Cell är en av de tidskrifter som har högst prestige inom området biomedicin, och konkurrensen om att få publicera sig där är stenhård.
– Det är mycket ovanligt att en forskargrupp från Lund får in en artikel i Cell. Vi har även blivit ombedda att göra den video som läggs ut på Youtube i samband med varje nytt Cell-nummer. Det är förstås också en fjäder i hatten, säger stamcells- och diabetesforskaren Henrik Semb.
Hans forskargrupp har studerat två grundläggande vetenskapliga frågor. Den ena är hur rör bildas i de organ där de fyller livsviktiga funktioner (några exempel är att njuren filtrerar urinen i rör, blodkärlen transporterar blod i rör och lungan transporterar luft i rör). Den andra frågan är hur cellernas differentiering – utveckling från en grundform till olika specialformer – förhåller sig till rörbildningen.
– Man har länge sett att de båda processerna sker samtidigt i ett embryo, men inte vetat om de hänger samman, säger Henrik Semb.
Men det gör de, enligt lundaforskarna. De kan steg för steg förklara hur somliga celler i den blivande bukspottkörteln bildar små hålrum, och hur dessa håligheter förenar sig och så småningom bildar ett rörsystem. När cellerna i de olika delarna av detta rörsystem hamnar i olika miljöer, får detta dem att utvecklas på skilda sätt. Somliga kommer att producera insulin, andra producerar enzymer som bryter ner maten i tarmarna, och åter andra deltar själva i rörbildningen.
Lundagruppen har också funnit att en gen kallad Cdc42 utgör nyckeln till utvecklingen, och visat detta i s.k. knockoutmöss där genen tagits bort. Utan Cdc42 bildas inga rör i bukspottkörteln, och utan rör dominerar den miljö som normalt finns runt de celler som producerar enzymer.
Lundaforskarna visar i sin 11-sidiga artikel hur detta leder till en bukspottkörtel som bara bildar enzymproducerande celler, på bekostnad av de viktiga insulinproducerande betacellerna.
Fynden är viktiga både grundvetenskapligt och för framtida medicinsk behandling. Forskningen kring stamcellsbehandling av typ 1-diabetes kan nu ta flera steg framåt, eftersom man förstått mer om hur omogna celler utvecklas till betaceller. Det blir också lättare att forska kring sjukdomar som har med rörsystemen att göra, som t.ex cystbildningar i njurens och leverns kanaler.
Henrik Sembs forskargrupp har arbetat med olika studier av Cdc42, rörbildning och celldifferentiering i flera års tid. Ett så ambitiöst arbete krävs för en stor Cell-artikel.
– Det har många gånger varit frestande att stanna upp och publicera de olika delresultaten i andra tidskrifter. Men vi har varit ett jättebra gäng, som lyckats hålla entusiasmen och energin vid liv, säger han.
Kontaktinformation
Cell-artikeln finns på www.cell.com/, skriv in namnet Semb i sökrutan.
Videon finns på www.youtube.com/cellvideoabstracts .
Henrik Semb träffas på 046-222 31 59, henrik.semb@med.lu.se.
Inför klimatmötet publicerar Umeå Centre for Global Health Research (UCGHR) – en centrumbildning vid Umeå universitet för globalt inriktad hälsoforskning med anslag från bl.a. Forskningsrådet för arbetsliv och samhälle (FAS) – en specialutgåva av tidskriften Global Health Action med 23 vetenskapliga artiklar om klimatförändringar och folkhälsa. Artikelsamlingen ”Climate Change and Public Health”, med förord av Maria Neira från världshälsoorganisationen WHO, tar särskilt upp två aspekter på klimathotet: De direkta hälsokonsekvenserna av ett hetare klimat, inkl. effekterna på produktiviteten, och den ökade spridning av infektioner som kan väntas.
UCGHR har observatörsstatus vid klimatmötet och i tidskriften framhåller nu författarna att frågorna om klimatförändringarnas betydelse för hälsa har fått för liten uppmärksamhet i debatten. Det medför bl.a. att de fullständiga kostnaderna för klimatförändringar underskattas ordentligt.
– Det som på ytan ser ut att vara enstaka händelser i begränsade områden – sockerrörsarbetare som drabbas av extra hetta i Costa Rica, utbrott av sjukdomen Rift Valley Fever i Senegal eller ökad sjuklighet i Sverige under varma somrar – kan vara tecken på globala utmaningar för både forskare och politiker, kommenterar Birgitta Evengård, professor i infektionssjukdomar vid Umeå universitet och en av de medverkande forskarna i tidskriften.
Mot bakgrund av de rön som presenteras i artiklarna uppmanar tidskriftens redaktörer deltagarna vid klimatkonferensen att fylla kunskapsluckor kring klimatförändringarna, att utveckla och följa anpassningsstrategier och framför allt använda hälsofrågorna för att motivera förändringar som kan hejda klimatutvecklingen: ”The concern of citizens about their own and their children’s health is arguably the most powerful motivator to accept changes in lifestyle or to accept the inconvenience and costs involved with climate policies”
En innehållsförteckning och artiklarna är tillgängliga på http://www.globalhealthaction.net/
Kontaktinformation
Professor Birgitta Evengård, Inst. för klinisk mikrobiologi, infektionssjukdomar,
tel 070-2349820, e-post birgitta.evengard@climi.umu.se
Professor Peter Byass, global hälsa (engelskspråkig), UCGHR,
tel. 076-787 30 07, e- post peter.byass@epiph.umu.se
Maria Nilsson, vetenskaplig samordnare Klimatförändringar och hälsa, UCGHR,
tel. 070-349 71 74, e-post maria.nilsson@epiph.umu.se
Diabetes (sockersjuka) är idag ett stort globalt hälsoproblem som också drabbar hundar. Hundens diabetes ger samma symtom som människans – t.ex. ökad törst, ökad urinmängd och avmagring – och även hos hundar finns olika typer av diabetes.
