– Artikeln visar att den rapporterade svenska kväve- och fosforbelastningen på Östersjön är betydligt mindre än förväntat om man ser till allmänna samband mellan närsaltsbelastning och yta, befolkning och ekonomisk aktivit inom havets tillrinningsområde, säger Georgia Destouni.
Den anmärkningsvärda skillnaden mellan förväntad och rapporterad svensk belastning på Östersjön kan förklaras av en felaktig uppskattning av den oövervakade ämnesbelastningen på havet.
De kustnära områdena, som inte systematiskt miljöövervakas, kan vara små till ytan, men ändå relativt tätbefolkade – till exempel 13 procent av ytan och 24 procent av befolkningen i hela Östersjöns tillrinningsområde, enligt forskargruppen. För Sveriges del är dock motsvarande andelar betydligt större: 55 procent av befolkningen på 20 procent kustnära yta som inte systematiskt miljöövervakas, eller vars miljöövervakning inte konsekvent rapporteras till de öppna internationella databaserna. Enligt forskarna innebär en så stor befolkningsandel att koncentrationerna av exempelvis kväve, fosfor och organiska miljöföroreningar i det inlandsvattenflöde som genereras i de små kustnära områdena kan vara mycket större än i vattenflödet från de stora, systematiskt miljöövervakade flodsträckorna.
Det är inte så att de små oövervakade kustnära områdena bara glöms bort när man i Sverige beräknar den närsaltsbelastning på Östersjön som rapporteras internationellt. De databrister som finns, fylls i med hjälp av beräkningsmodeller.
– Men modellernas resultat kan ju inte kontrolleras för de områden där data saknas och kan därför innehålla felaktigheter, säger hon.
En serie studier från forskargruppen har visar att de kustnära områdena har komplexa vattenflöden, som gör att det är svårt att tolka och beräkna inlandsvattenflödena till havet och att det i vattensystemet under markytan – mark, grundvatten, sediment – finns närsalts- och föroreningsutsläpp sedan flera tiotals år tillbaka i tiden, som utan detektion kan transporteras ut till havet genom de oövervakade kustnära områdenas långa kuststräckor.
– I artikeln använder vi tidigare studier som underlag för att utveckla en förbättrad metod att med befintliga data tolka de oövervakade kustnära områdenas belastningsbidrag till havet, säger Georgia Destouni.
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Georgia Destouni, professor i hydrologi, tfn 08-16 47 85, mobil 070-4532366, e-post georgia.destouni@natgeo.su.se
För bilder kontakta:
press@su.se eller tfn 08-16 40 90
Länk till artikeln: http://www.agu.org/journals/gb/gb0804/2008GB003287/ (med både login ID and password: 15812622)
Patriotisk sång är inte någon stor musikgenre idag. De flesta har väl någon gång sjungit ”Du gamla, du fria” eller möjligtvis första versen av ”Ur svenska hjärtans djup”. Men få vet att det en gång framfördes fosterländska sånger i alla möjliga och omöjliga sammanhang: av manskörer, under exerciser, i de borgerliga hemmen, i skolor, inom föreningslivet, vid offentliga festligheter.
– Vår tids nationalsånger och kungssånger är bara spillror av en oerhört omfattande sångtradition, som varade från 1800-talets början till långt efter andra världskriget, säger Hanna Enefalk.
I sin avhandling ”En patriotisk drömvärld” går Hanna Enefalk till botten med de patriotiska sångerna. Hon analyserar över ettusen sånger, hämtade från svenska, norska och finländska arkiv och avslöjar en värld långt från dagens ”landet lagom”. I de patriotiska sångerna härskade de beväpnade männen. Det handlade om mandom, mod och morske män.
– Den enda överhöghet som erkändes var Härarnas Gud och, fram till 1800-talets slut, kungen.
Vapen, strid och död hyllades med erotisk glöd. Kvinnor förekom nästan enbart i form av soldatens belöning. Och vapenlösa män utsattes för hån och hotelser, även om de vapenvägrade av samvetsskäl eller var oförmögna på grund av fysiska funktionshinder.
De patriotiska sångernas bloddrypande värld drömdes fram av unga, universitetsutbildade män, men under 1800-talets lopp spreds sångerna till en allt större del av befolkningen, inte minst via folkskolan. I dessa sånger för barn och lägre samhällsklasser förändrades budskapet en smula. Sångernas dödsföraktande soldatman beskrevs som modig, men samtidigt lydig och arbetsam.
– Sann manlighet var inte bara att slå ihjäl främmande människor i krig, utan också att utföra ett hårt civilt arbete utan krav på rimlig lön eller politiskt medbestämmande, förklarar Hanna Enefalk.
Avhandlingen visar att Sverige inte kan skryta med någon lång tradition av fredlig samförståndsmentalitet. De patriotiska sångernas innehåll och stora spridning tyder istället på att man åtminstone fram till första världskriget upprätthöll en ständig stridsberedskap. I fallet Finland visar Enefalk hur denna beredskap oerhört snabbt kunde mobiliseras och omvandlas till faktiskt våld. Sångare förvandlades bokstavligen till soldater under inbördeskriget 1918.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Hanna Enefalk, tel: 018-471 15 33, 070-255 73 48, eller hanna.enefalk@hist.uu.se
Enligt forskare vid det internationella havsforskningsrådet (ICES), har det östra beståndet av torsk i Östersjön ökat sedan 2005, och är nu på en högre nivå än vad det varit under det senaste decenniet. Forskare vid Stockholms universitet har analyserat om ökningen är ett resultat av förvaltningsåtgärder som minskat fisketrycket, eller av förbättrade miljöfaktorer som resulterat i en högre reproduktion.
