om konsumenter har tillräcklig kunskap för att göra sådana bedömningar, men också vad som händer med idéer som demokrati om vi ska rösta med plånboken. Dessutom kan man undra vad som händer med frågor som till exempel ”hållbart fiske” och ”rättvis handel” om konsumenter inte skulle visa intresse för en sådan fråga. Är det då inte heller viktigt för företag att tänka på sådant i sin verksamhet?
Det låter optimalt att alla som deltar i en debatt uppnår enighet och kompromissar för att få fram en lösning på ett problem.
– I en brittisk debatt som jag studerat har man kommit fram till just en lösning. Det ser tilltalande ut på ytan, men om man går lite djupare kan man se att enigheten döljer kompromisser som är svåra att få ihop i praktiken. Ett exempel är hur man förenar idéer om hållbarhet. Den ekologiska hållbarheten kan få stryka på foten i relation till den ekonomiska hållbarheten eftersom den grundläggande synen på exempelvis tillväxt skiljer sig stort.
Intressant i sammanhanget är att i jämförelse mellan ett brittiskt och ett svenskt företag, som båda arbetade på liknande sätt med CSR, uppfattades väldigt olika beroende på debattens karaktär. I den eniga och mer utslätade brittiska debatten uppfattades företaget som ansvarsfullt. I Sverige gick debattens vågor högre, och företaget uppfattades som mer oansvarigt.
Vissa menar att CSR är något företag mest bara pratar om, men att det inte händer så mycket i praktiken. Annette Cerne menar dock att när vi pratar eller skriver om något får vi också saker att hända.
– Att exempelvis säga att det är socialt ansvarsfullt att inte fiska i Östersjön gör att det kan anses vara oansvarsfullt att sälja fisk därifrån. Genom att utvidga detta till att gälla fiske i hela Nordatlanten, ändrar man begreppet och vilka företag det omfattar. CSR blir alltså ett högst flexibelt och komplext begrepp. Det innebär också att det kan medföra problem att förenkla begreppet och sträva efter stor enighet.
Annette Cerne, Företagsekonomiska institutionen vid Ekonomihögskolan, Lunds universitet, försvarar sin avhandling den 26 september. Avhandlingens titel är “ Working with and Working on Corporate Social Responsibility – The flexibility of a Management Concept”.
Kontaktinformation
Kontakta Annette Cerne på 046-222 36 36 eller annette.cerne@fek.lu.se
Rökare som opereras drabbas oftare än icke-rökare av komplikationer, som sårinfektioner och dåligt läkande sår. Forskning har visat att risken för komplikationer minskas om patienten slutar röka inför operationen, men det är oklart hur långt före operationen rökstoppet måste inledas.
David Lindström är verksam som kirurg vid Södersjukhuset i Stockholm. I sin doktorsavhandling visar han nu att rökstopp så sent som fyra veckor före en operation har god effekt. I den aktuella studien deltog 117 patienter varav hälften erbjöds rökavvänjningshjälp fyra veckor före operationen. Patienterna i kontrollgruppen fick ungefär dubbelt så många komplikationer som patienter som deltog i rökavvänjningsprogrammet.
– Komplikationerna är besvärliga för patienten och dyra för vården. Eftersom rökavvänjningshjälp är både effektivt och billigt jämfört med andra förebyggande åtgärder borde det alltid erbjudas inför operationer, säger David Lindström.
Avhandlingen visar att relativt många av patienterna som deltog i rökavvänjningsprogrammet lyckades sluta röka, både på kort och på lång sikt. Ungefär 58 procent av patienterna som fick rökavvänjningshjälp slutade röka inför operationen, och 33 procent var fortfarande rökfria ett år senare.
– Det är mycket bra resultat jämfört med andra rökavvänjningsprogram. Det verkar som att operationen blir en motivationshöjande faktor för människor som försöker sluta röka, säger David Lindström.
Avhandling: The impact of tobacco use on postoperative complications, David Lindström, Karolinska Institutet, Institutionen för klinisk forskning och utbildning vid Södersjukhuset (KI SÖS). Disputation sker fredag 19 September, Aulan, Södersjukhuset.
