I en framtid där klimatpolitik får ökad betydelse kommer politiska beslut i allt högre grad att avgöra hur kraftförsörjningen ser ut. Det får i sin tur konsekvenser för utvecklingen inom många andra områden. Fordonsindustrin är ett exempel.

– Om vi drastiskt ska minska utsläppen av växthusgaser i framtiden är plug-in hybrider – som delvis drivs med elektricitet – och vätgasbilar intressanta alternativ.

Det säger Fredrik Hedenus, forskare vid Chalmers, som nyligen disputerade på sin forskning om kostnadseffektiva strategier för att minska växthuseffekten.

– Två potentiellt viktiga men samtidigt kontroversiella tekniker för framtidens elproduktion är kärnkraft och kol med koldioxidavskiljning och lagring. Våra resultat visar att beslut om dessa också indirekt kan påverka vilka bilar som är billigast att köra i framtiden, säger han.

Orsaken är att det är billigare att producera vätgas än elektricitet från kol med koldioxidavskiljning och lagring. Med kärnkraft gäller det omvända – det blir billigare att producera elektricitet än vätgas.

Utvecklingen av framtidens bilar styrs dock av en mängd faktorer och säkra prognoser är svåra att göra, poängterar Fredrik Hedenus

– Våra resultat visar också att osäkerheten om de framtida kostnaderna för vätgasbilar och plug-in hybrider är så stora att resultaten mycket väl kan bli annorlunda. Om till exempel batterierna inte blir så mycket billigare än i dag kommer vätgas vara ett attraktivt bränsle även om solenergi eller kärnkraft används i stor skala.

Studien heter ”Electricity or hydrogen for transportation? System interactions between the transportation and stationary sectors in a carbon constrained world”, och är skriven tillsammans med Sten Karlsson, Christian Azar och Frances Sprei.

Avhandlingens titel: Modeling cost-effective climate change mitigation strategies

Kontaktinformation
Kontakt
Fredrik Hedenus, Fysisk resursteori, Institutionen för energi och miljö, Chalmers
hedenus@chalmers.se
0736-487 984

Handledare: Professor Christian Azar, Fysisk resursteori, Institutionen för energi och miljö, Chalmers
christian.azar@chalmers.se
Tel: 031-772 31 32

– Den viktigaste slutsatsen är att om man ska nå någonstans kan man inte förändra en enda sak, man måste se komplexiteten i de faktorer som påverkar dessa elevers vardag. Komplexiteten är inte ett hinder utan en tillgång i arbetet med att skapa en optimal skolsituation för rörelsehindrade elever, säger Göran Nygren vid Uppsala universitet, som upplevt ett mycket stort intresse för rapporten.

Det unika med hans studie är att han studerat de sociala och kulturella processerna mycket nära och under en förhållandevis lång tid. Vad är det som händer runt dessa elever i skolan? Göran Nygren visar i sin studie hur det konkret går till när en rörelsehindrad elev inkluderas i, alternativt exkluderas ur, sin grupp. Han betonar att studien berör alla som kommer i kontakt med dessa elever, både barn, vuxna, tjänstemän och beslutsfattare på alla nivåer. Det finns i skolan ett starkt stöd för principen att alla ska få vara med, men också en osäkerhet hur den ska omvandlas i praktiken.

– Exkludering sker ofta omedvetet. Därför är det viktigt att alla kommunicerar tydligt, både i ord och i handling, att ”du hör hemma här”. Detta förutsätter att det finns inkluderande strategier och reflektion på alla nivåer inom organisationen, säger Göran Nygren.

Studien visar att skolorna strävade efter att organisera skolsituationen kring de rörelsehindrade eleverna med engagerade, kompetenta och erfarna lärare och assistenter. En viktig slutsats är att elevernas komplexa funktionsnedsättningar medför ökade krav på skolans tillämpning av elevperspektiv och individualisering samt på förmågan att vara flexibel. Studien visar att elevens rörelsehinder eller den fysiska tillgängligheten inte är den största utmaningen, utan elevens lärande där skräddarsydda pedagogiska lösningar kan behövas. Det är det område som skolpersonal och föräldrar uttryckte störst osäkerhet kring och där man önskar mer kunskap. Flera lärare efterlyste ett kontinuerligt organisatoriskt stöd i form av kompetensutveckling och mötesplatser för erfarenhetsutbyte.

Flera elever och före detta elever gav friluftsdagen en central betydelse.

– Då manifesterades det om eleven hörde hemma i klassen, skolan och i samhällsgemenskapen. Fick de vara med? Fick de kanske stanna hemma eller vara kvar i skolan i en mindre grupp?, säger Göran Nygren.

Fick de inte vara med var det inte bara en signal till dessa elever, utan även till deras kamrater: Det är acceptabelt att inte alla får vara med, att utestänga eller exkludera elever med funktionsnedsättningar.

Rapporten bygger på fältarbeten med observationer, samtal med elever, skolpersonal och föräldrar samt djupintervjuer med sex elever i årskurs 1-9 samt samtal och gruppintervju med ett 20-tal ungdomar och unga vuxna med rörelsehinder. Den ingår i ett nationellt projekt, ”särskild, särskiljd eller avskiljd”, om skolsituationen för elever med rörelsehinder, som presenterades i riksdagen den 22 oktober.  Projektet är ett samarbete mellan Unga RBU-are, Rädda Barnen, Barnombudsmannen och pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Göran Nygren, tel: 018-471 72 80, 070-626 90 69, goran.nygren@etnologi.uu.se

I svenskt standardspråk används ibland infinitivmärket ”att” (med uttalet ”att” eller ”å”) framför ett verb i infinitiv. Vissa verb följs dock av en infinitiv utan ”att” och det hävdas ibland att bruket av ”att” minskar. Särskilt riktas uppmärksamheten på ”kommer (att)”.