Modellsimuleringar visar att varken minskade fångster eller en ökad reproduktion, kunde förklara ökningen. Varje faktor kunde bara förklara 25 % av den totala ökningen. Synergieffekter mellan båda dessa faktorer var nödvändiga för ökningen av Östersjöns torskbestånd.
– Analysen visar tydligt vilken stor betydelses förvaltningsåtgärder har, men den understryker också den icke-linjära dynamik som finns i naturen och de utmaningar vi står inför när vi förvaltar komponenter i ekosystem, säger Henrik Österblom vid Baltic Nest Institute och en av författarna till studien.
Betyder detta att faran är över för Östersjötorsken nu?
– En liknande ökning av torsk under det tidiga 1990-talet slogs snabbt ned av ohållbara fångster. Men nu har vi ett gyllene tillfälle att bygga upp torskbeståndet. Om vi följer den beslutade förvaltningsplanen från förra året och om vi kan kontrollera de illegala fångsterna, ser Östersjötorskens framtid bättre ut än på länge, enligt Olle Hjerne, marinekolog vid Stockholms universitet.
Vad kommer att hända om miljöfaktorerna förändras?
– När klimatet fortsätter att förändras kommer miljöfaktorerna för torsken att förändras. Forskning på torsk i andra hav understryker behovet av ett livskraftigt bestånd för att det ska ha kapacitet att hantera klimatförändringar. Detta understryker behovet av en förvaltning som är anpassningsbar och klarar av att hantera dessa förändringar, säger Thorsten Blenckner, vid Baltic Nest Institute.
Studien är under utveckling vid Stockholms universitet (Institutionen för Systemekologi och Baltic Nest Institute, vid Stockholm Resilience Centre).
Forskning och undervisning vid institutionen för Systemekologi vid Stockholms universitet fokuserar på studier om ekosystem och hållbart nyttjande av naturresurser. Institutionen för Systemekologi studerar både grundläggande och tillämpade ekologiska problem, med tyngdpunkt på kustnära och marina ekosystem och kopplade socio-ekologiska system, det vill säga system där människa och natur studeras som en integrerad helhet. www.ecology.su.se
Baltic Nest Institute är värd för, och utvecklar, Nest – ett vetenskapligt beslutsstödssystem för Östersjön. Genom att Nest kan modellera dynamiken i hela avrinningsområdet och även i havet är Nest ett nyskapande verktyg för att kunna operationalisera ekosystemansatsen i ett stort marint ekosystem.
Baltic Nest Institute är en strategisk allians mellan Stockholms Universitet, Naturvårdsverket, Danmarks Miljøundersøgelser (DMU), Århus Universitet, Danmarks Meteorologiska Institut och det nationella institutet för vattenresurser vid Danmarks tekniska universitet (DTU-Aqua) www.balticnest.org
Stockholm Resilience Centre är ett nytt tvärvetenskapligt center för forskning om socio-ekonomiska system. I fokus står systemens resiliens – deras förmåga att klara av förändring och vidareutvecklas. Målet är att bidra med nya insikter och redskap som möjliggör en långsiktigt hållbar produktion av ekosystemtjänster och stärkt resiliens för mänsklig välfärd.
Centret är ett samarbete mellan Stockholms universitet, Stockholm Environment Institute och Beijerinstitutet vid Kungliga vetenskapsakademien. Centret finansieras av Stiftelsen för miljöstrategisk forskning. www.stockholmresilience.su.se
Kontaktinformation
För mer information, vänligen kontakta:
Dr. Olle Hjerne: olle@ecology.su.se eller +47 730 979 090
Dr. Henrik Österblom: Henrik.osterblom@stockholmresilience.su.se, eller +46 73 707 88 16
Dr. Thorsten Blenckner: tblen@mbox.su.se, eller +46 73 707 85 79
Presskontakt Ellika Hermansson Török: +46 73 707 85 47, ellika@stockholmresilience.su.se
Hur hög klass ett prov håller bestäms av hur väl det följer kursplanen.
– Förutom att påverka elevers lärande kan provets utformning därför också påverka hur tillförlitliga skolornas kvalitetsredovisningar blir, anser Gunilla Näsström.
Hon har i sitt doktorsarbete studerat olika metoder för att utvärdera samstämmigheten mellan kursplan och prov. Hon visar att det mest utvärderade verktyget, kallat Blooms reviderade taxonomi, är användbart för sådana analyser.
Enligt Gunilla Näsström är samstämmigheten mellan prov och kursplan sällan perfekt. Att undervisning och bedömning följer kursplanen är en förutsättning för att få en bra utbildning. Saknas samstämmighet mellan prov och kursplan lär sig eleven bara det som provet mäter, och inte alla mål med utbildningen.
Ett problem med att skapa bra prov är att mål och betygskriterier oftast är allmänt formulerade och måste tolkas när undervisningen planeras och prov skapas. Gunilla Näsström menar att det också är svårt att skapa ett lagom långt prov som testar om och hur väl eleverna uppnått alla målen.