För mer information, kontakta:
Dr David Lindström
Mobil: 073 620 06 36
E-post: David.Lindstrom@sodersjukhuset.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning, utbildning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Den stora fördelen med att ensilera helsäd (både strå och ax) är att man får en stor mängd foder vid ett skördetillfälle per år (vallar med gräs och klöver måste skördas flera gånger per säsong för att inte bli förvuxna). Johanna Wallstens avhandling handlar om hur helsädsensilagets fodervärde påverkas av vilket sädesslag som används och vid vilken tidpunkt grödan skördas.
Höstsäd kan ge stora mängder foder
Höstsäd hinner vanligen inte bli tröskmoget i norra Sverige, men försöken visar att råg och rågvete kan ge väldigt stora ensilageskördar i mellersta Norrland om grödorna har övervintrat bra – 10–16 ton torrsubstans (TS) per hektar. Avkastningen för vårsäd (korn och havre) låg som mest runt 8–10 ton TS per hektar. För att uppnå en hög avkastning måste man dock vänta med att skörda tills grödan är i degmognad.
Sent skördat korn blir mindre smakligt
Korn och höstrågvete har högre smältbarhet och lägre fiberhalt än havre och råg, och har därför ett bättre fodervärde. En nackdel med korn är dock att ensilagekonsumtionen kan minska ju längre grödan får mogna, vilket märktes i utfodringsförsök med både kvigor och mjölkkor. En orsak till detta är kornkärnornas borst, som inte verkar vara så besvärande om kornet skördas vid axgång, men som blir det vid senare skörd.
Hög stärkelsehalt kan ge problem
I en studie med mjölkkor upptäckte Johanna Wallsten att såväl mjölkavkastningen som halterna av fett och protein i mjölken minskade när korna utfodrades med sent skördat (tidig degmognad) kornensilage än då de fick tidigt skördat (axgång) kornensilage.
Förklaringen visade sig vara att degmoget kornensilage gav en foderstat med en väldigt hög stärkelsehalt, 20 procent av TS. Detta försämrade fibersmältbarheten och därmed även hela foderstatens totala smältbarhet och följaktligen sjönk mjölkproduktionen.
Att skörda helsädsensilage vid tidig degmognad ger alltså mycket foder, men man måste kontrollera att den totala stärkelsehalten i foderstaten inte blir för hög om det ska utfodras till mjölkkor, annars kan mjölkproduktionen minska.
———————————–
Agronom Johanna Wallsten, institutionen för norrländsk jordbruksvetenskap, SLU, försvarar sin avhandling Whole-Crop Cereals in Dairy Production – Digestibility, Feed Intake and Milk Production.
Tid: Tisdag den 23 september 2008, kl. 10.00
Plats: Wibesalen, Röbäcksdalen, Umeå
Opponent: Dr Liam Sinclair, Harper Adams University College, Newport, Shropshire, Storbritannien.
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen (med svensk sammanfattning på s 39–40):
http://diss-epsilon.slu.se/archive/00001795/
Kontaktinformation
Mer information:
Johanna Wallsten, tel. 090-786 87 53, Johanna.Wallsten@njv.slu.se
Ett stort antal läkemedel som vi människor använder släpps ut med avloppsvattnet och återfinns i vattendrag världen över. P-pilleröstrogenet etinylöstradiol har kopplats till reproduktionsstörning hos vilda fiskar men i övrigt vet vi alltför lite om hur vilda djur påverkas av läkemedlen. Irina Gyllenhammar har undersökt hur läkemedlen etinylöstradiol och klotrimazol, ett svampmedel som används i schampon och salvor, påverkar reproduktionssystemet hos grodor. Avhandlingen visar att låga, miljömässigt relevanta koncentrationer av etinylöstradiol orsakar sänkt fertilitet och könsbyte hos grodor.
– Dessa resultat visar att grodor är känsligare för östrogenlika miljögifter än vad man tidigare trott, säger Irina Gyllenhammar.
När grodyngel får simma i vatten med låga koncentrationer av etinylöstradiol utvecklar hangrodor äggstockar istället för testiklar. Detta har Irina Gyllenhammar påvisat hos två grodarter, vanlig groda (Rana temporaria) och afrikansk klogroda (Xenopus tropicalis). Det är under yngelstadiet som reproduktionsorganen börjar utvecklas hos grodor, en process som styrs av hormonsystemet. De hanar som exponerats för etinylöstradiol men som ändå utvecklar testiklar hade försämrad fertilitet som vuxna.
