Tennisarmbåge är ett relativt vanligt smärttillstånd. Orsaken är okänd, men besvären drabbar oftast medelålders personer med arbetsuppgifter eller fritidsaktiviteter där handgreppet belastas upprepade gånger; tennisspelande, snickeri och trädgårdsarbete är några exempel. Tillståndet klassas som en överbelastningsskada.
Hos personer med tennisarmbåge har skador kunnat konstateras i det gemensamma muskelfästet för handleds- och fingersträckarna på överarmsbenets utskott vid armbågen (epikondylen). I avhandlingen mäts och utvärderas strukturen och blodflödet i det här muskelfältet med ultraljud och färgdoppler hos patienter med tennisarmbåge och hos kontrollpersoner. Dessutom värderas effekten av injektionsbehandling med ämnet polidokanol, som bl.a. klistrar ihop blodkärl.
Strukturförändringar och högt blodflöde påvisades i muskelfästet hos patienter med tennisarmbåge men inte hos smärtfria personer. Strukturförändringarna, men inte det höga blodflödet, kvarstod två år efter framgångsrik injektionsbehandling. I en randomiserad dubbelblindstudie visades att injektionsbehandling med polidokanol eller med lokalbedövningsmedlet lidocain kombinerat med adrenalin som med stöd av ultraljud och färgdoppler riktades mot området med högt blodflöde minskade smärtan och ökade greppstyrkan hos patienter med tennisarmbåge. Det fanns ingen skillnad i resultaten mellan de två injektionstyperna.
I det inblandade muskelfästet noterades en lokal produktion av katekolaminer, dock inte acetylkolin, vilket tillsammans med det ökade blodflödet kan ha betydelse för hur smärtan uppkommer.
Eva Zeisig är specialistläkare i ortopedi och doktorand vid Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, enheten för idrottsmedicin,
tel. 090-785 48 21,
e-post eva.zeisig@idrott.umu.se
Fredagen den 10 oktober försvarar Eva Zeisig, Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Tennis elbow – sonographic findings and intratendinous injection treatment. Disputationen äger rum kl. 13.00 i Hörsal B, Samhällsvetarhuset.
Fakultetsopponent är doc. Ingemar Lorén, Lunds Universitet.
Kontaktinformation
Porträttbild kan hämtas via
http://www.umu.se/medfak/aktuellt/bilder/
Rapporten ”Barn i familjer med alkohol- och narkotikaproblem” visar att omkring 20 procent av alla barn lever i hushåll där någon vuxen dricker så mycket alkohol att det riskerar föräldrarnas egen hälsa, så kallat ”riskbruk”.
Personer som lever med barn dricker oftast mindre alkohol än dem som inte har några barn i hemmet. Ett undantag är ensamstående. Där är det lika vanligt med riskabla alkoholvanor vare sig man har barn eller inte.
– Särskilt mycket dricker ensamstående män. En fjärdedel av alla ensamstående män med barn i hemmet riskkonsumerar alkohol, säger Sven Bremberg, avdelningschef vid Statens folkhälsoinstitut.
Rapporten visar också att de som har en förhöjd alkoholkonsumtion oftare mår sämre psykiskt. Problemet är störst hos ensamstående kvinnor med barn och samboende eller gifta män med barn. Och föräldrar med kort utbildning har oftare mer riskabla alkoholvanor jämfört med dem som har lång utbildning.
Barn till föräldrar med hög alkoholkonsumtion löper en ökad risk för egna problem. Om det dessutom kombineras med andra problem i familjen, exempelvis psykisk sjukdom kan riskfaktorerna växelverka och förstärka varandra. Tidigare forskning visar också att barn till föräldrar med alkoholmissbruk löper en ökad risk för egna alkoholproblem.
– Förhoppningen är att denna rapport ska kunna användas som ett viktigt underlag för förebyggande insatser inom området, säger Sven Bremberg.
Rapporten är ett regeringsuppdrag och underlag för regeringens särskilda satsning för att förbättra barns uppväxtvillkor i familjer med alkoholproblem.
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Sven Bremberg, avdelningschef, Statens folkhälsoinstitut, 063-19 97 53, e-post: sven.bremberg@fhi.se
Sofia Ljungdahl, utredare, Statens folkhälsoinstitut, 063-19 96 77, e-post: sofia.ljungdahl@fhi.se
Utsläpp från biltrafiken är idag ett stort miljöproblem, och många människor tar utan närmare eftertanke bilen till och från olika aktiviteter varje dag. Ett sådant starkt vanemässigt beteende kan vara svårt att ändra.
Louise Eriksson vid Umeå universitet har i sin avhandling studerat vilka faktorer som är viktiga för att ändra vårt resbeteende, och hur bilister uppfattar och reagerar på olika åtgärder.
– För människor som vanemässigt använder bilen är det viktigt att bryta bilvanan, till exempel genom att reflektera över det egna resandet och planera för ett mer miljövänligt resbeteende, säger Louise Eriksson, institutionen för psykologi vid Umeå universitet.
– Att känna en inre motivation och ett personligt ansvar att förändra resbeteendet har betydelse för att vi ska nå ett mer miljövänligt resande, menar hon.