Skolan ska genom undervisning ge alla elever chansen att uppnå vissa uppsatta mål, och samtidigt bedöma om och hur väl eleverna uppnår dessa mål. Mål och betygskriterier finns beskrivna i skolans kursplaner, som ser likadana ut i hela landet. Exempelvis är ett delmål med gymnasiekursen kemi A att eleverna ska kunna genomföra experiment på ett säkert sätt, och för att få betyget väl godkänt ska eleven medverka när laborationer planeras och utformas.
I utvärderingen av metoderna använde Gunilla Näsström kursplaner och centralt utformade gymnasieprov i matematik och kemi, eftersom utveckling av nationella kursprov i matematik och provbanker i naturvetenskapliga ämnen sker vid institutionen för beteendevetenskapliga mätningar vid Umeå universitet.
Fredagen den 24 oktober försvarar Gunilla Näsström, institutionen för beteendevetenskapliga mätningar, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Measurement of Alignment between Standards and Assessment. Svensk titel: Mätning av samstämmighet mellan mål och bedömning. Disputationen äger rum kl. 10.15 i sal S205, Samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Astrid Pettersson, PRIM-gruppen, Stockholms universitet.
Kontaktinformation
Kontakta:
Gunilla Näsström,
institutionen för beteendevetenskapliga mätningar,
Umeå universitet
Tel: 090-786 67 26, 0730-54 78 48
E-post: gunilla.nasstrom@edmeas.umu.se
Tall är tillsammans med gran Sveriges viktigaste trädslag. Huvuddelen av all odlad tall kommer från fröplantager. Där står de bästa träd som förädlingen kan tillhandahålla. De fröplantager som anläggs idag ökar skogsproduktionen med ungefär 20 procent och i framtiden blir det mer. Skogsbruket kommer att successivt förses med allt bättre genetiskt material.
Den långsiktiga förädlingen av tall i Sverige bygger på balans mellan föräldrarna – alla bidrar lika mycket till nästa generation. Förädlarna arbetar med ett antal genetiskt bra träd som paras. Varje träd korsas med två andra och ger upphov till två familjer. Från varje familj väljs sedan den bästa individen och ger upphov till nästa förädlingsgeneration. Härigenom representeras alla föräldrar med två avkommor i nästa förädlingsgeneration.
Skälet till att hålla balans i förädlingen är att den härigenom blir långsiktigt uthållig. Den genetiska mångfalden bevaras för framtiden. Detta är viktigt för förädlingen, eftersom skillnader i trädens genetiska anlag är det råmaterial som förädlaren arbetar med. En annan fördel med hög diversitet i förädlingen är att man kan göra vinster när man väljer de bästa träden till fröplantager, utan att den genetiska diversiteten för den skull blir oacceptabelt låg.
Samma diversitetsbevarande kan åstadkommas om balanskravet flyttas en generation bakåt. Varje mor- eller farförälder representeras då i den långsiktiga förädlingen med exakt fyra barnbarn men mer än två barn (t ex sex). Då kan man välja mellan barnen i deras egenskap av föräldrar, samtidigt som man väljer bra barnbarn. Därigenom vidgas urvalsmöjligheterna. Detta ökar radikalt möjligheterna att göra stora förädlingsvinster, vilket i sin tur bidrar till att Sverige om några decennier kan få ännu högre kvalitet i tallfröplantagerna.
Dag Lindgren, professor i skogsgenetik vid SLU i Umeå och en av författarna till uppsatsen, säger först att som nybliven farfar och morfar så känns det ju betydelsefullt att det är viktigare för barnbarnen med mor-och farföräldrar än föräldrar (åtminstonde ur balanssynpunkt).
– Stoppar man in de värden som är mest relevanta för svensk tallförädling i våra ekvationer, så ger den nya metoden 50 procent högre förädlingseffekt , utan några merkostnader eller ny teknik, jämfört med vad som tedde sig effektivast med 2007 års kunskaper. Det är dessutom säkert ganska enkelt att ytterligare förbättra metoden och öka dess mervärde.
– Det rör sig om mycket stora mervärden. Förädlingsteoretiska studier av förädlingsstrategier ska inte betraktas som något utforskat föråldrat område vid SLU, det är tvärtom ett område där mycket stora vinster fortfarande är möjliga att göra för svenskt skogsbruk, genom samverkan mellan SLU och Skogforsks förädlare.
Studien har utförts i samarbete med Skogforsk och Litauens skogsforskningsinstitut. Uppsatsen, med titeln “Balanced forest tree improvement can be enhanced by selecting among many parents but keeping balance among grandparents”, har författats av Dag Lindgren, Darius Danusevi_ius och Ola Rosvall. Artikeln publicerades i helgen i den ansedda skogstidskriften Canadian Journal of Forest Research (Can. J. For. Res. 38(11): 2797–2803) och på dess hemsida.
Kontaktinformation
Dag Lindgren, institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi, SLU i Umeå, tel 090-786 82 17, 070-399 24 81.
Dag.Lindgren@genfys.slu.se
För att kunna förstå sambandet mellan vana, samhällsplanering och miljöpåverkan räcker det inte att lägga ihop tusentals individers förflyttningar under en dag och kalla det befolkningens resvanor, menar Greger Henriksson. Om man däremot i djupintervjuer frågar människor om deras skäl för resor och aktiviteter går det att komma åt vanorna, särskilt när uppmärksamheten riktas mot det dagliga resandet t.ex. under introduktionen av trängselskatten i Stockholm år 2006. Detta är ett av de områden som han studerat i sin doktorsavhandling, som snart läggs fram vid Lunds universitet.
