Ledgångsreumatism, eller reumatoid artrit, drabbar ungefär en procent av befolkningen. De allra flesta är kvinnor. Symptomen kommer oftast smygande med ledvärk, stelhet och svullnad. Dessa kan härledas till en pågående inflammation i leden, så kallad artrit. Aktiverade B-celler producerar antikroppar som på ett felaktigt sätt reagerar mot kroppens egen vävnad i leden och inflammation uppstår.
Kajsa Prokopec har i sin avhandling studerat B-celler vid ledgångsreumatism. Specifikt har hon studerat hur receptorer för komplementprotein och antikroppar på B-celler reglerar cellens aktivering.
I en studie visar hon att avsaknad av komplementreceptorer hos honmöss ökar risken att utveckla ledinflammation.
– Kvinnligt könshormon hade en skyddande effekt mot artrit genom att bevara uttrycket av komplementreceptorer på B-celler. Avsaknad av kvinnligt könshormon resulterade i ökad mottaglighet av ledinflammation hos möss, förklarar Kajsa Prokopec.
I människa fann hon att B-celler från friska kvinnor, men inte män, hade minskad mängd komplement- och antikroppsreceptor med ökad ålder. Det låga uttrycket av dessa receptorer kan vara en bidragande orsak till att kvinnor lättare drabbas av ledgångsreumatism.
Följdaktligen, när patienter med ledgångsreumatism undersöktes visade det sig att dessa hade lägre nivåer av receptorerna än friska individer. Detta tyder på att ett högt komplement- och antikroppsreceptoruttryck på B-celler är viktigt för att motverka uppkomsten av ledgångsreumatism.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Kajsa Prokopec: 073-663 49 93, e-post: kajsa.prokopec@icm.uu.se
I dagens skogsbruk syftar röjning och gallring till att forma bestånd som i framtiden kan säljas som massaved och sågtimmer. Förutsättningarna håller dock på att förändras, genom högt uppsatta energi- och klimatpolitiska mål, i Sverige, i EU och globalt, och genom den växande efterfrågan på förnybar energi.
Täta ungskogar innehåller stora mängder biomassa. Endast en mindre del av denna biomassa är kommersiellt gångbar som massaved och sådana bestånd är dyra att röja. Den troliga framtida trenden här är att istället skörda hela träd för energiändamål. Dan Bergström från SLU i Umeå har i sitt doktorsarbete studerat en ny sådan gallringsmetod, s.k. krankorridorskörd. Metoden går ut på att klena träd i täta ungskogar avverkas i smala stråk eller korridorer in i bestånden och används till biobränsle. På så sätt kan ungskog bli en lönsam resurs i klimatarbetet och samtidigt kan träden som står kvar sannolikt utvecklas på ett bra sätt för framtida slutavverkning.
– Om man utför metoden på rätt sätt så syns ingen skillnad jämfört med konventionell gallring, säger Dan Bergström.
Merparten av biomassan tas tillvara för energiändamål, men en del näringsämnen lämnas kvar i skogen eftersom det går att använda teknik som avlägsnar löv och barr vid gallringen, vilket också ger mindre aska vid förbränningen. Metoden minskar också transportbehovet – och därmed koldioxidutsläppen – genom att materialet komprimeras innan transport. Fortfarande finns det dock mycket att förfina när det gäller teknikutveckling och här finns goda möjligheter för svenska teknikföretag.
Krankorridorskörd gör det möjligt att skörda stora, nya volymer skogsbränsle, något som är av stort intresse för ett land som Sverige där det årliga uttaget av biomassa närmar sig vad som idag är möjligt att ta ut. Täta ungskogar utgör cirka 12 procent eller 2,8 miljoner hektar av den beskogade arealen i Sverige, vilket gör att det handlar om cirka fem miljoner kubikmeter biomassa årligen för landet som helhet.
Resultaten visar att det kan vara lönsamt att börja sköta unga skogar på ett annat sätt än idag, så att de blir täta med hög volym biomassa.
—————————-
Högskoleingenjör Dan Bergström, institutionen för skoglig resurshushållning, SLU, försvarar sin avhandling Techniques and systems for boom-corridor thinning in young dense forests.
Tid: Fredag den 27 november 2009, kl. 10.00
Plats: Sal Björken, SLU, Umeå
Opponent: Professor Jori Uusitalo, Metla, Verksamhetsenheten i Parkano, Finland
Mer information: Dan Bergstöm, 090-786 82 14, mobil 0730-49 80 14 dan.bergstrom@srh.slu.se
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se/archive/00002154/
Andra länkar:
http://www.srh.slu.se/
http://www.forestpower.net/
http://www.biofuelregion.se/
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU: http://www.slu.se/page.cfm?page=102
I sin forskning har Hanna Bengtsson, doktorand i livsmedelsteknologi, upptäckt att kostfibrer från främst tomat, men även äpplen, har lättare att bilda nätverk och därmed även lättare att binda upp vatten. De kan därför tänkas passa bra för att ge ett livsmedel en fastare konsistens. Fibrer från morot och potatispulpa, som är en fiberrik biprodukt vid tillverkning av stärkelse från potatis, klumpar däremot lättare ihop sig, till följd av att de innehåller mycket av olösligt pektin, ett fiberämne som fungerar som klister mellan cellerna.