Louise Eriksson har genom enkätstudier och fältexperiment undersökt vad över tusen bilanvändare i Piteå, Huddinge, Göteborg och Växjö anser om olika miljövänliga åtgärder.
Studierna visar att bilister generellt är positiva till åtgärder som förbättrar alternativa färdmedel, såsom fler turer och billigare biljetter på kollektiva färdmedel. Men åtgärder som gör det mindre attraktivt att använda bilen, t ex genom höjda bränsleskatter, är inte populära. Enligt Louise Eriksson kan acceptansen för liknande åtgärder öka något om man i samma veva förbättrar alternativa färdmedel.
– Från samhällets sida är det viktigt att både försvåra bilanvändningen och förbättra möjligheterna att resa mer miljövänligt, exempelvis genom att förbättra kollektivtrafiken, säger Louise Eriksson.
Mest lockande för att minska bilåkandet är tanken att använda bilen mer effektivt, exempelvis genom att åka förbi affären på vägen hem från jobbet, men att välja att cykla, gå eller åka kollektivt är också tänkbart. Däremot är det ovanligt att vilja byta plats för olika aktiviteter eller ställa in resor för att minska sin bilanvändning.
Fredagen den 3 oktober försvarar Louise Eriksson, institutionen för psykologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Pro-environmental travel behavior: The importance of attitudinal factors, habits, and transport policy measures.
Svensk titel: Miljövänligt resbeteende: Betydelsen av attitydfaktorer, vanor och transportåtgärder.
Disputationen äger rum kl. 10.15 i sal MA121, MIT-huset, Umeå universitet.
Fakultetsopponent är docent Linda Steg, Department of Psychology, University of Groningen.
Kontaktinformation
För mer information:
Louise Eriksson,
Institutionen för psykologi,
Umeå universitet,
tel: 090-786 6088,
e-post: louise.eriksson@psy.umu.se
När arbetsuppgifter dokumenteras föds ofta nya idéer om hur arbetet ska utföras. Skrivandet är en viktig källa till utveckling, men tyvärr är möjligheterna begränsade när det gäller att överföra det nya tänkesättet till dem som berörs. Som vid all organisatorisk förändring följer personalen inte alltid de instruktioner som utfärdas. Utifrån sina tänkesätt finner de kanske att det nya är felaktigt, skulle kräva mera resurser eller inte går att begripa. De som utarbetat de nya instruktionerna tycker att de är väl motiverade och lätta att förstå. I fyra fall av fem misslyckas förändringsarbetet.
Martin Franssons avhandling ”Självbeskrivning och tjänstekognition” baseras på drygt tio års erfarenhet som konsult med inriktning på processorientering inom statliga verk och myndigheter. Arbetsförmedlingen med sina 340 kontor runtom i landet har genom åren fått kritik för bristande effektivitet och för att handläggarna tillämpar regler olika. En viktig fråga är hur man i en så uppsplittrad organisation kan skapa enhetlighet över alla kontor. Och hur kan man överföra tänkesätt från en grupp till en annan?
– Ett sätt är naturligtvis att skicka ut dokument och anvisningar för medarbetarna att läsa, säger Martin Fransson. Risken är då att alltför mycket energi och tid läggs på interna diskussioner om hur reglerna ska tolkas. Min forskning visar att det är först när personalen i en arbetsgrupp deltar och gemensamt skapar nya arbetssätt, som gruppen också får ett gemensamt tänkesätt. Och det är tänkesätten som styr hur vi faktiskt jobbar – inte de skrivna dokumenten. Resultatet blir bättre samordning, men en viktig poäng är också att sådana grupper snarare efterfrågar ledning än värnar sin möjlighet att bestämma. Friheten till trots är de ofta de första att införa nya krav, säger Martin Fransson.
Metoden som Martin Fransson beskriver i sin avhandling handlar om strukturerade och systematiska samtal där resultatet dokumenteras av deltagarna själva. Olika grupper inom Arbetsförmedlingen har arbetat med metoden och det har visat sig att arbetssättet även i hög grad påverkat chefernas roll. Metoden ger medarbetarna ansvar och frihet och ger bra resultat. Och hur får man då igång en bra process i enlighet med Martin Franssons metod?
– I början krävs en stor arbetsinsats med mycket metodstöd och handledning. Men när man har lärt sig arbetssättet ger det ett mer konstruktivt samtalsklimat, ökad effektivitet, ökad vilja till förändringar och en bättre psykosocial arbetsmiljö. Min avhandling ger chefer ett konkret och praktiskt verktyg med vetenskapligt stöd, säger Martin Fransson.
Kontaktinformation
För mer information kontakta gärna Martin Fransson, fil dr företagsekonomi vid Karlstads universitet, tfn 070 – 561 84 65 eller e-post martin.fransson@kau.se.
Utformandet av det ”paket” som levererar ett läkemedlet, exempelvis en tablett, kan bli en framtida flaskhals när det gäller att få fram nya läkemedel. Hur man på bästa sätt utformar de storskaliga tillverkningsprocesserna är en annan sådan potentiell flaskhals.