Greger Henrikssons etnologiska och tvärvetenskapliga avhandling visar att resvanor formas av hur staden är planerad och hur resmöjligheterna i den är organiserade. Individen kan ju inte påverka allt med egna val utan är beroende av vilka förutsättningar som finns. Resvanorna har också en social dimension eftersom de lätt tas för givna – ”det är så här man gör” – vilket förmedlas människor emellan. Dessutom innebär brytpunkter i levnadsloppet, som byten av bostad, sysselsättning och hushållssammansättning, tydliga förändringar av resvanor.
Avhandlingen visar också att det i Stockholm är ganska lätt att skapa förutsättningar för en större del av befolkningen att resa miljövänligt, eftersom nästan en halv miljon stockholmare utan egen bil redan har vardagliga resvanor med rätt liten miljöpåverkan. Deras vanor gynnas av tät stadsbebyggelse och väl utbyggd kollektivtrafik. För många av dem är det dessutom besvärligt att ha egen bil.
Denna bilfria andel av befolkningen skulle kunna växa på sikt. Det är fullt möjligt att underlätta för kommande generationer storstadsbor att klara sig utan bil, anser Greger Henriksson. De geografiska områden där transport- och bilsnåla resvanor finns kan också utvidgas, främst genom stadsplanering. Fler behöver leva innerstadsmässigt eller som i förortskärnor som t.ex. Sollentuna, Älvsjö eller Vällingby.
I regionens utspridda småhusbebyggelse är förutsättningarna annorlunda. Här behövs helt enkelt nya resvanor. Användningen av tunga, bränslekrävande bilar behöver minska. För korta resor till jobb, barnomsorg, butiker och fritidsaktiviteter behövs energisnåla fordon som
t.ex. småbilar, cyklar, elmopeder och elbilar. Människor behöver vänja sig vid att använda olika färdmedel för olika ändamål. Fordonspooler och uthyrning är en väg att gå för att skapa en mer blandad fordonspark och fordonsanvändning. Myndigheter och företag kan gynna de lätta fordonen, t.ex. när det gäller parkering vid pendeltågsstationer, köpcentra och fritidsanläggningar, menar forskaren.
Kontaktinformation
Kontakt: Greger Henriksson, greger.henriksson@etn.lu.se, 0733-014702. En sammanfattning av avhandlingen kan läsas på www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=1230062, och avhandlingen i fulltext finns på http://www.infra.kth.se/fms/.
Anette Nyqvists avhandling i socialantropologi öppnar upp det orange kuvertet och tar en detaljerad och kritisk titt på de aktörer och teknologier som var inblandade i att skapa, och är involverade i administrationen av, Sveriges ”nya” allmänna pensionssystem. Avhandlingen intresserar sig också för hur pensionssystemet tas emot av medborgarna.
Centralt för studien är de nya styrformer som växer fram i en pågående omdaning av välfärdsstaten, där värderingsgrunder, praktiker och språk hämtat från marknadens arena ges allt större utrymme och betydelse även inom staten.
– Sveriges nya pensionssystem ses här som en ’politisk teknologi’ med makt att omdana samhället genom medborgarna. Min studie visar hur olika sammankopplade teknologier inom det nya pensionssystemets konstruktion frambringar processer som avpolitiserar pensioner och förflyttar betydande ansvar till enskilda medborgare, säger Anette Nyqvist.
Ett allmänt pensionssystem gör, liksom de flesta statliga åtgärdspaket, många saker, varav några innebär att styra befolkningen i vissa riktningar. Studien belyser vilka aktörerna som är inblandade i olika stadier och nivåer i policyprocessen är, vad de gör och hur de gör det. Genom att kartlägga policyprocessen – och de aktörer, praktiker och teknologier som är inblandade i den – sätts här fokus på hur nya styrformer fungerar och vad de gör.
– Av särskilt intresse är hur policyskapande fungerar som styrverktyg i den samtida svenska välfärdsstaten. På ett bredare plan handlar studien även om hur nya styrformer kan förändra rollerna, liksom påverka förhållandet mellan, staten och medborgarna. Ett exempel är att den individuelle medborgaren nu har att hantera den ekonomiska risken och det ansvar för framtida pensioner som staten tidigare tog på sig, berättar Anette Nyqvist.
Antropologiskt fältarbete har utförts bland politiker, experter, teknokrater, byråkrater, statligt anställda informatörer och bland ’vanliga’ medborgare i ett försök att ’studera igenom’ en policyprocess som har betydelse för den pågående omdaningen av den svenska välfärdsstaten.
Avhandlingens title: Opening the Orange Envelope. Reform and Responsibility in the Remaking of the Swedish National Pension System
Disputationen äger rum kl 10.00, fredag den 31 oktober 2008 i hörsal 3B, Södra huset, Stockholms universitet.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Anette Nyqvist, Stockholms centrum för forskning om offentlig sektor (SCORE), mobil 0733-720206, arb 08-6747416, e-post anette.nyqvist@score.su.se.
För bild på Anette Nyqvist, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.
Örebroforskarna Thomas Laitila och Anna-Maria Kling har undersökt hur konsumenterna värderar miljömärkning och ursprungsmärkning av torsk och lax från Östersjön och Nordostatlanten. Det visade sig då att konsumenterna i genomsnitt är villiga att betala 69 kronor mer per kilo fisk om den är miljömärkt.
