Studien är genomförd vid avdelningen för arbets- och miljömedicin vid Sahlgrenska akademin och publiceras i den vetenskapliga tidskriften Journal of Dentistry.
– Studien visar att också basiska ämnen är skadliga för tänderna, men själva skadeprocessen ser annorlunda ut jämfört med exponeringen från sura drycker eller syraångor inom industrin, säger Fabian Taube, yrkeshygieniker och en av forskarna bakom studien.
Det var några fall av yrkesskador i samband med biltvätt och rekonditionering som väckte forskarnas intresse. Gemensamt för fallen var exponering av ett basiskt avfettningsmedel som sprayades på delar av bilarna. Medlet visade sig ha ett pH-värde på mellan 12 och 14, och är alltså mycket basiskt.
– Exponeringen för detta medel gjorde att tandytan skadades och emaljen flagnade bort. Den typen av skador gör att risken för karies och andra tandskador ökar markant, säger Jörgen Norén, övertandläkare och professor vid Sahlgrenska akademin.
Det basiska avfettningsmedlet används framförallt inom livsmedelsindustrin, bland annat för rengörning av storkök, men är även vanligt inom bilvårdsbranschen.
– Yrkesskador på tänder från exponering av basiska medel är antagligen inte lika vanligt som de skador som orsakas av sura medel, men det blir ett problem när arbetsgivare inte informerar om riskerna eller inte ger tillgång till rätt skyddsutrusning, säger Fabian Taube.
I studien utsattes utdragna tänder för avfettningsmedel och andra basiska lösningar. Emaljproverna undersöktes sedan med svepelektronmikroskop och med olika spektroskopiska analysmetoder. Forskarna kan konstatera att det sker en snabb upplösning av organiskt material på tandens yta, som till exempel plack. Resultaten tyder på att även de organiska beståndsdelarna i emaljen påverkas av exponeringen, eftersom emaljen blir mer porös.
– Däremot har vi inte kunnat visa att de basiska medlen förändrar sammansättningen i de mineral som utgör huvuddelen av emaljen. På så sätt skiljer sig effekterna från de som uppstår vid exponering av syror, säger Fabian Taube.
Studien har genomförts med stöd av bland annat Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) och Magnus Bergwalls stiftelse.
FAKTA TANDEMALJ
Emaljen, kroppens hårdaste vävnad, är ett uppemot två millimeter tjockt lager över tänderna i munnen. Endast två procent av emaljen är organiskt material, resten är olika mineraler och vatten. Den organiska delen utgörs av protein, lipider och citrat och den oorganiska av kalciumhydroxylapatit och kalciumfluorapatit.
Tidskrift: Journal of Dentistry
Artikelns titel: Morphological and chemical characterization of tooth enamel exposed to alkaline agents.
Författare: Taube F, Ylmén R, Shchukarev A, Nietzsche S, Norén JG
PubMed ID: 19781592
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Fabian Taube, yrkeshygieniker, telefon 031-786 62 92, 070-922 19 08, e-post fabian.taube@amm.gu.se
Jörgen G. Norén, professor i pedodonti, telefon 031-786 3142, e-post jorgen.noren@odontologi.gu.se
Abborre (Perca fluviatilis L.) är en ganska ny art inom fiskodling. Därför har det hittills inte funnits några modeller för utvärdering av tillväxt eller dagligt foderbehov. Det har också saknats skötselrutiner och information om optimal odlingsmiljö.
Åsa Strand vid SLU:s institution för vilt, fisk och miljö i Umeå har nu utvärderat abborrens tillväxt och energibehov i olika situationer.
I laboratorieförsök testade hon hur olika förhållanden (temperatur, fiskstorlek, trågfärg, ljusintensitet och störning) inverkade på fiskens tillväxt och energibehov. Abborrens tillväxthastighet visade sig påverkas av både temperatur och fiskstorlek. Energibehovet påverkades av fiskstorlek, men inte av temperatur.
Utifrån sin nya kunskap om fiskens tillväxt och energibehov utvecklade Åsa Strand en modell för uträkning av det teoretiska dagliga foderbehovet för abborre i intensiv odling.
– I relation till referensdata från studier genomförda i Belgien verkar modellen producera realistiska resultat, säger Åsa Strand.
Abborrar visade sig vara mycket känsliga för störningar, t.ex. skuggor. Effekten av stress på tillväxt och energiutgifter var dramatisk – 33 procent minskad tillväxt för måttlig störning och 49 procent för allvarlig störning. Åtgärder för att minska stress i odlingen är därför viktiga för att öka fiskens välbefinnande och tillväxthastighet, och därmed odlingens lönsamhet.
– Det kan röra sig om att minimera aktiviteter nära trågen och att modifiera belysningen för att minska skuggbildning, säger hon.
Abborre verkar inte ha några särskilda preferenser rörande trågfärg, vilken kan förklaras av dess förmåga att anpassa sin kroppsfärg till omgivningen. Däremot påverkade trågfärg i kombination med ljusintensitet abborrens tillväxt och foderintag. Vid låg ljusintensitet växte fisken bäst i ljusa tråg. Där var kontrasten mellan fodret och tråget bättre än i mörka tråg.
– När man väljer trågfärg i en odlingsanläggning bör därför ljusförhållandena i anläggningen samt fodrets utseende tas med i beräkningen, säger Åsa Strand.