– Vi måste bli bättre på att förstå och ha kontroll över olika farmaceutiska processer för att kunna möta de ökande kraven på ett effektivare forsknings- och utvecklingsarbete, säger Josefina Nordström. Då kan vi tillverka läkemedel billigare och med en jämnare kvalitet. Det ger i sin tur billigare och säkrare läkemedel för användarna.
Josefina Nordström har vid Uppsala universitets institution för farmaci studerat materialsnåla metoder och modeller som läkemedelstillverkarna kan använda i sin ”verktygslåda” för att bestämma tillverkningsegenskaper hos de material som ingår i tabletter. Hon föreslår också ett klassificeringssystem för pulvers komprimeringsegenskaper som kan underlätta tolkningen av resultat från de olika modeller som används för att beskriva komprimeringsegenskaperna. Dessa egenskaper är mycket viktiga för hur bra den slutliga produkten – tabletten – fungerar.
Större delen av alla läkemedel är tabletter. Många patienter upplever tabletter som ett bekvämt och lätthanterligt sätt att ta en medicin, och de lämpar sig bra för masstillverkning. Tabletter tillverkas genom att ett pulver hälls i en sluten volym som sedan trycks ihop till en tablett.
– Porositeten påverkar hur fort tabletten löser upp sig i magen, något som är viktigt för hur snabbt kroppen tar upp läkemedlet, säger Josefina Nordström. En tablett måste också hålla ihop tillräcklig bra för att inte gå sönder under produktion, paketering och transport, men ändå vara enkel för patienten att bryta sönder.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta Josefina Nordström på 018-471 45 50, 070-741 44 74 eller josefina.nordstrom@farmaci.uu.se.
– Vi ser en nedgång i smugglingen med drygt 30 procent under årets 6 första månader och orsaken är helt enkelt att allt färre svenskar uppger att de köper smugglad alkohol, säger Mats Ramstedt på SoRAD.
Andelen som rapporterade minst ett köp under de senaste 30 dagarna av ”alkoholdrycker som någon eller några personer fört in i Sverige i syfte att sälja det vidare för att tjäna pengar på det” minskade från 2,7 till 2,1 procent. Omsatt till antal personer i befolkningen skulle detta innebära en minskning från ca 200 000 köpare per månad till 160 000 köpare.
– Det är en oväntat stor nedgång som vi inte har någon entydig förklaring till, säger Mats Ramstedt.
Det rekordhöga bensinpriset kan förstås innebära att fler avstår från att göra inköpsresor med bil, något som också antyds i våra data. Att Systembolaget säljer mer kan också tolkas som att fler väljer att handla där istället för att köpa smugglad alkohol. Dessa faktorer har dock inte dämpat den legala resandeinförseln (införsel för eget bruk) som tillsammans med smugglingen står för 25 procent av all alkohol som dricks i Sverige idag. Det är lägre än toppåret 2004 då dessa delmängder stod för 34 procent men utgör fortfarande en betydande mängd alkohol. Slår man ihop skattningarna av legal och illegal införsel för första halvåret i år motsvarar det t.ex. all sprit och starköl som såldes på Systembolaget under samma period.
SoRADs siffror ger en annan bild än den som rapporterats i media tidigare i år, där smuggling och införsel ska ha ökat – bland annat uppgav Sprit & Vin leverantörsföreningen (SVL) att gränshandeln med sprit ökat med 15 procent under första kvartalet 2008.
– En svaghet med SVL:s data är att den endast mäter gränshandeln i Tyskland och Estland, och bortser från införsel från andra länder. Vi ser också ökningar i svenskarnas alkoholinköp från framförallt Tyskland, men det uppvägs av nedgångar i införsel från andra länder, säger Mats Ramstedt.
Även en kraftig ökning av polisanmälda fall av olovlig försäljning och innehav av alkohol under första halvåret 2008 har antagits bero på en faktisk ökning av smugglingen, något Mats Ramstedt ifrågasätter.
– Det är mer troligt att denna uppgång speglar en ökning av de polisiära insatserna mot illegal alkohol. Man kan inte utesluta att dessa till och med haft en dämpande effekt på handeln med smuggelalkohol på vissa håll, säger Mats Ramstedt.
SoRADs kartläggning är baserad både på försäljningsstatistik (registrerad alkoholkonsumtion) och självrapporterade uppgifter om resandeinförsel, smuggling och hemtillverkning (oregistrerad alkoholkonsumtion). Den förra har av naturliga skäl relativt hög tillförlitlighet medan de senare är mer osäkra, men eftersom frågorna ställs på ett likartat sätt varje månad (till 1 500 slumpmässigt utvalda svenskar) kan man dock anta att mätningarna fångar in förändringar.
Under de senaste 12 månaderna (juli 07 – juni 08) skattades den totala alkoholkonsumtionen till 9,65 liter ren alkohol per invånare 15 år och äldre vilket var endast obetydligt mindre än året innan (-1 procent). Resandeinförseln låg still på 1,8 liter medan smugglingen skattades till 0,6 liter, en minskning med 0,2 liter som främst berodde på minskad spritsmuggling. Hemtillverkning var oförändrad (0,2 liter) och Internet-köpen minskade från 0,3 till 0,2 liter. Sammantaget utgör dessa oregistrerade delmängder 28 procent av totalkonsumtionen och den registrerade konsumtionen som köps på Systembolaget, restauranger samt, gällande folköl, i livsmedelsbutiker, står således för 72 procent av totalkonsumtionen. Systembolagets andel uppgår till 56 procent. Vad gäller olika dryckessorter så minskade konsumtionen av både sprit och folköl med 8 procent, starkölskonsumtionen var oförändrad medan vin samt cider och blanddrycker ökade.