Men framförallt har Hanna Bengtsson studerat hur fiberstrukturen korrelerar med smaken, eller ”munkänslan”. För att kartlägga detta samband lät hon en professionell smakbedömningspanel, som till skillnad från ”vanliga” konsumenter är tränade att bedöma smaker på vissa sätt, bedöma olika fiberblandningar enligt fem olika smakparametrar: grynig, krispig, smältbar, tjock och salvig (hur smaken sprider sig i munnen). Enligt panelen upplevdes morot och potatis som krispig och grynig, medan äpple och tomat ansågs vara mer salvig och smältbar. Tomat och potatis upplevdes som tjocka.
För att påverka fibrernas konsistens och nätverksförmåga lät hon homogenisera, eller finfördela, de olika fiberblandningarna. Därefter studerade hon dem i mikroskop. Det var där hon såg den stora skillnaden mellan olika kostfibrer.
– Själv tycker jag att det är väldigt fascinerande att det går att avgöra hur en fibersort kommer att uppträda bara genom att titta i ett mikroskop. Fibrer från t ex tomat och morot har en helt annan struktur och kan därför bidra med olika slags smaker och konsistenser till ett livsmedel, konstaterar Hanna Bengtsson.
Tillsatta grönsaksfibrer påverkar inte bara smak och konsistens utan ger också ett något mer hälsosamt livsmedel. Livsmedelsverket rekommenderar att man ska äta 25 – 35 g kostfibrer varje dag, vilket kan vara svårt att få i sig, eftersom det motsvarar mer än ett kg morötter. Genom att tillsätta potatispulpa i 100 g korv tillförs 0,6 g kostfibrer.
– Den största fördelen är att potatispulpan ger korven en fastare konsistens och därför påminner mer om vanlig högfettskorv, som också har en fast konsistens. Så genom att tillsätta fibrer i korven kan man få i sig lite mer fibrer, samtidigt som man äter en god korv!
Hanna Bengtsson försvarar sin avhandling “The physicochemical and sensory properties of fruit and vegetable fibre suspensions – The effect of fibre processing and its addition to low-fat sausages”, den 2 december i hörsal B, Kemicentrum, Getingevägen 60, Lund.
För mer information, kontakta Hanna Bengtsson, 046-222 98 08, 0733-803 532, Hanna.Bengtsson@food.lth.se
– Det går att sanera mark som är förorenad med flera olika ämnen, med det krävs att man har god kunskap om jorden, säger Kristin Elgh-Dalgren, som liksom Zandra Arwidsson nyligen har presenterat sina resultat i en doktorsavhandling i miljövetenskap.
Zandra Arwidssons och Kristin Elgh-Dalgrens studier är exempel på verksamhetsnära forskning, och flera av deras resultat har redan fått användning i praktiken.
– Marksanering kostar innebär i dag en stor kostnad för samhället, och därför finns det behov av nya, billigare och mer effektiva metoder, säger Zandra Arwidsson.
Hon har undersökt hur man kan förbättra saneringen av jord som innehåller tungmetaller, medan Kristin Elgh-Dalgren har fokuserat på jordar som innehåller flera olika föroreningar samtidigt.
När det gäller metallsanering finns det två huvudalternativ. Antingen fixerar man metallen i jorden i en svårlöslig form, eller så gör man den vattenlöslig så att den kan tvättas bort. Men eftersom metaller reagerar på olika sätt är det nödvändigt att ha kunskap om deras egenskaper, för att kunna välja rätt strategi.
– När det är god tillgång på syre till exempel dominerar den giftigaste formen av krom, medan halvmetallen arsenik reagerar tvärtom och blir giftigast under syrefattiga förhållanden, berättar Zandra Arwidsson.
Även organiska föroreningar kan tvättas bort, men det är också möjligt att tillsätta mikroorganismer som bryter ner dem till koldioxid och vatten.
– Men om man ska använda biologisk sanering måste man känna till alla föroreningarna i jorden, eftersom den också kan påverka metaller och leda till oönskade effekter, säger Kristin Elgh-Dalgren
– Det finns inga genvägar. Man måste titta på varje enskild plats och kanske göra laboratorietester. Annars kan vi skapa större problem än i dag.
Därför är det viktigt att göra toxicitetstester, som visar hur giftig jorden är, även efter sanering. För Örebroforskningen har visat att även om den totala mängden giftiga ämnen minskar genom saneringen, kan giftigheten öka genom att vissa ämnen som tidigare varit hårt bundna i marken blivit mer lättillgängliga för levande organismer.
Kontaktinformation
Zandra Arwidsson: 070-2872300, 019-305184
Kristin Elgh-Dalgren: 073-638 03 90
Mössen som åt späck fick 60 procent av sitt totala energiintag från fett. De jämfördes med andra möss som fick fettsnål mat, där max tio procent av energin kom från fett. Mössen som åt fet mat blev som väntat tjockare. Ett mer överraskande resultat var att de även fick ett mindre aktivt immunförsvar. De vita blodkropparna blev sämre på att ta hand om bakterier i blodet, vilket kan ha bidragit till att många dog av blodförgiftning.