För att få en bild av hur vanligt det är med diabetes hos svenska hundar har Tove Fall från SLU analyserat en databas med över 180 000 försäkrade hundar. Genomgången visar att flera svenska raser, såsom jämthund, svensk lapphund, hamiltonstövare och drever är överrepresenterade. Högst risk att insjukna hade dock hundar av rasen australisk terrier. Bland de minst drabbade raserna finns schäfer och boxer.
Risken för att en svensk medelhund ska ha insjuknat i diabetes vid tio års ålder uppskattas vara 0,7 procent medan risken för en drever är 2,4 procent. Medelåldern vid insjuknandet var 8,6 år. Ungefär fyra av tio hundar avlivades direkt efter diagnos, och då handlade det ofta om jakthundar, vilket troligen hänger samman med att det är svårt att kombinera insulinbehandling med vissa typer av jakt, såsom löshundsjakt.
En anmärkningsvärd upptäckt var att det inom vissa raser, såsom jämthund, gråhund och border collie, nästan uteslutande var tikar som drabbades. Ungefär var tjugonde jämthundstik i databasen hade insjuknat i diabetes vid tio års ålder. Till följd av detta genomförde Tove Fall en fördjupad studie av jämt- och gråhundstikar. De journaler och blodprover hon samlade in och analyserade visade att diabetessjuka tikar fått sina första symtom i efterlöpsperioden, en fas på ca 70 dagar då tikarna har en hormonprofil som är snarlik den hos dräktiga tikar. Nära hälften av de diabetessjuka tikarna i studien tillfrisknade från sin diabetes efter kastration.
Jämthundstikar drabbas också oftare än andra tikar av diabetes under dräktighet. En undersökning där även andra raser ingick visade att det är svårt att medicinskt behandla dräktiga hundar med diabetes och att sjukdomen ofta blir permanent hos dräktiga hundar som insulinbehandlats. Många tikar tillfrisknar dock helt om dräktigheten avbryts via abort eller kejsarsnitt. Tiken bör sedan kastreras för att förhindra återfall i samband med nästa löp.
Jämthundens diabetes kan liknas vid människans graviditetsdiabetes. Prover från friska och diabetessjuka jämthundar undersöks nu i en stor genetisk studie som förhoppningsvis kommer att öka kunskapen om den genetiska bakgrunden till graviditetsdiabetes. Hundar är idealiska för studier av sjukdomars genetiska bakgrund eftersom individerna inom varje hundras är genetiskt mycket lika, men olika jämfört med individer av andra raser.
Tove Fall presenterar också ett förslag på ett nytt klassifikationssystem för hundens diabetes och diskuterar skillnader och likheter med människans olika diabetestyper.
—————————-
Veterinär Tove Fall, institutionen för kliniska vetenskaper, SLU, försvarar sin avhandling Characterisation of diabetes mellitus in dogs.
Tid: Fredag den 13 november 2009, kl. 09.15
Plats: Ettans föreläsningssal, Klinikcentrum, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Professor Claudia Reusch, Universität Zürich, Schweiz
Mer information: Tove Fall, tel. 018-67 29 53, Tove.Fall@kv.slu.se
– Nu när vi vet hur kroppen försvarar sig mot klamydiabakterien kan vi utveckla vaccin som optimerar detta försvar. Vi har en grundidé om hur vaccinet skulle kunna fungera, men vi har en del arbete kvar. Vi gissar att det tar några år innan vaccinet är verklighet, säger forskaren Ellen Marks som skrivit avhandlingen.
Kroppen försvarar sig mot infektioner genom en typ av vita blodkroppar som kallas T lymfocyter. När blodkropparna tar sig an bakterierna uppstår en inflammation som kan skada vävnader, och därför finns även andra liknande blodkroppar vars främsta uppgift är att mildra inflammationen och skydda vävnaderna.
Ellen Marks och hennes kollegor har som första forskargrupp upptäckt att det är de antiinflammatoriska krafterna som dominerar i de nedre delarna av kvinnans könsorgan, framför allt genom ett hormon som kallas IL-10, som kraftigt skyddar mot vävnadsskada.
– Följden blir att de T-lymfocyter som skulle kunna bekämpa klamydian inte koncentreras till vaginans nedre delar, och infektionen kan förhållandevis ostörd vandra uppåt mot livmodern och äggledarna, säger Ellen Marks.
Baserat på den nya kunskapen har forskarlaget redan en idé om hur det nya vaccinet skulle kunna fungera, och de har också testat sin idé på möss.
– En viktig fråga som återstår är hur vaccinet ska ges. Tidigare forskning har visat att injektioner inte fungerar, utan sannolikt måste vaccinet ges antingen som spray via näsan eller i form av en kräm som smörjs in i underlivet, säger Ellen Marks.
Forskningen är genomförd vid Sahlgrenska akademins strategiska forskningscentrum MIVAC (Mucosal Immunobiology and Vaccine Center). Forskarna vid centrumet utvecklar nya sätt att behandla sjukdomar som drabbar våra slemhinnor.
FAKTA KLAMYDIA
Antalet klamydiafall i Sverige har ökat sedan mitten av 1990-talet, främst bland ungdomar under 24 år. Förra året rapporterades över 40 000 nya fall till Smittskyddsinstitutet. Sjukdomen orsakas av bakterien Chlamydia trachomatis och smittar vid oskyddade sexuella kontakter. Många märker inte att de har sjukdomen, eftersom smittan ofta inte ger några symtom alls. Utan behandling med antibiotika kan infektionen bli långvarig och i värsta fall orsaka infertilitet.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för biomedicin, avdelningen för mikrobiologi och immunologi
Avhandlingens titel: Genital tract CD4+ T cells for vaccination and protection against Chlamydia trachomatis
Avhandlingen är försvarad.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Ellen Marks, telefon 031-786 63 02 eller 073-710 46 24, e-post ellen.marks@gu.se
Handledare:
Professor Nils Lycke, telefon 031-786 63 21, e-post nils.lycke@microbio.gu.se
Vad innebär det att vara sig själv? Emma Engdahl förkastar idén att blicka inåt och hitta sitt sanna jag. Vi föds inte färdiga, utan vi skapas i gemenskapen med andra människor. Människans sociala natur gör att det är nödvändigt att göra saker tillsammans för att ömsesidigt bekräfta och erkänna varandra. Svaret finns alltså inte inom människor utan mellan människor.