Uppgifterna finns på SoRADs hemsida www.sorad.su.se under News.
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Mats Ramstedt, SoRAD, tfn 08-16 34 08 mobil 070-266 96 24, e-post mats.ramstedt@sorad.su.se
För bild på Mats Ramstedt, se www.su.se/press under Pressbilder eller kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se.
Snölega kallas en yta, exempelvis en fjällsida, där snön ligger kvar längre tid än i omgivningen. Snölegan är hem för ett unikt ekosystem, med en stor mångfald arter anpassade till snölegans speciella livsmiljö: en relativt hög vintertemperatur, kort växtsäsong och låg konkurrens mellan arterna.
Men i klimatförändringarnas och den globala uppvärmningens spår riskerar snölegorna att försvinna. Konsekvenserna för det alpina landskapet kan bli omfattande. Det konstaterar en studie vid Göteborgs universitet, genomförd av forskarna Ulf Molau och Robert Björk, som nu uppmärksammas i ansedda tidskriften Nature.
Enligt de vetenskapliga klimatsimuleringar som gjorts för norra Skandinavien kommer det i framtiden både bli varmare och snöa mer, framför allt vintertid. Men även om snömängden ökar kommer det varmare klimatet leda till en tidigare snösmältning. Detta förlänger växtsäsongen, men medför också ett ökat kvävenedfall eftersom snö har förmågan att ”tvätta ur” föroreningar ur atmosfären, föroreningar som när snön smälter fördelas över landskapet.
–Vår forskning bekräftar de farhågor som lyfts fram om att snölegorna är känsliga för ett förändrat klimat, och att de troligen kommer förekomma mer sporadiskt i det framtida, alpina landskapet, säger Ulf Molau, professor vid Institutionen för växt- och miljövetenskaper vid Göteborgs universitet.
–Eftersom snölegorna förser det alpina landskapet med bete och vatten kommer detta oundvikligen få omfattande konsekvenser för fjällandskapets biologiska mångfald, även högre upp i den alpina näringskedjan.
I alpina områden, inte minst kring polerna, sker dessutom en omfattande deponering av sot från sydligare breddgrader. Forskning inom atmosfärkemi visar att denna deponi står för 20 procent av växthuseffekten i Arktis, något som ytterligare kommer påskynda snölegornas försvinnande.
Kontaktinformation
Ulf Molau, Institutionen för växt- och miljövetenskaper, Göteborgs universitet
031-786 2665
Mobil: 0708-790533
ulf.molau@dpes.gu.se
Robert Björk:
0704-54 65 41
robert.bjork@oru.se
Byggstenarna i tekniske biologen Daniel Ailis avhandlingsarbete utgörs av guldpartiklar och proteiner som designats och tillverkats i laboratoriet. Guldbollarnas diameter är 13 nanometer (13 miljarddels meter eller ungefär lika mycket som ett skäggstrå växer på en sekund).
Guld i nanostorlek har helt andra egenskaper är det bulkmaterial vi är vana vid. En lösning med guldnanopartiklar är vackert vinröd men har förmåga att ändra färg beroende på omgivningen.
– Det visste romarna som använde lösligt guld för att färga glas. Den berömda Lycurgusbägaren är rubinröd i vanlig belysning men blir gulgrön i reflekterat ljus, säger Daniel Aili.
Nu undersöker han om dessa optiska egenskaper – som förklarades av fysikern Michael Faraday i mitten av 1800-talet – kan användas i detektorer för bland annat medicinsk diagnostik.
Den andra byggstenen är de hemmagjorda proteinerna, designade för att likna naturliga biomolekyler. När de tillsätts i en guldlösning fäster de självmant vid partiklarnas ytor. De ”klädda” guldbollarna kan sedan fungera som reagens med förmåga att upptäcka andra naturligt förekommande proteiner.
– I framtiden hoppas vi kunna använda metoden för att hitta sjukdomsrelaterade proteiner i prover av exempelvis serum, tårvätska eller urin, säger Daniel Aili.
Man kan tänka sig en applikation ungefär som en graviditetssticka. Om provet är negativt visar stickan blå färg, men om det sökta proteinet är närvarande slår den om till rött. Vad som händer är att ämnet binder till guldpartiklarna som då skiftar färg. Med blotta ögat kan man på så vis detektera ett mänskligt protein i mycket låga koncentrationer, under ett tusendels gram per liter.
De syntetiska proteinerna har också andra möjliga användningsområden. De har modifierats för att självorganisera sig till långsmala fibrer, strukturer som spelar en viktig roll i biologiska system och finns i allt från spindelväv till muskler.
Avhandlingen Polypeptide-based nanoscale materials läggs fram vid disputation fredag 3 oktober 2008 kl 10.15 i sal Planck, Fysikhuset, Campus Valla, Linköping. Opponent är Dr Molly Stevens, Imperial College, London.