– Fetma är vanligtvis förknippat med inflammation som inte beror på någon infektion, vilket enkelt uttryckt innebär att immunförsvaret aktiveras i onödan. Ironiskt nog verkar nu möss som fått mycket fett i kosten ändå ha ett mindre aktivt immunförsvar när de verkligen behöver det, säger doktoranden Louise Strandberg som skrivit avhandlingen.
Även feta människor har en ökad risk att drabbas av infektioner, till exempel i samband med operationer. Avhandlingen tyder på att det är den feta kosten, snarare än fetman i sig, som påverkar förmågan att bekämpa en blodförgiftning som orsakats av bakterier.
Louise Strandberg har också undersökt olika varianter av tre gener som är viktiga för immunförsvaret, och sett att flera av de genvarianter som stärker immunförsvaret också ger mindre fetma.
– Det finns alltså flera olika sorters kopplingar mellan immunförsvaret å ena sidan och fetma och kost å andra sidan, säger Louise Strandberg.
FAKTA OM FETT
Enligt Livsmedelsverkets rekommendationer bör ungefär en tredjedel av energiintaget komma från fett. Anledningen är att fettrik kost ökar risken för övervikt. Genom att välja livsmedel som innehåller mindre fett får man också i sig mer av andra näringsämnen, som kan vara viktiga för att minska risken för hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och cancer.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för neurovetenskap och fysiologi, sektionen för fysiologi
Avhandlingens titel: Interactions between nutrition, obesity and the immune system
Avhandlingen försvaras fredagen den 11 december, klockan 09.00, hörsal Arvid Carlsson, Academicum, Medicinaregatan 3, Göteborg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Louise Strandberg, doktorand, telefon 031-786 3681, 073-994 65 05, e-post louise.strandberg@gu.se
Handledare:
Professor John-Olov Jansson, telefon 031-786 3526, e-post john-olov.jansson@medic.gu.se
En ökad individualisering av undervisningen har medfört att lärarna behöver större kunskap om varje enskild elev. I en ny doktorsavhandling i sociologi visar Lisbeth Ranagården vilka strategier lärarna använder sig av för att lära sig mer om sina elever.
Hon har även undersökt hur de sedan använder denna kunskap eller vad som hindrar dem från att använda den. Studien bygger på intervjuer med högstadielärare och på utvecklingssamtal som lärare genomfört med sina elever ur årskurserna 7, 8 och 9.
– Den nya lärarrollen innebär mer omfattande sociala arbetsuppgifter med ansvar för elevens hela utveckling och ställer krav på samarbete mellan lärare och med föräldrar, säger Lisbeth Ranagården.
I studien har hon bland annat följt lärare i deras förberedelser och genomförande av utvecklingssamtal och hur de sedan analyserar elevernas situation och kommer fram till förslag på hur man ska gå vidare.
– Eller snarare borde leda fram till sådana förslag, säger Lisbeth Ranagården. För det är just i denna fas som lärarens kunskaper eller redskap inte räcker till. I stället för professionella förslag till åtgärder för elevens framtida utveckling handlar lärares förslag oftast om elevers beteende. Att bete sig på rätt sätt i skolan belönas och oavsett problem tycks samma förslag till åtgärd gälla – läs läxorna bättre, prata mindre, räck upp handen mer, osv.
Men lärare får inte heller det stöd som behövs, menar Lisbeth Ranagården. Inom ramen för den formella lärarutbildningen finns begränsat utrymme för lärande om elevers sociala dimensioner. Därför efterlyser hon tid och handledning för lärares fortsatta lärande i yrkespraktiken. Hon menar att kommunerna inte har tagit – eller fått möjligheter att ta – sitt ansvar för lärares yrkesutveckling.
– Fortfarande syns spåren av de besparingar och den omvandling som skolsystemet och lärare utsattes för under 1990-talet. Lärarna i studien beskriver många situationer där de tvingas arbeta med större osäkerhet och utan erfarenhet under de nya förutsättningar som kommit att gälla. Organisationens ramar begränsar möjligheterna till individuella insatser och lärares professionella utveckling styrs av allt fler detaljerade centrala och lokala mål.
Avhandlingens titel: Lärares lärande om elever – en sociologisk studie av yrkespraktik
E-länk: http://gupea.ub.gu.se/dspace/handle/2077/21280
e-post:.Lisbeth.Ranagarden@hh.se
Fakultetsopponent: Professor Per-Erik Ellström, Linköping
Tid och plats för disputation: fredagen den 27 november 2009, kl. 13.15
Hörsal Sappören, Sprängkullsgatan 25, Göteborg
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Lisbeth Ranagården, tel ++35/133300(bost.), 035/167238(arb.)
Avhandlingen kan beställas hos gunilla.gustafsson@sociology.gu.se, 159 kr plus porto.
