Utgångspunkten för studien var ca 1000 hatbrott mot muslimer som Brottsförebyggande rådet uppmärksammade under fyraårsperioden 2006-2009. Av dessa dömdes ett 50-tal i domstolar. I de flesta fallen övervägde domstolarna inte ens om brottet kunde ha ett rasistiskt motiv. De tillämpade inte heller den straffskärpningsregel som infördes i Sverige på 1990-talet för att bekämpa rasism och som kan användas när ett av motiven till brottet varit att kränka någon på grund av religion eller etnicitet eller dylikt. Marta Kolankiewicz har gjort en djupanalys av några av dessa fall för att förstå hur domstolarna resonerar.
För att en handling ska dömas som ett rasistiskt brott tycks man ofta förutsätta att gärningsmannen själv medger sitt rasistiska motiv eller tillhör en öppet rasistisk organisation, säger Marta Kolankiewicz.
Ett exempel som Marta Kolankiewicz tar upp i sin studie handlar om en moskébrand som i tingsrätten klassades som skadegörelse och i hovrätten som mordbrand. Domstolen övervägde dock inte att tillämpa straffskärpningsregeln trots att det var just en moské som brändes ner och trots att Koranen och andra religösa skrifter som fanns i moskén slängts ut på marken. Marta Kolankiewicz har jämfört fallet med ett fall av en moskébrand på 90-talet då de tilltalade öppet erkände i domstolen att de inte ville ha fler invandrare i Sverige och att de valde att bränna ner en moské för att få uppmärksamhet och föra fram sitt politiska budskap. Den gången fanns ett uttalat rasistiskt motiv, men i själva verket är det väldigt få som själva medger att de begår ett brott av rasistiska skäl, särskilt när de ställs inför rätta och riskerar ett högre straff, menar Marta Kolankiewicz:
Det kan vara en strategi för att få lägre straff men det kan också bero på att rasistiska handlingar inte nödvändigtvis utförs av uttalat ideologiska rasister.
Ett annat fall från Marta Kolankiewicz studie gäller en svart, muslimsk politiker som fick flera kränkande e-mail där hon bland annat uppmanades att ägna sig åt att odla banananer istället för politik. I det här fallet tyckte domstolen att en person i maktposition fick tåla om någon bad dem ”ägna sig åt fruktodling”. Domstolen bortsåg alltså från den rasistiska anspelningen på hennes afrikanska ursprung i meddelandet.
Rättvisa handlar inte bara om straff. Hur brottet sedan beskrivs och tolkas i domen har också betydelse. Att man helt bortser från den rasistiska dimensionen kan innebära ytterligare en kränkning av målsägande, säger Marta Kolankiewicz.
Ett annat exempel handlar om en person som vid flera tillfällen misshandlat muslimska taxichaufförer. Vid ett av tillfällena blev både straffet och skadeståndet högre på grund av det rasistiska motivet men inte när beteendet senare upprepades, trots det tydliga mönstret i den tilltalades handlingar.
– Jag tycker att det exemplet visar att det går att döma för rasistiskt brott med den lagstiftning som vi har idag, säger Marta Kolankiewicz.
Problemet är enligt Marta Kolankiewicz inte bristen på lagstiftning utan dels hur den tolkas och dels att den ofta inte tillämpas alls. – Det finns uppenbara hinder i hur man definierar rasism i domstol som gör att det är svårt att ta hänsyn till denna dimension av brottet. Men lagar utvecklas när de används och blir prejudicerande. Det finns alltså ett visst utrymme för domstolar att skapa rättspraxis så att de lagar som stiftades för att bekämpa rasism används mer effektivt , säger Marta Kolankiewicz.
Kontaktinformation
Marta Kolankiewicz disputerar den 10 april kl 10 med avhandlingen Anti-muslim Violence and the Possibility of Justice. Hon nås på Marta.Kolankiewicz@soc.lu.se eller 070-730 59 19 (upptagen mellan 15 och 17)
Resultaten visar att risken för skada minskade med 59 procent för kvinnor vid fall på dämpande golv jämfört med fall på vanligt golv, säger Johanna Gustavsson, doktorand i risk- och miljöstudier och ansvarig för studien. Genom att dämpa kraften i fallet minskar risken för skador. Detta är en princip som länge används inom andra områden, exempelvis i trafiken och olika typer av personlig skyddsutrustning.