I svenskt talspråk med dialektal prägel förekommer inte sällan ”till å” eller bara ”till” framför en infinitiv. Dialekterna har alltså fyra möjligheter att konstruera infinitiven, med ”å”, med ”till å”, med ”till” eller helt utan infinitivmärke.

I sin avhandling redogör Kristina Hagren för en undersökning av ett relativt stort dialektmaterial ur källor från 1800-talet och framåt. Huvuddelen av materialet är från 1900-talets första hälft. Undersökningen visar att tendenserna är olika i olika delar av landet. I Götaland utom Gotland använder man i stor utsträckning ”å” framför infinitiven, även efter verb som till exempel ”behöva”, ”bruka” och ”börja”, medan det däremot normalt utelämnas efter dessa verb på Gotland, i Svealand utom Värmland samt i Norrland. I övre Dalarna och övre Norrland saknas ibland infinitivmärke också i uttryck där det är obligatoriskt i standardsvenskan, till exempel efter ”bry sig om” och ”gå an”.

Särskilt i Mellansverige och på Gotland förekommer ”till” mycket ofta framför infinitiven, även efter preposition, till exempel ”för te fördärrvä nä”, ”för att fördärva den” (Uppland). Kombinationen ”till å” är relativt sällsynt och påträffas främst i Götaland, Värmland och mellersta Norrland.

Användningen av infinitivmärke är dock inte bara beroende av var i landet dialekten hör hemma utan också vilket uttryck infinitiven hör samman med. Ett av de tydligaste exemplen är verbet ”komma” som i en betydande majoritet av språkproven i undersökningen konstrueras med ”till”, antingen ensamt eller tillsammans med å, t.ex. ”dä kåmmer nog te å hålle ôppe i natt”, ”det kommer nog att hålla uppe (vara uppehållsväder) i natt” (Östergötland), ”ja kommär tä drettja kaffe”, ”jag kommer att dricka kaffe” (Västmanland). I dialektmaterialet finns inga exempel på att infinitivmärke helt saknas efter ”komma”.

Avhandlingen läggs fram vid Uppsala universitet den 25 oktober.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Kristina Hagren, tel: 018-65 24 34, kristina.hagren@nordiska.uu.se

Enbart i USA inträffar årligen nära 300 000 hjärnskakningar i samband med idrottsutövning. De flesta olyckor sker inom amerikansk fotboll och många spelare i de professionella ligorna lider av huvudvärk, minnesrubbningar och yrselattacker. Besvären är oftast övergående och efter en veckas vila kan spelarna i allmänhet återgå till träning. För att öka kunskapen om effekterna av upprepade hjärnskakningar stöder organisationen bakom den största fotbollsligan, National Football League (NFL), ett antal forskningsprojekt. Forskare har analyserat videoinspelningar från matcherna och genomfört rekonstruktioner med testdockor. NFL stöder även projekt som rör djurmodeller för hjärnskakning, då dessa erbjuder mer kontrollerade studier av mekanismer, förebyggande åtgärder och behandling.

Ett av de projekt som NFL stödjer är cellbiolog Hayde Bolouris, som nu presenterar sina resultat i en avhandling. Hon har undersökt hur råttor påverkas av lättare skador på hjärnan. Hon utvecklade en metod för slag mot huvudet, som simulerar de slag som spelarna i amerikansk fotboll får när de kolliderar. Den attackerande spelaren motsvaras av en metallprojektil, som väger 50 gram och som ges en hastighet motsvarande den hos en sprinter. Råttans huvud är skyddat av en vadderad hjälm. Information om slaget mot huvudet fås med accelerationsmätare, fotocellssystem och höghastighetsvideo. Slaget leder inte till någon synbar skada på skallens ben.

I nästa steg gjordes en mikroskopisk undersökning av hjärnan vid olika tidpunkter efter slaget. Skademönstret var mycket likt det som ses i människans hjärna efter slag mot huvudet.
– Vi upptäckte 0,1–1 mm stora blödningar ytligt i hjärnan i den region som träffats av slaget. Tio dagar efter slaget såg vi i vissa hjärnområden en omfördelning av komponenter i de tunna trådar som bygger upp nervcellernas cellskelett. Vi påvisade också att hjärnans stödjeceller aktiverades i flera hjärnområden, säger Hayde Bolouri.

Slutligen gjordes en analys av hur slaget påverkar minnes- och inlärningsfunktioner hos råttan. Råttor är mycket goda simmare och har god orienteringsförmåga. De kan ganska lätt lära sig att finna en liten plattform, dold några millimeter under vattenytan i en liten bassäng. Friska råttor som inte fått slag mot huvudet lärde sig finna plattformen på 15 sekunder. Testet genomfördes igen två dagar efter att råttorna utsatts för slag.
– Råttor som fått flera slag mot huvudet behövde betydligt längre tid för att finna plattformen, säger Hayde Bolouri.