Bildtext: De kemiskt modifierade guldpartiklarna kan användas för att ”fiska upp” proteiner ur ett prov och om proteinet nappar går det enkelt att avgöra från färgen på lösningen.
Kontaktinformation
Kontakt:
Daniel Aili 013-281211, 0768-507415, danai@ifm.liu.se
Ogräsväxten backtrav har blivit växtforskarnas favorit eftersom det är en av få växter som fått sin arvsmassa kartlagd. Tyvärr är backtrav inte alltid en optimal växt att jobba med, bland annat för Irene Granlund som intresserar sig för fotosyntes och därmed också kloroplasterna, den organell som omvandlar strålning från solen till kemisk energi. Kloroplasterna i backtrav faller lätt sönder medan de som finns i spenat håller betydligt bättre.
Hon har därför vidareutvecklat en metod som gör det lättare att identifiera proteiner i växter – men också djur – vars arvsmassa inte är känd.
Hennes forskning visar även att de två varianterna av kopparbindande proteinet plastocyanin, viktiga för den fotosyntetiska elektrontransporten, har samma funktion. Trots a plastocyanin finns i ett stort överskott i växten, behövs endast 10 procent av mängden plastocyanin för att fotosyntesen ska fungera. Dock finns det mera plastocyanin växer plantan bättre och blir stresståligare mot metallgifter.
Vidare har Irene visat att ljuset spelar en nyckelroll i reglering av proteiner och i ljus ökar produktionen av proteiner som har med fotosyntesen att göra, även i det område som omsluts av det membran där fotosyntesens proteiner sitter.
Hon har också visat att det vanskligt att säga att ett protein har en viss funktion bara för att det är likt ett annat protein som man redan vet funktionen på, utan det krävs detaljerad biokemiska studier för att förstå proteinfunktioner.
Detta har hon visat genom att studera proteinet TL29 som är mycket likt ett peroxidas dvs. ett protein som bryter ner väteperoxid, men som visade sig ha en helt annan funktion som Irene Granlund och hennes kollegor nu försöker hitta.
Fredagen den 3 oktober försvarar Irene Granlund, Kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Proteomic analysis of Arabidopsis thaliana.
Svensk titel: Proteinanalyser i växten backtrav.
Disputationen äger rum kl 13.00 i hörsal KB3B1 (stora hörsalen) i KBC-huset.
Fakultetsopponent är professor Birte Svensson, Enzyme and Protein Chemistry, Department of Systems Biology, Technical University of Denmark.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Irene Granlund
E-post: irene.granlund@chem.umu.se
IFAU har på uppdrag av Riksrevisionen utvärderat effekterna av en sänkning av arbetsgivaravgifterna med 10 procentenheter som genomfördes i Norrlands inland och nordvästra Svealand 2002.
I redan etablerade företag ökade lönerna, inte sysselsättningen
I företag som var verksamma redan före sänkningen ökade inte antalet sysselsatta när arbetsgivaravgifterna minskade. Detta berodde delvis på att sänkningen motverkades av höjda lönekostnader. Lönekostnaderna ökade med i genomsnitt 1,75 procent vilket för varje anställd motsvarade ca 5 000 kr per år. Dessa resultat stämmer överens med resultat från liknande studier i andra länder, bl.a. Finland.
Nya jobb genom nyföretagande, men få och dyra
Ett fåtal sysselsättningstillfällen skapades genom att företag startades till följd av att arbetsgivaravgifterna sänktes. Dessutom kunde arbetstillfällen behållas i företag som annars hade tvingats till nedläggning. Antalet jobb som skapades och räddades – under 500 – var dock lågt i förhållande till kostnaden för sänkningen av arbetsgivaravgiften. Per jobb var kostnaden ca 800 000 kr, vilket motsvarade lön och arbetsgivaravgifter för två anställda i ett genomsnittsföretag.
Resultaten bygger på jämförelser av likartade företag med olika arbetsgivaravgifter
I studien jämförs utvecklingen 2001–04 bland företag i området där arbetsgivaravgiften sänktes med utvecklingen bland likartade företag i närliggande områden. Analysen baseras på registerdata över ca 25 000 svenska företag.
Författare
IFAU-rapporten 2008:16 ”Är sänkta arbetsgivaravgifter ett effektivt sätt att öka sysselsättningen?” bygger på IFAU Working paper 2008:19. Båda har författats av Helge Bennmarker, Erik Mellander och Björn Öckert.
Kontaktinformation
Om du vill veta mer, kontakta Erik Mellander, tel: 070-313 47 89, e-post: erik.mellander@ifau.uu.se eller Björn Öckert: tel: 073-509 89 34, e-post: bjorn.ockert@ifau.uu.se.
Eva Thors Adolfsson har undersökt vad det innebär för patienter med typ 2 diabetes när läkare och sjuksköterskor systematiskt stödjer patienterna att bli mer delaktiga i behandlingen av sin sjukdom. Förhållningssättet går under begreppet empowerment, som innebär att patienten tar ansvar och kontroll att aktivt sköta sin sjukdom i stället för att låta läkaren eller sjuksköterskan ha kontrollen.