Undersökningen som ligger till grund för avhandlingen genomfördes på Reproduktionscentrum vid Akademiska sjukhuset i Uppsala där drygt 800 kvinnor och män deltog. Helena Volgsten visar i sin avhandling att kvinnor som lämnar ett negativt graviditetstest efter genomförd provrörsbefruktning (IVF – in vitro fertilisering) och kvinnor som tidigare varit med om missfall löper ökad risk att drabbas av depression. Även fetma är en riskfaktor för depression i samband med IVF. För män var oförklarad infertilitetsorsak den enda riskfaktorn för depression.
Av intervjuer som genomfördes med ett mindre antal kvinnor och män tre år efter att de genomgått misslyckad IVF framgick att män och kvinnor hanterade sin sorg över barnlösheten på olika sätt. Kvinnorna uttryckte sorg och symtom som kan förekomma vid depression. Männen intog en stöttande roll och uttalade inte sorg. Både män och kvinnor saknade stöd och råd om hur de skulle bearbeta sin sorg. De flesta män och kvinnor hade inte bearbetat barnlösheten, vilket indikerade att sorgeprocessen var obearbetad, tre år efter avslutad IVF behandling.
I intervjustudien framkom betydelsen av kontinuitet samt avslutande samtal efter IVF och vikten av att informera om orsaken till barnlösheten. Det framkom också att det är viktigt att erbjuda stöd och råd redan i ett tidigt skede av IVF om de emotionella reaktioner och den sorgeprocess som kan uppstå efter att ha genomgått misslyckad IVF behandling.
– Avhandlingsarbetet har visat behov på ökad kunskap och förståelse om risk och sårbarhetsfaktorer för depression i samband med infertilitet och misslyckad IVF-behandling.
En psykiatrisk anamnes inför IVF behandling bör ingå med frågor om pågående symtom samt om tidigare depression, för att identifiera individer med risk att utveckla depression och för att erbjuda evidensbaserad behandling, menar Helena Volgsten.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Helena Volgsten, tel: 018-6115787
e-post: helena.volgsten@kbh.uu.se
Under 2008 har man för första gången undersökt läckage av växtskyddsmedel från områden med stort inslag av trädgårdsodling (grönsaks-, bär- och fruktodling) och växthus i Sverige (1).
– Växthus har i vissa sammanhang betraktats som slutna miljöer. Därför har man inte haft samma höga krav när man bedömer risken för skadliga effekter i omgivande vatten av växtskyddsmedel som används i växthus, jämfört med på åkrar. Men våra resultat visar att det finns läckage av växtskyddsmedel även från svenska växthus, säger Jenny Kreuger, forskare och föreståndare för CKB.
Under 2008 undersökte SLU två områden med omfattande växthusodling. I nästan alla prov därifrån överskreds Kemikalieinspektionens riktvärden för växtskyddsmedel i ytvatten. Proverna från områden med frilandsodling av grönsaker, frukt och bär innehöll färre ämnen i förhöjda halter.
– Det här visar att arbetet med att minska riskerna för läckage vid användning av växtskyddsmedel i växthus måste förbättras, säger Jenny Kreuger.
SLU har nyligen även gjort en utredning av riskerna för att växtskyddsmedel från växthus läcker ut till mark och vatten (2).
(1). Bekämpningsmedel i vattendrag från områden med odling av trädgårdsgrödor under 2008. Ekohydrologi 110.
(2). Förluster av växtskyddsmedel till omgivande mark och vatten vid användning i svenska växthus- en genomgång av möjliga riskmoment. Rapport 2009:6.
Kontaktinformation
Kontakt:
Jenny Kreuger, Kompetenscentrum för kemiska bekämpningsmedel (CKB), SLU, 018-67 24 62, 0705-672462, jenny.kreuger@mark.slu.se
Forskarnas fynd baseras WOLF-studien (Work, Lipids and Fibrinogen) och omfattade 2755 manliga anställda på arbetsplatser i Stockholm. Deltagarna svarade på frågor om hur de brukar reagera när de har blivit orättvist behandlade eller råkat i konflikt på arbetet samt hur ofta de då använder undvikande taktiker (‘dold coping’) såsom att gå iväg eller låta saken passera utan att säga något.
Studien visar att ”dold coping” (bemästrande) med orättvis behandling på arbetet, där en person inte öppet visar att han/hon har blivit orättvist behandlad, har samband med risk för att insjukna i hjärt-kärlsjukdom.
– Att för det mesta gå iväg istället för att ta en konflikt eller låta saken passera fördubblade risken. Detta även efter att man tagit hänsyn till andra faktorer som kan tänkas påverka resultaten, som till exempel arbetskrav och biologiska faktorer, säger Constanze Leineweber, forskare vid Stressforskningsinstitutet.
Under studien undersöktes även ett flertal riskfaktorer hos deltagarna, såsom höga blodfetter, högt blodtryck och livsstil, vilka dock inte förklarade sambanden mellan dold coping och hjärt-kärlsjukdom.
Studien syftade inte till att utröna vilket som är det bästa sättet för att hantera orättvisor på arbetsplatsen och författarna påpekar att det inte fanns något samband mellan att uttrycka sina känslor och minskad risk för hjärtinfarkt.