Ett slag mot huvudet på råttan, som motsvarar det som en fotbollsspelare utsätts för, ger en obetydlig påverkan på hjärnans celler och ingen mätbar effekt på minne och inlärning. Slaget ligger dock nära gränsen för effekter.
– Det skulle i princip räcka med ett par slag eller att den attackerande spelaren sprang lite fortare eller vägde mer för att det skulle ge skador på hjärnan, säger Hayde Bolouri.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institution för biomedicin
Avhandlingens titel: An animal model of sport related concussive brain injury
Avhandlingen försvaras torsdagen den 23 oktober, klockan 9.00 i hörsal Arvid Carlsson, Academicum, Medicinaregatan 3, Göteborg
Opponent: professor Niklas Marklund, Uppsala

Kontaktinformation
Avhandlingen är skriven av:
Fil kand cellbiologi Hayde Bolouri, telefon: 031–786 33 69, 0709–75 74 96, e-post: hayde.bolouri@gu.se

Handledare:
Professor Jan-Olof Karlsson, telefon: 031–786 33 59, e-post: janolof.karlsson@anatcell.gu.se

Inte ens om man tar hänsyn både till risken för plötsliga oljeprisökningar och utsläpp av växthusgaser är det i dagsläget samhällsekonomiskt lönsamt att ersätta bensin med inhemsk etanol, menar Fredrik Hedenus som nyligen har disputerat på sin forskning om kostnadseffektiva strategier för att minska växthuseffekten.

– Det är väl känt att inhemsk veteetanol är ett relativt dyrt sätt att minska utsläppen av växthusgaser. Men subventioner av etanol motiveras ofta med att vi måste bryta vårt oljeberoende, säger Fredrik Hedenus.

Den ekonomiska vinsten av att använda etanol i stället för bensin vid avbrutna oljeleveranser är dock inte så stor som man kan tro, hävdar han.

– Etanolpriser stiger ungefär i takt med oljepriset. Därför skadas ekonomin på ungefär samma sätt, oavsett om man kör på etanol eller bensin, om oljepriset plötsligt stiger på grund av avbrutna leveranser.

Att plocka bort oljepannan och ersätta den med en pelletspanna är det samhällsekonomiskt mest lönsamma alternativet av de åtgärder som analyserats i studien.

– Pellets som tillverkas av biomassa är billigare och orsakar lägre utsläpp av växthusgaser än etanol. Dessutom påverkas inte pelletspriserna lika mycket av oljeprishöjningar, säger Fredrik Hedenus.

När det gäller etanol är importerad brasiliansk sockerrörsetanol ett bättre alternativ än inhemskt producerad veteetanol i fråga om växthusgasutsläpp. Utifrån risken för plötsliga oljeprishöjningar är den inhemska etanolen något bättre än den importerade men den är samtidigt betydligt dyrare att producera.

Men sammantaget är det i dagsläget alltså inte lönsamt för samhället med vare sig inhemsk eller importerad etanol om klimathänsyn tillsammans med risken för plötsliga oljeprishöjningar beaktas.


Studien heter ”Energy security policies in EU-25 – the expected cost of oil supply disruptions”, och är skriven tillsammans med Christian Azar och Daniel Johansson.

Avhandlingens titel: Modeling cost-effective climate change mitigation strategies.

Kontaktinformation
Kontakt
Fredrik Hedenus, Fysisk resursteori, Institutionen för energi och miljö, Chalmers
hedenus@chalmers.se, 0736-487 984

Handledare: Professor Christian Azar, Fysisk resursteori, Institutionen för energi och miljö, Chalmers
christian.azar@chalmers.se
031-772 31 32

Trafikolyckor är den vanligaste dödsorsaken för ungdomar, speciellt unga män, i de flesta europeiska länder inklusive Sverige. Risken att bli dödad i trafiken är ungefär sex gånger större för en manlig bilförare mellan 18 och 24 år jämfört med bilförare mellan 30 och 59 år. Det är dessutom mycket svårt att påverka attityder och beteende till bilkörning bland unga män, speciellt dem med en riskabel körstil.

I en doktorsavhandling i psykologi vid Stockholms universitet testades en metod för att påverka attityder och beteende hos 350 unga manliga bilförare. Metoden byggde på att man fick fantisera kring vilka känslor som skulle väckas om man var ansvarig för en allvarlig olycka och vilka konsekvenser olyckan skulle få för ens eget framtida liv. Psykolog Birgitta Falk, som skrivit avhandlingen, konstaterar dock att det inte gick att påvisa några effekter på attityder och beteende trots att många män som ingick i studien spontant menade att metoden hade gett dem en ordentlig tankeställare.

– Resultatet är förvånande eftersom en av studierna i avhandlingen tyder på att unga män som kör mycket fort visserligen är väl medvetna om riskerna i trafiken men sällan har tänkt på konsekvenserna av en allvarlig olycka, menar Birgitta Falk.

När dessa män uppmanades att reflektera över konsekvenserna kom många tankar kring att ens eget liv skulle förändras för all framtid om man skulle skada eller döda en annan människa. Den tanken var mycket värre än tanken på att man själv kan skadas eller dödas.
”Om jag själv blir skadad kommer jag ändå att ha på mitt samvete att… självklart är det för jävligt, men…. Då är det jag själv som har orsakat det, på mig själv, och då får jag ta smällen. Men att min bilkörning ska gå ut över någon annan, det… skulle jag ha svårt att leva med” reflekterar en av de intervjuade männen.

Ett oväntat resultat från två av studierna i avhandlingen är att det verkar som att svara på frågor om eget riskabelt körbeteende påverkar själva beteendet. Deltagarna besvarade samma frågor om sitt körbeteende vid två tillfällen. Vid det andra tillfället, fem–sex veckor senare, rapporterades ett betydligt mindre riskabelt beteende än vid det första.

– Att svara på enkätfrågor kan påverka både attityder och beteende visar ny forskning från bland annat USA. Man vet inte orsaken, men en förklaring kan vara att man tvingas tänka till när man svarar på frågorna. På så sätt kan man få nya perspektiv på det som frågorna gäller. Det kan vara vad som hände när man svarade på frågorna om sitt körbeteende, säger Birgitta Falk, som hoppas kunna fortsätta att forska vidare kring detta intressanta fenomen.