– Vi förändras i mötet med andra människor. Människor runt oss gör oss medvetna om oss själva och påverkar vår syn på oss, säger Emma Engdahl, som har skrivit boken Konsten att vara sig själv.
Det leder till att vi i olika sällskap spelar olika roller. Vi glider in och ut genom olika roller hela tiden: mamma, dotter, kollega, vän, syster etcetera.
– Det är när vi leker med våra roller som vi i en genuin mening gör dem till våra egna. Vi kan lägga in vår egen säregenhet och subjektivitet. Det är först då som det individuella får fritt spelrum inom de socialt skapade ramarna.
När vi känner oss osäkra i våra roller får vi ofta det välmenta rådet att vara oss själva. Våra självbilder är inte alltid lätta att leva upp till, och när mycket står på spel krävs det att vi har övat och lagt ner hårt arbete, om vi ska kunna vara oss själva. Vi måste veta vem vi är och vem vi vill vara.
Dessutom måste vi känna till kulturella värderingar och samhälleliga normer och lagar. Vi måste helt enkelt känna oss säkra på oss själva och den situation vi befinner oss i för att släppa vår fasad och samtidigt utöva ett positivt inflytande över vår egna, andras, kulturen och samhällets utveckling.
– Hur ska man kunna vara sig själv när man vet allt det där, och det känns som om man måste spy och vill dö på samma gång? Vi bär på en rädsla att förlora kontrollen över oss själva inför andra. Rädslan att förlora ansiktet inför andra skrämmer i dag många av oss mer än döden. I vår kultur och typ av samhälle är det nämligen oss själva vi ser som samhällets heliga objekt. Det är självet som bör närmas med allvar och tillbörlig respekt. Självet är alltså den totempåle vi ständigt dansar i ring kring.
I vardagslivet har vi regler som i mångt och mycket styr hur vi beter oss mot varandra. Vi lär oss som små att inte fisa och rapa vid matbordet eller lägga på telefonluren i örat på någon utan att säga hejdå. Reglerna och koderna är förknippade med vår känsla för skam och de har vuxit fram under historiens gång.
Det som är nytt för vår tid är att vi är medvetna om att vi kan förändra oss. Vi lever i en tid och ett samhälle som ger fler än någonsin utrymme att lyckas med konsten att vara sig själva. Därmed ökar också risken för att misslyckas och känna sorg.
– Full koll är och förblir en illusion, men det behöver inte upplevas som en sorg att vi är sociala och historiska skulpturer. Det kan vändas och ses som befriande. Det innebär ju att vi inte nödvändigtvis behöver vara de vi är – att saker och ting kan hända, att livet kan vända, säger Emma Engdahl.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Emma Engdahl: 076-831 8888
Neglekt kallas det inom organisationsforskningen när en chef ägnar sig åt ickestyrning. Det kan vara en medveten strategi för att ge kompetent personal möjlighet att själva lösa problem. Men det kan också vara något man tar till i en outhärdlig situation. Eric Carlström, forskare på Högskolan Väst, har skrivit boken Vårdchefer som i dagarna kommer ut på Studentlitteratur. Där redovisar han bland annat en färsk intervjustudie med 25 vårdchefer.
– Jag pratade med en vårdchef som i princip skulle kapa bort halva sin personal med bevarad verksamhet, vilket naturligtvis är totalt omöjligt, säger Eric Carlström.
Alla de intervjuade mellancheferna uppvisade neglekt i högre eller lägre grad. De kände lojalitet med patienter och personal och ville göra gott för alla, men det var omöjligt att förena med ledningens krav på nedskärningar. För att få en chans att dra efter andan och orka kämpa vidare gjorde de sig allt oftare oanträffbara. De lät personalen tro att de satt i möte med ledningen och de lät ledningen tro att de satt i möte med personalen.
– Man håller sig undan, söker sig ofta till kollegor som är i precis samma situation, dricker kaffe, berättar om hur eländig situationen är. Man ägnar sig också åt en del nostalgiska utvikningar, hur det var förr i förhållande till hur det är nu, säger Eric Carlström.
I den nya boken redovisar han både egen och andras forskning. Boken är tänkt som lärobok och ger en aktuell och problematiserande bild av hur det är att vara vårdchef idag. Chefer inom landstingsvård och kommunal vård kan få hjälp att sätta ord på saker som de håller på med, men kanske inte reflekterar systematiskt över.
– Vårdchefer hanterar ofta budgetar på 20-30 miljoner och ansvarar för personalgrupper på kanske 60 personer, men de har sällan tillräcklig utbildning i ekonomi eller management, säger Eric Carlström.
För mer information kontakta Erik Carlström, 0702-73 81 26, eric.carlstrom@hv.se
Pressmeddelande lämnat av forskningsinformatör Charlotta Sjöstedt, 0708-31 20 17, charlotta.sjostedt@hv.se
www.hv.se/forskning
I Ecuador, där i genomsnitt var femte flicka mellan 15 och 19 år blir gravid, ökar antalet tonårsgravideter, men skillnaden mellan flickor från olika sociala miljöer och geografiska områden samt med olika utbildningsbakgrund är tydlig: 43 % av dem som är analfabeter blir gravida jämfört med 11 % av dem som har minst motsvarande gymnasieutbildning.