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta
Constanze Leineweber, Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet, tfn: 08-5537 8937, e-post: constanze.leineweber@stressforskning.su.se
Töres Theorell, Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet, tfn: 070-543 23 25, e-post: tores.theorell@stressforskning.su.se
De flesta sjöar släpper ut koldioxid (CO2) till luften i så pass stor mängd att även en liten tjärn bidrar med lika mycket CO2 som en genomsnittlig svensk medborgare. Bidraget från världens trehundra miljoner sjöar är därför märkbart även i global skala. Sjöarnas kolomsättning och CO2-utsläpp är dock del i ett naturligt kolkretslopp, till skillnad från den CO2 som frigörs då vi människor eldar olja, kol och naturgas. Sjöarnas CO2-utsläpp är alltså inte orsaken till den globala uppvärmningen, men däremot saknas ännu mycket kunskap om sjöarnas roll i det globala kretsloppet av kol. En viktig fråga är exempelvis om sjöarnas CO2-utsläpp kommer att öka eller minska som följd av global uppvärmning.
Forskningen, som Jan Åbergs doktorsavhandling bygger på, utfördes i Norrbottens län, i sjöarna Diktar-Erik, väster om Abisko, och Merasjärvi, söder om Vittangi. Avhandlingen ökar förståelsen om sjöars kolomsättning, samt ger viktiga grundkunskaper om hur CO2-provtagning och CO2-modellering på bästa sätt kan utföras i sjöar.
– Mina resultat visar också indikationer på att nuvarande uppskattningar av CO2-utsläpp från sjöar kan vara underskattade. Många sjöar kan dessutom komma att öka CO2-produktionen i ett varmare och fuktigare klimat, berättar Jan Åberg.
Han tillägger att antalet studier av denna typ fortfarande är så få att det är för tidigt att dra generella slutsatser om hur sjöars CO2-utsläpp kan komma att förändras vid global uppvärmning.
Under fältarbetet har Jan Åberg bland annat använt ett avancerat system för mätning av flödet av CO2 från sjön till luften, samt ett flertal sensorer som bland annat registrerade meteorologiska data och visade hur CO2-halterna i ytvattnet varierade över tiden.
Att sjöar släpper ut CO2 beror oftast på att sjöns energitillförsel är starkt beroende av det organiska kol som finns i markens humusskikt. Regn- och smältvatten löser upp humusämnena och de transporteras sedan via bäckar till sjöarna. Ett sjöekosystem ”importerar” alltså en stor del av den energi som går in i basen av näringskedjan och därför skapas oftast ett överskott av CO2 i systemet som släpps ut i atmosfären. Detta står i motsats till exempelvis de generellt sett CO2-bindande skogsekosystemen som har luftens CO2 som främsta källa för sin tillväxt och dessutom ”exporterar” överskott av kol till sjöar och vattendrag.
Torsdagen den 3 december försvarar Jan Åberg, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Production and emission of CO2 in two unproductive lakes in northern Sweden. Svensk titel: Produktion och emission av CO2 i två näringsfattiga sjöar i norra Sverige.
Disputationen äger rum kl 10.00 i hörsal N450, Naturvetarhuset plan 4.
Fakultetsopponent är docent David Bastviken, Tema vatten i natur och samhälle, Linköpings universitet.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Jan Åberg
Telefon: 070-209 85 52
E-post: jan.aberg@emg.umu.se
Högt blodtryck – hypertoni – är en av våra mest utbredda och allvarliga folksjukdomar. I den nu presenterade doktorsavhandlingen har hjärt-kärlhälsan hos över 4000 kvinnor och män i 60-årsåldern studerats. Resultaten visar att 62 procent av männen och 45 procent av kvinnorna hade högt blodtryck. Bland finskfödda män var andelen med högt blodtryck ännu större, hela 77 procent. Så många som hälften av männen och en tredjedel av kvinnorna hade för högt blodtryck utan att veta om det.
Forskaren och apotekaren Axel Carlsson, verksam vid Centrum för allmänmedicin (CeFAM) i Stockholm, menar att det är en god idé att mäta sitt blodtryck då och då, i synnerhet om man är äldre.
– Risken att drabbas av hypertoni ökar med åldern och resultaten visar att alltför många går omkring med ett oupptäckt högt blodtryck. Ett måttligt förhöjt blodtryck inte brukar ge några tydliga symptom. Men kan skapa stor skada om det inte normaliseras, eftersom det ökar risken för stroke, hjärtinfarkt, hjärtsvikt, vissa njursjukdomar och för tidig död, säger han.
Av avhandlingen framgår att bland dem som väl fått diagnosen hypertoni var 78 procent av männen och 67 procent av kvinnorna underbehandlade. Ingen utan läkemedelsbehandling nådde upp till rekommenderade målblodtrycksvärden på 140/90 mm Hg. Resultat visar även att många av dem med högt blodtryck samtidigt hade andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom. Exempelvis hade cirka två tredjedelar förhöjda blodfettsvärden och 40 procent uppfyllde kriterierna för det metabola syndromet och många hade ett alltför kraftigt midjemått. En separat uppföljningsstudie av blodtrycksnivåer från dödsorsaksregistret, visade att ett kraftigt förhöjt blodtryck (160/95 mm Hg) ökade risken att dö i hjärt-kärlsjukdom.