Miljömärkningen anses särskilt viktig när det gäller fisk från Östersjön, medan ursprungsmärkningen är viktigare för torsk än för lax. I genomsnitt var de tillfrågade villiga att betala 75 kronor mer per kilo torsk som kommer från Nordostatlanten än för torsk som fiskats i Östersjön. Vi köper alltså gärna lax från Östersjön om den är miljömärkt, men när det gäller torsk ska den helst fiskas någon annanstans.
– Vi blev förvånade över siffrorna, Det tycks som om medias rapportering om de hotade torskbestånden i Östersjön har fått ett stort genomslag bland svenska konsumenter och våra resultat tyder på att konsumenternas val är en möjlig väg mot ett mer hållbart fiske, säger Thomas Laitila.
Men samtidigt som intresset är stort, är det många som inte känner till vad som egentligen är miljömärkt mat, och undersökningen visar att många konsumenter tror att de handlar ekologisk mat när de i själva verket inte gör det.
– Kunskapen om miljömärkning var mindre än vi förväntade oss. 31 procent av dem som deltog i undersökningen kunde inte ange någon typ av miljömärkning för livsmedel. Vi blev också förvånade över att många angav andra märken, till exempel nyckelhålet, som är en märkning för hälsosam mat och inte en miljöcertifiering.
Den miljömärkning som är mest känd bland konsumenterna är KRAV (35%) som står för ekologiskt producerade livsmedel. På andra plats i undersökningen kom Svanen (31%,) som dock inte är en miljömärkning som används för mat, utan för andra produkter och tjänster. På tredje plats kom Nyckelhålet (14%).
70 procent av dem som deltog i undersökningen svarade dock att de gärna vill lära sig mer om miljömärkta livsmedel.
– Konsumenterna måste få bättre information om miljömärkning och ursprungsmärkning, säger Thomas Laitila.
Undersökningen är delvis finansierat av Europeiska unionen via Fonden för fiskets utveckling.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Anna-Maria Kling, 0739-239587, eller Thomas Laitila, 0703-38 62 42.
Ljud ger ett viktigt bidrag till vår uppfattning av en produkts kvalitet och identitet, något som har skapat ett behov att utveckla verktyg för produktljuddesign. I ett tidigt skede av produktutvecklings-processen börjar man ofta med att sätta ord på egenskaper man vill att en specifik produkt ska ha, till exempel att den ska låta varm, mjuk, kraftfull, sportig eller lyxig. Sådana rent verbala beskrivningar måste sedan översättas till fysiskt mätvara egenskaper.
De verbala beskrivningarna ger oftast en övergripande beskrivning av produktljudet, men för att kunna hantera deltaljerna krävs andra verktyg. Vid formgivning används skisser och visualiseringar – inom akustiken används facktermen auralisering som som är den ”ljudliga” motsvarigheten till synlig visualisering.
I doktorsavhandlingen Methods for product sound design med vilken Arne Nykänen disputerar den 21 oktober, föreslås att benämningen ljudskiss används för enkla auraliseringar, tänkta att användas i tidiga produktutvecklingsfaser. Genom att ta fram ljudskisser ökar möjligheterna att tidigt lyssna till, diskutera, modifiera och välja ett målljud för en ny produkt.
– I mitt avhandlingsarbete har jag – genom tillämpningar på saxofonljud och ljud från fönsterhissar i bilar – utvärderat olika verktyg för översättning av verbala beskrivningar till fysiskt mätbara egenskaper. Verktygen fungerade bra i ljudmiljöer som huvudsakligen bestod av en ljudkälla, medan de fungerade dåligt i miljöer där det förekommer flera ljudkällot, säger Arne Nykänen.
Förklaringen visade sig vara att lyssnare har förmåga att separera ljud från olika källor och medvetet eller omedvetet fokusera på vissa av dem, men tekniken kan inte veta vilka. I nämnda auraliseringar och ljudskisser kan flera ljudkällor placeras ut i rummet, vilket möjliggör design av produktljud som består av flera ljudkällor.
– För att auraliseringar och ljudskisser ska vara användbara vid produktutveckling krävs det att de skapar ljud där de viktigaste egenskaperna är likvärdiga med ”verkliga” ljud, trots förenkningar och fel som tekniken ger upphov till. Därför har jag också utvecklat och utvärderat metoder för att mäta sådan likhet, säger Arne Nykänen.
Arne Nykänen (f. -73) kommer ursprungligen från Kalix och tog sin civilingenjörsexamen i teknisk fysik vid Umeå universitet 1997. Han har bland annat arbetat som projektledare på företaget Fält Elektronik i Kalix och disputerar vid Luleå tekniska universitet den 21 oktober.
Kontaktinformation
Upplysningar: Arne Nykänen, tel. 0920-49 21 39, 070-203 88 25, arne.nykanen@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
Den oberoende myndigheten Riksrevisionen, Sveriges högsta oberoende organ för nationell revision, bildades den 1 juli 2003 genom sammanslagning av Riksdagens Revisorer och Riksrevisionsverket (RRV).
Organisationsforskaren Louise Bringselius, Ekonomihögskolan i Lund, har följt arbetet från förberedelserna år 2002 till sommaren 2007. Resultaten presenteras i en nyutkommen doktorsavhandling.