Den högsta andelen gravida tonåringar i Ecuador finns i Amazonasområdet och i avhandlingen studeras tonårsgraviditeter i provinsen Orellana. Där har 37,4 % av kvinnorna i åldern 15-19 år varit gravida, vilket är nästan dubbelt så hög andel som i landet som helhet. Tidig sexualdebut, oskyddade samlag, upplösta familjer och sexuellt våld är tydliga riskfaktorer.
Ojämlikheter mellan män och kvinnor i denna kultur präglad av den latinamerikanska machismen har stor betydelse i sammanhanget. Kvinnlig sexualitet betraktas som negativ medan moderskapet idealiseras. Vårdgivares attityder och praktik är starkt påverkade av samhällets genusstrukturer: Tonårssexualitet tillåts inte, flickor har begränsad tillgång till preventivmedel, tonårsflickors självständighet betraktas som farlig medan graviditet och reproduktiv hälsa ses som kvinnans ansvar. Tendenser till ifrågasättande och utmanande av rådande maktstrukturer finns emellertid hos både tonåringar och vårdgivare.
Insatser för att motverka tonårsgraviditeter i detta område måste enligt avhandlingen bygga på dessa strukturella faktorer och lägga tonvikten på genusfrågor. Många av de faktorer som bidrar till hög andel tonårsgravideter – sexuellt våld, otillräcklig tillgång till preventivmedel och flickornas begränsade valmöjligheter inför äktenskap och sexuellt umgänge – har alla starkt samband med flickors och kvinnors underordning i samhället.
Det professionella mötet mellan vårdgivare och ungdomar skulle kunna skapa en möjlighet för flickorna att stärka sin handlingskraft genom att utmana negativa attityder.
Isabel Juliàn Goicolea är doktorand vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, epidemiologi och global hälsa, samt Inst. för klinisk vetenskap, obstetrik och gynekologi. Hon kan nås på tel. 076-1472506, e-post isabel.goicolea@obgyn.umu.se
Fredagen den 20 november försvarar Isabel Juliàn Goicolea, Inst. för klinisk vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Adolescence pregnancies in the Amazon basin of Ecuador – a rights and gender approach to girls’ sexual and reproductive health.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal B (Rosa salen), 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.Fakultetsopponent är prof. Johanne Sundby, Oslo universitet.
Nybildningen av blodkärl, angiogenes, regleras strikt av positivt och negativt verkande molekyler. För mycket eller för lite nybildning av blodkärl är typiskt för vissa sjukdomstillstånd. En snabbt växande cancertumör behöver till exempel bilda nya blodkärl för att klara syre- och näringsförsörjningen, och därför har cancerpatienter onormalt stor nybildningen av blodkärl.
– I dagsläget finns det fem godkända läkemedel som hämmar blodkärlsnybildning. Alla fem fungerar på liknande sätt, genom att påverka en av de molekyler som reglerar nybildningen positivt. Ett problem med dessa läkemedel är dock att kroppen efter en tids behandling utvecklar resistens mot dem. Det krävs därför mer kunskap om vilka molekyler som reglerar tumörkärl positivt och negativt i kroppen och hur det sker, förklarar forskarassistent Anna-Karin Olsson vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi som lett studien.
I den nya studien har forskare från Uppsala universitet i samarbete med kollegor från Karolinska Institutet, Norge, Finland och Tyskland undersökt funktionen hos ett av kroppens egna proteiner, histidinrikt glykoprotein (HRG). HRG är ett plasmaprotein, och tidigare studier på möss har visat att det hämmar nybildning av blodkärl samt tumörtillväxt. Studien visar bland annat att det fragment av HRG som förmedlar den hämmande effekten finns i människans vävnad, vilket gör det mer troligt att den fungerar som en kroppens egen hämmare av blodkärlsnybildning.
För att HRG-fragmentet ska kunna hämma nybildningen av blodkärl måste det binda direkt till endotelcellerna, som bygger upp blodkärlen. Genom att analysera ett stort antal vävnadsprover från människa har forskarna kunnat se att HRG-fragmentet binder till blodkärl hos personer med cancer, men inte hos friska personer. Deras studie visar också att HRG-fragmentet binder till blodkärl i närvaro av aktiverade trombocyter, en sorts blodceller som ska förhindra blödning vid skada. Detta är intressant eftersom just cancerpatienter ofta har en ökad aktivering av trombocyter.
– Våra resultat visar att kroppen antagligen reagerar på sjukdomstillstånd som cancer med att själv försöka motverka nybildningen av blodkärl. De aktiverade trombocyterna skapar en ”mikromiljö” där HRG-fragmentet kan fungera som en blodkärlshämmare, säger Anna-Karin Olsson.
Även data från studier på så kallade knockout-möss som saknar HRG stöder denna slutsats. Mössen är friska och fertila, men vid tumörtillväxt blir nybildningen av blodkärl extra stor. Dessa resultat är alltså i linje med att mössen saknar en negativ reglerare av tumörkärl.
– Vår studie beskriver en helt ny mekanism som förklarar hur en kroppsegen angiogeneshämmare fungerar. Den här kunskapen kan i förlängningen bidra till utvecklingen av nya, effektivare läkemedel som förhindrar oönskad blodkärlsnybildning vid sjukdomstillstånd, utan att påverka de friska kärlen, säger Anna-Karin Olsson.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Anna-Karin Olsson, 018- 471 43 99, 073-057 30 13, e-post: Anna-Karin.Olsson@imbim.uu.se
Tsunamin 26 december 2004 orsakade total förödelse kring Indiska Oceanen. Nästintill 300 000 människor i över 12 länder omkom i samband med katastrofen. Tillsammans med svenska överlevande från tsunamikatastrofen gjorde Johanna Mård Karlsson och forskarkollegor vid Stockholms universitet en detaljerad rekonstruktion av hur tsunamin drog fram i Khao Lak, Thailand. Förutom att få en bättre förståelse av händelsen, kunde de använda rekonstruktionen till att verifiera en ny datorsimulering över tsunamins inslagskraft i sydöstra Thailand.