————————————-
Kontaktinformation
Biolog (MSc) Åsa Strand, institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”The Growth and Energetics of Perch (Perca fluviatilis L.) in Intensive Culture”. Disputationen avser filosofie doktorsexamen.
Tid: fredagen den 23 oktober 2009 klockan 10.00
Plats: Björken, Umeå
Opponent: Professor Börge Damsgård, Norwegian Institute of Fisheries and Aquaculture Research, Tromsö, Norge.
Mer information
Asa.Strand@vfm.slu.se, 090-785 85 71
Avhandlingen
Institutionen för vilt, fisk och miljö
Pressfoto
(Får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen, fotograf ska anges.)
Åsa Strand i akvarierummet. Foto: Carin Magnhagen
Odlad abborre i håv. Foto: Åsa Strand
Abborre under vattnet. Foto: Roald How
Abborren överst har odlats i ett svart tråg och den underst i ett vitt. Foto: Anders Alanärä
Dewi klär sig i slöja. Och här är hennes berättelse från en incident utanför sitt hem i centrala Malmö där hon står med sitt barn i barnvagnen: ”En obekant kvinna i 50–55-årsåldern saktar in sin cykel in för att, som jag trodde, fråga om vägen. Istället häver hon ur sig ”muslimfitta”. Jag ropar efter henne, ’du stanna, vi måste prata’ men hon cyklar bara snabbt vidare.”
Våld i stadsmiljön förknippas i den offentliga debatten oftast med unga män med utländsk bakgrund som förövare. Mer osynligt är de kränkningar som muslimska kvinnor i slöja utsätts för i det offentliga rummet.
– För slöjan provocerar, till den grad att många spottar, skriker och till och med använder sig av fysiskt våld gentemot kvinnor som bär den, berättar Johanna Sixtenson som är författare till ”Hemma och främmande i staden – kvinnor med slöja berättar”. Den nya boken ingår i Malmö högskolas publikationsserie i Urbana Studier, Mapius (Malmö University Publications in Urban Studies) och grundar sig på en intervjustudie som genomfördes i Malmö under hösten 2008.
En tydlig tendens är att kvinnorna i intervjustudien känner sig främmande i sin egen hemstad och att det negativa bemötandet påverkar deras rörelsemönster i staden, synen på sig själva och synen på andra. Flera av dem vittnar om att de undviker ”svenska områden” som Limhamn, Västra hamnen och Lilla Torg.
Studien är inte kvantitativ – avser inte att ta fram något statistiskt underlag. Avsikten har istället varit att synliggöra våld och förtryck genom kvinnornas egna berättelser. Studien ingår i ett större forskningsprojekt om våld i urbana miljöer där forskare från Institutet för bostads- och urban forskning, Lunds universitet och Stockholms universitet ingår.
Trots kränkningarna vägrar många av kvinnorna i studien att finna sig i den offerroll som muslimska kvinnor ofta ges i den offentliga debatten. I intervjuerna träder kvinnorna tvärtom fram som egna subjekt och aktörer. De hittar omvägar att gå – både bokstavligen och metaforiskt – strategier och lösningar för att göra motstånd eller för att försöka förmedla en annan bild av dem själva.
”Hemma och främmande i staden – kvinnor med slöja berättar”, Mapius 4, kan kostnadsfritt beställas via: www.mapius.se
Text: Joakim Frieberg
Kontaktinformation
För mer information kontakta Carina Listerborn, lektor och forskare i stadsbyggnad på institutionen Urbana studier vid Malmö högskola.
e-post: carina.listerborn@mah.se
mobil: 0733-320 882
eller rapportens författare, Johanna Sixtensson
e-post:johanna.sixtensson@mah.se
Energianvändningen är mycket högre i flerbostadshus än den behöver vara. Den ligger runt 200 kWh/m2 per år för byggnadsuppvärmning, varmvatten, fastighetsel och hushållsel. Energistatistik visar att flerbostadshus har drygt 50 procent högre total energianvändning per kvadratmeter än gruppbyggda småhus. Dessutom har flerbostadshusen upp mot 30 procent högre produktionskostnad.
Sedan oljekrisen 1974 har ett stort antal undersökningar genomförts avseende innemiljö och energianvändning i flerbostadshus. De omfattar såväl serieproducerade flerbostadshus som mer eller mindre utpräglade prov- och experimenthus. Resultaten visar att potentialen för energibesparing i flerbostadshus är stor, cirka 50 %, med nivåer på 80–100 kWh/m2 år.
– Det finns redan lågenergihus med frånluftsvärmepump och passivhus som ligger i närheten av dessa värden, säger Christer Harrysson.
För att spara energi måste man tänka på hur man bygger med avseende på innemiljö, energianvändning och livscykelkostnad. För att spara energi bör man undvika stora glasytor och komplicerade lösningar för värme och ventilation. Golvvärme kan till exempel vara både energislösande och trögreglerad. Man bör dessutom undvika kollektiv mätning och debitering av energi- och vattenanvändning i flerbostadshus.
– Att sänka energianvändningen är positivt både för konsumenters ekonomi och för miljön. Kostnaderna blir lägre och fler människor får råd med en bra bostad. Uppgifter finns som visar att såväl produktions- som driftkostnaderna kan sänkas med 30 procent, säger Christer Harrysson.