– De befruktade färre antal ägg vid parning än de obehandlade hanarna och de hade även en minskad mängd spermier i testiklarnas sädeskanaler. Många hongrodor som exponerats saknade äggledare vilket gör dem sterila, säger Irina Gyllenhammar.
Svampmedlet klotrimazol orsakade störd hormonproduktion hos klogrodan. Aktiviteten hos det östrogenproducerande enzymet aromatas förändrades i äggstockar, testiklar och hjärna. De viktigaste slutsatserna i avhandlingen är att reproduktionsförmågan hos vilda grodor skulle kunna påverkas negativt av hormonstörande miljögifter. Avhandlingen visar också att klogrodan är en lämplig modellart för att studera effekter av miljögifter på reproduktionssystemet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Irina Gyllenhammar, tel: 018-471 64 29, 070-687 33 92 eller irina.gyllenhammar@ebc.uu.se
Det här är en teknik som skulle kunna användas både av reportrar ute i fält för att ge direktrapporter, likväl som av vanligt folk, oavsett var du befinner dig. Tekniken är så pass effektiv att det till och med går att använda video med HD-TV kvalité och skicka den över det vanliga mobiltelefonnätet.
Utrustningen som är framtagen idag är en ryggsäck med videokamera monterad på en bom framför personen eller en liten kamera som är monterad på en hjälm.
– Inom en snar framtid kan utrustningen vara så liten att det är som att sätta på sig en handsfree-utrustning, fast i detta fall speciellt anpassad för video, säger Ulrik Söderström.
Han har forskat på video och hur man kan komprimera den för att sedan kunna skicka den på vilken uppkoppling som helst och fortfarande ha bra kvalitet på bilden.
– En stor del av vår kommunikation är icke-verbal, till exempel ansiktsuttryck och kroppsspråk hos den vi samtalar med. När vi inte ser varandra försvinner en stor del av det vi förmedlar och därför blir video viktig, förklarar Ulrik Söderström.
Hans teknik bygger på att han tittar på områden i videon som klassats som viktiga, som exempelvis mun och ögon. Utifrån förändringar i de viktiga områdena, och med hjälp av en modell av personens ansikte, kan Ulrik återskapa det som filmats på ett sådant sätt att filmen tar väldigt liten plats och samtidigt behåller en god kvalitet på bilden.
Det innebär att han inte är beroende av snabba uppkopplingar utan kan använda vilket befintligt nätverk som helst för att få bra bildkvalitet. Videon kan överföras på så låg hastighet som 5 kbit/s, vilket kan jämföras med ljud via det vanliga mobiltelefonnätverket som behöver nästan 10 kbit/s.
Fredagen den 26 september försvarar Ulrik Söderström, Institutionen för tillämpad fysik och elektronik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Very Low Bitrate Video Communication: A Principal Component Analysis Approach.
Svensk titel: Videokommunikation för väldigt låg bithastighet: en lösning med principalkomponentanalys.
Disputationen äger rum kl. 10.00 i Sal N200, Naturvetarhuset.
Fakultetsopponent är Professor Luis Torres, Department of Signal Theory and Communications, Universitat Politècnica de Catalunya, Barcelona, Spanien.
Ulrik Söderström är född och uppvuxen i Sidensjö utanför Örnsköldsvik. Han har tidigare avlagt master- och licentiatexamen vid Umeå Universitet.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Ulrik Söderström
Telefon: 090-7869991
E-post: Ulrik.soderstrom@tfe.umu.se
Mätningar direkt på fältet, ”in situ”, är en viktig metod för att bestämma markbeläggningen av radioaktiva ämnen efter t.ex. ett nedfall. Oftast används halvledardetektorer för att mäta gammastrålningen från marken. Sådana mätningar var en viktig del i kartläggningen av Tjernobylnedfallets effekter i Sverige 1986.
För att omvandla signalen från detektorn till en uppskattning av mängden radioaktivitet krävs dock både en noggrann kalibrering av instrumentet och kunskap om hur strålkällan ser ut. Särskilt viktigt är det att känna till hur djupt ner i marken det radioaktiva ämnet har trängt.
Avhandlingen beskriver en förbättrad metod för att kalibrera detektorer för fältmätningar och föreslår en ny modell för att beskriva nedträngningen av radioaktiva ämnen i marken. Målet är att nå bättre precision i mätningarna. De nya metoderna har utvärderats genom mätningar av det radioaktiva cesium från Tjernobyl som finns kvar i Sverige idag.
