I sin avhandling har Jenny Wilder studerat kommunikation och samspel mellan barn med flera betydande funktionshinder och deras familjer. Resultaten visade att samspelet mellan barn och föräldrar fanns hela tiden i vardagen och bestod av ömsesidig delad erfarenhet och glädje.
– Samspelet påverkades av barnens beteendestil och läsbarhet. Föräldrarna visade sig också vara experter på sina barns samspel. Det märktes genom hur de uppdaterade samspelet för att åstadkomma längre perioder av väl fungerande samspel, säger Jenny Wilder.
Avhandlingen lyfter fram den kommunikativa kraft som barn med flera betydande funktionshinder trots allt har. Barn kan kommunicera funktionellt trots att de inte kan använda eller förstå symboler berättar Jenny Wilder.
I avhandlingen diskuteras också de utmaningar som samspelspartners till dessa barn upplever.
– Familjernas anpassningar i vardagen utgick mycket ifrån barnen men familjelivets hållbarhet var mer relaterad till samhörighet mellan föräldrarna, emotionellt stöd och nivån av pappans engagemang i vardagen. Barnen var kommunikativt beroende av föräldrarna men det fanns få kompletta överlappningar mellan barnens och familjernas sociala nätverk, säger Jenny Wilder.
Jenny Wilder är verksam vid Mälardalens högskola och disputerade den 10 oktober vid Stockholms universitet i ämnet psykologi med avhandlingen ”Proximala processer hos barn med flera betydande funktionshinder”.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Jenny Wilder, tfn 021-103102, 0735-262444, e-post jenny.wilder@mdh.se
För bild på Jenny Wilder, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.
Med hjälp av lipidanalyser och elementanalyser på jord har Björn Hjulström undersökt om det är möjligt att identifiera hur olika anläggningar som påträffas vid arkeologiska undersökningar har använts och om det är möjligt att göra rumsliga analyser av så kallade aktivitetsytor av hus och gårdar.
– I den första markkemiska studien av modernt material visade det sig att det fanns potential för analysmetoderna då jag inte bara kunde särskilja aktivitetsytorna från varandra utan också identifiera de faktiska aktiviteterna som ägde rum i byggnaderna. I arkeologiska material begränsas tolkningsmöjligheterna på grund av nedbrytningen av de organiska föreningarna. Men trots dessa försvårande omständigheter har jag kunnat presentera helt unika resultat angående rumsuppdelning och aktiviteter av ett hus som är daterat till ca. 460-480 e.Kr, berättar Björn Hjulström.
Lipidanalyser av anläggningar har även visat sig användbara för att förstå mer av ur boplatserna var uppdelade.
– Till exempel har vi genom analyser av diterpenoider i jord från en tidigare okänd anläggningskategori från tiden ca. 0 – 400 e.Kr. för första gången lyckats visa hur tjära framställdes i Mälardalen under denna period. Anläggningskategorin utgör den äldsta bevisade tjärframställningsmetoden i norra Europa och tillsammans med andra liknande upptäckter kan jag i min undersökning visa hur man under vikingatiden och tidig medeltid specialiserade hantverket.
En utgångspunkt för avhandlingsarbetet har varit att besvara centrala frågor för att förstå bebyggelseförändringar under vår tideräknings första årtusende i Mälardalen. Frågorna som angripits har bland annat varit att ta reda på hur länge husen brukades, ta reda på hur olika enheter relaterar till varandra samt hur medeltidensbyar växte fram. De arkeologiska undersökningar som ligger till grund för avhandlingen genomfördes i två lokaler i Knivsta söder om Uppsala och på en lokal i Alby i Botkyrka kommun och har bidragit till att på ett tydligt sätt belysa de förändringar som sker i byggnadsskick, i lokalisering av boplatser och i framväxandet av byar.
Precis som avhandlingens titel ’Patterns in diversity’ antyder så presenterar avhandlingen olika mönster som går att se i bosättningsförändringarna.
– Genom mitt arbete har jag kunnat visa att en ny gård har byggs vart 30:e till vart 60:e år och att ensamgårdar var den dominerande bebyggelseformen under den tidiga järnåldern. Det går att se att gårdarna ofta arbetat gemensamt på olika sätt och beskrivs bäst som byar med spridd bebyggelse. I arkitekturen sker det dels en konstant förändring i modet men även mer plötsliga och radikala förändringar som förändrade landskapsbilden. Förändringarna gällde även boplatsernas lokalisering och var sannolikt kopplat till sociala mönster och strategier, säger Björn Hjulström.
Dock verkar det inte ha funnits några absoluta regler för bosättningen och bosättningsmönstret skilde sig mellan olika områden i Mälardalen. Men under sen vikingatid och framåt kunde man se en ökning i hur de olika gårdarna gjorde egna val gällande både arkitektur, gårdsform och gårdsläge.
Disputationen ägde rum fredagen den 26 september 2008.
Avhandlingens namn: Patterns in diversity: Geochemical analyses and settlement changes during the Iron Age – Early Medieval time in the Lake Mälaren region, Sweden.
Ytterligare information
Björn Hjulström, Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, tfn, e-post bjorn.hjulstrom@arklab.su.se.