Rätt utfört energisparande ger varken innemiljöproblem eller byggskador. Nya byggregler och EU-direktiv för byggnaders energiprestanda och kvaliteten på innemiljön kräver enhetliga och tillförlitliga metoder för kvalitetssäkring och uppföljning.
– Det finns stora vinster att göra om man tar tillvara på kunskapen som finns, säger Christer Harrysson.
Svenska Byggbranschens Utvecklingsfond, SBUF, NCC och Peab har finanisierat projektet vid Örebro universitet. Läs mer i rapporten: Harrysson, Christer (2009): Variationer i energianvändning och innemiljökvalitet. Erfarenheter och rekommendationer. Örebro universitet: Studies from the school of science and technology, Nr 5, June 2009.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Christer Harrysson: 070-2431139, christer.harrysson@oru.se
Vithet är en grundläggande egenskap hos papper. Men vad är egentligen vithet, hur uppstår och hur mäter man vithet? Hur svårt kan det egentligen vara att ordna en snygg färgutskrift?
Per Edström forskar inom matematisk modellering och beräkningsvetenskap. Hans modell ersätter en gammal modell från 1930-talet som pappersindustrin och tryckindustrin hitintills har använt sig av.
– Ljus som träffar ett papper kommer att tränga in en bit, en del absorberas och försvinner medan en del sprids i andra riktningar, säger Per Edström. Detta påverkas av fibrer och fyllmedel i papperet, och av olika tillsatser och tryckfärg. Det är en ganska komplex process som ger papperet sitt visuella intryck. Små beståndsdelar i papperet ger ljuset många ytor att spridas mot, och det bidrar till ett ljusare papper. Tryckfärg absorberar i stället ljus i olika våglängder, och ger upphov till färg. Det totala intrycket beror också på hur papperets alla komponenter är fördelade, t.ex. på hur tryckfärgen sjunker in i papperet. Till slut beror färgupplevelsen på hur ögat och hjärnan tolkar synintrycken, och alltihop gör att det inte är så lätt att förstå dessa fenomen i detalj.
Per Edström har fördjupat sig inom numeriska lösningsmetoder för system av kopplade integro-differentialekvationer. Många tillämpningsområden finns och ett är att beskriva hur ljus samverkar med papper och tryck för att ge en visuell upplevelse.
– Jag brukar utmana mina studenter på en liten tävling i slutet på en föreläsning om vithet, säger Per Edström. De får en kvart på sig, och den som kommer tillbaka med det vitaste papperet får ett pris. Trots många entusiastiska studenter har jag ännu inte fått dela ut något pris. Hör av dig om du vill veta varför. Och hur vitt är ett papper egentligen?
Kontaktinformation
Per Edström, 0611-862 44 eller 073-760 21 51. E-post: per.edstrom@miun.se
I framtiden förväntas man kunna operera in elektroder, byggda i nanoskala, för att studera inlärning och minne samt för att behandla patienter som lider av kronisk smärta, depression och sjukdomar som exempelvis Parkinson. Men hur hjärnan skulle reagera om elektrodernas fästen skulle lossna från elektroderna, vet man inte.
Nu har forskare vid Lunds universitet för första gången undersökt detta ”worst case-scenario” genom att injicera in ”nanopinnar”, som i storlek och utformning motsvarar de framtida elektrodernas fästen, eller registreringspunkter, i råtthjärnor. Resultaten visar att hjärnans ”städceller”, mikroglia, tar hand om pinnarna. Efter tolv veckor såg man endast små skillnader mellan testgruppens och kontrollgruppens hjärnor. Resultaten publiceras i senaste numret av Nano Letters.
– Resultaten pekar på att detta är en framkomlig väg att jobba vidare på. Nu har vi bättre underlag för att utveckla mer avancerade och mer användbara elektroder än dagens, förklarar Christelle Prinz, forskare i fasta tillståndets fysik vid Lunds Tekniska Högskola, som tillsammans med Cecilia Eriksson Linsmeier vid Medicinska fakulteten är huvudförfattare till artikeln ”Nanowire biocompatibility in the brain – Looking for a needle in a 3D stack”.
Redan idag används elektroder för att motverka symtomen vid t ex Parkinsons sjukdom. Den framtida nanotekniken kan möjliggöra en förfinad och förbättrad behandling och öppna upp för helt nya användningsområden.
En fördel med elektroder i nanostorlek är att man kan registrera och stimulera från hjärnans minsta beståndsdelar. För att undersöka den biologiska säkerheten, biokompatibiliteten, av dessa elektroder tillverkade forskarna först nanopinnar som sedan blandades ut i en vätska som sprutades in i råttors hjärnor. Lika många råttor fick en lösning utan nanopinnar. Efter 1, 6 respektive 12 veckor undersöktes hur råtthjärnorna reagerat på nanopinnarna.
Forskningsprojektet drivs av universitetets tvärvetenskapliga Neuronano Research Center (NRC) koordinerat av Jens Schouenborg vid Medicinska fakulteten och finansierat av bl a Linnéanslag och Wallenbergstiftelsen. Arbetet har involverat forskare från såväl Medicinska fakulteten som forskare från Nanometerkonsortiet som leds av Lars Samuelson, LTH.
– Vi studerade två av hjärnvävnadens stödjeceller, dels mikrogliaceller som har i uppgift att ”städa bort” skräp och smittsamma ämnen i hjärnan, dels astrocyter som bidrar till hjärnans läkningsprocess. Mikrogliacellerna ”åt upp” de flesta nanopinnarna. Vecka 6 och 12 kunde vi se rester av dem i mikrogliacellerna, berättar Nils Danielsen, forskare vid NRC.