Avhandlingens titel: Promoting traffic safety among young male drivers – the role of mental elaboration

Kontaktinformation
Ytterligare information
Birgitta Falk, Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-163935, mobil 0705-677780, e-post bfk@psychology.su.se

I en aktuell avhandling från Lunds universitet presenterar doktoranden Fredrik Johansson sina studier kring hur nervceller tillväxer. Johansson är knuten till institutionen för cell- och organismbiologi. Han har odlat nervceller på små plastytor för att undersöka om cellerna kan känna av riktigt små strukturer när de växer.

Tanken är att denna forskning ska vara till nytta inom sjukvården. Om en människa exempelvis skadar en hand i en allvarlig olycka och får nervtrådar avklippta kan nervcellerna växa ut igen. De nybildade nervtrådarna kan då kopplas samman med elektroder i en handprotes genom ett kirurgiskt ingrepp.

– Men det är inte så lätt att få nervcellernas små utskott att växa till exakt rätt plats. Det kan medföra att exempelvis en nerv som egentligen styr ringfingret kommer att skicka sina nervimpulser till pekfingret, säger Fredrik Johansson.

Därför vill man kunna styra nervtrådarna i en skala så liten som på nanometernivå. En nanometer är ett ofattbart avstånd, en miljarddel av en meter. För att kunna studera nervcellernas beteende i så liten skala har Fredrik Johansson och hans kollegor skapat ett konstgjort landskap på nanometernivå.

Plastytor tillverkades enligt samma princip som när man gör cd- och dvd-skivor. Parallella spår stämplades in i ytan och formade ett landskap av fyrkantiga åsar och diken i täta rader bredvid varandra. På dessa ytor odlades sedan nervcellerna. Åsarna och dikena var mellan 100 och 800 nanometer breda. Detta är ungefär samma storlek som nervcellernas långsmala utskott har.

Fredrik Johansson kunde genom denna studie konstatera att nervcellernas utskott växer längs åsarnas kanter, aldrig nere i dikena. Det är sedan tidigare känt att nervceller helst tillväxer längs en kant istället för på en helt plan yta. Sannolikt beror detta på att det längs kanter samlas fler molekyler, vilket i sin tur innebär en bättre fästyta för nervcellernas utskott.

Men tidigare forskning har inte kunnat studera nervcellernas tillväxt på nanometernivå. Exempelvis har man då istället tagit hjälp av tunna spindeltrådar för att studera om det går att styra riktningen på nervcellernas tillväxt. Jämfört med nanoteknik är spindeltrådar dock ett grovt och otillräckligt verktyg.

– Nu vet vi att man kan styra nervcellsutskott dit man vill med hjälp av nanoteknik, säger Johansson.

Avhandlingen presenteras vid Lunds universitet den 23 oktober.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Fredrik Johansson på tel nr 046 – 222 82 01 eller forskningsjournalist Lena Björk Blixt, 046 – 222 71 86.

– En lokförare kan räkna med att uppleva minst en dödsolycka under sitt yrkesliv, säger Helena Rådbo, nybliven doktor i folkhälsovetenskap vid Karlstads universitet, som studerar självmord i samband med järnvägstrafik.
I Sverige sker varje år cirka 60 självmord genom att personen ställer sig framför ett tåg. Dessutom sker årligen ett 20-tal olyckor med allvarligt skadade eller dödlig utgång.

– I min avhandling har jag studerat alla dödsolyckor och självmord under tre års tid, för att kartlägga i vilka situationer och miljöer olyckorna och självmorden sker, säger Helena Rådbo. Nu ska vi gå vidare med att analysera vad man kan göra för att så långt det är möjligt förbättra säkerheten och förhindra självmord.

Det visar sig att självmorden oftast sker i närheten av tätorter, men inte i direkt anslutning till stationer. De som försöker begå självmord inväntar också tåget under en tidsrymd som ger möjligheter att utveckla system för att upptäcka och förhindra olyckor och självmord. Det självmordspreventiva arbetet handlar framför allt om att man genom förändringar i miljön upptäcker och förhindrar att obehöriga beträder spårområdet och att göra spåren mer svårtillgängliga på utsatta platser.

Helena kommer att fortsätta med sin forskning, nu med inriktning mot hur man kan förhindra självmordsförsök och olyckor. Forskningsprojektet, som finansieras av Banverket, kommer att pågå till och med 2010.

Avhandlingen har titeln Systeminriktad prevention av järnvägssjälvmord – strategiutveckling i en svensk kontext. För mera information kontakta Helena Rådbo, tel 070-314 33 30.

Carina Olsson
Kommunikationsavdelningen
Karlstads universitet
054-700 2244

Resultaten i Izabela Buraczewskas avhandling bekräftar det som många misstänkt: huden kan bli torrare av krämer. Hon har undersökt vad som händer i huden på molekylär nivå och dessutom studerat vad i krämerna som har positiv respektive negativ inverkan på huden. Forskningen visar att skillnader i krämernas pH inte verkar ha någon betydelse. Även olika oljor har undersökts i en sju veckor lång behandlingsperiod, men ingen avgörande skillnad kunde noteras mellan mineralolja och en vegetabilisk olja. Båda oljorna resulterade i att huden hade sämre förutsättningar att klara av yttre påfrestningar. Behandling med en mer komplext sammansatt kräm resulterade dock i en motståndskraftigare hud utan några tecken på torrhet.

Vävnadsprov som togs från de behandlade hudområdena visar också att försämringen av hudens skyddsbarriär kan kopplas till förändringar i aktiviteten av vissa gener involverade i bl.a. produktion av hudens fetter. Slutsatsen är att innehållet i krämer påverkar dess effekter på huden. Denna kunskap ökar möjligheten att utveckla krämer som förstärker hudens skyddsbarriär på ett positivt sätt och inte gör huden torrare. Sådana krämer leder till att olika patientgrupper med torr hud, t.ex. eksem och iktyos, får bättre livskvalitet.