För bild
08-16 40 90 eller press@su.se
Det är välkänt att barn världen över arbetar och att barn passar småsyskon är ett utbrett fenomen sen urminnes tider. Kjerstin Dahlblom har undersökt barns erfarenheter av att sköta småsyskon i Nicaragua, ett land som sedan generationer tillbaka har utbredd fattigdom. Hon har medvetet vänt sig direkt till barnen för att få deras perspektiv på hur det är att ensam ta ansvar för hemmet medan föräldrarna, oftast ensamstående mammor, arbetar. Studien visar att barn är kompetenta aktörer i forskningsprocessen och att de kan engageras i planering av de folkhälsoprogram som de berörs av.
Stolthet över sitt arbete var den övervägande känsla som förmedlades av barnen som intervjuas. Även om de kände sig stressade av alla krav och sitt ansvar att ta hand om sina småsyskon visste de hur betydelsefullt deras arbete var i familjen. Största problemet för de flesta var att kombinera arbete med skolgång. Påfallande många av barnen i studien hade hoppat av skolan redan under mellanstadiet (motsvarande svenska förhållanden), och många hade gått om flera årskurser. I ett livslångt perspektiv riskerar barn som sköter småsyskon att hamna i en fälla – utan utbildning har de begränsade valmöjligheter till jobb och försörjning.
Medvetenheten om att denna grupp av barn utgör en resurs för samhället och att de bär ett tungt ansvar för sina familjers försörjning är inte särskilt stor, kanske just på grund av den isolerade situation de befinner sig i när de är hemma ensamma.
Kjerstin Dahlblom har huvudsakligen använt etnografiska metoder som observationer, intervjuer i grupp och enskilt samt dagboksanteckningar. Hon har hämtat detaljerad information från ett trettiotal barn som sköter sina småsyskon, men också från personer i deras närhet och i frivilligorganisationer. För att ge deltagande barn möjlighet att själva ta upp angelägna frågor och reflektera över sitt arbete fick de engångskameror vilket gjorde att de kunde dokumentera egna motiv i sin vardag.
I en delstudie som behandlar skolgången gjordes en enkätundersökning riktad till 370 barn i åldrarna 6 till 16 år. Utbildningsnivån i Nicaragua är bland de lägsta i världen. Därför undersöktes barnens skolgång för att finna mönster som pekade på orsaker till frånvaro och avhopp. Pojkar hoppade av skolan oftare än flickor och hade genomgående sämre resultat än flickorna. Den klart utslagsgivande faktorn för missad skolgång var fattigdom. Förbättrade villkor skulle underlätta för barn i fattiga familjer att ta del av de rättigheter de har i enlighet med Barnkonventionen.
Fredag 24 oktober försvarar Kjerstin Dahlblom, Umeå International School of Public Health och Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, epidemiologi och folkhälsovetenskap, sin avhandling med titeln ”’Home alone’: sibling caretakers in Léon, Nicaragua”.
Disputationen äger rum i sal 260, Röntgenavdelningen, Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är professor Bengt Höjer, Inst. för folkhälsovetenskap, Karolinska institutet.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://www.diva-portal.org/umu/abstract.xsql?dbid=1877
Kontaktinformation
Kjerstin Dahlblom nås på telefon 090-785 29 28, mobiltelefon 070-602 62 06 eller e-post kjerstin.dahlblom@epiph.umu.se.
– I motsats till traditionell företagsekonomisk forskning där förtroendets roll för transaktionskostnaderna står i fokus undersöker jag här förtroendets roll som värdeskapare i relationen mellan konsumenter och deras varumärken. Det är intressant att se att konsumenten inte nödvändigtvis får nytta av förtroenderelationen i längden. En konsument kan till exempel låta bli att returnera en felaktig produkt eftersom det känns som att man ’krånglar’ med personalen hos det sedan länge betrodda varumärket som man vill upprätthålla en bra relation med, säger Clara Gustafsson.
I sin avhandling studerar Clara Gustafsson hur varumärken kommunicerar förtroende men även konsument-varumärkesrelationen ur ett förtroendeperspektiv, särskilt med inriktning på samspelet mellan varumärkesstrategi och varumärkens roll som kulturella resurser. Utgångspunkten för analysen är en definition av förtroendet som en del av goda relationer, och som ett asymmetriskt begrepp då det i förtroenderelationer alltid finns ett mått av ovisshet om hur den andra parten kommer att agera.
De empiriska studierna består av intervjuer med VD eller informationschef på företag med välkända företagsvarumärken i Sverige och intervjuer och etnografi-inspirerade shoppingturer tillsammans med konsumenter. I analysen kombineras varumärkesperspektivet med konsumentperspektivet för att ge en bild av några nyckelaspekter i varumärkesrelationerna.
Samtliga konsumenter hade viktiga relationer med varumärken. Dessutom var de villiga att ibland ta på sig skulden när något gick fel i relationen med deras betrodda varumärken.
– Till exempel var det en konsument i studien som tog på sig skulden när hans nya byxor gick sönder. Han tyckte att han borde ha vetat att det känsliga materialet inte skulle fungera för just honom. Trots att han betalat mycket pengar för byxorna var han inte beredd att lägga någon skuld på varumärket och han skulle fortsätta handla där. Detta är ett tydligt exempel på vad som i avhandlingen kallas ”Faithful Shielding” då konsumenten envist skyddar det betrodda varumärket mot kritik, säger Clara Gustafsson.
Resultatet av avhandlingen kan sammanfattas med att den bidrar med ett nytt synsätt på varumärken där man utgår från ansvarsfördelning, trygghet och värde i relationer mellan konsumenter och deras betrodda varumärken. Konsumentens roll på marknaden undersöks teoretiskt och empiriskt och begreppet ”Faithful Shielding” presenteras som en beskrivning av hur samma process både gör konsumenternas favoritvarumärken värdefulla och ökar konsumenternas sårbarhet gentemot sina betrodda varumärken.