Antalet nervceller var konstant hela tiden, vilket är ett positivt tecken. Den största skillnaden mellan test- och kontrollgruppen var att den förra hade en större astrocytreaktion första veckan, men nivån avtog efter hand. Vecka 6 och 12 kunde forskarna inte se någon skillnad alls.
– Tillsammans med övriga resultat och mot bakgrund av att mikrogliacellerna minskade i antal över tid, tyder resultaten på att hjärnan inte skadas eller får några kroniska men av nanopinnarna, sammanfattar Christelle Prinz.
Författare till ”Nanowire biocompatibility in the brain – Looking for a needle in a three-dimensional stack”: Cecilia Linsmeier Eriksson, Christelle N. Prinz, Lina ME Pettersson, Philippe Caroff, Lars Samuelson, Jens Schouenborg, Lars Montelius, Nils Danielsen.
Länk till abstract: http://pubs.acs.org/doi/abs/10.1021/nl902413x
Nano Letters hemsida: http://pubs.acs.org/journal/nalefd
För mer information, kontakta: Christelle Prinz (talar helst engelska), tel, 046 222 47 96,christelle.prinz@ftf.lth.se, 07 68 75 23 15, eller Nils Danielsen, tel 046 222 03 00, 070 548 09 09 nils.danielsen@med.lu.se
Studien är genomförd i samarbete med Linköpings universitet, där en befolkningsstudie som kallas ABIS (Alla Barn i Sydöstra Sverige) genomförs. Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Pediatric Diabetes.
– Det här är den första studien som visar att det finns ett samband mellan grönsaksintag under graviditeten och risken för att barnet senare utvecklar diabetes typ 1, men det krävs flera och andra typer av studier innan vi kan säga något säkert, säger forskaren och dietisten Hilde Brekke vid Sahlgrenska akademin.
Blodanalyser från nästan 6000 fyraåringar ingår i studien. Typ 1-diabetes kännetecknas av att vissa celler i bukspottskörteln successivt blir allt sämre på att producera insulin, vilket leder till insulinbrist. Barn som riskerar att få diabetes typ 1 har antikroppar i sitt blod som angriper de insulinbildande cellerna.
Av de 6000 barnen hade tre procent antingen förhöjda nivåer av dessa antikroppar eller fullt utvecklad diabetes typ 1 vid fem års ålder. Riskmarkörerna var upp till dubbelt så vanliga hos de barn där mamman sällan ätit grönsaker under graviditeten. Risken var lägst hos de barn där mamman uppgett att hon ätit grönsaker varje dag.
– Vi kan inte utifrån vår studie med absolut säkerhet säga att det är grönsakerna i sig som har en skyddande effekt, men andra faktorer som kan vara kopplade till grönsaksintaget, som mammans utbildning, verkar inte förklara sambandet. Skyddet kan inte heller förklaras av den övriga kosten eller av andra kända riskfaktorer, säger Hilde Brekke.
Grönsaker kan i den här studien betyda alla grönsaker, men inte rotsaker.
FAKTA DIABETES TYP 1
Cirka 50 000 svenskar har diabetes typ 1, en kronisk sjukdom som oftast debuterar före 35 års ålder. Det är än så länge okänt vad diabetes typ 1 beror på, men några av de faktorer som man tror spelar in är olika immunologiska mekanismer, giftiga ämnen i miljön och arvsanlag. Typ 1 diabetes finns i hela världen, men är vanligast i Finland och Sverige.
Tidskrift: Pediatric Diabetes
Artikelns titel: Daily vegetable intake during pregnancy negatively associated to islet autoimmunity in the offspring-The ABIS study.
Författare: Hilde Kristin Brekke och Johnny Ludvigsson
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Hilde Brekke är just nu gästforskare i USA och har därför svårt att svara i telefon. Onsdagen den 21 oktober kommer hon att finnas tillgänglig mellan klockan 14.00 och 16.00 svensk tid på telefon 001 607 255-7547. Hon svarar även så snabbt hon kan på e-post: hilde.brekke@nutrition.gu.se
Forskare vid SLU har uppskattat värdena för rekreation och för marken som sänka för kol och näringsämnen i skog, våtmark respektive jordbruksmark i fyra delar av Sverige. De jämförde sedan bruttoregionalprodukterna (de sammanlagda inkomsterna i regionen), med och utan gröna värden.
De nordliga regionerna, dvs. södra och norra Norrland, som traditionellt genererar mindre inkomster per invånare, blir de mest inkomstbringande vid gröna räkenskapsberäkningar. Den traditionellt beräknade inkomsten per invånare ökar där med mellan 50 eller 150 procent. För Sverige som helhet blir emellertid skillnaden mellan traditionellt och grönt inkomstmått mer måttlig, eftersom produktionsvärdena för ekosystemtjänster är relativt låga i Svealand och Götaland.
De gröna inkomsterna har ökat mest i norra Norrland 1995–2000, framför allt på grund av skogstillväxten, vilket gynnat kolinlagringen. Konventionellt beräknad inkomst i samma region visar en betydligt lägre procentuell ökning än i Svealand.