En viktig del i mätningar är att bestämma osäkerheten i mätningen, dvs. hur nära det ”sanna” värdet man kan förväntas komma. Det är särskilt viktigt om beslut ska fattas med mätvärdet som underlag.
En viktig del i avhandlingsarbetet har varit att uppskatta den sammanlagda osäkerheten vid mätningar av radioaktivitet i fält. Genom att analysera vilka parametrar som bidrar till osäkerheten kan man också dra viktiga slutsatser om hur metoden kan förbättras. Ett viktigt led i analysen har varit datorsimuleringar av mätningar. Med sådana har man möjlighet att studera hur enskilda faktorer, t.ex. träd och markytans form, påverkar mätresultatet.
Fredagen den 19 september försvarar Jonas Boson, Inst. för strålningsvetenskaper, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Improving accuracy of in situ gamma-ray spectrometry.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal 244, by. 7. NUS.
Fakultetsopponent är doc. Christer Samuelsson, Lunds Universitet.
Kontaktinformation
Jonas Boson är uppvuxen i Borlänge och har en civilingenjörsexamen i teknisk fysik från Uppsala Universitet. Han kom till Umeå 2002 och har sedan 2003 varit doktorand vid Inst. för strålningsvetenskaper, Umeå universitet. Doktorandprojektet har varit ett samarbete med FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, i Umeå, där han numera är anställd. Han kan nås på tel. 090-10 66 95, e-post jonas.boson@foi.se
Sopförbränning är i grunden positivt. Genom att förbränna avfall minskar vi sopbergen och får samtidigt tillgång till energi. Problemet är det bland annat bildas dioxiner, en grupp svårnedbrytbara miljögifter.
Johanna Aurell visar i sin avhandling vad som minskar och ökar dioxinutsläppen vid sopförbränning. Hon har kommit fram till att det framförallt är tillsats av svavel som minskar bildningen av dioxiner. Omvänt ökar dioxinutsläppen främst av dålig förbränning som uppkommer vid störningar i förbräningsprocessen. Förutom detta ger även en ökad klorhalt ett ökat dioxinutsläpp.
Utsläppet av dioxiner från sopförbränning går att förhindra genom en effektiv rökgasrening. Problemet är att dioxinerna inte förstörs utan finns kvar i den aska som bildas som restprodukt. Askorna läggs därför på deponi, vilket är en kortsiktig och kostsam lösning eftersom vi idag inte vet hur dioxinerna beter sig på längre sikt. Dioxiner kan dock brytas ned genom upphettning, så kallad termisk behandling.
– Det allra bästa vore om vi kunde undvika att dioxiner över huvud taget bildas när vi förbränner våra sopor. Då skulle vi slippa kostnader för att rena rökgasen och för den termiska behandlingen av restprodukterna.
Syftet med Johanna Aurells avhandling har varit att klargöra vilka parametrar vid sopförbränning som väsentligt påverkar bildningen och utsläppet av dioxiner. Totalt har hon undersökt fjorton olika parametrar och experimenten har genomförts i en pilotskaleanläggning för sopförbränning vid Umeå universitet.
Måndagen den 22 september försvarar Johanna Aurell, Institutionen för Kemi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Effects of varying combustion conditions on PCDD/F formation.
Svensk titel: Effekter av varierande förbränningsförhållanden på bildning av dioxiner.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i KB3A9 KBC huset, Umeå universitet.
Fakultetsopponent är professor Sukh Sidhu, Dayton Univeristy, USA.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Johanna Aurell
Telefon: 090-786 76 23
E-postadress: johanna.aurell@chem.umu.se
Genom att analysera bland annat muskelfästen på de olika skelettdelarna har olika rörelsemönster kunnat urskiljas hos män och kvinnor från gravfältet Ajvide på sydvästra Gotland. Sättet på vilket olika muskler samarbetar och graden av ansträngning har visat att det troligtvis var männen som använde pil och båge på Ajvide. Dock förekommer pilspetsar både i man- och kvinnogravar, vilket indikerar att gravgåvor hade andra funktioner, och en annan betydelse, än enbart som bruksföremål.
I avhandlingen undersöks skelett främst från Gotländsk stenålder, men jämförande studier framför allt när det gäller hälsa och fysisk aktivitet, har gjorts med medeltida skelett från Sigtuna.