– Mina resultat visar att krämer är olika och att kunskapen om olika ingrediensers effekt på huden är viktig för att kunna skräddarsy behandlingen av olika hudtyper, säger Izabela Buraczewska.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Izabela Buraczewska, mobil: 073-636 19 13, eller izabela.buraczewska@aconordic.com

Hydrocefalus (vattenskalle) innebär att man har för mycket vätska (likvor) i hjärnan. Den vanligaste varianten drabbar äldre och är en demenssjukdom med balans- och gångproblem. Mellan 5 och 10% av äldre demenssjuka misstänks ha sjukdomen. Sjukdomen botas genom att en dräneringsslang (shunt) opereras in i hjärnan, men kunskapen om hur dränaget påverkar hjärnan har länge varit okänd.

Niklas Lenfeldt med medarbetare har i en studie som publiceras i den ledande neurologitidskriften Brain nu visat att förbättrad rörelsefunktion efter dränage beror på ökad aktivering i de delar av hjärnan som planerar kroppens rörelser. Upptäckten är en avgörande pusselbit för vår förståelse av interaktionen mellan hjärnans vävnad och det omgivande vätskesystemet, och innebär ökade möjligheter att förebygga sjukdomens uppkomst samt utveckla bättre diagnostiska metoder.

Begreppet demens associeras vanligen till sjukdomen Alzheimer. Att även åderförkalkning i hjärnan kan ge demens är välkänt, men endast ett fåtal känner till att en för stor mängd vätska i hjärnans omgivande vätskesystem också kan ge demenssymptom, vanligen tillsammans med balans/gångproblem och inkontinens. Sjukdomen kan uppstå av flera anledningar men den vanligaste varianten drabbar äldre och har ingen känd orsak. Sjukdomen kallas då Idiopatisk normaltryckshydrocefalus (Idiopathic Normal Pressure Hydrocephalus, INPH). Antalet dementa med denna sjukdom ökar i och med den åldrande befolkningen.; Trots detta är sjukdomen sannolikt idag underdiagnosticerad, vilket troligen beror på att kunskapen om sjukdomen ännu inte är tillräckligt spridd samt att dess symptom,  gångsvårigheter, minnesproblem och inkontinens är vanligt förekommande hos äldre av andra orsaker.

Sjukdomens uppkomst är alltså okänd, men det finns bevis som talar för att det finns en störning i det omgivande vätskesystemet. Detta medför att vätskesystemet förstoras och att vissa av hjärnans strukturer trycks ihop samtidigt som blodflödet minskar. Detta i sin tur innebär att hjärncellerna inte fungerar som de ska och patientens symptom uppstår. Patienten botas genom att en shunt opereras in i hjärnan och dränerar den överflödiga vätskan. Det har dock ännu inte kunnat visas exakt vilken förändring i hjärnans aktivitet som sker i samband med vätskedränaget och som därmed ger upphov till att patientens symptom förbättras. Speciellt vad gäller hjärnans motoriska funktioner har man länge velat förstå vilket av hjärnans motoriska system som är mest påverkat vid INPH – det som planerar rörelser eller det som de facto utför dem.

I studien används funktionell magnetröntgen (fMRI) för att undersöka hur aktiveringen i INPH-patienternas hjärnor förändras efter dränage av likvor. fMRI mäter hjärnans aktivering genom att bestämma den blodflödesförändring som sker vid ett visst stimuli, tex att man rör fingrarna eller memorerar ett ansikte. Resultaten visade att efter dränage av vätska fungerar patienternas handmotorik bättre. Denna förbättring är associerad med en ökad aktivitet i ett område i den mellersta främre delen av hjärnan som kallas Supplementary motor area (SMA). Detta område är en central del av det motoriska system i hjärnan som ansvarar för planeringen av kroppens rörelser, den så kallade cortico-basala ganglia-thalamo-corticala loopen. Detta bansystem ligger nära hjärnans vätskesystem och då det utsetts för kompression av de utvidgade ventriklarna fungerar troligtvis signaleringen i systemet sämre. Studien visar alltså att efter dränage av likvor förbätras signaleringen i bansystemet vilket tar sig uttryck i en förbättrad aktivering i SMA.

Upptäckten bekräftar att patientens förbättring efter likvordränage beror på att det är hjärnans planeringssystem för rörelser, inte det system som utför rörelserna, som förbättras efter dränage. Detta är en ny pusselbit i förståelsen för sjukdomens uppkomst och hur det icke-fungerande vätskesystemet påverkar hjärnan. Upptäckten kan i framtiden bidra till förbättrade och snabbar diagnoser samt ökad sannolikhet för att patienter botas efter operation.

Niklas Lenfeldt, Anne Larsson, Lars Nyberg, Micael Andersson, Richard Birgander, Anders Eklund och Jan Malm: ”Idiopathic normal pressure hydrocephalus: increased supplementary motor activity accounts for improvement after CSF drainage”.
Artikeln är publicerad på Brains webbplats, se
http://brain.oxfordjournals.org/cgi/content/full/awn232?ijkey=PlQlSOY7yndtBGz&keytype=ref

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Niklas Lenfeldt på e-post niklas.lenfeldt@neuro.umu.se eller mobiltelefon 070-609 66 87.