För att kunna jämföra utvecklingen i olika regioner måste alltså det som idag är ”gratis”, t.ex. rekreationsvärde, prissättas. Om de som tillhandahåller ekosystemtjänsterna också ersätts, kan även glesbygden få en positiv utveckling genom ökade försörjningsmöjligheter.
Text: Nora Adelsköld
Kontaktinformation
Ing-Marie.Gren@ekon.slu.se, 018-67 17 53
Läs mer: Ecological Economics 68/2009, ”Ecosystem services and regional development: An application to Sweden” http://www.sciencedirect.com/science?_ob=ArticleURL&_udi=B6VDY-4WGKXN6-1&_user=651610&_rdoc=1&_fmt=&_orig=search&_sort=d&_docanchor=&view=c&_acct=C000035238&_version=1&_urlVersion=0&_userid=651610&md5=79eb0aea24b78c497ca7398ccd003c04
Sådana gamla, orörda skogar i den nordliga barrskogsregionen skulle kunna ha stor betydelse för kolinlagringen globalt sett, enligt forskare vid SLU i Umeå. De har studerat 30 skogklädda öar i sjöarna Uddjaure och Hornavan i Norrbotten.
Stora öar har under tidernas gång träffats av blixten oftare än små, vilket har lett till skillnader i brandstörningsfrekvens och sammansättning av den dominerande vegetationen.
De äldre skogarna på dessa öar visade sig innehålla mindre mängd kol ovan mark än de yngre skogarna. I de gamla, obrunna skogarna lagras kolet i stället i markskiktet och kan bevaras i marken i tusentals år. Dessutom finns det mer kol lagrat under mark i de gamla skogarna än i biomassan ovan mark i de yngre skogarna. Därför finns det totalt sett mycket mer kol bundet i de äldre skogarna än i de yngre.
Text: Nora Adelsköld
Kontaktinformation
Micael.Jonsson@svek.slu.se, 090-786 86 01
David.Wardle@svek.slu.se
Läs mer: Biology letters. September 15, 2009, ”Structural equation modelling reveals plant-community drivers of carbon storage in boreal forest ecosystems”
http://rsbl.royalsocietypublishing.org/content/early/2009/09/14/rsbl.2009.0613.full
Hur ser skolledare och lärare på varandra och hur påverkar och förstår de varandra i det dagliga skolarbetet? Vilken betydelse har just skolsammanhanget för samspelet?
Det är frågor som Ann Ludvigsson försöker besvara i en ny doktorsavhandling från
Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) i Jönköping.
Avhandlingen bygger på intervjuer och observationer av lärare och skolledare i tre olika kommunala skolor med förskole-, fritidshems- och grundskoleverksamhet.
Resultatet visar att ledarskapet är något som skolledare och lärare formar tillsammans – därav avhandlingens titel “Samproducerat ledarskap”. Sociala, kulturella och politiska aspekter har stor betydelse och resultatet ifrågasätter den konventionella bilden av ledaren som med stark hand förväntas styra sin organisation.
– Avhandlingen är en verksamhetsnära beskrivning av ledarskapet i tre skolor. Jag hoppas därför att den ska vara intressant för både rektorer och lärare. Men också som ett inlägg i diskussionen om skolledarskap, t.ex. i den nya rektorsutbildningen, säger Ann Ludvigsson.
Ann Ludvigsson är född 1956 och uppvuxen i Huskvarna. Hon är utbildad fritidspedagog, har en fil. mag i pedagogik där även ämnena förändringsledning och medie- och kommunikationsvetenskap ingår. Sedan 1998 är hon verksam som universitetsadjunkt vid Högskolan för lärande och kommunikation där hon också 2003 påbörjade sin forskarutbildning.
Ann Ludvigsson försvarar sin doktorsavhandling fredagen den 23 oktober 2009 kl. 13.15 i sal Hc118 på Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) i Jönköping.
Handledare har varit professor Mohamed Chaib, docent Helene Ahl, båda Högskolan för lärande och kommunikation samt professor Glenn Hultman, Linköpings universitet. Fakultetsopponent är professor Magnus Söderström, Växjö universitet.
Kontaktinformation
Ann Ludvigsson, tfn 036-10 13 57 (arb), 0390-50180 (bost) ann.ludvigsson@hlk.hj.se
Professor Mohamed Chaib, tfn 036-10 14 40 (arb) eller mobil 070-655 93 45, mohamed.chaib@hlk.hj.se
Primordialfolliklar är de grundläggande strukturerna och den huvudsakliga källan till de folliklar som bildas i äggstockarna. Reproduktionscykelns längd och tidpunkten för klimakteriet styrs av antalet primordialfolliklar i äggstockarna.
Insikterna i de mekanismer som håller primordialfolliklarna i ett vilande och levande tillstånd under kvinnans hela fertila liv är begränsade. Signaleringsvägen via fosfatidylinositol-3-kinas (PI3K) i äggcellen, som styr äggcellens tillväxt och tidig follikelutveckling är till stora delar okänd. Avhandlingens undersöker signaleringsvägens funktion i äggcellen, framför allt för primordialfolliklarnas aktivering och överlevnad.
Fosfatas- och tensinhomologen som är raderad på kromosom tio (PTEN) är en viktig negativ regulator av PI3K. Att radera PTEN i primordialfolliklarnas äggceller hos möss leder till överdriven tillväxt hos äggcellerna och för tidig aktivering av hela förrådet av primordialfolliklar, vilket leder till förbrukning av alla primordialfolliklar vid 12 veckors ålder och att äggstockarna slutar fungera i förtid.