Traditionella fallskadereducerande åtgärder såsom träning, kost och anpassningar i hemmet har tidigare visat goda resultat för äldre som bor hemma. Men för de som bor på särskilt boende är möjligheterna till fallskadepreventiva åtgärder ofta begränsade.
Det finns idag inga evidensbaserade åtgärder för denna grupp. Det stötdämpande golvet är en passiv åtgärd, det vill säga en inbyggd åtgärd som är tänkt att skapa en säkrare miljö, oavsett personens förmåga.<br /><br />Stort lidande och stora kostnader.
Fallskador är den vanligaste typen av skador i alla åldrar. Årligen drabbas cirka 18 000 personer i Sverige av en höftfraktur, huvudsakligen personer över 80 år. Fallskador kostar årligen samhället 25 miljarder kronor och leder till stort lidande för den som drabbas.
De resultat som nu publicerats gäller än så länge kvinnor och alla typer av skador, från lindriga till allvarliga.
Datainsamlingen kommer att fortsätta för att vi på sikt ska kunna beskriva hur golvet påverkar risken för olika typer av skador och även givetvis för männen, säger Johanna Gustavsson. Det tar längre tid att samla in data för männen då de på särskilda boende vanligtvis är betydligt färre än kvinnorna.
Intresset för stötdämpande golv ökar
Sen studien i Sunne inleddes har intresset för dämpande golv som fallskademinskande åtgärd ökad. Denna typ av golv finns inlagda på några ställen till i Sverige och CPS startar under året upp datainsamling för att utvärdera effekten av ytterligare två typer av dämpande golv.
Forskningen kring dämpande golv är fortfarande i ett initialt läge och det behövs fler studier och utveckling av produkter innan vi vet vilka egenskaper ett dämpande golv ska ha för att fungera optimalt för både de boende och personalen.
Kontaktinformation
För mera information kontakta Johanna Gustavsson, 054-700 25 22, 070-727 00 61, johanna.gustavsson@kau.se
– Det här betyder naturligtvis inte att söner eller bröder till sexbrottsförövare automatiskt blir förövare de också. Men även om sexbrottsdomarna totalt sett är relativt få visar vår studie att familjeriskökningarna är betydande. Förebyggande behandlingsinsatser till familjer i riskzonen skulle kunna minska antalet framtida offer, säger Niklas Långström, professor vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet och studiens huvudförfattare.
Den aktuella studien publiceras i tidskriften International Journal of Epidemiology och bygger på anonymiserade registerdata från bland annat det nationella lagföringsregistret och flergenerationsregistret. Totalt ingick 21 566 män som dömts för sexbrott i Sverige mellan 1973 och 2009, exempelvis våldtäkt mot vuxen (6131 förövare) och övergrepp på barn (4465 förövare).
Forskarna tittade på andelen sexbrott hos pappor och bröder (helsyskon och halvsyskon på mammas eller pappas sida) till personer som dömts för sexbrott och jämförde med normalbefolkningen i samma åldersgrupper och med motsvarande släktband. Resultaten visar på en familjär anhopning av sexbrott, där ungefär 2,5 procent av bröder eller söner till dömda sexbrottsförövare själva döms för sexbrott. Motsvarande siffra för män i normalbefolkningen är ca 0,5 procent.
Med en väl beprövad statistisk beräkningsmodell undersökte forskarna också betydelsen av genetiska och miljömässiga faktorer för risken att dömas för sexuella övergrepp. De kunde då uppskatta att sexbrottslighet främst beror av genetiska faktorer (40 procent) och miljöfaktorer som familjemedlemmarna inte delar med varandra (ungefär 58 procent).
– Att ha en pappa eller bror som dömts för sexbrott gav mellan fyra och fem gånger högre risk för män att själva dömas för liknande brott, jämfört med män som inte hade en sexuellt aggressiv pappa eller bror, säger Niklas Långström.