– Avhandlingen visar också hur en konsument kan skydda sitt varumärke mot sin egen kritik där förtroendet till varumärket ligger på gränsen till tro, eller blind tillit. Denna tro riskerar att utnyttjas på ett respektlöst sätt, eftersom den tillåter att varumärket motståndslöst kan erbjuda sämre kvalitet eller service än vad konsumenten egentligen förväntat sig, säger Clara Gustafsson.
Avhandlingens bidrag kan ha en praktisk betydelse för varumärkens framtida arbete med att upprätta en dialog med sina konsumenter för att skapa förutsättningar för goda förtroenderelationer.
Disputationen äger rum den 20/10 i Philipssalen, hus 3, Kräftriket, Stockholm klockan 13:00. Opponent är professor Douglas B Holt, Oxford Saïd Business School, University of Oxford, United Kingdom. Disputationen hålls på Engelska.
Avhandlingens namn: Brand Trust: Corporate communications and consumer-brand relationships.
Ytterligare information: Clara Gustafsson, Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 070-884 38 32, 08-16 28 39, e-post cgu@fek.su.se
För bild:
08-16 40 90 eller press@su.se
Avhandlingen av medicinläkaren Mattias Ekstedt baseras på världens längsta uppföljning av personer med förhöjda leverblodprover orsakade av fettlever. Forskarna följde 129 patienter i 14 år. 6 procent utvecklade komplikationer till levercirros (skrumplever), vilket tidigare inte varit förknippat med överviktsorsakad fettlever utan med den typ av fettlever som betingas av alkohol. De som ökade mest i vikt och hade den lägsta insulinkänsligheten löpte störst risk att försämras i sin leversjukdom.
Mer alarmerande ur ett folkhälsoperspektiv är att överlevnaden bland personer med överviktsorsakad fettlever var lägre än för befolkningen i stort – främst på grund av en fördubblad risk att dö i hjärt-kärlsjukdom vilket i sin tur är en konsekvens av den betydligt ökade risken att drabbas av diabetes. Vid uppföljningen hade hela 78 procent av patienterna diabetes eller dess förstadium.
De flesta patienter med hjärt-kärlsjukdom behandlas framgångsrikt med blodfettssänkande mediciner. Läkarna har tidigare varit rädda för att sätta in dessa mediciner på patienter med förhöjda levervärden på grund av fettlever, då det funnits farhågor om att preparaten skulle kunna skada levern. Mattias Ekstedt och hans handledare docent Stergios Kechagias visar att så inte är fallet. Tvärtom skulle blodfettssänkande mediciner kunna minska risken för att fettleversjukdomen försämras – en slutsats som dock behöver bekräftas av ytterligare studier.
Patienter med riskfaktorer för att utveckla hjärt-kärlsjukdom får ofta rådet att konsumera små mängder alkohol, eftersom detta i stora befolkningsstudier har förknippats med lägre dödlighet. Vilka råd man ska ge till personer med ökad risk för hjärt-kärlsjukdom och samtidig fettlever debatteras flitigt. LiU-forskarna konstaterar att trots att ingen av patienterna i studien drack mer än motsvarande 1,5 glas vin per dag, så var alkohol en faktor som statistiskt sett ökade risken för att leversjukdomen skulle försämras.
Avhandlingen Non-Alcoholic Fatty Liver Disease: A clinical and histopathological study läggs fram vid disputation den 17 oktober kl 13.00 i Berzeliussalen, Linköpings universitet Campus US. Opponent är professor Stefan Lindgren, Lunds universitet.
Mikroskopibilden visar levervävnad med uttalad fettinlagring. Levercellerna är nästan helt uppfyllda av fettdroppar som tränger undan cellens övriga delar.
Kontaktinformation
Kontakt:
Mattias Ekstedt, Institutionen för klinisk och experimentell medicin, Linköpings universitet, mattias.ekstedt@lio.se, 013-22 20 65
Stergios Kechagias, Institutionen för medicin och hälsa, Linköpings universitet, stergios.kechagias@liu.se, 013-22 87 04
Listerios är en ovanlig infektionssjukdom som orsakas av bakterien Listeria monocytogenes. Det är en mycket allvarlig sjukdom, som trots sjukhusvård har en dödlighet på upp till 30 procent. De som löper störst risk att infekteras är gravida kvinnor, deras foster och personer med nedsatt immunförsvar, som exempelvis äldre människor.
– Bakterien finns i avloppsvatten och jord som förorenats av avföring. Via olika smittvägar kan den sedan infektera både djur och människor, säger Vishar Singh Parihar.
Livsmedel är den vanligaste smittkällan för människor, men det har också förts fram misstankar om att djur skulle kunna smitta direkt. Vishar Singh Parihar har i sin avhandling undersökt listeriabakterier från både människor och djur.
När man ska spåra smittan måste man visa att det är exakt samma typ av bakterien, så kallad serotyp, hos den smittade individer och den misstänkta smittkällan. Listeria monocytogenes har 13 serotyper, och Vishar Singh Parihars forskning visar att förekomsten av de olika serotyperna har förändrats över tid och att Sverige skiljer sig från omvärlden.