– Jämförelsen visar att man lidit av olika typer av åkommor under stenåldern och medeltiden, mycket beroende på smittorisker och levnadsförhållanden. Mycket tyder också på att arbetsuppgifterna var olika för män och kvinnor på de olika platserna eftersom muskler belastats olika, berättar Petra Molnar vid Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet, Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet.
Särskilt intressanta resultat har uppkommit genom tandstudier och analyser av tandslitage. Jägar-samlarna från Gotland hade inga hål i tänderna, och en i övrigt god tandhälsa. Dock finns det minst fem olika spår i tänderna som visar att människorna använde sina tänder som redskap eller en ”tredje hand”. Bland annat finns tydliga spår efter att man har petat mellan tänderna och att man påfrestat de bakre kindtänderna så pass att infektioner har uppstått vid tändernas rötter. När det gäller tandslitage visar männen och kvinnorna olika mönster, som tyder på olika arbetssätt.
– Genom att studera lämningarna av de faktiska individer som begravts på ön, har avhandlingen bidragit till en förbättrad kunskap om levnadssätt under stenåldern, och vi har fått lära känna människorna som levde på Gotland för 5000 år sedan lite bättre, säger Petra Molnar.
Avhandlingens namn: Tracing Prehistoric Activity – Life ways, habitual behaviour and health of hunter-gatherers on Gotland.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Petra Molnar, Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet, Institutionen för Arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, tfn 0708-681116; 08-16 12 93; e-post petra.molnar@ofl.su.se
För porträttbild, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.
Hur ryggradsdjurens hjärna har utvecklats genom evolutionen är fortfarande ett omdebatterat ämne. En fråga handlar om huruvida hjärnans funktioner hos en specifik art utvecklats för att matcha kraven från omgivningen. Genom att jämföra hjärnans storlek och struktur hos närstående arter med olika livsbetingelser kan man komma svaret på spåren. Tidigare studier har varit små och endast ett fåtal har undersökt skillnader mellan honor och hannar. Denna studie är den första i sitt slag på fiskar – den enda tidigare studie som visat liknande mönster utfördes på rovdjur.
– Det är viktigt att titta på könsskillnader eftersom honor ofta skiljer sig från hannar både i beteende och utseende, säger docent Niclas Kolm, som lett den aktuella studien vid evolutionsbiologiskt centrum i samarbete med Alejandro Gonzalez-Voyer, post-doc i Kolms lab, och professor Svante Winberg.
Bäst är att fokusera på grupper av arter med stora skillnader i både hjärnstruktur och ekologi och för vilka det existerar kända släktträd –Tanganyikasjöns ciklidarter uppfyller dessa kriterier. De är mycket olika när det gäller kroppsstorlek, diet, habitat, typ av yngelvård, grad av partnerval och könsskillnader, parningssystem och hjärnstruktur. Studien bygger på jämförelser av hjärnans storlek i förhållande till olika ekologiska faktorer hos ett stort antal individer av 39 olika arter. Datamaterialet är unikt, både vad gäller artrikedom och mängden data, bl a från bägge könen. Analyserna tog hänsyn till samtliga ekologiska variabler, släktskap och även till kroppsstorleken hos varje art.
Resultaten visade att faktorerna diet och vårdbeteende samvarierade med hjärnstorleken. Algätande arter, som hade de största hjärnorna, lever i en miljö med hög grad av sociala interaktioner.
– Detta tyder på att den sociala miljön haft betydelse för hjärnans utveckling, säger Niclas Kolm.
Arter där enbart honan vårdar ägg och ungar hade också större hjärnor än arter där båda könen hjälper till med yngelvården. Genom könsspecifica analyser kunde forskarna visa att detta beror på att honorna har större hjärnor när de ensamma tar hand om ungarna jämfört med om de får hjälp av hannen – hannarna visade inte upp några skillnader i hjärnstorlek mellan de två vårdtyperna
Detta är den första studie på fiskar som visar att beteende och hjärnstorlek samvarierar och den tyder på att ekologin kan vara viktig för hjärnans evolution och mer specifikt att komplexa vårdbeteenden kräver en större kognitiv förmåga. Nästa steg är att utöka hjärndatabasen med mer detaljerade data på hjärnstruktur.