Studien visar att medan det var stora problem med den administrativa kontrollen på myndigheten, var ledarskapet desto mer inriktat på kontroll när det gällde personalen.
Verksamheten kom att präglas av hierarki och distans efter riksrevisorernas tillträde. Detta är motsatsen till vad man brukar beteckna som nödvändigt för att motivera kvalificerad personal i denna miljö. Medarbetare på Riksrevisionen upplevde att de inte respekterades och missnöjet – personalmotståndet – växte.
– Genom att vara mer lyhörd för personalens kritik hade många problem kunnat åtgärdas tidigare. I stället återkom dessa år efter år, säger Louise Bringselius.
Man vet idag att det är mycket svårt att lyckas med sammanslagningar under förhållanden av högt personalmotstånd. Därför är det viktigt att en konstruktiv dialog upprättas mellan ledning och medarbetare och det kan ske på flera olika sätt. På Riksrevisionen berättade personalen i stället om hur kritik kunde leda till sanktioner och om hur en tyst kultur därför etablerades.
– Att man ska kunna uttrycka kritik som medarbetare är viktigt också av demokratiska skäl. Vår förvaltning måste vara öppen för synpunkter från både medborgare och medarbetare, eftersom den är en del av vårt demokratiska system. Det ligger i alla intresse att förvaltningen ska fungera optimalt, säger forskaren.
I avhandlingen beskrivs hur ett annat tillvägagångssätt hade kunnat förbättra processen kring bildandet av Riksrevisionen. Det handlar exempelvis om reellt – inte endast skenbart – personalinflytande, respekt för tidigare prestation, samt mindre och gradvisa förändringar. Vikten av att personal och ledning delar samma moralsyn lyfts även fram. En central slutsats är att ledarskapet är avgörande för ett lyckat reformarbete.
Louise Bringselius disputerar den 14 november med doktorsavhandlingen är “Personnel resistance in public professional service mergers: The merging of two national audit organizations” vid Företagsekonomiska institutionen, Ekonomihögskolan, Lunds universitet. Avhandlingen kan beställas på 046-222 78 24 eller lri@fek.lu.se.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Louise Bringselius på 0708-33 00 30 eller louise.bringselius@fek.lu.se.
De dimensioner av empowerment som Anita Melander-Wikman i första hand ägnat sig åt att undersöka är delaktighet, inflytande, självbestämmande och rörlighet. Ett av de övergripande resultaten är att de patienter, brukare och äldre som deltagit i de olika studierna inte alls reflekterat över om det skulle vara möjligt eller inte att utöva inflytande över sin rehabilitering och omsorg, samtidigt som resultaten indikerar att den faktiska delaktigheten varit låg.
– I en delstudie ansåg de äldre deltagarna exempelvis att rörelsefrihet är en förutsättning för att kunna vara delaktig, och i en annan ansåg deltagarna att de visserligen kunde påverka omsorg och rehabilitering ur vissa aspekter, men att de samtidigt önskade stöd för att kunna vara mer fysiskt aktiva, som att exempelvis kunna promenera utomhus. Ett sätt att klara av att åldras med ökade funktionshinder var att ha mindre anspråk, att helt enkelt ”gilla läget” och göra det bästa av situationen, säger Anita Melander-Wikman.
Den största utmaningen i Anita Melander-Wikmans forskning är och har varit att skapa utrymme för ”uppskattning” – det som gör att äldre upplever det som möjligt att fritt uttrycka sina behov och önskningar och att de professionella verkligen lyssnar.
– Det är också viktigt att de äldre själva är aktiva deltagare när det gäller utformningen och utvecklingen av den teknik som är tänkt att ge dem stöd. Min slutsats är att ökad användning av IKT i rehabilitering av äldre sannolikt kan medföra att äldre får ökade mökligheter att aktivt påverka sin egen hälsa och livskvalitet.
Anita Melander-Wikman är född i jämtländska Strömsund och har bland annat arbetat på Södersjukhuset i Stockholm, Luleå lasarett och och Sunderby sjukhus. Hon har läst sociologi, pedagogik och statistik och tog sin sjukgymnastexamen vid Karolinska institutet 1972. Anita Melander-Wikman disputerar den 17 oktober med avhandlingen Ageing well – Mobile ICT as a tool for empowerment of elderly people in home health care and rehabilitation.
Kontaktinformation
Upplysningar: Anita Melander-Wikman, tel. 0920-49 38 44, 070-520 66 20, anita.melander-wikman@ltu.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
Det är några av de frågor som undersöks i doktorsavhandlingen Making music mean – On functions of, and knowledge about, narrative music in multimedia med vilken Johnny Wingstedt disputerar den 17 oktober. Genom analyser av ett antal filmscener visar han hur musik exempelvis förmedlar praktisk information av varierande slag och den används också för att aktivt beskriva olika fenomen – till exempel miljöer, fysiska och mentala attribut eller fysisk rörelse.
– Musiken kan också ”guida” publiken eller användare på olika sätt, peka ut detaljer eller uppmana till aktivitet. Ibland kan den också mer självständigt kommentera en berättelse och den organiserar effektivt tidsflödet, skapar kontinuitet och definierar formbegrepp, säger Johnny Wingstedt.
Den här typen av berättande musik (”narrative media music”) är för många av oss den största källan till musikupplevelse i det dagliga livet, även om vi ofta inte är medvetna om den här sortens musik på samma sätt som när vi lyssnar på en skiva eller går på konsert. Det verkar dock som om vi lär oss att tolka musikens olika berättarfunktioner eftersom musiken ju faktiskt ”fungerar”.