Under perioden 1986-1999 tillhörde 44 procent av de bakterier som isolerats från sjuka människor serotyp 4b och 50 procent serotyp 1/2a. Men mellan 2000 och 2007 var fördelningen i stället 13 procent 4b och hela 71 procent 1/2a. I många andra länder dominerar fortfarande serotyp 4b. Orsaken till förändringen kan vara ändrade mat- och konsumtionsvanor i Sverige.
När Vishar Singh Parihar jämförde bakterierna från djur och människor var många av bakteriestammarna lika, men de förekom inte under samma tidsperioder. Dessutom saknades den förskjutning mot serotyp 1/2a som han upptäckte hos människor.
– Direkt smitta genom kontakt med djur är mycket ovanligt, konstaterar Vishar Singh Parihar.
– Däremot kan de ske en indirekt smittspridning om djurets mjölk och kött innehåller Listera monocytogenes-bakterier. Om människor konsumerar sådana livsmedel utan tillräcklig värmebehandling finns det risk för smitta.
Ett välkänt problem är vakuumförpackad gravad lax och vid mitten av 1990-talet fanns det listeriabakterier i 21 procent av den gravade laxen. Men de insatser som sedan gjorts för att förbättra kvaliteten har lett till att den andelen har minskat till 13 procent.
– Resultaten är övertygande, eftersom vi kunde identifiera problem både när det gäller hur personer inom de utvalda forsknings- och utvecklingsmiljöerna sökte efter information kring skadeprevention och hur databaser över forskning är organiserade. Kunskapen kan hjälpa oss att förbättra möjligheterna för dessa yrkesgrupper att hitta relevant information inom ett visst område, säger David Lawrence, doktorand vid Institutionen för folkhälsovetenskap.
Forskarna genomförde sammanlagt sex studier, där man kartlade hur forskare och praktiker inom området skadeprevention och säkerhetsutveckling går till väga när de söker facklitteratur på Internet. Deltagarna var verksamma inom ett brett fält av forsknings- och utvecklingsmiljöer, så som juridik, samhällsplanering, arbetsmiljö, sjukvård och transport. Urvalet av deltagare skedde delvis genom att prenumeranter av en internationell vetenskaplig sökportal – SafetyLit Literature Update Bulletin – fick sina sökningar listade. Bland deltagarna fanns 173 olika nationer representerade. Under åren 2000-2005 kunde forskarna för denna grupp registrera i genomsnitt 2500 sökningar per vecka rörande vetenskaplig litteratur kring skadeprevention och säkerhetsutveckling.
Det visade sig att de flesta av deltagarna inte sökte efter information i mer än en eller två vetenskapliga databaser åtkomliga på Internet, och att de ofta använde söktermer som var bekanta för dem sedan tidigare. Deltagarna hade också en tendens att använda jargong och facktermer inom sitt eget område, som per automatik uteslöt relevant forskning från angränsande områden. Dessutom framkom att de använda forskningsdatabaserna ofta är väldigt specialiserade inom de trettiotalet olika fackområden där man arbetar med skadeprevention och säkerhetsutveckling, och därmed har en tendens att utesluta vetenskapliga publikationer från angränsande discipliner.
– Det här innebär att en hög andel av de forskare och specialister som arbetar med skadeförebyggande åtgärder får ett väldigt snävt perspektiv på olika frågor. Vid sökningar i databaser får de fram en lagom lång lista med vetenskapliga artiklar och drar utifrån den en felaktig slutsats att de fått fram all relevant information som finns tillgänglig, säger David Lawrence.
David Lawrence är också verksam vid Center for Injury Prevention Policy & Practice, San Diego State University Graduate School of Public Health. Han lägger fram sin avhandling vid Karolinska Institutet den 14 oktober 2008.
Doktorsavhandling: The information-seeking behaviors of professionals and information sources in the field of injury prevention and safety promotion, David Lawrence, Institutionen för folkhälsovetenskap, Avdelningen för internationell hälsa.
För frågor, kontakta:
Dr David Lawrence
Mobil: 076-2817009 (Sverige) +1-619-322-4917 (USA)
Arbete: + 1-619-594-1991 (USA)
E-post: david.lawrence@sdsu.edu
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och samverkan medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Sorkfeber är en sjukdom med kraftiga influensaliknande symptom som kan ge allvarliga komplikationer. Den förekommer i hela norra Sverige. Utbrotten är säsongsbundna och är särskilt intensiva de perioder då många människor kommer i kontakt med sorkar och dess spillning, t.ex. genom att hantera vedhögen eller dammsuga sommarstugan där sorkar förekommer.
Vissa år då sorkarna är ovanligt många kan antalet smittade öka kraftigt. 2007 var ett sådant år då nästan 2 200 fall av sorkfeber rapporterades i Sverige. Det är en mycket hög siffra med tanke på att sviterna efter sorkfeber kan bestå i månader, och att sorkfeber har en dödlighet på upp till en procent.
Sorkfeberviruset tillhör en grupp virus som kallas hantavirus. De orsakar s.k. blödarfebrar och antalet rapporterade fall har ökat under senare år. Dessutom upptäcks fler och fler nya hantavirus och redan kända hantavirus förväntas sprida sig till nya områden. Kunskap om dessa virus och övervakning av dem är därför viktigt ur ett folkhälsoperspektiv.
I dagsläget är det fortfarande mycket som är okänt vad gäller hantavirus och sjukdomarna de orsakar. För att öka kunskapen om hur dessa virus fungerar, för att i slutänden förstå hur de orsakar sjukdom och för att kunna utveckla behandling, har en grundlig karaktärisering av ett Puumalavirus genomförts.