– Genom att undersöka hur hjärnans detaljerade struktur samvarierar med arternas ekologi kan vi bättre förstås exakt vilka delar av hjärnan som svarar på vilka selektionstryck från en arts ekologi, säger Niclas Kolm.
Denna studie är det första steget i ett större projekt som undersöker hur hjärnan har utvecklats hos både afrikanska ciklidfiskar och inhemska svenska fiskarter.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Niclas Kolm, tel: 018-471 26 39, niclas.kolm@ebc.uu.se
Den sällsynta ärftliga sjukdomen ML4 debuterar under de drabbades första levnadsår. Sjukdomen medför dålig motorik, förståndshandikapp, synnedsättning och blodbrist.
Det har tidigare varit känt att en mutation i ett protein kallat TRPML1 ligger bakom sjukdomen, men man har inte kunnat förklara varför. I en artikel i ett kommande nummer av tidskriften Nature visar nu forskargruppen att mutationen hindrar transporten av järn i kroppens celler.
– Mutationen gör att jonkanaler i cellerna inte släpper igenom järn som de ska, säger Tino Kurz, forskare i farmakologi vid LiU och en av författarna till artikeln.
I stället ansamlas järnjoner i lysosomerna, de cellkroppar som ansvarar för nedbrytning och omsättning av olika cellulära beståndsdelar. Om järnet inte snabbt transporteras ut, producerar det giftiga fria radikaler som förstör lysosomernas funktion. I celler från ML4-patienter upptäckte forskarna högre koncentration av järn i lysosomerna jämfört med kontroller, däremot lägre koncentration ute i cellplasmat.
– Resultaten visar att TRPML1 har en viktig funktion i att upprätthålla järnbalansen i cellerna. Våra fynd kan förbättra förståelsen av hur cellerna reglerar sin järnomsättning och även orsakerna bakom sjukdomar som beror på rubbad järnbalans, säger Tino Kurz.
Kontaktinformation
Kontakt:
Tino Kurz 013-228968, tino.kurz@imv.liu.se
I många länder har vårdtiden på sjukhus efter en förlossning minskat gradvis på samma sätt som för andra typer av vård. Många föräldrar uppskattar den korta vårdtiden, men den kan samtidigt innebära att de känner ett stort ansvar. Tidig hemgång kan från vårdens perspektiv innebära svårigheter att förebygga, upptäcka eller behandla medicinska tillstånd hos det nyfödda barnet.
Studierna i avhandlingen startade i anslutningen till en omorganisation av BB-vården i Umeå. Granskningen omfattade tre vårdformer: Traditionell BB-vård på sjukhus, ”familje-BB” på ett patienthotell och tidig hemgång. Den innefattade kostnadsanalys, riskbedömning och bedömning av föräldrars tillfredsställelse med vården. Under 1998 sändes frågeformulär ut till alla nyblivna föräldrapar, bland vilka 1 474 svarade. Data från olika register kopplades också samman med enkätsvaren. Uppgifter på riksnivå om 198 000 nyfödda barn 1999-2002 hämtades från Medicinska födelseregistret, Patientregistret och Dödsorsaksregistret.
Studierna visade att de olika rutinerna på BB och för uppföljning under den första tiden hemma inte medförde några medicinska risker för mammorna. Däremot påverkade rutinerna hur stor andel av de nyfödda som fick läggas in på sjukhus igen sedan de kommit hem. Andelen mammor och barn som vårdades på BB-avdelning ökade personalkostnaderna: Ju fler som vårdades på Familje-BB eller hemma desto lägre kostnader. De flesta av de tillfrågade föräldrarna önskade att de skulle få vårdas på Familje-BB om de fick fler barn. De flesta var nöjda med vården på BB, men många hade synpunkter på eller var missnöjda med någon del, t.ex. informationen eller sin egen delaktighet.
En viktig upptäckt var hur föräldrarna såg på sin ömsesidiga samhörighetskänsla, och att de inte alltid kände att personalen bekräftade deras gemenskap. Med andra ord ansåg de inte att pappan alltid blev bemött som den viktiga person föräldrarna hade önskat att han skulle vara på BB.
Fredagen den 26 september försvarar Lotta Ellberg, Institutionen för klinisk vetenskap samt Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Postnatal care – Outcomes of various care options in Sweden. Svensk titel: Vård efter förlossning – risker, vårdkvalitet och hälsoekonomisk analys.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan. Fakultetsopponent är professor Ulla Waldenström, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, Stockholm.