Ett arkitektoniskt eller konstnärligt verks inre rörelse byggs upp av former och rytmiska sekvenser som skapar olika upplevelser. Genom ett medvetet arbete med kroppen som utgångspunkt, kan vi komma närmare hemligheten med hur det fungerar. Det menar Lena Hopsch, som i dagarna disputerar med doktorsavhandlingen ”Rytmens estetik, formens kraft”. Med hjälp av bland annat en levande modell i rörelse illustrerar hon de grundläggande kroppsliga erfarenheterna av rum och riktning.

– Jag använder Aristoteles definition av estetik, som utgår från grekiskans ”att förnimma med sina sinnen”. Det handlar alltså inte bara om skönhet, säger Lena Hopsch.

Som skulptör och tekniklektor på arkitektprogrammet har hon vägletts av konstnärens sätt att arbeta med tredimensionellt gestaltande. I en jämförande studie mellan arkitekten Francesco Borromini och skulptören Naum Gabo hittar hon ledtrådar till hur konstnären och arkitekten aktiverar ”tomrummet”. I den fortsatta analysen är också rörelsen väsentlig. Den skapar en rytm mellan formerna, som till exempel upplevelsen av kontrasten mellan konkav och konvex form. När vi som betraktare flyttar blicken eller rör oss skapas ytterligare en rytmrörelse.

Att ta hänsyn till dessa rytmiska sekvenser är viktigt vid alla former av fysisk gestaltning som strävar efter en meningsfull och sammanhängande helhet. Överblick och harmoni mellan olika delar i till exempel en sjukhusentré, gör att vi känner oss lugna. Men i ett annat byggnadsverk kanske spänningen och dramatiken ska förstärkas.

– Min erfarenhet är att man ofta saknar ett språk för att läsa, förstå och formulera gestaltning. Att kunna det är viktigt till exempel för att rita vägsystem och byggnader som är estetiskt hållbara längre än modets växlingar. Allt måste inte vara harmoniskt och lugnt, men man ska veta vad man gör och för det krävs verktyg, säger Lena Hopsch.

Lena Hopsch är verksam som skulptör och tekniklektor på Institutionen för arkitektur på Chalmers. Hon har gjort ett flertal offentliga utsmyckningar och även sysslat med scenografi.

Avhandlingen ”Rytmens estetik, formens kraft” försvaras vid en offentlig disputation den 24 oktober kl 13.00 i sal VG, Sven Hultins gata 6, Campus Johanneberg, Chalmers, Göteborg.

Kontaktinformation
Kontakt:
Lena Hopsch, Institutionen för arkitektur, Chalmers tekniska högskola
Tel: 031- 772 23 67, mobil: 0707-74 16 36

E-post: hopsch@chalmers.se

Handledare: Professor Knut Strömberg, Institutionen för arkitektur, Chalmers tekniska högskola
Tel 031- 772 24 14
E-post: knut.stromberg@chalmers.se

Stora mängder gummi slits av från bilarnas däck när vi färdas längs våra vägar. Gummit innehåller flera miljöfarliga ämnen, framförallt zink och olika organiska ämnen, vilka sprids vidare med regnvattnet till kringliggande vattendrag. Ny forskning vid Institutionen för växt- och miljövetenskaper vid Göteborgs universitet visar att gummipartiklarna där riskerar att skada känsliga vattenlevande organismer som till exempel vattenloppor och alger.

Doktoranden Anna Wik har i sin studie utvecklat en metod som gör det möjligt att snabbt testa giftigheten i lakvatten från däckpartiklar. Studien visar att känsliga vattenlevande organismer kan skadas vid halter ned till omkring 10 milligram gummi per liter vatten. Samtidigt beräknas halterna av däckpartiklar på vissa platser i miljön uppgå till nästan 60 milligram per liter. Halterna av däckpartiklar i vatten blir särskilt höga efter längre perioder av torka, då regnvattnet för med sig de mängder som ansamlats på vägbanan.

I vattendrag intill vägar med höga trafikmängder och intill vägsträckor med ett mer omfattande däckslitage, till exempel med kurvor, inbromsningar och acceleration, kan stora mängder däckpartiklar ansamlas i bottensedimenten.
–Där halterna av däckpartiklar är som högst finns det en risk att känsliga vatten- och sedimentlevande organismer skadas. För att minska giftspridningen måste däck med mer miljövänliga beståndsdelar tas fram, säger Anna Wik.

Avhandlingen When the Rubber Meets the Road – Ecotoxicological Hazard and Risk Assessment of Tire Wear Particles försvarades vid en disputation den 10 oktober. Handledare var professor Göran Dave.

Fakta:
Under ett däcks genomsnittliga livslängd på 4 000 mil slits upp till 30 procent av däckets kontaktytor. Mer än tio procent av föroreningarna i vattendragen härrör från avrinning från vägar.

Kontaktinformation
Kontakt:
Anna Wik, Institutionen för växt- och miljövetenskaper, Göteborgs universitet
anna.wik@dpes.gu.se
Tele: 0709-654394

Alla präster i Jämtland hade danska som skriftspråk vid tiden för freden 1645. Under åren efter det svenska maktövertagandet i Jämtland och drottning Kristinas påbud om det svenska språket, förändrades även det sociala livet för Olof Bertilsson som var kyrkoherde i Offerdal. De äldre danska prästerna ersattes allt eftersom av svenska präster, andra danska ämbetsmän hade ersatts av svenska redan vid maktskiftet.

Första året efter det svenska maktövertagandet skedde ingen märkbar förändring i Olof Bertilssons skriftspråk. I Solbritt Hellströms doktorsavhandling i nordiska språk framgår att han verkar ändra inställning till svenskan när han 1647 får förtroendet att representera Jämtlands präster vid riksdagen i Stockholm.