Forskningen har finansierats av Kriminalvårdens FoU-enhet, Vetenskapsrådet, Wellcome Trust och CIHR Banting fellowship program. Niklas Långström är även nationell vetenskaplig rådgivare inom Kriminalvården.
”Sexual offending runs in families: A 37-year nationwide study”, Niklas Långström, Kelly M. Babchishin, Seena Fazel, Paul Lichtenstein Thomas Frisell, International Journal of Epidemiology, online 9 April 2015.
Kontaktinformation
Niklas Långström, psykiater och professor i psykiatrisk epidemiologi Mobil: 070-425 4133 E-post: niklas.langstrom@ki.se
Centrumet kommer att inrikta sig på bred molekylärmedicinsk forskning inom cancersjukdomar, metabola sjukdomar som diabetes, sjukdomar i hjärna och nervsystem, samt allvarliga infektioner. Dessa forskningsområden är erkänt starka vid Umeå universitet. En mycket viktig länk och resurs för dessa forskningsområden är den befolkningsbaserade biobank som finns vid Västerbottens läns landsting, Biobanken norr, som tillsammans med patientdata och information om släktförhållanden, så kallade genealogiska data, ger ett unikt forskningsunderlag.
Till det nya centrumet bidrar Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse med totalt upp till 175 miljoner kronor under perioden 2016-2024. Anslaget ska främst gå till karriärtjänster för unga forskare.
– Det är glädjande att Stiftelsen tillsammans med universitetet och regionen kan bygga upp ett centrum för molekylär medicin i Umeå. Stiftelsen har gjort liknade satsningar vid Göteborgs och Lunds universitet. Syftet är att stärka forskningen inom livsvetenskap på ett nationellt plan och skapa centra som kan samverka med Science for Life-laboratoriet i Stockholm-Uppsala för att återföra svensk forskning till en världsledande position inom området, säger Peter Wallenberg Jr, ordförande för Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.
Vid Umeå universitet finns i dag etablerade excellenta forskningsnätverk inom molekylärmedicin och en lång tradition av så kallad translationell forskning, forskning där sjukdomsproblem som identifieras inom sjukvården blir basen för laboratoriebaserade undersökningar. Denna forskning sker genom nära samverkan mellan universitetet och Västerbottens läns landsting. Tillgången till ett stort biobanksmaterial, avancerade tekniska plattformar och forskningsinfrastrukturer ger det nya centrumet möjlighet att nå den absoluta forskningsfronten inom molekylär medicinsk forskning.
– Vi är mycket glada för att Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse väljer att lägga denna långsiktiga satsning i Umeå. Satsningen innebär att vi kan rekrytera unga excellenta forskare och stödja dessa i utvecklingen till ledande forskningsledare inom molekylärmedicin. Eftersom det molekylärmedicinska centrumet i Umeå också ska verka i nära samarbete med övriga planerade molekylärmedicinska centra i Sverige, får vi en rejäl nationell förstärkning av forskningen inom området, säger Lena Gustafsson, rektor vid Umeå universitet.
Tydlig koppling till sjukvården
För att garantera att den forskning som bedrivs också får betydelse för patienterna ingår en mycket tydlig koppling till sjukvården i centrumets verksamhet. Utöver medlen från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse kommer Umeå universitet och Västerbottens läns landsting under perioden 2016-2024 gå in med 80 miljoner kronor vardera.
– Det är extremt glädjande att vi får denna möjlighet att stärka forskningen inom universitet och landstinget på områden där vårt samarbete redan idag väcker internationell uppmärksamhet. Forskningsresultaten kommer svårt sjuka patientgrupper tillgodo samtidigt som vi genom denna satsning även får ett fördjupat samarbete med Life Science-industrin, säger Anders Sylvan, landstingsdirektör i Västerbottens läns landsting.
Kempestiftelserna och Cancerforskningsfonden
Mycket glädjande är att även Kempestiftelserna och Cancerforskningsfonden i Norrland aviserar att man kommer att stödja satsningen på det nya molekylärmedicinska centrumet.