Kontaktinformation
Lotta Ellberg har sedan 1990 arbetat som barnmorska på Kvinnokliniken i Umeå. Hon kan nås på tel. 090-785 21 68, 070-577 97 30 (mobil),
e-post: lotta.ellberg@obgyn.umu.se
Porträttbild kan hämtas via
http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/
– Det finns väldigt få studier om hur människor i Sverige hanterar sin förestående död. Behovet av den kunskapen är stort inom vården, säger Lisa Sand som nu presenterar en avhandling om erfarenheter hos obotligt sjuka och deras anhöriga.
Avhandlingen bygger på djupintervjuer med 20 obotligt sjuka patienter och 20 familjemedlemmar, samt på enkätsvar från 103 patienter. Samtliga patienter var inskrivna i palliativ vård, det vill säga vård i livets slutskede. I avhandlingen beskrivs olika aspekter av krisreaktionen hos patienterna och deras närstående, men även hur patienterna skapar strategier för att hantera situationen.
Resultaten visar bland annat att patienterna inte förnekade den egna förestående döden, men att de försökte hålla döden på ett visst avstånd genom att fokusera på länkar till livet. Dessa livslänkar var gemenskap, delaktighet, hopp och fortsättning. I denna strävan använde sig patienterna av alla meningsfulla resurser som fanns att tillgå: egen kraft, andra människor, djur, natur, en högre makt, hopp, fantasi, dagdrömmar och magiskt tänkande.
– Patienterna är oftast väl medvetna om sin situation, men för att orka behöver de regelbundet ta paus från tankarna på döden och hämta kraft från vardagen och livet. Detta är viktigt att känna till inom den palliativa vården så att rätt stöd kan ges vid rätt tillfälle, säger Lisa Sand.
Familjemedlemmarna berättade att de gick igenom en process som varit både fysiskt och psykiskt påfrestande, men som också innebar att de lärde sig mycket om sig själva och om viktiga värden i tillvaron. De framhöll att de under sjukdomstiden mognat känslomässigt och att det hjälpt dem att fortsätta ta ansvar även när detta var svårt.
Avhandling: Existentiella utmaningar och coping i palliativ cancervård. Erfarenheter hos patienter och anhöriga, Lisa Sand, Institutionen för onkologi-patologi.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Med dr Lisa Sand
Tel: 08-617 12 00 eller 070-484 89 56.
E-post: lisa.sand@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 eller 070-224 38 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Ett samarbetsprojekt mellan Institutionen för neurovetenskap på Akademiska sjukhuset och Centrum för bildanalys vid Uppsala universitet har på cellnivå kartlagt orsakerna till att gamla blir svagare. Målet för projektet var att studera hur åldrandet påverkar muskelfibrer och hur muskelproteiner byggs upp i muskelcellerna.
Projektet gör det möjligt att kvantifiera muskelförändringarna och se hur mycket muskelprotein cellerna faktiskt tillverkar när musklerna får träna på ett visst sätt. Det ger bättre möjligheter att optimera ett träningsprogram för äldre.
– För att se vad förändringarna beror på måste man titta på den tredimensionella dispositionen av muskelcellernas kärnor, och det är vi först med att göra i människa, säger Alexander Cristea på Akademiska sjukhusets Institution för neurovetenskap. Tidigare har man bara kunnat mäta effekten på hela muskeln.
Den svaghet som kommer med åldrandet gör att gamla inte längre orkar eller hinner bromsa fall. De fallskador som drabbar äldre är traumatiska för de som drabbas, och de tar vårdresurser i anspråk.
En unik aspekt av Alexander Cristeas och Patrick Edlunds forskningsprojekt är att de kunnat se effekterna på individuella muskelceller från människor med hjälp av en typ av mikroskop som kallas konfokalmikroskop. Det har varit möjligt tack vare nya algoritmer för bildbehandling som tagits fram av Patrick Edlund på Centrum för bildanalys.
– Tidigare har man tittat på tillplattade celler från smådjur, och har därifrån dragit slutsatser om hur människan fungerat. Nu kan vi analysera tredimensionella bilder av celler från människor, på ett sätt som ingen tidigare gjort, säger Patrick Edlund.