Rekonstruktionen visar att tsunamin slog in över turistorten Khao Lak västerifrån med en hastighet på 33 kilometer i timmen och att den första av minst två vågor, som hade drygt 40 minuters mellanrum, mätte i medel 5 meter över marken och nådde som mest ca 1,5 kilometer in från kusten. Rekonstruktionen har även kunnat visa att den inkommande vågen hade en brant profil vilket förklarar den totala förstörelsen då tsunamin slog in över land.
En liten våg föregick den första vågen, och dessa båda sammanstrålade sedan till en våg utanför stränderna Bang Niang och Nang Thong, vilket förklarar varför dessa områden i Khao Lak upplevde störst förödelse och högst våghöjd.
Snabbare varning för ny tsunami
– Med hjälp av rekonstruktionen har vi kunnat verifiera en ny datasimulering som visar hur tsunamins dynamik påverkade de kritiska kustzonerna i sydvästra Thailand. Datasimuleringen har gjorts av våra forskarkollegor i Thailand, berättar Johanna Mård Karlsson. Det här är ett viktigt framsteg då ett förbättrat simuleringsverktyg snabbare och mer effektivt kan beräkna hur en tsunami drabbar ett kustområde och därefter gå ut med varningar, sa Johanna Mård Karlsson i ett pressmeddelande 2009.
Med studien har forskarteamet ökat förståelsen för händelsen samtidigt som de lyfter fram ögonvittnesdata som en viktig och tillförlitlig källa vid verifiering av datasimuleringar. Detta kan i sin tur användas för att kunna förutse och därmed förhindra liknande konsekvenser av en tsunami i framtiden.
Vetenskaplig artikel:
Studien som är baserad på Johanna Mård Karlssons mastersarbete, initierades av Michael Sandén, överlevande från tsunamikatastrofen. Han och andra överlevande hyste förhoppning om att deras erfarenheter kan användas för att begränsa effekterna av en framtida tsunami och rädda liv. Med deras vittnesutsagor och med hjälp av amatörvideos och en unik fotodatabas samt studier på plats i Thailand kunde en helhetsbild över tsunamins förlopp i Khao Lak skapas i form av en rekonstruktion.
Studien har publicerats i en artikel i tidsskriften Journal of Geophysical Research – Oceans: Reconstructions of the coastal impact of the 2004 Indian Ocean tsunami in the Khao Lak area, Thailand
Forskare:
Johanna Mård Karlsson, Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet
Alasdair Skelton, (handledare och medförfattare), professor vid Institutionen för geologi och geokemi
I varje cell finns tusentals olika proteiner som kontinuerligt reproduceras, det vill säga tillverkas och bryts ner för att hålla cellen frisk. Avvikelser i proteinnedbrytningen kan innebära att en cancersjukdom utvecklas. För att förhindra detta kontrolleras nedbrytningen genom strikt kontrollerade processer där stora proteinkomplex, proteasomer, klyver oönskade proteiner.
– I forskningsprojektet har vi identifierat hur proteinerna först måste öppnas upp, genom att vecklas ut, för att för att proteasomerna ska kunna klyva proteinet och fullt ut eliminera de proteiner som avviker från det normala. För att nå bästa effekt i klyvningen behöver proteasomerna hjälp av det så kallade p97 ATPas-komplexet, berättar Patrick Young, docent vid Institutionen för genetik, mikrobiologi och toxikologi, Stockholms universitet.
Resultatet de två grupperna har erhållit tyder på att inledningen av uppveckningsprocessen är mer komplex än vad man tidigare trott. Exakt hur p97 verkar i proteinnedbrytningen har tidigare inte varit känt. Forskargrupperna har upptäckt att kompakt veckade ubiquitinerade fluorescerande proteiner, det vill säga lysande proteiner som är märkta för nedbryting, som normalt behöver p97 för nedbrytning ej längre behöver assistans då en ostrukturerad peptid hopfogades med det ubiquitinerade proteinet.
– Forskningen har lett till utvecklingen av en fluorescent analysmetod som kan användas för att identifiera substanser som specifikt hämmar p97-beroende proteinnedbrytning. Sådana substanser kan potentiellt vara mycket intressanta i behandlingen av ett flertal olika cancerformer, säger Patrick Young.
Analysmetoden utvecklas i samarbete med Prozeo och Serendipity Innovations, som båda är så kallade inkubatorföretag vid Stockholms universitet.
För ytterligare information
Patrick Young, docent, Institutionen för genetik mikrobiologi och toxikologi, Stockholms universitet, tfn. 08-16 31 07, e-mail: patrick.young@gmt.su.se
För ytterligare information
08-16 40 90, press@su.se.
Depression räknas till en av våra folksjukdomar. Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, är sjukdomen en av de vanligaste orsakerna till att en människa inte klarar av sin vardag. Men det är inte bara personen med depression som drabbas, även anhöriga påverkas.
Sigrid Stjernswärd, leg. sjuksköterska och forskare vid Fakulteten för Hälsa och samhälle vid Malmö högskola, har i sin avhandling ”Designing Online Support for Families Living with Depression” undersökt hur depression påverkar de anhörigas vardag.
– Sjukdomen har en stark inverkan på de anhörigas tillvaro, det gäller såväl det sociala livet som privat- och yrkeslivet, säger hon.
Den krävande livssituationen, svårigheten att balansera relationen och den ständiga oron innebär att många upplever en känsla av att inte leva sitt eget liv.
– Min studie visar att de anhöriga har ett stort behov av stöd och information, något som vården inte erbjuder. Många känner sig därför ensamma, säger Stjernswärd.