– Efter det kan det svenska språket ha fått hög prestige i hans ögon, och blev då det språk han ville kunna använda i sin kyrkobok, säger Solbritt Hellström. Samma faktorer, då likväl som nu, påverkar den som ska lära sig ett nytt språk. Om man vinner på att anamma det nya språket, t ex högre prestige, så ökar motivationen.

I Bromés ”Jämtlands och Härjedalens historia” kan man läsa att Olof Bertilsson öppet stod på svensk sida då oroligheterna mellan Norge och Sverige blossade upp igen år 1657. Olof Bertilssons omgivning blev alltså med åren alltmer svensk och det återspeglas i hans skriftspråk. Det som först ändrades var stavningen av person- och ortnamn samt ord som var centrala inom kyrkan. Nielsen och Pedersen blev Nilson och Pederson. Namnen Ane och Anne ändrades till Anna. Stavningen av ortnamnet Oviken försvenskades från Ovijgen till Ovijken. Allteftersom Olof Bertilsson fick svenska böndagsplakat ändrade han det danska ordet bededag till det svenska bönedag.

Olof Bertilsson var född i Ongdal i Nord-Trøndelag i Norge, utbildad i Norge och Danmark och arbetade först som komminister i Sveg i Härjedalen och senare som kyrkoherde i Offerdal i Jämtland.

– Han fick en traditionell utbildning på latin, berättar Solbritt Hellström. Det gav en språklig medvetenhet som sannolikt hjälpte honom att se mönster, likheter och skillnader i de danska och svenska skriftspråken. På 1600-talet fanns en stor variation i stavningen inom både svenska och danska, och det kan inte ha varit lätt skilja den variationen från skillnaderna mellan de båda språken.

Åren 1636–1668 förde Olof Bertilsson kyrkobok med noggranna anteckningar över dop, trolovningar, lysningar, vigslar, begravningar och övrig tjänsteförrättning. Dessa källor har Solbritt Hellström kunnat använda i sin avhandling.

Lördagen den 25 oktober försvarar Solbritt Hellström, Institutionen för språkstudier, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Att vänja sig till det svenska språket, studier av en individuell skriftspråklig förändring utifrån Olof Bertilssons kyrkobok 1636–1668.
Disputationen äger rum kl. 10.00 i Lilla hörsalen i KBC-huset. Fakultetsopponent är Per-Axel Wiktorsson, Uppsala, professor emeritus i svenska språket vid Örebro universitet.

Kontaktinformation
För ytterligare information eller intervju, kontakta gärna Solbritt Hellström, tel. 063-107361, 070-4176731 eller e-post: solbritt.hellstrom@nord.umu.se

– Det är i och för sig en ökning, säger forskningsassistent Lotta Harbom vid Uppsala konfliktdataprogram (UCDP), men viktigast är att krigen blivit färre.

Informationen i den nyligen publicerade årliga översikten täcker 62 år. Det högsta antalet krig som uppmätts under ett enskilt år sedan andra världskrigets slut är 17 och gällde för åren 1991 och 1992. Sedan dess har alltså antalet krig minskat med mer än 75 procent. Enligt Lotta Harbom är det inte sannolikt att konflikten i Georgien, som ju infaller under 2008, kommer att definieras som ett krig.

De krig som var aktiva 2007 fanns i Afghanistan, Irak, Sri Lanka och Somalia. I de två förstnämnda var USA en ledande aktör. Även konflikten i Somalia hade ett betydelsefullt amerikanskt inslag. Samtliga amerikanska insatser ses av USA:s regering som ett led i landets globala kamp mot terrorismen. Avsikten är t ex att hindra terrorgrupper från att etablera en bas i Somalia, samtidigt som krigen i Irak och Afghanistan handlar om att säkra de valda regimerna i landet. Även regeringen i Sri Lanka beskriver kriget mot de tamilska tigrarna som en kamp mot terrorism.

– Trenden de senaste 15 åren har i stort sett varit mot färre och mindre förödande inbördeskrig, men konflikterna med starka kopplingar till kriget mot terrorismen bryter av mot det mönstret, säger professor Peter Wallensteen, ledare för detta forskningsprogram i en kommentar.

Han menar att det kan vara så att världen har blivit något skickligare i att hindra de traditionella inbördeskrigen från att trappas upp eller föras på högintensiva nivåer. Internationella åtgärder som sanktioner, fredsbevarande styrkor och fredsprocesser kan bidra till att dämpa intensiteten. Flera fredsavtal under året har förhindrat att konflikter återupptagits, t ex i Elfenbenskusten.

Samtidigt genererar kampen mot terrorismen idag de mest förödande konflikterna. Beredskapen att söka efter en förhandlingslösning är mycket begränsad och stormaktsinterventionerna bidrar till krigföring på hög intensitetsnivå. Dessa krig blir kostsamma och långvariga utan att hittills ha resulterat i en seger för den starkare parten. Civila drabbas också hårt av exempelvis självmordsattentat direkt riktade mot befolkningen och av flygbombningar, påpekar forskarna.

– Civila fortsätter att vara mycket utsatta i andra konflikter, t ex i Darfur i västra Sudan, även om striderna i den konflikten år 2007 inte var lika omfattande som tidigare år, säger docent Erik Melander, biträdande chef för programmet.

En nyhet för året är att också antalet grupper som strider mot regeringssidan räknats. Det gör det möjligt att bättre presentera komplexiteten i dagens konflikter. När flera grupper är med i samma konflikt försvåras lösningen och det gör det lättare för externa aktörer att påverka konflikten. Afghanistan är en konflikt som tidvis haft flest aktörer, men Somalia, den palestinska konflikten och dagens Irak uppvisar också detta mönster. Genomgående är detta konflikter som pågått under lång tid.