Forskarna fann att det är viktigt att skräddarsy de diagnostiska verktygen samt att utföra klinisk diagnostik på lokala virus. Karaktäriseringen bidrog till införandet av diagnostiska verktyg med lokalt ursprung vid Laboratoriet för klinisk virologi, NUS, vilket ökat säkerheten vid sorkfeberdiagnoser.
Dessutom identifierades strukturer hos viruset som kan användas för att särskilja mellan olika hantavirustyper, och viktiga pusselbitar för att förstå hur viruspartiklarna monteras ihop hittades.
Sammanfattningsvis bidrar resultaten med värdefull kunskap för utvecklingen av nya verktyg för att ställa diagnos, undersöka förekomsten av virus och studera hur människor reagera på en hantavirusinfektion.
Fredagen den 24 oktober försvarar Marie Lindkvist, Inst. för klinisk mikrobiologi, enheten för virologi samt enheten för infektionssjukdomar, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Genetic and serologic characterization of a Swedish human hantavirus isolate”.
Svensk titel: Genetisk och serologisk karaktärisering av ett svenskt humant hantavirusisolat.
Disputationen äger rum kl. 9.00 i sal B, 9 trp, Tandläkarhögskolan.
Fakultetsopponent är Dr. Rainer Ulrich, Friedrich-Loeffler-Institute, Insel Riems, Germany.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=1878
Kontaktinformation
Marie Lindkvist nås på e-post marie.lindkvist@climi.umu.se eller telefon 090-785 33 06.
Upp till två procent av alla spädbarn har medfödd torticollis som är en felställning av huvudet. Sjukgymnast Anna Öhmans avhandling visar att det finns en risk att barn med medfödd torticollis når tidiga motoriska milstolpar som huvudkontroll, att kunna vända sig och att krypa senare än friska barn.
– En faktor som påverkar den motoriska utvecklingen är om barnet tillbringar tid på mage när det är vaket. Spädbarn ska sova på rygg, men behöver få leka på mage då de är vakna för att stimulera huvudkontroll, styrka i överkroppen och motorik, säger Anna Öhman.
I sin avhandling har hon tagit fram referensvärden för hur ett friskt barn kan rotera nacken och böja huvudet åt sidan samt för muskelfunktion i nacken.
– Barn under ett år och utan någon känd åkomma har en rotation i nacken på 100–120 grader, det vill säga att de kan vrida huvudet en bit förbi axeln. Hos spädbarnen i studien som inte hade några kända nackproblem fanns ingen sidoskillnad i vare sig rörlighet eller muskelfunktion, säger Anna Öhman.
Barn med medfödd torticollis har däremot ofta en sidoskillnad i nackens rörlighet och muskelfunktion och detta måste behandlas med sjukgymnastik i form av bland annat stretchning. Om barnet har bestående nedsatt rörlighet trots stretchingbehandling kan operation bli nödvändig.
Cirka 100–150 barn med torticollis remitteras varje år till sjukgymnastiken vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus. Och endast de mer komplicerade fallen samt barn som opererats för sin torticollis är aktuella för extra insatser från sjukgymnastikens sida. För övriga barn med torticollis genomför föräldrarna behandlingen med instruktion och stöd av sjukgymnasten.
– Mina resultat visar att behandlingstiden är kortare om en erfaren sjukgymnast genomför stretchningen, men ett bra resultat nås även när föräldrarna genomför den. Över 90 procent får ett tillfredställande resultat med hjälp av sjukgymnastik, säger Anna Öhman.
Anna Öhman hoppas att avhandlingens resultat kan öka kunskapen i ämnet hos barnhälsovården och inom sjukgymnastiken så att personalen kan ge bättre råd, information och behandling.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institution neurovetenskap och fysiologi
Avhandlingens title: Congenital muscular torticollis
Opponent: docent Eva Brogren-Carlberg, Karolinska Institutet, Solna
Avhandlingen försvaras fredagen den 17 oktober, klockan 9.00 i sal 2118, Arvid Wallgrens backe, hus 2, Göteborg
Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
Sjukgymnast Anna Öhman, telefon: 031–343 4732, 0707–92 77 74, e-post: anna.ohman@neuro.gu.se
Handledare:
Docent Eva Bekung, telefon: 031–343 1364, e-post: eva.beckung@vgregion.se
Datorsimuleringar är en allt viktigare komponent vid utvecklingen av nya solceller. De kan även hjälpa till att bättre förstå de solcellstekniker som används idag eller som är på väg att kommersialiseras. Ulf Malm vid Uppsala universitets institution för teknikvetenskaper har tagit fram en modell som beskriver hur det går att utöka de metoder som använts för att modellera så kallade tunnfilmssolceller för att simulera effekter i såväl två som tre dimensioner.
– Tidigare modelleringar av tunnfilmssolceller har varit endimensionella, säger Ulf Malm. Men det fungerar inte alltid så bra, eftersom cellernas funktion beror starkt på hur strömmen breder ut sig åt flera håll.
Tunnfilmsceller är uppbyggda av flera tunna lager av lämpliga material. Tekniken gör det möjligt att tillverka extremt tunna solceller, vilket gör att det går åt lite material och att cellerna kan bli billiga att tillverka. Uppsala ligger i den absoluta framkanten när det gäller tunnfilmsteknik, och har slagit världsrekord i effektivitet. I de CIGS-celler Ulf Malm arbetat med består materialet som absorberar solstrålningen av grundämnena koppar (copper), indium, gallium och selen.