– Vi använder den som en aktiv berättaringrediens i samspel med andra uttrycksmedel i olika multimedia och skapar mening ur musiken. Ofta får musiken oss att uppleva en berättelse eller bildsekvens på ett specifikt sätt. Det vi tror att vi ser påverkas i hög grad av det vi hör.
För att undersöka vilka kunskaper vi som publik och användare har om musikaliska berättarfunktioner genomförde Johnny Wingstedt en särskild undersökning. En grupp ungdomar i 12-13-årsåldern fick själva prova att göra berättande musik. Med hjälp av en specialkonstruerad mjukvara fick de påverka och anpassa det musikaliska uttrycket i klingande musik som spelades tillsammans med olika 3D-animerade scener.
– Uppgiften var att få musiken att passa så bra som möjligt till bilden. När de var klara fick de titta på sina alster och kommentera varför de gjort vissa val, hur de tyckte att musiken fungerade och hur den bidrog till att de upplevde scenen på olika sätt. Deltagarnas kunskaper visade ett samband med deras tidigare erfarenheter av musik, till exempel om de gick i musikskola. Det fanns också samband mellan kunskaper om musikaliskt berättande och graden av vana vid att spela datorspel och se film.
Resultaten visar att ”musikalisk kunskap” är ett komplext begrepp som påverkas av många faktorer, både inom och utanför skolan. Olika aspekter av denna kunskap blir synliga genom att den uttrycks på olika sätt, till exempel muntligt eller via själva musiken. Eftersom musiken ofta är en så viktig del av våra dagliga liv behöver både användare, musikskola och forskning söka mer kunskap om hur den på olika sätt påverkar oss – inte minst som berättande verktyg.
Johnny Wingstedt har i över 30 år verkat som musiker och kompositör för teater, film och TV i Japan, Sverige, USA och Kina. Han har en examen från Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och en examen i komposition för film från Berklee College of Music i Boston. Johnny Wingstedt är lektor vid Kungliga Musikhögskolans institution för musik- och medieproduktion och undervisar bland annat i filmmusikkomposition.
Kontaktinformation
Upplysningar: Johnny Wingstedt, tel. 070-590 84 68, johnny.wingstedt@kmh.se eller universitetets pressansvariga Lena Edenbrink, tel. 0920-49 16 22, 070-679 16 22, lena.edenbrink@ltu.se
– Populärkulturens krigsföreställningar känns både välbekanta och främmande när man läser dem i dag, säger Lina Sturfelt.
I de många artiklar som skrevs i Allers, Hvar 8 Dag, Idun och Vecko-Journalen gestaltades kriget precis som i dag som en meningslös masslakt – men lika ofta som en vacker riddarsaga, ett heligt offer, en rolig picknick eller en nödvändig naturkatastrof. Gamla och nya krigsföreställningar både kolliderade och smälte samman i medias ofta motstridiga försök att berätta första världskrigets fruktansvärda verklighet.
Här finns likheter men också uppenbara skillnader mot de krigförande ländernas berättelser. Lina Sturfelts avhandling handlar därför i hög grad om Sveriges roll som neutral och icke-deltagande.
– Det var en position som delvis förbands med likgiltighet, girighet, omanlighet och feghet. Men framför allt formades och förmedlades i veckopressen den självförhärligande bilden av en moralisk stormakt och en undantagsidyll, säger Lina Sturfelt. Svenskarna såg sig själva som civilisationens förkämpar i skärande kontrast till de europeiska skyttegravarnas kaos och barbari.
Avhandlingen aktualiserar också frågor om första världskrigets plats i den europeiska minneskulturen och historieforskningen, liksom den, enligt Lina Sturfelt, ”kollektiva glömska” som omgärdar kriget i dagens Sverige.
Avhandlingen, som är rikt illustrerad med samtida krigsbilder, heter Eldens återsken. Första världskriget i svensk föreställningsvärld och har getts ut på bokförlaget Sekel. www.sekel.se
För mer information, kontakta gärna:
Lina Sturfelt, Historiska institutionen, Lunds universitet
Lina.sturfelt@hist.lu.se
046 222 79 52 (arbete)
046 12 50 81 (hem)
0704 43 02 35 (mobil)
Hjärnans så kallade belöningssystem är avgörande för uppkomsten av känslor som tillfredsställelse, lycka och njutning. Den viktigaste kemiska aktören i belöningssystemet anses vara signalsubstansen dopamin. Men nu kopplar forskare för första gången en annan sorts signalsubstanser, opioiderna, till belöningssystemet hos människor. Opioidsystemets medverkan i belöningsprocesser har tidigare endast studerats i djurmodeller.
– Dopamin spelar en viktig roll när vi är på jakt efter en belöning, bland annat genom att påverka motivation och inlärning. Men själva belöningen, upplevelsen av glädje eller njutning, styrs av opioidsystemet, säger Predrag Petrovic som har genomfört studien i samarbete med en forskargrupp i London.
I studien fick försökspersoner spela om pengar på lyckohjul vid två tillfällen. Inför en av spelsessionerna behandlades försökspersonerna med läkemedlet naloxon, som blockerar hjärnans receptorer för opioider. Inför det andra tillfället fick de en placebobehandling.