Idag används Internet ofta inom hälsoområdet. Sigrid Stjernswärd har kartlagt hur e-hälsolandskapet ser ut när det gäller depression och konstaterar att utbudet av tjänster är stort. Hemsidornas karaktär och kvalitet varierar dock kraftigt.
– Det behövs tillförlitliga hemsidor med kvalitativt material dit man kan hänvisa anhöriga, säger Stjernswärd.
För att undersöka möjligheterna att stödja anhöriga via Internet har Stjernswärd, inom ramen för avhandlingen, tagit fram ett nätbaserat självhjälpsverktyg. Hemsidan har tagits fram i samarbete med anhöriga och innehåller, förutom ett forum, en nätbaserad dagbok.
– Min studie visar att hemsidan fyller en rad användbara funktioner. Den ger bland annat utrymme för eftertanke och skapar möjlighet att uttrycka känslor och tankar.
Som anhöriga har du också möjlighet att komma i kontakt med andra i liknande situation för att utbyta erfarenheter, ge råd och tips.
– Studien visar att hemsidan kan ha potential som hjälp till självhjälp. Det krävs dock vidare studier, säger Stjernswärd.
Disputationen äger rum den 14 november, 2009, kl. 9.00.
Plats: Aulan, Fakulteten för Hälsa och samhälle, ingång 49, Universitetssjukhuset MAS, Malmö.
Kontaktinformation
För ytterligare information: Sigrid Stjernswärd, tfn: 0709 – 655419,
e-post: sigrid.stjernsward@mah.se
Rosetta är ett av den europeiska rymdstyrelsen ESA:s största projekt och har som huvudmål att noga och länge studera kometen Churyomov-Gerasimenko. Genom att på vägen flyga nära förbi några planeter på precis rätt sätt kan man få en extra knuff, och därmed uppnå tillräcklig fart för att kunna nå kometen. I ett sorts avancerat kosmiskt biljardspel har Rosetta, som sändes upp 2004, flugit förbi i tur och ordning jorden (2005), Mars (2007) och jorden igen (2007). Den 13 november sker den tredje och sista jordförbiflygningen, som ger Rosetta tillräcklig skjuts för att år 2014 nå fram till kometen ute i solsystemets utmarker nära Jupiters bana.
Ombord på Rosetta och dess landare finns många mätinstrument från europeiska och amerikanska forskargrupper. De två svenska instrumenten, partikelmätaren ICA från IRF i Kiruna och rymdväderstationen LAP från IRF i Uppsala, är specialiserade på att mäta egenskaper hos den tunna gas som faktiskt finns i den nästan men inte helt tomma rymden.
– Huvudmålet är att studera de gaser som strömmar ut från kometens kilometerstora kärna, säger Anders Eriksson, forskare vid IRF i Uppsala. De bildar det gigantiska gashölje som är vad man ser av en komet på natthimlen. Men när Rosetta nu flyger förbi jorden är det i stället rymdvädret runt vår egen planet som kommer att studeras.
Förbiflygningen är ett sätt att få en ögonblicksbild av Jordens rymdmiljö. Rosettas höga fart, inte mindre än 13 km per sekund, ger oss ett raskt tvärsnitt av vår hembygd i rymden och kompletterar den bild vi får från de satelliter som är stationerade runt jorden.
– Vi får också en sista möjlighet att testa våra instrument i en någorlunda välkänd miljö, tillägger Hans Nilsson, forskare vid IRF i Kiruna. Nästa gång våra instrument aktiveras för mätningar är när man sommaren 2010 far förbi asteroiden Lutetia, men sedan ligger Rosetta i dvala fram till mötet med kometen 2014.
Rosetta kommer som närmast jorden kl 08:45 svensk tid på morgonen fredagen den 13 november, då den passerar över Indonesien på en höjd av knappt 2500 km. Passagen kommer inte att vara synlig från Sverige.
– Den här gången lär det väl inte bli samma rabalder som vid den förra jordpassagen år 2007, tillägger Anders Eriksson. Strax innan det tillfället utfärdades en varning för en asteroid på möjlig kollisionskurs med jorden från ett av de system som letar efter sådana. Men varningen visade sig obefogad: det var inte en ny asteroid som teleskopen hade upptäckt, utan Rosetta på väg mot sin andra jordförbiflygning.
Kontaktinformation
o Anders Eriksson, forskare, IRF Uppsala, anders.eriksson@irfu.se, 070-1713029
o Hans Nilsson, forskare, IRF Kiruna, hans.nilsson@irf.se, 070-298 0287
o Rick McGregor, informationsansvarig, IRF Kiruna, rick.mcgregor@irf.se, 070-276 6020
– Vi översvämmas hela tiden av olika sinnesintryck. Efter en tid måste hjärnan avgöra vad som ska arkiveras och vad som kan kastas bort. Det är den här mekanismen för hur strukturerna i hjärnan omvandlas för att lagra utvalda minnen som vi har kunnat beskriva, säger professor Lars Olson som lett studien.
Förmågan att omvandla nya sinnesintryck till bestående minnen lagrade i hjärnan är grunden för all inlärning. Mycket är känt om de första stegen i denna process, de som leder till minnen som varar i några timmar. Förändrad signalering mellan nervceller orsakar en rad kemiska förändringar i kopplingarna – synapserna – mellan nervcellernas utskott. Däremot har man vetat mindre om hur de kemiska förändringarna i synapserna omvandlas till bestående minnen, lagrade i hjärnbarken i storhjärnan.
Nu har en forskargrupp vid Karolinska Institutet upptäckt att signalering via en mottagarmolekyl, kallad nogo receptor 1 (NgR1), i nervcellernas membran spelar en nyckelroll i detta sammanhang. När nervceller aktiveras stängs genen för NgR1 av. Forskarna misstänkte att denna inaktivering av NgR1-genen kunde ha betydelse för förmågan att bilda varaktiga minnen. För att testa teorin skapade de möss med en extra NgR1 gen i framhjärnans nervceller, en NgR1-gen som kunde fortsätta att vara aktiv även när den normala NgR1-genen stängts av.