Enligt Axel Carlsson pekar resultaten på stort utrymme för förbättringar:
– Trots att vi idag har mediciner som fungerar ensamma eller i kombination med hälsofrämjande åtgärder når många inte behandlingsmålen. Därför det är viktigt att höja medvetenheten hos vårdpersonal och bland äldre om hur stor betydelse det har för hälsan att man kommer ned till ett normalt blodtryck. Ju fler riskfaktorer en person har, desto viktigare är det att nå rekommenderade målvärden.
Han vill slå ett slag för livsstilsförändringar; att ändra flera levnadsvanor kan på många sätt vara mer effektivt än att ta läkemedel. Livsstilsförändringar ger sällan några biverkningar och kan också påverka flera riskfaktorer samtidigt.
– Ofta handlar det om ganska enkla åtgärder, exempelvis att röra på sig mer, välja bättre mat och om det är nödvändigt gå ned i vikt, minska på saltet och äta frukt, grönt, fisk, nötter och baljväxter, säger Axel Carlsson.
CeFAM är ett samarbete mellan Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting och det största utbildnings-, utvecklings- och forskningscentrat inom allmänmedicin i landet. Över 200 forsknings- och utvecklingsprojekt bedrivs inom exempelvis diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, cancer och ärftlighet, psykisk ohälsa, fysisk aktivitet och mag-tarmsjukdomar.
Doktorsavhandling: Hypertension – Epidemiological studies of prevalence, prevention, treatment, and prognoses in men and women, Axel Carlsson, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet. Handledare har varit Per Wändell och Mai-Lis Hellénius.
För ytterligare information, kontakta:
Axel Carlsson, med dr, apotekare
Tel: 0761-74 51 74,
E-post: axelcefam@hotmail.com
Daphne Macris, informationsansvarig, CeFAM
Tel: 073-914 52 45,
E-post: daphne.macris@sll.se
Presskontakt Karolinska Institutet: 08-524 860 77, pressinfo@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Johan Wänström är statsvetare vid Linköpings universitet och har i sitt avhandlingsarbete studerat Banverkets samrådsmöten om Ostlänken, den dubbelspåriga järnväg för höghastighetståg som planeras mellan Linköping och Järna. Han visar att Banverkets syften inte stämmer med medborgarnas förväntningar på samrådsmöten.
– Ytterst handlar det om hur lokal demokratisk påverkan kan balanseras med nationella intressen och behovet av expertkunskaper, säger Johan Wänström.
För medborgarna skapar samrådsmöten demokratiska förväntningar. Samrådsbegreppet har använts i Sverige sedan 1600-talet och är starkt förankrat i den lokala demokratiska kulturen.
Banverkets tjänstemän hänvisade å andra sidan till miljöbalken som föreskriver att samrådsmöten ska hållas för informations- och kunskapsutbyte. De ville fokusera på allmänhetens frågor och bad politikerna att inte aktivt delta. Men när allmänheten hade frågor som experterna inte kunde besvara fanns det inga lokalpolitiker till hands för att förklara.
– Är det verkligen verkligen rimligt att bjuda in allmänheten till samrådsmöten när möjligheterna att diskutera de väsentliga grundläggande frågorna är så begränsat, frågar sig Johan Wänström.
Bland politikerna fanns olika uppfattningar. En linköpingspolitiker deltog flitigt i samrådsmöten och ser det som en viktig uppgift för en politiker medan en annan politiker i Nyköping inte alls gick på samrådsmöten. Han hänvisar till sitt fyraåriga mandat från nyköpingsborna och menar att han inte kan låta sig påverkas av samrådsmötenas besökare.
– Att äldre män som företräder sina privata intressen är kraftigt överrepresenterade på samrådsmötena är ett demokratiskt dilemma. Om de får för starkt inflytande på planeringsprocessen blir det i sig odemokratiskt. Det finns således inga självklara svar på hur planeringsprocessen kan bli mer demokratisk, säger Johan Wänström.
Avhandlingen heter Samråd om Ostlänken. Raka spåret mot en bättre demokrati?
Disputationen sker den 4 december 2009 kl 13.15 på Linköpings universitet i Max Planck-salen, Fysikhuset, Campus Valla.
Kontaktinformation
Johan Wänström kan nås på johan.wanstrom@liu.se, 013-282337 och 070-7316466.
– Tandläkare är ju stolta över det yrke de har och känner egentligen inget behov att klampa in på medicinarnas område. Vi ville ändå gärna ta reda på om vår yrkeskår skulle kunna hitta riskpatienter för hjärtkärlsjukdom, och det gick över förväntan, säger övertandläkaren och professorn Mats Jontell vid Sahlgrenska akademin.