– Utvärdering av patienternas erfarenheter ett år efter att de deltagit i ett empowermentprogram visade att programmet bidrog till att patienterna kände sig delaktiga i sin sjukdom, började förstå vad sjukdomen handlade om och att de upplevde att de själva kunde kontrollera sin sjukdom, säger Eva Thors Adolfsson.
I den sedvanliga vården upplevde patienterna att det var vårdpersonalen som hade kontrollen på deras sjukdom.
– Patienterna upplevde att vårdpersonalen gav råd och rekommendationer och att de mest blev tillsagda att följa de råd de fått. I båda fallen lär sig patienterna att sköta sin sjukdom, men i den sedvanliga vården sker det genom att patienten accepterar vad vårdgivaren säger, medan empowerment gör patienten delaktig i lärandeprocessen.
Hon kunde emellertid också konstatera att empowerment har begränsningar.
– Empowerment bidrog i min undersökning till att patienternas tillit till sina diabeteskunskaper ökade, men det påverkade inte deras blodsockerkontroll.
– Är det möjligt att avsätta resurser för att bemöta patienten på ett sätt som gör dem mer delaktiga och känner mer kontroll om det faktiskt inte ger mätbara effekter? Hur värderar vi patientens känsla av egenkontroll mot konkreta mätresultat när vi prioriterar resurser?
Vid en nationell kartläggning av hur patientutbildning bedrivs inom primärvården i Sverige fann Eva Thors Adolfsson att endast en minoritet av vårdgivarna involverade patienten i att sätta mål för blodsocker, blodtryck, blodfetter och livsstil. Det var också få som individualiserade rådgivningen utifrån patientens behov.
Eva Thors Adolfsson menar att hennes resultat pekar på att det behövs en diskussion i primärvården om hur patientutbildning för personer med diabetes typ 2 ska bedrivas.
Omkring 300 000 personer har diabetes typ 2 och behandlas i primärvården.
Eva Thors Adolfsson har jobbat som dietist i vården sedan början av 1980-talet och till största delen med diabetespatienter. Eva Thors Adolfsson bor i Västerås och är verksam inom Landstinget Västmanland.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Eva Thors Adolfsson på 076-117 17 07 eller eva.thors-adolfsson@ltv.se
Josefine Palle har visat att det går att få viktig information om hur en patient kommer att svara på behandling med cellgifter – cytostatika – genom att studera patienters känslighet för cellgifter och hur läkemedlen omsätts i kroppen. Hon har bland annat konstaterat att barn med Downs syndrom är extra känsliga för cellgifter. Josefine Palle har i sin avhandling studerat behandlingen av en särskild variant av leukemi hos barn, akut myeloisk leukemi, AML.
– Att känna till mer om sambandet mellan läkemedelsdos, koncentrationer i blodet och organen, och effekten av läkemedlet är en viktig pusselbit för att vi ska kunna förbättra behandlingen av cancer, säger Josefine Palle.
Josefine Palle är barnläkare sedan många år och har länge jobbat med barn som lider av cancer.
Riskerna för allvarliga och akuta biverkningar som kan dröja kvar är väl kända när man använder cytostatika i för höga doser.
– Vi vet samtidigt att det är mindre chans att överleva om man inte behandlar eller inte behandlar tillräckligt. Trots detta finns det få studier som beskriver dessa samband, och särskilt svårt är det att genomföra kontrollerade studier på barn. Man sticker inte så gärna fler nålar i barn som redan genomgår en svår cancerbehandling.
Cancer i barnaåren är ovanligt, men är ändå näst efter olyckor den vanligaste dödsorsaken. Av de olika cancerformerna hos barn utgör leukemi ungefär en tredjedel. De vanligaste typerna av leukemi är akut lymfatisk leukemi, ALL och just AML. De står för 80 respektive 15 procent av fallen.
För både ALL och AML har överlevnadssiffrorna för barn dramatiskt förbättrats under de senaste decennierna. I dag överlever ca 60 procent av barn som drabbas av AML. Motsvarande siffra för ALL är ca 80 procent. De bättre prognoserna beror till stor del på att läkarnas erfarenhet ökat om vilka cellgifter man ska ge och i vilka doser. Sjukvården har också blivit bättre på att ta hand om sidoeffekterna av behandlingen, och benmärgstransplantationer har blivit vanligare i mer komplicerade fall.
Josefine Palle tror att fortsatta undersökningar av cancersjuka barns känslighet för cellgifter med olika metoder både kan vara genomförbara och viktiga i sjukvården.
– Detta skulle kunna hjälpa oss i vår strävan att alltmer skräddarsy behandlingen för barn med leukemi.
Josefine Palle kommer från Grebbestad och är verksam vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Josefine Palle på 0709-67 35 37 eller josefine.palle@akademiska.se.
Den 3 oktober disputerar Britt Jakobson på en avhandling om estetikens betydelse för 6-10-åringars lärande inom naturvetenskap. Den visar att barns estetiska upplevelser i NO-undervisningen har betydelse, dels för vad de lär sig faktamässigt, normativt och estetiskt, dels för deras möjlighet att delta i och urskilja den naturvetenskapliga genren.