PTEN i primordialfolliklarnas äggceller är alltså nödvändig för kontrollen av för tidig aktivering. För att studera PI3K-signaleringsvägens roll för att kontrollera primordialfolliklarnas överlevnad och underhåll raderades därefter 3-phosphoinositide-beroende protein kinase-1 (PDK1) i primordialfolliklarnas äggceller. Förlusten av detta protein i äggcellerna hos möss ledde till att de flesta primordialfolliklarna var förbrukade ungefär när könsmognaden inträdde, vilket innebar att äggstockarna slutade fungera då.
Det molekylära nätverk som omfattar PI3K/PTEN-PDK1-signalering i äggcellerna kontrollerar förlust av primordialfolliklarn samt deras överlevnad och aktivering. Detta styr sammantaget åldrandet vad gäller fortplantningen, och bestämmer hur länge kvinnliga individer är fertila. Studieresultaten tyder på att folliklarnas aktivering och överlevnad programmeras av däggdjurs äggceller.
Pradeep Reddy är engelskspråkig. Han nås på mobiltelefon 073-620 50 74 eller e-post pradeep.reddy@medchem.umu.se.
Fredag 23 oktober försvarar Pradeep Reddy, Inst. för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Molecular studies of intra-oocyte phosphatidylinositol 3 kinase (PI3K) signaling pathway in controlling female fertility”.
Disputationen äger rum klockan 13.00 i sal KB3A9, KBC-huset, Umeå universitet.
Fakultetsopponent är ass. professor Evelyn Telfer, University of Edinburgh, UK.
På fredag, den 23 oktober, disputerar Ingrid Berglund i ämnet yrkesdidaktik vid Stockholms universitet. Hennes avhandling behandlar specifikt byggutbildningen i Sverige, där en fallstudie vid en gymnasieskola sätts i ett historiskt perspektiv. Det visar sig att gymnasieskolans byggprogram snarare styrs av byggbranschens traditionella lärlingssystem än av gymnasieprogrammens mål.
– Undervisningen i byggyrkesämnena ägnas främst åt att fostra och forma eleverna mot byggnadsarbetets historiska villkor – lagarbete, lojalitet, hantverkskunnande och manlighetsnormen. Förmågan att anpassa sig till byggbranschens villkor anses av lärarna till och med som viktigare än att utveckla ett brett yrkeskunnande, säger Ingrid Berglund.
Frågan är om byggyrkets historiska villkor är relevanta för ett framtida arbetsliv inom byggnadsyrkena. Majoriteten av eleverna som utbildar sig på byggprogrammet arbetar inte vidare inom byggyrken, men gymnasieutbildningen är helt anpassad till byggbranschens traditioner. Exempel på en sådan anpassning är att gymnasiebetygen inte är värdefulla som anställningsgrund, utan det gäller ”att du visar att du vill jobba”, som en av eleverna i studien uttrycker det.
Betygen räknas initialt för att eleverna ska gå vidare till en lärlingsanställning, men det räcker med godkända betyg i yrkesämneskurserna och i tre av kärnämnen (svenska, engelska och matematik). Detta upptäcker eleverna när de kommer ut på sin arbetsplatsförlagda utbildning och därefter inser de att det är ganska onödigt att anstränga sig för att få högre betyg. De elever som ändå vill få goda gymnasiebetyg är de som är på det klara med att de kanske inte kommer att jobba inom byggbranschen hela livet då de vet att de lätt kan få arbetsskador.
– Byggbranschens lärlingssystem påverkar elevernas studiestrategier, då skolbetygen inte har så stort värde för anställningen. Det kan få till konsekvens att eleverna senare i livet får svårt att konkurrera om utbildningsplatser och kanske måste göra omfattande kompletteringar av gymnasiebetygen, menar Ingrid Berglund.
Yrkesutbildningen bygger främst på hantverksmässiga metoder och arbetssätt, där det som lärarna betraktar som teori genomförs i klassrum med utgångspunkt i ett av byggbranschen utformat läromedel, som inte verkar kopplas samman med pågående arbeten i skolan eller på olika arbetsplatser.
– Det som förvånar mig mest är att eleverna inte fick arbeta med konceptuella redskap, som exempelvis ritningar, i relation till den byggproduktion som de utförde och deltog i. De arbetade helt och hållet utifrån lärarens instruktioner, säger Ingrid Berglund.
Avhandlingens titel: Byggarbetsplatsen som skola – eller skolan som byggarbetsplats? En studie av byggnadsarbetares yrkesutbildning.
Kontaktinformation
Kontaktuppgifter
Ingrid Berglund, Institutionen för didaktik och pedagogiskt arbete, ingrid.berglund@did.su.se, telefon: 08-1207 62 61, mobil: 070-654 68 14
Ladda ner avhandlingen
http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:235820
Pressbild
För pressbild på Ingrid Berglund, kontakta cecilia.parkert@luk.su.se, 08-16 34 28, 073-707 88 90
Geten, fäbodkullan och messmöret är delar i utvecklingen mot det moderna samhället. Trots det har det saknats kunskap om fäbodarnas ekonomiska betydelse. Genom Jesper Larssons avhandling får jordbruket norr om fäbodgränsen en ny och modern beskrivning som bland annat grundar sig på teorier som lagts fram av en av årets nobelpristagare i ekonomi, Elinor Ostrom.