– I jämförelse med traditionella kiselbaserade solceller så är kunskaperna om materialsystemet kring CIGS begränsade. Vi måste förstå det bättre för att kunna vidareutveckla tekniken, säger Ulf Malm. Bland annat måste vi öka livslängden på cellerna.
CIGS-solceller har haft problem med stabiliteten då de exponeras för en kombination av fukt och värme. Det har man bland annat försökt komma till rätta med genom att kapsla in cellerna. Ulf Malm har i sin avhandling utvärderat effekten av detta och konstaterat att fukten inte är något problem för själva cellen.
– Den svagaste punkten ligger istället där cellerna är sammankopplade. Där ökar risken för korrosion om metallen exponeras för fuktigt inkapslingsmaterial.
Vid tillverkning av solcellerna blir det lätt variationer i materialkvalitet. Med Ulf Malms simuleringsmodell går det att studera vad detta får för konsekvenser för solcellen.
– Bland annat har jag tittat på hur stor effekt sådana defekter har. De kan exempelvis göra att strömmar flyter internt i solcellen istället för att bidra till solcellens uteffekt.
Solceller som producerar el är en av de tekniker som skulle kunna hjälpa oss bort från beroendet av fossila bränslen. De kan också vara ett utmärkt alternativ för att producera el där solen lyser men det inte finns ett utbyggt elnät.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Ulf Malm på 070-984 05 58 eller ulf.malm@angstrom.uu.se
Väte är ett av de vanligaste och lättaste grundämnena i universum och de senaste 50 åren har det spekulerats att man genom att metallisera väte skulle kunna skapa superkonduktivitet vid rumstemperatur. Men detta har hittills varit en öppen fråga och det skulle krävas enormt stort tryck för att pressa samman väte tillräckligt för att uppnå detta metalliska stadium.
Ett sätt att komma runt detta problem är att dra nytta av s.k. ”kemiskt tryck”, som genereras genom att introducera andra ämnen, t.ex. kisel, för att pressa samman vätelagren likt en ”sandwich”.
Tidigare i år har amerikanska forskare rapporterat att kiselhydrid metalliseras under högt tryck, men det var oklart vilken kristallstruktur kiselhydrid hade i dessa experiment. Professor Rajeev Ahujas grupp har utfört systematiska datorberäkningar för att bestämma denna kristallstruktur och i den aktuella artikeln visar de att de lyckats. Beräkningarna stämmer exakt överens med experiment och förutser dessutom att kiselhydrid kan existera i metallfas också vid låga tryck. Beräkningarna utfördes vid UPPMAX (Uppsala universitets Multidisciplinary Center for Advanced Computational Science).
– Dessa resultat är oerhört viktiga. De representerar ett betydande framsteg i det teoretiska sökandet efter metalliskt och t.o.m. supraledande väte inom rimliga trycknivåer, säger professor Rajeev Ahuja.
Artikeln publiceras på PNAS webbplats denna vecka:
http://www.pnas.org/content/early/recent
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Duck Young Kim, tel: 018-471 35 67, eller duck.young.kim@fysik.uu.se
Dr. Ralph H. Scheicher, tel: 018-471 58 52, eller ralph.scheicher@fysik.uu.se
Professor Rajeev Ahuja, tel: 070-425 09 35, eller rajeev.ahuja@fysik.uu.se
Den 17 oktober disputerar Yvonne Lindholm på en avhandling om hur samverkan med forskare kan bidra till att utveckla pedagogers kompetens att bedriva utvecklingsarbete.
Utifrån fyra konkreta fall visar hon hur samverkan mellan pedagoger och forskare skapar nya arenor för reflektion och lärande och förutsättningar för ett mer systematiskt utvecklingsarbete. Forskarnas viktigaste bidrag till skolans utveckling tycks dock vara att – genom dialog och reflektion – hjälpa till att öka pedagogers uppmärksamhet och att lyfta tänkande och resonemang till högre abstraktionsnivåer, vilket underlättar ifrågasättande och förändring av den befintliga verksamheten.
I avhandlingen redovisas också en rad olika faktorer som har betydelse för att samverkan mellan forskare och pedagoger faktiskt resulterar i en utveckling.
– En viktig faktor är exempelvis att båda parter måste uppleva en fråga som viktig att samverka kring. En annan är att samverkan är långsiktig. Dessutom måste forskare och pedagoger känna tillit till och respekt för varandra och varandras kunnande och erfarenheter, berättar Yvonne Lindholm.
Hon lyfter också fram ”skvadern”, en erfaren pedagog som både lätt kan lyfta och betrakta såväl sig själv, sitt eget agerande och verksamheten i ett uppifrånperspektiv och som samtidigt har fötterna på jorden i den dagliga skolverksamheten. Skvadern tycks bland annat fungera som en brobyggare mellan forskaren och kollegorna.
I avhandlingen diskuteras också maktfrågor, forskarnas roll som handledare och de etiska problem det kan medföra att bedriva forskning parallellt med handledning. Även riskerna med pedagogers nyttotänkande kring forskning lyfts fram.
Samverkan med såväl forskare som kollegor med likartat intresse för utveckling, tycks för många ha inneburit både en personlig och yrkesmässig utvecklig. För pedagogernas del tycks det ha bidragit till ny energi och ett ökat intresse för forskning och för fortsatt utvecklingsarbete.
De fyra typerna av samverkan som ingår i studien är kurser i aktionsforskning/aktionslärande, en lärakademi, forskningscirklar och ett forskande partnerskap.