– Vi kunde då se att förmågan att behålla något i minnet de första 24 timmarna var normal hos möss med en extra NgR1-gen. Däremot visade det sig i två olika minnestest att mössen hade grava störningar i förmågan att omvandla sina normala korttidsminnen till varaktiga minnen, sådana som varar i månader, säger Lars Olson.
För att kunna stänga av och slå på den extra NgR1-genen hos mössen försåg forskarna genen med en reglermekanism som reagerade på tillförsel av ett ofarligt ämne i dricksvattnet.
När extragenen stängdes av återfick mössen normal förmåga att bilda varaktiga minnen. Genom att stänga av extragenen olika tider efter en minnesskapande händelse kunde man förlägga NgR1-genens viktiga roll till den första veckan efter en inträffad händelse.
– Man vet att en hjärnskakning kan leda till att man glömmer sådant som hänt den senaste veckan fram till hjärnskakningen, så kallad retrograd amnesi. Däremot kommer man ihåg händelser som inträffat tidigare än för cirka en vecka sedan, vilket stämmer med våra fynd, säger Alexandra Karlén, en av de forskare som arbetat med studien.
Forskarna hoppas att den nya kunskapen på sikt kan få betydelse för utveckling av nya behandlingar av minnesstörningar, så som folksjukdomar som Alzheimer och stroke. Mediciner riktade mot NgR1-receptorsystemet skulle kunna förbättra hjärnans förmåga att bilda varaktiga minnen. Studierna har genomförts i samarbete med amerikanska forskare vid National Institute on Drug Abuse, NIDA, NIH.
Publikation: ”Nogo receptor 1 regulates formation of lasting memories”, A. Karlén, T. E. Karlsson, A. Mattsson, K. Lundströmer, S. Codeluppi, T. M. Pham, C. M. Bäckman, S. O. Ögren, E. Åberg, A. F. Hoffman, M. A. Sherling, C. R. Lupica, B. J. Hoffer, C. Spenger, A. Josephson, S. Brené, & L. Olson, PNAS, Online Early Edition, 9-13 november 2009.
För ytterligare frågor, kontakta
Professor Lars Olson
Institutionen för neurovetenskap
Tel: 08-524 870 50 eller 070-670 33 88
E-post: Lars.Olson@ki.se
Med dr Alexandra Karlén
Institutionen för cell- och molekylärbiologi
Ludwiginstitutet för cancerforskning
Tel: 08-524 87535 eller 070-408 31 57
E-post: alexandra.karlen@licr.ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
E-post: Katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Dagens rekommendationer säger att barn och ungdomar bör utöva åtminstone 60 minuters fysisk aktivitet per dag, men Jenny Isbergs råd är att är börja försiktigt och sätta upp ett mål på minst 20 minuter två gånger i veckan utanför idrottslektionerna.
Den metod hon förespråkar är att låta ungdomarna skriva ner hur mycket de motionerar i en träningsdagbok. I träningsdagboken ska de sedan få feedback från sin lärare, och det har enligt Jenny Isbergs undersökning visat sig ge goda resultat. Boken tillsammans med lärarens engagemang har verkligen motiverat elever som varit inaktiva att börja motionera.
– Det har visat sig vara viktigt att läraren tar sig tid att gå igenom dagboken och ge kommentarer på den utförda aktiviteten. Eleverna känner sig sedda och betydelsefulla genom lärarens uppmärksamhet.
Däremot har träningsdagboken inte gjort någon skillnad för de ungdomar som redan är aktiva inom någon föreningssport, eftersom de redan satsar allt på sin specifika idrott och fortsätter sin träning som tidigare. Därför har lärarna uppfattat att denna grupp inte behöver några särskilda åtgärder – något som visat sig vara ett misstag utifrån ett långsiktigt perspektiv.
Det har nämligen visat sig att många av dem som är aktiva inom en sport eller idrottsgren inte alls motionerar i vuxen ålder, vilket är en förvånande upptäckt.
Enligt Jenny Isberg är förklaringen att de går miste om det breda utbudet av aktiviteter som presenteras för de fysiskt inaktiva och motionärerna, och därför inte ser några andra alternativ när de slutar träna aktivt.
– Ungdomar som varit aktiva inom föreningar vet inte vad de ska göra när de av olika anledningar slutar med sin sport. De har inte fått med sig den kunskap de behöver om när, hur och varför man ska utföra fysisk aktivitet.
Jenny Isbergs slutsats är att det är viktigt att ge alla ungdomar en bred och varierande upplevelse av olika idrottsaktiviteter, oavsett tidigare erfarenheter av fysisk aktivitet om man vill att de ska vara fysiskt aktiva som vuxna.
– Men för att kunna hitta sin egen väg måste de få kunskap om vilka alternativ som finns och ha en förståelse för olika former av fysiska aktiviteter.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Jenny Isberg 070-325 9289
– Med fokus på livsløpsperspektivet har jeg studert hvordan revmatisk sykdom som oppstår i barnealderen påvirker unge menneskers helse og livskvalitet, sier Ingrid Landgraff Østlie som i mange år arbeidet som oversykepleier ved Barneavdelingen på Sykehuset Innlandet i Elverum, Norge.
I de Nordiske landene rammes ca 1 pr 1000 barn under 16 år av barneleddgikt. Dette er nesten like mange som de som rammes av barnediabetes. Ved barneleddgikt dominerer smerter, tretthet og innskrenket leddbevegelighet. Svingningene, som ofte sees i sykdomsforløpet, gjør det vanskelig å planlegge i hverdagen. Dette kan ha konsekvenser for hele familien.