– Konstnärliga aktiviteter kan utgöra ett komplement i NO-undervisningen. När barnen i undersökningen observerade löv med förstoringsglas såg de tunna bladnerver och löss. När de däremot gjorde lövfrottage med kritor observerade de att olika löv har olika former, att till exempel lönnlövet såg ut som en trädstjärna, berättar Britt Jakobsson.
– Men om barnen inte är vana vid att hantera det material som används kan bildarbetet snarare utgöra ett hinder för deras lärande, tillägger hon.
Avhandlingen baseras på fyra empiriska studier. I de två första undersöker Britt Jakobsson hur barn använder estetiska värdeomdömen och spontana metaforer när de lär sig naturvetenskap i skolan. De två följande studierna handlar om vad konstnärliga aktiviteter erbjuder barn att lära sig i naturvetenskap och vilken betydelse olika representationsformer har.
Bland annat visar avhandlingen hur en estetiskt positiv upplevelse kan leda till att barn engagerar sig mer i en uppgift. När barnen i undersökningen till exempel observerade saltkorn aktualiserades deras tidigare erfarenheter av kristaller.
– De sa: ”Värsta kristallerna!”. Att de tyckte att de var vackra medförde bland annat att de tyckte att det var värt att fortsätta observationen och lära mer om saltkorns utseende. En estetiskt negativ upplevelse kunde däremot ha motsatt effekt. Men när en äcklig daggmask befanns vara skadad, och ynkades och döptes, blev den också föremål för observation vilket ledde till att barnen lärde sig hur daggmaskar ser ut, berättar Britt Jakobsson.
Avhandlingens namn: Learning science through aesthetic experience in elementary school. Aesthetic judgement, metaphor and art.
Kontaktinformation
Ytterligare information: Britt Jakobson, Institutionen för utbildningsvetenskap med inriktning mot matematik och naturvetenskap, Stockholms universitet, tfn 070-561 00 66, e-post britt.jakobson@umn.su.se
Många insekter, som till exempel bladlöss, myror och tsetseflugor är beroende av speciella minibakterier för sin överlevnad. Bakterierna lever isolerade i särskilda organ i insekternas kroppar och packas in i äggen för spridning till nästa generation insekter. I denna instängda miljö uppstår många genetiska skador och minibakteriernas arvsmassor bryts successivt ned.
Genetiska skador uppkommer under kopieringen av DNA-strängen i modercellen till de nya DNA-strängarna i dottercellerna. DNA:t är uppbyggt av de fyra bokstäverna A, C, G, T. Under kopiering av samma bokstav på rad uppstår lätt fel – 10A kan till exempel felaktigt kopieras till 9A eller 11A eller 12A. Om ett sådant fel uppstår i en gen förstörs läsramen och genen förlorar sin funktion. Det är mycket ovanligt att bakterier har långa sträckor av samma bokstav i sina gener. Minibakterierna som lever i insekter kan förvånansvärt nog ha hundratals sådana regioner i sina arvsmassor. I flera fall har dessa regioner samlat på sig genetiska förändringar och generna har hoppat ur sin läsram.
– Teoretiskt sett borde dessa skadade gener inte längre kunna fungera, säger Siv Andersson.
I den nya studien har forskarna visat att generna trots sina skador blir till protein. Hemligheten ligger i att det uppstår nya fel under kopieringen av DNA till RNA, så att det bildas en mix av RNA-molekyler med 9A, 10A, 11A och 12A. På grund av de nya felen korrigeras i vissa fall den ursprungliga skadan och genen hoppar in i sin rätta läsram igen så att ett protein kan bildas.
– Resultatet är ett robust men väldigt ineffektivt system. Den största andelen av det kopierade materialet blir oanvändbart och kommer att brytas ned. Men tack vare den lilla andel som blir rätt på grund av de upprepade kopieringsfelen kan bakterien kan överleva, och därmed också bladlössen och myrorna, säger Siv Andersson.
Resultaten är värdefulla för de försök som görs runt om i världen att på ingenjörsmässig basis bygga minibakterier med konstgjort genetiskt material.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Siv Andersson, 018-471 43 79; e-post: Siv.Andersson@ebc.uu.se
Tumörer uppstår när vanliga celler får ökad förmåga att växa och överleva. Detta medför att många tumörer är mindre känsliga än normala celler för olika dödssignaler, dvs. de har utvecklat resistens. Två viktiga behandlingsformer är strålning och cytostatika som bl.a. verkar genom att inducera apoptos, vilket är en typ av cellulärt självmord.
Apoptosresistens är en viktig orsak till varför vissa former av cancer är svåra att behandla. För att förbättra cancerbehandlingen är det viktigt att förstå hur olika behandlingar leder till celldöd och hur resistens utvecklas. ??
Av avhandlingen framgår det att två viktiga molekylära förändringar kan medföra att tumörceller blir resistenta mot celldöd. Många celler uttrycker mindre mängd av Fas-receptorn som är en dödsaktiverande molekyl på cellytan. Denna dödsreceptor aktiveras normalt av immunceller som har till uppgift att eliminera skadade och oönskade celler. När receptorn aktiveras går normalt ett cellulärt signalsystem som instruerar cellen att dö igång. Genom att utrycka mindre av detta protein kan tumörceller undgå att dödas av immunförsvaret eller vissa cellgifter.