När försökspersonerna beskrev sina upplevelser av spelomgångarna visade det sig att de njöt mindre av stora vinster om de hade behandlats med naloxon, jämfört med om de hade fått placebobehandling. De upplevde också ett större obehag när de förlorade om de hade behandlats med naloxon.
Undersökningar med funktionell magnetkamera visade att ett område i hjärnan med hög koncentration av opioidreceptorer (främre cingulum) var mer aktivt ju mer försökspersonerna vann och även ju mer de förlorade. Båda dessa aktiveringar minskade efter behandling med naloxon. Detta tolkas som att främre cingulum via kroppens opioidsystem är involverat i medieringen av belöningskänsla men även motverkar obehagsupplevelsen vid förlust.
– Läkemedel som påverkar opioidsystemet används redan kliniskt, bland annat mot spelberoende och alkoholism. Nu kan vi bättre förstå de underliggande mekanismerna för hur dessa preparat fungerar, säger Predrag Petrovic.
Studien har finansierats av Vetenskapsrådet, Hjärnfonden och Wellcome Trust Center for Neuroimaging, University College of London.
Publikation: “Blocking Central Opiate Function Modulates Hedonic Impact and Anterior Cingulate Response to Rewards and Losses”, Predrag Petrovic, Burkhard Pleger, Ben Seymour, Stefan Kloppel, Benedetto De Martino, Hugo Critchley and Ray J. Dolan, Journal of Neuroscience, 15 oktober 2008.
För mer information, kontakta:
Med dr Predrag Petrovic
Institutionen för Klinisk Neurovetenskap
Mobil: 0735-101211
E-post: predrag.petrovic@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: Katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Det framgår av en doktorsavhandling vid SLU i Umeå. Åsa Forsum, institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi, SLU i Umeå, har i ett fältförsök utanför Vindeln i Västerbotten undersökt hur kvävetillförsel, i form av skogsgödsling eller kvävedeposition från luften, påverkar de ekofysiologiska processer som inverkar på markvegetationens sammansättning i en boreal skog.
Ökad kvävetillgång leder till att husmossa (Hylocomium splendens) förändrar sin biokemi och minskar i utbredning. Gräset kruståtel (Deschampsia flexuosa) klarar betydligt bättre än blåbärsris (Vaccinium myrtillus) att ta upp det extra kväve som tillförs via kvävedeposition och skogsgödsling. Gräset ökar därför i utbredning på blåbärsrisets bekostnad, framgår det av avhandlingen.
Kvävetillförseln leder också till ökad förekomst av två naturliga fiender till blåbär, nämligen larven Operophtera spp och parasitsvampen Valdensia heterodoxa. Deras utbredning har stor betydelse för hur mycket blåbärsris och kruståtel det finns på olika lokaler i skogen.
En ökad kvävetillgång leder däremot inte till att växter förändrar sin preferens för olika kväveformer eller nedreglerar sitt kväveupptag.
Fredag den 17 oktober kl 13.00 försvarar skoglig magister Åsa Forsum, institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi, SLU i Umeå, sin doktorsavhandling med titeln Nitrogen enrichment of boreal forest – implications for understory vegetation.
Lokal: sal Björken, SLU i Umeå
Opponent: professor Mikael Ohlson, Universitetet for miljø og biovitenskap, Institutt for Naturforvaltning, Ås, Norge.
Disputationen avser skoglig doktorsexamen.
Kontaktinformation
Åsa Forsum, institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi, SLU i Umeå, tel 090-786 86 51.
Asa.Forsum@genfys.slu.se
Daniel Eriksson utvecklar i sin doktorsavhandling materialvetenskaplig metodik för att beskriva ved och vedkvaliteter på samma sätt som länge gjorts beträffande stål, plast och andra ingenjörsmaterial.
Med hjälp av trädens och vedens strukturella egenskaper, närinfraröd spektroskopi och typfall på skötselprogram verkar det vara möjligt att utveckla säkra och kostnadseffektiva metoder för att skatta materialegenskaper.’
Resultaten visar att det är möjligt att selektera ut homogena materialkvaliteter trots att vedens egenskaper kan variera starkt. Ved kan därmed infria starkt varierande krav. Som ett led i avhandlingsarbetet utvecklades en billig och säker ljusmikroskopmetod för bestämning av vedfibrernas mikrofibrillvinkel.
I avhandlingen ges en modell för hur man kan använda strukturella egenskaper och närinfraröd spektroskopi för att karaktärisera veden redan i skogen. Veden skulle därmed kunna matchas i enlighet med dess specifika egenskaper till lämpliga produkter genom hela råvarukedjan, från skog via olika industrier till slutkonsumenterna. Det kan öka vinsten för alla parter.
Fredag den 17 oktober kl 10.00 försvarar skoglig licentiat Daniel Eriksson, institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU i Umeå, sin doktorsavhandling med titeln Wood – an Anatomical Structure in the Tree and an Engineering Material in Industry: Prediction of material properties in managed Scots pine stands in the forest.
Lokal: sal Björken, SLU Umeå. Opponent: professor Thomas Thörnqvist, Inst för teknik och design, avd för skog och trä, Växjö universitet, Växjö.
Kontaktinformation
Daniel Eriksson, institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU i Umeå, tel 0933-615 32.
Kontorsadress: Vindelns försöksparker. Svartbergets Fältstation. Vindeln.
daniel.eriksson@esf.slu.se