Jesper Larsson utmanar alltså föreställningen om att de svenska fäbodarna är ”uråldriga” och visar i stället hur de växer fram efter den senmedeltida agrarkrisen*, och att de är en del av en större förändring av jordbruket. I avhandlingen beskriver han hur den nordsvenska jordbruksekonomin kunde expandera kraftigt tack vare fäbodarna.
Från mitten av 1500-talet till 1900-talets början sker stora förändringar i djurhållningen i de socknar som specialgranskas i avhandlingen, Rättvik, Färila och Klövsjö. Antalet får och getter ökar t.ex. dramatiskt, vilket leder till ett effektivt utnyttjande av utmarkens betesresurser. Denna förändring ses som ett tecken på att jordbruket alltmer blir en del av en marknad. Den ökande handeln hänger också samman med att folk började arbeta hårdare och mer specialiserat. Arbetsdelningen och kvinnornas arbete långt från hemgården är en viktig förklaring till den kraftiga expansionen. Ystning, smörkärning och messmörskokning krävde hantverkskicklighet och gav produkter som kunde transporteras och säljas.
Den ökande djurhållningen satte samtidigt press på de andra delarna av jordbruket och från 1700-talets början fram till 1800-talets mitt kom södra Norrland och Dalarna att vara ledande i jordbruksutvecklingen. Det var t.ex. där som järnplogen började användas i Sverige. När nedläggelsen av fäbodarna väl började i slutet av 1800-talet gick nedgången fort och jordbruket i norra Sverige kom att tappa den fördel det tidigare haft.
För att förklara fäbodväsendets framväxt och hur man organiserade sig i bondesamhället för att bedriva denna form av boskapsskötsel använder sig Jesper Larsson av teorier om förvaltning av allmänningar som lagts fram av nobelpristagaren i ekonomi, Elinor Ostrom. I fäbodområdet var det tydligt definierat vilka som fick använda allmänningarna och det fanns regler och sanktionssystem för att upprätthålla systemet.
– Mina undersökningar av förhållandena i Leksand visar att bönderna själva skapade organisationen för förvaltning och att de hela tiden ändrade sin organisation för att på ett hållbart sätt utnyttja skogarna för bete. Med hjälp av Elinor Ostroms teorier kan jag också visa att fäbodväsendet och den jordbruksekonomi det var en del av växte fram under 1500- och 1600-talet och sedan upphörde kring sekelskiftet 1900, säger Jesper Larsson.
Sammanfattningsvis beskriver Jesper Larsson fäbodväsendet som ett effektivt sätt att utnyttja landskapet och producera varor som efterfrågades på en växande marknad.
* Den senmedeltida agrarkrisen är den av pestepidemier och allmän nedgång präglade perioden från 1300-talets mitt och hundra år framåt.
—————————-
Fil. Kand. Jesper Larsson, avd. för agrarhistoria vid SLU:s institution för ekonomi, försvarar sin avhandling Fäbodväsendet 1550–1920. Ett centralt element i Nordsveriges jordbrukssystem.
Tid: Fredag den 23 oktober 2009, kl. 10.00
Plats: Loftets hörsal, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: FD Ann-Catrin Östman, Åbo akademi, Åbo, Finland
Mer information: Jesper Larsson, 070-631 07 20, Jesper.Larsson@ekon.slu.se
I studien följdes 1500 kvinnor under deras graviditet och förlossning vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Karolinska Universitetssjukhuset. 500 av kvinnorna var bärare av en vanlig mutation som kallas Faktor V Leiden. Tre av de kvinnor som bar på mutationen fick venösa blodproppar, alltså proppar i kärl som går till hjärtat. Ingen av kvinnorna i kontrollgruppen fick sådana proppar.
– Ett viktigt resultat från studien är att vi inte kunde se att kvinnor med mutationen hade någon ökad risk för havandeskapsförgiftning, tillväxthämning, för tidig förlossning eller andra komplikationer, något som har antytts i andra mindre studier, säger förlossningsläkaren Ulla Kjellberg som skrivit avhandlingen.
Under graviditet får blodet lättare att koagulera. Det är något kroppen har nytta av under förlossningen, eftersom kvinnan då förlorar mindre blod. Under graviditeten innebär den ökade koagulationsförmågan att risken för blodproppar ökar.
– Kvinnor med mutationen har ännu större risk att få proppar under graviditeten. Om vi kan bedöma risken för blodproppar hos den enskilda kvinnan skulle vi kunna ge förebyggande behandling till de kvinnor som har hög risk, säger Ulla Kjellberg.
Patienter som fått en venös blodpropp har förhöjda nivåer av vissa ämnen i blodet, som är ett tecken på att blodet koagulerat och att blodproppar håller på att brytas ner. Avhandlingen visar dock att dessa ämnen inte kan användas som markörer för att se vilka som riskerar att få venös blodpropp.