Den andra resistensmekanism som identifierats är en ökad mängd av ett intracellulärt protein, cFLIP, som kan stänga av dödssignaleringen som normalt aktiveras av dödsreceptorerna på ytan. Andra har visat att detta protein uttrycks mer i många tumörer. En framtida behandling som slår ut cFLIPs hämmande funktion kan därför tänkas förstärka effekter av cancerbehandling som verkar genom celldöd.
I avhandlingen ingår också ett exempel på hur celldöd kan åstadkommas i tumörceller vid strålbehandling. Resultaten visar att en alternativ form av celldöd som kan vara mer specifik för tumörceller, s.k. mitotisk katastrof, kan vara ett potentiellt mål för förbättrad tumörbehandling med strålning.
Jeanette Blomberg är född och uppvuxen i Örnsköldsvik. Hon har en magisterexamen i molekylärbiologi från Umeå universitet.
Fredag 3 oktober försvarar Jeanette Blomberg, Inst. för molekylärbiologi, Umeå universitet sin avhandling med titeln ”Apoptosis induction during treatment and resistance development in tumour cells”.
Disputationer äger rum klockan 9.00 i hörsal Major Groove, Inst. för molekylärbiologi. Fakultetsopponent är professor John Eriksson, Inst. för biologi, Åbo akademi, Finland.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=1851
Kontaktinformation
För mer information kontakta Jeanette Blomberg via e-post jeanette.blomberg@molbiol.umu.se eller mobiltelefon 073-046 72 96.
Att komma som reporter eller fotograf till en olycks- eller katastrofplats innebär i många fall yrkesmässiga och personliga kval för den enskilda journalisten. Ett uppdrag som inte består av att rädda liv, utan av att bevittna och rapportera, kan upplevas som provocerande av både omgivningen och journalisterna själva. Konflikter som uppstår på olycksplatser bottnar ofta både i andras okunskap om mediernas roll och i journalisternas oförmåga att förhålla sig till egna och andras krisreaktioner.
– Trots bristande träning för krissituationer kan många journalister ändå hantera sina egna reaktioner på händelsen och den extrema arbetssituationen, säger Liselotte Englund, som kartlagt krisreaktioner och arbetssätt hos reportrar, fotografer och redaktionsledare utifrån en fallstudie av Göteborgsbranden 1998.
– Men det utesluter inte att psykologiska besvär kan drabba journalisten efter slutfört uppdrag. Här har medieföretagen ett stort ansvar att stötta och hjälpa medarbetarnas återhämtning, och att ha rutiner för organisatoriskt lärande, säger Liselotte Englund.
Journalisterna i undersökningen bemästrade den psykiskt påfrestande arbetssituationen genom att i olika utsträckning vara känslomässiga eller problemlösande. De olika reaktionssätten beskrivs i fyra journalistroller som Liselotte Englund kallar Vittnet, Vesslan, Murveln och Räddande Ängeln.
Den sistnämnda är mycket ovanlig och representerar journalister som övermannas av egna krisreaktioner och viljan att hjälpa och för en stund överger sitt journalistiska uppdrag.
Kunskap om hur journalister reagerar på en olycksplats kan också ge insikter om varför medierapporteringen ser ut som den gör.
– Att höja journalistkårens kunskap om normala krisreaktioner leder till psykologiskt bättre rustade journalister och sannolikt också till en bättre traumajournalistisk.
Tio år har gått sedan brandkatastrofen på Backaplan i Göteborg. Liselotte Englund menar att vi måste fråga oss om svenska medier blivit klokare sedan dess.
– Svaret är i några avseenden ja. Insikten om stödbehov efter sådana här händelser har ökat, och vissa pressetiska missteg upprepas inte. Men om vi ser på behovet att bättre rusta journalister genom utbildning i krispsykologi och katastrofjournalistik, så har det inte hänt mycket. Trots rekommendationer om detta i statliga utredningar och andra rapporter ända sedan Estoniakatastrofen för drygt två decennier sedan.
Liselotte Englunds avhandling utmynnar i tio rekommendationer för traumajournalistik eftersom de nuvarande pressetiska reglerna ger alltför otillräcklig vägledning under extrema förhållanden.
– I dessa situationer, när pressetiken borde vara som viktigast, är den som svårast att följa. Därför riskerar den etiskt mest känsliga medierapporteringen utmynna i de mest beklagliga felbedömningarna. Genom bättre förberedda journalister och medieorganisationer kan det undvikas, säger Liselotte Englund.
Avhandlingens titel: Katastrofens öga – en studie av journalisters arbete på olycksplats
The Eye of the Disaster – a Study of Journalists’ Work at Accident Scenes and Disaster Sites).
Länk till elektronisk upplaga av boken: http://hdl.handle.net/2077/17698
Fakultetsopponentens namn: Professor Larsåke Larsson, Örebro universitet
Tid och plats för disputation: Fred. den 26 september 2008, kl. 13.15 Annedalsseminariet, Seminariegatan 1A, Göteborg.
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Liselotte Englund, tel 070-588 59 48 (mobil), 0226-70040 (arb.), 0226-70218 (bost.)
E-post:liselotte@englundmedia.se
Webb: www.jmg.gu.se ; www.englundmedia.se