Avhandlingens namn: Mötesplats skolutveckling. Om hur samverkan med forskare kan bidra till att utveckla pedagogers kompetens att bedriva utvecklingsarbete.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Yvonne Lindholm, Pedagogiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 43 23, 08-511 741 80, mobil 070-625 1648, e-post: yvonne.lindholm@ped.su.se
Pressbild
För bild på Yvonne Lindholm eller på avhandlingen, kontakta Cecilia Parkert e-post cecilia.parkert@luk.su.se, tfn 08-16 24 28 eller 073-707 88 90. Det går också bra att kontakta universitetets presstjänst tfn 08-16 40 90, e-post press@su.se.
På den europeiska marknaden finns minst 68 livsmedelsprodukter som enligt EU:s regler har en GM-märkning i innehållsförteckningen, mest matoljor och margarin men även fiskpinnar, chips, kex och choklad. Ingen av dessa varor går att köpa i Sverige – tvärtom finns ett 60-tal produkter med en negativ märkning: ”fritt från GMO”.
– Det gäller till exempel några importerade sojaprodukter, men enligt vår studie var det inte många som letade efter den märkningen, säger fil dr Victoria Wibeck, forskare i miljövetenskap och kommunikation vid Linköpings universitet. Tillsammans med magisterstudenten Therese Asplund har hon svarat för den svenska delen av projektet.
I januari 2008 undersöktes köpmönstren hos 41 000 deltagare i europeiska konsumentpaneler genom att deras inköp registrerades. Samma personer tillfrågades sedan om vad de trodde att de köpt. Resultaten visar att hälften av dem som köpt GMO-varor gjort så utan att veta om det.
En analys av den politiska och massmediala debatten sedan 2006 visar att intresset för GMO-frågan är svalt.
– I Sverige är debatten väldigt tyst idag jämfört med tio år bakåt i tiden. Det är ett mönster vi ser i alla EU-länder, med undantag från Storbritannien och Tyskland. I Storbritannien har debatten svängt i positiv riktning, säger Victoria Wibeck.
En förklaring till en mer välvillig inställning kan vara de möjligheter man ser med GMO i samband med matkrisen och klimathotet, som lyfter fram behovet av en ökad produktion av livsmedelsgrödor. Men frågan är trots allt fortfarande etiskt laddad, betonar Wibeck:
– I fokusgrupper framkommer åsikter om människans plats i naturen och att informationen om GMO inte alltid är trovärdig.
Kontaktinformation
Kontakt:
Therese Asplund 011-363397, theas@tema.liu.se
Eftersom en stor del av den europeiska elen kommer från fossila bränslen kan svensk export av el bidra till minskade CO2-utsläpp i kolkraftverk. Analyser av hela energitillförselkedjor, från naturresurs till el och värme i hus, visar på detta. Befintliga villabebyggelsen har därför en viktig roll för att minska elanvändningen i Sverige. Det visar en avhandling från Mittuniversitetet.
– Ett bättre klimatskal och byte från direktverkande el till fjärrvärme baserad på kraftvärme kan minska primärenergianvändningen med mer än 70 % i en standardvilla från 1970-talet, säger Anna Joelsson. Energieffektiviteten är viktig för att man skall få ut största möjliga nytta av begränsade naturresurser såsom biobränsle.
Hon jämför bland annat olika bränslebaserade energisystem och pekar ut kraftvärmebaserad fjärrvärme och bergvärmepump som särskilt energieffektiva. Dessutom visar analyserna på att konverteringar till alla de studerade systemen är samhällsekonomiskt lönsamma.
När man bygger nya hus har man stora möjligheter att göra dem välisolerade och täta och därmed uppnå ett låga uppvärmningsbehov. Anna Joelsson menar dock att det är viktigt att inte nöja sig med det och då glömma bort tillförselsystemen.
– Ett nybyggt passivhus med fossilbaserad direktverkande el som tillskottsvärme kan medföra högre primärenergianvändning och CO2-utsläpp än ett 70-talshus med ett effektivt biobränslebaserat uppvärmningssystem.
Anna Joelsson vid Mittuniversitetets institution för teknik och hållbar utveckling disputerade nyligen med avhandlingen ”Primary Energy Efficiency and CO2 Mitigation in Residential Buildings”.
Kontaktinformation
Anna Joelsson, telefon 063-16 54 16 eller 070-332 0435. E-post anna.joelsson@miun.se
– Finanskrisen är ett utmärkt exempel på att man måste bygga upp bestående värden i ekonomin eftersom den står på flera ben. Det görs uppåt 30 000 privata riskkapitalinvesteringar per år i Sverige. Investeringarna är ofta baserade på djup kunskap om regioner, branscher och företag. Kunskapen och det personliga engagemanget är mer värdeskapande än den vanliga börshandeln, säger företagsekonomen Sofia Avdeitchikova.
Hon har precis disputerat vid Ekonomihögskolan i Lund om informellt riskkapital, alltså ägarkapital som privatpersoner investerar i onoterade företag till vilka de inte har någon familjerelation.
Fältet är outforskat, bland annat därför att privata riskkapitalister är väldigt osynliga. Studien baseras på intervjuer med 400 svenska investerare, och visar medelsiffror för de senaste tio åren.
Avhandlingen slår hål på föreställningen att privata riskkapitalister är en grupp som domineras av så kallade affärsänglar, det vill säga personer som investerar privat, köper stora aktieposter och ofta driver företag genom styrelsearbete. Bara tio procent av investerarna är affärsänglar. Resten är individer som gör ett fåtal, mindre investeringar i sitt liv.