Referens: Dyadic Dimensions of Armed Conflict, 1946-2007, Journal of Peace Research, september 2008, vol 45 no 5, ss 697-710

Kontaktinformation
För mer information, kontakta
Lotta Harbom, tel: 018-471 71 79, lotta.harbom@pcr.uu.se
Stina Högbladh, tel: 018-471 76 54, stina.hogbladh@pcr.uu.se
Ralph Sundberg, tel: 018-471 63 06, ralph.sundberg@pcr.uu.se

– Min forskning handlar om att bygga semantiska, det vill säga betydelsebärande, kartor med hjälp av datorseende i utomhusmiljöer. Och det som exempelvis en mobil robot ser med hjälp av sina sensorer ska den kunna beskriva med begrepp som människor använder. Det kommer att underlätta kommunikationen mellan robotar och operatörer, säger Martin Persson.

Enkelt uttryckt handlar hans forskning om att lära robotar att omedelbart se skillnad mellan till exempel ett hus, en lastbil eller ett stort stenblock. Det gäller alltså att definiera de egenskaper som är avgörande för att tolkningen ska bli rätt. Samtidigt får definitionen inte vara för snäv, eftersom det är meningen att roboten ska kunna känna igen olika sorters byggnader, inte bara ett specifikt hus.

Gemensamt språk för maskin och människa

– Metoden är ett exempel på ett lärande system. Bilder som föreställer den typ av objekt som roboten skall känna igen används för att träna systemet. Systemet mäter en mängd egenskaper hos objekten, till exempel horisontala och vertikala linjer eller oregelbundenhet. Sedan testas egenskaperna på andra objekt, och metoden plockar ut de som fungerar bäst. På så sätt lär sig systemet koppla semantisk, alltså betydelsebärande, information till olika kombinationer av egenskaper i bilderna och kan då tolka vad den ser.

När roboten lär sig sätta ord på olika föremål skapas ett gemensamt språk för maskin och människa, som gör det möjligt för en robot att berätta om vad den ser och att ta emot instruktioner från olika användare.

Martin Persson har dessutom tagit sin forskning ett steg vidare för att en robot också ska kunna veta vad som finns utanför sitt närområde, med hjälp av flygfotografier. Genom att använda det den själv kan se, så kan ytterligare information fås från flygbilderna. Detta kan hjälpa roboten att navigera på ett smart sätt för att ta sig till sitt mål.

Räddningsarbete efter jordbävningar

– Det kan ge ovärderlig information när det saknas uppdaterade kartor eller då man behöver information som normalt inte finns på kartor. Ett exempel är vid räddningsarbete efter jordbävningar då en nytagen flygbild kan visa vilka vägar som är farbara. Ett annat exempel är kartering av patrulleringsområden för fredsbevarande trupper, där det ofta saknas tillförlitliga kartor, säger Martin Persson.

Han tror också att metoden i framtiden skulle kunna användas som hjälpmedel av blinda människor för att enkelt ta sig till olika platser och få information om omgivningen.

Forskningen har bedrivits som ett industridoktorandprojekt mellan Örebro universitet och Saab, där Martin Persson arbetar som systemingenjör inom området simulering och obemannade farkoster.

Kontaktinformation
För mer informaton, kontakta Martin Persson, 019-766 46 83 eller 070-952 13 34.

Karolina Elmhester, doktorand i industriell marknadsföring, har följt utvecklingen i fyra samarbetsprojekt – strategiska nätverk – inom det Nutek-finansierade Träklusterprogrammet. Elva företag, alla snickerifabriker med färre än 49 anställda, ingick i studien.

– Ägaren var ofta ensam i ledningen och hade ingen att bolla idéer med. Det kunde han få i ett nätverk, en sorts inofficiell ”skuggstyrelse”, säger Karolina Elmhester.

Avhandlingen visar att denna typ av samarbete kan få en märkbar strategisk betydelse på produktionsprocesser, marknadsföring och relationer med omgivningen.

Nätverken, som hade mellan fyra och sju deltagare, startade med det konkreta målet att företagen gemensamt skulle kunna åta sig större projekt och därigenom tjäna mer pengar. Under vägen upptäckte de flesta att de inte nådde det målet, men fick en rad andra fördelar i stället: de insåg vikten av marknadsföring, började resa på mässor, arrangerade utbildning tillsammans, hjälpte varandra med offerthantering, lade ut jobb hos varandra. Självförtroendet ökade och de vågade satsa och ta större utmaningar.

– Det rör sig om små projekt som inte gett några stora pengar men bidragit till att rädda företagen över ekonomiska svackor, säger Karolina Elmhester.

En solskenshistoria handlar om möbelsnickeriet i Norrbotten, ett enmansföretag som kämpat med dålig lönsamhet i många år. Tack vare nätverket Levande rum fick företagaren partner att bolla med, nya order, deltagande i produktutvecklingsprojekt och ett stort kontaktnät. Han har också kunnat skaffa två deltidsanställda medarbetare.

Ett västgötskt nätverk hade den på papperet bästa idén med konkreta mål och en handlingsplan som i stort följdes väl. Men samarbetet ledde bara till affärer, inget kunskapsutbyte. Påverkan på de deltagande företagen blev minimal. Samarbetet avslutades innan affärerna hann ge god avkastning.

Studien visar att det strategiska nätverket får större betydelse för de enskilda företagens utveckling om målen syftar till ökad kompetens än om de är marknadsrelaterade.


Avhandlingen läggs fram vid disputation fredag 24 oktober 2008 kl 13.15 i sal C3, C-huset, Linköpings universitet Campus Valla.

Kontaktinformation
Kontakt:
Karolina Elmhester 013-282516, 0736-231617, karolina.elmhester@liu.se