FAKTA FAKTOR V LEIDEN MUTATION
Faktor V Leiden mutation är en genetisk förändring som upptäcktes 1993 och som finns hos cirka åtta procent av befolkningen. Tillståndet kallas även ärftlig APC-resistens. Mutationen gör att blodet har något lättare för att koagulera, vilket medför ökad risk för blodpropp.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för kliniska vetenskaper, avdelningen för obstetrik och gynekologi
Avhandlingens titel: Factor V Leiden mutation and pregnancy
Avhandlingen försvaras fredagen den 30 oktober, klockan 09.00, Aulan (Järneken), Kvinnokliniken, SU/Östra, Göteborg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Ulla Kjellberg, leg läkare, telefon 031-343 10 00, e-post ulla.kjellberg@vgregion.se
Handledare:
Docent Margareta Hellgren, telefon 031-343 10 00, e-post margareta.hellgren@vgregion.se
SLE räknas till de reumatiska systemsjukdomarna och anses som en ”modellsjukdom” för de autoimmuna sjukdomarna, eftersom immunsystemet hos SLE-patienter kan angripa de flesta av kroppens organ. Sjukdomen uppstår genom ett samspel mellan arv och miljö, men ärftliga faktorer är speciellt betydelsefulla vid SLE jämfört med andra sjukdomar. Under de senaste åren har genetiska studier av sjukdomen genomförts i Uppsala, och flera gener som ökar risken för sjukdomen har identifierats.
Den aktuella studien är en uppföljning av en tidigare studie där 500 000 genetiska markörer undersöktes för koppling till SLE. Denna gång analyserade forskarna över 12 000 noggrant valda genetiska markörer i DNA från SLE-patienter och kontroller, vilket ledde till upptäckten av fem nya gener som ökar risken för att drabbas av denna sjukdom. Studien utfördes i samarbete mellan forskargrupper i USA och det svenska nationella SLE-nätverket, som omfattar forskare från de flesta universitetssjukhusen i Sverige. De genetiska analyserna av de svenska patienterna utfördes av doktoranden Johanna Sandling i professor Ann-Christine Syvänens forskargrupp vid Uppsala universitet.
– Svenska patienter är speciellt värdefulla för genetiska studier eftersom patienterna är kliniskt väl karakteriserade och noggrant uppföljda, säger professor Lars Rönnblom från Uppsala, som koordinerar det svenska SLE-nätverket.
De upptäckta generna har sannolikt viktiga funktioner inom immunsystemet, men det gjordes även andra överraskande fynd. Proteinet som TNIP1, en av de identifierade generna, kodar för deltar även i en signalväg med en nyckelroll vid systemisk inflammation. Dessutom kan TNIP1-proteinet samverka med ett annat protein vars gen är kopplad till flera autoimmuna sjukdomar. Detta fynd visar på det komplexa samspelet inom immunsystemet vid många reumatiska sjukdomar.
– Ett annat överraskande resultat var att JAZF1-genen är kopplad till ökad risk för SLE, eftersom denna gen nyligen visats vara associerad till variation i kroppslängd. Hur detta fynd ska tolkas är oklart, men illustrerar att mycket ännu är okänt när det gäller hur och varför sjukdomar uppstår, säger professor Ann-Christine Syvänen.
I samma nummer av Nature Genetics publiceras också resultaten av en stor kinesisk SLE-studie. I den identifierades nio nya SLE-gener, av vilka två var gemensamma med dem som identifierades i den svensk-amerikanska studien.
De nu identifierade generna ger viktiga ledtrådar för fortsatta analyser av de molekylära mekanismerna vid SLE, vilket på sikt kan leda till utveckling av nya läkemedel för sjukdomen.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Ann-Christine Syvänen, tel: 018-611 29 59, 070-781 34 11 eller ann-christine.syvanen@medsci.uu.se
Kunskaper om hur klimatet har varierat bakåt i tiden är nödvändiga för att förstå orsaker och mekanismer bakom dagens klimatförändringar och människans påverkan på dessa. Genom att använda kiselalger i sediment från svenska fjällsjöar har Christina Jonsson, Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi vid Stockholms universitet, studerat förändringar i atmosfärens cirkulation.
Norra Sverige är känsligt för förändringar i atmosfärscirkulationen eftersom området påverkas av luftmassor med olika ursprung från Nordatlanten, Östersjön samt Arktis. Beroende på vilken luftmassa som dominerar förändras temperatur och mängden nederbörd. Även sammansättningen av de olika syreisotoperna 16O och 18O i nederbörden påverkas.
– Förändringarna i nederbörden påverkar i sin tur sjövattnets syresammansättning och plockas upp av små kiselalger som lever i sjön. Skalen från dessa alger bevaras i sedimentet på botten av sjön och kan analyseras och berätta om förändringar i cirkulationen och variationer i klimatet sedan senaste istiden, det vill säga under de senaste 10 000 åren, berättar Christina Jonsson.
Avhandlingen visar på både långsiktiga förändringar i cirkulationen samt kortare perioder med ändrade cirkulationsmönster. För cirka 500 år sedan skedde en klimatförändring då mängden vinternederbörd ökade.
– Denna förändring i cirkulationen markerar antagligen början på den så kallade lilla istiden i detta område, menar Christina Jonsson.
Avhandlingen bidrar till att öka förståelsen för hur förändringar i atmosfärens cirkulation har påverkar klimatet i Sverige under de senaste 10 000 åren.
Avhandlingens namn: Holocene climate and atmospheric circulation changes. Interpretations from lacustrine oxygen isotope records.
Avhandlingen finns att ladda ner som pdf på http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-29343.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Christina Jonsson, Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet,
tfn 070-5933494, 08-164897, e-post christina.jonsson@natgeo.su.se
Bilder kan laddas ner via http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=12201&a=69362.