– Det är viktigt att titta på de här individerna i ett livscykelperspektiv. Ingen människa föds till affärsängel, utan det är något man blir, och det är intressant att se hur det går till.
Affärsänglarna investerar en halv miljon och uppåt i exempelvis unga, entreprenörsföretag, medan mindre investerare satsar allt från några tusenlappar till 100 000 kronor.
En del småinvesterare kallas ”lottoinvesterare”, för de har varken mycket pengar eller kunskap, utan satsar en mindre summa och återvänder två-tre år senare för att se om det blev någon utdelning.
Samtidigt är många mindre investerare riktiga ”småänglar”, med ett mycket stort personligt engagemang i företagen, de förmedlar viktiga kontakter och kämpar för företaget. Investeringarna är därför värda mer än summan pengar de skjuter till. Ofta är dessa aktiva investerare företagare med gott affärssinne och entreprenörsanda, och var femte är kvinna.
– De har i många fall mer kompetens att göra investeringar än regionala strukturfonder, och man borde använda deras kunskap för att göra rätt investeringar, exempelvis genom samarbeten där statliga aktörer och privatpersoner investerar 50 procent vardera.
Föreställningen är att privat riskkapital är jämnt fördelat över landet, men i praktiken går 95 procent av investeringarna till storstäder eller universitetsstäder.
I Sverige är tillgången till privat riskkapital också jämförelsevis knapp. För att stötta företagens kapitalförsörjning, vilken är viktig för den ekonomiska utvecklingen, skulle skatteincitament och bättre information om investeringsmöjligheter kunna vara en väg.
– Det är åtgärder som fungerat i länder med mer utvecklad riskkapitalmarknad, som Storbritannien och USA. Samtidigt är det alltid svårt att överföra policyåtgärder från andra länder, utan de måste anpassas till den lokala kontexten, säger forskaren.
Vad gäller investeringar i mer perifera områden, vilka skulle behöva öka för en jämnare ekonomisk utveckling, är uppfattningen ofta att de kommer från lokala investerare. Men Sofia Avdeitchikova kom fram till att 80 procent av investeringarna görs utanför närmiljön.
– Det väcker frågor om hur investerarna får information om objekten och hur kontakterna går till. Det visar sig att investerarna i de här fallen resonerar om avstånd på annorlunda sätt. Tidigare erfarenhet av en bransch är viktigare än att den är nära geografiskt. Man investerar hos människor i det egna nätverket, och det är lättare att investera i en ort som har liknande branschstruktur, storlek, värderingar och traditioner som den egna.
Sofia Avdeitchikova försvarade sin avhandling ”Close-ups from afar: the nature of the informal venture capital market in a spatial context” den 10 oktober vid Företagsekonomiska institutionen, Ekonomihögskolan, Lunds universitet.
Kontaktinformation
Kontakta Sofia Avdeitchikova på 0730-55 00 16 eller sofia.avdeitchikova@fek.lu.se
Gränsarbete innebär att gränser konstrueras för att språkligt legitimera en viss social ordning.
– Det är genom språket vi bestämmer vem som skall göra vad, vem som skall få bestämma vad och vem som skall ha högst status. Därför att det också intressant och viktigt att studera hur yrkesutövare språkligt legitimerar en viss arbetsordning, säger Andreas Liljegren som i sin avhandling studerar hur yrkesutövare språkligt legitimerar sitt arbete.
Avhandlingen innehåller två exempel på språkligt gränsarbete som bedrivs av socionomer, ett på svenska socialkontor och ett i socionomernas fackliga tidskrifter.
-I socialkontorsfallet rör det sig om två olika yrkesgrupper som bland annat beskriver varandra som byråkratiska, flummiga och tråkiga, säger Andreas Liljegren.
– Båda grupperna ser också sitt eget arbete som svårt, komplicerat och oförutsägbart till skillnad från den andra gruppens enklare och mer förutsägbara arbete.
Det här kan ses som ett exempel på hur professionella yrkesutövare i sin vardag skapar sig en positiv yrkesidentitet som i sin förlängning motiverar att den egna gruppen skall ha en högre lön och mer frihet. Ett lyckat gränsarbete på arbetsplatserna blir då att lyckas övertyga ledningen om att gruppens uppfattningar kring den enkla och det svåra arbetet är den riktiga.
I de fackliga tidskrifterna har Andreas Liljegren studerat privatiseringsdebatten, där det framträder olika sätt att se på och presentera privatisering.
– Socionomerna var under en period mycket ambivalenta till privatisering, vilket tog sig uttryck som att privatisering presenterades metaforiskt i form av en kompetent hjältinna eller en råkapitalist. Även dessa sätt att beskriva privatisering är två sätt att språkligt legitimera olika sätt att organisera det sociala arbetet, säger Andreas Liljegren.
Avhandlingens titel: Professionellt gränsarbete – socionomexemplet.
Fakultetsopponentens namn: Professor Lennart G. Svensson, Göteborg
Tid och plats för disputation: Fredagen den 10 oktober 2008, kl. 9.15, Hörsal Sappören, Sprängkullsgaten 25, Göteborg.
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Andreas Liljegren, tel 0704 – 152331.
e-post: andreas.liljegren@socwork.gu.se
Avhandlingen kan beställas hos Ingegerd.franzon@socwork.gu.se, 170 kr exklusive porto.