I studien ingick 200 män och kvinnor över 45 år som inte hade några kända hjärtkärlproblem eller höga kolesterolvärden. I samband med ett vanligt besök hos sin allmänpraktiserande tandläkare i Borås och Göteborg undersöktes de också för kända riskfaktorer för hjärtkärlsjukdom.
– Dessa riskfaktorer ger sig inte tillkänna i munnen, och därför genomförde tandläkarna inte bara sin vanliga undersökning. De mätte även patienternas blodtryck, kolesterolnivå och blodsocker, säger Mats Jontell.
Risken för dödlig hjärtkärlsjukdom räknades ut med hjälp av ett datorprogram som kallas HeartScore. Tandläkarna bedömde att tolv män hade en tioprocentig risk att utveckla hjärtkärlsjukdom med dödlig utgång under de närmsta tio åren, och dessa fick rådet att söka läkare. Sex av dessa tolv män fick senare ordinerat blodtryckssänkande läkemedel av läkare.
– Tandläkare möter en mycket stor del av den svenska befolkningen regelbundet, och om det finns intresse från samhällets sida skulle det alltså vara möjligt att samtidigt screena för kardiovaskulära riskfaktorer, som obehandlat kan leda till hjärtinfarkt eller stroke, säger Mats Jontell.
Tidskrift: Journal of the American Dental Association
Artikelns titel: Oral health care professionals’ identification of cardiovascular disease risk among patients in private dental offices in Sweden
Författare: Mats Jontell och Michael Glick
J Am Dent Assoc 2009;140;1385-1391
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Professor Mats Jontell, telefon 031-786 31 33, e-post mats.jontell@odontologi.gu.se
Constantin Urban och hans grupp vid laboratoriet för molekylär infektionsmedicin (MIMS), Inst. för molekylärbiologi, Umeå universitet, forskar om immunförsvarets reaktion på svampinfektioner. De koncentrerar sig på Candida albicans, en jästsvamp som kan infektera underlivet, tarmarna och de övre luftvägarna. Särskilt personer med nedsatt immunförsvar kan då drabbas av allvarliga infektioner, ibland med livshotande blodförgiftning (sepsis).
Neutrofila granulocyter kallas de blodceller som angriper och bryter ner Candida när den invaderar kroppen. Från tidigare forskningsprojekt visste Constantin Urban att när dessa immunceller upptäcker svampen bildar de en ”fälla” utanför sin cellyta, ett slags fibernät. Candida-cellerna fastnar i nätet och kan brytas ner av substanser som bildas av fibrerna. På ett liknande sätt försvarar sig samma immunceller också mot bakterier som är för stora för att kunna uppslukas.
I den aktuella studien undersöker Constantin Urban tillsammans med tyska kolleger vid Max Planck-institutet för infektionsforskning och universitetet i Münster vilka nedbrytande substanser som egentligen bildas av fiberfällorna.
– Vi hittade 24 olika proteiner, säger Constantin Urban. Men vad vi inte hade väntat oss var den mycket höga andelen av ett speciellt protein, calprotectin.
Calprotectin används idag i klinisk diagnostik som markör, dvs. ett ämne för att via blodprov påvisa inflammationer i kroppen. Proteinet är normalt inneslutet i immuncellerna och det är känt att det bildas vid immunreaktioner – men att det slussas ut från immuncellerna till fällorna är nya rön.
Infektionsforskarna i Umeå kunde visa att calprotectinet utsöndras av fibrerna och sitter fast på dem där det ser till att Candida-cellerna fastnar för att sedan brytas ner av andra antimikrobiella substanser. Det här är en hittills okänd funktion som calprotectin har i immunförsvaret.
Personer med nedsatt immunförsvar har lägre halter neutrofila granulocyter i blodet och därmed också lägre halter av calprotectin.
– Det är en orsak till att jästsvampen kan spridas i större utsträckning hos sådana patienter. Ett lägre antal neutrofila granulocyter minskar chansen att jästsvampar går i fällan, säger Urban.
En mus som inte kan bilda calprotectin i sina neutrofila immuncellers nätfällor kan inte hellre försvara sig mot svampinfektioner, vilket är ett tydligt bevis att utsöndring av detta protein är en nyckelmekanism för att immunsystemet ska kunna försvara sig mot svampinfektioner. Det kan också vara nyckeln till nya läkemedel, säger Constantin Urban som nu också vill samarbeta med kliniska forskare kring svampinfektioner.
För mer information, kontakta gärna Dr. Constantin Urban (helst engelskspråkig), The Laboratory for Molecular Infection Medicine Sweden (MIMS), Umeå universitet,
Tel. 090-785 0806, e-post Constantin.urban@mims.umu.se
Referens:
CF Urban, D. Ermert, M. Schmid. U. Abu-Abed, C. Goosmann, W. Nacken, V. Brinkmann, P. R. Jungblut, A. Zychlinsky: Neutrophil extracellular traps contain Calprotectin, a cytosolic protein complex involved in host defense against Candida albicans. PLOS Pathogens Vol. 5 (10): 1-18.