– För Kempestiftelserna och Cancerforskningsfonden i Norrland, med sin inriktning på stöd till forskning i norra Sverige, är det utomordentligt glädjande att Umeå universitet nu kommer med i det nationella nätverk, som tack vare Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse etableras inom Life Science. Vi vet att Umeå universitet kommer att utgöra en värdefull nod i detta nätverk, som är en nationell kraftsamling inom molekylär medicin. Kempestiftelserna och Cancerforskningsfonden i Norrland utlovar stöd till ett post doc-program för Umeå universitet som sitt bidrag till denna satsning, säger Carl Kempe ordförande i Kempestiftelserna och Roger Henriksson, ordförande i Cancerforskningsfonden i Norrland, i ett gemensamt uttalande.
Kontaktinformation
Lena Gustafsson, rektor, Umeå universitet. Telefon: 090-786 53 50. E-post: lena.gustafsson@umu.se. Anders Sylvan, landstingsdirektör, Västerbottens läns landsting. Telefon: 090-785 72 50. E-post: anders.sylvan@vll.se. Göran Sandberg, verkställande ledamot, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. Telefon: 08-545 017 80. E-post: kaw@kaw.se. Carl Kempe, ordförande i Kempestiftelserna. Telefon: 070-590 36 93. Epost: info@kempe.com. Roger Henriksson, ordförande i Cancerforskningsfonden i Norrland. Telefon: 070-588 99 33. E-post: roger.henriksson@umu.se
Om god hälsa tidigt i livet innebär att människor blir mer produktiva när de investerar i sin hälsa senare i livet kan små initiala skillnader i hälsa mellan människor leda till stora långsiktiga skillnader. Små förbättringar i tidig hälsa kan därför vara av stort samhällsekonomiskt värde, förklarar Petter Lundborg, professor i nationalekonomi på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
Tillsammans med forskarkollegorna Kaveh Majlesi, Martin Salm, Prashant Bharadwaj och Johan Vikström, leder han projektet Hälsa som humankapital: Avkastningen på tidiga investeringar. Ett mål med projektet är att utreda hur god hälsa tidigt i livet kan ge långsiktig ekonomisk avkastning.
Hälsa kan ses som ett slags humankapital som människor kan investera i och som kan genera en framtida avkastning. Vi kommer att studera den långsiktiga avkastningen på god hälsa tidigt i livet, och investeringar i hälsa, i termer av ekonomiska utfall, säger Petter.
Projektet är tänkt att generera ny och viktig kunskap på detta område, bland annat genom att länka samman anonymiserade hälsoregister och populationsregister.
2015 är andra året som Ragnar Söderbergs stiftelse, genom en allmän utlysning, beviljar anslag till projekt i ekonomiska vetenskaper. Första beviljningen skedde 2013. Då fick nationalekonomen Tommy Andersson, verksam på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, och hans projektgrupp anslag för forskning kring beteendeaspekter av institutionell design.
Kontaktinformation
Petter Lundborg, professor i nationalekonomi på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet.
Tel. +46462228989 eller e-post: petter.lundborg@nek.lu.se
Studien visar att den tinande permafrosten inte kommer orsaka omedelbara klimateffekter men man poängterar att betydande mängder växthusgaser väntas frisläppas över kommande årtionden och för en lång tid framöver.
– Permafrosten kan liknas vid en stor frys som bevarat material i årtusenden. Den globala uppvärmningen har då samma effekt som att dra ut sladden. Det organiska kolet i marken börjar nedbrytas vilket leder till ökad produktion av växthusgaser, säger Gustaf Hugelius som är forskare vid institutionen för naturgeografi vid Stockholms universitet och medförfattare till artikeln i Nature.
I nordliga permafrostområden finns mellan 1300-1600 miljarder ton organiskt kol i marken. Det motsvarar nästan två gånger allt kol som finns i växthusgaser i atmosfären. Vad forskarna nu gjort är att försöka fastställa hur stor andel av det frusna kolet som kan frisläppas, hur snabbt det kan ske samt i vilken form det kommer att ske. Resultaten visar att en del av det frusna kolet väntas tina och sedan succesivt frisläppas som koldioxid eller metan. Klimateffekten av detta kommer inte vara omedelbar men väntas vara betydande under det kommande århundradet och kommer fortgå under en mycket lång tid.