Patrick Edlunds nyutvecklade metod gör det betydligt lättare för forskare som Alexander Cristea att förstå hur olika faktorer påverkar människans muskelceller. Att äldre blir svagare innebär inte bara att de löper större risk att ramla och skada sig.
– Äldre kan bli så svaga att de inte kan leva självständigt, utan blir beroende av andra, säger Alexander Cristea.
När de blir svagare rör de sig mindre, och mindre aktivitet leder till benskörhet. Det blir en ond cirkel. Muskelförsvagningen är ett större problem för kvinnor än för män eftersom kvinnor har mindre muskelmassa till att börja med.
– En blandning av styrketräning och explosiva övningar har visat sig vara effektivast för att motverka den åldersrelaterade förlusten av muskelmassa och muskelfunktion, säger Alexander Cristea.
Det kommer även att finnas fler tillämpningar inom biologin och medicinen.
– Tidigare har man tittat på tvådimensionella bilder av celler som befunnit sig utanför kroppen, i en artificiell miljö. Nu vill man i allt större utsträckning titta i 3D i kroppen, när cellerna befinner sig i den miljö de ska, säger Patrick Edlund.
Patrick Edlunds analysmetod lämpar sig även för andra typer av fibermaterial. Inte minst gäller det skogsforskningen och pappersindustrin, där man bättre kommer att kunna förstå hur pappersfibrerna fungerar, och därmed på sikt bättre kan optimera materialegenskaper.
Alexander Cristea kommer ifrån Rumänien, men är sedan 1996 bosatt i Uppsala. Patrick Edlund kommer från Västerås.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Alexander Cristea på telefon 070-2178774, e-post Alexander.Cristea@neurofys.uu.se, och Patrick Edlund på telefon 073-9156198, e-post patrick@cb.uu.se.
Finns det någon gemensam kärna (common core) i mystika erfarenheter? Denna fråga ställs på sin spets när Steven T. Katz ifrågasätter det traditionellt vanligaste sättet att se på mystikers erfarenheter. I en artikel publicerad 1978 kritiserar Katz common-core teorin och vill ersätta den med ett kontextualistiskt alternativ. Katz använder två huvudargument för att vederlägga common-core teoretikerna.
Det första är att det över huvud taget inte finns några rena erfarenheter. Det andra är att om man lyssnar på mystikernas utsagor, så är det uppenbart att de rapporterar upplevelser som speglar deras traditionella religiösa arv. Sufimystikern upplever Allah, buddhisten upplever Nirvana och den judiske mystikern upplever ängeln Metatron. Detta tolkas av Katz som ett bevis för att det inte finns någon gemensam kärna i mystikernas upplevelser.
Många av reaktionerna på Katz teori pekar mot att han genom sin konstruktivistiska teori kapar alla möjligheter för att mystikernas upplevelser kan tolkas på ett realistiskt sätt. Katz förnekar dock den konstruktivistiska benämningen och kallar sig realist. Detta innebär ett avfärdande av kritikerna som hävdar att man inte kan tolka mystikerna realistiskt om man följer Katz teori.
Men hur får Katz sin realism att gå ihop med sitt förnekande av rena erfarenheter? En närmare titt på hans teori visar att den innehåller en hel del oklarheter och motsägelser. Monica Kimmel menar att Katz teori bryter mot ett antal viktiga vetenskapliga principer.
För det första är Katz erfarenhetsbegrepp inte tillräckligt sofistikerat för att skilja mellan olika typer av erfarenheter och kan därför inte inringa den mystika erfarenheten på ett tillfredsställande sätt. För det andra visar teorin på stora brister genom att vara inkonsistent. Katz lyckas inte förena sin realism med sin kontextualism på ett sammanhängande sätt. För det tredje brister Katz i hänsyn mot de mystiker som hävdar att deras upplevelser har varit ”rena”, d v s upplevelser som varit fria från all kontextuell inverkan. Och slutligen, för det fjärde, visar det sig att Katz teori i stället för att främja mystikforskningen och driva den framåt snarare hämmar den.
Avhandlingens titel: Interpreting mysticism – An evaluation of Steven T. Katz’s argument against a common core in mysticism and mystical experience.
Disputationen äger rum lördagen den 4 oktober 2008 kl. 10
Plats: Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6, Göteborg
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Monica Kimmel, 0739-93 20 10,
monica.kimmel@rel.gu.se