Författare: Eva-Maria Diehl
E-post eva-maria.diehl@plantphys.umu.se
Tel: 090-786 57 31
För tusen miljoner år sedan såg jorden helt annorlunda ut, och kontinenterna hade helt annorlunda lägen. Söder om Sverige och Skandinavien befann sig inte den europeiska kontinenten, utan det område som nu är Amazonas. Enligt nya forskningsrön från Naturhistoriska riksmuseet bildade nordöstra Europa, Amazonas-området och Västafrika en sammanhängande kontinent under minst tusen miljoner år med början för 1800 miljoner år sedan. Det ska jämföras med att jordens ålder är 4,6 miljarder år.
– Den här upptäckten började faktiskt med sax och papper. Jag klippte ut kontinenterna från geologiska kartor och lade pussel. Med kartornas hjälp gick det att följa områden med samma ålder på berggrunden från en kontinent till en annan, och se hur de bildade ett sammanhängande mönster. Underlaget till kartorna bygger på det avancerade analysarbete med åldersbestämning av berggrunden som utförs vid Naturhistoriska riksmuseet och andra laboratorier, säger forskaren Åke Johansson vid Naturhistoriska riksmuseet.
Flera gånger har jordens kontinenter suttit ihop i stora superkontinenter. Den senaste kallas Pangea och fanns under dinosauriernas tid. Pangea känner geologerna till relativt väl men den näst senaste, kallad Rodinia, är mer svårutforskad. De här resultaten är därför av stor betydelse för kartläggningen av kontinenternas utveckling.
Flera av denna studies områden är rika på metaller. Det gäller här hemma i Sverige men också i Brasilien, Ukraina och Västafrika. En förståelse för hur dessa områden var förbundna med varandra när dessa malmförekomster bildades kan vara av stor betydelse när man söker efter nya malmförekomster.
Denna studie publicerades i tidskriften Precambrian Research:
Johansson, Å., 2009: Baltica, Amazonia and the SAMBA connection – 1000 million years of neighbourhood during the Proterozoic? Precambrian Research, vol 175, p 221-234
(DOI 10.1016/j.precamres.2009.09.011)
Bilder finns att hämta på www.nrm.se/press
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Åke Johansson, forskare och jourhavande geolog vid Naturhistoriska riksmuseet
Telefon: 08 5195 4034
Mobil: 070 394 0969
E-post: ake.johansson@nrm.se
Martin Testorf
Vetenskapskommunikatör
Telefon: 08 519 540 37
Mobil: 0709 42 90 11
E-post: martin.testorf@nrm.se
Framför allt människor med dövblindhet är en utsatt grupp, som har svårt att uppfatta vad som händer i deras omgivning. Men det nya hjälpmedlet, som fått namnet ”monitor”, gör det möjligt för dem att urskilja olika sorters ljud, till exempel röster, telefon, fågelsång, bilar, åska, regn och blåst.
– En av mina försökspersoner kunde efter kort träning till och med uppfatta vad som sades i ett samtal, berättar Parivash Ranjbar.
Tekniken bygger på att ljuden som apparaten registrerar omvandlas till lägre frekvenser, som huden kan uppfatta som vibrationer, men utan att ljuden därmed förlorar sin distinkta karaktär. Medan den mänskliga hörseln kan uppfatta ljudfrekvenser mellan 20 och 20 000 Hz, klarar huden nämligen inte att upptäcka frekvenser som är högre än 800 Hz. Dessutom kan huden inte skilja på frekvenser som ligger för nära varandra.
– Personer med dövblindhet har redan en uppövad förmåga att hämta information från vibrationer. De kan till exempel känna igen olika personers steg genom vibrationer i golvet, eller känna vibrationerna från kastrullen när vattnet börjar koka. Men genom monitor får de helt andra möjligheter att följa med i det som händer i deras omgivning, och det gör att de kan känna sig mycket tryggare.
När Parivash Ranjbar lät en grupp döva försökspersoner testa apparaten, lyckades de identifiera en stor andel av ljuden, både i hemmet och utomhus.
– Det var lätt för försökspersonerna att lära sig använda den, även de personer som är födda döva, och som därför inte har något ljudbibliotek att falla tillbaka på.
Monitor, som är liten nog att alltid ha med sig, består av en mikrofon som tar upp ljuden, en processor som omvandlar dem och en vibratordel som förmedlar dem. Vibratorn kan även monteras in i nappar och nappflaskor, för att ge spädbarn som föds utan hörsel möjlighet att lära känna ljud med läpparna och följa med vad som händer i omgivningen.
– En tidig inlärning är en stor fördel. Det ger också föräldrarna möjlighet att kommunicera med sina bebisar med rösten, vilket är särskilt viktigt om barnen också är blinda.
– Man kan utveckla många fler hjälpmedel med den här tekniken, till exempel att hjälpa personer med dövblindhet att rida, genom vibratorer som anger deras position på en bana.
Jag får hela tiden nya idéer när jag ser de behov och möjligheter som faktiskt finns, säger Parivash Ranjbar.
Parivash Ranjbar är dataingenjör med en bakgrund som undersköterska, och en stor del av hennes forskning har genomförts vid Audiologiskt forskningscentrum i Örebro.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Parivash Ranjbar, 070-221 36 50.