– De senaste åren har det gjorts stora framsteg och vi får en mer balanserad bild av hur stora riskerna för förändringar i det globala klimatet är. Samtidigt återstår många osäkerheter och frågetecken. Det rör sig om enorma, nästan outforskade områden och vi har stor brist på fältdata, säger Gustaf Hugelius.
Gustaf Hugelius leder även ett nytt forskningsprojekt där man har man en strategi för att komma runt bristen på fältdata. Forskarna utvecklar detaljerade modeller för några få utvalda områden där fältdata av hög kvalitet redan finns. Med stöd av denna nya kunskap ska sedan en global klimatmodell förbättras så att den kan modellera permafrost och dess klimatinverkan.
– Vi planerar nya expeditioner till områden i Kanada och Ryssland där tillgång på fältdata är liten eller obefintlig. Vi hoppas att den nya kunskapen kan leda till förbättringar i de globala klimatmodellernas kapacitet att förutsäga hur dessa avlägsna områden kan komma att påverka jordens klimat, säger Gustaf Hugelius.
FAKTA: PERMAFROST
Den korta sommaren i de arktiska områdena gör att tjälen i marken inte tinar fullständigt – det bildas lager i marken vars temperatur förblir under vattnets fryspunkt. Detta ständigt frusna tillstånd i marken kallas permafrost. Man säger att det råder permafrost när marktemperaturen är lägre än 0 °C under minst två år i följd.
Kontaktinformation
Malin Stenberg de Serves, kommunikatör Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet: 070-618 25 35 Gustaf Hugelius, Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet. Tel: 070-797 29 52, email: gustaf.hugelius@natgeo.su.se
Patienter som drabbats av akut kranskärlssjukdom har nästan tre gånger större chans att förbättras om de får vård utifrån ett personcentrerat synsätt jämfört med traditionell vård. Det visar forskare vid Sahlgrenska akademin i en studie med 199 hjärtpatienter.
En personcentrerad vård innebär att personen, och inte patienten eller diagnosen, sätts i centrum för vården. Göteborgs universitets Centrum för personcentrerad vård, GPCC, hör till de forskargrupper som ligger längst fram i Europa när det gäller den personcentrerade vårdens tillämpning och effekter.
I sin senaste studie har forskarna följt 199 slumpvis utvalda patienter som rehabiliterats efter en akut kranskärlssjukdom, där hälften fått personcentrerad vård och hälften traditionell rehabilitering.
En uppföljning sex månader efter sjukdomstillfället visar att i gruppen som fick personcentrerad vård var chansen att förbättras 2,7 gånger större än i gruppen som fick traditionell vård.
– Förbättringen innebar att gruppen hade en större tilltro till den egna förmågan, att de återgick till arbete eller till tidigare aktivitetsnivå, och att de inte blev återinlagda på sjukhus för någon ny hjärthändelse, säger Andreas Fors, doktorand vid Sahlgrenska akademin och GPCC.
Konkret innebar den personcentrerade vården i studien att patient och vårdpersonal i samråd utformade en hälsoplan, som sedan följde patienten genom hela vårdkedjan.
– Hälsoplanen bygger alltid på patientens egen sjukdomsberättelse och blir ett viktigt redskap för att lyfta fram patientens egna resurser, hinder och möjligheter. Planen involverar även det stöd som behövs för att nå de individuella målen i rehabiliteringen, både från sociala nätverk och från vårdpersonalen, säger Andreas Fors.
Den aktuella studien är enligt forskarna den första i världen som prövat effekten av personcentrerad vård genom hela vårdkedjan av sjukhus, öppenvård och primärvård.
Artikeln Person-centred care after acute coronary syndrome, from hospital to primary care – a randomised controlled trial publiceras i tidskriften International Journal of Cardiology den 24:e mars 2015.
Länk till artikel
Kontaktinformation
Andreas Fors, doktorand vid Sahlgrenska akademin och GPCC, Göteborgs universitet 0709-115931 andreas.fors@gu.se