– Man må tidlig i livet lære seg å ta en dag av gangen, sier Ingrid Landgraff Østlie, som til daglig underviser sykepleierstudenter ved Høgskolen i Gjøvik, Norge.
Ønsket om å være lik alle andre kan føre til protest og benektning av sykdommen og en negativ selvoppfatning. Gjennom ungdomsårene lærer de fleste å takle sykdommen og innrette seg etter de begrensningene sykdommen gir. Likevel vedvarer ofte følelsen av å være svak og annerledes, og i voksent liv kommer oftere bekymringen for fremtidig helse og livsførsel.
I valg av utdanning og yrke må de fleste ta hensyn til begrensningene sykdommen gir. Det er derfor interessant å se at det er flere med høyere utdanning blant unge med barneleddgikt når man sammenligner med normalbefolkningen. Dette gjelder særlig unge kvinner. Det ser også ut til at det ikke er noen forskjell på yrkesaktivitet sammenlignet med normalbefolkningen.
I barneårene ble helsepersonell opplevd som nære og omsorgsfulle. Imidlertid opplevde mange å møte lite forståelse for helseproblemene sine i grunnskolen. Helsepersonell i voksenhelsetjensten ble opplevd som mer upersonlige og organfokusert. En mer målrettet planlegging og oppfølging fra helsepersonell og skole gjennom ungdomsårene vil kunne bidra til at de unge blir mer fortrolige med sin livssituasjon og lærer seg å ta vare på sin egen helse og de mulighetene de har.
Kontaktinformation
Avhandlingens tittel: Living with Juvenile Idiopathic Arthritis from childhood to adult life
– An 18 year follow-up study from the perspective of young adults
Avhandlingens forfatter: Ingrid Landgraff Østlie
Tel: (+47) 61 19 19 52 (bosted), (+47) 61 13 53 60 (arbeid), (+47) 99 54 77 34 (mobil)
E-post: ingrid.oestlie@hig.no
Hovedveileder: Professor Anders Möller, tlf. (+46) 31 69 39 68, Nordiska högskolan i folkhälsovetenskap, Göteborg, Sverige.
Biveileder: Professor Inger Johansson, tlf. (+46) 54 700 24 15, Universitetet i Karlstad, Sverige.
Opponent: Berit Rokne, Prorektor, Universitetet i Bergen, Norge. Tlf. (+47) 55 58 83 58
Tid og sted for disputas: Onsdag den 11. november 2009, kl 13.00 i Aulaen
Adresse: Fredrik Bloms väg 25, Nya Varvet, Göteborg
Avhandlingen kan bestilles for 150 SEK eksklusive porto: kirsi.gomes@nhv.se
Studien, som har följt över 14 000 anställda i upp till 15 år, visar att många arbetstagare upplever en väsentlig hälsoförbättring när de går i pension. Detta gäller särskilt arbetstagare som haft en dålig arbetsmiljö, men mönstret var anmärkningsvärt likartat oavsett kön och position på arbetet. Detta tyder på att arbetet för många äldre arbetstagare är en extra hälsobörda som lättas av pensionering.
– De nya rönen bör ge politiska beslutsfattare som försöker övertyga arbetstagarna att stanna längre i arbetslivet en tankeställare. Äldre arbetstagare som har dålig självskattad hälsa, och som dessutom ser att många av deras äldre vänner och före detta kollegor åtnjuter utmärkt hälsa efter pensioneringen, kan rimligen känna sig mer motiverade att gå i tidig pension än att fortsätta arbeta efter 65. Det bör emellertid påpekas att de flesta äldre arbetstagare hade en god hälsa, så resultaten ska inte tolkas som att det är farligt att arbeta för äldre i allmänhet, säger Hugo Westerlund, forskare vid Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet och ansvarig för studien.
Deltagarna i studien har, liksom befolkningen i många västerländska länder, en god social trygghet. De får bland annat 80 procent av den tidigare lönen i pension. De ekonomiska incitamenten för att fortsätta arbeta är således relativt svaga. Forskarnas slutsats är att det bästa alternativet för att motverka tendensen till en allt tidigare pensionsålder är att omforma arbetet utifrån de äldre arbetstagarnas förutsättningar.
Studien genomfördes av ett internationellt team ledda av fil.dr. Hugo Westerlund. Forskarna studerade utvecklingen av självskattad hälsa hos 14 714 anställda i det franska gas- och elbolaget EDF-GDF, den s.k. GAZEL-kohorten, från sju år före pensioneringen till sju år efter. Resultaten visar att förekomsten av dålig hälsa ökade med åldern, både före och efter pensionering, men att den minskar drastiskt i samband med pensioneringen. Dock hade personer med tillfredsställande arbete utan alltför stora krav bättre hälsa under hela uppföljningsperioden, med små förändringar vid pensioneringen.
Nyligen publicerade resultat från samma studie visar även att det finns ett samband mellan pensionering och sömnstörningar. Studien visade att det är 26 procents lägre risk att drabbas av sömnstörningar under en sjuårsperiod efter pensionering jämfört med de sju sista åren innan pension. (Jussi Vahtera, Hugo Westerlund, m.fl., Sleep, vol 32, Nr 11, 2009).
Kontaktinformation
För ytterligare information om studien kontakta
Hugo Westerlund, forskare vid Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet, tfn: 08-5537 8926, e-post: hugo.westerlund@stressforskning.su.se
Om det är svårt att nå Hugo Westerlund, som f.n. befinner sig i USA, kan Sofia Lagergren, pressansvarig vid Stressforskningsinstitutet, hjälpa till att ordna kontakt och telefonintervju, tfn: 08-5537 8940.
Originalartikeln finns på The Lancets webbsida www.thelancet.com och publiceras i en kommande tryckt upplaga, med en kommentar av professor Johannes Siegrist.
